SOU 2002:30

Märk - värdig jämställdhet

Till Statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet

Den 18 februari 1999 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Margareta Winberg, att tillsätta en särskild utredare för att utreda frågan om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster. Med stöd av detta utsågs folkpartiets 1:e vice ordförande Eva Eriksson till särskild utredare.

Den 6 oktober 2000 utsågs Ingolf Berg, Näringsdepartementet/enheten för IT, forskning och utveckling, Ulrika Dackeby, Finansdepartementet/konsumentenheten, Eva Debels, Konsumentverket, Åsa Edman, Nämnden för offentlig upphandling, Ulf Esbro, Näringsdepartementet/jämställdhetsenheten, Päivi Gäng, Rica City Hotel, Stockholm, Olle Ingemarsson, Kooperativa Förbundet, Britten Lagerkvist Tranströmer, Sveriges Konsumentråd, Ingrid Persson, Föreningssparbanken, Stockholm, Morgan Pettersson, Konkurrensverket, Agneta Stark, tema Genus, Linköpings universitet (t.o.m. 2002-02-12), Eberhard Stüber, Jämställdhetsombudsmannen, Kent Svärd, Sveriges offentliga inköpare, Sven Thiberg, SIS Miljömärkning AB och Lars Waldner, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, att som experter ingå i en referensgrupp med inriktning på handel och näringsliv.

Det 10 januari 2000 anställdes departementssekreteraren Kerstin Sjeldrup som biträdande sekreterare och den 1 april anställdes fil.dr. Eva Schömer som huvudsekreterare i Utredningen. Utredningen har antagit namnet utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster, FRIJA (N 1999:03).

Utredningen lämnade i januari 2001 delbetänkandet Reglerna kring och inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (SOU 2001:9).

FRIJA överlämnar härmed slutbetänkandet Märk – värdig jämställdhet (SOU 2002:30).

Malmö i mars 2002

Eva Eriksson /Eva Schömer

Kerstin Sjeldrup

Förkortningar

ABF Arbetarnas bildningsförbund AD Arbetsdomstolen CEN Europeiska organisationen för standardisering CENELEC Europeiska kommittén för elektronisk DHR De handikappades riksförbund EHLASS European Home and Leisure Accident Surveillance System ETSI Europeiska institutet för telekommunikations- standarder FRIJA Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (N 1999:03) FUB Riksförbundet för barn, ungdomar och vuxna Hi Hjälpmedelsinstitutet HSO Handikappförbundens samarbetsorgan ILO Internationella arbetstagarorganisationen ISO International Organization for Standardization IT Informationsteknologin JämL Jämställdhetslag (1991:433) JämO Jämställdhetsombudsmannen KAM Kommittén för alternativ medicin KF Kooperativa förbundet LI Livsmedelsindustrierna LO Landsorganisationen LRA Lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister MD Marknadsdomstolen MFL Marknadsföringslagen (1995:450) NMN Den Nordiska Miljömärkningsnämnden NOU Nämnden för offentlig upphandling PDCA Plan, Do, Check, Act (planera, genomföra, kontrollera, agera) PRO Pensionärernas riksorganisation

RMS Märkningssystemets relevans, möjligheter och styrbarhet SAMS Samverkansforum för kvinnor i Sverige SCB Statistiska centralbyrån SIOS Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige SIS Standardiseringen i Sverige SMN Svenska Miljömärkningsnämnden SPRF Sveriges Pensionärers Riksförbund SSR Sveriges Standardiseringsråd SWEDAC Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll TEMO Testhuset Marknad Opinion AB

Sammanfattning

Förslag

Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (FRIJA) föreslår att det införs ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Systemet föreslås få sin grund i en ramlag som syftar till att integrera jämställdhet i närings- och föreningslivet samt offentlig förvaltning.

Bakgrund

Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt mellan kvinnor och män (Kvinnomaktutredningen) konstaterade år 1998 att samtidigt som Sverige anses vara ett av de mest jämställda länderna i världen (år 1995 utsåg FN Sverige till världens mest jämställda land) är Sverige också ett av de mest könssegregerade länderna. Kvinnomaktutredningen beräknade att det skulle ta omkring 150 år för att Sverige skulle bli jämställt på alla områden.

I syfte att råda bot på den ojämna könsfördelningen och öka takten på jämställdhetsarbetet föreslog Kvinnomaktutredningen bland annat att pröva möjligheten att införa ett system för märkning av företag ur jämställdhetssynpunkt – en märkning som liknar den märkning som finns på miljöområdet.

I augusti 1998 lades rapporten Jämställdhetsmärkning, konsumentmakt för ett jämställt samhälle (Ds 1998:49) fram. Studien resulterade i en rekommendation om att införa ett system med frivillig jämställdhetsmärkning av företag och organisationer.

Uppdraget

Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (FRIJA) har haft i uppdrag att mot bakgrund av nämnda studier utreda förutsättningarna för och möjligheterna att införa en frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster. Jämställdhetsmärkningen ska syfta till att utveckla kvaliteten på produkter och tjänster på ett sådant sätt att könsaspekterna beaktas.

Centrala begrepp vid jämställdhetsmärkning

Frågor om jämställdhet har en flera hundra år lång historia. Redan under de svenska landskapslagarna behandlas frågor om mäns och kvinnors rättigheter. De svenska kvinnorna fick rösträtt först år 1919, men det dröjde ytterligare ett år innan riksdagen antog ett förslag om en giftermålsbalk, som bland annat innebar att mannens målsmanskap över hustrun upphävdes (år 1921).

Det dröjde emellertid ända till år 1970, innan den första motionen om att införa en lag mot könsdiskriminering lades fram. Men det dröjde ytterligare tio år innan Sverige fick sin första jämställdhetslag. Den 1 januari 1992 trädde den nu gällande jämställdhetslagen i kraft. Den lagen har skärpts och reviderats vid ett flertal tillfällen sedan dess.

Trots denna långa historia av frågor om jämställdhet råder det fortfarande en förhållandevis stor osäkerhet inför frågan vad begreppen kön, genus och jämställdhet innebär.

Kön och genus eller genus och kön

Begreppen kön och genus eller genus och kön har diskuterats länge inom kvinnoforskningen och genusvetenskapen. Trots detta är alla ändå inte överens om vad som avses med vad och vad som kommer först av kön och/eller genus.

Med kön avses ofta de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män, såsom att kvinnor generellt sett kan föda barn, vilket inte män kan. Därefter uppstår frågan om de biologiska skillnaderna även har betydelse för människors olika egenskaper.

Det går en skarp skiljelinje mellan dem som menar att det finns specifikt kvinnliga respektive manliga egenskaper och dem som menar att det egentligen inte finns några skillnader alls utan att allt är konstruktioner – efterapningar.

Om kön beskrivs som det som biologiskt sett skiljer kvinnor och män åt, kan genus i stället beskrivas som en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män.

1

Historikern Yvonne

Hirdman menar i likhet med Joan Scott att genus är relaterat till makt. Genus beskrivs som sociala beteenden och mönster som är förknippade med ett visst biologiskt kön.

2

Hirdman menar att

genus kan förstås som föränderliga tankefigurer ’män’ och ’kvinnor’ (där den biologiska skillnaden alltid utnyttjas) vilka ger upphov till/skapar föreställningar och sociala praktiker, vilka får till följd att också biologin påverkas/ändras – med andra ord, det är en mer symbiotisk kategori än ’roll’ och socialt kön.3

Enligt Hirdman råder det ingen tvekan om att det finns en genusordning i alla samhällen och att alla samhällen i större eller mindre utsträckning genomsyras av genus.

Jämställdhet

Jämställdhetsbegreppet tar sin utgångspunkt i förhållanden mellan kvinnor och män. Med jämställdhet avses nämligen att kvinnor och män har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att

 ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende,  vårda hem och barn och  delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.4

Jämställdhetsbegreppet rör med andra ord relationer och förhållanden mellan kvinnor och män. Utgångspunkten är att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i det sociala livet. Det betyder att de biologiska könen inte ska begränsa individens möjligheter att agera i vardagen. Det är emellertid inte helt oproblematiskt att relatera det sociala livet till de biologiska könen.

1 Don Kulick, Från kön till genus: kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv, Carlssons, Stockholm (1987), sid. 11. 2 SOU 1990:44, kapitel 3. 3 ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 3 (1988), sid. 5. 4SOU 1990:41, sid. 218, prop. 1987/88:105, sid. 3.

Jämställdhetsmärkning

Utredningens uppdrag att undersöka om det är möjligt att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning och i så fall även föreslå kriterier som bör ligga till grund för bedömning av produkter och tjänster ur jämställdhetssynpunkt.

Att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste emellertid ta sin utgångspunkt i frågor om kön och genus utan att för den skull gå i den öppna fällan att det vi ser omkring oss också är förklaringen till varför det ser ut som det gör.

Det händer nämligen inte heller allt för sällan att de biologiska könen och de sociala genuskonstruktionerna blandas samman. Att kvinnor föder barn innebär inte automatiskt att de också är bäst lämpade att vårda barnen. En hastig blick på den officiella statistiken över hur föräldrar delar på vårdnaden av barnen kan dock leda till en motsatt uppfattning.

5

År 1999 utnyttjade endast 12 procent

av männen sin rätt till föräldrapenning. Kvinnornas uttag av föräldrapenning uppgick således till 88 procent.

Att utgå från ett resonemang om att kvinnor har huvudansvaret för barn och familj är visserligen riktigt om vi diskuterar sociala förhållanden och synen på traditionella arbetsuppgifter. Här kan till exempel nämnas att 33 timmar och 15 minuter per vecka av det obetalda arbetet utförs av kvinnor, samtidigt som män endast ägnar 20 timmar och 10 minuter åt sådant arbete.

Att underlätta för kvinnor att vårda barnen – ett kardinalfel

Men det kan vara vanskligt att ta dagens situation för given och överföra den på möjligheten att jämställdhetsmärka produkter och tjänster, vilket följande beskrivning utgör ett exempel på.

En bil som har utformats i syfte att underlätta för kvinnor att lämna och hämta barn vid daghem, skola, fritidshem och andra fritidsaktiviteter, kan vid en första anblick te sig jämställt utformad. Men att ställa krav på att jämställda bilar är sådana som kan underlätta för kvinnor att transportera barn mellan olika platser leder inte till annat än att de traditionella föreställningarna om kvinnor och män förstärks och befästs i stället för att luckras upp.

Det aktuella resonemanget innebär inte att det inte skulle vara möjligt att tillverka bilar som uppfyller vissa kriterier ur jämställd-

5 På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2000, Statistiska centralbyrån, Örebro (2000).

hetssynpunkt. Resonemanget syftar endast till att belysa vad en sammanblandning av sociala och biologiska förutsättningar kan leda till. Detta kan också förstås som en akt, som liksom ett rituellt socialt drama förutsätter en utgångspunkt om genusageranden:

en föreställning som upprepas. Denna upprepning är på en och samma gång en förnyad iscensättning och en förnyad upplevelse av en rad innebörder som redan är socialt etablerade; och den är en rutinartad och ritualiserad form av legitimering.6

Det är när man utgår från det som syns i vardagen som föreställningar om kvinnliga och manliga genus konstrueras. Ett exempel på detta utgör tanken att det är naturligt att kvinnor ska ha huvudansvaret för barn och familj, eftersom det är kvinnor som kan bli gravida och föda barn. Om män inte förknippas med föräldrarollen blir faderskapet osynligt, vilket bland annat kan leda till föreställningar om att män inte har samma förmåga att ta hand om barn och familj som kvinnor har. På så sätt kommer de traditionella bilderna av kvinnor och män att genereras, genom att de ständigt upprepas.

Att tillverka en bil som gör det möjligt för kvinnor att ta hand om hem och barn i än mer effektiv utsträckning än tidigare leder knappast till en mer jämställd situation. I stället kommer de resonemang som ligger till grund för en sådan tillverkning att leda till att den allmänna uppfattningen förstärks att det är kvinnor som har huvudansvar för hem och familj.

Det nu förda resonemanget utgör endast ett exempel på de svårigheter och problem som kan uppstå när sociala skeenden tas som intäkt för biologiska förhållanden.

Uppbyggnader av system för bedömning av överensstämmelse

År 1985 antogs den s.k. Vitboken som lade grunden till 1987 års revidering av Romfördraget, enligt vilket det är nödvändigt att avskaffa sådana tekniska handelshinder som innebär att det måste genomföras en förnyad bedömning av överensstämmelse av föreskrifter så snart en produkt ska lanseras i något av Unionens medlemsländer. Detta ställer krav på ömsesidigt erkännande av prov-

6 Judit Butler, Det performativa könet. Kroppsliga inskrivanden, performativa omstörtningar, Res Publica 35/36, Östling Bokförlag Symposions teoretiska och litterära tidskrift 1-2/97, s. 21.

ningar och certifieringar samt ömsesidiga villkor och regler för laboratorier, certifierings- och besiktningsorgan.

År 1999 antog Europaparlamentet en resolution om standardiseringen i Europa, som innebär ett erkännande av standardiseringen enligt den nya metoden. Den europeiska standardiseringen är frivillig. Den syftar till att underlätta den fria rörligheten för varor. De mekanismer som införts för att uppnå detta mål grundar sig på förebyggande av nya handelshinder, ömsesidigt erkännande och teknisk harmonisering.

I Sverige är det SWEDAC som har det övergripande ansvaret för att genomföra kontrollordningar i öppna system, som ger en tillfredställande säkerhet och står i överensstämmelse med principerna i EU och även i övrigt godtas internationellt.

Främjande av europeisk ram för företagens sociala ansvar

I Europeiska kommissionens senaste grönbok Främjande av europeisk ram för företagens sociala ansvar uppmuntras arbetet med att öka de anställdas insyn och inflytande i det interna företagsarbetet – Corporate social Responsibility. I dag finns det emellertid inte några ramar för vad detta innefattar.

Grönboken syftar emellertid till att få in förslag om hur företag och fackföreningar, icke-statliga organisationer, myndigheter och andra som påverkas av deras verksamhet ska kunna samarbete för att åstadkomma en gemensam europeisk ram för företagens sociala ansvar. Vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning just skulle kunna tjäna som hjälpmedel för att uppmuntra till ett sådant samarbete.

Vi menar också att det finns anledning att involvera landets länsexperter vid genomförandet av ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning. De skulle till exempel kunna anordna utbildningar i och om jämställdhet för att på så sätt nå ut med den bas som systemet för frivillig jämställdhetsmärkning vilar på – att integrera jämställdhet i såväl närings- och föreningsverksamhet som offentlig förvaltning.

Jämställdhetsmärkningen underlättar offentlig upphandling

Det ställs i dag höga krav på att den offentliga upphandlingen sköts på ett affärsmässigt sätt, vilket Utredningen tveklöst ställer sig bakom. Det är just därför som det är så viktigt att upphandlingen sker efter särskilda på förhand bestämda kriterier, eftersom det endast är då som det går att undvika skönsmässiga ad hoc-lösningar. På så sätt blir det också möjligt att nå upp till de högt ställda kraven på likabehandling inom EG-rätten.

Utredningen konstaterar således att klara och enkla regler för offentlig upphandling såsom att godta märkningar och certifieringar från öppna system faktiskt innebär ett effektivt redskap för att nå målet: en fri marknad med fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, kapital och personer.

Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle faktiskt kunna underlätta den offentliga upphandlingen, genom att märkningen skulle kunna tjäna som en garanti för att den aktuella verksamheten, produkten och/eller tjänsten uppfyller de krav som är uppställda för märkningen.

Producenters intresse för frivillig jämställdhetsmärkning

Utredningen har tagit del av en kvantitativ studie från hösten 1999 samt även genomfört en kvalitativ studie över intresset för frivillig jämställdhetsmärkning från näringslivets sida (hösten 2000).

Sammantaget visar de båda studierna att det finns ett intresse för frågor om jämställdhet, även om det råder brist på kunskap om vad jämställdhetsbegreppet innebär. Trots detta uppger nära 30 procent av företrädare för skånska företag att de är intresserade av att jämställdhetsmärka sina företag.

Vid Utredningens intervjuer med företrädare för olika företag inom skiftande branscher framkom framför allt önskemål om att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste ställa krav både på den enskilda verksamhetens jämställdhetsarbete och på att jämställdhetsarbetet även får effekter på de produkter och/eller tjänster som produceras/utförs vid verksamheterna. Annars, framhöll de, finns det risk för att systemet inte blir trovärdigt, utan endast en form av läpparnas bekännelse.

Konsumenters intresse för frivillig jämställdhetsmärkning

Under hösten 2001 genomförde Statistiska centralbyrån på uppdrag av Utredningen en kvantitativ studie över konsumenters intresse för att köpa och/eller ta del av jämställdhetsmärkta varor och/eller tjänster.

I den studien blev det tydligt att det finns ett förhållandevis stort intresse från konsumenternas sida att köpa och/eller ta del av jämställdhetsmärkta varor och/eller tjänster.

Störst intresse visade konsumenterna för att placera pengar i banker som lånar ut pengar till kvinnor och män på lika villkor (84 procent) och att ha möjlighet att köpa receptfria läkemedel som är utprovade på både kvinnor och män (83 procent). Så många som 82 procent uppgav att de kan tänka sig att köpa produkter och/eller tjänster som produceras/utförs vid verksamheter där det finns en upprättad jämställdhetsplan.

Jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende

Det går en skiljelinje mellan möjligheten att å ena sidan märka varor och/eller tjänster och å andra sidan genomföra bedömningar av verksamheters interna och externa arbete med hjälp av till exempel ledningssystem för att bli certifierad i till exempel jämställdhetshänseende.

Utredningen genomför en analys av och ger även förslag på de kriterier som ska ligga till grund för jämställdhetsmärkning av livsmedel, läkemedel, möbler, kontorsredskap, verktyg, maskiner, produkter inom bilindustrin, banktjänster, försäkringstjänster, hotelltjänster och restaurangtjänster.

Utredningen ger även förslag på de kriterier som Utredningen menar ska ligga till grund för att en verksamhet ska kunna bli certifierad i jämställdhethänseende.

Tvåstegsmodell

För att jämställdhetsmärkningen ska vinna framgång på marknaden är det viktigt att systemet blir trovärdigt. Utredningen har tagit fasta på vad som har framkommit vid våra diskussioner med såväl enskilda företrädare för olika näringsverksamheter som arbetsmarknadens parter: att ett frivilligt system för jämställdhetsmärk-

ning måste ställa krav både på den enskilda verksamhetens jämställdhetsarbete och det som produceras respektive levereras vid verksamheten – tvåstegsmodellen.

Det första steget i tvåstegsmodellen består av de generella jämställdhetskriterierna som ställer krav på såväl det interna som det externa jämställdhetsarbetet vid verksamheten. Det andra steget utgörs av specifika jämställdhetskriterier som är särskilt anpassade till de olika produkterna och/eller tjänsterna. Vid utformningen av kriterierna är det viktigt att hela tiden hålla jämställdhetsbegreppet i åtanke: att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i det sociala livet – de biologiska könen ska inte begränsa individens möjlighet att agera i vardagen.

Certifiering i jämställdhetshänseende

En fördel med att möjliggöra certifiering i jämställdhetshänseende är att även de verksamheter som inte producerar något (varken produkter eller tjänster) kommer att få möjlighet att få en bekräftelse på sitt goda jämställdhetsarbete. Det centrala för certifieringssystem är dess fokus på verksamhetsarbetet.

Att certifiering även är möjligt att användas inom föreningslivet utgör ytterligare en poäng i sammanhanget. Certifieringen kommer således att kunna bli ett konkurrensmedel även bland föreningar när det gäller värvning av medlemmar. Det borde i sin tur kunna leda till att kraven på att införliva jämställdhet i samhällslivets olika områden kommer att öka. På så sätt borde det också finnas goda chanser att öka takten på jämställdhetsarbetet och att nå upp till syftet med lagen att integrera jämställdhet i såväl närings- och föreningsverksamheter som offentliga förvaltningar, genom att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på dessa verksamheter.

Ur ett samhälleligt perspektiv borde detta således leda till ett mer jämställt samhälle.

En lag för frivillig jämställdhetsmärkning

Till skillnad från vad som gäller på miljöområdet finns det endast ett fåtal rättsliga regler på jämställdhetsområdet (drygt 300 på miljöområdet, vilket ska jämföras med drygt 10 på jämställdhetsområdet). Det finns i dag en stor osäkerhet inför vad som avses

med jämställdhet. Vi menar att det tyder på att det finns ett behov av regler som både beskriver och ringar in området.

Mot bakgrund av detta föreslår vi att ramarna för det frivilliga systemet för jämställdhetsmärkning ska regleras genom en lag för frivillig jämställdhetsmärkning.

Rätten att jämställdhetsmärka en produkt/tjänst eller bli certifierad i jämställdhetshänseende bör få konstruktionen av en rättighet som är absolut. Mot bakgrund av att regleringen inte bör göras mer ingripande än nödvändigt menar vi att en ramlag kan ge det skydd som behövs för att ge jämställdhetsmärkningen en etablerad ställning, som är likvärdig med miljömärkningens på marknaden.

Lagens ramar ska bestå av syftet med lagen, villkoren för jämställdhetsmärkningen och utpekande av den ackrediterande myndigheten.

De preciserade kriterierna bör i stället utformas av en nämnd som liknar nämnden för miljömärkning, genom att överlåta utformningen och utvecklingen av såväl kriterierna som råden på en nämnd för jämställdhetsmärkning kan utformningen och utvecklingen av dem gå snabbt och det kommer också att kunna skötas av dem som är mest insatta i de aktuella frågorna.

Systemet föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

System för jämställdhetsmärkning

Mot bakgrund av att det finns en stor risk för att jämställdhetsfrågorna kommer i skymundan om de hanteras parallellt med eller inlemmas i något av dagens befintliga system, föreslår vi att det införs ett system för frivillig jämställdhetsmärkning som görs oberoende av andra märkesordningar, vilket inte ska blandas samman med frågan varifrån systemet ska hanteras.

Om jämställdhetsmärkningen läggs in under SIS Miljömärkning AB, som är etablerat i märkningshänseende, är det troligt att systemet kan komma att dra fördelar av den goodwill och det anseende som SIS Miljömärkning AB åtnjuter.

Det går inte heller att bortse från den betydelse det har att SIS Miljömärkning AB redan har ett väl inarbetat system för hur frågor om märkning kan skötas. Visserligen kan ett nytt bolag mycket väl sätta sig in i hur märkningen bör och kan hanteras. Men det är också så att nya verksamheter ofta drabbas av så kallade barnsjukdomar. Vi kan således inte finna annat än att regeringen bör uppdra åt SIS Miljömärkning AB att vid sidan av Svanen och Blomman även hantera jämställdhetsmärkningen

Ytterligare en fördel med att uppdra åt SIS Miljömärkning AB att hantera jämställdhetsmärkningen är att det bolaget har förgreningar i hela Norden, vilket gör det möjligt att nå ut med jämställdhetsmärkningen utanför Sveriges gränser. Nordiska ministerrådet har också uttryckt ett intresse för Utredningens arbete.

Nämnd för jämställdhetsmärkning

Att den föreslagna lagen om frivillig jämställdhetsmärkning föreslås vara en ramlag innebär bland annat att lagen endast markerar ramarna för dess tillämpningsområde. Lagens innehåll är således tänkt att utvecklas i det sammanhang där den tillämpas. Detta innebär att lagen endast markerar de yttre ramarna vad avser de generella och specifika jämställdhetskriterierna. Utformningen av kriterierna för jämställdhetsmärkning av produkter och/eller tjänster ska på samma sätt som gäller inom den nordiska miljömärkningen utformas av en nämnd för jämställdhetsmärkning.

Såväl de specifika jämställdhetskriterierna som råden för tillämpningen av de generella jämställdhetskriterierna ska utformas av en särskild nämnd för jämställdhetsmärkning.

Det frivilliga systemet för jämställdhetsmärkning är flexibelt på så sätt att det bygger på en uppmaning till dialog mellan nämnden för jämställdhetsmärkning och representanter för närings- och föreningsverksamheter samt offentliga förvaltningar vid utformningen av de specifika jämställdhetskriterierna för produkter, tjänster samt råden för bedömning av det interna och externa jämställdhetsarbetet.

Det betyder således att nämnden även måste hålla sig à jour med hur forskningen utvecklas på området och hur aktuella branschorganisationer samt företrädare för arbetsmarknadens parter ser på frågor om jämställdhet, jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende.

Författningsförslag

1.1. Förslag till Lag om frivillig jämställdhetsmärkning

Lagens syfte

1 §

Denna lag syftar till att integrera jämställdhet i såväl närings-

och föreningsverksamhet som offentlig förvaltning, genom att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på nämnda verksamheter och/eller på de produkter och/eller tjänster som produceras, tillverkas och/eller tillhandahålls vid dem.

Jämställdhetsmärkning

2 §

Närings- och föreningsverksamhet samt offentliga förvalt-

ning som uppfyller kriterierna enligt 3 § äger efter ansökan rätt att jämställdhetsmärka produkt och/eller tjänst.

3 §

Rätten att jämställdhetsmärka produkt och/eller tjänst till-

kommer den som:

1. bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete på det sätt som

beskrivs i jämställdhetslagens (1991:433) regler om ett aktivt jämställdhetsarbete 3–13 §§ (internt jämställdhetsarbete) och

2. verkar för ökad jämställdhet utanför det interna verk-

samhetsarbetet (externt jämställdhetsarbete) samt även

3. uppfyller de specifika jämställdhetskriterierna som gäller

för den aktuella produkten och/eller tjänsten (specifika jämställdhetskriterier).

(Jämställdhetsmärkning)

Certifiering i jämställdhetshänseende

4 §

Närings- och föreningsverksamhet samt offentliga förvalt-

ning som uppfyller kraven i 5 § äger efter ansökan rätt att bli certifierad i jämställdhetshänseende.

5 §

Rätten att bli certifierad i jämställdhetshänseende tillkom-

mer den som:

1. bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete på det sätt som beskrivs i

jämställdhetslagens (1991:433) regler om ett aktivt jämställdhetsarbete 3–13 §§ (internt jämställdhetsarbete) samt även

2. verkar för ökad jämställdhet utanför det interna verksam-

hetsarbetet (externt jämställdhetsarbete).

(Certifiering i jämställdhetshänseende)

Kriterienämnd för märkning och certifiering i jämställdhetshänseende

6 §

För närmare beskrivning av de specifika jämställdhetskrite-

rierna samt råd om bedömning av det interna och externa jämställdhetsarbetet ska det finnas en kriterienämnd för märkning och certifiering i jämställdhetshänseende.

Tillsyn

7 §

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll är ackredi-

terande myndighet för certifieringsorgan för jämställdhetsmärkning respektive certifiering i jämställdhetshänseende.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

äger rätt att utfärda närmare föreskrifter för certifiering i jämställdhetshänseende.

________________________________

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

1.2. Förslag till Lag om ändring i förordning (1996:81) med instruktion för Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll

Härigenom föreskrivs att 2 § förordning med instruktion för Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll skall särskilt

1. främja och utveckla system för teknisk kontroll, mätteknik och

bedömning av överensstämmelse i övrig samt organisationen för mätning,

2. främja och utveckla det nationella systemet för ackreditering

med särskilt beaktande av den internationella utvecklingen,

3. anmäla och utöva tillsyn över organ som enligt lagen

(1992:1119) om teknisk kontroll skall anmälas för uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse enligt bestämmelser som gäller inom Europeiska unionen,

4. utöva tillsyn över riksmätplatser,

5. meddela föreskrifter och ut-

öva tillsyn enligt bemyndiganden i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll, förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll, förordningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon och förordningen (1995:294) om frivillig miljöstyrning och miljörevision, vid behov utfärda allmänna råd för tillämpningen av föreskrifterna,

5. meddela föreskrifter och ut-

öva tillsyn enligt bemyndiganden i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll, förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll, förordningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon och förordningen (1995:294) om frivillig miljöstyrning och miljörevision samt lag om frivillig jämställdhetsmärkning, vid behov utfärda allmänna råd för tillämpningen av föreskrifterna,

6. vara GLP-myndighet inom området kemiska varor enligt för-

ordningen (1991:93) om införande av OECD:s principer om god laboratoriesed,

7. vara central förvaltningsmyndighet för frågor om ädelmetall-

arbeten,

8. i sin roll som samordnings- och kontaktorgan för marknads-

kontroll samverka med berörda myndigheter vid planering och genomförande av sådan kontroll, och

9. bevaka och aktivt delta i internationellt samarbete inom sina

ansvarsområden.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll skall vid fullgörandet av sina uppgifter ha ett nära samarbete med berörda myndigheter och organ samt informera och lämna råd i frågor inom sina ansvarsområden. ________________________________

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

Del I

Utredningens uppdrag och

bakgrundsbeskrivningar

1. Utredningens uppdrag

Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster har enligt direktiven (Dir. 1999:13)

1

i uppdrag att:

- Bedöma konsumenters och producenters intresse för en frivillig jämställdhetsinformation/-märkning. - Föreslå jämställdhetskriterier för minst två produktområden och två tjänsteområden. - Redovisa på vilket sätt befintliga märknings- och certifieringssystem kan komma att användas för jämställdhetsmärkning. - Pröva om en frivillig jämställdhetsmärkning skulle innebära problem i förhållande till lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU), lagen (1994:615) om otillbörligt upphandlingsbeteende (LIU) samt marknadsföringslagen (1995:450,MFL). - Analysera om jämställdhetsmärkning överensstämmer med gällande handelsregler och Sveriges internationella åtaganden, avseende såväl EG-rätt som övrig internationell rätt. - Undersöka möjligheten till nordisk samverkan kring jämställdhetsmärkning. - Föreslå hur frivillig jämställdhetsmärkning praktiskt skulle kunna genomföras.

2

1.1. Utredningsarbetet

En av Utredningens främsta uppgifter är att ”analysera möjligheterna att jämställdhetsmärka produkter och tjänster”

3

och att

utreda om det är möjligt att belysa produkter och tjänster ur ett så kallat könsperspektiv.

4

Vi har uppfattat detta som att det är tänkt

1 Utredningens kommittédirektiv, se bilaga 1. 2 Dir. 1999:13, sid. 1. 3 Dir. 1999:13, sid. 7. 4 Dir. 1999:13, sid. 7.

att vi ska undersöka möjligheten med att genomföra ett system för frivillig jämställdhetsmärkning, som bland annat ska kunna utvecklas genom ett samspel mellan aktörerna (producenter och konsumenter) på den fria marknaden. Konsumenternas makt – möjligheten att avstå från att köpa produkter som inte uppfyller kraven för jämställdhetsmärkning, blir på så sätt ledstjärnan i konkurrensen om konsumenterna.

FRIJA har delat upp utredningsuppdraget i två delar. Den första behandlar rättsliga aspekter på frågan om möjligheten att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (i det följande kallat jämställdhetsmärkning) och näringsidkares inställning till att införa ett sådant system. Den första delen behandlas i delbetänkandet Reglerna kring och inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (SOU 2001:9).

Den andra delen behandlar bland annat olika former av märken, märkningssystem och certifieringsordningar samt en kartläggning över hur konsumenter ser på frågor om att kunna göra jämställda konsumentval. Därutöver ger vi förslag på produkter, tjänster och verksamheter som bör kunna bli föremål för jämställdhetsmärkning, varvid vi även diskuterar och ger förslag på de kriterier som bör kunna ligga till grund för märkningen. Avslutningsvis beskriver vi hur jämställdhetsmärkningen bör hanteras – varifrån märkningen ska skötas.

FRIJA har valt att ta ett rättsligt perspektiv som utgångspunkt för att belysa möjligheterna att införa ett system för jämställdhetsmärkning. Det betyder att vi har valt att låta reglerna utgöra basen för utredningsuppdraget. När vi talar om regler avser vi dels de normer som har utfärdats av riksdagen, regeringen eller den myndighet som har fått i uppdrag att utfärda regler i regeringens ställe, dels de EG-rättsliga reglerna på det för Utredningen aktuella området.

Rätten kan beskrivas som den arena som omgärdar vardagen. De rättsliga reglerna är på en och samma gång både en förutsättning för och en begränsning av möjligheterna att komma med förslag till system för frivillig jämställdhetsmärkning, eftersom de rättsliga reglerna är de spelregler som ger ramarna för vad som är möjligt och tillåtet att genomföra i ett demokratiskt samhälle.

Det rättsliga område som rör frågan om och möjligheterna att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning är förhållandevis stort. Området har nämligen beröringspunkter med både frågor om handel av produkter och tjänster – det handelsrättsliga området –

och frågor som avser arbetstagares välbefinnande i arbetslivet – det arbetsrättsliga området.

1.1.1. Det handelsrättsliga området

Det handelsrättsliga området utgörs av det fält som täcker allt från produktion, distribution och inköp till försäljning av varor och tjänster. Således består marknaden av både konsumenter och näringsidkare. Handeln försiggår inte endast mellan två eller flera näringsidkare, utan den sker även mellan en eller flera näringsidkare och en eller flera konsumenter. Det förekommer även handel mellan enskilda individer, till exempel vid försäljning av begagnade varor. Handeln mellan enskilda faller emellertid helt utanför utredningsuppdraget och kommer inte att behandlas vidare av Utredningen.

1.1.2. Det arbetsrättsliga området

Det arbetsrättsliga området rör förhållanden mellan arbetsgivare och arbetstagare. Således berör det allt från en situation då någon söks av eller söker anställning hos en presumtiv arbetsgivare till det att någon frånträder/har slutat sin anställning.

5

Det arbetsrättsliga

området betraktas emellanåt som helt skilt från det handelsrättsliga. Vi menar emellertid att det arbetsrättsliga området är en del av det handelsrättsliga på så sätt att arbetskraften är en vara, vilken i likhet med många andra kan bjudas ut på en fri marknad. Inom EG-rätten talar man om den grundläggande principen: fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, kapital och personer.

5 Angående faktorer som ska beaktas då någon är att betrakta som arbetstagare, se SOU 1975:1, sid. 722, Axel Adlercreutz, Arbetstagarbegreppet, P. A. Norstedt, Stockholm (1964),

Svensk arbetsrätt, Norstedts juridik (1997), sid. 29 ff., Reinhold Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt,

Liber, Lund (1989) samt Folke Schmidt, Löntagarrätt¸ reviderad upplaga 1994, ombesörjd av Tore Sigeman under medverkan av Ronnie Eklund, Håkan Göransson och Kent Källström, Juristförlaget, Stockholm (1994), sid. 63 ff.

1.2. Dispositionen av betänkandet

Betänkandet belyser bland annat följande:

- begrepp som är centrala för frågor om frivillig jämställdhetsmärkning, - regler och föreskrifter som är centrala för frågan om det kan införas ett system för frivillig jämställdhetsmärkning, - näringslivets syn på frivillig jämställdhetsmärkning, - konsumenters syn på frivillig jämställdhetsmärkning, - frivilliga märknings- och certifieringssystem i Sverige och Europa, - uppbyggnader av system och bedömning av överensstämmelse, - ett förslag till system för frivillig jämställdhetsmärkning, - att mäta och systematisera samhället ur ett jämställdhetsperspektiv, - förslag till system för frivillig jämställdhetsmärkning, - förslag till lag om frivillig jämställdhetsmärkning, - generella jämställdhetskriterier, - specifika jämställdhetskriterier, - certifiering av verksamheter i jämställdhetshänseende, - genomförande av jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende samt - författningskommentar.

Betänkandet består av fem avdelningar. I den första beskriver vid bakgrunden till utredningsuppdraget för att på så sätt göra det möjligt att sätta in uppdraget i det sammanhang där det uppstått. Varvid vi ger en beskrivning av de begrepp som är centrala för det område som rör frågor om frivillig jämställdhetsmärkning (kapitel 3). Den andra avdelningen belyser frågan huruvida ett system för frivillig jämställdhetsmärkning innebär problem ur rättslig synvinkel (kapitel 4 – 7).

Den tredje avdelningen belyser intresset för inställningar till frivillig jämställdhetsmärkning hos näringsidkare och konsumenter (kapitel 8 –9). Den fjärde avdelningen innehåller tekniska beskrivningar över system för märkning och certifiering samt belyser innebörden av bedömningar över överensstämmelse (kapitel 10 – 11).

Den femte avdelningen innehåller utgångspunkter samt förslag till ett system för frivillig jämställdhetsmärkning (kapitel 12 – 19). Bilagorna är sju och består förutom av kommittédirektiven av en

teknisk beskrivning av en ny teknik och strategi för reglering (bilaga 2) jämte en ordlista över terminologin inom internationell, europeisk och svensk standard (bilaga 7) samt en beskrivning av kvalitetssäkringar och konsumenter (bilaga 3). Bilagorna 4 och 5 innehåller förslag till checklistor som kan användas vid revision av de kriterier som vi föreslår ska ligga till grund för jämställdhetsmärkningen respektive certifiering i jämställdhetshänseende. Bilaga 6 utgörs av den enkät som låg till grund för SCB:s undersökning av konsumenters intresse av att ta del av jämställdhetsmärkta varor och/eller tjänster.

1.2.1. Utredningsarbetets bedrivande

Utredningen har sammanträffat med referensgruppen vid sammanlagt sju tillfällen. De tre första sammanträdena är att hänföra till delbetänkandet Reglerna kring och inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning (SOU 2001:9) och ägde rum den 19 juni år 2000, den 5 oktober och den 6 december samma år. De därefter följande sammanträdena ägde rum den 15 mars, den 17 augusti och den 12 oktober år 2001. Det avslutande sammanträdet ägde rum den 5–6 februari år 2002.

Den 28 september år 2000 anordnade Utredningen en konferens med temat Gränsöverskridande handel med perspektiv på jämställdhetsmärkning.

6

Till konferensen bjöd FRIJA in företrädare för

näringslivet, offentliga organisationer, parterna på arbetsmarknaden och personer med anknytning till landets centra och institutioner med genusvetenskaplig inriktning vid landets universitet och högskolor samt politiker.

Eva Eriksson inledde konferensen. Sven Thiberg, ordföranden i Svanen och EU-blomman i Sverige, talade under temat ”jämställdhetsmärkning – också en miljömärkning. Några reflektioner kring möjligheter och problem”. Gertrud Åström, forskare vid Stockholms universitet, talade om ”jämställdhetsmärkning och vardagliga handlingar”. Anna Hallgren, enhetschef vid Nutek, ställde frågan ”Kan jämställdhetsmärkning bidra till ökad lönsamhet?” Sara Bylund, studerande vid Genusvetenskap, Malmö högskola, talade under temat ”Genus och jämställdhet på framtidens arbetsmarknad”. Slutligen beskrev Bengt Westerberg, ordförande i Arbetslivsinstitutets styrgrupp för forskningsprogrammet kön och arbete, sina

6 Konferensen sammanfattas i delbetänkandet Reglerna kring och inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (SOU 2001:9) bilaga 3.

”Tankar om jämställdhetsmärkning”. Konferensen avslutades med en paneldebatt.

Omkring 90 personer deltog vid konferensen, som syftade till att initiera en diskussion kring frågor om hur ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna införas och vilka incitament ett sådant system skulle kunna ge upphov till.

Inför delbetänkandet sammanträdde Utredningen med Upphandlingskommittén, Jämställdhetsrådet för transporter och IT (Jämit) och landets länsexperter för jämställdhetsfrågor. Utredningen har också initierat ett nordiskt samarbete med den nordiska ämbetsmannakommittén för jämställdhetsfrågor när det gäller möjligheten att införa ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster. Därutöver har vi diskuterat frågor om frivillig jämställdhetsmärkning med Läkemedelsföreningen (LIF) och företrädare för enskilda verksamheter inom läkemedels-, livsmedels-, bank- och försäkrings-, IT-, hotell- och restaurangbranscherna samt ett idéföretag inom transportområdet. Utredningen har även diskuterat vilka möjligheter Amsterdamfördraget innebär när det gäller rätten att vid offentlig upphandling ställa krav på sociala kriterier – jämställdhet, med professor Ruth Nielsen, Handelshögskolan i Köpenhamn, Danmark.

Inför slutbetänkandet Märk – värdig jämställdhet har vi diskuterat våra förslag med Gunilla Hansén-Larson, Arbetsgivarverket, Jens Karlsson, Företagarnas Riksorganisation, Lars-Börje Björfjäll, Hallandstrafiken, Fredrik Lundkvist och Christin Norberg, båda vid Kommunförbundet, Anna Ulveson, Landstingsförbundet, Maud Jansson, Landsorganisationen (LO), Ingemar Lundin, Länstrafiken Jönköping, Ragnar Unge, SIS Miljömärkning AB, Britt Linder Norberg och Folke Hermanson Snickars båda vid SIS Forum AB, Åke Åredal, Sky Cab AB, Gunnar Lindström, SWEDAC, Sofia Arkelsten, Svensk Handel, Anita Trogen, Svenskt Näringsliv och Britt-Marie Thulestedt, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).

Därutöver har Utredningen diskuterat arbetet med professor Nils George Asp, Swedish Nutrition Foundation (tidigare Stiftelsen Svensk Näringsforskning), vars syfte är att främja vetenskaplig forskning inom näringsläran och närliggande områden samt direktör Helga Møller, DANSK VAREFAKTA NÆVN (DVN). DVN verkar för frivillig användning av och upplysning om märkning av produkter och tjänster.

2. Bakgrunden till uppdraget

Sammanfattning av kapitel 2

I det här kapitlet gör vi en kort beskrivning av bakgrunden till Utredningens uppdrag, vilket kan ses som ett resultat av att även om Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen, så är Sverige även ett av de mest könssegregerade länderna. Utredningen har fått i uppgift att utreda frågan om det är möjligt att införa ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster.

Utredningen

om fördelningen av ekonomisk makt mellan kvinnor

och män (Kvinnomaktutredningen) konstaterade att samtidigt som Sverige anses vara ett av de mest jämställda länderna i världen (år 1995 utsåg FN Sverige till världens mest jämställda land) är Sverige också ett av de mest könssegregerade länderna i världen. Segregeringen är både horisontell och vertikal.

2.1. Horisontell och vertikal segregering

Horisontell segregering innebär att fördelningen av kvinnor och män mellan sektorer och yrken är olika. Kvinnor finns i vissa sektorer och män i andra. År 1996 var 54 procent av alla förvärvsarbetande kvinnor verksamma inom den offentliga sektorn och 46 procent arbetade inom det privata näringslivet. Endast 21 procent av alla förvärvsarbetande män var verksamma inom den offentliga sektorn och så många som 79 procent arbetade inom det privata näringslivet. Det betyder att 73 procent av alla anställa inom den offentliga sektorn var kvinnor och 63 procent av samtliga verksamma inom det privata näringslivet var män.

1

1SOU 1998:6, sid. 81.

Vertikal segregering innebär i stället att fördelningen av kvinnor och män är ojämn över olika positioner inom de särskilda sektorerna och yrkena. Ett exempel på detta är att kvinnor tenderar att systematiskt återfinnas på lägre befattningsnivåer och mindre prestigefyllda jobb än män och att män är chefer i större utsträckning än kvinnor.

2

Det finns även de som är utsatta för dubbel segre-

gering. Här brukar särskilt ensamstående föräldrar och invandrare nämnas.

Kvinnomaktutredningen, som lade slutbetänkandet i december 1997, menade att det var nödvändigt att bryta segregeringen och föreslog därför ett flertal åtgärder i syfte att förändra den rådande könsordningen och den inbyggda brist på jämställdhet som råder i Sverige.

2.2. Konsumenters roll på den fria marknaden

I förslagen till åtgärder tog Kvinnomaktutredningen bland annat sin utgångspunkt i människors möjligheter att utöva makt i olika roller och då särskilt konsumentens roll som avnämare till olika produkter och tjänster på den fria marknaden. Det var den utredningens övertygelse att ”många – både manliga och kvinnliga – konsumenter skulle vara intresserade av att låta sina värderingar styra konsumtionen … när det gäller jämställdhet.”

3

Kvinnomakt-

utredningen menade att det borde införas en certifiering som liknar miljömärkningen, en s.k. jämställdhetsmärkning. Utredningen framhöll att jämställdhetsmärkningen borde kunna ske på två nivåer. Den ena på företagets eget initiativ och den andra genom en fri granskning av tillgängliga källor.

Tanken var att jämställdhetsmärkningen skulle ske på företagets eget initiativ. På så sätt skulle jämställdhetsmärkning kunna bli ett konkurrensmedel av flera på den fria marknaden. Företag som uppfyllde de för certifieringen uppställda kraven skulle på eget initiativ kunna vända sig till ett tänkt certifieringsorgan för att bli kartlagda och certifierade.

Kvinnomaktutredningen menade att granskningen av s.k. tillgängliga källor inte skulle kunna bli lika detaljerad som den frivilliga certifieringen. Företagen skulle själva kunna hjälpa till med att tillhandahålla all den information som krävs för certifieringen. Kvinnomaktutredningen framhöll bland annat att granskningen

2 SOU 1998:6, sid. 76. 3 SOU 1998:6, sid. 200.

skulle kunna ske med hjälp av årsredovisningar och att den också borde ske branschvis. Därutöver framhölls det att det är bra om uppgifterna blir offentliga och tillgängliga för allmänheten. Eventuellt skulle det vara möjligt att göra uppgifterna tillgängliga på ett ”populärt och lättillgängligt sätt”, som liknar ett system som finns i USA där företag kan listas ur just jämställdhetssynpunkt.

2.3. Jämställdhetsmärkning – konsumentmakt för ett jämställt samhälle

I augusti 1998 lade Eva Amundsdotter (dåvarande projektledare vid Arbetsmarknadsdepartementet) fram rapporten ”Jämställdhetsmärkning, konsumentmakt för ett jämställt samhälle” (Ds 1998:49). Dåvarande jämställdhetsministern Ulrica Messing hade uppdragit åt Amundsdotter att belysa möjligheterna att införa frivillig jämställdhetsmärkning i Sverige. Resultatet av studien (i det följande kallad Förstudien) blev en rekommendation om att inledningsvis införa ett system med frivillig jämställdhetsmärkning av företag och organisationer. En av utgångspunkterna för rekommendationen var att märkningen på sikt skulle leda till att företag och organisationer skulle förändra sina tjänster och produkter och att marknaden på så sätt skulle bli mer fri och jämställd.

4

I Förstudien föreslogs system för jämställdhetsmärkning av personalpolitiska frågor i företag och organisationer, s.k. ledningssystem. I förslaget framhölls särskilt att jämställdhetsmärkning framför allt handlar om etik och alltså inte så mycket om hur produkter och tjänster är eller ska utformas ur ett könsperspektiv.

4 Dir. 1999:13, sid. 3.

3. Centrala begrepp

Sammanfattning av kapitel 3

I det här kapitlet ringar vi in området för att införa ett system för jämställdhetsmärkning utifrån ett antal begrepp som är centrala för förståelsen av såväl jämställdhets- som märknings- och certifieringsområdena.

3.1. Centrala begrepp vid jämställdhetsmärkning

På såväl jämställdhetsområdet som området för certifiering och märkning av produkter på miljöområdet florerar begrepp av skiftande betydelse, men som stundom används synonymt. För dem som är insatta råder det sällan tvekan om begreppens olika innebörd. Men för en lekman är det inte helt enkelt att skilja dem åt. För att undvika missuppfattningar och missförstånd om de för Utredningen mest centrala begreppen har vi valt att redan nu klargöra dem och de sammanhang som de förekommer i. Följande begrepp är av central betydelse för frågor om jämställdhetsmärkning:

- Beaktande av jämställdhetsaspekten (avsnitt 3.1.2) - Beköning (avsnitt 3.1.4) - Benchmarking (avsnitt 3.1.6) - Certifiering (avsnitt 3.1.7) - Certifiering i jämställdhetshänseende (avsnitt 3.1.8 samt kapitel 17) - Externt jämställdhetsarbete (3.1.9 samt kapitel 15) - Gender mainstreaming (avsnitt 3.1.6) - Genus (avsnitt 3.1.4) - Internt jämställdhetsarbete (3.1.9 samt kapitel 15)

- Jämlikhet (avsnitt 3.1.1) - Jämställdhet (avsnitt 3.1.1) - Jämställdhetsmärkning (avsnitt 3.1.8 samt kapitel 13 – 14) - Kön (avsnitt 3.1.4) - Könsdiskriminering (avsnitten 3.1.1, 5.1 och 5.1.1) - Könskvotering (avsnitten 3.1.3 och 5.2) - Könsneutralitet (avsnitt 3.1.5) - Könsperspektiv (avsnitt 3.1.5) - Märkning (3.1.7) - Positiv särbehandling (avsnitten 3.1.3 och 4.2) - Verksamhet (avsnitt 3.1.8)

3.1.1. Jämlikhet och jämställdhet

Det händer inte allt för sällan att begreppet jämställdhet blandas samman med begreppet jämlikhet.

1

Även om de är snarlika till sin

lydelse har de helt olika innebörd.

Jämlikhet kan ses som ett paraplybegrepp som omsluter flera aspekter av hur människor ska förhålla sig och även förhåller sig till varandra. Jämlikhet innebär nämligen att alla människor har lika värde oavsett kön, etnicitet, religion, social tillhörighet, sexuell läggning m.m. Jämlikhetsbegreppet kommer bland annat till uttryck i den svenska regeringsformens andra kapitel i den s.k. rättighetskatalogen, där det t.ex. stadgas att:

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.

(RF 2:15)

Stadgandet är intressant på flera olika sätt, bland annat för att det de facto endast rör svenska medborgares rätt att inte bli diskriminerade. I det här avseendet är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare (2 kap. 22 § RF). Därutöver är stadgandet intressant på så sätt att det endast skyddar mot diskriminering från lagstiftare eller annan som har rätt att utfärda författningar. Detta betyder således att skyddet tillkommer svenska medborgare och de som vistas i riket i förhållande till dem som äger rätt att utfärda lagar eller andra författningar. I det nu aktuella stadgandet saknas

1 SOU 1990:41, sid. 218, prop. 1987/88:105, sid. 3, På tal om kvinnor och män, Lathund om jämställdhet 1998, Statistiska centralbyrån, sid. 1.

frågor om den missgynnades kön betydelse. Det betyder emellertid inte att denna aspekt har uteslutits från rättighetskatalogen. I stället har den frågan kommit att få en egen placering:

Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.

(RF 2:16)

Innebörden av detta är således att varken män svenska kvinnor får missgynnas på grund av sitt kön. I likhet med vad som gäller för RF 2 kap 17 §, omfattas även utlänning som vistas här i riket av stadgandet. Märk dock att missgynnandet på samma sätt som ovan endast är otillåtet i lagar eller andra föreskrifter och att till exempel arbetsgivare inom det privata näringslivet inte omfattas av stadgandet. Den uppmärksamme ställer sig då genast frågan om företagare inom det privata näringslivet får diskriminera kvinnor och män hur som helst? Så är det naturligtvis inte. Här kan det finnas anledning att uppmärksamma jämställdhetslagen (1991:433), som just förbjuder sådan diskriminering.

Nu aktualiseras således jämställdhetsbegreppet, som innebär att kvinnor och män har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att

- ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende - vårda hem och barn

-

delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället. 2

Jämlikhet är således en värdemässig term, som just används för att understryka likheten mellan individerna inom gruppen människor. Jämställdhet är i stället en term som tar sin utgångspunkt i det faktum att kvinnor och män inte är identiska. De har till exempel olika fysiska förutsättningar. Jämställdhetsbegreppet fångar den för området högst relevanta frågan: är det så att de fysiska förutsättningarna även innebär att kvinnor och män har olika sociala och psykologiska förutsättningar? Detta är en fråga som har ägnats och som till en viss del fortfarande ägnas stor uppmärksamhet. Vi kommer att beröra den i samband med den fortsatta genomgången av de för området centrala begreppen.

2SOU 1990:41, sid. 218, prop. 1987/88:105, sid. 3, På tal om kvinnor och män, Lathund om jämställdhet 1998, Statistiska centralbyrån, sid. 1.

3.1.2. Att beakta jämställdhetsaspekten

Formuleringen att beakta jämställdhetsaspekten förekommer främst inom den statliga sektorn i syfte att betona att en arbetssökandes kön kan få betydelse vid frågor om tjänstetillsättning. Tanken är att om sökandena i princip är lika kvalificerade kan den sökande som tillhör det underrepresenterade könet komma att tillsättas på den aktuella tjänsten. Detta innebär således att en sökande kan ha fördel av sitt kön om han eller hon tillhör det underrepresenterade könet. Skillnaderna mellan sökandenas kvalifikationer får dock inte vara stora; i princip är det fråga om mycket små eller inga skillnader alls.

3

3.1.3. Positiv särbehandling och könskvotering

Vid sidan av formuleringen att arbetsgivaren kan komma att beakta jämställdhetsaspekten förekommer de två begreppen positiv särbehandling och könskvotering, vilka inte alltför sällan förväxlas med varandra. Med positiv särbehandling avsågs fram till och med den 31 december 2001 den situationen då en arbetsgivare anställde någon av underrepresenterat kön med tillräckliga kvalifikationer i syfte att åstadkomma jämställdhet i arbetslivet (den dåvarande lydelsen av 16 § 2 p. jämställdhetslagen).

För det första ställdes det alltså krav på att sökandena till den aktuella tjänsten hade tillräckliga kvalifikationer för arbetet. Därefter skedde en prövning av sökandenas meriter. Om det visade sig att en av de sökande var av underrepresenterat kön och hade tillräckliga kvalifikationer för arbetet, men inte var lika väl meriterad som en medsökande av motsatt kön, fick arbetsgivaren anställa den sökande som var av underrepresenterat kön. Detta kunde dock endast ske under förutsättning att tillsättningen utgjorde ett led i strävanden att uppnå jämställdhet i arbetslivet. Här räckte det emellertid inte med att arbetsgivaren endast sade sig vilja uppnå jämn fördelning av kvinnor och män på arbetsplatsen, utan det ställdes även krav på en dokumenterad strävan att åstadkomma detta. I praktiken innebar det att dessa mål skulle finnas uttryckta i en hos arbetsgivaren upprättad jämställdhetsplan.

3SOU 1990:41, sid. 219. Möjligheten att beakta jämställdhetsaspekten bör dock inte överdrivas, se vidare avsnitten 4.2 – 4.2.4.

I dag ställs det inte längre något krav på att det ska finnas en faktisk jämförelseperson av motsatt kön för att kunna konstatera att det föreligger könsdiskriminering.

Skillnaderna mellan innebörden av könskvotering och positiv särbehandling har tidigare varit stora, eftersom könskvotering precis som namnet visar inte handlar om något annat än kvotering av kön. Det betyder att kvoten av ett kön bestäms på förhand för att därefter uppfyllas utan beaktande av de aktuella personernas kompetens och formella behörighet. Könskvotering får inte förekomma på den svenska arbetsmarknaden.

4

Det händer emellertid att politiska

partier använder sig av könskvotering i syfte att uppnå jämn fördelning mellan kvinnor och män vid val till politiska församlingar.

3.1.4. Kön, genus och beköning

Inom kvinnoforskningen finns det en lång tradition av att skilja biologiskt och socialt kön åt, vilket begreppen kön och genus får anses symbolisera. Medan kön avser de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män är begreppet genus snarare en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män.

5

Historikern Yvonne Hirdman menar i likhet med Joan Scott att genus är relaterat till makt. Genus beskrivs som sociala beteenden och mönster som är förknippade med ett visst biologiskt kön.

6

Hirdman menar att

genus kan förstås som föränderliga tankefigurer ’män’ och ’kvinnor’ (där den biologiska skillnaden alltid utnyttjas) vilka ger upphov till/skapar föreställningar och sociala praktiker, vilka får till följd att också biologin påverkas/ändras – med andra ord, det är en mer symbiotisk kategori än ’roll’ och socialt kön.7

Enligt Hirdman råder det ingen tvekan om att det finns en genusordning i alla samhällen och att alla samhällen i större eller mindre utsträckning genomsyras av genus. 8 Vi såg i det tidigare att den svenska arbetsmarknaden var starkt könssegregerad. Det kan be-

4 Vi utvecklar förhållandet mellan könskvotering och positiv särbehandling i samband med genomgången av den svenska jämställdhetslagen, kapitel 4. 5 Don Kulick, Från kön till genus: kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv, Carlssons, Stockholm (1987), sid. 11. 6 SOU 1990:44, kapitel 3. 7 ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning”, Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 3 (1988), sid. 5. 8Kön eller genus?, föreläsning av Eva Gothlin, Göteborg (1999), sid. 7.

skrivas som att vardagen är mer eller mindre styrd av kön, vilket brukar beskrivas som att platsen är bekönad eller genusifierad. Den anglosaxiska termen för fenomenet att skilja flickor/ kvinnor och pojkar/män åt är att vardagen är gendered.

9

3.1.5. Könsneutralitet och könsperspektiv

De två termerna könsneutralitet och könsperspektiv utgår från det biologiska begreppet kön. I motsats till den tidigare diskussionen om genusifierade samhällen står begreppet könsneutralitet, vilket innebär att könet har neutraliserats. Könet anses helt enkelt sakna betydelse för den kontext som fenomenet behandlas i. I lagstiftningssammanhang är det vanligt att texten ges en neutral hållning på så sätt att adressaten för densamma anses vara egal. Inom såväl de arbetsrättsliga som de handelsrättsliga områdena används de könsneutrala termerna arbetsgivare, arbetstagare, producent och konsument delvis i syfte att understryka att just könet saknar betydelse i dessa sammanhang.

10

När det gäller begreppet könsperspektiv är förhållandena de motsatta till vad som gäller vid könsneutralitet. Att anlägga ett s.k. könsperspektiv på något innebär nämligen att könet synliggörs och lyfts fram som centralt. Av den nyligen framlagda rapporten Jämställdhet och IT framgår bland annat att IT-branschen är starkt mansdominerad och att endast 16 procent av alla studerande på de tekniska och naturvetenskapliga programmen är flickor/kvinnor. I rapporten uttrycks även oro över att andelen flickor/kvinnor på dessa utbildningar har sjunkit från 26 till 19 procent under de senaste läsåren.

11

Trots att det inte finns några fysiska förklaringar

till varför flickor/ kvinnor tenderar att inte söka sig till de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna är alltså andelen kvinnor väsentligt mycket lägre än andelen män. En del av förklaringarna tros ligga i att teknologin har konstruerats manligt. Detta leder till att flickor/kvinnor undviker det tekniska området.

Det nu anförda resonemanget utgör ett exempel på ett s.k. könsperspektiv på tekniken. Förevarande kapitel avslutas med ett avsnitt som behandlar hur Utredningen tolkar innebörden av jämställdhetsmärkning ur ett könsperspektiv.

9Kön eller genus?, föreläsning av Eva Gothlin, Göteborg (1999), sid. 6. 10 Detta könsneutrala förhållningssätt har kritiserats starkt från ett feministiskt vetenskapsteoretiskt perspektiv. Bland annat har det framhållits att ett sådant förhållningssätt leder till att skillnaderna mellan könen osynliggörs. 11SOU 2000:31, sid. 6.

3.1.6. Begreppen gender mainstreaming och benchmarking

Gender mainstreaming innebär att jämställdhetsperspektiv ska genomsyra alla politiska områden och myndigheters arbetssätt.

Riksrevisionsverket beskriver begreppet som en metod för att uppnå de övergripande jämställdhetspolitiska målen.

12

Att regering-

en ställer krav på att myndigheter tillämpar gender mainstreaming som arbetssätt innebär att myndigheterna just ska tillämpa ett jämställdhetsperspektiv på arbetet inom sina respektive ansvarsområden.

Inom Regeringskansliet är målet att jämställdhetsfrågor ska vara integrerade i sakfrågorna inom alla politiska områden. Tanken är med andra ord att frågor om jämställdhet ska finnas med i hela beslutsprocessen och att de på så sätt ska utgöra ett beslutsunderlag bland flera andra. Hur departementen väljer att använda sig av gender mainstreaming varierar. I en utredning om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad framkom det bland annat att flera myndigheter har ambitionen att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla aktiviteter och politikområden. Det är även en ambition att jämställdhet inte ska behandlas som en avskild fråga. Men det framkom också att det råder osäkerhet om innebörden av begreppet gender mainstreaming. Det aktiva arbetet med gender mainstreaming är emellertid beroende av de enskilda handläggarnas kunskaper om vad ett jämställdhetsperspektiv innebär.

13

För att kunna nå ett gott resultat vid gender mainstreaming krävs det bland annat att det finns arbetssätt som kan möjliggöra detta. Begreppet benchmarking innebär jämförelser mellan dem som lyckas bäst inom ett visst område.

14

Benchmarking kan också be-

skrivas som en metod som möjliggör jämförelser mellan olika verksamheter, såsom att lyfta fram goda exempel på lyckade projekt i exempelvis jämställdhetshänseende.

3.1.7. Märkning och certifiering

Med märkning avses att en vara (produkt) eller tjänst uppfyller vissa kriterier. Kriterierna är uppställda på förhand, vilket båtar för en rättvis bedömning av huruvida varan eller tjänsten uppfyller de

12 Riksrevisionsverket RRV 2000:17, Jämställdhet – hur regeringen styr regeringen?, (2000), Stockholm, sid. 16. 13SOU 1996:56, sid. 177 ff. 14Ds 2000:12, Benchmarking av näringspolitiken. Indikatorer inom åtta områden som påverkar ekonomisk tillväxt.

krav som ställs för att den ska erhålla det åtråvärda märket. Att det finns kriterier som är uppställda på förhand kan även ses som en garanti för att det inte ska bli fråga om skönsmässiga ad hoclösningar, utan att det ställs samma krav på samtliga produkter och tjänster för märket.

I ett statiskt system som revideras efterhand, till exempel genom lagstiftning, är kriterierna uppställda på förhand. De kan utgöras av gränsvärden och en relaterad provningsmetod som utpekar hur detta ska mätas. Lagstiftning utgår från så kallade väsentliga krav som avser allmänna skyddsaspekter. Om kriterierna däremot har en utformning som innebär att föremålet ska genomgå en ständig utveckling mot ett bestämt mål talar man om dynamiska system. I ett statiskt system är det lättare för externa och oberoende kontrollorgan att utföra en bedömning om kraven är uppfyllda för märket. Inom det frivilliga området finns det ibland en blandning mellan statiska och dynamiska kriterier. Om kriterierna är uppställda på förhand och entydiga finns en garanti för att det inte ska vara fråga om skönsmässiga bedömningar. Vid kompetensprövning (ackreditering) kontrolleras det bland annat om kontrollorganet har tillräckliga kunskaper inom de områden som ackrediteringen avser (kriteriedokument).

Det finns ett flertal märken på miljöområdet. I Sverige, Norge, Island och Finland används sedan år 1989 symbolen Svanen för att märka produkter i miljöhänseende. Inom EU används den s.k. EUblomman som symbol för miljömärkningen. För att få ett godkännande krävs att produkten är testad av oberoende laboratorier och att det finns en väl genomförd dokumentation av produkten. Miljömärkningsstyrelsen, som består av representanter från bland andra Naturvårdsverket, Industriförbundet, Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, Miljöförbundet och handeln, gör också fabriksbesök. Delvis finansieras kostnaderna genom ansökningsavgifter och årsavgifter, vilka står i relation till produktens omsättning på marknaden.

Att certifieras för något innebär i korthet att erhålla ett intyg, ett bevis, på att vissa kriterier för ett visst kontrollsystem uppfyllda.

3.1.8. Jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende

I direktiven till Utredningen beskrivs jämställdhetsmärkning som ett slags information eller en form av märkning av produkter och tjänster. Emellanåt använder vi begreppet jämställdhetsmärkning som en samlingsbeteckning för både jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende. I andra sammanhang ser vi det som nödvändigt att beskriva frågor som särskilt rör certifiering i jämställdhetshänseende, används begreppet certifiering i jämställdhetshänseende.

Jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende är inte något som är förbehållet arbetslivet. Det är tänkt att såväl närings- och föreningsverksamhet samt offentlig förvaltning ska ha möjlighet att jämställdhetsmärka sina produkter och/eller tjänster eller vara föremål för certifiering i jämställdhetshänseende. Det är mot bakgrund av detta som vi använder begreppet verksamhet/ företrädare för verksamheten (och inte arbetsplats/arbetsgivare) när vi beskriver det aktiva jämställdhetsarbetet.

3.1.9. Internt respektive externt jämställdhetsarbete

Att arbeta med jämställdhet kan ske både i egenskap av att vara arbetsgivare – att ha ett arbetsledningsansvar – och i egenskap av anställd eller som medarbetare vid en verksamhet. Det betyder att arbetet med jämställdhet inte förutsätter att det är fråga om förhållanden eller relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Det enda krav som ställs är således att det är fråga om ett agerande mellan människor. Ett agerande kan både vara aktivt genom till exempel ord eller handlingar. Men det är även fråga om ett agerande att underlåta att handla.

Arbetet med jämställdhet kan ske både mellan människor inom den egna verksamheten – det interna jämställdhetsarbetet och i förhållande till dem som befinner utanför verksamheten – det externa jämställdhetsarbetet. Det interna och det externa jämställdhetsarbetet bildar tillsammans de generella jämställdhetskriterierna. Dessa frågor behandlas vidare i kapitel 15.

3.2. Jämställdhetsmärkning ur ett könsperspektiv

Utredningen har enligt direktiven särskilt i uppgift att ge förslag på ett verktyg för ”kvalitetsbedömning av produkter och tjänster ur ett könsperspektiv” i så måtto att det sker en ”funktionell anpassning av utbudet… utifrån kvinnors och mäns behov och önskemål”. Vi tolkar detta som att vi inte endast ska lyfta fram kriterier för frivillig jämställdhetsmärkning, utan att vi även ska skärskåda dessa kriterier i ljuset av producenters och konsumenters könstillhörighet. Här menar vi att det även blir viktigt att belysa hur kulturella och socialt betingade föreställningar om stereotyper skapas och att en analys av detta också kan komma att användas för att bryta den genusifierade vardagen. Vi ser det inte heller som omöjligt att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning kan komma att tjäna som hjälpmedel för att just bryta mot den traditionella uppfattningen om vad som är att uppfatta som kvinnligt respektive manligt.

Del II

Fyra lagar med beröringspunkter till

frågor om jämställdhetsmärkning

4. Jämställdhetslagen

Sammanfattning av kapitel 4

I det här kapitlet beskrivs jämställdhetslagen ur ett EG-rättsligt perspektiv. En lag som är tudelad; lagen består av två stora avdelningar. Den ena är preventiv och beskriver hur ett aktivt jämställdhetsarbete ska gå till. Den andra är i stället repressiv till sin karaktär och innehåller således förbudsregler.

I vårt uppdrag ligger bland annat att komma med förslag på kriterier som skulle kunna ligga till grund för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. De kriterierna får inte på något sätt innebära att det som är föremål för märkningen inte ens följer jämställdhetslagens regler.

I dag finns det en skyldighet för arbetsgivare som har minst tio anställda att upprätta en jämställdhetsplan. Vi menar emellertid att det skulle vara orimligt att verksamheter som inte arbetar planmässigt ska kunna bli föremål för jämställdhetsmärkning alldeles oavsett verksamhetens storlek.

Vi menar att jämställdhetsmärkningen faktiskt kan komma att möjliggöra att mindre verksamheter kan konkurrera på lika villkor med större verksamheter, genom att använda sig av jämställdhetsmärkning som medel i konkurrensen om konsumenter och övriga intressenter på den fria marknaden.

Den nu gällande

jämställdhetslagen

(1991:433) trädde i kraft den

1 januari 1991, samtidigt som lag (1979:1118) om jämställdhet

1

1Prop. 1979/80:56, AU 1979/80:10, SOU 1978:38. ÄJL trädde i kraft den 1 juli 1980 och ersatte jämställdhetslagen av den 1 januari 1980 (SFS 1979:305). Den första lagen var tänkt att träda i kraft den 1 januari 1980, men hann aldrig träda i kraft. Riksdagsvalet år 1979 ledde till ett regeringsskifte. Den tillträdande borgerliga regeringen genomförde omarbetningar av den planerade jämställdhetslagen. Bland annat lyftes delar av det aktiva jämställdhetsarbetet ut ur lagen. Stora delar av lagförslaget kvarstod dock, vilket innebär att propositionen 1978/79:175 med förslag till lag om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet m.m. bibehöll sin aktualitet när ÄJL trädde i kraft.

mellan kvinnor och män i arbetslivet (ÄJL) upphörde att gälla.

2

I

syfte att samordna jämställdhetslagen med de tre diskrimineringslagarna lag (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet,

3

lag (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbets-

livet av personer med funktionshinder

4

och lag (1999:133) om

förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning

5

, genomfördes ett flertal förändringar av jämställdhetslagen

den 1 januari 2001.

6

Förändringarna syftade främst till att samord-

na skyddsnivåerna, terminologin och strukturerna i diskrimineringsförbuden samt att effektivisera möjligheterna att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Jämställdhetslagen (JämL) utgörs av två stora avdelningar. Den ena behandlar ändamålet med lagen och innehåller även preventiva regler för hur målen ska uppfyllas att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetslivet (jämställdhet i arbetslivet) och att förbättra kvinnornas villkor i arbetslivet (1 §), de s.k. aktiva jämställdhetsåtgärderna. Den andra delen innehåller regler om förbud mot könsdiskriminering och repressalier för brott mot lagen. Medan reglerna om det aktiva jämställdhetsarbetet rör behandlingen av kvinnor och män som grupper, syftar i stället förbuden mot könsdiskriminering till att skydda enskilda arbetstagare. Tanken är att de olika regleringsformerna ska komplettera varandra.

Jämställdhetslagen gäller endast i arbetslivet och rör frågor om arbetsgivares arbetsledning av arbetstagare som har olika kön. Lagen föreskriver bland annat att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka om aktiva åtgärder för att jämställdhet i arbetslivet ska uppnås. Det ska särskilt verkas för utjämnande och förhindrande av skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. Arbetsgivare och arbetstagare ska också främja lika möjligheter till löneutveckling för kvinnor och män. Ett arbete är likvärdigt med ett annat arbete om det utifrån en sammantagen bedömning av de krav arbetet ställer samt dess natur kan anses ha lika värde som det andra arbetet. Bedömningen av de krav arbetet ställer ska göras

2 Avsnittet om jämställdhetslagen är huvudsakligen hämtat från Konstruktion av genus i rätten och samhället. En tvärvetenskaplig studie över svenska kvinnors rätt till jämställdhet i ett formellt jämlikt rättssystem, Eva Schömer, Iustus, Uppsala (1999), kap 4. 3 Prop. 1997/98:177, AU 1998/99:4,. 4Prop. 1997/98:179, AU 1998/99:4. 5 Prop. 1997/98:180, AU 1998/99:4. 6 SFS 2000:773, prop. 1999/2000:143 om ändringar i jämställdhetslagen m.m., bet. 2000/01:AU 3, rskr. 2000/01:04, SOU 1998:60, En översyn av jämställdhetslagen.

med beaktande av kriterier såsom kunskap och färdigheter, ansvar och ansträngning. Vid bedömning av arbetets natur ska särskilt arbetsförhållandena beaktas (2 § JämL).

Arbetsgivares skyldighet att samverka med arbetstagare skiljer sig således något från vad som vanligtvis gäller på det arbetsrättsliga området där samverkan är föreskriven mellan arbetsgivare och den arbetstagarorganisation med vilken denne är bunden till kollektivavtal. Parterna på jämställdhetsområdet är emellertid desamma som på arbetsmarknaden i stort; på den ena sidan ska det antingen vara en enskild arbetsgivare eller organisation av arbetsgivare och på den andra sidan ska det vara en eller flera organisation/er av arbetstagare.

Fram till och med den 31 december 2000 innebar könsdiskriminering att någon missgynnades under sådana omständigheter som hade ett direkt eller indirekt samband med den missgynnades könstillhörighet (15 § i den dåvarande lydelsen av jämställdhetslagen). Könsdiskriminering var endast otillåten i den utsträckning som framgick av de dåvarande lydelserna av 16–20 §§jämställdhetslagen.

Ett exempel på otillåten könsdiskriminering utgjorde följande situation. En man och en kvinna som hade likvärdiga kvalifikationer för ett arbete, ansökte om arbete som datatekniker hos en arbetsgivare. Om arbetsgivaren valde att anställa mannen endast på grund av att han var man och kvinnan var kvinna, var det att betrakta som könsdiskriminering under förutsättning att arbetstagaren kunde visa att syftet med beslutet just var att missgynna kvinnan. Var det i stället så att kvinnan har bättre sakliga förutsättningar för arbetet än mannen presumerades det i stället att arbetsgivaren hade missgynnat kvinnan just på grund av att hon var kvinna. Arbetsgivaren hade möjlighet att bryta presumtionen eller komma med vissa godtagbara förklaringar till sitt agerande.

Den 1 januari 2001 avskaffades presumtionsreglerna tillika reglerna om att den som påstod sig vara utsatt för könsdiskriminering skulle visa att arbetsgivarens agerande syftade till att missgynna arbetstagaren. Bland annat har de arbetssökandes rättsskydd förstärkts, genom att hela rekryteringsförfarandet numera omfattas av diskrimineringsskyddet. Det är också möjligt att döma en arbetsgivare för brott mot könsdiskriminering även om förfarandet inte leder till ett anställningsbeslut. Det är inte heller nödvändigt att göra en jämförelse med en faktisk person av motsatt kön för att

det ska gå att konstatera att arbetsgivaren har gjort sig skyldig till könsdiskriminering.

7

4.1. Bevisbördan vid och formerna av könsdiskriminering

Sedan den 1 januari 2001 har reglerna om könsdiskriminering förändrats i syfte att stå i samklang med EG-rätten. När det gäller frågan om huruvida någon har blivit utsatt för könsdiskriminering har Rådets direktiv (97/89/EG) om bevisbörda vid mål om könsdiskriminering kommit att inta en central plats. Artikel 4 stadgar:

1. Medlemsstaterna skall i enlighet med sina nationella rättssystem vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det, när personer, som anser sig kränkta genom att principen om likabehandling inte har tillämpats på dem, inför domstol eller annan behörig instans lägger fram fakta som ger anledning att anta att det har förekommit direkt eller indirekt diskriminering, skall åligga svaranden att bevisa att det inte föreligger något brott mot principen om likabehandling.

2. Detta direktiv skall inte förhindra att medlemsstaterna inför bevisregler som är fördelaktigare för käranden.

3. Medlemsstaterna kan avstå från att tillämpa punkt 1 på förfaranden där det åligger domstolen eller den behöriga instansen att utreda fakta i målet.

Bevisbördedirektivet har sin grund i EG-domstolens rättstillämpning. Bevisbördan är delad, vilket innebär att om en arbetssökande eller arbetstagare som lägger fram fakta som ger anledning att anta att hon eller han har blivit diskriminerad, föreligger ett s.k. prima face-fall av diskriminering. Det ligger på käranden att bevisa att det har skett ett brott mot likabehandlingsprincipen. Under förutsättning av att det föreligger en situation av prima face, att käranden har förebringat uppgifter som visar att diskriminering föreligger, övergår bevisbördan på svaranden (arbetsgivaren), som ska bevisa att det inte föreligger ett brott mot likabehandlingsprincipen. Om käranden inte lyckas visa en prima face-situation övergår således inte heller bevisbördan på svaranden.

8

Tanken är att bevisbördereglerna ska underlätta förfarandet vid domstol. I propositionen framhålls det att det tidigare var näst

7Prop. 1999/2000:143, sid. 1. 8 Preambeln (17) till bevisbördedirektivet samt prop. 1999/2000:143, sid. 51.

intill omöjligt att förebringa bevisning som visade att käranden hade bättre sakliga förutsättningar än jämförelsepersonen. I propositionen inför skärpningen av reglerna framhålls det bland annat:

Utvecklingen förefaller gå mot att krav på arbetssökandes formella meriter luckras upp medan sådana omständigheter som ’personkemi’ och ’social kompetens’ får allt större betydelse. En arbetsgivares bedömningar av sådana faktorer är svåra att pröva rättsligt. En bevisregel som bygger direkt på bevisbördedirektivet innebär att fokus kommer mer på den påstått diskriminerande handlingen, och mindre på de arbetssökandes meriter. Detta är en väsentlig lättnad för kärandeparten i en tvist. Det ger dessutom en processekonomisk vinst.9

Syftet med bevisbördedirektivet är (enligt artikel 1)således att säkerställa större effektivitet hos medlemsländerna när det gäller att upprätthålla principen om likabehandling av män och kvinnor. Med principen om likabehandling avses

1. Att ingen som helst diskriminering får ske på grundval av kön, varken direkt eller indirekt.

2. Enligt den princip om likabehandling som anges i punkt 1 föreligger indirekt diskriminering när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt missgynnar en väsentligt större andel personer av det ena könet, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet är lämpligt, nödvändigt och kan motiveras med objektiva faktorer som inte har samband med personernas kön.

[Artikel 2]

Artikeln har fått sin motsvarighet i 15–17 §§jämställdhetslagen.

4.1.1. Förhållandet mellan direkt och indirekt diskriminering

Direkt diskriminering föreligger när en arbetssökande eller en arbetstagare behandlas mindre förmånligt än en person av motsatt kön blir behandlad eller skulle bli behandlad i en likartad situation. En förutsättning för att det ska vara fråga om könsdiskriminering är således att missgynnandet har samband med arbetstagarens könstillhörighet. Det är inte att betrakta som könsdiskriminering om handlandet utgör ett led i strävanden att främja jämställdhet i arbetslivet eller är berättigat av hänsyn till ett sådant ideellt eller

9Prop. 1999/2000:143, sid. 52.

annat särskilt intresse som uppenbarligen inte bör vika för intresset av jämställdhet i arbetslivet (15 §).

Det ställs således inte några krav på att det görs en jämförelse med en person av motsatt kön för att det ska vara fråga om direkt diskriminering.

Indirekt diskriminering föreligger när en arbetssökande eller en arbetstagare missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar personer av det ena könet. Det är emellertid inte att betrakta som indirekt diskriminering om kriteriet eller förfaringssättet är lämpligt och nödvändigt och kan motiveras med objektiva faktorer som har samband med personernas kön (16 §).

Såväl indirekt som direkt diskriminering är förbjuden när arbetsgivaren

1. beslutar i en anställningsfråga, tar ut en arbetssökande till anställ-

ningsintervju eller vidtar annan åtgärd under anställningsförfarandet,

2. beslutar om befordran eller tar ut en arbetstagare till utbildning för

befordran,

3. tillämpar löne- eller andra anställningsvillkor för arbeten som är att

betrakta som lika eller likvärdiga,

4. leder och fördelar arbetet, eller

5. säger upp, avskedar, permitterar eller vidtar annan ingripande åtgärd

mot en arbetstagare.

[17 §]

Det finns inga krav på att diskrimineringen ska vara avsiktlig – att arbetsgivarens beslut ska syfta till att missgynna någon på grund av dennes kön. Det räcker således med att arbetsgivaren oavsiktligt har utsatt någon för diskriminering för att arbetsgivaren ska göra sig skyldig till diskriminering.

10

10 I historien finns det flera exempel på hur kvinnor har utsatts för könsdiskriminering med motivering att de har en svagare fysik och att de har behov av att skyddas i större utsträckning än män. Se till exempel Eva Schömer, Konstruktion av genus i rätten och samhället. En tvärvetenskaplig studie över svenska kvinnors rätt till jämställdhet i ett formellt jämlikt rättssystem, Iustus, Uppsala (1999), sid. 65 ff., Karin Wideberg, Kvinnor, klasser och lagar 1750–1980, Publica, LiberFörlag, Stockholm, (1980) och Prop. 1999/2000:143, sid. 29.

4.2. EG-domstolens syn på förhållandet mellan positiv särbehandling och könskvotering

Könskvotering är till skillnad från vad som gäller för positiv särbehandling inte tillåtet i vare sig Sverige eller EU. Förhållandet mellan de nu aktuella begreppen har belysts av EG-domstolen vid fyra tillfällen (åren 1995, 1997 och 2000).

11

4.2.1. Kalankemålet

Den 17 oktober 1995 meddelade EG-domstolen förhandsbesked i ett mål mellan Eckhard Kalanke och Freie Hansestadt Bremen (Mål C-450/93). Beskedet rörde frågan om innebörden av EG:s direktiv 76/207 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (likabehandlingsdirektivet). Frågan gällde om den bremenska lagen om lika behandling av män och kvinnor i offentlig förvaltning stod i strid med likabehandlingsdirektivet. Den bremenska lagen föreskrev nämligen att om en man och en kvinna, med samma kvalifikationer sökte samma tjänst ålåg det arbetsgivaren att anställa kvinnan om inte kvinnornas andel uppgick till minst 50 procent av samtliga anställda inom kommunen. EG-domstolen förklarade att en föreskrift av nu nämnda slag står i strid med artikel 2 punkt 4, likabehandlingsdirektivet (76/207/EEC). Där stadgas det:

Artikel 1 Syftet med detta direktiv är att i medlemsstaterna realisera principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, däribland befordran, yrkesutbildning, arbetsvillkor och, enligt de villkor som nämns i punkt 2, social trygghet. Denna princip kallas härefter ”likabehandlingsprincipen”.

– – –

Artikel 2 Detta direktiv skall inte hindra åtgärder som främjar lika möjligheter för kvinnor och män, i synnerhet när det gäller att avlägsna befintliga

11 När det gäller målen C-450/93 och C-409/95 är innehållet huvudsakligen hämtat från Eva Schömer, Konstruktion av genus i rätten och samhället. En tvärvetenskaplig studie över svenska kvinnors rätt till jämställdhet i ett formellt jämlikt rättssystem, Iustus, Uppsala (1999), sid. 154 ff.

ojämlikheter som påverkar kvinnors möjligheter på de områden som nämns i artikel 1.1.

Domstolen förklarade bland annat:

National rules which guarantee women absolute and unconditional priority for appointment or promotion go beyond promoting equal opportunities and overstep the limits of the exception in Article 2(4) of the Directive.12

Av Kalankemålet drogs bland annat slutsatsen att det inte var möjligt att använda sig av några som helst positiva åtgärder för att förändra den könsmässiga sammansättningen.

4.2.2. Marschallmålet

I det andra målet hade EG-domstolen att ta ställning till frågan huruvida en lag, i det här fallet statstjänstemannalagen i Nordrhein-Westfalen, stod i strid med likabehandlingsdirektivet. En tysk lärare, Hellmut Marschall, menade sig ha blivit diskriminerad då han inte erhöll en högre tjänst än den han redan hade. Enligt statstjänstemannalagen hade nämligen kvinnor företräde framför män vid befordran till arbeten inom vilka de var underrepresenterade. Detta gällde endast under förutsättning att kvinnornas meriter var minst likvärdiga männens och att det inte heller fanns särskilda skäl som talade mot att anställa dem. EG-domstolen förklarade därvid att det fanns stora skillnader mellan det tidigare Kalankemålet och det nu aktuella Marschallmålet, genom att det senare contains a clause (Öffnungsklause’, hereinafter ’saving clause’) to the effect that women are not to be given priority in promotion if reasons specific to an individual male candidate tilt the balance in his favor 13 Här framhöll domstolen att det är vanligt att även om kvinnor och män i det specifika fallet har likvärdiga kvalifikationer, finns det tendenser hos arbetsgivare att befordra män i större utsträckning än kvinnor. Bakgrunden till detta ansågs ligga i s.k. stereotypa föreställningar om könen.

När det gällde frågan om huruvida statstjänstemannalagen stod i strid med EG-rätten skriver domstolen:

12 C-450/93 (1995), ECR I-3078, stycke 22. 13 C-409/95 (1997), ECR I-9391, stycke 24.

It provides for male candidates who are equally as qualified as the female candidates a guarantee that the candidatures will be the subject of an objective assessment which will take account of all criteria specific to the individual candidates and will override the priority accorded to female candidates where one or more of those criteria tilts the balance in favour of the male candidate. In this respect, however, it should be remembered that those criteria must not be such as to discriminate against female candidates.14

Efter Kalanke- och Marschallmålen drogs slutsatsen att det till skillnad från vad som gäller vid könskvotering inte finns något hinder mot positiv särbehandling inom EG-rätten.

4.2.3. Badeckmålet

I det s.k. Badeckmålet 15 från våren 2000 ställdes återigen en fråga om EG:s likabehandlingsdirektiv utgjorde hinder mot nationella regler om befordringsplaner för kvinnor. Staatsgerichtshof des Landes Hessen hade begärt att EG-domstolen skulle meddela förhandsavgörande i ett mål som rörde frågan om likabehandling av män och kvinnor och om undanröjande av diskriminering av kvinnor i offentlig tjänst (HGIG) stod i strid med likabehandlingsdirektivet. Inledningsvis förklarar domstolen att tolkningsfrågorna främst rör möjligheten att tillämpa olika former av positiv särbehandling av kvinnor.

Det kan finnas anledning att redan här erinra om att innebörden av positiv särbehandling av kvinnor såsom det beskrivs här skiljer sig från det sätt som positiv särbehandling tidigare användes i Sverige, då positiv särbehandling endast har använts för att stödja det underrepresenterade könet, alltså inte ett specifikt kön.

16

Positiv

särbehandling inom EG-rätten används huvudsakligen för att uttrycka positiva stödinsatser som syftar till likabehandling för personer med funktionshinder som vidtas i syfte att säkerställa full jämlikhet i yrkeslivet och i praktiken.

EG-domstolen förklarade att befordringsplaner för kvinnor inte står i strid med likabehandlingsdirektivet under förutsättning att befordringsplanerna innehåller bestämmelser som garanterar

14 C-409/95 (1997), ECR I-9391, stycke 33. 15 C-158/97 av den 28 mars 2000. 16 Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (artikel 5 och 7) och Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (artikel 7).

sökandena en objektiv bedömning av ansökningarna som bland annat innebär bedömningar av sökandenas samtliga personliga förhållanden. Utgångspunkten för resonemanget är emellertid att de kvinnliga och manliga sökandena har likvärdiga meriter och att det är nödvändigt att ge kvinnorna företräde framför männen för att det ska vara möjligt att nå upp till de uppställda målen med befordringsplanerna. Domstolen framhåller emellertid att såväl positiva som negativa kriterier ska beaktas vid bedömningen av sökandenas lämplighet för arbetet:

Således beaktas färdigheter och erfarenheter som förvärvats vid familjearbete om de har betydelse för de sökandes lämplighet, kvalifikationer och yrkeserfarenheter, medan tjänsteår, ålder och dagen för senaste befordran endast beaktas om de har betydelse i detta hänseende. På samma sätt saknar familjesituationen eller partnerns inkomst betydelse, och deltidsanställningar, ledigheter och sent avslutade utbildningar på grund av vård av barn eller vårdbehövande närstående skall inte ha några negativa verkningar.

Sådana kriterier är i och för sig könsneutrala till sin utformning och kan även komma män till fördel, men gynnar i allmänhet kvinnor. De syftar uttryckligen till reell jämlikhet – inte formell – genom att minska faktiska ojämlikheter som kan förekomma i samhället. Deras berättigande har för övrigt inte ifrågasatts i målet vid den nationella domstolen.17

Domstolen förklarade vidare att det inte heller står i strid med likabehandlingsdirektivet att i bindande målsättningar för befordringsplaner föreskriva att kvinnor ska ha tillfälliga vetenskapliga tjänster och vetenskapliga assistenttjänster i minst lika stor utsträckning som de utexamineras, doktorerar och studerar vid varje fakultet.

Likabehandlingsdirektivet hindrar inte heller att det införs befordringsplaner som syftar till att undanröja kvinnlig underrepresentation, genom att föreskriva att kvinnor ska tilldelas minst hälften av antalet utbildningsplatser vid utbildningar som staten inte har monopol på. Det finns inte heller något som hindrar att befordringsplanerna föreskriver att kvinnor är garanterade att kallas till anställningsintervjuer inom de sektorer där de är underrepresenterade och att kvinnorna uppfyller alla erforderliga eller föreskrivna villkor för de utlysta tjänsterna. Avslutningsvis förklarade EGdomstolen att likabehandlingsdirektivet inte heller sätter hinder i vägen för att det ställs upp mål om att arbetstagarorganisationers

17 C-158/97.

styrelser och andra organ ska beakta målsättningen att minst lika många kvinnor som män skall delta i organen.

Av Badeckmålet drogs således slutsatsen att det alltid måste finnas bestämmelser som garanterar sökandena objektiva bedömningar av ansökningarna och att det alltid måste ske bedömningar av samtliga förhållanden som åberopats av sökandena. Bestämmelser som garanterar kvinnor företräde framför män är endast tillåtna inom den offentliga sektorn i den mån åtgärderna är nödvändiga för att myndigheten ska kunna nå upp till de mål som är fastställda i en befordringsplan.

4.2.4. Målet om Tham-professurerna

Sommaren 2000 hade EG-domstolen i målet om Tham-professurerna att ånyo ta ställning till huruvida vissa nationella regler stod i strid med likabehandlingsdirektivet. Målet rörde de svenska reglerna om tillsättning av professorer och forskningsassistenter. Förordningen (1995:936) om vissa anställningar som professor och forskningsassistent vilka inrättats i jämställdhetssyfte, stadgade bland annat följande:

En sökande av underrepresenterat kön med tillräckliga sådana kvalifikationer som avses i 4 kap. 15 § första stycket högskoleförordningen skall utses framför en sökande av motsatt kön som annars skulle ha utsetts (positiv särbehandling), om det behövs för att en sökande av det underrepresenterade könet skall utses.

Positiv särbehandling skall dock inte tillämpas om skillnaden mellan sökandenas kvalifikationer är så stor att tillämpningen skulle stå i strid med kravet på saklighet vid tillsättningen.

[3§]

Domstolen konstaterade därvid att det visserligen är förenligt med EG-fördraget att välja en person av det underrepresenterade könet om de sökande i princip hade lika kvalifikationer för arbetet. Med hänvisning till vad domstolen konstaterade i Badeckmålet förklarade domstolen att det även i fortsättningen skulle vara tillåtet att beakta vissa kriterier som

i och för sig är könsneutrala till sin utformning och även kan komma män till del, men som i allmänhet gynnar kvinnor… [och att] sådana kriterier syftar … till reell jämlikhet – och inte formell – genom att minska faktiska ojämlikheter som kan förekomma i samhället, och till

att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären för personer av det underrepresenterade könet, i enlighet med artikel 141.4 EG.18

Domstolen förklarade vidare att det inte är förenligt med likabehandlingsdirektivet att föreskriva att den som utses i ett visst avseende ska vara av underrepresenterat kön, eftersom det inte är möjligt att konstatera på vilka grunder urvalet har skett. Det enda som kan konstateras vid ett sådant förfarande är att det inte går att fastställa vad ett sådant kriterium innebär annat än att det inte har skett en bedömning av sökandenas samtliga förhållanden, utan endast att det är sökanden av det underrepresenterade könet som har erhållit den aktuella tjänsten.

Det saknar vidare betydelse om de nu aktuella reglerna rör högre eller lägre tjänstetillsättningar. Det är också ovidkommande om reglerna är begränsade till ett visst antal tjänster eller om det har inrättats ett visst antal tjänster som ett led för att uppnå jämn könsfördelning vid en viss högskola. Det är nämligen fortfarande så att det måste ske en objektiv bedömning av ansökningarna med beaktande av sökandens samtliga personliga förhållanden.

Målet om Tham-professurerna bör således tolkas på så sätt att det även sedan Amsterdamfördragets tillkomst inte finns något kategoriskt hinder mot regler om positiv särbehandling. I stället bör det vara så att det är tillåtet att använda positiv särbehandling i syfte att uppnå reell jämställdhet i arbetslivet. Detta gäller dock endast under förutsättning att sökandena i merithänseende kan anses jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga, om det görs en objektiv bedömning av ansökningarna med beaktande av sökandens samtliga personliga förhållanden. Ruth Nielsen understryker just detta i sin analys av domen. Hon skriver:

Om det finns en tendens att män inom ett visst yrkesområde bedöms som mer kvalificerade än kvinnor är det således förenligt med EU:s regler att strama upp kriterierna så att utfallet av meritvärderingen kommer män och kvinnor till godo i lika hög grad. Det är bara ett villkor att detta görs öppet och med hjälp av sakliga kriterier.

Enligt min uppfattning är det en bra lösning att kvalifikationskriterierna anpassas till likabehandlingsprincipen på så sätt att bägge könen genomsnittligt sett betraktas som lika kvalificerade. Den är bättre för kvinnor än positiv särbehandling efter den modell som det aktuella målet rörde, där man använde icke objektiva och ogenomskådliga kvalitetskriterier som, i kombination med typiskt sett mans-

18 C-407/98 av den 6 juli 2000.

dominerade bedömningsutskott, sannolikt ofta ledde till att män ansågs bäst kvalificerade i situationer där meritvärdering skulle ha utfallit annorlunda om man i stället hade använt objektiva kvalitetskriterier.19

JämO har sammanfattat målen såsom att det inte finns några hinder mot positiv särbehandling under förutsättning av att:

-

det underrepresenterade könet inte gynnas automatiskt,

-

alla sökandes meriter är föremål för en objektiv bedömning med hänsyn till sökandes samtliga personliga förhållanden,

-

det sker en meritvärdering, som tar sin utgångspunkt som utgår från klara kriterier,

-

den positiva särbehandlingen måste stå i proportion till de mål som eftersträvas samt

-

skillnaden i meriter får inte vara alltför stor.

4.3. Det aktiva jämställdhetsarbetet

Det är tänkt att jämställdhet i arbetslivet ska uppnås med hjälp av de aktiva jämställdhetsåtgärderna. I lagen föreskrivs det att arbetsgivare är skyldig att upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete – en s.k. jämställdhetsplan. Planen ska innehålla en översikt över alla

de åtgärder som behövs på arbetsplatsen och en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som arbetsgivaren avser att påbörja eller genomföra under det kommande året.

Planen skall också innehålla en översiktlig redovisning av den handlingsplan för jämställda löner som arbetsgivaren skall göra enligt 11§.

En redovisning av hur de planerade åtgärderna enligt första stycket har genomförts skall tas in i efterföljande års plan.

Skyldigheten att upprätta en jämställdhetsplan gäller inte arbetsgivare som vid senaste kalenderårsskiftet sysselsatte färre än tio arbetstagare.

[13 §]

Åtgärderna har preciserats till att omfatta det arbetsgivaren är skyldig att utföra enligt 4–9 och 11 §§ JämL. Där föreskrivs det att arbetsgivaren ska:

19 Ruth Nielsen, Ny fördragsartikel gav inte större utrymme för positiv särbehandling i EU & arbetsrätt, Nordiskt nyhetsbrev, Nr 3 (2000), sid. 6.

-

genomföra sådana åtgärder som med hänsyn till arbetsgivarens resurser och omständigheterna i övrigt kan krävas för att arbetsförhållandena ska lämpa sig för både kvinnor och män (4 §),

-

underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap (5 §),

-

verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier (6 §),

-

verka för att inte någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av en anmälan om könsdiskriminering (6 §),

-

genom utbildning, kompetensutveckling och andra lämpliga åtgärder främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare (7 §),

-

verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män (8 §),

-

vid nyanställningar särskilt anstränga sig för att få sökande av det underrepresenterade könet och söka se till att andelen arbetstagare av det könet ökar efter hand (9 §)samt slutligen

-

kartlägga och analysera: N bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor

som tillämpas hos arbetsgivaren, och

N löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är

att betrakta som lika eller likvärdigt.

-

bedöma om förekommande löneskillnader har direkt eller indirekt samband med kön. Bedömningen ska särskilt avse skillnader mellan N kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika,

och

N grupp med arbetstagare som utför arbete som är eller brukar

anses vara kvinnodominerat och grupp med arbetstagare som utför arbete som är att betrakta som likvärdigt med sådant arbete men inte är eller brukar anses vara kvinnodominerat.

(10 §).

Det är visserligen möjligt att träffa kollektivavtal i ett eller flera avseenden enligt 4–13 §§, men ett kollektivavtal kan aldrig befria arbetsgivaren från sina skyldigheter enligt de nu nämnda reglerna (14 §).

Jämställdhetsplanen ska utformas mot bakgrund av de specifika förhållanden som råder vid den enskilda arbetsplatsen. Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har tillsammans med Jämställdhetsnämnden (JämN) i uppgift att se till att lagen efterlevs (30 § JämL).

Här har JämO alltså en viktig uppgift att fylla, nämligen att komma med råd och informera om hur det aktiva jämställdhetsarbetet kan bedrivas. Detta informationsarbete får emellertid inte förväxlas med andra myndigheters befogenhet att

utfärda författningar och meddela förelägganden eller förbud så som till exempel gäller för Arbetarskyddsstyrelsen enligt 18 § arbetsmiljölagen (1977:1160)

20

. JämO:s arbetsuppgifter är i det här avseendet just rådgivande och informerande. Det betyder också att det inte finns någon påföljd för den som inte efterkommer myndighetens råd eller anvisningar. Men JämO har ändå möjlighet att ge eftertryck åt sina råd genom att JämO har rätt att vända sig till JämN med en begäran om att nämnden vid vite ska förelägga arbetsgivaren att följa en föreskrift (35 §§ JämL). Detta betyder i princip att JämO har möjlighet att göra gällande att en eller flera av de aktiva åtgärderna bör tolkas och genomföras på det sätt som just JämO finner lämpligt. På så sätt kan myndighetens råd komma att både genomföras och efterlevas. Sedan den 1 januari 2001 har även en central arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal möjlighet att göra en framställan om att JämN vid vite ska förelägga arbetsgivaren att följa en eller flera av föreskrifterna i 4– 13 §§ JämL (35 §). För att planen ska kunna anpassas till den enskilda arbetsplatsen så bra som möjligt ska de aktuella förhållandena vid den enskilda arbetsplatsen kartläggas på varje punkt av de aktiva åtgärderna.

21

Det är den kartläggningen som bör ligga till grund för arbetsgivarens jämställdhetsmål, som ska vara både mätbara och realistiska. Vidare ska det framgå vilka åtgärder som arbetsgivaren har för avsikt att genomföra under året. Beskrivningen ska vara så konkret utformad att det framgår när åtgärderna är planerade att påbörjas, genomföras och avslutas. Därutöver ska det finnas uppgifter om vem som är ansvarig för att respektive åtgärd genomförs. Planen ska också vara så konkret utformad att det vid den årliga utvärderingen ska vara möjligt att konstatera om jämställdhetsarbetet har nått de uppställda målen eller ej. Är det så att arbetsgivaren inte har lyckats uppfylla ett eller flera mål i planen ska det finnas en utvärdering av varför detta inte har skett. I princip finns det inte någon möjlighet att slippa ifrån skyldigheten att behandla en aktiv åtgärd, men om det är så att en kartläggning visar att det är direkt onödigt att vidta någon/några åtgärder får arbetsgivaren underlåta att behandla den aktuella frågan i planen.

20Prop. 1976/77:149, SOU 1976/77:1. 21 På JämO:s hemsida www.jamombud.se finns en ”checklista” och en enkät som är tänkta att tjäna som hjälpmedel vid kartläggningen av arbetsförhållandena vid en enskild arbetsplats.

4.4. Förhållandet mellan det aktiva jämställdhetsarbetet och jämställdhetsmärkning

Utredningen har bland annat i uppdrag att komma med förslag på kriterier för jämställdhetsmärkning. Erfarenheter från arbeten med märknings- och certifieringssystem visar entydigt på att det ofta uppstår problem när det gäller att komma överens om kriterierna för märkningen. Det är viktigt att kriterierna inte är allt för svåra att överblicka och förstå samt att det finns kopplingar till redan befintliga föreställningar i vardagslivet

22

. Även om det inte är fler än drygt en femtedel av de privata arbetsgivarna (22 procent) som har upprättat en jämställdhetsplan, menar vi ändå att ett väl dokumenterat och utvärderat jämställdhetsarbete under en period av tre på varandra följande år bör utgöra det första kriteriet vid frivillig jämställdhetsmärkning.

23

Skyldigheten att upprätta en jämställdhetsplan föreligger, såsom framgår ovan, endast vid arbetsplatser med minst tio anställda. Det betyder emellertid inte att arbetsplatser med färre än tio anställda inte får upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete. ”Tio anställda” ska i stället ses som en gräns för när skyldigheten inträder. Med andra ord har också arbetsgivare med färre än tio anställda rätt att upprätta en jämställdhetsplan och på så sätt uppfylla det första steget i en jämställdhetsmärkning av företaget. Här kommer jämställdhetsmärkningen också att kunna tjäna som hjälp vid det aktiva jämställdhetsarbetet vid såväl stora som små verksamheter. På så sätt menar vi att också mindre verksamheter kommer att kunna konkurrera på lika villkor med större verksamheter, genom att använda sig av jämställdhetsmärkning som medel i konkurrensen om konsumenter och övriga intressenter på den fria marknaden.

22 Med vardagslivet avser vi både det som sker mellan en enskild individ och en offentlig eller privat näringsidkare eller en företrädare för denne och skeenden mellan arbetsgivare och arbetstagare. 23 Motsvarande siffra för den offentliga sektorn är väsentligt bättre: nära tre fjärdedelar av arbetsgivarna inom den offentliga sektorn (73 procent) har en plan, JämO:s Nyhetsbrev nr 1, år 2000.

5. Lagen om offentlig upphandling

Sammanfattning av kapitel 5

I det här kapitlet beskriver vi lagen om offentlig upphandling. Vi gör även en del beskrivningar av hur frågor om offentlig upphandling betraktas ur ett europeiskt perspektiv.

När det gäller offentlig upphandling ställs det höga krav på att den sköts på ett affärsmässigt sätt. Utredningen sympatiserar med detta och konstaterar att det därför är viktigt att upphandlingen sker efter särskilda bestämda kriterier för att på så sätt undvika skönsmässiga ad hoc-lösningar. På så sätt, menar vi, blir det också möjligt att nå upp till EG-rättens högt ställda krav på likabehandling. Vi menar att klara och enkla regler för offentlig upphandling såsom att godta märkningar och certifieringar från öppna system skulle kunna innebära ett effektivt redskap för att nå målet: en fri marknad med fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, kapital och personer.

Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) trädde i kraft den 1 januari 1994 och kan ses som en följd av EES-avtalets ikraftträdande. LOU tar sin utgångspunkt i de för EG-rätten mest kännetecknande principerna, nämligen förbudet mot diskriminering och att det ska råda fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, kapital och personer. Tanken är att det inte ska finnas några hinder för att bedriva handel inom EU. Det är således mot bakgrund av att alla ska ha lika stora möjligheter att erbjuda sina produkter och tjänster på den fria marknaden som inte heller någon får gynnas på bekostnad av någon annan.

5.1. Grunderna i lagen om offentlig upphandling

LOU har sin grund i sex direktiv om offentlig upphandling (public procurement). På senare tid har det tillkommit två tilläggsdirektiv. Fyra direktiv rör offentlig upphandling i den s.k. klassiska sektorn. Till den klassiska sektorn hör varor, tjänster och byggentreprenader vid enheter som har anknytning till den offentliga sektorn. De direktiv som rör den klassiska sektorn är:

93/36/EEG – för upphandling av varor 93/37/EEG – för upphandling av bygg- och anläggnings-

entreprenader

92/50/EEG – för upphandling av s.k. A-tjänster 97/52 EG – ändringsdirektiv II 89/665/EEG – rättsmedelsdirektiv I

Två direktiv rör de s.k. försörjningssektorerna. Till försörjningssektorerna hör kommuner samt offentliga och privata företag som producerar eller levererar el, gas, värme och dricksvatten. Men även de allmänna kommunikationerna såsom bussar, flygplatser, järnvägar, och tunnelbana samt hamnanläggningar faller in under försörjarsektorerna. De direktiv som reglerar försörjningssektorerna är:

93/38 EEG – för upphandling av varor, entreprenader och tjänster 98/4 EEG – ändringsdirektiv II 92/13 EEG – rättsmedelsdirektiv II

Vid sidan av direktiven finns det ett flertal principer som utgör grunden vid offentlig upphandling. Bland dessa principer bör främst nämnas proportionalitetsprincipen, principen om förutsebarhet och öppenhet och principen om ömsesidigt erkännande. Vi kommer i det följande att behandla dem mer ingående.

Utgångspunken i EG-rätten att alla ska behandlas lika och att inte någon medborgare i EU ska få utsättas för diskriminering har varit uppe för behandling i EG-domstolen vid ett flertal tillfällen. Domstolen har också slagit fast innebörden av likabehandlingsprincipen. I ett mål mellan Kommissionen och Danmark skriver domstolen bland annat

although the directive [entreprenaddirektivet] makes no express mention of the principle of equal treatment of tenders, the duty to observe that principle lies at the very heart of the directive...1

Detta tolkas i förarbetena 2 som att EG-domstolen har slagit fast att likabehandlingsprincipen sträcker sig utöver vad som framgår av fördragen. Det är också denna tolkning som ligger till grund för portalparagrafen i LOU, nämligen att

(u)pphandling skall göras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn.

(1 kap. 4 § LOU)

Vi kommer i det följande att behandla vad som avses med begreppet affärsmässigt och den närmare innebörden av anbudssökande och att anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn.

5.1.1. Parterna vid offentlig upphandling

Även om likabehandlingsprincipen hålls mycket högt inom EGrätten är det inte alla som är skyldiga att genomföra s.k. offentlig upphandling. Med offentlig upphandling avses således endast det ”offentligas” köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor, byggentreprenader eller tjänster. I LOU har ”det offentliga” preciserats till stat, kommuner och landsting. Det hade varit tämligen enkelt att kringgå bestämmelserna om offentlig upphandling om det inte hade funnits bestämmelser som reglerade även de bolag och olika bolagsformer som det allmänna använder sig av för att genomföra de uppdrag som de enligt lag är skyldiga att fullgöra. Således har skyldigheten att genomföra offentlig upphandling utsträckts till att även omfatta

… statliga, kommunala och andra myndigheter, beslutande församlingar i kommuner och landsting, sådana bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser som anges i 6 §… myndigheter, beslutande församlingar, bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser och enheter samt Svenska kyrkans församlingar och kyrkliga samfälligheter i fråga om verksamhet som bedrivs enligt begravningslagen.

(1 kap. 5 § LOU)

1 C-243/89, p. 33. 2Prop. 1994/95:19, del 1, sid. 478 och SOU 1999:139, sid. 57 f.

Därutöver är även följande associationer skyldiga att genomföra offentlig upphandling:

… bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser som har inrättats i syfte att täcka behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär och 1 vars kapital huvudsakligen har tillskjutits av staten, en kommun,

ett landsting eller en annan upphandlande enhet, eller

2 vars upphandling står under statlig eller kommunal tillsyn eller en

tillsyn av en annan upphandlande enhet, eller

3 vars styrelse till mer än halva antalet ledamöter utses av staten, en

kommun, ett landsting eller en annan upphandlande enhet

(1 kap. 6 § LOU)

Privata näringsidkare, som inte har i uppgift att täcka behov i det allmännas intresse eller omfattas av försörjningssektorerna enligt 4 kap. 1 § LOU, faller därmed utanför lagen. Trots detta uppgår den offentliga upphandlingen till betydande belopp. Det finns i dag inte några exakta uppgifter om hur mycket upphandlingen uppgår till. År 1995 beräknade Upphandlings- och miljöutredningen att den sammanlagda upphandlingen uppgick till 280 miljarder kronor. Upphandlingskommittén uppskattade den sammanlagda upphandlingsvolymen till omkring 400 miljarder kronor per år.

3

Ungefär

hälften av alla upphandlingar avser tjänster. En fjärdedel av upphandlingen avser bygg- och anläggningsarbeten. Upphandlingen av varor uppgår till ungefär en femtedel.

4

5.1.2. Beloppsgränser

Lagen om offentlig upphandling omfattar i princip all anskaffning av produkter och tjänster som de upphandlande enheterna gör. Olika bestämmelser är dock tillämpliga beroende av upphandlingens värde. Vid upphandling av varor, byggentreprenader, och s.k. A-tjänster över de s.k. tröskelvärdena skall bestämmelserna i 1– 5 kap. tillämpas. Vid upphandling under de s.k. tröskelvärdena, vid upphandling av B-tjänster, försvarsprodukter m.m. oavsett värde skall bestämmelserna i 6 kap. LOU tillämpas jämte vissa bestämmelser i 1 kap. LOU.

3SOU 1995:32 och SOU 1999:139, sid. 54. 4 SOU1999:139, sid. 54.

För statliga myndigheter är tröskelvärdet 130 000 särskilda dragningsrätter (sdr). För övriga upphandlande enheter är tröskelvärdet det lägsta av 200 000 euro eller 200 000 sdr.

(2 kap. 1 § LOU)

Det finns särskilda bestämmelser när det gäller upphandlingskontrakt som är regelbundet återkommande eller som ska förnyas inom en viss tid (2 kap. 3 § 2 st.). Därutöver finns det särskilda bestämmelser som tillämpas vid byggentreprenad eller koncession som uppgår till minst 5 000 000 euro eller 5 000 000 sdr, exklusive mervärdesskatt (3 kap. 1 § LOU).

5.2. Former av offentlig upphandling

I LOU skiljs det på följande fem former av offentlig upphandling

5

:

a) Öppen upphandling: upphandling där alla leverantörer får lämna

anbud.

b) Selektiv upphandling: upphandling där en upphandlande enhet

inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud.

c) Förhandlad upphandling: upphandling där en upphandlande enhet

inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och tar upp förhandling med en eller flera av dem.

d) Förenklad upphandling: upphandling där alla leverantörer har rätt

att delta, deltagande leverantörer skall lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.

e) Urvalsupphandling: upphandling där alla leverantörer har rätt att

ansöka om att få lämna anbud och den upphandlande enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud.

f) Direktupphandling: upphandling utan krav på anbud.

(1kap 5 § LOU)

Den öppna upphandlingen är precis som namnet anvisar just öppen, vilket innebär att alla intresserade leverantörer har rätt att lägga ett anbud. Öppen upphandling tillämpas vid upphandling av varor, byggentreprenader och s.k. A-tjänster över tröskelvärdena. Enligt huvudregeln ska anbud begäras in efter annonsering. Därefter prövas och antas anbuden utan att det har skett några förhandlingar med anbudsgivarna.

5 Det nu aktuella avsnittet bygger huvudsakligen på Upphandlingskommitténs delbetänkande SOU 1999:139Effektivare offentlig upphandling. För fortsatt välfärd, trygghet och tillväxt.

A-tjänsterna är uppräknade i bilagan till LOU. De är:

1 Underhåll och reparation av motorfordon, hushållsartiklar och maskinutrustning. 2 Landtransport, inkl. säkerhetstransporter, kurir- och taxitransport, utom postbefordran. 3 Lufttransport, utom postbefordran. 4 Postbefordran till lands och i luften, utom sådana tjänster som avses i avdelning B 18. 5 Telekommunikation med undantag för telefoni, telex, radiotelefoni, personsökning och satellittjänster. 6 Finansiella tjänster.

a) Försäkringstjänster.

b) Bank- och förvaltningstjänster mot avgifter, provision, ränta

och andra former av ersättningar med undantag för tjänster i samband med utgivning eller omsättning av värdepapper och andra finansiella instrument, förvaltning av statsskulden och sådana tjänster som utförs av Sveriges riksbank.

7 Datatjänster och därmed anknutna tjänster. 8 Tjänster för forskning och utveckling, som endast gäller den egna verksamheten och helt finansieras av den upphandlande enheten. 9 Redovisning, revision och bokföring. 10 Marknadsundersökningar, inkl. opinionsmätningar. 11 Konsulttjänster för administration och organisation av företag. 12 Arkitekttjänster, ingenjörs- och konstruktörstjänster, stadsplanerings- och landskapsarkitekturtjänster, anknutna vetenskapliga och tekniska konsulttjänster samt tjänster avseende teknisk provning och analys. 13 Tjänster avseende annonsering (reklam). 14 Fastighetsförvaltning, inkl. städning och löpande underhåll. 15 Förlags- och tryckeritjänster, som utförs mot ersättning. 16 Tjänster för avloppsrening, sophantering, sanering och liknande verksamhet.

Selektiv upphandling tillämpas vid upphandling av varor, byggentreprenader och A-tjänster över tröskelvärdena. Vid selektiv upphandling gör den upphandlande enheten ett visst val när det gäller att erbjuda leverantörer möjligheten att lämna ett anbud på den aktuella varan eller tjänsten. Den upphandlande enheten är skyldig att annonsera om upphandlingen och måste då också uppge de aktuella förutsättningarna för upphandlingen samt hur många leverantörer som kommer att bjudas in. Sedan görs ett urval (kvalificering) bland dem som ansökt om att få lämna anbud.

Endast de som kvalificerat sig får lämna anbud. Även här ska anbuden prövas och antas utan att det sker några förhandlingar med anbudsgivarna.

Förhandlad upphandling tillämpas i undantagsfall för upphandling av varor, byggentreprenader och A-tjänster över tröskelvärdet.

Vid förhandlad upphandling bjuder den upphandlande enheten in vissa leverantörer att komma in med anbud, varefter enheten förhandlar med en eller flera leverantörer om den aktuella varan eller entreprenaden. Förhandlad upphandling får tillämpas under förutsättning att de i förfrågningsunderlaget ursprungligen uppställda villkoren inte ändras väsentligt om

a) de anbud som har kommit in vid öppen eller selektiv upphandling

inte uppfyller de för upphandlingen uppställda kraven, eller

b) det vid öppen eller selektiv upphandling inte lämnats några anbud

eller inte lämnats några lämpliga anbud och en rapport lämnats till EG-kommissionen på dess begäran.

Om den upphandlande enheten inte har inlett förhandlingar med samtliga anbudsgivare som har kommit in med anbud enligt punkt a) kan upphandling ske enligt punkt b). Om upphandling sker enligt punkt b) är enheten emellertid skyldig att förhandla med minst tre anbudsgivare.

Det är bland annat möjligt att använda sig av förhandlad upphandling utan annonsering om det inte har kommit in några anbud eller några anbud som är relevanta för den aktuella varan eller entreprenaden. Förhandlad upphandling förutsätter emellertid att det inte är möjligt att använda öppen eller selektiv upphandling, eller att enheten antingen har hamnat i oförutsedd tidsbrist eller att det är fråga om vissa ytterligare tilläggsleveranser.

Förenklad upphandling tillämpas vid upphandling av B-tjänster och vid försvarsupphandlingar m.m. oavsett värde. Därutöver används förenklad upphandling när det gäller anskaffning av varor, byggentreprenader, tjänster inom försörjningssektorerna samt A-tjänster när beloppen inte når upp till tröskelvärdena. Vid förenklad upphandling är samtliga leverantörer berättigade att delta. Anbuden ska lämnas skriftligen, varefter enheten kan inleda förhandlingar med anbudsgivarna. Under förutsättning att det är särskilt anmärkt i förfrågningsunderlaget är det också möjligt att anta anbud utan föregående förhandling.

B-tjänsterna är uppräknade i bilagan till LOU. De är:

17 Hotell- och restaurangtjänster. 18 Rälsbunden transport. 19 Sjötransport och annan vattenburen transport. 20 Stuveritjänster, godshantering i terminal, på flygplats, eller i hamnar. 21 Juridiska tjänster med undantag för skiljemanna- och förlikningsuppdrag. 22 Arbetsförmedling, till personalvård anknutna tjänster. 23 Säkerhets- och bevakningstjänster, utom säkerhetstransporter. 24 Utbildning, inkl. yrkesutbildning. 25 Hälso- och sjukvård samt socialtjänst. 26 Tjänster inom kultur, fritids- och idrottsverksamhet. 27 Andra tjänster.

Det är även möjligt att använda sig av s.k. direktupphandling – direkt upphandling med leverantör utan att det har inkommit några skriftliga anbud. Direktupphandling får endast användas om det upphandlande värdet är lågt eller om det föreligger synnerliga skäl såsom att den upphandlande enheten har hamnat i plötslig tidsbrist som varken har kunnat förutses eller är förorsakad av enheten. Det åligger den upphandlande enheten att utforma riktlinjer för vad som är att betrakta som ett lågt värde. Nämnden för offentlig upphandling rekommenderar att gränsen sätts vid ett (1) basbelopp för produkter och tjänster och två (2) basbelopp för kvalificerade tjänster.

5.3. Formkrav vid offentlig upphandling enligt svensk lagstiftning

Det ställs höga krav på den upphandlande enheten att genomföra upphandlingen med de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt […] affärsmässigt (1 kap. 4 § LOU). Tanken är att de fria marknadskrafterna ska leda till att öka rörligheten av produkter och tjänster och att priserna på så sätt kommer att pressas utan att kvalitén på varan eller tjänsten blir lidande. När det gäller frågan vilket anbud som ska antas stadgas det särskilt att den upphandlande enheten ska anta antingen

1 det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, eller 2 det anbud som har lägst anbudspris. Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, skall enheten ta hänsyn till samtliga omständigheter

såsom pris, leveranstid, driftkostnader, kvalitet, estetiska, funktionella och tekniska egenskaper, service, tekniskt stöd, miljöpåverkan m.m. Enheten skall i förfrågningsunderlaget eller i annonsen om upphandlingen ange vilka omständigheter den tillmäter betydelse. Omständligheterna skall om möjligt anges efter angelägenhetsgrad, med den viktigast först.

(1 kap. 22 § LOU)

När det gäller frågan om vad som är att betrakta som lägsta anbudspris råder det inte någon som helst tvekan om att det handlar om att ta det anbud som har just det lägsta priset. När det i stället gäller frågan huruvida något är mer fördelaktigt än något annat är det möjligt att ta ytterligare hänsyn. I andra stycket sker en uppräkning över vad som kan anses vara det ekonomiskt mest fördelaktiga. Uppräkningen är inte uttömmande, vilket betyder att den endast utgör ett exempel på vad den upphandlande enheten skulle kunna ställa för krav i frågeformuläret.

För att det ska vara möjligt att ta andra hänsyn än strikt affärsmässiga

6

krävs det emellertid att den upphandlande enheten redan

vid upphandlingen har klargjort att den kan komma att ta hänsyn till andra i förfrågningsunderlaget särskilt uppgivna faktorer eller omständigheter. I syfte att undvika problem vid bedömning av anbuden bör de särskilda kraven vara viktade sinsemellan. Om kraven inte har viktats innan anbudsförfarandet inleddes är det inte heller möjligt att göra självständiga bedömningar av vilket anbud som är det mest ekonomiskt fördelaktiga. Saknas kriterier för bedömning av anbuden ökar också risken för att bedömningarna blir skönsmässiga. Något som inte är förenligt med LOU, vilket bland annat framgår av den så kallade Hebydomen (NJA 1992:1528). HD skriver bland annat följande:

Anbudsgivare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn. Av central betydelse för upphandlingsförfarandet är vilket anbud som den upphandlande är skyldig att anta. Bestämmelser i sistnämnda avseende finns, såvitt nu är i fråga i 6 kap. 12 §… är den upphandlande enheten skyldig att anta det anbud som har lägst anbudspris eller det som är det ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till samtliga omständigheter. Avser den upphandlande att välja det sistnämnda alternativet skall enheten i förfrågningsunderlaget eller

6 Enligt Kommissionen innebär strikt affärsmässiga hänsyn att det ska föreligga en direkt koppling mellan de utvärderingskriterier som anges i förfrågningsunderlaget och det som är föremål för upphandlingen. Kommissionen vill låta kodifiera vad den anser vara gällande rätt under det nu pågående direktivändringsarbetet. Sverige har emellertid motsatt sig detta.

i annonsen om upphandling ange vilka omständigheter som enheten tillmäter betydelse, om möjligt rangordna dessa efter angelägenhetsgrad… Bestämmelserna får ses mot bakgrund av regleringen i 1 kap. 4 § och de principer om bl. a. öppenhet och förutsebarhet, icke-diskriminering och likabehandling som kommer till uttryck i gemenskapsrätten. Härav följer att regleringen i angivna hänseenden är tvingande och att villkor för upphandlingen som strider mot regleringen är utan verkan.

I andra stycket har möjligheten att ta miljömässiga hänsyn uppmärksammats särskilt. Bakgrunden till detta är att EU-kommissionen lade fram Grönboken om offentlig upphandling inom europeiska unionen (KOM [96] 583 slutlig) den 27 november 1996. Där anförs det bland annat att Kommissionen är

mycket angelägen om att få information om medlemsstaternas eller de upphandlande enheternas egna erfarenheter av hur de själva tar hänsyn till miljön i samband med sina inköp. Kommissionen har redan i sitt förslag till beslut om revidering av det femte miljöhandlingsprogrammet, visat att tilläggsåtgärder skulle kunna bli nödvändiga för att bättre integrera miljöhänsyn vid tillämpning av gemenskapsreglerna om offentlig upphandling samtidigt som en sund konkurrens alltfort respekteras.7

Tanken var således att det skulle bli möjligt att förbättra miljön inom unionen genom att ställa krav på att de upphandlande enheterna inte endast skulle ta ekonomiska hänsyn, utan att de även skulle beakta de omkringliggande miljöfaktorerna.

Kommissionen är emellertid av den uppfattningen att de miljökrav som ställs även ska leda till ekonomiska fördelar för den upphandlande enheten. Detta framkommer i tolkningsmeddelande och det pågående direktivändringsarbetet. EG-domstolen handlägger för närvarande ett mål av intresse ur främst miljö-, men även ur social synpunkt. Generaladvokaten har lämnat sitt yttrande i mål C-513/99 och Sverige har intervenerat. Som tillsynsmyndighet över gällande lagstiftning och med beaktande av det svenska affärsmässighetsbegreppet, har Nämnden för offentlig upphandling (NOU) valt att gå på Kommissionens linje.

7 Europeiska Gemenskapernas Kommission, Grönbok. Offentlig upphandling inom Europeiska unionen: Överväganden inför framtiden, Bryssel (1996), KOM (96) 583 slutlig, kap. VI, 5.53.

5.4. Offentlig upphandling enligt EG-rätten

De svenska rättsreglerna vid offentlig upphandling är i förhållande till EG-rätten starkt begränsande. Det finns således inte något motsvarande krav på att upphandlingen ska ske affärsmässigt i direktiven om offentlig upphandling. Det är inte heller så att det finns några regler om offentlig upphandling i Romfördraget. Men det är ändå så att frågor om offentlig handel8 faller in under de principiella delarna av Romfördraget. Här kan det finnas skäl att åter nämna artikel 2:

Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union och genom att fullfölja den gemensamma politik eller verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4 främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

I artikel 3 sker en uppräkning av hur de i artikel 2 uppgivna målen ska kunna uppnås. Just när det gäller frågor om förhållandet mellan män och kvinnor stadgas det:

I all verksamhet som avses i denna artikel skall gemenskapen syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

(Artikel 3, stycke 2 [tidigare artikel 3])

Att all verksamhet inom unionen ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet och att främja jämställdhet mellan kvinnor och män innebär detsamma som att jämställdhet ska integreras i och genomsyra gemenskapens arbete (gender mainstreaming). Det är också detta som är utgångspunkten för tolkningen att gemenskapens regler innebär stora möjligheter att ta sociala hänsyn vid offentlig upphandling. I ett tolkningsmeddelande om gemenskapslagstiftning med tillämpning på offentlig upphandling och möjlig-

8 Med offentlig handel avser vi såväl försäljning som köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor, byggentreprenader eller tjänster. Detta begrepp ska således inte blandas samman med offentlig upphandling.

heterna att ta sociala hänsyn vid offentlig upphandling skriver Kommissionen bland annat följande:

Generellt får upphandlande myndigheter, vid fastställandet av det som skall upphandlas, fritt välja sådana varor, tjänster eller arbeten, inklusive genom att använda sig av alternativa anbud, vilka motsvarar deras socialpolitiska prioriteringar, förutsatt att detta val inte leder till att tillgängligheten till upphandlingen begränsas och anbudsgivare från andra medlemsstater missgynnas.

Det har under alla omständigheter ingen betydelse för tillämpningen av upphandlingsdirektiven om det rör sig om ett kontrakt med ”sociala” ändamål (t. ex. byggande av en skola, ett sjukhus eller ett ålderdomshem). Sådana kontrakt skall tilldelas enligt bestämmelserna i direktiven om de faller inom deras tillämpningsområde.

Den upphandlande myndighetens val av föremål för upphandlingen konkretiseras först genom de tekniska specifikationerna.9

5.4.1. Principen om ömsesidigt erkännande

Den upphandlande enheten har rätt att begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören enligt någon av punkterna 1, 2, 3 eller 5. Enheten har vidare rätt att begära att en leverantör visar att leverantören är registrerad enligt landets regler om aktiebolag eller handelsregister eller liknande register i det land där leverantören bedriver sin verksamhet (1 kap. 17 § jämfört med 6 kap. 9 § 2 stycket LOU). Naturligtvis får inte den upphandlande enheten försvåra förfarandet mer än nödvändigt för en leverantör. Det är även mot bakgrund av detta som intyg och liknande handlingar som har utfärdats av något annat medlemsland ska godtas – principen om ömsesidigt erkännande.

5.4.2. Proportionalitetsprincipen

Offentlig upphandling ska genomföras i enlighet med den s.k. proportionalitetsprincipen, vilket innebär att den upphandlande enheten inte får ställa högre krav på leverantören eller föremålet för upphandlingen än vad som är nödvändigt och ändamålsenligt för upphandlingen. De upplysningar som den upphandlande enheten har rätt att begära vid upphandling av varor (kapitel 2) och tjänster (kapitel 5) är begränsade till vad som ”behövs med hänsyn till vad

9 KOM (2001) 566 slutlig, Bryssel den 15 oktober 2001, sid. 7.

som skall upphandlas”. Den upphandlande enheten ska bland annat beakta ”leverantörens befogade intresse av att affärshemligheter eller tekniska hemligheter inte röjs” (1 kap. 16 § c med hänvisning till 17 och 18 §§ LOU).

5.4.3. Principen om förutsebarhet och öppenhet

Offentlig upphandling ska vidare genomföras med hänsyn till den s.k. transparensprincipen/principen om förutsebarhet och öppenhet, vilket innebär att leverantörer ska ha tillgång till den information som behövs för att de ska ha möjlighet att uppfylla de krav som har ställts upp av den upphandlande enheten. Upphandlingen ska annonseras och sändas till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer så snart det är möjligt (1 kap. 7–11 §§ LOU).

Tanken är att alla som har kommit in med ett anbud också ska ha rätt att få sina anbud prövade. Det är naturligtvis möjligt att utesluta någon från upphandlingsförfarandet, men för att det ska få ske krävs det att det finns både rimliga och relevanta grunder för detta. En leverantör får bland annat uteslutas från upphandlingsförfarandet om denne bland annat:

1 är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är

föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud, 2 är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsför-

valtning, ackord eller annat liknande förfarande, 3 är dömd för brott avseende yrkesutövningen enligt lagakraftvunnen

dom, 4 har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den

upphandlande enheten kan visa detta, 5 inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter

eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller 6 i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upp-

lysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av denna paragraf eller 18 §.

(1 kap. 17 § LOU)

Vid offentlig upphandling brukar man dela in anbudsgivarnas kriterier i tre olika grupper, nämligen: kvalifikationskriterierna, tilldelningskriterierna/utvärderingskriterierna och kontraktskriterierna.

10

Kvalifikationskriterierna är de kriterier som innebär att anbudsgivare kan vara med i upphandlingsförfarandet. Enligt upphandlingsdirektiven är dessa krav avgränsade till att avse leverantörens ekonomiska förmåga och finasiella ställning samt tekniska förmåga och kapacitet. Mot bakgrund av att det ställs stora krav på att utesluta någon från ett upphandlingsförfarande är det tveksamt om det är möjligt att utsträcka kvalifikationskriterierna i vidare omfattning än vad som föreskrivs i direktiven.

Den som gör sig skyldig till allvarligt fel vid yrkesutövning kan emellertid uteslutas.

11

I tolkningsmeddelandet om gemenskapslag-

stiftning med tillämpning på offentlig upphandling och möjligheterna att ta reda sociala hänsyn vid offentlig upphandling skriver Kommissionen bland annat följande:

Det finns ännu ingen definition på begreppet allvarligt fel i yrkesutövningen, vare sig i gemenskapsrätten eller i rättspraxis. Det är därför upp till medlemsstaterna att definiera begreppet i sin nationella lagstiftning och avgöra om det är ett allvarligt fel i yrkesutövningen att underlåta att fullgöra vissa skyldigheter på det sociala området.12

En nationell myndighet har också möjlighet att underrätta arbetsgivare om de nationella föreskrifterna som gäller för anställningsskydd och arbetsvillkor i den medlemsstat där prestationen utförs. 13

Ett allvarligt fel vid yrkesutövning föreligger till exempel då någon handlar i strid med den nationella lagstiftningen. Det kan även vara fråga om andra former av brott såsom brott mot gällande kollektivavtal eller särskilda arbetsmiljöbestämmelser.

Tilldelningskriterierna/utvärderingskriterierna utgör grunden vid jämförelsen av de olika anbuden vid upphandling som styrs av direktiven. Det saknas regler för övrig upphandling. Tilldelningskriterierna utgår från stadgandet att det anbud som antas antingen ska vara det lägsta priset eller vara det ekonomiskt mest fördelaktiga

10 Bruun, sid 5. 11 Artikel 20 i direktivet om upphandling av varor, artikel 24 i direktivet om upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, artikel 31.2 i direktivet om upphandling inom försörjningssektorerna och artikel 29 i direktivet om upphandling av tjänster. 12 KOM (2001), 566 slutlig, Bryssel den 15 oktober 2001, sid. 11. 13 Artikel 23 i direktivet om upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, artikel 29 i direktivet om upphandling inom försörjningssektorerna och artikel 28 i direktivet om upphandling av tjänster.

(1 kap. 4 § LOU). Frågan vad som är att betrakta som det mest fördelaktiga har diskuterats livligt både inom akademin och bland praktikerna. I ett mål mellan Kommissionen och Frankrike från den 26 september 2000 ställdes frågan på sin spets.

14

Målet gällde

frågan om det i samband med uppförande av skolbyggnader i Frankrike skulle vara möjligt att ställa vissa tillkommande kriterier, ett begrepp som kom i bruk först i samband med det så kallade Beentjesmålet.

15

Domstolen fann att ett kriterium avseende an-

ställning av långtidsarbetslösa varken hade något samband med bedömningen av anbudssökandenas ekonomiska och finansiella lämplighet, tekniska kapacitet och förmåga eller med de tilldelningskriterier som avses i direktivet. Domstolen ansåg vidare att ett sådant kriterium var förenligt med upphandlingsdirektiven under förutsättning av att det stod i överensstämmelse med samtliga relevanta principer i gemenskapsrätten.

I det nu aktuella målet förklarade EG-domstolen vidare att de upphandlande myndigheterna kunde tillämpa ett villkor kopplat till kampen mot arbetslösheten, under förutsättning av att villkoret överensstämde med de grundläggande principerna i gemenskapsrätten och endast i det fall då de upphandlande myndigheterna var tvungna att överväga två eller flera ekonomiskt likvärdig anbud. Detta villkor betraktades av medlemsstaten ifråga som ett icke avgörande tillkommande kriterium efter det att anbuden blivit jämförda ur ekonomisk synpunkt. När det gäller tillämpningen av ett tilldelningskriterium avseende kampen mot arbetslösheten preciserade domstolen att detta inte fick direkt eller indirekt inverka på anbudsgivare från andra EU-medlemsstater och skulle uttryckligen anges i meddelandet om upphandling så att entreprenörerna skulle få kännedom om att ett sådant villkor uppställts. Kommissionen menar att det nu förda resonemanget även är tillämpbart på andra sociala kriterier.

I Beentjes-målet skriver domstolen bland annat:

46 ... Article 30 Directive 93/37, award criteria must be based either

on the lowest price or on the most economically advantageous tender...

47 ----- 48 The first point to be noted here is that, by this complaint, the

Commission alleges that the French Republic has infringed Article

14 Mål C-225/98, Kommissionen mot Frankrike, dom den 26 september 2000 angående uppförande och underhåll av skolbyggnader i Région Nord-Pas-de-Calais och Dépertement du Nord, REG 200, sid. I-7445. 15 Dom den 20 september 1988, mål 31/87.

30 (1) of Directive 93/37 purely and simply by referring to the criterion linked to the campaign against unemployment as an award criterion in some of the disputed contract notices.

49 Under Article 30 (1) of Directive 93/37, the criteria on which the contracting authorities are to base the award of contracts are either the lowest price only or, when the award is made to the most economically advantageous tender, various criteria according to the contract such as price, period for completion, running costs, profitability, technical merit. 50 None the less, that provision does not preclude all possibility for the contracting authorities to use as a criterion a condition linked to the campaign against unemployment provided that that condition is consistent with all the fundamental principles of Community law, in particular the principle of non-discrimination from the provisions of the Treaty on the right of establishment and the freedom to provide services (see, to that effect, Beentjes, paragraph 29). 51 Furthermore, even if such a criterion is not in itself incompatible with Directive 93/37, it must be applied in conformity with all the procedural rules laid down in the directive, in particular the rules on advertising (see, to that effect, on Directive 71/305, Beentjes, paragraph 36). It follows that an award criterion linked to the campaign against unemployment must be expressly mentioned in the contract notice so that contractors may become aware of its existence (see, to that effect, Beentjes, paragraph 36). 52 As regards the Commission’s argument that Beentjes concerned a condition of performance of the contract and not a criterion for the award of the contract, it need merely be observed that, as is clear from paragraph 14 of Beentjes, the condition relating to the employment of long-term unemployed persons, which was at issue in that case, had been used as the basis for rejecting a tender and therefore necessarily constituted a criterion for the award of the contract. 53 In this case, as has been stated in paragraph 48 above, the commission criticises only the reference to such a criterion as an award criterion in the contract notice. It does not claim that the criterion linked to the campaign against unemployment is inconsistent with the fundamental principles of Community law, in particular the principle of non-discrimination, or that was not advertised in the contract notice. 54 In those circumstances, the Commission’s complaint relating to the additional award criterion linked to the campaign against unemployment must be rejected.16

16 Mål C-222/98, Kommissionen mot Frankrike, dom den 26 september 2000.

Domstolens tolkning av tilldelningskriterierna är klart utvidgade i förhållande till tidigare praxis. Komissionen lade i maj 2000 fram två förslag till nya upphandlingsdirektiv

17

. Även om förslagen innehåller föreskrifter om tilldelningskriterier om s.k. miljöegenskaper som inte är uttömmande, är de ändå inskränkande på så sätt att tilldelningskriterierna förutsätts ha ett naturligt samband med det som ska upphandlas.

Kontraktskriterier utgör de villkor som ställs under den tid som avtalet löper. Det råder inte någon tvekan om att de villkor som uppställs vid upphandlingen också måste fullföljas under avtalsperioden. Det är således möjligt att häva ett avtal på grund av att den som har fått uppdraget eller motsvarande varken uppfyller de villkor som ställdes i samband med upphandlingen eller de tidigare uppställda kvalifikations- eller tilldelningskriterierna.

5.5. Sociala kriterier vid offentlig upphandling

Med sociala kriterier avses sådana kriterier som inte endast är strikt ekonomiskt affärsmässiga. Sociala kriterier har sin grund i målet om ett samhälleligt välbefinnande. Möjligheten att ta hänsyn till annat än endast affärsmässiga ekonomiska förutsättningar vid offentlig upphandling är således förhållandevis stor inom EGrätten. På samma sätt som gäller i svensk rätt är det naturligtvis också nödvändigt att uppge vilka kriterier som den upphandlande enheten har för avsikt att särskilt beakta vid offentlig upphandling. Om det inte skulle finnas något sådant krav skulle det vara lätt att klandra upphandlingen för att inte ha utförts på ett likvärdigt sätt. Mot bakgrund av att likabehandlingsprincipen är en av de främsta principerna inom EG-rätten är det således av synnerlig vikt att den upphandlande enheten beaktar denna vid ett upphandlingsförfarande.

I ett medelande från Kommissionen, Offentlig upphandling inom

Europeiska unionen, utvecklar Kommissionen den diskussion som inleddes i Grönboken om offentlig upphandling när det gäller frågan om möjligheten att använda andra än strikt ekonomiska faktorer vid upphandling. Kommissionen skriver:

Det finns således en rad möjligheter att ta hänsyn till sociala eller arbetsmarknadspolitiska målsättningar vid offentlig upphandling:

17 KOM (2000) 275 slutlig sid. 69 artikel 53.1.b och KOM (2000) 276 slutlig sid. 86 artikel 54.1.a

c) Direktivreglerna om offentlig upphandling tillåter att anbuds-

sökande eller anbudsgivare som brutit mot gällande lagstiftning på området, inklusive bestämmelser om främjande av lika möjligheter, utesluts.

d) En andra möjlighet består i att ställa, såsom villkor som skall

gälla under avtalstiden, krav av social karaktär. Dessa kan till exempel syfta till att främja anställning av kvinnor eller att skydda vissa missgynnade kategorier. Givetvis tillåts endast sådana utförandevillkor som inte har någon direkt eller indirekt diskriminerande effekt gentemot anbudsgivare från andra medlemsstater. Dessutom måste adekvat öppenhet garanteras genom att dessa villkor anges i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget.

Upphandlande enheter kan således anmodas att verkställa vissa delar av arbetsmarknads- eller socialpolitiken vid sina upphandlingar, eftersom offentliga inköp i själva verket kan vara ett viktigt medel att påverka ekonomiska aktörers agerande. Som exempel på en sådan situation kan nämnas de rättsliga skyldigheterna i fråga om anställningsskydd och arbetsvillkor, vilka är bindande på den plats där bygg- och anläggningsarbeten utförs, eller så kallade ‘positiva åtgärder’. Det sistnämnda innebär att offentlig upphandling används som ett medel för att uppnå ett eftersträvat mål, till exempel att bygga upp en stadigvarande avsättningsmöjlighet för en skyddad verkstad, som inte rimligtvis kan förväntas kunna konkurrera med vanliga affärsföretag med en normal produktivitetsnivå. 18

Innebörden av detta är således att Kommissionen framhåller det som inte endast möjligt utan även vällovligt att ställa sociala krav vid offentlig upphandling. Genom att ställa sådana krav blir det också möjligt att uppnå s.k. eftersträvansvärda mål. Bland dessa mål kan det finnas anledning att uppmärksamma en god miljö, jämställdhet mellan män och kvinnor samt etnisk och kulturell mångfald.

Niklas Bruun (professor vid den svenska handelshögskolan, Helsingfors universitet, Finland) har för Upphandlingskommittén genomfört en vetenskaplig analys av Social hänsyn vid offentlig upphandling. 19 Bruun understryker bland annat att de ändringar som genomfördes i och med Amsterdamfördraget innebär att den rättsliga ramen för socialpolitiken och arbetsrätten har blivit tydligare. De sociala målsättningarna i fördraget har också givits en

18 Europeiska Gemenskapernas Kommission, Grönbok. Offentlig upphandling inom

Europeiska unionen: Överväganden inför framtiden, Bryssel (den 11.03.1998), KOM (1998) 143 slutlig, avsnitt 4.4, sid. 28, Utredningens kursivering. 19En rättslig expertutredning utarbetad på uppdrag av Upphandlingskommittén 2000-11-15.

Det nu aktuella kapitlet utgår huvudsakligen från Bruuns rapport.

större vikt. I fördraget framhålls främjandet av en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd samt jämställdhet mellan män och kvinnor (artikel 2) som mål för gemenskapen. Målen är tänkta att uppnås med hjälp av bland annat upprättandet av en gemensam marknad, EMU liksom den fria rörligheten (artikel 3). Bruun framhåller att ”distinktionen mellan mål och medel antyder att det är fullt möjligt att på rättsliga grunder argumentera för att den offentliga upphandlingen i EU utgör ett medel för att uppnå de sociala mål som anges i artikel 2”

20

. Han skriver:

Beträffande jämställdhet föreskrivs särskilt i artikel 3.2 att detta mål skall integreras med alla politikområden som anges i artikel 3, vilken alltså inkluderar den inre marknaden och den fria rörligheten. Denna bestämmelse utgör ett starkt incitament till att jämställdhetshänsyn skall kunna föras in i den offentliga upphandlingen på nationell nivå, även om artikeln är adresserad till EU. En jämförelse kan här göras med artikel 6 i Romfördraget som införts genom Amsterdamfördraget, där det fastslås att miljöskyddskrav skall integreras i utformning och genomförandet av gemenskapens politik och verksamhet. Kommissionen har i ett utkast till dokument om tolkning av direktiven och möjligheterna att ta miljömässiga hänsyn uppmärksammat denna bestämmelse och poängterat att främjandet av miljöskydd idag har samma dignitet som den inre marknaden. Trots detta ger Kommissionen inte denna bestämmelse någon avgörande betydelse vid de avvägningar som måste göras mellan ekonomiska och sociala hänsyn. Vid en målkonflikt får dock inte de primära ekonomiska mål som ligger bakom upphandlingsdirektiven åsidosättas. Kommissionen menar även att artikel 6 inte för med sig någon skyldighet att skapa positiva effekter för miljön.21

Under senare tid har EG-domstolen kommit att lyfta fram de sociala målen i allt större utsträckning än tidigare. I ett annat mål 22 som bland annat rörde frågan om vissa kollektivavtalsbestämmelser var förenliga med gemenskapens regler om konkurrens konstaterade domstolen därvid bland annat att kollektivavtal i och för sig är konkurrensbegränsande, men att det skulle föreligga fara för att

20 Bruun, sid. 3. 21 Bruun, sid. 3 f. 22 De s.k. Albanymålen. MålC-67/96 Albany International REG 1999 sid. I-5751, p. 59-60, målen C-115/97-C117/97 Brentjens´ Handelsondernemning REG 1999 sid. I-3025, p. 56-57 och mål C-219/97 Maatschappij Drijvende Bokken REG 1999 sid. I-6121, p. 46-47. Domstolen lade större vikt vid de sociala målsättningarna än vad generaladvokat Jacobs gjorde i sina yttranden i målen. Mål C-67/96, målen C-115-C117/97 och mål C-219/97 Albany International m.fl. Förslag till avgörande av generaladvokat Jacobs. REG 1999 sid. I-5751.

avtalens socialpolitiska syften skulle äventyras om det skulle vara så att dessa avtal omfattades av artikel 81 i Romfördraget.

Bruun menar att det finns möjligheter att överföra det nu förda resonemanget på frågor om offentlig upphandling, även om det i och för sig är så att målen om kollektivavtalen rörde frågan om upprätthållandet av de nationella kollektivavtalssystemen och arbetsmarknadsparternas autonomi. De vilar nämligen ”på samma ekonomiska rationalitet och utgör grundläggande element i den inre marknaden och för dess funktion… även om sådana åtgärder skulle kunna hämma konkurrensen i ett upphandlingsförfarande, så skulle det socialpolitiska mål som ligger bakom den nationella åtgärden kunna äventyras om den inte gjordes tillåtlig.”

23

EG-domstolen har vid ett flertal tillfällen också förklarat att friheten att tillhandahålla tjänster kan inskränkas genom nationella regler som rättfärdigas av hänsyn som är av allmänintresse.

24

Här

kan särskilt skyddet av arbetstagare nämnas som exempel på tvingande hänsyn som är av allmänintresse och som kan inskränka den fria rörligheten.

25

Bruun konstaterar i sin analys att det tveklöst är så att EG-rätten numera ger

ett klart utrymme för att beakta sociala hänsyn och andra icke ekonomiska omständigheter vid offentlig upphandling. EG-rätten har klart utvecklats mot en ökad uttalad tolerans för att medlemsstaterna tillåts integrera dylika hänsyn i upphandlingsförfarandet.26

Sammanfattningsvis konstaterar Bruun när det gäller utvärderings- eller tilldelningskriterierna att det finns ett visst nationellt utrymme vad beträffar möjligheten att driva de politikområden som är prioriterade i fördraget, nämligen sysselsättning, miljö och jämställdhet. Det torde inte heller vara så att intressena behöver stå i direkt samband med det som upphandlas. När det gäller kontraktskriterierna menar Bruun att det inte råder någon som helst tvekan om att det är möjligt att ställa krav på att lagar efterlevs. Detta innebär

23 Bruun, sid. 4. 24 Målen 279/80 Webb REG 1981 sid. 3305, p. 17, mål C-180/89 Kommissionen mot Italien REG 1991 sid. I-709, p. 17, mål C-198/89 Kommissionen mot Grekland REG 1991, sid. I-727, p. 18, mål C-353/89 Kommissionen mot Nederländerna REG 1991 sid. I-4069, p. 18, mål C-76/90 Säger REG 1991 sid. I-4221, p. 15, mål C-43/93 Vander Elst REG 1994 sid. I-3803, p. 16, mål C-272/94 Guiot REG 1996 sid. I-1905, p. 11 och målen 369/96 och C-376/96 Ablade, dom den 23 november 1999 äep, p. 34. 25 Målen 279/80 Webb REG 1981 sid. 3305, p. 19, 62 och 63/91 Seco REG 1982, sid. 223, p. 14, C-113/89 Rush Pertuguesa REG 1990 sid. I-1417, p. 18, C-272/94 Guiot REG 1996 sid. I-1905, p. 16 samt C-369/96 och C-376/96 Arbladed, dom den 23 november 1999 äep, p. 36. 26 Bruun, sid. 10.

bland annat att det inte finns några hinder mot att införa s.k. antidiskrimineringsklausuler i upphandlingskontrakt.

5.6. Förhållandet mellan offentlig upphandling och jämställdhetsmärkning

Kommissionen har ställt sig frågande till huruvida det kan ställas krav på

antalet anställda inom en viss kategori av personer eller krav på upprättande av en jämställdhetsplan står i överensstämmelse med gällande upphandlingsdirektiv om det rör sig om kriterier som inte har någonting att göra med kontraktsföremålet i den enskilda upphandlingen eller det sätt på vilket kontraktet ska utföras. Sådana kriterier som inte bidrar till valet av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet är inte tillåtna enligt de nu gällande direktiven med hänsyn till deras syfte, nämligen att göra det möjligt att bedöma en produkts eller en tjänsts inneboende egenskaper. Dessutom skulle sådana kriterier bedömas som oförenliga med medlemsstaternas åtaganden i Avtalet om offentlig upphandling (Government Procurement Agreement) som slutits inom ramen för Världshandelsorganisationen.27

Kommissionen gör således gällande att de krav på sociala kriterier som får ställas vid offentlig upphandling ska vara direkt kopplade till det aktuella kontraktsföremålet eller det sätt på vilket kontraktet ska utföras. Vi menar emellertid i likhet med Niklas Bruun och Ruth Nielsen 28 att det är fullt möjligt att ställa krav på vissa specifika sociala kriterier vid offentlig upphandling såsom att arbetsgivaren följer jämställdhetslagens regler om det aktiva jämställdhetsarbetet – att upprätta en jämställdhetsplan. Mot bakgrund av att kollektivavtalen i Sverige fyller ”en grundläggande funktion, ter det sig [också] naturligt att ett brott mot kollektivavtal kan leda till bedömningen att en anbudsgivare begått ett allvarligt fel i sin yrkesutövning.”

29

Med undantag för de arbetsgivare som har färre än tio anställda finns inte någon möjlighet att slippa ifrån skyldigheten att upprätta en jämställdhetsplan. Skyldigheten att upprätta en jämställdhets-

27 Tolkningsmeddelande från Kommissionen om gemenskapslagstiftning med tillämpning på offentlig upphandling och om möjligheterna att ta sociala hänsyn vid offentlig upphandling, Bryssel den 15 oktober 2001, KOM (2001) 566 slutlig. 28 Boel Flodgren och Ruth Nielsen, Rätten (om)kring Öresund, Jurist- og Ekonomforbundets Forlag (2000), Köpenhamn Danmark. 29 Bruun, sid. 6.

plan är med andra ord absolut. Den arbetsgivare som inte uppfyller skyldigheten kan av jämställdhetsnämnden föreläggas att vid vite upprätta en sådan plan. I likhet med bolags skyldighet att upprätta en årsredovisning är skyldigheten att upprätta en årlig jämställdhetsplan ovillkorlig.

I Utredningens uppdrag ligger det bland annat att belysa frågan om det finns några särskilda hinder enligt LOU och EG-rätten mot att införa frivillig jämställdhetsmärkning. Vi har nu gjort en genomgång av aktuella regler i LOU och centrala delar i EG-rätten och kan således konstatera att de svenska rättsreglerna är mer begränsande än EG-rätten. Även om den svenska lagstiftningen inte utesluter möjligheten att använda andra kriterier än strikt affärsmässiga är det möjligt att tolka detta såsom att det inte är möjligt att beakta sociala kriterier i den omfattning som EG-rätten implicerar.

Utredningen sympatiserar med det affärsmässiga kravet som ställs vid offentlig upphandling. Vi menar vidare att det är viktigt att upphandlingen sker efter särskilt bestämda kriterier för att på så sätt undvika skönsmässiga ad hoc-lösningar. På så sätt blir det också möjligt att nå upp till EG-rättens högt ställda krav på likabehandling. Vi menar att klara och enkla regler för offentlig upphandling såsom att godta märkningar och certifieringar från öppna system skulle kunna innebära ett effektivt redskap för att nå målet: en fri marknad med fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, kapital och personer.

6. Lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende

Sammanfattning av kapitel 6

I det här kapitlet beskrivs lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende och dess förhållande till frågor om jämställdhetsmärkning.

Vid sidan om LOU infördes lag (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling (LIU).

1

Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1994, ett halvår efter LOU:s ikraftträdande, syftade till att säkerställa LOU.

LIU innehåller således främst bestämmelser om hur upphandlade enheter ska förhindras att tillämpa ett otillbörligt beteende vid offentlig upphandling. Genom lagen ges Konkurrensverket primär rätt att göra en framställan hos Marknadsdomstolen om att en eller flera upphandlande enheter ska förbjudas att tillämpa ett visst upphandlingsförfarande om enheten tidigare har tillämpat beteendet, eller om det finns särskild anledning att befara att enheten kommer att tillämpa ett beteende som innebär att

1 något företag påtagligt diskrimineras i förhållande antingen till den

verksamhet som enheten själv bedriver för att tillgodose behovet av en vara, tjänst eller annan nyttighet eller till ett annat företag, eller

2 beteendet på något annat sätt påtagligt snedvrider förutsättningar

för konkurrens vid upphandlingen.

(3 § LIU)

Om Konkurrensverket väljer att inte ansöka om förbud får ansökan göras av sammanslutning av konsumenter, löntagare eller företag

1Prop. 1993/94:38, Ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling och Ds 1992:4Offentlig upphandling och EES – ett lagförslag.

eller av ett företag som berörs av beteendet. Ansökan får naturligtvis även göras av en enhet mot vilken ett beslut om förbud är riktat.

Marknadsdomstolens förbud får förenas med vite. Konkurrensverket kan föra talan om utdömandet av vitet vid länsrätten.

6.1. Förhållandet mellan lag om ingripande mot otillbörligt beteende vid offentlig upphandling och jämställdhetsmärkning

Utredningen har bland annat i uppdrag att belysa frågan om det finns några särskilda hinder mot att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Den nu aktuella lagens förbudsregler utgår från LOU vilken vi har behandlat i det tidigare. Såsom vi ser det finns det inte några hinder mot att införa frivillig jämställdhetsmärkning enligt lagen om ingripande mot otillbörligt beteende vid offentlig upphandling.

7. Marknadsföringslagen

Sammanfattning av kapitel 7

I det här kapitlet beskriver vi förhållandena mellan marknadsföringslagen och frågor om jämställdhetsmärkning.

Utredningen konstaterar att det inte finns några hinder mot att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning enligt marknadsföringslagen. Tvärtom är det så att marknadsföringslagens starka koppling till ett etiskt förhållningssätt på marknaden ligger i linje med ett system som säkerställer konsumenters och näringsidkares önskemål om jämställda produkter och tjänster.

Den nu gällande marknadsföringslagen (1995:450)

1

trädde i kraft

den 1 januari 1996, då den äldre lagen (1975:1418)

2

upphörde att

gälla. Den äldre lagen ersatte i sin tur lagen (1970:412)

3

om otill-

börlig marknadsföring, vilken tidigare hade ersatt lagen (1931:152) om illojal konkurrens.

4

Lagen från 1970 hade sitt ursprung i den

svenska ekonomins tillväxt, som bland annat innebar att de enskilda individerna, konsumenterna, fick ökade möjligheter till konsumtion. De första reglerna var huvudsakligen inriktade på förhållanden i hem och hushåll. Den ökade konsumtionen innebar inte endast att utbudet av produkter och tjänster ökade, utan även att konsumenterna fick svårare att överblicka det växande utbudet av varor och tjänster. I syfte att skydda konsumenterna från den allt hårdare marknadsföringen av produkter och tjänster trädde således lagen om otillbörlig marknadsföring i kraft år 1970.

5

1Prop. 1994/95:123, Bet. 1994/95:LU16, SOU 1993:59, Ny marknadsföringslag. Slutbetänkande av Marknadsföringsutredningen. 2 Prop. 1975/76:34, NU 14, SOU 1973:20Varudeklaration – ett medel i konsumentpolitiken. 3Prop. 1970:57, 3 LU 45, SOU 1966:1, Otillbörlig konkurrens. 4Prop. 1970:57, 3 LU 45, SOU 1966:1, Otillbörlig konkurrens. 5 Förevarande avsnitt är huvudsakligen baserat på regeringens proposition 1994/95:123 om en ny marknadsföringslag.

7.1. Tidigare reglering på marknadsföringsområdet

Lagen från 1970 utgick huvudsakligen från en generalklausul som syftade till att förhindra s.k. otillbörlig marknadsföring. Tanken var att de tillämpande myndigheterna, Konsumentombudsmannen och

Konsumentrådet (nuvarande Marknadsdomstolen) skulle ta hänsyn till de principer om otillbörlig marknadsföring som hade utvecklats inom näringslivet vid tillämpningen av lagen.

Generalklausulen från 1970 års lag överfördes i princip ordagrant till lagen från 1975. Vid sidan om denna klausul infördes det även en generalklausul om informationsplikt och ytterligare en regel om förbud mot försäljning m.m. av farliga och otjänliga varor. Den senare regeln överfördes senare till produktsäkerhetslagen (1988:1604).

I syfte att harmonisera de svenska marknadsföringsreglerna med EG-rätten utökades tillämpningsområdet. Efter att tidigare endast ha gällt s.k. avsättningsfrämjande marknadsföring kom de nu även att gälla vid anskaffning av varor. Därutöver gjordes klausulen även tillämplig på reklam i vissa televisionssändningar inom EES-avtalets tillämpningsområde.

7.2. Grunddragen i marknadsföringslagen

Den nu gällande marknadsföringslagen har huvudsakligen i syfte att främja konsumenters och näringsidkares intressen vid näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter (s.k. produkter). Lagen syftar även till att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Utgångspunkten i lagen är att all marknadsföring ska utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det just är fråga om marknadsföring. Marknadsföringen ska stå i överensstämmelse med s.k. god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Det är viktigt att det vid marknadsföringen lämnas sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Det får inte heller råda minsta tvivel om vem eller vilka som svarar för marknadsföringen.

I likhet med jämställdhetslagen är det möjligt att dela in lagen i två delar: generalklausuler och förbudsregler. Konsumentombudsmannen utövar tillsyn över lagens efterlevnad och har även givits rätt att meddela förelägganden eller förbud mot vissa regler i marknadsföringslagen (21 §). Dessa meddelanden ska förenas med vite.

Ett föreläggande blir inte giltigt förrän näringsidkaren har godkänt föreläggandet.

Vid sidan av vitesförelägganden, som även får meddelas av domstol i vissa särskilda fall, innehåller lagen också regler om s.k. direktverkande sanktioner i form av marknadsstörningsavgift. Avgiften får fastställas till lägst fem (5) tusen kronor och högst fem (5) miljoner kronor (24 §). Om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller ett åläggande (enligt 14 eller 15 §§) eller mot en föreskrift (5–13 §§) kan denne ådömas att ersätta den skada som har åsamkats en konsument eller näringsidkare (29 §).

Talan om förbud eller ålägganden väcks vid Marknadsdomstolen och får väckas av Konsumentombudsmannen, näringsidkare som berörs av den aktuella marknadsföringen, och en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare (38-40 §§). I alla mål med undantag för mål om marknadsstörningsavgift, där Konsumentombudsmannen har primär talerätt, har nu nämnda aktörer likställd talerätt.

För Utredningens räkning är det främst de tre begreppen god marknadsföringssed och information av särskild betydelse samt vilseledande reklam som är av intresse. Vi behandlar dem i nu nämnd ordning. Avslutningsvis gör vi en jämförelse av hur marknadsföringslagen kan tänkas förhålla sig till jämställdhetsmärkning.

7.3. God marknadsföringssed och information av särskild betydelse

Utgångspunkten i lagen är att all marknadsföring ska ske med beaktande av s.k. god marknadsföringssed, vilket skulle kunna beskrivas som att etiska aspekter ska beaktas vid marknadsföring av produkter. Detta uttrycks som att:

Marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Vid marknadsföringen skall näringsidkaren lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.

(4 § [kursiveringen är gjord av Utredningen])

Det betyder att lagen ställer höga krav på dem som marknadsför produkter i syfte att främja konsumenters och näringsidkares (i det följande kallade intressenter) intressen på den fria marknaden. Tan-

ken är således att god marknadsföringssed ska underlätta intressenternas val av produkter på den fria marknaden. Som ett led i detta är det också möjligt att meddela ett förbud mot marknadsföringsåtgärder som står i strid med s.k. god marknadsföringssed eller annars är otillbörliga mot konsumenter eller näringsidkare (4 §). Med god marknadsföringssed avses delvis det som i tidigare lagstiftning benämndes god affärssed, vilket är ett utomrättsligt normsystem som har utvecklats inom näringslivet. Internationella handelskammarens grundregler för reklam, att marknadsföringen ska vara laglig, står här som föregångare. Vid sidan av dessa finns det även andra vedertagna normer för marknadsföring av produkter. Här kan t.ex. nämnas riktlinjer från Konsumentverket, vilka har utformats efter överenskommelser med olika branschorganisationer, normer som utgår från Marknadsdomstolens praxis samt internationellt vedertagna normer som just syftar till att skydda konsumenters och näringsidkares intressen vid marknadsföring av produkter.

Näringsidkares skyldighet att lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt infördes redan i 1975 års lagstiftning. Motivuttalandena till informationsplikten var förhållandevis knapphändiga. I dag finns det emellertid en väl utvecklad praxis på området. Praxis grundar sig på avgöranden från Marknadsdomstolen, men innehåller även riktlinjer från Konsumentverket. I propositionen inför den nu gällande marknadsföringslagen skrivs det bland annat att det av lagtexten

framgår endast att det skall vara fråga om information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Marknadsdomstolen har byggt sin bedömning på förarbetsuttalandet att med särskild betydelse bör förstås ett inte helt obetydligt behov och inte bara sådana fall som är särskilt allvarliga. Vidare har det uttalats i förarbetena att de konsumentintressen som avses är privatpersoners intressen i samband med förvärv och liknande av nyttigheter för enskilt bruk (prop. 1975/76:34 sid. 126).

I den praktiska tillämpningen kan det uppstå ett visst motsatsförhållande mellan näringsidkares önskemål om att ge kommersiella budskap en enkel och slagkraftig utformning och krav på informationslämnande som kan verka kostnadsfördyrande och tyngande samt påverka konkurrensförhållandena. Det framgår av Marknadsdomstolens praxis att det i sådana situationer skall göras en avvägning mellan olika berörda behov och intressen.

Domstolen förklarade sålunda i fallet MD 1981:4, att ett informationsåläggandes innebörd måste bestämmas på grundval av en samlad bedömning av hur starkt behov konsumenterna har av informationen ifråga, hur omfattande informationen bör vara för att tillgodose beho-

vet samt vilka verkningar, positiva eller negativa, åläggandet kan få för det ekonomiska systemets funktion och därmed ytterst för konsumenterna. I avgörandet ålade Marknadsdomstolen företaget att i produktbroschyrer m.m. informera om att vissa spisar även salufördes av koncernen under andra varunamn, s.k. märkesdifferentiering. Marknadsdomstolen har ogillat Konsumentombudsmannens krav på information om totalkostnaden för hyra av hemelektronik, när hyrestiden endast var sex månader och månadskostnaden fanns angiven, MD 1990:17.

Den information som kan krävas kan vara av olika slag. En viktig typ är produktinformation, det vill säga information om varans eller tjänstens innehåll, beskaffenhet och egenskaper eller dess användning, förvaring och skötsel. Marknadsdomstolen har i avgörandet MD 1981:20, ålagt vissa bilföretag att i annonsering informera om bilens bränsleförbrukning och bränslekostnader enligt normer angivna i Konsumentverkets riktlinjer. I avgörandet MD 1990:27 har Marknadsdomstolen ålagt en bilhandlare att vid marknadsföring av begagnade personbilar till konsumenter lämna varudeklaration för bilar i den omfattning och på det sätt som anges i Konsumentverkets riktlinjer på området.

En annan viktig typ är pris- och villkorsinformation, det vill säga information om betalningsvillkoren och förhållandet i övrigt mellan säljare och köpare.

Marknadsdomstolen har t.ex. ålagt en byggnadsentreprenör att tydligt ange vilka villkor i kontraktshandlingarna som är avsedda att utgöra avtalsinnehåll, MD 1979:18. En förmedlare av bostadsrätter har ålagts att informera om kravet på ekonomisk plan för bostadsrättsföreningar, MD 1984:5.

Generalklausulen om informationsskyldighet har, som utredningen framhållit, kommit att spela en central roll inom marknadsföringslagens regelsystem. Från konsumentsynpunkt är det viktigt att reklam innehåller sådan information som är av betydelse för konsumenternas möjligheter att träffa väl övervägda köpbeslut. Genom Marknadsdomstolens praxis och Konsumentverkets riktlinjer har informationsskyldighetens omfattning och inriktning klarlagts ganska väl.6

För Utredningens del menar vi att det finns anledning att ta fasta på detta uttalande, eftersom det understryker vikten av god marknadsföringssed som medel för ett väl fungerande konsumtionssamhälle. Den som gör sig skyldig till överträdelse av den nu aktuella bestämmelsen kan antingen förbjudas att fortsätta med marknadsföringen eller också åläggas att lämna sådan information som anses vara av särskild betydelse (14 och 15 §§). Vi kommer i

6 Prop. 1994/95:123, sid. 44 f. Kursiveringen är gjord av Utredningen.

det följande att göra en analys av hur god marknadsföringssed och näringsidkares informationsplikt skulle kunna tänkas förhålla sig till jämställdhetsmärkning.

7.4. Vilseledande reklam

I syfte att förhindra dålig eller vilseledande marknadsföring föreskriver marknadsföringslagen bland annat:

En näringsidkare får vid marknadsföring inte använda påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet. Detta gäller särskilt framställningar som avser 1 produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper, 2 produktens ursprung, användning och inverkan på hälsa eller

miljö,

3 produktens pris, grunderna för prissättningen och betalningsvill-

koren,

4 näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer,

ställning på marknaden, kännetecken och andra rättigheter,

5 belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren, 6 vilseledande förpackningsstorlekar.

(6 § marknadsföringslagen)

Tanken är således att näringsidkare inte får marknadsföra produkter på ett så vilseledande sätt att det kan finnas risk för att konsumenter eller andra näringsidkare förmås ingå avtal (t.ex. köpa eller hyra) på grunder som inte har med produktens egenskaper att göra. Förbudet avser således påståenden eller andra framställningar som är vilseledande. Med framställningar avses bland annat marknadsföring vid allt från muntliga till skriftliga framställningar i annonser, broschyrer och på förpackningar oavsett om de uttrycks i ord, bild eller tecken.

7.4.1. Närmare om vilseledande reklam

Marknadsförare är förbjuden att göra påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares verksamhet. Med framställning avses bland annat ord, bild och tecken. Både muntliga och skriftliga framställningar omfattas av förbudet. Såväl annonser, broschyrer, deko-

rer på förpackningar som reklam i etern omfattas av s.k. skriftliga framställningar. Utanför förbudet faller emellertid förpackningar som sådana, vilka regleras i 7 §.

Förbudet mot vilseledande marknadsföring innehåller även en exemplifiering av de mest frekvent förekommande fallen av vilseledande marknadsföring (6 § 2 st.). Uppräkningen är inte uttömmande och det krävs inte heller att någon har förletts att köpa något på grund av den vilseledande framställningen. Avgörande för frågan är i stället om framställningen är ägnad att vilseleda.

Enligt marknadsföringslagen ska all marknadsföring vara vederhäftig. Den som i marknadsföring använder ett påstående ska också kunna styrka påståendets riktighet. Om det inte är möjligt är påståendet att betrakta som ovederhäftigt. Vid jämförelser mellan olika produkter ställs det stora krav på vederhäftighet. Jämförelser mellan olika utpekade produkter regleras närmare i 8 a §. I motiven till marknadsföringslagen anförs det att vid bedömningen av frågan om marknadsföring är vilseledande, ska hänsyn tas till det intryck som en flyktig läsning ger.

7

Motsvarande måste enligt Marknads-

domstolens mening gälla i än högre grad i fråga om reklam i TV, eftersom det får antas att tittarna regelmässigt tar del av sådan reklam mycket flyktigt.

Marknadsdomstolen har vid ett flertal tillfällen haft i uppgift att bedöma om ett visst förfarande har ansetts strida mot god marknadsföringssed. Domstolen har därvid förklarat att det är helhetsintrycket som ska ligga till grund för bedömning av den aktuella situationen. I ett mål (MD 1994:17) mellan Konsumentombudsmannen (KO) och Procter & Gamble AB ställdes frågan om bolaget hade gjort s.k. reservationslösa påståenden om att vissa tvättmedel var mer effektiva mot fläckar än andra. Bolaget menade emellertid att reklaminslagen inte skulle tolkas såsom att det aktuella tvättmedlet var mer effektivt än andra tvättmedel annat än när det gällde vissa specifika fläckar som ingick i reklaminslaget, nämligen matolja , majonnäs och chokladglass. Marknadsdomstolen fann emellertid att påståendena var att betrakta som vilseledande och att marknadsföringen var otillbörlig enligt MFL, eftersom reklaminslagen skulle bedömas utifrån det intryck som de gav i sin helhet.

8

7Prop. 1970:56, sid. 68 ff. 8 Liknande uttalanden finner man till exempel i domarna MD 2000:31, 2000:28, 2000:29, 2000:5, 1998:12.

7.4.2. Vilseledande marknadsföring av hälsa och miljö

Förbudet mot att använda vilseledande reklam när det gäller framställningar som avser produktens inverkan på hälsa eller miljö har sin förebild i EU:s direktiv om vilseledande reklam i det här avseendet.

Det finns inte några hinder mot att använda sig av miljöcertifiering i kampen om konsumenterna. I förarbetena till lagen skrivs det att en korrekt och behörig användning av ett etablerat miljömärke givetvis inte innebär att märket (framställningen) kan anses vilseledande.

9

FRIJA menar att detta är ett riktigt konstaterande, efter-

som ett officiellt märke bör ses som en garant för att en vara eller tjänst uppfyller vissa på förhand uppställda kriterier.

10

Den som gör sig skyldig till överträdelse av 6 § kan, om överträdelsen har skett uppsåtligt eller av oaktsamhet, åläggas att erlägga en avgift, s.k. marknadsstörningsavgift (22 §).

Mot bakgrund av att det finns ett flertal begrepp när det gäller frågan om vad som är att betrakta som miljövänligt är det inte heller helt lätt att konstatera vad som egentligen avses med till exempel uttrycket en grön produkt. I dag saknas möjligheter att exakt mäta hur säker produkten är ur miljösynpunkt.

Det händer också att allmänt hållna påståenden om att en produkt har vissa miljöfördelar framför andra leder till uppfattningar om produktens totala miljöpåverkan – produktion, distribution, återanvändning och förstörelse i samband med avfallshanteringen.

Frågan om huruvida produkter uppfyller de krav som förespeglas i annonseringen har varit uppe till behandling vid Marknadsdomstolen vid ett flertal tillfällen.

11

I ett mål ställdes frågan om ett

reklamblad, ett brev, en handbok och en tidningsartikel som rörde nya hårvårdsproukter och en ny hårfärgningsmetod också innebar en helt ny och revolutionerande metod. I annonseringen hade det bland annat använts formuleringar som innebar att det var fråga om en naturlig metod och att produkterna enbart innehöll biologiska ingredienser samt att det inte fanns några ämnen som var skadliga från hälso- och miljösynpunkt. Dessa påståenden visade sig sakna grund, vilket ledde till att domstolen fann att marknadsföringen var vilseledande och ovederhäftig.

12

9Prop. 1994/95:123, sid. 166 f. 10 Angående märknings- och certifieringssystem, se kapitel 10 – 11 jämte bilaga 7. 11 Se bland annat MD 1974:12, 1989:2, 1992:23, 1994:32, 1990:22 och 1991:119. 12 MD 1994:32.

I ett pilotfall mellan Konsumentombudsmannen och Norsk Hydro Olje AB förklarade domstolen att

vederhäftighetsprövningen måste ske med hänsyn till hur konsumenten kan antas uppfatta miljöargumentens innebörd. Bedömningen påverkas av hur människors miljömedvetenhet och den allmänna synen på miljöfrågor utvecklas. Av betydelse är därvid andra regelsystem som finns eller tillkommer på miljöområdet, t.ex. lagen om kemiska produkter och systemet för frivillig, positiv miljömärkning (Svanen), som bygger på att alla faktorer i en produktcykel beaktas. Märkning är inte utesluten för att en vara har vissa negativa miljöeffekter, eftersom systemet är relativt. Dock bör kemiska produkter komma i fråga endast om de inte klassas som hälso- och miljöfarliga. Eventuellt kan sådana som anses måttligt farliga märkas.

Domstolen uttalade att bedömningen av miljöargument enligt marknadsföringslagen bör ha i stort sett samma utgångspunkter som prövningen av frågor om miljömärkning. Hänsyn borde också tas till att Kemibranschens Etiknämnd ansett ordet ‘miljövänlig’ ha en så oklar språklig innebörd att det bara kunde användas med stor försiktighet i reklamsammanhang. Nämnden menade att beteckningen skulle reserveras för sådant som förbättrar miljön och att den över huvud inte borde förekomma utan att det i omedelbar anslutning till ordet preciseras i vilket avseende produkten är ‘miljövänlig’. Självklart måste också krävas att riktigheten av uppgiften, så preciserad, är vetenskapligt klart belagd.

Marknadsdomstolen ansåg sig emellertid inte i ärendet ha vare sig anledning eller underlag för att närmare ange generella grunder för bedömningen och gå in på frågan om när det är lagstridigt att beskriva en vara som miljövänlig, miljövänligare än andra eller med liknande uttryck.

Produktnamnet, Hydro Miljö Plus, liksom beteckningen ‘den miljövänliga oljan’ måste, enligt domstolen, uppfattas som ett påstående om stora fördelar från miljösynpunkt. Övriga aktuella formuleringar utgjorde allmänna och opreciserade påståenden med huvudsakligen samma innebörd. Eldningsolja är emellertid en produkt som typiskt sett medför stor belastning på miljön. Norsk Hydro hade inte visat att bolagets olja i väsentlig mån skiljde sig från andra eldningsoljor i detta avseende. Att på det sätt som skett, allmänt och utan preciseringar, framställa oljan som fördelaktig för miljön var därför vilseledande. 13

13 Carl-Anders Svensson, Anders Stenlund, Torsten Brink och Lars-Erik Ström, Praktisk marknadsrätt, Norstedts juridik (1996), Stockholm, sid. 115 f.

7.5. Förhållandet mellan god marknadsföringssed och jämställdhetsmärkning

Utredningen har bland annat i uppdrag att besvara frågan om marknadsföringslagen utgör hinder mot att införa frivillig jämställdhetsmärkning. Utredningen menar att det inte finns några sådana hinder enligt marknadsföringslagen. Tvärtom är det så att marknadsföringslagens starka koppling till ett etiskt förhållningssätt på marknaden ligger i linje med ett system som säkerställer konsumenters och näringsidkares önskemål om jämställda produkter och tjänster.

Vi menar också att det, på samma sätt som gäller när miljöargument används vid marknadsföring, inte finns några hinder för att använda sig av ett etablerat system för frivillig jämställdhetsmärkning vid marknadsföring av produkter eller tjänster.

het, och hur stort intresset är för att det införs ett system för frivillig jämställdhetsmärkning.

Redan i Maktutredningen 1990 beskrev Yvonne Hirdman förhållandena mellan män och kvinnor som ett genussystem, i vilket hon menar att det går att urskilja ett socialt mönster som bygger på två olika logiska former, nämligen att könen ska hållas åtskilda och att det är mannen som är normen.

15

Om den ideologiska utgångspunkten är att män och kvinnor ska hållas åtskilda och att mannen är norm kompliceras frågan om att införa frivillig jämställdhetsmärkning genom att jämställdhet främst förutsätter att män och kvinnor har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Den inneboende tanken i jämställdhetsbegreppet kan på så sätt ses som en utmaning av den rådande ideologiska utgångspunkten. Det kan också vara av den anledningen som arbetet med jämställdhet ofta framställs vara av mer pedagogisk än teknisk art. Det är ju inte alltid så lätt att förändra ett etablerat synsätt. Detta blir särskilt tydligt när det gäller frågor om makt. Jämställdhet handlar till stora delar om att just ifrågasätta maktrelationer mellan män och kvinnor.

8.4.1 Metodfrågor

Syftet med vår studie är således inte att kartlägga hur många företag som är intresserade av jämställdhetsmärkning, utan snarare att ringa in den problematik som kringgärdar möjligheten att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning.

Intervjuerna var disponerade på så sätt att de tillfrågade ombads beskriva verksamheternas huvudsakliga inriktning, personalens sammansättning och den för verksamheten aktuella kundkretsen. Därefter diskuterades frågor om certifiering och märkning av produkter och tjänster. För att få en förståelse för intervjupersonernas inställning till frågan om de ansåg att det är möjligt att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning diskuterades inte endast jämställdhetsbegreppet som sådant, utan också huruvida intervjupersonerna var intresserade av jämställdhetsproblematiken och om de arbetade med eller hade kommit i kontakt med frågor om jämställdhet i sitt nuvarande eller tidigare arbete.

Avslutningsvis gavs intervjupersonerna möjlighet att vikta faktorer som de såg som väsentliga för att inleda eller fortsätta ett

15SOU 1990:44, Demokrati och makt i Sverige: Maktutredningens huvudrapport, Yvonne Hirdmans utveckling av genussystemet, s. 78 ff.

samarbete med kunder, klienter eller andra affärskontakter. Härvid ombads intervjupersonerna att komma med förslag på kriterier som de menade borde ligga till grund för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning inom just deras specifika bransch- och verksamhetsområde.

Intervjuerna genomfördes med hjälp av bandspelare för att på så sätt underlätta möjligheten att föra en dialog. En av poängerna med kvalitativa intervjuer är just att intervjun ständigt utvecklas och snarare har formen av en dialog än en ensidig utfrågning av intervjupersonen. På så sätt blir det också möjligt för intervjuaren att till exempel komma med förklaringar till olika begrepp. Intervjuaren har således möjlighet att styra intervjun och ställa följdfrågor eller be intervjupersonen utveckla resonemang som kanske kan tyckas utgöra stickspår, men som ofta visar sig vara högst väsentliga iakttagelser, invändningar eller anmärkningar av intervjupersonen.

Vid kvalitativa intervjuer är det således viktigt att inte endast intervjupersonen är beredd att ställa sin tid till intervjuarens förfogande. Det är lika viktigt att intervjuaren ställer sig till intervjupersonens förfogande och att hon eller han är beredd på att samtalet kan ta nya vägar. En djupintervju kan även innebära att intervjuaren får tänka igenom och revidera tidigare ställningstaganden och åsikter. Detta ställer höga krav på lyhördhet hos intervjuaren, men det betyder också att det kan bli möjligt att nå längre med kvalitativa intervjuer än vad som är möjligt vid standardiserade intervjuer.

8.5 Val av branscher och verksamheter

Vid kvalitativa studier är det inte omfattningen av det studerade som är av vikt, utan vad som studeras. Vid kvalitativa studier är nämligen variationerna hos det som ska studeras av långt större intresse än de eventuella gemensamma likheterna eller de generella slutsatser som kan dras av studien.

8.5.1 Livsmedelsbranschen samt hotell- och restaurangbranschen

Vi har i det tidigare belyst den inneboende problematik som ligger i möjligheten att införa en frivillig jämställdhetsmärkning som bland annat grundar sig på kvalitetsbedömningar ur könsperspektiv. Det

är ju, såsom vi också har sett i det föregående, möjligt att göra just kvalitetsbedömningar ur könsperspektiv när det gäller livsmedel och läkemedel, eftersom det är fråga om produkter som kan påverka kroppen. De branscher som vi har valt att studera i det här avseendet är således livsmedels- och läkemedelsbranscherna. Vi menar att det finns flera poänger med just detta val, eftersom dessa branscher också ger oss möjlighet att belysa problematiken med jämställdhetsmärkning ur ett s.k. tjänsteperspektiv, som har kopplingar till ytterligare branscher.

Konsumenter kan komma i kontakt med livsmedel på flera olika sätt och i flera olika sammanhang. Ett är i dagligvaruhandeln i samband med matinköp i olika livsmedelsbutiker. Att få information om vad maten innehåller kan tyckas vara primärt. I dag är det emellertid inte möjligt att få information om hur den mat som inhandlas i dagligvaruhandeln påverkar kvinno- och/eller manskroppen. I februari år 1999 överlämnade Utredningen gällande konsumentinformation om dagligvaror betänkandet Märk väl! (SOU 1999:7), i vilket det bland annat anförs följande:

Information om dagligvaror är väsentligt för att konsumenterna skall kunna göra väl övervägda val och på så sätt bland annat undvika ekonomiska och andra risker. Därtill är det av intresse för samhällsutvecklingen att konsumenterna erbjuds erforderlig hälso- och miljöinformation så att de vid sina val kan ta hänsyn till hälso- och miljöaspekter. Således är det särskilt väsentligt att konsumenterna vid själva köptillfället har tillgång till erforderlig information. ----- För att underlätta för konsumenterna att på ett översiktligt sätt kunna få tillgång till erforderlig information bör ev. miljömärkning placeras i anslutning till basinformationen. Detsamma bör gälla vid placering av ev. nyckelhålsmärkning.

16

Tanken är således att konsumenterna ska ha möjlighet att göra sitt val av produkter redan i butiken. För dem som önskar välja bort varor som inte är miljömärkta eller till exempel inte uppfyller kraven för ”Nyckelhålet” finns således redan i dag dessa möjligheter. De som önskar handla ”jämställt” har emellertid inte någon sådan möjlighet. Med ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle de som just önskar göra ”jämställda” val få möjlighet att välja

16 S OU 1999:7, Märk väl! s. 1 f.

bort de varor som inte uppfyller kraven för jämställdhetsmärkningen av dagligvaror.

Vid sidan av dagligvaruhandeln kommer konsumenterna även i kontakt med livsmedel när de till exempel besöker ett kafé eller en restaurang. Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av livsmedel gör det således även möjligt att överföra kraven för jämställda livsmedel till restaurangbranschen, vilken har nära kopplingar till hotellnäringen. Vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna göra det möjligt för konsumenter att både göra aktiva val av den mat som de önskar inta och välja den restaurang eller det hotell som erbjuder just jämställdhetsmärkt mat.

Därtill kommer att såväl den enskilda butikens som restaurangens respektive hotellets tjänster kan komma att bli föremål för just frivillig jämställdhetsmärkning.

Utredningen har valt att föra diskussioner med en kvinnlig informationsansvarig företrädare för ett multinationellt livsmedelsföretag. Utredningen har även fört samtal med företrädare för två olika hotell. Det ena hotellet företräddes av en kvinna, det andra av en man. Kvinnan är marknadsansvarig och mannen arbetar som receptionschef. De båda kvinnorna satt i företagens ledningsgrupper. Samtliga verksamheter är belägna i södra Sverige.

8.5.2 Läkemedelsbranschen

Att kvinnors och mäns biologi skiljer sig åt kan emellanåt ha betydelse för hur kvinnors och mäns kroppar reagerar på livsmedel och läkemedel.

17

Trots att gruppen kvinnliga patienter är större än gruppen manliga patienter bedrivs den medicinska forskningen i princip endast med fokus på män. Detta gäller både inom läkemedelsindustrin och inom den kliniskt medicinska forskningen. Överläkaren docent Karin Schenck-Gustafsson vid Karolinska institutet, Stockholm menar därför att faran är överhängande att just kvinnor ska drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.

Kvinnors och mäns skilda biologiska förutsättningar innebär bland annat att symptomen hos dem är olika när de drabbas av likadana sjukdomar. Detta får till exempel till följd att kvinnor som drabbas av sjukdomar inte alltid erhåller adekvat vård, eftersom deras symptom inte alltid överensstämmer med de medicinska

17 Det nu förda resonemanget utgår visserligen från läkemedel som omfattas av läkemedelslagen, men diskussionen är densamma för såväl övriga läkemedel som naturläkemedel.

beskrivningarna av sjukdomarna. Det föreligger således en fara för att kvinnliga patienter felbehandlas och att de medicinska farorna inte förebyggs i tillräcklig utsträckning. Till exempel är det i dag en allmän uppfattning att den vanligaste dödsorsaken för kvinnor är bröstcancer, vilket är fel. Den vanligaste dödsorsaken för kvinnor är hjärtinfarkt – precis som för män.

På grund av att en del av den officiella statistiken (till exempel WHO-statistik när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar) endast omfattar personer under 60–65 år ser det ut som om kvinnor inte drabbas lika ofta som män av hjärtinfarkt. Generellt sett är det nämligen så att män drabbas av hjärtinfarkt från 45 års ålder, medan kvinnorna i allmänhet drabbas från 55 års ålder. Många av de kvinnor som drabbas av hjärtinfarkt saknar också de symptom som anses vara typiska. Detta kan leda till att kvinnor som söker hjälp för smärtor i bröstet inte blir adekvat behandlade. Kvinnor drabbas mer av så kallade tysta hjärtinfarkter utanför sjukhusen.

Kvinnors och mäns kroppar bryter ned en del mediciner på olika sätt, vilket är särskilt tydligt när det gäller medicinering mot högt blodtryck och hjärtsjukdomar.

Det finns flera förklaringar till varför kvinnor som grupp ingår i den medicinska forskningen i så liten utsträckning som de gör. Bland annat brukar man motivera avsaknaden av kvinnor vid studier av läkemedel med att kvinnors biologi gör studierna mer kostsamma: menstruationscykler med varierande hormonhalter och klimakteriebesvär kan komplicera studierna. Avsaknaden av kvinnor vid läkemedelsstudier motiveras också med att resultaten blir mer korrekta om studierna endast utförs på män, eftersom de anses utgöra ”the golden standard”.

Ytterligare en anledning till att inte låta kvinnor ingå i läkemedelsstudier är att kvinnor kan bli gravida och att eventuella barn kan drabbas av skador som orsakas av de testade läkemedlen. Mot detta bör man emellertid väga risken för att läkemedel som anses vara säkra faktiskt inte testats på dem som de är avsedda för, nämligen kvinnor och barn.

Detta är några frågor som är av central betydelse när det gäller möjligheten införa kvalitetssäkringar ur könsperspektiv. Utredningen menar att det finns anledning att belysa problematiken ytterligare, för att undersöka möjligheten att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av vissa läkemedel och medicinska tjänster.

Utredningen har fört diskussioner med en kvinna som är jämställdhetsansvarig vid ett multinationellt läkemedelsföretag. Vi

redogör för hennes syn på frågor om jämställdhetsmärkning i det följande.

8.5.3 Functional food

Ett område, vars produkter har nära koppling till läkemedelsområdet är functional food. Functional food kan ses som en samlingsbeteckning för en grupp livsmedel som kan konsumeras som vanlig föda. De påstås dock ha specifika, dokumenterade hälsoeffekter och riktas till en bred allmänhet. De skiljer sig således från läkemedel genom att de inte enbart är avsedda för behandling av en viss grupp människor. Functional food skiljer sig även från så kallade kosttillskottsprodukter och naturläkemedel genom att de just är livsmedel och alltså inte har formen av piller eller pulver.

Även om functional food är ett oreglerat område i Sverige förekommer användningen av begreppet i tämligen stor utsträckning vid lansering och marknadsföring av livsmedel som påstås ha nyss nämnda egenskaper. Vid en studie av Konsumentverket framkom det att det var få konsumenter som kände till innebörden av begreppet. Men trots detta finns det ändå ett flertal produkter som kan betecknas som functional food.

Trenden med funktionell mat började i Japan i mitten på 1980talet och har sedan dess snabbt spridit sig västerut. USA ligger i täten i västvärlden, men Europa och då särskilt Finland börjar komma ifatt.

Bland de produkter som är att hänföra till functional food bör framför allt följande uppmärksammas:

-

mejeriprodukter i vilka det påstås ha tillsatts nyttiga bakteriekulturer, -

fiberrika bröd- och pastaprodukter, -

margariner som påstås innehålla nyttiga fetter såsom omega 3-fettsyror samt -

drycker i vilken frukter har tillsatts för att göra dem mer nyttiga.

Utredningen har diskuterat möjligheten att jämställdhetsmärka livsmedel med en kvinnlig informationsansvarig företrädare för ett multinationellt livsmedelsföretag och Nils Georg Asp, professor i industriell näringslära, Lund Universitet tillika VD vid Swedish Nutrition Foundation. Han menar att det finns möjligheter att jämställdhetsmärka just functional food.

8.5.4 Bank- och försäkringsbranscherna

Det ställs i dag stora krav på konsumenterna i samhället. Bland annat förväntas konsumenterna göra aktiva val när det till exempel gäller möjligheten att finansiera sin ålderdom (val av pensionsfond) och när det gäller distribution av el samt telefonitjänster. De ökade möjligheterna till fria val kan visserligen upplevas som tyngande. Men dessa nya möjligheter kan leda till att konsumenterna blir mer medvetna, vilket kan få till följd att de ställer större krav på näringslivets distribution av produkter och tjänster.

Vi såg i det tidigare att det finns flera schablonartade bilder av män och kvinnor. Dessa bilder genererar själva nya generaliseringar som förstärker de tidigare schabloniserade bilderna. Att kvinnor och män har olika löner är en sådan bild som genererar uppfattningar om mäns och kvinnors ekonomier. I Kvinnomaktutredningen förklarades mäns högre löner med att män redan har högre löner än kvinnor.

18

Det förekommer än i dag att män erhåller högre

lön än kvinnor på grund av att de är män och att män är s.k. familjeförsörjare.

19

Fördelningen mellan män och kvinnor över olika

yrkesgrupper och deras genomsnittliga medellön framgår av nedanstående tabell.

18SOU 1998:6, Ty makten är din... Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige, s. 125. 19 En avdelningssköterska i Sverige motiverade under våren 2000 ett lönetillägg om 500 kr med att den manliga sjuksköterskan var just familjeförsörjare.

De tio vanligaste yrkesgrupperna 1998

Antal i 1000-tal, könsfördelning (i procent) samt kvinnornas lön i procent av männens. Hel- och deltidsanställda. Rangordnade efter samtliga i yrkesgruppen

Yrkesgrupp Antal Könsfördelning Medellön Kvinnors lön i procent av mäns

Kv M Kv M Kv M

Vård- och omsorgspersonal m.fl.

361 41 90 10 15 000 15 400

98

Säljare, inköpare, mäklare m.fl. 55 90 38 62 18 800 24 000

78

Försäljare detaljhandel och demonstratör 93 45 67 33 14 900 15 500

96

Ingenjörer och tekniker 17 102 14 86 18 400 21 200

87

Sjuksköterskor 86 8 92 8 18 400 18 700

98

Övrig kontorspersonal 70 16 81 19 15 200 16 400

93

Byggnadshantver kare 3 78 4 96 14 700 17 500

84

Fordonsförare 5 72 7 93 15 600 16 300

96

Grundskollärare 54 18 75 25 18 100 18 200 99

Förskollärare och fritidspedagoger

64 5 93 7 15 300 15 100 102

Källa: Lönestatistik, SCB 20

20 På tal om kvinnor och män, Lathund om jämställdhet 2000, Statistiska centralbyrån, Örebro (2000).

Att män har högre förvärvsinkomst under sitt yrkesverksamma liv ökar deras möjligheter att erhålla en högre pension än kvinnor. Till detta kommer att kvinnor lever längre än män. Vid utbetalning av pensioner framhålls det stundom att det sker omfördelningar av pensionsmedel från män till kvinnor. Medan kvinnornas livslängd beräknas uppgå till 84,53 år, uppgår männens livslängd endast till 80,84 år, vilket ger en skillnad på 3,69 år.

21

Det kan tyckas vara rik-

tigt att den som erhåller försörjning under en längre tid än någon annan inte kan erhålla lika mycket som den som erhåller försörjning under en kortare period. Detta gäller nog särskilt om den som erhåller pensionsersättningen inte heller har betalat in lika mycket som jämförelsepersonen under den aktuella perioden. Men ställs detta resonemang i ljuset av personernas könstillhörighet, inställer sig genast frågan hur det kommer sig att det generellt sett är gruppen kvinnor som ska erhålla den lägre ersättningen. Att det därutöver har visat sig att kvinnor även erhåller lägre ersättningar när de har erlagt en lika hög avgift som männen gör frågan än mer intressant.

En viktig förutsättning för att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor är möjligheten att vara ekonomiskt oberoende, dvs. att det föreligger ekonomisk rättvisa mellan könen.

Av studier mellan hushåll (alltså inte mellan män och kvinnor) framgår det bland annat att förmögenheterna är än mer ojämnt fördelade än inkomsterna. När det gäller fördelningen mellan mäns och kvinnors nettoförmögenhet och egen disponibla inkomst är den i huvudsak jämn. År 1992 ägde kvinnor 47 procent av den privata nettoförmögenheten. Deras individuella disponibla inkomster uppgick år 1994 till 45 procent av männens. Kvinnornas tillgångar är emellertid i princip genomgående lägre än männens, vilket framgår av nedanstående tabell.

21 SOU 1998:3, Välfärdens genusansikte, s. 139.

Tillgångar och skulder 1992 för samtliga. Belopp i miljarder kronor, kvinnors tillgångar och skulder som andel av mäns i procent.

Tillgångar

Kvinnor Män Andel

Bankmedel 214,4 214,5 50,0 Direktägda aktier 34,1 46,9 42,1 Allemansfonder 20,9 22,9 47,6 Andra aktiefonder 15,8 17,0 48,2

Eget hem

413,6

504,0

40,6

Fritidsfastighet 77,1 87,3 46,9 Bostadsrätt deklarerat värde 7,8 7,9 49,7 Övriga reala tillgångar 23,9 71,4 25,1

Summa tillgångar

879,4 1221,6

41,9

Skulder 243,1 512,1 32,2

Nettoförmögenhet, privat

636,3

709,5

47,3

Tillgångar i näring

107,6

327,2

24,7

Skulder i näring

31,9

152,0

17,3

Nettoförmögenhet i näring

75,7

175,2

30,2

Summa tillgångar inkl. näringsverksamhet

987,0 1548,9 38,9

Skulder inkl. näringsverksamhet

275,0 664,0 29,3

Nettoförmögenhet 712,0 884,9 44,6

Taxerad förmögenhet

380,2

336,3

53,1

Studieskuld 33,4 24,1 58,1

Källa: SCB, inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll. 22

Av tabellen framgår det bland annat att kvinnors tillgångar från näringsverksamheter endast uppgår till 24, 7 procent av männens tillgångar i samma verksamheter. Bankvärlden har alltemellanåt kritiserats av kvinnor för att kvinnor inte har möjlighet att erhålla lån

22 Tabellen är hämtad ur SOU 1997:87, Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende, s. 63.

för igångsättning av nya näringsverksamheter i lika hög utsträckning som män. Naturligtvis är det inte lämpligt att utan vidare godta denna kritik. Vi menar emellertid att det kan finnas anledning att belysa denna problematik ytterligare för att därefter ta ställning till huruvida det är möjligt att jämställdhetsmärka banktjänster i till exempel det här avseendet.

Vi har mot bakgrund av detta valt att även belysa frågan huruvida det är möjligt och även lämpligt att jämställdhetsmärka tjänster inom just bank- och försäkringsbranschen.

Utredningen har fört diskussioner med två svenska försäkringsbolag som tillhör de största i Sverige och med en av Sveriges storbanker som har förgreningar på världsmarknaden. Det ena försäkringsbolaget företräddes av sin informationschef och det andra av sin områdeschef. Båda var män. Banken företräddes av en kvinna, som var jurist. Alla tre var representerade i bolagens ledningsgrupper. Både banken och försäkringsbolagen bedriver verksamhet över hela landet.

8.5.5 IT-branschen

Sverige går i likhet med övriga västvärlden mot ett samhälle inom vilket informationsteknologin (IT) spelar en allt större roll. Jämställdhetsrådet för transporter och IT (Jämit) beskriver IT som en samlingsbeteckning för telefon i mobiltelefoni, radio, TV, fax, datakommunikation samt elektronisk post och Internet, datasystem och elektroniska faktureringssystem.

Sverige är ett av de mest datortäta länderna i världen. Av nedanstående tabell framgår den geografiska spridningen av Internetanvändare.

Geografisk fördelning av Internetanvändare

Land Antal användare (miljoner)

Andel användare

(procent)

Australien 5,5 30 Brasilien 4 2,4 Egypten 0,06 0,1 Frankrike 6,2 13 Indien 1,5 0,15 Indonesien 0,01 0,005 Japan 18 14,4 Kanada 13 42 Kina 4 0,3 Mexiko 0,7 0,7 Peru 0,02 0,1 Ryska federationen 1,5 1 Slovenien 0,5 25 Storbritannien 11 20 Sudan 0,0003 0,001 Sverige 3,6 41 Sydafrika 1,6 3,7 Tyskland 8,4 10 Uruguay 0,09 2,7 USA 106 40 Vietnam 0,015 0,02

Källa: Nationalencyklopedin, DVD (2000)

Så många som 70 procent av männen och 66 procent av kvinnorna har tillgång till dator. Det gör Sverige till en av världens mest avancerade IT-nationer. Siffrorna är förhållandevis jämna, vilket i och för sig inte är detsamma som att kvinnor och män använder datorerna på ett likartat sätt.

Den nya teknologin har emellertid fått till följd att avstånden mellan människorna i samhället har kortats. I dag är det inte bara möjligt att betala räkningarna och göra matinköpen eller boka hotell och resor hemifrån den egna datorn, utan det är även möjligt att konsultera medicinsk expertis över nätet.

23

Det vore högst olämpligt att Utredningen underlät att beakta ett område som är under så stor framväxt som informationsteknologin. När det gäller IT-området har vi i första hand valt att under-

23 Se till exempel www.infpreg.com, Kunskapscentrum för infektionssjukdomar under graviditet och www.apoteket.se.

söka huruvida det är möjligt att jämställdhetsmärka de tjänster som tillhandahålls, men det finns ändå klara kopplingar till produktområdet. Flertalet av de produkter som bjuds ut på Internet kan ju komma att bli föremål för jämställdhetsmärkning inom till exempel läkemedels- och livsmedelsbranscherna, vilket gör att vi också bör belysa kopplingar mellan IT och jämställdhet.

24

Vi har således valt

att även belysa möjligheten att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning inom IT-branschen.

Utredningen har fört diskussioner med en marknadsansvarig man vid ett mindre IT-bolag. Bolagets verksamhet sköts från en större ort i södra Sverige.

8.6 Synen på frivillig jämställdhetsmärkning, en inledning

Syftet med den aktuella studien var att belysa de frågor som kringgärdar jämställdhetsområdet genom att diskutera eventuella möjligheter eller hinder som ett förslag till ett system för frivillig jämställdhetsmärkning kan komma att stöta på.

I syfte att kunna föra fördomsfria diskussioner med intervjupersonerna lovades de fullständig anonymitet. Det ska således inte vara möjligt att kunna identifiera dem eller det bolag som de företräder. För att underlätta läsningen och göra beskrivningarna mer levande har vi valt att ge såväl intervjupersonerna, företagen och orterna för verksamheterna nya namn.

Gemensamt för företrädarna var att de menade att det kan finnas marknadsmässiga poänger med jämställdhetsmärkning, även om de ställde sig frågande till innebörden av jämställdhetsmärkning och vad en sådan kan komma att innebära. Samtliga företrädare menade dock att det är väsentligt att göra en helhetsbedömning av företagets hela verksamhet när det gällde jämställdhetsfrågor.

8.7 Synen på jämställdhetsmärkning inom livsmedelsnäringen

Mangiare Ltd tillhör ett av de största livsmedelsföretagen i Sverige.

Mangiare Ltd ingår i en multinationell koncern inom livsmedelsbranschen. I livsmedelsbranschen skiljer man på konsumenter och

24 Utanför Utredningens arbete faller emellertid de frågor som Jämställdhetsrådet för transporter och IT (Jämit) har i uppdrag att belysa och undersöka.

kunder. Konsumenterna är de som köper produkterna. Konsumenterna köper sina varor av livsmedelsbranschens kunder. I Sverige finns det i princip endast tre stora kunder: ICA, KF och Axfood. Utredningen har intervjuat Johanna som är informationschef vid Mangiare Ltd. Johanna är i 40-årsåldern och har arbetat vid företaget i omkring fem år. Innan hon kom till Mangiare Ltd arbetade hon vid ett större företag i byggbranschen.

Livsmedelsindustrin är av tradition manlig. De som arbetar inom den primära jordbruksproduktionen liksom kunderna och säljarna är män. De som köper produkterna (konsumenterna) är huvudsakligen kvinnor.

8.7.1 Livsmedelsföretagets inriktning

Mangiare Ltd är ett traditionellt livsmedelsföretag. Det har som policy att ”tillverka och marknadsföra livsmedel som innebär en matupplevelse”. I fabriken förädlas basråvaror till färdiga produkter. Den mat som kommer ut från fabriken är bearbetad till mer eller mindre färdiga produkter.

Även om de som köper varorna oftast är kvinnor, reflekterar Mangiare Ltd under tillverkningsprocessen i princip aldrig över konsumenternas kön. Däremot har demografiska frågor kommit att inta en allt mer central plats i diskussionen om vilka produkter som ska tas fram.

Av studier om konsumenters matvanor framgår bland annat att konsumenter inte är en enhetlig massa. Konsumenterna vill inte heller alltid ha samma produkter. Ibland vill de ha grönsaker och nyttig så kallad Nyckelhålsmärkt mat. Andra gånger önskar de desserter och vid ytterligare andra tillfällen önskar de sockerfri mat eller Gröna Gården-produkter.

Att den svenska befolkningen håller på att bli äldre har gjort att Mangiare Ltd har börjat ställa frågor om vad maten innehåller och hur nyttig den är.

Därutöver har frågor om konsumenters tid och krav på bekvämlighet kommit att inta en allt mer framträdande roll för inriktningen på den mat Mangiare Ltd framställer. Det är fortfarande främst kvinnorna som har huvudansvaret för den sociala omsorgen om familjen, till exempel matlagningen och det övriga hushållsarbetet. Nära två tredjedelar av det obetalda arbetet utförs av kvinnor. Medan kvinnornas obetalda veckoarbetstid beräknas uppgå till

33 timmar och 15 minuter, uppgår motsvarande veckoarbetstid för männen endast till 20 timmar och 10 minuter.

25

8.7.2 Personalens sammansättning vid livsmedelsföretaget

Vid Mangiare Ltd i Sverige sysselsätts nära 2 000 personer. Ungefär hälften arbetar vid fabriken i Skåneort, ett litet arbetarsamhälle i Mellanskåne. Det är främst processoperatörer som arbetar vid företaget. LO-kollektivet uppgår till omkring 60 procent. Omkring 25 procent av de anställda vid Mangiare Ltd i Skåneort är säljare. Därutöver består personalen av produktutvecklare, marknadsförare och livsmedelsingenjörer. Företagets ledning, marknadsföringsavdelning och personalavdelning har sina lokaler i anslutning till fabrikerna.

På samma sätt som för livsmedelsindustrin i övrigt är arbetsfördelningen vid Mangiare Ltd strikt könssegregerad. Medan männen arbetar med processer består kvinnornas arbetsuppgifter huvudsakligen i att plocka varor. Männen har i mycket större utsträckning än kvinnorna arbetsledande positioner. Under senare tid har den strikta könsfördelningen emellertid luckrats upp. Men det är fortfarande så att kvinnorna, i synnerhet de äldre, har mindre ansvarskrävande arbeten än männen. De yngre kvinnorna har dock i större utsträckning än tidigare kommit att få ansvara för en egen process, till exempel tillverkningen av köttbullar.

Arbetsklimatet är ”manligt” och Johanna beskriver jargongen som ”gubbig”. Kvinnornas andel uppgår till 30 procent, fördelat över hela företaget. De har i mycket större utsträckning än männen monotona arbetsuppgifter. Ofta är de också lågutbildade och har dåligt självförtroende.

Säljarkåren är i princip manlig. Jargongen präglas av det som ibland benämns som en ”amerikansk företagskultur”. Konkurrensen säljarna emellan är mycket hård, det är ”Amerika som hägrar, med amerikansk fotboll som förebild”. Vid säljkonferenser är det ”ryggdunk och uppgörelser i bastun som gäller”.

Johanna menar att det är förståeligt om kvinnor inte känner sig lockade av den miljön, där arbetsklimatet inte endast är psykiskt pressande, utan även fysiskt tungt. Säljarna förväntas ju inte bara lansera produkterna, utan också plocka upp varor på hyllor och i kyl- och frysdiskar ute i de enskilda livsmedelsbutikerna. Ibland ska

25 På tal om kvinnor och män, Lathund om Jämställdhet 2000, Statistiska centralbyrån, Örebro (2000).

de bygga frysdiskar, andra gånger kan det var fråga om att bygga montrar som gör varorna attraktiva, för att på så sätt lyckas ”kränga” så mycket som möjligt. Till det kommer att nästan samtliga butiksinnehavare är män och att säljarens förmåga oftast mäts i volymer, dvs. att de ”har lyckats kränga så många kartonger som möjligt under minsta möjliga tid”.

Företaget har emellertid försökt bryta den starka könssegregeringen på verkstadsgolvet. Vid ett tillfälle arbetade man med ett projekt som hette Sick-Sack

26

. Projektet syftade bland annat till att öka arbetarkvinnornas självförtroende. Tanken var att de skulle uppmuntras och stärkas så att de vågade söka arbetsledande arbeten i större utsträckning än de gjorde. I syfte att all personal ska ha insyn i företagets hela verksamhet har företaget som policy att låta de tillträdande administrativa cheferna vid Mangiare Ltd gå runt och prova på olika arbetsuppgifter i fabriken. Johanna kom i kontakt med projektet Sick-Sack i samband med att hon prövade på arbetet i fabriken. Då mötte hon en kvinna som var i hennes egen ålder (ungefär 35 år). Den kvinnan var både sliten och osäker, hon ”visste inte ens att man inte behövde ha lakan med sig när man åkte iväg på kurs”. I dag har denna kvinna vuxit och är numera en stark och självständig team-ledare vid fabriken.

8.7.3 Certifiering och märkning vid livsmedelsföretaget

Mangiare Ltd arbetar aktivt med olika typer av ISO-certifiering. Den primära anledningen till detta är att man ofta får förfrågningar om företaget är certifierat. Det växande miljömedvetandet i samhället har helt enkelt inneburit att det inte går att ställa sig utanför miljömärkningen. Man använder sig emellertid inte själv av miljömärkning på kontoret. Däremot ställer företaget alltid krav på att exempelvis tryckerier som det samarbetar med är Svanenmärkta. Skälen till detta är enbart miljömässiga.

Orsaken till att de saluför så kallade Kravmärkta matvaror är att de känner en press på sig att som en av Sveriges största matproducenter leverera åtminstone ett par produkter från Kravmärkta lantbruk. Det är emellertid inte helt lätt att få avsättning för de Kravmärkta produkterna, vilka i princip alltid saknar ekonomisk täckning. Det finns flera studier som visar att konsumenter önskar fler Kravmärkta varor, men det är emellertid få som köper dessa

26 Namnet är fingerat.

varor. Kravmärkta produkter är något dyrare än produkter som inte är Kravmärkta. Det är också detta som brukar uppges vara orsaken till att konsumenter inte köper de varor som de säger sig vilja ha.

8.7.4 Jämställdhet vid livsmedelsföretaget

Johanna uppfattar jämställdhetsbegreppet som en demokratifråga, att män och kvinnor har samma kompetens och kvalifikationer, att de ska ha samma möjligheter i livet, och att det inte ska vara möjligt att förfördela en kvinna endast på grund av hennes kön.

Johanna arbetade under 1990-talet som journalist innan hon bytte bana och började arbeta med information vid ett byggföretag. Som journalist upplevde hon aldrig att hon värderades utifrån sitt kön eller att hon var förfördelad i förhållande till sina manliga kollegor. Det var det hon skrev som låg till grund för bedömningen av huruvida hon var en duktig eller mindre duktig journalist.

Vid byggföretaget blev det emellertid uppenbart för henne att hon inte hade samma chans till utveckling och avancemang som sina manliga kollegor. Hon hade arbetat mycket hårt och trodde att hennes arbetsinsatser skulle uppskattas, men det var ingen som uppmuntrade henne att fortsätta. Flera av hennes manliga kollegor ”bara traskade upp till chefen och frågade vad det fanns för möjligheter för dem att avancera”, men när hon gjorde samma sak upplevdes hon som ”hialös”.

När skyldigheten att upprätta en jämställdhetsplan infördes år 1992 arbetade Johanna vid byggföretaget. Företaget var inte känt för att ha något vidare intresse för frågor om jämställdhet, ”men de ville ha papperen i ordning”. Det upprättades en jämställdhetsplan med många vackra ord, men den saknade styrka eftersom den inte innehöll annat än vaga och allmänna ord om att ”vi ska sträva mot…”. I syfte att komma vidare bildade hon tillsammans med ett par kvinnliga kollegor ett nätverk. Det blev också företagets ”motpart” vid alla diskussioner som rörde jämställdhet. Nätverket lever fortfarande kvar även om inte någon av kvinnorna arbetar kvar vid byggföretaget längre.

Även om Johanna inte har arbetat med jämställdhetsfrågor sedan hon kom till Mangiare Ltd, framhåller hon att hon ändå är intresserad. Men, säger hon, hon har inte behövt arbeta med jämställdhetsfrågor vid Mangiare Ltd, eftersom hon känner att hon uppskattas för sin kompetens och inte blir bedömd på grund av sitt kön; ”till Mangiare Ltd kom jag på egna meriter”.

8.7.5 Organisationen vid livsmedelsföretaget

Företaget har nyligen omorganiserats. En av förändringarna innebar bland annat att den enda kvinna som satt i ledningsgruppen fick lämna sin plats. För närvarande sitter elva män i ledningsgruppen. Eventuellt kommer Johanna att få en plats där, som ”ledningsgruppens kvinnliga gisslan”. Frågan Vart tog kvinnorna vägen vid omorganiseringen besvaras av den verkställande direktören med att sanningen är den att det inte finns något bra svar.

Den manliga dominansen är kännetecknande för Mangiare Ltd. I princip alla försäljningschefer, marknadschefer och distriktschefer är män. Johanna tror inte att det finns en avsiktlig tanke bakom detta, men hon menar ändå att männen har större möjligheter att få och nå ledande positioner i företaget.

Johanna menar att Mangiare Ltd inte är särskilt bra på att arbeta med jämställdhetsfrågor och hon uppfattar intresset för dessa frågor som tämligen svalt, även om hon har hört en del missnöjda kommentarer sedan omorganiseringen genomfördes.

Det finns inte heller någon jämställdhetsansvarig person vid Mangiare Ltd, utan frågorna sköts av personalavdelningen. Den nu gällande jämställdhetsplanen är under omarbetning.

8.7.6 Kriterier för jämställdhetsmärkning inom livsmedelsindustrin

Johanna menar att en förutsättning för att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning ska vinna någon framgång är att märkningen kommer att kunna användas i konkurrenssammanhang; att jämställdhetsmärkningen utgör en konkurrensfördel. Hon tror också att det är viktigt att Livsmedelsföretagens samorganisation får möjlighet att komma med förslag på de kriterier som ska gälla inom just livsmedelsindustrin.

Johanna ser det som högst väsentligt att jämställdhetsmärkningen inte särskiljs från företagens organisation. Det ”skulle vara mycket olyckligt om det blev möjligt att jämställdhetsmärka produkter och tjänster, utan att det ställdes krav på att det enskilda företaget når upp till vissa primära mål ur jämställdhetshänseende”. Det får inte råda någon tvekan om att företaget präglas av jämställdhet. Ska jämställdhetsmärkningen bli trovärdig måste också företagsklimatet präglas och genomsyras av jämställdhet. Johanna menar också att det även är viktigt att det råder etnisk mångfald vid

företaget och att det bör finnas mångfaldsplaner för att det ska kunna bli jämställdhetsmärkt.

När det gäller frågan vilka kriterier som specifikt bör gälla vid jämställdhetsmärkning av produkter inom livsmedelsindustrin menar Johanna att kraven måste utgå från så kallad produktsäkerhet; livsmedlen får inte innehålla ämnen som är skadliga. Konsumenternas säkerhet måste stå i centrum.

8.8 Synen på jämställdhetsmärkning inom hotell- och restaurangnäringen

I två närliggande städer i södra Sverige bedriver de båda hotellen

Guestwork Ltd och Hospits Ltd hotell- och restaurangverksamhet.

Båda hotellen har också konferensverksamhet. Till skillnad från Guestwork Ltd, som är beläget i ett synnerligen restaurangtätt område, bedriver Hospits Ltd både restaurang- och nattklubbsverksamhet. Hospits Ltd har även en festvåning. Hotellgästerna vid Guestwork Ltd har dock möjlighet att ta ”ett glas i baren eller äta en lättare måltid” i hotellets matsal.

Guestwork Ltd ingår i en större hotellkedja med hotellverksamhet över hela landet. Vid Guestwork Ltd, ett hotell med omkring 20 anställda och 17 miljoner i årsomsättning, arbetar Johan (omkring 30 år) som Utredningen har intervjuat i hans egenskap av receptionschef. Han har arbetat inom hotellbranschen i ungefär tio år. Johan är ansvarig för hotellets receptions- och konferensavdelning. Till hans arbetsuppgifter hör bland annat att kunna förutspå toppar och komma med förslag på prissättning av hotellets verksamhet. I hans arbete ingår även att planera aktiviteter för hotellets gäster.

Hospits Ltd har omkring 130 anställda och 60 miljoner i årsomsättning. Verksamheten är alltså väsentligt större än Guestwork Ltd:s. Hotellet har ett flertal olika avdelningar, vilka var och en företräds av en avdelningschef. Två gånger per termin samlas all personal för genomgång av hotellets verksamhet. Utredningen har intervjuat Agneta (även hon är omkring 30 år), som har arbetat vid Hospits Ltd i ungefär fyra år och är marknadsansvarig. Agneta sitter även i ledningsgruppen för Hospits Ltd.

8.8.1 Hotellens inriktning

Det stora flertalet av Guestwork Ltd:s gäster bor på hotellet endast under ett par nätter, men det förekommer att en del affärsresenärer bor på hotellet under en längre tid. På Hospits Ltd är affärsresenärerna dominerande bland hotellgästerna. Hotellet har hög beläggning (63 procent). Såväl nattklubben som restaurangen är öppen för hotellgästerna och allmänheten.

Vid såväl Guestwork Ltd som vid Hospits Ltd är de manliga gästerna i majoritet. De kvinnliga affärsresenärerna är emellertid på stark frammarsch, vilket har bidragit till att man har kommit att reflektera över hotellgästernas kön i större utsträckning än tidigare. Hotellrummen är också traditionellt utformade, avsedda för just ”resande män i kostymer”.

Både Johan och Agneta framhåller hotellrummet som centralt för hotellets verksamhet; hotellrummet är hotellets ansikte utåt. Johan uttrycker det som att det är det som ”sätts in i rummet som gör rummet till vad det är”. Han menar bland annat att det är viktigt att hotellrummen har så kallad helfigurspegel eftersom det ligger i tiden och att

affärsfolk och säljare vill kunna ta sig en snabb blick i spegeln och se att allt sitter där det ska innan man går ut. I badrummet har vi speglar med lite mer ljus för att kunna se var man lägger färgen eller rakar sig.

Både män och kvinnor vill kunna torka håret och göra sig snygga. Guestwork Ltd har inte hårtorkar på alla rum, men i receptionen finns det hårtorkar till utlåning. För att tillmötesgå de kvinnliga gästerna försöker hotellet i första hand boka in dem på de rum där det finns hårtorkar.

Även Hospits Ltd anstränger sig för att anpassa rummen så att både män och kvinnor ska känna sig välkomna till hotellet. De har 29 olika sorters rum: rum med robusta möbler, sekelskiftesrum, romantiska rum och rum som är utformade med engelska miljöer som föredöme. Var morgon tittar de över vilka gäster som ska komma och gör en rumsfördelning. De reflekterar över om det är

en tjej eller kille, vad tror du att han eller hon tycker om och vilken smak tror du passar?

Det är jättekul att placera en amerikan eller japan i ett sekelskiftesrum. Vet man att det är en ung kille lägger man honom gärna i ett rum med ett stort skrivbord, så han har möjlighet att sitta och jobba med sin dator. Ofta kommer de sent och sitter och jobbar på

hotellrummen. Man försöker hela tiden att formge, så att de ska trivas. Ofta så kommer de tillbaka och då vill de ha just det rum som vi valde. Då har man lyckats träffa rätt. Ibland vill de pröva andra rum och testa annat.

Är det en barnfamilj så tar man ett större rum så det finns plats för en extra säng, så vi försöker ju att skräddarsy rummen.

(Agneta)

8.8.2 Personalens sammansättning vid hotellen

Vid Guestwork Ltd arbetar förutom Johan själv hotellets chef, frukostvärdinnor, städare, hotellvärdinnor och receptionspersonal. Stämningen bland personalen är mycket god, vilket Johan tror kan bero på att hotellet är litet och att personalen måste vara flexibel; alla kan räkna med att behöva ersätta dem som eventuellt är frånvarande. Var morgon samlas personalen vid 10-tiden och äter en gemensam frukost, vilket också bidrar till att skapa ett gott arbetsklimat och trivsel.

Kvinnorna är i majoritet. 90 procent av alla hotellchefer vid Guestwork Ltd har varit kvinnor. De har bara haft kvinnliga frukostvärdinnor och de har endast haft någon enstaka manlig städare. Det är också främst kvinnor som söker städjobben. Varken Johan eller Agneta känner till om det har gjorts något särskilt för att komma tillrätta med den ojämna könsfördelningen.

De flesta som söker jobb här kommer direkt från gatan och lämnar sin CV eller sina ansökningshandlingar. Men visst annonserar vi i Platsjournalen och i aktuell dagspress. När det behövs vill säga. Vi har haft väldigt låg omsättning på personalen. Folk som jobbar här har en tendens att stanna väldigt länge och trivas.

(Johan)

Det händer att det kommer arbetssökande direkt från gatan och söker arbete vid Hospits Ltd. De annonserar i princip alltid när de söker personal – de annonserar alltid när de söker fast personal. När de söker extrapersonal annonserar de huvudsakligen i studenttidningar.

Agneta framhåller att det krävs väldigt mycket av hotellet för att kunna hålla 24 timmars full service. Om någon blir sjuk är det viktigt att snabbt finna en ersättare. Hotellet har ett flertal studenter knutna till sig, som ofta har möjlighet att ställa upp med kort var-

sel. Arbetstiden är schemalagd, var avdelning sköter sig själv och det står de anställda fritt att byta schema med varandra.

Av hotellets åtta städare är tre män. Könsfördelningen i receptionen är förhållandevis jämn. Agneta tycker att det känns som om personalen kompletterar varandra, ”det är vissa gånger som tjejerna är lite mer administrativa och ordentliga än killarna”.

Extrapersonalen består huvudsakligen av manliga studenter. Nästan hela nattpersonalen är manlig. Åldern på personalen sträcker sig från 18 till 64 år. Den stora åldersmässiga spridningen gör att arbetsklimatet är stimulerande. Blandningen av manliga och kvinnliga chefer, anför hon, bidrar också till det goda arbetsklimatet.

Könsfördelningen är mindre jämn vid köksavdelningen. Kallskänkorna, som gör förrätter och efterrätter, består endast av kvinnor. Vid ett tillfälle diskuterades det vid Hospits Ltd hur de skulle formulera sig för att få manliga kallskänkor, och de lyckades inte ”hitta ett ord som passade” för både män och kvinnor.

Diskarna är i princip uteslutande manliga. Agneta tror att det beror på att arbetet är så fysiskt påfrestande att det finns få kvinnor som orkar arbeta som diskare. De få kvinnor som har arbetat som diskare har sällan stannat kvar särskilt länge. Till det kommer att jargongen i köket är förhållandevis rå:

Jag vet att restaurangchefen kan säga ’Gud, jag vill ha en tjej, så det är någon som kan städa’. Han säger att tjejer ser saker på ett helt annat sett än vi killar när det t.ex. gäller att städa. Det är ju ingen diskriminering, men å andra sidan ändå. Han känner ändå att tjejer har en helt annan känsla än killar. De ser det där med servetter, blommor och tända ljus, belysning och musik. Då kan han känna att han vill ha hälften – hälften så att det blir mysigt. Ofta kan tjejerna pusha igång killarna ’det som behöver göras’. Det är väl något som man kan få höra.

Kallskänkorna [arbetar endast i köket] är inte i restaurangen. De har ändå en rätt rå jargong för att klara av att anpassa sig i köket. Det gäller att ta för sig, att äta eller ätas. Det är väl den avdelning där jag kan se att tjejerna inte kan vara så tjejiga, utan att tjejerna måste ta för sig.

(Agneta)

Det finns nästan inga kvinnliga bartenders i Sverige. Agneta tror att det kan vara så att kvinnor känner sig utsatta i bartenderarbetet. Om hon fick som hon ville så skulle hon anställa en kvinna till nattklubben. ”Det vore optimalt om vi hade haft en kvinna och en

man till var och en av våra båda barer,” säger hon. Men hon har inte lyckats hitta någon kvinnlig bartender.

8.8.3 Certifiering och märkning inom hotellen

Under senare tid har Guestwork Ltd börjat betrakta hotellet ur miljösynpunkt. Bland annat har man slutat använda bitsocker i portionsförpackningar och mjölk i små tetror. Mjölken serveras ur tillbringare. Man har också försökt att övergå till att servera teet ur tekannor, men gästerna vill hellre ha påste.

För tre år sedan deltog Hospits Ltd i ett miljöprojekt tillsammans med ett par studenter. Tanken var att de skulle försöka miljöcertifiera hotellet. Men de klarade inte av det:

Det var för mycket rent administrativt. Rent konkret hade vi nog klarat att skriva checklistor och kontrollera och så. I och med att vi har så mycket personal så hade vi checklistor redan innan vi påbörjade arbetet i projektet, men det blev för mycket administration.

Det är samma sak med ISO 14000 om miljö. Det är för tungt rent administrativt och så har inte vi de nyckelpersoner som man kan lägga arbetet på. Men vi vill väldigt gärna jobba med miljö så vi har gjort vår egen miljöpolicy. Vi har just försökt plocka ”godbitarna” av det vi har läst och försökt utarbeta det på vårt vis. Vi får ju ingen certifiering för det.

Det vi gör i dag är att vi källsorterar. Vi använder inga kemikalier vid städningen. Det är alltid lättare om man har en mall. Vi tog kontakt med ett närliggande sjukhus och frågade hur de gjorde för att städa kemikaliefritt. Nu använder vi mirakeltrasor och vi tvättar alla handdukar själva. Husfruarna tar hand om tvätten. Vi ber gästerna om att inte byta handduk allt för ofta. Om handduken ligger på golvet så byter vi den annars så låter vi den hänga. Lakanen byts inte oftare än var tredje dag för så kallade stannagäster.

Det är mycket man kan göra på hotell. Vi använder till exempel inga plastglas utan vi använder dricksglas. Vi använder mycket papper och pennor. Men vi köper endast miljömärkta pappersprodukter. Vår mat är kravmärkt och vi komposterar våra sopor. Vår VD är mycket noga med detta och vi känner att vi får igen det arbetet. Ofta, om det skrivs avtal med kunder om större bokningar, ber kunderna om vår miljöpolicy.

(Agneta)

Hotellet har nyligen genomfört en renovering av fastigheten. I samband med den har det försökt övergå till annat än syntetmaterial och i stället använda bomull och skinn. För att motverka risken för allergier har man till exempel tagit bort samtliga heltäckningsmattor. Man har också valt bort parkettgolv till förmån för ”riktiga trägolv”. Syntetmaterial används inte alls; i stället används de bomull och skinn.

Agneta tror att det vore bra om det vore möjligt att anlita konsulter i samband med certifiering och märkning av företag. Eventuellt skulle arbetet kunna läggas upp som en utbildning i vilken ett flertal företag och organisationer med likartad verksamhet fick möjlighet att lära sig arbeta med till exempel miljö- eller jämställdhetsfrågor. Hon tror också att det vore bra om konsultarbetet hade formen av en utbildning som sträckte sig över en lång period. På så sätt skulle det kunna vara möjligt att varva teoretiska kunskaper med praktiskt arbete. Genom att samla människor från olika verksamheter skulle det också vara möjligt att bearbeta de svårigheter som är specifika för respektive verksamhet. Då skulle det även vara möjligt att dra nytta av kunskaper från andra projekt.

8.8.4 Jämställdhet inom hotellen

Varken Johan eller Agneta är intresserade av eller ens tänker på jämställdhetsfrågor. Johan tror att hans generation är mer jämställd än de som är äldre än han. Trots det menar han att frågor om jämställdhet alltid väcker stora diskussioner, då de kommer upp. Men han har aldrig hört någon tala om jämställdhet vid hotellet. Båda två beskriver jämställdhet som att det ska vara lika villkor för kvinnor och män och att lönenivåerna ska vara lika. Agneta understryker att det inte får vara så att en man får arbetet endast för att han inte kan bli med barn: ”Det är ju inte rättvist, men så är det idag”.

Till skillnad från Guestwork Ltd finns det en jämställdhetsplan vid Hospits Ltd. Men Johan framhåller att Guestwork Ltd ändå arbetar för att personalen ska trivas.

Anledningen till att Agneta inte tänker på jämställdhet tror hon beror på att hon är så självsäker och att hon alltid känner att hon har den verkställande direktörens stöd. Hon menar att hon helt enkelt inte behöver tänka på jämställdhet. Men om hon inte hade varit så självsäker hade hon kanske lutat sig tillbaka på jämställd-

heten. Trots det finns det få saker som gör henne så arg som att människor inte behandlas lika: ”Då blir jag galen”.

Agneta vill gärna att kvinnor behandlas olika men ändå lika. Hon menar att det är vikigt att en kvinna behandlas som en kvinna och en man behandlas som en man, annars finns det risk för att gränserna mellan könen suddas ut och det tycker hon skulle vara synd:

Det är viktigt att vi kvinnor som börjar komma upp på chefsposter inte är som männen. Kvinnor har så oerhört mycket bra egenskaper – kvinnliga egenskaper. Om kvinnor försöker vara män och män försöker var kvinnor, då tror jag att det bara blir kaos… Jag kan bli tokig på de där rödstrumporna, som jag ibland uppfattar det bara står och skriker. Jag tycker att man ska utnyttja de fördelar man har och lära av männen i stället för att motarbeta dem.

(Agneta)

Agneta beskriver också en rädsla för att jämställdhet är detsamma som könskvotering. Om det är så att en man och en kvinna söker samma arbete och det också är så att mannen är mer kompetent än kvinnan, så ska mannen få arbetet. Det är kompetensen som ska ha företräde framför könet och det får inte vara så att kvinnan får arbetet endast för att hon är kvinna.

8.8.5 Det goda jämställdhetsarbetet inom hotellen

Agneta menar att stämningen är god och öppen på Hospits Ltd. Hon har alltid känt det som att hon har haft den verkställande direktörens stöd och ger följande två exempel på hur den verkställande direktören har tagit de anställdas parti.

Nedsättande kommentarer om en kvinna med anspelningar på hennes kön

Vid ett tillfälle kände Agneta sig illa behandlad av en äldre man. Hon företrädde Hospits Ltd vid en sammankomst. Hon hade blivit placerad mellan den nu aktuella äldre mannen och en annan man.

Då vände sig den äldre mannen till den andra mannen och föreslog att han skulle byta plats med Agneta. Mannen ifråga svarade ’Ja, det kan jag väl, men varför?’. Den äldre mannen svarade ’Därför jag föredrar intelligens framför kvinnlig skönhet.’ Agneta kände sig provocerad och svarade ’Vad synd, för hade du suttit bredvid mig så hade du fått båda delarna’.

Efter sammanträdet vände sig Agneta till den verkställande direktören som genast tog hennes parti. Vid nästa sammanträde villkorade han det fortsatta samarbetet med sällskapet på så sätt att om inte den äldre mannen bad Agneta om ursäkt, så skulle sällskapet inte få hålla sina sammankomster vid Hospits Ltd längre. Den äldre mannen bad Agneta om ursäkt. Numera fungerar samarbetet mellan Agneta och den äldre mannen problemfritt.

(Agneta)

Sexuella trakasserier

En sommar var det en kvinnlig hotellstäderska som anmälde en man för sexuella trakasserier. Mannen misstolkade den kvinnliga städerskans vänliga hälsning, ’Hej, god morgon. Hur är det? Jag ska komma in och städa ditt rum’, som en flirt.

Mannen, som var mycket berusad, tog henne på brösten och klämde så hårt att hon hade märken efter hans händer i flera dagar efter händelsen. Kvinnan blev djupt chockad och var sjukskriven i två veckor efter övervåldet. Hospits Ltd hjälpte henne att få kontakt med en psykolog vid företagshälsovården.

Så snart ledningen fick höra vad som hade hänt ringde de upp den man som hade hand om den grupp som gästen ingick i och förklarade vad som hade hänt. De meddelade också att denne gäst inte skulle få bo kvar på hotellet och att de inte heller tänkte hjälpa till med att förmedla ett nytt hotell. ’Hur ni löser det tänker inte vi bry oss om och vi tänker inte rekommendera något annat hotell’.

Det blev ett himla liv. Mannen var en högt uppsatt advokat från ett annat land. Han hotade med att den svenska ambassaden inte skulle få vara kvar i hans land. Men Hospits Ltd förklarade att det spelade ingen roll och att de inte tänkte låta honom stanna kvar som gäst på hotellet. Hospits Ltd anförde även att det inte kunde polisanmäla mannen ifråga, men om städerskan skulle välja att anmäla honom så skulle hon ha hotellets fulla stöd.

Städerskan valde att polisanmäla gästen. När bussen kom, som skulle köra gruppen till flyget, kom också polisen och plockade av honom från bussen och sade till chauffören ’ni kan köra nu’.

Den händelsen har lett till att Hospits Ltd har ändrat på städrutinerna. Numera får hotellpersonalen aldrig städa ensamma eller ens gå in på rummen ensamma. De måste alltid vara två. Gästerna får inte heller vara kvar på rummet när städarna är där. Gästerna erbjuds alltid en kopp kaffe i receptionen under den tid som personalen städar rummet.

(Agneta)

8.8.6 Kriterier för jämställdhetsmärkning inom hotellbranschen

En fråga som har kommit att diskuteras särskilt inom hotellbranschen, är om hotellen är att betrakta som jämställda även om de erbjuder gästerna att hyra erotiska filmer. Johan framhåller att i princip hälften av dem som hyr de erotiska filmerna är kvinnor. Mot bakgrund av att Guestwork Ltd inte ”har fått några direkta påstötningar” i det här avseendet, så menar han att det inte finns någon särskild anledning att inte erbjuda hotellgästerna möjligheten att hyra erotiska filmer.

Frågan om hotellet ska erbjuda gästerna möjlighet att hyra erotiska filmer har varit uppe till diskussion i ledningsgruppen för Hospits Ltd. Diskussionen har blossat upp med jämna mellanrum – allra senast i samband med den offentliga debatten som följde efter TV-programmet ”Shocking truth”. Hotellet har inte fattat något beslut i frågan ännu. Frågan kompliceras bland annat av de kontraktsvillkor som distributörerna av hyrfilmer ställer på sina kunder (hotellen).

Ett villkor för att få hyra ut filmer genom hyrfilmsbolagens försorg är att hotellen erbjuder gästerna ett paket av filmer, vanligtvis åtta filmer varav två är så kallat erotiska. Hyrfilmsbolagen gör med jämna mellanrum stickprov vid hotellen för att kontrollera att hotellen efterlever kontraktsvillkoren. De som eventuellt har plockat bort filmer ur hyrfilmspaketet gör sig således skyldiga till kontraktsbrott.

Hospits Ltd har bland annat övervägt att säga upp avtalet med hyrfilmsbolagen för att i stället övergå till så kallad kabel-TV, vilket eventuellt kan komma att leda till ökade hotellpriser.

Mot bakgrund av att både Johan och Agneta framhåller hotellrummen som centrala för hotellets verksamhet, menar de också att de kriterier som ska ställas på hotellbranschens tjänster ska utgå ifrån just hotellrummen och kundernas önskemål på god service.

Agneta är övertygad om att kvinnor är mer intresserade av att jämställdhetsmärka hotell än män. Stundom slås hon också av tanken att hotellen är utformade för att det just är män som ska känna sig välkomna och trivas. Det är i princip endast kvinnor som kommer med synpunkter på hotellrummens utformning. En ofta återkommande fråga är varför finns det inte tillräckligt med belysning för oss kvinnor?

Under senare tid har Agneta rest en del i tjänsten. Då har hon fått tillfälle att praktisera som gäst på hotell. Det är framförallt det

som har fått henne att reflektera över hur det är att bo på hotell som kvinna. Bland annat har hon upptäckt att hon känner obehag inför situationen att besöka hotellrestaurangen ensam, något som hon inte tror att en man över huvud taget reflekterar över:

Men vi är lite sådana. Vi går gärna ned två – tre stycken. Det tycker vi är skittrevligt, men ensam går man inte ned. Då känner vi oss nog rätt så utsatta som kvinnor.

Jag kom på när jag bodde på hotell och var skithungrig. Då kom jag och tänka på alla de kvinnor som bor hos oss. Tankarna gick först till att ta bort avgiften för room-service, att det inte ska kosta något att ta upp maten på rummet. Därefter gick tankarna till att locka ned kvinnorna i restaurangen. Man känner sig kanske lite utsatt, lite uttittad att gå ned ensam. Det vore roligt om man kunde locka ned tjejerna. Man skulle till exempel kunna ha en tjejmeny med kyckling och sallad, sån’t som vi gillar. Vi äter ju inte så mycket mat på kvällen alltid. Vi tänker ju oftast på vikten och tycker inte om att äta tung mat på kvällen. Att man kanske kan göra en meny mellan vissa tider och att man då kan tänka sig att få ned flera kvinnor samtidigt. Hotellet kämpar alltid med att få ned gästerna till restaurangen. Ju fler som sitter i restaurangen desto fler kommer det.

(Agneta)

Johan har svårt att förstå hur jämställdhet ska kunna appliceras på restauranger. Han menar dock att det finns skillnader mellan män och kvinnor när det gäller frågan vad de äter och dricker:

Det finns ju tjejdrycker till exempel. Det är cider av olika slag, vin och lite olika drinkar. Killdryck är öl. Men det ju en del tjejer som dricker det också… Lättare rätter såsom omeletter är väl kanske lite tjejmat. Ja, jag vet inte riktigt.

(Johan)

Guestwork Ltd har försökt utforma restaurangen som ett vardagsrum, så att alla ska känna sig välkomna.

Johan, som inte har reflekterat över frågor om jämställdhet tidigare, menar precis som Agneta att ett jämställt hotellrum ska innehålla ”både byxpress och strykjärn, strykbräda, hårtork, bra ljus i badrummet och flera speglar”. Det är just speglarna och hårtorken som gör att rummet blir kvinnligt. Därutöver bör det alltid finnas bindor, tamponger och strumpbyxor att tillgå i receptionen.

Varken Johan eller Agneta ser det som orimligt att vid upphandling av tjänster ställa krav på att leverantörerna bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete.

8.9 Synen på jämställdhetsmärkning inom IT-näringen

Nätet AB är ett litet Internetkonsultbolag. Nätet AB arbetar bland annat som webbyrå och erbjuder företag att ha sina Internetservrar hos bolaget. Bolaget bedriver även konsultverksamhet och ger förslag på utformning av webbsidor och handel över Internet. Vid

Nätet AB arbetar Peter, som Utredningen har intervjuat. Peter är omkring 25 år och marknadsansvarig.

8.9.1 Internet – ett system för kommunikation 27

Internet – nätet, är ett system där kommunikationen sker enligt ett antal fastställda protokoll (TCP/IP) mellan datorer. Nätet är i princip tillämpligt på alla datorer. Samtliga datorer som är anslutna till Internet ska ha en så kallad IP-adress.

Ett meddelande som skickas över Internet, eller via ett lokalt datanät, ska också ha ett så kallat IP-nummer. Systemet letar med hjälp av numret upp adressaten, varvid det är möjligt att överföra meddelandet. Systemet bakom detta utgörs bland annat av routrar: enheter som förmedlar datatrafik enligt TCP/IP-protokollen mellan två eller flera nät.

World Wide Web (WWW) – webben, är ett världsomspännande informationsnät, som är baserat på datorkommunikation över just Internet. Informationen presenteras över ett flertal anslutna datorer – servrar. Webben kan ses som en plats för information som ofta är sammanlänkad med bilder – webbplats (nätplats). Webbplatsen nås via en hemsida eller den mer omfattande ingången – portalen. På webben finns det möjlighet att söka information om forskning, inrikes- och utrikespolitik, delta i diskussionsgrupper med människor från i princip hela världen - chatta. Det är även möjligt att köpa produkter och tjänster över nätet – e-handel. Det förekommer även att video- och musikinspelningar lanseras över nätet.

27 Mot bakgrund av att flertalet begrepp inom IT-branschen inte är helt enkla att förstå har Utredningen valt att göra en kort sammanfattning över de mest centrala begreppen. Texten utgör ett sammandrag ur Nationalencyklopedin, DVD (2000).

8.9.2 Personalens sammansättning vid IT-bolaget

Vid Nätet AB arbetar 14 personer, elva män och tre kvinnor. Bolaget har ett par fristående konsulter knutna till sig. Personalen är allt från systemutvecklare och webbmaster till ekonomi- och supportansvariga. Nätets kunder består huvudsakligen av medelstora företag – företag med 50 till ett par hundra anställda.

Nätet AB är, i likhet med flera andra IT-företag, ett växande bolag. De söker ständigt nytt folk. Personalen söks både via Nätet AB:s egen hemsida och via arbetsförmedlingen. Men framför allt använder sig bolaget av de anställdas egna kontakter för att få personal.

Även om de flesta är mellan 25 och 30 år skulle bolaget mycket väl kunna tänka sig att ta in äldre också:

Men man vill gärna titta på hur det ser ut runt omkring och försöker hålla det rätt jämnt. Vi har ju ägarna, som är lite äldre också. Vi har folk över 30, så egentligen är inte mönstret så tydligt. För vår bransch och för det vi gör så har ju den stora rekryteringsgrytan legat i den åldern. Men det är inte något problem. Om det är någon som är 60 år och oerhört kompetent och duktig så är de välkomna.

(Peter)

Det finns få kvinnor inom IT-branschen. Peter framhåller dock att Nätet AB gärna ser att fler kvinnor söker sig till bolaget:

Vi skulle inte önska oss något annat än att det var lättare att anställa fler kvinnor. Nu är inte vårt problem att anställa kvinnor, såsom det är hos andra, att de är i den åldern att de strax ska bilda familj. Det gäller ju även för män. Jag anställdes bara några månader innan det att jag skulle bli pappa. En annan kille skulle också bli pappa strax efter att han anställdes. Det var inte heller några problem. Det är samma sak för kvinnor. Nu har vi inte haft något sådant exempel hos oss. Men om det är någon som är höggradigt gravid och ska leverera snart efter anställningen, så kan det ju bli problem om man tar in dem för ett kundkritiskt projekt från början, så är det ju bara. Vi tycker att det är rätt kul och vi brukar gå ut och mobba de andra kvinnorna och fråga om det inte är dags snart. Det är rätt kul, faktiskt. Det är inget hinder att man vill skaffa barn. Hos oss är det bara positivt att ha familj och barn. Man måste ha tid för att ha något annat än bara arbete. Vi sparkar ut dem som inte håller på arbetstiderna. ---

I dag är det så att kvinnor har företräde framför män, även om kvinnorna har lägre kompetens än männen. Det är ju för att det finns så få kvinnor, vi skulle vilja ha fler kvinnor. De två senaste anställningarna hoppades vi på att det skulle vara kvinnor, men det gick inte. Det är inte fråga om familj och barn. Det finns färre. På en kvinna så går det 250 utbildade killar inom IT. Vi vill ju inget hellre än att få in fler kvinnor.

(Peter)

Företaget ställer emellertid inte krav på att personalen ska ha högskoleutbildning, utan de ser gärna att de som kommer till dem inte har alldeles för hög kompetens. På så sätt får bolaget större möjligheter att påverka personalens inriktning. De anställda får årligen 25 000 kronor som de kan disponera fritt för utbildning. Nätet AB ser gärna att medlen används för utbildning som har samband med arbetet, men det står de anställda fritt att använda pengarna till vilken utbildning de vill.

8.9.3 Certifiering och märkning vid IT-bolaget

Under senare tid har Nätet AB noterat att flertalet kommuner och stora företag ställer krav på att deras samarbetspartner har en miljöpolicy. Det har bland annat lett till att Nätet AB har påbörjat ett arbete med att upprätta en miljöpolicy. Bolaget försöker också använda de produkter som är minst miljöfarliga, bland annat har de diskuterat att övergå till att använda TCO-märkta skärmar och mobiltelefoner med så låg strålning som möjligt. De försöker också tänka på miljön när de köper in papper, toner och maskiner.

8.9.4 Jämställdhet vid IT-bolaget

Peter menar att jämställdhet innebär att alla ska ha lika möjlighet till egen personlig utveckling, befordran och ledarskap. Mot bakgrund av att Nätet AB är ett litet bolag, att bolagets styrelse är så liten samt att det finns så få kvinnor vid bolaget, blir det svårt att arbeta med jämställdhet ur ett representativt perspektiv. Även om bolaget tillämpar individuell lönesättning så har männen och kvinnorna i princip lika höga löner.

Peter, som är militär i botten, och tidigare har arbetat inom försvaret, kan ibland tycka att det är ett evigt tjatande om jämställd-

het. När han var vid försvaret stötte han på det som i dagligt tal benämns som jämställdhetens baksida, nämligen könskvotering:

Man satte ett så högt måltal för antalet kvinnliga officerare, så att även om man tog samtliga kvinnliga värnpliktiga så skulle det inte vara möjligt att nå upp till det målet... Det fanns dessutom en lag eller en regel som sade att alla kvinnor som ville göra värnplikten skulle få göra den med motiveringen att de skulle bli yrkesofficerare. Flertalet av de kvinnor som bereddes en plats på officershögskolan nådde inte upp till de uppställda grundläggande kraven för värnpliktiga. De var visserligen duktiga på flertalet andra områden. De klarade inte heller kraven för att bli krigsplacerade, dvs. de klarade inte att springa tre km på en viss tid, de klarade inte att springa en mil. Det var många killar som inte klarade det heller, men de kom inte in och då lämnades platsen. Det är ett konstigt resonemang att om du inte klarar de värnpliktigas krav hur ska du då kunna bli officer? … Kraven är satta för att det krävs att man kan detta. Då är det inte jämställdhet; det är inte sjyst mot de killar som får lämna en plats till en kvinna. Är det en kvinna som klarar det så får ju hon platsen. Hon ersätts inte av en kvinna som inte klarar kraven. Då ska man veta att det ändå är skillnader i grundkraven alltså. Rent generellt är det så att männen är fysiskt starkare än kvinnor… det är då jag blir förbannad.

(Peter)

Trots Peters negativa erfarenheter från sitt tidigare arbete menar han att det är viktigt att det finns en jämn balans mellan män och kvinnor vid företaget. Peter menar att skillnaderna mellan män och kvinnor är essentiella: medan kvinnor har simultanförmåga och är särskilt lämpade att arbeta i projekt, är män mer enkelspåriga. Det händer att Nätet AB kontaktas av kunder som önskar en kvinnlig profilering. Då är det bra om det finns kvinnor som kan tillmötesgå de önskningarna.

Peter är av den uppfattningen att personalen vid Nätet AB inte är särskilt intresserad av jämställdhetsfrågor, vilket han tror beror på att företaget är förhållandevis jämställt. Det blir sällan några diskussioner om jämställdhet, varken under luncher, personalmöten eller personalutvecklingssamtal.

8.9.5 Kriterier för jämställdhetsmärkning inom IT-branschen

Peter har visserligen svårt att förstå hur ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning ska kunna utformas inom IT-branschen, men han ser det i och för sig inte som helt omöjligt. Inom ITbranschen florerar ett flertal tjänster som tangerar gränsen för det olagliga. Nätet AB ställer redan i dag vissa krav på dem som hyr en webbplats av företaget. Ett av de grundläggande kraven när det gäller webbhotellen är att de inte får bedriva en verksamhet som kan skada Nätet AB:s rykte. Det har hänt att bolaget har ”slängt ut” bolag och personer som har haft rasistiska sympatier eller bedrivit annan olovlig verksamhet.

Det förekommer i en inte allt för obetydlig omfattning att sexuella tjänster erbjuds via webben, vilket är förbjudet. Peter ser det emellertid som tveksamt att inte heller bilder med sexuell anspelning ska få finnas på webben. För att komma till rätta med eventuella tvetydigheter försöker Nätet AB alltid tala med de kunder som tangerar det förbjudna. Om kunden inte rättar sig efter Nätet AB:s kritik återstår det bara att säga upp kontraktet.

Konkurrensen om kunder på Internet är inte obetydlig. Det betyder bland annat att Nätet AB sällan ställer krav på att kunderna ska uppfylla några specifika krav annat än de tidigare nämnda (att de inte överträder de gränser som är uppställda i lagen).

När det gäller frågan vilka kriterier som han anser bör ligga till grund för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning inom ITbranschen framhåller Peter att han är tveksam till om bolagets kunder faktiskt bryr sig om huruvida Nätet AB är jämställt eller inte. Han är av den bestämda uppfattningen att kunderna snarare ser till hur tjänsten är utformad. Samtidigt menar Peter att han har svårt att förstå hur jämställdhetsmärkning ska kunna omfatta annat än frågor om huruvida organisationen är utformad ur ett jämställdhetsperspektiv.

Peter ser det inte som orealistiskt att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning införs. Men för att systemet ska kunna få någon som helst bärighet måste det också innebära marknadsmässiga konkurrensfördelar för dem som ansluter sig till systemet.

8.10 Synen på jämställdhetsmärkning inom läkemedelsnäringen

Läkemedelsbolaget, Botalätt AB, tillhör ett av de världsledande läkemedelsbolagen i Sverige och det ingår också i en multinationell koncern med förgreningar på världsmarknaden. Koncernen är så stor att bolagsledningen emellanåt har svårt att överblicka vad som sker överallt inom koncernen. Utredningen har intervjuat Christina, omkring 50 år, som nyligen tillträtt arbetet som jämställdhetsansvarig vid bolaget. Dessförinnan arbetade Christina med personalfrågor vid en av bolagets produktionslinjer.

På samma sätt som inom livsmedelsindustrin skiljer läkemedelsbranschen på kunder och konsumenter. Kunderna är de läkare som förskriver de receptbelagda läkemedlen. Konsumenterna är de tänkta användarna av läkemedlen. När det gäller de receptfria läkemedlen sammanfaller kunderna med konsumenterna. Den svenska läkemedelsindustrin når konsumenterna framför allt via apoteken.

8.10.1 Läkemedelsföretagets inriktning

Vid läkemedelsframställningen tar Botalätt AB sin utgångspunkt i samhället och ställer frågor om vilka behov det finns av läkemedel. Produktionsvalet baseras på ett samspel mellan olika faktorer. En utgår från de propåer som bolaget får från de forskare som är knutna till bolaget, en annan utgår från aktieägarna, genom deras förväntningar att Botalätt AB ska gå med vinst. Ytterligare en faktor är hänsynstaganden från marknaden, där läkare ger sina synpunkter på hur läkemedlen verkar.

8.10.2 Personalens sammansättning vid läkemedelsbolaget

Vid en av bolagets produktionslinjer finns det över 1 000 anställda. Ungefär hälften arbetar i den industriella produktionen, övriga är tjänstemän. Det finns ungefär lika många kvinnor som män inom hela organisationen på alla nivåer. Arbetet med att få ungefär lika många män som kvinnor på samtliga nivåer påbörjades för ett par år sedan. Då var i princip samtliga arbetsledare män och kvinnorna var i underordnade positioner. För att råda bot på den skeva könsfördelningen genomfördes ett antal omorganiseringar:

Vi bestämde oss för att vi skulle göra nya grupper och nu skulle det utöka och nu skulle vi finna ledare som inte bara var manliga och det gick väldigt bra. Det var väl lite gruff i början – jaha, nu har hon precis kommit in och så ska hon hem och föda barn. Det är ju det som vi lever med överallt. Då gäller det att personalenheten är positiv och säger ’Ja, det är en mänsklig rättighet och du får också vara hemma när du vill vara pappaledig’.

(Christina)

I syfte att motverka att de nytillträdda kvinnliga arbetsledarna drabbades av utanförskap valde bolaget att inte endast tillsätta en kvinnlig arbetsledare. I stället tillsattes flera kvinnliga arbetsledare under en kortare period. Förändringen fick mycket positiv respons eftersom den övriga personalen insåg

att tjejerna tittade på andra saker, de reagerade på andra saker. Det blev mycket mera mjukvara och man började lyssna på människorna på ett annat sätt. Det tror jag grupperna uppfattade som väldigt mycket bättre. Killar har ju lite grand, nu kan jag ju också generalisera, men just i de här rollerna så såg vi att det blev lite militärkör i det hela. De pekade med hela handen i stället för att säga ’hur har du det idag?’ Man sade ’Hördu, ta den där maskinen nu då’.

(Christina)

Christina menar att arbetstakten blev mjukare sedan Botalätt AB ökade antalet kvinnliga arbetsledare.

8.10.3 Organisationen vid läkemedelsbolaget

Botalätt AB har nyligen genomgått en större omorganisering. I syfte att fånga upp personalens åsikter om hur de trivs och mår pågår en global kartläggning av arbetsmiljön vid bolaget. Tanken är att medarbetarna både ska ha möjlighet att ge sin syn på ledarskap och få möjlighet att få svar på frågan om hur de uppfattar sig som medarbetare. Christina ser det som mycket positivt att den nya bolagsledningen är så intresserad av hur medarbetarna mår och upplever sin miljö.

Bolaget genomför även årliga utvecklingssamtal vid vilka samtliga medarbetare för samtal med sin närmaste chef. Samtalen dokumenteras och ska äga rum under en bestämd tremånadersperiod. Samtalen ligger till grund för den individuella lönesättningen. Därefter påbörjas löneförhandlingarna, som vanligtvis har avslutats

innan de gamla avtalen har löpt ut. Christina menar att det ställs stora krav på cheferna vid Botalätt AB. Cheferna får emellertid både god utbildning och handledning, även om hon tror att ”det finns många som lider i det tysta”. Arbetsledarna rekryteras från vitt skilda områden:

Vi har tagit in jättebra arbetsledare från fångvård, från byggarbetsplatser, ifrån vårdsidan, alltså sjuksköterskor som har sadlat om och som har blivit väldigt duktiga chefer… vi har ju sett möjligheterna av att man inte måste vara civilingenjör, ha läst finkemikalieteknik, eller vara apotekare för att bli chef. Vissa tjänster kräver det... Ibland är det ju kanske den sociala kompetensen som är mest framträdande för att bli en framgångsrik chef. Det är bra om en chef kan säga ’jag har kanske inte all sakkunskap på området men jag omger mig av duktiga medarbetare’. Det är ju också en dialog. Kan du köpa den här regeln som säger att du inte är bäst på allting så kanske du blir en ännu bättre chef. För det som händer, och det har vi sett, är att de s.k. specialisterna går in i en chefsroll; så får man både en dålig chef och en dålig specialist – därför att de inte längre kan hålla sin smala kompetens vid liv. Det är kanske bättre om man ger specialisterna en annan karriär än att bli chef.

(Christina)

8.10.4 Certifiering och märkning vid läkemedelsbolaget

I likhet med vad som gäller för de flesta större läkemedelskoncerner arbetar Botalätt AB i stor utsträckning med olika former av märkning och certifiering. Stora delar av arbetet i produktionen är certifierat och underkastat ett flertal föreskrifter. Bolaget uppfyller bland annat kraven för ISO 9001. Inköpsavdelningen arbetar aktivt utifrån en tydlig miljöprofil. Botalätt AB ställer också stora krav på att leverantörerna har tydliga miljöprofileringar.

Christina menar att de stora läkemedelsbolagen har goda förutsättningar att både leva upp till befintliga krav och delta vid införandet av nya system för märknings- och certifieringsordningar, eftersom de är världsbäst på dokumentation:

Vi [läkemedelsindustrin] lever i en värld där vi vilket ögonblick som helst kan utsättas för en så kallad flygande inspektion. --- Det ligger i verksamhetens natur att vi är och också måste vara bättre än vad som föreskrivs. Vi måste alltid ligga steget före. Vi ställer med

andra ord högre krav på oss själva än vad omvärlden gör. Vi måste kunna följa en liten substanssmula igenom hela maskinen och veta i vilken tablett och i vilken förpackning som den tabletten hamnar i och till vilken leverans den tabletten har gått. Det ska vara möjligt att kunna härleda en enskild tablett från produktionens början till dess slutliga avnämare för ett visst recept.

(Christina)

Botalätt AB ställer emellertid inte lika höga krav på arbetsmiljön för tjänstemännen som inom produktionen, till exempel har inte all personal TCO-märkta skärmar.

8.10.5 Jämställdhet vid läkemedelsbolaget

Christina menar, att även om jämställdhetsbegreppet är så vitt att det både omfattar det som sker inom och utanför arbetslivet, är det inte möjligt att arbetsgivare ska använda sig av annat än den mer snäva definition som lagen föreskriver – jämställdhet i arbetslivet. Christina menar att jämställdhet ska ses som ett uttryck för hur det ska vara möjligt att uppnå balans i livet, vilket hon beskriver som nyckeln till framgång.

Att flextiden innebär att småbarnsmammor har möjlighet att komma hem tidigare på eftermiddagen är visserligen positivt. Men flextid kan även innebära att småbarnsmödrarnas livssituation blir mer pressad, genom att de känner sig tvingade att hinna hämta barnen ännu tidigare. För att undvika att de traditionella uppfattningarna om män och kvinnor förstärks är det viktigt att det skapas en tolerant stämning på arbetsplatsen. Det är viktigt att arbetsgivaren inte glömmer bort att föräldraskapet innebär att barnen både har en mor och en far. Hela organisationen måste acceptera att föräldraskapet tar tid för såväl fäder som mödrar.

Christina understryker att jämställdhet inte endast handlar om lika lön för lika arbete, utan att jämställdhet handlar om att använda sig av ett könsperspektiv:

För mig handlar det om att skapa förutsättningar för att vara människa… Kanske kan jag också föra ut budskapet för att jag har en trovärdighet. Jag har ju själv gått igenom olika stadier. Jag har själv varit mamma, jag har levt igenom 55 år och jag har varit ute i arbetslivet under 30 år. Jag har sett väldigt mycket, jag har sett, ska vi kalla det för, det här är också farligt, men vi har ju en del av vad vi tidigare kallade betonghäckar. Det var ju chefer som var äldre, det var

inte bara män, det var kvinnor också… Det ligger inte så långt tillbaka i tiden.

(Christina)

Christina tror dock att det betraktelsesättet håller på att försvinna till förmån för ett mer liberalt förhållningssätt och att den äldre generationen är på väg ut ur arbetslivet. Men det är viktigt att inte glömma de mindre lyckade berättelserna; de måste kommas ihåg som avskräckande exempel på hur det har varit och hur det inte får gå till.

Jämställdhetsfrågorna har emellertid inte tillhört de mest prioriterade områdena, vilket Christina bland annat anser bero på att de senaste omorganiseringarna vid Botalätt AB har tagit mycket kraft och tid. När kraven på lönsamhet är stora kan det emellanåt vara svårt att förstå att det också är viktigt att arbeta med personalens välbefinnande.

Christina tror att det är möjligt att lägga upp riktlinjer för det framtida arbetet med frågor om jämställdhet som mångfald vid Botalätt AB, efter att den globala kartläggningen är sammanställd.

8.10.6 Mindre lyckade exempel från arbetslivet

Christina har allt sedan hon trädde in i arbetslivet år 1970 varit intresserad av och arbetat med jämställdhet, även om det har skett i det dolda.

Åren 1970 till 1976 arbetade Christina som internationell koordinator vid ett företag i Sverige. Medan hon var stationerad i Sverige satt hennes chef i Beirut. Till hennes arbetsuppgifter hörde bland annat att ansvara för de internationella läkemedelsleveranserna i Sverige. Hon beskriver den perioden som motig. Att som ung kvinna vara företagets ansikte utåt vid internationella kontakter var särskilt svårt i mötet med andra kulturer. Hon minns särskilt hur

shejkerna kom och sade Would you please take care of my wife, she would like to go out shopping? Då svarade jag No, because I’m talking to you. Jag menar det var ju så att han skulle ju prata med mig, då kunde jag inte ta hans fru till Stockholm.

(Christina)

I början av 1980-talet arbetade Christina som marknadsansvarig vid ett franskt bolag inom tillverkningsindustrin. På samma sätt som

gällde vid arbetet som internationell koordinator, skulle hon vara bolagets ansikte utåt. I arbetet ingick en hel del resor, vid vilka hon ofta företrädde en grupp presumtiva kunder som huvudsakligen bestod av fem–sex män. Det hände inte alltför sällan att hon möttes av kommentaren ”Where is your boss?” när hon kom till de franska fabrikerna.

Hon bemöttes med liknande kommentarer när hon arbetade som säljare inom verkstads- och motorindustrin i Sverige. Ofta fick hon kommentarer som ”Äh, lilla gumman kom så går vi och lunchar i stället. Vi pratar om något annat”. I dag kan hon skratta åt historierna, men det tog lång tid innan hon kände att hon hade kontroll över sin arbetssituation.

8.10.7 Kriterier för jämställdhetsmärkning inom läkemedelsbranschen

Christina tror att en förutsättning för att det ska kunna införas ett system för frivillig jämställdhetsmärkning är att systemet innebär konkurrensfördelar för dem som väljer att ansluta sig till märkningen. Det måste stå klart för både konsumenter, kunder och näringsidkare att systemet är bärare av positiva värderingar.

Christina framhåller att det måste vara möjligt att förstå varför det finns ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Att särskilja organisationen från den aktuella produkten eller tjänsten tror hon skulle vara högst olyckligt, eftersom ett sådant system ger signaler om att jämställdhetsmärkningen endast är en formalitet utan något egentligt innehåll eller önskan om ett mer jämställt samhälle.

Om jämställdhetsarbetet får börja i den egna organisationen för att växa sig stark så bör det finnas goda förutsättningar för att det arbete som bedrivs i organisationen också kan komma att präglas av ett mer jämställt betraktelsesätt. Det är möjligt att det, när det första organisatoriska steget är uppnått, kan börja ställas krav på att läkemedlen har blivit utprovade på lika många kvinnor som män – om de ska användas av både kvinnor och män.

8.11 Synen på frivillig jämställdhetsmärkning vid försäkringsbolag

De båda försäkringsbolagen Safe Ltd och Riskfritt AB är två konkurrenter, som båda tillhör de största i Sverige. Vid Safe Ltd arbetar den södra regionens områdeschef Marcus. Marcus som är i 40-årsåldern har arbetat vid Safe Ltd under hela sitt yrkesverksamma liv. Vid Riskfritt AB arbetar Roger som är några år över 50. Roger är södra Sveriges informationschef vid Riskfritt AB. Både Roger och Marcus har tillträtt sina respektive befattningar tämligen nyligen (drygt ett och ett halvt år sedan). Bolagen bedriver sin respektive verksamhet över hela landet. Utredningen har intervjuat Roger och Marcus.

Bolagens respektive inriktning och organisation är tämligen skilda. Mot bakgrund av att Utredningen har lovat att det varken ska vara möjligt att identifiera bolagen eller intervjupersonerna gör vi här endast schematiska betskrivningar av bolagens organisation och särskilda inriktningar.

8.11.1 Försäkringsbolagens inriktningar

Riskfritt AB har gamla anor, men det har också genomgått stora förändringar under den tid som det har funnits. Både Riskfritt AB och Safe Ltd erbjuder allt från sak- och liv- till fondförsäkringar och banktjänster. Medan Safe Ltd är särskilt inriktat på personförsäkringar, riktar sig Riskfritt AB till små, mindre och medelstora företag. Riskfritt AB har även kommuner, lantbruk och privatpersoner som försäkringstagare.

Både Riskfritt AB och Safe Ltd finns på de flesta orter i landet. Men representationen skiftar. På mindre orter har Riskfritt AB endast ett eller ett par ombud knutna till sig. På de lite större orterna finns det kontor. Safe Ltd är en storskaligt rikstäckande organisation med verksamhet i hela landet. Safe Ltd arbetar i princip endast på den svenska försäkringsmarknaden, även om de har återförsäkringar i London, New York och Singapore.

Roger har ingen uppfattning om huruvida kunderna är män eller kvinnor. Däremot är han övertygad om att det i allmänhet är så att det är mannen som tecknar livförsäkring och försäkrar familjens bil, villa, båt och husvagn. Familjens bil är ur ett försäkringsmässigt perspektiv ofta högre värderad än barnen. Medan det är ytterst ovanligt att bilinnehavare underlåter att försäkra bilen, händer det

inte allt för sällan att barnen saknar fullvärdigt försäkringsskydd. Roger är också av den uppfattningen att det är frun som är pådrivande när det gäller att teckna försäkringar, eftersom det är hon som är familjens ekonomichef. Det är också hon som tecknar barnens olycksfallsförsäkringar, eftersom

det ofta är, även om det låter hur fördomsfullt som helst, frun som svarar för inköpen till hushållet, mat och allt sådant. Därför måste hon ha koll på pengarna. Mannen som bara är på jobbet, behöver inga pengar. Den som behöver pengarna måste också ha koll på att de finns.

(Roger)

Under senare år har det bedrivits kampanjer för att få kvinnor att teckna pensionsförsäkringar. Riskfritt AB har bland annat köpt namnregister för att komma i kontakt med just kvinnor. Roger tror att kvinnliga försäljare har möjlighet att nå framgång på livförsäkringssidan. Roger menar också att det vore bra om det fanns kvinnliga försäljare som särskilt arbetade för att vinna de kvinnliga kundernas förtroende. De skulle nog ha en naturlig framgång med de kunderna. Roger är vidare av den uppfattningen att kvinnor och män handlar och agerar på olika sätt. Han ger följande exempel från sitt privatliv, när hans fru skulle köpa bil:

För oss [Roger och hans fru] är det självklart att den som ska köpa den också ska förhandla. Hon [Rogers fru] ville byta sin Fiesta mot en Polo. Hon träffade en kvinnlig försäljare och det var ju skojigt. De [Rogers fru och försäljaren] fick bra kontakt, och så uppkom förslag till affär. Men både jag och min fru tyckte att det var sämre ekonomiska villkor än vad vi hade tänkt oss. Sagt och gjort så ringde jag upp den kvinnliga försäljaren och för en diskussion med henne. Den förhandlingen ledde till fördelaktigare villkor än min frus förhandling. Det var ju bra för familjens ekonomi, men min fru blev förbannad. Hon blev inte förbannad på mig utan för att det funkar på det sättet. Om det sedan har att göra med det vi pratar om nu, eller om det har att göra med, det kan vara hur fördomsfullt som helst, att kvinnor kanske i mindre utsträckning åtminstone är mindre vana att agera taktiskt, att förhandla taktiskt, de kanske har en förväntan på att ett bud är slutgiltigt. Det är ju alltid mycket enklare att föra en diskussion och man kan lita på motparten, och det var vad som hände i den situationen – försäljaren sade att det var så långt som hon kunde gå. Det var vad hon sade. Men när jag då ringde upp och sade att så här vill jag ha min affär. Då säger hon ”OK, men jag måste fråga” och så gjorde hon det och så gick affären i lås.

(Roger)

Vid Safe Ltd är lite drygt hälften av försäkringstagarna kvinnor. Marcus delar i huvuddrag Rogers uppfattning att det är männen som har huvudansvaret för att familjen tecknar försäkringar. Men han är också av den uppfattningen att Safe Ltd upplevs ge ett bättre försäkringsskydd för kvinnor än andra försäkringsbolag. En anledning till detta, menar han, beror på att bolaget arbetar aktivt med frågor som jämställdhet och mångfald.

Vid till exempel våldtäkt och sexuella övergrepp är det troligt att man som kvinna vill tala med en kvinna. Vid sådana ärenden utgår vi ifrån att den utsatta kvinnan vill tala med en kvinna… erfarenheten visar också att de frågorna är av mer känslig art än andra. Det är nog det mest tydliga exemplet på när det kan finnas anledning att skilja män och kvinnor åt i försäkringsskadeärenden.

(Marcus)

Riksfritt AB gör emellertid ingen skillnad på kvinnor och män. Roger understryker också att han, som har arbetat i försäkringsbranschen under 25 år, aldrig har hört talas om att någon som påstår sig ha varit utsatt för sexuella övergrepp har framställt önskemål om att få en handläggare av det egna könet. Han

tror inte heller att det kan vara så känsligt i sådana sammanhang, eftersom det [i kontakten med försäkringsbolaget] endast handlar om frågor på det ekonomiska planet.

(Roger)

Men Roger framhåller ändå att det är möjligt att de frågorna löser sig naturligt, eftersom i princip samtliga personskadereglerare är kvinnor.

8.11.2 Personalens sammansättning vid försäkringsbolagen

De båda bolagens personal liknar varandra till stora delar. Roger beskriver personalen enligt följande:

De som arbetar mot företagen är provisionsavlönade säljare, de har assistenter till sin hjälp. Vi har även så kallade innesäljare – säljare som arbetar på kontor och säljer försäkringar till privatpersoner, företag och lantbruk. De flesta kontakterna sköts via telefon.

Det finns också fristående försäkringsmäklare, som gör upphandlingar för kunders räkningar om de mest fördelaktiga försäkringsalternativen.

Därutöver har vi skadebesiktningsmän, som besiktigar inträffade skador, genomför värderingar och anlitar reparatörer. Men det finns också skadereglerare som arbetar med de ekonomiska uppgörelserna.

Vi har även bankpersonal vid den kontantlösa banken, en personalavdelning samt personal som handlägger liv- och pensionsförsäkringsärenden samt sakförsäkringsärenden. Men vi arbetar också med förebyggande verksamhet och vi gör också riskbedömningar och överväger vilka risker det innebär att teckna försäkringar med eventuella kunder.

(Roger)

Det finns ungefär lika många kvinnor som män vid Riskfritt AB. De är emellertid inte jämnt fördelade över bolagets samtliga områden och mellan de olika arbetsuppgifterna. Den könsmässiga sammansättningen är tämligen traditionell. På personalavdelningen arbetar endast kvinnor och säljarna på företagssidan består enbart av män. Det sitter endast en kvinna i företagsledningen, som består av sju personer.

Marcus beskriver Safe AB:s organisation:

På marknadsområdena finns det en administrativ enhet. Den är förhållandevis liten. Det finns ett par administrativa sekreterartjänster och en postfunktion, som också är små. Därutöver har vi en kundtjänstorganisation, vars huvudsakliga uppgift är att ta hand om de kunder vi har via besök eller via telefon. I princip 95 procent av alla kundkontakter sker via telefon. Därutöver har vi en uppsökande verksamhet. De som arbetar där har huvudsakligen en annan sysselsättning. Deras arbete är framför allt förlagt till kvällstid. Vi har en stor säljkår som består av heltidsanställda tjänstemän, som huvudsakligen arbetar vid banken.

Vi har också en skadeorganisation som är uppdelad över ett flertal olika delar. Vi har ju väldigt många olika avtal som är tänkta att täcka de flesta skador som uppkommit i samband med olycksfall och sjukdom. Därutöver har vi också en bilskadeenhet och en civilskadeenhet som behandlar skador på villa och liknande. Vi har även en besiktningscentral, som tar hand om t.ex. krockskadade bilar. Det finns också vissa specialistfunktioner såsom en juridisk enhet, en enhet för kapitalförvaltning och en avdelning som handhar frågor som rör regresshantering.

(Marcus)

Till skillnad från hur det ser ut vid Riskfritt AB är den könsmässiga sammansättningen jämn vid Safe Ltd. Med undantag för personalen vid kundtjänst, som främst består av kvinnor, gäller detta i princip för verksamhetens samtliga områden.

8.11.3 Certifiering och märkning av försäkringsbolagen

Roger är osäker på om Riskfritt AB ställer miljömässiga krav på kontoret. Han ställer sig också tveksam till om det finns någon anledning att certifiera företag. Han har en känsla av att de kriterier som ställs upp vid certifieringar inte är mer än formaliteter; han tror inte heller att kriterierna innebär ett uttryck för det kunderna värdesätter:

Kriterierna är av mer formell karaktär, det innebär en förskräcklig massa arbete att kartlägga verksamheten och att styra upp verksamheten så att dessa kriterier uppfylls. Jag är inte övertygad om att det är så lönsamt för företaget och kunderna. Sedan finns det naturligtvis kunder som i slutändan… Det gäller inte minst på företagssidan, som kan ställa krav på att deras leverantörer uppfyller vissa kriterier. Men jag undrar ändå i vilken form utvärderingarna sker. Jag tror att det (märknings- och certifieringssystem) är en momentan bekräftelse på att verksamheten vid ett visst givet tillfälle uppfyller vissa kriterier, men vad händer sedan?

(Roger)

Riskfritt AB ställer inte heller några krav på att deras kunder uppfyller några särskilda krav ur miljösynpunkt. Roger har också svårt att förstå vilken nytta frågor om certifiering och märkning kan komma att tjäna. Han är särskilt tveksam till sådana system eftersom han tror att de endast leder till ökade kostnader för försäkringstagarna. Trots detta menar Roger att det finns vissa fördelar med märknings- och certifieringssystem, nämligen möjligheten att genomföra systematiska genomgångar av bolag eller liknande.

Safe Ltd arbetar aktivt med miljöfrågor både på arbetsplatsen och i förhållande till sina försäkringstagare. På kontoret använder de endast miljö- och användarvänliga bildskärmar och miljömärkt papper. De försöker använda miljövänliga produkter så långt det är möjligt. Bland annat undviker de engångsartiklar. Men Marcus menar ändå att det finns mycket mer som de skulle kunna göra.

Utgångspunkten för Safe Ltd:s miljöpolitik utgår från FN:s miljödokument, som ligger till grund för bolagets egen miljöpolicy.

Bolaget ställer också krav på att försäkringstagarna undviker de mest skadliga produkterna i olika sammanhang. Det är bland annat med beaktande av FN:s miljödokument som Safe Ltd har utarbetat ett flertal skrifter som belyser produkter och risker ur olika synvinklar. Tanken är att ett miljömedvetet handlande leder till ett långsiktigt och hållbart samhälle där individen kan känna sig trygg.

Safe Ltd bidrar även till ett flertal forskningsprojekt för att underlätta för försäkringstagarna att kunna återgå till ett normalt liv snabbare än vanligt efter inträffade skador. Bland annat kan nämnas ett projekt om whiplashskador och ett behandlingshem för de människor som har drabbats av hjärtinfarkt.

8.11.4 Jämställdhet vid försäkringsbolagen

Roger är inte intresserad av jämställdhet, som han definierar som att varken män eller kvinnor ska ha någon nackdel på grund av sitt kön. Han menar att jämställdhet är en självklarhet och han menar att jämställdhetsdebatten är hysterisk. Det förekommer till exempel att det förespråkas fördelar för kvinnor endast på grund av att de är kvinnor. Det är det han tycker är hysteriskt och [det] får en omvänd effekt. Han kan inte förstå annat än att ”själva debatten förstärker uppfattningen om skillnaderna mellan kön och att debatten är till nackdel för kvinnorna.”

Marcus beskriver jämställdhet som ett rättvisebegrepp: att det inte ska finnas några skillnader mellan män och kvinnor. Marcus menar också att han är intresserad av jämställdhet, även om han inte kan säga att han är någon riktig förkämpe. Han arbetar med jämställdhet på så sätt att han försöker ”se till att vi lever i en jämställd organisation”. Marcus framhåller att det är viktigt att organisationen är såsom en spegel av samhället. I princip anser han att Safe Ltd har lyckats när det gäller kön, men han ser det som ett problem att bolaget inte har lyckats integreras i dagens mångkulturella samhälle. Företaget:

har intervjuat 80 stycken invandrare... Det sägs att det finns begåvningsreserver hos kvinnorna. Men här pratar vi om människor som har varit arbetslösa länge därför att de har fel hudfärg och fel efternamn. De är doktorer, läkare, civilingenjörer, tolkar. Alltså, man blir generad när man hör detta. Vi har valt ut 17 – 18 av de 80, som vi bedömer har tillräckligt goda kunskaper i svenska. Tanken är att de inledningsvis ska projektanställas för att arbeta aktivt mot sina egna språkgrupper för att få ut informationen om det nya pensionssystemet… De ska

kartlägga sina egna målgrupper och tänka över hur de bäst ska kunna gå ut och informera dem… Det är vår avsikt att dessa informatörer ska anställas vid Safe Ltd…

(Marcus)

Marcus menar att det i och för sig är möjligt att det kan uppstå så kallade integrationsproblem, eftersom den svenska personalen inte är van vid att arbeta med andra än svenskar. Men han tror inte att problemen är värre än att de kan överbryggas ganska enkelt.

Roger har inte arbetat med jämställdhet och han tror inte heller att det finns några som helst problem vid Riskfritt AB. Bolaget har en upprättad jämställdhetsplan. Planen har emellertid inte utvärderats sedan den upprättades år 1997. Roger har inte heller någon uppfattning om vilken inställning personalen har i jämställdhetsfrågor. Men han tror ändå att det är möjligt att de kvinnliga medarbetarna menar att det är viktigt att det ”finns en viss bevakning av jämställdhetsfrågorna”.

Marcus tycker att han arbetar aktivt med jämställdhet i sin yrkesroll vid tjänstetillsättningarna. Han försöker hela tiden verka för att det ska vara ungefär lika många män som kvinnor på samtliga plan. Marcus har arbetat med jämställdhetsfrågor sedan mitten av 1980talet när han arbetade som säljchef. Då ansträngde han sig särskilt för att anställa kvinnliga säljare och kvinnliga kontorschefer. Han menar dock att det dröjde ända in på 1990-talet innan det började hända något vid Safe Ltd.

Marcus tror att personalen är intresserad av att organisationen är trygg: att man till exempel inte blir förfördelad på grund av sitt kön. Årligen genomför bolaget förfrågningar om hur de anställda uppfattar sin situation vid bolaget. Det generella intrycket är att personalen är mycket nöjd med sin arbetssituation.

Mot bakgrund av att Roger menar att försäkringstjänster är könlösa, så har han också svårt att förstå hur det skulle vara möjligt att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på försäkringsbranschen. Marcus tror inte att Safe Ltd har ställt några frågor till försäkringstagarna om hur de uppfattar bolaget ur jämställdhetshänseende. Men han menar ändå att det är en adekvat fråga, som bolaget bör ta under övervägande.

Marcus är övertygad om att om det hade funnits ett system för frivillig jämställdhetsmärkning, så hade Safe Ltd ställt krav på sina samarbetspartners om att de skulle uppfylla kraven för den märkningen. Det är möjligt att premierna hos Safe Ltd är lite högre, men

kunderna behöver aldrig tveka om vad bolaget har för ideal eller vilken policy bolaget intar.

8.11.5 Mindre lyckade exempel från arbetslivet

Riskfritt AB ställer visserligen inte några villkor på att de som tecknar försäkringar uppfyller vissa krav ur miljösynpunkt eller jämställdhetshänseende. Men bolaget fordrar ändå att kunderna uppfyller vissa krav ur ”säkerhetssynpunkt” för att få teckna försäkring. Roger menar att de

har haft anledning att diskutera frågan i flera sammanhang. Inte minst vid riskval. Det har varit en debatt om pizzerior och deras möjligheter att få teckna försäkring. Många pizzabagare har i dag inte svenskt ursprung, utan kommer någon annanstans ifrån. Det kan ju upplevas som, eftersom det är svårt att få försäkring, någon sorts orättvisa med hänsyn till just deras utländska härkomst, vilket det inte är fråga om. Det har att göra med att restauranger och pizzerior är verksamheter som drabbas av mycket skador, så enkelt är det. Vem som driver verksamheten saknar betydelse… Men vi resonerar inte mer än att vi konstaterar som det är: pizzerior vill vi helst avstå ifrån att försäkra oavsett vem det är som driver dem på grund av att risken för skador är så stor, såsom bränder i ugnar och skadegörelse av ungdomar som är där och super till. Ja, det finns massor.

(Roger)

Roger har svårt att förstå att det skulle vara möjligt att belysa problematiken utifrån den som uppfattar sig som förfördelad. Han uppfattar det inte heller som diskriminerande att inte anställa mörkhyade:

En kollega till mig berättade vad som hände honom vid ett annat företag för ett par år sedan. De hade en annons inne för att anställa säljare. Han hade fått svar från flera stycken och han hade valt ut vilka han ville träffa och så var det den här killen Per eller Markus eller vad han nu hette. De hade bestämt träff och när tiden var inne och det knackade på min kompis dörr och den här arbetssökande kliver in. Då är det alltså en riktigt svart kille; med riktigt kolsvart skinn och stickad mössa, en så´n där som är naturligt för många som vill förstärka sin kultur. Min kompis, den här försäljningschefen blev alldeles, han blev fullständigt perplex. Han hade aldrig förväntat sig att den här killen skulle vara mörkhyad. Han skulle aldrig för sitt liv kunna tänka sig att anställa en så´n där, inte för att han själv hade någon, hyste någon betänklighet.

Men han var övertygad om att kunderna aldrig skulle acceptera det, de [mörkhyade] skulle aldrig nå framgång som säljare i jobbet på grund av sin hud. Det blev inget jobb där... Det är ju så mångbottnat det här, en sådan situation.

(Roger)

När Marcus nyligen hade tillträtt arbetet vid Safe Ltd kom det in

en äldre farbror och fast att det satt erfarna tjejer i borden bredvid som kunde hjälpa honom där, och jag satt i telefonen, så väntade han för att få prata med mig. Han ville inte tala med en tjej. Jag kunde visserligen hjälpa honom efter att jag hade gått omvägen via mina kvinnliga kollegor som hade mer kunskap än jag. Det var en äldre farbror och han ville definitivt tala med en kille. Han litade inte på en kvinna.

Marcus tog ganska illa vid sig av den händelsen. Vi återkommer till de nu berörda exemplen i det följande.

8.11.6 Kriterier för frivillig jämställdhetsmärkning inom försäkringsbranschen

Roger kan inte förstå hur det över huvud taget skulle vara möjligt att relatera jämställdhet till frågor inom försäkringsbranschen. Däremot menar han att det är möjligt att relatera försäkringsfrågor till frågor om mångfald, vilket han menar att bolaget borde göra genom att sätta sig in i andra värderingar och kulturella regelverk för att på så sätt nå framgång i arbetet att lansera försäkringar till människor med utländsk härkomst.

När det gäller frågan vilka kriterier som bör ställas upp vid ett eventuellt framtida frivilligt system för jämställdhetsmärkning framhåller Marcus att det är viktigt att börja inifrån och gå utåt; att organisationen har en viljeinriktning och att man också är på väg att genomföra den viljeinriktningen. Men det är också viktigt att bolaget arbetar för att vara en spegel av samhället i stort. Han ser det som ytterst tveksamt att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning som endast beaktar frågor ur ett västeuropeiskt jämställdhetsperspektiv och som tar sin utgångspunkt från den vita medelklassen kan bli trovärdigt.

Marcus menar att det inom försäkringsbranschen till exempel bör vara möjligt att ställa krav på bemötandet i försäkringsskadesammanhang. Till exempel bör ett krav på att möta en försäkrings-

skadereglerare av ett visst kön efter ett sexuellt övergrepp alltid tillmötesgås.

8.12 Synen på jämställdhetsmärkning inom bankvärlden

Banken, Cashment Ltd, är en av Sveriges storbanker och ingår i en koncern med förgreningar på världsmarknaden. Utredningen har intervjuat Helena, som är i 45-årsåldern. Hon är både chef för bankens juridiska avdelning och jämställdhetsansvarig vid Cashment Ltd. Helena sitter även i bankens ledningsgrupp, som består av fem män och tre kvinnor.

Numera är det vanligt att bankkunder inte har sina ekonomiska angelägenheter hos en enda bank, utan hos flera banker. Cashment Ltd har flera miljoner privatpersoner som kunder. Bankens kunder är allt från småsparare till riktigt förmögna kunder. Småspararna är de som en gång i månaden får sin lön insatt på ett konto hos banken. De riktigt förmögna bankkunderna är de som huvudsakligen använder bankens tjänster för sparande och investeringar. Bankens kunder på företagssidan sträcker sig från riktigt små till multinationella företag.

8.12.1 Bankens inriktning

Bankkoncernen ingår i ett finanshus och har inom detta både finansiella tjänster med lån till företag och privatpersoner, bolån och sedvanlig utlåningsverksamhet till privatpersoner. Banken har vidare en sparande- och placeringsverksamhet. För närvarande ökar sparandet i fonder, aktier och optioner kraftigt.

Därutöver finns den traditionella bankverksamheten i vilken kunderna kan få sina betaltjänster utförda, men den verksamheten sker i mindre och mindre omfattning till förmån för banktjänster över Internet. Banken har haft ett starkt fokus på Internet, vilket Helena tror kan bero på den allmänna trenden mot internationalisering vid sparande.

8.12.2 Personalens sammansättning vid banken

Banken har omkring 10 000 anställda i hela koncernen, ungefär hälften arbetar i Sverige, varav 4 000 arbetar vid bankkontoren. Vid ett traditionellt bankkontor finns det de som arbetar i kassan – kundtjänst. De arbetsuppgifterna tenderar att minska allt mer. Det är inte ovanligt att kunder önskar hjälp med att köpa andelar i fonder, köpa och sälja aktier och att låna pengar för att kunna finansiera köp av hus och bilar.

Därutöver finns det privatrådgivare och kundansvariga. Privatrådgivarna har hand om kunder med mer avancerad privatekonomi och ger råd om allt från liv- till pensionsförsäkringar. De kundansvariga har hand om de företag som inte tillhör de allra minsta och hjälper dem med finansiering av tjänster. Vid varje kontor finns det en kontorschef.

Under den senaste 15-årsperioden har andelen akademiker bland personalen ökat från några få procent till ungefär 30 procent.

8.12.3 Märkning och certifiering vid banken

Cashment Ltd använder sig inte av något officiellt märknings- eller certifieringssystem. Men de använder sig av ett internt certifieringssystem, som främst innehåller råd om hur banktjänstemännen bör bemöta kunderna. I huvuddrag innebär det att tjänstemännen ska vara goda rådgivare. Systemet innehåller även rekommendationer såsom att banken ska tillhandahålla hjälp med Internet för att på så sätt möjliggöra en snabbare övergång från traditionella bankkontorstjänster till banktjänster över Internet.

8.12.4 Jämställdhet vid banken

Helenas definition av jämställdhetsbegreppet är att män och kvinnor ska ges samma förutsättningar både inom och utanför arbetslivet. Helena har varit intresserad av jämställdhetsfrågor allt sedan hon var 16 år. Men det var först för fyra år sedan (år 1996) som hon började arbeta med jämställdhet i yrkeslivet.

Cashment Ltd har en upprättad jämställdhetsplan. Planen, som utvärderas årligen, föreskriver bland annat att det ska råda jämn könsfördelning (40–60 procent) inom varje arbetsgrupp och inom varje funktion. Vid översynen av företaget har det bland annat

blivit synligt att vissa tjänster i det närmaste är könsmärkta. Exempelvis är kundansvariga framför allt män:

Jag känner igen det från juridiken och affärsjuridiken på banken… Det har hänt att jag har varit ensam kvinna vid olika utbildningsdagar. Då kan det hända att någon man talar om den där ’tantjuridiken’, som är familjerätten och ’det kan ju kvinnorna hålla på med’. Det är något som jag kan se i banken också… När jag talar med kontorschefer om jämställdhet: Hur de ska försöka komma ifrån att man ser det som att kvinnor är de som värnar om andra och som också har lättare att syssla med privatekonomi och frågor som rör privatpersoner. Medan män är tuffa och arbetar med balansräkningar och gör finansieringsanalyser.

Under senare tid har jag bara bemötts bättre och bättre, vilket jag till stor del tror beror på att vi har fått en chef som är väldigt intresserad av jämställdhetsfrågor. Han är verkligen intresserad… eftersom han menar jämställdhet är en lönsamhetsfråga. Det är precis så man ska se det; att man inte kan slösa med den begåvningsresursen som finns hos alla kvinnor. Kvinnornas andel uppgår till drygt 60 procent av alla anställda i banken. På chefsnivå är det precis tvärtom, på de högre mellannivåerna är kanske bara 20 procent kvinnor.

(Helena)

Helena menar att jämställdhetsklimatet har blivit bättre inom affärsvärlden under senare år. Delvis förklarar hon det med att tidskriften Veckans affärer lyfter fram de företag som har kvinnliga chefer. Jämställdhet har blivit på modet och för att framstå som ett modernt företag är det många som hoppar på tåget. Men hon tror även att fler och fler har börjat inse värdet av att beslut fattas i tvåkönade grupper. När företagsledarna kommer till insikt om detta och också ställer krav på jämn könsfördelning, kommer jämställdhetsarbetet också att kunna genomsyra hela organisationens verksamhet.

Helena menar att storstadsregionerna är mer jämställda än övriga landet. I Stockholm är banktjänstemännen mer jämställda än i Göteborg. Personalen i Göteborg är emellertid mer jämställd än personalen i Malmö. Helena har arbetat med företrädare för finansförbundet för att få cheferna att inse att män och kvinnor inte ska ha givna roller inom banken. Det är till exempelvis vanligt att kvinnor uppmuntras att arbeta med privattjänster och att män uppmuntras att arbeta med företag. Vid ett tillfälle träffade Helena en

kontorschef som sade ’Ja, precis så är det. Jag har ju Pelle och Stina i kundtjänsten och jag har ju tänkt att han ska utvecklas till kundansvarig och hon till privatrådgivare’. Då sade jag [Helena] ”tänk om”.

(Helena)

Helena är av den uppfattningen att det finns en benägenhet att låta männen avancera i större utsträckning än kvinnorna. Det händer inte allt för sällan att män erbjuds möjligheten att bli kontorschefer, även om de inte har tillräckliga kunskaper på alla nivåer och områden. Kvinnor avfärdas i stället med argumentet att de inte har tillräckliga erfarenheter från företagssidan.

Helena menar också att det finns ett väldigt stort intresse för jämställdhet bland de lite yngre kvinnorna vid banken. På senare tid tycker hon sig ha sett en viss omsvängning bland de äldre manliga rörelsecheferna. Även om det emellanåt förekommer att de yngre männen använder sig av en ”rätt så grabbig attityd”, så menar hon att det har skett stora attitydförändringar bland männen under de senaste fyra åren. De allra flesta fäder vill utnyttja sin rätt till föräldraledighet.

Cashment Ltd gör inte något särskilt för att uppmuntra männen att utnyttja sin rätt till föräldraledighet, men de som ”kommer upp till det så kallade maxtaket för föräldrapenningen” kompenseras med det överskjutande beloppet.

Sedan ett par år kan de anställda vid Cashment Ltd erhålla så kallade hushållstjänster: städning, hemtjänster och hjälp med att hämta barn från skola och daghem. Hushållstjänsterna får utnyttjas under maximalt tio timmar per månad mot en ersättning om 100 kronor per timme.

Helena framhåller att jämställdhet inte är något som endast kan bedrivas i arbetslivet, utan att jämställdhet måste bedrivas parallellt i privat- och yrkeslivet. Hon ger ett exempel på hur bristande jämställdhet i hemmet påverkar yrkeslivet:

Ett tag drev jag något som hette Nätverk för småbarnsmödrar och bjöd in alla småbarnsmödrar som hade varit föräldralediga någon gång under sin anställning i banken. Det kunde vara bortåt 200 personer. Det kom kanske in 40 anmälningar. Men det var väldigt många som fick förhinder så ofta vara vi inte mer än 10, 15 ibland 20 stycken. Anledningen till att så många föll ifrån var just bristande jämställdhet i hemmen. Kvinnorna kunde inte komma ifrån. Det kunde till exempel vara så att lille Kalle hade fått hosta. Ibland var kvinnorna förhindrade att delta vid sammankomsterna eftersom mannen skulle på tjänsteresa, eller skulle spela fotboll, eller göra något helt annat.

Vid ett sådant möte talade vi om att vara hemma med sjuka barn. Då sade jag att det handlar om att man bestämmer att mitt jobb är lika viktigt som ditt. Jag berättade att när mina ungar var små så brukade jag och min man dela på dagarna. Det kunde vara så att den ena hade möte på morgonen så fick den sticka till jobbet tidigt och komma hem tidigt, så att den andra kunde sticka till jobbet och arbeta sent. Det var ganska sällan som någon av oss var borta hela dagen. Då var det en tjej som sade att hon alltid var hemma när barnen är sjuka, eftersom hennes man tjänade mycket mer än hon. Då sade jag ’har du den inställningen så kommer han alltid att tjäna mycket mer än du’.

(Helena)

Helena har emellanåt fått kritik från just kvinnor som tycker att hon ställer för höga krav på dem. Men Helena vidhåller att jämställdhetsarbetet börjar i hemmet och att om det inte är jämställt i hemmet finns det inte mycket banken kan göra för att underlätta jämställdhetsarbetet.

8.12.5 Kriterier för frivillig jämställdhetsmärkning inom bankvärlden

Helena tror inte att det är någon i banken som har funderat på att belysa företag ur jämställdhetssynpunkt i kreditkommittén. Men hon framhåller att Cashment AB är väldigt angeläget om att framstå som en modern bank. Mot bakgrund av detta är hon förvissad om att banken mycket väl kan komma att bejaka ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Helena menar att det inte är uteslutet att ”det här [jämställdhetsmärkning] blir nästa grej”.

Helena förespråkar en självkritisk hållning från bankernas sida:

Jag har tänkt en hel del på det här att det är lätt att uppfatta det som att killar har en större substans i det de säger. Ställs det emot det att det finns kvinnliga företagare som tycker att det är svårt att komma till banken då måste man reflektera över vad substans egentligen står för. Vi [banken] tycker ju inte att vi är sådana [som beviljar män lån i större utsträckning än kvinnor]. Samtidigt så säger jag att vi inte kan ägna oss åt ’navelskåderi’. Om det är så att det finns de som är där ute som menar att kvinnor missgynnas av banken. Det kanske finns något subtilt som vi inte märker själva. Då tänker jag ’jaha, ju fler kvinnliga kontorschefer och ju fler kvinnliga kundansvariga vi får, som är vana att tänka kvinnligt – om man nu kan tala om att tänka kvinnligt, desto lättare är det att förstå kvinnors sätt att presentera kvinnors affärsidéer’.

Men jag undrar om det går tillräckligt fort och jag undrar om man kan höja kunskapen om kvinnligt företagande, om det nu är så att det skiljer sig. Kvinnors sätt att starta företag är mer försiktigt. Jag tycker själv att det är ’kanonbra’, man lånar absolut inte mer pengar än man behöver och ambitionen är ju den att göra rätt för sig. Egentligen är kvinnor de idealiska bankkunderna. Men det är kanske så att kvinnor har en struktur som ser annorlunda ut än mäns, och att det är därför som kvinnor inte uppfattas ha någon struktur. Om det är så, då måste vi arbeta med våra attityder.

(Helena)

Helena menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning inom bankvärlden både måste ställa krav på att banken uppfyller vissa kriterier som båtar för att verksamheten är jämställd och att kundkontakterna sköts jämställt, eftersom jämställdhet är ett begrepp som rör relationer mellan män och kvinnor. Om det inte är möjligt att se helheten i jämställdhetsarbetet kommer systemet inte att ses som trovärdigt, utan bli mer en läpparnas bekännelse än någonting annat.

9. Konsumenters syn på frivillig jämställdhetsmärkning

Sammanfattning av kapitel 9

I det här kapitlet redogör vi för en kvantitativ studie över konsumenters intresse för frivillig jämställdhetsmärkning.

Sammantaget visar studien att intresset för att köpa och/eller ta del av jämställdhetsmärkta varor och/eller tjänster är mycket stort. Störst intresse visade konsumenterna för att placera pengar i banker som lånar ut pengar till kvinnor och män på lika villkor (84 procent) och att ha möjlighet att köpa receptfria läkemedel som är utprovade på både kvinnor och män (83 procent). Så många som 82 procent uppgav att de kunde tänka sig att köpa produkter och/eller tjänster som produceras/utförs vid verksamheter där det finns en upprättad jämställdhetsplan.

9.1. En kvantitativ studie av SCB om konsumenters syn på frivillig jämställdhetsmärkning

Utredningen fick bland annat i uppdrag att bedöma konsumenternas intresse för en frivillig jämställdhetsinformation/märkning.

1

Vi har valt att göra detta genom en kvantitativ studie i vilken vi ger exempel på ett par produkter och tjänster som vi menar skulle kunna vara föremål för just jämställdhetsmärkning.

Hösten 2001 uppdrog vi åt SCB att belysa frågan hur konsumenter ser på frågan och möjligheten att jämställdhetsmärka varor, tjänster och verksamheter. Vid vår studie av hur företrädare för olika näringsverksamheter ser på frågor om jämställdhet och jämställdhetsmärkning tydliggjordes även att det inte bara råder brist på kunskap om innebörden av vad som avses med jämställdhet. Det är även så att inte många känner till hur utprovning av exempelvis

1 Dir. 1999:13, sid. 1.

läkemedel och krockkuddar, bilstolar och säkerhetsbälten går till. Fortfarande är det också så att många saknar kunskaper om vad en jämställdhetsplan ska innehålla.

9.1.1. Population och urval

Populationen är den mängd objekt som vi vill kunna dra slutsatser om. I undersökningen är det personer mellan 18 och 74 år som är folkbokförda i Sverige som utgör populationen och ingår i SCB:s register över totalbefolkningen (RTB). Populationen uppgår till 6 148 157 personer.

Från RTB drogs ett obundet slumpmässigt urval (OSU) om 2 010 personer. Sex personer i urvalet visade sig vara övertäckning, vilket innebär att de faller utanför undersökningspopulationen. De vanligaste orsakerna till detta är att personen har flyttat utomlands eller har avlidit sedan urvalet drogs. Efter att övertäckningen tagits bort från urvalet kvarstod ett nettourval om 2 004 personer.

Tabell 1 Population och urval

Population

6 148 157

Bruttourval 2 010 Övertäckning 6 Nettourval 2 004

9.1.2. Undersökningens genomförande

Undersökningen genomfördes som en postenkät som skickades ut till de utvalda personerna under hösten 2001. Undersökningen är en del i en s.k. omnibusundersökning, dvs. en undersökning där flera kunder delar på frågeutrymmet i en och samma enkät. I enkäten har SCB ett antal ”fasta bakgrundsfrågor” – frågor som alltid ställs om dem som besvarar enkäten i dessa underökningar.

9.1.3. Variabler

Frågeblanketten omfattade elva sidor och innehöll totalt 35 frågor, varav åtta är SCB:s fasta bakgrundsfrågor. Antalet frågeställningar om jämställda konsumentval är tio.

9.1.4. Datainsamling

Datainsamlingen genomfördes under perioden augusti–oktober år 2001. Enkäten sändes ut i slutet av augusti 2001. Det sändes ut en påminnelseblankett efter ungefär tio dagar. Efter ytterligare tio dagar sändes ytterligare en påminnelse om enkäten jämte en ny enkät. En tredje påminnelse sändes ut efter ytterligare tio dagar (vilket motsvarar ungefär 30 dagar efter att den första enkäten sändes ut).

I mitten av oktober avslutades datainsamlingen. Då hade totalt 1 108 svar kommit in, vilket motsvarar ungefär 55,3 procent. En beskrivning av inflödet vid de olika utsändningstillfällena redovisas i tabellen nedan.

Tabell 2 Resultat av datainsamling per utsändningstillfälle Antal

Procent

Första utsändning

628

31,3

Påminnelsekort

148

7,4

Första enkätpåminnelsen

210

10,5

Andra enkätpåminnelsen

122

6,1

Svar, totalt

1 108

55,3

Bortfall

896

44,7

Nettourval 2 004 100,0

Ett av de stora osäkerhetsmomenten i en statistisk undersökning är bortfallet. Ambitionen är emellertid att ha så litet bortfall som möjligt. Av olika anledningar kan man dock inte undvika bortfall. De vanligaste orsakerna är att urvalspersonerna inte vill vara med i undersökningen eller att de inte är möjliga att nå. En redovisning av bortfallet visas i tabellen nedan.

Tabell 3 Bortfall

Bortfallsorsak Antal Andel (%) Ej avhörda 801 89,4 Förhindrade att medverka 17 1,9 Postreturer 26 2,9 Avböjt att medverka 31 3,5 Insänt blanka enkäter 21 2,5

Bortfall, totalt

896

100,0

För att i någon mån belysa hur väl de svarande i undersökningen kan anses representera hela urvalet jämförs i tabell 4–9 de svarande med hela urvalet då det gäller fördelningen på några av bakgrundsvariablerna.

Tabell 4 Urval och svarande fördelat på kön

Kön Urval Svarande % % Kvinnor 48,9 51,5 Män 51,1 48,5 Samtliga 100,0 100,0

Tabell 5 Urval och svarande fördelat på civilstånd

Civilstånd Urval Svarande % % Gift 45,3 50,6 Ogift 40,6 3,1 Skild 11,3 9,3 Änka/änkling 2,8 3,0 Samtliga 100,0 100,0

Tabell 6 Urval och svarande fördelat på ålder

Ålder Urval Svarande % % – 19 år 3,6 2,8 20 – 29 år 17,7 15,8 30 – 39 år 21, 7 22,7 40 – 49 år 17,8 16,4 50 – 59 år 19,8 20,5 60 – 69 år 13,6 15,8 70 – 79 år 5,8 6,0 Samtliga 100,0 100,0

Tabell 7 Urval och svarande fördelat på medborgarskap

Medborgarskap Urval Svarande % % Svenskt 93,4 95,0 Utländskt 6,6 5,1 Samtliga 100,0 100,0

Tabell 8 Urval och svarande fördelat på födelseland

Födelseland Urval Svarande % % Sverige 85,6 87,6 Utlandet 14,4 12,5 Samtliga 100,0 100,0

Tabell 9 Urval och svarande fördelat på inkomst

Inkomst Urval Svarande % % Ingen (0) 5,2 3,3 1 – 84 999 17,3 15,4 85 000 – 159 999 22,3 21,4 160 000 – 234 999 30,8 31,7 235 000 – 309 999 13,8 15,7 310 000 – 10,7 12,5 Samtliga 100,0 100,0

Av tabellerna blir det synligt att det är en viss skillnad på fördelningen bland urvalet och bland de svarande. Störst skillnad är det i gruppen civilstånd, där gruppen gifta är överrepresenterad bland de svarande. I övrigt är svarandebenägenheten störst hos kvinnor, hos äldre samt de högre inkomstklasserna.

Om de som inte svarat skiljer sig åt mot dem som har svarat då det gäller undersökningsvariablerna blir det en skevhet i resultaten. För att reducera bortfallsskevheten finns det vikter som beräknas med hjälp av så kallad kalibrering.

9.1.5. Databeredning

Databeredningen genomfördes vid Statistiska centralbyråns enkätfunktion i Örebro. Samtliga inkomna svar avregistrerades och avidentifierades. Efter avslutad databeredning vid enkätfunktionen genomfördes så kallad kalibrering vid SCB:s Metodenhet.

9.2. Jämställda konsumentval

Mot bakgrund av att det fortfarande råder stor osäkerhet inför vad som aves med jämställdhet valde vi att i enkäten inledningsvis introducera begreppen jämlikhet och jämställdhet enligt följande:

Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter att

-

ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende

-

vårda hem och barn

-

delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.

Jämlikhet innebär i stället att alla människor har lika värde oavsett klass, kön, ras, etnicitet, religion, social tillhörighet, sexuell läggning. Det betyder att jämlikhetsbegreppet är väsentligt större än jämställdhetsbegreppet, som endast relaterar grupperna män och kvinnor till varandra. Varje fråga inleddes med en kort upplysning om hur olika frågor behandlas och förhåller sig till kvinnor och män. Enkäten syftade således inte till att belysa vilka kunskaper konsumenter har om hur provning av läkemedel och krockkuddar, bilstolar och säkerhetsbälten går till, eller vad en jämställdhetsplan ska innehålla. Det vi ville få svar på var i stället hur konsumenter väljer om de har tillräckliga kunskaper om produkter, tjänster och verksamheter.

2

Vi redovisar resultaten i det följande genom att inledningsvis upprepa den fråga som ställdes i enkäten. Därefter belyser vi i tabellform hur många – både kvinnor och män – som besvarade frågan och hur svaren fördelar sig i procent mellan de olika svarsalternativen. Därefter illustrerar vi hur svarsalternativen fördelar sig mellan kvinnor och män.

3

2 Angående enkäten, se bilaga 6. 3 På grund av utrymmesskäl kommer vi inte att redovisa samtliga tabeller från SCB. Men i de fall det finns signifikanta skillnader inom någon grupp kommer vi att belysa detta i den kommenterande texten.

9.2.1. Miljömärkta varor

Fråga 1: Handlar Du någon gång varor som är miljömärkta?

Tabell 10

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, i princip alltid 1 170 900 146 400 19 2 Ja, någon gång ibland 4 723 300 158 200 77 3 Nej, aldrig 214 000 70 000 4 1 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Tabellen visar att så många som 96 procent av de tillfrågade handlar miljömärkta varor någon gång. Siffran är påtagligt hög, vilket kan förklaras med att drygt tre fjärdedelar uppger att de handlar miljömärkta varor någon gång ibland. Men det framgår även att så många som en femtedel av konsumenterna alltid handlar miljömärkta varor.

Av tabellen går det också att utläsa att konsumenter över lag är väl medvetna om att det finns miljömärkta varor och att de emellanåt också gör medvetna val när de gör sina inköp.

För Utredningens del är detta en högst intressant upplysning, eftersom en förutsättning för att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning är att konsumenterna är så medvetna om vad det finns för valmöjligheter att de kan överväga om de önskar handla jämställdhetsmärkta varor.

Av diagrammet blir det tydligt att det endast är små skillnader mellan kvinnor och män när det gäller frågan om de någon gång handlar miljömärkta varor. Det är endast fem procent fler kvinnor än män som alltid handlar miljömärkta varor. När det i stället gäller dem som handlar miljömärkta varor någon gång ibland gäller i stället motsatsen, då är det tre procent fler män än kvinnor som gör sådana inköp. Skillnaden mellan de kvinnor och de män som aldrig gör miljömärkta inköp är i princip obefintlig. Det är endast fyra procent män och tre procent kvinnor som väljer att aldrig köpa sådana varor.

För Utredningens del är detta av central betydelse. Ofta brukar det framhållas att det finns stora skillnader i åsikter mellan kvinnor och män. Bland annat brukar det framhållas att kvinnor är närmare naturen och på så sätt också väljer att göra mjukare val. Detta är således något som vår studie inte kan ge belägg för.

9.2.2. Läkemedel genom läkare

Fråga 2: Skulle Du kunna tänka Dig att be Din läkare att förskriva läkemedel som var utprovade för både kvinnor och män?

Upplysning Kvinnors och mäns kroppar kan emellanåt reagera olika på olika läkemedel. I dag är endast ett fåtal läkemedel testade på kvinnor när de kommer ut på marknaden. Det har hänt att läkemedel som har varit testade och godkända har lett till biverkningar hos just kvinnor.

Tabell 11

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, säkert 2 263 400 178 100 37 3 Ja, kanske 2 208 600 179 000 36 3 Nej, aldrig 393 300 91 000 6 1 Vet ej 1 242 800 146 700 20 2 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Nära tre fjärdedelar av de tillfrågade uppger att de kan tänkta sig att be sin läkare förskriva läkemedel som är testade på både kvinnor och män. Av dem kan lite drygt en tredjedel (37 procent) med all säkerhet be sin läkare att förskriva läkemedel som är utprovade och godkända för både män och kvinnor. I princip lika många kan eventuellt tänka sig att uppmana sin läkare att skriva ut sådana läkemedel (36 procent). Knappt en femtedel (20 procent) kände sig osäkra på om de skulle kunna tänka sig att påverka sin läkare i det här avseendet. Endast 6 procent är övertygade om att de aldrig skulle be läkaren om att förskriva läkemedel som är utprovade på både män och kvinnor.

För Utredningens del betyder detta att det borde finnas en marknad för jämställdhetsmärkta receptbelagda läkemedel. Så många som 37 procent skulle eventuellt kunna tänka sig att be sin läkare att förskriva läkemedel som är testade och godkända för både kvinnor och män.

Frågan är emellertid mer komplicerad än att det går att ge ett entydigt svar utifrån dessa siffror. Det finns flera studier som beskriver hur patienter känner sig underordnade och också står i beroendeställning till sin läkare. Siffrorna bör således ställas i relation till siffrorna i tabellerna 12 och 13 (frågorna 3 och 4 i enkäten). Ofta brukar relationen läkare–patient beskrivas som hierar-

kisk. Det är möjligt att fler skulle kunna tänka sig att uppmana sin läkare att förskriva vissa preparat om förhållandet mellan patient och läkare blev både mer jämlikt och jämställt.

Diagrammet illustrerar hur kvinnor och män tror att de kommer att förhålla sig till läkemedel som är testade och godkända på både kvinnor och män. Skillnaden mellan de kvinnor och de män som är övertygade om att de kommer att be sin läkare att förskriva sådana läkemedel och de som tror att de kommer att be sin är i princip obetydlig.

Störst skillnad mellan könen finns i den grupp som uppger sig inte veta huruvida de kommer att be sin läkare att förskriva de aktuella läkemedlen. 7 procent fler män (24 procent) än kvinnor (17 procent) hade kryssat för att de inte visste om de skulle be sin läkare att förskriva läkemedel som är utprovade på både män och kvinnor.

Om de personer som uppgivit att de aldrig kommer att föreslå sin läkare att förskriva de aktuella läkemedlen slås samman med den osäkra gruppen, blir skillnaden mellan könen hela 10 procent (32 procent av männen respektive 22 procent av kvinnorna). En förklaring till den stora skillnaden mellan män och kvinnor kan vara att fler män än kvinnor känner sig trygga med de läkemedel som

finns på marknaden och att de därmed inte finner anledning att påverka sin läkare att förskriva de läkemedlen.

För Utredningens del är det emellertid av största intresse att så många som nära fyra femtedelar av alla kvinnor och drygt två tredjedelar av alla män tror att de kommer att uppmana sin läkare att förskriva läkemedel som är utprovade på både män och kvinnor.

9.2.3. Läkemedel på apotek

Fråga 3: Skulle Du kunna tänka Dig att på apoteket köpa receptfria läkemedel som var utprovade för både kvinnor och män?

Tabell 12

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, säkert 3 127 100 184 300 51 3 Ja, kanske 1 962 500 172 900 32 3 Nej, aldrig 228 600 71 300 4 1 Vet ej 790 000 125 000 13 2 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Drygt fyra femtedelar menar att de skulle kunna tänka sig att köpa receptfria läkemedel som är utprovade för både kvinnor och män på apoteket. Av dem är mer än hälften övertygade om att de säkert skulle kunna tänka sig att köpa sådan medicin på apoteket. Endast fyra procent av de tillfrågade uppger att de inte skulle kunna tänka sig att göra det.

Det är ungefär lika många män som kvinnor som menar att de kan tänka sig att köpa receptfria läkemedel som är utprovade för både kvinnor och män på apoteket.

De personer som menar att de över huvud taget inte kan tänka sig att köpa sådana läkemedel är till övervägande del desamma som det saknades flera uppgifter om, såsom om de har hemmavarande barn, eller om det finns barn i hushållet, vilken form av bostad de bor i (eget ägande av villa, radhus, kedjehus, eller bor i bostadsrätt eller hyresrätt), eller var de bor. Gruppen är vidare överrepresenterad av personer som har annan utbildning än folkhögskola, realskola, gymnasium (1–2 eller 3–4 år) eller har universitetsutbildning. Majoriteten består vidare av personer som antingen är projektanställda eller som det saknas uppgifter om vilken sysselsättning de har. Därutöver är det något fler personer som antingen är lång-

tidsarbetslösa eller pensionärer som är avogt inställda till att köpa sådan medicin.

För Utredningen är det emellertid av stort intresse att så många som 83 procent kan tänka sig att köpa sådana läkemedel på apoteken. I den gruppen ingår även flera långtidssjukskrivna.

Diagrammet illustrerar att det i princip inte är några skillnader alls mellan kvinnor och män när det gäller frågan om de skulle kunna tänka sig att köpa receptfria läkemedel på apotek. Det saknas helt skillnader mellan könen bland dem som är övertygade om att de kan komma att köpa sådana läkemedel (51 procent vardera) samt dem som är osäkra på om de kommer att välja sådana läkemedel (13 procent vardera). Det är något fler kvinnor än män som menar att de kanske kan tänka sig att välja just sådana läkemedel (33 respektive 31 procent). Den grupp som består av personer som menar att de aldrig skulle kunna tänka sig att köpa sådana läkemedel består av några få procent fler män än kvinnor (5 respektive 3 procent).

9.2.4. Naturmedicin

Fråga 4: Skulle Du kunna tänka Dig att köpa naturmedicin som var utprovad för både kvinnor och män?

Tabell 13

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, säkert 2 788 500 184 700 46 3 Ja, kanske 2 051 700 176 300 34 3 Nej, aldrig 348 000 85 600 6 1 Vet ej 919 900 133 100 15 2 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

På samma sätt som gällde för de två tidigare frågorna som rör läkemedel är det en övervägande majoritet (fyra femtedelar) som kan tänka sig att köpa naturmedicin som är utprovat på både män och kvinnor. Det är lika många som inte kan tänka sig att be sin läkare att förskriva läkemedel, som är utprovad på både män och kvinnor som inte heller kan tänka sig att köpa sådan naturmedicin (sex procent). Gapet mellan de två grupperna som består av personer som är osäkra på huruvida de skulle kunna tänka sig att köpa naturmedicin som är utprovad på både kvinnor och män och dem som kan tänka sig att be sin läkare förskriva läkemedel som är utprovad på både kvinnor och män uppgår till fem procent (15 respektive 20 procent).

Att så många som 80 procent kan tänka sig att köpa sådan naturmedicin (46 procent är övertygade och 34 procent tror att de skulle kunna köpa sådan medicin), innebär att Utredningen har tungt vägande skäl för att förorda att sådan naturmedicin – tillika med receptförskrivna och receptfria läkemedel – ska kunna bli föremål för jämställdhetsmärkning.

Diagrammet visar att det visserligen finns skillnader mellan hur kvinnor och män har svarat när det gäller frågan om de kan tänka sig att köpa naturmedicin som är utprovad på både kvinnor och män. Men skillnaderna är små. Det är några få procent fler kvinnor än män

som

kan tänka sig att köpa sådan medicin (46 procent av

kvinnorna respektive 45 procent av männen är övertygade om att de skulle kunna göra sådana inköp, 35 procent av kvinnorna respektive 32 procent av männen svarar att de kanske skulle kunna köpa sådan medicin).

Den tredje största gruppen består av personer som är osäkra på hur de kan tänkas agera i en sådan situation. Skillnaden mellan könen är dock marginell (16 procent av männen och 14 procent av kvinnorna). På samma sätt är det två procent fler män än kvinnor (7 respektive 5 procent) som menar att de aldrig skulle kunna tänka sig att köpa sådan medicin. Det kan finnas anledning att notera att dessa två grupper kanske inte endast består av personer som är tveksamma inför de naturmedicinerna. Det kan vara så att gruppen även består av personer som är tveksamt inställda till just naturmediciner.

För Utredningens del är det av intresse att både kvinnor och män i förhållandevis stor utsträckning är positivt inställda till de produkterna.

9.2.5. Sammanfattning av intresset för jämställda läkemedel

Nedanstående diagram utgör en sammanställning av hur de tillfrågade svarar på de tre frågorna om de skulle kunna tänka sig att be sin läkare att förskriva läkemedel som är utprovade för både kvinnor och män, att på apotek köpa receptfria läkemedel som är utprovade för både kvinnor och män samt att köpa naturmedicin som är utprovad för både kvinnor och män.

Läkemede l och naturme dicin

0 10 20 30 40 50 60

Ja, säkert Ja, kanske

Nej, aldrig Vet ej

Svarsalternativ

A n tal i procent

Läkemedel genom läkare

Läkemedel på Apotek

Naturmedicin

Av diagrammet blir det tydligt att de tillfrågade sätter möjligheten att köpa receptfria läkemedel som är utprovade på både kvinnor och män framför möjligheten att be sin läkare skriva ut medicin som är utprovad på både kvinnor och män och naturmedicin som är framtagen på ett liknande sätt.

9.2.6. Möbler och kontorsredskap

Fråga 5: Skulle Du kunna tänka Dig att köpa möbler/kontorsredskap som var utprovade för både kvinnor och män?

Upplysning I princip alla möbler som finns på marknaden är utformade med en 180 cm lång man i 50-årsåldern som förebild. Det betyder att stora flertalet kvinnor, men även en del män, är så korta att de drabbas av

onda ryggar på grund av att bord, stolar, fåtöljer, soffor, diskbänkar har utformats för att vara funktionella för andra än dem själva.

Tabell 14

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, säkert 3 094 300 184 300 51 3 Ja, kanske 1 605 900 165 000 26 3 Nej, förmodligen inte 948 200 134 600 16 2 Vet ej 459 900 97 900 8 2 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Av tabellen framgår det att mer än tre fjärdedelar menar att de antingen är helt övertygade om att de skulle kunna tänka sig att köpa möbler eller kontorsredskap som är utprovade för både kvinnor och män. Så många som 51 procent är övertygade om att de skulle kunna köpa sådana möbler eller kontorsredskap och drygt en fjärdedel (26 procent) svarar att de kanske skulle kunna tänka sig det.

Knappt en femtedel (16 procent) tror inte att de skulle köpa sådana möbler eller kontorsredskap med motiveringen att de förmodligen inte skulle bry sig om huruvida de är anpassningsbara till både kvinnor och män. Framför allt de som arbetar i eget hushåll uppger detta (32 procent). Endast åtta procent svarar att de inte vet hur de skulle göra om de stod inför valet att köpa möbler och kontorsredskap som är anpassningsbara för både kvinnor och män.

Diagrammet illustrerar att det förekommer skillnader mellan hur kvinnorna och männen svarar på frågan om de skulle kunna tänka sig att köpa möbler eller kontorsredskap som är utprovade för både kvinnor och män. Det är väsentligt fler kvinnor än män (56 respektive 45 procent) som kan tänka sig att köpa sådana möbler. Men det är fler män än kvinnor som eventuellt skulle kunna tänka sig att köpa sådan möbler.

Nära en femtedel av männen och lite drygt en åttondel av kvinnorna (18 respektive 13 procent, vilket motsvarar två procent över respektive tre procent under genomsnittet) uppger att de förmodligen inte kommer att köpa möbler eller kontorsredskap som är utprovade för både kvinnor och män.

Endast åtta procent av männen och sju procent av kvinnorna uppger att de inte vet om de skulle kunna tänka sig att köpa sådana möbler eller kontorsredskap.

Det är svårt att ge en förklaring till varför det är så stora skillnader mellan kvinnornas och männens svar. Men en förklaring kan vara att mäns fysiologi motsvarar den modell som utgör prototypen för möbler och kontorsredskap.

För Utredningens del är det emellertid mest centralt att det generellt sett finns ett stort intresse för sådana möbler och kontorsredskap.

9.2.7. Anpassningsbara bilar

Fråga 6: Skulle Du kunna tänka Dig att köpa en bil som är anpassningsbar till både kvinnor och män?

Upplysning Whiplash/pisksnärt är beteckningen för en rörelse som halsrygg och huvud utför och som till exempel kan drabba nacken i samband med trafikolyckor. Flertalet bilstolar, nackstöd och krockkuddar har utformats med en 180 cm lång och 78 kg tung man som förebild. De som inte når upp till denna vikt eller längd löper en avsevärd risk att utsättas för just whiplashskada.

Tabell 15

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, säkert 3 249 900 184 700 53 3 Ja, kanske 1 253 000 150 800 21 2 Nej, förmodligen inte 656 900 116 300 11 2 Vet ej 239 600 71 000 4 1 Ej aktuellt 708 800 113 600 12 2 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Tabellen visar att nära tre fjärdedelar (74 procent) menar att de skulle kunna tänka sig att köpa en bil som är anpassningsbar till både kvinnor och män. Det betyder att det är något färre (tre procent) som kan tänka sig att köpa en sådan bil i förhållande till dem som kan tänka sig att köpa möbler och kontorsredskap som är anpassningsbara till både kvinnor och män.

Det är också något färre som menar att de förmodligen inte skulle bry sig om huruvida bilen är anpassningsbar eller inte. Det är främst de värnpliktiga och egna företagarna som menar att de förmodligen inte skulle bry sig särskilt mycket om huruvida bilen är anpassningsbar till både kvinnor och män.

Det kan finnas anledning att notera att det inte är någon värnpliktig som anför att de inte skulle kunna tänka sig att köpa möbler eller kontorsredskap som är anpassningsbara till både kvinnor och män.

Endast fyra procent uppger att de inte vet huruvida de ska välja en bil som är anpassningsbar på det sättet. Den tredje största gruppen består av dem som uppger att det inte är aktuellt att köpa en bil (12 procent).

Av detta borde man kunna dra slutsatsen att det stora flertalet tror att de skulle kunna tänka sig att köpa en bil som är utformad för att passa både kvinnor och män.

Diagrammet visar att det endast är en obetydlig skillnad mellan kvinnornas och männens svar när det gäller frågan om de kan tänka sig att köpa en bil som är anpassningsbar till både kvinnor och män (54 respektive 53 procent). Det är något fler män än kvinnor som tror att de skulle kunna tänka sig att köpa en sådan bil (23 respektive 18 procent).

Det är främst kvinnorna som uppger att det inte är aktuellt att köpa en bil som är anpassningsbar till flera. Mot slutet av år 2000 fanns det 3 998 614 bilar registrerade i Sverige. Majoriteten, 2 188 175 (motsvarande 54 procent), av dem är registrerade på män. Lite drygt en fjärdedel, 1 048 626 (motsvarande 26 procent) är registrerade på kvinnor. Övriga bilar, 761 813 (motsvarande 20 procent) är registrerade på juridiska personer. En förklaring till att kvinnor uppger att det inte är aktuellt att köpa en bil som är anpassningsbar till både kvinnor och män kan vara att kvinnor inte ser sig som bilägare. Eventuellt skulle bilar som är mer anpassningsbara till olika människor kunna förändra den uppfattningen.

9.2.8. Sammanfattning av intresset för anpassningsbara produkter

Nedanstående diagram utgör en sammanställning över hur de tillfrågade svarar på de båda frågorna om de skulle kunna tänka sig att köpa möbler eller kontorsredskap som är utprovade för både kvinnor och män samt att köpa en bil som är anpassningsbar till både kvinnor och män.

Anpassningsbara produkter

0 10 20 30 40 50 60

Ja, säkert

Nej,

förmodligen

inte

Ej aktuellt

Svarsalternativ

Antal i procent

Möbler och kontorsredskap Bilar

Diagrammet tydliggör bland annat att det framför allt är anpassningsbara bilar som de tillfrågade menar att de med all säkerhet kan tänka sig att välja. Men om staplarna ”ja, säkert” och ”ja, kanske” slås samman är det i stället möbler och kontorsredskap som blir de mest attraktiva produkterna.

9.2.9. Pensionsförsäkring

Fråga 7: Skulle Du kunna tänka Dig att välja en pensionsförsäkring som berättigade kvinnor och män till lika hög pension?

Upplysning Omkring 925 000 kvinnor betalar regelbundet in pengar till pensionsförsäkringar. Men även om de betalar in lika mycket som männen i premier till försäkringsbolagen erhåller de lägre ersättning när de går i

pension. I en debattartikel i DN nämns följande räkneexempel: en man och en kvinna sparar vardera 500 kr i månaden i tjugo år. Mannen får 176 kr mer per år i pension. På tio år blir skillnaden 11 760 kr. Motiveringen till att kvinnor erhåller lägre pension än män är att kvinnor lever längre än män och att pensionen av den anledningen generellt sett ska betalas ut till kvinnorna under en längre tid än till männen.

Tabell 16

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, säkert 3 548 200 177 000 58 3 Ja, kanske 934 900 132 300 15 2 Nej, förmodligen inte 710 000 115 700 12 2 Vet ej 342 900 86 900 6 1 Ej aktuellt 572 300 104 100 9 2 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Tabellen illustrerar att lite drygt hälften (58 procent) av de tillfrågade menar att de tveklöst kan tänka sig att teckna en pensionsförsäkring som berättigar kvinnor och män lika hög pension. Nära en sjättedel av de tillfrågade menar att de eventuellt skulle kunna teckna en sådan försäkring.

Nära en tiondel av de tillfrågade uppger att det inte är aktuellt att teckna en sådan försäkring. Det är främst personer i åldern 65–74 år som uppger detta (30 procent).

Drygt en tiondel (12 procent) uppger att de förmodligen inte skulle bry sig om huruvida det är fråga om en pensionsförsäkring som berättigar kvinnor och män lika hög pensionsersättning. Intressant nog är det främst de yngre som uppger detta. Bland dem som är i åldern 18–24 år uppger hela 17 procent att detta är en likgiltig fråga. 15 procent av dem som är i åldern 25–34 år och 11 procent av dem som är i åldern 35–64 år menar också att detta är en fråga som saknar intresse.

Diagrammet synliggör att det är stora skillnader i hur män och kvinnor kan tänka sig att välja pensionsförsäkring. Det är uppenbart att männen, generellt sett, är mer negativt inställda till pensionsförsäkringar som berättigar kvinnor och män lika hög pension.

Medan hela 70 procent av kvinnorna skulle kunna välja en sådan pensionsförsäkring, är endast 46 procent av männen beredda att teckna en sådan försäkring. Å andra sidan skulle hela 20 procent av männen och endast 10 procent av kvinnorna kunna tänka sig att teckna en försäkring som berättigar kvinnor och män lika hög pension. Det betyder att 80 procent av kvinnorna och 66 procent av männen ändå skulle kunna tänka sig att göra ett sådant pensionsval.

Så många som 65 procent i åldern 50–65 år kan väl tänka sig att välja en pensionsförsäkring som ger kvinnor och män lika hög pension. Hela 70 procent bor i Övre Norrland och 62 procent i Skåne eller Blekinge. 69 procent av de personerna har barn som är 18 år eller äldre

En förklaring till den stora skillnaden i svaren mellan könen kan vara att en sådan förändring kan komma att innebära att ersättningen från pensionsförsäkringen kommer att jämnas ut. Det skulle kunna få till följd att männens ersättning minskar, eller åtminstone inte kommer att öka. För ett sådant resonemang talar bland annat

att nästan 20 procent av männen uppger att de förmodligen inte skulle kunna tänka sig att teckna en sådan försäkring.

9.2.10. Försäkringar

Fråga 8: Skulle Du kunna tänka Dig att teckna en försäkring som innebar att män och kvinnor betalade lika hög försäkringspremie?

Upplysning Unga män utsätts för misshandel av obekanta personer i långt större utsträckning än kvinnor. Den misshandel som män drabbas av sker nästan uteslutande utomhus. När kvinnor utsätts för våld sker det i stället vanligtvis inomhus och av manliga personer i kvinnornas närhet.

Försäkringspremier fastställs efter att försäkringsbolaget har gjort s.k. riskbedömningar. Det betyder bl. a. att kvinnor och män ofta betalar olika höga premier.

Tabell 17

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, säkert 3 023 400 186 900 49 3 Ja, kanske 1 592 500 164 100 26 3 Nej, aldrig 168 500 60 600 3 1 Vet ej 655 600 116 200 11 2 Ej aktuellt 668 200 109 000 11 2 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Av tabellen framgår det bland annat att knappt hälften av de tillfrågade kan tänka sig att teckna en försäkring som innebär att kvinnor och män betalar lika hög försäkringspremie. Det betyder att det nästan är en tiondel färre än de som uppger att de kan tänka sig att teckna en pensionsförsäkring som innebär att kvinnor och män erhåller lika hög pension.

De siffrorna bör dock jämföras med dem som visar hur många som eventuellt skulle kunna tänka sig att teckna en försäkring som innebär att kvinnor och män betalar lika hög försäkringspremie. Så många som tre fjärdedelar kan tänka sig att teckna en sådan försäkring. Det är endast tre procent som uppger att de aldrig skulle kunna teckna en sådan försäkring. Det är nästan tio procent

färre än de som menar att de inte kan tänka sig att teckna en pensionsförsäkring som berättigar kvinnor och män till lika hög pension.

Lite drygt två tiondelar (elva procent vardera) uppger antingen att de inte har någon uppfattning i frågan eller att det inte är aktuellt att teckna någon försäkring.

Diagrammen illustrerar att det i princip inte är någon skillnad mellan kvinnors och mäns uppfattning när det gäller frågan om de skulle tänka sig att teckna en försäkring som innebär att kvinnor och män betalar lika hög försäkringspremie (50 respektive 49 procent). Det är fler män än kvinnor som kan tänka sig att teckna en sådan försäkring.

Lite drygt en åttondel (13 procent) av kvinnorna menar att det inte är aktuellt att teckna en sådan försäkring, vilket bör jämföras med att det endast är en knappt tiondel av männen som uppger detta.

9.2.11. Placering av bankmedel

Fråga 9: Skulle Du kunna tänka Dig att välja att placera dina pengar i en bank som lånade ut pengar till kvinnor och män på lika villkor?

Upplysning Det påstås att kvinnor har svårare än män att erhålla lån för att starta bolag. Trots det anses kvinnor vara mer pålitliga som låntagare än män. Kvinnor lånar nämligen sällan mer pengar än vad de behöver och fullgör i princip alltid sina förpliktelser enligt avtalen.

Tabell 18

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, säkert 4 176 700 172 800 68 3 Ja, kanske 952 000 135 400 16 2 Nej, aldrig 80 200 41 500 1 1 Vet ej 485 400 101 200 8 2 Ej aktuellt 413 900 90 400 7 1 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Tabellen illustrerar att drygt två tredjedelar kan väl tänka sig att placera sina pengar i en bank som lånar ut pengar till kvinnor och män på lika villkor. En sjättedel av de tillfrågade menar att de eventuellt kan tänka sig att placera sina medel i en sådan bank. Det är endast en procent som uppger att de aldrig skulle kunna tänka sig att placera sina medel i en sådan bank.

Siffrorna i tabellen blir särskilt intressanta när de ställs i förhållande till de två tidigare tabellernas siffror. Då blir det särskilt tydligt att det är få av dem som hyser några som helst tvivel om att de skulle kunna tänka sig att placera sina medel i en bank som lånar ut pengar till kvinnor och män på lika villkor.

Diagrammet tydliggör förhållandet att män faktiskt är mer benägna än kvinnor att placera sina medel i en bank som lånar ut pengar till kvinnor och män på lika villkor (71 procent av männen respektive 65 procent av kvinnorna). Ställs dessa siffror i förhållande till de två tidigare diagrammen blir det också uppenbart att männen i det närmasta ser den frågan som prioriterad i långt större utsträckning än de två tidigare frågorna. Endast 46 procent av männen kan tänka sig att välja en pensionsförsäkring som berättigar kvinnor och män till lika hög pension. Något fler av männen (49 procent) kan tänka sig att teckna en försäkring som innebär att kvinnor och män betalar lika hög försäkringspremie.

Detta skulle kunna förklaras med att det inte är troligt att män tror att det finns risk att deras egna lånevillkor kan komma att försämras om bankerna lånar ut pengar till kvinnor och män på lika villkor. Det går ju nämligen inte att bortse från att det finns risk för att män kan komma att göra en kortsiktig ekonomisk förlust om kvinnor och män ska behandlas identiskt genom pensionsförsäkringar och försäkringar.

Skillnaderna mellan kvinnors och mäns svar när det gäller frågan om de skulle kunna tänka sig att placera sina pengar i en bank som lånar ut pengar till män och kvinnor på lika villkor är marginell när det gäller dem som har svarat att de eventuellt skulle kunna tänka sig detta, aldrig skulle kunna tänka sig detta eller dem som uppger att de inte har någon uppfattning i frågan.

Bank- och försäkringstjänster

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Ja, säkert

Ja, kanske

Nej, aldrig

Vet ej Ej aktuellt

Svarsaternativ

A n ta l i p ro c e n t

Pensionsförsäkring

Försäkring

Bank

Det finns emellertid anledning att fästa uppmärksamheten på att så många som en tiondel av alla kvinnor inte menar att det är aktuellt att placera sina pengar i en bank som lånar ut pengar till män och kvinnor på lika villkor. Det betyder att nära en femtedel av alla kvinnor menar att det antingen inte är aktuellt eller att de inte har någon uppfattning om huruvida de kan tänka sig att placera sina pengar i en bank som lånar ut pengar till män och kvinnor på lika villkor.

9.2.12. Sammanfattning av intresset för jämställda pensionsförsäkringar, försäkringar och banktjänster

Nedanstående diagram illustrerar förhållandet mellan hur de tillfrågade svarar att de skulle agera när det gäller, att välja en pensionsförsäkring som berättigar kvinnor och män till lika hög pension, att teckna en försäkring som innebär att kvinnor och män erlägger lika hög försäkringspremie, eller att placera sina pengar i en bank som lånar ut pengar till män och kvinnor på lika villkor.

Av diagrammet blir det tydligt att de tillfrågade är mest positivt inställda till tjänster som utförs vid banker som lånar ut pengar till kvinnor och män på lika villkor.

9.2.13. Verksamheter med jämställdhetsplaner

Fråga 10: Skulle Du kunna tänka Dig att köpa produkter eller använda Dig av tjänster som produceras/utförs vid verksamheter där det finns en upprättad jämställdhetsplan?

Upplysning Den 1 januari 1992 infördes en skyldighet för arbetsgivare att arbeta aktivt för jämställdhet i arbetslivet. Samtliga arbetsgivare som har minst tio (10) anställda är skyldiga att upprätta en s.k. jämställdhetsplan.

Planen ska vara anpassad till den enskilda arbetsplatsen. Den ska bl. a. innehålla uppgifter om hur många män och kvinnor som arbetar vid arbetsplatsen. Det ska framgå om männen och kvinnorna har olika stora möjligheter att vidareutbilda sig, hur könsfördelningen ser ut vid de olika nivåerna, om det förekommer sexuella trakasserier samt om män och kvinnor erhåller lika hög ersättning när de utför arbete som är lika eller kan betraktas som likvärdigt.

Tabell 19

Svarsalternativ Antal +/- % +/- Ja, absolut 3 795 500 180 700 62 3 Ja, kanske 1 236 100 149 700 20 2 Nej, aldrig 101 700 46 200 2 1 Vet ej 974 900 134 200 16 2 Totalt 6 108 200 32 200 100 0

Tabellen illustrerar de tillfrågades intresse för att köpa produkter eller använda tjänster som produceras eller utförs vid verksamheter där det finns en upprättad jämställdhetsplan. Drygt tre femtedelar (62 procent) menar att de tveklöst kan tänka sig att köpa eller använda produkter eller tjänster som kommer från sådana verksamheter. Till den gruppen hör även de som förklarar att de eventuellt kan tänka sig detta. Det betyder att så många som drygt fyra femtedelar (82 procent) är positivt inställda till sådana verksamheter.

16 procent har inte tagit ställning till frågan ännu (”vet ej”) och två procent uppger att de aldrig skulle kunna tänka sig att köpa produkter eller använda tjänster som produceras eller utförs vid verksamheter där det finns en upprättad jämställdhetsplan.

Av tabellen framgår det även att det finns ett intresse för att köpa produkter eller använda tjänster som produceras/tillverkas vid verksamheter där en jämställdhetsplan upprättats.

Att jämställdhet inte enbart är en kvinnofråga blir tämligen tydligt genom ovanstående diagram, som illustrerar att det faktiskt är fler män än kvinnor som skulle kunna tänka sig att köpa produkter eller använda sig av tjänster som produceras eller utförs vid verksamheter där det finns en upprättad jämställdhetsplan. Det är visserligen så att skillnaderna mellan de svar som kvinnorna respektive männen har avgivit endast är marginella, men faktum kvarstår att så många som 64 procent av männen och 61 procent av kvinnorna svarar att de med all säkerhet kan tänka sig detta.

Det är även så att det föreligger skillnader mellan dem som uppger att de kanske skulle kunna tänka sig att köpa produkter eller använda sig av tjänster som produceras eller utförs vid verksamheter där det finns en upprättad jämställdhetsplan (19 procent av kvinnorna och 21 procent av männen) samt dem som ännu inte har tagit ställning (18 procent av kvinnorna och 14 procent av männen).

9.2.14. Sammanfattning av intresset för jämställda produkter och tjänster

Nedanstående diagram utgör en sammanställning över hela enkäten

Jämställda konsumentval. Diagrammet illustrerar bland annat att konsumenter visar störst intresse för jämställda banktjänster, anpassningsbara bilar samt jämställda verksamheter.

Det är emellertid inte lämpligt att endast utgå från de tjänster där de tillfrågade svarar ”ja, alltid”, utan det svarsalternativet bör sammanföras med svarsalternativet ”ja, ibland/kanske”, eftersom det är troligt att de som tror sig komma att handla eller ta del av de produkterna eller tjänsterna troligen även kommer att agera på det sättet. När det gäller konsumenters intresse för miljömärkta varor är det ofta så.

Nedanstående diagram illustrerar de tillfrågades intresse för att ta del av jämställda produkter och tjänster inom de aktuella produkt- och tjänsteområdena.

Intresset för jämställda produkter, tjänster och verksamheter

19

37

51

46

51

53

58

49

68

62

77

36

32

34

26

21

15

26

16

20

4

6

4

6

16

11

12

3

1

2

20

13

15

8

4

6

11

8

16

12

9

11

7

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Nat

ur

me

dic

in

Bil

ar

Ban

k

Områden

In tr esser ad e i p ro cen t

Ja, alltid Ja, ibland/kanske Nej, aldrig Vet ej Ej aktuellt

Av diagrammet framgår det bland annat att de produkter som verkar vara mest intressanta för konsumenterna är de receptfria läkemedlen som finns att tillgå på apotek (84 procent) och naturmediciner (80 procent). Därutöver tydliggörs det att konsumenter prioriterar jämställda banktjänster (84 procent).

Men det blir även tydligt att konsumenter även är positivt inställda till verksamheter där det finns upprättade jämställdhetsplaner, s.k. jämställda arbetsplatser.

Avslutningsvis kan vi således konstatera att det finns ett stort intresse för jämställda produkter, tjänster och verksamheter. Av staplarna blir det även tydligt att det intresse som konsumenter säger sig visa för jämställdhetsmärkta produkter, tjänster och verksamheter ligger nära intresset för miljömärkta produkter. En fråga om konsumenter handlar miljömärkt (alltid eller någon gång ibland) mäter faktiska förhållanden men frågorna om de eventuellt tror sig vilja handla eller ta del av jämställdhetsmärkta produkter, tjänster eller verksamheter är hypotetiska. Men det går inte att bortse från de svar vi har fått på våra frågor, nämligen att det finns ett stort intresse från konsumenter att ta del av det vi har valt att kalla jämställda produkter, tjänster och verksamheter.

96

73

83

80

77

74

73

77

84

82

4

6

4

6

16

11

12

3

1

2

20

13

15

8

4

6

11

8

16

12

9

11

7

0 20 40 60 80 100 120

Nat

ur

me

dici

n

Bi

lar

Ba

nk

Ja, alltid/kanske Nej, aldrig Vet ej Ej aktuellt

Del IV

System för märkning och certifiering samt bedömning av

överensstämmelse

10. Frivilliga märknings- och certifieringssystem i Sverige och Europa

FRIJA:s förslag:

FRIJA föreslår att det införs ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning samt att jämställdhetsmärkningen görs oberoende av andra märkesordningar.

Sammanfattning av kapitel 10

I det här kapitlet beskriver vi olika kontrollordningar vid system för märkning och certifiering samt skillnaden mellan dynamiska och statiska system. Vi gör även en genomgång av ett flertal märken och märkesordningar som finns i Europa och Sverige. Kapitlet avslutas med en analys av förhållandet mellan miljömärkning och jämställdhet, varvid vi konstaterar att de erfarenheter som har vunnits på miljöområdet bör tas som utgångspunkt för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning.

Vi menar att det finns risk för att jämställdhetsfrågorna kommer i skymundan om de ska hanteras parallellt med/inlemmas i något av de befintliga systemen på marknaden. Vi konstaterar även att det är en helt annan fråga varifrån ett system för jämställdhetsmärkning bör administreras.

Utredningen har i uppgift att redovisa på vilket sätt uppbyggnad av befintliga kontrollordningar och erfarenheter från dessa ska kunna användas för jämställdhetsmärkning. Med kontrollordning avses det system som omger en bedömning av överensstämmelse.

Utgångspunkten är att en produkt eller tjänst ska uppfylla de krav som läggs fast i ett normerande dokument (kriteriedokument/ EU-direktiv etc.). För att skapa tilltro kan bedömningen av överensstämmelsen (kontroll av att kraven är uppfyllda) i vissa fall utföras av ett oberoende och kompetensprövat (ackrediterat) kontrollorgan, ofta ett certifieringsföretag eller provningslaboratorium.

Kontrollorganet gör också en löpande uppföljning. I andra fall kan tillverkaren, med stöd i ett kvalitetssystem, själv deklarera att kraven uppfylls, s.k. tillverkardeklaration eller självdeklaration. Därutöver finns det till exempel krav som är förbundna med användning av ett märke.

När det gäller ledningssystem (t. ex. kvalitetssystem, miljöledningssystem) finns de normerande dokumenten i internationella standarder. Det tillämpas inte någon märkning av de företag som uppfyller dessa standarder.

Vid sidan av obligatorisk bedömning av överensstämmelse och därtill hörande märkning, så som CE-märkning, finns ett rikt utvecklat system för frivillig bedömning av överensstämmelse och märkning inom ramen för olika certifieringssystem i syfte att öka tilltron till produktens egenskaper.

Märkningen är ytterst ett bevis på att en vara (produkt) eller tjänst uppfyller obligatoriska eller frivilliga krav/kriterier. I ett statiskt system som revideras efterhand, t. ex. lagstiftning, är kriterierna uppställda på förhand. Lagstiftning utgår från väsentliga krav avseende allmänna skyddsaspekter. Om kriterierna däremot har en utformning som innebär att föremålet ska genomgå en ständig utveckling mot ett bestämt mål talar man om dynamiska system. I ett statiskt system är det lättare för externa och oberoende kontrollorgan att utföra en bedömning om kraven är uppfyllda för att få det åtråvärda märket. Inom det frivilliga området finns ibland en blandning mellan statiska och dynamiska kriterier. Om kriterierna är uppställda på förhand och entydiga finns en garanti för att det inte ska bli fråga om skönsmässiga bedömningar. Vid kompetensprövning (ackreditering) kontrolleras bl.a. om kontrollorganet har tillräckliga kunskaper inom de områden (kriteriedokument) som ackrediteringen avser.

I Europa och många länder utanför Europa, utvecklas ackreditering mycket starkt inom det frivilliga området, baserat på standarder inom EN 45000-serien och/eller ISO/IEC Guide 25, 28 och 61. Det finns ingenting som hindrar att obligatorisk märkning kombineras med sådana frivilliga märkningar. Men det förekommer även att produkter som inte omfattas av särskilda rättsregler är certifierade. Vissa länder har väl inarbetade och frivilliga märkningssystem, så som t.ex. GS-märkningen i Tyskland, S-märket för elektrisk utrustning och Blå skylten på fritidsbåtar i Sverige, olika miljömärken, ekologisk odling, etnisk märkning, rättvisemärkning. Dessa märkningar förutsätter oftast lokal provning och kontroll. För tillverkaren, som eftersträvar en samordning, kan det därför

vara svårt att välja rätt organ och många produkter har flera märken. I praktiken kan även frivilliga certifieringssystem utgöra handelshinder och målet att en internationellt saluförd produkt endast ska genomgå bedömning av överensstämmelse på ett ställe – one stop testing and certification – är långt ifrån uppnått.

Det finns en strävan för att integrera det obligatoriska området med det frivilliga, eftersom många organ som utför teknisk kontroll bedriver verksamhet inom båda områdena. I praktiken kan det vara svårt, särskilt för ett litet land, att upprätthålla ett utbud av provnings- och certifieringstjänster på alla områden.

Det finns ett flertal märken på miljöområdet. I Sverige, Norge, Island och Finland används sedan år 1989 symbolen Svanen för att märka produkter i miljöhänseende. Inom EU används den s.k. EU-

Blomman som symbol för miljömärkningen. För att få ett godkännande krävs ofta att produkten är testad av ett oberoende laboratorium och att det finns en väl genomförd dokumentation av produkten. Miljömärkningsstyrelsen, som består av representanter från bland andra Naturvårdsverket, Industriförbundet, Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, Miljöförbundet och handeln, gör också fabriksbesök. Kostnaderna finansieras delvis genom ansökningsavgifter och årsavgifter, som står i relation till omsättning av produkten på marknaden.

Att certifieras för något innebär i korthet att certifieringsorganet efter avslutad bedömning av överensstämmelse utfärdar ett intyg, ett bevis, över att de särskilt uppställda kriterierna är uppfyllda. Certifiering används normalt som begrepp när det handlar om företags ledningssystem eller personers kompetens, t. ex. ISO 9000certifierad eller certifierad svetsare. Även ackreditering förekommer när det gäller kyl- och miljökontrollanter – i dessa fall har det ansetts att uppgiften ska utföras av ackrediteringsorganet självt och inte av ett certifieringsorgan som är ackrediterat.

Legitimering, diplomering, registrering och auktorisering används för att beskriva personers kompetens i olika sammanhang.

Produkter och tjänster som uppfyller vissa på förhand uppställda kriterier för märkning i någon form beskrivs således vara märkta efter ett visst system.

Vi gör i det följande en beskrivning och genomgång av några märknings- och certifieringssystem som finns på den svenska marknaden i Sverige och Europa.

10.1. Miljömärkning – en inledning

I dag finns det ett flertal märkningssystem som alla garanterar att en produkt eller tjänst uppfyller vissa krav ur miljömässig synvinkel. Kraven och inriktningen på vad det specifika märket garanterar varierar. I enstaka fall är kriteriedokumenten inte heller offentliga. Detta skapar en osäkerhet för konsumenter och näringsidkare över vad det aktuella märket egentligen står för.

Miljömärkningen kan delas in i två olika kategorier, tillverkarens självdeklaration (även tillverkardeklaration) och tredjepartscertifiering.

Självdeklaration innebär att den som påstår att en produkt uppfyller vissa krav (ofta tillverkaren eller importören) också går i god för att detta är riktigt. Inom de obligatoriska systemen ska det ske en dokumentering efter en särskild ordning, technical file, vid vilket det råder strikt ansvar för tillverkningen. Formen har, särskilt när det gäller frivilliga ordningar, kritiserats för att det är svårt att veta om producenternas utfästelser överensstämmer med de verkliga förhållandena, eftersom kontrollen av överensstämmelse endast kan ske av produkter som satts på marknaden.

En tredjepartscertifiering kan ses som ett svar på den nu berörda kritiken. Att en produkt eller tjänst är tredjepartscertifierad innebär att de kriterier som är uppställda för att få märket också bedöms vara uppfyllda av en oberoende tredje part (kontrollorgan i tredjepartsställning) som även kan vara ackrediterad för uppgiften.

10.2. Olika typer av miljömärkningar

Den internationella standardiseringsorganisationen (ISO) använder sig av följande tre typindelningarna.

1

För fullständigheten ger vi här

också en beskrivning av en fjärde typ.

1

Följande resonemang utgår från bland annat Miljömärkning och konsumentmakt av Minna Gillberg, bilaga 1, Jämställdhetsmärkning. Konsumentmakt för ett jämställt samhälle (Ds 1998:49), Märk väl! (SOU 1997:7), kap. 4 samt ISO/TR 14 025 – Miljömärkning och miljödeklarationer. Typ III miljödeklarationer, SMS Rapport 58, First edition 2000-03-15, (2000).

10.2.1. Typ I – tredjepartscertifierad miljömärkning

Typ I är en tredjepartscertifierad miljömärkning. Företag har möjlighet att på frivillig basis ansöka om certifiering för att få det aktuella märket.

2

Rätten att utnyttja märket förutsätter att använ-

daren är kontrollerad och godkänd av den myndighet eller privata organisation som äger företräda de aktuella märkena. Certifieringen utgår från krav som behörig märkningsorganisation menar är av vikt vid bedömning av den aktuella produkten eller tjänsten ur miljöhänseende. Bra Miljöval/Falken, och Svanen är exempel på märken som Svenska Naturskyddsföreningen respektive SIS Miljömärkning utfärdar vid miljömärkning av Typ I. I Tyskland finns märket Blå Ängeln. Inom EU utvecklas den så kallade EU-blomman.

10.2.2. Typ II –

självdeklaration från företagen

Typ II är en självdeklaration från företagen att en produkt eller tjänst uppfyller vissa miljömässiga krav.

3

De som använder sig av

dessa symboler gör således påståenden om att det som har försetts med symbolen stämmer överens med de påstådda förhållandena. Även om de kvalitetsmässiga kraven utgår från vissa på förhand givna kriterier sker det inte någon oberoende tredjepartsbedömning av om kriterierna verkligen är uppfyllda.

Pandan, Änglamark och Skona är exempel på märken som faller in under miljömärkningens kategori Typ II.

10.2.3. Typ III – tredjepartscertifiering av miljövarudeklarationer

Typ III är en tredjepartscertifiering av en eller flera produkters miljövarudeklarationer. Miljövarudeklarationerna tar sin utgångspunkt i varans hela livscykel.

4

Tanken är att konsumenter och

näringsidkare ska ha möjlighet att göra jämförelser mellan produkternas skilda miljöaspekter för att på så sätt själva kunna göra bedömningar av produkternas miljöegenskaper.

Miljömärkning enligt Typ III har hittills huvudsakligen använts utanför Sveriges gränser. Den svenska regeringen har också ut-

2 Angående definition, se ISO/TC207/SC3, 1995; ISO/DIN 14 024. 3 Angående definition, se ISO/DIN 14 021. 4Angående definition, se ISO/DIN 14 025.

tryckt sin tveksamhet inför miljövarudeklarationer. Bland annat har det anförts att miljövarudeklarationer ställer höga krav på konsumenterna när det gäller deras möjlighet att bedöma, värdera och överväga den aktuella miljövarudeklarationen.

För närvarande arbetar ISO med att utforma ett förslag till standardisering av Typ III. Men redan år 1998 tog det svenska Miljöstyrningsrådet Certifierade Miljövarudeklarationer fram ett förslag till miljövarudeklaration av ISO 14 025. Ytterligare exempel på miljövarudeklarationer är Scientific Certification Systems (SCS), Environmental Report Card – the Green Cross Scheme (USA).

10.2.4. Typ IV – märkning av en viss kategori av produkter

Typ IV innebär en märkning av en viss kategori av produkter, så som datorer eller skogsprodukter.

5

Det förekommer att vissa

märkningsprogram endast tar hänsyn till en del eller ett fåtal aspekter. TCO:s märkning av bildskärmar ställer till exempel endast krav på energieffektivitet och strålning. Inom jordbruksområdet är kraven väsentligt bredare. Här kan till exempel International Federation of Organic Agriculture Movements (IFOA), KRAV och Forest Stewardship Council (FSC) nämnas.

För att få använda beteckningen ekologiskt ställs det krav på att produkten har framställts i enlighet med Rådets förordning (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel. Rätten att använda beteckningen ställer bland annat krav på att produktionsmetoderna kontrolleras av ett oberoende kontrollorgan. I Sverige utfärdas certifikat av KRAV eller Svenska

Dementerförbundet. Kravmärkta produkter erhåller kontrollnumret SE. EKOL 1 och Demetermärkta produkter märks med numret ES. EKOL 2.

10.2.5. Tredjepartscertifiering av miljöfrågor

Bakgrunden till miljömärkningen är att nå en bättre miljö genom att undvika att naturen och med den människan går under. Tanken är att miljömärkningen ska bidra till ett ökat miljömedvetande hos konsumenter. Förhoppningen är att konsumenternas ökade kun-

5

Angående definition, se ISO/TC207/SC3/WGI.

skaper och engagemang i miljöfrågor ska leda till att de ställer högre krav på producenternas miljöarbete.

Ett system som innebär att oberoende parter granskar och garanterar att vissa på förhand givna kriterier uppfylls ökar tilltron till märkningsordningen. Märkena Bra miljöval/Falken, EU-Blomman,

KRAV, Svanen och Demeter är några exempel på miljömärken från den svenska marknaden.

10.2.6. Naturskyddsföreningens miljömärkning – Bra miljöval/Falken

Sedan sommaren 1992 är det möjligt att märka produkter vid den ideella organisationen Naturskyddsföreningen, som sedan flera år tillbaka arbetar med konsumtionens och livsstilens miljöpåverkan. Bra miljöval/Falken kan ses som ett resultat av ett samarbete mellan Natur-

skyddsföreningen och handeln.

En styrelse bestående av representanter från både Naturskyddsföreningen och handeln tar fram ett underlag för de kriterier som ska gälla vid miljömärkningen Bra miljöval/Falken. Kriterierna tar sin utgångspunkt i produktens miljöeffekter under hela dess livscykel. Kriterierna fastställs av föreningens generalsekreterare.

För att erhålla rätt att använda miljömärket Bra Miljöval/Falken ställs det krav på att sökanden kan styrka att produkten/-erna uppfyller de uppställda kraven. Sedan licensavgiften har erlagts får märket användas.

10.2.7. Europeiska unionens miljömärkning – EU-Blomman

År 1992 beslutade Europeiska gemenskapen (numera unionen) att införa ett miljömärkningssystem enligt Rådets förordning (EEG) nr 880/92 av den 23 mars 1992 om ett gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke.

Tanken med att införa ett miljömärke inom Unionen

var att harmonisera och samordna den nationella miljömärkningen för att på så sätt skapa en enhetlig standard för miljömärkningen. Målet är att minska antalet miljömärken inom EU, eftersom de kan verka hindrande för den fria varurörligheten.

Miljömärkningen finansieras både genom anslag från riksdagen och avgifter. Avgifterna för att använda miljömärket utgörs dels av en ansökningsavgift i form av ett engångsbelopp dels en årsavgift vilken är beroende av produktens omsättning inom EU:s inre marknad.

Kommissionen fattar beslut om vilka kriterier som ska tillämpas, efter omröstning i en kommitté där alla medlemsstaterna är representerade. Innan kommittén fattar sina beslut ska de dock inhämta yttranden från aktuella intressegrupper. I Sverige har regeringen valt att låta SIS Miljömärkning AB hantera EU-Blomman. Innehavaren av miljömärket får endast använda det tillsammans med den produkt för vilken miljömärket tilldelats. Användningen av märket är reglerat i ett standardavtal.

10.2.8. Svenska Demeterförbundet – Demeter

År 1957 bildades Svenska Demeterförbundet. Det är en ideell organisation med rötter i den antroposofiska rörelsen. Föreningens medlemmar är konsumenter och intresseföreningar. Svenska Demeterförbundet bedömer jordbruksproduktioner utifrån ett ekologiskt och biodynamiskt synsätt samt auktoriserar odlare, butiker, förädlare, grossister och importörer av ekologisk och biodynamisk jordbruksproduktion.

Den som vill få sin produktion kontrollerad och godkänd av Svenska Demeterförbundet kan ansöka om detta hos förbundet. Under förutsättning av ett godkännande skrivs ett avtal mellan producenten och föreningen om att producenten äger rätt att använda märket Demeter. Förbundet genomför årligen kontroller hos de producenter med vilka de har tecknat avtal.

10.2.9. Föreningen KRAV

År 1985 bildades ekonomiska föreningen KRAV. KRAV har sina rötter i den ekologiska rörelsen. Föreningens medlemmar är lantbrukare, företrädare för livsmedelsindustrin, förädlingsföretag, dagligvaruhandel och djurskydds-,

miljö- samt konsumentintressen. Märket syftar till att ge en trovärdig märkning och en effektiv kontroll av den ekologiska produktionen. Märket garanterar att produkten har tagits fram med ekologiska metoder.

Föreningen fastställer regler för och genomför kontroll av ekologisk odling, djurhållning samt förädling av livsmedel och andra produkter från jordbruket.

Den som vill få sin produktion kontrollerad av KRAV kan ansöka hos föreningen. Om producenten uppfyller de uppställda kraven för produktionen kan det tecknas ett avtal mellan producenten och föreningen. Avtalet berättigar producenten att använda föreningens symbol på sina samtliga produkter.

De som har ett avtal med KRAV kontrolleras av föreningen minst en gång per år. KRAV är ackrediterad som kontrollorgan av IFOAM, som är en egen ackrediteringsordning utanför de nationella ackrediteringssystemen.

10.2.10. Den nordiska miljömärkningen – Svanen

Redan år 1989 beslutade konsumentministrarna inom Nordiska ministerrådet att införa en gemensam miljömärkning av produkter.

6

Systemet fick rätten

att använda Nordiska ministerrådets egen symbol Svanen, men i grön färg försedd med texten miljö-

6

Förevarande avsnitt utgår huvudsakligen från Svanens hemsida: http://www.svanen.nu.

märkt. Danmark deltog inledningsvis som observatör och anslöt sig till systemet år 1997.

Svanen förvaltades vid starten av Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) och utgjorde där till en början en avdelning.

Kriterierna för de olika produktgrupperna utarbetas i nordiska expertgrupper. Det nordiska samordningsorganet Nordiska miljömärkningsnämnden fattar beslut om både vilka produktgrupper som ska vara aktuella för märkningen och fastställer kriterierna för märkningen.

Vid Svanenmärkning utgår kriterierna och bedömningen utifrån produktens hela miljöpåverkan under dess livscykel, det vill säga från råvara och produktion till användning, förstörelse och avfallshantering. Kriterierna revideras vanligtvis vart tredje år.

En producent eller en importör kan efter ansökan erhålla en miljömärkningslicens för en produkt, vilket innebär att företaget äger rätt att använda det nordiska miljömärket Svanen. För att företaget ska få en sådan licens ställs det bland annat krav på att företaget kan styrka att de aktuella kriterierna är uppfyllda. SIS Miljömärkning AB äger rätt att göra kontroller av de licensierade produkterna för att se till att uppställda kriterier efterlevs. En produkt som inte längre uppfyller kraven för licensen blir av med märket.

10.2.11. SIS Miljömärkning AB

År 1989 infördes ett harmoniserat nordiskt frivilligt miljömärkningssystem. Tanken var att den frivilliga miljömärkningen skulle stimulera utvecklingen och användningen av produkter som ur miljösynpunkt är bättre än andra i övrigt jämförbara produkter – ett jämförande system.

Genom omstruktureringar av miljömärkningsverksamheten i Sverige genomfördes år 1998 en förändring av förvaltningen av den nordiska miljömärkningen (Svanen) och den europeiska miljömärkningen (Blomman). Vid förändringen överflyttades förvaltningen av de båda bolagen till ett för ägarna – staten och SIS icke vinstgivande aktiebolag SIS Miljömärkning AB. Staten förvärvade 10 procent av aktiekapitalet i bolaget och röstetalet för samtliga aktier. Resterande 90 procent av aktierna innehas av SIS. Grunden för omstruktureringen var en önskan att skapa en klarare och effektivare organisation, som var tänkt att i förhållande till tidigare få en mer tydlig beslutsstruktur. Huvudinriktningen för bolagets

verksamhet skulle dock vara densamma som i den tidigare organisationen och bolagets skötsel skulle tillika med övriga förvaltningsuppgifter regleras genom ett avtal mellan ägarna. Bolaget är enligt bolagsordningen inte vinstdrivande.

SIS Miljömärkning AB är således det officiella nationella organet för det svenska arbetet inom miljömärkningsområdet samt för svensk medverkan i nordiskt, europeiskt och globalt miljösamarbete. Arbetet inom SIS Miljömärkning AB leds av Svenska Miljömärkningsnämnden (SMN). SIS Miljömärkning AB arbetar vidare med marknadsföring av verksamheten gentemot konsumenter, massmedia och näringsliv.

10.2.12. Den nordiska miljömärkningsnämnden

Den nordiska miljömärkningen är gemensam för Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. De olika ländernas arbete samordnas genom den Nordiska miljömärkningsnämnden, NMN, som beslutat om ett gemensamt regelverk för Nordisk miljömärkning.

Miljömärkningsnämnden arbetar bland annat med att bestämma produktgrupper och fastställa de kriterierna för miljömärkningen. Besluten i miljömärkningsnämnden skall vara enhälliga. Förslagen till kriterier utarbetas vid samnordiska expertgrupper, som är sammansatta av och har initierats av personer från bland annat myndigheter, miljöorganisationer, handel och industri. Förslagen remissbehandlas innan de slutligen fastställs av NMN. När kriteriedokumentet slutligen har fastställts har företag möjlighet att söka licens för en produkt inom gruppen. Licensansökningarna handhas av de olika ländernas sekretariat som också utfärdar licenser.

10.2.13. Den svenska organisationen

Den svenska organisationen SIS Miljömärkning AB leds av en styrelse, vilken utses av den svenska regeringen. I styrelsen finns det representanter från svensk Handel, Näringsdepartementet, Miljödepartementet och Miljöförbundet.

Det är den svenska miljömärkningsnämnden som leder arbetet inom SIS Miljömärkning AB. I nämnden sitter det företrädare för miljöintressenter och industrin. I nämnden sitter för närvarande representanter från Världsnaturfonden, Svensk Handel, Industriförbundet, Kemikalieinspektionen, Miljöförbundet Jordens Vänner,

Svenska Kommunförbundet (Miljökontoret), Naturvårdsverket, Konsumentverket och Sveriges konsumentråd.

Innan kriteriedokumenten fastställs sänds de ut på remiss till näringsliv, myndigheter, miljö- och intresseorganisationer. Det finns en allmän remissgrupp som består av följande organisationer:

Arbetsmiljöverket DAGAB Fältbiologerna Företagarnas riksorganisation Handelsanställdas förbund Husmorsförbundet Hem och samhälle ICA-förbundet Ingenjörsvetenskapsakademin Institutet för miljömedicin Institutet för vatten och luftvårdsforskning Miljöförbundet Jordens Vänner Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet Kommerskollegium Konsumentvägledarnas förening Kungliga Vetenskapsakademin Lantbrukarnas Riksförbund Packforsk Pensionärernas Riksorganisation Riksförbundet mot Astma-Allergi Statens Livsmedelsverk Svenska Kommunförbundet Svenska Renhållningsverksföreningen Sveriges Pensionärsförbund

Remisstiden uppgår vanligtvis till sex veckor. Sedan remisserna är sammanställda publiceras en remissammanställning. Sammanställningarna av remissvaren finns tillgängliga på SIS hemsida.

10.2.14. Finansieringen av miljömärkningen

SIS Miljömärkning AB bildades år 1989. De statliga anslagen framgår av nedanstående tabell.

Budgetår Anslag i kronor Förändring 1989/90 1900 000 +/- 0 1990/91 1 000 000 - 900 000 1991/92 2 700 000 + 1 700 000 1992/93 3 000 000 + 300 000 1993/94 5 000 000* + 2 000 000 1994/95 5 000 000 +/- 0 1995/96 (18 månader)

6 900 000 + 1 900 000

1997

4 600 000 - 2 300 000

1998

4 600 000

+/- 0

1999 2 800 000** - 1 800 000 2000 3 850 000*** + 250 000 2001 3 800 000 +/- 0 * Bidrag för EU-blomman ** Ursprungligen 4 600 000, minskning i vårbudgeten med 1 800 000

kronor.

*** Ursprungligen 3 600 000 kronor, ökning i vårbudgeten med 250 000

kronor.

Bolaget omsatte omkring 36 miljoner kronor under år 2001, varav 3 800 000 kronor avsåg det statliga stödet. Av dessa gick 2,66 miljoner kronor till EU-Blomman.

För år 2002 uppgår det statliga anslaget till 4,4 miljoner kronor, varav 1,32 miljoner kronor går till Svanen de resterande går 3,080.000 kronorna går till Blomman. Motivet till ökningen är att bolaget behöver ”eget rörelsekapital” för att inte bli beroende av sina kunder (industrin). För närvarande finns det 53 kriteriedokument och 1096 licenser (inom hela Norden) för Svanen och 15 kriteriedokument och 13 licenser för det europeiska miljömärket (EU-blomman).

Miljömärkningen är tänkt att vara självfinansierad genom licensavgifter och ersättningar från dem som låter miljömärka sina produkter. Staten har emellertid fortsatt att ge ett begränsat ekonomiskt stöd till Svanen även efter uppbyggnadsskedet. Detta för att finansiera sådant utvecklingsarbete som inte omedelbart kan förväntas bära sina egna kostnader. Det statliga stödet till Svanen

uppgår i år till omkring 800 000 kronor och övriga medel är avsedda för EU-blomman. EU-Blomman befinner sig fortfarande under uppbyggnad och är således helt beroende av det statliga stödet.

I regeringens riktlinjer för användandet av det statliga stödet framgår att under år 2002 ska insatserna koncentreras på

-

att vidareutveckla den nordiska miljömärkningen och bidra till utvecklandet av former för samarbete och samordning mellan det nordiska miljömärkningssystemet och EU:s system för miljömärkning,

-

att göra EU:s miljömärkningssystem mer spritt och känt på den svenska marknaden.

10.3. Organiseringen av standardiseringen

SIS organiserar det svenska deltagandet i det internationella standardiseringsarbetet.

7

Utgångspunkten är bland annat att svenska

företag, myndigheter och andra organisationer ska få möjlighet att delta och kunna påverka innehållet i internationella standarder.

8

i

dag är i stort sett all standard internationell och tillmäts ökad betydelse i rättsliga sammanhang bland annat som presumtion när det gäller uppfyllande av krav i EU-direktiv.

En standard kan beskrivas som en lösning på ett återkommande problem. Genom standardiseringen skapas förutsättningar för massproduktion. Användning av standarder syftar nämligen till att göra produkter och tjänster enklare, säkrare och billigare. Såväl den nationella som gränsöverskridande handeln underläggas också genom standardiseringen. Förfarandet som har demokratiska inslag, kan ibland upplevas som allt för tidsödande, särskild inom branscher som präglas av en snabb teknisk utveckling. Generellt sett bidrar standarder bland annat till ökad ekonomisk tillväxt samt förbättrad välfärd.

Standardiseringsorganisationen utarbetar standarder inom flera områden, så som bygg och anläggning, hälso- och sjukvård, konsumentprodukter, lednings-/managementsystem, material- och mekanteknik, miljö och säkerhet. Till de mest kända standarderna hör nog ISO 9000 för kvalitetsledning och ISO 14 000 för miljöledning.

7

Det nu aktuella avsnittet utgår huvudsakligen från SIS hemsida, http://www.sis.se/om_standardisering/organisation.asp.

8

Standardiseringen berörs vidare i kapitel 11 jämte bilaga 2 och 7.

SIS är en fristående ideell förening med medlemmar från både privat och offentlig sektor. I Sverige omsätter verksamheten årligen omkring 1 miljard kronor om även värdet på de insatser som utförs i företag och förvaltningar räknas in. SIS omsätter själva omkring 200 miljoner kronor och antalet anställda uppgår till omkring 160 personer. Den egna verksamheten finansieras av projektavgifter (50 %), försäljningsintäkter (40 %) och statliga medel (10 %).

Den svenska standardiseringsorganisationen, Swedish Standards Institute (SIS) består av en sammanslagning av sju organisationer (BST, HSS, IKH, SIS, SMS, STG och TKS) samt två bolag (SIS Forum AB och SIS Förlag AB). SIS vision är att vara en effektiv organisation för svenska företag, myndigheter och organisationer när det gäller att få kunskap om och få tillgång till olika standarder samt att kunna påverka och delta i arbetet med nationella, europeiska standarder.

9

SIS är medlem i de internationella standardiseringsorganisationerna CEN (europeisk) och ISO (global). Därigenom har SIS möjlighet att delta och påverka arbetet det internationella standardiseringsarbetet. CEN arbetar på uppdrag av bland annat EU med att ta fram standarder för den gemensamma marknaden.

10.4. Den internationella standardiseringsorganisationen – ISO

ISO är en internationell standardiseringsorganisation som bland annat arbetar med att utveckla och samordna olika standarder.

10

ISO bildades år 1947 och grundar sig

på de krav som den internationella handeln ställer på global standardisering. Tanken var att ”underlätta den internationella samordningen och harmoniseringen av industriella standarder”.

11

10.4.1. Miljöledningsstandard – ISO 14 000

ISO skapar inom standardserien ISO 14 000 ett stort antal generella standarder inom miljöområdet. Standarderna rör bl. a. miljöledning, miljömärkning och livscykelanalys. ISO 14 001, som är

9 www.sis.se. 10www.sco.ch. 11

Miljöledningsguiden, SIS miljöforum (1997), sid. 133.

den mest kända av standarderna, innehåller krav på miljöledningssystem. Standarden är ett frivilligt verktyg som ska underlätta för företag och organisationer att bedriva ett effektivt och strukturerat miljöarbete med hjälp av ett dokumenterat miljöledningsystem. Standarden ger en arbetsmodell som syftar till ständiga förbättringar av miljöarbetet. Den kan användas för en egen bedömning av överensstämmelsen med standarden eller som underlag för en extern certifiering av ett ackrediterat certifieringsorgan. Mycket förenklat kan det sägas att ISO 14 001 innehåller följande tre grundkrav.

Organisationen ska:

uppfylla lagar och andra krav inom miljöområdet, analysera sin miljöpåverkan och arbeta med ständiga förbättringar inom miljöområdet samt ha rutiner för det dagliga miljöarbetet.

ISO 14 001 syftar till att uppnå en god miljö inom företag och organisationer med ständig förbättring som ett centralt begrepp. Standarden ISO 14 004 innehåller råd och anvisningar om hur miljöledningen kan införas, upprätthållas och förbättras.

ISO 14 001 har fått mycket stor spridning. I Sverige finns det omkring 1 500 certifierade företag och organisationer med en stor spridning inom olika branscher och typer av verksamheter. Sverige är i täten när det gäller antalet certifikat i förhållande till landets storlek tillsammans med Danmark och Schweiz. I absoluta tal är Japan störst följt av Tyskland och England.

Systemet ställer emellertid inte endast krav på att företaget håller en god miljöprofil, utan det krävs även att företaget visar att det ständigt arbetar med miljöfrågor. Detta sker genom att företaget visar att det reducerar sin negativa miljöpåverkan. Ett certifikat enligt ISO-serien blir på så vis ett bevis på att företaget är engagerat i miljöfrågor och också arbetar aktivt med dem. Detta kan liknas vid en garanti för att miljöfrågorna inte hanteras slentrianmässigt. Det räcker med andra ord inte med att företaget upprättar en miljöpolicy och låter den ligga i skrivbordet fram till dess det är dags för utvärdering av arbetet ett år senare.

10.4.2. Eco Management and Audit Scheme – EMAS

Våren 2001 antog EU en uppdaterad förordning från EMAS (Eco Management and Audit Scheme). Den ursprungliga EMAS-förordningen är från år 1993, men den började inte tillämpas förrän omkring år 1995. Förändringarna syftade främst till att förbättra möjligheterna till marknadskommunikation. EMAS är tillämplig på alla slags verksamheter.

EMAS är en frivillig EU-förordning som rör miljöstyrning och revision av företags miljöarbete. I förordningen förordas företagens roll och ansvar för ett arbete för en mer hållbar utveckling. Tanken är att företagen ska anta en miljöpolicy och ett förhållningssätt som inte endast beskriver företagets arbete utifrån gällande lagstiftning. Miljöpolicyn ska även innehålla uppgifter och förslag på hur företaget ska arbeta med ständiga miljöförbättringar. På samma sätt som gäller för ISO-systemen är tanken att företagens miljöarbete inte ska ses som ett statiskt arbete. I stället understryks vikten av ett pågående processuellt miljöarbete. Den stora skillnaden mellan den tidigare EMAS-förordningen och ISO 14 001 är EMAS nya krav på en offentlig miljöredovisning.

Det är väsentligt färre företag som har valt att ansluta sig till EMAS än till ISO 14 001. I Sverige är det endast runt 240 företag som är EMAS-registrerade (vilket ska jämföras med drygt 1500 ISO-registrerade företag). I övriga Europa, som är EMAS tillämpningsområde, finns det omkring 400 registreringar. Majoriteten av dem finns i Tyskland.

EMAS reviderades mot bakgrund av de erfarenheter som vanns under EMAS tidigare tillämpning. Syftet med revideringen var att öka det marknadsmässiga värdet av en EMAS-registreringen och möjligheten att införa en särskild logotyp för en bredare och mer synlig användning av EMAS-information vid olika slags miljökommunikation.

EMAS innehåller bland annat rekommendationer om att använda miljöindikatorer/nyckeltal vid miljöarbetet. Tanken är att miljöindikatorerna/ nyckeltalen ska underlätta marknadens bedömning av miljöarbetet.

Årliga EMAS-redovisningar ska genomföras av miljökontrollanter, vilket är en skärpning i förhållande till tidigare.

10.4.3. Kvalitetsledning – ISO 9000

Principerna för kvalitetsledning inom företag och organisationer är av betydligt äldre datum än miljöledning. De första stegen togs i samband med stora militära upphandlingar under andra världskriget. Den första ISO-standarden för kvalitetssystem kom 1987 och grundade sig på äldre brittiska standarder. Successivt har en hel serie standarder byggts upp inom ISO 9000-serien.

Centralt för kvalitetsledning är att uppfylla kundens kvalitetskrav på en produkt (vara eller tjänst). Under 1990-talet växte antalet certifierade företag snabbt och i dag finns det omkring 400 000 ISO 9 000-certifikat världen över. I Sverige är antalet certifikat omkring 4 000. Traditionellt har ISO 9000 använts mest inom tillverkningsindustrin men de senaste åren har användningen inom tjänstesektorn ökat. Även inom offentlig verksamhet används modellen och för närvarande pågår till exempel inom sjukvården ett omfattande arbete med att införa standarden.

ISO 9000-serien ingår också i vissa av de system för produktkrav inom EU:s tvingade området. Här kan till exempel säkerhetsskäl och obligatoriska produktkrav nämnas.

En ny, kraftigt omarbetad version av standarden, ISO 9001:2000 gavs ut under hösten 2000. Det som är nytt i denna version är bland annat ett starkt fokus på processtänkande och krav på ständiga förbättringar. I det här avseendet är likheterna mellan ISO 9 001:2000 och miljöledningsstandarden ISO 14 001 påfallande.

10.5. Internkontroll av arbetsmiljön

Frågan om att trygga arbetstagares hälsa är ett förhållandevis stort område inom EG-arbetsrätten. Redan år 1974 underströks i en resolution från den 21 januari vikten av att upprätta ett handlingsprogram om förbättring av arbetstagares hälsa samt levnads- och arbetsvillkor. I syfte att harmonisera den spretiga arbetsmiljölagstiftningen i de olika länderna antogs ett antal direktiv på området.

Arbetsmiljöverket (tidigare Arbetarskyddsstyrelsen) har med stöd av 18 arbetsmiljöförordningen (1977:1166)

12

utfärdat ett fler-

tal föreskrifter som rör arbetstagares hälsa. För Utredningens vidkommande är det främst följande föreskrifter som är av betydelse:

12Prop. 1986/87:165, AU 1987/88:4. 18 § har reviderats med stöd av SFS 1990:974, prop. 1989/90:60, AU 1989/90:16.

AFS 1980:14 Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd beträffande

psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön,

AFS 1993:17 Kränkande särbehandling i arbetslivet, AFS 1994:01 Arbetsanpassning och rehabilitering och AFS 1996:6

Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpning av föreskrifterna om internkontroll av arbetsmiljön.

Av dessa är det särskilt föreskrifterna om internkontroll av arbetsmiljön som är av intresse. Föreskrifterna kan beskrivas som en handfast vägledning i att arbeta med att uppnå en god, sund och säker miljö. Dessa föreskrifter har nyligen (1 maj 2001) omarbetats och erhållit en ny form. Tanken är att de ska kunna tjäna som hjälpmedel vid arbetsmiljöarbetet.

I dag är det visserligen möjligt att belysa företag utifrån ett jämställdhetsperspektiv, men det finns i dag inte någon möjlighet att jämställdhetsmärka en produkt/tjänst eller bli certifierad i jämställdhetshänseende. Etikanalytikerna och Statistiska centralbyrån genomför mätningar av företag respektive kommuner med hjälp av kvantifierbara data. Kommunförbundet arbetar med jämställdhet utifrån jämtegreringsmetoden. Det finns även ett flertal konsulter som arbetar med att hjälpa företag att genomföra kartläggningar av företagens organisation ur jämställdhetssynpunkt. Här kan till exempel Investors in People nämnas.

10.5.1. Etikanalytikernas jämställdhetsranking

Etikanalytikerna

13

har funnits på markna-

den sedan början av år 2000. Analytikerna rankar börsnoterade företag ur olika etiska perspektiv, varav jämställdhet är ett. Tanken är att Etikanalytikernas analyser och värderingar av företagen ska vara vägledande för kapitalmarknaden och påverka näringslivet till goda affärer. Med goda affärer avses verksamheter som bygger på

demokrati och öppenhet, mångfald, respekt och ansvar, ärlighet och moral, samhällsansvar och nytta för helheten.

13

Texten utgör en sammanfattning av en telefonintervju med Etikanalytikernas vice VD Ulrika Hasselgren och bolagets hemsida http://www.etikanalytikerna.se.

Etikanalytikerna menar att det finns en positiv utveckling för verksamheter som både har konkurrenskraftiga strategier och tar ansvar för människor och miljö. Att kunna kombinera affärer och etik blir på så sätt nyckeln till framgång.

Etikanalytikerna genomför analyser av bolagen mot bakgrund av fem områden, varvid de bland annat ställer följande frågor:

Demokrati och öppenhet

Är företagen öppna med information? Finns det ledningssystem för miljö? Är etiska värderingar inskrivna i företagens mål och visioner? Har medarbetare ett inflytande över besluten? Har företaget demokratiska samarbetspartners och underleverantörer? Hur säkras respekten för oliktänkande, för medarbetares integritet och olika åsikter?

Mångfald

Återspeglar företagens ledningsstrukturer samhället i stort med hänsyn till ålder, kön, etnisk bakgrund och funktionshinder? Försöker företagen aktivt bredda erfarenhetsbasen vid rekryteringar? Finns det aktiva styrdokument så som jämställdhetsplan, mångfaldsplan och handikappolicy?

Respekt och ansvar

Är lönesättning och övriga arbetsvillkor rimliga? Hur värnar företaget arbetsmiljön? Finns det utvecklingsmöjligheter för alla i personalen, eller huvudsakligen för dem i ledande befattningar? Tar företaget ett aktivt ansvar för personal som blir övertalig? Tar företaget ansvar för arbetsvillkor hos underleverantörer? Har företaget mekanismer till skydd och stöd för en anställd som blir trakasserad eller mobbad?

Ärlighet och moral

Är företaget ärligt i sin marknadsföring? Förekommer mutor eller bestickning? Har företaget en hög affärs- och skattemoral? Är företaget en aktiv och etisk ägare? Har företaget rimliga representationsregler eller fungerar representation som en belöning?

Samhällsansvar och nytta för helheten

Är företagets produkter och tjänster till nytta eller skada för samhället som helhet? Har företaget ett samhällsengagemang utöver vad som är direkt lönsamt för företaget självt? Bidrar företagets forskning och utveckling till att ny kunskap skapas som för samhället framåt? Förbättrar eller skadar företagets verksamhet den gemensamma livsmiljön?

14

Analyserna görs bland annat med hjälp av årsredovisningar och statistik över företagens interna organisation. Men analytikerna gör även bedömningar av företagens samhällsengagemang. När det gäller att göra bedömningar av företagens samhällsengagemang gör de bland annat bedömningar av företagens eventuella intresse för forskning och utveckling. De tar även hänsyn till om företagen engagerar sig samhällspolitiskt på något annat sätt, till exempel erlägger ekonomiskt bidrag till hjälporganisationer.

De analyserade företagen ges olika kvoter mot bakgrund av deras arbete med etik. Därefter sker det en bedömning av hur det granskade företagen förhåller sig till andra granskade företag.

Etikanalytikernas verksamhet finansieras av kapital-/börsförvaltare.

10.5.2. Jämställdhetsindex – SCB

Den 2 mars 2001 lade Statistiska centralbyrån (SCB) ut en försöksversion av statiska skillnader mellan

kvinnor och män på Internet – Jämställdhetsindex.

15

Tanken är att

möjliggöra jämförelser mellan kommuner och/eller län. Systemet kan ses som ett resultat av ett samarbete mellan Västra Götalandsregionen, länsstyrelserna och Regeringskansliet.

14

http://www.etikanalytikerna.se. 15 Förevarande avsnitt utgör en sammanfattning av SCB:s hemsida http://www.h.scb.se.

Jämställdhetsindexet utgår helt från kvantifierbara data och bygger på ett 10-tal statistikvariabler. Variablerna är baserade på hur stora statistiska skillnader det finns mellan kvinnor och män i landets samtliga kommuner och län. Skillnaderna poängsätts utifrån en skala där små skillnader ger höga poäng. Därefter viktas poängen samman för de olika variablerna. Det betyder att ju högre rangmedelvärde kommunen eller länet får desto mer jämställt anses kommunen/länet vara. Skillnaderna illustreras med hjälp av kartor och tabeller. Nedanstående bild illustrerar hur de statistiska skillnaderna mellan män och kvinnor skiljer sig mellan olika delar av landet. Ju mörkare färgen är desto mer jämställt anses det vara.

Kartan visar bland annat hur Jämtland skiljer ut sig som det mest jämställda länet i landet.

Jämställdhetsindex är beräknat mot bakgrund av följande:

Andel kvinnor och män med eftergymnasial utbildning Andel kvinnor och män förvärvsarbetande Andel kvinnor och män heltidsarbetande år 1998 (0) Andel kvinnor och män kvarstående arbetssökande (inkl. i åtgärder) Sammanräknad förvärvsinkomst, beräknad i tusen kronor

Dagar med föräldrapenning, könsandel Dagar med tillfällig föräldrapenning, könsandel Andel barn i barnomsorg (förskola + familjedaghem. Ej könsfördelat) (0) Ohälsotal (ohälsodagar) Kommunfullmäktige, könsandel Kommunstyrelse, könsandel Egna företagare med minst 9 anställda, könsandel Medelålder för 20–64-åringar (0)

16

I databasen finns dels bearbetade tabeller där SCB har valt vissa variabler och räknat ut andelar (procent) för enkel jämförelse mellan kvinnor och män och dels grundtabeller som är mer komplexa.

SCB har använt data från SCB, Arbetsförmedlingen (AMS), Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Riksförsäkringsverket (RFV), Socialstyrelsen (SoS) och Skolverket.

10.5.3. Investors in People – IIP

Investors in People (IIP) är en metod som syftar till att

17

:

stärka en verksamhet och dess medarbetare öka engagemanget och motivationen öka attraktionskraften stärka medarbetarens anställningsbarhet

IIP tar sin utgångspunkt i benchmarking. Tanken är att nå en totalt upplevd synkronisering av verksamhetens mål och behov med den kompetensutveckling som bedrivs.

IIP härrör ursprungligen från England. Där har det bland annat använts för att belysa skolors, sjukhus, myndigheters, små och stora företags verksamheter och organisationer.

IIP gör analyser mot bakgrund av verksamhetens åtagande, planering, genomförande och utvärdering. Tanken är ett processtänkande. Det betyder att arbetet med och i verksamheten hela tiden utvärderas och att det ställs upp nya mål för verksamheten. På så sätt båtar systemet för att verksamheten inte stagnerar, vilket illustreras av nedanstående bild:

16

Vikt=0 anger EJ med i indexet. Bakgrundsvariabel, http://www.h.scb.se. 17Nedanstående avsnitt utgör en sammanfattning av Investors in Peoples hemsida http://www.iip.se.

IIP tar sin utgångspunkt i ett antal krav, som har tagits fram med hjälp av goda föredömen. Därvid ställs det bland annat krav på:

-

Trovärdigt och långsiktigt åtagande för kompetensutveckling

-

Planer som är förankrade i alla led och som leder till uppsatta mål

-

Att planer genomförs, mäts, följs upp och förbättras

-

Att utvärdering av såväl metoder som utfall genomförs och som leder till en lärande organisation

IIP kan beskrivas som ett lärandeprojekt på så sätt att det ställer krav på att verksamhetens ledning ska komma till insikt om vad IIP syftar till och vad de olika kravpunkterna efterfrågar samt att den har tagit ställning till vad verksamheten bör eftersträva för att bli en Investor in People.

Sedan en analys har genomförts av hur det ser ut i verksamheten genomför en gapanalys. Gapen utgörs av förhållandet mellan hur det ser ut i verksamheten och vad som ska genomföras för att uppnå IIP-kraven. Därefter upprättas en åtgärdsplan varvid ledningen avger ett Commitment att arbeta för att verksamheten ska bli IIPmärkt. Därefter inleds arbetet med att nå upp till åtgärderna. Till sist görs en slututvärdering av en utomstående auktoriserad IIPassessor.

IIP-indikatorer

Åtagande

En Investor in People-verksamhet är helt övertygad om att endast genom att ge medarbetarna en målinriktad utveckling kan den uppnå sina mål.

Indikator – det organisationen

behöver uppnå

Bevis – det organisationen behöver visa/demonstrera

1

Organisationen är hängiven att stödja och främja lärande och utveckling av sina medarbetare.

Högsta ledningen kan demonstrera sitt åtagande genom att beskriva strategier som de har utformat för att stödja och främja lärande och utveckling i syfte att förbättra organisationens resultat. Chefer och ledare kan demonstrera sitt åtagande genom att beskriva specifika handlingar/ handlingsprogram som de har infört och för närvarande inför för att stödja och främja lärande och utveckling. Medarbetarna i organisationen bekräftar att de specifika strategier och handlingsplaner som nämns av ledning och chefer verkligen träder i kraft. Medarbetarna anser att organisationen är trovärdig och långsiktig i sin satsning på medarbetarnas kontinuerliga utveckling.

2

Medarbetarna uppmuntras att förbättra sina egna och andras resultat.

Medarbetarna kan ge exempel på hur de har: uppmuntrats att förbättra sina egna resultat, uppmuntrats att förbättra andras resultat.

3

Medarbetarna tror att deras bidrag till verksamheten uppmärksammas.

Medarbetare kan visa exempel på hur deras bidrag har uppmärksammats. Medarbetarna tror på att deras insatser är uppmärksammade. Människor får regelbundet lämplig och konstruktiv återkoppling.

4

Organisationen är hängiven att säkerställa att alla i organisationen har lika möjlighet att lära och utvecklas.

Högsta ledningen kan visa att strategier finns för medarbetarnas lika möjlighet att lära och utvecklas. Chefer kan ge exempel på att åtgärder vidtagits eller vidtas som säkerställer lika möjlighet att lära och utvecklas. Medarbetarna kan ge exempel på att ledningens och chefers strategier och åtgärder tillämpas och uppmärksammar olika gruppers behov. Medarbetarna tror att alla i organisationen har lika möjlighet att lära och utvecklas i linje med organisationens verksamhet och mål.

Planering

En Investor in People-verksamhet uttrycker tydligt sina mål och vad dess medarbetare behöver göra för att organisationen ska uppnå målet.

Indikator – det

organisationen behöver

uppnå

Bevis – det organisationen behöver visa/demonstrera

5

Organisationen har en verksamhetsplan med tydliga syften och mål som är förstådda av alla.

Organisationen har en verksamhetsplan där syften och mål är tydligt definierade, Medarbetare kan genomgående beskriva organisationens syften och mål på en nivå som överensstämmer med deras roll. Fackliga representanter och/ eller andra representerade grupper rådfrågas angående organisationens syften och mål.

6

Medarbetarnas utveckling är i linje med organisationens syften och mål.

Det finns en tydlig och prioriterad koppling mellan organisationens syften och mål till alla kompetensutvecklande åtgärder på organisations-, grupp- och individnivå. Medarbetarna har klara förväntningar på vad deras kompetensutveckling ska ge dem och tillföra organisationen.

7

Medarbetarna förstår hur de bidrar till uppfyllelsen av organisationens syften och mål.

Medarbetarna kan förklara och ge exempel på hur de bidrar till organisationens resultat.

Genomförande

En Investor in People-verksamhet utvecklar sina medarbetare effektivt för att förbättra verksamhetens resultat.

Indikator – det

organisationen behöver

uppnå

Bevis – det organisationen behöver visa/demonstrera

8

Chefer ger effektivt stöd till medarbetarna i deras utveckling.

Organisationen säkerställer att chefer har den kunskap och erfarenhet som behövs för att utveckla medarbetarna. Chefer på alla nivåer förstår vad de behöver göra för att effektivt stödja och främja lärande och utveckling. Medarbetarna förstår vad deras chef bör göra för att stödja och främja lärande och utveckling. Chefer på alla nivåer kan ge exempel på åtgärder som vidtagits eller vidtas för att stödja lärande och utveckling. Medarbetarna bekräftar genom exempel att chefer effektivt stödjer och främjar lärande och utveckling.

9

Medarbetarnas lärande och utveckling är effektivt och ger resultat.

De som är nya i organisationen och de som är nya på ett jobb bekräftar att de har fått en effektiv introduktion. Organisationen kan visa att kompetensutveckling genomförs effektivt. Medarbetarna förstår varför de har åtagit sig olika kompetenshöjande aktiviteter och vilka resultat som förväntas av dem. Medarbetarna kan ge exempel på vad de lärt sig (kunskaper, färdigheter, attityd). Där det är tillämpligt är lärande och utveckling kopplat till externa kvalifikationsnormer.

Utvärdering

En Investor in People-verksamhet förstår värdet av att investera i medarbetarna och ser de resultat det ger i verksamheten.

Indikator – det

organisationen behöver

uppnå

Bevis – det organisationen behöver visa/demonstrera

10

Medarbetarnas deltagande i kompetensutveckling förbättrar organisationens, gruppers och individers resultat.

Organisationen kan ge exempel på hur lärande och utveckling har förbättrat organisationens, gruppers och individers resultat.

11

Medarbetarna upplever hur lärande och utveckling påverkar organisationens, gruppers och individers resultat.

Högsta ledningen kan peka på de övergripande kostnaderna och fördelarna med lärande och utveckling och dess påverkan på resultat. Medarbetarna kan förklara hur lärande och utveckling har hjälpt dem att nå verksamhets-, grupp- och individuella mål.

12

Organisationen/verksamheten blir bättre på att utveckla sina medarbetare.

Medarbetarna kan ge exempel på relevanta och tidsbesparande förbättringsaktiviteter i sättet att genomföra kompetensutveckling.

För att bli märkt som Investor in People ställs det således krav på att verksamheten har arbetat planmässigt med åtagande, planering, genomförande och utvärdering.

10.5.4. Svenska kommunförbundet – jämtegrering

Skyldigheten att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män, att arbeta med mainstreaming – jämtegrering innebär bland annat att det ställs krav på att myndigheter är skyldiga att tillämpa ett jämställdhetsperspektiv på allt arbete.

18

18Artikel 2, Romfördraget, se även Reglerna kring och inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster, SOU 2001:9, sid 73.

Forskaren Gertrud Åström, Stockholms universitet, har tillsammans med Svenska kommunförbundet utvecklat metoden 3R.

19

3R

tar sin utgångspunkt i representation, resurser och realia. Syftet med den nu aktuella metoden är att synliggöra kvinnors och mäns villkor som brukare och medborgare, beslutsfattare och personal i verksamheten. Representation – hur ser könsfördelningen ut bland politikerna i nämnderna och tjänstemännen i förvaltningen ut.

Resurserna – hur pengar, tid och plats fördelas mellan könen. Realia – vilka normer och värderingar är utgångspunkten för arbetet.

Metoden kan ses som en kritisk granskning av maktförhållandena genom att frågan vem som får vad och på vilka villkor ställs. De tre R:en kan också beskrivas som ett redskap för att genomföra systematiska analyser av verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv.

3R-metoden kan ses som en förändringsmodell. Där deet första steget innebär att kartlägga och analysera verksamheten. Därefter inträder förändringsarbetet – att med utgångspunkt från den bild som framträder av kvinnors och mäns villkor i verksamheten skapa en verksamhet, där kvinnor och män, flickor och pojkar, har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Slutligen kan arbetet med jämtegrering inledas, med fokus på frågan hur ska samhället bli demokratiskt för alla.

10.6. Förhållandet mellan miljömärkning och jämställdhet

Utredningen har bland annat fått i uppdrag att undersöka på vilket sätt befintliga märknings- och certifieringssystem skulle kunna användas för jämställdhetsmärkning. Vi har nu belyst ett flertal väl fungerande miljömärkningssystem. Gemensamt för dem alla är att de sätter fokus på miljön, vilket de naturligtvis ska göra. System för miljömärkning har funnits på marknaden under en ur jämställdhetssynpunkt ett tiotal år. Utredningen menar att de erfarenheter som har vunnits på miljöområdet absolut bör tas som utgångspunkt om ett system för frivillig jämställdhetsmärkning ska införas.

Utredningen ställer sig emellertid tveksam till att inlemma ett system för jämställdhetsmärkning inom ramen för ett redan befintliga märkningssystem med annan inriktning. Det är visserligen så att ett integrationsperspektiv, dvs. frågor om jämställdhet, bör integreras i den dagliga verksamheten. Men det finns risk för att

19Förevarande avsnitt är huvudsakligen baserat på information från Svenska kommunförbundets hemsida http://www.svekom.se.

jämställdhetsfrågorna kan komma att urvattnas om de inte lyfts fram. De konceptuella erfarenheter som finns från till exempel miljömärkningen bör emellertid tillvaratas. På så sätt kommer den strukturella uppbyggnaden från den redan etablerade system att tas tillvara, liksom de erfarenheter som finns på området vad beträffar organisation, marknadsföring, administration.

Det är Utredningens bestämda uppfattning att frågor om jämställdhet och etik bör uppmärksammas i större utsträckning än vad som görs i dag. Även om det i flertalet ledningssystem redan i dag ställs krav på att den verksamhet som är föremål för certifiering också lever upp till befintliga lagar, saknas det ett genomgripande jämställdhetsperspektiv i de systemen.

Mot tanken att integrera jämställdhet i de befintliga systemen står det faktum att de är könsneutrala. Könsneutraliteten genomsyrar inte endast de kriterier som är tänkta att ligga till grund för certifieringen. Det är även så att de verksamheter som arbetar med certifiering i dag är könsneutrala. Det är emellertid A och O att det föreslagna systemet blir trovärdigt för att det ska få genomslag. Det råder ingen som helst tvekan inför påståendet att ett könsneutralt system för frivillig jämställdhetsmärkning inte skulle vinna någon vidare trovärdighet på marknaden.

Många av dagens ledningssystem ställer visserligen krav på att verksamheten efterlever befintliga lagar. Vid certifiering kontrolleras om det finns en upprättad plan för ett aktivt jämställdhetsarbete, men det kontrolleras inte om verksamheten också lever upp till de mål som har ställts upp i planen. Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning kan knappast nöja sig med att det endast finns skriftliga dokument om jämställdhet. Det måste även ställas krav på att de uppställda målen verkligen fylls med ett reellt innehåll som är mätbart och efterlevs. Redan när arbetsgivare ålades att upprätta skriftliga jämställdhetsplaner riktades det kritik mot att planerna inte skulle bli mer än en papperstiger.

Men det finns ytterligare en risk som bör övervägas då det är fråga om huruvida det är lämpligt att inlemma ett system för jämställdhetsmärkning i redan befintliga system. Nämligen frågan vilka konsekvenser integrering av jämställdhetskriterier kan få för de befintliga systemen. Om vi tänker oss att olika jämställdhetskriterier ställs upp inom de befintliga systemen och om vi även tänker oss att ett av dessa krav innebär att den aktuella verksamheten ska arbeta aktivt med jämställdhet, är det också troligt att flertalet av dagens certifierade verksamheter kommer att bli av med sina

certifikat – det är påfallande få verksamheter som bedriver ett jämställdhetsarbete som går utöver vad som är föreskrivet i lagen.

Till det kommer frågan hur kriterierna ska utformas för de produkter och tjänster som redan i dag är föremål för någon form av märkning. Vi ser det nämligen som i princip otänkbart ur ett trovärdighetsperspektiv att endast låta vissa produkter och tjänster uppfylla specifika jämställdhetskriterier och underlåta att ställa sådana krav på andra varor och tjänster. Det är återigen en fråga om att göra systemet så trovärdigt att producenter av produkter och tjänster kan bli intresserade av det. Det är även så att om konsumenterna misstror systemets trovärdighet kommer systemet i sig att mista sin relevans.

Det är mot bakgrund av detta som vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste leva upp till det som förespeglas i systemet. Det är Utredningens bedömning att integrering av jämställdhet och miljö i ett och samma märkningssystem skulle kunna förorsaka mer skada än nytta. Det betyder emellertid inte att vi inte förespråkar integrering som sådan. Vi menar att det för närvarande bör vara så att miljömärkningssystemen ska rikta fokus på miljöfrågor och system för jämställdhetsmärkning ska fokusera frågor om jämställdhet. Det är naturligtvis endast av godo om systemen var för sig även ställer krav på jämställdhet respektive miljö. Det är också högst troligt att det i framtiden kommer att vara möjligt att integrera olika system med varandra. Mot bakgrund av det nu sagda föreslår vi således att det införs ett frivilligt och från övriga system fristående system för jämställdhetsmärkning som ställer frågor om jämställdhet i fokus.

I det här kapitlet har vi endast berört frågor om ett system för frivillig jämställdhetsmärkning ska föras in under/integreras i något av de system som redan i dag finns på marknaden. En helt annan fråga är vem som ska äga märket och varifrån det ska administreras. Dessa frågor behandlas i kapitel 13 och 14.

10.7. Sammanfattning av kvalitetssäkringar och miljö

Vi har nu sett hur arbetet med att skapa en bättre miljö drivs på med hjälp av lagar, förordningar och andra regler. Det övergripande syftet är att värna om naturen och på bästa möjliga sätt förhindra naturens undergång. Stundom drivs utvecklingen vidare med hjälp av producentansvar, miljömärkning miljöledningssystem, ekolo-

giskt hållbar utveckling och miljökrav i arbetsmarknadspolitiken.

20

Men det förekommer även att det används ekonomiska incitament i form av skattelättnader och miljöavgifter för att åstadkomma ändrade beteenden. Koldioxidskatt har funnits sedan 1991 för att minska koldioxidutsläppen vid förbränning av fossila bränslen.

Den ändrade beskattningen på bränsle har bland annat bidragit till att koldioxidutsläppen från fabriker minskat med ungefär 35 procent och svavelhalten beräknas ha minskat med ungefär 40 procent.

Inom regeringskansliet genomförs årligen en sammanställning över vad som görs inom de olika verksamhetsområdena för att förverkliga målet om en ekologiskt hållbar utveckling i Sverige.

Vi har även sett hur Arbetsmiljöverket förordar ett aktivt arbetsmiljöarbete med hjälp av bland annat reglerna om internkontroll av arbetsmiljön.

Sättet att arbeta för ett hållbart samhälle och en god och sund miljö i vilken människors hälsa och naturen ställs i centrum kan vid en första anblick te sig högst tillfredsställande. Men ur ett genusvetenskapligt perspektiv är det tveksamt om dessa arbetsformer håller måttet.

Ett genusvetenskapligt perspektiv ställer krav på att både män och kvinnor och relationerna dem emellan blir och är synliga. Att förorda system för kvalitetssäkringar och/eller ledningssystem som inte belyser hur kvinnor och män berörs av och/eller upplever miljön eller arbetsmiljösituationen är således inte acceptabelt.

Men vi har även sett att det finns ett flertal olika mätmetoder som alla gör gällande att de mäter och frågar om jämställdhet i olika verksamheter. Vissa metoder belyser frågor om jämställdhet mot bakgrund av ett kvantitativt betraktelsesätt, andra system är mer kvalitativt inriktade genom att de utgår från ett processangreppssätt.

21

20

Det nu aktuella avsnittet är dels en sammanfattning av förevarande kapitel, dels hämtat från regeringens hemsida http://miljo.regeringen.se/M-dep_fragor/hallbarutveckling/index.htm. 21SCB:s Jämställdhetsindex utgör ett exempel på en kvantitativ mätmetod. I kapitel 12 ger vi exempel på kvalitativa mätmetoder.

11. Uppbyggnader av system för bedömning av överensstämmelse

Sammanfattning av kapitel 11

I det här kapitlet beskriver vi uppbyggnader av system för bedömning av överensstämmelse.

År 1985 antogs den s.k. Vitboken som lade grunden till 1987 års revidering av Romfördraget. Det är en nödvändig förutsättning att avskaffa sådana tekniska handelshinder som innebär att det måste genomföras en förnyad bedömning av överensstämmelse av föreskrifter så snart en produkt ska lanseras i något av Unionens medlemsländer. Detta ställer krav på ömsesidigt erkännande av provningar och certifieringar samt ömsesidiga villkor och regler för laboratorier, certifierings- och besiktningsorgan.

År 1999 antog Europaparlamentet en resolution om standardiseringen i Europa, som innebär ett erkännande av standardiseringen enligt den nya metoden. Den europeiska standardiseringen är frivillig. Den syftar till att underlätta den fria rörligheten för varor. De mekanismer som införts för att uppnå detta mål grundar sig på förebyggande av nya handelshinder, ömsesidigt erkännande och teknisk harmonisering.

I Sverige är det SWEDAC som har det övergripande ansvaret för att genomföra kontrollordningar i öppna system, som ger en tillfredställande säkerhet och står i överensstämmelse med principerna i EU och även i övrigt godtas internationellt.

Romfördraget stadgar inledningsvis bland annat:

Gemenskapen skall ha till uppgift att genom att upprätta en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union och genom att fullfölja den gemensamma politik eller verksamhet som avses i artiklarna 3 och 4 främja en harmonisk, väl avvägd och hållbar utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, en

hållbar och icke-inflatorisk tillväxt, en hög grad av konkurrenskraft och ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna.

(Artikel 2)

För att nå upp till dessa mål ska gemenskapens verksamhet på de villkor och i den takt som anges i Romfördraget bland att innefatta:

k stärkande av den ekonomiska och sociala sammanhållningen, l miljöpolitik. – – – I all verksamhet som avses i denna artikel skall gemenskapen syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

(Artikel 3)

På produktsäkerhetsområdet talar man om bevakning av marknaden, marknadskontroll. Det handlar om att kontrollera att de produkter som finns på marknaden uppfyller de krav som ställs i lagar och andra föreskrifter på området när det gäller märkning och provning. Tillverkare och/eller importörer är skyldiga att dokumentera produkter. Dokumentationen ska också vara tillgänglig för kontrollerande myndigheter. Produktsäkerheten faller inom EU:s harmoniserade område, vilket betyder att området är tänkt att bli och vara likriktat inom Unionen.

1

Syftet med reglerna är två. För

det första ska produkterna hålla en viss minsta säkerhetsnivå. För det andra ska varornas fria rörlighet inom Unionen tryggas.

Marknadskontrollen är ett åtagande som medlemsländerna är skyldiga att genomföra och är därmed en myndighetsuppgift. Marknadskontrollen ska genomföras i två steg:

-

marknadsövervakning, direkt genom inspektioner och indirekt via informationskällor och klagomål, samt

-

ingripande vid överträdelser, antingen genom överenskommelser eller rättsliga procedurer.

1

För en detaljerad genomgång av den europeiska standardiseringen, se bilaga 2 samt Prin-

ciper för kommersiell provnings- och certifieringsverksamhet hos myndigheter (DS 1997:17),

Förslag från en arbetsgrupp inom Närings- och handelsdepartementet. .Terminologin i internationell, europeisk och svensk standard framgår av bilaga 7

Som en följd av harmoniseringen av europeiska gemensamma marknaden har de tidigare kontrollerna vid landets gränser kunnat tas bort till förmån för stickprovsvisa kontroller då produkten introduceras på marknaden. Huvudregeln är att det är tillverkaren eller importören som har ansvaret för att produkten uppfyller de uppställda kraven. Handeln har också ett visst ansvar för produkters säkerhet.

Ur ett konsumentperspektiv är det konsumentverket som allt sedan år 1976 har haft ansvaret för att bevaka att reglerna om produktsäkerhet efterlevs. EG-rätten har till stor del inneburit en systematisering av produktsäkerheten och en höjning av skyddsnivåerna för konsumenterna. På produktsäkerhetsområdet är EGdirektiven maximidirektiv, vilket innebär att medlemsländerna inte får ställa strängare krav än vad som uppgivits i direktiven. Produktsäkerhetsdirektiven är tänkta att genomföras genom produktsäkerhetslagen. Konsumentverket är tillsynsmyndighet vad gäller leksaker, skyddsutrustning för privat bruk och maskiner för hushållsbruk (såsom gräsklippare och elvispar).

11.1. EU:system för bedömning av överensstämmelse

År 1985 antogs EU:s Vitbok Internal Market and Industrial Cooperation - Statute for the European Company - Internal market

White Paper, point 137 (memorandum from the Commission to

Parliament, the Council and the two sides of industry), COM(88) 320. Vitboken som lade grunden till 1987 års revideringen av Romfördraget genom Enhetsakten. Därefter följde ett intensivt arbete för att genomföra förändringarna och anpassningen av den inre marknaden till utgången av år 1992. En nödvändig förutsättning för den inre marknadens funktion är att avskaffa sådana tekniska handelshinder som innebär att det måste genomföras en förnyad bedömning av överensstämmelse av föreskrifter så snart en produkt ska lanseras i något av EU:s medlemsländer. Något som ställer krav på ömsesidigt erkännande av provningar och certifieringar, vilket innebär att det infördes gemensamma villkor och regler för laboratorier, certifierings- och besiktningsorgan.

I policyn för bedömning av överensstämmelse enligt en resolution från 1989 beslutades det om en helhetssyn global approach för bedömning av överensstämmelse (EGT nr C 10 av den 16 januari 1990). Där principerna för det system som tillämpas inom

EG-området för hur bedömning av överensstämmelse ska ske av produkter som marknadsförs eller tas i bruk.

Helhetssynen innebär att det tas ett samlat grepp vid bedömning av överensstämmelse om såväl det obligatoriska som det frivilliga området. Med det obligatoriska området avses att det finns rättsligt bindande regler som ställer krav på kontroll av produkten. På produktområdet meddelas rättsligt bindande regler främst genom direktiv. Den nuvarande modellen för hur sådana direktiv ska utformas beslutades av EU redan år 1985 genom principbeslutet om en ny metod (new approach) för harmonisering av medlemsländernas lagstiftning.

I 1989 års beslut slogs fast vissa generella principer såsom att

N den rättsliga harmoniseringen av reglerna för bedömning av överens-

stämmelse i direktiven ska utformas begränsas till så kallade väsentliga krav för de produkter som släpps ut på den gemensamma marknaden,

N de tekniska specifikationerna för produkter som uppfyller de

väsentliga kraven som föreskrivs i direktiven fastställs i form av harmoniserade standarder enligt EN/ISO 9000-serien avseende kvalitetssystem och 45000-serien avseende provning, certifiering och ackreditering ska utnyttjas generellt och att ackreditering ska främjas,

N tillämpningen av harmoniserade standarderna är frivillig och

tillverkaren har alltid rätt att tillämpa andra tekniska specifikationer för uppfyllande av kraven,

N principerna ska kunna ligga till grund för överenskommelser med

länder utanför EU om ömsesidigt godkännande av provning, certifiering m.m. inom det obligatoriska området avseende Mutual Recognition Agreements (MRA) samt att

N det presumeras att produkter som är tillverkade enligt harmoniserade

standarder uppfyller de väsentliga kraven.

Enligt EG:s principer ska det undvikas att det ska behöva ske en obligatorisk statlig förhandskontroll av produkter innan de släpps ut på marknaden. Det betyder emellertid inte att farliga produkter ska få saluföras utan föregående provning och kontroll. Det är emellertid grundläggande att tillverkaren eller importören marknadsför sina produkter på eget ansvar. Produkten ska då ha genomgått den kontroll som föreskrivs enligt direktiven, där deltagande av tredjepartsorgan, så kallade anmälda organ, kan vara obligatorisk. Den ska vara CE-märkt av tillverkaren eller importören. CE-märkningen innebär att det märkta uppfyller alla de krav som riktas mot den enligt gällande direktiv.

En produkts omloppstid kan översiktligt delas in i stadierna konstruktion, tillverkning, tillhandahållande på marknaden, användning och skrotning. Produktdirektiven täcker normalt endast tiden intill produkten släpps på marknaden eller tas i bruk, eftersom tiden därefter har mycket liten betydelse för varornas fria rörlighet. Förfarandet för bedömning av överensstämmelse ska ske enligt de moduler som används i direktiven enligt den nya metoden täcka både konstruktions- och tillverkningsfasen.

2

I det enklast fallet (modul A) räcker det med att tillverkaren i en försäkran om överensstämmelse själv intygar att gällande krav, som kan innefatta krav på provning, är uppfyllda. Tillverkaren ska på begäran även kunna uppvisa dokumentation som styrker detta technical file. Annars krävs i varierande grad medverkan av ett anmält organ – ett fristående provnings-, besiktnings- eller certifieringsorgan som efter särskild granskning anmälts av medlemsstaten som kompetent att utföra angivna kvalificerade kontrolltjänster reglerade i ett eller flera produktdirektiv.

Anmälda organ utför specificerade tekniska uppgifter på uppdrag av kunder. Det är inte i något fall fråga om något godkännande av produkten på statens eller EU:s vägnar. En tillverkare kan vända sig till vilket anmält organ som helst och uppdraget utförs för dennes räkning. Några statliga befogenheter att till exempel vidta tvångsåtgärder har inte de anmälda organen, utan det är endast fråga om ett tekniskt förfarande utanför den offentligrättsliga sfären. Det finns inget hinder i EG:s rättsakter mot att utse en statlig myndighet till anmält organ, men myndigheten arbetar då på i princip samma villkor som andra organ som anmälts för denna uppgift.

Normalt ställs det endast krav på att de ska vara oberoende från uppdragsgivaren och i övrigt kompetenta. I praktiken kan det naturligtvis uppkomma problem av olika slag när myndigheter och kommersiellt arbetande företag i konkurrens ska verka på samma marknad. SWEDAC publicerar en förteckning av vilket det framgår vilka produkter, kontrollformer och direktiv som respektive organ är anmält för.

Den nu beskrivna ordningen innebär att tillverkare och importörer på eget ansvar släpper ut produkter som omfattas av statliga krav till skydd för säkerhet, hälsa, miljö och så vidare. För att tillgodose att endast produkter som uppfyller dessa krav finns på marknaden finns ytterligare EG-regler. Enligt Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlems-

2

Se vidare bilaga 2.

staternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister gäller ett skarpt skadeståndsansvar för produkter som släpps ut på marknaden med säkerhetsbrister. I Sverige återfinns dessa regler i produktansvarslagen (SFS 1992:18). Vidare ställs krav på att staten beträffande produkter som kommit ut på markanden utövar en särskild marknadskontroll.

Markandskontrollen är en övervakning som tar sikte på det stadium i omloppstiden då produkten redan finns eller har tagits i bruk på markanden. Den är en statlig efterkontroll av att tillverkare eller importörer har fullgjort sina förpliktelser. Syftet är att säkerställa att det endast finns säkra produkter på marknaden samt att kraven på teknisk kontroll, dokumentation och märkning är uppfyllda. Det grundläggande syftet med CE-märkningen är att den ska underlätta markandskontrollen, som är en uppgift för statliga myndigheter med särskilda befogenheter.

Marknadskontrollen är en skyldighet som följer av EG-rätten, även om det överlämnats till medlemsstaterna att bestämma om dess utformning. Den har en viktig roll för den inre markandens funktion och har som utgångspunkt att det är statens ansvar att i sista hand avlägsna farliga produkter från markanden. Genom skyddsklausuler i enskilda produktdirektiv ges möjlighet att ingripa mot en produkt, som trots att den är CE-märkt, visat sig kunna utgöra en säkerhetsrisk vid normal användning.

Markandskontrollverksamhet är ett relativt nytt område som i Sverige är under utveckling hos de flesta tillsynsmyndigheter. Enligt ett principbeslut av riksdagen år 1994 fördelar regeringen ansvaret för marknadskontrollen områdesvis på sektorsmyndigheter med utgångspunkt från deras ansvarsområden. SWEDAC har utsetts till samordnings- och kontaktorgan för de markandskontrollerande myndigheterna.

En följd av den angivna ordningen är att myndigheter som är anmälda organ inte utan vidare kan utnyttjas i marknadskontrollen, eftersom de då ingår i det system som ska övervakas.

Från marknadskontrollen måste särskiljas sådan återkommande kontroll, som kan förekomma under en produkts användning och som syftar till att kontrollera att produkten inte på grund av förslitning eller bristande underhåll orsakar skador. I Sverige föreskrivs sådan kontroll av bland annat bilar, tryckkärl och personhissar. Eftersom denna typ av kontroll har mycket liten betydelser för varors fria rörlighet, finns mycket få EG-regler om den. Medlemsstaterna får besluta om sådan kontroll under förutsättning att den inte utformas så att den i praktiken hindrar den fria

rörligheten. På vissa områden har dock EU utfärdat minimidirektiv.

I runda tal finn det omkring 20 EU-direktiv enligt den nya metoden. Därutöver finns 700–800 äldre och mycket detaljerade produktdirektiv. För dessa finns ingen enhetlig ordning för provning och kontroll. Det saknas enhetliga krav för märkning och det anges vanligen inte heller några krav på de organ som till exempel ska genomföra tredjepartskontroll. I vissa fall är det myndigheter som ska utses för att fullgöra den uppgiften.

11.2. Frivillig bedömning av överensstämmelse och märkning

Vid sidan av den obligatoriska bedömningen av överensstämmelse med därtill hörande märkning, såsom CE-märkning, finns ett rikt utvecklat system för frivilliga bedömningar av överensstämmelse och märkning inom ramen för olika certifieringssystem i syfte att öka tilltron till produktens egenskaper. I Europa, och många länder utanför Europa, utvecklas ackreditering mycket starkt inom det frivilliga området, baserat på standarder inom EN 45000-serien och/eller ISO/IEC Guides 25, 28 och 61. Den obligatoriska märkningen kan kombineras med sådan frivillig märkning. Det förekommer också att produkter som inte omfattas av några särskilda rättsregler kan vara certifierade i någon form. Vissa länder har väl inarbetade och frivilliga märkningssystem, några exempel på detta är GS-märkningen i Tyskland och de olika miljömärkena den nordiska Svanen och Bra miljöval. Dessa märkningar förutsätter oftast lokal provning och kontroll. För tillverkarna, som eftersträvar en samordning, kan det därför vara svårt att välja rätt organ och många produkter har flera märken. I praktiken kan även frivilliga certifieringssystem utgöra handelshinder och målet att en internationellt saluförd produkt bara ska behöva genomgå bedömning av överensstämmelse på ett ställe one-stop testing and certification är ännu inte uppnått.

En strävan har varit att integrera det obligatoriska området med det frivilliga, vilket betyder att många organ som utför teknisk kontroll har verksamhet inom båda områdena. I praktiken kan det vara svårt, särskilt för ett litet land, att upprätthålla ett utbud av provnings- och certifieringstjänster på alla områden.

11.3. Mutual Reconition Agreements

Förhandlingar om så kallade Mutual Recognition Agreements (MRA) pågår mellan EU och ett antal länder utanför Unionen. I något fall har det redan träffats avtal.

Avtalen syftar till att underlätta marknadstillträde och därigenom befrämja varuhandel mellan berörda länder. Genom avtalen erkänner parterna ömsesidigt procedurer för bedömningar om överensstämmelse conformity assessment procedures utförda i expertlandet mot impostlandets krav. Det innebär att en svensk tillverkare kan få sina produkter erkända genom provning, certifiering, inspektion, märkning och liknande hos ett organ Conformity Assessment Body (CAB) i Sverige mot importlandet krav och vice versa. På så sätt behöver företagen endast tredjepartskontrollera produkten i ett land.

11.4. Ackreditering och bedömning av överensstämmelse

I Sverige är det SWEDAC som med stöd av lagen (1992:1119) om teknisk kontroll det svenska nationella systemet för ackreditering. SWEDAC är en statlig myndighet under Utrikesdepartementet.

3

Lagen om teknisk kontroll tillämpas bland annat på SWEDAC (1 §). SWEDAC:s primära uppgift är vara ackrediterande myndighet. Ackreditering innebär i princip en förklaring att ett organ är kompetent att utföra den verksamhet som ackrediteringen avser. SWEDAC är ackrediterande myndighet för bland annat certifieringsorgan för certifiering av produkter, kvalitetssystem eller personal (14 § 2 p). Beslut om ackreditering kan meddelas för viss tid eller tills vidare. Till beslutet ska de villkor som gäller för verksamheten fogas. Om det ackrediterade organet inte längre uppfyller de krav som ställdes inför ackrediteringen eller i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten får SWEDAC återkalla ackrediteringen (15 §).

SWEDAC är även tillsynsmyndighet för verksamhet som avses i lag (1992:1119) om teknisk kontroll eller i de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (17 §). För att kunna utöva sin tillsyn har SWEDAC även rätt att få tillträde till lokaler samt erhålla upplysningar och handlingar av de organ som omfattas av tillsynen

3Förevarande avsnitt utgår från information hämtad från SWEDAC:s hemsida http://www.swedac.se/sdd/SwInternet.nsf.

(18 §). SWEDAC äger också rätt att ta ut en avgift för att täcka sina kostnader för ackrediteringen och utövandet av tillsynen enligt lagen (19 §).

SWEDAC:s uppgifter regleras genom förordning (1996:81) med instruktion för Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll. Styrelsen ska särskilt meddela föreskrifter och utöva tillsyn enligt bemyndiganden i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll, förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll, förordningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon och förordningen (1995:294) om frivillig miljöstyrning och miljörevision samt vid behov utfärda allmänna råd för tillämpningen av föreskrifterna (2 § 5 p). I sitt arbete ska Styrelsen ha ett nära samarbete med berörda myndigheter och organ samt informera och lämna råd i frågor inom sina ansvarsområden (2 § 2 st).

Med stöd av författningssamlingsförordningen (1976:725) ger SWEDAC ut Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll författningssamling (STAFS).

11.4.1. Ackrediteringsverksamheten

Ackrediteringsverksamheten omfattar

-

laboratorier (provnings- och kalibreringslaboratorier),

-

certifieringsorgan (organ för certifiering av produkter, kvalitetssystem, miljöstyrningssystem eller personal),

-

kontrollorgan i olika partsställning (till exempel besiktningsorgan).

Systemet i dess nuvarande form infördes efter beslut av riksdagen år 1989.

4

SWEDAC ackrediterar organ som behöver styrka sin

kompetens av rent kommersiella skäl eller som önskar utföra sådan uppgifter som enligt föreskrift kräver ackreditering. Ofta är det en kombination, eftersom det är fråga om teknisk verksamhet av samma slag. Genom öppna system når man bättre samverkan mellan det frivilliga och det obligatoriska området.

SWEDAC har inget legalt monopol på ackrediteringsverksamheten. Inom det obligatoriska området utförs ackreditering, om det i föreskrift anges att tvingade provning eller certifiering ska utföras av ackrediterat organ. Detta innebär inte att det ackrediterade organet handhar myndighetsutövning eller annars agerar på satens vägnar. Det statliga tvånget riktas – på samma sätt som i ett EG-

4

Prop. 1988/89:60, bet 1988/89:NU15, rskr. 1988/89:147.

direktiv enligt den nya metoden – mot tillverkaren eller ägaren av den produkt som ska kontrolleras och innebär att denne måste vända sig till ett organ, vars tekniska kompetens styrkts genom ackreditering, för att få uppgiften utförd. Dennes uppdrag till det ackrediterade organet vilar sedan helt på civilrättslig grund. Den rättsliga konstruktionen motsvarar alltså vad som gäller för anmälda organ enligt EG-direktiv av nys nämnt slag.

Genom detta system öppnades möjlighet att ersätta tvingade provning och kontroll, som tidigare i monopolställning hade utförts av statliga myndigheter eller bolag med motsvarande myndighetsuppgifter med öppna system där alla tekniskt kompetenta och i övrigt lämpade aktörer har rätt att delta. Rättsligt sett innebär den nya modellen också att kontrollen läggs utanför den offentligrättsliga sfären på det sättet att det inte längre är staten som genom godkännande eller på annat sätt tar teknisk ställning i ärendet.

I Sverige hade teknisk kontroll i stor utsträckning utförts av riksprovplatser med monopolställning. Genom EES-avtalet år 1992 ålades Sverige att anpassa de svenska reglerna till EG-rätten. Det innebär att inom stora delar av området för provning och kontroll nya former av bedömning av överensstämmelse måste ersätta dem som utövades av riksprovplatser eller motsvarande statliga organ.

I SWEDAC:s uppgifter ingår att utse och anmäla svenska organ enligt olika EG-direktiv. Enligt lagen om teknisk kontroll ska de organ som begär det och uppfyller ställda krav anmälas efter bedömning av SWEDAC och berörda sektorsmyndigheter. I praktiken gäller samma krav som för ackreditering för motsvarande uppgift.

Enligt SWEDAC:s föreskrifter och allmänna råd framgår att anmälda organs verksamhet ska vara klart avskild från annan verksamhet. Dess personal får inte ägna sig åt andra aktiviteter som kan medföra att förtroendet för organets bedömningar eller provningar kan ifrågasättas. Organet ska vara fritt från kommersiell, ekonomisk eller annan inverkan som kan påverka bedömningarna. Det ska finnas rutiner som säkerställer detta.

11.5. Den aktuella situationen i Europa

EG-kommissionen har i olika sammanhang, bland annat i förarbeten till The Global Approach uttalat grundtanken att de nationella systemen ska vara öppna för alla kompetenta och oberoende organ oavsett om de är offentliga eller enskilt ägda. Härigenom

uppnås konkurrens såväl inom ett land som internationellt, vilket förutses leda till ökad effektivitet. En övergång till ett system där även enskilda organ kan medverka underlättas av att bedömningen av överensstämmelse inom det obligatoriska området betraktas som ett rent förfarande utan inslag av myndighetsutövning. På detta sätt uppnås en bättre samverkan mellan de frivilliga och obligatoriska områdena genom att provnings- och certifieringsorgan kan verka inom båda områdena.

Den principiella inställningen är således att privata organ ska beredas möjlighet att konkurrera på lika villkor med de offentligägda. I vilken grad offentligägda organ ska tillåtas konkurrera med privata är i grunden en nationell fråga att avgöra för medlemsstaterna. Eftersom organen är fria att konkurrera på Europamarknaden är det ur konkurrenssynvinkel väsentligt att de offentligägda organen inte ges konkurrensfördelar genom till exempel direkt eller indirekt subventionering.

Dessa principer har tillämpats mycket olika i medlemsstaterna. I många stater saknas en samlad policy för dessa frågor varför olika lösningar kan återfinnas mellan olika produktområden.

De områden där bedömning av överensstämmelse utförd av offentligägda organ har behållits är i stor utsträckning äldre teknikområden, med stark tradition av myndighetsutförd kontroll, till exempel legal mätteknik och fordon. Inom det förra området har endast Sverige, Danmark, Finland och delvis Frankrike avskaffat den statliga kontrollverksamheten. Här kan emellertid förändringar komma att ske genom METRO-direktivet, som ska införlivas i de nationella systemen. Inom fordonsområdet har trafiksäkerhetsmyndigheterna fortfarande kvar uppgiften att svara för typgodkännande av fordon och komponenter. Däremot har vissa länder såsom Island, Finland, Tyskland och Nederländerna låtit den periodiska fordonskontrollen handhas av besiktningsorgan. I Sverige kan ombesiktning ske vid ackrediterade värkstäder.

Det kan konstateras att det i flertalet stater finns en tydlig tendens att allt fler övergår till en tillämpning av Kommissionens grundtanke om att bedömning av överensstämmelse inte betraktas som en myndighetsuppgift.

Det finns ingen entydig bedömning av frågan om verksamhet inom provning, besiktning, certifiering och bedömning av överensstämmelse i egenskap av anmält organ är en nationell fråga som har att avgöras utifrån närings-, konkurrens- och förvaltningspolitiska utgångspunkter och riktlinjer. Vad gäller situationen bland EU:s medlemsländer har avvägningen lett till varierande resultat såväl

mellan medlemsländerna som mellan olika produktområden. Men utvecklingstendensen pekar tydligt i riktning mot minskad myndighetsinblandning.

Några samlade bestämmelser om hur marknadskontrollen ska organiseras och bedrivas finns inte inom EU. Det är först på senare tid som EU har behandlat frågan på ett mer systematiskt sätt. Det har förutsatts att medlemsstaterna ordnar en sådan kontroll utan reglering från EU:s sida. Den närhetsprincip, som omnämns i Maastrichtfördraget, förutsätter att frågor som kan lösas nationellt inte ska regleras på gemenskapsnivå. Betydelsen av en effektiv marknadskontroll för hela den inre marknaden uppmärksammas allt mer och frågan tillmäts nu även större betydelse.

Marknadskontrollens organisation och omfattning varierar stort mellan EU:s medlemsländer och beror bland annat på uppbyggnaden av förvaltningsstrukturen (såsom lokaler i kommuner), tillgängliga resurser och tillgången till information om hur kontroll kan bedrivas.

Diskussioner och överläggningar förs från EU med central- och östeuropeiska länder ifråga om deras anpassning av nationella produktkrav och system för bedömning av överensstämmelse. Inom ramen för Phare-programmet (PRAQ) lämnas tekniskt bistånd inom området.

11.6. Omläggning till öppna system

Riksdagen beslöt efter förslag i EES-propositionen

5

att helt ersätta

riksprovplatserna med öppna system (konkurrensutsatta verksamhet) dit alla kompetenta aktörer har tillträde. Systemet med riktprovplatser har därför successivt avvecklats och i dag anses det inte vara en primär uppgift för staten att tillhandahålla provnings- och certifieringsresurser.

SWEDAC, som ålagts ett särkskilt ansvar för genomförandet av omläggning till öppna system, har i en rapport (SWEDAC, DOC 1996:16) redovisat hur principen med kontrollordningar i öppna system har införts och tillämpas inom olika samhällssektorer. Inom vissa sektorer finns alltjämt monopolsystem. Bland annat har på fordonsområdet av särskilda skäl behållits monopol för AB Svensk Bilprovning beträffande huvuddelen av besiktning för återkommande kontroll enligt särskild lagstiftning.

5

Prop. 1991/92:170, bilaga 11, bet. 1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18.

11.7. Marknadskontrollen

SWEDAC har ett övergripande ansvar för att genomföra kontrollordningar i öppna system, som ger en tillfredställande säkerhet och står i överensstämmelse med principerna inom EG-rätten och även i övrigt godtas internationellt. SWEDAC lämnar även stöd, råd och information till näringslivet och offentlig förvaltning vid utformning av föreskrifter och standarder. De myndigheter som utfärdar föreskrifter måste samråda med SWEDAC för att säkerställa att dessa inte strider mot principerna på den inre marknaden. SWEDAC ska också bistå myndigheter i frågor om tillämpning av så kallade skyddsklausuler i syfte att förebygga brott mot EU:s regler.

SWEDAC har bland annat i uppdrag att samordna marknadskontrollen i Sverige

6

. Ansvaret för marknadskontrollen ligger på sektorsmyndigheterna. Samordningsansvaret omfattar bland annat att övervaktningen och kontrollen av de produkter som finns på marknaden ska ske heltäckande efter enhetliga och internationellt accepterade principer. Målsättningen är att få en enhetlig tolkning av principerna samt en klar ansvarsfördelning mellan myndigheter vad gäller produktområden. SWEDAC lämnar årligen en redogörelse av hur marknadskontrollen bedrivs i Sverige. SWEDAC:s föreskrifts- och tillsynsansvar omfattar därutöver andra uppgifter såsom legal mätteknik (förpackningar, vågar, bränslepumpar m. m.) samt ädelmetallkontroll. SWEDAC lämnar även bidrag till investeringar och drift samt utöver tillsyn av riksmätplatsorganisationen. Denna omfattar fyra riksmätplatser.

11.8. Standardiseringen i Sverige

I samband med den växande industrin och den växande världshandeln uppstod behov och ställdes krav på bland annat standardiseringar av tekniken. I syfte att underlätta handeln inom industrin och mellan olika länder bildades år 1922 Svenska Industriens Standardiseringskommission (SIS) som central organisation för den svenska standardiseringen efter initiativ från Sveriges Industriförbund och Ingenjörsvetenskapsakademin.

7

6Prop. 1993/94:161 om marknadskontroll för produktsäkerhet, m. m. 7 Avsnittet Standardiseringen i Sverige utgår från Nordisk miljömärkning – det statliga engagemanget, SOU 1999:145, delbetänkande av Konsumentpolitiska kommittén 2000, budgetpropositionen för 1998, prop. 1997/98:1, bet 1997/98: NU 1, Utvärdering av den

SIS är medlem – och företräder Sverige – i de internationella standardiseringsorganen den internationella organisationen för standardisering ISO International Organization for Standardization och den europeiska organisationen för standardisering CEN Europeiska organisationen för standardisering. Därutöver arbetar SIS med att auktorisera standardiseringsorgan med ansvar för standardisering inom sina respektive fackområden (branscher), fastställa svenska standarder och verka för att standarderna används.

Tillsammans med standardiseringsorganen driver de SIS Förlag AB, som bland annat ger ut, marknadsför och säljer standarder. SIS har även fått i uppdrag av regeringen att genom SIS Miljömärkning AB ansvara för miljömärkningen med Svanen och representera Sverige i EU:s miljömärkningssamarbete.

nordiska miljömärkningen Svanen ur konsument- och miljöperspektiv, TemaNord 2001:521 samt http://www.svanen.nu.

Del V

Utgångspunkter samt förslag

till ett system för frivillig

jämställdhetsmärkning

12. Utgångspunkter och metoder för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning

FRIJA föreslår att: det införs ett system för frivillig jämställdhetsmärkning som ställer krav på såväl verksamhetens organisation som de specifika produkterna och/eller tjänsterna – krav på dubbla kriterier.

Sammanfattning av kapitel 12

I det här kapitlet gör vi en beskrivning av hur arbetsförhållanden kan undersökas och belysas med hjälp av olika metoder. Vi konstaterar bland annat att det finns anledning att använda flera metoder vid dessa studier för att på så sätt ge en så nyanserad bild som möjligt. Det betyder såldes att det är frågeställningen som ska styra valet av metod och inte tvärt om.

En av de mest centrala frågorna för Utredningen är just att lyfta fram frågor om kön och genus i alla sammanhang. Men det finns även avigsidor av detta, såsom försök att strukturera könen som artskilda genom att till exempel underbygga traditionella föreställningar om kvinnliga kvinnor och manliga män. För att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning ska vara trovärdigt måste det således beakta dessa svårigheter.

Det betyder bland annat att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste ställa krav på såväl de specifika produkterna och tjänsterna som verksamhetens organisation, krav på dubbla kriterier.

Utredningen ska enligt direktiven bland annat undersöka om det är möjligt att låta de jämställdhetskriterier som föreslås vid ett framtida frivilligt märkningssystem ingå i något av de märknings- och certifieringssystem som redan finns i dag. Utredningen ska även analysera för- och nackdelar med de olika systemalternativen. Frågor om märkning och certifiering är i dag väl utvecklade inom

miljöområdet. När det gäller möjligheten att nå framgång med ett system för frivillig jämställdhetsmärkning är det viktigt att notera att ett sådant system inte kan komma att få något större genomslag om systemet inte görs tillräckligt attraktivt för dem som berörs av produkterna och tjänsterna nämligen producenter och konsumenter. För oss blir det således aktuellt att ta tillvara den kunskap som finns när det gäller möjligheten att lansera nya produkter och tjänster.

I dag är det få som ställer sig frågande till vad som avses med den yttre miljön eller den inre miljön. Men det är fortfarande flera som ställer sig undrande till vad som avses med jämställdhet. På samma sätt som gäller för frågor om miljö, skär jämställdhetsfrågorna genom samtliga nivåer i samhället. Det går att lägga ett jämställdhetsperspektiv på alla frågor. Men även om det finns en skyldighet att belysa samtliga offentliga beslut ur ett jämställdhetsperspektiv, sker det inte alltid. Det finns naturligtvis flera orsaker till detta, men det är framför allt en som är av central betydelse. Nämligen att det är få som känner till innebörden av begreppet och därmed även har svårt för att förstå att jämställdhet är relevant i alla frågor och vid alla beslut.

12.1. Med fokus på den yttre miljön

På samma sätt som gäller för flera begrepp inom det genusvetenskapliga området finns det inte heller någon entydig definition av miljöbegreppet. Begreppet härrör ursprungligen från det franska begreppet milieu, som i sin tur kommer från det latinska begreppet me’dius lo’cus; att befinna sig i mitten/centrum. Miljöbegreppet används ofta för att beskriva omgivningen och/eller de omgivande förhållandena såsom stadsmiljön, skolmiljön, arbetsmiljön och det omgivande samhället; upplevelser av ljud, ljus, luft, lukt och psykosociala förhållanden. Ofta används miljöbegreppet för att beskriva förhållanden mellan människor, djur, natur och artificiella företeelser såsom utsläpp från fabriker, bilar eller kemiska sammansättningar.

Stundom beskrivs människan och miljön stå i direkt konflikt till varandra. Andra gånger talas det om att människan utsätter naturen för så stora ingrepp att det råder stor tveksamt om att människosläktet kan överleva, eftersom människan inte tar hänsyn till de gränser som naturen sätter när det till exempel gäller återväxt av skogar med följd att flera djurarter dör ut. Det här är inte på något

sätt nya frågor, utan det är frågor som urbefolkningar har drivit under århundraden. Här kan det finnas anledning att lyfta fram den etik som till exempel samer, aboriginer och indianer förespråkar; att inte göra större intrång i naturen än det finns behov av. Det dröjde emellertid ända in på mitten av 1900-talet innan dessa idéer fick fotfäste inom den västerländska kulturen , genom Rachel Carsons bok Silent Spring från år 1962. I boken når hon ut med de sedan århundraden kända riskerna att om naturen utarmas kommer naturen gå under och människorna dö. Något som Siouxhövdingen Seattle framhöll i sitt välkända tal från 1854:

Den store hövdingen i Washington låter hälsa att han vill köpa vårt land...

Hur kan man köpa eller sälja himlen, markens värme? Idén är främmande för oss. Om vi inte äger luftens friskhet och vattnets glittrande, hur kan man då köpa dem?

Varenda del av denna jord är helig för mitt folk. Varenda glänsande pinjebarr, varenda sandstrand, varenda dimma i de mörka skogarna, varenda glänta och varenda surrande insekt är helig i mitt folks minne och erfarenhet.

Vi är en del av jorden och den är en del av oss. De doftande blommorna är våra systrar; hjorten, hästen, den stora örnen – dessa är våra bröder. Begskammarna, saften i ängsgräset, ponnyns kroppsvärme och människans – allt hör till samma familj...

Detta land är heligt för oss. Detta glittrande vatten som rinner i bäckarna är inte bara vatten utan våra förfäders blod. Om vi säljer mark till er, måste ni komma ihåg att den är helig och att varje gåtfull återspegling i sjöarnas klara vatten förtäljer om händelser och minnen ur mitt folks liv.

Vattnets sorlande är min faders och förfaders röst. Floderna är våra bröder, de släcker vår törst. Floderna bär våra kanoter och föder våra barn. Om vi säljer vårt land till er måste ni komma ihåg och även lära era barn, att floderna är våra bröder – och era; hädanefter måste ni ge

samma kärlek till floderna som till vilken annan broder som helst. Den röde mannen har alltid dragit sig tillbaka för den framträngande vite mannen, såsom bergsdimman flyr för morgonsolen. Men våra fäders aska är helig... Vi vet att den vite mannen inte förstår våra seder... Han behandlar sin moder; jorden och sin broder, himlen, som saker man köper, plundrar, säljer, som får eller glänsande pärlor.

Hans girighet kommer att uppsluka jorden och efterlämna blott en öken.

Synen av era städer plågar den röde mannens ögon. Men kanske är det för att den röde mannen är en vilde och inte förstår. Det finns ingen lugn plats i den vite mannens städer. Inget ställe där man kan höra hur knopparna spricker ut om våren eller surret av insektsvingar. Allt ljud bara förolämpar örat.

Och vad är livet värt om man inte kan höra nattskärrans ensliga spinnande eller grodornas kiv runt en damm om natten? Jag är en röd man och förstår inte. Indianen föredrar det mjuka ljudet, när vinden träffar en vattenspegels anlete och vindens lukt i sig själv, rensad av ett middagsregn och kryddad med doften av barrträd.

Luften är dyrbar för den röde mannen, för alla delar samma luft att andas – vilddjuret, trädet, människan, alla andas samma luft.

Den vite mannen verkar inte ens lägga märke till vilken luft han andas. Likt en långsamt döende människa är han okänslig för stank...

Och om vi säljer vårt land till er måste ni vårda det och hålla det heligt som ett ställe dit även den vite mannen kan gå och smaka på vinden, som sötats av ängsblommorna.

Den vite mannen måste behandla detta lands vilda djur som sina egna bröder. Jag är en vilde och förstår inte hur den ångande järnhästen kan vara viktigare än bufflar som vi dödar enbart för att kunna överleva. Vad är människa utan vilddjuret? Om alla djur vore försvunna skulle människan dö av en stor ensamhet i själen. Ty allt som händer djuren händer snart människan. Allting är sammanlänkat... Vadhelst som drabbar jorden drabbar också jordens söner. Om människorna spottar på jorden spottar de på sig själva. Detta vet vi. Jorden hör inte till människan; människan hör till jorden... Allting är sammanlänkat som blodsbanden i en familj. Allting hör ihop... Människan vävde inte livets väv, hon är blott en tråd i den. En sak vet vi. Vår Gud är samme Gud. Denna jord är dyrbar för honom. Inte ens den vite mannen kan undgå det gemensamma ödet.

Om vi säljer vårt land, behåll hos er minnet av landet sådant det är, när ni tar det. Och med hela er stryka, hela er själ, hela ert hjärta: bevara det för era barn och älska det... såsom Gud älskar oss alla.

Rättssociologen Minna Gillberg beskriver Rachel Carsons arbete som ”ett startskott för den moderna miljödebatten” och att det

inspirerade till att ett antal miljöorganisationer bildas i USA.1Under 1970-talet växer intresset för miljöfrågor bland de enskilda konsumenterna. En ny situation uppstår; konsumenterna ställer nya krav på producenter och näringsidkare. Företagens miljömässiga samhällsengagemang och miljömedvetande förs upp på dagordningen. Risken att ett företags goodwill vänds till badwill om företaget inte ”ser om sitt hus” ur miljömässig synvinkel görs till högaktuella frågor. Flera företag ser det som en möjlighet att vinna ekonomiska framgångar genom att arbeta med miljöfrågor.

I syfte att underbygga miljöarbetet genomfördes mot slutet av 1960-talet ett antal statliga ingripanden. Bland annat inrättades det naturvårdsenheter vid landets länsstyrelser, vars främsta uppgift var att utöva den regionala miljötillsynen. Miljövårdsforskningen erhöll ökade resurser. År 1969 infördes en miljöskyddslag som bland annat ställde nya krav på industrin, jordbruket och kommunerna när det gällde att förebygga så kallade miljöstörningar av utsläpp och buller. Allt detta ledde till ökade kostnader i form av investeringar av reningsutrustning, processändring, återställningsarbeten. Statsbidrag avsattes för att utveckla metoder för till exempel restaurering av förorenade vattendrag och sjöar.

Företagens ökade kostnader gav upphov till en livlig debatt om det var staten, kommunerna eller företagen som skulle svara för de ökade kostnaderna. Även om frågan om det fanns anledning att tillsätta en utredning för att belysa fördelning av miljövårdskostnaderna väcktes redan 1969, dröjde ända till hösten (november) 1971 innan Utredningen om kostnaderna för miljövården tillsattes. Syftet beskrevs som att garantera alla en livsvänlig miljö.

I sammanfattningen till sitt betänkande Miljökostnader. Miljön i samhällsekonomin – kostnadsförslag, kostnadsfördelning, styrmedel (SOU 1978:43) framhåller den då aktuella utredningen bland annat följande:

Miljöproblem är inte några nya företeelser, men de har under de senaste årtiondena blivit fler och även av andra orsaker kommit att uppmärksammas alltmer. Den ökande koncentrationen till tätorter har ökat punktbelastningen på miljön. Konsumtionsstandarden har ökat med större tryck på miljön som följd. Produktionstekniken har under lång tid varit miljöslösande på grund av att användningen av miljöfaktorerna länge varit kostnadsfria till skillnad från andra produktionsfaktorer som arbetskraft och råvaror. Ökad och mera spridd kunskap

1Jämställdhetsmärkning. Konsumentmakt och ett jämställt samhälle, Ds 1998:49, bilaga 1, Miljömärkning och konsumentmakt, sid.85.

om föroreningars miljöeffekter har också bidragit till den växande uppmärksamheten, liksom det större utrymmet för intresse för god miljö sedan de grundläggande materiella behoven täckts. Välfärden har alltmer kommit att bli beroende av tillgång till god miljö vid sidan av konsumtion av varor och tjänster.

I en ekonomi av svensk typ med i de flesta fall decentraliserade produktions- och konsumtionsbeslut fungerar i vissa sammanhang prissystemet som ett styrorgan för att uppnå en i någon mening effektiv2 produktion och konsumtion. Priset på en vara kan sägas utgöra ett mått på den uppoffring (i form av råvaror, arbetskraft osv.) som sker i olika led fram till dess att konsumenten köper varan. Om alla dessa uppoffringar avspeglas i prissättningen kommer ingen att förlora på att någon köper varan, dvs. alla dessa uppoffringar kompenseras. Såväl produktions- som konsumtionssektorn utnyttjar skilda slag av miljöresurser och släpper ut restprodukter i miljön. En del av denna användning av miljön medför uppoffringar. Om ersättning inte erläggs för dessa uppoffringar kommer varornas priser inte att ge korrekt information, och prissystemets styrande och kompenserande egenskaper försämras.

Miljöproblem är exempel på fall då prissystemet inte vidarebefordrar korrekt information. Detta ger upphov till s.k. negativa externa effekter. En negativ extern effekt föreligger då ett eller flera företags produktion och/eller en eller flera individers konsumtion försämrar produktionsvillkoren för övriga företag och/eller levnadsstandarden för andra individer utan att betalning erläggs av den eller dem som åstadkommer effekten. Den negativa externa effekten är således en kostnad som drabbar andra än den som åstadkommer effekten. Detta kan t. ex. vara förhållandet vid produktion av en viss vara. Därmed uppstår en skillnad mellan de kostnader producenten räknar med och de verkliga kostnaderna för varan, mellan den privatekonomiska och den samhällsekonomiska kostnaden. Sambandet mellan dessa båda kostnader och externa effekter kan förenklat beskrivas: samhällsekonomiska kostnader = privatekonomiska kostnader + externa effekter.

Den samhällsekonomiska kostnadskalkylen används emellertid sällan som underlag vid prissättning o. dyl. Skälen härtill är främst svårigheterna att fastställa värdet på de externa effekterna och det faktum att någon entydig äganderätt till miljöfaktorer som luft och vatten inte finns.

Produktions- och konsumtionsaktiviteter ger ofta upphov till restprodukter. Restprodukterna kan tas om hand som returprodukter eller avfall, eller släppas ut som föroreningar i miljön. Den totala kostnaden som drabbar samhället till följd av att restprodukter bildas består av kostnader för att förhindra utsläpp, kostnader för att förhindra skador

2 ”T. ex. en produktion och konsumtion som ger största möjliga totala välfärd enligt någon mätmetod.”, hänvisning i not SOU 1978:43, sid. 16.

till följd av att utsläpp sker och slutligen de kostnader som skador och olägenheter till följd av utsläpp innebär. För en effektiv miljöpolitik gäller det att finna den kostnadskombination som ger den lägsta totala kostnaden. Det behöver inte innebära att mängden föroreningar blir noll. En kostnadsminimering kan mycket väl innebära att en viss mängd restprodukter tillåts bli föroreningar. Det gäller sådana fall där kostnaderna för att förhindra utsläpp är större än kostnaderna för att förhindra skador plus välfärdsförlusterna till följd av att skador ändå uppstår.

En viss miljöpolitik ger upphov till flera olika slags kostnader men också intäkter. För val av miljöpolitisk inriktning behövs alltså en kartläggning av dess kostnader och intäkter. Grovt kan en indelning göras i miljövårdens kostnader och intäkter samt miljöförstöringens kostnader.3

Tanken var således att det inte längre skulle vara tillåtet att utarma naturen utan att ersätta de skador som åsamkats. Idén att garantera alla en livsvänlig miljö vidareutvecklades och fick sitt stora genombrott vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 då Agenda 21, en handlingsplan inför 2000-talet antogs. Handlingsplanen innehåller ekonomiska och sociala dimensioner av en hållbar utveckling.4

12.2. Med fokus på arbetsmiljön

Det var inte endast den yttre miljön som stod i blickpunkten för miljöarbetet under 1970-talet. Även arbetsmiljön sattes under luppen. Det interna arbetsmiljöarbetet löper parallellt med arbetet med den ytte miljön. Under 1970-talet växer den så kallade nya arbetsrätten fram. Den tiden kallas den svenska arbetsrättens reformistiska era. Då förstärktes arbetstagarnas ställning med hjälp av en rad lagar. Bland annat förändrades synen på arbetet och det ställdes nya krav på arbetet. Arbetet var inte längre endast att betrakta som ett ställe varifrån de enskilda arbetstagarna erhöll sin utkomst. Arbetet skulle också vara tillfredsställande ur psykosocial synvinkel. Den 1 juli 1978 trädde den då nya arbetsmiljölagen (1977:1160) i kraft.5 Lagen innebar bland annat att arbetsmiljöbegreppet utvidgades från att endast avse fysiska och kemiska förhållanden till att avse såväl fysiska som psykiska och sociala förhållanden i miljön. I

3 SOU1978:43, sid. 16 f. 4Framtidens miljö – allas vårt ansvar, SOU 2000:52, sid. 101. 5 Prop 1976/77:149, Bättre arbetsmiljö (SOU 1972:86) och Arbetsmiljölag (1976:2).

propositionen skriver departementschefen bland annat att han såg det som betydelsefullt att både fysiska och psykiska aspekter beaktas vid bedömningen av arbetsmiljön.

Jag tänker härvid inte bara på att lagen bör vara ett stöd för arbetstagarna vid samråd och förhandlingar med arbetsgivarna. Viktigt är också att lagen ger en bred bas för tillsynsmyndigheterna i deras uppgift att tillse att arbetsmiljön blir allsidigt tillfredsställande Det kan här gälla även vissa arbetsorganisatoriska frågor av skyddskaraktär.

Som en sammanfattande term används i debatten om arbetsmiljön ofta uttrycket psykosociala faktorer. Begreppet är delvis svårfångat. Jag vill därför göra vissa preciseringar av hur dessa faktorer kommer in när det gäller att lagstifta om arbetsmiljön. Utgångspunkten är att arbetsmiljöfaktorer kan indelas efter art och innehåll. Det är sålunda vanligt att arbetslivets fysikaliska miljöfaktorer delas upp i grupper såsom klimat, buller, vibrationer, belysning, strålning osv. Vid sidan härav har vi de kemiska miljöfaktorerna. Tillsammans kan de omgivningshygieniska faktorerna sägas utgöra den fysiska arbetsmiljön. I denna ingår också olika arbetstekniska faktorer såsom arbetstyngd, arbetsställningar, utrymme, tekniska säkerhetsanordningar o.d. En annan viktig typ av faktorer utgörs av de organisatoriska sociala förhållandena på arbetsplatsen, t. ex. arbetsuppgifternas innehåll och möjligheterna till kontakt, samarbete, inflytande och personlig utveckling. Mellan nämnda faktorer sker ett samspel. Den fysiska miljön ger ramen för den sociala och samtidigt påverkas den fysiska miljön av värderingar och anspråk hos dem som arbetar där. Gemensamt bildar alla dessa typer av faktorer det totala sammanhang i vilket arbetet bedrivs. Detta sammanhang ger för den arbetande effekter som kan sägas ha en fysiologisk och en psykologisk sida. Fysiologiskt kan arbetet påverka den kroppsliga hälsan. De psykiska reaktionerna på arbetsmiljön kan å andra sidan ta sig i uttryck i upplevelser av trygghet eller otrygghet, i tillfredsställelse eller vantrivsel. Dessa upplevelser kan i sin tur i vissa fall ge upphov till psykiska störningar och kan också vara bestämmande för rent kroppsliga återverkningar.6

Tanken att utvidga arbetsmiljöbegreppet uppfattades av många som revolutionerande. Men det var inte heller helt lätt att implementera det nya begreppet den psykosociala arbetsmiljön. I syfte att råda bot på den tveksamhet som begreppet hade givit upphov till utfärdade den dåvarande tillsynsmyndigheten Arbetarskyddsstyrelsen7 råd om psykiska och sociala aspekter på arbetsmiljön (AFS 1980:14). Den

6 Prop 1976/77:149, sid. 223, kursiveringen är gjord av Utredningen. 7 Den 1 januari 2001 bildades Arbetsmiljöverket genom en sammanslagning av Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionerna (tio distrikt).

1 januari 1993 trädde Arbetarskyddsstyrelsens regler om internkontroll av arbetsmiljön i kraft. Dessa upphävdes den 1 mars 1997, då de nu gällande reglerna om internkontroll av arbetsmiljön infördes genom AFS 1996:6.8 Till föreskrifterna har Arbetarskyddsstyrelsen även utfärdat allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om internkontroll av arbetsmiljön. Råden är tänkta att underlätta arbetsgivares arbete med internkontroll.

Arbetsmiljölagens 3 kapitel stadgar bland annat följande:

2 §

Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.

Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagaren utför arbete ensam.

Lokaler samt maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall underhållas väl.

2 a §

Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller kraven i denna lag och i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Han skall utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.

Arbetsgivaren skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera arbetsmiljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas.

Arbetsgivaren skall vidare se till att det i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av de uppgifter som enligt denna lag och enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring vilar på honom.

För Utredningens vidkommande är reglerna om det systematiska arbetsmiljöarbetet av central betydelse, eftersom de just utgör en metod för kontroll av företeelser i vardagen (arbetslivet). Utredningen ska bland annat komma med förslag på jämställdhetskrite-

8 Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete är för närvarande under översyn för att bland annat anpassas till EU:s direktiv om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (89/391/EEG). Förslaget innebär inte några förändringar av den grundläggande metodiken för arbetet med arbetsmiljön. I stället innebär förslaget att de som hyr in arbetskraft också ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete och att den inhyrda arbetskraften även ska ha rätt till företagshälsovård. Därutöver innehåller förslaget vissa språkliga justeringar av den nu gällande texten.

rier för minst två produktområden och minst två tjänsteområden samt redovisa på vilket sätt befintliga märknings- och certifieringssystem kan komma att användas för jämställdhetsmärkning. De nu aktuella reglerna och allmänna råden om arbetsgivarens internkontroll av arbetsmiljön innehåller nämligen en väl utvecklad metod för att skapa välmående och förhindra otillfredsställande förhållanden i arbetsmiljön.

12.3. Med fokus på stereotypa bilder av män och kvinnor

Utredningen ska således komma med förslag på ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster. Systemet är tänkt att bli ett medel för att öka takten mot ett mer jämställt samhälle. På så sätt måste systemet också vara bärare av jämställdhetens principer, dvs. att män och kvinnor har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att

-

ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende

-

vårda hem och barn

-

delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.

Vi har i det tidigare belyst innebörden av de nu aktualiserade begreppen jämställdhet, kön och genus.9 Även om begreppen skiljer sig åt har ändå det gemensamt att de rör frågor om kvinnor/ flickor och män/pojkar. Under senare tid har den genusvetenskapliga forskningen kommit att fokusera frågor om vad som åsyftas med begreppen kvinna, man, flicka och pojke, en fråga som ställdes redan 1949 av Simone de Beauvoir nämligen: vad är en kvinna? Skillnaden mellan män och kvinnor kan beskrivas med hjälp av genitalierna. Det är tveksamt om det finns några andra skillnader mellan män och kvinnor, som är så generella att de kan tas som intäkt för att någon är kvinna och någon annan är man? Det är inte ovanligt att idéer om s.k. femininitet och maskulinitet blandas samman med de biologiska könen kvinnor och män. Femininitet kan beskrivas som en idé om hur kvinnor förväntas vara. Till exempel förväntas kvinnor vara trevliga och tillmötesgående. Emellanåt brukar de också beskrivas se saker som män inte ser, vilket följande exempel illustrerar:

9 Kapitel 3.

Jag vet att restaurangchefen kan säga ’Gud, jag vill ha en tjej, så det är någon som kan städa’. Han säger att tjejer ser saker på ett helt annat sätt än vi killar när det t.ex. gäller att städa. Det är ju ingen diskriminering, men å andra sidan ändå. Han känner ändå att tjejer har en helt annan känsla än killar. De ser det där med servetter, blommor och tända ljus, belysning och musik. Då kan han känna att han vill ha hälften – hälften så att det blir mysigt. Ofta kan tjejerna pusha igång killarna ’det som behöver göras’. Det är väl något som man kan få höra.10

Det är inte alla kvinnor som känner igen sig i den här beskrivningen. Trots det är det nog inte någon av dem som ifrågasätter att de är kvinnor. Det inte heller säkert att kvinnor och män har olika önskemål och intressen. I stället är det kanske så att skillnaderna inom könen är mycket större än variationerna mellan könen. Att var morgon se över placeringen av hotellgästerna kan visserligen verka lovvärt, men det finns samtidigt en fara i att utgå från stereotypa bilder av män och kvinnor. Vid ett hotell reflekterar personalen över om hotellgästen är:

... en tjej eller kille, vad tror du att han eller hon tycker om och vilken smak tror du passar?

Det är jättekul att placera en amerikan eller japan i ett sekelskiftesrum. Vet man att det är en ung kille lägger man honom gärna i ett rum med ett stort skrivbord, så han har möjlighet att sitta och jobba med sin dator. Ofta kommer de sent och sitter och jobbar på hotellrummen. Man försöker hela tiden att formge, så att de ska trivas. Ofta så kommer de tillbaka och då vill de ha just det rum som vi valde. Då har man lyckats träffa rätt. Ibland vill de pröva andra rum och testa annat.11

Flera män, som är på tjänsteresa, känner säkert igen sig i ovanstående beskrivning, men det finns även många kvinnor som skulle önska ett större skrivbord och bättre arbetsyta när de reser i tjänsten.

Inom samhällsvetenskapen ifrågasätts det starkt att det skulle finnas några ytterligare skillnader mellan könen. Under senare år har företrädare för postmodernismen hävdat att skillnader mellan könen inte är annat än konstruktioner. Konstruktionerna är i sig inte annat än reproduktioner och efterbildningar/-likningar av förlagor. Men förlagorna bleknar med tiden så det är inte längre säkert vad som är förlagans original. Judith Butler, professor i jäm-

10 Ur intervju med Agneta vid Hospits Ltd, kapitel 8. 11 Kapitel 8.

förande litteratur och retorik vid Berkley, Kalifornien menar att det inte finns något som är naturligen givet könen, utan att könen i stället är resultat av sociala genuskonstruktioner. Ett annat sätt att uttrycka detta är att om välden betraktas ur ett givet perspektiv kommer också svaren att bestämmas utifrån det givna betraktelsesättet. Hon skriver:

The notion that there might be a ”truth” of sex, as Foucault ironically terms it, is produced precisely through the regulatory practices that generate coherent identities through the matrix of coherent gender norms. The heterosexualization of desire requires and institutes the production of discrete and asymmetrical oppositions between ”feminine” and ”masculine” where these are understood as expressive attributes of ”male” and ”female.” The cultural matrix through which gender identity has become intelligible requires that certain kinds of ”identities” cannot ”exist” – that is, those in which gender does not follow from sex and those in which the practices of desire do not ”follow” from either sex or gender. ”Follow” in this context is a political relation of entailment instituted by the cultural laws that establish and regulate the shape and meaning of sexuality. Indeed, precisely because certain kinds of ”gender identities” fail to conform to those norms of cultural intelligibility, they appear only as developmental failures or logical impossibilities from within that domain. Their persistence and proliferation, however, provide critical opportunities to expose the limits and regulatory aims of that domain of intelligibility and, hence, to open up within the very terms of that matrix of intelligibility rival and subversive matrices of gender disorder.12

Det betyder att om utgångspunkten är den att det finns två kön och om de hålls åtskilda kommer de också fortsätta att vara åtskilda. Detta blir till sanning eftersom utgångspunkten blir till slutsats då det eftersökta finns som förutsättning för frågan. Med andra ord: det saknas vägar bort från det givna om det inte ställs oväntade frågor. Men möjligheten att ställa nya frågor begränsas av förutsättningarna varibland språket är ett av de mest centrala. Det är begreppen som formar världen och också gör det möjligt att förstå och betrakta världen. John Herbert Mead (1864–1931) beskrev hur the self förhåller sig till the society. Han beskrev bl. a. hur individer blir medvetna om sig själva, det egna jaget, och om andra individer, objekten. Detta, menar Mead, sker genom ett socialt samspel, den sociala interaktionen. Samspelet möjliggörs med hjälp av

12Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity, Judith Butler, Routledge, New York & London (1990), sid. 17.

språket; det är alltså begreppen som formar vardagen. Språket underbyggs av symboler och gester. På så sätt formas vardagen och bilderna av det normala.

Normaliteten är emellertid inte något annat än konstruktioner av just språk, gester och symboler. Möjligheten att vinna gehör för idéer om jämställdhet mellan män och kvinnor kommer på så sätt både utmana det etablerade synsättet samtidigt som det begränsas av den egna språkdräkten. Det är mot bakgrund av detta som vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning ständigt måste utvärderas och ifrågasättas för att kunna utvecklas. Vi menar att ett statiskt system kan komma att skada mer än det vinner, eftersom ett fast betraktelsesätt låser tanken och förhindrar utveckling. Detta betyder att systemet måste utgå från ett processtänkande.

12.4. Förhållandet mellan kvantitativa och kvalitativa kontroller

Under förutsättning av att en produkt eller tjänst uppfyller vissa kriterier är det i många fall möjligt att erhålla ett bevis på detta; märkning. Märkningen båtar även för att det inte endast är fråga om skönsmässiga påståenden om produktens eller varans kvalitet.

Märkningen innebär således en garanti för att produkten eller tjänsten når upp till vissa minimikrav ur till exempel miljömässig synpunkt. Även om det finns ett flertal olika märken på marknaden är det ändå så att det aktuella märket faktiskt innebär en viss form av garanti för att de produkter eller tjänster som är märkta uppfyller samma minikrav. Det är således fråga om ett sätt att systematisera bedömningen av produkter och tjänster. Tanken är att systematiseringen ska leda till en effektivisering vid val av produkter och tjänster.

På miljöområdet florerar det emellertid ett flertal olika märken. Samtliga märken påstås vara bärare av egenskaper som är goda ur miljöhänseende. Även om det kan vara bra med flera märken, för att på så sätt skärpa konkurrensen mellan dem, kan mängden märken leda till osäkerhet om vad de olika märkena faktiskt garanterar. Vi återkommer till detta i det följande, då vi diskuterar möjligheter att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster.

I Sverige, Norge, Island och Finland används sedan år 1989 symbolen Svanen för att märka produkter i miljöhänseende. Inom EU används den s.k. EU-blomman som symbol för miljömärkningen.

För att få ett godkännande krävs att produkten är testad av oberoende laboratorier och att det finns en väl genomförd dokumentation av produkten.

Att någon är certifierad innebär i princip att någon har fått rätt att/erhållit ett intyg/bevis, från en oberoende ackrediteringsbyrå/organisation om att vissa på förhand givna kriterier är uppfyllda.

För närvarande finns det 26 författningar i Sverige som reglerar frågor om certifiering och 173 författningar som reglerar frågor om märkning. Certifiering berörs i 988 rättsakter och märkning i 2400 rättsakter inom EU.

12.5. Kvantitativa och kvalitativa mätmetoder

När det gäller frågan om det är möjligt och lämpligt att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning blir det således viktigt att slå fast innebörden av begreppet och tydliggöra syftet med ett eventuellt system. Möjligheten och lämpligheten av ett system för jämställdhetsmärkning kan belysas på flera sätt, vi har emellertid valt att belysa dessa frågor mot bakgrund av frågan vad är det som ska uppnås? Syftet med systemet är just att uppnå ett mer jämställt samhälle. Med andra ord samhället är inte jämställt, men det är möjligt att göra det jämställt.

Centralt vid valet av metod, det sätt som väljs för att undersöka något, är att välja en metod som ger svar på den ställda frågan. Men det är viktigt att frågan fokuserar på just det problem som den är tänkt att lösa. Det betyder också att frågan måste ställas på ett väl avgränsat sätt.

Generellt sett går det en skiljelinje mellan kvantitativa och kvalitativa metoder. Den förra metoden ställer krav på ett stort undersökningsmaterial. Mot bakgrund av mängden i det undersökta går det ofta att dra generella slutsatser om hur till exempel många människor uppfattar en fråga. På så sätt brukar dessa studier ofta användas för att illustrera tendenser eller tänkbara utvecklingsmöjligheter och förändringar i till exempel samhället.

Vid kvalitativa studier är det som studeras i stället färre till antalet. De kvalitativa metoderna syftar inte såsom de kvantitativa till att beskriva vad flera människor anser om något, i stället är de kvalitativa metoderna avsedda att ge en nyanserad bild av och ingående förklaringar till varför och hur människor tänker och handlar på ett visst sätt.

Det är knappast fruktbart att ställa metoderna emot varandra, eftersom de är så olika och har helt olika syften. I stället bör metoderna användas parallellt, eftersom de kompletterar varandra.

12.6. Att mäta jämställdhetsklimatet på arbetsplatsen

Ett exempel på när de kvantitativa och kvalitativa metoderna kan komplettera varandra är just vid studier av hur det står till med jämställdhetsklimatet vid en arbetsplats. Inledningsvis kan det vara bra att snabbt bilda sig en uppfattning av hur flera på arbetsplatsen uppfattar arbetsmiljön ur jämställdhetssynpunkt. Det görs lämpligen med hjälp av en enkät som sänds ut till samtliga anställda. Vi försöker här illustrera13 hur de olika metoderna kan komplettera varandra utifrån påbudet i jämställdhetslagen att

5 §

Arbetsgivaren skall underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap.

För att få en uppfattning om huruvida arbetsgivaren verkligen underlättar för både kvinnor och män att förena sitt förvärvsarbete vid arbetsplatsen med ett eventuellt föräldraskap är det lämpligt att inledningsvis använda en kvantitativ studie – enkät. Inledningsvis bör det ställas en allmänt hållen fråga om arbetstagaren uppfattar det som att arbetsgivaren genomför åtgärder för att underlätta för arbetstagare (både kvinnorna och männen) att vara föräldralediga.

12.6.1. Bundna svarsalternativ

Frågan bör innehålla så kallade bundna svarsalternativ, vilket betyder att de som besvarar enkäten får möjlighet att kryssa för ett eller flera svarsalternativ som de anser stämmer bäst överens med hur de uppfattar en fråga. Nedan följer ett exempel på hur den nu aktuella frågan skulle kunna ställas:

Anser Du att arbetsgivaren underlättar för dem som är föräldrar, eller eventuellt planerar att bli föräldrar, att förena förvärvsarbetet med föräldraskapet?

13 Den nu gjorda illustrationen kan användas på samtliga områden för det aktiva jämställdhetsarbetet.

( ) Ja, arbetsgivaren gör väldigt mycket för detta. ( ) Ja, arbetsgivaren gör en hel del för detta. ( ) Ja, arbetsgivaren ganska mycket för detta. ( ) Nej, arbetsgivaren gör ganska lite för detta. ( ) Nej, arbetsgivaren gör nästan ingenting för detta. ( ) Nej, arbetsgivare motverkar nästan arbetstagarnas möjligheter att

utnyttja sina rättigheter att vara föräldralediga.

Genom att låta samtliga anställda besvara den nu aktuella frågan blir det möjligt att ge en schematisk bild av hur arbetstagarna vid den studerade arbetsplatsen upplever att arbetsgivare agerar när det gäller arbetstagarnas möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap.

Det är även möjligt att ställa frågan och endast ge två svarsalternativ ”ja” eller ”nej”. Det finns emellertid anledning att framhålla poängen med att vid attitydundersökningar ge fler svarsalternativ, eftersom det är svårt att ge ett entydigt svar på den ställda frågan.

Den nu ställda frågan kan emellertid inte ge svar på annat än hur arbetstagarna generellt sett uppfattar frågan. Men det kan hända att olika grupper av arbetstagare uppfattar förhållandena olika. Därmed kan det finnas anledning att ställa svaren i relation till ett antal bakgrundsfrågor, såsom den som besvarar enkätens egna kön, ålder, position (befattning), arbetsområde och om de är föräldrar eller inte.

12.6.2. Anonymitet

Enkäten bör emellertid vara anonym, vilket innebär att dessa frågor inte kan ställas vid mindre arbetsplatser eftersom det då kan finnas risk för att den besvarades identitet kan komma att röjas. Enkäten syftar ju inte till annat än att skapa en bild av hur flera arbetstagare uppfattar den nu aktuella frågan.

En av de poänger som finns med att mäta klimatet i arbetsmiljön från ett jämställdhetsperspektiv med hjälp av en enkät är just att de som besvarar enkäten kan våga besvara frågorna utan att befara att de eventuellt blir utsatta för repressalier för att de har lämnat så kallade obekväma svar.

Det kan således finnas anledning att innan enkäten utformas för den aktuella arbetsplatsen överväga antalet bakgrundsfrågor och relatera dem till risken att identifiera den som har besvarat enkäten. Om risken för att bli identifierad är för stor finns det även en fara

för att de som har fått enkäten antingen låter bli att besvara den eller besvarar frågorna så att de inte framstår som allt för kritiska.

12.6.3. Öppna svarsalternativ

De bundna svarsalternativen bör emellertid kompletteras med öppna svarsalternativ för att på så sätt nyansera den schematiska bilden av klimatet vid arbetsplatsen. Ett exempel på hur detta skulle kunna ske är att uppmana de tillfrågade att komma med exempel på vad arbetsgivaren har gjort i det ena eller det andra avseendet enligt följande:

Kvinnor och föräldraledighet

Du har nu besvarat frågan om hur Du anser att arbetsgivaren hanterar situationen för dem som är föräldrar, eller eventuellt planerar att bli föräldrar, att förena förvärvsarbetet med föräldraskapet. Kan Du ge ett eller ett par exempel på hur arbetsgivaren har agerat då det har varit aktuellt för en kvinna att vara föräldraledig: ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ ___________________________________________________________

___________________________________________________________

Män och föräldraledighet

Du har nu besvarat frågan om hur Du anser att arbetsgivaren hanterar situationen för dem som är föräldrar, eller eventuellt planerar att bli föräldrar, att förena förvärvsarbetet med föräldraskapet. Kan Du ge ett eller ett par exempel på hur arbetsgivaren har agerat då det har varit aktuellt för en man att vara föräldraledig: ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ ___________________________________________________________ ___________________________________________________________

Genom de nu ställda frågorna blir det möjligt att visa hur arbetsgivaren men kanske även den som besvarar ser på kvinnors och mäns föräldraskap. Den första bilden har på så sätt blivit mer nyanserad och återspeglar eventuellt förhållandena på arbetsplatsen på ett mer varierande sätt. De öppna frågorna är emellertid inte lika lätta att sammanställa som de bundna.

12.6.4. Intervjuer

I syfte att komplettera bilden från enkäten är det även möjligt att använda sig av så kallade kvalitativa djupintervjuer. Namnet antyder att de går mer på djupet än vad som sker vid de kvantitativa studierna. Vid kvalitativa djupintervjuer handlar det mer om att förstå och förklara varför och ge beskrivningar av hur den som intervjuas upplever en viss situation än att beskriva hur flera människor på arbetsplatsen uppfattar situationen. Detta betyder till exempel att även den som har en annan uppfattning än majoriteten (det kanske är så att det är en person som är alldeles ensam om sin uppfattning), ändå har en betydelsefull uppfattning.

Utgångspunkten är således att det är viktigt att ge en så nyanserad bild som möjligt. De olika berättelserna som de intervjuade ger analyseras därefter med hjälp av olika teorier. De kan även användas för att utveckla nya förklaringsmodeller om att människor upplever och uppfattar liknande situationer diametralt olika.

12.7. Syftet med systemet och metodologiska överväganden

Den centrala frågan för Utredningen är hur ska ett system för frivillig jämställdhetsmärkning utformas? Tanken är att systemet inte endast ska belysa frågor om jämställdhet, relationer mellan män och kvinnor, utan de kriterier som föreslås ligga till grund för systemet ska också innebära att det är möjligt att genomföra så kallade kvalitetssäkringar ur ett könsperspektiv. I Reglerna kring och inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (SOU 2001:9) belyser vi den begreppsmässiga problematik som uppdraget innebär i det nu aktuella avseendet.

Det finns redan i dag flera former för kvalitetssäkringar. Men det är få som både innebär kvalitetssäkring av produkter och tjänster och samtidigt ställer krav på att systemet är jämställt. Det är visserligen riktigt att det finns system som innebär kvalitetssäkringar av organisationer ur ett jämställdhetsperspektiv. Men de systemen ställer inte krav på att de produkter som framställs/tjänster som utförs också uppfyller vissa jämställdhetskriterier

Ett sätt att lösa uppdraget skulle kunna vara att ta utgångspunkten i befintliga certifieringssystem såsom ISO, EMAS och IIP och föra till ett genusperspektiv till dem. Men det finns flera risker med att endast ansluta nya idéer och tankegångar till redan befint-

liga system. Bland annat finns det risk att tidigare tankegångar blir styrande och de nya teserna ses som provocerande genom att de ifrågasätter det etablerade synsätten.

Är det då bättre att välja ett helt nytt system som endast belyser frågor ur jämställdhetssynpunkt – ett system som är helt fristående från redan befintliga system? En sådan metod är emellertid inte heller helt ”riskfri”, eftersom ett sådant system måste göras så attraktivt att det också blir konkurrenskraftigt i förhållande till övriga system.

Den första fråga som ställs måste emellertid vara vad är det primära syftet med ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster? Om syftet är att endast genomföra ett uppdrag utan någon vidare eftertanke är det kanske inte så svårt att välja form. Men om syftet är att komma med ett förslag som innebär en metod för mainstreaming i enlighet med Romfördraget ställs uppdraget i ett annat ljus.

Flera av de metoder som finns för att mäta jämställdhet tar sin utgångspunkt i ett kvantitativt perspektiv såsom SCB:s jämställdhetsindex. Det finns naturligtvis uppenbara fördelar med att använda kvantifierbara data för att belysa förhållandena i verksamheten/ samhället. Men såsom vi har sett i det tidigare säger kvantitativa mätmetoder sällan något om vad siffrorna innebär ur ett kvalitativt perspektiv (till exempel hur en viss företeelse upplevs).

12.8. Självdeklarering – tredjepartscertifiering

Vi har nu genomgått ett antal befintliga märknings- och certifieringssystem. Tanken har varit att belysa de ledande systemen på marknaden när det gäller frågor om miljö och jämställdhet samt illustrera hur de olika systemen är utformade och vad de innebär ur märkningshänseende.

När det gäller frågan om ett system för frivillig jämställdhetsmärkning ska ha formen av en självdeklarering eller om det ska vara fråga om en tredjepartscertifiering så menar vi att systemet har väldigt mycket att vinna på om det får formen av en tredjepartscertifiering. Huvudargumentet för detta är att sådana system har stora möjligheter att vinna framgång genom att de ses som mer trovärdiga än andra. En av de största farorna ett märkningssystem kan utsättas för är att det brister i trovärdighet. Sven Thiberg, SIS Miljömärkning/Svanen, understryker just vikten av detta. Vid en av Utredningen anordnad konferens om Gränsöverskridande handel

med perspektiv på jämställdhetsmärkning menade Thiberg det finns få saker som är så svåra att göra sig av med som ett nedsmutsat märke – att märket har blivit av med sin trovärdighet. Därvid anförde han bland annat följande:

... de strategier miljömärkningen använt sig av och som visat sig fungera framgångsrikt. Vissa begrepp blir här centrala att använda för att (de) strukturerar en principiell och övergripande diskussion om märkning. Svanen använder tre begrepp när ett förslag till miljömärkning av en tjänst eller en produkt ska värderas; Relevans, Potential och

Styrbarhet. Relevans beskriver miljöproblemet och hur stort det är,

Potential benämner den beräknade miljövinst som kan uppnås genom att förändra produkten eller tjänsten. Styrbarhet slutligen står för en bedömning av märkningen som styrinstrument med hänsyn till exempelvis marknadens struktur, hur aktörerna uppfattar problemet på marknaden samt märkningen jämfört med andra medel/metoder för att påverka produktens egenskaper.14

Mot bakgrund av att vi menar att det är av synnerlig vikt att ta vara på de erfarenheter och den kunskap som finns från arbeten med märkning och certifiering, föreslår vi således att vårt förslag till system för frivillig jämställdhetsmärkning ska ha formen av en tredjepartscertifiering.

Med i princip samma argument som användes när det gällde frågan om systemet ska utgå från en självdeklarering eller om det ska ha formen av en tredjepartscertifiering menar vi att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning har mycket att vinna på att ankyta till de befintliga systemen på marknaden. Det betyder emellertid inte att vi menar att den frivilliga jämställdhetsmärkningen ska inlemmas i de befintliga systemen. I stället menar vi att den frivilliga jämställdhetsmärkningen ska utnyttja och ta till vara de erfarenheter som finns på miljömärkningens område.

De etablerade systemen har en position på marknaden som trovärdiga. Detta båtar för att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning också kan komma att få en etablerad position om jämställdhetsmärkningens struktur liknar de redan etablerade märkenas.

14 Sammanfattning av konferensen Gränsöverskridande handel med perspektiv på jämställdhetsmärkning den 28 september 2000, bilaga 3, Reglerna kring och inställningen till frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (SOU 2001:9).

12.8.1. Dubbla kriteriekrav – en tvåstegsmodell

Av den kvalitativa studien över hur företrädare för olika näringsverksamheter ser på frågor om frivillig jämställdhetsmärkning blev det bland annat synligt att flera av dem såg det som problematiskt att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning endast skulle innebära att enskilda produkter och/eller tjänster skulle bli föremål för jämställdhetsmärkning utan att det skulle tas någon hänsyn till hur verksamheten ser ut ur jämställdhetsorganisatorisk synvinkel. Vi har i det tidigare belyst vikten av att systemet blir trovärdigt. Av den kvantitativa studien om hur konsumenter ställer sig till att köpa eller ta del av varor, tjänster eller jämställda verksamheter blev det tydligt att det finns ett stort intresse för att göra just jämställda konsumentval.

Det är således mot bakgrund av detta som vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste visa sig trovärdigt genom att ställa specifika jämställdhetskrav på såväl de specifika produkterna och tjänsterna som verksamhetens organisation.

Här finns det emellertid anledning och uppmärksamma ett eventuellt problem som rör möjligheten att ställa dubbla kriteriekrav. De etablerade system som i dag finns på marknaden, varibland särskilt ISO, IIP, EMAS och Svanen bör nämnas, sker kriteriekraven vad beträffar organisationen och produkt/tjänst var för sig. När det till exempel gäller frågan om märkning av tvättmedel ställer

Svanen således endast krav på att det aktuella tvättmedlet uppfyller de för märket specificerade kraven, vilka inte omfattar verksamhetens ledning och organisation.

På samma sätt innebär en IIP-märkning att verksamheten visserligen uppfyller vissa specifika krav på en lärande organisation, men det ställs inte några krav på att de produkter eller tjänster som kommer ut ur organisationen uppfyller några krav ur ett lärandeperspektiv.

12.9. Avslutning av att mäta och systematisera samhället ur ett jämställdhetsperspektiv

I det här kapitlet har vi försökt visa hur människor uppfattar liknande situationer helt olika och att detta har betydelse för hur världsbilden formas. Inledningsvis återgav vi Siouxhövdingen Seattles tal från 1854 i vilket han lyfter fram vikten av att värna naturen. Vi har försökt visa att det finns anledning att dra lärdom

och nytta av det arbete som har gjorts på miljösidan både när det gäller den yttre och inre miljön. Men det finns även anledning för dem som arbetar med miljöfrågor att lyfta fram och även in frågor om jämställdhet i sitt arbete.

En av de mest centrala frågorna för Utredningen är just att lyfta fram frågor om kön och genus i alla sammanhang. Men det finns även avigsidor av detta, såsom försök att strukturera könen som artskilda genom att till exempel underbygga traditionella föreställningar om kvinnliga kvinnor och manliga män.

Vi har även försökt visa hur viktigt det är att välja en metod som kan ge svar på den fråga som ställs och att det ofta kan finnas anledning att använda flera metoder för att på så sätt ge en så nyanserad bild som möjligt. Det betyder bland annat att det är frågeställningen som ska styra valet av metod och inte tvärt om.

Av den kvalitativa studie över hur företrädare för olika näringsverksamheter ser på frågor om frivillig jämställdhetsmärkning blev det bland annat synligt att flera av dem såg det som problematiskt att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning endast skulle innebära att enskilda produkter och/eller tjänster skulle kunna bli föremål för jämställdhetsmärkning utan att det skulle tas någon hänsyn till hur verksamheten ser ut ur jämställdhetsorganisatorisk synvinkel. Av den kvantitativa studien om hur konsumenter ställer sig till att köpa eller ta del av varor, tjänster eller jämställda verksamheter blev det tydligt att det finns ett stort intresse för att göra just jämställda konsumentval.

En av de mest centrala frågorna för märknings- och certifieringssystem är att de är trovärdiga. Det betyder bland annat att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste ställa krav på såväl verksamhetens organisation som de specifika produkterna och/eller tjänsterna, krav på dubbla kriterier.

13. Förslag till system för frivillig jämställdhetsmärkning

Sammanfattning av kapitel 13

I det här kapitlet beskriver vi de frågor som är centrala (av strukturell karaktär) då det gäller att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning, varvid vi bland annat beskriver systemets tänkta mål, relevans, utvecklingsmöjligheter samt styrbarhet.

I Europeiska kommissionens senaste grönbok Främjande av europeisk ram för företagens sociala ansvar uppmuntras arbetet med att öka de anställdas insyn och inflytande i det interna företagsarbetet – Corporate Social Responsibility. I dag finns det emellertid inte några ramar för vad detta innefattar.

EU:s grönbok syftar emellertid till att få in förslag om hur företag och fackföreningar, icke-statliga organisationer, myndigheter och andra som påverkas av deras verksamhet ska kunna samarbete för att åstadkomma en gemensam europeisk ram för företagens sociala ansvar. Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle här kunna tjäna som hjälpmedel för att uppmuntra till ett sådant samarbete.

Utredningen konstaterar att det bör övervägas att uppmuntra landets länsexperter att anordna utbildningar i och om jämställdhet för att på så sätt nå ut med den bas som systemet för frivillig jämställdhetsmärkning vilar på – att integrera jämställdhet i såväl närings- och föreningsverksamhet som offentlig förvaltning.

13.1. Corporate Social Responsibility

Det finns i dag inte några etablerade system som förordar både miljö, etik, som jämställdhet. Däremot finns det inom den anglosaxiska världen ett begrepp som tar utgångspunkten i ett socialt perspektiv, Corporate Social Responsibility. Corporate social Respon-

sibility innebär i princip att företag menar sig inte endast ha ett ansvar gentemot sina ägare, utan menar sig ha ett ansvar gentemot såväl människor som naturen både inom företaget (den interna företagskulturen) och utanför företaget (den externa företagskulturen). Mot bakgrund av Corporate Social Responsibility åtar sig således företaget helt frivilligt att ta såväl sociala som sociala och miljömässiga hänsyn även utöver vad som krävs i lagar och förordningar.

I Europeiska kommissionens senaste grönbok Främjande av europeisk ram för företagens sociala ansvar uppmuntras detta arbete.1Företagens ansvar kan ta sig i olika uttryck och kan således innebära allt från att öka de anställdas insyn och inflytande i det interna företagsarbetet till att internutbilda personalen när det gäller den interna företagskulturen. Arbetet med den externa företagskulturen kan till exempel ta sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter, genom att företaget ställer krav på sina underleverantörer att de till exempel inte använder sig av barnarbetare.

Men mot bakgrund av att dessa åtaganden är frivilliga och saknar ramar blir formen för och innehållet i Corporate Social Responsibility högst skiftande och beroende av de olika företagens privata uppförandekoder. Det leder till en oklarhet om vad som egentligen avses med corporate social responsibility.

EU:s grönbok syftar således till att få in förslag om hur företag och fackföreningar, icke-statliga organisationer, myndigheter och andra som påverkas av deras verksamhet kan samarbeta för att åstadkomma en gemensam europeisk ram för företagens sociala ansvar. Ett mål är att ILO:s kärnkonventioner om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, avskaffande av tvångsarbete respektive barnarbete samt avskaffande av diskriminering vid anställning och yrkesutövning ska tjäna som gemensam miniminorm för uppförandekoder och sociala märken. Ett annat mål är att ta fram principer för att redovisa verksamheters utfall i socialt och miljömässigt avseende. Om dessa rapporter ska uppfattas som något mer än PRprodukter behöver man också utarbeta pålitliga system för att granska huruvida redovisningen stämmer överens med verkligheten.2

1 KOM (2001), 366 slutlig av den 18 juni 2001. 2 Uppförandekoder och social märkning bör bli mer enhetliga, Karin Ahlberg, EU & arbetsrätt, Nr 3 2001.

I Sverige finns det exempel på såväl kvantifierbara som kvalitativa system för att mäta jämställdhet.3 I Europa och USA finns det ytterligare exempel på frivilliga system som tar sin utgångspunkt i sociala hänsyn, corporate social responsibility.

13.2. Belgien – för främjande av socialt ansvarig produktion

Den 1 februari 2002 antog Representanthuset i Belgien lagen för främjande av socialt ansvarig produktion.4

Det belgiska lagförslaget innebär att företag äger rätt att använda en ”etikett” vid marknadsföringen av produkter under förutsättning att företaget förbinder sig att följa följande standarder och förslag. Till dessa villkor hör åtminstone att vederbörande förbinder sig att efterleva de i den internationella arbetstagarorganisationens (ILO) grundläggande konventioner fastställda villkoren, i synnerhet:

-

Konventionerna om förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och 105). -

Konventionen om rätt till fackföreningsfrihet (konventionen nr 87).

-

Konventionen om rätt att organisera sig och förhandla kollektivt (konventionen nr 98). -

Konventionerna om förbud mot alla former av arbets- och lönediskriminering (konventionerna nr 100 och 111). -

Konventionen om lägsta tillåtna ålder för barnarbete (konvention nr 138).

Rätten till etiketten tilldelas eller förlängs för en period om högst tre år. I samband med att företaget erhåller rätten att använda etiketten åläggs det även att följa ett kontrollprogram. Programmet fastställs av den minister som handhar de ekonomiska angelägenheterna efter förslag från utskottet.

Kontrollen av huruvida kriterierna är uppfyllda utförs av de organisationer som är auktoriserade med stöd av en lag om auktorisation av certifierings- och kontrollorgan och provningslaboratorier. Efter en överläggning i konselj fastställer den belgiske Konungen de kontrollföreskrifter som ska gälla för de företag som har ansökt

3 Även om det faller utanför Utredningens uppdrag att belysa problematiken på övriga områden vill vi ändå understryka möjligheten och även framhålla lämpligheten att länka samman fler sociala hänsyn till jämställdhetsmärkningen. 4 Belgiska parlamentets deputeradekammare av den 31 maj 2000.

om rätt eller förlängning av rätt att använda etiketten. Därvid ålägger Konungen det aktuella företaget att hålla ministern underrättad om samtliga leverantörer och underentreprenörer som är direkt inblandade i framställningen av den produkt för vilken företaget har ansökt om rätt att använda etiketten.

Det föreslås att det även ska inrättas en reflexionsgrupp för tilldelning av rätt att använda den Europeiska miljömärkningen i syfte att skapa en helhetssyn på den socialt och miljömässigt ansvariga produktionen.

Den som har använt etiketten utan att uppfylla de föreskrivna villkoren kan få sitt tillstånd indraget. De produkter som har blivit oriktigt etiketterade ska även publiceras i den officiella belgiska annonstidningen Belgisch Staatsblad/Le Moniteur Belge. Den som erhåller avslag eller har fått sin etiketteringsrätt indragen ska ha möjlighet att klaga vid en appellationsnämnd.

Den som har använt eller försökt använda etiketten under åsidosättande av föreskrifterna i den nu aktuella lagen eller genomförandebestämmelserna eller genom bedrägligt förfarande har givit intrycket att förfoga över etiketteringsrätten föreslås kunna dömas till fängelse i minst åtta dagar och högst fem år och ådömas böter om minst 500 franc och högst 500 000 franc.

Ministern förslås även kunna befullmäktiga tjänstemän att spåra och kartlägga överträdelser enligt den nu aktuella lagen. De protokoll som dessa tjänstemän upprättar ”har beviskraft tills motsatsen bevisas” (ett slags omvänd bevisbörda).

13.3. Behovet av ramar vid sociala märkningar

Både i Sverige och Europa finns det flera olika märken och märkesordningar som fungerar parallellt. På till exempel miljöområdet finns det även märken som, även om de alla ställer miljöhänsyn i fokus, konkurrerar med varandra. Ur konsumentsynpunkt kan mängden märken nästan bli förvirrande. Det är inte alltid lätt att veta vad märkningen står för och vilka kriterier som ligger till grund för bedömningen av den. Det har även förekommit kritik mot olika miljömärkningar när det gäller kontrollordningar som bedrivs inom monopolistiska system. Att det finns ett intresse för jämställdhetsmärkning från såväl näringslivet som från konsumenter råder det ingen tvekan om (se ovan kap. 8 och 9). Till skillnad från vad som gäller på miljöområdet finns det endast ett fåtal rättsliga regler på jämställdhetsområdet (drygt 300 på miljöområdet vilket

ska jämföras med drygt 10 på jämställdhetsområdet). Det är vidare så att det råder en stor osäkerhet inför innebörden av vad som avses med jämställdhet. Det betyder med andra ord att det finns ett behov av regler som både beskriver och ringar in området. Ur konsumentsynpunkt finns det också ett behov av att bringa reda (dvs. skapa en förståelse av innebörden) bland de olika märkningssystemen som florerar i landet.

Vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste ta sin utgångspunkt i den verklighet som finns i dag, då det ställs ökade krav på konsumenterna när det gäller att sätta sig in i vad de olika systemen innebär. Konsumenter förväntas även – åtminstone till en viss del – känna till vad som skiljer de olika märkena åt. Det betyder till exempel att om ramarna för jämställdhetsmärkningen fastställs i en lag så kommer jämställdhetsmärkningen både att erhålla etablerad ställning samtidigt som begreppen jämställdhet och jämställdhetsmärkning definieras, vilket i sin tur leder till att de vanföreställningar som finns om dem försvinner. Därutöver kommer en lag att kunna båta för att systemet blir stabilt, eftersom lagen kommer att markera de miniminivåer som ska gälla för märkningen.

Det är mot bakgrund av detta som vi föreslår att ramarna för ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning bör vara reglerade genom en lag för frivillig jämställdhetsmärkning. För en närmare beskrivning av lagen se vidare kap 14.

Mot bakgrund av att frivilliga system just bygger på rätten att välja att vara med eller ställa sig utanför systemet är det viktigt att systemet görs attraktivt samtidigt som det är seriöst. Om systemet inte är seriöst och trovärdigt kommer det inte få några kunder, vilket i sin tur leder till att systemet i princip kommer att dö redan innan det har fått fäste. Det betyder till exempel att det måste ställas minst lika höga krav på ett system för frivillig jämställdhetsmärkning som på övriga system för frivillig märkning. Det brukar framhållas att system ska ha ett mål, vara relevant, ha utvecklingsmöjligheter och styrbarhet för att kunna få en etablerad ställning.

5 Även om det faller utanför Utredningens uppdrag att belysa problematiken på övriga områden vill vi ändå understryka möjligheten och även framhålla lämpligheten att länka samman fler sociala hänsyn till jämställdhetsmärkningen.

13.3.1. Mål för frivillig jämställdhetsmärkning

Alla system kräver mål för att kunna genomföras. Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste således ha ett mål. Utredningen tillsattes delvis i syfte att råda bot på de ojämställda förhållanden som råder i samhället. Systemet måste även ha en grund, en etisk bas att stå på för att få bärighet. För att systemet ska nå ut till allmänheten måste det göras attraktivt. Både kunder och konsumenter måste känna att de gör vinster när de använder sig av systemet.

I miljösammanhang talas det om att en hållbar utveckling kommer göra det möjligt för människor, djur och växter att överleva; att om vi inte börjar tänka på naturen kommer allt liv att dö ut.

Ur ett jämställdhetsperspektiv blir fokus i stället riktat mot kvinnors och mäns villkor:

-

att kvinnor och män har lika rättigheter och skyldigheter och möjligheter att:

-

ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende,

-

vårda hem och barn och

-

delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.

Jämställdhetsbegreppet rör således förhållandet mellan kvinnor och män i samhällslivets samtliga områden. Jämställdhet är med andra ord inte knutet till en viss del i samhället. För att systemet ska kunna tas på allvar får det inte innehålla andra begränsningar än vad som framgår av jämställdhetsbegreppet. Det betyder att både privatliv och yrkesliv bör rymmas inom systemet liksom privat och offentlig sektor samt ideella organisationer.

Jämställdhet blir på så sätt ett mått på att kvinnor och män har möjlighet att leva och agera tillsammans eller var för sig på lika villkor. På så sätt blir det också möjligt att det skapas ett mer jämställt samhälle; ett samhälle som genomsyras av jämställda värderingar. Målet för systemet blir således att det skapas ett mer jämställt samhälle.

Uppmaningen att skapa ett mer jämställt samhälle vilar på en idé om ständig förbättring genom hänvisning till ett mer jämställt samhälle. Formuleringen uppmanar således till ett processuellt tänkande, där det centrala blir att utveckla samhället mot mer jämställda villkor för både kvinnor och män.

På så sätt finns det även flera länkar mellan ett system för frivillig jämställdhetsmärkning och befintliga ledningssystem, som

alla tar sin utgångspunkt i möjligheten att förändra, påverka och utveckla verksamheter.

Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning, som tar sin utgångspunkt i en modell där både verksamheten och det som framställs vid verksamheten är av betydelse, kommer emellertid inte endast ha de etablerade ledningssystemen som förebild. Systemet kommer även att ha kopplingar till märkningar av varor och tjänster. Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning ställer således krav på att såväl verksamheten som de produkter och tjänster som tas fram och levereras eller tillhandahålls vid verksamheten syftar till ett mer jämställt samhälle.

Att mäta huruvida samhället har blivit mer jämställt än tidigare kan visserligen vara svårt, men inte ogörligt. Ett sätt att mäta frågor om jämställdhet är att ställa upp ett antal undermål till det överordnade primära målet med systemet, att nå ett mer jämställt samhälle. Delmålen skulle kunna vara att:

-

hela verksamhetens arbete genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv,

-

all intern kommunikation präglas av ett jämställdhetsperspektiv,

-

de produkter och tjänster som är föremål för jämställdhetsmärkning är belysta ur ett jämställdhetsperspektiv,

-

verksamheten verkar för att all extern kommunikation genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv, samt

-

verksamheten uppmuntrar kunder, leverantörer och övriga till att använda jämställda arbetsformer.

De nu uppräknade delmålen är inte uttömmande; de är snarare exemplifierande och kan ses som en inledning till ett jämställt arbetssätt. Den verksamhet som är föremål för jämställdhetsmärkning ska således ställa upp en målformulering som syftar till att uppnå ett mer jämställt samhälle för den egna verksamheten som är så konkret att den endast är tillämpbar på den egna verksamheten och följa de fem delmålen.

13.3.2. Hela verksamhetens arbete genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv

Att hela verksamhetens arbete genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv ställer krav på att alla frågor belyses med hjälp av ett jämställdhetsperspektiv. Med jämställdhetsperspektiv avses här att alla frågor belyses mot bakgrund av kön och genus; kön och genus är närvarande i det dagliga arbetet.

Det betyder också att samtliga beslut som fattas vid verksamheten är belysta ur ett jämställdhetsperspektiv. En fråga som visar sig ha negativa konsekvenser för något kön ska sålunda tas upp till ny behandling i syfte att försöka nå ett resultat som inte leder till negativa konsekvenser för något kön.

Det räcker emellertid inte med att endast ställa upp mål om att det ska användas mer jämställda arbetsformer/sätt. Det är också viktigt att det faktiskt är fråga om mer jämställda arbetsformer/ sätt. Här kan det till exempel bli fråga om att utbilda personalen i jämställdhet. Men det är inte heller tillräckligt att utbilda personalen, även styrelser och ledningsgrupper ska genomgå utbildningar i jämställdhet, om det ska vara möjligt att tala om att hela verksamhetens arbete genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv.

13.3.3. All intern kommunikation präglas av ett jämställdhetsperspektiv

Att all intern kommunikation präglas av ett jämställdhetsperspektiv innebär att frågor om jämställdhet är integrerade i det löpande dagliga arbetet vid verksamheten. Ett integrerat jämställdhetsperspektiv ställer sålunda krav på att ledningen och personalen har kunskaper om innebörden av jämställdhet. Det finns emellertid anledning att understryka att ett integrerat jämställdhetsarbete i verksamheters dagliga arbete inte är det samma som att jämställdhetsarbetet har dolts bakom diffusa mål och vaga formuleringar om att verksamhetens arbete är genomsyrat av ett jämställdhetsperspektiv.

Att jämställdhet är integrerad i verksamhetens arbete innebär i stället att det dagligen ställs frågor om vilken betydelse ett visst handlande har ur ett jämställdhetsperspektiv. Det betyder att ett integrerat jämställdhetsarbete ställer krav på reflexion och återkopplingar av allt som sker och sägs inom verksamhetens ramar såväl mellan anställda som mellan arbetsledare och anställda.

För att få ett mått på huruvida all kommunikation vid verksamheten genomsyras av jämställdhet är det lämpligt att det sker löpande utvärderingar av hur detta arbete förflyter. Utvärderingarna bör ske både löpande – någon gång per månad – och årsvis. Genom att föra in ett jämställdhetsperspektiv i verksamhetens löpande arbete kommer det också att bli möjligt att skapa rutiner som är specifikt anpassade till den egna verksamheten.

13.3.4. De produkter och tjänster som är föremål för jämställdhetsmärkning är belysta ur ett jämställdhetsperspektiv

Att de produkter och tjänster som är föremål för jämställdhetsmärkning också är belysta ur ett jämställdhetsperspektiv innebär att den aktuella varans respektive tjänstens egenskaper och effekter finns dokumenterade vid verksamheten. Att det finns en dokumentation innebär ett säkerställande av att det genomförs kontroller av varors och tjänsters egenskaper och verkningar.

Det är emellertid viktigt att inte blanda samman målen för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning med de kriterier som ställs upp för varor och tjänster.6 Det betyder att dokumentationen visserligen båtar för att frågor om vilka effekter en vara kan ha för olika kön, men detta är inte detsamma som att tillverkaren äger rätt att bli certifierad i jämställdhetshänseende endast på grund av detta.

Ingenting hindrar att produkter och tjänster som är könsspecifikt utformade blir föremål för jämställdhetsmärkning. Men för att sådana produkter och tjänster ska kunna bli föremål för jämställdhetsmärkning måste det kunna visas att de är framtagna vid processer där det kön som är avsett att ta del av de aktuella varorna eller tjänsterna också har varit representerat med minst 50 procent i de testgrupper som är tänkta att representera brukarna av varorna och tjänsterna.

13.3.5. Verksamheten verkar för att all extern kommunikation genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv

Att verksamheten verkar för att all extern kommunikation genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv innebär att verksamhetens ledning underlättar och också verkar för att kommunikationen med dem som befinner sig utanför verksamheten genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Det finns än en gång anledning att understryka att ett integrerat externt jämställdhetsarbete inte är det samma som att slentrianmässigt påpeka att jämställdhet ska genomsyra det externa verksamhetsarbetet.

Här kan det till exempel vara fråga om att upprätta checklistor och genomföra löpande konstroller av hur det externa arbetet genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Det bör dock påpekas att

6 Utformningen och utarbetandet av kriterierna för produkter och tjänster behandlas vidare under i kapitel 15 och 16.

det inte räcker med att endast bocka av en punkt i en checklista för att bli certifierad i jämställdhetshänseende, utan det krävs att de specifika krav som är uppställda för de olika varorna respektive tjänsterna också är uppfyllda.

Att följa en checklista kan emellertid vara ett steg på väg mot att jämställdhetsmärkas. Checklistorna bör också göras tillgängliga via förslagsvis Internet. På så sätt blir det möjligt för såväl kunder som konsumenter att få en inblick i systemet och de kriterier som ligger till grund för jämställdhetsmärkning och/eller certifiering i jämställdhänseende.

13.3.6. Verksamheten uppmuntrar kunder, leverantörer och övriga till att använda jämställda arbetsformer

Att verksamheten uppmuntrar kunder, leverantörer och övriga att använda jämställda arbetsformer innebär att verksamheten försöker förmå även dem som befinner sig utanför verksamheten, men ändå i verksamhetens närhet, att arbeta med frågor om jämställdhet. Tanken är sålunda att verksamheternas arbete med jämställdhet ska vara som en ledstjärna i det externa arbetet och att jämställdhetsarbetet blir som ringar på vattnet, som når ut långt utanför och utöver den egna verksamhetens arbete. På så sätt tror vi att det också kommer att bli möjligt att nå det primära målet med systemet nämligen ett mer jämställt samhälle.

13.3.7. Medel för frivillig jämställdhetsmärkning

Målet med systemet är att nå ett mer jämställt samhälle. Att nå ett mer jämställt samhället ställer, som vi har sett i det tidigare, krav på att arbeta aktivt med jämställdhet. Jämställdhetsarbetet ska bedrivas genom att integrera jämställdhet både i verksamhetens dagliga arbete (ledningssystem) och i det externa arbetet (arbetet utanför den egna verksamheten). Därutöver ställs det krav på att den vara eller tjänst som är föremål för jämställdhetsmärkningen även uppfyller de krav som är uppställa i det avseendet: jämställda produkter och tjänster.

13.4. Jämställda verksamheter – certifiering i jämställdhetshänseende

Vi har i det tidigare sett att både företrädare för näringsverksamheter och konsumenter menar att det även borde vara möjligt att bli certifierad i jämställdhetshänseende för verksamhetens eget interna arbete; att verksamheten når upp till vissa på förhand uppställda kriterier för jämställda verksamheter.

Vi menar därför att det finns anledning att ta fasta på det engagerade intresse och de önskemål som finns när det gäller möjligheten att bli certifierad i jämställdhetshänseende för verksamhetens jämställdhetsarbete.

Vi föreslår således att det införs ett system för frivillig jämställdhetsmärkning som innebär att det dels ska vara möjligt att märka produkter och tjänster och dels certifiera verksamheter för deras jämställdhetsarbete.

För att systemet inte bara ska vara överskådligt är det också lämpligt att systemets grundstruktur utformas genom en lag om frivillig jämställdhetsmärkning. På miljöområdet finns redan i dag ett flertal regleringar, vilka i stor utsträckning har bidragit till att miljöfrågorna har kommit att få en framträdande ställning.7

Genom Amsterdamfördraget lyftes frågor om miljö och jämställdhet till att bli jämbördiga med frågor om ekonomi. Det har nu varit möjligt att miljömärka varor och att bli certifierad mot bakgrund av olika miljöhänseenden under omkring en tioårsperiod. Vi menar att det är dags att märknings- och certifieringsområdena utvecklas till att även inkludera frågor om jämställdhet.

Även om jämställdhetsfrågorna ska ha en framträdande roll händer det ofta att de kommer i skymundan till förmån för andra frågor. Vi menar inte att det ska bortses från de ekonomiska aspekterna. Det finns även studier som visar att det lönar sig att arbeta med jämställdhet.8

7 För närvarande finns tre lagar om miljömärkning i Sverige: Lag (1994:1772) om tillämpningen av det europeiska miljömärkningssystemet, förordning (1994:1169) om europeisk miljömärkning, förordning (1994:1114) om ikraftträdande av vissa lagar och förordningar med anledning av ändringar i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m. Det finns omkring 200 EG-direktiv om miljömärkning. 8 Jämställdhet och lönsamhet, NUTEK R 1999:19.

13.4.1. Relevans, möjligheter och styrbarhet för frivillig jämställdhetsmärkning

För att miljömärkningen ska vara bärande brukar det hävdas att det finns RPS, relevans, potential och styrbarhet. Vi ansluter oss helt till de principiella tankegångarna i det här avseendet. Men vi föreslår att begreppet möjligheter används i stället för potential. Orsaken till detta är att begreppet potential har kritiserats kraftigt från feministiskt håll, eftersom det antyder att kraft och handling är så kallade manliga egenskaper. Potens härrör nämligen från ordet potent: en man som har full sexuell förmåga, som kan genomföra samlag.9

Vi menar således att jämställdhetsmärkningen bör ställas i relation till RMS, relevans, möjligheter och styrbarhet. RMS bör i första hand användas för att systematisera frågor om vad som är att hänföra till jämställdhetsområdet. Här kan det återigen finnas anledning att erinra sig innebörden av jämställdhetsbegreppet och att det är viktigt att inte ta sin utgångspunkt i schabloniserade bilder av män och kvinnor varken vid val av produkter och tjänster eller utformningen av kriterier.10

13.4.2. Relevans

För att bedöma relevansen av vilka produkter och tjänster som kan bli aktuella för jämställdhetsmärkning är det således viktigt att alltid relatera till jämställdhetsbegreppet och ställa frågan om den aktuella varan eller tjänsten kan komma att bli föremål för jämställdhetsmärkning. Vi har i det tidigare diskuterat möjligheten att jämställdhetsmärka följande produkter: läkemedel, functional food, bilstolar, säkerhetsbälten och krockkuddar.

Frågan huruvida en vara är relevant för jämställdhetsmärkningen kan illustreras mot bakgrund av att kvinnors och mäns kroppar emellanåt kan reagera olika på läkemedel. I dag är det endast ett fåtal läkemedel som är testade på kvinnor innan de blir godkända för att tas i bruk på marknaden. På så sätt kan man säga att jämställdhetsmärkta läkemedel skulle kunna innebära en ökad säkerhet för kvinnor. Detta betyder att det finns hög relevans för att jämställdhetsmärka just läkemedel.

9 Svenska akademins ordlista, etymologisk sökning, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ 10 I kapitel 3 Centrala begrepp utvecklar vi innebörden av schabloniserade bilder av kvinnor och män.

Jämställdhetsmärkningen blir på så sätt en garanti för att såväl män som kvinnor kan bli hjälpta av de märkta läkemedlen.

13.4.3. Möjligheter

Under rubriken möjligheter ställs frågan om det är troligt att jämställdhetsmärkningen kan komma att nå framgång. Frågan om huruvida jämställdhetsmärkningen innehåller utvecklingsmöjligheter på jämställdhetsområdet är också nära förknippad med frågan om relevans. Om det är troligt att jämställdhetsmärkningen kan komma att förändra och påverka samhällets utveckling av jämställdhet på en samhällelig nivå finns det goda chanser att systemet har sådana utvecklingsmöjligheter och att det blir meningsfullt.

Ett sätt att belysa systemets möjligheter är att ställa frågan på vilket sätt systemet kan tänkas påverka jämställdheten inom olika verksamheter. Vi har i det tidigare sett att företrädare för olika näringsverksamheter menar att det måste finnas någon koppling mellan hur verksamhetens jämställdhetsarbete fungerar och det som produceras: att det som påstås vara målet för det interna jämställdhetsarbetet också har effekt på det externa jämställdhetsarbetet. De menar således att det inte räcker med att arbeta för jämställdhet, utan att det även borde krävas att det till exempel råder jämn könsfördelning på samtliga nivåer inom en organisation för att det ska vara fråga om en jämställd verksamhet.

Detta kan leda till att jämställdhetsarbetet börjar sprida sig som ringar på vattnet. Om det visar sig att det är lönsamt för en verksamhet att arbeta med jämställdhetsfrågor inom ett område är det ju troligt att det även kan vara lönsamt att arbeta med jämställdhet inom ett annat område. Detta kan leda till att fler ställer krav på jämställdhet i flera olika sammanhang, vilket innebär att det är troligt att samhället också blir mer jämställt – även utanför arbetslivet.

13.4.4. Styrbarhet

När det gäller frågan om jämställdhetsmärkningen är styrbar blir frågor om hur marknaden och konsumenterna tar emot systemet centrala. Systemets styrbarhet ligger på olika nivåer. En nivå rör möjligheten att uppnå mer jämställda verksamheter genom att ställa krav på verksamheters arbete med just jämställdhet. En annan nivå

rör möjligheten för konsumenter att ta del av mer jämställda varor och tjänster. Ytterligare en nivå rör möjligheten att uppnå ett mer jämställt samhälle genom att övriga nivåer kommer att färga av sig på samhället i stort.

Här blir åter frågan vad och hur det som är tänkt att uppnås med systemet ska kunna nås; att systemet verkligen håller vad det lovar. Det är mot bakgrund av det som vi menar att en lag – ramlag – är att föredra; systemet berättigar envar som uppfyller de uppställda kriterierna (mot erläggande av en fastställd avgift) att antingen bli certifierad i jämställdhetshänseende eller få den aktuella produkten eller tjänsten jämställdhetsmärkt.

Det är med andra ord fråga om föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda (8 kapitlet 3 § regeringsformen). Rätten att bli jämställdhetsmärkt är sålunda tänkt att bli en obligatorisk rättighet. På så vis är det också möjligt att jämställdhetsmärkningen kan komma att just styra samhällsutvecklingen så att samhället blir mer jämställt.

13.4.5. Jämställdhetsmärkning som konkurrensmedel

Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning kan komma att bidra till och skynda på utvecklingen på jämställdhetsområdet. Ur ett marknadsekonomiskt perspektiv är det även så att konkurrensen inte endast anses stärka möjligheterna till effektivitet och lönsamhet, konkurrensen anses även möjliggöra att innehållet (vilket kan vara en vara, tjänst eller till och med en verksamhet) blir bättre, eftersom syftet just är att ta fram det bästa för att på så sätt kunna konkurrera om kunderna.

Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning innebär ju även att de konsumenter som vill kan välja jämställda produkter och tjänster eller kanske endast vända sig till en verksamhet som uppfyller kraven för jämställda verksamheter. I dag finns ju inte den valfriheten på marknaden, vilket inte är tillfredsställande. Frihet att välja måste även innebära frihet att välja jämställt. De som önskar stå utanför systemet har också en frihet att välja bort det.

Ur konkurrenssynpunkt är det emellertid viktigt att kunna välja att ansluta sig till ett system och kanske kunna dra fördelar (få fler kunder och konsumenter) av detta, eller att stå utanför. Valfriheten ställer också krav på att det finns möjligheter att göra val. I dag finns det som sagt inga sådana möjligheter.

13.5. Integrering av jämställdhet i samhällslivets samtliga områden

Under 1994 och 1995 inrättades s.k. experttjänster i jämställdhetsfrågor vid landets länsstyrelser (i det följande kallade jämställdhetsexperter). I regleringsbrevet för budgetåret 2001 anges att länsstyrelsen ska prioritera utvecklingen av arbetssätt som leder till att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i det löpande arbetet inom övriga verksamhetsgrenar – integrering av jämställdhet i samhällslivets samtliga områden.

13.5.1. Jämställdhetsexperternas organisation

Lena Svenaeus, rättssakkunnig vid Näringsdepartementet, presenterade en rapport om översyn av länsexperternas arbete och ansvarsområden under våren 2001.11 När länsstyrelserna inrättade sina tjänster för länsexperter i jämställdhetsfrågor varierade kravprofilerna liksom inplaceringen i de befintliga organisationerna. De personer som förordnades hade olika typer av kompetens. Flertalet hade dock bred erfarenhet av att arbeta med jämställdhetsfrågor.

Enligt förarbetena till länsexpertreformen ska länsexperten ha ett direkt ansvar under länsstyrelsens ledning.12 Lena Svenaeus framhåller att det är tveksamt om dessa mål har uppnåtts.

I Västernorrlands län ingår till exempel jämställdhetsfrågorna med sociala frågor och integrationsfrågor i en ny s.k. välfärdsavdelning. På Gotland, som är ett s.k. försökslän13 för ändrad regional ansvarsfördelning, är länsexperten inplacerad vid en ny enhet för arbetsmarknad och näringsliv. I Norrbottens län har länsstyrelsen tre sektorer. Länsexperten är placerad under chefen vid sektorn

Näringsliv. Sektorchefen tillhör länsstyrelsens ledning. I Västra

Götalands län finns det två länsexperter på enheten för integration och jämställdhet, som är en av länsstyrelsens 11 sakenheter. En av länsexperterna är även chef för enheten. I sex län är länsexperten direkt knuten till länsledningen antingen genom att vara placerad i

11 Avsnitten om länsexperterna är hämtat ur Tillsynsansvar över jämställdhetslagen – en uppgift för länsstyrelserna? Lena Svenaeus; promemorian är upprättad vid Näringsdepartementet (2001). 12Prop. 1993/94:147 sid. 82. 13 I försökslänen har självstyrelseorganen samordningsansvar för arbetet med de regionala tillväxtavtalen. Eftersom regeringen understrukit vikten av att jämställdhetsfrågorna integreras i detta arbete talar mycket för att jämställdhetsinsatser av detta slag, med stark anknytning till den regionala utvecklingen, flyttas till de lokala och regionala organen. Härigenom renodlas länsstyrelsens uppgift till att i första hand avse uppföljning av de nationella målen för jämställdheten i länet.

staben eller genom att utgöra en egen enhet direkt under länsledningen.

Placeringen i organisationen är av stor betydelse. Att arbeta nära länsledningen är troligen en fördel ur inflytandesynpunkt. Det är dock långtifrån säkert att det finns ett sådant samband. Att arbeta i nära kontakt med ett eller flera andra sakområden kan ge möjligheter till större påverkan än annars. Exempelvis menar länsexperten i Värmlands län att hennes placering på avdelningen för regional utveckling, där jämställdhet är ett av tre expertområden, är en utmärkt plattform för jämställdhetsarbetet. Placeringen har i hög grad bidragit till att jämställdhetsaspekten finns med i det regionala arbetet.

Vissa länsstyrelser har tillskjutit extra resurser för jämställdhetsarbetet medan andra har lagt ytterligare arbetsuppgifter på länsexperterna. I tre län, Stockholms, Västra Götalands och Skåne, fanns vid årsskiftet 2000/2001 två fasta årsarbetskrafter. I fem län omfattade den fasta resursen för jämställdhet mindre än en heltid. En av länsexperterna är också informationschef och delar med andra ord sin tid mellan den funktionen och arbetet som jämställdhetsexpert. Expensanslagen är genomgående små och länsexperterna är i stor utsträckning hänvisade att söka projektmedel från olika finansiärer för att bedriva extern verksamhet. I flertalet län är det vanligt med tillfälligt anställda som bedriver eller hjälper till med projekt på jämställdhetsområdet.

När tjänsterna inrättades var tanken att denna extra resurs skulle användas för jämställdhet och ingenting annat. Svenaeus understryker att om jämställdhetsarbetet slås samman med andra arbetsuppgifter finns det en klar risk för att jämställdhetsfrågorna kommer i skymundan. Det motsägs inte av det faktum att det kan finnas effektivitetsvinster att göra genom att samordna arbetsuppgifter inom näraliggande sakområden.

13.5.2. Länsstyrelsernas arbete med integration av jämställdhet

Länsstyrelsernas verksamhet är uppdelad på flera olika sakområden. Jämställdhet är enligt regleringsbreven en egen verksamhetsgren. I regleringsbrevet för budgetåret 2001 anges som mål för detta område, att länsstyrelsen skall prioritera utvecklingen av arbetssätt som leder till att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i det löpande arbetet inom övriga verksamhetsgrenar. Kravet på återrapportering

innebär att samla in och redovisa de initiativ som tagits för att införliva ett jämställdhetsperspektiv i det löpande planerings- och utvecklingsarbetet. Vid redovisningen ska det även ske en bedömning av arbetet med jämställdhetsstrategierna.

13.5.3. Inriktningen på länsexperternas arbete

Det finns än så länge varken någon heltäckande kartläggning eller utvärdering över vad länsexperterna har genomfört i jämställdhetshänseende. Det är emellertid möjligt att få en uppfattning om länsstyrelsernas arbete mot bakgrund av deras årsredovisningar.

I årsredovisningarna för 1999 behandlas frågor om jämställdhet vanligtvis under landshövdingens kommentar och gemensamt för länsstyrelsen.

Emellertid är det så att jämställdhetsarbetet bedrivs på ett mycket skiftande vis. Vid vissa länsstyrelser har jämställdhetsarbetet kommit att bli väl etablerat, medan det vid andra länsstyrelser mer verkar ha formen att vara ett projekt bland flera andra.

Många länsexperter framhåller att de arbetar med att utarbeta metoder för att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom alla verksamhetsområden. Några anser att det finns sakområden där det inte går att lägga något jämställdhetsperspektiv. Arbetet med tillväxtavtalen har kommit att ta mycket tid i anspråk. Men det har ändå initierats ett flertal projekt inom jämställdhetsområdet. Här finns det anledning att nämna att man vid ett par länsstyrelser har vidtagit åtgärder för att öka och stödja ett kvinnligt företagande.

Ett annat exempel på hur länsstyrelserna har valt att arbeta med jämställdhetsfrågor i länet är att det har inrättats mansjourer. Ytterligare ett exempel utgör länsstyrelsernas arbete med att förhindra att kvinnor utsätts för våld. Flera länsstyrelser bedriver även ett aktivt samarbete med landets universitet och högskolor.

13.5.4. Länsexperternas interna och externa jämställdhetsarbete

Svenaeus menar att hon har fått en bild av att länsexperternas insatser huvudsakligen bedrivs utanför den egna verksamheten och att det även verkar som om länsstyrelserna har svårigheter att åstadkomma förändringar inom den egna verksamheten. Ett problem som inte är obetydligt, eftersom det ingår i länsstyrelsernas upp-

gifter att arbeta för att låta ett jämställdhetsperspektiv genomsyra övriga verksamhetsområden.

Vid inrättandet av tjänsterna som länsexperter framhölls det att länsexperten skulle vara ett stöd för regionens företag i deras jämställdhetsarbete och därvid även samverka med JämO i frågor som rörde jämställdhet i arbetslivet.

Länsstyrelserna har genom sin skiftande verksamhet breda kontaktytor med företag och arbetsplatser i länen. I den mån jämställdhetsexperten har givits tillfälle att delta vid inspektioner och besök på olika typer av arbetsplatser har detta bland annat inneburit stora möjligheter att informera om jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete.

Länsexperterna har emellertid, oavsett om de haft ett sådant stöd från andra enheter på länsstyrelsen, genom eget utåtriktat arbete skaffat sig ett brett kontaktnät som även innesluter arbetslivets aktörer. Ett exempel är mentorskapsprogram som länsexperterna har varit initiativtagare till. Det har även anordnats seminarier och konferenser vid vilka frågor om jämställdhet har kommit att lyftas fram. Vid dessa har det också givits stora möjligheter att knyta kontakter och utveckla samarbeten med andra företagare. Mot bakgrund av att dessa sammankomster både har engagerat statliga, kommunala och privata arbetsgivare ökar också möjligheten att sprida information om den egna verksamheten. Utredningen menar att det borde vara möjligt att informera om till exempel möjligheten till jämställdhetsmärkning vid sådana sammankomster.

JämO har i samarbete med några av länsexperterna genomfört större granskningar av jämställdhetsplaner. Västerbotten, Dalarna, Jämtland, Örebro och Skåne är exempel på länsstyrelser som deltagit i sådan samverkan. Länsexperten har tillsammans med JämO även genomfört utbildningar om hur JämO menar att det planmässiga arbetet ska bedrivas.

13.5.5. Utbildning i jämställdhet – ett lyckat projekt

I Västra Götalands län arbetar två länsexperter för jämställdhet. De har på eget initiativ arbetat systematiskt med att sprida kunskap till länets privata företag om jämställdhetslagen och försöka få dem att upprätta bra jämställdhetsplaner. År 1998 gjordes en arbetsplan för att utveckla de privata företagens jämställdhetsarbete över hela länet, som efter sammanslagningen består av tre län och 49 kommuner. Man valde att begränsa sina insatser till företag med minst

20 anställda för att undvika problem med att bedöma huruvida ett företag med en personalstyrka som varierar runt tio anställda omfattas av plankravet eller inte.

Länsstyrelsen gick inledningsvis ut med en brevledes ställd förfrågan till arbetsgivare om de var intresserade av att översända sin jämställdhetsplan för att få synpunkter på densamma. Det ströks under att det endast var fråga om ett erbjudande och inte någon formell kontroll av företagets efterlevnad av jämställdhetslagen. I brevet, som var ställt till företagets verkställande direktör, erbjöds företaget även att delta i en utbildning om jämställdhetslagen.

Vid utbildningen låg tyngdpunkten på ett grupparbete där deltagarna (25–30 personer) arbetade med frågor som var nära sammanhängande med att upprätta en jämställdhetsplan. Deltagarnas utbyte av erfarenheter och illustrationer av goda jämställdhetsexempel blev här viktiga ingredienser.

Vid arbetet med jämställdhetsplanerna använde länsstyrelsen material från JämO. De uppgifter som behandlades i deltagarnas jämställdhetsplaner i minst utsträckning rörde handlingsplaner mot sexuella trakasserier och kartläggningar av arbetstagarnas löner. Flertalet av dem som gick igenom länsstyrelsens utbildning var nöjda. Det är också många kursdeltagare som har tagit kontakt med länsstyrelsen efter kursen för att få fortsatt hjälp med sitt jämställdhetsarbete.

Mot bakgrund av att länsstyrelserna är tänkta att vara regeringens och riksdagens filialkontor i länen och att länsstyrelserna har i uppdra att se till att regeringens och riksdagens beslut får önskade effekter menar vi att det borde vara möjligt för länsstyrelserna att arbeta med fokus på just jämställdhet vid till exempel utbildningsdagar. Vid dessa utbildningsdagar borde det även vara möjligt att verka för ökad jämställdhet genom att uppmuntra deltagarna att verkar för att bli certifierade i jämställdhetshänseende.

13.6. Sammanfattning av förslag till system för frivillig jämställdhetsmärkning

FRIJA har bland annat haft i uppdrag att se över möjligheten att införa ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning. Vi har uppfattat detta såsom att det är tänkt att vi ska föreslå hur ramarna för ett sådant system skulle kunna se ut. Det betyder till exempel att det inte får råda någon tvekan om vad systemet syftar till.

Mot bakgrund av att det i dag ställs stora krav på konsumenterna i samhället, genom att de förväntas känna till vad som skiljer de olika märkena åt menar vi att de generella utgångspunkterna för jämställdhetsmärkningen måste regleras i en lag om frivillig jämställdhetsmärkning. På så sätt kan jämställdhetsområdet och med det även jämställdhetsmärkningen komma att lyftas fram och få en i förhållande till i dag mer etablerad ställning på marknaden samtidigt som begreppen jämställdhet och jämställdhetsmärkning kommer att definieras. Detta kan i sin tur leda till att de vanföreställningar som finns om jämställdhet äntligen kommer att försvinna. Till detta kommer att en lag kan komma att båta för att systemet blir stabilt – lagen markerar miniminivån för märkningen.

I dag saknas det möjligheter att göra jämställda val. På en fri marknad måste det vara möjligt att göra väl genomtänkta val. Att systemet är frivilligt innebär vidare att den som önskar stå utanför systemet också har möjlighet att just välja bort systemet.

Utredningen har även haft i uppgift att se över de olika märken som finns på marknaden och även komma med förslag på hur befintliga system och märkningsordningar eventuellt skulle kunna användas vid ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster.

Miljöområdet är i dag ett väl reglerat och etablerat område. Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken ikraft. Därutöver finns det drygt 300 speciallagar (och förordningar) som gäller på miljöområdet, vilket ska jämföras med drygt tio lagar och förordningar på jämställdhetsområdet.

Även om det är så att områdena skiljer sig från varandra i flera avseenden är det ändå så att frågor om certifiering och märkning liknar varandra i stor utsträckning. De principiella frågorna är i huvudsak desamma. Om det är tänkt att jämställdhetsmärkningen verkligen ska få samma ställning som miljömärkningen måste jämställdhetsmärkningen grundregleras genom en lag.14

14 Angående innebörden av grundreglering se vidare kapitel 14.

14. Förslag till lag om frivillig jämställdhetsmärkning

FRIJAS:s förslag

FRIJA föreslår att det införs ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Rätten att jämställdhetsmärka en produkt/tjänst eller bli certifierad i jämställdhetshänseende bör få konstruktionen av en rättighet som är absolut. Mot bakgrund av att regleringen inte bör göras mer ingripande än nödvändigt menar vi att en ramlag kan ge det skydd som behövs för att ge jämställdhetsmärkningen en mer etablerad ställning. De preciserade kriterierna bör i stället utformas av en nämnd som liknar nämnden för miljömärkning. Systemet föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

Sammanfattning av kapitel 14

I det här kapitlet belyser vi frågan om frivillig jämställdhetsmärkning mot bakgrund av olika system för märkning och certifiering (såsom statiska och dynamiska). Vi föreslår att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning ska grundregleras genom en ramlag. Lagens ramar ska bestå av syftet med lagen, villkoren för jämställdhetsmärkningen och utpekande av den ackrediterande myndigheten.

En lag för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna tjäna som hjälpmedel för att lyfta frågor om jämställdhet till en nivå som är likvärdig miljöfrågorna.

14.1. Bakgrunden till förslag om en lag om frivillig jämställdhetsmärkning

I direktiven till utredningen anförs det bland annat att jämställdhet mellan kvinnor och män berör alla delar av samhället och att vi i Sverige har kommit långt när det gäller att skapa lika villkor och

förutsättningar för kvinnor och män. Detta gäller inte minst på det formella planet. I den svenska grundlagen stadgas det bland annat att lag eller annan skrift ej får innebära att någon missgynnas på grund av kön om det inte är fråga om ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.

EG-rätten ställer ett liknande krav genom likabehandlingsprincipen. Vi har i det tidigare beskrivit hur vi ser på förhållandet mellan möjligheten att använda sig av frivilliga system för att åstadkomma förändringar för att det i all verksamhet inom gemenskapen ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

I Sverige regleras frågor om jämställdhet i jämställdhetslagen (1991:443) som både innehåller regler om förbud mot könsdiskriminering och regler om arbetsgivares skyldigheter att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete. Alla arbetsgivare som har minst tio anställda är skyldiga att upprätta en årlig plan för sitt jämställdhetsarbete.

Jämställdhetsombudsmannen utövar tillsyn över lagens efterlevnad och kan därvid bland annat vända sig till Jämställdhetsnämnden och begära att nämnden ska förelägga arbetsgivare att vid vite följa lagens regler om aktiva jämställdhetsåtgärder.

Frågor om jämställdhet finns emellertid inte endast på arbetslivsområdet; de återfinns även inom ramen för gällande lagstiftning på flera andra samhällsområden. Det är möjligt att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på samtliga frågor – samtliga statliga utredningar ska till exempel alltid redovisa effekterna av förslagen ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är emellertid inte ovanligt att frågor om jämställdhet behandlas som en separat och från övriga ämnesområden helt skild fråga, i stället för integrerad med övriga frågor och ämnesområden. En förklaring kan vara att det är svårt att finna metoder och tillvägagångssätt att arbeta integrerat med jämställdhet.1 En annan förklaring kan vara att det finns ett strukturellt motstånd mot jämställdhet och kanske också en rädsla för vad ordet egentligen betyder. Ytterligare en anledning till att jämställdhetsarbetet inte har kommit att integreras i större utsträckning än vad som har skett är föreställningar om att det inte är lönsamt att arbeta med jämställdhet; att det kostar mer än det smakar.

1 Hösten 2001 utkom emellertid metodboken Gör det jämt. Att integrera jämställdhet i verksamheten, Näringsdepartementet (2001), som belyser ett flertal sätt att just integrera jämställdhet i verksamheter.

Det förekommer även åsikter om att jämställdhet är så politiskt och därmed besvärligt att hantera i den dagliga verksamheten. Det är emellertid inte alltid nödvändigt om ens möjligt att finna en enskild förklaring till samhälleliga frågor/problemområden. Däremot är det centralt att finna vägar för att nå ett mer jämställt samhälle, vilket till exempel skulle kunna ske genom att använda frivilliga former med givna ramar för att på så sätt nå målet, ett mer jämställt samhälle. När Utredningen tillsattes var frågan om jämställdhetsmärkning visserligen ny, men långt ifrån unik. Då pågick ett projekt inom LO-TCO. Projektet, som pågick mellan den 1 maj 1999 och 31 december 2000, avslutades med rapporten

TCO & LO projekt jämställdhetsmärkning.2 Projektet syftade främst till att ta fram verktyg/redskap för att kunna arbeta effektivt med jämställdhet i arbetslivet. Ytterligare ett exempel på arbete med jämställdhet utgör ett projekt i Västra Götaland, i vilket olika näringsverksamheters jämställdhetsarbete poängsattes efter ett på förhand givet system. I Jämtlands län pågår sedan 2000 ett jämställdhetsmärkningsprojekt Jämställdhetsmärkt WQ 2002 GENDER EQUALITY KNOW HOW Z-län. Ytterligare ett exempel på hur arbetet med jämställdhet kan gå till utgör Ann-Katrine Roths arbete med kvalitetssäkringar och ledningssystem ur ett jämställdhetsperspektiv, EQ 2000 – kvalitetssäkring av jämställdhetsarbete.3

FRIJA har fått i uppdrag att komma med förslag till hur frivillig jämställdhetsmärkning praktiskt ska kunna genomföras och också redovisa på vilket sätt befintliga märknings- och certifieringssystem ska kunna användas för jämställdhetsmärkning.

I direktiven till Utredningen skrivs det att kvalitetsbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv kan ses som ett led i arbetet med att olika förhållanden och villkor för kvinnor och män ska synliggöras och för varje fråga som rör individer ska just jämställdhetsaspekterna beaktas.

En frivillig jämställdhetsmärkning som rör produkter och tjänster i den privata sektorn skulle kunna driva på utvecklingen mot ett jämställt samhälle genom att medvetna konsumenter väljer jämställdhetsmärkta varor. Jämställdhetsmärkning skulle på så sätt också kunna bli en konkurrensfaktor samtidigt som arbetet med jämställdhet drivs framåt.

2Projekt Jämställdhetsmärkning LO – TCO, slutrapport, Stockholm (2001). 3 Solbacken (2000).

14.2. Statiska och dynamiska system

Vid ett system för frivillig jämställdhetsmärkning måste finnas ramar (gränser) som markerar vad systemet ska omfatta. FRIJA tillsattes bland annat för att se över möjligheten att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Det finns i dag ett flertal märken som garanterar produkters egenskaper ur miljömässig synpunkt och ett par system som mäter verksamheter ur social arbetsmiljösynvinkel. Men det finns inte någon officiell märkning eller certifiering i jämställdhetshänseende.

Vi menar att en lag för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna tjäna som hjälpmedel för att lyfta frågor om jämställdhet till en nivå som är likvärdig miljöfrågorna. Vi har i det tidigare beskrivit förhållandet mellan öppna och slutna system.4

Utredningen har i uppgift att redovisa på vilket sätt uppbyggnad av befintliga kontrollordningar och erfarenheter från dessa ska kunna användas för jämställdhetsmärkning. Med kontrollordning avses det system som omger en bedömning av överensstämmelse.

Utgångspunkten är att en produkt eller tjänst ska uppfylla de krav som läggs fast i ett normerande dokument (kriteriedokument, EU-direktiv etc.). För att skapa tilltro kan bedömningen av överensstämmelsen (kontroll av att kraven är uppfyllda) i vissa fall utföras av ett oberoende och kompetensprövat (ackrediterat) kontrollorgan, ofta ett certifieringsföretag eller provningslaboratorium. Kontrollorganet gör också en löpande uppföljning. I andra fall kan tillverkaren, med stöd i ett kvalitetssystem, själv deklarera att kraven uppfylls, s.k. tillverkardeklaration eller självdeklaration. Därutöver finns det till exempel krav som är förbundna med användning av ett märke.

När det gäller ledningssystem (t.ex. kvalitetssystem, miljöledningssystem) finns de normerande dokumenten i internationella standarder. Det tillämpas inte någon märkning av de företag som uppfyller dessa standarder.

Vid sidan av obligatorisk bedömning av överensstämmelse och därtill hörande märkning, såsom CE-märkning, finns ett rikt utvecklat system för frivillig bedömning av överensstämmelse och märkning inom ramen för olika certifieringssystem i syfte att öka tilltron till produktens egenskaper.

Märkningen är ytterst ett bevis på att en vara (produkt) eller tjänst uppfyller obligatoriska eller frivilliga krav/kriterier. I ett statiskt system som revideras efterhand, t.ex. lagstiftning, är krite-

4 Kapitel 10 och 11.

rierna uppställda på förhand. Lagstiftning utgår från väsentliga krav avseende allmänna skyddsaspekter. Om kriterierna däremot har en utformning som innebär att föremålet ska genomgå en ständig utveckling mot ett bestämt mål talar man om dynamiska system. I ett statiskt system är det lättare för externa och oberoende kontrollorgan att utföra en bedömning om kraven är uppfyllda för att få det åtråvärda märket. Inom det frivilliga området finns ibland en blandning mellan statiska och dynamiska kriterier. Om kriterierna är uppställda på förhand och entydiga finns en garanti för att det inte ska bli fråga om skönsmässiga bedömningar. Vid kompetensprövning (ackreditering) kontrolleras bl.a. om kontrollorganet har tillräckliga kunskaper inom de områden (kriteriedokument) som ackrediteringen avser.

Det finns en strävan att integrera det obligatoriska området med det frivilliga, eftersom många organ som utför teknisk kontroll bedriver verksamhet inom båda områdena. I praktiken kan det vara svårt, särskilt för ett litet land, att upprätthålla ett utbud av provnings- och certifieringstjänster på alla områden.

Det finns ett flertal märken på miljöområdet. I Sverige, Norge, Island och Finland används sedan år 1989 symbolen Svanen för att märka produkter i miljöhänseende. Inom EU används den s.k. EUblomman som symbol för miljömärkningen. För att få ett godkännande krävs ofta att produkten är testad av ett oberoende laboratorium och att det finns en väl genomförd dokumentation av produkten. Miljömärkningsstyrelsen, som består av representanter från bland andra Naturvårdsverket, Industriförbundet, Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, Miljöförbundet och handeln, gör också fabriksbesök. Kostnaderna finansieras delvis genom ansökningsavgifter och årsavgifter, som står i relation till omsättning av produkten på marknaden.

Att certifieras för något innebär i korthet att certifieringsorganet efter avslutad bedömning av överensstämmelse utfärdar ett intyg, ett bevis, över att de särskilt uppställda kriterierna är uppfyllda. Certifiering används normalt som begrepp när det handlar om företags ledningssystem eller personers kompetens, t.ex. ISO 9000certifierad eller certifierad svetsare. Även ackreditering förekommer när det gäller kyl- och miljökontrollanter – i dessa fall har det ansetts att uppgiften ska utföras av ackrediteringsorganet självt och inte av ett certifieringsorgan som är ackrediterat.

Legitimering, diplomering, registrering och auktorisering används för att beskriva personers kompetens i olika sammanhang.

Produkter och tjänster som uppfyller vissa på förhand uppställda kriterier för märkning i någon form beskrivs således vara märkta efter ett visst system.

14.3. Ramar för frivillig jämställdhetsmärkning

En lag för frivillig jämställdhetsmärkning är inte tänkt att ange mer än de yttre ramarna – reglerna för jämställdhetsmärkningen. Ett sätt att skapa ordning är just att markera ramarna med hjälp av en lag för ett område och överlåta utformningen av kriterierna på ett enskilt rättssubjekt.

Lagen är frivillig på så sätt att det står envar fritt att underkasta sig en bedömning om produkten/tjänsten eller verksamheten når upp till den föreskrivna nivån för märkningen/certifieringen.

Bedömningen av överensstämmelse sker emellertid inte i förhållande till lagen, utan bedömningen sker i förhållande till de kriterier som Nämnden för jämställdhetsmärkningen utformar.

Systemet blir på så sätt både statiskt och dynamiskt. Arbetet med jämställdhet är till sin natur dynamiskt, eftersom det förutsätts vara både utvecklande och föränderligt. Det blir statiskt i så måtto att de yttre ramarna är fastlagda genom lagen, som garanterar miniminivån för märkningen. Av den kvalitativa studien blev det uppenbart att företrädare för de olika näringsverksamheterna framhöll kopplingen mellan den egna verksamhetens jämställdhetsarbete och verksamhetens yttre jämställdhetsarbete, det vi har valt att benämna Tvåstegsmodellen.

I EU:s senaste grönbok Främjande av europeisk ram för företagens sociala ansvar uppmuntras arbetet med att finna former för social responsibility. Vi menar att en lag om frivillig jämställdhetsmärkning bör ses som ett led i arbetet med att finna etablerade former för att arbeta med social responsibility.

14.4. Jämställdhetsmärkning – ett öppet och frivilligt system

SWEDAC ackrediterar organ som behöver styrka sin kompetens av rent kommersiella skäl eller som önskar utföra sådana uppgifter som enligt föreskrift kräver ackreditering. Ofta är det en kombination, eftersom det är fråga om teknisk verksamhet av samma slag.

Genom öppna system når man ofta bättre samverkan mellan det frivilliga och det obligatoriska området.

I öppna system har alla tekniskt kompetenta och i övrigt lämpade aktörer rätt att delta. Ett sådant system har således den fördelen att flera har möjlighet att delta. Rättsligt sett innebär detta bland annat att kontrollen läggs utanför den offentligrättsliga sfären och att det inte är staten som genom godkännande eller på annat sätt tar teknisk ställning i ärendet.

14.5. Ramarna för jämställdhetsmärkningen

För att systemet ska vara säkert men ändå inte statiskt är det viktigt att det inte råder någon tvekan om vad systemet påstår sig garantera, samtidigt som systemet ändå är förändrings- och utvecklingsbart. Vi menar att det är nödvändigt att systemet vilar på en rättslig grund för att det ska få acceptans på marknaden, varvid en lag är att föredra. En lag båtar för att systemet är stabilt. Lagen bör emellertid ha formen av en ramlag, eftersom det endast är de yttre omständigheterna som är tänkta att regleras genom lagen. Ramarna för den tänkta lagen om frivillig jämställdhetsmärkning bör således bestå av syftet med den frivilliga jämställdhetsmärkningen, de yttre villkoren för den modell som är tänkt att ligga till grund för jämställdhetsmärkningen samt uppgifter om vem som är ackrediterande myndighet för jämställdhetsmärkningen.

Syftet med lagen

Ackrediterande myndighet

Villkoren för jämställdhetsmärkning

Lag om frivillig jämställdhetsmärkning

av varor och tjänster

14.6. Förhållandet mellan ramlagar och detaljreglerande lagar

Skälen till att föreslå att ett framtida system för frivillig jämställdhetsmärkning ska ha sin grund i en ramlag är främst att vi menar att frågor som rör ideologiska ställningstaganden i första hand bör lösas genom samförståndslösningar mellan berörda parter.5

Vi menar således att det inte är lämpligt att föreslå ett system för jämställdhetsmärkning som både är statiskt och dynamiskt. Jämställdhetsområdet är ett område som det råder stor brist på kunskap om, något som även framgick vid våra diskussioner med företrädare för skilda verksamheter om möjligheten att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av varor och tjänster. Frågor om jämställdhet och jämställdhetsmärkning är således ett område som är av pedagogisk art.

Under senare tid har frågor om lärande kommit att fokusera på frågor om hur lärandet går till. Lärande är ett processuellt förfarande, som innebär utveckling. Utvecklingen och förståelsen djupnar vid det egna deltagandet i processen. Det betyder att den som är och också känner sig delaktig i processen kommer att utvecklas i större utsträckning än den som får ett färdigt koncept. Det är ofta så att den som är delaktig i en processuell utveckling även känner större ansvar för att systemet utvecklas. Det är således vår förhoppning att det system som vi föreslår kommer att utvecklas och anpassas efter de skilda verksamheternas olika behov och inriktningar i så stor utsträckning som det är möjligt, vilket vi även tror kommer att kunna leda till ett mer jämställt samhälle.

14.7. Ramlagar

Ramlagar kan beskrivas som lagar som endast innehåller uppgifter om lagens mål och riktlinjer. Riksrevisionsverket skriver:

ett utmärkande drag för ramlagar är att de innehåller bemyndiganden för regeringen att utfärda närmare föreskrifter för lagens tillämpning. Regeringen kan sedan delegera denna rätt till centrala förvaltningsmyndigheter.6

5 Våra resonemang om ramlagstiftning utgår huvudsakligen från Ds C 1984:12, Ram eller lag? Om ramlagstiftning och samhällsorganisation¸ Håkan Hydén, Stat- och kommunberedningen. 6 Riksrevisionsverkets rapport nr 1982:999.S

Ramlagar kan också beskrivas som instrument som inte innehåller mer än s.k. grundregler. Grundreglerna kan utfyllas av specificerade föreskrifter som är mer konstanta i sin utformning. Grundreglerna är mer primära; de anger endast lagens mål och riktlinjer. Det betyder att ramlagarna inte endast medger möjlighet för regeringen eller de föreskrivande myndigheterna att komplettera den aktuella lagen. Ramlagarna öppnar nämligen upp för även andra intressenter att få vara med och påverka utformningen av det aktuella rättsområdet. Håkan Hydén (professor i rättssociologi) framhåller att ramlagar även kan användas för att skapa förutsättningar för att utveckla verksamheter utan att för den skull tillgripa mer ingripande rättsliga förfaranden. Det finns nämligen inte någon anledning att föreslå ett system som är så fastlåst till sin natur att det finns risk för att det saknas utvecklingsmöjligheter inom systemet.

Tanken måste i stället vara att komma med ett förslag på ett system för jämställdhetsmärkning som är öppet för nytänkande på området. På så sätt blir det också troligt att systemet kommer att motivera forskning och utveckling på jämställdhetsområdet. Ett system som ställer krav på förändring leder även till att idéer om att skapa nya utvecklingsvägar underbyggs. Därmed kommer systemets syfte, att integrera jämställdhet inom samhällets samtliga områden, också att kunna lyftas fram.7

Att integrera jämställdhet innebär bland annat ett utvidgat sätt att betrakta världen, genom att det uppmuntrar till att belysa andra frågor än de som tidigare har varit centrala. Integrering av jämställdhet innebär nämligen att alla frågor ska belysas ur ett s.k. jämställdhetsperspektiv. Det betyder bland annat att frågor om jämställdhet har kommit att få en position som är jämbördig med till exempel ekonomi. En konsekvens av detta är att om ett beslut innebär negativa konsekvenser för det ena könet ska verksamheten försöka se över möjligheten att fatta ett beslut som inte medför negativa konsekvenser för någotdera könet.

14.7.1. Farhågor och fördelar vid ramlagstiftning

Det är emellertid inte helt oproblematiskt med ramlagar. Ramlagarna har bland annat kommit att kritiseras för sitt oprecisa innehåll. Kritiken har således tagit sin utgångspunkt i just de omständigheter som är poängen med den aktuella regleringsformen. Negativ kritik

7 Att integrera jämställdhet i samhällets samtliga områden brukar inom den anglosaxiska litteraturen benämnas gender mainstreaming.

har även riktats mot att ramlagarna innebär en okontrollerbar produktion av regler, genom att ramlagarna vanligtvis innehåller regler som medger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att komma med närmare föreskrifter på området. Den kritik som har riktats mot ramlagarna har emellertid huvudsakligen inriktats på att ramlagar används vid tilldelning av social service. Behovet av social service har varit en fråga som den enskilda kommunen har haft rätt att bedöma, vilket har lett till att enskilda individers rätt till socialt bistånd har varit beroende av var de bidragssökande har haft sin hemvist.

Olika samhällsområden ställer emellertid olika krav på lösningar. Behovet av socialt bistånd är knappast jämförbart med ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Det förekommer även ramlagstiftning på andra rättsområden. På arbetsmiljöområdet tillämpas arbetsmiljölagen (AML), som också är en ramlagstiftning. Arbetsmiljöverket äger rätt att utfärda föreskrifter vid särskilt uppräknade tillfällen (18 § arbetsmiljöförordningen). Det betyder att AML kompletteras av Arbetsmiljöverkets författningssamling (AMF).

Det har varken riktats kritik mot SWEDAC:s eller Arbetsmiljöverkets (tidigare Arbetarskyddsstyrelsens) sätt att utfärda föreskrifter på sina respektive områden. Tvärtom är det så att de nu nämnda myndigheterna anses sköta sin förskrivningsrätt på ett synnerligen förtjänstfullt sätt.

En myndighet kan emellertid inte ge ut några föreskrifter om detta inte är särskilt uttryckt i en grundreglering. Riksdagen måste således förordna regeringen att i sin tur förordna om vilken myndighet som ska ha rätt att komplettera reglerna med särskilda föreskrifter.

Det finns emellertid flera fördelar med att använda sig av ramlagar för att skapa samhälleliga förändringar, vilket det är fråga om när det gäller att genomföra integrering av jämställdhet. Till de största fördelarna hör möjligheten att erbjuda rättsliga lösningar på samhälleliga problem under väsentligt öppnare former än vid traditionell lagstiftning. Därtill kommer att ramlagar endast markerar de yttre gränserna för det reglerade området, vilket betyder att systemen (det reglerade) är flexibla och föränderliga samtidigt som aktörerna kan bli delaktiga.

14.7.2. Flexibilitet, föränderlighet och delaktighet

Att lagen endast anger ramarna för tillämpningsområdet innebär att lagen ges sitt konkreta innehåll i samband med att den tillämpas. Vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning bör vara anpassat till samhällsutvecklingen på så sätt att det ska finnas möjlighet att ta hänsyn till samhälleliga förändringar över tiden på jämställdhetsområdet. Den tekniska utvecklingen i samhället bör också kunna stå som förebild vid kriterierutvecklingen för den frivilliga jämställdhetsmärkningen.

Att ramlagar är mer flexibla än andra innebär således att samtidigt som systemet är reglerat är det öppet genom att det är föränderligt och anpassningsbart till verksamheters olika behov och önskemål. Systemet bör nämligen ta sin utgångspunkt i såväl näringslivets som övriga verksamheters önskemål om att profilera sig i jämställdhetshänseende. Profileringen kan även komma att innebära att den enskilde näringsidkaren kan tillmötesgå konsumenters krav och önskningar om att ta del av produkter och tjänster som är jämställda.

14.7.3. SWEDAC och jämställdhetsexperter vid landets länsstyrelser

Det vore bra om det fanns tillgängliga checklistor för den frivilliga jämställdhetsmärkningen. Frågor om hur de enskilda verksamheterna bör lägga upp sitt arbete i jämställdhetshänseende har nära samröre med länsstyrelsernas arbete med att utarbeta metoder för att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom alla verksamhetsområden. Vi menar att checklistor för jämställdhetsmärkning ska finnas tillgängliga hos jämställdhetsexperterna vid landets länsstyrelser.

Checklistorna bör finnas tillgängliga både i tryckt form och via de olika länsstyrelsernas hemsidor på Internet. I dag är det flera länsstyrelser som ägnar mycket tid åt att arbeta med tillväxtavtalen. Det arbetet bör inte på något sätt minskas; i stället bör det vara så att det arbetet också genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. På så sätt blir det även möjligt för länsstyrelserna att leva upp till den skyldighet som åligger dem enligt EG-rätten vad beträffar integrering av jämställdhet. Där föreskrivs det bland annat:

I all verksamhet som avses i denna artikel skall gemenskapen syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem.

(Romfördraget, artikel 3, stycke 2)

Vi har i det tidigare beskrivit jämställdhetsmärkningen utifrån en tvåstegsmodell som ställer krav på såväl verksamhetens interna som externa arbete med jämställdhet när det gäller att utforma de kriterier som ska ligga till grund för jämställdhetsmärkningen. Det första steget innebär att det visas att verksamheten bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete som går utöver det som beskrivs i jämställdhetslagen. Att det aktiva jämställdhetsarbetet ska gå utöver det som krävs enligt lagen innebär att det ställs krav på såväl det interna som det externa jämställdhetsarbetet. Det andra steget ställer krav på den produkt och eller tjänst som är föremål för märkningen.8

Jämställdhetsarbetet som rör förhållandet mellan verksamheten och tredje man består således av det arbete som bedrivs mellan verksamheten och det omgivande samhället. Häri ryms i princip allt arbete som bedrivs inom verksamheten och som syftar till att nå en krets utanför den egna verksamheten. Ett exempel på ett sådant arbete är framställningen av läkemedel. Läkemedel framställs inte primärt för att sysselsätta personalen vid verksamheten, utan för att saluföras på marknaden i syfte att ges till människor eller djur för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte. Ett exempel från tjänsteområdet är när försäkringsbolag bjuder ut sina försäkringar till konsumenter (kvinnor och män) på den fria marknaden.

14.7.4. SIS Miljömärkning AB och frivillig jämställdhetsmärkning

FRIJA föreslår att jämställdhetsmärkningen handläggs efter en modell som likar den modell som har valts inom miljömärkningen. Det betyder att vi menar att SIS bör anförtros arbetet med att genomföra den frivilliga jämställdhetsmärkningen i Sverige. Vi menar att jämställdhetsmärkningen bör överlåtas på SIS Miljömärkning AB.

Det är visserligen så att SIS Miljömärkning AB:s verksamhet är tänkt att ses över. Den översynen kan eventuellt leda till ett mer

8 Checklistor avseende arbetet med jämställdhet se bilaga 4 och 5.

öppet miljömärkningsförfarande, vilket ligger i linje med det system som vi föreslår. Det är även så att SIS Miljömärkning AB redan i dag hanterar EU-Blomman, vars tekniska utformning liknar den som vi föreslår – en kombination av ett öppet system som baserar sig på en form av grundreglering.

Skälet till att vi menar att jämställdhetsmärkningen även bör hanteras inom SIS Miljömärkning AB är bland annat att bolaget i dag har ett inarbetat system för allt från marknadsföring till teknik när det gäller att utforma kriterier (vilket sker i en till bolaget knuten nämnd).9

Om jämställdhetsmärkningen läggs in under ett organ som är etablerat i märkningshänseende är det också troligt att systemet kan komma att dra fördelar genom den goodwill och det anseende som SIS Miljömärkning AB åtnjuter.

Det går inte heller att bortse från den betydelse det har att SIS Miljömärkning AB redan har ett väl inarbetat system för hur frågor om märkning kan skötas. Visserligen kan ett nytt bolag mycket väl sätta sig in i hur märkningen bör och kan hanteras. Men nya verksamheter kan ofta lida av så kallade barnsjukdomar. Vi kan således inte finna annat än att regeringen bör uppdra åt SIS Miljömärkning

AB att vid sidan av Svanen och Blomman även hantera jämställdhetsmärkningen.

SIS Miljömärkning AB föreslås således utformas på det sätt som framgår av nedanstående bild:

9 Angående utformningen av SIS Miljömärkning AB, se kapitel 10.

14.8. En nämnd för frivillig jämställdhetsmärkning

I likhet med vad som gäller för den referensgrupp som är knuten till utformningen av EU-Blomman menar vi att nämnden för jämställdhetsmärkning bör vara fristående från bolaget på så sätt att utformningen av kriterierna inte får gå utöver det som beskrivs i lagen om frivillig jämställdhetsmärkning. Det betyder till exempel att det inte finns någon möjlighet att kringgå kravet på dubbla kriterier vid utformning av kriterierna.

En förutsättning för att jämställdhetsmärkningen verkligen ska få de effekter som eftersträvas, ett mer jämställt samhälle, förutsätter nämligen att det inte finns några möjligheter att kringgå de två stegen: att såväl verksamheten som det som erbjuds vid verksamheten uppfyller de uppställda kraven.

Samtidigt som ramarna för nämndens arbete beskrivs och begränsas genom lagen står det emellertid nämnden fritt att utforma de specifika kriterier som bör gälla för aktuella produkter, tjänster eller verksamheter.

Sveriges standardiseringsråd

SSR

Standardiseringen

i Sverige

SIS

SIS Miljömärkning AB

Jämställdhet

Svanen Blomman

Styrelse

utökas med ledamöter

EU-referensgrupp

Kriteriedokument

Miljönämnd

Kriteriedokument

Ny nämnd för

utformning

Sveriges standardiseringsråd

SSR

Standardiseringen

i Sverige

SIS

SIS Miljömärkning AB

Jämställdhet

Svanen Blomman

Styrelse

utökas med ledamöter

EU-referensgrupp

Kriteriedokument Kriteriedokument

Miljönämnd

Kriteriedokument Kriteriedokument

Ny nämnd för

utformning

I likhet med vad som gäller vid den nordiska miljömärkningen bör det finnas en referensgrupp som är knuten till miljömärkningsnämnden. Referensgruppen bör bestå av representanter från såväl arbetstagare som arbetsgivare, forskare, branschorganisationer och myndigheter.

14.9. Jämställdhetsmärkning – en rättighet

FRIJA föreslår således att det införs ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Rätten att jämställdhetsmärka en produkt/tjänst eller bli certifierad i jämställdhetshänseende bör få konstruktionen av en rättighet som är absolut. Mot bakgrund av att regleringen inte bör göras mer ingripande än nödvändigt menar vi att en ramlag kan ge det skydd som behövs för att ge jämställdhetsmärkningen en mer etablerad ställning. De preciserade kriterierna bör i stället utformas av en nämnd som liknar nämnden för miljömärkning. Systemet föreslås träda i kraft den 1 juli 2003.

Nedanstående bild illustrerar dels hur den internationella standardiseringen förhåller sig till den nationella svenska nivån, dels hur ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna utformas.

NÄMND NÄMND NÄMND NÄMND

Nämnd för jämställdhets-

märkning/

certifiering

Kriterier-

dokument

OK

Kvalitetssystem enligt

45 000-serien

SWEDAC

3:e part

certifierande organ

Kunder

Jämställdhetsmärkning

av produkter och tjänster/certifiering i jämställdhetshänseende

Europeisk ackreditering

@?>@A>@?@A>??A>A @?>@A>@?@A>??A>A

Konsumenter

15. Generella jämställdhetskriterier

FRIJA:s förslag

FRIJA föreslår att de generella jämställdhetskriterierna ställer krav på att

  • verksamheten både bedriver ett internt och ett externt jämställdhetsarbete,
  • verksamheten bedriver ett planmässigt jämställdhetsarbete på det sätt som beskrivs i jämställdhetslagens (1991:433) regler om ett aktivt jämställdhetsarbete 3–13 §§,
  • verksamheten har upprättat en målformulering för hur och på vilket sätt som envar av de punkter som arbetsgivare respektive företrädare för verksamheter ska verka för sitt jämställdhetsarbete,
  • målformuleringarna är både internt och externt tillgängliga,
  • de som befinner sig inom verksamheten har kännedom om målformuleringen,
  • det finns kartläggningar av hur verksamhetens jämställdhetsarbete ser ut,
  • det finns uppgifter om konkreta åtgärder och metoder för hur verksamhetens jämställdhetsarbete ska utvecklas,
  • det finns tidsramar för inom vilken tid som åtgärderna ska vara genomförda,
  • det finns uppgifter om vem eller vilka som är ansvariga för att åtgärderna vidtas,
  • verksamhetens mål ska utvärderas årligen och
  • utvärderingen av fjolårets mål finns med i den nya planen för ett aktivt jämställdhetsarbete.

Sammanfattning av kapitel 15

I det här kapitlet belyser vi de kriterier som bör ligga till grund för bedömningen av verksamheters interna och externa jämställdhetsarbete – de generella jämställdhetskriterierna.

De generella jämställdhetskriterierna syftar till att lägga grunden för ett jämställdhetsarbete som ska vara utvecklingsbart. De generella kriterierna är allmänt hållna och innehåller bland annat uppmaningar att upprätta en jämställdhetsplan vid den egna verksamheten. Planen ska syfta till att underlätta utvecklingen på jämställdhetsområdet såväl inom som utanför den egna verksamheten.

De närmare råden för tillämpningen av de generella jämställdhetskriterierna ska utformas av nämnden för jämställdhetsmärkning.

Vi har förstått vårt uppdrag så att vi ska komma med förslag på de kriterier som ska ligga till grund för ett framtida system för frivillig

jämställdhetsmärkning

. Det är emellertid inte endast tänkt att vi ska föreslå de kriterier som ska gälla för de enskilda produkterna eller tjänsterna. De eller den som kan komma att bli föremål för jämställdhetsmärkning måste först och främst visa sig nå upp till de krav som ställs i jämställdhetslagen. Mot bakgrund av att vi har valt att föreslå ett system för jämställdhetsmärkning som sträcker sig även utanför arbetslivet talar vi om verksamheter och företrädare för arbetsgivare i de sammanhang som det i jämställdhetslagen talas om arbetsplatser respektive arbetsgivare. Reglerna i jämställdhetslagen är både presumtiva – reglerna om ett aktivt jämställdhetsarbete – och repressiva – reglerna om förbud mot könsdiskriminering. Detta innebär att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning både måste ställa specifika krav på den aktuella produkten och/eller tjänsten och generella jämställdhetskrav på den enskilda verksamhet vari produkten och eller tjänsten tillverkas. Vi har valt att benämna de förstnämnda kraven generella jämställdhetskriterier och de senare specifika produkt- och tjänstekriterier. Det räcker emellertid inte att den som önskar bli certifierad har upprättat en jämställdhetsplan i enlighet med jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete. Hade ett sådant förfarande varit möjligt skulle det till exempel kunna innebära att mindre seriösa företrädare för verksamheter skulle ha möjlighet att

erhålla det åtråvärda jämställdhetsmärket så snart det hade upprättats en jämställdhetsplan, för att därefter uppfylla de krav som är specifika för den enskilda produkten eller tjänsten.

Vid ett flertal studier över hur det aktiva jämställdhetsarbetet bedrivs har det emellertid visat sig att det föreligger stora kunskapsluckor vad beträffar de krav som ställs på vad lagen föreskriver att en jämställdhetsplan ska innehålla. Det är mot bakgrund av detta som vi menar att det klart måste framgå att det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete på det sätt som beskrivs i jämställdhetslagen vid det aktuella företaget. Detta ställer således krav på att det går att visa att det föreligger ett visst mått av kontinuitet i jämställdhetsarbetet. Det går knappast att tala om kontinuitet i ett arbete under en så begränsad tid som två år. Men det vore orimligt att ställa krav på att jämställdhetsarbetet ska ha bedrivits under längre tid än tre år för att tala om att det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete. Den som är föremål för jämställdhetsmärkning ska således visa att det har upprättas och även reviderats jämställdhetsplaner på ett godtagbart sätt.

15.1. En årlig plan för ett aktivt jämställdhetsarbete

Den 1 januari 2001 skärptes reglerna i jämställdhetslagen vad beträffar bland annat formen för och innehållet i jämställdhetsplanerna. 13 § jämställdhetslagen stadgar följande:

13 § Företrädaren för verksamheten skall varje år upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete. Planen skall innehålla en översikt över de åtgärder enligt 4–9 §§ som behövs på arbetsplatsen och en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som arbetsgivaren avser att påbörja eller genomföra under det kommande året.

Planen skall också innehålla en översiktlig redovisning av den handlingsplan för jämställda löner som arbetsgivaren skall göra enligt 11 §.

En redovisning av hur de planerade åtgärderna enligt första stycket har genomförts skall tas in i efterföljande års plan.

Skyldigheten att upprätta en jämställdhetsplan gäller inte arbetsgivare som vid senaste kalenderårsskifte sysselsatte färre än tio arbetstagare.

De åtgärder som en plan ska innehålla beskrivs i 4–9 och 11 §§ JämL. Där föreskrivs det att arbetsgivaren ska:

 genomföra sådana åtgärder som med hänsyn till arbetsgivarens resur-

ser och omständigheterna i övrigt kan krävas för att arbetsförhållandena ska lämpa sig för både kvinnor och män (4 §), underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena för-

värvsarbete och föräldraskap (5 §), verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier

(6 §), verka för att inte någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund

av en anmälan om könsdiskriminering (6 §), genom utbildning, kompetensutveckling och andra lämpliga åtgärder

främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare (7 §), verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män (8 §), vid nyanställningar särskilt anstränga sig för att få sökande av det

underrepresenterade könet och söka se till att andelen arbetstagare av det könet ökar efter hand (9 §)samt slutligen kartlägga och analysera:

  • bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor som tillämpas hos arbetsgivaren, och
  • löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt.

 bedöma om förekommande löneskillnader har direkt eller indirekt

samband med kön. Bedömningen ska särskilt avse skillnader mellan

  • kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika, och

grupp med arbetstagare som utför arbete som är eller brukar anses vara kvinnodominerat och grupp med arbetstagare som utför arbete som är att betrakta som likvärdigt med sådant arbete men inte är eller brukar anses vara kvinnodominerat (10 §).

I jämställdhetslagen föreskrivs det att jämställdhetsplanen ska upprättas årligen. Det nu aktuella stadgandet (13 §) ställer vidare krav på att planen innehåller en översikt över de åtgärder enligt 4–9 §§ som behövs på arbetsplatsen och en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som företrädaren för verksamheten avser att påbörja eller genomföra under det kommande året. Även om det av lagtexten inte direkt framgår vad som är att betrakta som behövliga åtgärder, är det genom förarbetena klart att företrädaren för verksamheten inte äger rätt att efter eget huvud fritt avgöra vad eller vilka åtgärder som är att betrakta som behövliga. I stället är det så att företrädaren för verksamheten ska undersöka huruvida en eller annan åtgärd är behövlig eller ej. Undersökningen sker lämpligen genom en studie av förhållandena vid verksamheten.

I andra stycket föreskrivs det i det nu aktuella stadgandet (13 §) att planen även ska innehålla en översiktlig redovisning av den handlingsplan för jämställda löner som företrädaren för verksamheten är skyldig att genomföra enligt 11 §, vilken föreskriver att:

11 § (A)rbetsgivaren skall varje år upprätta en handlingsplan för jämställda löner och där redovisa resultatet av kartläggningen och analysen enligt 10 §. I planen skall anges vilka lönejusteringar och andra åtgärder som behöver vidtas för att uppnå lika lön för arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. Planen skall innehålla en kostnadsberäkning och en tidsplanering utifrån målsättningen att de lönejusteringar som behövs skall genomföras så snart som möjligt och senast inom tre år.

En redovisning och en utvärdering av hur de planerade åtgärderna genomförts skall tas in i efterföljande års handlingsplan.

Skyldigheten att upprätta en handlingsplan för jämställda löner gäller inte arbetsgivare som vid senaste kalenderårsskifte sysselsatte färre än tio arbetstagare.

Lag (2000:773).

Stadgandet är nytt sedan den 1 januari 2001 och innebär bland annat att arbetsgivare är skyldiga att, på samma sätt som gäller för övriga former och villkor för anställningar, kartlägga och analysera eventuella löneskillnader mellan kvinnor och män.

Stadgandet syftar främst till att förmå företrädaren för verksamheten att undersöka om det föreligger osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Om det skulle visa sig att det föreligger sådana skillnader ska företrädaren för verksamheten i planen uppge vilka lönejusteringar och andra åtgärder som behöver vidtas för att uppnå lika lön för arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. Planen ska även innehålla en kostnadsberäkning och en tidsplanering utifrån målsättningen att de lönejusteringar som behövs ska genomföras så snart som möjligt och senast inom tre år.

15.2. Integrering av ett aktivt jämställdhetsarbete

Vi har i det tidigare belyst ett flertal befintliga system för märkning och certifiering. På miljöområdet finns det såväl öppna som slutna system för certifiering. FRIJA har valt att föreslå ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster som är en s.k. tredjepartscertifiering med nationell ackreditering.1

1 Angående den svenska ackrediteringen se kapitel 10 och 11.

På miljöområdet talar man antingen om certifiering av ledningssystem eller kvalitetssäkring av produkter. Det förslag på system för frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster som vi föreslår ställer både generella krav på kriterier för ett aktivt jämställdhetsarbete och specifika krav på produkt- och/eller tjänstekriterierna för de enskilda produkterna och/eller tjänsterna. På så sätt skulle vårt system kunna beskrivas som en sammanjämkning av nyss nämnda former för märkning och certifiering. De specifika produkt- och/eller tjänstekriterierna behandlas var för sig i kapitel 16. Här belyser vi endast de generella kriterierna för ett aktivt jämställdhetsarbete.

Jämställdhet rör, såsom vi har beskrivit tidigare, relationer mellan kvinnor och män. Inom arbetslivet ligger fokus snarare på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Frågor om arbetstagares kön blir av sekundär art. Emellanåt kommer jämställdhetsfrågorna in bakvägen eller mot slutet av en verksamhetsplanering. Det bakomliggande syftet med jämställdhetslagen är emellertid att jämställdhetsarbetet ska genomsyra hela verksamhetens personalpolitik. Redan i dag arbetar man med verksamhetsplanering utifrån ett helhetsperspektiv vid arbetsmiljöarbeten.

Man talar till exempel om ett processangreppssätt, när man arbetar utifrån den så kallade PDCA-cykeln/modellen. 2

PDCA står för plan, do, check och act. Modellen används bland annat vid arbete med ledningssystem. I jämställdhetshänseende innebär detta att ett aktivt arbete med ledningssystem handlar om att

2 Bilden är hämtad från arbetsmiljöverkets hemsida: http://www.av.se/amnessidor/systematiskt.shtm.

kunna planera, genomföra, utvärdera och agera mot bakgrund av ett jämställdhetsperspektiv. Den närmare innebörden av detta belyses i det följande.

15.3. Ett systematiskt jämställdhetsarbete

När det gäller frågan huruvida en företrädare bedriver ett jämställdhetsarbete på det sätt som beskrivs i jämställdhetslagen menar vi att det i första hand bör ske en granskning av de upprättade och utvärderade jämställdhetsplanerna. Vägledning bör även kunna ges av JämO och av länsstyrelserna. Frågor om ett aktivt jämställdhetsarbete ligger nära frågor om ett integrerat arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljöområdet i sin helhet täcker visserligen även jämställdhetsområdet, men det har visat sig vara ett mindre prioriterat område då arbetsmiljöverksamheten planeras. Arbetsmiljöverket har bland annat utformat råd om hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska bedrivas. Råden är emellertid könsneutrala, vilket bland annat får till följd att könen osynliggörs.

Frågor om jämställdhet i arbetslivet har på så sätt kommit att bli perifera. De behandlas, om de över huvud taget behandlas, nästan alltid för sig som frågor av ett särskilt slag. Det är inte ofta som dessa frågor behandlas som en integrerad del i arbetslivet. Vi tror emellertid att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna råda bot på detta. En näringsidkare som blir certifierad i jämställdhetshänseende får genom systemet en ypperlig möjlighet att nå ut över den egna verksamheten med information om att ett gott jämställdhetsarbete bedrivs. Det är inte otänkbart att detta också kan komma att driva upp takten på frågor om jämställdhet i samhället i övrigt.

15.3.1. Påståenden om könsdiskriminering

Vid påstående om att en arbetsgivare inte uppfyller sina skyldigheter enligt jämställdhetslagen uppstår en situation som inte omedelbart innebär att företrädaren för verksamheten får anses vara misskötsam. På samma sätt som gäller vid flertalet andra situationer då någon påstås bryta mot en eller flera föreskrifter, måste även företrädaren för verksamheten äga rätt att förklara sitt agerande. Här kan det således vara fråga om att företrädaren för verksamheten påstås ha brutit mot förbuden om könsdiskriminering eller att företrädaren för verksamheten inte uppfyller sina skyldigheter i

enlighet med jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete. Vid den förstnämnda situationen bör det ställas krav på att, precis som gäller i alla andra arbetsrättsliga sammanhang, förhållandena är fastställda genom en lagakraftvunnen dom innan företrädaren för verksamheten får anses ha gjort sig skyldig till den aktuella handlingen.

Talan vid mål om könsdiskriminering förs vid Arbetsdomstolen om den enskilde företräds av antingen sin fackliga organisation eller av JämO (46–47 §§ JämL). I övrigt förs talan vid tingsrätt (2 kap 2 § LRA). I dessa mål är AD andra och slutlig instans. AD:s domar vinner laga kraft så snart de är givna. Ett mål vid tingsrätt vinner laga kraft tre veckor från den dag då domen meddelades.

15.3.2. Påståenden om misskötsel av de aktiva åtgärderna

Innebär påståendet i stället att företrädaren för verksamheten inte följer sina skyldigheter i enlighet med jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete blir förfaringssättet något annorlunda. Vid en sådan situation är det i stället fråga om ett brott mot vad som skulle kunna liknas vid ordningsföreskrifter, som endast står under JämO:s tillsyn (30 §). JämO äger emellertid inte rätt att vidta några andra administrativa åtgärder än att försöka förmå företrädaren för verksamheten att frivilligt följa föreskrifterna i jämställdhetslagen (31 §). För det fall företrädaren för verksamheten inte följer JämO:s uppmaningar att följa lagen, äger JämO rätt att vända sig till JämN med en framställan om att nämnden ska förelägga företrädaren för verksamheten att vid vite följa lagens föreskrifter enligt 4–11 §§.(35 §).

I framställan ska JämO särskilt uppge vilka åtgärder som bör åläggas företrädaren för verksamheten och vilka skäl som åberopas till stöd för framställan, samt vilken utredning som har gjorts i det aktuella ärendet. Sedan den 1 januari 2001 äger även en central arbetstagarorganisation, som arbetsgivare är bunden till kollektivavtal med, motsvarande rätt.

Utredningen ska bland annat föreslå ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster. Vi har i de tidigare kapitlen belyst olika system för märkning. Vi har valt att föreslå ett system som är nära anknutet till befintliga system på marknaden.

Systemet är tänkt att ta sin utgångspunkt i den s.k. PDCAmodellen. En modell som ställer stora krav på planering och ledning av arbetet vid verksamheten. Vi kommer i det här kapitlet att

föreslå en modell som kan tjäna som vägledning för att nå en god arbetsmiljö för såväl kvinnor som män.3

De system som används i dag när det gäller arbetet med arbetsmiljön är i princip alltid könsneutrala, vilket leder till att mäns och kvinnors förhållanden vid verksamheten osynliggörs. Lika problematiskt tycks det vara vid arbete med företags jämställdhetsplaner. Frågor om arbetsmiljö och jämställdhet i arbetslivet skiljs nämligen ofta åt i stället för att behandlas integrerat. Vi menar att det finns flera skäl att arbeta med dessa frågor som en helhet. Ett är att det ur ett företagsekonomiskt perspektiv är långt mer rationellt att arbeta med helhetslösningar än att arbeta med lösryckta frågor och verksamhetsområden. Bland annat blir det möjligt att dra nytta av genomförda kartläggningar i flera sammanhang i stället för att göra flera studier av verksamhetsförhållandena.

15.4. En modell för att uppnå den goda verksamhetsmiljön

Den goda verksamhetsmiljön kan ses som en förebild för hur ett tillfredsställande arbete ser ut och är utformat. Vi använder genomgående begreppet verksamhet för att understyrka att jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende inte endast rör arbetslivet. Såväl närings- och föreningsverksamhet som offentlig förvaltning har alltså möjlighet att komma i fråga för jämställdhetsmärkning eller certifiering i jämställdhetshänseende. Men för att tala om den goda verksamhetsmiljön är det också viktigt att veta hur det ser ut vid den enskilda verksamheten. Hur mår människorna och vilka är de? Det räcker emellertid inte att konstatera att människor är en stor och homogen grupp; människor är alla olika, även om de naturligtvis alla omfattas av kategorin människor. De har olika bakgrund och lever under olika förhållanden.

Att inte bry sig om dessa skillnader innebär att de faktiska förhållandena mörkläggs. Det är mot bakgrund av detta som vi menar att det är viktigt att arbeta med den goda verksamhetsmiljön utifrån ett helhetsperspektiv – att synliggöra förhållandena. I stället menar vi att frågor om arbetstagarnas kön, etniska ursprung, ålder, sexuella läggning eller funktionshinder ska lyftas fram. Det är

3 Det finns i dag ett flertal konsulter som arbetar utifrån PDCA-modellen. En av dem är Ann-Katrine Roth. Hennes arbetssätt framgår av EQ 2001 - kvalitetssäkring av jämställdhetsarbete, E(uro)QUALITY/JÄMSTÄLLDHETSKONSULT, Stockholm (2000).

endast då som det är möjligt att tala om ett helhetsperspektiv på verksamheten.

Den modell som vi föreslår är applicerbar på samtliga förhållanden. Men mot bakgrund av att Utredningens arbete är begränsat till jämställdhetsområdet, talar vi i det följande endast om modellen ur just ett jämställdhetsperspektiv.

15.5. Undersöka

Det första steget i PDCA-modellen är det s.k. planeringssteget, då verksamheten med jämställdhet inleds. En av de primära frågorna är vad är syftet med planen? Om syftet är att producera en plan, utan att det är tänkt att planen ska skapa några större förändringar vid verksamheten, är risken överhängande att planen inte heller kommer att kunna tjäna som underlag för att skapa förändringar.

Är syftet i stället att ta det första klivet mot certifiering i jämställdhetshänseende, finns det visserligen risk för att syftet med jämställdhetsarbetet kommer att förväxlas med ett kriterium vilket som helst. Det är emellertid vår förhoppning att dessa problem kommer att motverkas genom att det ställs krav på ett kontinuerligt aktivt jämställdhetsarbete.

Planeringsarbetet innebär även att verksamheten planläggs med inriktning mot just jämställdhet. För att kunna beskriva verksamhetens mål ur ett jämställdhetsperspektiv, blir det inledningsvis viktigt att ta reda på hur verksamheten ser ut. Vem gör vad, vid vilken tid och varför? Ett sätt att få svar på dessa frågor är att kartlägga förhållandena. Kartläggningen kan till exempel ske med hjälp av en enkät. Men dessförinnan är det lämpligt att se över vilka dokument som belyser verksamhetsförhållandena som redan finns tillgängliga. Det är nämligen inte ovanligt att det finns dokument som illustrerar verksamhetsförhållandena vid verksamheten. Vid större verksamheter brukar till exempel lönerna vara inlagda i datasystem.

Planeringen innebär således en probleminventering av verksamhetsförhållandena ur ett jämställdhetsperspektiv. Att planera jämställt ställer krav på att se kön och genus. Det betyder till exempel att det inte handlar om att ställa frågan om kön eller genus spelar roll, eftersom kön och genus alltid har betydelse. Den fråga som ska ställas är i stället hur och på vilket sätt spelar kön och genus roll och vilken betydelse ges kön och genus för de aktuella frågorna? Det är inte så att kartläggningen ska avslutas med en fråga om kön. I stället är det så att könsaspekten ska finnas med från början. Om

frågor om kön är med under hela processen blir det också möjligt att integrera frågor om jämställdhet, i stället för att skilja ut dem som aparta företeelser.

Redan i dag finns det flera metoder för att kartlägga förhållandena vid verksamheten. Mot bakgrund av att jämställdhetsplanen ska belysa förhållandena vid den enskilda verksamheten är det viktigt att anpassa den mätmetod som valts till den enskilda verksamhetens specifika omständigheter.

Studier kan ske på många olika sätt, ett sätt är att låta de anställda anonymt besvara en enkät.4 Enkäten och sammanställningen och bearbetningen av svaren bör behandlas konfidentiellt för att på så sätt uppmana till frispråkighet hos dem som besvarar enkäten. Att enkätsvaren är anonyma båtar även för en rättvis och demokratisk process av hanteringen. Det är naturligtvis givet att företrädaren för verksamheten måste ha som syfte att vidta åtgärder för att förhindra missförhållanden. Det betyder vidare att studien måste föregås av ett grundligt förberedande arbete. Bland annat bör nämnas att det är viktigt att företrädaren för verksamheten har beredskap för samtliga svar. Det får inte vara så att företrädaren för verksamheten står handfallen om det visar sig att de anställda eller vissa av dem som befinner sig inom verksamheten menar att det råder missförhållanden vid verksamheten.

15.5.1. Att ta pulsen på verksamhetsklimatet ur jämställdhetssynpunkt

Att ta pulsen på verksamhetsarbetet ur jämställdhetssynpunkt kan ske på flera olika sätt. Vi menar dock att det inledningsvis kan vara lämpligt att använda sig av en kvantitativ studie för att på så sätt snabbt kunna bilda sig en uppfattning om verksamhetsförhållandena för kvinnor och män. Den kvantitativa studien bör ofta kompletteras med kvalitativa uppföljningar i form av intervjuer.

Vi vill dock återigen understryka att det kan finnas anledning att stryka vissa frågor eller lägga till andra, allt mot bakgrund av hur den enskilda verksamheten ser ut.

I Näringsdepartementets skrift Gör det jämt. Att integrera jämställdhet i verksamheten från hösten 2001 beskrivs följande fem metoder för att styra in arbetet mot jämställdhet:

4 Angående studier av verksamheters jämställdhetsklimat, se vidare kapitel 12.

 Jämställdhetsintegrering i budgetprocessen  Balanserad styrning  Jämställdhetsledningssystem  LOTS®  Nyckeltal

För att bli föremål för jämställdhetsmärkning saknar det emellertid betydelse vilken modell som verksamheten inleder sitt jämställdhetsarbete med. Det centrala är i stället att metoden är knuten och anpassad till den enskilda verksamheten. Syftet med jämställdhetsarbetet är således att sätta igång ett arbete för att just integrera jämställdhet i den enskilda verksamhetens arbete.

Det betyder bland annat att det blir viktigt att erinra sig innebörden av jämställdhetsbegreppet

att kvinnor och män har lika rättigheter och skyldigheter och möjligheter att  ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende,  vårda hem och barn och  delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.

Att systemet syftar till att integrera jämställdhet i närings- och föreningslivet samt offentlig förvaltning ska även ses som en utmaning att tänja på gränserna för vad som är kvinnligt och manligt. Det handlar till exempel om att ifrågasätta idéerna om kvinnligt och manligt. Frågan vad är en kvinna och det så kallade kvinnliga och vad är en man och det så kallade manliga måste hela tiden ställas för att motverka låsningar av vad kön står för.

15.6. Genomföra

Efter planeringsstadiet inträder genomförandestadiet, då arbetet med att införliva de planerade åtgärderna påbörjas. För att uppnå resultat krävs det också att de planerade åtgärderna är väl förankrade inom hela varksamheten. Arbetet med att integrera jämställdhet inom hela verksamheten ställer således krav på att ledningen visar att arbetet med att integrera jämställdhet inte bara är förankrat hos dem utan att det värdesätts inom hela verksamheten.

Ett sätt att öka kunskapen om frågorna är att genomföra utbildningar i frågor om genus och jämställdhet. Vid en bred satsning på utbildning i dessa frågor är det också möjligt att frågornas status ökar.

Under genomförandestadiet blir det också viktigt att kunna göra bedömningar av hur långt arbetet med att integrera jämställdhet vid verksamheten har nått. Då är det lämpligt att det material som används vid utvärdering av arbetet finns tillgängligt för samtliga personer vid verksamheten.

15.7. Utvärdera

Arbetet med att integrera jämställdhet i verksamheten blir utifrån PDCA-modellen centralt under hela arbetet, men det är inte förrän i utvärderingsstadiet som det blir möjligt att få svar på frågan har vi lyckats nå upp till de uppställda målen. Här kan det vara värdefullt att använda checklistor för att kunna kontrollera huruvida jämställdhetsmålen har uppnåtts eller ej.5

Vid utvärderingen kommer resultaten från arbetet med att integrera jämställdhet vid verksamheten att synliggöras. Det är emellertid viktigt att belysa både det arbete som man lyckades bra med, men också det arbete som man inte lyckades lika bra med. Med hjälp av analyser av de lyckade projekten blir det möjligt att dra slutsatser om varför ett visst arbete var framgångsrikt och ett annat inte var lika framgångsrikt.

Sedan utvärderingsfasen är överstånden inträder nästa års arbete med att integrera jämställdhet vid verksamheten. Det ställs upp nya mål, som är tänkta att nå längre än fjolårets. På så sätt blir det möjligt att hela tiden öka kraven på arbetet med jämställdhet, samtidigt som arbetet bedrivs under s.k. kontrollerbara former. Det räcker således inte med att säga att vi har integrerat jämställdhet vid verksamheten, det måste också vara synligt för omgivningen och dem som finns inom verksamheten. Det certifierande organet måste också ha möjlighet att just kontrollera huruvida någon uppfyller de krav som ställs på de verksamheter som önskar bli certifierade i jämställdhetshänseende.

5 Bilaga 4, Revision vid jämställdhetsmärkning är tänkt att tjäna som underlag vid bedömning av verksamheters arbete med jämställdhet.

15.8. Allmänna råd om ett systematiskt jämställdhetsarbete

Det finns flera metoder (tillvägagångssätt) att arbeta med jämställdhet inom en verksamhet. De olika metoderna har utvecklats för att passa olika typer och former av verksamheter. Det betyder att det inte finns en metod som passar alla verksamheter. Frågor om jämställdhet har nära beröringspunkter med frågor om lärande och utveckling i organisationer. Det skulle vara högst olyckligt om Utredningen förordade en modell framför en annan, eftersom arbetet med jämställdhet måste växa fram och utvecklas inifrån den egna verksamheten för att det ska vara möjligt att få genomslag i verksamheten.

Detta är emellertid inte detsamma som att det inte är möjligt att ställa upp krav på de generella jämställdhetskriterierna som ska ligga till grund för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Ett annat sätt att uttrycka detta är att målet är detsamma men medlen för att uppnå målet kan skifta.

Syftet med systemet är att integrera jämställdhet inom närings- och föreningsverksamhet samt offentlig förvaltning. Det betyder att systemet syftar till att öka jämställdheten i hela samhället och på samtliga områden. Tanken är att systemet ska kunna användas för att förbättra jämställdhetsklimatet inom det privata näringslivet och offentlig förvaltning. Systemet är även tillämpligt inom föreningslivet, vilket betyder att systemet till exempel är tänkt att kunna användas för att uppmuntra till jämställdhet inom en lokal idrottsförening, en scoutkår eller kanske en koloniförening.

Att systemet har så stor spännvidd ställer emellertid krav på flexibilitet och öppenhet inom systemet. Detta betyder emellertid inte att det kommer att vara möjligt att tänja på de givna ramarna för jämställdhetsmärkningen. Såsom vi har beskrivit i kapitel 14 menar vi att ramarna för systemet ska läggas fast i en lag, för att just undvika att kriterierna för märkningen/certifieringen utsätts för snabba förändringar. Det ska nämligen inte under några som helst omständigheter vara möjligt att erhålla rätten till jämställdhetsmärket genom att endast uppfylla kraven för den enskilda produkten/tjänsten.

Det frivilliga systemet för jämställdhetsmärkningen föreslås bygga på en tvåstegsmodell som ställer både generella jämställdhetskrav på verksamheter som tillhandahåller, levererar eller utför produkter eller tjänster och specifika jämställdhetskrav på såväl de produkter och tjänster som är föremål för märkningen.

15.8.1. Verksamheter som kan vara föremål för jämställdhetsmärkning

Det frivilliga systemet för jämställdhetsmärkning är tänkt att integrera jämställdhet inom närings- och föreningsverksamhet samt offentlig förvaltning. Det betyder att jämställdhetsmärkningen ska kunna användas som medel för att förändra innehållet av jämställdhetsarbetet inom olika former av verksamheter. Förändringen av innehållet i jämställdhetsarbetet avser emellertid endast frågor om jämställdhet.

Tanken är således att förändra verksamhetens arbete mot ett mer jämställt arbetsklimat inom såväl det privata näringslivet, föreningslivet som offentlig förvaltning. Det betyder således att det kommer att bli möjligt att använda sig av jämställdhetsmärkning inom hela samhällslivet utanför den privata sfären (hem och familj).

15.8.2. Internt och externt jämställdhetsarbete

De generella verksamhetskraven ska ha sin bas i just jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete. Mot bakgrund av att jämställdhetslagen rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, är det inte möjligt att basera systemet i sin helhet på jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete. Men reglerna om ett aktivt jämställdhetsarbete är emellertid så generellt utformade att de berör de mest centrala områdena för arbetet med jämställdhet, vilket gör att de bör kunna tjäna som vägledning när det gäller verksamheters jämställdhetsarbete.

Det betyder att även en ideell organisation kan arbeta med det interna jämställdhetsarbetet (arbetet inom verksamheten). Det interna jämställdhetsarbetet vid en ideell organisation bedrivs både mellan dem som företräder organisationen – medlemmar i en styrelse – och mellan dem som företräder organisationen och dess medlemmar.

Det externa jämställdhetsarbetet består således av det jämställdhetsarbete som rör förhållandet mellan dem inom verksamheten eller verksamheten själv och dem som befinner sig utanför verksamheten.

Mot bakgrund av att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning syftar till att integrera jämställdhet i hela samhället skulle det vara oacceptabelt att låta de verksamheter som inte bedriver sitt jämställdhetsarbete både internt och externt kunna bli föremål för jämställdhetsmärkning.

15.8.3. Att bedriva ett jämställdhetsarbete på det sätt som beskrivs i jämställdhetslagen

Innebörden av kravet att bedriva ett jämställdhetsarbete på det sätt som beskrivs i jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete är tänkt att läsas som en uppmaning att använda jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete som ram för verksamhetens jämställdhetsarbete. Det betyder inte att vi förordar att jämställdhetslagens tillämpningsområde utsträcks utöver arbetslivet. I stället innebär det att vi förordar en generös läsning av jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete. På så sätt kommer det att bli möjligt att uppställa likvärdiga krav på samtliga verksamheter alldeles oavsett om det finns anställda inom dem eller ej.

Den generösa läsningen innebär att reglerna om ett aktivt jämställdhetsarbete ska ses som en uppmaning till företrädaren/na för verksamheten att agera på det sätt som är föreskrivet för arbetsgivaren. Verksamhetsföreträdaren/na ska arbeta för jämställdhet i förhållande till dem som befinner sig inom organisationen på det sätt som är föreskrivet att arbetsgivaren ska agera i förhållande till arbetstagare eller arbetssökande.

Läsningen bör således följa nedanstående omskrivning av jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete när det är fråga om en ideell organisation:6

Företrädaren för verksamheten ska:

 genomföra sådana åtgärder som med hänsyn till verksamhetens

resurser och omständigheterna i övrigt kan krävas för att verksamhetsförhållandena ska lämpa sig för både kvinnor och män,  underlätta för både kvinnliga och manliga medlemmar att förena

verksamhetsarbete och föräldraskap,  verka för att inte någon medlem i verksamheten utsätts för sexuella

trakasserier,  verka för att inte någon medlem i verksamheten utsätts för trakas-

serier på grund av en anmälan om könsdiskriminering,  genom utbildning, kompetensutveckling och andra lämpliga åtgär-

der främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av verksamhetsarbete och inom olika kategorier av medlemmar,

6 Det kan återigen finnas anledning att understryka att vi inte förordar att jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete ska utvidgas till att sträcka sig utöver situationen arbetsgivare – arbetstagare/arbetssökande, utan att reglerna endast bör tjäna som underlag vid bedömning av huruvida en verksamhet kan komma att bli föremål för jämställdhetsmärkning.

 verka för att lediga uppdrag söks av både kvinnor och män,  vid värvning av nya medlemmar särskilt anstränga sig för att värva

medlemmar av det underrepresenterade könet och söka se till att andelen medlemmar av det könet ökar efter hand, samt slutligen  kartlägga och analysera:

  • bestämmelser och praxis om arvoden/ersättningar och andra villkor som tillämpas hos verksamheten, och
  • skillnader om arvoden/ersättningar mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt.

 bedöma om förekommande arvoden/ersättningar har direkt eller

indirekt samband med kön. Bedömningen ska särskilt avse skillnader mellan

  • kvinnor och män som utför arbete för verksamheten som är att betrakta som lika, och
  • grupp med medlemmar som utför arbete som är eller brukar anses vara kvinnodominerat och grupp med medlemmar som utför arbete som är att betrakta som likvärdigt med sådant arbete men inte är eller brukar anses vara kvinnodominerat.

15.8.4. Målformulering och tillgänglighet

Jämställdhetslagen ställer krav på att det upprättas en plan för jämställdhetsarbetet. För att planen ska kunna uppfylla syftet att skapa mer jämställda förhållanden är det viktigt att det framgår vilka mål som verksamheten har för avsikt att uppfylla. Målen måste emellertid stå i relation till de krav som ställs på verksamheten. Det betyder att det måste finnas ett mål för envar av de punkter som arbetsgivaren respektive företrädaren/na för verksamheten är uppmanade att verka för.

Det är emellertid inte tillräckligt att det finns en målformulering. Målformuleringen måste även vara tillgänglig för envar arbetstagare/medlem inom verksamheten. På så sätt ökar möjligheten att skapa ett mer jämställt verksamhetsklimat, eftersom arbetstagarna/medlemmarna kommer att kunna uppmärksammas på innehållet i planen. Därmed blir det även möjligt att de ställer krav på att planen följs, vilket i sin tur kan leda till ett mer jämställt arbetsklimat.

Det är vår förhoppning att systemets syfte att integrera jämställdhet inom närings- och föreningsverksamhet samt offentlig förvaltning ska leda till ökad jämställdhet i hela samhället. Mot bakgrund av detta vore det inte tillräckligt att endast låta målformuleringarna vara internt tillgängliga. Det betyder att det måste ställas krav på att målformuleringarna även är externt tillgängliga.

Att målformuleringarna för verksamhetens jämställdhetsarbete ska vara både internt och externt tillgängliga ska emellertid inte uppfattas som att all information om verksamheten ska offentliggöras. Det är med andra ord inte tänkt att företagshemligheter ska röjas eller att uppgifter som kan innebära att verksamhetens möjligheter att konkurrera med andra verksamheter försämras.

Skyldigheten att göra målformuleringarna både internt och externt tillgängliga innebär i stället att det kan finnas anledning att skilja på den interna versionen och den externa av målformuleringarna. Vad som är av vikt när det gäller de externa målformuleringarna är i stället att någon som befinner sig utanför verksamheten har möjlighet att få en generell uppfattning om verksamhetens jämställdhetsarbete. Det betyder att de externa målformuleringarna kan vara allmänt hållna och mer ha formen av ett policydokument än vara utformade som konkreta målformuleringar.

Vid revision av verksamhetens jämställdhetsarbete ska verksamheten naturligtvis tillhandahålla samtliga uppgifter som behövs för att göra en fullvärdig bedömning av frågan huruvida den aktuella verksamheten når upp till de uppställda kraven. På samma sätt som gäller vid till exempel miljörevision kommer det att vara möjligt att låta det certifierande organet ta del av uppgifterna under förutsättning att de inte förs vidare.

15.8.5. Kännedom om målformulering

Om det vore tillräckligt att målformuleringen endast skulle finnas tillgänglig inom verksamheten för att verksamheten ska kunna bli jämställdhetsmärkt skulle det kunna finnas risk för att målformuleringen upprättas och fanns tillgänglig för dem som eventuellt kom sig för att fråga efter densamma. Det är mot bakgrund av detta som vi menar att det även måste ställas krav på att de som befinner sig inom verksamheten har kännedom om målformuleringen.

Kravet på att de som befinner sig inom verksamheten har kännedom om målformuleringen kan uppfyllas genom att det till exempel finns rutiner för hur målformuleringen tillkännages för samtliga nyanställda/nya medlemmar i verksamheten.

15.8.6. Kartläggning, åtgärder och metoder

Verksamheten måste även kunna visa hur verksamheten ser ut, vilket lämpligen sker genom en kartläggning av förhållandena inom verksamheten. Det kan finnas anledning att understryka vikten av att inte offentliggöra förhållanden på ett sådant sätt att personer känner sig utpekade. Tanken med planarbetet är således inte att hänga ut personer eller peka ut personer. Syftet är att skapa en god miljö för samtliga arbetstagare/medlemmar inom verksamheten. Det betyder att samtliga (både kvinnor och män) som ställer upp på jämställdhetens principer ska känna sig tillfreds med att befinna sig inom verksamheten. Med jämställdhetens principer avses

att män och kvinnor har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att  ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende  vårda hem och barn  delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.

Kartläggningen av verksamhetsförhållandena ur jämställdhetssynpunkt måste naturligtvis leda framåt. Det är med andra ord orimligt att uppmana verksamheter att kartlägga sina förhållanden endast för kartläggningens egen skull. Syftet med hela jämställdhetsarbetet är ju att sätta igång en process som syftar till ett mer jämställt verksamhetsklimat. Det betyder att det i planen även måste finnas konkreta uppgifter om hur arbetsgivaren/företrädaren för verksamheten har för avsikt att arbeta med att öka jämställdheten vid mål för envar av de punkter som denne ska verka för.

15.8.7. Tidsramar och ansvariga

I syfte att göra det möjligt att överblicka jämställdhetsarbetet är det viktigt att det även framgår inom vilken tid de olika målen ska vara uppfyllda samt vem eller vilka som är ansvariga för att målen uppfylls. De nu nämnda kraven möjliggör det slutliga steget för verksamhetsårets planmässiga jämställdhetsarbete, nämligen utvärderingen.

15.8.8. Utvärdering

Frågan huruvida målen för jämställdhetsarbetet har uppnåtts ska utvärderas årligen. Vid utvärderingen är det viktigt att belysa alla frågor och mål som ställdes upp i planen. Utvärderingen är inte främst tänkt som ett instrument för kontroll av huruvida målen är uppnådda eller ej. Utvärderingen utgår i stället från ett processuellt tankesätt, där frågor om utveckling, förbättring och lärande står i fokus.

Naturligtvis är det viktigt att notera huruvida målen är uppnådda eller ej. Men den mest centrala frågan är hur och på vilket sätt kan verksamhetens jämställdhetsarbete utvecklas och förbättras. Det betyder bland annat att det är lika viktigt att göra en analys av varför vissa projekt lyckades, som att analysera eventuella misslyckanden. Genom att fokusera på de lyckade projekten, genom att ställa frågor om varför verksamheten lyckades uppnå det aktuella målet, blir det också möjligt att dra lärdom från dessa projekt. Denna lärdom bör sedan ligga till grund för det kommande årets planarbete.

15.9. Förslag på generella jämställdhetskriterier

Utredningen föreslår att de generella jämställdhetskriterierna ställer krav på att

  • verksamheten både bedriver ett internt och ett externt jämställdhetsarbete,
  • verksamheten bedriver ett planmässigt jämställdhetsarbete på det sätt som beskrivs i jämställdhetslagens (1991:433) regler om ett aktivt jämställdhetsarbete 3–13 §§,
  • verksamheten har upprättat en målformulering för hur och på vilket sätt som envar av de punkter som arbetsgivaren respektive företrädaren/na för verksamheten ska verka för,
  • målformuleringarna är både internt och externt tillgängliga,
  • de som befinner sig inom verksamheten har kännedom om målformuleringen,
  • det finns kartläggningar av hur verksamhetens jämställdhetsarbete ser ut,
  • det finns uppgifter om konkreta åtgärder och metoder för hur verksamhetens jämställdhetsarbete ska utvecklas,
  • det finns tidsramar för inom vilken tid som åtgärderna ska vara genomförda,
  • det finns uppgifter om vem eller vilka som är ansvariga för att åtgärderna vidtas
  • verksamhetens mål ska utvärderas årligen och
  • utvärderingen av fjolårets mål finns med i den nya planen för aktivt jämställdhetsarbete.

De nu uppräknade kriterierna är endast tänka som en utgångspunkt för utformningen av det generella jämställdhetsarbetet, de är med andra ord inte uttömmande. Den särskilda nämnd som vi förordar ska inrättas har alltså möjlighet att vidareutveckla kriterierna för att kanske precisera dem ytterligare.

15.10. Sammanfattande avslutning av de generella jämställdhetskriterierna

I det här kapitlet har vi beskrivit innebörden av vad som avses med ett aktivt jämställdhetsarbete vid verksamheter som kan bli föremål för jämställdhetsmärkning.

Syftet med de generella jämställdhetskriterierna är att de ska lägga grunden för ett jämställdhetsarbete som ska vara utvecklingsbart. De generella kriterierna är allmänt hållna. Uppmaningen att upprätta en jämställdhetsplan vid den egna verksamheten syftar till att underlätta utvecklingen på jämställdhetsområdet. Det betyder bland annat att jämställdhetsarbetet ska ta sin utgångspunkt i de faktiska förhållanden som verksamheten lever under.

I syfte att kunna bedriva ett målinriktat jämställdhetsarbete ska det bland annat upprättas en jämställdhetsplan för verksamheten. Den planen ska emellertid inte syfta till något annat än att förändra och förbättra den egna verksamhetens jämställdhetsarbete. Det betyder bland annat att det endast är den egna verksamhetens behov som ska stå i centrum då målen utformas.

Vi har i det tidigare föreslagit att det inrättas en nämnd för jämställdhetsmärkning för vidareutveckling av kriterierna för jämställdhetsmärkning. Den nämnden bör således vidareutveckla de generella jämställdhetskriterierna för jämställdhetsmärkning.

16. Specifika jämställdhetskriterier

FRIJA:s förslag

De specifika jämställdhetskriterierna är särskilt utformade efter olika produkters respektive tjänsters olika egenskaper och områden.

Specifika jämställdhetskriterier för livsmedel och läkemedel ska vara att

N kvinnor och män ingår med lika andel vid åtminstone den slutliga

utprovningen av livsmedel och läkemedel, N resultaten från testerna är så väl dokumenterade att det framgår om,

hur och i så fall på vilket sätt samt varför den aktuella produkten inverkar på det sätt som den gör på kvinnors och/eller mäns kroppar samt

N dokumentationen finns tillgänglig i en lekmannaversion för den som

önskar ta del av den.

Specifika jämställdhetskriterier för möbler, kontorsredskap, verktyg och produkter inom bilindustrin såsom bilstolar, bilkuddar och säkerhetsbälten

N kvinnor och män ska ha ingått med lika andel vid åtminstone den slut-

liga utprovningen av möbler, kontorsredskap och verktyg, därutöver ska möblerna och kontorsredskapen antingen vara anpassningsbara till den som är tänkt att bruka dem eller finnas att tillgå i flera storlekar.

Specifika jämställdhetskriterier som ska gälla för maskiner inom industrin

N kvinnor och män ska ha ingått med lika andel vid åtminstone den slut-

liga utprovningen av maskiner, därutöver ska maskinerna vara anpassningsbara till den som är tänkt att bruka dem.

Specifika jämställdhetskriterier för banktjänster

Ett av de specifika jämställdhetskriterierna för banktjänster är att

N banken utformar könsneutrala riktlinjer vilka ska tjäna som underlag

vid bedömning av låneansökningar från kvinnor och män. I dessa riktlinjer får det inte under några som helst omständigheter göras någon skillnad på grund av kön vid bedömning av kvinnors och mäns låneansökningar skall tillstyrkas eller avstyrkas när det är fråga om ansökningar som är att betrakta som lika eller likvärdiga.

Specifika jämställdhetskriterier för försäkringstjänster

Ett av de specifika jämställdhetskriterierna för bank- och försäkringstjänster är att

N kvinnor och män behandlas likadant när det gäller inbetalningar av

försäkringspremier och utbetalningar av pensionsmedel.

De specifika jämställdhetskriterierna för mer jämställda hotell- och restaurangbesök bör utformas stegvis på så sätt att den restaurang som önskar bli jämställdhetsmärkt i det här hänseendet inledningsvis

N genomför en översyn över restaurangens rutiner för bemötande av

hotell- och restauranggästers och att N restaurangen upprättar handlingsregler för ett mer jämställt bemötan-

de, N såväl översynen som handlingsreglerna för ett mer jämställt bemö-

tande bör ta utgå från ett mångfaldsperspektiv samt att N handlingsreglerna för ett mer jämställt bemötande finns tillgängliga för

de restauranggäster som önskar ta del av dem. N De närmare reglerna för specifika jämställdhetskriterier för ett jäm-

ställt bemötande av hotell- och restauranggäster bör utformas av nämnden för jämställdhetsmärkning.

Sammanfattning av kapitel 16

I det här kapitlet belyser vi de kriterier som bör ligga till grund för bedömning av produkter och/eller tjänster ur jämställdhetssynpunkt – de specifika jämställdhetskriterierna. Vi ger även förslag på kriterier som skulle kunna ligga till grund för jämställdhetsmärkning av livsmedel, läkemedel, möbler, kontorsredskap, verktyg, maskiner, produkter inom bilindustrin, banktjänster, försäkringstjänster, hotelltjänster och restaurangtjänster.

Den närmare beskrivningen av de specifika jämställdhetskriterierna ska utformas och utvecklas av en särkskild nämnd för jämställdhetsmärkning.

16.1. Bakgrund till de specifika jämställdhetskriterierna

Utredningen har bland annat fått i uppdrag att föreslå jämställdhetskriterier för minst två produktområden och två tjänsteområden. De specifika jämställdhetskriterier som ska ligga till grund för bedömningen av huruvida en produkt eller tjänst kan vara föremål för jämställdhetsmärkning är således tänkta att utgöra ramen för en samlad jämställdhetsbedömning av den aktuella produkten eller tjänsten.

Vi kommer i det följande att ge förslag på ett par produktområden och några tjänsteområden som vi menar är lämpliga pionjärområden för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster.

De områden som vi förordar är delvis framtagna mot bakgrund av de ramar som jämställdhetsbegreppet sätter, delvis har de sin grund i vad företrädare för näringslivet och konsumenter har givit uttryck för vid skilda studier av deras uppfattningar om ett system för frivillig jämställdhetsmärkning.1

Innan vi går in på de olika områden som vi menar kan komma att bli föremål för ett system för frivillig jämställdhetsmärkning vill vi lyfta fram ett par frågor som är av generell karaktär.

Även om de föreslagna specifika jämställdhetskriterierna kan te sig vara allmänt hållna är det ändå inte alla produkter och tjänster som når upp till de av oss uppställda kraven. Mot bakgrund av att det i dag inte finns något underlag för att bedöma huruvida en pro-

1 Angående studierna se ovan kapitel 8 och 9. I samband med att vi redogör för studierna motiverar vi även valen av produkter och tjänster.

dukt eller tjänst är att betrakta som jämställd, menar vi att vårt förslag kommer att kunna underlätta valen av produkter och tjänster för såväl konsumenter som näringsidkare. Av de studier som har genomförts över konsumenters och näringsidkares intresse för att välja jämställda produkter och tjänster är det tydligt att det faktiskt finns ett sådant intresse.

En central fråga är om det ska vara möjligt att en produkt eller tjänst som har könsspecifika egenskaper kan vara föremål för jämställdhetsmärkning. Vid en första anblick är det möjligt att frågan borde besvaras så att endast de produkter och tjänster, vars effekter eller konsekvenser är lika i betydelsen identiska för både kvinnor och män, kan komma ifråga för jämställdhetsmärkning. Vi menar emellertid att detta skulle kunna få synnerligen olyckliga konsekvenser, såsom att läkemedel som är avsedda att ges till antingen kvinnor eller män inte skulle kunna bli föremål för jämställdhetsmärkning. Ett par exempel på produkter som skulle kunna komma att falla utanför systemet om det ställdes sådana krav är till exempel p-piller för kvinnor eller kondomer för män.

16.2. Lika för lika

Att det inte endast ska vara möjligt att märka produkter som har lika i betydelsen identisk effekt eller konsekvens för kvinnor och män innebär bland annat att vi menar att de enda krav på specifika jämställdhetskriterier som ska ställas på produkter och/eller tjänster när det gäller produkter är att då det är fråga om produkter som är tänkta att användas endast av kvinnor ska kvinnornas andel uppgå till minst 50 procent vid åtminstone den slutliga utprovningen av produkten och produkten ska vara anpassningsbar till kvinnors fysiologiska förutsättningar att bruka produkten. När det i stället gäller produkter som är tänkta att endast användas av män ska männens andel uppgick till minst 50 procent vid åtminstone den slutliga utprovningen av produkten och att produkten ska vara anpassningsbar till mäns fysiologiska förutsättningar att bruka produkten. Men produkter som är tänkta att användas av både kvinnor och män ska det i stället ingå lika många kvinnor som män i försöksgruppen vid åtminstone den slutliga utprovningen av produkten och produkten ska också vara anpassningsbar till både kvinnors och mäns fysiologiska förutsättningar.

Att det inte ställs krav på lika effekt eller konsekvenser för män och kvinnor då de brukar produkten ställer emellertid andra krav

på den som tillhandahåller eller saluför produkten, nämligen att den aktuella dokumentationen av om, hur och i så fall på vilket sätt samt varför produkten eller tjänsten har den effekt den har på eller för kvinnor och män ska finnas tillgänglig för den som önskar ta del av resultaten.

Att dokumentationen ska vara tillgänglig ställer emellertid inte krav på att den som önskar ta del av dokumenten även äger rätt till en kopia av den aktuella handlingen. Det räcker således med att handlingarna finns tillgängliga – till exempel i en pärm vid verksamheten eller via Internet.

Det är emellertid av synnerlig vikt att dokumenten har en sådan form och innehåll att inte endast fackmän, utan även lekmän har möjlighet att förstå resultaten av proverna. Det betyder inte att det ställs krav på att tillhandahålla de fullständiga provresultaten, eftersom sådana emellanåt också kan betraktas innehålla företagshemligheter. Däremot måste den som önskar bli jämställdhetsmärkt tillhandahålla all den dokumentation och samtliga provresultat till den/dem som har i uppgift att granska den aktuella produkten inför bedömningen av huruvida produkten når de uppställda kraven.

I syfte att skingra alla eventuella farhågor som gäller frågan vem som omfattas av systemet vill vi återigen understryka att systemet ska vara frivilligt. Det betyder att endast den eller de som är intresserade av att bli jämställdhetsmärkt berörs av systemet. Det står var och en fritt av avstå från att underkasta sig en bedömning av en tredje part för att kunna bli jämställdhetsmärkt.

16.3. Livsmedel och läkemedel

FRIJA:s förslag:

Specifika jämställdhetskriterier för livsmedel och läkemedel ska vara att

  • kvinnor och män ingår med lika andel vid åtminstone den slutliga utprovningen av livsmedel och läkemedel,
  • resultaten från testerna är så väl dokumenterade att det framgår om, hur och i så fall på vilket sätt samt varför den aktuella produkten inverkar på det sätt som den gör på kvinnors och/eller mäns kroppar samt
  • dokumentationen finns tillgängliga i en lekmannaversion för den som önskar ta del av den

Två produktområden som har betydelse för kvinnor och män är livsmedel och läkemedel, eftersom det är fråga om produkter som kan påverka kroppen.

16.3.1. Livsmedelsbranschen samt hotell- och restaurangbranschen

Vi har i det tidigare belyst den inneboende problematik som ligger i möjligheten att införa en frivillig jämställdhetsmärkning som bland annat grundar sig på kvalitetsbedömningar ur könsperspektiv. Det är ju, såsom vi också har sett i det föregående, möjligt att göra kvalitetsbedömningar ur könsperspektiv när det gäller just livsmedel och läkemedel, eftersom det är fråga om produkter som kan påverka kroppen. De branscher som vi har valt att studera i det här avseendet är således livsmedels- och läkemedelsbranscherna. Vi menar att det finns flera poänger med just detta val, eftersom dessa branscher också ger oss möjlighet att belysa problematiken med jämställdhetsmärkning ur ett s.k. tjänsteperspektiv, som har kopplingar till ytterligare branscher.

Konsumenter kan komma i kontakt med livsmedel på flera olika sätt och i flera olika sammanhang. Ett är i dagligvaruhandeln i samband med matinköp i olika livsmedelsbutiker. Att få information om vad maten innehåller kan tyckas vara primärt. I dag är det emellertid inte möjligt att få information om hur den mat som inhandlas i dagligvaruhandeln påverkar kvinno- och/eller manskroppen. I februari år 1999 överlämnade Utredningen gällande konsumentinformation om dagligvaror betänkandet Märk väl! (SOU 1999:7), i vilket det bland annat anförs följande:

Information om dagligvaror är väsentligt för att konsumenterna skall kunna göra väl övervägda val och på så sätt bland annat undvika ekonomiska och andra risker. Därtill är det av intresse för samhällsutvecklingen att konsumenterna erbjuds erforderlig hälso- och miljöinformation så att de vid sina val kan ta hänsyn till hälso- och miljöaspekter. Således är det särskilt väsentligt att konsumenterna vid själva köptillfället har tillgång till erforderlig information. -----

För att underlätta för konsumenterna att på ett översiktligt sätt kunna få tillgång till erforderlig information bör ev. miljömärkning placeras i anslutning till basinformationen. Detsamma bör gälla vid placering av ev. nyckelhålsmärkning.2

Tanken är således att konsumenter ska ha möjlighet att göra sitt val av produkter redan i butiken. För dem som önskar välja bort varor som inte är miljömärkta eller till exempel inte uppfyller kraven för ”Nyckelhålet” finns således redan i dag dessa möjligheter. De som önskar handla ”jämställt” har emellertid inte någon sådan möjlighet. Med ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle de som just önskar göra ”jämställda” val få möjlighet att välja bort de varor som inte uppfyller kraven för jämställdhetsmärkningen av dagligvaror.

Förutom i dagligvaruhandeln kommer konsumenter även i kontakt med livsmedel när de till exempel besöker ett kafé eller en restaurang. Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av livsmedel gör det således även möjligt att överföra kraven för jämställda livsmedel till restaurangbranschen, vilken har nära kopplingar till hotellnäringen. Vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna göra det möjligt för konsumenter att både göra aktiva val av den mat som de önskar äta och välja den restaurang eller det hotell som erbjuder just jämställdhetsmärkt mat.

Därtill kommer att såväl den enskilda butikens som restaurangens respektive hotellets tjänster kan komma att bli föremål för just frivillig jämställdhetsmärkning.

16.3.2. Läkemedelsbranschen

Att kvinnors och mäns biologi skiljer sig åt kan emellanåt ha betydelse för hur kvinnors och mäns kroppar reagerar på livsmedel och läkemedel.

Trots att gruppen kvinnliga patienter är större än gruppen manliga patienter bedrivs den medicinska forskningen i princip endast med fokus på män. Detta gäller både inom läkemedelsindustrin och inom den kliniskt medicinska forskningen. Överläkaren docent Karin Schenck-Gustafsson vid Karolinska institutet, Stockholm, menar därför att faran är överhängande att just kvinnor ska drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.

2SOU 1999:7, Märk väl! s. 1 f.

Kvinnors och mäns skilda biologiska förutsättningar innebär bland annat att symptomen hos dem är olika när de drabbas av likadana sjukdomar. Detta får till exempel till följd att kvinnor som drabbas av sjukdomar inte alltid erhåller adekvat vård, eftersom deras symptom inte alltid överensstämmer med de medicinska beskrivningarna av sjukdomarna. Det föreligger således en fara för att kvinnliga patienter felbehandlas och att de medicinska farorna inte förebyggs i tillräcklig utsträckning. Till exempel är det i dag en allmän uppfattning att den vanligaste dödsorsaken för kvinnor är bröstcancer, vilket är fel. Den vanligaste dödsorsaken för kvinnor är hjärtinfarkt – precis som för män.

På grund av att en del av den officiella statistiken (till exempel WHO-statistik när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar) endast omfattar personer under 60–65 år ser det ut som om kvinnor inte lika ofta som män drabbas av hjärtinfarkt. Generellt sett är det nämligen så att män drabbas av hjärtinfarkt från 45 års ålder, medan kvinnorna i allmänhet drabbas från 55 års ålder. Många av de kvinnor som drabbas av hjärtinfarkt saknar också de symptom som anses vara typiska. Detta kan leda till att kvinnor som söker hjälp för smärtor i bröstet inte blir adekvat behandlade. Kvinnor drabbas oftare av så kallade tysta hjärtinfarkter utanför sjukhusen.

Kvinnors och mäns kroppar bryter även ned en del medicin på olika sätt, vilket är särskilt tydligt när det gäller medicinering mot högt blodtryck och hjärtsjukdomar.

Det finns flera förklaringar till varför kvinnor som grupp ingår i den medicinska forskningen i så liten utsträckning som de gör. Bland annat brukar man motivera avsaknaden av kvinnor vid studier av läkemedel med att kvinnors biologi gör studierna mer kostsamma: menstruationscykler med varierande hormonhalter och klimakteriebesvär kan komplicera studierna. Avsaknaden av kvinnor vid läkemedelsstudier motiveras också med att resultaten blir mer korrekta om studierna endast utförs på män, eftersom de anses utgöra ”the golden standard”.

Ytterligare en anledning till att inte låta kvinnor ingå i läkemedelsstudier är att kvinnor kan bli gravida och att eventuella barn kan drabbas av skador som orsakas av de testade läkemedlen. Mot detta bör man emellertid väga risken för att läkemedel som anses vara säkra faktiskt inte testats på dem som de är avsedda för, nämligen kvinnor och barn.

Detta är några frågor som är av central betydelse när det gäller möjligheten att införa kvalitetssäkringar ur könsperspektiv. Utredningen menar att det finns anledning att belysa problematiken

ytterligare, för att undersöka möjligheten att införa ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av vissa läkemedel och medicinska tjänster.

16.3.3. Functional food

Ett område, vars produkter har nära koppling till läkemedelsområdet är functional food. Functional food kan ses som en samlingsbeteckning över en grupp livsmedel som kan konsumeras som vanlig föda. Men som påstås ha specifika, dokumenterade hälsoeffekter och som riktas till en bred allmänhet. De skiljer sig således från läkemedel genom att de inte enbart är avsedda för behandling av en viss grupp människor. Functional food skiljer sig även från så kallade kosttillskottsprodukter och naturläkemedel genom att de just är livsmedel och alltså inte har formen av piller eller pulver.

Även om functional food är ett oreglerat område i Sverige förekommer användningen av begreppet i tämligen stor utsträckning vid lansering och marknadsföring av livsmedel som påstås ha nyss nämnda egenskaper. Vid en studie av Konsumentverket framkom det att det var få konsumenter som kände till innebörden av begreppet. Men trots detta finns det ändå ett flertal produkter som kan betecknas som functional food.

Trenden med funktionell mat började i Japan i mitten på 1980talet och har sedan dess snabbt spridit sig västerut. USA ligger i täten i västvärlden, men Europa och då särskilt Finland börjar komma ifatt.

Bland de produkter som är att hänföra till functional food bör framför allt följande uppmärksammas:

  • mejeriprodukter i vilka det påstås ha tillsatts nyttiga bakteriekulturer,
  • fiberrika bröd- och pastaprodukter,
  • margariner som påstås innehålla nyttiga fetter såsom omega 3-fettsyror samt
  • drycker i vilken frukter har tillsatts för att göra dem mer nyttiga.

16.3.4. Specifika jämställdhetskriterier för livsmedel och läkemedel

Både när det gäller livsmedel och läkemedel blir frågan huruvida dessa produkter påverkar individens kropp central. Kriterierna kommer således att vara inriktade på dokumentation över om, hur och i så fall på vilket sätt samt varför det aktuella livsmedlet eller läkemedlet inverkar på kvinnors och mäns kroppar.

Det är mot bakgrund av detta som vi menar att de båda områdena läkemedel och functional food är högaktuella när det gäller jämställdhetsmärkning. Både när det gäller läkemedel och functional food är det snarare regel än undantag att de inte är könsspecifikt utprovade. Även om läkemedel utsätts för flera kontroller och tester innan de lanseras på marknaden är det sällan som deras eventuella effekt har testats på kvinnor.

Det är naturligtvis inte tillfredsställande att det saknas dokumentation av huruvida produkter som påstås ha vissa effekter påverkar kvinnors och mäns kroppar olika. Detta gäller naturligtvis oavsett om produkterna påstås vara helande, läkande eller endast vara allmänt gynnsamma för dem som äter dem.

Sammanfattningsvis menar Utredningen att det kriterium som ska ställas på livsmedel och läkemedel ska vara att det finns dokumentation av om, hur och i så fall på vilket sätt samt varför den aktuella produkten inverkar på det sätt som den gör på kvinnors och mäns kroppar.

16.4. Möbler, kontorsredskap, verktyg och maskiner

FRIJA:s förslag

Specifika jämställdhetskriterier för möbler, kontorsredskap och verktyg kvinnor och män ska ha ingått med lika andel vid åtminstone den slutliga utprovningen av möbler, kontorsredskap och verktyg, därutöver ska möblerna och kontorsredskapen antingen vara anpassningsbara till den som är tänkt att bruka dem eller finnas att tillgå i flera storlekar.

Specifika jämställdhetskriterier som ska gälla för maskiner inom industrin kvinnor och män ska ha ingått med lika andel vid åtminstone den slutliga utprovningen av maskiner, därutöver ska maskinerna vara anpassningsbara till den som är tänkt att bruka dem.

De möbler och kontorsredskap som framställs i dag har vanligtvis utformats mot bakgrund av en standardman i 50-årsåldern som är 180 cm lång.

Vi talar här om möbler och kontorsredskap. Vi vill emellertid uppmärksamma att samma resonemang som gäller för kontorsredskap är applicerbart för utformning av specifika jämställdhetskriterier för verktyg och maskiner inom industrin. Kvinnor har vanligtvis mindre händer än män, vilket gör att de emellanåt inte har tillgång till verktyg som är ergonomiskt utformade för dem. Detta gäller även för flera män, som inte är så stora att de faller inom ramen för normalmannen – den man som har fått stå modell vid utformningen av de aktuella verktygen.

Det betyder att det stora flertalet kvinnor, men även en del män, är så korta att de drabbas av onda ryggar på grunda av att bord, stolar fåtöljer, soffor, diskbänkar har utformats för att vara funktionella för andra än dem själva. Så många som 80 procent av alla som vistas i Sverige drabbas av ont i ryggen någon gång i livet. Omkring 30 procent av dem som vistas i Sverige drabbas årligen av ont i ryggen. Det finns flera förklaringar till varför människor drabbas av onda ryggar och nackar. En förklaring kan vara människors felaktiga arbetsställningar. Det är inte endast de möbler som finns på arbetsplatserna som kan påverka människors ryggar och nackar. Naturligtvis påverkas människors välbefinnande även av vilka möbler som finns i hemmet.

16.4.1. Specifika jämställdhetskriterier för möbler och kontorsredskap

När det gäller vilka specifika jämställdhetskriterier som ska gälla för möbler och kontorsredskap bör frågan besvaras på ett något annorlunda sätt. Kvinnors och mäns fysiologiska förutsättningar för att till exempel sitta på en stol, tala i telefon eller skriva på ett tangentbord kan emellanåt skilja sig åt. Detta är emellertid inte alltid på det viset, och det är inte heller så att dessa skillnader med

säkerhet kan anses vara beroende av att de är kvinnor eller män. Men om möbler och kontorsredskap utformas efter schablonmässiga bilder av hur en genomsnittsmänniska ser ut och denna bild utgår från en medelålders, 180 cm lång man, så faller naturligtvis många kvinnor utanför dessa ramar.

Det är visserligen riktigt att det är få kvinnor som når upp till en längd av 180 cm, men det finns långa kvinnor. På samma sätt som det finns korta män, vilka – tillika med de kvinnor som inte passar in i mallen – kommer att löpa en avsevärd risk att drabbas av förslitningsskador, till exempel onda ryggar, nackar och utslitna leder.

Det nu förda resonemanget visar på den problematik som rör möjligheten att utforma kriterier vid jämställdhetsmärkning av just möbler, kontorsradskap, verktyg och maskiner inom industrin. Att ta sin utgångspunkt i schablonbilder av män och kvinnor skulle inte leda särskilt långt, eftersom skillnaderna mellan könen är betydligt färre än variationerna respektive könskategori.

Att kvinnor och män kanske inte sitter på en stol, talar och håller i en telefon, eller skriver på ett tangentbord på likadant sätt är med andra ord inte beroende av att de är kvinnor eller män. Snarare beror skillnaden på hur långa eller korta de är. Det finns även andra orsaker till eventuella skillnader, som vid en första anblick kan se ut att vara beroende av en persons kön, såsom att stolen, telefonen eller tangentbordet är utformat för att vara anpassat för olika personers fysiologiska förutsättningar.

Detta betyder emellertid inte att möbler och kontorsredskap inte kan komma att bli jämställdhetsmärkta. Men eftersom det inte går (eller ens är önskvärt) att utforma några generella riktlinjer om vilka fysiska förutsättningar som är könsspecifika bör utgångspunkten för utformningen av kriterierna i det här avseendet i stället vara inriktat på hur det är tänkt att brukaren av produkten kommer att kunna anpassa den till de egna fysiska förutsättningarna.

Detta betyder således att de specifika jämställdhetskriterierna för möbler, kontorsredskap och verktyg inte kan ta sin utgångspunkt i kvinnors och mäns kroppar. I stället bör de ta sikte på människors olikheter – det finns både stora och små män och kvinnor. Sådana kriterier har flera fördelar för brukare; ett krav på att möbler, kontorsredskap och verktyg ska vara anpassningsbara eller finnas att tillgå i flera storlekar för att på så sätt vara så väl avpassade som möjligt för den tänkta brukaren öppnar nämligen dörren till ett drägligare arbetsklimat för fler än dem som faller inom ramen för en standardman. De nu föreslagna kriterierna kan även tänkas bli utmanande för den traditionella synen på män som långa, friska, sunda, starka

européer och kvinnor som korta, visserligen friska men mindre tåliga än män, svaga européer.

När det gäller utformningen av de specifika jämställdhetskriterierna som ska gälla för maskiner menar vi att det inte finns skäl att föreslå en generell alternativlösning utöver att maskinerna ska vara anpassningsbara till dem som är tänkta att använda dem. Industrimaskiner är i regel mycket stora och det är troligt att kostnaderna för att framställa alternativa maskiner inte på något sätt står i rimlig proportion till de vinster som kan göras i det avseendet. Det är emellertid vidare så att det även finns mindre maskiner, såsom till exempel handborrar och elvispar. För sådana maskiner kan det mycket väl finnas anledning att ställa upp alternativa kriterier. De kriterierna bör emellertid utformas av nämnden för jämställdhetsmärkning.

16.5. Produkter inom bilindustrin

FRIJA:s förslag:

Specifika jämställdhetskriterier för produkter inom bildindustrin kvinnor och män ska ha ingått med lika andel vid åtminstone den slutliga utprovningen av produkter inom bilindustrin, därutöver ska produkterna inom bilindustrin vara anpassningsbara till den som är tänkt att bruka dem.

På samma sätt som gäller för utformningen av möbler, utformas bilar utifrån en standardmodell dummy, en som är 180 cm lång och har en vikt av 78 kg. Det betyder att de som inte når upp till denna vikt och längd löper en avsevärd risk att utsättas för så kallade whiplash-skador (pisksnärt).3 Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det av yttersta vikt att förhindra olyckor i trafiken. Men mot bakgrund av att flertalet bilstolar, nackstöd och krockkuddar är utformade med nu nämnda modell som prototyp får de nämnda biltillbehören inte alltid önskad effekt – att skydda dem som färdas i bilen från att drabbas av skador. Men whiplash-skador kan även inträffa vid idrottsutövning, på nöjesfält, vid halkolyckor eller vid överfall.

Det inträffar uppskattningsvis fler än 100 000 trafikolyckor per år där diagnosen sannolikt är whiplash, av dessa diagnostiseras bara

3 Astrid Linder, Neck Injuries in Rear Impacts. Dummy Neck Development, Dummy

Evaluation and Test Condition Specifications, Department of Machine and Vehicle Systems

Crash Safety Division, Chalmers University of Technology, Göteborg (2001).

16 000 som whiplash även om det är fler än 1 600 som får bestående men av trafikolyckorna.

Whiplash är engelska och betyder pisksnärt. En whiplash-skada är en nackskada som kan utmynna i många olika besvär. En whiplash-skada uppkommer oftast i trafiken och då vanligast vid påkörning bakifrån och kan uppstå redan vid 6 km per timme. Huvudet utsätts för att först slungas bakåt och därefter framåt med ökande hastighet, som en pisksnärt, förstärkt av stolens fjädrande konstruktion. Det betyder att nacken stukats eller vrickats, vilket framgår av nedanstående bild. 4

Vid en kollision kan huvudet, som väger ca 5 kg, utsättas för en

stark

kraft, omkring 12 G. Det kan leda till att halsen töjs ut så

mycket som 5 cm. På så sätt kan kotor förskjutas, diskar kan skadas, ligament kan töjas och brista. Det kan även uppstå inre blödningar. Muskler kan brista, nerver kan skadas, ryggmärgen och synen kan påverkas. De flesta skadorna är mer eller mindre osynliga.

Efter en kollision är kroppen stel och mörbultad. Det kan göra ont i ryggen, nacken och huvudet. Armar och fingrar kan domna och värka. Många whiplash-skadade upplever att värken först ökar för att sedan försvinna och åter komma smygande. Det är inte ovanligt med yrsel och balansrubbningar. Det förekommer även minnes- och koncentrationsproblem. Skadan kan ha åstadkommit minskad näringstillförsel till de skadade delarna. Det är inte heller ovanligt att den som har skadats även blir känslig för ljus och ljud. Värken kan bli bestående dygnet runt med sömnproblem som följd. En ond cirkel uppkommer som blir svår att ta sig ur.

4 Bilden är hämtad från http://www.rehab.inr.liu.se/vpwhiplash/index.html.

Whiplash-relaterade skador är ofta svåra att diagnostisera. Få kan bota skadan, speciellt om den blivit kronisk, det vill säga att värken är kvar så länge som tre till sex månader efter olyckan.

Antalet whiplash-skadade uppgår uppskattningsvis till fler än 300 000 personer. I dag drabbas dagligen mellan 30 och 300 människor av whiplash-skador. Minst tre av dessa blir invalidiserade och minst en blir sjukpensionär.

16.5.1. Specifika jämställdhetskriterier för produkter inom bilindustrin

Resonemanget kring vilka specifika jämställdhetskriterier som ska gälla för produkter inom bilindustrin5 liknar i mångt och mycket det resonemang som vi förde vid de specifika jämställdhetskriterierna för möbler och kontorsredskap.

Det är ju inte så att kvinnors och mäns sätt att sitta i en bil och hålla i en ratt eller kanske växla skiljer sig avsevärt. Däremot är det så att bilar vanligen är utformade efter schablonmässiga bilder av hur en genomsittsmänniska ser ut, nämligen en 180 cm lång och 78 kg tung man.

När det gäller möjligheten att jämställdhetsmärka en bil, bör utgångspunkten på samma sätt som gäller vid jämställdhetsmärkning av möbler, kontorsredskap, verktyg och maskiner inom industrin utgå från skillnaderna mellan individer och inte i idéer om hur män och kvinnor vanligtvis framställs i till exempel media. Att utgå från schabloniserade bilder av män och kvinnor kan inte leda till annat än att synen på könen konserveras.

När det gäller möjligheten att jämställdhetsmärka produkter inom bilindustrin bör uppmärksamheten särskilt fästas på de säkerhetsaspekter som bör ligga till grund för till exempel krockkuddar, bilstolar och säkerhetsbälten. I dag är det många som inte känner till att till exempel krockkuddar, bilstolar och säkerhetsbälten har utformats med utgångspunkt från en dummy som är 180 cm lång och väger 78 kg. De känner ej heller till att eftersom de inte når upp de nu nämnda riktlinjerna för en normalman, så löper de stor risk för att drabbas av just whiplash-skador vid en hastig inbromsning.

De blir på samma sätt som de som tror sig äta säkra och väl utprovade läkemedel invaggade in en falsk trygghet.

5 Det nu förda resonemanget utgår från ett brukarperspektiv, vilket innebär att vi talar utifrån den som är tänkt att resa med bilen.

De specifika jämställdhetskriterierna för produkter i bilindustrin bör således, på samma sätt som vid utformningen av de specifika jämställdhetskriterierna för möbler, kontorsredskap, verktyg och maskiner inte utgå från så kallade genomsnittskroppar hos kvinnor och män. I stället bör utgångspunkten tas i olikheter hos brukarna. På så sätt blir det fråga om att ställa brukarens behov i förhållande till hur och på vilket sätt som den aktuella produkten är tänkt att användas.

16.6. Bank- och försäkringstjänster

FRIJA:s förslag:

Specifika jämställdhetskriterier för banktjänster

Ett av de specifika jämställdhetskriterierna för banktjänster är att N

banken utformar könsneutrala riktlinjer vilka ska tjäna som underlag vid bedömning av låneansökningar från kvinnor och män. I dessa riktlinjer får det inte under några som helst omständigheter göras någon skillnad på grund av kön vid bedömning av om kvinnors och mäns låneansökningar skall tillstyrkas eller avstyrkas när det är fråga om ansökningar som är att betrakta som lika eller likvärdiga

.

Specifika jämställdhetskriterier för försäkringstjänster

Ett av de specifika jämställdhetskriterierna för bank- och försäkringstjänster är att

N kvinnor och män behandlas likadant när det gäller inbetalningar av

försäkringspremier och utbetalningar av pensionsmedel.

Detta betyder att om en kvinna och en man har erlagt lika mycket i försäkringspremie till en pensionsförsäkring så ska de även erhålla lika mycket i pensionsutbetalning från försäkringen alldeles oberoende av hur lång deras beräknade livslängd är.

Det ställs i dag stora krav på konsumenterna i samhället. Bland annat förväntas konsumenterna göra aktiva val när det till exempel gäller möjligheten att finansiera sin ålderdom (val av pensionsfond) och när det gäller distribution av el samt telefonitjänster. De ökade möjligheterna till fria val kan visserligen upplevas som betungande. Men det är också så att dessa nya möjligheter kan leda till att konsumenterna blir mer medvetna, vilket kan få till följd att de ställer större krav på näringslivets distribution av produkter och tjänster.

Vi såg i det tidigare att det finns flera schabloniserade bilder av män och kvinnor. Att kvinnor och män har olika löner är en sådan bild

som

genererar uppfattningar om mäns och kvinnors ekono-

mier. I Kvinnomaktutredningen förklarades mäns högre löner med att män redan har högre löner än kvinnor.6 Det förekommer än i dag att män erhåller högre lön än kvinnor på grund av att de är män och att män är s.k. familjeförsörjare.7 Dessa bilder genererar själva nya generaliseringar som förstärker de tidigare schabloniserade bilderna. Dessa frågor behandlas mer ingående i kapitel 8.

Vi har valt att belysa frågan huruvida det är möjligt och även lämpligt att jämställdhetsmärka tjänster inom just bank- och försäkringsbranschen.

16.6.1. Specifika jämställdhetskriterier för bank- och försäkringstjänster

När det gäller vilka specifika jämställdhetskriterier som ska ligga till grund för bank- och försäkringstjänster, måste utgångspunkten vara en annan än vad som till exempel gäller för läkemedel och livsmedel. Där ligger fokus på hur kvinnors respektive mäns kroppar reagerar på det som äts. Latent för det resonemanget ligger en idé om att kvinnors och mäns kroppar kan reagera olika på olika ämnen och att det emellanåt finns signifikanta skillnader när det till exempel gäller sjukdomssymptom.

Att ta en sådan utgångspunkt vid uppställande av specifika jämställdhetskriterier för bank- och försäkringstjänster ter sig i det närmaste absurd. Det är nog knappast någon som är av den uppfattningen att mäns och kvinnors kroppar bör tas som utgångspunkt när det gäller att utforma specifika jämställdhetskriterier för bank- och försäkringstjänster.

Men det är inte desto mindre så att det finns en allmän uppfattning i samhället att det biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män har betydelse för hur kvinnor och män är som sociala individer. Vi kommer inte att utveckla, eller en försöka förklara bakgrunden till detta. Dessa frågor behandlas mer ingående i kapitel 3.

Den allmänna uppfattningen om hur kvinnor och män är som sociala individer leder vidare till idéer om mannen som superior och

6SOU 1998:6, Ty makten är din... Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige, sid. 125. 7 En avdelningssköterska i Sverige motiverade under våren 2000 ett lönetillägg om 500 kr med att den manliga sjuksköterskan var just familjeförsörjare.

kvinnan som bihang (mindre värd), på så sätt färgas även tankarna om vad som är naturligt och rättvist.

16.6.2. Banktjänster

Vi har i det tidigare berört frågan huruvida kvinnor och män behandlas likadant då de till exempel söker lån för att kunna starta nya rörelser. En företrädare för en av Sveriges storbanker som Utredningen har diskuterat dessa frågor med menar att det faktiskt är möjligt att bankerna behandlar kvinnor och män olika vid dessa låneansökningar, eftersom det inte finns några särskilda bedömningsgrunder för att tillstyrka och avslå en sådan ansökan. Det är naturligtvis inte acceptabelt att det saknas riktlinjer för hur låneansökningar ska behandlas, eftersom ett sådant förfaringssätt uppmuntrar till skönsmässiga ad hoc lösningar.

16.6.3. Pensionsförsäkringar

Att kvinnor erhåller lägre ersättning från pensionsförsäkringar även om de erlägger lika hög avgift som män, brukar således motiveras med att de lever längre. Vi ser det emellertid som högst anmärkningsvärt att inte använda principen lika för lika vid fastställande av försäkringspremier och utbetalning av försäkringar. Visst är det så att försäkringspremier även i fortsättningen bör fastställas efter en så kallad riskanalys, där försäkringsbolagets eventuella kostnader ställs mot beräknade intäkter. Men det är inte rimligt att två personer som har erlagt lika mycket i försäkringsavgift erhåller olika mycket i ersättning från bolaget, endast på grund av att de har olika kön.

Vi kan i och för sig acceptera att månadsutbetalningarna från försäkringsbolaget är olika om beräkningsmodellen utgår från att kvinnor och män beräknas leva olika länge, under förutsättning att den beräkningsmodellen även ligger till grund för de faktiska utbetalningarna. Det betyder att om män beräknas uppnå en ålder av 80,84 år så kommer de även att erhålla ersättning fram tills de har uppnått den åldern. Motsvarande resonemang gäller naturligtvis för kvinnor – att de erhåller pensionsersättning fram till de uppnår en ålder av 84,53 år.

Det bör även övervägas om inbetalningarna till pensionsförsäkringen ska betraktas som en penningförvaltning. På så sätt borde de återstående pensionsmedlen ingå i den avlidnes dödsbo.

16.7. IT-tjänster

FRIJA:s förslag:

De specifika jämställdhetskriterierna för IT-tjänster bör utformas av nämnden för jämställdhetsmärkning.

16.7.1. Specifika jämställdhetskriterier för IT-tjänster

När det gäller vilka specifika jämställdhetskriterier som bör ligga till grund för bedömningen av huruvida IT-tjänster ska kunna bli föremål för jämställdhetsmärkning måste utgångspunkten tas från ett helt annat håll än vad som gäller för jämställdhetskriterier av produkter. Det är nämligen så att tjänster sällan, om ens någon gång, är beroende av personernas könstillhörighet. Däremot är det så, vilket även har visats i ett flertal studier och i en mängd utredningar – allra senast i Kvinnomaktutredningen – att kvinnor och män sällan, om någonsin, bemöts likadant.

Det är snarare regel än undantag att kvinnor och män bemöts som personer, vars kön saknar betydelse. Vi kommer inte att fördjupa oss i orsakerna till detta i det här avsnittet – dessa frågor berörs ytterligare i kapitel 3.

Ofta är utgångspunkten att kvinnor och män förmodas vara – tänka, leva, tro, känna och uppleva samhället och världen – helt olika. Det saknar intresse att utröna om det finns någon grund för dessa föreställningar. Vad som däremot är av största vikt är möjligheten att arbeta för jämställdhet:

  • att kvinnor och män har lika rättigheter och skyldigheter och möjligheter att
  • ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende,
  • vårda hem och barn och
  • delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.

IT (informationsteknologin) omfattar allt från mobiltelefoni, radio, TV, telefax, datakommunikation samt elektronisk post och Internet, datasystem och elektroniska faktureringssystem. Området är således enormt; det kan beskrivas som en värld i världen. Att uppställa allomfattande specifika jämställdhetskriterier för ITtjänster låter sig således inte göras utan ett flertal förbehåll, dels beroende på att informationsteknologin omfattar så vitt skiftande

områden, dels på grund av att tjänsterna inom de olika områdena är av helt olika art.

Bara när det gäller området Internet är ju tjänsterna uppdelade på ett flertal områden. Internet – nätet, ett system där kommunikationen sker enligt ett antal fastställda protokoll (TCP/IP) mellan datorer.

Utredningen ser det således som tveksamt att utan ytterligare underlag föreslå specifika jämställdhetskriterier för IT-tjänster. I stället menar vi att detta bör bli en fråga för den nämnd som vi föreslår ska inrättas för att utforma jämställdhetskriterier för produkter, tjänster och verksamheter. Vi vill emellertid understryka vikten av att nämnden inte utgår från något annat än jämställdhetsbegreppet vid utformningen av kriterierna för IT-tjänster, eftersom vi ser det som ytterst olyckligt om de specifika jämställdhetskriterierna när det gäller tjänster kom att blandas samman med frågor om kön. Vi vill återigen understryka vikten av att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning är tänkt att utmana och utveckla gränserna för och frågorna om jämställdhet, vilket knappast låter sig göras genom att utgå från föreställningar om biologiska och sociala skillnader mellan kvinnor och män.

Utredningen föreslår således att de specifika jämställdhetskriterierna för IT-tjänster bör utformas av nämnden för jämställdhetsmärkning.

16.8. Hotell- och restaurangtjänster

FRIJA:s förslag:

De specifika jämställdhetskriterierna för mer jämställda hotell- och restaurangbesök utformas som en uppmaning att restaurangen

  • genomför en översyn över den aktuella restaurangens rutiner för bemötande av restauranggäster och att
  • restaurangen upprättar handlingsregler för ett mer jämställt bemötande,
  • såväl översynen som handlingsreglerna för ett mer jämställt bemötande bör utgå från ett mångfaldsperspektiv samt att

handlingsreglerna för ett mer jämställt bemötande ska finnas tillgängliga för de restauranggäster som önskar ta del av dem.

De närmare reglerna för specifika jämställdhetskriterier för ett jämställt bemötande av hotell- och restauranggäster bör utformas av nämnden för jämställdhetsmärkning.

16.8.1. Specifika jämställdhetskriterier för hotell- och restaurangtjänster

Konsumenter kommer i kontakt med livsmedel vid flera olika tillfällen, till exempel vid kafé-, hotell- och restaurangbesök. Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning av livsmedel skulle kunna innebära att kraven för jämställda livsmedel överförs till hotell- och restaurangbranschen. Vi menar att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna göra det möjligt för konsumenter att både göra aktiva val av den mat som de önskar inta och välja den restaurang eller det hotell som erbjuder just jämställdhetsmärkt mat.

16.8.2. Hotellnäringen

Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle även kunna ta sin utgångspunkt i frågan om hotell som erbjuder sina hotellgäster möjligheten att hyra erotiska filmer, äta tjej- respektive killmiddagar eller dricka tjej- respektive killdrinkar, bo i rum som är kvinnliga eller manliga allt beroende av om de är utrustade med strykjärn, byxpress, hårtork eller antalet speglar i rummet skulle kunna vara föremål för jämställdhetsmärkning.

Det system för frivillig jämställdhetsmärkning som vi förordar är tänkt att ha som syfte att integrera jämställdhet inom närings- och föreningsverksamhet samt offentlig förvaltning för att på så sätt nå ett mer jämställt samhälle. Det finns således anledning att återigen erinra sig innebörden av vad som avses med jämställdhet, kön och genus.

Jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter att

 ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende  vårda hem och barn  delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.

Det betyder bland annat att tanken är att det ska vara möjligt för kvinnor och män att vara jämbördiga i den offentliga och privata

sfären. Jämställdhet handlar bland annat om att försöka förändra gamla fastlåsta och traditionella idéer om manligt och kvinnligt.

Medan begreppen kvinnor och män är grundade på biologiska skillnader mellan just kvinnor och män kan genus i stället beskrivas som en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor.8 Bland annat innebär det att något som beskrivs som kvinnligt eller manligt absolut inte behöver ha något att göra med individens kön. Det är snarare så att det som beskrivs som kvinnligt respektive manligt inte är annat än förväntningar om hur kvinnor respektive män förutsätts uppföra sig.

För Utredningens del är det emellertid högst centralt att inte fastna i traditionella låsningar om kvinnor och män. Att för hotellnäringen föreslå specifika jämställdhetskriterier som ställer krav på att det ska serveras så kallade tjej- och killmiddagar/drinkar eller att ett hotellrum ska utrustas med ett flertal speglar för att tillfredsställa de kvinnliga kunderna är därmed uteslutet.

Utredningen ser det emellertid inte alls som uteslutet att det kommer att vara möjligt att jämställdhetsmärka hotell, men de specifika jämställdhetskriterierna för hotellnäringen bör belysas ytterligare innan de kriterierna utformas. De kriterier som föreslås ska dock ha som syfte att tjäna som hjälpmedel att bryta traditionella föreställningar om att kvinnor endast vill äta en lätt sallad eller dricka en chic drink, medan män är mer förtjusta i blodiga biffar och mörk öl. De specifika jämställdhetskriterierna för hotellnäringen är med andra ord en fråga för den nämnd som vi föreslår ska inrättas för att utforma jämställdhetskriterier för produkter, tjänster och verksamheter.

De specifika jämställdhetskriterierna för mer jämställda hotellbesök bör i stället utformas som etiska regler – Code of Conduct. Ett första steg borde kunna vara att restaurangen, på samma sätt som vi har föreslagit när det gäller jämställdhetsmärkning av banktjänster, ser över sina rutiner för hur restauranggästerna bemöts. Det räcker naturligtvis inte med att endast ha dokumenterat hur restauranggästerna bemöts, det är även viktigt att restaurangen upprättar just Code of Conducts (handlingsregler för ett jämställt bemötande) i syfte att förbättra sitt agerande i förhållande till restauranggästerna. Att det upprättas handlingsregler för ett jämställt bemötande har fler fördelar, genom att sådana regler skulle kunna öppna gränserna mellan frågor om jämställdhet och mångfald. Det kommer till exempel att bli möjligt att använda dokumenteringen av

8 Don Kulick, Från kön till genus: kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv, Carlssons, Stockholm (1987), sid. 11.

restaurangens eget agerande för att motverka särbehandling på andra grunder än endast kön, till exempel ras, hudfärg, etniskt ursprung, religion eller handikapp. Det betyder att vi förordar att översynen av restaurangens bemötande av sina kunder och upprättandet av handlingsreglerna för ett jämställt bemötande ska baseras på ett så kallat mångfaldsperspektiv.

De närmare reglerna för specifika jämställdhetskriterier för ett jämställt bemötande av hotellgäster bör utformas av nämnden för jämställdhetsmärkning.

16.8.3. Restaurangnäringen

Utredningen menar att möjligheten att jämställdhetsmärka restauranger bör kunna ske på minst två olika sätt. Det ena tar sin utgångspunkt i frågan om livsmedel påverkar kvinnor och män olika. Det andra utgår från hur/på vilket sätt kvinnliga och manliga restauranggäster blir bemötta.

De resonemang som vi har fört vid jämställdhetsmärkning av livsmedel och läkemedel bör således ligga till grund för jämställdhetsmärkning av den mat som finns på restaurangmenyn. När det gäller bemötandet av restauranggästerna vill vi återigen uppmärksamma betydelsen av att inte falla in i traditionella schabloner om kvinnor och män. Det innebär bland annat att vi ser det som uteslutet att de specifika jämställdhetskriterierna utgår från frågor om så kallade tjej- och killmenyer, tjej- och killdrinkar eller så kallade girls night out, då det ofta serveras räkor och vitt vin. Det kan inte heller bli tal om att de specifika jämställdhetskriterierna för restauranger handlar om att göra restaurangerna mer tilltalande för kvinnor, genom att ”piffa upp dem med blommor”. Det är naturligtvis en helt annan sak om miljön utformas så att både kvinnor och män känner sig välkomna till restaurangen. Att servera tjej- och killmenyer, tjej- och killdrinkar har nämligen inte något annat syfte än att uppmuntra till åtskillnad av kvinnor och män.

På samma sätt har ett påstående om att kvinnor är mer benägna än män att äta lättare och mindre kaloririk mat sällan något annat syfte än att förmå kvinnor att göra sig attraktiva – bli objekt – genom att inte gå upp i vikt och hålla formen.

Det nu sagda innebär emellertid inte att vi inte menar att det är möjligt att jämställdhetsmärka restaurangbranschen mot bakgrund av sociala faktorer. Tvärtom så menar vi att det är ett ytterst fruktbart område. Men det är precis som när det gäller hotellbranschen

frågor som måste utredas ytterligare. De specifika jämställdhetskriterierna för hotellnäringen är med andra ord en fråga för den nämnd som vi föreslår ska inrättas för att utforma jämställdhetskriterier för produkter, tjänster och verksamheter.

De specifika kriterierna för restaurangbranschen bör få samma utformning som kriterierna för mer jämställda resaturangbesök.

16.9. Sammanfattning av specifika jämställdhetskriterier för produkter och tjänster

I det här kapitlet har vi belyst möjligheten att jämställdhetsmärka

 livsmedel  läkemedel  möbler  kontorsredskap  verktyg  maskiner  produkter inom bilindustrin  banktjänster  försäkringstjänster  IT-tjänster  hotelltjänster  restaurangtjänster.

Vi menar att det finns goda möjligheter att initiera ett märkningsförfarande i jämställdhetshänseende när det gäller nu nämnda områden. Vi har även kommit med förslag på specifika jämställdhetskriterier för samtliga områden, med undantag för IT-området, som vi menar bör ligga till grund för jämställdhetsmärkningen i det här avseendet.

Anledningen till att vi inte har kommit med förslag på jämställdhetskriterier för områden inom IT-branschen är dock inte att vi menar att det är omöjligt att jämställdhetsmärka dem. Det finns emellertid flera frågor som bör belysas ytterligare när det gäller just dessa områden. Vi menar således att de är områden som bör överlåtas till den nämnd som vi föreslår ska inrättas för att utforma jämställdhetskriterier för produkter, tjänster och verksamheter.

De specifika jämställdhetskriterier som vi har föreslagit för de olika områdena är emellertid inte uttömmande. Det betyder att de naturligtvis går och också lämpligen bör vidareutvecklas av den

nämnd som vi föreslår ska inrättas för att utforma jämställdhetskriterier för produkter, tjänster och verksamheter.

Vid utformning av kriterier är det viktigt att ställa det som är tänkt att uppnås, ett mer jämställt samhälle, emot det som kännetecknar en produkt eller tjänst. Kriterierna får således inte utformas så att de konserverar synen på kön. I stället är det viktigt att försöka förändra gamla fastlåsta och traditionella idéer om manligt och kvinnligt.

Medan begreppen kvinnor och män är grundade på biologiska skillnader mellan just kvinnor och män kan genus i stället beskrivas som en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor.9 Det betyder bland annat att något som beskrivs som kvinnligt eller manligt absolut inte behöver ha något att göra med individens kön. Det är snarare så att det som beskrivs vara kvinnligt respektive manligt inte är annat än förväntningar om hur kvinnor respektive män förutsätts uppföra sig. Att förorda kriterier som tjej- och killmenyer, tjej- och killdrinkar skulle inte kunna leda till annat än ökade fördomar om kvinnor och män. På samma sätt har ett påstående om att kvinnor är mer benägna än män att äta lättare och mindre kaloririk mat sällan något annat syfte än att förmå kvinnor att göra sig attraktiva – bli objekt – genom att inte gå upp i vikt och hålla formen.

Vid utformning av kriterier är det flera faktorer som måste beaktas, en är att de krav som ställs inte får vara orimligt höga i förhållande till det som ska mätas. Men det får inte heller vara så att kriterierna är så lågt ställda att förtroendet för systemet förloras. De specifika jämställdhetskriterier som vi förordar är således främst tänkta att tjäna som grund och underlag för vidare kriterieutveckling. Samtidigt får de ses som en form av markering av en lägsta nivå.

9 Don Kulick, Från kön till genus: kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv, Carlssons, Stockholm (1987), sid. 11.

17. Certifiering av verksamheter i jämställdhetshänseende

FRIJA:s förslag:

FRIJA föreslår att systemet för frivillig jämställdhetsmärkning även ska omfatta möjligheten att bli certifierad i jämställdhetshänseende.

Kriterierna för certifiering i jämställdhetshänseende motsvarar kriterierna vid det första steget för jämställdhetsmärkningen (kapitel 15)

Sammanfattning av kapitel 17

I det här kapitlet beskriver vi i korthet hur ett system för frivillig certifiering i jämställdhetshänseende skulle kunna utformas mot bakgrund av förslagen om ett system för frivillig jämställdhetsmärkning.

Utredningens uppdrag kan ses som ett resultat av att även om Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen, så är Sverige också ett av de mest könssegregerade länderna. Ett sätt att bryta segregeringen skulle kunna vara att göra det möjligt att certifiera den egna verksamhetens interna och externa jämställdhetsarbete.

Vi har i det tidigare belyst intresset för och inställningar till frågor om jämställdhet och jämställdhetsmärkning kapitel 8 och 9. Av den kvalitativa studien över hur företrädare för olika näringsverksamheter ser på frågor om frivillig jämställdhetsmärkning blev det bland annat tydligt att flera av dem såg det som problematiskt att ett system för frivillig jämställdhetsmärkning endast skulle innebära att enskilda produkter och/eller tjänster skulle kunna vara föremål för jämställdhetsmärkning. Flera av arbetsmarknadens parter och även företrädare för skiftande näringsverksamheter har framställt önske-

mål om att systemet även skulle kunna omfatta möjligheten att bli certifierad i jämställdhetshänseende.

Certifiering skiljer sig från märkning bland annat på så sätt att produkten får förses med ett märke, som bevis på att produkten uppfyller de specifika kriterierna som är uppställda för märkning. Certifiering sker i stället av verksamheters arbete, ledningssystem. Det finns inte några märken vid certifiering.

Vi har i det tidigare belyst vikten av att systemet blir trovärdigt. Vi menar att en del av trovärdigheten vid ett system för jämställdhetsmärkning ligger i möjligheten att få acceptans och förståelse för innebörden av systemet. Mot denna bakgrund föreslår vi således att systemet för frivillig jämställdhetsmärkning även gör det möjligt att certifiera verksamheten i jämställdhetshänseende.

17.1. Certifiering i jämställdhetshänseende

I dag finns det flera system som fungerar parallellt när det gäller märkning och certifiering, men det finns inte något officiellt system för certifiering i jämställdhetshänseende.

Mot bakgrund av det intresse som företrädare för näringsverksamheter och konsumenter har visat för jämställda verksamheter anser vi att systemet även ska tillgodose detta intresse. Frivillig certifiering i jämställdhetshänseende ska på samma sätt som gäller för övrig certifiering ta sin utgångspunkt i verksamhetens struktur – ledningssystem. Men till skillnad från övriga ledningssystem ska fokus vara inställt på frågor om jämställdhet.

Vi föreslår således att systemet för frivillig jämställdhetsmärkning inte endast behandlar möjligheten att jämställdhetsmärka produkter och tjänster, utan även innefattar möjligheten att bli certifierad i jämställdhetshänseende. Vi föreslår således att certifieringen i jämställdhetshänseende ska handläggas parallellt med jämställdhetsmärkningen. Utformningen och vidareutvecklingen av kriterierna bör således också handläggas av nämnden för jämställdhetsmärkning.

17.1.1. Kriterier för certifiering i jämställdhetshänseende

Certifieringen bör ta sin utgångspunkt i (motsvara) de generella jämställdhetskriterierna och är således tänkt som ett officiellt bevis på att verksamhetens jämställdhetsarbete är gott såväl inom (internt) som utom (externt) verksamheten. Rätten att bli certifierad i jäm-

ställdhetshänseende tillkommer närings- och föreningsverksamhet som offentliga förvaltning som når de uppställda kriterierna för certifieringen.

De kriterier som ska ligga till grund för certifieringen motsvarar således det första steget vid jämställdhetsmärkningen, se ovan kapitel 14 och 15.

17.1.2. Inget krav på produktion

En fördel med att möjliggöra certifiering i jämställdhetshänseende är att även de verksamheter som inte producerar något (varken produkter eller tjänster) kommer att få möjlighet att få en bekräftelse på sitt goda jämställdhetsarbete. Det centrala för certifieringssystem är dess fokus på verksamhetsarbetet.

Att certifiering även är möjligt att användas inom föreningslivet utgör ytterligare en poäng i sammanhanget. Certifieringen kommer således att kunna bli ett konkurrensmedel även bland föreningar när det gäller värvning av medlemmar. Det borde i sin tur kunna leda till att kraven på att införliva jämställdhet i samhällslivets olika områden kommer att öka. På så sätt borde det också finnas goda chanser att öka takten på jämställdhetsarbetet och att nå syftet med lagen att integrera jämställdhet i såväl närings- och föreningsverksamheter som offentliga förvaltningar genom att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på dessa verksamheter.

Ur ett samhälleligt perspektiv borde detta således leda till ett mer jämställt samhälle.

17.2. Avslutande sammanfattning av certifiering i jämställdhetshänseende

Förevarande kapitel har lyft frågan att det föreslagna systemet för frivillig jämställdhetsmärkning ska göra det möjligt att få ett officiellt godkännande av produkter, tjänster och verksamheter i jämställdhetshänseende. Mot bakgrund av att vi föreslår att de kriterier som ska ligga till grund för certifiering i jämställdhetshänseende och jämställdhetsmärkningens första steg ska vara identiska är kapitlet synnerligen kort. Kriterierna för certifiering i jämställdhetshänseende framgår av kapitel 15.

18. Genomförande av jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende

Sammanfattning av kapitel 18

I det här kapitlet genomför vi kostnadsberäkningar och konsekvensbeskrivningar av Utredningens förslag.

Enligt kommittéförordningen (1998:1474) ska utredningar genomföra kostnadsberäkningar och konsekvensbeskrivningar om förslagen i ett betänkande påverkar eller har betydelse för kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner eller landsting och därvid även föreslå en finansiering.

Om förslagen i ett betänkande har betydelse för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga och övriga villkor i förhållande till större företags, eller för jämställdheten mellan kvinnor och män ska konsekvenserna även belysas i det avseendet.

I detta kapitel lämnar vi våra bedömningar av de konsekvenser som våra förslag kan komma att få. Vi inleder med en genomgång av de ekonomiska konsekvenserna (avsnitt 18.2). I avsnitt 18.3 går vi igenom de konsekvenser som utredningens förslag kan få för små företag. Mot bakgrund av Utredningens inriktning mot att nå ett mer jämställt samhälle, med hjälp av en ramlag som syftare till att integrera jämställdhet i såväl närings- och föreningsverksamhet som offentlig förvaltning kommer vi att belysa Utredningens betydelse för jämställdhet mellan kvinnor och män integrerat med de nu nämnda områdena.

18.1. EU:s strukturfonder

Genom medlemskapet i Europeiska Unionen har Sverige fått tillgång till strukturfonderna: Regionalfonden, Socialfonden, Jordbruksfonden och Fiskefonden.

Strukturfonderna utgör ungefär en tredjedel av EU:s totala budget och kanaliserar i huvudsak pengar för regional utveckling genom olika mål och gemenskapsinitiativ. De olika strukturfonderna ska ses som ett komplement till nationens egen regionalekonomi. Förutom strukturfonderna har Sverige även möjlighet att söka medel från EU:s övriga fonder och program.

Mål 1 och 2 är knutna till vissa geografiska områden. Mål 3 finns däremot i hela landet. Under den nuvarande programperioden 2000–2006 satsar EU cirka 195 miljarder euro i Sverige genom fonderna. Ett flertal länsstyrelser fungerar som beredningssekretariat eller förvaltningsmyndigheter. Programmen är framtagna och förankrade regionalt för att skapa tillväxt i området.

18.1.1. Växtkraft mål 3

Växtkraft mål 3, som ersätter tidigare mål 3 och 4, har till uppgift att stärka individens ställning på arbetsmarknaden och ge möjligheter till förändringsarbete, kompetensutveckling och kompetensförsörjning i arbetslivet för såväl anställda i företag, offentlig sektor, organisationer, ensamföretagare som arbetslösa. Programmet riktar sig särskilt till små och medelstora företag och arbetsplatser. EU fördelar totalt 24,05 miljarder euro till mål 3, varav Sverige får 720 miljoner euro, cirka 6 miljarder kronor. Svenska ESF-rådet är ansvarig myndighet för genomförandet av Europeiska socialfondens program i Sverige, dvs. Växtkraft mål 3 och Växtkraft Equal. Svenska ESF-rådet består av regionala ESF-kontor samt en central enhet.

Gemenskapsinitiativen kompletterar målen i strukturfonderna och berör sociala och ekonomiska frågor som är gemensamma för flera europeiska regioner. Knappt en tiondel av resurserna för strukturfonder avsätts till gemenskapsinitiativen. Dessa inriktas allmänt på att stimulera till nya lösningar samtidigt som de utgår från ett lokalt perspektiv.

Växtkraft Mål 3 är tänkt att ge människor en chans att utveckla sin kompetens för att kunna motsvara de krav som uppstår i arbetslivet eller göra det möjligt för människor utan arbete att stärka sin kompetens så att de har en chans att få jobb eller kan starta eget företag. Gemensamt för alla insatser i programmet är att individens delaktighet i processen står i centrum.

18.1.2. Insatsområden

Växtkraft Mål 3 är koncentrerat till områdena kompetensutveckling för sysselsatta, ökad anställbarhet och företagaranda, integration, mångfald och jämställdhet samt lokal utveckling. Programmet för Växtkraft Mål 3 koncentreras till följande insatsområden och åtgärder.

Kompetensutveckling för sysselsatta

Insatsområdet ska stimulera anställda till kompetensutveckling och få företag att utveckla såväl de anställdas kompetens som arbetsorganisationen Det kan handla om stöd till analyser som ska leda till utveckling av arbetsorganisationer och därmed relaterade kompetensbehov i små och medelstora företag samt generell kompetensutveckling.

Ökad anställbarhet och företagaranda

Det andra insatsområdet inriktas på jobbrotation för grupper som långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingen, samt individuellt inriktade åtgärder för personer som står långt från arbetsmarknaden. Målet för insatserna ska inte enbart inriktas på försörjning genom ett arbete som innebär anställning, utan lika väl till verksamhet som syftar till att underlätta eget företagande eller deltagande i kooperativa arbetsformer.

Integration, mångfald och jämställdhet

Inom ramen för det tredje insatsområde ska Växtkraft Mål 3 stödja integration och mångfald för både personer med utländsk bakgrund och personer med funktionshinder samt arbetet med en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden.

Lokal utveckling

Detta insatsområde syftar till att ge stöd till mindre projekt av lokal karaktär som överensstämmer med programmets inriktning. Det är ett komplement till övriga delar i programmet och ska inte begränsa möjligheterna att söka stöd inom övriga insatsområden.

18.1.3. Gemenskapsinitiativet Equal

Gemenskapsinitiativet Equal ska stödja utvecklingen av nya metoder för att motverka alla former av diskriminering och ojämlikheter på arbetsmarknaden, oavsett om det gäller personer som försöker komma in på arbetsmarknaden eller personer som redan befinner sig i anställning. Särskilt ska asylsökandes integrering i samhället och yrkeslivet beaktas.

18.2. Ekonomiska konsekvenser

Utredningen har föreslagit att det införs ett system för frivillig jämställdhetsmärkning. Systemet ska handläggas efter en modell som liknar den som har valts inom miljömärkningen. Det betyder att vi har föreslagit att SIS Miljömärkning AB anförtros arbetet med att genomföra den frivilliga jämställdhetsmärkningen i Sverige.

Jämställdhetsmärkningen föreslås grundregleras genom en ramlag om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster. I lagen ska bland annat ramarna för de kriterier som ska ligga till grund för jämställdhetsmärkningen framgå. De närmare kriterierna för de så kallade specifika jämställdhetskriterierna, de kriterier som är särskilt utformade för olika produkter och tjänster, ska utformas av en nämnd för frivillig jämställdhetsmärkning. I nämnden bör de som berörs av märkningen ingå, såsom representanter för närings- och föreningsverksamheter samt offentliga förvaltningar. Nämnden förväntas även hålla sig à jour med hur forskningen utvecklas på området och hur aktuella branschorganisationer samt företrädare för arbetsmarknadens parter ser på frågor om jämställdhet, jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende.

Det är troligt att närheten till de berörda parterna kan komma att leda till en god och öppen dialog mellan dem som berörs av systemet (närings- och föreningsverksamhet samt offentliga förvaltningar jämte branschorganisationer och arbetsmarknadens parter) och nämnden för jämställdhetsmärkning och att frågor om jämställdhet kan komma att lyftas till en högre nivå på alla plan.

18.2.1. SIS Miljömärkning AB

SIS Miljömärkning AB bildades år 1989. Vid den tidpunkten hade bolaget endast hand om den nordiska Svanen och då uppgick de statliga anslagen till 1, 9 miljoner kronor. Vid budgetåret 1993/94

anförtroddes bolaget även ansvaret för EU-Blomman, varvid statsanslagen ökades till 5 miljoner kronor.

År 2001 omsatte bolaget omkring 36 miljoner kronor, varav 3,8 miljoner kronor avsåg det statliga stödet. Av dessa uppgick 2,66 miljoner kronor till EU-Blomman.

För år 2002 uppgår det statliga anslaget till 4,4 miljoner kronor, varav 1,32 miljoner kronor går till Svanen, de resterande 3 080 000 kronorna går till Blomman. Motivet till ökningen är att bolaget behöver ”eget rörelsekapital” för att inte bli beroende av sina kunder (industrin).

18.2.2. Nämnden för jämställdhetsmärkning

Utredningen har övervägt om ett system för frivillig jämställdhetsmärkning bör hanteras självständigt eller inom ett redan i dag befintligt system. Utredningen kan inte finna annat än att de synergieffekter som uppkommer genom att använda sig av ett redan befintligt system helt klart överväger.

Till synergieffekt hör främst möjligheten att utnyttja den kompetens som finns inom SIS Miljömärkning AB när det gäller att tekniskt utforma kriterier och komma med råd vid märkningsförfaranden samt marknadsföring av märkningen.

Det råder ingen tvekan om att det inte föreligger någon konkurrens mellan jämställdhetsmärkning och miljömärkning. Av studierna om intresset för jämställdhetsmärkning från näringsidkares håll framgår det bland annat att näringsidkare har ett förhållandevis stort intresse för jämställdhetsmärkning om den märkningen kan kopplas samman med redan befintliga märkningar.

18.2.3. Ökade anslag till SIS Miljömärkning AB

Nämnden för jämställdhetsmärkning bör således knytas till SIS Miljömärkning AB. För närvarande uppgår personalen inom Svanen till nära 40 personer, varav 17 arbetar vid kriterieavdelningen.

Jämställdhetsmärkningen ska emellertid skötas självständigt inom bolaget. Personalen beräknas uppgå till fem (5) personer inledningsvis. Kostnaderna för att driva jämställdhetsmärkningen beräknas därmed uppgå till 5 miljoner kronor.

Inledningsvis kommer kostnaderna att överstiga intäkterna. Mot bakgrund av det stora intresse som konsumenterna över lag visade

för jämställda verksamheter, produkter och tjänster är det troligt att jämställdhetsmärkningen kommer att få en liknande utveckling som miljömärkningen.

18.2.4. Jämställdhetsmärkning – ett öppet system

Märkningen och/certifieringen i jämställdhetshänseende är tänkt som ett öppet system. Det betyder att jämställdhetsmärkningen, till skillnad från vad som gäller för till exempel Svanen, ska vara öppen. SWEDAC föreslås bli ackrediterande myndighet för certifierande jämställdhetsorgan.

Det betyder således att även SWEDAC kommer att beröras jämställdhetsmärkningen i så måtto att myndigheten kommer att behöva specialistkompetens på jämställdhetsområdet, för att kunna certifiera de kommande jämställdhetsorganen.

Inledningsvis kan det räcka med två (2) personer för att hantera ackrediteringen av jämställdhetsorganen. Kompetensen hos dessa personer måste täcka såväl jämställdhets- och arbetsmiljöområdet som genusvetenskap.

Detta betyder således att även anslagen till SWEDAC måste ökas för att kunna täcka detta behov.

18.2.5. Licensintäkter

Jämställdhetsmärkningen kommer även att generera intäkter för SIS Miljömärkning AB genom de licensintäkter som kan beräknas komma bolaget till godo. Vi beräknar att bolaget kommer att kunna stå på egna ben efter ungefär två år.

Det är emellertid lämplig att staten, på samma sätt som gäller vid miljömärkningen, fortsätter att om än i begränsad omfattning ge ekonomiskt stöd till jämställdhetsmärkningen, även sedan licensintäkterna har ökat. På samma sätt som inom miljömärkningen är det viktigt att jämställdhetsmärkningen inte blir ekonomiskt beroende av sina kunder.

18.2.6. Finansiering av jämställdhetsmärkning

Finansieringen av jämställdhetsmärkningen bör kunna rymmas inom finansieringen av så kallade särskilda jämställdhetsåtgärder, under vilket anslaget för projektverksamhet och samlade satsningar m.m.

för att främja utveckling mot jämställdhet på särskilt angelägna områden är att hänföra.1

Finansieringen av jämställdhetsmärkningen har även flera gemensamma nämnare med vad som ryms inom EU:s strukturfond, Växtkraft Mål 3. Vi återkommer till detta i samband med genomgången av våra bedömningar av våra förslags konsekvenser för små företag.2

18.3. Konsekvenser för små företag

Regeringen har uttryckt det som att fler och växande små- och medelstora företag är en viktig del av regeringens politik för att skapa bättre förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning.

Regeringens åtgärder för att stimulera förtagande bygger i första hand på generella åtgärder som bland annat regelförenkling och fungerade konkurrens. Därtill försöker regeringen identifiera och eliminera problem som mindre företag möter till exempel på grund av bristande administrativa resurser, sämre tillgång till kapitalmarkanden eller extern kompetens.3

18.3.1. Regelförenkling och fungerande konkurrens

Utredningen delar uppfattningen att mindre företag kan ha svårt att överblicka samtliga regler som finns på området. Utredningen har ändå valt att låta de små företagen omfattas av möjligheten att kunna jämställdhetsmärka sina produkter och/eller tjänster eller certifiera sina verksamheter i jämställdhetshänseende efter samma modell som gäller för större företag.

Bakgrunden till detta är att vi även är av den uppfattningen att undantag och specialreglering kan försvåra överblicken av systemet. Till detta kommer att rätten till jämställdhetsmärkning respektive certifiering i jämställdhetshänseende är att betrakta som en garanti för att den märkta respektive certifierade verksamheten också uppfyller de krav som ställs i det avseendet.

Utredningen har bland annat diskuterat småföretagarnas inställning till dessa frågor med Jens Karlsson vid Företagarnas Riksorganisation som understryker att mindre företag ofta har möjlighet att

1Prop. 1999/2000:1, Utgiftsområde 14, sid. 85. 2 http://www.nutek.se/regional/struktfond/mal3.html. 3Prop. 1999/2000:1 Utgiftsområde 24, sid. 36 ff.

specialisera sig i förhållande till större företag genom att inrikta tillverkning efter specifika omständigheter och på så sätt öka sin konkurrenskraft gentemot de senare.

Små företag har ofta både kortare och färre beslutsvägar att gå än större företag. Detta betyder till exempel att mindre företag kan komma att anpassa verksamhetens inriktning och lägga om produktionen snabbare än en större verksamhet. På så sätt menar vi att mindre verksamheters konkurrenskraft kan öka i förhållande till stora verksamheter.

Detta innebär således att de mindre verksamheterna har stora möjligheter att komma att bli först när det gäller märkning och certifiering i jämställdhetshänseende.

18.3.2. Bristande administrativa resurser

Ofta framhålls det argument om att mindre verksamheter har bristande administrativa resurser, vilket det inte finns någon anledning att ifrågasätta.

I Europeiska kommissionens senaste grönbok Främjande av europeisk ram för företagens sociala ansvar uppmuntras arbetet med att öka de anställdas insyn och inflytande i det interna företagsarbetet – Corporate Social Responsibility. I dag finns det emellertid inte några ramar för vad detta innefattar.

Grönboken syftar emellertid till att få in förslag om hur företag och fackföreningar, icke-statliga organisationer, myndigheter och andra som påverkas av deras verksamhet ska kunna samarbete för att åstadkomma en gemensam europeisk ram för företagens sociala ansvar. Ett system för frivillig jämställdhetsmärkning skulle kunna tjäna som hjälpmedel för att uppmuntra till ett sådant samarbete.

Ur ett småföretagarperspektiv kan det tänkas bli svårt att överblicka hur detta skulle kunna genomföras. Här menar vi emellertid att det finns anledning att involvera landets länsexperter vid genomförandet av ett frivilligt system för jämställdhetsmärkning. De skulle till exempel kunna anordna utbildningar i och om jämställdhet för att på så sätt nå ut med den bas som systemet för frivillig jämställdhetsmärkning vilar på – att integrera jämställdhet i såväl närings- och föreningsverksamhet som offentlig förvaltning.4

Denna verksamhet borde väl kunna vara att hänföra till det som omfattas av EU:s strukturfond Växtkraft Mål 3.

4 Länsstyrelsernas arbete med jämställdhet behandlas mer ingående i kapitel 13.

18.3.3. Sämre tillgång till kapitalmarknaden

Små företag uppges ofta ha sämre tillgång till kapitalmarknaden, vilket vi inte på något sätt finner anledning att ifrågasätta. Vi menar emellertid att vårt system för frivillig jämställdhetsmärkning kan komma att underlätta för små företagare i det här avseendet, genom de handlingsregler som vi föreslår ska upprättas vid bedömning av låneansökningar från män och kvinnor (dvs. företrädare för olika verksamheter).

Utredningen föreslår således att ett krav vid jämställdhetsmärkning av banktjänster ska vara att banken utformar könsneutrala riktlinjer vilka ska tjäna som underlag vid bedömning av låneansökningar från kvinnor och män. I dessa riktlinjer får det inte under några som helst omständigheter göras någon skillnad på grund av kön vid bedömning om kvinnors och mäns låneansökningar ska tillstyrkas eller avstyrkas när det är fråga om ansökningar som är att betrakta som lika eller likvärdiga.

Ett sådant kriterium kommer således att kunna stå som en garant för ett likvärdigt och rättvist bemötande av såväl kvinnliga som manliga verksamhetsföreträdare vid såväl stora som små verksamheter. Jämställdhetsmärkningen kan på så sätt bli ett hjälpmedel för en mer rättvis behandling av verksamheter och deras företrädare.

Till detta kommer att företrädare för mindre verksamheter har möjlighet att ta del av EU:s strukturfonder.

18.3.4. Extern kompetens

Det hade naturligtvis varit önskvärt att kunna genomföra jämställdhetsmärkningen utan extern kompetens. Flera studier har emellertid visat att det råder stor brist på kunskap om vad som avses med jämställdhet.

Vi menar emellertid att både länsstyrelserna, branschorganisationerna och de fackliga organisationerna har goda möjligheter att nå ut med information om möjligheten att jämställdhetsmärka produkter och /eller tjänster eller att certifiera verksamheten i jämställdhetshänseende.

En av länsstyrelsernas mest centrala uppgifter är att just utveckla utbildningen i länet. De ska bland annat verka för att kvinnor och män ska på lika villkor kunna arbeta, sköta hem och barn och aktivt delta i samhällslivet. Vi menar att det borde vara möjligt att lyfta

frågorna om jämställdhet i det här avseendet i den strategi som ska finnas i varje län för att öka jämställdheten.5

I den nämnd för jämställdhetsmärkning, som vi föreslår ska få i uppgift att närmare utforma de specifika jämställdhetskriterierna och utfärda råd för tillämpning av de generella jämställdhetskriterierna, bör bland andra sitta företrädare för olika branschorganisationer och fackliga organisationer. Närheten till de berörda verksamhetsföreträdarna kommer förmodligen att kunna underlätta möjligheten att nå ut med innehållet i jämställdhetsmärkningen/ certifieringen i jämställdhetshänseende.

5 http://www.lst.se.

19. Författningskommentar

1 §

Lagen om frivillig jämställdhetsmärkning är en ramlag, vilket innebär att lagen endast markerar det yttre ramarna för dess tillämpningsområde. Ramarna är tre och består av syftet med lagen (1 §), villkoren för jämställdhetsmärkningen (3 och 5 §§)och utpekande av den ackrediterande myndigheten (7 §).

Lagen syftar till att integrera jämställdhet i närings- och föreningslivet samt offentlig förvaltning. Bestämmelsen ringar in området för lagen. Tanken är att frågor om jämställdhet ska lyftas fram, vilket är tänkt att ske genom att det anläggs ett jämställdhetsperspektiv på såväl verksamheter som de produkter och/eller tjänster som produceras, tillverkas och/eller tillhandahålls vid verksamheter.

Med jämställdhet avses att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att:

  • ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende
  • vårda hem och barn
  • delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.1

Med tillverkning avses all form av framställning av produkt och/ eller tjänst. Framställningen (produktionen) av produkter kan vara av såväl praktiskt som teoretisk art. Med tillverkning av praktisk art avses sådan tillverkning som sker inom den traditionella tillverkningsproduktionen.

Med tillverkning av teoretisk art avses sådan tillverkning som sker inom tjänsteproduktionen och vid så kallade utvecklingsföretag/organisationer som inte ännu tillhandahåller produkter och/ eller tjänster på marknaden, utan vars verksamhet är under uppbyggnad. Det kan till exempel vara fråga om en nystartat verksamhet som planerar att lansera nya produkter och/eller tjänster på

1SOU 1990:41, sid. 218, prop. 1978/88:105, sid. 3.

marknaden. Men det kan även vara fråga om en verksamhet som ämnar lägga om produktionen eller verksamhetens inriktning och som i samband därmed har för avsikt att ändra inriktningen av den tidigare produktionen mot mer jämställda produkter eller tjänster.

Med tjänst avses då någon tillhandahåller och/eller utför något åt någon annan inom ramen för verksamhetsområdet. Det betyder att såväl sjukvårdsinrättningar, skolor som ideella organisationers verksamhet omfattas av lagens tillämpningsområde.

Det ställs inte något krav på nivån för produktionen eller distributionen av produkterna eller tjänsterna. Det saknar således betydelse var producenten befinner sig i tillverkningsledet. Men det är givet att det endast är den som själv uppfyller de nedan nämnda kraven som kan komma i fråga för jämställdhetsmärkning av produkter och/eller tjänster eller certifiering i jämställdhetshänseende. Det räcker således inte med att hänvisa till att det vid verksamhetens produktion finns beståndsdelar (produkter) som är jämställdhetsmärkta vid en annan verksamhet. Det finns med andra ord ett latent krav om att den aktuella produkten och/eller tjänsten har sin grund i den egna verksamheten. Detta ska naturligtvis inte blandas samman med immaterialrättsliga frågor.

Lagen rör all verksamhet inom landet oberoende av verksamhetens inriktning. Det betyder att lagen gäller på samtliga områden inom den offentliga sfären. Utanför lagen faller således hela den privata sfären. Det ställs ej heller några krav på att den aktuella verksamhetens storlek; såväl enmansföretag som storföretag och ideella organisationer samt offentliga förvaltningar äger rätt att ansöka om att jämställdhetsmärka produkter och/eller tjänster eller att bli certifierade i jämställdhetshänseende.

Det är emellertid inte något krav att det produceras eller tillhandahålls produkter och/eller tjänster.

Att lagen är tillämplig på föreningsverksamhet innebär bland annat att lagen även är tillämplig på ideella organisationer.

Lagen skiljer mellan de två begreppen jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster (2 och 3 §§) och certifiering av verksamheter i jämställdhetshänseende (4 och 5 §§).

2 §

Närings- och föreningsverksamhet samt offentlig förvaltning äger rätt att ansöka om att jämställdhetsmärka produkt och/eller tjänst. Stadgandet utgör en uppräkning över de verksamheter som är berättigade att ansöka om jämställdhetsmärkning.

Uppräkningen är uttömmande, vilket betyder att verksamheter som inte finns med i uppräkningen inte heller äger rätt att ansöka om jämställdhetsmärkning.

Det ställs emellertid inte något krav på att hela verksamheten (organisationen) står bakom ansökan. I stället är det så att inte endast en enskild kommunal förvaltning, en avdelning inom en kommunal myndighet eller statlig förvaltning, utan även en avdelning inom en större privat verksamhet äger rätt att ansöka om jämställdhetsmärkning. Motsvarande rätt tillkommer naturligtvis även en lokalavdelning inom en ideell organisation.

3 §

Det är endast produkter och/eller tjänster som kan komma i fråga vid jämställdhetsmärkning. Rätten att jämställdhetsmärka produkt och/eller tjänst tillkommer den som uppfyller de dubbla kraven –tvåstegsmodellen som ställer krav på såväl verksamhetens interna som externa arbete med jämställdhet när det gäller att utforma de kriterier som ska ligga till grund för jämställdhetsmärkningen. Det första steget innebär ett krav på att verksamheten bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete som går utöver det som beskrivs i jämställdhetslagen. Att det aktiva jämställdhetsarbetet ska gå utöver det som krävs enligt jämställdhetslagen innebär att det ställs krav på såväl det interna som det externa jämställdhetsarbetet. Tillsammans utgör det interna och externa jämställdhetsarbetet av de generella jämställdhetskriterierna. Det andra steget ställer krav på den produkt och/eller tjänst som är föremål för märkningen – de specifika jämställdhetskriterierna.

Jämställdhetsarbetet som rör förhållandet mellan verksamheten och tredje man består således av det arbete som bedrivs mellan verksamheten och det omgivande samhället. Häri ryms i princip allt arbete som bedrivs inom verksamheten och som syftar till att nå en krets utanför den egna verksamheten.

Tvåstegsmodellen ställer således krav på att den som önskar få produkt och/eller tjänst jämställdhetsmärkt uppfyller både de krav som rör verksamhetens organisation och det som kommer ut i form av produkt och/eller tjänst från verksamheten. Stadgandet är en formföreskrift, vilket innebär att den som inte uppfyller de två stegen inte heller kan komma att bli föremål för jämställdhetsmärkning.

Rätten till jämställdhetsmärkningen är absolut på så sätt att samtliga som uppfyller de dubbla kraven äger således rätt att (efter erlagd avgift) jämställdhetsmärka produkter och/eller tjänster.

Generella jämställdhetskriterier

De första två punkterna är primära, eftersom de utgör en förutsättning för att produkt och/eller tjänst överhuvud taget ska komma i fråga för jämställdhetsmärkningen. Punkterna innehåller en hänvisning till jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete. Punkten ska emellertid läsas så att endast den som faktiskt bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete kan komma i fråga för jämställdhetsmärkningen. Det ställs således krav på att det har bedrivits och fortfarande bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete under en sammanhängande period.

Därmed krävs det att det föreligger ett visst mått av kontinuitet i jämställdhetsarbetet. Det är tveksamt om det går att tala om ett kontinuerligt jämställdhetsarbete om arbetet endast har pågått under en tvåårsperiod. Men det är inte heller rimligt att ställa krav på att jämställdhetsarbetet har bedrivits under en längre tid än tre år för att tala om att det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete. Vi menar således det är lämplig att ställa krav på att det har bedrivits ett jämställdhetsarbete under en treårsperiod, utan att det för den skull är fråga om ett absolut krav.

Ett internt jämställdhetsarbete

Kravet att det bedrivs ett planmässigt jämställdhetsarbete innebär inte att det är tillräckligt att endast hänvisa till en av verksamheten upprättad jämställdhetspolicy; det krävs att det finns ett skriftligt dokument som har formen av en jämställdhetsplan för att över huvud taget komma ifråga för jämställdhetsmärkning.

För att det inte ska råda någon tveksamhet inför frågan vad jämställdhetsplanen ska innehålla bör de anvisningar som JämO tidigare har givit i det här avseendet följas.2 Det är med andra ord inte tillräckligt att visa upp en allmän policy om verksamhetens jämställdhetsarbete. Jämställdhetsplanen ska därför vara anpassad till den aktuella verksamheten, vilket ställer krav på att verksamhetsförhållandena är kartlagda och att kartläggningen ligger till grund för de mål som är uppställda i planen. Målen ska vara både mätbara och realistiska. Det ska även framgå vilka åtgärder som är planerade att genomföras under året. Åtgärderna ska vara så konkret utformade att det framgår när de är planerade att påbörjas, genomföras och avslutas. Det ska även finnas uppgifter om vem som är ansvarig för att respektive åtgärd genomförs. Det är viktigt att planen är så

konkret utformad att det vid den årliga utvärderingen också går att konstatera om det planlagda jämställdhetsarbetet har uppnåtts eller inte.

Om ett eller flera mål inte har kunnat uppnås ska det finnas en utvärdering om vilka orsaker det kan finnas till detta. Det finns i princip inte någon möjlighet att underlåta att behandla någon aktiv åtgärd som nämns i 3–13 §§jämställdhetslagen. Men om det är så att kartläggningen visar att en viss åtgärd inte är behövlig är det ändå möjligt att underlåta att behandla den aktuella frågan i planen.

Den närmare beskrivningen av de generella jämställdhetskriterierna ska fastställas av en särkskild nämnd för jämställdhetsmärkning (6 §).

Ett extern jämställdhetsarbete

Kravet att det ska bedrivas ett planmässigt jämställdhetsarbete som går utöver vad som krävs enligt jämställdhetslagen innebär att det inte endast ställs krav på ett internt jämställdhetsarbete. Stadgandet ställer även krav på att det bedrivs ett extern jämställdhetsarbete, vilket innebär att verksamheten måste ta ansvar och verka för att nå ut med sitt jämställdhetsarbete även utanför den egna verksamheten.

Det externa jämställdhetsarbetet innebär således att det ska gå att följa jämställdhetsarbetet som en röd tråd genom hela verksamhetens arbete med att framställa den aktuella produkten och/eller tjänsten. I bilaga 4 ger vi exempel på en checklista över det generella jämställdhetsarbetet.

Jämställdhetsarbete vid föreningsverksamheter

Mot bakgrund av att jämställdhetslagen endast gäller i arbetslivet hänvisas det till jämställdhetslagens regler om ett aktivt jämställdhetsarbete genom skrivningen på det sätt som beskrivs i jämställdhetslagen. Det betyder således att de föreningar som önskar jämställdhetsmärka produkt och/eller tjänst eller bli certifierade i jämställdhetshänseende i likhet med övriga verksamheter är skyldiga bedriva ett planmässigt jämställdhetsarbete.

Att även föreningsverksamheter äger rätt att bli certifierade i jämställdhetshänseende är inte på något vis tänkt att tolkas såsom att vi förespråkar att jämställdhetslagens tillämpningsområde ska utökas i det avseendet.

Specifika jämställdhetskriterier

De specifika jämställdhetskriterierna utgörs av de kriterier som är särskilt utformade för de olika produkterna och tjänsterna. Rätten att jämställdhetsmärka produkt och/eller tjänst tillkommer emellertid endast den som för det första uppfyller de generella jämställdhetskriterierna samt även uppfyller de specifika jämställdhetskriterier för produkter och/eller tjänster som är uppställda för den aktuellt produkten och/eller tjänsten.

Det betyder således att det inte kan bli tal om att en produkt och/eller tjänst kan komma att bli jämställdhetsmärkt om den endast uppfyller de specifika kriterierna.

Paragrafen innehåller inte några uppgifter om vad som avses med de specifika jämställdhetskriterierna för produkter och/eller tjänster, eftersom det är tänkt att systemet ska vara öppet och flexibelt. De specifika jämställdhetskriterierna är särskilt utformade efter olika produkters respektive tjänsters olika egenskaper och områden.

I kapitel 16 ger vi förslag på kriterier som skulle kunna ligga till grund för jämställdhetsmärkning av livsmedel, läkemedel, möbler, kontorsredskap, verktyg, maskiner, produkter inom bilindustrin, banktjänster, försäkringstjänster, hotelltjänster och restaurangtjänster. I bilaga 5 ger vi exempel på en checklista som kan användas vid revision av specifika varu- och tjänstekriterier. Den närmare beskrivningen av de specifika jämställdhetskriterierna ska utformas och utvecklas av en särkskild nämnd för jämställdhetsmärkning (6 §).

4 §

Stadgandet utgör på samma sätt som 2 § en uppräkning över de verksamheter som äger rätt att ansöka om att jämställdhetsmärka produkt och/eller tjänst. Uppräkningen är uttömmande, vilket betyder att verksamheter som inte finns med i uppräkningen inte heller äger rätt att ansöka om att bli certifierad i jämställdhetshänseende.

Det ställs emellertid inte något krav på att hela verksamheten (organisationen) står bakom ansökan. I stället är det så att en enskild kommunal förvaltning, en avdelning inom en kommunal myndighet eller statlig förvaltning, utan även en avdelning inom en större privat verksamhet äger rätt att ansöka om att bli certifierad i jämställdhetshänseende. Motsvarande rätt tillkommer naturligtvis även en lokalavdelning inom en ideell organisation.

5 §

Certifiering i jämställdhetshänseende rör frågan att få verksamhetens interna och externa jämställdhetsarbete bedömt och godkänt av en tredje part. Innebörden av det interna och externa jämställdhetsarbetet behandlas ovan vi 3 § samt i kapitel 12, 15 och 17.

De närmare råden för tillämpningen av de generella jämställdhetskriterierna utformas av en särkskild nämnd för jämställdhetsmärkning (6 §).

Certifieringen tar sin utgångspunkt (motsvarar) i de generella jämställdhetskriterierna och är således tänkt som ett officiellt bevis på att verksamhetens jämställdhetsarbete är gott såväl inom (internt) som utom (externt) verksamheten. Rätten att bli certifierad i jämställdhetshänseende tillkommer närings- och föreningsverksamhet som offentliga förvaltning som når upp till de uppställda kriterierna för certifieringen.

De kriterier som ska ligga till grund för certifieringen motsvarar således det första steget vid jämställdhetsmärkningen, se ovan kapitel 14 och 15.

Tvåstegsmodellen ställer således krav på att den som ansöker om att bli certifierad i jämställdhetshänseende både de krav som rör verksamhetens organisation och det som kommer ut i form av produkt och/eller tjänst från verksamheten. Stadgandet är en formföreskrift, vilket innebär att den som inte uppfyller de två stegen inte heller kan komma att bli föremål för certifiering i jämställdhetshänseende.

Rätten till jämställdhetsmärkningen är absolut på så sätt att samtliga som uppfyller de dubbla kraven äger således rätt att (efter erlagd avgift) jämställdhetsmärka produkter och/eller tjänster.

6 §

Lagen om frivillig jämställdhetsmärkning är en ramlag, vilket innebär att lagen endast markerar ramarna för lagens tillämpningsområde. Lagens innehåll är således tänkt att utvecklas i det sammanhang som den tillämpas. Detta innebär att lagen endast markerar de yttre ramarna vad avser de generella och specifika jämställdhetskriterierna.

Såväl de specifika jämställdhetskriterierna som råden för tillämpningen av de generella jämställdhetskriterierna ska utformas av en särskild nämnd för jämställdhetsmärkning.

Det frivilliga systemet för jämställdhetsmärkning är flexibelt på så sätt att det bygger på en uppmaning till dialog mellan nämnden

för jämställdhetsmärkning3 och representanter för närings- och föreningsverksamheter samt offentliga förvaltningar vid utformningen av de specifika jämställdhetskriterierna för produkter, tjänster samt råden för bedömning av det interna och externa jämställdhetsarbetet.

Det betyder således att nämnden även måste hålla sig à jour med hur forskningen utvecklas på området och hur aktuella branschorganisationer samt företrädare för arbetsmarknadens parter ser på frågor om jämställdhet, jämställdhetsmärkning och certifiering i jämställdhetshänseende.

En poäng med att överlåta utformningen och utvecklingen av såväl kriterierna som råden på en nämnd för jämställdhetsmärkning är att utformningen och utvecklingen av dem kan gå snabbt. Det är även så att det är troligt att närheten med de berörda parterna kan komma att leda till en god och öppen dialog mellan dem som berörs av systemet (närings- och föreningsverksamhet samt offentliga förvaltningar jämte branschorganisationer och arbetsmarknadens parter) och nämnden för jämställdhetsmärkning.

7§

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) är ackrediterande myndighet för certifierande jämställdhetsorgan. SWEDAC handhar redan sedan tidigare frågor om ackreditering när det gäller certifieringsorgan för certifiering av produkter, kvalitetssystem eller personal (14 § lag [1992:1119] om teknisk kontroll). Det system som vi föreslår berör både certifiering av produkter, tjänster samt kvalitetssystem i jämställdhetshänseende.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer äger rätt att utfärda närmare föreskrifter för såväl jämställdhetsmärkning av produkter och/eller tjänster som certifiering i jämställdhetshänseende. Tanken är således den att det i första hand är regeringen som äger rätt att utfärda närmare föreskrifter för certifiering i jämställdhetshänseende. Regeringen kan emellertid delegera detta till den myndighet som regeringen finner bäst lämpad för detta.

3 Nämnden för jämställdhetsmärkning för jämställdhetsmärkning behandlas vidare i kapitel 14.

Kommittédirektiv

Frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster

Beslut vid regeringssammanträde den 18 februari 1999

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall bland annat mot bakgrund av den förstudie om jämställdhetsmärkning som presenterades hösten 1998: N Bedöma konsumenternas och producenternas intresse för en fri-

villig jämställdhetsinformation/märkning (härefter betecknad jämställdhetsmärkning). N Föreslå jämställdhetskriterier för minst två produktområden och

två tjänsteområden. N Redovisa på vilket sätt befintliga märknings- och certifierings-

system skulle kunna användas för jämställdhetsmärkning. N Pröva om en frivillig jämställdhetsmärkning skulle innebära

problem i förhållande till lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU), lagen (1994:615) om otillbörligt upphandlingsbeteende (LIU) samt marknadsföringslagen (1995:450) (MFL). N Analysera om jämställdhetsmärkning överensstämmer med

gällande handelsregler och Sveriges internationella åtaganden, avseende såväl EG-rätt som övrig internationell rätt. N Undersöka möjligheten till nordisk samverkan kring jämställd-

hetsmärkning. N Föreslå hur frivillig jämställdhetsmärkning praktiskt skulle

kunna genomföras.

Bakgrund

Jämställdhet mellan kvinnor och män berör alla delar av samhället. Vi har i Sverige kommit långt när det gäller att skapa lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män, inte minst på det formella

Dir. 1999:13

planet. I den svenska grundlagen finns inskrivet att lag eller annan skrift ej får innebära att någon missgynnas på grund av kön.

Sedan 1980 regleras jämställdhetsfrågor i arbetslivet i jämställdhetslagen som innehåller dels regler om diskrimineringsförbud och dels regler om arbetsgivares skyldigheter att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete. Alla arbetsgivare med minst tio anställda skall göra en årlig jämställdhetsplan. I planen skall arbetsgivaren ta upp de aktiva åtgärder för att främja jämställdhet på arbetsplatsen som han eller hon avser att påbörja eller genomföra under det kommande året.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) skall se till att jämställdhetslagen efterlevs och kan vid tvist föra talan i Arbetsdomstolen när det gäller könsdiskriminering. Vidare kan JämO begära vitesföreläggande hos Jämställdhetsnämnden om en arbetsgivare inte uppfyller lagens krav om att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete.

Jämställdhetsfrågorna återfinns också inom ramen för gällande lagstiftning på flera andra samhällsområden, bl.a. inom skolan, högskolan och socialförsäkringens område.

Förutom lagstiftning krävs ett aktivt utvecklingsarbete av nya arbetsformer och verktyg som leder till att målen för ett jämställt samhälle uppnås i praktiken. Ett verktyg som hittills inte prövats, varken i Sverige eller i något annat europeiskt land, är kvalitetsbedömning av produkter och tjänster ur ett könsperspektiv, i meningen att en funktionell anpassning av utbudet sker utifrån kvinnors och mäns behov och önskemål.

Kvalitetsbedömning ur ett könsperspektiv kan ses som ett led i arbetet med att olika förhållanden och villkor för kvinnor och män skall synliggöras och för varje fråga som rör individer skall jämställdhetsaspekterna beaktas.

En frivillig jämställdhetsmärkning som i första hand bör gälla varor och tjänster i den privata sektorn skulle kunna driva på utvecklingen mot ett jämställt samhälle genom att medvetna konsumenter väljer jämställdhetsmärkta produkter. Jämställdhetsmärkning skulle på så sätt också kunna bli en konkurrensfaktor för företag. Med märkning avses i detta sammanhang inte enbart ett märke, utan det kan betyda information i mer generell bemärkelse.

Förstudie "Jämställdhetsmärkning - konsumentmakt för ett jämställt samhälle" ( Ds 1998:49 )

Hösten 1997 initierade dåvarande jämställdhetsminister Ulrica Messing en förstudie med syfte att analysera möjligheterna att införa en frivillig jämställdhetsmärkning i Sverige. Resultatet av förstudien blev en rekommendation om att inledningsvis införa ett system med frivillig jämställdhetsmärkning av företag och organisationer. En av utgångspunkterna för rekommendationen var att detta på sikt skulle leda till att företag och organisationer förändrar och jämställdhetsanpassar sina tjänster och produkter.

Förslaget i förstudien att jämställdhetsmärka företag och organisationer rör personalpolitiska frågor och s.k. ledningssystem. Det innebär att företagen måste bedriva ett medvetet arbete för att kvinnor och män skall få samma förutsättningar beträffande kompetensutveckling, lönefrågor, karriär och möjligheten att kombinera förvärvsarbete med familjeliv. Förslaget berör inte utformningen av produkter eller tjänster ur ett könsperspektiv utan det handlar om etik, hur relationerna mellan människor ser ut, både internt i det egna företaget och i förhållande till omvärlden, t.ex. leverantörer, kunder m.fl. För att företag och organisationer skall få märket måste de bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete som går utöver de krav som ställs i jämställdhetslagen.

Redan i dag pågår pilotprojekt och forskning kring ledningssystem där jämställdhet ingår som en del i systemet.

Forskare vid rättssociologiska institutionen vid Lunds universitet har bland annat haft i uppdrag av Skolverket att utveckla kriterier för en miljömärkt skola där även jämställdhet tas med som ett av kriterierna. Institutionens forskning kring ledningssystem ingår också i ett av EU- kommissionen finansierat projekt.

Länsstyrelserna i Västra Götaland och Stockholms län är svenska deltagare i ett EU-projekt, tillsammans med deltagare från Irland, Nordirland, Skottland, Wales och Belgien. Projektet syftar bl.a. till utveckling av system för kvalitetssäkring av företags jämställdhetsarbete.

Regeringen har för avsikt att följa och stödja utvecklingsarbetet med jämställdhetskriterier i ledningssystem.

Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män

Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män, den s.k. Kvinnomaktutredningen, lämnade i januari 1998 betänkandet Ty makten är din... (SOU 1998:6). Utredningen föreslog bl.a. att regeringen skulle ta initiativ till jämställdhetsmärkning av företag, organisationer och regioner i Sverige.

Utredningen konstaterade att människor kan utöva makt i olika roller, som medborgare, konsumenter, anställda, företagare eller som påtryckare via organisationer. Konsumentrollen identifieras som en allt viktigare maktposition i dagens samhälle. Enligt utredningen är det av värde för såväl kvinnor som män att kunna styra sina konsumtionsval även ur ett könsperspektiv, dvs hur väl produkter och tjänster tillgodoser respektive köns behov. För det enskilda företaget eller organisationen kan jämställdhetsmärkningen utgöra en konkurrensfaktor. Förhoppningen är att märkningen skall bli ett så starkt kommersiellt argument att företagen själva frivilligt tar initiativ till jämställdhetsmärkning.

Möjligheten att integrera jämställdhetskriterier i befintliga kvalitetssäkringssystem eller andra system som t.ex. ISO 9000 och möjligheten att styra med offentlig upphandling i stat och kommun bör också enligt utredningen undersökas. Om lagen om offentlig upphandling förbjuder detta bör lagen enligt utredaren skrivas om.

Betänkandet remitterades till ett antal statliga myndigheter, universitet, högskolor och privata organisationer. Remissvaren har sammanställts (Ty makten är din... Ds 1998:59). I den mån utredningens förslag kommenterades, var de flesta remissinstanserna positiva till någon form av jämställdhetsmärkning. Oavsett märkningens inriktning menade man att införandet av en eventuell jämställdhetsmärkning måste bygga på frivillighet. Några av dem som var tveksamma till märkningen menade ändå att den skulle kunna bidra till att föra jämställdhetsarbetet framåt, genom att frågan förs upp på dagordningen synliggörs jämställdhetsarbetet ytterligare.

Övriga områden som aktualiseras i samband med utredningen

Områden som kommer att aktualiseras i samband med utredningen är bl.a. former för certifiering, lagen om offentlig upphandling, lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende samt marknadsföringslagen.

Former för certifiering

I samband med förberedelserna inför EES-avtalet fattade riksdagen ett principbeslut om att Sverige skulle tillämpa s.k. öppna system för teknisk provning och kontroll. Beslutet innebär att EU:s principer för teknisk provning och kontroll som regel skall tillämpas även inom nationellt reglerade områden. Principerna innebär att alla organ som kan visa att de är kompetenta skall ha rätt att i konkurrens erbjuda sina tjänster.

Kompetensbedömning och fortlöpande tillsyn skall ske genom att organen ackrediteras för uppgiften av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC). Utarbetandet av kriterier och krav åtskiljs således från provningen och kontrollen. Författningstekniskt har principerna kommit till uttryck i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.

Lagen om offentlig upphandling

Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) kom till som en följd av att Sverige undertecknade EES-avtalet. I och med LOU har de regler som gäller för offentlig upphandling inom den inre marknaden införlivats i svensk rätt.

Den offentliga upphandlingen, för år 1994 uppskattas för hela EU-området till 6 500 miljarder kronor. Sett till bruttonationalprodukten för dessa länder motsvarar det 11,5 procent.

Den svenska offentliga upphandlingen värdesätts i förstudien till omkring 250 miljarder kronor per år eller 10 procent av vår totala bruttonationalprodukt.

Således uppgår den svenska offentliga upphandlingen till mycket stora belopp och det finns därmed möjligheter att påverka inriktningen på en stor marknad om upphandling kan ske ur ett könsperspektiv.

Lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende

Lagen (1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling (LIU) är ett komplement till LOU och är tillämplig om en kommunal eller statlig aktör beter sig otillbörligt vid upphandlingen. Enligt lagen är detta ett beteende som bl.a. påtagligt diskriminerar ett företag i förhållande till ett annat företag eller till den verksamhet som den offentliga aktören själv bedriver.

Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen (1995:450) är tillämplig på all marknadsföring som sker i Sverige eller är riktad mot den svenska marknaden. Lagen skärptes från och med den 1 januari 1996, vilket bl.a. innebär kraftigare sanktioner mot näringsidkare som bedriver lagstridig marknadsföring.

Behovet av en utredning

Enligt vad som tidigare framgått kan jämställdhetsmärkning utformas på olika sätt. Den kan dels gälla organisation och ledning av företag, dels utformning av produkter och tjänster. I förstudien har en analys genomförts av hur jämställdhetsmärkning av företag och organisationer kan organiseras och genomföras. Utredaren skall därför inrikta sitt arbete på att analysera möjligheterna att jämställdhetsmärka produkter och tjänster, dvs. att främja en funktionell utveckling som innebär att olika produkter och tjänster utformas med beaktande av ett könsperspektiv.

Tanken bakom jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster är att en sådan märkning skall utvecklas genom konsumentmakt och företagens frivilliga märkning.

Många av dagens produkter är skapade utifrån normer som formats efter ett av könen, vilket kan innebära negativa konsekvenser för användare av det motsatta könet. Därför finns det ett behov av en produktutveckling som baseras på kunskap om respektive kön och dess olika krav och villkor.

En förutsättning för att märkningen av produkter och tjänster skall fungera är att konsumenten upplever den som trovärdig. Märkningssystemet måste då vara rimligt, enkelt och kommunicerbart. Det finns i dag tecken på att konsumenterna har svårt att tillgodogöra sig och förstå den information som ges när det t.ex. gäller dagligvaror.

Uppdraget

Utredarens uppdrag är att, mot bakgrund av den förstudie som genomfördes 1997, förutsättningslöst utreda förutsättningarna för och möjligheterna att införa en frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster. Denna jämställdhetsmärkning syftar till att utveckla kvaliteten på produkter och tjänster på ett sådant sätt att

könsaspekterna beaktas. En märkning skall visa att den aktuella produkten eller tjänsten har utformats så att den är anpassad till både kvinnors och mäns behov och önskemål eller genom att tillverkaren tillhandahåller produktvarianter för båda könen. Utredningen skall särskilt inriktas på följande:

Bedöma konsumenternas och producenternas intresse för jämställdhetsmärkning

Utredaren skall analysera och bedöma både konsumenternas och producenternas intresse för en frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster. I detta sammanhang skall utredaren bl.a. beakta resultatet av utredningen om konsumentinformation om dagligvaror (dir. 1997:151).

Föreslå jämställdhetskriterier för produkter och tjänster

Utredaren skall utforma förslag till jämställdhetskriterier för minst två produktområden och två tjänsteområden.

Redovisa på vilket sätt befintliga märknings- och certifieringssystem skulle kunna användas för jämställdhetsmärkning

I dag finns det ett antal system för märkning inom olika områden, bl.a. miljö, ekologisk odling och rättvisa. Utredaren skall undersöka om jämställdhetskriterier för produkter och tjänster skulle kunna ingå i något av de befintliga märknings- och certifieringssystemen. Vidare skall utredaren analysera för- och nackdelar med de olika systemalternativen.

Undersöka om problem uppstår i förhållande till lagen om offentlig upphandling, lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende samt marknadsföringslagen .

Utredaren skall undersöka och analysera om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster är förenlig med de syften som ligger bakom lagen om offentlig upphandling och lagen om otillbörligt upphandlingsbeteende samt om problem kan uppstå i för-

hållande till marknadsföringslagen. Vid behov kan utredaren föreslå sådana förändringar som är möjliga och lämpliga.

Analysera om jämställdhetsmärkning överensstämmer med gällande handelsregler och Sveriges internationella åtaganden avseende såväl EG-rätt som övrig internationell rätt

Utredaren skall i samband med utredningen analysera och bedöma om frivillig jämställdhetsmärkning överensstämmer med gällande handelsregler och Sveriges internationella åtaganden avseende såväl EG-rätten som övrig internationell rätt. Vidare skall utredaren redogöra för möjligheterna att driva frågorna på gemenskaps- och/eller internationell nivå.

Undersöka möjligheten till nordisk samverkan kring jämställdhetsmärkning

Utredaren skall undersöka möjligheter och eventuella hinder för en nordisk samverkan kring jämställdhetsmärkning. En utgångspunkt för detta arbete skulle kunna vara den nordiska samverkan kring miljömärkningssystemet Svanen.

Föreslå hur frivillig jämställdhetsmärkning praktiskt skulle kunna genomföras

Utredaren skall föreslå hur ett eventuellt införande av frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster praktiskt skulle kunna genomföras. Här skall t.ex. organisatoriska frågor och de olika aktörernas funktioner utredas.

Uppdragets genomförande och tidsplan

Utredaren skall bedriva sitt arbete i samråd med producenter och tjänsteleverantörer, Nämnden för offentlig upphandling, Sveriges offentliga inköpare, ackrediterings- och certifieringsorgan, Konsumentverket, Standardiseringen i Sverige och övriga intressenter.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2000.

Näringsdepartementet

En ny teknik och strategi för reglering

År 1985 fastställdes en ny teknik för strategi för reglering av den nya metoden för teknisk harmonisering och standardisering, i vilken följande principer slogs fast:

Den rättsliga harmoniseringen begränsas till väsentliga krav som produkter som släppts ut på den gemensamma marknaden måste uppfylla för att kunna röra sig fritt inom gemenskapen.

De tekniska specifikationerna för produkter som uppfyller de väsentliga krav som föreskrivs i direktiven fastställs i form av harmoniserade standards.

Tillämpningen av harmoniserade eller andra standards förblir frivillig, och tillverkaren kan alltid tillämpa andra tekniska specifikationer för att uppfylla kraven.

Produkter som tillverkats enligt harmoniserade standards åtnjuter en presumtion om överensstämmelse med motsvarande väsentliga krav.

Den nya metoden ställer krav på att standarden erbjuder en garanterad skyddsnivå vad beträffar de väsentliga krav som fastställs i direktiven. De nationella myndigheterna måste också ta sitt ansvar för att garantera säkerheten eller andra intressen som täcks av direktivet. Skyddsklausulförfarandet är tänkt att möjliggöra ett bestridande av en produkts överensstämmelse eller att påtala fel eller brister hos de standards som harmoniserats. Den nya metoden skiljer på väsentliga krav och tekniska specifikationer.

Utöver principerna för den nya metoden krävs villkor för en tillförlitlig bedömning av överensstämmelse. Här är det av avgörande betydelse att man skapar ett förtroende genom kunskap och öppenhet samt genom skapande av en övergripande politik och ram för bedömning av överensstämmelse. I rådets resolution från 1989 om helhetsmetoden för certifiering och provning fastställs följande

vägledande principer för gemenskapens politik för bedömning av överensstämmelse:

En enhetlig metod utvecklas i gemenskapens lagstiftning genom att skapa moduler för de olika stegen i förfarandena för bedömning av överensstämmelse och genom att fastställa kriterier för användningen av dessa förfaranden, för utnämningen av de organ som ska ansvara för dessa förfaranden samt för användning av CE-märkning.

N En allmän användning av europeiska standards för

kvalitetssäkring (EN ISO 9 000 serien) krävs och det krävs att de organ som ansvarar för bedömning av överensstämmelse tillämpar kvalitetssystem (EN 45 000 serien).

N Upprättandet av ackrediteringssystem och användning av

jämförelseteknik ska främjas i medlemsstaterna och på gemenskapsnivå.

N Avtal om ömsesidigt erkännande av provning och certi-

fiering på det icke reglerade (frivilliga) området ska främjas.

N Skillnaderna mellan befintliga kvalitetsinfrastrukturer

(såsom kalibrerings- och meteorologisystem, provningslaboratorier, certifierings- och inspektionsorgan samt ackrediteringsorgan) mellan medlemsstaterna och mellan olika industribranscher ska minimeras genom särskilda program.

N Den internationella handeln mellan gemenskapen och

tredje land ska främjas genom avtal om ömsesidigt erkännande, samarbete och program för tekniskt bistånd.

Den nya metoden innebär ett förfinande av bedömningen av överensstämmelse för att göra det möjligt för gemenskapen att utvärdera konsekvenserna av att använda olika mekanismer för att bedöma överensstämmelse. Målet är att skapa en flexibel bedömning av överensstämmelse inom hela tillverkningsprocessen för att anpassa den till behoven inom varje enskilt tillverkningsled. Genom helhetsmetoden infördes en modulbaserad metod, där man delade in bedömningen av överensstämmelse i ett antal skeden (moduler). Dessa moduler varierade beroende på produktens utvecklingsstadium (till exempel konstruktion, prototyp, fullskalig produktion), den typ av bedömning det rör sig om (till exempel dokumentkontroller, typgodkännande, kvalitetssäkring) samt den aktör som utför bedömningen (tillverkaren eller tredje part).

Helhetsmetoden kompletterades genom rådets beslut 90/683/EEG, som ersattes och uppdaterades genom beslut 93/465/EEG. I dessa beslut fastställdes de allmänna riktlinjer och

detaljerade förfaranden för att bedöma överensstämmelse som ska användas i direktiv grundade på den nya metoden. Bedömningen av överensstämmelse grundar sig sålunda på

N tillverkarens interna konstruktions- och tillverkningskontroll, N typkontroll som utförs av tredje part i kombination med till-

verkarens interna tillverkningskontroll,

N tredje parts typ- eller konstruktionskontroll som utförs av tredje

part i kombination med tredje parts godkännande av kvalitetssystem för produkter eller tillverkning, eller tredje parts produktverifikation,1

N verifikation av produktenheter och tillverkning utförd av tredje

part, eller

N tredje parts godkännande av fullständiga kvalitetssystem.

Utöver att förfaranden ska stå i överensstämmelse med direktiven för teknisk harmonisering gäller reglerna för anbringandet och användningen av CE-märkning (93/465/EEG).

Standarder i direktiv grundade på den nya metoden

De direktiv som är grundade på den nya metoden baserar sig på följande principer:

N Harmoniseringen begränsas till väsentliga krav. N Endast produkter som uppfyller de väsentliga kraven får släppas

ut på marknaden och tas i bruk.

N Harmoniserande standards, vars referensnummer har offentlig-

gjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och som har antagits som nationella standards, ska förutsättas uppfylla motsvarande väsentliga krav.

N Tillämpningen av harmoniserade standards eller andra tekniska

specifikationer är frivillig, och tillverkare kan fritt välja vilken teknisk lösning som helst under förutsättning av att de väsentliga kraven är uppfyllda.

N Tillverkare kan välja mellan de olika förfarandena för att

bedöma överensstämmelse som anges i tillämpligt direktiv.

1 Tredje parts godkännande av kvalitetssystem för produkter eller produktion och tredje parts produktkontroll kan också göras utan att tredje part gör typ- eller konstruktionskontroller.

Medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter

Medlemsstaterna är skyldiga att vidta alla de åtgärder som kan krävas för att säkerställa att alla de produkter som installeras, underhålls och används i avsedda syften släpps ut på marknaden och tas i bruk endast då de inte medför risker för människors säkerhet och hälsa eller hotar andra allmänna intressen som omfattas av direktivet. Detta innebär en skyldighet för medlemsstaterna att övervaka marknaden.

Medlemsstaterna har vidare rätt att anta ytterligare nationella föreskrifter framför allt för att skydda arbetstagare, konsumenter eller miljön. Föreskrifterna får emellertid inte kräva ändringar av produkten eller påverka villkoren för att släppa ut den på marknaden.

Väsentliga krav

I bilagorna beskrivs vad som avses med väsentliga krav. De omfattar också alla aspekter som krävs för att uppnå direktivets syfte. Det är endast de produkter som uppfyller de väsentliga kraven som får släppas ut på marknaden.

Direktiv som är grundade på den nya metoden är utformade i syfte att täcka alla de risker som rör allmänhetens intresse som direktivet syftar till att täcka.

Fri rörlighet

Medlemsstaterna måste kunna förutsätta att CE-märkta produkter uppfyller alla bestämmelser i tillämpliga direktiv som rör CE-märkning. Därmed får medlemsstaterna inte heller förbjuda, begränsa eller förhindra att CE-märkta produkter släpps ut på marknaden eller tas i bruk inom sitt territorium såvida inte de bestämmelser som rör CE-märkningen har tillämpats på ett felaktigt sätt.

Om det är fråga om en risk som inte täcks av direktiven kan medlemsstaterna få möjlighet att förbjuda, begränsa eller hindra den fria rörligheten för CE-märkta produkter.

Presumtion om överensstämmelse

Produkter som uppfyller nationella standarder som är anpassade till och harmoniserar med standarder på nationell nivå förutsätts uppfylla de väsentliga kraven under förutsättning att referensnumren är publicerade i Europeiska gemenskapens officiella tidning.

2

Om tillverkaren inte eller endast delvis har tillämpat en sådana standard måste vidtagna åtgärder och deras lämplighet dokumenteras för att de väsentliga kraven ska anses uppfyllda.

Bedömning av överensstämmelse och anmälda organ

Innan en produkt släpps ut på den gemensamma marknaden måste tillverkaren följa det förfarande som föreskrivs i tillämpliga direktiv när det gäller CE-märkta produkter.

Tredje parts bedömning av överensstämmelse ska ombesörjas av anmälda organ. De anmälda organen utses av medlemsstaterna bland de organ som uppfyller kraven i direktivet och är etablerade på deras territorium.

EG-märkning

Produkter som uppfyller alla bestämmelser i tillämpliga direktiv om CE-märkning måste vara CE-märkta. CE-märkningen visar sålunda framför allt att produkterna uppfyller de väsentliga kraven i alla relevanta direktiv och att produkterna har genomgått den bedömning i överensstämmelse som föreskrivs i direktiven. Dessutom är medlemsstaterna skyldiga att vidta lämpliga åtgärder för att skydda CE-märkningen.

Genomförandet av harmoniseringen

Om en medlemsstat eller Kommissionen anser att en harmoniserad standard inte helt uppfyller de väsentliga kraven i ett direktiv ska fråga föreläggas den kommitté som upprättats enligt direktiv 98/34/EG (kommittén för tekniska standards och föreskrifter).

2

De direktiv som antagits enligt den nya metoden offentliggörs i serie L i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Kommissionens förslag till direktiv grundade på den nya metoden offentliggörs i EGT:s C-serie.

I många direktiv som grundar sig på den nya metoden föreskrivs en ständig kommitté som ska bistå Kommissionen genom att avge sitt yttrande om åtgärder som föreslås för att genomföra bestämmelserna i det aktuella direktivet och undersöka varje fråga som rör direktivets genomförande och praktiska tillämpning. Dessutom hålls regelbundna sammanträden för att diskutera det tekniska genomförandet inom arbetsgrupper som består av företrädare som utsetts av medlemsstaterna och olika intressegrupper (till exempel anmälda organ, standardiseringsorgan, tillverkare, distributörer, konsumentorganisationer och fackföreningar). I dessa arbetsgrupper innehas ordförandeposten av Kommissionen.

Införlivande och övergångsbestämmelser

Medlemsstaterna är skyldiga att införliva bestämmelserna i direktiven i sin nationella lagstiftning. De måste också informera Kommissionen om de åtgärder som de har vidtagit i syfte att införliva de EG-rättsliga bestämmelserna i den nationella lagstiftningen.

Medlemsstaterna måste även tillåta lansering av produkter på marknaden som uppfyller de bestämmelser som gäller inom deras respektive territorium från direktivets ikraftträdande fram till det datum som anges i direktivet. Med vissa begränsningar får sådana produkter också tas i bruk efter detta datum.

Antagande av direktiv som är grundade på den nya metoden

Romfördragets artikel 251 föreskriver att Kommissionen ska inleda lagstiftningsarbete genom att lägga fram ett förslag inför Rådet och Europaparlamentet. Förslag från Kommissionen som rör hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd bör enligt artikel 95 utgå från en hög skyddsnivå. Enligt artikel 95 ska dessutom föreskrivas en skyddsklausul i lämpliga fall.

Rådet inhämtar därefter yttranden från Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén. Rådet översänder sedan en gemensam ståndpunkt till parlamentet, som kan godkänna, avvisa eller föreslå ändringar under denna andra behandling. Kommissionen ser därefter över sitt förslag och översänder det till Rådet, som fattar ett slutligt beslut inom tre månader. Om det krävs kan problem hänskjutas till en förlikningskommitté med företrädare

för Rådet och Europaparlamentet. I syfte att närma parternas ståndpunkter till varandra ska Kommissionen delta i förlikningsarbetet.

Fram till dess att det har nåtts en gemensam ståndpunkt grundar sig diskussionerna på Kommissionens förslag. Men Kommissionen har också rätt att ändra sitt förslag när som helst under processen. Rådet kan emellertid endast avvika från Kommissionens förslag om det fattas ett enhälligt beslut.

Det nu beskrivna förfarandet framgår av nedanstående bild:

3

Produkter och den nya metoden

De direktiv som grundar sig på den nya metoden omfattar de produkter som ska släppas ut eller tas i bruk på den gemensamma marknaden. Riktlinjerna är inte tänkta att vare sig hindra eller förbjuda tillverkning av produkter som är skyldiga att uppfylla krav i tredje land när dessa produkter ska släppas på marknaden och tas i bruk utanför gemenskapen. Det betyder bland annat att direktiven är tillämpliga på nya produkter som tillverkats i medlemsstaterna och på såväl nya som begagnade produkter som importerats från ett tredje land.

Produktbegreppet varierar mellan de olika direktiven och det ligger på tillverkaren att kontrollera huruvida produkten omfattas av och därmed även uppfyller de krav som framgår av ett eller flera direktiv.

En produkt som har genomgått större förändringar kan komma att betraktas som ny. Därmed gäller samma krav som när en ny produkt släpps eller tas i bruk på den gemensamma marknaden. Frågan huruvida en produkt är att betrakta som ny får bedömas i varje enskilt fall. Utanför skyldigheten att göra en ny bedömning av huruvida produkten är utformad i enlighet med gällande direktiv faller produkter som är reparerade. Men om produkten har utsatts för så stora förändringar att dess prestanda , ändamål eller typ har ändrats inträder emellertid den nu aktuella skyldigheten att genomföra en bedömning av om en produkt står i överensstämmelse med den nya metoden enligt aktuella direktiv.

3 Europeiska kommissionens Riktlinjer för genomförandet av direktiv som grundar sig på den nya metoden och helhetsmetoden, från september 1999, sid. 17, http://europa.eu.int/comm/enterprise/newapproach/legislation/guide/document/allcha pters_sv.paf.

Tanken är att de direktiv som är grundade på den nya metoden endast ska föreskriva de grundläggande krav som kan ställas på produkter för att de ska få säljas fritt i hela den inre marknaden.

Direktiven innehåller även föreskrifter om hur tillverkaren ska testa produkten för att få svar på frågan huruvida produkten når upp till direktivens krav. Stundom ställs det krav på att produkten är provad och godkänd av ett kompetent och oberoende provningsorgan innan den får släppas på marknaden, vilket är fallet vid viss personlig skyddsutrustning såsom flytvästar och cykelhjälmar. Det är inte helt ovanligt att det endast ställs krav på att tillverkaren själv intygar att produkten uppfyller aktuella krav. Detta är ofta fallet när det gäller leksaker.

De grundläggande kraven i direktiven styr utformningen av tekniska specifikationer som ligger till grund för de europeiska standardiseringsorganens formulering av europeiska standarder. Även om det är frivilligt för tillverkare att följa standarderna, ska ändå den eller de produkt/er som tillverkas enligt en harmoniserad standard uppfylla de väsentliga säkerhetskrav som framgår av aktuella direktiv. Därmed får produkten också säljas fritt inom hela den inre marknaden. På så sätt är det möjligt att tala om att en standard som har tagits fram med utgångspunkt från ett särskilt produktdirektiv får en särskild rättsverkan. En tillverkare som väljer att inte följa en standard har ofta möjlighet att i stället typ-kontrollera produkten, genom att låta ett tredjepartsorgan kontrollera huruvida produkten når upp till de uppställda kraven.

Tanken är således att de direktiv som har utformats enligt den nya metoden ska underlätta en harmoniserad säkerhet på produktområdet på den inre marknaden. Det är mot bakgrund av detta som alla direktiv innehåller regler om CE-märkning. CE-märket utgör en självdeklarering från tillverkaren om att den märkta produkten uppfyller direktivets säkerhetskrav och att den har genomgått det förfarande som föreskrivs enligt bedömning av överensstämmelse. Det är tillverkaren eller importören själv som CE-märker produkten.

Det är endast de produkter som omfattas av produktdirektiv enligt den nya metoden som får CE-märkas.

Moduler och kvalitetssäkring

Bedömningar av frågan huruvida det föreligger överensstämmelse eller ej sker mot bakgrund av moduler. Det finns åtta grundmoduler. Modulerna består av ett begränsat antal förfaranden som är tillämpliga på ett stort antal produkter. Modulerna rör antingen produkternas konstruktions- eller tillverkningsstadium eller båda delarna. Grundmodulerna kan kombineras med varandra på flera olika sätt för att göra bedömningar av huruvida förfaranden står i överensstämmelse.

Bedömningar av överensstämmelse enligt modulerna ska antingen göras av tillverkaren själv (första part) eller an ett anmält organ (tredje part).

4

Bedömningar av överensstämmelse rör allt från pro-

dukters konstruktioner och tillverkning till en kombination av dem. Mot bakgrund av att det är tillverkaren som ansvarar för överensstämmelse är det även tillverkaren som är ansvarig för att bedöma överensstämmelse vid konstruktion och tillverkning hos underleverantörer.

Modulerna utgör ett medel för lagstiftaren när det gäller att fastställa lämpliga tillvägagångssätt för att visa huruvida en produkt uppfyller kraven enligt ett eller flera direktiv. Omfattningen av modulerna fastställs mot bakgrund av produkttyper. Det görs även riskbedömningar mot bakgrund av proportionalitetsprincipen. Tanken är att säkerställa en så hög skyddsnivå som möjligt (Romfördraget, artikel 95.3).

Proportionalitetsprincipen innebär i korthet att direktiven inte ska innehålla onödiga förfaranden som är alltför betungade i förhållande till direktivens syfte vad beträffar de väsentliga kraven.

I de direktiv som utformats utifrån den nya metoden fastställs förfarandena mot bakgrund av de produktkategorier som de omfattar. Förfarandena kan antingen innebära att tillverkare inte har några alternativa möjligheter att välja alternativa tillvägagångssätt eller att tillverkaren har rätt att välja fritt tillvägagångssätt inom ramen för en viss produktkategori. Men det förekommer även att de valbara tillvägagångssätten är uttryckligt beskrivna i direktiven.

Rätten att välja tillvägagångssätt när det gäller att fastställa överensstämmelse grundar sig i EG-rättens mångkulturella bakgrund av regler och rättssystem när det gäller certifiering av varor och tjänster. Medlemsstaterna är emellertid skyldiga att införliva samtliga tillvägagångssätt för bedömning av överensstämmelse som fast-

4 I direktivet om tryckutrustning förekommer även ett organ, inspektionsorgan, som fungerar som en andra part.

ställts enligt ett direktiv. De måste även garantera fri rörlighet för alla produkter som har genomgått ett förfarande för bedömning av överensstämmelse enligt aktuellt direktiv. Valet av moduler kan även motiveras med att en produkt faller in under flera olika direktiv. Tanken är då att tillverkaren ska kunna använda sig av ett tillämpningssätt som är gemensamt i alla direktiv, eller att erbjuda förfaringssätt som är förenligt med de aktuella direktiven. Därmed ska det vara möjligt för tillverkare att välja det förfaringssätt som är det mest ekonomiskt fördelaktiga inom respektive bransch.

De moduler som är grundade på kvalitetssäkringsteknik enligt EN ISO 9000-serien beskriver kopplingar mellan de reglerade och icke-reglerade sektorerna. Tanken är att underlätta för tillverkare att både uppfylla bestämmelserna i direktiven och samtidigt kunna nå upp till kundernas behov och krav, bland annat ges tillverkare möjlighet att utnyttja sina tidigare gjorda investeringar i kvalitetssystem. Detta kan leda till att kvalitetssystemen kan komma att utvecklas från att mäta produkters kvalitet till att bli lönsamma för företagen ur ett företagsperspektiv; en utveckling av kvalitetsmässig management som kan användas för att utveckla och förbättra konkurrenskraften.

TILLVERKARE TILLVERKARE TILLVERKARE TILLVERKARE

MODUL A MODUL A MODUL A MODUL A

MODUL H MODUL H MODUL H MODUL H MODUL G MODUL G MODUL G MODUL G

MODUL F MODUL F MODUL F MODUL F MODUL E MODUL E MODUL E MODUL E MODUL D MODUL D MODUL D MODUL D MODUL C MODUL C MODUL C MODUL C

MODUL B MODUL B MODUL B MODUL B

Konstruktion

Tillverkning

Förenklat flödesschema som beskriver förfaranden för bedömning av överensstämmelse

A Intern

tillverkningskontroll

Omfattar intern konstruktions- och tillverkningskontroll. Enligt denna modul krävs inga åtgärder av ett anmält organ.

B EG-typkontroll Omfattar konstruktionsstadiet och måste följas upp utav en modul som föreskriver bedömning under tillverkningsstadiet. Ett anmält organ utfärdar ett EG-typintyg. C Överensstämmelse med

typ

Omfattar tillverkningsstadiet och följer modul B. Ger överensstämmelse med den typ som beskrivs i EG-typintyget enligt modul B. Denna modul kräver inga åtgärder av ett anmält organ.

D Kvalitetssäkring av

tillverkning

Omfattar tillverkningsstadiet och följer modul B. Härrör från standard EN ISO 9002 för kvalitetssäkring. Ett anmält organ skall godkänna och kontrollera det kvalitetssystem för tillverkning, slutkontroll av produkterna och provning som tillverkaren infört.

E Kvalitetssäkring av

produkter

Omfattar tillverkningsstadiet och följer modul B. Härrör från standard EN ISO 9002 för kvalitetssäkring. Ett anmält organ skall godkänna och kontrollera det kvalitetssystem för slutkontroll av produkterna och provning som tillverkaren infört.

F Produktverifikation Omfattar tillverkningsstadiet och följer modul B. Ett anmält organ skall kontrollera överensstämmelse med den typ som beskrivs i det EGtypintyg som utfärdats enligt modul B och utfärda en försäkran om överensstämmelse. G Verifikation av enskilda

objekt

Omfattar konstruktions- och tillverkningsstadiet. Varje enskild produkt skall granskas av ett anmält organ, som skall utfärda en försäkran om överensstämmelse.

H Fullständig

kvalitetssäkring

Omfattar konstruktions- och tillverkningsstadiet. Härrör från standard EN ISO 9001 för kvalitetssäkring. Ett anmält organ skall godkänna och kontrollera det kvalitetssystem för konstruktion, tillverkning, slutkontroll av produkterna och provning som tillverkaren infört.

Varianter av grundmodulerna. Ytterligare inslag jämfört med grundmodulerna

Aa1 och Cbis1

Intern tillverkningskontroll plus en eller flera provningar av en eller flera aspekter hos slutprodukten

Ett anmält organ kontrollerar den provning som tillverkaren eller någon som denna anlitat gör antingen på konstruktions- eller tillverkningsstadiet. Aktuella produkter och tillämpliga provningar anges i direktivet.

Aa2 och Cbis2

Intern tillverkningskontroll plus kontroll av produkter med slumpvis valda mellanrum.

Ett anmält organ skall utföra kontrollen av produkter under tillverkningen. Relevanta aspekter på kontrollerna specificeras i direktivet.

Dbis Kvalitetssäkring av tillverkning utan tillämpning av modul B.

Teknisk dokumentation krävs.

Ebis Kvalitetssäkring av produkter utan tillämpning av modul B.

Teknisk dokumentation krävs.

Fbis Produktverifikation utan

tillämpning av modul B.

Teknisk dokumentation krävs.

Hbis Full kvalitetssäkring med konstruktionskontroll

Ett anmält organ analyserar konstruktionen av en produkt eller en produkt med varianter samt utfärdar ett EG-typintyg.

Standarder i kvalitetssystem

Flera direktiv innehåller beskrivningar av förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Dessa beskrivs i modulerna D, E, H jämte eventuella varianter. Under förutsättning av att den aktuella standarden, EN ISO 9001, 9002 och 9003, beaktar de specifika krav som gäller för respektive produkt inom de olika modulerna presumeras överensstämmelse. Det ställs emellertid inte krav på att tillverkaren har certifikat enligt standarderna EN ISO 9001, 9002 respektive 9003. Ett certifikat kan emellertid ses om ett verktyg för att fastställa överensstämmelse. Det står nämligen tillverkaren fritt att välja att tillämpa andra moduler av kvalitetssystem för att uppfylla kraven i de moduler som är baserade på EN ISO 9000standarder. Direktiven ställer emellertid krav på att tillverkaren kan säkerställa att kvalitetssystemet genomförs och tillämpas på ett sätt som innebär att de aktuella väsentliga kraven tillämpas fullt ut. Vid

implementeringen av kvalitetssystemen inom ramen för de direktiv som har tillkommit enligt den nya metoden måste tillverkaren således se till att

N kvalitetsmål, kvalitetsplanering, kvalitetsmanual och dokument-

kontroll är utformade så att målet att leverera produkter som uppfyller de väsentliga kraven kan nås,

N tillverkaren kan identifiera och dokumentera de väsentliga krav

som är tillämpliga på produkten och de harmoniserade standarder eller andra tekniska lösningar som används för att säkerställa att de väsentliga kraven är uppfyllda,

N de identifierade standarderna eller andra tekniska lösningarna

faktiskt används som grund för konstruktionen och för att verifiera att konstruktionen garanterar att de väsentliga kraven är uppfyllda,

N de åtgärder som organisationen vidtar för att kontrollera tillverk-

ningen av produkten garanterar att produkterna uppfyller de identifierade säkerhetskraven,

N när organisationen mäter och kontrollerar tillverkningsprocessen

och de färdiga produkterna, den också identifierar och använder metoder som antingen har identifierats i standarderna eller andra metoder som lämpar sig för att säkerställa att de väsentliga kraven uppfylls och

N kvalitetsregister, såsom inspektionsrapporter och provningsresul-

tat, kalibreringsresultat och rapporter om den berörda personalens kvalifikationer lämpar sig för att säkerställa att de tillämpliga väsentliga kraven också uppfylls.

N Det är således tillverkaren som är ansvarig för att tillämpa och

fortlöpande använda kvalitetssystem på ett sådan sätt att behoven i föreskrifterna tas i beaktande. Det anmälda organet måste vid sina fortlöpande bedömningar även godkänna att detta sker.

Teknisk dokumentation

Tillverkaren är skyldig att upprätta en teknisk dokumentation (akt). Den tekniska dokumentationen syftar till att ge information om produktens konstruktion, tillverkning och drift.

Den tekniska dok

u

mentationen kan utgöra en del av dokumen-

tationen över kvalitetssystemet om det i tillämpligt direktiv föreskrivs ett förfarande över kvalitetssystemet och om förfaranden för bedömning av överensstämmelse som är baserade på kvalitetssystem (modulerna D, E, H jämte eventuella varianter).

Skyldigheten att upprätta en teknisk dokumentation inträder så snart som produkten släpps ut på marknaden och gäller oavsett geografiskt ursprung.

Dokumentationen gäller för de flesta varor i tio år från tillverkningsdagen för produkten. Dokumentationen omfattar produktens konstruktion, tillverkning och användning. Övriga krav är beroende av typen av produkt och vad som anses nödvändigt för att visa att produkten uppfyller de väsentliga kraven i aktuella direktiv eller harmoniserade standarder.

Dokumentationen ska ofta vara skriven på det språk som är officiellt i den medlemsstat där förfarandena ska genomföras eller där det anmälda organet är etablerat, eller på ett språk som det anmälda organet godtar. Det anmälda organet äger rätt att kräva att den upprättade dokumentationen finns tillgänglig på ett språk som organet förstår.

EG-försäkran om överensstämmelse

Tillverkaren eller dennes auktoriserade representant är skyldig att upprätta en EG-försäkran om överensstämmelse när produkten släpps på marknaden. Försäkran ska antingen garantera att produkten uppfyller de väsentliga kraven i tillämpliga direktiv eller att produkten stämmer överens med den typ för vilken ett EG-typintyg har utfärdats och därmed uppfyller de väsentliga kraven i tillämpliga direktiv.

Om det inte föreskrivs något annat ska EG-försäkran bevaras under minst tio år efter den sista tillverkningsdagen av produkten.

EG-försäkran om överensstämmelse fastställs i varje enskilt direktiv och är beroende av de produkter som det omfattar. Standarden EN 45014 har upprättats i syfte att tillhandahålla allmänna kriterier för en försäkran om överensstämmelse, och den kan användas som en vägledning vid tillämpning av de direktiv som upprättas enligt den nya metoden. Försäkran om överensstämmelse kan enligt denna standard ha formen av ett dokument, märke eller motsvarande. Den bör innehålla tillräckliga upplysningar för att göra det möjligt att påvisa att alla produkter som den omfattar.

Informationen ska minst innehålla följande uppgifter:

N Tillverkarens namn och adress eller dennes auktoriserade repre-

sentant, beroende på vem som har utfärdat försäkran.

N Identifiering av produkten (namn, typ- eller modellnummer och

varje ytterligare relevant upplysning, till exempel parti-, artikel- eller serienummer, ursprung och antal artiklar).

N De standarder eller andra normativa dokument som det hänvisas

till (till exempel nationella tekniska standarder och specifikationer) på ett exakt, fullständigt och tydligt definierat sätt.

N Alla ytterligare tillämpliga upplysningar som eventuellt kan

krävas (till exempel kvalitetsklass och kategori).

N Datum då försäkran utfärdades. N Den auktoriserade personens underskrift och titel eller motsva-

rande märkning.

N En förklaring att försäkran är utfärdad under tillverkarens eller, i

förekommande fall, dennes auktoriserade representants fulla ansvar.

N Därutöver bör det anmälda organet har deltagits namn, adress

och identifikationsnummer också framgå av dokumentet samt namn och adress på den som försvarar den tekniska dokumentationen.

Om det är flera direktiv som är tillämpliga på en aktuell produkt kan tillverkaren eller dennes auktoriserade representant slå samman alla försäkringar om överensstämmelse till ett enda dokument. Det är emellertid inte möjligt om det föreskrivs om en särskild form för EG-försäkran om överensstämmelse, vilket är fallet för personlig skyddsutrustning.

1.1 Den europeiska standardiseringen

Den 12 februari 1999 antog Europaparlamentet

5

och den 28

oktober 1999 antog Rådet

6

en resolution om standardiseringen i

Europa. Resolutionerna behandlade Kommissionens meddelande om Effektivitet och tillförlitlighet i europeisk standardisering enligt den nya metoden.

7

De båda resolutionerna innebär ett erkännande

av standardiseringen enligt den nya metoden. I en rapport från Kommissionen till Rådet och Europaparlamentet beskrivs standardiseringens utveckling sedan år 1999.

8

5EGT C 141, 19.5.2000. 6

EGT C 150. 28-5-1999. 7KOM (1998) 291 slutlig, 13.5. 1998. 8

Föreliggande avsnitt utgår huvudsakligen från Rapport från Kommissionen till Rådet om europeisk standardisering som antogs av Rådet och Europaparlamentet 1999, 26.9.2001, KOM (2001) 527 slutlig samt Europeiska kommissionens Riktlinjer för genomförandet av

Den europeiska standardiseringen är frivillig för dem som är intresserade av att utforma gemensamma standarder och tekniska specifikationer. Överenskommelserna om de gemensamma specifikationerna är grundade på etablerade principer i de rättsligt erkända europeiska standardiseringsorganen CEN (Europeiska organisationen för standardisering), CENELEC (Europeiska kommittén för elektronisk standardisering) och ETSI (Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder).

9

De gemensamma standarderna syftar till att underlätta den fria rörligheten för varor, en av den gemensamma marknadens hörnstenar. De mekanismer som införts för att uppnå detta mål grundar sig på förebyggande av nya handelshinder, ömsesidigt erkännande och teknisk harmonisering.

Tanken är att motverka de eventuella handelshinder som uppstår när medlemsstaterna antar nationella tekniska standards och föreskrifter som avviker från varandra. Genom direktiv 98/34/EG åläggs medlemsstaterna skyldighet att anmäla förslag till tekniska föreskrifter och standards till Kommissionen och övriga medlemsstater.

10

Dessa förslag fryses under en period om tre månader. Om det inte kommer in några invändningar kan förslaget till de tekniska föreskrifterna antas. Om det görs invändningar mot förslaget under frysningstiden förlängs frysningstiden med ytterligare tre månader. Frysningstiden uppgår till tolv månader för förslag till direktiv. Frysningstiden tillämpas inte om medlemsstaterna av brådskande skäl måste anta tekniska föreskrifter, som syftar till att skydda allmänhetens hälsa eller säkerhet, djur eller växter. Direktivet berättigar även Kommissionen, efter att ha rådfrågat medlemsstaterna, att utarbeta europeiska standards.

EG-domstolen har uttryckt de viktigare reglerna för ömsesidigt erkännande enligt följande:

11

Produkt som lagligen tillverkas eller saluförs i ett land får i princip saluföras fritt inom hela gemenskapen, där sådana produkter omfattas av skyddsnivåer som motsvarar dem som tillämpas i den exporterande

direktiv som grundar sig på den nya metoden och helhetsmetoden, från september 1999, http://europa.eu.int/comm/enterprise/newapproach/legislation/guide/document/allcha pters_sv.paf. 9

Rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter. 10Direktiv 98/34/EG utgör en kodifiering av direktiv 83/189/EEG och ändringar av detta. Direktiv 98/34/EG har ändrats genom direktiv 98/48/EG. 11Cassis de Dijon K, Domstolens dom den 20 februari 1979. Rewe-Zentral AG mot Bundesmonopolverwaltung für Branntwein, (120/78).

medlemsstaten och då produkterna saluförs inom exportlandets territorium.

Medlemsstaterna har rätt att fritt stifta lagar inom sina territorier om det saknas bestämmelser på gemenskapsnivå.

Handelshinder som uppstår på grund av skillnader i medlemsstaternas respektive nationella lagstiftning kan endast godtas om dessa nationella åtgärder

-

är nödvändiga för att uppfylla obligatoriska krav (såsom hälsa, säkerhet, konsumentskydd och miljöskydd),

-

tjänar ett berättigat syfte som motiverar en avvikelse från principen om fri rörlighet för varor och

-

kan motiveras på grund av deras berättigade syfte och står i proportion till detta syfte.

Kvalitetssäkringar och konsumenter

Konsumentinformation om dagligvaror

Den 18 december 1997 bemyndigade regeringen statsrådet Leif Blomberg att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera existerande problem och omfattningen av dessa när det gällde märkning och annan konsumentinformation på dagligvaruområdet. Utredaren skulle även komma med förslag på principer som bör beaktas vid utformning och information om märkning av dagligvaror. Den 29 oktober utökades uppdraget till att även studera och analysera situationer på dagligvarumarknaden för personer med svårare synnedsättning.

1

Med stöd av bemyndigande förordnandes Inga-Britt Johansson som särskild utredare. I februari 1999 överlämnade hon betänkandet Märk Väl! (SOU 1999:7) till statsrådet. I betänkandet genomförs bland annat en kartläggning av vilka typer av konsumentinformation som finns på dagligvarumarknaden och hur dessa är reglerade. Konsumentinformationen kan klassificeras inom tre huvudgrupper, nämligen märkning, marknadsföring och övrig konsumentinformation.

Ur ett konsumentperspektiv kan det vara svårt att skilja information om produkter från kommersiell reklam. Det förekommer även att produktinformationen sammanfaller med reklamen. Från statens sida är det således viktigt att vidta stödjande insatser i syfte att stärka konsumenternas ställning i förhållande till näringsidkares. Detta har bland annat gjorts med hjälp av rätten.

Konsumentinformationen av dagligvaror regleras både genom marknadsföringslagen (1995:450) och genom speciallagstiftning. Med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnad att främja avsättning av och tillgång till produkter.

1

Dir. 1997:151 jämte tilläggsdirektiv dir. 1998:94.

Märkningen kan vara både frivillig och obligatorisk. Den obligatoriska märkningen regleras genom lag eller andra föreskrifter. Även den frivilliga märkningen har sin grund i rättsliga dokument såsom överenskommelser om åtaganden och stundom även genom lag eller andra föreskrifter.

Utredaren menade bland annat att den information som ska ges om varor ska kunna tjäna till att underlätta för konsumenterna att göra väl övervägda val ur såväl ekonomisk som social synvinkel. Det var mot bakgrund av detta som utredaren menade att det ur ett samhällsekonomiskt konsumentperspektiv borde finnas information om vilken verkan varor kan ha för såväl den enskilda individens hälsa som för samhället ur miljösynpunkt.

Basinformation om dagligvaror

Utredaren föreslog bland annat att samtliga konsumenter skulle vara garanterade en viss basinformation om vad varor innehåller. Garantin skulle regleras genom speciallagstiftning.

Basinformationen skulle ges i form av förpackningsmärkning och skulle innehålla uppgifter om vad som ingår, nettokvantitet, hållbarhetstid, tillverkningsdag, namn eller firmanamn och adress till tillverkare, den som har förpackat varan eller försäljarens namn, hanterings- och användningsanvisning, ursprungsland, varningstexter samt pris. Basinformationen föreslogs vara obligatorisk för samtliga dagligvaror på marknaden. Men om det var obehövligt skulle det vara möjligt att underlåta att lämna sådan information, eller om det i övrigt medgavs undantag i enlighet med prisinformationslagen.

Informationen skulle ges på svenska och finnas tillgänglig på förpackningen så att den var fullt synlig. Det skulle även lämnas så kallad lättläst information. Utredaren föreslog att informationen placerades i anslutning till övrig märkning av varan såsom miljö- och nyckelhålsmärkning.

Av de elva som yttrade sig över förslaget om basinformation var sex positiva, övriga fem var mindre nöjda med detta förslag. Till dem som var positiva hörde Astma och Allergi Förbundet, Göteborgs

Kommun, Hjälpmedelsinstitutet (Hi), Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), Naturvårdsverket och Plast- och Kemibranscherna. Bland annat anfördes det att listan på basinformation var ett steg i rätt riktning och att det även borde övervägas om basinformationen även borde innehålla uppgifter om miljömärk-

ning. En remissinstans menade till och med att det finns behov av miljöinformation inom ramen för basinformationen.

De fem som var mindre nöjda med förslaget var Industriförbundet, Kemikontoret. Livsmedelsindustrierna (LI), Marknadsdomstolen (MD) samt Svensk Handel. Kritikerna gjorde bland annat gällande att konsumenterna redan var garanterade väsentlig och tydlig, ändamålsenlig information. Marknadsföringslagen (4 och 16 §§ 2 p) är just tänkt att täcka de situationer då det inte finns några särskilda informationsregler. En annan remissinstans underströk att dagligvarorna ingår i ett synnerligen heterogent område, vilket betyder att behovet av information också är skiftande. Att införa en regel om basinformation skulle inte innebära annat än att det skulle införas ytterligare en generalklausul i marknadsföringslagen.

Vidare anfördes det att om det överhuvud taget finns ett behov av information vid specifika produktområden så bör denna ges inom ramen för befintliga instrument. Det finns nämligen risk för att ökad information leder till svårigheter för konsumenter att tillägna sig informationen och därmed få problem att göra rationella val. I stället för att öka mängden information bör det övervägas att minska densamma för att på så sätt också underlätta för konsumenter att använda informationen i konkurrerande syfte.

En annan remissinstans framhöll faran med att ställa allt för höga krav på detaljerade innehållsförteckningar, eftersom ett sådant krav skulle kunna leda till att utländska leverantörer kanske inte vill släppa en fullständig innehållsförteckning ifrån sig. På så sätt finns det också risk för att antalet varor skulle kunna komma att minska på den svenska marknaden. Om det införs krav på obligatorisk märkning av viss basinformation är det troligt att detta leder till ökade kostnader för producenterna, vilket kommer att ge utslag på varornas pris – konsumenterna kommer således att drabbas av ökade kostnader. Men remissinstansen menade ändå att det finns all anledning att uppmuntra till frivillig märkning.

Ytterligare en remissinstans menade att produktinformationen ska begränsas till sådan information som är av särskild betydelse för konsumenten med hänsyn till hälsa och säkerhet. En annan remissinstans riktade mer generell kritik mot märkningsinstrumentet som sådant. Denne hävdade att det inte borde ställas några märkningskrav utöver de krav som ställs inom EU, eftersom risken att obligatoriska, nationella specialregler kommer att försvåra den fria rörligheten inom EU.

Konsumenter och konsumentinformation

Sommaren 1998 genomförde TEMO på uppdrag av utredningen gällande konsumentinformation om dagligvaror en studie över hur konsumenter uppfattar märkning och annan konsumentinformation av dagligvaror.

2

Dagligvarorna är uppdelade på livsmedel, hus-

hållskemikalier och hygieniska produkter. Totalt 1 042 personer deltog i undersökningen.

Konsumentinformation och livsmedel

529 personer besvarade enkäten om livsmedel. Av dessa läser nästan alla (95 procent) informationen på förpackningarna. 27 procent läser alltid informationen, 51 procent läser informationen ibland. 17 procent läser endast information om vissa produkter såsom köttprodukter, charkuterivaror, mejerivaror, bröd och halvfabrikat.

Majoriteten av dem som läser informationen, läser informationen som rör varans hållbarhet. 90 procent läser bäst-före datum och sista förbrukningsdag. 66 procent läser information om förpacknings- eller bakdag. Nära hälften (47 procent) läser tips, råd/recept. 43 procent läser förvaringsanvisningar. Omkring en tredjedel läser miljöinformationen.

Nära tre fjärdedelar (73 procent) av de tillfrågade känner till att en KRAV-märkt produkt är framtagen med officiellt godkända ekologiska produktmetoder, vilket kan jämföras med att nästan ingen (2 procent) känner till vad Demeter-märkta produkter är. Nära hälften av de tillfrågade (49 procent) tror att livsmedel som är märkta med Änglamarks märke är en officiellt godkänd ekologisk produkt. Var fjärde tillfrågad (25 procent) tror att symbolen Gröna Nyckelhålet står för att produkten är ekologiskt framtagen. Kvinnorna har generellt sett mer kunskaper om ekologiskt odlade livsmedel än männen.

Omkring en fjärdedel (76 procent) av de tillfrågade menar sig få den information som de behöver. De som önskar mer information om varorna efterlyser information om ursprungsland, ingredienser, tillverkningsdag, miljöinformation och information om pris. Det finns även de som önskar information om källsortering, eventuell bestrålning, tillsatser och rättvisemärkning.

2

Avsnittet utgår i sin helhet från Konsumenters syn på konsumentinformation – samarbete mellan utredningen (In 97:13) och Kooperativa Konsumentgillet i Märk väl! (SOU 1999:7), bilaga 5.

Majoriteten av de tillfrågade (65 procent) uppger sig vara nöjda med den information som finns på förpackningarna och har inga önskemål om att ersätta den med annan konsumentinformation. Litet drygt en tiondel (13 procent) menar att förpackningsinformationen skulle kunna ersättas med information om varan på till exempel hyllkanter eller en frågeterminal i butiken.

Större delen av de tillfrågade menade att informationen på förpackningarna brukar vara lätt att förstå.

Det var lika många som menade att de kunde lita på den information som står på förpackningarna som menade att de inte alls kunde lita på förpackningsinformationen. Det var endast ett fåtal som menade att förpackningsinformationen var för omfattande.

Konsumentinformation och hushållskemikalier samt hygienprodukter

513 personer besvarade enkäten om hushållskemiska och hygienprodukter. Nära en tredjedel av dem (31 procent) läser alltid informationen på förpackningarna. 51 procent läser informationen ibland och 14 procent söker endast information om vissa produkter så som tvättmedel, hårprodukter, rengöringsprodukter, kosmetika, tvål, färg, diskmedel, hushållspapper, utländska varor och för dem okända eller nya varor.

70 procent av de tillfrågade läser information som rör dosering. Mer än hälften läser bruksanvisningar (62 procent) och varningstexter (53 procent). Knappt hälften läser varuinformation om allergi (42 procent) och miljö (45 procent).

Drygt tre fjärdedelar (82 procent) känner till att Svanen är ett miljömärke. Hälften (50 procent) tror att Bra miljöval/Falken är ett miljömärke. Drygt en tredjedel (38 procent) tror att Skona är ett miljömärke. En femtedel (20 procent) tror att Pandan är ett miljömärke. Föreställningen om att Returpilarna och Svalan är miljömärken är än mindre (15 respektive 12 procent). Minst kunskap hade de tillfrågade om EU-Blomman, endast 7 procent trodde att EU-Blomman var ett miljömärke.

Nära hälften (46 procent) menade att varningssymboler/texter på förpackningar var placerade så att de kunde ses direkt. Nära en tredjedel menade att varningssymbolerna/texterna var placerade på ett synbart sätt på vissa produkter. Nära en femtedel (18 procent) menade att de alltid finner varningssymbolerna. Knappt var tju-

gonde (4 procent) var missnöjda med placeringen av varningssymboler/texter.

Majoriteten av de tillfrågade menade att varningstexterna var lättförståeliga.

Nästan tre fjärdedelar (70 procent) menade att de fick den information som de behöver om hushållskemiska och hygienprodukter. Var tjugonde (5 procent) var missnöjd med märkningen av dessa varor. De efterlyste instruktioner på svenska samt allergiinformation, instruktioner om varans användningsområde, innehållsförteckning, miljöfarlighet, ursprungsland, tillverkningsdatum och pris. Det framställdes även önskemål om rättvisemärkning.

Majoriteten (68 procent) har inga önskemål om att ersätta förpackningsmärkningen. Lite drygt en tiondel (13 procent) kan tänka sig att byta ut placeringen av informationen på förpackningarna till någon annan placering av informationen.

Flertalet av de tillfrågade menar att informationen på förpackningarna brukar vara lätt att förstå.

Det var ungefär lika många som menade att de kunde lita på den information som står på förpackningarna som menade att de inte alls kunde lita på informationen. Endast ett fåtal menade att det fanns för mycket information på förpackningarna.

Betydelsen av miljömärkning för valet av varor

I syfte att öka förståelsen för hur konsumenter uppfattar konsumentinformationen genomfördes en kvalitativ studie med 36 personer (15 män och 21 kvinnor) i form av gruppintervjuer.

3

Det bör

emellertid framhållas att det inte är möjligt att dra några generella slutsatser från intervjuer som är baserade på så få personer. I stället får gruppintervjuerna ses som illustrationer av hur de som deltog ser på frågor om märkning av dagligvaror.

Frågor om miljö har under senare tid kommit att spela en allt större roll, vilket även kommer fram genom gruppintervjuerna. Flera av deltagarna menade även att de var intresserade av att handla miljövänligt, under förutsättning att priset på varan inte blir för högt. Trots detta var det många som valde att inte studera miljösymbolerna på dagligvaror. Delvis beror detta på att de är osäkra på vad märkena innebär, men de är också skeptiska till hur tillförlitlig miljömärkningen är. Bland annat har de svårt att skilja

3

Förevarande avsnitt är baserat på Märk väl! (SOU 1999:7), sid. 78 ff.

den certifierade miljömärkningen från andra typer av märkning med miljöprofil.

Förpackningsinformation och konsumenter, en sammanfattning

TEMO-studien visade således att majoriteten av de tillfrågade förklarade att de brukar läsa informationen på förpackningar. De tillfrågade ansåg inte att det fanns för mycket information på förpackningarna.

Merparten svarade att de fick den information som de behövde. De var inte intresserade av att ersätta förpackningsmärkningen med annan märkning i någon större utsträckning.

Det var påtagligt många som hade bristande kunskaper om den positiva miljömärkningen. Kunskapen varierade betydligt mellan de certifierade miljömärkena. Medan majoriteten kände till innebörden av symbolerna KRAV och Svanen, var det endast ett fåtal som kände till Demeter och EU-blomman.

Konsumentpolitik och konsumentmakt

Den 7 januari 1999 beslutade regeringen att tillkalla en parlamentarisk kommitté som skulle ha i uppgift att komma med förslag om hur den framtida konsumentpolitiken ska kunna ge människor förutsättningar att känna sig trygga som konsumenter och ha ett starkt inflytande över sin vardagssituation. Genom ett tilläggsdirektiv utökades kommitténs arbetsuppgifter till att även komma med förslag och analysera konsumentinformation om dagligvaror.

4

Kommittén, som antog namnet Konsumentpolitiska kommittén, överlämnade sitt slutbetänkande i april 2000. Kommittén hade dessförinnan överlämnat delrapporten Finansiella tjänster från ett konsumentperspektiv och delbetänkandet Nordisk miljömärkning - det statliga engagemanget (SOU 1999:145).

Kommittén menade att de förslag som den lade skulle leda till en ökad satsning på konsumentpolitiken.

5

Den strävade efter att finna

rimliga avvägningar mellan vad det offentliga bör ha i uppgift på konsumentområdet och vad som borde kunna överlåtas till frivilliga organisationer eller handhas av näringslivet genom frivilliga insatser.

4 Dir. 1999:1 och tilläggsdirektiv 1999:77. 5Hela avsnittet är baserat på Starka konsumenter i en gränslös värld (SOU 2000:29).

Det är inte bara den ökande internationaliseringen och Sveriges medlemskap i EU som påverkar konsumentpolitiken. Även marknadernas om- och avregleringar samt den nya informationsteknologin (IT) har medfört stora förändringar för konsumenterna i samhället. Kommittén menade att det är viktigt att den nya teknologin skulle få en framträdande roll för konsumenter i samhället.

För vår utredning, Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster, är det framför allt följande förslag av kommittén som är av intresse:

- Konsumentpolitikens mål - Den svenska konsumentpolitiken internationellt och i EU - Frivilliga organisationer - Produktsäkerhet och - Konsumentinformation om dagligvaror

Konsumentpolitikens mål

Konsumentpolitiken finns inom flertalet områden. Den 13 juni 2001 överlämnade regeringen propositionen 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001–2005. Syftet med det konsumentpolitiska arbetet är bland annat att stödja konsumenterna i deras roll som aktörer på marknaden och brukare av varor och tjänster. De konsumentpolitiska målen ska vara styrande för såväl det nationella konsumentpolitiska arbetet som Sveriges arbete i EU och andra internationella fora. Dessa mål är:

-

Inflytandemålet, att konsumenternas ställning ska stärkas. - Hushållningsmålet, att hushållen ska ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt. - Säkerhetsmålet, att konsumenternas hälsa och säkerhet ska skyddas. - Miljömåle,t att det utvecklas sådana konsumtions- och produktionsmönster så att påfrestningarna på miljön minskar och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling. - Kunskapsmålet, att konsumenterna ska ha tillgång till god vägledning, information och utbildning.

Den konsumentpolitiska kommittén uttryckte att det finns en risk för att konsumentaspekterna inte beaktas i tillräcklig utsträckning när det är fråga om att vidta åtgärder utanför det traditionella kon-

sumentpolitiska området. Därmed menade de att det finns risk för att de konsumentpolitiska insatserna försvagas eller till och med motverkas. Som förslag att motverka detta föreslog kommittén bland annat att

-

det i myndigheters instruktioner ska hänvisas till de konsumentpolitiska målen,

-

de konsumentpolitiska målen ska beaktas på alla områden och gälla för såväl det nationella som det svenska konsumentpolitiska arbetet i internationella sammanhang, och att

-

de nu gällande konsumentpolitiska målen ska utökas med ett mål som tar sikte på att tillgodose konsumenters behov av bra utbildning, information och vägledning.

Det sker stora förändringar på marknaden i dag. Mycket talar för att takten på förändringarna kommer att öka. Det var länge sedan den svenska marknaden kunde ses som en från övriga världen skild marknad. Internationaliseringen och den nya informationsteknologin innebär att marknaden i dag består av hela världsmarknaden. Detta innebär att konsumenter möts av snabba förändringar i utbud av varor och tjänster.

Det är en viktig utgångspunkt för konsumentpolitiken att den både är tillgänglig för och också kommer alla konsumenter till del. Kommittén underströk att det visserligen är lämpligt att rikta insatser till de konsumenter som har det största behovet av stöd inom ett viss område. Men, eftersom behoven inte är statiska, bör de konsumentpolitiska insatserna genomföras först efter undersökningar och analyser av eventuella behov.

Kommittén framhöll att Konsumentverket borde få en samordnade och pådrivande roll vid konsumentfrågor och att det är viktigt att verket följer utvecklingen på de olika marknaderna, för att på så sätt kunna agera när det finns behov. Kommittén menar att det vore bra om Konsumentverket kunde föra en kontinuerlig dialog med andra myndigheter, som arbetar med frågor som har betydelse från konsumentsynpunkt. På så sätt skulle det vara möjligt för verket att både få information om vad som händer på flertalet områden och också få vara med om att utveckla konsumentområdet utöver det traditionella.

Den svenska konsumentpolitiken internationellt och i EU

Det första konsumentpolitiska programmet i EU antogs år 1975. Då fastslogs de grundläggande konsumenträttigheterna: skyddet för hälsa och säkerhet, skyddet av ekonomiska intressen, rätten till reklam och skadestånd, rätten till information och utbildning samt rätten till inflytande.

Under 1980-talet utformades en ny metod för harmonisering av lagar och andra författningar. Direktiv som rör människors liv, hälsa och säkerhet får endast fastställa de väsentligaste säkerhetskrav som ska ställas på en produkt för att den ska få säljas fritt på marknaden. Tekniska specifikationer ska i stället fastställas efter så kallade harmoniserade standarder. Dessa tas fram av de europeiska standardiseringsorganen.

Genom Amsterdamfördraget blev konsumentpolitiken ett självständigt politikområde inom EU. Enligt artikel 153.1 (tidigare artikel 129 a) ska gemenskapen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning samt deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen.

Gemenskapens befogenheter kom att konkretiseras genom Amsterdamfördraget. Tanken är att gemenskapen ska vidta åtgärder i syfte att uppnå målen om att främja konsumenternas intressen och att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå. Rådet beslutar om åtgärder som kan vara inriktade på att stödja eller komplettera medlemsstaternas politik och/eller övervaka medlemsstaternas nationella politik samt även se till att de gemensamt fattade besluten efterlevs.

Genom kommissionens fjärde handlingsprogram lyftes konsumentpolitiken och blev på så sätt ett fullvärdigt politiskt område, genom att konsumentpolitiken och andra politiska frågor sammanfördes till ett område. Därmed är det tänkt att konsumentpolitiken kommer att få större inflytande inom gemenskapen i framtiden.

På så sätt kommer konsumentpolitiken att utsättas för ett allt större tryck. Det kommer till exempel att ställas större krav på samordning och på ett utökat samarbete mellan olika myndigheter. Kommissionen menar bland annat att konsumenter och företag ska samarbeta i långt större utsträckning än de gör i dag. De ska också agera som jämbördiga parter. Kommittén skriver att konkurrensen visserligen är nödvändig, men den är inte tillräcklig, varken för att tillfredsställa konsumenterna eller för att skapa stabila och innovativa marknader. För att konsumenterna ska kunna vara jämbör-

diga med företagen måste de både ha tillräckliga kunskaper och stå enade.

Det var mot bakgrund av detta som kommittén bland annat föreslog att Sverige bör arbeta för en gemensam marknad som har konsumenternas förtroende och att Sverige också ska arbeta för att konsumenterna ska bli mer medvetna om hur deras konsumtionsmönster påverkar miljön.

Frivilliga organisationer

Det finns i dag ett 50-tal konsumentorganisationer i Sverige. I syfte att stärka och samordna konsumentintresset bildades två paraplyorganisation Sveriges Konsumentråd och Sveriges Konsumenter i

Samverkan. Tanken är att de ska fokusera konsumentproblem och väcka debatt samt skapa opinion i konsumentfrågor. Det är också tänkt att de ska företräda Sveriges konsumenter både nationellt och internationellt.

Sveriges konsumentråd

Sveriges Konsumentråd bildades år 1992 som en fristående partipolitiskt obunden samarbetsorganisation för organisationer som företräder sina medlemmars intressen ur ett konsumentperspektiv.

Rådets uppgift är bland annat att påverka konsumentfrågorna i EU. För närvarande ingår 21 organisationer i Sveriges Konsumentråd:

- Arbetarnas bildningsförbund (ABF), - De handikappades riksförbund (DHR), - Halmstads Konsumentråd, - Handikappförbundens samarbetsorgan, - Hushållningssällskapens förbund, - Hyresgästföreningen, - Kilen – Konsumentinstitutet läkemedel och hälsa, - Konsumentföreningen Väst, - Konsumentgillesförbundet, - Konsumentgruppen i Nyköping, - Kooperativa förbundet (KF), - Landsorganisationen (LO), - Pensionärernas riksorganisation (PRO), - Riksförbundet för barn, ungdomar och vuxna (FUB),

- Riksförbundet hem och samhälle, - Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige (SIOS), - Samverkansforum för kvinnor i Sverige (SAMS), - Studieförbundet vuxenskolan, - Sveriges pensionärsförbund, - Synskadades riksförbund - Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Sveriges konsumentråd arbetar för att öka konsumenternas ställning på marknaden genom att de bland annat

- bedriver upplysning och opinionsbildning i konsumentpolitiska frågor, - framför synpunkter på såväl offentligt som privat producerade varor och tjänster, - verkar för varors och tjänsters tillgänglighet för alla, - främjar produktions- och konsumtionsmönster som minskar påfrestningar på miljön i syfte att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling, - deltar aktivt i det europeiska och internationella samarbetet på konsumentområdet, och - påverkar myndigheter, institutioner och näringslivets organisationer i frågor som är av betydelse för konsumenter.

Sveriges konsumentråd arbetar huvudsakligen med övergripande frågor när det gäller att bevaka konsumenternas intressen i Sverige och EU. Bland annat arbetar de med att utveckla rollen som konsumentföreträdare genom att samordna konsumentrepresentationen i olika organ. Sveriges konsumentråd har regelbundna kontakter med Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, riksdagen, regeringen, Nordiska konsumentutskottet, myndigheter, utredningar, näringslivet, organisationer och andra aktörer inom det konsumentpolitiska området.

Sveriges konsumentråd har länge prioriterat arbetet med livsmedel, allmännyttiga tjänster där blicken har varit riktad på om- och avregleringar och konkurrensutsättning av tidigare reglerade tjänster, IT, reklam och standardisering.

Sveriges konsumenter i samverkan

Sveriges konsumenter i samverkan (tidigare Konsumenter i samverkan) bildades efter ett initiativ av Konsument-Forum år 1993. I organisationen ingår 24 organisationer och stödorganisationer.

Organisationen Förbundet djurens rätt med omkring 53 000 medlemmar är den största organisationen inom Sveriges konsumenter i samverkan. Följande organsiationer ingår i Sveriges konsumenter i samverkan:

- Biodynamiska föreningen, - Centrum för ekologisk teknik, - Förbundet djurens rätt (tidigare Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök), - Ekobanken, - Enzymen levande föda, - Familjejordbrukarnas riksförbund, - Framtiden i våra händer, - Frihet till hälsa, - Frisksportförbundet, - Förbundet Sveriges småbrukare, - Föreningen patientens rättigheter, - Hälsofrämjandet, - Hälsorörelsens ungdomsförbund, - JAK Banken, - Kommittén för alternativ medicin (KAM), - Konsument-Forum, - Miljöförbundet jordens vänner, - Nordiska sparlån, - Stockholmsföreningen för ekologisk teknik, - Svenska bankkunders riksförbund, - Svenska Demeterförbundet, - Svenska vegetariska föreningen, - Unga allergiker och - Veganföreningen i Sverige.

Organisationen har som mål att öka konsumentinflytandet på marknaden och i politiken. I sitt arbete verkar de bland annat för att upprätthålla kraven på god kvalitet, rättmätig och ärlig information om varor och tjänster. De ställer även krav på att konsumenter ska ha rätt att delta i beslutsprocessen. Sveriges konsumenter i samverkan arbetar således med att

- bevaka och aktualisera konsumentfrågor, - fokusera konsumtionens mål och konsekvenser, - fokusera konsumenternas möjligheter att påverka, - informera, bilda opinion och samordna aktioner, samt - arbeta för ett ökat konsumentinflytande.

Även Sveriges konsumenter i samverkan arbetar över ett tämligen vittomfattande område. Arbetet är emellertid fokuserat på frågor om internationell handel. Därmed har frågor om standardisering och reglering (Codex) fått en särskilt framträdande plats. I likhet med Sveriges konsumentråd arbetar även Sveriges konsumenter i samverkan med miljö- och hälsoaspekter på livsmedel. Ett annat viktigt område för Sveriges konsumenter i samverkan är sjukvården och folkhälsan. Såsom vi nämnde i det tidigare, har Sveriges konsumenter i samverkan även valt att fokusera frågor om hur konsumenter ska kunna påverka den lokala och globala samhällsutvecklingen mot en mer ekologisk, etisk och socialt hänsynsfull utveckling i samhället, produktionen och handeln.

Produktsäkerhet

Ett av de övergripande målen för såväl den svenska konsumentpolitiken som inom EU är att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet. Som en följd av EU-samarbetet har också kraven på konsumentpolitiska insatser på produktsäkerhetsområdet ökat. Bland annat har Konsumentverkets tillsynsansvar kommit att öka i takt med att det har införts nya regler.

Den europeiska konsumentpolitiken uttrycks i Amsterdamfördraget (artikel 153.1 [tidigare artikel 129 a]). Där stadgas bland annat att:

…för att främja konsumenternas intressen och säkerhet ska gemenskapen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att främja deras rätt till information och deras rätt att organisera sig.

I Kommissionens handlingsplan för åren 1999-2001 framhålls insatserna för att åstadkomma säkrare produkter och säkrare tjänster som prioriterade. Med anledning av att det europeiska samarbetet bland annat ställer krav på att olika produkter uppfyller de fast-

ställda säkerhetskraven, har kraven på de nationella myndigheterna också ökat i det här avseendet.

Arbetet med den europeiska standardiseringen är tänkt att bli allt viktigare och har också kommit att inta en synnerligen central plats. Regler som rör människors liv, hälsa och säkerhet ska stå i samklang med säkerhetskraven på varor och tjänster. Detta ställer i sin tur krav på att regeringen tillser att de nationella myndigheterna fullföljer sina skyldigheter att kontrollera säkerheten hos varor och tjänster.

I budgetpropositionen från 1995 markerar regeringen vikten av att Konsumentverket fullföljer sina skyldigheter i det här avseendet och arbetar för en effektiv marknadskontroll.

Konsumentverket och frågor om säkerhet

Konsumentverkets produktsäkerhetsarbete utgår från behovet att minska antalet produktrelaterade olyckor i samhället och att tillförsäkra konsumenterna en marknad med säkra varor och tjänster. Ur ett EG-rättsligt perspektiv är det viktigt att den fria rörligheten av varorna är säker och att säkerhetsaspekterna är förhållandevis lika över samtliga länder inom unionen.

Konsumentverket arbetar utifrån en strategi om produktsäkerhet för skaderapportering, produktsäkerhetsforskning, standardisering, marknadskontroll och konsumentinformation. Barn, ungdomar och äldre är särskilt prioriterade grupper för Konsumentverket.

Regeringen har pekat på att medverkan i det europeiska standardiseringsarbetet är tänkt att bli allt mer centralt. Standardiseringen har också fått en ny betydelse när det gäller regler som rör människors liv, hälsa och säkerhet. Ett viktigt mål för standardiseringsarbetet är enligt regeringen att säkerställa höga krav på säkerhet, i synnerhet när det gäller sådana produkter som är avsedda för barn. Arbetet med standardiseringen är även centralt för att möjliggöra tillgängligheten av produkter för personer med funktionshinder.

Skaderapporteringssystemet inom EU (European Home and Leisure Accident Surveillance [EHLASS]) innehåller information från vissa sjukhus i medlemsländerna om vilka varor som har varit inblandade i hem- och fritidsolyckor. Tanken är att statistiken ska ligga till grund för att utveckla säkrare produkter inom unionen.

Konsumentinformation om dagligvaror

EU:s mål att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom att bland annat främja konsumenternas rätt till information och utbildning ligger helt i linje med konsumentorganisationernas krav på vederhäftig och fullvärdig information om varors innehåll. Gruppen konsumenter är inte homogen, det finns exempel på grupper av konsumenter som är mer utsatta än andra grupper. Allergiker och personer med överkänslighet utgör två exempel på sådana grupper.

Regeringen har även framhållit möjligheten till god hälsa hos konsumenterna som ett av de viktigaste konsumentpolitiska målen. Hälsoproblem kan vara en effekt av skadliga egenskaper hos till exempel varor. Det är också viktigt att varor deklareras på ett fullvärdigt sätt. Vid felaktiga eller ofullständiga innehållsdeklarationer finns det risk för att enskilda individers hälsa står på spel. Särskilt allvarlig kan effekten bli för dem som är överkänsliga mot ett visst/a ämne/n. För att kunna fylla målen om tillfredsställande information om varors innehåll föreslog den konsumentpolitiska kommittén bland annat att

6

-

Konsumentverket ska ges i uppdrag att ta fram rekommendationer

dels om information om dagligvaror till grupper som är i behov av särskilt stöd, dels om hur tillgången till tydlig varuinformation kan förbättras i dagligvarubutikerna.

-

Konsumentverket ges rätt att meddela närmare föreskrifter om hur och var prisinformation ska lämnas vid handel på Internet samt att

-

Konsumentverket ges i uppdrag att inleda en dialog med företrädare för näringslivet i syfte att undersöka intresset för och behovet av ett Internetbaserat varudeklarationssystem i Sverige efter dansk förebild.

Dansk Varefakta Naevn

År 1957 bildades Dansk Varefakta Naevn (DVN) i Danmark.

7

DVN har som mål att verka för frivillig användning av upplysande märkning av produkter och tjänster till konsumenter. Märkningen består av innehållsdeklarationer och/eller information om varor.

6Starka konsumenter i en gränslös värld(SOU 2000:29), sid 22. De två sistnämnda punkterna är förslag som lades av Utredningen gällande konsumentinformation om dagligvaror, Märk väl! (1999:7). 7Starka konsumenter i en gränslös värld (SOU 2000:29) och http://www.varefakta.dk.

Tanken är att konsumenterna ska kunna ta del av kontrollerade upplysningar för att kunna göra så rationella val som möjligt.

DVN består av ett representantskap, en styrelse och ett sekretariat. I representantskapet ingår företrädare för bland andra industri-, handels- och konsumentorganisationer. Därutöver samarbetar DVN med andra myndigheter och forskningsinstitut.

DVN utarbetar föreskrifter för varor. För närvarande finns det omkring 125 föreskrifter som var för sig täcker en viss produktgrupp, till exempel livsmedel. Föreskrifterna är bindande för dem som ingår i organisationen. Föreskrifterna utarbetas mot bakgrund av aktuella regler på området samt krav från representantskapets organisationer och andra intressenter. Mot bakgrund av föreskrifterna fastställer DVN deklarationer, VAREFAKTA, för olika varor.

VAREFAKTA är ett så kallat varumärke och tilldelas endast varor som är kontrollerade och godkända i vissa laboratorier eller provningsinstitut. Sedan en vara har erhållit märket VAREFAKTA görs stickprovskontroller någon gång per år.

Verksamheten finansieras huvudsakligen genom licensintäkter från verksamhetens producenter (kunder).

8

Erhvervsministeriet och

de organsiationer som ingår i representantskapet bidrar även ekonomiskt till DVN:s verksamhet.

I syfte att öka kunskapen/sprida information om DVN:s verksamhet avsätts en del medel för marknadsföring (via TV, tidningar och undervisningsmaterial) i syfte att locka konsumenterna att nyttja DVN:s information. På så sätt sprids informationen om VAREFAKTA, vilket även får till följd att intresset för DVN:s tjänster ökar. Därmed ökar också intresset från andra kunder, varvid nya varor kan komma att bli föremål för den aktuella märkningen. Hela 80 procent av den danska befolkningen känner till varumärket VAREFAKTA.

8 På samma sätt som inom handeln i Sverige skiljs begreppen kunder och konsumenter åt.

Information om märkning

År 1998 togs initiativet till ett danskt IT-projekt i samarbete mellan DVN och det danska företaget Bording Data A/S. Projektet syftade till att

- underlätta för konsumenterna att överblicka de märken som florerar på marknaden för att på så sätt - underlätta den elektroniska handeln med hjälp av Internet

Tanken är att konsumenterna skulle kunna få information om innebörden av en viss märkning (såväl den obligatoriska som frivilliga). Informationen ska både innehålla uppgifter om vilka kriterier som gäller för ett visst märke och om det förekommer några regler (lagar eller andra föreskrifter) på området.

Informationen om de aktuella varorna var tänkt att överföras från aktuella producenter, importörer, grossister och liknande till en central databas.

På så sätt ska det underlättas för konsumenterna att sortera informationen om olika varor på marknaden. Det var alltså tänkt att konsumenterna skulle kunna söka information om varor mot bakgrund av vad varorna består av.

Kostnaderna för projektet, som delvis var finansierat av EUmedel, beräknades uppgår till 4,5 miljoner danska kronor. Projektet avslutades i och med framarbetandet av ett datorprogram. Tanken är att producenter ska få möjlighet att lägga in uppgifter om produkter och märken. Vi menar att det kan finnas anledning att överväga en svensk samordning av märken, märkningssystem och certifieringsordningar i Sverige utifrån den nu givna modellen.

Checklista vid jämställdhetsmärkning – revision av generella jämställdhetskriterier

Nedanstående checklista är visserligen inte uttömmande, men bör ändå kunna komma att tjäna som vägledning vid utformning av de generella kriterier som bör ligga till grund för jämställdhetsmärkningen respektive certifiering i jämställdhetshänseende vid arbetsställen. Frågorna i checklistan är utformade mot bakgrund av en anställningssituation. Det betyder att de måste omformuleras för att anpassas till andra verksamhetsformer till exempel en ideell förening.

Checklistan är utformad mot bakgrund av ett poängsystem. Det krävs att verksamheter erhåller poängen 3 på samtliga frågor för att bli föremål för jämställdhetsmärkning enligt det första steget. Poängen är således tänkt att tjäna som underlag för att se hur långt verksamheten har nått i jämställdhetsarbetet. Därutöver kan poängen tjäna som mätinstrument för den enskilda verksamhetens jämställdhetsarbete i såväl internt som externt hänseende.

Verksamheten kan till exempel illustrera sitt jämställdhetsarbete för sina medlemmar eller anställda med hjälp av medelvärden. Poängsystemet gör det även möjligt att belysa hur jämställdhetsarbetet har utvecklats över de olika åren.

Det är även tänkbart att verksamheten skulle vilja visa hur långt den har nått med sitt jämställdhetsarbete för dem som finns utanför verksamheten (externt). På så sätt skulle poängsystemet kunna bli som en måttstock på verksamhetens jämställdhetsarbete. Poängsystemet skulle även kunna användas för att jämföra olika verksamheter med varandra.

Checklista för revision av generella jämställdhetskriterier

Graden av överensstämmelse har översatts till ett poängsystem enligt följande:

1. motsvarar stämmer inte alls

2. motsvarar stämmer i väldigt liten utsträckning

3. motsvarar stämmer till en viss del

4. motsvarar stämmer i stor utsträckning

5. motsvarar överensstämmer i dess helhet.

Kriterium Grad av överensstämmelse

4 Jämställda arbetsförhållanden/poäng

1 2 3 4 5

Målformulering

Det finns en målformulering för hur verksamhetens arbetsförhållanden ska vara utformade ur jämställdhetshänseende

Intern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsförhållanden ska vara utformade ur jämställdhetshänseende, är tillgänglig för samtliga anställda

Extern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsförhållanden ska vara utformade ur jämställdhetshänseende, är tillgänglig för verksamhetens kunder eller andra intressenter

Kännedom

Målformuleringen, för hur arbetsförhållanden ska vara utformade ur jämställdhetshänseende, är väl känd bland de anställda

Kartläggning

Arbetsförhållandena är kartlagda ur jämställdhetshänseende i jämställdhetsplanen

Åtgärder/metoder

Jämställdhetsplanen innehåller konkreta uppgifter om hur arbetsförhållandena ska förbättras ur jämställdhetshänseende

Tidsramar

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om inom vilken tid som de föreslagna åtgärderna, att förbättra arbetsförhållandena ur jämställdhetshänseende, ska vara genomförda

Ansvariga

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om vem/vilka som är ansvarig/a för att de föreslagna åtgärderna att förbättra arbetsförhållandena ur jämställdhetshänseende genomförs

Utvärdering

De föreslagna åtgärderna i föregående års jämställdhetsplan, att arbetsförhållandena ska lämpa sig för både kvinnor och män, har uppnåtts

Kriterium Grad av överensstämmelse

5 Föräldraledighet/poäng

1 2 3 4 5

Målformulering

Det finns en målformulering för hur arbetsgivaren ska verka för att underlätta för såväl kvinnliga som manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap

Intern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska verka för att underlätta för kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap, är tillgänglig för samtliga anställda

Extern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska verka för att underlätta för kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap, är tillgänglig för verksamhetens kunder eller andra intressenter

Kännedom

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska verka för att underlätta för kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap är väl känd bland de anställda

Kartläggning

Det finns en kartläggning av hur arbetsgivaren arbetar med att underlätta för kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap

Åtgärder/metoder

Jämställdhetsplanen innehåller konkreta uppgifter om hur arbetsgivaren ska arbeta med att underlätta för kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap

Tidsramar

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om inom vilken tid som de föreslagna åtgärderna, för att underlätta för kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap ska genomföras

Ansvariga

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om vem/vilka som är ansvarig/a för att de föreslagna åtgärderna för att underlätta för kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap genomförs

Utvärdering

De föreslagna åtgärderna i föregående års jämställdhetsplan, att arbetsgivaren ska underlätta för kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap, har uppnåtts

Kriterium Grad av överensstämmelse

6 Sexuella trakasserier/poäng

1 2 3 4 5

Målformulering

Det finns en målformulering för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier

Intern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier, är tillgänglig för samtliga anställda

Extern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier, är tillgänglig för verksamhetens kunder eller andra intressenter

Kännedom

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier är väl känd bland de anställda

Kartläggning

Det finns en kartläggning av hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier

Åtgärder/metoder

Jämställdhetsplanen innehåller konkreta uppgifter om hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier

Tidsramar

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om inom vilken tid som de föreslagna åtgärderna, för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier, ska vara genomförda

Ansvariga

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om vem/vilka som är ansvarig/a för att de föreslagna åtgärderna för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier genomförs

Utvärdering

De föreslagna åtgärderna i föregående års jämställdhetsplan, att arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier, har uppnåtts

Kriterium

Grad av överensstämmelse

6 Trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering/poäng

1 2 3 4 5

Målformulering

Det finns en målformulering för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering

Intern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering, är tillgänglig för samtliga anställda

Extern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering, är tillgänglig för verksamhetens kunder eller andra intressenter

Kännedom

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering är väl känd bland de anställda

Kartläggning

Det finns en kartläggning av hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering

Åtgärder/metoder

Jämställdhetsplanen innehåller konkreta uppgifter om hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering

Tidsramar

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om inom vilken tid som de föreslagna åtgärderna, för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering, ska vara genomförda

Ansvariga

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om vem/vilka som är ansvarig/a för att de föreslagna åtgärderna för hur arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering genomförs

Utvärdering

De föreslagna åtgärderna i föregående års jämställdhetsplan, att arbetsgivaren ska förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering, har uppnåtts

Kriterium Grad av överensstämmelse

7 Utbildning och kompetensutveckling/poäng 1 2 3 4 5

Målformulering

Det finns en målformulering för hur arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare

Intern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare, är tillgänglig för samtliga anställda

Extern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare, är tillgänglig för verksamhetens kunder eller andra intressenter

Kännedom

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare är väl känd bland de anställda

Kartläggning

Det finns en kartläggning av hur arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare

Åtgärder/metoder

Jämställdhetsplanen innehåller konkreta uppgifter om hur arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare

Tidsramar

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om inom vilken tid som de föreslagna åtgärderna, för hur arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare, ska vara genomförda

Ansvariga

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om vem/vilka som är ansvarig/a för att de föreslagna åtgärderna för hur arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare genomförs

Utvärdering

De föreslagna åtgärderna i föregående års jämställdhetsplan, att arbetsgivaren ska använda sig av utbildning, kompetensutveckling eller andra åtgärder för att främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kategorier av arbetstagare, har uppnåtts

Kriterium Grad av överensstämmelse

8 Anställningsförfaranden/poäng

1 2 3 4 5

Målformulering

Det finns en målformulering för hur arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män

Intern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män, är tillgänglig för samtliga anställda

Extern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män, är tillgänglig för verksamhetens kunder eller andra intressenter

Kännedom

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män är väl känd bland de anställda

Kartläggning

Det finns en kartläggning av hur arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män

Åtgärder/metoder

Jämställdhetsplanen innehåller konkreta uppgifter om hur arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män

Tidsramar

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om inom vilken tid som de föreslagna åtgärderna, för hur arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män, ska vara genomförda

Ansvariga

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om vem/vilka som är ansvarig/a för att de föreslagna åtgärderna för hur arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män genomförs

Utvärdering

De föreslagna åtgärderna i föregående års jämställdhetsplan, att arbetsgivaren ska verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män, har uppnåtts

Kriterium Grad av överensstämmelse

9 Positiv särbehandling/poäng

1 2 3 4 5

Målformulering

Om det är så att det inte råder i huvudsak jämn fördelning mellan kvinnor och män i en viss typ av arbete eller inom en viss kategori av arbetstagare ska det finnas en målformulering för hur arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet

Intern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet, är tillgänglig för samtliga anställda

Extern tillgänglighet

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet, är tillgänglig för verksamhetens kunder eller andra intressenter

Kännedom

Målformuleringen, för hur arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet, är väl känd bland de anställda

Kartläggning

Det finns en kartläggning av hur arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet

Åtgärder/metoder

Jämställdhetsplanen innehåller konkreta uppgifter om hur arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet

Tidsramar

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om inom vilken tid som de föreslagna åtgärderna, för hur arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet, ska vara genomförda

Ansvariga

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om vem/vilka som är ansvarig/a för att de föreslagna åtgärderna för hur arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet genomförs

Utvärdering

De föreslagna åtgärderna i föregående års jämställdhetsplan, att arbetsgivaren vid nyanställningar ska verka för att uppmuntra sökande av det underrepresenterade könet, har uppnåtts

Kriterium Grad av överensstämmelse

10 Lön och andra anställningsvillkor/poäng 1 2 3 4 5

Målformulering

Det finns en målformulering om hur arbetsgivaren ska kunna upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män

Intern tillgänglighet

Målformuleringen, att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män, är tillgänglig för samtliga anställda

Extern tillgänglighet

Målformuleringen, att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män, är tillgänglig för verksamhetens kunder eller andra intressenter

Kännedom

Målformuleringen, att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män är väl känd bland de anställda

Kartläggning

Kvinnors och mäns löner och övriga anställningsvillkor finns kartlagda i jämställdhetsplanen

Åtgärder/metoder

Jämställdhetsplanen innehåller konkreta uppgifter om hur kvinnors och mäns löner och övriga anställningsvillkor ska förbättras

Tidsramar

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om inom vilken tid som de föreslagna åtgärderna, vad beträffar kvinnors och mäns löner och övriga anställningsvillkor, ska vara genomförda

Ansvariga

Jämställdhetsplanen innehåller uppgifter om vem/vilka som är ansvarig/a för att kvinnors och mäns löner och övriga anställningsvillkor vad beträffar arbetsförhållandena genomförs

Utvärdering

De föreslagna åtgärderna i föregående års jämställdhetsplan, att arbetsgivaren ska undersöka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i kvinnors och mäns löner och övriga anställningsvillkor, har uppnåtts

Checklista vid jämställdhetsmärkning – revision av specifika varu- och tjänstekriterier

Nedanstående checklista är visserligen inte uttömmande, men bör ändå kunna komma att tjäna som vägledning vid utformning av branschspecifika checklistor för revision av specifika varu- och tjänstekriterier vid jämställdhetsmärkning.

Varor

Ja Nej

Inledande frågor om den aktuella varan

Varan är endast tänkt att användas av kvinnor

Varan är endast tänkt att användas av män

Varan är tänkt att användas av både kvinnor och män

Varor som är tänkta att endast användas av kvinnor

Kvinnornas andel uppgick till minst 50 procent vid den slutliga utprovningen av varan

Varan är anpassningsbar till såväl kvinnors som mäns fysiologiska förutsättningar

Varor som är tänkta att endast användas av män

Männens andel uppgick till minst 50 procent vid den slutliga utprovningen av varan

Varan är anpassningsbar till såväl kvinnors som mäns fysiologiska förutsättningar

Varor som är tänkta att användas av både kvinnor och män

Det var lika många kvinnor som män som ingick i försöksgruppen vid den slutliga utprovningen av varan

Varan är anpassningsbar till såväl kvinnors som mäns fysiologiska förutsättningar

Tjänster

Ja Nej

Inledande frågor om den aktuella tjänsten

Tjänsten är tänkt att endast användas av kvinnor

Tjänsten är tänkt att endast användas av män

Tjänsten är tänkt att användas av både kvinnor och män

Tjänster som är tänkta att endast erbjudas kvinnor

Tjänsten har utformats i samråd med företrädare för grupper av brukare med jämn könsfördelning (50-50)

Brukare av tjänsten har rätt att framställa önskemål om att få hjälp av en företrädare för verksamheten av det egna könet

Brukares önskemål om att få hjälp av en företrädare av det egna könet tillgodoses alltid

Brukare informeras alltid om rätten att få hjälp av en företrädare av det egna könet

Verksamheten gör årligen en utvärdering av hur många kvinnor respektive män som har framställt önskemål om att ta del av tjänsten

Det är endast kvinnor som har framställt önskemål om att ta del av tjänsten

Verksamheten avsätter lika mycket medel för att utveckla tjänster som är specifikt anpassade till män respektive kvinnor

Tjänster som är tänkta att endast erbjudas män

Tjänsten har utformats i samråd med företrädare för grupper av brukare med jämn könsfördelning (50-50)

Brukare av tjänsten har rätt att framställa önskemål om att få hjälp av en företrädare för verksamheten av det egna könet

Brukares önskemål om att få hjälp av en företrädare av det egna könet tillgodoses alltid

Brukare informeras alltid om rätten att få hjälp av en företrädare av det egna könet

Verksamheten gör årligen en utvärdering av hur många kvinnor respektive män som har framställt önskemål om att ta del av tjänsten

Det är endast män som har framställt önskemål om att ta del av tjänsten

Verksamheten avsätter lika mycket medel för att utveckla tjänster som är specifikt anpassade till män respektive kvinnor

Tjänster som är tänkta att erbjudas både kvinnor och män

Tjänsten har utformats i samråd med företrädare för grupper av brukare med jämn könsfördelning (50-50)

Brukare av tjänsten har rätt att framställa önskemål om att få hjälp av en företrädare för verksamheten av det egna könet

Brukares önskemål om att få hjälp av en företrädare av det egna könet tillgodoses alltid

Brukare informeras alltid om rätten att få hjälp av en företrädare av det egna könet

Verksamheten gör årligen en utvärdering av hur många kvinnor respektive män som har framställt önskemål om att ta del av tjänsten

Det är lika många kvinnor som män som har framställt önskemål om att ta del av tjänsten

Enkät – Jämställda konsumentval

Jämlikhet och jämställdhet är två begrepp som ofta blandas samman. Jämlikhet innebär att alla människor har lika värde oavsett klass, kön, ras, etnicitet, religion, social tillhörighet, sexuell läggning. Jämställdhet är ett begrepp som faller in under jämlikhetsbegreppet men det rör endast förhållanden mellan män och kvinnor. Jämställdhet innebär att män och kvinnor har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter att

- ha ett arbete som ger ekonomiskt oberoende - vårda hem och barn - delta i politiska, fackliga och andra aktiviteter i samhället.

År 1995 utnämndes Sverige till världens mest jämställda land. Men samtidigt, som Sverige ligger långt fram med jämställdhetsarbetet, är Sverige också ett av de mest könssegregerade länderna i världen; kvinnor och män arbetar ofta inom helt olika arbetsområden. De har också vitt skilda arbetsuppgifter och ansvarsområden.

Idag är det möjligt att köpa s.k. miljömärkta varor, EUs märke EU-blomman, Föreningen Kravs produkter Krav, den svenska Naturskyddsföreningens märke Bra miljöval/Falken och den nordiska Svanen utgör ett par exempel på miljömärken.

Det finns ännu inga möjligheter att handla produkter eller välja tjänster som har utformats för att passa både kvinnor och män. Den här enkäten är tänkt att belysa konsumenters intresse för att handla varor eller ta del av tjänster som uppfyller vissa krav ur jämställdhetshänseende.

1 Handlar Du någon gång varor som är miljömärkta

1

Ja, i princip alltid

2 Ja, någon gång ibland 3 Nej, aldrig

Kvinnors och mäns kroppar kan emellanåt reagera olika på läkemedel. Idag är endast ett fåtal läkemedel testade på kvinnor när de kommer ut på marknaden. Det har hänt att läkemedel som har varit testade och godkända har lett till biverkningar hos just kvinnor.

2 Skulle Du kunna tänka Dig att be Din läkare att föreskriva läkemedel som var utprovade för både kvinnor och män?

1 Ja, säkert 2 Ja, kanske 3 Nej, aldrig 4 Vet ej

3 Skulle Du kunna tänka Dig att på Apoteket köpa receptfria läkemedel som var utprovade för både kvinnor och män?

1 Ja, säkert 2 Ja, kanske 3 Nej, aldrig

4 Vet ej

4 Skulle Du kunna tänka Dig att köpa naturmedicin som var utprovad för både kvinnor och män?

1 Ja, säkert 2 Ja, kanske 3 Nej, aldrig 4 Vet ej

I princip alla möbler som finns på marknaden är utformade med en 180 cm lång man i 50-årsåldern som förebild. Det betyder att stora flertalet kvinnor, men även en del män, är så korta att de drabbas av onda ryggar på grund av att bord, stolar, fåtöljer, soffor, diskbänkar har utformats föra att vara funktionella för andra än dem själva.

5 Skulle Du kunna tänka Dig att köpa möbler/kontorsredskap som var utprovade för både kvinnor och män?

Ja, jag skulle säkert välja möbler/kontorsredskap som var anpassningsbara för både kvinnor och män

2 Ja, jag skulle kanske välja möbler/kontorsredskap som var anpassningsbara för både kvinnor och män 3 Nej, jag skulle förmodligen inte bry mig om huruvida möblerna/kontorsredskapen var anpassningsbara för både kvinnor och män 4 Vet ej

Whiplash/pisksnärt är beteckningen för en rörelse som halsrygg och huvud utför och som till exempel kan drabba nacken i samband med trafikolyckor. Flertalet bilstolar, nackstöd och krockkuddar har utformats med en 180 cm lång och 78 kg tung man som förebild. De som inte når upp till denna vikt eller längd löper en avsevärd risk att utsättas för just whiplashskada.

6 Skulle Du kunna tänka Dig att köpa en bil som var anpassningsbar för både kvinnor och män?

1

Ja, jag skulle säkert välja en bil som var anpassningsbar för både kvinnor och män

2 Ja, jag skulle kanske välja en bil som var anpassningsbar för både kvinnor och män 3 Nej, jag skulle förmodligen inte bry mig om huruvida bilen var anpassningsbar för både kvinnor och män 4 Vet ej 5 Ej aktuellt, jag har inte för avsikt att köpa någon bil

Omkring 925 000 kvinnor betalar regelbundet in pengar till pensionsförsäkringar. Men även om de betalar in lika mycket som männen i premier till försäkringsbolagen erhåller de lägre ersättning när de går i pension. I en debattartikel i DN nämns följande räkneexempel: en man och en kvinna sparar vardera 500 kr i månaden i tjugo år. Mannen får 1 76 kr mer per år i pension. På tio år blir skillnaden 11 760 kr. Motiveringen till att kvinnor erhåller lägre pension än män är att kvinnor lever längre än män och att pensionen av den anledningen generellt sett ska betalas ut till kvinnorna under en längre tid än till männen.

7 Skulle Du kunna tänka Dig att välja en pensionsförsäkring som berättigade kvinnor och män lika hög pension?

1 Jag skulle säkert välja den pensionsförsäkring som gav

kvinnor och män lika hög pension

2 Jag skulle kanske välja den pensionsförsäkring som

gav kvinnor och män lika hög pension

3 Jag skulle förmodligen inte bry mig om

huruvida pensionsförsäkringen gav kvinnor och män lika hög pension

4 Vet ej 5 Ej aktuellt, jag har inte för avsikt att placera mina pengar i någon pensionsförsäkring

Unga män, utsätts för misshandel av obekanta personer i långt större utsträckning än kvinnor. Den misshandel som män drabbas av sker nästan uteslutande utomhus. När kvinnor utsätts för våld sker det i stället vanligtvis inomhus och av manliga personer i kvinnornas närhet.

Försäkringspremier fastställs efter att försäkringsbolaget har gjort s.k. riskbedömningar. Det betyder bl.a. att kvinnor och män ofta betalar olika höga premier.

8 Skulle Du kunna tänka Dig att teckna en försäkring som innebar att män och kvinnor betalade lika hög försäkringspremie?

1 Ja, säkert 2 Ja, kanske 3 Nej, aldrig 4 Vet ej 5

Ej aktuellt, jag inte för avsikt att teckna någon försäkring

Det påstås att kvinnor har svårare än män att erhålla lån för att starta bolag? Trots det anses kvinnor vara mer pålitliga som låntagare än män. Kvinnor lånar nämligen sällan mer pengar än vad de behöver och fullgör i princip alltid sina förpliktelser enligt avtalen.

9 Skulle Du kunna tänka Dig att välja att placera Dina pengar i en bank som lånade ut pengar till män och kvinnor på lika villkor?

1 Ja, säkert 2 Ja, kanske 3 Nej, aldrig 4 Vet ej 5

Ej aktuellt, jag har inte för avsikt att placera mina pengar i någon bank

Den 1 januari 1992 infördes en skyldighet för arbetsgivare att arbeta aktivt för jämställdhet i arbetslivet. Samtliga arbetsgivare som har minst tio (10) anställda är skyldiga att upprätta en s.k. jämställdhetsplan.

Planen ska vara anpassad till den enskilda arbetsplatsen. Den ska bl.a. innehålla uppgifter om hur många män och kvinnor som arbetar vid arbetsplatsen. Det ska också framgå om männen och kvinnorna har lika stora möjligheter att vidareutbilda sig, hur könsfördelningen ser ut vid de olika nivåerna, om det förekommer sexuella trakasserier samt om män och kvinnor erhåller lika hög ersättning när de utför arbete som är lika eller kan betraktas som likvärdigt.

10 Skulle Du kunna tänka Dig att köpa produkter eller använda Dig

av tjänster som produceras/utförs vid verksamheter där det finns en upprättad jämställdhetsplan?

1 Ja, absolut 2 Ja, kanske 3 Nej, aldrig 4 Vet ej

Terminologi i internationell, europeisk och svensk standard

Terminologi

Det finns ett flertal tekniska begrepp inom ackrediteringsområdet. Här följer en ordlista över de mest centrala och vanligast förekommande inom den internationella, europeiska svenska standarden.

Ackreditering ett formellt erkännande av att ett organ, (laboratorium, certifieringsorgan, besiktningsorgan eller kontrollorgan) är kompetent att utföra specificerade provningar, kalibreringar, mätningar, certifieringar etc. (Utökning av SS-EN 45 020. 16.1)

Provning undersökning för att bestämma en eller flera egenskaper hos en produkt, process eller tjänst enligt specificerad metod. (SS-EN 45 020, 12.1)

Kalibrering åtgärder som fastställer sambandet mellan ett mätinstruments eller ett mätsystems visade storhetsvärden eller värden representerade av ett materialiserat mått, referensmaterial eller motsvarande värden förverkligade genom normaler. (SS 02 01 06, 6.11).

Anm.

1. Resultatet från en kalibrering gör det möjligt att antingen relatera mätstorhetsvärden till visningar eller bestämma korrektioner för visningarna.

2. En kalibrering kan också bestämma andra metrologiska egenskaper, såsom inverkan från influensstorheter.

3. Kalibreringsresultat kan anges i ett dokument som ibland benämns kalibreringsbevis eller kalibreringsrapport.

Spårbarhet egenskap hos ett mätresultat eller hos värdet på en normal varigenom detta kan relateras till angivna referenser, vanligen nationella eller internationella normaler, genom en obruten kedja av jämförelser som alla har angivna osäkerheter. (SS 02 01 06, 6.10)

Anm.

1. Adjektivet spårbar används ofta för att uttrycka begreppet.

2. Den obrutna kedjan av jämförelser kallas spårbarhetskedja.

Mätosäkerhet skattning av bredden på ett värdeområde inom vilket mätstorhetens sanna värde ligger.

Anm. Mätosäkerheten omfattar i allmänhet många komponenter. Vissa av dessa kan skattas med hjälp av mätvärdenas statistiska fördelning och kan karaktäriseras av standardavvikelsen. Skattningar av andra komponenter kan bara grundas på erfarenhet eller annan information. (SS 02 01 06, 3.09)

Justering (av ett mätinstrument) åtgärd att bringa ett mätinstrument i sådant skick att det är lämpligt för sin användning. (SS 02 01 06, 4.30)

Certifiering förfarande genom vilken en tredje part skriftligen försäkrar att en produkt, process, eller tjänst överensstämmer med specificerade krav (EN 45020, 15.1.2)

Tredje part person eller organ som erkänns vara oberoende i förhållande till inblandade parter vad avser det ärende som behandlas.

Anm. De inblandade parterna är vanligtvis leverantör ("första part") och köpare ("andra part"). (SS-EN 45 020, 12.9)

Kontroll mätning, undersökning, provning eller annan bestämning av en eller flera egenskaper hos ett objekt och jämförelse av resultaten med ställda krav för att avgöra om överensstämmelse har uppnåtts för varje egenskap. (ISO 8402, 2.15)

granskning av en produkts konstruktion, av produkt, tjänst, process eller anläggning, och bestämning av överensstämmelse mot specificerade krav på basis av professionell bedömning mot allmänna krav.

Anm 1. Kontroll av processer innefattar personal, lokaler, teknologi och metoder. Anm 2. Kontrollresultaten kan användas som underlag för certifiering.

(SS-EN 45004)

Standard dokument, upprättat i samförstånd och fastställt av erkänt organ, som för allmän och upprepad användning ger regler, vägledningar eller egenskaper för aktiviteter eller deras resultat, i syfte att nå största möjliga reda i ett visst sammanhang.

Anm: Standarder bör baseras på beprövade resultat från vetenskap, teknik och erfarenhet, och syfta till att främja samhällets bästa.

(SS-EN 45020, 3.2)

Standardise- rande organ organ med erkänd standardiseringsverksamhet. (SS-EN 45020, 4.3)

Standardise- ringsorgan standardiserande organ, erkänt på nationell, regional eller internationell nivå, vars huvuduppgift, enligt dess stadgar, är att utarbeta, överföra eller fastställa standarder som görs allmänt tillgängliga.

Anm: Ett standardiseringsorgan kan också ha andra huvuduppgifter

. (SS-EN 45020, 4.4)

Tekniska regler består bl.a. av förordningar, föreskrifter, eller allmänna råd om vad som krävs för att få sälja eller använda en viss vara.

Anm. Tekniska regler med krav på varors utformning, egenskaper, märkning osv. eller med krav på olika förfaranden rörande provning, kontroll och certifiering påverkar handeln mellan länder och ger ofta upphov till handelshinder. (Technical barriers to trade, TBT.)

Anmält organ organisation eller företag med oberoende ställning som uppfyller minimikrav på kompetens i enlighet med gällande EG-direktiv för att utföra provning, certifiering eller besiktning. (engelsk översättning: Notified

Body)

Utsett organ tredjepartsorgan inom ramen för avtal om ömsesidigt erkännande, MRA, som uppfyller kraven för att utföra provning, certifiering eller besiktning mot mottagarlandets krav på produkter (engelsk översättning: Conformity assessment body, CAB).

Kontrollorgan i tredjepartsställning kallas i Sverige för besiktningsorgan. Besiktningens omfattning och vad besiktningsorgan skall göra i processen för bekräftelse av överensstämmelse diskuteras i

Europa. Några länder har begränsat besiktningsorganens verksamhet till sådan verksamhet som inte krävs i EU:s direktiv. I några direktiv uttrycks att provning, kontroll eller certifiering eller övervakning av egenkontroll skall utföras av kontrollorgan. Från EG-kommissionen har man framfört att man skall se på vilka uppgifter organet ifråga skall utföra och inte vad man använt för term i aktuellt direktiv.

Ackrediteringsorganens uppgift är att medverka till att man får förtroende för verksamheten vidcertifieringsorgan, kontrollorgan ochlaboratorier, vilka är direkt eller indirekt inblandade i själva proceduren att bekräfta överensstämmelse. Ytterst är det alltid tillverkaren eller importören som är ansvarig för den produkt denne marknadsför. För produkter med i direktiv eller annan lagstiftning tvingande krav framgår det vanligen i dessa dokument i vilken omfattning produkter skall tillverkardeklareras eller certifieras. I annat fall kommer kraven från "marknaden".

Det finns olika typer av certifieringsorgan med uppgifterna att certifiera. Krav på dem finns för

- produkter, EN 45011:1998 = ISO/IEC Guide 65:1996 - kvalitetssystem, EN 45012:1998 = ISO/IEC Guide 62:1996 - miljöledningssystem ISO/IEC Guide 66:1999 - personer, EN 45013:1989 = ISO/IEC NP 17024

Ett laboratorium utför normalt inte någon bedömning av överensstämmelse utan levererar enbart underlag till tillverkare/importör eller certifieringsorgan som i sin tur utfärdar tillverkardeklarationer resp. certifikat. Däremot kan ett laboratorium intyga om det provade eller kalibrerade objektet uppfyller en av uppdragsgivaren tillhandahållen specifikation. Det finns också områden där myndighetens föreskrifter eller andra dokument klart anger att en bedömning/utvärdering av resultaten skall ingå i rapporten. Då anges oftast villkoren för hur bedömningen skall ske. Ett exempel på detta är Livsmedelsverkets krav på rapportering av dricksvattenanalyser.

Kraven på laboratorier finns i SS-EN ISO/IEC 17025:1999. SWEDACs föreskrifter som fastställer standarden är STAFS 2000:7 och 2000:8.

Problem uppstår ibland för personer som känner väl till kvalitetssäkring enligt ISO 9000-systemet och tillhörande certifiering men inte hela "systemet för bedömning av överensstämmelse" vilket ingår i både EES- och WTO-avtalen. De har ofta svårt att skilja på ackrediteringsorganens och certifieringsorganens uppgift. Om ett företag har certifierat sitt kvalitetssystem och certifieringen också omfattar laboratorieverksamheten inom företaget har certifieringsorganet enbart granskat om det finns metoder och rutiner på laboratoriet. Laboratoriet är då en del i produktionskedjan och en del av styrningen av processen. Det ingår inte i certifieringsorganets uppgift att djupare bedöma enligt ISO/IEC 17025 personalens kompetens eller lämpligheten av utrustning, lokaler, rutiner och metoder. Det är en uppgift för ackrediteringsorganen. Det räcker t. ex. inte att företagets laboratorium har certifierat sitt kvalitetssystem för att vara underleverantör till ett certifieringsorgan när det skall certifiera produkter eller om rapporterna skall användas som underlag för svenska företags miljörapportering till myndigheter.

Internationell handel, standardisering och teknisk kontroll

Mot slutet av andra världskriget föreslogs det att tre internationella organisationer skulle etableras för att minska riskerna för ytterligare internationella konflikter. Dessa var

- International Monetary Found, IMF, för att leda finansiella förhandlingar - World bank, för att styra stöd till utvecklingsländer - International Trade Organisations, för att utveckla rättvisa regler för handel och ekonomisk praxis

IMF och World Bank har fungerat i över 50 år medan International Trade Organisation aldrig bildades. Däremot har det funnits en interimorganisation, the General Agreements on Tariffs and Trade, GATT, som 1995 ersattes av World Trade Organisation, WTO, inom handels- och ekonomiområdet. WTO var ett resultat av den s.k. Uruguay-rundan där man också reviderade och uppdaterade det gamla GATT-avtalet. Man tog bl.a. med jordbruksprodukter och tjänster i avtalet.

Det slutliga dokumentet från Uruguay-rundan innehåller två nya överenskommelser om tekniska krav:

- Agreement on Technical Barriers to Trade, (the TBT Agreement), en överenkommelse om tekniska handelshinder - Agreement on Sanitary and Photosanitary Measures, (the SPS Agreement), som behandlar djurs och växters hälsa samt livsmedelssäkerhet

Alla länders regeringar har utfärdat tekniska regler som produkter måste uppfylla att få tas in i eller användas i resp. land. De tekniska reglerna syftar till skydd av hälsa, säkerhet och miljö. Både TBT- och SPS-överenskommelserna ger regler för att säkerställa att ländernas tekniska regler är rättvisa.

- Alla tekniska regler måste vara transparenta, publicerade och tillgängliga. - Alla tekniska regler måste vara rättmätiga. Det måste finnas en bra vetenskaplig eller teknisk anledning till att införa restriktioner för en viss produkt. - Alla tekniska regler måste vara icke-diskriminerande. Samma föreskrifter skall gälla oavsett var produkten är producerad.

- Om möjligt skall tekniska regler baseras på internationella standarder. System för bedömning huruvida en produkt uppfyller föreskrifter måste också vara rättmätiga och öppna.

Några delar ur TBT överenskommelsen kan kort sammanfattas och lyftas fram:

- Skillnaden mellan tekniska regler och standarder är att de förra är tvingande och de senare är frivilliga att följa. - ”The Code of standardisation praxis” kräver av länderna att dess standardiseringsorgan har i sin policy bl.a. att de inte utvecklar standarder som medför hinder mot internationell handel, att internationella standarder ligger till grund vid utveckling av nationell standard, medverka i internationell standardisering och att standarder skall specificera produktkrav hellre än utformning och beskrivande kännetecken. - Procedurerna för teknisk kontroll (conformity assessment) skall inte vara mer omfattande än nödvändigt. De skall om möjligt vara baserade på relevanta standarder eller rekommendationer från internationella standardiseringsorgan. - Länderna rekommenderas att acceptera kontrollprocedurer i andra länder även om dessa avviker från deras egna, förutsatt att resultatet av kontrollen blir likvärdig med de egna procedurerna. - Ackreditering, av de organ som utför teknisk kontroll, mot relevanta internationella stan-darder eller rekommendationer skall beaktas och tas som indicium på tillräcklig kompetens. - Internationella eller regionala system för teknisk kontroll får inte vara oförenliga med bestämmelserna i TBT-överenskommelsen.

I boken An Overview of International Conformity Assessment Systems finns de regionala handelsblocken och organisationerna för teknisk kontroll uppräknade. Tidigare utgåva hade beteckningen SWEDAC DOC 97:10. Innehållet uppdateras för närvarande.

Teknisk kontroll eller bedömning av överensstämmelse används ofta vid översättning av conformity assessment som är den term vilken används när man refererar till procedurerna för att bestämma, direkt eller indirekt, att relevanta krav i tekniska föreskrifter eller standarder uppfylls. Procedurerna kan inkludera provtagning, provning, analys, besiktning/kontroll, utvärdering, verifiering, och försäkran om överensstämmelse samt certifiering, ackreditering

och godkännande. Både TBT- och SPS-överenskommelserna uppmuntrar medlemsstaterna att använda internationellt överenskomna system för ”conformity assessment” och etablera ”Multilateral Recognition Agreements” s.k. MRA-avtal. Med ”multilateral recognition”, menas att besiktning/kontroll-, eller provningsrapporter och produkt- eller kvalitetssystemcertifikat utfärdade i ett land kommer att accepteras utan att ifrågasättas i det andra landet.

De organ som utfärdar rapporter eller certifikat, kontrollorgan, laboratorier eller certifieringsorgan, måste kunna visa att de har erforderlig kompetens. Ackrediteringsorgan bedömer dessa organs kompetens och att de utför sitt arbete tillfredsställande. Ackrediteringsorgan är vanligen myndigheter eller organ erkända av landets regering och verkar utan vinstintresse. MRA-avtal kan tecknas mellan regeringar. (Avtal om ömsesidigt erkännande baseras på ömsesidig utvärdering av parternas procedurer och praxis är för att försäkra full tillit till likvärdighet i bedömningsprocessen tecknas mellan t.ex. ackrediteringsorgan och kallas vanligen Multilateral Agreement, MLA.) De regionala handelsblocken EU, FTAA, NAFTA, MERCOSUR och APEC uppmanas att harmonisera standarder och utveckla MRA-avtal. Sådan avtal finns redan mellan EU och några länder.

Många länder har som följd av TBT-överenskommelsen sett över sin ”kvalitetsinfrastruktur”. Det innebär att man formulerar en nationell kvalitetspolicy som stöds av berörda parter t.ex. parlament, regering, myndigheter, industrin, konsumenter och fackliga organisationer. Regeringen och myndigheter utfärder erforderliga lagar och tekniska regler som ger förutsättningarna för fungerande ackrediterings-, standardiserings- och mätteknisk verksamhet. Kraven på laboratorier, certifieringsorgan och besiktningsorgan förs in i ackrediteringsorganets föreskrifter eller dylikt. Ofta glömmer man två av fundamenten för en fungerande kvalitetsinfrastruktur -standardiseringsverksamheten och mättekniken.

I TBT-överenskommelsen utpekas uppgifterna för ett nationellt standardiseringsorgan. Det skall koordinera standardiseringsaktiviteter, utarbeta och införa nationell standard, införa internationell standard, sälja standarder, samt tillhandahålla information om standarder och standardisering. Det är vanligt att standardiseringsorganet också har uppgiften att notifiera och ta emot notifieringar enligt TBT-avtalet. Ett standardiseringsorgan kan även bedriva utbildning, konsultverksamhet och förlag. Tidigare var det vanligt att standardiseringsorgan även bedrev provning, certifiering och

kontroll. Numera avskiljs vanligen sådan verksamhet från standardiseringsorganen eftersom det inte är en central uppgift för dessa. En del standardiseringsorgan har lagt verksamheten i dotterbolag som är fristående från standardiseringen. Det är få länder som har ett standardiseringsorgan som är självfinansierande. Normalt finansieras en del av verksamheten av staten även om standardiseringsorganet är en fristående organisation.

En nödvändig förutsättning för en industriell verksamhet är att landet har en fungerande organisation för sin mättekniska verksamhet. Industrin, laboratorier, universitet, högskolor m.fl. behöver spårbara mätningar i sin verksamhet. Mättekniken brukar delas in i legal, vetenskaplig och tillämpad.

- Den legala mättekniken omfattar sådan mätning som är reglerad i lagar eller föreskrifter och måste uppfyllas av aktörerna på marknaden. I Sverige är denna del i huvudsak begränsad till mätdon som används vid försäljning till konsument, t ex vågar och volymmätare. - Den vetenskapliga mättekniken behandlar definitionen av de fysiska kvantiteterna t.ex. massa, volt, ampere och ohm. I Sverige liksom i många andra länder är denna del begränsad. Däremot satsar t.ex. Tyskland, England och Frankrike mycket genom att stödja sina resp. mättekniska institutioner, PTB, NPL resp BNM. -

Tillämpad mätteknik bedrivs i Sverige vid riksprovplatserna och vid ackrediterade laboratorier samt i företagen. Den tillämpade mättekniken stöds vanligen också över statsbudgeten genom stöd till riksprovplatsernas arbete med normaliehållningen.