3.2. Organisationen på stiftsplanet

Mitt förslag: De territoriella församlingarnai varje stift skall utgöra en obligatorisk stiftssamfällighet med kompetens att sköta följande församlingsangelägenheter:

främjande av församlingslivets utveckling inom stiftet. främjande av finskspråkigt församlingsarbete och församlingsar- bete bland samer samt andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar. vid kriminalvårdsanstalter och vid militära för- band i fredstid. främst genom att tillhandahålla präster för verksam- heten i församlingen eller vid nämnda institutioner. Stiftssamfälligheten skall också svara för avlöningsförmåner för arbetstagare hos samfälligheten. ' Även icke-territoriella församlingar får ingå i stiftssamfälligheten. om de önskar det.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén vill dock föra över den finskspråkiga och övriga särskilt angiv- na verksamheten till stiftssamfällighetens kompetensområde så snart det är fråga om verksamhet som omfattar hela stiftet eller flera pastorat inom stiftet (betänkandet del 1 s. 97—99). Enligt kommitténs lagförslag skall vidare Stiftssamfälligheten endast omfatta de territoriella församlingarna inom stiftet (betänkandet del 2 s. 8 och 97—99).

Remissinstanserna: Allmänt kan sägas att remissinstanserna är positiva till kommitténs förslag till ny regional organisation för svenska kyrkan och ansvarsfördelningen inom denna.

1 huvudsak har de också tillstyrkt att stiftssamfällighetens obligatoriska ansvarsområde skall vara det söm kommittén har föreslagit. I yttranden från några domkapitel och svenska kyrkans centralstyrelse uttalas dock en oro för den konflikt som enligt förslaget kan föreligga mellan å ena sidan en församlings ansvar i fråga om t. ex. finskspråkigt församlingsarbete och andlig vård vid sjukhus och andra institutioner inom det egna pastoratet och a andra sidan stiftssamfällighetens geografiskt bestämda kompetens beträffande samma verksamhet.

Flera remissinstanser uttaler sig för att också icke-territoriella försam- lingar skall kunna ingå i stiftssamfälligheten.

Skälen för mitt förslag

Bakgrund

Enligt 13 ä 1 mom. lagen (1936: 567) om domkapitel (ändrad senast 1982z944) åligger det domkapitlet att "beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran" och "genom erforderliga åtgärder tillgodose försam- lingarnas behov ävensom befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården samt barnens kristna fostran inom stiftet". Domkapitlcn har emellertid inte haft vare sig de personella eller de ekonomiska resurser som behövts för att på det sätt som lagen förutsätter kunna främja försam-

• Sida 99
•  Original

lingslivet i stiften. Behovet av gemensamma insatser för stiftens försam- lingar har i stället tillgodosetts genom de under senare tid på frivillig väg bildade stiftstingen med stiftsråden som verkställande organ. Kyrkokom- mittén har redovisat en rad exempel på de många verksamhetsgrenar som stiftstingen har tagit sig an. Genom samrådsgrupper. konferenser, konsu- lentverksamhet eller direkta anslag stöder man sådan församlingsverksam- het som barn- och ungdomsarbete, kvinnoarbete. invandrararbete. diako- ni, arbetslivsstudier, fritidskyrkan, soldathem och sjömanshem. informa- tion. studiearbete samt utbildning och fortbildning av kyrkliga medarbeta- re. ofta vid egna kursgårdar.

1 avsnitt 2.4 harjag erinrat om att den nya organisation på riksplanet som svenska kyrkan fick år 1983 innebar att man fick ett samlat huvudmanna- skap för såväl den lagreglerade som den på frivillig väg framvuxna verk- samheten i kyrkan. Den obligatoriska stiftssamfällighet som kommittén nu föreslår skulle på samma sätt ge kyrkan ett sammanhållet organ på regional nivå för uppgifter som olika stiftsmyndigheter nu har enligt lag och för den frivilliga verksamhet som i dag bedrivs genom stiftstihgens och stiftsrådens försorg. Jag ser därför förslaget som ett fullföljande på stiftsplanet av den kyrkomötesreform som trädde i kraft år 1983 och som bl. a. syftade till att utrusta kyrkan med organ som gör det möjligt för den att själv vårda sina angelägenheter inte bara på församlingsplanet. Om stiftstingets verksam- het får tas över av en stiftssamfällighet. kan den i fortsättningen bedrivas i lagreglerade demokratiska former. Därmed tillgodoses också ett ofta fram- fört kyrkligt önskemål.

Främjande av församlings/it'ets utveckling

Mot den nu redovisade bakgrunden anser jag att den uppgift som domka- pitlen enligt lag har haft nu i stället bör flyttas över som en uppgift inom de nya stiftssamfälligheternas kompetens. Med formuleringen "främjande av församlingslivets utveckling inom stiftet" anges den stödjande funktion som stiftssamfälligheten därigenom kan ha gentemot församlingarna. Det är fråga om för församlingarna gemensamma insatser som kan stimulera församlingsarbetet och på speciella områden komplettera det med resurser som en enskild församling inte förfogar över. Syftet är att utveckla försam- lingarnas möjligheter att verka inom sitt område och i enlighet med de mål som församlingen själv ställer tlpp för sin verksamhet. Stiftssamfälligheten kan bidra med utbildning av församlingsmedarbetare. konsulentverksam- het. personalutveckling m.m. samt tillhandahålla resurser för denna verk- samhet i form av stiftsgårdar och liknande anläggningar. De uppgifter som för närvarande sköts av stiftstingen torde falla inom ramen för en sådan beskrivning av den obligatoriska stiftssamfällighetens kompetens. Jag ut- går därför ifrån att de nya stiftssamfälligheterna i inledningsskedet kommer att besluta att bedriva sådan verksamhet som resp. stiftsting hittills har bedrivit inom ramen för den befogenhet de får enligt lag. Så snart beslut har fattats får avtal träffas med de olika stiftstingen och berörda personal- organisationcr om övertagande av egendom och personal. Någon över- gångsbestämmelse om en skyldighet för stiftssamfälligheterna i detta hän- seende är varken av konstitutionella skäl möjlig eller i övrigt lämplig.

• Sida 100
•  Original

Främjande av viss särskild kyrklig verksamhet

När det sedan gäller de särskilda uppgifter som enligt kommitténs förslag skulle tillhöra stiftssamfällighetens kompetensområde — församlingsarbete bland finskspråkiga och samer samt andlig vård vid vissa institutioner och vid militära förband — har det i remissyttrandena uttryckts oro för att samfällighetens roll här skulle komma i konflikt med den lokala församling- ens ansvar för verksamhct inom sitt eget område. Det visar sig också att det skulle medföra negativa effekter för bl. a. den finskspråkiga verksam- hetens organisation. om man, som kommittén föreslår. låter pastoratsgrän- sen vara gräns för den lokala församlingens kompetens och hänför all verksamhet som sträcker sig utanför denna till stiftssamfällighetens kom- petensområde. På en del orter med en större finskspråkig befolkning som är fördelad på flera pastorat har man utnyttjat möjligheten att inrätta ett gemensamt kyrkoråd med ansvar för det finskspråkiga församlingsarbetet inom de berörda pastoraten. Denna samarbetsform skulle vid ett genomfö- rande av kommitténs förslag få upphöra om stiftssamfälligheten skulle ta över. ansvaret för verksamheten. .

Stiftsrådet i Göteborg påpekar att när man beträffande stiftssamfällighe- tens huvuduppgift använder formuleringen "främjandc av församlings- livets utveckling i stiftet sä har detta församlingarna och inte de enskilda församlingsmedlemmarna som målgrupp och innebär således inte någon motsvarande inskränkning av församlingarnas kompetens.

Remissuttalandena i denna del har föranlett mig att förorda samma sakliga och inte geografiska begränsning av stiftssamfällighetens kompe- ' tens på dessa speciella verksamhetsområden som när det gäller försam- lingslivet i allmänhet. På stiftssamfällighetens lott bör således komma åtgärder somfrämjar ifrågavarande grenar av den kyfkliga verksamheten. medan församlingarna, pastoraten och andra kyrkliga samfälligheter behål- ler det lokala ansvaret för att verksamheten bedrivs i den omfattning som deras resurser medger. Samfällighetens stödjande funktion i dessa sam- manhang förutsätts då i första hand vara att tillhandahålla präster och kanske även annan personal för dessa mer specialiserade kyrkliga uppgif- ter. Förslaget i denna del innebär att de nuvarande särskilt inrättade komministertjänsterna för andlig vård vid sjukhus liksom prästtjänsterna för finskspråkigt församlingsarbete blir tjänster hos stiftssamfälligheten. Andra insatser från stiftssamfällighetens sida kan vara visst ekonomiskt stöd till en verksamhet samt gemensam planering — vilken i fråga om den andliga vården vid institutioner och militära förband skall ske i nära samar- bete med andra trossamfund — kontakt med regionala och centrala myn- digheter samt utbildning av personalen. Såsom överbefälhavaren har påpe- kat i sitt remissyttrande bör stiftssamfällighetens ansvar för andlig vård vid militära förband endast avse verksamheten i fredstid. Möjligheten för stiftssamfälligheten att i vissa fall överta det ekonomiska ansvaret för delar av den lokala församlingsverksamheten kommer jag att behandla senare (avsnitt 3.2.2).

Av flera remissyttranden framgår klart det angelägna i att även de icke territoriella församlingarna får ingå i stiftssamfälligheten. Karlskrona ami- ralitetsförsamling har att svara för andlig vård vid militära förband i Karls—

• Sida 101
•  Original

krona och Finska församlingen i Stockholm förutsätts av domkapitlet i Stockholm utgöra centrum för stiftets finskspråkiga arbete. Med hänsyn till att de har viktiga funktioner på områden som faller inom stiftssamfällig- hetens kompetens har jag utformat förslaget till författningsbestämmelser- na så att de icke territoriella församlingarna skall kunna få vara med i stiftssamfälligheterna om de önskar det. Undantag får dock göras för Hovförsamlingen, som ju står utanför den ordinarie stiftsorganisationen.

Begravningsplatser för icke kristna trosbekännare

Ansvaret för anläggande och underhåll av allmänna begravningsplatser åvilar — med några få lokala undantag— svenska kyrkans församlingar. Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsväsendet fastslogs se- nast vid riksdagsbeslut hösten 1982 om ny lag om församlingar och kyrkli- ga samfälligheter m.m. (prop. 1982/83: 19, KU 1982/83: 8. rskr. 30). Något ändrat ställningstagande i denna del har jag inte funnit anledning till vid utarbetandet av mitt förslag till ny församlingslag.

När det gäller att tillhandahålla begravningsplatser för icke kristna tros- bekännare. är detta ett relativt nytt problem, som emellertid på sina håll ställer sådana krav att det är svårt för en enskild församling att svara för uppgiften. Av detta skäl har kyrkokommittén föreslagit att den läggs på den obligatoriska stiftssamfälligheten. Denna kan i sin tur lösa uppgiften genom avtal med enskilt pastorat eller kyrklig samfällighet. där det befinns lämpligt. Jag ansluter mig till kommitténs förslag i sak. Däremot finnerjag det inte lämpligt att i en ny lag som främst gäller svenska kyrkans försam- lingar skriva in en bestämmelse som avser förpliktelser mot icke kristna trosbekännare. Föreskrifter om stiftssamfälligheternas ansvar för denna uppgift bör således meddelas i en särskild lag. Jag avser att återkomma med förslag till en sådan lag i ett annat sammanhang.

A vlöningsjl'irmånerfär personalen

Det är självklart att stiftssamfälligheten svarar för arbets- och anställnings- villkoren för den egna personalen. Jag vill då endast framhålla att detta avser inte endast stiftsprästerna. som kommer att närmare behandlas i avsnitt 3.4.1. och sådan övrig personal som är anställd för de uppgifter som stiftssamfälligheten åtar sig, bl.a. sådan personal inom den nuvarande stiftstingsorganisationen som övertas av stiftssamfälligheten. I avsnitt 3.2.7 föreslårjag att stiftssamfälligheten skall tillhandahålla kanslipersonal för hela den nya stiftsorganisationen. Även denna personal blir sålunda anställd hos en kyrkokommunal huvudman, stiftssamfälligheten.

Mitt förslag: Stiftssamfälligheten får besluta om att utvidga sin verk- samhet till att omfatta ytterligare ekonomiska församlingsangelägen- heter som är av gemensamt intresse för församlingarna i stiftet. Regler skall finnas till skydd för en minoritet bland församlingarnas företrädare. _

• Sida 102
•  Original

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet del 1 s. 99—100. del 2 s. 8 och 98—99).

Remissinstanserna: 1 några yttranden påpekas att kommitténs förslag är otydligt vad gäller skillnaden mellan vad som innefattas i den obligatoriskt givna kompetensen "främjande av församlingslivets utveckling i stiftet" och vad som sägs om möjligheten att utvidga verksamheten till att omfatta även andra församlingsangelägenheter i stiftet.

Skälen för mitt förslag: När kommittén räknar upp exempel på verksam- heter som skulle kunna övertas av det som kommittén valt att kalla en "utvidgad stiftssamfällighet", nämns fritidskyrkoarbete. kyrkligt skol— och högskolearbete. cityverksamhet, kyrkomusik. industri- och arbetsplatsar- bete. diakonal verksamhet. handikappverksamhet. telefonsjälavård. sjö- mansvård, invandrar- och flyktingarbetc och viss domkyrkoverksamhet. Det gäller verksamheter som till stor del är gemensamma för församlingar- na i stiftct och som församlingarna får anslå medel till och kan dra nytta av i sin lokala verksamhet. Som sådan verksamhet bör enligt min mening även kunna räknas verksamhet som visserligen lokalt hänför sig till vissa enskilda församlingar men som riktar sig till en vidare krets än enbart församlingsborna och till grupper som inte normalt omfattas av den lokala församlingsverksamheten. Det kan t. ex. gälla verksamhet bland döva och hörselskadade. bland värnpliktiga. studerande ungdom. dagbefolkningen i storstädernas cityförsamlingar eller besökare på turistorter. Det är rimligt att ansvaret för en kyrklig verksamhet bland sådana grupper inte skall vila enbart på den lokala församlingen. Det mesta av vad kommittén har angett som exempel är uppgifter som i många stift i dag sköts av stiftstingsorgani- sationen och som enligt min mening faller in under beteckningen ”främjan- de av församlingslivets utveckling i stiftet". Det är sålunda uppgifter som utan vidare ryms inom den obligatoriska stiftssamfällighetens kompetens enligt vad jag har föreslagit i föregående avsnitt. En så markerad skillnad som kommittén föreslår mellan en "obligatorisk stiftssamfällighet" och en samfällighet i utvidgad form behöver således inte göras.

Det kan emellertid finnas en del lokalt begränsade församlingsangelä- genheter som är ekonomiskt betungande för de enskilda församlingarna och där man i ett stift kan anse att den bästa utjämningseffekten för församlingarna nås genom att låta stiftssamfälligheten helt ta över ansvaret för verksamheten.

Stiftssamfälligheten bör därför kunna besluta om att utvidga sin verk- samhet till att omfatta också ansvaret för något som egentligen är försam- lingarnas eller pastoratssamfälligheternas egna ekonomiska angelägenhe- ter. En förutsättning är att övertagandet av ansvaret kan betraktas som ett gemensamt intresse för församlingarna i stiftet. Det är här fråga om ett beslut som syftar längre än till enbart ”främjande" av församlingslivet. Om stiftssamfälligheten beslutar att ta över en viss församlingsverksam- het, t.ex. ansvaret för den andliga vården vid ett regionsjukhus. betyder det nämligen att församlingarna eller andra samfälligheter än stiftssamfäl- ligheten inte längre får bedriva samma verksamhet. Vissa regler till skydd för en minoritet bland församlingarnas representanter måste därför finnas, när ett sådant beslut skall fattas av stiftssamfällighetens beslutande organ.

• Sida 103
•  Original

Jag anser inte att det finns något behov av den av kommittén föreslagna beteckningen ”utvidgad stiftssamfällighet". Termen kan vara vilseledan- de. Det är ju verksamhetens omfattning som utvidgas. inte samfälligheten som sådan.

Vidare bör framhållas, att om stiftssamfälligheten skall överta uppgifter som tidigare har vilat på en flerpastoratssamfällighet. bör beslutet beredas så att det kan samordnas med ett beslut av stiftsstyrelsen om att ändra eller upplösa flerpastoratssamfälligheten.

Några remissinstanser har uppfattat kyrkokommitténs förslag så, att om församlingarna i ett pastorat beslutar att till en flerpastoratssamfällighet eller till stiftssamfälligheten överlåta sin kompetens i fråga om viss eller alla ekonomiska angelägenheter blir den församlingsegendom som hör samman med den berörda verksamheten samtidigt samfällighetens egen- dom. Kyrkomötet (KO l987:3 avsnitt 4.1) uttalar att församlingslagens bestämmelser om kompetens och samfällighetsbildning inte påverkar äganderätten till den fasta egendomen. Kyrkomötet efterlyser dock ett klarläggande på denna punkt. Jag finner därför anledning påpeka att då en samfällighet bildas finns de ingående församlingarna kvar som kyrkokom- muner och självständiga juridiska personer med bibehållen äganderätt också till den fasta egendomen. Detta gäller självfallet även om samfällig- heten har anförtrotts ansvaret för förvaltningen av församlingens egen- dom. En annan sak är, att äganderätten till den egendom som samfällighe- ten med stöd av sin av församlingarna erhållna kompetens förvärvar blir samfällighetens egendom, om annat inte uttryckligen sägs. Uppgår däref- ter en sådan samfällighet i en annan samfällighet övergår äganderätten till den förvärvade egendomen till den nya samfälligheten. (Jfr även den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 10 & kyrkliga indelningslagen).

Mitt förslag: Stiftssamfällighetens beslutande organ skall vara stifts- fullmäktige, som skall bestå av minst 51 ledamöter och suppleanter. Antalet skall fastställas av stiftsfullmäktige.

Församlingarna utser, alltefter antalet röstberättigade kyrkomed- lemmar i församlingen, l—12 elektorer för val av stiftsfullmäktige. Varje kontrakt utgör i princip en valkrets för stiftsfullmäktigvalet. Centrala valmyndigheten skall fastställa det antal ledamöter i stifts- fullmäktige som varje. kontrakt skall utse. Stiftsstyrelsen utser val- förrättare i kontrakten.

Mandatperioden för stiftsfullmäktige skall vara tre år räknat från den 1 januari året efter kyrkofullmäktigval i hela riket.

Första gången stiftsfullmäktige skall väljas bestämmer domkapit- let antalet ledamöter och suppleanter samt utser valförrättare.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt med undantag för att kommittén föreslår att val av stiftsfullmäktige skall förrättas av kon- traktsprosten eller en av denne förordnad valförrättare (betänkandet del ] 5.100—101, del 2 s. 24 och 108—113)

• Sida 104
•  Original

Remissinstanserna: Tillstyrker kommitténs förslag beträffande fullmäk- tigorganisationen. Flera remissinstanser har dock invändningar i fråga om valförfarandet.

Skälen för mitt förslag Församlingarna bör vara valdistrikt

Stiftssamfällighetens väsentliga uppgift att främja församlingslivets ut- veckling inom stiftet syftar till att utveckla församlingarnas möjligheter att verka inom sitt område och för sina egna mål. Jag anser det därför också vara angeläget att församlingar av olika struktur men också olika sidör av församlingslivet och olika kyrkliga verksamhetsgrenar kan bli företrädda i stiftssamfällighetens organ. De hittills vunna erfarenheterna av den nya organisationen av svenska kyrkans arbete på riksplanet visar på den posi- tiva betydelsen av att man — som är fallet i bl. a. kyrkomötet — har en bred representation. Där finns ledamöter med erfarenhet från såväl kyrkokom- munalt arbete som församlingarnas fria verksamhet. Det är mot denna bakgrund naturligt att församlingarna får utgöra valdistrikt vid val av elektorer för stiftsfullmäktigvalen. Därmed markeras dessutom att stifts- samfälligheten är en samfällighet av församlingarna i stiftet. Även om man skulle vinna vissa fördelar med att pastoraten fick utgöra valdistrikt och med att en samordning med kyrkomötesvalet då kunde. ske. är jag ändå inte beredd att biträda de förslag härom som några remissinstanser har lagt fram.

K ontrakten som valkrets

Eftersom antalet elektorer enligt mitt förslag blir avsevärt större vid stifts- fullmäktigvalet än vid val till kyrkomötet. finnerjag det ändamålsenligt att kontrakten som regel får utgöra valkretsar. Jag anser dock i likhet med några remissinstanser, att det med hänsyn till de stora avstånden i de nordligaste stiften bör vara möjligt för närmast berörda länsstyrelse att besluta om delning av ett kontrakt i två valkretsar. Likaså bör länsstyrel- sen kunna lägga samman kontrakt till en valkrets om det behövs för att ge tillräckligt underlag för ett mandat i stiftsfullmäktige. Eventuellt kan ett sådant beslut behöva fattas i samråd mellan länsstyrelserna i ett par berör- da län.

Uppgiften att fördela mandaten i stiftsfullmäktige på de skilda valkret- sarna bör enligt min mening av praktiska skäl ankomma på en central myndighet. I fråga om mandatfördelningen vid kyrkofullmäktigvalen är det länsstyrelserna som beslutar. Eftersom stifts- och länsindelningen inte överensstämmer är de inte lämpliga att ha hand om uppgiften i detta fall. Jag har därför i likhet med kommittén stannat för att den bör skötas av den centrala valmyndigheten, d.v.s. riksskatteverket. Beslut av stiftsfullmäk- tige om ändring av antalet ledamöter och beslut av en länsstyrelse om ändrad valkretsindelning måste alltså i god tid före valet delges riksskatte- verket.

• Sida 105
•  Original

Valförrättare

Jag delar den uppfattningen som kommit till uttryck i flera remissyttran- den. att det inte skall vara ett tjänsteåliggande för kontraktsprosten att vara valförrättare och ombesörja övriga med valförrättningen samman- hängande åtgärder. Stiftsstyrelsen bör förordna en lämplig person för uppgiften, varvid givetvis också kontraktsprosten kan komma i fråga. Mitt förslag innebär också att övriga åtgärder i samband med valet ankommer på stiftsstyrelsen, som med sina kansliresurser har bättre förutsättningar än en kontraktsprost att ha hand om dem.

Specialbestämmelser för det första valtillfället

Jag finner i likhet med kyrkokommittén att det lämpligen bör få ankomma på domkapitlet att bestämma antalet ledamöter och suppleanter i stiftsfull- mäktige samt utse valförrättare. när val till stiftsfullmäktige första gången skall ske. lnnan domkapitlet beslutar i ärendet bör yttranden inhämtas från stiftstinget och stiftsavdelningen av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Beslutet måste fattas förejuni månads utgång valåret för att centrala valmyndigheten i sin tur skall hinna besluta om mandatens fördelning på kontrakten.

Mitt förslag: Förvaltning och verkställighet i stiftssamfälligheten skall ankomma på en stiftsstyrelse och andra nämnder. De fullgör även i övrigt uppgifter som ankommer på kyrkoråd och andra nämn- der i församlingarna eller i kyrkliga samfälligheter i övrigt. Stiftsstyrelsen skall bestå av biskopen som självskriven ledamot och ordförande samt minst åtta andra ledamöter. vilka jämte sup- pleanter väljs av stiftsfullmäktige. Domprosten — eller annan präst som är vice ordförande i domkapitlet— skall vara ersättare för biskopen i hans egenskap av ledamot. Bland de valda ledamöterna utser stiftsfullmäktige en vice ordförande.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 101—103. del 2. s. 35—36 och 121—123). .

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker helt för- slaget. _

Skälen för mitt förslag: Som beredande och verkställande organ i stifts- samfälligheten skall det liksom i övriga kyrkokommuner finnas en styrelse och andra nämnder som kan behövas för förvaltnings- och verkställighets- uppgifter i samfälligheten.

I likhet med kommittén föreslår jag att stiftssamfällighetens styrande organ skall benämnas stiftsstyrelse. Även om det vid sidan av denna kommer att finnas andra organ med vissa ledningsfunktioner i stiftet. så anserjag dock att tyngdpunkten i det stiftsledande arbetet enligt de förslag Som här läggs fram bör ligga hos stiftsstyrelsen och att benämningen därför

• Sida 106
•  Original

är lämplig. Som stiftssamfällighetens beredande och verkställande organ kommer den att få hand om viktiga för stiftets församlingar gemensamma angelägenheter och administrera personal och anläggningar för den gemen- samma stiftsverksamhetcn. Som jag närmare kommer att redovisa i det följande avses stiftsstyrelsen också få ta över viktiga förvaltningsuppgifter bl. a. från domkapitlen.

Biskopen som självskriven ordförande

Kommittén föreslår att stiftsstyrelsen skall bestå av minst åtta av stiftsfull- mäktige valda ledamöter samt biskopen som självskriven ledamot och ordförande. Några remissinstanser ifrågasätter biskopens självskrivna ord- förandeskap. I denna fråga vill jag anföra följande.

Den dubbla ansvarslinjen i kyrkan. som jag inledningsvis berörde i avsnitt 2.3, har motiverat mitt förslag att kyrkoherden skall vara självskri- ven ledamot av församlingens och pastoratets kyrkoråd (avsnitt 3.1.5). Jag vill också erinra om att samma synsätt har legat till grund för att ärkebisko- pen enligt lagen (1982: 942) om svenska kyrkan (ändrad senast 1985: 868) är självskriven ordförande i svenska kyrkans centralstyrelse. Biskopen är av ålder stiftets ledare i olika avseenden. Han är den främste företrädaren för läroämbetet i stiftet och har kyrkans uppdrag att vaka över att rätt lära och god kyrklig ordning iakttas i församlingarna. Han är förman för prästerna i stiftet och är preses —0rdförandc— i domkapitlet och chef för denna statliga myndighet. Flertalet biskopar är i dag också ordförande i stifts- nämnden. Härtill kommer att biskopen är ordförande i stiftsråden i samtli- ga stift utom ett. När dessutom enligt vad jag kommer att föreslå i det följande. viktiga förvaltningsuppgifter kommer att dels flyttas över från domkapitlet till stiftsstyrelsen som det representativa organet för försam- lingarna i stiftet, dels delegeras från regeringen till stiftsstyrelsen, finner jag det naturligt att den av regeringen utnämnde biskopen får vara stifts- chef också i den bemärkelsen att han blir självskriven ordförande i stifts- styrelsen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att landshövdingarna är självskrivna ordförande i de i övrigt av landstingen valda länsstyrelserna.

Jag vill också anföra ytterligare ett skäl för mitt förslag. Den nya organi- sation som jag föreslår för lokal- och regionalplanet i svenska kyrkan innebär en mycket långtgående decentralisering med starkt ökade befogen- heter för de enskilda stiften. Man får då räkna med mindre enhetlighet i behandlingen av olika frågor och en viss försvagning av de sammanhållan- de faktorerna i kyrkan blir en följd av förslagen. Biskoparna. som bl. a. har att företräda enheten inom kyrkan. är genom sin närvaroplikt vid kyrko- mötena och genom olika uppdrag nära knutna till de rikskyrkliga organen. Jag anser därför att det är viktigt att de var och en i sitt stift får inta en central position i stiftsorganen med möjlighet att där även anlägga riks- kyrkliga synpunktcr på de frågor som de har att behandla. Det kan slutli- gen noteras att biskopen innehar sin tjänst också på grund av val i stiftet, vid vilka församlingarnas företrädare har ett betydande inflytande. Vid framtida biskopsval kan man då ta i beaktande att de också avser val av ordföranden i stiftsstyrelsen.

Kyrkomötet (kskr. 1987: 20) ansluter sig till vad jag här förordar.

• Sida 107
•  Original

Domprosten som ersättare för biskopen

I likhet med kommittén anser jag att domprosten, som i domkapitlet är biskopens ersättare och ofta också i andra stiftssammanhang brukar ersät- ta biskopen. bör vara dennes ersättare som ledamot i stiftsstyrelsen. I stift som saknar domprost bör samma uppgift ankomma på den kyrkoherde som regeringen har förordnat som vice ordförande i domkapitlet. På så sätt uppehåller man ett nära samband mellan de båda stiftsorganen.

Vice ordförande utses av stä'tsfulltm'iktige

De skäl som jag anfört för biskopens självskrivenhet som ordförande är däremot inte tillämpliga på domprosten. Jag biträder därför kommitténs förslag att vice ordförande i stiftsstyrelsen skall utses av stiftsfullmäktige bland de valda ledamöterna i stiftsstyrelsen. Jag har inte heller funnit skäl att tillmötesgå de remissinstanser som anser att domprosten skall ha närva- ro- och yttranderätt vid stiftsstyrelsens sammanträden. I några yttranden betonas vikten av prästerlig representation i stiftsstyrelsen. Jag är inte beredd att genom särskilda bestämmelser säkerställa en sådan. Däremot skall det givetvis inte finnas något hinder att utse präster till ledamöter i stiftsstyrelsen.

Nämnder i .stUtswanJäl/igheten

1 stiften finns det i dag inom stiftstingsorganisationen ofta särskilda arbets- grupper tillsatta med ansvar för olika grenar av den icke lagreglerade kyrkliga verksamheten i stiften. såsom stiftsgårdsverksamheten. ungdoms- arbetet och fritidskyrkan. Inom stiftssamfällighetens verksamhetsområden kan det i framtiden bli aktuellt att för liknande ändamål tillsätta särskilda nämnder. En obligatorisk nämnd —egendomsnämnden — med särskilda statliga förvaltningsuppgifter behandlas särskilt i avsnitt 3.7.1. 1 övrigt bör stiften vart för sig fritt få bedöma vilket behov de kan ha av särskilda nämnder för olika ändamål. Någon absolut likformighet mellan stiften i detta hänseende behöver enligt min mening inte eftersträvas. Stiftens ekonomiska förutsättningar kan ju vara ganska olika. För stiftsstyrelsen och övriga nämnder bör gälla samma regler som för kyrkoråd och nämnder i en församling.

Mitt förslag: Till stiftsstyrelsen skall föras över vissa förvaltnings- uppgifter som i dag vilar på statliga myndigheter på central och regional nivå.

Domkapitlcn består som statliga myndigheter. främst för frågor som har anknytning till svenska kyrkans lära och gudstjänst och det kyrkliga ämbetet.

• Sida 108
•  Original

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt förslag (betänkandet del 1 s. 102—105. del 2 s. 35. 50. 121 och 135).

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser — däribland svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund — finner kommitténs förslag väl avvägt.

När ett antal remissinstanser. däribland flertalet domkapitel och Svens- ka kyrkans personalförbund. avstyrker förslaget så är det med hänvisning till den dubbla ansvarslinjen. som har till konsekvens att väsentliga arbets— givarfunktioner för prästerna i dag utövas av domkapitlen. Deras befogen- heter vad gäller prästtillsättningar och personalfrågor måste förbli oföränd- rade. hävdar man.

Skälen för mitt förslag: Jag har i avsnitt 3.2.1 redogjort för domkapitlens nuvarande skyldighet enligt 13 & lagen om domkapitel att "verksamt beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran". Jag har också där redovisat motiven för att denna uppgift enligt min mening lämpligare bör skötas av den nya stiftssamfälligheten. Enligt samma lagrum skall domkapitlen emel- lertid också tillse att stadgad kyrklig ordning iakttas i stiftets församlingar och ha inseende över prästernas ämbetsförvaltning. De utövar också den disciplinära myndigheten över stiftets präster och kyrkomusiker. beträf- fande de sistnämnda med stöd av en föreskrift i kyrkomusikerförordningen (1950: 375, omtryckt 1973: 681, ändrad senast 1987: 549). Domkapitlen full- gör även särskilda åligganden med avseende på stiftets kyrkliga angelägen- heter enligt föreskrifter i Iag och annan författning.

Fördelar med att samla ledningen av stiftet hos ett organ

Iden föreslagna stiftsstyrelsen får stiften ett nytt legalt ledningsorgan med förankring i stiftets församlingar. Det är då enligt min mening viktigt att undvika en alltför stor uppsplittring av stiftets angelägenheter på skilda organ. Det gäller att inte skapa en komplicerad byråkrati på det regionala planet i kyrkan. utan tillse att ledningen av stiftet kan bli samordnad Och effektiv.

Åtskilliga av de frågor som man i stiftsledningen har att ta ställning till — det må vara för stiftet gemensamma församlingsangelägenheter. som stiftssamfälligheten skall ha hand om. eller statliga förvaltningsuppgifter, som delegeras till stiftsnivån — är av sådan art att de har ett nära samband med varandra. Om man t.ex. vill ta upp en ny verksamhet i stiftssamfällig- heten. kan det krävas beslut om ändring i bestående samfällighetsbildning- ar. Strukturförändringar påverkar i sin tur personalorganisationen. En ändrad tjänsteorganisation kräver nya tjänstgöringsföreskriftcr o.s.v. För att kunna utöva en effektiv stiftsledning kan man sålunda behöva ta en serie av sammanhängande beslut. Ärendenas handläggning vinner inte på att då bollas mellan skilda myndigheter. i synnerhet inte om ordföranden i de beslutande organen därmed ständigt försätts i en jävssituation i ettdera organet. ,

Eftersom stiftssamfällighetsuppgifter inte kan uppdras åt den statliga stiftsmyndigheten domkapitlet. medan däremot den kyrkokommunala stiftsstyrelsen genom lag kan anförtros förvaltningsuppgifter som ligger på

• Sida 109
•  Original

en statlig myndighet. är det naturligt att förlägga tyngdpunkten när det gäller stiftsledningen hos den nya stiftsstyrelsen. Det är alltså hos detta organ under biskopens ordförandeskap som jag anser att man i stor ut— sträckning bör samla ledningsfunktionen i stiften. Frågan är då om det också behövs andra ledningsorgan. Jag återkommer senare (avsnitt 3.7.1") till frågan om handläggningen av de nuvarande stiftsnämndsärendena. alltså sådana ärenden som gäller förvaltningen av den kyrkliga egendomen istiften.

Dmnkapitlen behålls för vissa speciella frågor

Som remissinstanserna kraftigt framhållit och som jag själv i inledningen (avsnitt 2.3) har betonat bör den sedan gammalt tillämpade dubbla ansvars- . linjen i svenska kyrkan bevaras. d.v.s. en klar markering skall göras av att biskopar och präster har ett självständigt ämbetsansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Av denna anledning anser jag att domkapitlen alltjämt bör bestå för att ta hand om de frågor som har samband med kyrkans lära. utövandet av det kyrkliga ämbetet, gudstjänst- livet och kyrkorummets utformning. Dessa frågor kräver särskild kyrklig sakkunskap. Något alternativ som skulle vara bättre än att låta domkapit- len handha dessa uppgifter har inte förts fram i diskussionen.

Några domkapitel har reagerat mot kyrkokommitténs starka understryå kande av domkapitlets uppgifter som statlig myndighet och hävdar att det är ett kyrkligt organ genom vilket staten fullgör sina uppgifter i kyrkans sammanhang.

Till detta vill jag säga, att en nödvändig konsekvens av de nuvarande relationerna mellan staten och kyrkan är att statliga myndigheter och andra organ finns för även rent kyrkliga uppgifter. Sålunda är t. ex. kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse statliga organ, trots att deras uppgif- ter är begränsade till den kyrkliga sektorn.

Detsamma gäller domkapitlen. Jag lägger emellertid i det följande (av- snitt 3.2.7) fram förslag som gör dessa helt oberoende av statlig reglering när det gäller den egna personalen och av statliga medel när det gäller verksamheten. Regeringen skall inte heller utse ledamöter i domkapitlen i fortsättningen (avsnitt 3.2.6).

Handläggningen av ärenden som rör prästerligt: tjänsteinnehavare

Jag är medveten om att gränsdragningsproblem mellan stiftsorganen kan uppstå. Med hänsyn till kritiken av kommitténs förslag i många remissytt- randen vill jag särskilt beröra frågan om handläggningen av ärenden som rör de prästerliga tjänsteinnehavarna. Jag vill här hänvisa till vad den teologiska fakultetsnämnden i Uppsala anför i en kritisk kommentar till kyrkokommitténs betänkande, nämligen att " sammanblandningen mellan ämbetssynen — som är teologiskt betingad — och den praktiskt begrunda- de tjänsteorganisationen" inte bidrar till ökad klarhet. Enligt nämnden vore det en klar fördel att försöka upprätthålla den klassiska distinktionen på luthersk mark mellan vad som kan anses teologiskt/konstitutivt och vad

• Sida 110
•  Original

som bara är föremål för mänskliga överväganden mot bakgrunden att allt bör "ärliga och skickeliga" tillgå i den kristna församlingen. Jag delar fakultetsnämndcns uppfattning att det är viktigt att göra en så klar åtskill- nad som möjligt mellan anställning och ämbetsutövning och anser att den kan ge en god vägledning i fråga om ansvarsfördelningen mellan stiftsor- ganen

Mot den bakgrunden presenterade regeringen också i sin skrivelse 1987:1 till kyrkomötet följande principförslag till uppdelning av ansvars- områden mellan domkapitlet och den nya kyrkokommunala stiftsstyrelsen.

Till (utställningen hör de många yttre förhållanden av arbetsrättslig natur som för prästens del inte skiljer sig eller bör skilja sig nämnvärt från vad som gäller för andra anställda i stiften eller pastoraten. Regeringen delade därför kommitténs uppfattning att beslut om såväl pastoratsindelningen som den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten skall ankomma på stiftsstyrelsen. Till denna ville regeringen vidare till skillnad från kommit- tén bl. a. hänföra sådana beslut som gäller arbetsfördelningen mellan präs- tema i pastoratet och beslut som har en arbetsledande funktion. t.ex. beslut om tjänstgöringsföreskrifter för prästerna. Vid fastställande av des- sa skulle stiftsstyrelsen dock ta hänsyn till de föreskrifter domkapitlet meddelar rörande gudstjänsthållningen i församlingarna. Hit borde också höra beslut om tjänstledighet och vikarier för prästerna, disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. avskedande från anställningen. åtalsanmälan, av- stängning från arbetet och läkarundersökning enligt vanliga arbetsrättsliga regler för präster som är anställda hos stiftssamfälligheten eller i ett pasto- rat. Sådana beslut borde alltså ankomma på stiftsstyrelsen.

I fråga om sin ärnbetsutöwzing är prästen däremot i kraft av sina vid prästvigningen avgivna löften förpliktad att följa den lära och de ordningar som är antagna för svenska kyrkan och att i dessa hänseenden rätta sig efter vad biskopen eller andra prästerliga förmän kan ålägga honom. I denna del är prästen inte underställd några kommunala huvudmän. En fråga om att i disciplinär väg skilja en präst från ämbetet eller att förklara honom obehörig att utöva prästämbetet skall alltså prövas av domkapitlet. Det kunde enligt regeringens bedömning också vara lämpligt att domkapit- let som statlig myndighet får avgöra sådana ärenden där en prästs personli- ga intressen kan komma att stå i motsättning till de kyrkokommunala, t. ex. i en fråga om en personlig befrielse från tjänstebostadsskyldighet.

Kyrkomötet har emellertid vid sin behandling av gränsdragningsproble- men uttalat (KL 1987: 5 avsnitt 3.3.1) att utgångspunkten för en fördelning av uppgifter i stället bör vara den kompetens som respektive organ besitter samt sambandet med övriga uppgifter. Av betydelse för bedömningen är också enligt kyrkomötet domkapitlets uppgifter enligt l å andra stycket 1 och 2 den föreslagna domkapitelslagen. Enligt dessa bestämmelser — som jag föreslår bör tas in i lagen om svenska kyrkan — skall domkapitlet se till att den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende på kyrkans lära. böcker. sakrament. gudstjänst och övriga handlingar iakttas i försam- lingarna samt ha tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning. Utifrån denna ståndpunkt ansåg kyrkomötet. i motsats till vad regeringen hade föreslagit, att det skall ankomma på domkapitlet att meddela tjänstgöringsföreskrifter

• Sida 111
•  Original

för prästerna. utfärda tjänstgöringsbetyg. besluta i frågor om disciplinan- svar m. m. för präster samt förordna pastorsadjunkter.

Vid förnyade överväganden av de gränsdragningsproblem som kyrko- mötet har aktualiserat har jag emellertid inte ansett mig böra biträda kyrkomötets framställning i denna del. Jag vill något närmare utveckla _ skälen härför.

Yjänslgöringsföreskrifrerna för prästerna avser till stor del arbetsfördel- ningen inom stiftet eller ett pastorat. Att stiftsstyrelsen skall utfärda såda- na föreskrifter för de hos stiftssamfälligheten anställda prästerna har väl knappast ifrågasatts. När det gäller de i pastoraten anställda prästerna har tjänstgöringsföreskrifterna enligt min mening ett nära samband med den bedömning som stiftsstyrelsen göri fråga om den prästerliga tjänsteorgani- sationens storlek i ett pastorat och den hänsyn som därvid ,kan tas till förekomsten av andra anställda medarbetare i pastoratet. Stiftsstyrelsen som har att bedöma behovet av prästerlig arbetskraft i ett pastorat bör också vara den myndighet som är närmast till att besluta om arbetsfördel- ning m.m. i pastoratet. Självfallet har den därvid att rätta sig efter vad domkapitlet för sin del beslutar om gudstjänsthållningen i församlingarna. Det samråd som kyrkomötet förutsatte mellan de båda stiftsorganen i dessa frågor kan enligt min mening likaväl ske vid den ansvarsfördelning som regeringen föreslagit.

I fråga om tjänsrgöringslwtyg för prästerna skulle detta. enligt regering- ens förslag inte — såsom kyrkomötet uppfattat det — innehålla uttalande om ämbetsförvaltning och leverne. Tvärtom föreslogs det i skrivelsen till kyrkomötet (s. 35) att det borde ankomma på biskopen att utfärda betyg i sådant hänseende. Vitsord om sättet att fullgöra tjänsten i stift eller för- samling är däremot en sak som kunde ankomma på stiftsstyrelsen. Enligt förslaget är ju biskopen också här ordförande och kan väl tänkas på delegation få uppgiften anförtrodd åt sig. eftersom han väl torde vara bäst underrättad om prästernas förhållande i tjänsten.

I fråga om disciplinansi'm-er m.m. för prästerna vidhåller jag min upp— fattning att det saknas anledning att låta domkapitlet handlägga rent arbets- rättsliga ärenden för denna enda kategori av anställda inom kyrkan. Endast i ett fåtal fall torde de åtgärder som stiftsstyrelsen enligt mitt förslag skall kunna besluta vara av den art att det föranleder en prövning också av prästens innehav av det kyrkliga ämbetet. Däremot kan disciplinära ingri- panden av olika slag motivera mera allsidiga överväganden om omplace- ring. tjänstebefrielse m. m. som i sin tur har nära samband med förordnan- de av vikarier och tjänstebiträden etc. som ju stiftstyrelsen också enligt kyrkomötets uppfattning bör svara för.

Vad slutligen beträffar förordnande! av pastarsudjunkler har även detta ett så nära samband med resursfördelningen i stort inom stiftet och beho- vet av att kunna förordna vikarier, att det bör ankomma på den i dessa ärenden ansvariga stiftsstyrelsen. Även vid handläggningen av dessa frå- gor lär biskopens personkännedom om de enskilda pastorsadjunkterna i stor utsträckning bli vägledande för stiftsstyrelsens beslut.

• Sida 112
•  Original

Huvudsaklig ansvarsfördelning mellan .s'riftssryrelse och dmnkapitel

Mina förslag i det följande syftar således till att åstadkomma en så samlad stiftsförvaltning som möjligt men att samtidigt bevara det dubbla ansvars- mönstret i kyrkan genom att de för lära och ämbetsförvaltning väsentliga frågorna alltjämt ligger kvar hos domkapitlet. Den huvudsakliga fördel- ningen av i lag eller förordning reglerade uppgifter som jag då har kommit fram till ser ut på följande sätt:

Stiftsstyrelsen med dess förankring i församlingarna och ansvar för främjandet av församlingslivet beslutar i ärenden om — bildande av kyrkliga samfälligheter (jfr avsnitt 3.1.3) — kontrakts- och pastoratsindelning (jfr avsnitt 3.3.5 och 3.3.6) — den prästerliga tjänsteorganisationen i pastorat (jfr avsnitt 3.4) — inrättande av pastorsadjunktstjänster

— tjänstgöringsföreskrifter för präster — fastställande av tjänsteställe för präst -— ledigförklarande. vakantsättning och indragning av. prästtjänster — tillsättning av stiftspräster

— förordnande av pastorsadjunkter

— tjänstledighet och vikarier för präster — utfärdande av anställningsbevis och tjänstgöringsbetyg för präster — entledigande av präster

— disciplinansvar m.m. beträffande präster. .

Domkapitlet skulle å sin sida få besluta i ärenden om — prästexamen och antagning av präster i stiftet — behörighet vid tillsättning av stiftspräster och pastoratspräster — tillsättning av kyrkoherde i pastorat var tredje gång tjänsten är ledig — tillsättning av präst i samarbetskyrka med EFS eller med ett annat trossamfund — förordnande av tjänstebiträde åt präster — skiljande från det kyrkliga ämbetet eller förklaring att någon är obehörig att utöva ämbetet — befrielse för en präst från skyldighet att bo i tjänstebostad — förordnande enligt förordningen (1975: 1047) om vigselförrättare i vissa fall — utseende av en kyrkoherde att vara ledamot i en llerpastoratssamfällig- hets kyrkoråd — föreskrifter om gudstjänsthållningen i församlingarna —överklagande i fråga om anteckning i kyrkobok eller beslut av präst enligt religionsfrihetslagen eller angående förrättande av vigsel — överklagande av kyrkoråds beslut om kyrkas upplåtande.

Jag förordar sålunda att den s.k. tredjegångstillsättningen av kyrko- herdar alltjämt bör ankomma på domkapitlen. Förfarandet tillkom som ett komplement till prästvalen för att ge meriterade präster, som inte lyckades hävda sig i ett val, möjlighet till en rättvis befordran. När jag för att tillmötesgå en stark kyrklig opinion i det följande (avsnitt 3.5.1) föreslår att förfarandet behålles även vid övergången till en nyordning för tjänstetill- sättningarna. bör besluten enligt min mening ligga kvar hos domkapitlen som har rik erfarenhet av meritvärdering vid tillsättning av prästerliga tjänster. Då finns det också möjlighet att genom överklagande få tillsätt-

• Sida 113
•  Original

ningsärendet prövat av regeringen. som därmed även i fortsättningen kan påverka praxis i fråga om meritvärderingen.

Tillsättningen av präst i en samarbetskyrka har vissa ekumeniska aspek- ter. Jag bedömer därför att domkapitlen med sin tillgång till teologisk sakkunskap är bättre skickade än stiftsstyrelserna att besluta i dessa ären- den. (Se vidare under avsnitt 3.5.4).

Med stöd av cirkuläret den 11 oktober 1974 med bestämmelser om vissa vikarier på prästerliga tjänster och icke prästvigda tjänstebiträden åt präs- ter kan domkapitlen i dag som ett led i utbildningen förordna blivande präster som tjänstebiträden. [ likhet med vad kyrkomötet påpekar (mot. 1987: 92. KL 5 avsnitt 3.4.8) anserjag att domkapitlen även i fortsättningen bör förordna dessa.

Domkapitlcn bör också. såsom riksantikvarieämbetet betonat, behålla sin funktion som remissinstans i liturgiska frågor med anknytning till kyrkorummets gestaltning.

För närvarande har domkapitlen tillsyn över pastorsämbetenas befatt- ning med kyrkobokföringen inom stiftet. Domkapitlen prövar också över- klaganden i ärenden om kyrkobokföring. Dessa uppgifter bör tills vidare skötas av domkapitlen. Somjag tidigare nämnt har riksdagen dock beslutat om en ny organisation av folkbokföringen från och med den ljuli 1991.

De medeltida domkyrkorna är självägande stiftelser. För många av dem utgör domkapitlet styrelse. Jag föreslår inte någon ändring i detta avseen- de.

Jag delar också kammarkollegiets uppfattning att förvaltningen av de åt domkapitlen anförtrodda fonderna. som i de flesta fall avser understöd åt präster och deras anhöriga. bör ligga kvar hos domkapitlen. 1 den mån pcrmutationslagen är tillämplig och omständigheterna i det särskilda fallet talar för att förvaltningen övertas av stiftsstyrelsen kan frågan om en sådan ändring prövas efter särskild ansökan om permutation.

Den bokföring som till följd av det sagda kan komma att alltjämt åligga domkapitlen kan av praktiska skäl behöva samordnas med den kyrkokom- munala sitftsstyrelsens bokföring vid det gemensamma stiftskansli som föreslås i avsnitt 3.2.7. Sålunda skulle man kunna vilja tillämpa annat räkenskapsår än det som gäller för statliga myndigheter. För att underlätta en sådan samordning kan riksrevisionsverket då meddela dispens att läm- na bl.a. halvårsredovisning.

Vadjag nu har föreslagit innebär framför allt. att domkapitlets nuvaran- de arbetsgivarfunktion gentemot prästerna enligt bestämmelser i författ- ningar och avtal till största delen övergår till stiftsstyrelsen. Stiftsstyrel- sens beslut i ärenden om disciplinansvar. avskedande m.m. kan över- prövas som arbetstvister i allmänhet. d.v.s. efter talan hos en tingsrätt resp. arbetsdomstolen enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvis- ter (omtryckt 1977: 530. ändrad senast 1987: 438). Andra beslut t.ex. beslut i ärenden om tjänstledighet och ärenden som enligt kollektivavtal skall avgöras av arbetsgivaren kan för de arbetstagare som har statligt reglerade anställningar överklagas förvaltningsvägcn till statens arbetsgivarverk. Övriga beslut får överklagas kommunalbesvärsvägen. Ett delat arbetsgi- varansvar i fråga om prästtjänsterna består alltjämt såtillvida. att pastorat och andra samfälligheter på det lokala planet har att svara för pastorats-

• Sida 114
•  Original

prästernas avlöning och tillhandahållandet av tjänstebostäder i förekom- mande fall. Likaså bör i fortsättningen ansvaret för lokaler och andra materiella arbetsmiljöfrågor, såsom kommittén har föreslagit. ligga på pas- toratet. Vad jag nu har sagt skall när det gäller stiftsprästerna i motsvaran- de mån ankomma på stiftssamfälligheten.

Biskops/nyadigheten

Till denna sammanfattning av mitt förslag till huvudsaklig ansvarsfördel- ning mellan stiftsstyrelsen och domkapitlet bör fogas att biskopen alltjämt i kraft av sitt ämbete självständigt fullgör vissa myndighetsfunktioner. Han skall visitera församlingarna. Han har uppsikt över prästernas lära och efterlevnad av prästlöftena och bör därför lämpligen också vara den som utfärdar betyg åt dem i dessa hänseenden. Han har ensam befogenheten att prästviga och meddelar predikotillstånd för lekmän (venia concionandi). Han förordnar också kontraktsprostar till sin hjälp med uppsikten över stiftet.

Mitt förslag: Domkapitlet skall bestå av biskopen och domprosten som självskriven ordförande resp. vice ordförande samt en präst. somjämte suppleant skall väljas av stiftets präster. Tre lekmannale- damöter och suppleanter för dem skall utses av stiftsfullmäktige. Domkapitlet skall ha en sekreterare som har avlagt juris kandi- datexamen eller juristexamen. Vid handläggning av frågor om att skilja någon från det kyrkliga ämbetet skall denne vara ledamot i domkapitlet.

Hovkonsistoriets sammansättning ändras så att även två lekman- naledamöter ingår.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 104—105. del 2 s. 44—45. 50 och 130—135). Utredningen har dock inte behandlat frågan om hovkonsistoriet.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av samtliga som yttrat sig i denna del. Några remissinstanser har synpunkter på hur lekmannaledamöterna i domkapitlet skall utses.

Skälen för mitt förslag Bakgrund

Domkapitlet består i dag av biskopen såsom preses (ordförande). dom- prosten — eller.där sådan inte finns, en av regeringen förordnad kyrkoher- de — såsom vice preses. en av stiftets präster vid prästmöte inför biskopen vald präst. en av ombud för pastoraten vald lekman samt två av regeringen efter förslag av domkapitlet förordnade. i allmänna värv förfarna lekmän. De icke självskrivna ledamöterna utses för en mandatperiod av sex år. eller för den valde prästledamoten intill utgången av det år då prästmöte åter hålls. Prästmötet skall. enligt en kungl. förordning (1855: 32 s. 3) med viss ändring i kyrkolagens bestämmelser. hållas vart sjätte åri stiften. men

• Sida 115
•  Original

en viss förskjutning kan ibland av olika skäl uppstå. Enligt domkapitels- lagen skall det vid domkapitlen även finnas en av regeringen tillsatt stifts- sekreterare som skall ha avlagt examen som medför behörighet till domar- befattning. Denne, som är chef för domkapitlets och stiftsnämndens ge- mensamma kansli. skall ha säte och stämma i domkapitlet vid handlägg- ning av disciplinärenden rörande präster.

Domkapitlets sammansättning

Med hänsyn till de ärenden domkapitlet har att behandla i fortsättningen är den nuvarande sammansättningen av ledamöter enligt min mening lämplig. De speciella frågorna om kyrkans lära och gudstjänst samt utövandet av det kyrkliga ämbetet motiverar det starkare prästerliga inslaget i detta stiftsorgan genom biskopens och domprostens självskrivenhet och delta- gandet av en av stiftets präster vald präst. Denne är i detta sammanhang inte att anse som en facklig företrädare utan skall tillsammans med bisko- pen och domprosten företräda kyrkans läroämbete och den teologiska sakkunskapen. Beträffande valet av denne hänvisar jag till specialmotive- ringen.

Valet av lekmän

Kommittén har föreslagit att samtliga tre lekmannaledamöter i fortsätt- ningen skall utses av stiftsfullmäktige. Jag finner inte att de invändningar häremot som har framförts i en del remissyttranden har en sådan tyngd att de motiverar en avvikelse från kommitténs förslag. Även om — såsom bl.a. statskontoret, TCO och ett par domkapitel förordat — regeringen eller centralstyrelsen skulle utse en eller ett par ledamöter. skulle de ju hämtas inom stiftet och fick väl då ändå utses efterförslag från stiftsfull- mäktige eller stiftsstyrelsen. Något starkt riksintresse av att kunna påver- ka sammansättningen av domkapitlet finns heller inte enligt min mening. Viktigare tycks mig vara att åstadkomma enhetlighet i stiftets ledning. Genom att stiftsfullmäktige får utse ledamöterna får dessa indirekt sitt uppdrag från stiftets församlingar. som ju har intresse av att domkapitlet vakar över den kyrkliga ordningen i stiftet. Jag utgår från att detta valförfa- rande också tillgodoser kraven på en sådan förtrogenhet med det kyrkliga församlingslivet som en ledamot av domkapitlet bör besitta. Jag anser det därför inte nödvändigt att längre ha någon föreskrift om särskilda kvalifika- tionskrav utöver sådana som gäller för valbarhet vid övriga kyrkliga val. Att som några remissinstanser föreslagit avkräva ledamöterna någon sär- skild ed eller lojalitetsförklaring skall enligt min mening inte behövas. Den som låter sig väljas till ett offentligt uppdrag förväntas vara lojal med de förutsättningar som gäller för uppdraget.

Hmrkonsistoriez

I detta sammanhang vill jag också beröra en framställning från kyrkomöte! (_mot. 1987: 8. KL 5 avsnitt 3.3.5) om att lekmannaombud jämte supplean-

Prop. 1987/88: 31

• Sida 116
•  Original

ter skall ingå i hovkonsistoriet. Detta fullgör gentemot den icke-territoriel- la hovl'örsamlingen funktioner som motsvarar domkapitlens gentemot öv- riga församlingar. Hovkonsistoriet består enligt gällande instruktion, som utfärdades år 1681 , av överhovpredikanten och de ordinarie hovpredikan- terna. f.n. tre stycken. Jag har inhämtat att konungen för sin del har godkänt kyrkomötets förslag. vilket tillmötesgår önskemål från hovför- samlingen. Jag föreslår att i den bestämmelse i den nya domkapitelslagen som avses ersätta den nämnda instruktionen tas in en föreskrift om att två lekmannaledamöter jämte suppleanter skall utses att ingå i hovkonsisto- riet.

.S'ekrcterurm

Beträffande denjuridiskt utbildade sekreteraren hos domkapitlet och den- nes inträde som ledamot vid handläggningen av ärenden som gäller att skilja någon från det kyrkliga ämbetet ansluter jag mig till vad kyrkokom- mittén har föreslagit och som överensstämmer med nuvarande ordning (jfr avsnitt 4.4).

Mitt förslag: Stiftssamfälligheten skall tillhandahålla de kansliresur— ser som behövs för stiftsstyrelsen och övriga nämnder samt bisko- pen och domkapitlet. Till ärkebiskopens kansli får särskilda medel anvisas ur kyrkofon- den.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt utom med avseen— de på ärkebiskopens kansli. som inte har berörts i utredningen (betänkan- ' det del 1 s. 105—106. del 2 s. 51).

Remissinstanserna: Enighet råder om värdet av en samordning av kansli- resurserna på stiftsplanet. Några stiftsnämnder påpekar dock'att den nuva— rande skogsförvaltningens affärsdrivande verksamhet bör hållas isär från det övriga förvaltningsarbetet vid ett stiftskansli. Några domkapitel uttryc- ker oro för att domkapitlets självständighet som statlig myndighet ersätts med beroende av den kyrkokommunala stiftsförvaltningen.

Skälen för mitt förslag: Önskemål har länge förts fram om en möjlighet att skapa ett gemensamt stiftskansli såväl för de legala stiftsmyndigheter- na. d.v.s. domkapitel och stiftsnämnd. som för den omfattande frivilliga verksamhet i stiftstingets och stiftsrådets regi som bedrivs vid särskilda kanslier. vanligen benämnda stiftsbyråer. i de olika stiften. På flera håll har ansatser redan gjorts att lokalmässigt samordna verksamheten. [ admini- strativt hänseende finns stora praktiska fördelar att vinna med att samord- na kanslifunktionerna.

• Sida 117
•  Original

Ett sammanhållet stiftskansli

Inom ramen för den nya stiftsorganisation som här föreslås anser jag att stiftssamfälligheterna skall svara för det sammanhållna stiftskansliet. Sam- fälligheten kommer ju själv att behöva en kansliorganisation som dels motsvarar de nuvarande stiftstingens icke obetydliga resurser i detta hän- seende. dels kan fullgöra administrativa uppgifteri samband med de statli- ga förvaltningsuppgifter som överlämnas åt stiftsstyrelsen. En stor del av dessa uppgifter sköts i dag av domkapitlens och stiftsnämndernas perso- nal. Domkapitlen behöver utöver den juridiskt utbildade sekreteraren i framtiden mycket begränsade resurser. Det är då naturligt att stiftssamfäl- ligheterna åläggs att tillhandahålla också den personal och de övriga kansli- resurser som domkapitlen behöver. Det är emellertid rimligt att domkapit- let får yttra sig vid tillsättandet av den juristtjänst vid stiftskansliet vars innehavare avses vara domkapitlets sekreterare. De kyrkokommunala egendomsnämnderna i stiften, som enligt vad jag kommer att föreslå i det följande skall överta stiftsnämndernas roll i egendomsförvaltningen. blir stiftssamfällighetens organ och bör givetvis också betjänas av dess kansli. Ett sådant samlat stiftskansli kan då ställa sina såväl personella som tekniska resurser till hela det centrala stiftsarbetets förfogande. Frågan om anställningsförhållandena för den personal som har knutits till pastoratens skogsförvaltning kommerjag att behandla senare (avsnitt 3.7.1).

All personal får kyrkokommunal anställning

All personal som blir anställd vid det samlade stiftskansliet får enligt mitt förslag kyrkokommunal anställning. Några remissinstanser vill behålla den statligt reglerade anställningen för domkapitlens personal. Jag vill då un- derstryka att det för framtiden behövs avsevärt mindre personal för dom- kapitelsärendenas handläggning. En avsikt med det samordnade stifts- kansliet är vidare att personalen skall kunna användas flexibelt inom de olika grenarna av stiftsförvaltningen. Jag vill därför inte föreslå någon specialreglering för en liten grupp av anställda inom stiftskansliet.

Jag förutsätter att man från stiftssamfällighetens sida i övergångsskedet kommer att erbjuda anställning för alla som är anställda inom domkapitels- kanslierna och stiftstingsorganisationen. De anställda bör kunna erbjudas arbetsuppgifter och anställningsförmåner som i huvudsak motsvarar deras nuvarande, då funktionerna hos de nuvarande stiftsorganenju i allt väsent- ligt kommer att återfinnas inom den nya organisationen. Eftersom dessut- om ytterligare uppgifter inom den statliga förvaltningen kommer att dele- geras till stiftsstyrelserna. får man räkna med att dessa behöver tillgång till personal med sådan juridisk och administrativ sakkunskap som i dag finns vid domkapitelskanslierna. Även om man bortser från sekreteraruppgiften i domkapitlet. behövs en kvalificerad juristtjänst vid varje stiftskansli med chefsansvar för handläggningen av de förvaltningsuppgifter hos stiftsor- ganen som förs över från bl.a. domkapitlet. Det får dock ankomma på stiftsfullmäktige att själva besluta om den tjänsteorganisation som är lämp- ligast i det enskilda stiftet.

• Sida 118
•  Original

För den personal som går över från statlig till kyrkokommunal anställ- ning och därför får kommunal pensionsrätt bör staten lämna bidrag till pensionskostnaderna motsvarande den del som belöper på tiden före den 1 juli 1989.

[ yttrandena från några domkapitel uttalas oro för att domkapitlet som självständig myndighet skall bli ekonomiskt beroende av den kommunala stiftssamfälligheten. Man är rädd att besparingar i första hand får gå ut över den del av kansliet som betjänar domkapitlet och föreslår att särskilda statsanslag bör anvisas såväl till sekreteraruppgifterna som till domkapit- lets delav kostnaderna för lokaler. expenser och annat. eller att domkapit- len skall få belasta kyrkofonden direkt med sina kanslikostnader inom en fastställd budgetram.

Den antydda oron kan jag inte dela. Jag har tidigare nämnt att domkapit— len i framtiden behövcr avsevärt mindre kansliresurser än för närvarande. Jag är också övertygad om att även domkapitlen kommer att ha praktisk nytta av de rationaliseringsvinster som kan göras genom inrättandet av ett gemensamt stiftskansli. Jag föreslår likväl i det följande (avsnitt 3.6.2) ett sätt att tillgodose de särskilda mcdclsbehov som domkapitlen kan ha i sin verksamhet.

Biskopens kansliresurser

Såsom framgått av vad jag tidigare anfört (avsnitt 3.2.5) har även biskopen en självständig myndighetsfunktion som innehavare av biskopsämbetet i stiftet. Han behöver ha tillgång till vissa kansliresurser för detta ändamål. För närvarande har biskoparna anslag till sckreterarhjälp på halvtid eller i något fall på heltid. I övrigt är de hänvisade till de resurser som domkapit- lets kansli eller stiftsbyrån kan ställa till deras förfogande. Av praktiska skäl bör kanslifunktionen för biskopsämbetet lösas inom ramen för det gemensamma stiftskansliet. På så sätt ordnar man lättare vikarie vid se- mester eller annan ledighet för biskopens sekreterare. än om denne var anställd direkt hos biskopen. Jag kommer senare i min framställning (av- snitt 3.6.2) att redovisa hur jag har tänkt att medelsanvisningen för bisko- parnas behov av kansliresurser skall ske för att trygga deras tillgång till sådana.

Ärkebiskopens kansli

I detta sammanhang bör också nämnas att ärkebiskopen i sitt remissyttran- de tagit upp frågan om sitt eget kansli. Han ser som en nödvändighet att kunna förfoga över ett eget kansli främst för att kunna fullgöra sin och biskopsmötets uppgift att företräda ämbetslinjen i kyrkan på riksplanet. _ För närvarande sker medelstilldelningen till ärkebiskopsämhetet från tret- tonde huvudtitelns anslag F 1. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. ut. Vad beträffar ärkebiskopens behov av kansliresurser i framtiden bör givetvis stiftssamfälligheten liksom i övriga stift tillhandahålla honom vad han behöver för att fullgöra sin stiftschefsfunktion. Däremot anserjag att det är rimligt att den personal och övriga resurser som behövs för ärkebis-

.118

• Sida 119
•  Original

kopens rikskyrkliga uppgifter inte skall belasta stiftssamfälligheten i Upp- sala. Efter framställning från ärkebiskopen bör regeringen i samband med att den beslutar om anslag ur kyrkofonden till kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse också anvisa medel till ärkebiskopens eget kansli och de därmed förenade kostnaderna. En utgångspunkt för bedömningen av behoven bör därvid vara den nuvarande tjänsteorganisationen hos ärkebiskopsämbetet. för vilken regeringen har anvisat medel på riksstaten.

3.3. Den kyrkliga indelningen

Min bedömning: Församlingarnas storlek bör inte regleras i författ- ning utan får bestämmas av de lokala förhållandena.

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer med min bedömning (betänkandet del 1 s. 108—111).

Remissinstanserna: Med få undantag delar remissinstanserna kommit- téns ståndpunkt att församlingarnas storlek inte bör bestämmas i en för- fattning. Några. bland dem kammarkollegiet. svenska kyrkans centralsty- relse och Svenska kyrkans personalförbund. har invändningar mot kom- mitténs rekommendation att delning av stora församlingar i första hand bör genomföras med bibehållen pastoratsgemenskap. Kritikerna anser att en samtidig pastoratsreglering ofta bör göras. bl. a. för att lätta kyrkoherdens arbetsbörda.

Skälen för min bedömning: En bärande princip i mina förslag är att slå vakt om den historiskt och principiellt motiverade ordningen med försam- lingen som svenska kyrkans grundläggande enhet. De samlade förslagen är ägnade att stärka församlingen utifrån församlingsverksamhetens behov. Förändringar av den kyrkokommunala indelningen bör enligt min mening kunna tjäna samma syfte. Ett vaktslående om församlingen kan inte få betyda att samtliga dagens församlingar förblir oförändrade. De mycket små och de mycket stora församlingarna utgör enligt min uppfattning problem i den lokala strukturen. För de mycket små församlingarna kan problemet bestå i att de är för små för att en verkligt fungerande försam- lingsgemenskap skall kunna uppstå. Vidare kan det vara svårt att i mycket små församlingar finna människor som är villiga att äta sig förtroendepos- ter. Dessutom kan de ekonomiska svårigheterna bli överväldigande för sådana församlingar. De mycket stora församlingarna å andra sidan kan vara för stora för att upplevas som församlingsgemenskaper. Det är lätt att sådana församlingar blir enbart ett av flera administrativa områden i sam- hället.

Gränserjörjörsamlingarnas storlek skull inte anges i jöd'mlniug

Jag delar kyrkokommitténs uppfattning att en nedre gräns för församling- ars storlek knappast kan bestämmas i författning. lnga remissinstanser har

• Sida 120
•  Original

heller invänt mot det. Lokala förutsättningar. såsom församlingsmedlem- marnas engagemang och vilja till frivilliga insatser. måste bli det som avgör om en församling är stor nog för att fungera. Mina förslag till ansvarsför- delning mellan församling och pastorat torde öka möjligheterna för många små församlingar att bestå som självständiga enheter. Jag förutsätter dock att församlingar och pastorat medvetet analyserar förutsättningarna för de allra minsta församlingarnas fortbestånd. Om förutsättningarna brister. bör dessa små församlingar ta initiativ till nya församlingsbildningar till- sammans med angränsande församlingar som kanske befinner sig i liknan— de situation.

Sett ur församlingsvårdens synvinkel framstår för mig behovet av en övrejörsamlingsgräns tydligt. Det gäller särskilt i de största städerna, där det är angeläget att åtskilliga alltför stora församlingar delas. Men att i en författning ange den övre gränsen i form av antal kyrkomedlemmar finner jag i likhet med kyrkokommittén och flertalet remissinstanser inte möjligt. De lokala omständigheterna måste även här få påverka församlingsstorle- ken. Ett första steg i ett lokalt strukturarbcte med inriktningen att dela de mycket stora församlingarna kunde enligt min uppfattning — i de fall där man inte är beredd att omedelbart genomföra en församlingsdelning — vara att genomföra en distriktsindelning med ett lokalt. om än informellt, verk- samhetsansvar hos distrikten. Nya församlingsbildningar bör enligt min mening ofta kunna gå till så att fungerande distrikt blir självständiga församlingar. Skillnaden mellan distrikt och församling kan i en del fall visserligen förefalla liten, nämligen när man har en frivillig förtroendeman- naorganisation med ett s. k. distriktskyrkoråd. Jag anser emellertid att skillnaden är väsentlig för de enskilda församlingsmedlemmarnas möjlig- heter att påverka verksamheten. Kyrkorådet i en församling har ett legalt ansvar för församlingslivet. Ledamöterna av ett distriktskyrkoråd kan endast ta ansvar som frivilliga medarbetare.

Bevarad pastoralsgemenskap vidfc'irsamIingsdelning

Jag vill samtidigt understryka att sådana församlingsdelningar som jag här har förordat inte behöver bryta sönder den historiska gemenskap som en stor och ofta gammal församling utgör. Ofta kommer denna gemenskap att finnas kvar i pastoratet, som behålls som ett fierförsamlingspastorat med gemensam kyrkoherde för de nya församlingarna. Jag förutsätter nämligen att ett tidigare enförsamlingspastorat vid en församlingsdelning blir en samfällighet för samtliga ekonomiska angelägenheter. Fördelarna med en församlingsdelning kan således uppnås utan att ett väl fungerande ekono- miskt samarbete upphör.

Såsom några remissinstanser har påpekat är ett starkt argument för delning av stora församlingar att kyrkoherdens arbetsbörda blivit för tung. Jag delar uppfattningen att en pastoratsdelning säkert är motiverad i många av våra allra största pastorat. Däremot är det ingalunda säkert att proble- met med kyrkoherdens arbetsbörda alltid måste lösas så att också pastora- tet delas. Ibland kan en översyn av arbetsorganisationen inom pastoratet också leda fram till andra lösningar.

• Sida 121
•  Original

Jag återkommer senare (avsnitt 3.3.3) till frågan om pastoratsreglering. Prop. 1987/88: 31 men vill redan nu konstatera följande. Ändringari församlingsindelningen måste ske i samverkan mellan berörda församlingar. pastorat och stiftssty- relsen. Dessa får enligt mitt förslag också rätt att väcka en fråga om pastoratsindelning (avsnitt 3.3.5). Jag förutsätter därför att utredningar om eventuell delning av församlingar också samtidigt inriktas på frågan om. även en pastoratsdelning bör genomföras.

Mitt förslag: Kammarkollegiet skall i princip överta regeringens roll som centralt beslutande organ i ärenden om rikets indelning i för- samlingar. Kollegiet beslutar om ändringar i församlingsindelningen och meddelar de föreskrifter som behövs för att genomföra ändring- arna. ] samband med beslut om ändringar i kommunindelningen skall dock regeringen samtidigt besluta om de ändringar i försam- lingsindelningen som kan följa härav och meddela de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Länsstyrelsens roll i detta sammanhang blir i huvudsak oföränd- rad.

Kammarkollegiet skall som sista instans pröva överklaganden av länsstyrelsens beslut. Överklaganden av andra beslut av kammar- kollegiet skall prövas av regeringen.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer huvudsakligen med mitt för- slag utom i frågan om regeringens roll i dessa sammanhang (betänkandet dell s. 111. del 2 s. 53—56 och 138—140).

Remissinstanserna: [ huvudsak tillstyrks förslaget eller lämnas utan erin- ran av samtliga remissinstanser. Några vill dock stärka domkapitlets roll i strukturarbetet, bl. a. genom initiativrätt. eftersom man anser att domka- pitlet bör bestå som prästernas huvudman med ansvar för tjänsteorganisa- tionen.

Skälen för mitt förslag Bakgrund

Enligt nuvarande ordning, som regleras i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar (indel- ningslagen). beslutar regeringen om alla större ändringar i församlingsin- delningen. medan kammarkollegiet får besluta om sådana mindre ändring- ar som behövs på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighetsförhållanden och som inte föranleder ekonomisk reglering. Om de församlingar som närmast berörs av en sådan indelningsändring är överens om den och ändringen därtill berör församlingari samma län. får dock länsstyrelsen besluta om ändringen. Vidare kan länsstyrelsen eller annan fastighetsregistermyndighet besluta om ändringar i församlingsin- pj

• Sida 122
•  Original

delningen med stöd av lagen (1970:991) om ändring i kommunal och Prop. 1987/88:31 ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning (omtryckt 1981: 1220). Rätt att väcka en fråga om ändrad indelning har i dag enligt indelningslagen en församling som skulle beröras. enskilda som är kyrko-

bokförda eller skattskyldiga i församlingen, länsstyrelsen, domkapitlet. kammarkollegiet och regeringen.

Delegering till kanmmrkollegiet

Jag föreslår nu vissa ändringar i den gällande beslutsordningen. Kammar- kollegiet skall i princip överta regeringens roll som beslutande i ärenden om rikets indelning i församlingar. Kollegiet skall därvid också få meddela de föreskrifter om bl. a. ekonomisk reglering, indelningsdelegerade m.m. som behövs för att genomföra en indelningsändring.

Mitt förslag överensstämmer med den allmänna strävan att avlasta rege- ringen löpande förvaltningsärenden och i stället lägga sådana uppgifter på myndigheter under regeringen. Ärendena hör naturligen hemma hos kam- markollegiet. Enligt 2 5 förordningen (1986:600) med instruktion för kam- markollegiet (ändrad senast 1987: 779) är nämligen kollegiet bl.a. central förvaltningsmyndighet för frågor om rikets indelning. Av närmast tekniska skäl kan jag emellertid inte ansluta mig till kommitténs förslag till generell delegering av församlingsindelningsärenden. När regeringen beslutar om ändrad indelning i kommuner. kan detta föranleda ändring också i försam- lingsindelningen. lndelningsändringarna bör naturligtvis träda i kraft sam- tidigt. Dct sker enligt min mening enklast genom att samma instans beslu- tar om bådadera vid samma tillfälle och även meddelar de föreskrifter som behövs för att genomföra ändringarna. Det är fråga om ett mycket litet antal ärenden där regeringen härigenom behåller beslutanderätten i för- samlingsindelningsfrågor. Länsstyrelsens roll berörs inte av mina förslag till delegation.

Vidare föreslårjag. i linje med nyssnämnda strävan att avlasta regering- en förvaltningsärenden. att den s.k. tvåinstansprincipen skall tillämpas i samband med församlingsindelning såväl enligt indelningslagen som — i överensstämmelse med vad kammarkollegiet och lantmäteriverket har fö- reslagit — enligt lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning. Det innebär i mitt förslag att kammarkol- legiets beslut till följd av överklaganden dit inte får överklagas. Andra beslut av kammarkollegiet får överklagas hos regeringen.

Initiativ till indelningsämlringar

] frågan om vem som får ta initiativ till en eventuell indelningsändring föreslår jag endast den ändringen att domkapitlets initiativrätt tas över av stiftsstyrelsen. som också träder i domkapitlets ställe som samrådsmyndig- het i utredningar om församlingsindelning. Detta är enligt min uppfattning en naturlig följd av att stiftsstyrelsen enligt mina förslag skall ha det övergripande ansvaret för strukturfrågorna' i stiftet. Jag vill i detta sam- manhang ansluta mig till kammarkollegiets bedömning i dess" remissyttran- 1 lx) lx)

• Sida 123
•  Original

de. nämligen att stiftsstyrelsen såsom en församlingskommunal myndighet med ansvar för bl. a. pastoratsindelningen (se avsnitt 3.3.5) bör ha rätt att överklaga kollegiets beslut om församlingsindelningen — en rätt som i nuvarande ordning inte anses tillkomma den statliga myndigheten domka- pitlet. '

Riksantikvaricämbetet har påpekat att församlings- och sockenindel- ningen också representerar stora kulturhistoriska värden och vill därför få yttra sig över förslag till indelningsändringar. Jag förutsätter att kammar- kollegiet, liksom hittills, vid behov bereder riksantikvarieämbetet tillfälle att yttra sig över förslag till ändrad församlingsindelning.

Mina förslag berör endast beslutsordningen. Således förblir förutsätt- ningarna för indelningsändringar oförändrade, liksom de villkor som ställs upp i den nuvarande indelningslagen för att en ändring skall få genomföras mot en berörd församlings vilja och som utvecklas närmare i lagens för- arbeten.

Mitt förslag: Stiftsstyrelsen åläggs att verka för en ändamålsenlig pastoratsindelning, varvid hänsyn skall tas till pastoratens förmåga att svara för de angelägenheter som enligt författning ankommer på dem. Ett pastorat får inte utan synnerliga skäl ha färre än 2000 kyrko- medlemmar eller vara beläget i mer än en kommun.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 112—116, del 2 s. 56—57 och 141—144).

Remissinstanserna: [ huvudsak tillstyrker alla remissinstanser kommit— téns förslag eller lämnar det utan erinran, utom i frågan om den föreslagna rollen för stiftsstyrelsen. De som anser att domkapitlet skall ansvara för den prästerliga tjänsteorganisationen finner det nämligen konsekvent att samma myndighet bär huvudansvaret för den med tjänsteorganisationen förknippade pastoratsindelningen. Om kommitténs bedömningar och re— kommendationer råder enighet, dock anser två domkapitel och Sveriges kyrkokamerala förening att ett pastorat minst bör bilda underlag för två prästtjänster. Vidare anser Svenska kyrkans personalförbund att det i lag bör bestämmas också ett högsta medlemstal för pastorat, bl. a. av hänsyn till kyrkoherden som arbetsledare. '

Skälen för mitt förslag Bakgrund

För närvarande föreskrivs i lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader (om- tryckt 1982: 379, ändrad senast 1987: 76) att regeringen beslutar om indel- ning i pastorat. Det närmare förfarandet vid indelningsändringar är där- emot oreglerat. I praktiken tillämpar regeringen analogt bestämmelserna i

• Sida 124
•  Original

indelningslagen vid ändringar i pastoratsindelningen. Normgivande för regeringens beslut om pastoratsregleringar är de riktlinjer som riksdagen antog år 1957 (prop. 1957: 153, SU 175. rskr. 388).

En samtidig pastoratsreglering för hela riket genomfördes den 1 januari 1962. Därefter har förändringar av pastoratsstrukturen genomförts fortlö- pande, men enligt min uppfattning inte i en omfattning som varit motiverad av de lokala befolkningsförändringarna.

Pastoraten får enligt mina tidigare redovisade förslag utökade ekonomis- ka uppgifter. Det kräver ett starkare underlag än vad många av de minsta pastoraten har i dag. Under de senaste tjugo åren har antalet små enheter i svenska kyrkan ökat. Den 1 januari 1986 var antalet pastorat ] 138, varav 207 hade mindre än 2 000 invånare.

Det är mot denna bakgrund somjag nu föreslår normer för pastoratsreg- lering samt beslutsordning och regler för genomförandet av indelningsänd- n'ngar.

Riktlinjerför pastoratens storlek

Enligt mitt förslag (avsnitt 3.1.1) kommer församlingarna i ett pastorat att gemensamt svara för en rad tunga ekonomiska åtaganden. Syftet med denna obligatoriska samverkan i pastoratet är att bereda de enskilda för- samlingarna en påtaglig ekonomisk avlastning och underlätta en koncen- tration på församlingsverksamheten. Pastoratet bör därför ha en sådan storlek att det kan bära sina ekonomiska bördor och åstadkomma denna avlastning.

Vidare menarjag att ett pastorat helst bör vara av den storleken att mer än en präst samt dessutom antingen en diakon/diakonissa. församlingssek- reterare eller församlingsassistent jämte församlingarnas kyrkomusiker skall kunna ingå i det arbetslag av anställd personal som i nära samverkan med församlingarnas frivilligt verksamma lekmän och övrig anställd perso- nal har att arbeta med församlingsvårdande uppgifter.

De normer för en pastoratsreglering som riksdagen antog år 1957 är enligt min uppfattning lämpliga och bör även fortsättningsvis tillämpas. Enligt dessa skall ett pastorat omfatta en minsta folkmängd av 2 000 perso- ner. Detta tal skulle gälla vid "måttlig areal". i propositionen förtydligat till cirka 2 kvadratmil. Jag föreslår att samma minimigräns anges i den nya lagen. dock med den skillnaden att den beräknas på antalet kyrkomed- lemmari stället för antalet invånare. Det ärju i första hand medlemmarna som bär upp församlingarnas och pastoratens ekonomi och som därför bör räknas in i underlaget för svenska kyrkans organisation. 1957 års riksdags- beslut medger dock vissa avvikelser från minimigränsen. Dessa är alltjämt relevanta men skall som hittills medges endast om synnerliga skäl förelig- ger. Riksdagsbeslutet anger som exempel vissa förhållanden som skulle motivera att minimisiffran underskrids: pastorat av stor utbredning. av glesbygdskaraktär eller med dåliga kommunikationer, växande pastorat där man kan förutse att gränsvärdet snart överskrids. pastorat med många små församlingar där antalet präster inom den anvisade tjänsteorganisa- tionen inte räcker för att tillgodose behovet av gudstjänster. Det sistnämn-

• Sida 125
•  Original

det skälet förlorar i styrka. om man inför den mer flexibla ordning för fördelningen av prästtjänsterna inom ett stift somjag föreslår i det följande (avsnitt 3.4.4). Jag utgår från att praxis kommer att vara oförändrad. så att riktlinjerna skall följas under hänsynstagande till lokala förhållanden.

Uppfattningen hos en del remissinstanser. som anser att ett pastorat bör vara stort nog att ge underlag för minst två prästtjänster. har mitt stöd såtillvida att detta skall gälla normalfallet. Det innebär möjligheter till arbetsfördelning och uppdelning av ledighet. Icke desto mindre kommer enprästpastorat att finnas även i framtiden. Jag utgår från att de närmast berörda —församlingsmedlemmarna. deras företrädare och prästen — då själva har bedömt att fördelarna av att bestå som ett litet pastorat väger tyngre än nackdelarna av att förfoga över endast en prästtjänst. Däremot torde vi med mitt förslag få färre enprästpastorat än i dag. genom att flera mindre pastorat kommer att ombildas.

Jag har övervägt om jag skulle föreslå också en övre gräns för ett pastorats storlek. 1 mycket stora pastorat finns liksom i de stora försam- lingarna en risk att människornas delaktighet och inflytande i verksamhe- ten minskar kraftigt. Jag avstår emellertid från att nu föreslå någon sådan gräns. Jag har flera skäl för det. Ett stort och väl fungerande pastorat som delas skulle enligt min bedömning sannolikt oftast bestå som en total samfällighet omfattande de nya pastoraten. Skillnaden mellan en sådan samfällighet och ett pastorat blir då tjänsteorganisationen. Antalet präst- tjänster kan dock beräknas så att de inte blir färre i ett odelat pastorat än om pastoratet skulle delas. Ur detta perspektiv skulle således en delning inte vara särskilt befogad. Som Svenska kyrkans personalförbund påpekat är arbetsledningen ett argument för en övre storleksgräns. Jag har tidigare (avsnitt 3.3.1) framfört den uppfattningen att arbetsledningsproblemen inte nödvändigt måste lösas med en pastoratsdelning. Det är enligt min mening vida mer angeläget att alltför storaförsamlingar delas. Då de flesta större pastorat är enförsamlingspastorat. skulle en samtidig församlings— och pastoratsdelning vara omständligare att genomföra. Jag befarar att det skulle kunna hämma det angelägnare arbetet med församlingsdelning.

Pasturats- och komnumgränser bör samordnas

Den kyrkliga organisationen skall enligt min uppfattning så långt det är möjligt följa sociala strukturer och nätverk. Det är därför enligt min me- ning naturligt att pastorats- och kommungränser samordnas. Jag föreslår en regel i den nya lagen av innebörd att ett pastorat inte utan synnerliga skäl får vara beläget i mer än en kommun. Undantag bör bara kunna accepteras i de fall man helt klart kan konstatera att människornas sociala samhörighet på ett tydligt sätt följer den traditionella kyrkliga strukturen mer än den kommunala indelningen. Om det är så, bör man kanske fråga sig om kyrkan med en pastoratsreglering som anpassas till kommungrän- serna skall medverka till en ny social struktur som sammanfaller med den kommunala. Om man då inte ser detta som en kyrklig uppgift bör man enligt min mening kunna överväga att inte ändra pastoratsindelningen trots att den avviker från huvudprincipen.

'Jl

• Sida 126
•  Original

Kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 5.2) föreslåri sitt yttrande till regeringen över förslaget till kyrklig indelningslag en mindre restriktiv tillämpning av undantagsregeln. ”Särskilda" i stället för "synnerliga" skäl skulle räcka som motivering för att avvika från huvudprincipen. Jag har tidigare ut- tryckt den uppfattningen att 1957 års riksdagsnormer för en pastoratsregle- ring är lämpliga och bör tillämpas även i fortsättningen. med den restrik- tivitet i fråga om avvikelser som riksdagen har förutsatt. Det är enligt min bedömning angeläget att så sker. Jag är därför inte beredd att biträda kyrkomötets förslag.

3.3,4 Översyn av pastoratsindelningen

Min bedömning: Stiftsstyrelsen bör göra en fortlöpande översyn av pastoratsindelningen. Arbetet bör utföras av ett inom stiftsstyrelsen särskilt tillsatt utskott. Pastoratsregleringen bör bygga på frivillighet och samverkan. Strukturförändringen bör utvärderas före år 2000.

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer med min (betänkandet del ls. 114—116).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot kommitténs be- dömningar.

Skälen för min bedömning: En översyn av pastoratsindelningen bör bygga på frivillighet och samverkan. Den syftar ju till att stärka samver- kan, att bredda underlaget för gemensamma uppgifter och därigenom förbättra förutsättningarna för församlingsverksamheten.

För en reform av rikets pastoratsindelning kan man välja två olika metoder. antingen en samtidig reform. som år 1962. eller en stegvis genom- förd reform. Enligt min bedömning är den senare metoden att föredra. eftersom den gör det lättare att ta hänsyn till de lokala förhållandena. Förändringar är inte lika angelägna för samtliga inblandade församlingar och pastorat vid samma tidpunkt. En framgångsrik pastoratsreglering för- utsätter att de som lokalt är närmast berörda medverkar i förberedelser och genomförande. De som beslutar om förändringen bör kunna bedöma när och under vilka omständigheter en pastoratsreglering ger de största fördelarna.

Ansvaret för ('iversvnen

Jag föreslår att stiftsstyrelsen skall ansvara för stiftets pastoratsindelning. att den skall åläggas att verka för en ändamålsenlig indelning samt besluta om ändringar. Eftersom strukturreformen skall genomföras successivt, förutsätterjag att stiftsstyrelsen gör en fortlöpande översyn av pastoratsin- delningen i stiftet.

Jag flnner för min del att detta arbete lämpligast utförs inom ett särskilt utskott eller arbetsgrupp som stiftsstyrelsen tillsätter. Ett sådant utskott kan bli ett organ för information och rådgivning samt för initiativ och

• Sida 127
•  Original

förslag till Strukturförändringar som kan förbättra arbetsvillkoren för för- samlingarna. Utskottet bör samverka lokalt med kyrkoråd i församlingar, pastorat och samfälligheter, kyrkoherdar. personalorganisationcr samt andra berörda parter. Denna samverkan bör då resultera i förslag till pastoratsregleringar, som utskottet överlämnar till stiftsstyrelsen för be- slut. Utskottet bör därvid kunna ta initiativ också till andra samfällighets- bildningar än den som sker inom ett pastorat.

Stiftsstyrelsens första uppgift blir att skapa förutsättningar för att man snabbt skall kunna nå de mål som riksdagen angav år 1957. De bör också snarast förbereda reglering av de pastorat som är belägna i mer än en kommun. Den fortlöpande uppgiften skall därefter vara ett strukturarbete med de allmänna riktlinjerna för församlings- och pastoratsstorlck som mål. Den nuvarande s.k. rullande pastoratsregleringen skall således full- följas och effektiviseras. Jag utgår från att stiftsstyrelserna kommer att prioritera och stiftsfullmäktige att ställa nödvändiga resurser till förfogan- de för detta arbete, som bl. a. syftar till en verklig avlastning för försam- lingarna. Avlastningen är enligt min mening nödvändig för att det skall vara möjligt att också på lång sikt behålla församlingarna i deras nuvarande omfattning som grundenhet i verksamheten.

Utgångspunkten i strukturarbctet bör vara frivillighet. Stiftsstyrelsens uppgift att verka för en ändamålsenlig pastoratsindelning måste emellertid, enligt min mening, kunna innebära att stiftsstyrelsen skall kunna fatta beslut även om inte berörda församlingar är överens, när ändringen syftar till att följa de i lagen angivna riktlinjerna. För övriga fall skall vid oenighet bland de berörda församlingarna samma förutsättningar gälla som i mot— svarande situation inför en samfällighetsbildning, nämligen att pastoratets fördel av ändringen dels skall väga tyngre än en församlings nackdel därav, dels att denna fördel bedöms bli varaktig. Jag utvecklar detta närmare i speeialmotiveringen.

Utvärdering

Jag har goda skäl att tro att det finns en beredskap för och en vilja till sådana förändringar som leder till uppenbara fördelar. En strukturföränd- ring. som bygger på frivillighet och samverkan och som är beroende av den förändringsberedskap som församlingarna har uttalat. måste emellertid utvärderas. Det bör enligt min mening ske före år 2000. En sådan utvärde- ring bör lämpligen utföras av ett statligt organ som inte har ansvar för någon del av svenska kyrkans verksamhet. Efter denna utvärdering kan riksdagen ta ställning till om frivilligheten även fortsättningsvis kan tilläm- pas.

• Sida 128
•  Original

Mitt förslag: Stiftsstyrelsen får det övergripande ansvaret för stiftets pastoratsindelning. Den beslutar om ändringar i pastoratsindelning- en och meddelar de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Stiftsstyrelsens beslut får överklagas till kammarkollegiet av be- rörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt utom i ett avseen- de. Kammarkollegiet skall enligt mitt förslag inte ha initiativrätt i fråga om pastoratsindelning (betänkandet del 1 s. 114—116, del 2 s. 56—60, 141,144 och 150). .

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker i huvudsak förslaget eller lämnar det utan erinran, utom i frågan om stiftsstyrelsens roll. De som anser att domkapitlet skall ansvara för den prästerliga tjänsteorganisa- tionen anser att samma myndighet också skall besluta om den därmed förknippade pastoratsindelningen. Kammarkollegiet vill få möjlighet att i särskilda fall underställa överklagade pastoratsregleringsärenden regering- ens prövning. .

Skälen för mitt förslag: För närvarande beslutar regeringen om indelning i pastorat med stöd av lagen (_ 1970: 940) om kyrkliga kostnader. Förfaran- det är. som jag förut nämnt (avsnitt 3.3.3), 1 övrigt oreglerat men följer huvudsakligen indelningslagens bestämmelser. Vanligen tar domkapitlet initiativ till ändringar genom en anmälan till regeringen. som ofta kan innehålla förslag. Ärendena överlämnas av regeringen till kammarkollegiet som gör den utredning som behövs och ger regeringen ett förslag till beslut.

S tiftsstyrelsens uppgifter vid inde/ningsändringar

Ändring av pastoratsindelningen är enligt min mening, till skillnad från ändringar i församlingsindelningen, huvudsakligen en inomkyrklig fråga. Den handlar i hög grad om lokal samverkan för att effektivisera försam- lingsverksamheten i de enskilda kyrkomedlemmarnas intresse. Jag finner det därför riktigt att föreslå att stiftsstyrelsen. kyrkans eget förvaltningsor- gan på stiftsplanet, med god lokal förankring. skall vara beslutande i ärenden om ändrad pastoratsindelning. Häri ligger också att stiftsstyrelsen skall meddela sådana bestämmelseri samband med indelningsändring som regeringen hittills har brukat meddela om den prästerliga tjänsteorganisa- tionen i det nybildade pastoratet samt ytterligare föreskrifter som kan behövas i samband med genomförandet. Dit hör att fastställa den ekono- miska regleringen mellan de berörda pastoraten. Tvister mellan pastoraten om tolkningen eller tillämpningen av den ekonomiska regleringen skall avgöras av skiljemän, såvida inte pastoraten kommit överens om något annat.

Till stiftsstyrelsens skyldighet att meddela föreskrifter för genomföran- det av en pastoratsreglering bör enligt min uppfattning också höra att

• Sida 129
•  Original

fastställa namn för nya pastorat. Här finns i dag en fast regeringspraxis. Enligt denna erhåller ett nybildat flerförsamlingspastorat de ingående för- samlingarnas namn. Namnet på den församling där kyrkoherden är statio- nerad har regelmässigt placerats först. Detta namn har också blivit pasto- ratets kortnamn. Inom ramen för sin utredning har kammarkollegiet vid behov hört ortnamnsarkivet i Uppsala. Jag förutsätter att stiftsstyrelserna kommer att följa den praxis som jag nu redogjort för. En stiftsstyrelse som överväger att avvika från den bör enligt min mening höra ortnamnsarkivet i Uppsala i frågan om hur ett namnförslag förhåller sig till gott ortnamns- skick.

Vissa remissinstanser anser att i stället domkapitlet borde ha ansvaret för pastoratsregleringen. I likhet med dessa remissinstanser har jag den uppfattningen att pastoratsindelning och prästerlig tjänsteorganisation hör samman och skall ligga inom en och samma myndighets ansvarsområde. Jag har emellertid tidigare (avsnitt 3.2.5) utförligt redovisat varför jag valt att föreslå att stiftsstyrelsen skall besluta om den prästerliga tjänsteorgani- sationen. Detjag nu har föreslagit är således en konsekvens av detta.

Har beslut om pastoratsindelning får överklagas

Liksom på församlingsindelningens område föreslår jag att den s.k. två- instansprincipen genomförs i överklagandeärenden. Stiftsstyrelsens beslut om pastoratsindelning skall kunna överklagas av de församlingar och de pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som berörs av beslutet. Av skäl somjag utvecklar närmare i anslutning till mina förslag om prästtjänsternas fördelning (avsnitt 3.4.4) får dock stiftsstyrelsens Indelningsbeslut såvitt det rör prästtjänster inte överklagas. Kammarkollegiet skall pröva överkla- gandena. Kollegiets beslut skall däremot i sin tur inte kunna överklagas. Kammarkollegiet är lämplig överprövande myndighet. Kollegiet är nämli- gen central förvaltningsmyndighet för frågor om rikets indelning och har dessutom lång erfarenhet av kvalificerade utredningar i ämnet. Med hän- syn till vad jag tidigare sagt om' pastoratsindelningcns inomkyrkliga karak— tär anser jag att kammarkollegiet i dessa ärenden bör hämta in yttranden från svenska kyrkans centralstyrelse.

Kammarkollegiet har i sitt remissyttrande föreslagit att kollegiet får möjlighet att överlämna ett överklagningsärende "av principiell betydelse eller annars av särskild vikt" till regeringen för avgörande. Kollegiet har instämt i kyrkokommitténs bedömning att det inte finns samma skäl — betydelsen för samhällsfunktioner utanför den kyrkliga verksamheten — som i fråga om församlingsindelningen att beslut om pastoratsreglering och om bildandet av kyrkliga samfälligheter skall överprövas av regeringen. Dessa Strukturförändringar bör så långt möjligt behandlas av kyrkans egna organ. Men överlämnandemöjligheten skulle enligt kollegiet finnas för de fall då frågor av principiell karaktär förekommer eller då politiskt betonade problem aktualiseras. I mina överväganden har jag kommit till samma ståndpunkt. Därför föreslår jag att kammarkollegiet med eget yttrande skall kunna överlämna till regeringen för avgörande ett överklagningsären- de som kollegiet bedömer ha principiell betydelse eller annars vara av

• Sida 130
•  Original

särskild vikt. Behov av ett praxisbildande avgörande eller ett politiskt grundat beslut är exempel på skäl att överlåta avgörandet till regeringen. Mitt förslag står i överensstämmelse med 1984 års riktlinjer för översyn av reglerna om överklagande till regeringen m.m. Där har riksdagen uttalat sitt stöd för en sådan lösning på områden där det är önskvärt att regeringen som politiskt organ styr praxis (prop. 1983/84: 120, KU 23, rskr. 250).

Initiativ till indelaingsändringar

Frågor om ändring i pastoratsindelningen bör enligt min mening kunna väckas av en församling eller ett pastorat som skulle beröras av ändringen. Det skall ske genom en ansökan om ändring ställd till stiftsstyrelsen. Stiftsstyrelsen skall naturligtvis också kunna ta upp en indelningsfråga på eget initiativ — det följer av det krav på aktivitet somjag med förslaget vill ställa på stiftsstyrelsen.

Kyrkokommittén har föreslagit att också kammarkollegiet genom en anmälan till stiftsstyrelsen skall kunna aktualisera en indelningsändring. För egen del anser jag att detta är olämpligt. Den situationen skulle nämligen kunna uppstå att kammarkollegiet i samband med en överpröv- ning av stiftsstyrelsens beslut måste ta ställning i ett ärende som kollegiet väckt och därmed inte kunna göra en helt fri och förutsättningslös över- prövning. Jag föreslår därför ingen initiativrätt för kammarkollegiet i fråga om pastoratsindelning.

Mitt förslag: Stiftsstyrelsen övertar regeringens uppgift att besluta om ändrad, kontraktsindelning. Stiftsstyrelsens beslut får överklagas till kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfällig- heter. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Kyrkokommitténs förslag: Kommittén har inget förslag med avseende på kontrakten. Kommitténs skäl för det är att frågan om kontraktens respekti- ve kontraktsprostarnas ställning lämpligen bör övervägas ytterligare inom kyrkans olika organ innan konkreta förslag till åtgärder läggs fram (betän- kandet del 1 s. 36).

Remissinstanserna: Ingen har kommenterat kommitténs slutsats utom domkapitlet i Härnösand. Domkapitlet har framfört att det medför stora problem när kontrakts- och kommungränser skär varandra och att det dätför är viktigt att kontraktsindelningen ses över.

Skälen för mitt förslag: Kontraktet är tjänstgöringsområde för kontrakts- prosten i hans eller hennes egenskap av biskopens medhjälpare i uppsikten över stiftet. Biskopen utser kontraktsprostar. Under kontraktsprostens ledning samlas prästerna i församlingarna inom kontraktet för samråd och viss fortbildning. På många håll har dessutom inom kontraktets ram vuxit fram en samverkan mellan församlingarna i mer eller mindre fast organi- serad form.

• Sida 131
•  Original

Kontraktsprostarnas uppgifter. liksom det nyss nämnda samarbetet, är enligt min uppfattning. som delas av kyrkokommittén, av klart inomkyrk- lig karaktär.

Kontraktet får enligt mina förslag i fråga om obligatoriska stiftssamfällig- heter ytterligare en funktion, nämligen att utgöra valkrets för val av stifts- fullmäktige (avsnitt 3.2.3).

Beslut om ändringar i kontraktsindelningen fattas nu av regeringen. Indelningsändringen föranleds vanligen av ändrad pastoratsindelning eller av överväganden om kontraktets lämpliga storlek som arbetsenhet. Jag har tidigare (avsnitt 3.3.2 och 3.3.5) föreslagit att regeringens ansvar för änd- ringar i församlings- och pastoratsindelningen skall flyttas över till kammarkollegiet och stiftsstyrelserna. Förslagen ligger i linje med strävan- dena att avlasta regeringen löpande förvaltningsärenden och föra besluts- fattandet närmare dem som berörs av besluten. Det är då konsekvent att föreslå motsvarande förändring i fråga om kontraktsindelningen. Ären- denas inomkyrkliga karaktär gör det enligt min mening naturligt att be- slutsansvaret skall läggas hos kyrkliga organ. Med tanke på det vanliga sambandet med pastoratsindelningen föreslårjag att stiftsstyrelserna. som enligt mitt förslag (avsnitt 3.3.5) skall ansvara för pastoratsregleringar. också skall besluta om ändringar i kontraktsindelningen. Även det kont- raktsvisa samarbetet kring församlingsverksamheten gör det naturligt att stiftsstyrelsen, som skall främja församlingslivet i stiftet, har denna upp- gift.

För överprövningen bör även här tvåinstansprincipen införas. Jag före- slår att stiftsstyrelsens beslut skall kunna överklagas till kammarkollegiet av de församlingar och de pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som berörs av beslutet. Med hänsyn till kontraktsindelningens inomkyrkliga karaktär föreslår jag att kammarkollegiet skall bereda svenska kyrkans centralstyrelse tillfälle att yttra sig innan ärendet avgörs. Kammarkolle- giets beslut skall inte kunna överklagas. Reglerna om kontraktsindelningen bör enligt min mening föras in i den föreslagna lagen om kyrklig indelning och om bildande av kyrkliga samfälligheter (avsnitt 3.3.7).

Mitt förslag: Bestämmelserna om rikets indelning i territoriella för- samlingar. pastorat och kontrakt förs samman i en ny kyrklig indel- ningslag. Där skall vidare finnas bestämmelser om stiftsindelningcn. Slutligen skall lagen innehålla regler om bildandet av icke-obligatori- ska kyrkliga samfälligheter.

Kyrkokommitténs förslag: Kommittén. vars förslag avviker från mitt, har beträffande församlingsindelningen föreslagit ändringar i den nuvaran- de indelningslagen samt beträffande pastoratsindelningen en ny lag därom samt om bildandet av kyrkliga samfälligheter (betänkandet del 2 s. 53—60 och 138—150).

• Sida 132
•  Original

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot kommitténs för- slag till lagteknisk lösning.

Skälen för mitt förslag: Det saknas i dag en gemensam grundläggande författning om rikets indelning i församlingar. pastorat. kontrakt och stift. Kyrkokommittén har föreslagit ändringar i 3 kap. indelningslagen samt en ny lag om pastoratsindelning och om bildandet av kyrkliga samfälligheter. Församlingarnas och samfälligheternas ställning som kommuner skall en- ligt mitt förslag regleras i en ny lag om församlingar och kyrkliga samfällig- heter. Med kyrkokommitténs förslag skulle den centrala kyrkokommunala lagstiftningen delas upp på tre olika lagar. vilket enligt min mening skulle vara onödigt krångligt för läsaren. Skälen för en gemensam författningsreg- lering av borgerliga och kyrkliga kommuners indelningsfrågor har mot bakgrund av mina förslag försvagats. Mitt förslag till beslutsordning vid ändringar i den kyrkokommunala indelningen (avsnitt 3.3.2). nämligen att kammarkollegiet skall överta regeringens beslutsbefogenheter i första in- stans, innebär en olikhet ijämförelse med bestämmelserna för den borger- liga indelningen. Vidare är förslaget till regler för pastorats- och kontrakts- indelning utformade med reglerna för församlingsindelningen som förebild. Jag finner det därför naturligt att föreslå en gemensam lag med de bestäm- melser som gäller för ändringar i all kyrklig indelning i syfte att ge läsaren en direkt överblick på detta område.

Rikets grundläggande indelning i stift är inte reglerad i någon författning i dag. Regeringen kan formellt besluta om de ändringar som behövs. Mitt förslag att de territoriella församlingarna i varje stift skall utgöra en obliga- torisk stiftssamfällighet (avsnitt 3.2.1) gör det enligt min mening nödvän- digt att riksdagen i lag beslutar vilka stift som skall finnas. Eftersom stiftsindelningen får ekonomisk betydelse för de kyrkliga kommunerna bör av lagen också framgå hur indelningsändringar skall gå till. Jag föreslår att regeringen bemyndigas bestämma vilka församlingar som skall ingå i de olika stiften. Bestämmelserna om stiftsindelningen bör också ingå i den nya lagen om kyrklig indelning.

Reglerna om ändringar i pastoratsindelningen har nära samband med bestämmelser som rör bildande och ändring av kyrkliga samfälligheter i och mellan pastorat. De olika samfällighetsformerna framgår av den före- slagna lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Vissa av dessa. nämligen totala pastoratssamfälligheter och flerpastoratssamfälligheter. kräver särskilda beslut för sin tillkomst. Bestämmelserna härom bör med hänsyn till sambandet med pastoratsindelningsändringar återges i den nya kyrkliga indelningslagen.

h)

• Sida 133
•  Original

3.4. Den prästerliga tjänsteorganisationen

Mitt förslag: I ett pastorat kan det förutom kyrkoherde finnas en eller flera komministrar anställda. De avlönas av pastoratet.

Hos stiftssamfälligheten kan stiftsadjunkter och kontraktsadjunk- ter finnas anställda. Dessa avlönas av stiftssamfälligheten.

I stiftssamfälligheten får dessutom finnas tjänster som pastorsad- junkt, vilka närmast är avsedda för nyprästvigda.

Prästtjänsterna är statligt reglerade tjänster. Prästtjänster — från- sett biskopstjänsten — skall inte längre tillsättas med fullmakt.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kom- mittén har dock föreslagit att en nyprästvigd skall förordnas som pastors- adjunkt med aspiranttjänstgöring endast under begränsad tid (betänkandet del 1 s. 118—123, del 2 s. 66—71, 152—158, 161—162 och 166).

Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran med undantag för förslaget om tidsbegränsad tjänstgöring för ny- prästvigda. Detta förslag avstyrks av en klar majoritet.

Skälen för mitt förslag Innebörden av beteckningarna pastorats- och .s'tiftspräster

Flertalet präster i svenska kyrkan har i dag statligt reglerad anställning på tjänster som kyrkoherde. komminister eller kyrkoadjunkt i ett pastorat. För särskilda arbetsuppgifter i stiften finns inrättade tjänster som förste stiftsadjunkt, stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkt. Domkapitlen kan dess- utom inrätta tjänster som pastoratsadjunkt. huvudsakligen för nyprästvig- da.

Den förenkling av tjänsteorganisationen som kommittén har föreslagit finner jag ändamålsenlig. Mitt förslag är alltså att det i pastoraten endast skall finnas två tjänstekategorier. kyrkoherde och komminister. Dessa p(ISIOI'tltSpI'äSfer. som kommittén betecknar dem, har i dag ordinarie tjäns- ter tillsatta med fullmakt. men dessa bör i framtiden tillsättas med förord- nande.

Jag föreslår likaså att det på stiftsplanet skall finnas endast två tjänsteka- tegorier. stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt. Dessa stiftspräster har i dag extra ordinarie tjänster och deras anställningsförhållanden ändras endast såtillvida att de får en ny huvudman i stiftet. nämligen stiftssamfälligheten. Behovet av stiftsadjunkter för viktiga stabsfunktioner inom stiftsarbetet torde vara lika stort inom den nya stiftssamfälligheten som inom den nuvarande frivilliga stiftsorganisationen. Kontraktsadjunkterna utgör ett värdefullt komplement till tjänsteorganisationen på pastoratsplanet. sär- skilt för uppgifter som det enskilda pastoratet har för litet underlag för att kunna bära. Ett exempel på detta utgör det finskspråkiga församlingsarbe- tet.

• Sida 134
•  Original

För nyvigda präster skall tjänster med benämningen pastorsadjunkt få inrättas. Jag återkommer i det följande till deras anställningsförhållanden.

Enligt vad jag tidigare föreslagit (avsnitt 3.2.1) skall domkapitlens ar- betsuppgifter begränsas. Ansvaret för att främja församlingslivets utveck- ling inom stiftet m.m. förs nu över'till stiftssamfälligheten. Samfälligheten bör då. som kommittén föreslagit. också ta över ansvaret för de präster som för det ändamålet har uppgifter av övergripande karaktär. Som jag tidigare utvecklat (avsnitt 3.2.5) kommer både stiftsstyrelsen och domka- pitlet att ha uppgifter med avseende på samtliga präster i stiftet. Stiftssty- relsen fastställer exempelvis tjänstgöringsföreskrifter för samtliga präster och domkapitlet har tillsynen över ämbetsförvaltningen beträffande både stifts- och pastoratsprästerna. De nya beteckningarna innebär endast att det ekonomiska ansvaret för tjänsterna fördelas mellan pastorat och stift. Nu svarar kyrkofonden för vikariekostnader för präster. Jag anser i likhet med kommittén att pastoraten och stiftssamfälligheterna i fortsättningen bör svara också för kostnaderna för vikarier. I hastigt uppkommande akutsituationer och vid vakans på kyrkoherdetjänsten är det nödvändigt att stiftsstyrelsen förordnar vikarie. I övriga fall. då vakans uppstår på en komministertjänst bör. med hänsyn till att pastoratet skall bära kostnaden. en vikarie i regel tillsättas endast om pastoratet begär att stiftsstyrelsen skall förordna en sådan.

Mitt förslag till tjänsteorganisation innebär vidare att tjänstebenämning- en kyrkoadjunkt avskaffas.

Benämningen kyrkoherde är — såsom kammarkollegiet framhållit — i princip förbehållen pastoratspräst. Det bör dock inte finnas några hinder mot att benämningen kyrkoherde används även för annan tjänst av likartat slag. t. ex. för en stiftspräst med självständigt ansvar för församlingsvård bland samer eller en större grupp av finskspråkiga i ett stift. Likaså bör de särskilda tjänstebenämningarna för garnisonspastorn i Boden och amirali- tetspräster i Karlskrona kunna behållas.

Första anställning för nyprästvigd

Remissinstanserna har tillbakavisat kommitténs förslag att en nyprästvigd skall placeras i ett pastorat för aspiranttjänstgöring under en tid av minst 6 och högst 18 månader. De flesta har hänvisat till att man enligt svenska kyrkans ordning prästvigs till tjänst inom kyrkan och inte utan vidare bör fråntas möjligheten att arbeta som präst. Jag anser. med hänsyn till remiss- opinionen. att förslaget om tidsbegränsning av den första anställningen inte bör genomföras.

Den nyprästvidgde bör därför anställas på en utbildningstjänst i stiftet, vilken i enlighet med kyrkokommitténs förslag bör benämnas pastorsad- junktstjänst. Beteckningen pastorsadjunkt speglar bättre än nuvarande benämning — pastoratsadjunkt — att innehavaren biträder pastor och ännu inte arbetar helt självständigt. Stiftsstyrelsen får bestämma i vilket pas- torat tjänstgöringen skall ske. Utbildningssyftet bör tillmätas stor betydel- se när stiftsstyrelsen fattar sitt beslut om placering. Det motiverar också enligt min uppfattning att biskopens bedömning i de enskilda fallen får stor

• Sida 135
•  Original

betydelse. när stiftsstyrelsen beslutar om tjänsternas placering och tillsätt- ning. Eftersom tjänsterna är avsedda att vara utbildningstjänster, förutsät- terjag att innehavarna kommer att söka sig vidare till andra prästtjänster.

Idet följande (avsnitt 3.6.2) föreslårjag att avlöningskostnaderna för ny- prästvigda skall betalas av stiftssamfälligheterna som för detta ändamål får ett bidrag ur kyrkofonden som skall ingå i stiftsbidraget. För närvarande prästvigs ca 125 personer årligen. Kyrkokommittén har bedömt att en tid av upp till 18 månader efter prästvigningen kan behövas för handledd utbildning av nyprästvigda. Enligt min mening bör åtminstone ett års erfarenhet av tjänstgöring på en utbildningstjänst som församlingspräst krävas för rätt att erhålla en annan prästtjänst. Gällande förordningsbe- stämmelser bör anpassas till detta synsätt.

De nuvarande pastorntsadjunktstjit'nsterna

För närvarande torde även präster. som inte längre kan anses behöva handledning i arbetet, inneha tjänst som pastoratsadjunkt*. På samma sätt som kommittén föreslagit angående kyrkoadjunktstjänster anser jag att även sådana pastoratsadjunktstjänster som i huvudsak fungerar som förstärkning av den prästerliga tjänsteorganisationen i ett pastorat nu bör omvandlas till komministertjänster. Detta bör dock få ske endast under en övergångsperiod av två år och endast om pastoratet och stiftsstyrelsen är överens om att en sådan tjänst skall inrättas. Nuvarande pastoratsad- junktstjänster. som inte i fortsättningen skall användas som utbildnings- tjänster för nyprästvigda pastorsadjunkter och inte heller omvandlas till komministertjänst i ett pastorat, blir efter övergångsperioden tjänster hos stiftssamfälligheten. Under övergångsperioden bör pastoratsadjunkterna kunna åläggas en skyldighet att frånträda utövningen av sin tjänst för att utöva en tjänst som pastorsadjunkt i stiftssamfälligheten. Detta avviker från förslagen i regeringens skrivelse 1987: 1 till kyrkomötet. Regeringen får därför återkomma i frågan till nästa års kyrkomöte.

Lönereglering av prästtjänsterna

Trots framställningar som under utredningsarbetet har gjorts om en kom- munal lönereglering av prästtjänsterna är jag inte beredd att nu föreslå en sådan ändring.

Mitt förslag: Stiftsstyrelsen får besluta att en präst skall vara skyldig att utöva annan tjänst som pastoratspräst. Stiftsstyrelsen kan också genom ett arbetsledningsbeslut bestämma att en pastoratspräst skall fullgöra kyrkliga arbetsuppgifter i stiftet utanför det egna pastoratet. Stiftsstyrelsen får besluta om den ekonomiska reglering som kan behövas i dessa fall.

* Enligt Matrikel för svenska kyrkan 1986/87. sid. 241. fanns det den 1 september 1986 393 tjänstgörande och 59 tjänstlediga pastoratsadjunkter.

• Sida 136
•  Original

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt. Kommittén föreslår att olika pastorat skall få träffa överenskommelser om att en viss eller vissa präster delvis tjänstgör i en närliggande församling i ett annat pastorat. Om en överenskommelse träffas, kan uppgifterna preciseras i tjänstgöringsfö- reskrifter (betänkandet del 1 s. 119).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till att prästers tjänstgöring skall kunna delas mellan pastorat. alternativt mellan stiftet och ett pastorat. Samtidigt uttrycker man farhågor för att den av kommit- tén föreslagna beslutsordningen för denna delning kommer att medföra praktiska problem.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt att en prästs arbets- och intressein— riktning tillvaratas på det för det kyrkliga arbetet i stiftet mest förmånliga sättet. Detta kan bl.a. ske genom en flexibel tjänstgöring som också medger ett utbyte av prästerliga arbetsinsatser mellan olika pastorat. Den delade tjänstgöringen — som är att se som ett beslut om arbetets ledning och fördelning — kan lämpa sig väl för jourtjänster,"konfirmandundervis- ning. regelbunden predikotjänst i någon kyrka i annat pastorat. tjänstgö- ring vid kriminalvårdsanstalt eller vid ett militärt förband. Det innebär också att en stiftspräst. vars arbetsuppgifter medger det. kan få en klar förankring i en lokal församlingsgemenskap.

Stiftsstyrelsen skall fastställa tjänstgöringsföreskrifter för samtliga präs- ter. En delad tjänstgöring skall enligt min uppfattning alltid fastställas i dessa föreskrifter och bör därför också beslutas av stiftsstyrelsen. lnitiati— vet kan dock tas från berörda pastorat. Särskilt i de fall då en ekonomisk reglering mellan pastorat ellcr'mellan stiftet och ett pastorat blir aktuell är det nödvändigt att tjänstgöringens omfattning finns dokumenterad på detta sätt. Beslut om ekonomisk reglering hör fattas av stiftsstyrelsen, som också i övrigt är ansvarig för fördelningen av resurser inom stiftet och dessutom beslutar om fördelningen av prästtjänsterna (se avsnitt 3.4.4.)

Jag föreslår att det också i fortsättningen skall vara möjligt att besluta att en präst under begränsad tid skall vara skyldig att frånträda utövningen av sin tjänst eller att jämsides med sin tjänst utöva annan prästtjänst och tjänstgöra i ett annat pastorat i samma stift. Detta får ske om arbetsbelast- ningen tillfälligt är särskilt hög där eller om det annars finns synnerliga skäl, exempelvis av social natur, för en sådan tjänstgöring. Regeringens förslag till kyrkomötet var att stiftsstyrelsen skall besluta i dessa ärenden. Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.2) avstyrker förslaget och anser att det bör ankomma på domkapitlet att besluta. Denna uppfattning kan jag inte dela. Med hänvisning till vad jag anfört i avsnitt 3.2.5. om ansvarsfördel- ningen mellan stiftsorganen och stiftsstyrelsens roll när det gäller beslut om arbetsfördelningen mellan prästerna i ett pastorat och i ärenden röran- de disciplinansvar finner jag det naturligt att stiftsstyrelsen beslutar också i dessa ärenden. Beslutet får överprövas i den ordning som gäller för ar- betstvister i allmänhet, dvs. efter talan hos en tingsrätt eller arbetsdomsto- len. Föreskrifter om skyldighet att utöva annan tjänst kan — så länge frågan inte är reglerad i kollektivavtal — meddelas av regeringen (jfr prop. 1973:90 s. 306).

• Sida 137
•  Original

Mitt förslag: Kyrkoherdarna för döva förs över till den rikskyrkliga organisationen och avlönas av Svenska kyrkans stiftelse för riks- kyrklig verksamhet.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 120).

Remissinstanserna: Stockholms domkapitel och kyrkoherdarna för döva anser att verksamheten bör vara en stiftsangelägenhet.

Skälen för mitt förslag: För närvarande är landets sju kyrkoherdar för döva knutna till Stockholms domkapitel, som är deras arbetsgivare och utövar tillsynen över verksamheten. Denna ordning kan inte bevaras när domkapitlets arbetsuppgifter begränsas. Verksamheten bland döva och hörselskadade är indelad i sju distrikt med en tjänst som kyrkoherde i varje distrikt. Distriktsindelningen bygger på länsindelningen inte stiftsindel- ningen. Denna indelningsgrund sammanhänger bl. a. med upptagningsom- rådet för specialskolorna för döva och hörselskadade. Enligt förordningen (1982: 633) om kyrkoherdar för döva (ändrad senast 1986: 852) skall dessa meddela konfirmationsundervisning vid skolorna.

Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.3) menar att övervägande skäl talar för att församlingsarbetet bland döva och hörselskadade blir en angelägen— het för stiftssamfälligheterna på samma sätt som har föreslagits beträffande församlingsarbetet bland finskspråkiga och samer. Såsom kyrkomötet ock- så framhåller kan det i vissa stift föreligga behov av flera prästtjänster medan det i andra stift inte finns underlag för mer än en deltidstjänst. Eftersom en ändring av distriktsindelningen förutsätter en noggrann pröv- ning av behov och lämplig organisationsform anserjag att en sådan inom- kyrklig översyn i samråd med de dövas intresseorganisationer först bör göras. Om en översyn visar att detär lämpligt att församlingsarbetet bland döva och hörseskadade blir en angelägenhet för stiftssamfälligheten kan stiftsfullmäktige sedan besluta om en utvidgad verksamhet på det sätt som kyrkomötet anvisat. Jag anser att det i vart fall är angeläget att de dövas intresseorganisationer tillförsäkras ett inflytande i samband med tillsätt- ningen av kyrkoherdetjänsterna. En lösning av denna fråga. som länge har varit aktuell genom framställningar i ärendet och en tidigare utredning. kan enligt min mening bäst uppnås genom att ansvaret förs över till den rikskyrkliga organisationen. Inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet — och främst då inom dess nämnd för diakoni och samhällsan- svar — bedrivs redan i dag verksamhet bland döva. [ anslutning till nämn- den fmns också särskilda organ för att upprätthålla kontakten med de dövas organisationer. _

Kyrkoherdetjänsterna för döva är nu statliga tjänster tillsatta med 'full- makt. För dessa tjänster krävs därför särskilda övergångsbestämmelser. Allteftersom vakans uppkommer på befintliga tjänster får det bli en uppgift för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet och dess nämnd för diakoni och samhällsansvar att se över organisationen.

• Sida 138
•  Original

Kostnaderna för kyrkoherdarna för döva betalas i dag ur kyrkofonden. _ Pl'Op. 1987/88! 31 Fortsättningsvis bör bidrag motsvarande de nuvarande förvaltningskostna- derna för dessa tjänster. ingå i bidraget ur kyrkofonden till Svenska kyr- kans stiftelse för rikskyrklig verksamhet.

När det gäller tillsynen över den prästerliga ämbetsutövningen uppkom- mer frågan om kyrkoherdarna för döva skall vara underställda domkapitlet i Stockholm såsom hittills eller domkapitlet i Uppsala i enlighet med önskemål som de själva fört fram. Domkapitlet i Uppsala har tillsynen över prästeri utlandet. Jag anser att kyrkoherdarna för döva, som inte heller är geografiskt bundna till ett bestämt stift, lämpligen bör höra under domka- pitleti Uppsala.

Mitt förslag: Nuvarande antal prästtjänster inberäknat pastorats- adjunktstjänsterna skall vara utgångspunkt för den nya tjänsteorga- nisationen. Regeringen fastställer det totala antalet prästtjänster i landet. Svenska kyrkans centralstyrelse får fördela tjänsterna mellan stif-

ten. Svenska kyrkans centralstyrelse beslutar om inrättande och in- dragning av alla stiftstjänster utom pastorsadjunktstjänster. Stiftsstyrelsen beslutar om inrättande och indragning av pasto- ratstjänster och pastorsadjunktstjänster.

Kyrkokommittens förslag: Avviker delvis från mitt (betänkandet del 1 s. 126—130, del 2 s. 57—58. 69—70 och 162d165).

Kommittén föreslog i rapporten Församlingar i samverkan som behand- lades av 1985 års kyrkomöte. att fördelningen av prästtjänster skulle beslu- tas av kyrkomötet. 1 slutbetänkandet föreslogs att svenska kyrkans cen- tralstyrelse borde fördela tjänsterna. Kommittén motiverade sitt ändrade ställningstagande med att uppgiften borde åvila ett permanent fungerande organ. Kyrkomötet skulle enligt förslaget få en rådgivande funktion när det gäller mål och principer för fördelningen.

Remissinstanserna: Flertalet anser att ytterligare prästtjänster bör inrät- tas.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tycker att det är bra att fördelningen av prästtjänsterna förs över till kyrkans egna organ. Remissinstanserna har dock delade meningar om hur kompetensfördelningen mellan kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse respektive pastoraten skall se ut. Stiftsrådet i Linköping är kritiskt mot att ett fåtal stiftstjänster används som styrmedel för att uppnå en rättvis fördelning av tjänsterna.

Skälen för mitt förslag: Jag delar kommitténs bedömning att förhållande- na inte medger att ytterligare prästtjänster nu inrättas.

Om situationen förändras bör det emellertid vara möjligt för regeringen

• Sida 139
•  Original

att ompröva detta. Denna prövning bör dock inte äga rum årligen utan när förändrade förhållanden motiverar det.

C enim/styrelsen fördelar tjänsterna mellan stiften

I likhet med kommittén anserjag att det bör ankomma på svenska kyrkans egna organ att fördela befintliga tjänster mellan stiften.

Jag föreslår att svenska kyrkans centralstyrelse efter framställning från stiftsstyrelserna fastställer hur många prästtjänster som högst får finnas i varje stift.

Inrättande och indragning av de enskilda tjänsterna på stiftsnivå kom- mer att få återverkningar på tjänsterna på pastoratsnivå. Utgångspunkten för antalet tjänster på de olika nivåerna bör vara nuvarande förhållande. En förändring kan då inledningsvis endast ske genom att pastoratstjänster omvandlas till stiftstjänster eller tvärtom. Det bör därför, såsom kommit- tén föreslagit, vara ett fristående organ utan eget intresse i denna fördel- ning som beslutar om inrättande och indragning av stiftstjänsterna. Uppgif- ten bör ligga på ett permanent fungerande organ, lämligen svenska kyrkans centralstyrelse. I framställningar till centralstyrelsen om inrättande av en ny stiftstjänst kan stiftsstyrelsen bl.a. föreslå att en redan indragen pasto- ratstjänst omvandlas till stiftstjänst. Centralstyrelsen bör med utgångs- punkt från vad som framförs i ärendet om behovet av förstärkning på stiftsnivån bedöma om ändringen skall genomföras.

Genom att centralstyrelsen enligt mitt förslag får fördela tillgängliga prästtjänster mellan stiften i årliga beslut och också beslutar om inrättande och indragning av prästtjänsterna på stiftsnivån får centralstyrelsen goda förutsättningar att reglera fördelningen mellan stiften.

. Regeringen beslutar om inrättande av prästerliga övergångsbefattningar med stöd av riksdagens beslut (prop. 1977/78: 120 punkt 5, KrU 21. rskr. 262). För närvarande finns det ett femtontal sådana tjänster inrättade. Därutöver finns det en personlig stiftsadjunktstjänst inrättad vid Stock- holms domkapitel för ungersk-språkigt församlingsarbete. Adjunktens tjänstgöring får även omfatta andra stift. Det kommer att finnas behov av en möjlighet att inrätta personliga tjänster även i fortsättningen. Jag före- slår därför att svenska kyrkans centralstyrelse får använda upp till 1 % av tillgängliga prästtjänster för att inrätta sådana tjänster. Centralstyrelsen skall också besluta om i vilket stift tjänsten skall vara placerad. Innehavar- na av dessa tjänster bör också i fortsättningen avlönas ur kyrkofonden. Vidare bör antagningen av kandidater till prästvigning för stiften redan nu övervägas. Detta gäller framför allt i de stift som kan förutse att stiftsbidraget (avsnitt 3.6.2) inte kommer att täcka kostnaderna för alla de pastoratsadjunktstjänster som nu finns inrättade i stiftet. Innehavarna av dessa tjänster avlönas från och med den 1 juli 1989 av stiftssamfälligheten. När en pastoratsadjunktstjänst blir ledig och inte omvandlas till en prästtjänst i pastorat eller skall användas som en tjänst för nyprästvigd kan stiftsstyrelsen ansöka hos svenska kyrkans centralstyrelse om att en tjänst som exempelvis kontraktsadjunkt inrättas. Centralstyrelsen kan inrätta en sådan tjänst eller besluta att dra in tjänsten och placera den i ett annat stift

• Sida 140
•  Original

med större behov. Antalet tjänster som svenska kyrkans centralstyrelse får förfoga över som styrmedel kan alltså genom mitt förslag ökas med det antal pastoratsadjunktstjänster som inte används'som förstärkning av tjänsteorganisationen i pastoraten.

Stäisstyrelsen förde/ur tjänsterna inom stiftet

Jag delar kommitténs uppfattning att stiftsstyrelsen skall besluta om inrät- tande och indragning av pastoratstjänster. I samband med att regeringen har beslutat i ärenden som gäller nybildning av pastorat har den också fastställt hur många präster som skall finnas i pastoratet. Jag har föreslagit att stiftsstyrelsen i fortsättningen skall besluta i pastoratsindelningsären- den. Sådana beslut får överklagas till kammarkollegiet. Kollegiet har påpe- kat att kollegiets beslut om den prästerliga tjänsteorganisationen i samband med indelningsärenden skulle kunna bli verkningslösa. om ett sådant be- slut kan ändras av stiftsstyrelsen genom ett enskilt beslut om att inrätta eller dra in en prästtjänst. Jag vill då erinra om att vid beslut om antalet präster i ett pastorat även annat än förhållandena i det enskilda pastoratet skall vägas in. För vissa uppgifter, som tidigare enbart varit pastoratsbase- rade. kommer det exempelvis att ske en samverkan på stiftsnivå. Stiftssty- relsens möjlighet att besluta om delad tjänstgöring för präster har också betydelse, liksom att det finns andra medarbetare än präster i pastoratet. Jag anser att så många faktorer — också ekonomiska— skall läggas till grund för beslutet. att man inte bör överbetona sambandet med pastorats- indelningen. Kammarkollegiets beslut i ett överklagat pastoratsindelnings- ärende skall därför inte innehålla något beslut om antalet prästtjänster. Det bör ankomma på stiftsstyrelsen att ensam ha ansvaret för fördelningen av tillgängliga tjänster mellan pastoraten.

Om kammarkollegiet ändrar pastoratsindelningen kan det givetvis finnas skäl för stiftsstyrelsen att på nytt pröva hur många prästtjänster som bör finnas. Mitt förslag innebär också att stiftsstyrelsen kan besluta att hålla en ledig tjänst vakant i avvaktan på en översyn av pastoratsindelningen eller tjänsteorganisationen.

3.5. Tillsättningen av prästtjänster

Mitt förslag: Första och andra gången en kyrkoherdetjänst är ledig skall domkapitlet först pröva vilka sökande som är behöriga. Tjäns- ten tillsätts sedan cfter yttrande av domkapitlet i enförsamlingspas- torat av kyrkorådet och i flerförsamlingspastorat av en tillsättnings- nämnd. Trcdjc gången tjänsten är ledig tillsätts den av domkapitlet efter yttrande från berörda församlingars kyrkoråd.

Komministertjänster tillsätts av kyrkorådet eller tillsättnings- nämnden. Domkapitlet prövar vilka sökande som är behöriga till tjänsten och avger yttrande till pastoratet.

Domprosttjänst tillsätts av regeringen efter yttrande av domkapit-

• Sida 141
•  Original

let. som skall ha gett samtliga församlingskyrkoråd i pastoratet tillfälle att yttra sig.

Tjänster som stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkt tillsätts av stiftsstyrelsen efter behörighetsprövning och yttrande av domkapit- let.

Tjänster som pastorsadjunkt placeras och tillsätts av stiftsstyrel-

sen. Förfiyttningsskyldigheten för präster behålls.

Domkapitlets tillsättningsbeslut får överklagas hos regeringen. Beslut av kyrkorådet, tillsättningsnämnden och stiftsstyrelsen får överklagas i den ordning som gäller för kommunala beslut.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker i följande avseende från mitt. Kom- mittén föreslår i fråga om tillsättning av pastoratstjänster att domkapitlet .efter den allmänna behörighetsprövningen upprättar ett förslag om högst tre sökande. Kyrkorådet eller tillsättningsnämnden får därefter tillsätta tjänsten med någon av dessa tre. Tillsättningsbeslutet får överklagas av röstberättigade kyrkomedlemmar eller av en präst som förts upp på försla- get enligt den ordning som gäller för överklagande av kommunala beslut. Domkapitlets förslag till tjänsten får överklagas till regeringen av den som sökt tjänsten (betänkandet del 1 s. 134—139 och 143—144. del 2 s. 66—70. 152—161 och 164—166).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte förslaget att alla komministertjänster och en kyrkoherdetjänst vid två tillfällen av tre tillsätts av kyrkoråd eller tillsättningsnämnd i stället för efter val av för- samlingsmedlemmarna. Några menar dock att en tillräckligt stark försam- lingsopinion skall kunna påfordra ett direktval vid tjänstetillsättningen. Andra vill i skiftande omfattning stärka domkapitlets ställning i samman- hanget. Detta gäller särskilt tillsättningen av komministertjänster. Justitie- kanslern anser att alla tjänster bör tillsättas på samma sätt och föreslår att en tillsättningsnämnd och en överklagandenämnd inrättas i varje stift. Andra föreslår att en inomkyrklig överklagandeinstans bör inrättas. En del menar att en tjänst som domprost bör tillsättas av svenska kyrkans central- styrelse.

Skälen för mitt förslag: Det var tidigare vanligt att olika tjänster — lärare. polis m.fl. — tillsattes efter ett val. Endast vid tillsättning av prästtjänster förekommer det ännu att menighetens val bestämmer vem som skall få tjänsten. Detta system har nu av flera skäl spelat ut sin roll. Tillsättnings- proceduren är långdragen och valdeltagandet ofta lågt. Dessutom sätts valreglerna ofta ur spel genom att det endast finns en sökande till en tjänst. Kallelse av en ytterligare präst att provpredika har, under den period som prästvalsundersökningen (Ds C l983:9) omfattar, nämligen åren 1974— 1980, endast skett vid 21 tillfällen. Förfarandet med provpredikningar av de präster som förts upp på förslag av domkapitlet har också kritiserats.

1985 års kyrkomöte (RegÄr 1985: 1, KO 10, kskr. 34) tillstyrkte kyrko- kommitténs förslag i lägesrapporten ("SOU 1985: 1) med följande motive- ring:.

• Sida 142
•  Original

Såsom kommittén framhållit har de prästvalslagar som stiftats under 1900- Prop. 1987/88: 31 talet sökt skapa en balans mellan kraven på att prästtillsättning skall ske genom ”folkets val" respektive genom "myndighetstillsättning'". Enligt kommitténs förslag skall kyrkorådets ledamöter välja präst två gånger av tre. Det kan måhända ifrågasättas om inte "folkets val" bättre speglas av ett val där den gudstjänstfirande församlingen i vart fall har möjlighet att delta. Å andra sidan kan det hävdas att domkapitlet, som enda tillsättande organ inom stiftet, skulle ha möjlighet att utarbeta en strategi i tillsättnings- ärendena med beaktande av stiftets totala behov av präster. Utskottet har därvid funnit att kommitténs förslag tillfredsställande torde tillgodose för- samlingens berättigade krav på att få välja präst med utgångspunkt från församlingens och tjänstens särskilda behov.

Regeringen delade den uppfattningen och föreslog i sin skrivelse 1987: 1 till kyrkomötet att en kyrkoherdetjänst två gånger av tre tillsätts av kyrkorå- det i ett enförsamlingspastorat och av en tillsättningsnämnd i ett flerför- samlingspastorat. Komministertjänster borde däremot varje gång tillsättas på detta sätt. Med anledning av en i ämnet väckt motion uttalade sig emellertid kyrkomötet (mot. 1987: 18, KL 5 avsnitt 3.4.5) för att även komministertjänster var tredje gång skulle tillsättas av domkapitlet. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Tillsättningsnänmd

Domkapitlet i Skara har föreslagit att pastoratskyrkorådet skall tillsätta prästtjänster i ett flerförsamlingspastorat. Jag delar inte den uppfattningen. Pastoratskyrkorådet har i dessa fall ett annat ansvarsområde än försam- lingskyrkoråden. vilkas främsta uppgift är att ha omsorg om församlings- livet och verka för dess utveckling. Dess sammansättning garanterar inte heller ettjämlikt inllytande från församlingarna pä tillsättningsärendet. För prästtillsättningar i ett flerförsamlingspastorat bör därför, som kommittén föreslagit. finnas en särskild nämnd. till vilken församlingarnas kyrkoråd inom sig utser representanter. Denna bör inrättas vid mandatperiodens början.

Domkapitlet prövar de sökandes behörighet

Domkapitlet skall även i fortsättningen pröva att de sökande är behöriga till tjänsten innan ärendet överlämnas till kyrkorådet. tillsättningsnämnden eller stiftstyrelsen för beslut.

1 kommitténs förslag bibehåller domkapitlet ett inflytande på tillsättning- en av pastoratstjänsterna genom att domkapitlet för upp de mest meritera- de —dock högst tre — på förslag. Ett sådant förslag får överklagas till regeringen. När förslaget vunnit laga kraft överlämnas ärendet till kyrkorå- . det eller tillsättningsnämnden. som får tillsätta tjänsten med en av de sökande som står på förslaget. Ett sådant kommunalt tillsättningsbeslut får överklagas till kammarrätten. Mot bakgrund av att även denna ordning för 'tjänstetillsättning kan bli en långdragen procedur harjag övervägt om ett förbud att överklaga domkapitlets förslag bör införas eller om domkapitlets 142 förslagssättning helt bör avskaffas.

• Sida 143
•  Original

I propositionen om ny förvaltningslag' (prop. 1985/86: 80, KU 21, rskr. 202) anförde departementschefen följande:

1 de fall då en myndighet skall tillsätta en tjänst efter förslag från en annan myndighet måste det i princip vara tillräckligt att den som är missnöjd med förslaget kan framföra sina synpunkter på detta genom att vända sig direkt till den beslutande myndigheten. I de fall då tillsättningsbeslutet kan över— klagas tinns ytterligare en möjlighet att göra sina intressen gällande. En- dast om tillsättningsmyndigheten är bunden av förslaget - t. ex. så att den måste välja någon av de kandidater som har tagits upp i förslaget — bör det vara tillåtet att överklaga detta.

Domkapitlets förslag skulle enligt vad kommittén tänkt sig vara bindande för kyrkorådet eller tillsättningsnämnden. Jag är därför inte beredd att . föreslå en ordning. enligt vilken det skulle vara förbjudet att överklaga ett domkapitelsförslag utan föreslår i stället ett annat tillsättningsförfarande.

Bakgrunden till att domkapitlet har upprättat bindande förslag är i första hand att det varit nödvändigt att begränsa antalet kandidater inför valet. Provpredikningar av de föreslagna, frågodag och val har lett till att förfa- randet ändå är mycket tidsödande. Sökande som står på förslag till en tjänst har inte heller rätt att söka annan tjänst medan tillsättningen pågår. Det senare har kritiserats av Göteborgs domkapitel. '

Antalet ärenden hos regeringen som gällt överklaganden av domkapit- lets förslag har visserligen varit ringa men när överklagande skett har det inneburit en ytterligare förlängning av tillsättningsförfarandet.

Om nu förfarandet med provpredikningar och val avskaffas och tillsätt- ningen sker genom beslut av kyrkorådet eller tillsättningsnämnden är det inte lika angeläget som tidigare att begränsa kandidatkretsen. Församling- arnas inflytande i tillsättningsärendet torde stärkas om man får välja bland samtliga behöriga som sökt tjänsten med beaktande av förtjänst och skick- lighet hos de sökande. 1 det till kyrkomötet remitterade förslaget angavs att det dock borde vara tillåtet för domkapitlet att ge det tillsättande organet visst stöd för bedömningen genom att i ett eget yttrande anlägga oförbin- dande synpunkter på i vilken inbördes ordning de sökande eller de främsta bland dem enligt domkapitlets mening borde komma i fråga vid tillsättning- en. - Kyrkomötet (KL l987:5 avsnitt 3.4.5) uttalar att det alltid kan vara värdefullt om domkapitlet till kyrkorådet eller tillsättningsnämnden yttrar sig över de behöriga sökande till en tjänst som kyrkoherde eller komminis- ter. Den ordningen skulle enligt det remitterade förslaget också gälla beträffande tillsättning av stiftspräster. domprostar och vikarier. framhål- ler kyrkomötet. som föreslår att samma ordning bör gälla vid tillsättning av pastoratspräster.

Jag ansluter mig till vad kyrkomötet har anfört i denna del. Jag vill dock stryka under att domkapitlets yttrande inte är bindande för tillsättnings- myndigheten. Med denna ordning följer att de sökande till en prästtjänst har möjlighet att även söka andra tjänster medan tillsättningsförfarandet pågår.

En förändring av detta slag innebär enligt min uppfattning en betydande förenkling av tillsättningsproceduren och därmed också en förbättring av befordringsmöjligheterna för prästerna i svenska kyrkan.

• Sida 144
•  Original

Tillsättningsgrnnder

Prövningen vid tjänstetillsättningar bör ske enligt sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Främst bör sättas skickligheten. om det inte finns särskilda skäl för något annat. 1 nu gällande prästvalslag anges även — förutom förtjänst och skicklighet — att hänsyn får tas till tjänstens särskil- da behov. Någon sådan särskild föreskrift behövs dock inte. Faktorer som är av betydelse för att bedöma den sökandes lämplighet för den aktuella tjänsten får nämligen vägas in vid bedömningen av de sökandes skicklig- het. De särskilda bestämmelserna i den nuvarande prästvalsförordningen (1958: 261 , ändrad senast 1982: 1168) om beräkning av tjänsteår bör också avskaffas. Meritvärdet av annan verksamhet än uppehållandc av präst- tjänst får således beaktas av tiIlsättningsmyndigheterna vid prövningen av förtjänst och skicklighet.

Domkapitlet tillsätter kyrkohertletjiinsten en gång av tre

Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.5) hari sitt yttrande över regeringens skrivelse ansett att domkapitlet skall tillsätta alla pastoratspräster en gång av tre, alltså även komministertjänster. Kyrkomötet har tidigare uttalat (RegÄr 1985: ]. KO 10. kskr. 34) att man bör behålla domkapitlets möjlig- het att utarbeta en strategi i tillsättningsärenden med beaktande av stiftets behov. Denna planering inom stiftet är enlig min mening väsentligen av betydelse endast vid tillsättningen av kyrkoherdetjänster. Komminister— tjänsterna kommer i fortsättningen inte att vara befordringstjänster. Jag är därför inte beredd att föreslå att de skall tillsättas av domkapitlet en gång av tre. I ärenden om tillsättning av kyrkoherdetjänster bör de berörda församlingarnas kyrkoråd var för sig beredas tillfälle att yttra sig över de behöriga sökande.

Tillsättning av domprost

I likhet med kommittén anserjag att tjänster som domprost även i fortsätt- ningen skall tillsättas av regeringen. Domprosten är i många situationer ersättare för biskopen. bl. a. som ordförande i domkapitlet. Tillsättnings- förfarandct bör dock. såsom föreslagits av kommittén. förenklas så att valförfarandet slopas och ersätts av yttranden över de behöriga sökandena av berörda församlingars kyrkoråd. Domkapitlet får sedan med eget ytt- rande överlämna ärendet till regeringen. Vidare bör nuvarande rätt att söka en domprosttjänst direkt hos regeringen avskaffas. De förenklingar som föreslagits beträffande kyrkoherdetjänsterna. bl.a. avskaffande av förslagssättning och provpredikan. skall självfallet omfatta även domprost- tjänsterna. _

Tillsättning av stiftspräst

Stifts- och kontraktsadjunkter skall enligt mitt förslag vara anställda av stiftssamfälligheten. Det bör därför vara stiftsstyrelsen som tillsätter dessa

• Sida 145
•  Original

tjänster. Domkapitlet bör dock pröva sökandenas behörighet och yttra sig till stiftsstyrelsen på samma sätt som när kyrkorådet eller tillsättnings- nämnden skall tillsätta en tjänst. '

Pastorsmijunkter

Dessa tjänster är avsedda för nyprästvigda. Det innebär att tjänsterna inte ingår i den fasta tjänsteorganisationen. Stiftsstyrelsen bör i stället verka för att de nyprästvigda placeras i pastorat där det finns lämpliga handledare. Biskopen har under de blivande prästernas utbildningstid personliga sammanträffanden med dem vid flera tillfällen och har ansvaret för att de prästvigs för tjänst i stiftet. I—lans bedömning bör därför få väga tungt när beslut fattas om i vilka pastorat de nyprästvigda inledningsvis placeras.

F örflyttningsskyldighet för präst

Kommittén har föreslagit att förflyttningsskyldigheten för präst skall av- skaffas på sikt.

Som jag har framhållit (avsnitt 3.3.4) bör stiftsstyrelsen göra en fortlö- pande översyn av pastoratsindelningen. Ändringar i indelningen innebär också ändringari den prästerliga tjänsteorganisationen. Det behövs därvid en smidig ordning för att åstadkomma en personalrörlighet med tillgodose- ende av-anställningstryggheten. Alternativet till möjligheten att förflytta en präst är uppsägning på grund av arbetsbrist eller en frivillig uppsägning," varvid prästen själv har att söka en ny anställning. Jag vill också erinra om att flera remissinstanser med' anledning av förslaget om tidsbegränsad _ anställning för nyprästvigd har framhållit att svenska kyrkan inte vill medverka till en ordning där det finns en risk för att få ett vigt prästerskap som inte innehar prästtjänster.—Jag har anslutit mig till uppfattningen att en prästvigning innebär att prästen träder i hela kyrkans tjänst i ett stift (avsnitt 2.3). Med detta synsätt anser jag att föttlyttningsskyldigheten bör behållas för vissa fall. Det gäller framför allt den situationen att en kyrko- . . herdetjänst blir övertalig i samband med en pastoratsreglering. Stiftsstyrel- sen bör då ha rätt att förflytta innehavaren av en tjänst som skall dras in till en annan motsvarande tjänst i stiftet.

Hur man överklagar tillsättningsbeslut

En- tjänstetillsättning efter val har inte tidigare kunnat överklagas annat än genom att valförrättningen överklagas. Jag anser att ett överklagande av en tjänstetillsättning av kyrkoråd/tillsättningsnämnd i den ordning som gäller för kommunala beslut ger motsvarande garantier för en korrekt handlägg- ning av tillsättningsärendet. Ett sådant beslut bör dock endast få överkla- gas av den som är kyrkobokförd inom pastoratet eller av en församling i ett flerförsamlingspastorat. Att. såsom kommittén föreslagit. dels utöka kret- sen som har rätt att överklaga till att avse andra sökande till tjänsten och dels begränsa den till kyrkomedlem överensstämmer inte med allmänna principer för vem som får klaga på ett kommunalt beslut. Jag finner inte

' 145

• Sida 146
•  Original

tillräckliga skäl att frångå de principerna. Detsamma bör gälla för överkla- gande av tillsättningsbeslut som avser kontrakts- och stiftsadjunkter. Domkapitlets utnämning av en kyrkoherde får som nu överklagas till regeringen. '

Prästtjänster/za [ icke-territoriellt: pastorat

Kommittén föreslog att regeringen även i fortsättningen borde kunna be- stämma om i vilken ordning' prästtjänster i icke-territoriella pastorat skall tillsättas. Kommittén ansåg därvid att prästtjänsterna alltid borde tillsättas av församlingarnas kyrkoråd. Kyrkomötettmot. 1987:92, KL 5 avsnitt ' 3.4.8) uttalar att ingen ändring bör ske i förhållande till vad- som i dag gäller för dessa prästtjänster. Däremot anser kyrkomötet att reglerna om anställ- ningsformer och disciplinansvar m.m. i den föreslagna prästanställnings- lagen bör gälla. Somjag tidigare nämnt avserjag att tillsätta en arbetsgrupp inom civildepartementet som skall utreda vissa frågor avseende bl. a. de icke-"territoriella pastoraten. Jag lägger därför inte nu fram något förslag om prästtjänsterna i dessa pastorat.

Mitt förslag: Om högst två sökande har-bedömts behöriga till en tjänst får kyrkorådet eller tillsättningsnämnden begära att tjänsten ledigförklaras på nytt. Om efter nytt" ledigförklarande inte flera än två sökande har bedömts behöriga, får kyrkorådet-eller tillsättnings- nämnden välja att tillsätta tjänsten eller att lämna över ärendet till domkapitlet. Domkapitlet får i det senare fallet antingen tillsätta . tjänsten eller besluta att hålla den vakant.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (betän- kandet del l s. 140—141, del- 7 s. 67 och l56) Remissinstanserna: Den övervägande delen av instanserna har inte kom-

menterat förslaget. Domkapitlcn | Lund och Skara har från olika utgångs- .

punkter-kritiserat det.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redogjort för skälen till att domkapitlet inte längre skall upprätta bindande förslag vid tjänstetillsätt- ningar. Av detta följer att reglerna för förnyat ledigförklarande av en tjänst redaktionellt mäste utformas på ett annat sätt än kommittén föreslagit.

Jag har övervägt om kyrkorådet eller tillsättningsnämnden alltid skall kunna begära att en tjänst ledigförklaras på nyttjom det inte finns någon eller-högst två behöriga sökande. Denna rätt stärker dock kyrkorådets eller tillsättningsnämndens möjlighet att få en präst som motsvarar tjänstens särskilda behov. Kommitténs förslag förefaller mig därför väl avvägt. I vissa fall kan det emellertid finnas anledning för kyrkorådet eller tillsätt- ningsnämnden och domkapitlet att'samråda angående förutsättningarna för att få fler sökande till tjänsten genom ett förnyat ledigkungörande.

• Sida 147
•  Original

Om kyrkorådet eller tillsättningsnämnden inte heller efter ett förnyat - ledigförklarande anser_5ig vilja tillsätta tjänsten, skall ärendet överlämnas till domkapitlet. Domkapitlet bör då under vissa förhållanden ha rätt att tillsätta tjänsten. Tillsättningsorganets skäl för att inte tillsätta'tjänsten måste vara objektin godtagbara. Andra skäl får inte leda till att den gudstjänstfirande församlingen saknar präst under lång tid eller att lämpli- ga sökande inte befordras. Om domkapitlet 1 ett fall som detta tillsätter en kyrkoherdetjänst,_har förfarandet enligt min uppfattning ändå styrts av- pastoratets vilja i en sådan omfattning att tillsättningen inte skall räknas som en " tredjegångstillsättning " av domkapitlet.

Mitt förslag: Den allmänna behörighetsprövningen för sökande till ' prästtjänst avskaffas.

Regeringen får meddela föreskrifter om särskilda villkor för behö—' righet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 _s. 139— 142 delZs 68 och 159—160).

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissyttrandena berör inte försla- Igen 1 denna del på annat sätt än att nagra anser att det för vissa tjänster skall få krävas arbetsledarutbildning eller dokumenterad erfarenhet av arbetsledarskap.

Skälen för mitt förslag Allmän behörighet

Det ligger i sakens'natur att endast den som har rätt att utöva prästämbetet skall vara behörig till prästtjänst. De allmänna behörighetsvillkoren i nuva- rande prästvalslag om att en sökande skall prövas ”.hava den förmåga och de egenskaper vilka erfordras för tjänstens nöjaktiga bestridande " fyller enligt min mening inte längre någon funktion. Skolförfattningsutredningen har för övrigt i betänkandet (SOU 1986: 1 1) Enklare .skolförfattningar före- SIagit att de allmänna behörighetsvillkoren för de statligt reglerade lärar- tjänsterna skall utmönstras. Dessa krav anses av utredningen kunna tillgo- doses utan särskild föreskrift 1 skolförf attningarna.

Jag delar kommitténs uppfattning att den allmänna behörighetsprövning- en måste anses ingå i tillsättningsmyndighetens bedömning av den sökan- des skieklighet. Det finns inte någon skyldighet att tillsätta en tjänst med en sökande som inte uppfyller de krav som tjänsten ställer. - '

Särskild behörighet I vissa fall kan det finnas behov av att ställa speciella krav på de sökande ' till en tjänst. Det kan gälla minimiålder, viss tjänstgöringstid som präst

• Sida 148
•  Original

eller särskilda språkkunskaper. Sådana särskilda behörighetsvillkor före- kommer idag.

Vidare bör krav införas-på att de sökande till vissa kyrkoherdetjänster skall ha gått igenom en arbetsledarutbildning med godkänt resultat eller att den sökande på annat sätt har visat sig lämpad för arbetsledande arbete. 1 det senare fallet kan ett av biskopen utfärdat intyg tjäna som dokumenta- tion ide fall då en präst söker tjänst i ett annat stift än det egna. I hemstiftet bedöms arbetsledarförmågan i samband med behörighetsprövningen i domkapitlet. Omfattningen och innehållet i en förstärkt arbetsledarutbild- ning bör bestämmas i samråd mellan stiften och_den rikskyrkliga organisa- tionen. Skälen för attjag på detta sätt i likhet med flera remissinstanser vill betona kravet på lämplighet för arbetsledaruppgiften i vissa fall. främst kyrkoherdetjänster i flerprästpastorat eller andra pastorat där arbetsled— ning utgör en viktig del i tjänsten, är uppenbara. Under lång tid har Men kyrkliga debatten framhållits att betydande problem uppstår då förmågan i dessa avseenden brister. Utvecklingen på arbetsmarknaden har under senare år ytterligare skärpt kraven på dem som är satta att fullgöra arbets- ledande uppgifter. Först sedan man inom den kyrkliga organisationen bestämt innehållet och omfattningen av den arbetsledarutbildning som skall krävas kan bestämmelser om detta tas in i förordning.

Även andra särskilda behörighetsvillkor kan komma ifråga. Villkoren bör enligt min uppfattning fastställas av regeringen.

Mitt förslag: Regeringen får meddela föreskrifter om tillsättning av prästtjänster i en samarbetskyrka mellan svenska kyrkan och annat samfund eller sammanslutning.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt (betänkandet "del 1 s. 138. del 2 s. 67 och 157). Kommittén har föreslagit en lagbestämmelse om att tjänster som komminister som är inrättade för samarbete med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen skall tillsättas av domkapitlet. Kyrkoråden i varje församling i pastoratet och den distriktsstyrelse som berörs inom Evange- liska Fosterlands-Stiftelsen skall yttra sig.

Remissinstanserna: Endast Evangeliska Fösterlands-Stiftelscn har yttrat sig över detta förslag. Stiftelsen anser det angeläget att den får behålla ett avgörande inflytande vid tillsättningen av en sådan tjänst.

Skälen för mitt förslag: Kommitténs förslag begränsar sig till att avse tjänster som inrättas i samarbete med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Samarbetskyrkor torde redan idag finnas eller planeras även med andra samfund eller sammanslutningar. Regler för tillsättningen av tjänster i samarbetskyrkor bör enligt min uppfattning fastställas av regeringen i en förordning". En sådan tjänst får endast tillsättas med någon som uppfyller villlkoren för prästtjänst i svenska kyrkan.

Det framstår som självklart att en tjänstetillsättning alltid bör ske i enighet mellan de samverkande parterna. Ett förordnande för tjänsteinne-

• Sida 149
•  Original

havaren bör dock utfärdas av domkapitlet, som-har uppsikten över förvalt- ningen av det kyrkliga ämbetet (jfr avsnitt 3.2.5).

3.6. Ekonomiska konsekvenser

Mitt förslag: Reformen skall inte medföra några kostnadsökningar. Jag beräknar dock vissa engångskostnader om sammanlagt ca 6 milj. kr. för övergången till den nya organisationen. Skattekraftsgarantin ' ändras så att en besparing uppnås inom utjämningssystemet som motsvarar den beslutade minskningen av transfereringarna till bor- gerliga kommuner. Kyrkofondens utgifter begränsas och utjäm- ningssystemet utformas så att nuvarande mycket stora underskott i kyrkofonden täcks och balans uppnås mellan kyrkofondens utgifter och inkomster.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt i huvudsak i följande av- seenden. '

Kyrkokommittén föreslår att övergångsvis skall utgå ett högre extra utjämningsbidrag än vad jag räknar med (se 3.6.5) och att försäkringskost- nader skall betalas av kyrkofonden. Övergångsvis skulle därför kyrkokom- mitténs förslag innebära en ökning av kyrkofondens utgifter med ca 34 milj. kr. i förhållande till utfallet för år 1986. Denna kostnadsökning 'finan- " sieras enligt kyrkokommitténs förslag genom en höjning av den särskilda kyrkoavgiften (betänkandet del 1 s. 183—189).

Kyrkokommittén har vidare föreslagit att man skall anpassa det kyrkliga utjämningssystemet till—ett reviderat borgerligt system enligt skatteutjäm- ningskommitténs förslag. Riksdagens beslut i fråga om skatteutjämnings- ' bidragen till borgerliga kommuner avviker från skatteutjämningskommit- téns förslag. De minskningar av transfereringarna till de borgerliga kom- munerna som riksdagen beslutat om bör få till konsekvens motsvarande reduceringar inom det kyrkliga utjämningssystemet.

Remissinstanserna: Betydelsen av ett ekonomiskt utjämningssystcm understryks. Synpunkter på detaljer i kommitténs förslag redovisas i de följande avsnitten. "

Skälen för mitt förslag: Ett huvudsyfte med reformen är att åstadkomma ekonomiskt bärkraftiga enheter inom svenska kyrkan genom en ökad samverkan mellan församlingarna. Reformen innebär däremot inte någon utvidgning av den kyrkliga verksamheten. -

1982 års kyrkokommitté tillkallades efter en framställning från 1982 års allmänna kyrkomöte om en utredning av de kyrkliga strukt'urfrågorna på församlingsplanet med sikte på att åstadkomma ekonomiskt mera bärkraf- tiga enheter. De förslag som jag i föregående avsnitt har lagt fram innebär bl.a. förändringar i fråga om ansvarsfördelningen mellan pastorat och församlingar. Pastoraten får större ansvarsömråden än tidigare och där- med också ökade utgifter. Församlingarna avlastas i motsvarande mån kostnader. Jag föreslår vidare en rullande pastoratsreglering och en ökad

• Sida 150
•  Original

samfällighetsbildning. Detta innebär en långsiktig besparingsinsats. Gc- nom ökad samverkan och ett effektivare resursutnyttjande bör de totala kostnaderna kunna reduceras.

Ändringarna av ansvarsfördelningen föranleder vissa ändringar i bi- dragssystemet. Vidare bör 'skattekraftsgarantin för kyrkliga kommuner ändras så att en besparing uppnås. som motsvarar minskningen av transfe- reringarna till de borgerliga kommunerna. Mina förslag om bidrag till de kyrkliga kommunerna redovisas i avsnitten 3.6.3. 3.6.4' och 3.6.5.

I fråga om verksamheten på stiftsplanet föreslårjag bl. a. att stiftssamfäl- ' ligheterna i ökad utsträckning skall kunna få svara för vissa uppgifter som i dag sköts på lokal och central nivå (avsnitt 3.2.1). Som exempel kan nämnas åtgärder för att främja den andliga vården vid sjukhus och försam—- lingsarbete bland finskspråkiga samt anordnande av begravningsplatser för ickekristna trosbekännare. _Beslut om ändringar i pastoratsindelningen. . om bildandet av kyrkliga samfälligheter och' om fördelningen av vissa kyrkofondsbidrag (strukturbidrag) kommer också enligt mitt förslag att handläggas av stiftssamfälligheterna (se avsnitt 3.3.5. 3.1.3 och 3.6.2). Bildandet av ett gemensamt stiftskansli i varje stift (avsnitt 3.2.7) inne- bär att de nuvarande statliga stiftskanslierna försvinner. Kostnaderna för dessa delas mellan staten och kyrkofonden. Kostnaderna för de nya stifts- kanslierna skall däremot betalas av stiftssamfälligh'eterna. vilka föreslås få bidrag ur kyrkofonden för bl.a. detta ändamål. . Även förslagen i fråga om verksamheten på stiftsplanet motiverar änd- ringari bidragssystemet. Jag föreslår att ett nytt stiftsbidrag införs. Försla- , get till stiftsbidrag redovisas i avsnitt 3.6.2. ' Kyrkokommittén har föreslagit. ett nytt statsbidrag till kyrkofonden på 13 milj. kr. motsvarande statens nuvarande andel i kostnaderna för domka- pitlen och stiftsnämndcrna. Överförandet av arbetsuppgifter från dessa statliga myndigheter till de nya stiftsstyrelserna innebär att svenska kyrkan i ökad utsträckning själv får bestämma över sina angelägenheter. Jag finner det därför naturligt att kyrkan får ta på sig kostnaderna för verksamheten och ärinte beredd att. tillstyrka införandet av ett nytt särskilt statsbidrag till kyrkofonden. ' Kyrkokommittén har vidare föreslagit att kostnaderna för kyrkokommu- nernas försäkringar av' sin egendom skall flyttas över på kyrkofonden, som genom central upphandling skulle kunna göra en besparing på premiekost- naderna med ca 40% enligt kommitténs beräkningar. Med hänsyn till att remissinstanserna haft' starkt delade meningar om detta förslag lägger jag inte nu fram något förslag i denna fråga. Regeringen har emellertid gett .

kyrkofondens styrelse 1 uppdrag att utarbeta ett mera fullständigt underlag för beslut 1 frågan

Sammantaget innebär mina förslag en minskning av kyrkofondens utgif- ter med för år 1989 ca 93 milj. kr. i jämförelse med kyrkokommitténs förslag.. .

Beträffande kyrkofondens inkomster föreslår jag bl.a .att den allmänna och den särskilda kyrkoavgiften skall fastställas' 1 lag- och alltså beslutas av riksdagen (se avsnitt 3. 6. 7 och 3. 6. 8).

Öretalet för den allmänna kyrkoavgiften skall enligt 12 5 lagen om kyrkli-

• Sida 151
•  Original

ga kostnader bestämmas så att kyrkofondens-inkomster blir lika stora som' dess utgifter. Kyrkofonden har under de senaste åren haft mycket stora underskott och kyrkofondens styrelse har därför för år 1988 föreslagit höjningar av såväl den allmänna som den särskilda kyrkoavgiften. En höjning av den allmänna kyrkoavgiften bör för. närvarande undvikas. Det nuvarande underskottet i kYrkofonden bör i stället så långt som. möjligt .

täckas genom begränsningar av kyrkofondens utgifter.

Kyrkomötet (mot. 1987: 95, KO 3 avsnitt 6.6) här föreslagit att kyrko- fondslage'n skall ändras så att kyrkomötet får utse majoriteten av ledamö- tena i kyrkofondens styrelse. Som en kompromiss kan kyrkomötet tänka sig att kyrkomötet tillförsäkras rätten att utse vice ordförande. ”

Som motivering för inrättandet av en särskild styrelse för kyrkofonden fr.o.m. den 1 januari 1983 angavs att kyrkan borde ges ett medinflytande över fondens förvaltning'(prop. 1981/82: 158 s. 32 och 52). Föredragande statsrådet fann det emellertid naturligt att staten fick utse flertalet ledamö- ter i styrelsen, däribland ordföranden. Vice ordförande väljs bland de ledamöter som regeringen har utsett. Eftersom kyrkofondens inkomster. 'till större delen består av skattemedel anserjag inte att det finns anledning

att nu ändra på bestämmelserna om styrelsens sammansättning.

3.6.2'Stiftskostnader och stiftsbidrag m. m.

Mitt förslag: Ett belopp motsvarande kyrkofondens kostnader för . löner m. m. åt stiftsadjunkter. kontraktsadjunkter, pastoratsadjunk-" _ ter. vikarierande präster samt personalkonsulenter och biträ— deshjälp åt biskoparna. sammanlagt 130 milj. kr., samt statens och kyrkofondens kostnader för. stiftsmyndigheterna 'skall utgå som' 'stzftshidrag till stiftssamfälligheterna och användas till' löne- och förvaltningskostnader på stiftsplanet. Lönekostnaderna för pastors- adjunkter beräknas på grundval av en antagen lika stor andel pas- torsadjunkter 1 varje stift. ' '.

1 stiftsbidragen skall vidare ingå belopp motsvarande nuvarande lönebidrag' mom det särskilda utjämningsbidraget — ca 69 milj. kr. —— samt kyrkofondens nuvarande kostnader — ca 12 milj. kr. — för icke prästvigda tjänstebiträden. vilka i fortsättningen skall betalas av pastoraten eller samfälligheterna själva."

_ Fördelningen av stiftsbidragen skall göras av kyrkofondens styrel- se. Därvid skall. styrelsen fastställa för varje stift hur stor del av - bidraget som"stiftsstyrelsen skall 'dela' ut som ..strukturbidmg till " pastorat och övriga samfälligheter i stiftet. Denna bidragsdel kan " avse både vissa personalkostnader och olika aktiviteter hos kyrkliga kommuner som. beroende på deras struktur, har behov av stöd.

'Stiftsbidrage't skall även innefatta medel för sekreterare åt bisko- pen och fö'r domkapitlen. Kvar på kyrkofonden skall ligga'kostnader ' för ärkebiskopsämbetets kansli och andra rikskyrkliga ändamål, lönekostnader för biskoparna. arvoden m. m. till domkapitletsleda- möter. pensionsförmåner m. rn. åt präster. kostnader för kyrkofon- dens förvaltning och övergångsvis även vissa kostnader för' de svenska utlandsförsamlingarna.

Prop.".1987/88'2I31

• Sida 152
•  Original

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet del 1 s. 153— 154. del 2 s. 75 och 174).

Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig över dessa förslag, tillstyrker införandet av stifts- och strukturbidrag. Dock uttalas en oro för att model- len på sikt medför försämrade ekonomiska villkor för stiften och pastora- ten/samfälligheterna. Sålunda menar vissa remissinstanser att stiftsbidra- get årligen bör räknas upp efter någon fastställd princip. Andra. bland dem ' Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. menar att det före- slagna systemet ger utrymme för godtyckliga bedömningar och efterlyser system med inbyggd automatik. Fler remissinstanser vill att kyrkofonden även i fortsättningen direkt skall svara-för kostnaden för bl. a. vikarierande präster. '

Skälen för mitt förslag

Beräkningen av stiftsbidragen

Jag har i det föregående utgått ifrån att nuvarande stiftsadjunkter,. kontraktsadjunkter. nyprästvigda präster (pastorsadjunkter). sjukhuskom- ministrar. militärpastorer samt domkapitlens och stiftsnämndernas perso- nal kan beredas anställning hos stiftssamfälligheterna. Detta innebär att stiftssamfälligheterna från och med den ljuli 1989 skall betala lönekostna- derna för dessa arbetstagare. Vidare bör kostnaderna för uppdragstilllägg åt kontraktsprostar oeh- arvoden till praktikanter samt bidrag till predi- kohjälp i fortsättningen betalas av stiftssamfälligheterna. Belastningen på kyrkofonden för uppräknade gruppers lönekostnader m. m. inklusive soci- ala avgifter kan uppskattas till ca 160 milj. kr. innevarande år.

Några domkapitel har inrättat betydligt fler pastoratsadjunktstjänster än vad det allmänna kyrkomötet räknade med när man år 1951 diskuterade principerna för inrättande av sådana tjänster. Totalt har antalet pastorats- adjunkter ökat med ca 50% under de senaste fem åren. Andelen pastorats- adjunkter i förhållande till antalet övriga prästtjänster i stiften varierar för närvarande mellan ca 6 och ca 25 %. De stift som haft möjlighet att anställa " många pastoratsadjunkter bör inte få ett högre bidrag ur kyrkofonden än andra stift som inte varit lika attraktiva och därför har brist på präster. Vid beräkningen av stiftsbidraget bör man enligt min mening därför inte utgå från nuvarande antal pastoratsadjunkter. I stället för nuvarande kostnader för pastoratsadjunkter bör i stiftsbidraget inräknas lönekostnaderna för ett antal pastorsadjunkter motsvarande 10 % av det totala antalet övriga präst- tjänster i stiftet och beräknade efter den lägsta lönegrad och 'tjänstetids- klass som gäller för prästtjänst. Detta innebär i förhållande till kyrkofon- dens kostnader för nuvarande pastoratsadjunkter en besparing på ca 15 milj. kr.

Nettobelastningen på statsbudgeten för förvaltningskostnader på stifts- planet är idag ca 14 milj. kr. per år. Bidraget ur kyrkofonden till staten för resterande förvaltningskostnader utgör budgetåret 1987/88 ca 26 milj. kr., varav ca 2 milj. kr. avser kostnader för kyrkoherdarna för döva.

Från kyrkofonden bör utgå bidrag med enligt nuvarande lönekostnadslä- ge ca 145 milj. kr. (160— 15 milj. kr.) till stiftssamfälligheterna för att dessa

• Sida 153
•  Original

fortsättningsvis finansierar de överförda gruppernas lönekostnader samt till förvaltningskostnader på stiftsplanet. För sistnämnda kostnader beräk— narjag totalt ca 38 milj. kr. I detta belopp ingår kostnader för personalkon- sulenter och sekreterare åt biskoparna.

Beslut om sttftsbidrag

Bidragen, som jag i likhet med kommittén kallar stiftsbidrag. motsvarar i dagsläget till övervägande del 100-procentiga lönebidrag. Beslut om bidrag bör prövas av kyrkofondens styrelse. Såsom kommittén förutsatte bör —

med undantag för vad jag nyss föreslagit beträffande kostnaderna för "

pastorsadjunkter — initialt nuvarande belastningssiffror utgöra fördel- ningsgrund. I fortsättningen bör någon automatik inte förekomma utan därpå följande är bör kyrkofondsstyrelsen besluta om bidrag där underla- get för bedömningen utgörs av dels stiftsstyrelsens planer över resursbe- hoven kommande verksamhetsår. dels domkapitlets beräkning av medels- behovet för sin andel av kansliresurserna och för den sekreterarhjälp åt biskopen. som skall betalas från stiftsbidraget. I likhet med kommittén, anser jag att dessa planer bör åtföljas av yttranden häröver från svenska kyrkans centralstyrelse. Beslut om bidrag bör fattas året före bidragsåret för att kunna beaktas vid samfälligheternas budgetbehandling. Genom omläggningen upphör .. domkapitlens nuvarande fria dragningsrätt på kyrkofonden för vissa löne- kostnader m.m.. vilken har inneburit att även pastorat med mycket god ekonomi kunnat få prästtjänster så gott som helt betalda ur kyrkofonden. Jag föreslår vidare att det särskilda utjämningsbidraget, som även det till större delen utgått utan hänsyn till pastoratens ekonomi, avskaffas och att i stället stiftsstyrelserna fördelar bidrag ur kyrkofonden till de pastorat och övriga samfälligheter som har särskilda ekonomiska behov, framför allt på grund av de bidragsberättigade kyrkokommunernas särskilda struktur.

S trukturbidragen

Bidragen bör kunna ges till vissa personalkostnader och olika aktiviteter på lokalplanet där behoven är särskilt stora. Anledningen till dessa kan vara en befolkningsstruktur som innebär ett ökat behov av arbetsinsatser eller medför kostnader i övrigt, t.ex. att en kyrkokommun ligger i ett glesbygdsområde. att det i kyrkokommunen finns större institutioner och arbetsplatser, att det förekommer säsongmässiga befolkningsvariationer genom turism, särskilt snabba befolkningsförändringar genom näringsli— vets utveckling eller en stor andel invandrare. Ett särskilt stöd till cityför- - samlingar för en verksamhet som riktar sig till en betydande dagbefolkning är också ett ändamål som bör kunna tillgodoses med hjälp av strukturbi- draget. Den del av stiftsbidraget som skall gå till strukturella insatser beräknarjag till totalt 86 milj. kr. för år 1989. . _

. De sistnämnda medlen bör fördelas på stiften av kyrkofondens styrelse med beaktande av hur de av stiftsstyrelserna redovisade särskilda behoven förhåller sig till stiftens olika skattekraft. Även om dessa medel ingår i det

Prop. 1987/88: 31

• Sida 154
•  Original

totala stiftsbidraget bör i kyrkofondens bidragsbeslut särskilt anges hur stor del av stiftsbidraget som skall användas för strukturella ändamål. Genom den föreslagna decentraliseringen av bidragsgivningcn till stiftssty- ' relserna kommer beslut om bidrag till lokala verksamheter att fattas av instanser som lever i närmare kontakt med de vardagliga problemen i

ma 1 Vilka pastorat och övriga samfälligheter behoven är störst.

Kyrkrfondens ansvar för vissa kostnader

I likhet med kommittén anser jag att de kyrkliga kommunerna i fortsätt- ningen själva bör svara för vikariekostnaderna fö'r prästtjänster och kost-'

naderna för ersättningar till icke prästvigda tjänstebiträden. Nuvarande system, som innebär en i praktiken' fri dragningsrätt på kyrkofonden för sådana kostnader, är synnerligen otillfredsställande. Om-

läggningen innebär att även dessa kostnader i'framtiden kommer att bli '

föremål för en normal budgetbehandling.

Kostnaderna för biskoparnas löner oeli resor m. m.' samt för ersättning till domkapitelsledamöter bör såsom kommittén föreslagit belasta kyrko- fonden; Enligt min mening är det en praktisk ordning om stiftsstyrelsen har hand om utbetalningen av dessa kostnader, som innevarande år uppgår till drygt 6 milj. kr. inklusive sociala kostnader. Kammarkollegiet bör därför kunna träffa avtal med respektive stiftsstyrelse om' detta. Kollegiet bör i dessa fall en eller_ ett par gånger per år betala ut för ändamålet erforderliga medel till stiftskanslierna. . ' '

Jag delar vidare kommitténs uppfattning att liksom hittills kostnader för pensionsförmåner åt präster och deras efterlevande s'amt kostnader'f'ör grupplivförsäkringar direkt bör belasta fonden. Dessa kostnader kan be- räknas till 66 milj. kr.

Även kostnaderna för ärkebiskopsämbetet bör som jag tidigare anfört (avsnitt 3.2.7.) betalas ur kyrkofonden. Regeringen beslutar om anslag till kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse samt'fastställer ramarna även i fortsättningen får ankomma på regeringen att anvisa 'medel för ärkebiskopens kansli (ärkebiskopsämbetet) och de därmed förenade kost- . naderna. De olika regeringsbesluten om anslag ur kyrkofonden bör ersät-

tas av ett enda beslut i vilket regeringen fastställer budget för kyrkofonden. Detta togs upp i regeringens skrivelse till ÅTr/(OIIII'ÖIFI' (s. 74) som inte redovisade någon erinran mot en sådan ordning.

De förslag som jag har lagt. fram innebär att en' mängd ärenden kommer att överföras till kyrkofondens styrelse. Åtskilliga av dessa b'ereds i dag i regeringskansliet. Dessa överföringat kommer att kräva ökade administra- tiva resurser hos kyrkofondens styrelse. 'Med hänsyn till 'tyngden och omfattningen av de ärenden som i framtiden skall prövas av styrelsen bör denna ha tillgång till ett kansli med kvalificerad administrativ arbetskraft jämte vissa biträdesresurser. Kanslifunktionen' åt styrelsen ombesörjs idag - av kammarkollegiets fondbyrå. Denna förvaltar sedan gammalt kyrkofon- den och hanterar tillsammans med statistiska centralbyrån det kyrkliga

• Sida 155
•  Original

utjämningssystemet inom kanslifunktionens ram. I årets budgetproposi- Prop. 1987/88: 31 tion (prop. 1986/87:100 bil. 15 s. 33) föreslår jag bl.a. att fondbyrån ' ' fr.o.m. budgetåret 1987/88 finansieras genom avgifter på förvaltat stats- - och fondkapital. Det utökade kansli som styrelsen behöver kommer främst att arbeta med frågor om den ekonomiska utjämningen i svenska kyrkan. Dessa ärenden har nära samband med fondförvaltningen, innefattande ' placeringsve'rksamhet. bokföring, redovisning, kassa- och värdepappers- hantering samt budget och budgetuppföljning m. m. Kyrkofondsstyrelsens kansli bör därför enligt min mening även i fortsättningen knytas till kam-' markollegiet. Kyrkofondens styrelse bör träffa avtal med kammarkollegiet om hur kanslifunktionerna skall fullgöras och hur ersättning för de därmed förenade kostnaderna skall utgå. '

Kyrkofonden svarar i dag för vissa kostnader för de svenska ut1andsför-- samlingarna. Som exempel kan nämnas kostnaderna för löner m.m. till kyrkoherdar och pastoratsadjunkter i de svenska utlandsförsamlingarna. ' Kyrkomötet (KUt 1987: 1) har godkänt ett förslag att Svenska kyrkan i utlandet skall överta huvudmannaskapet för all verksamhet som svenska . kyrkan har bland svenskar utomlands. Organisationsförändringen kommer att genomföras successivt ochjag räknar därför med att vissa kostnader för ' utlandsförsamlingarna tills vidare som hittills direkt skall belasta kyrkofon- den. . '

Kostnaderna för kyrkoherdarna för döva betalas nu ur det under tretton- de huvudtiteln uppförda anslaget F 1. Domkapitlcn och stiftsnämnderna

m.m. Dessa tjänster bör somjag föreslagit i avsnitt 3.4.3 föras över till den - rikskyrkliga organisationen och avlönas av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. Medelsbchovet för kyrkoherdarna för döva får beaktas när regeringen beslutar om bidrag ur kyrkofonden till stiftelsen.

1 Stockholms stift finns en tjänst som stiftsadjunkt för ungerskspråkiga. Denna tjänst omfattar verksamhet även i andra stift. Jag föreslår därför att kostnaderna för tjänsten även i fortsättningen .får betalas ur kyrkofonden. . Även kostnaderna för andra prästtjänster, för vilka verksamhetsområdet omfattar t1era stift. bör få betalas ur kyrkofonden. Det bör ankomma på . . regeringen att meddela närmare föreskrifter härom. ' Kostnaderna för personliga tjänster. som inrättas av arbetsvårdsskäl. bör också kunna betalas ur kyrkofonden. Detta bör gälla såväl prästtjäns- ter som kyrkomusikertjänster: Svenska kyrkans centralstyrelse bör ha rätt att inrätta sådana tjänster till ett antal som. tillsammans med tidigare av regeringen inrättade sådana tjänster. motsvarar högst 1% av det totala antalet prästtjänster i riket.

Mitt förslag: Det allmänna utjämningsbidraget skall bestå men skall i fortsättningen endast utgå till pastorat och samfälligheter. Vidare ändras skattekraftsgarantin så att besparingar uppnås. motsvarande den av riksdagen beslutade minskningen av transfereringarna till de borgerliga kommunerna. '

• Sida 156
•  Original

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt utom i att utjäm- ningsbidrag enligt kommittén bör utgå även till församlingar i flerförsam- lingspastorat. Kommittén förutsatte en anpassning till ett reviderat borger- ligt systcm enligt skatteutjämningskommitténs förslag (SOU 1985: 61) med vissa undantag (betänkandet del 1 s. 150—151. del 2 s. 73—74 och 173).

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar kommitténs uppfattning om betydelsen av det kyrkliga utjämningssystemet (')ch anser att det allmänna utjämningsbidraget utgör en av grundpelarna i detta. Vissa av remissinstanserna är kritiska mot den föreslagna generella sänkningen av skattekraftsgarantin och menar att inte minst de små och skattesvaga enheterna kan komma att drabbas. Andra remissinstanser, som ligger inom områden där skattekraftsgarantin med hänsyn till lokala förhållanden före- slås sänkt. uttalar även kritik häremot.

Kammarkollegiet föreslår en förenkling av systemet. som innebär att utjämningsbidrag endast skall utgå till pastorat och övriga samfälligheter.

Skälen för mitt förslag: Enligt mitt tidigare redovisade förslag kommer de tyngre ekonomiska åtagandena att bäras av pastorat och samfälligheter. Församlingarna kommer däremot i framtiden endast att svara förjämförel- sevis ringa kostnader i den totala kyrkokommunala budgeten. Mitt förslag till ändringar av ansvarsfördelningen mellan pastorat och församling går längre än kommitténs. Redan kommitténs förslag har föranlett kammarkol- legiet att föreslå att utjämningsbidrag i fortsättningen bara skall utgå till de' kyrkokommuner som bär det helt dominerande. ekonomiska ansvaret. d.v.s. pastorat och samfälligheter. Jag anser mig med desto starkare skäl kunna ansluta mig till kollegiets förslag i denna del, i synnerhet som den förändrade ansvarsfördelningen medför att församlingarnas skatteutdebi- tering i framtiden måste minskas drastiskt. Härigenom skulle utjämnings-

bidragen till församlingarna i flertalet fall automatiskt komma att bli för- ' sumbart små genom systemets knytning bl. a. till kyrkokommunernas skat- tesats. Genom den föreslagna omläggningen uppnås också en väsentlig förenkling av skatteutjänmingssystemet.

Kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 6.2) har uttalat att det allmänna utjäm- ningsbidraget till församlingarna skall bibehållas. Som motivering har bl.a. angetts att kyrkomötet avstyrkt ett överförande av folkbokföringen från kyrkan till staten. Kyrkomötet räknar på grund avdetta ställningstagande med att kyrkan kommer att ha kvar kostnader för folkbokföringen och uttalar farhågor för de mindre församlingarnas och pastoratens ekonomi om utjämningsbidraget till församlingarna slopas. Riksdagen har emellertid beslutat om en ny organisation för folkbokföringen från och med den 1 juli 1991. Jag saknar därför anledning att frångå regeringens förslag till kyrko- mötet att skatteutjämningssystemet till de kyrkliga kommunerna skall för- enklas genom att utjämningsbidragen till församlingarna slopas. _ -

Jag vill i detta sammanhang erinra om att kyrkomötet uppdragit åt svenska kyrkans centralstyrelsen att fortlöpande i kontakt med regeringen bevaka frågor som sammanhänger med skattekraftsgarantin. Det är natur- ligt att man vid bevakningen av dessa frågor även ser på andra delar av skatteutjämningssystemet och att de totala effekterna av systemet beaktas. Jag räknar också med att kyrkofondens styrelse kommer att studera effek-

Prop. 1987/88: 31

• Sida 157
•  Original

tema av de beslutade ändringarna i skatteutjämningssystemet och att utvecklingen av ekonomin för de flerförsamlingspastorat som har ett dåligt skatteunderlag därvid särskilt kommer att observeras.

Jag vill också framhålla att församlingarna i flerförsamlingspastorat har möjlighet att bilda totala ekonomiska samfälligheter och att utjämningsbi- drag då beräknas på den sammanlagda utdebiteringen till församlingarna och pastoratet. ' Det allmänna utjämningsbidraget baseras på att de kyrkliga kommuner- na garanteras en viss skattekraft 'i procent av medelskattekraften i riket. Systemet överensstämmer i princip med vad som gäller för borgerliga kommuner.

Vid införandet av det kyrkliga utjämningssystemet förutsattes att man skulle anpassa detta till en framtida revision av det borgerligt kommunala systemet. Skattekraftsgarantin för kyrkliga kommuner ligger nu fyra pro- centenheter under den för borgerliga kommuner gällande skattekraftsga— rantin. Med hänsyn till den beslutade minskningen av transfereringarna till de borgerliga kommunerna föreslår jag att skattekraftsgarantin för kyrkliga kommuner sänks med i genomsnitt ca 3 procentenheter.

Med tanke på att de kyrkliga kommunerna för närvarande har en mycket god ekonomi anser jag att en sådan sänkning av skattekraftsgarantin inte skall behöva innebära alltför stora olägenheter för pastoraten. ' Nuvarande nivåer för skattekraftsgarantin och mina förslag redovisas i följande sammanställning.

Kyrkliga kommuner i ' Garanterad skattekraft ' i procent av - medelskattekraften: Nu Förslag

Stockholms län 101 98 Uppsala län 98 95 . Södermanlands län 98 95 Östergötlands län 98 ' 95 ' Jönköpings län 98 ' 95 Kronobergs län . 98 95 Kalmar län utom Mörbylånga och

Borgholms kommuner ' 98 95 Mörbylånga och Borgholms kommuner 101 98 Gotlands län 104 104 Blekinge län 98 95 Kristianstads län 98 95 Malmöhus län 98 . 95 Hallands län 98 95 Göteborgs och Bohus län - 98 - 95 Alvsborgs län 98 - . 95 Skaraborgs län 98 95 Värmlands län 98 95 Orebro län . 98 95 Västmanlands län - 98 95 Kopparbergs län 101 98 Gävleborgs län - 101 98 Västernorrlands län 104 101 Jämtlands län 107 104 Västerbottens län utom Dorotea, Sorsele.

Storumans, Vilhelmina och Asele kommuner 110 107

• Sida 158
•  Original

Dorotea, Sorsele, Storumans. Vilhelmina och

Åsele kommuner 110 110 Norrbottens län: Bodens. Haparanda, Kalix.

Luleå, Piteå och Alvsbyns kommuner -110 ' ' 107 Arvidsjaurs kommun ' , 113 - -' 110 Arjeplogs kommun _ 116 113 Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala, ,

Overkalix och Overtorneå kommuner. 119 116

3.6.4" Det särskilda utjämningsbidraget

Mitt förslag: Det särskilda utjämningsbidraget slopas och ersätts av nya bidragsformer. såsom den i stiftsbidraget ingående s.k. struk- : turbidragsdelen (se avsnitt 3.6.2).

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet del-l s. 152). ,

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av de remissinstanser som har yttrat sig i denna del. Domkapitlet i Karlstad beklagar dock' att full kom- pensation för det särskilda utjämningsbidraget inte sker genom struktur- bidraget; Domkapitlet och stiftsnämnden i Härnösand tillstyrker förslaget men vill understryka att det är viktigt att glesbygdsstiften genom de före- slagna strukturbidragen får tillräckliga möjligheter att hjälpa de mest be- hövande kyrkokommunerna.

Skälen för mitt förslag: Det särskilda utjämningsbidragets utformning lik- som bedömningsgrunderna för _detta är ett provisorium som endast var tänkt att" fungera fram till år 1985. Såsom kommittén redovisade i rappor- ten (SOU 1985: 1) Församlingari samverkan har bl. a. vid behandlingen av nuvarande utjämningssystem i kyrkofondsutredningens betänkande (SOU 1981 : 88) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan och i remissvaren på detta angetts att det särskilda utjämningsbidraget i dess framtida utform- ning borde innehålla mer förfinade komponenter, som grundade sig på en närmare analys av de kyrkliga kommunernas verkliga kostnader. Kyrko- kommittén avvisade tankcn på en sådan utredning med hänvisning till att en tillförlitlig finansstatistik saknas på detlkyrkliga området. Vidare mena- de kommittén att en kostnadsanalys dessutom skulle ta alltför lång tid i anspråk för att rymmas-inom kommitténs tidsplan. Jag delar kommitténs bedömning av svårigheten att göra en sådan utredning och ifrågasätter om detta överhuvudtaget är möjligt innan de kyrkliga kommunerna infört . sinsemellan jämförbara bokföringsrutiner. Med hänsyn härtill finner jag .det lämpligt att —'såsom kommittén föreslagit —— det särskilda utjämnings- - bidraget tas bort från det ordinarie centrala utjämningssystemet och att i

• Sida 159
•  Original

stället stiftSstyrels'erna får fördela bidrag ur kyrkofonden till de pastorat ' och övriga samfälligheter som har särskilda ekonomiska behov, framför allt på grund av sin särskilda struktur. '

Kyrkomötet och remissinstanserna har inte gjort någon erinran mot en' sådan föreslagen omläggning. Jag räknar med att det nya strukturbidrag somjag tidigare har föreslagit (avsnitt 3.6.2) och det bidrag somjag'föreslår för underhåll av församlingskyrkor (se avsnitt 3. 6. 6) bättre än nuvarande ' särskilda utjämningsbidrag skall kunna riktas till de mest behövande pasto- raten och samfälligheterna. '

Mitt förslag: Det extra utjämningsbidraget behålls med' oförändrad ' konstruktion men bör i fortsättningen endast utgå till pastorat och samfälligheter Bidraget räknas upp beloppsmässigt så att kyrkofon- dens styrelse kan stärka den grund för utjämning som själva u'tjäm- ningssy'stemet utgör-och särskilt' 1 övergångsskedet mildra oönskade effekter som kan uppstå vid förändringarna av utjämningssystemet.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i att utjämningsbidrag enligt kommittén även bör utgå till församlingar i flerför- samlingspastorat (betänkandet del 1 s.. 152, del 2 s. 75 och 173—174).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i' remissyttranden från ett par- domkapitel och 'Stiftsnämnder och lämnas i övrigt utan erinran. Domkapit- . let och stiftsnämnden-i Härnösand understryker att det extra utjämnings-

bidraget får stor betydelse för glesbygdsstiften. Domkapitlet i Lund anser _

att stiftsstyrelsen på något sätt borde få medverka vid fördelningen av bidragen. ' ' ' ' '

Skälen för mitt förslag: I likhet med kommittén anser jag att nuvarande extra utjämningsbidrag bör finnas kvar och under en övergångsperiod .

förstärkas.. . Detta bidrag är systemets säkerhetsventil. Det ger möjlighet att rätta till oformligheter som kan drabba vissa enskilda kyrkokommuner. För ar 1987 har i kyrkofondens budget tagits upp 7 milj. kr. att fördelas efte'ransökan hos fondens styrelse som extra utjämningsbidrag. Sådana kan också ges av kyrkofondens styrelse utan särskild ansökan och kan då beräknas genom maskinella rutiner..För år 1987 fördelas ca 21 milj. kr. på detta sätt som kompensation för utebliven skatt från juridiska personer. Kyrkofondens" styrelse har räknat med att denna form av kompensation kommer att

försvinna år 1988.

Den generella sänkningen av skattekraftsgarantin och slopandet av det - särskilda utjämningsbidraget innebär försämringar av utjämningseffekten. Å andra sidan kan en förbättrad utjämningseffekt uppnås dels genom en ökad samverkan mellan de kyrkliga kommunerna. dels genom bildandet av stiftssamfälligheter och dels genom de redan nämnda strukturbidragen.

Prop. 1987/88: 31

' 159

• Sida 160
•  Original

Som kommittén föreslagit bör det dock finnas en reserv för icke förutsedda övergångskostnader. Resurser bör därför finnas så att kyrkofondenssty- . relse — om den anser att det behövs — kan stärka den grund för utjämning som själva utjämningssystemet utgör och i övergångsskedet ge detta en ökad effekt genom extra bidragsgivning. Kommittén bedömde behovet av medel för ett sådant övergångsvis beviljat extra bidrag till ca 60 milj. kr. utöver det extra bidrag om 12 milj. kr. som kommittén kalkylerade med för år 1989. Jag finner bl.a. ijämförelse med nuvarande belastning dessa kalkyler tilltagna i överkant och anser att det bör vara fullt tillräckligt att beräkna det extra utjämningsbidraget för år 1989 till 42 milj. kr.

Som redan framgått av det tidigare anförda anserjag att fördelningen av extra utjämningsbidrag bör göras av kyrkofondens styrelse såsom den instans, som har den bästa totala överblicken över utjämningssystemets effekter för landets pastorat och samfälligheter.

Domkapitlets i Lund förslag att stiftsstyrelsen på 'något sätt borde få medverka vid fördelningen av bidragen bör enligt min mening inte tillgodo- ses på annat sätt än att kyrkofondens styrelse — när den finner behov därav — bör kunna inhämta yttranden från stiftsstyrelserna i vissa enskilda ärenden.

Mitt förslag: Kyrkofondens styrelse skall kunna dela ut bidrag till mera kostnadskrävande underhåll av församlingskyrkor. Styrelsen bestämmer själv den årliga bidragsramen. Bidragen fördelas efter ansökan till riksantikvarieämbetet, som avger förslag till fördelning.

Kyrkokommitténs förslag: Kommitten föreslår att statsbidragsmedel till kyrkofonden — till att börja med 31 milj. kr.. motsvarande vad som utgäri . kompensation för bortfall av skatt från juridiska personer —_ skall kunna delas ut som bidrag till mera kostnadskrävande underhåll av kyrkobyggna- der. Kommittén skisserar också en tänkbar handläggningsordning. enligt vilken kyrkofondens styrelse beslutar om den årliga bidragsramen. Efter ansökan och beredning inom en till kyrkofonden knuten kyrkobyggnads- nämnd beslutar kyrkofondens styrelse om bidrag (betänkandet del 1 s. 154—156, del 2 s. 75 och 174—175).

Remissinstanserna: De' remissinstanser, som har berört detta förslag. tillstyrker det. Dock menar några att det föreslagna beloppet är för litet. Domkapitlet i Karlstad vill att bidragsgivningcn inte skall begränsas bara till kyrkobyggnader utan även omfatta kulturhistoriskt värdefulla prästgår- dar och miljöer. Bl.a. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att det av kommittén skisserade ansöknings- och prövningsförfaran- det ger intryck av ett alltför obearbetat förslag.

Skälen för mitt förslag: Underhåll och restaurering av kyrkobyggnader är . . en tung post i den kyrkokommunala budgeten. Som ett led i utjämningssys- temet bör kyrkofondens styrelse ges möjlighet att bidra till mera kost- nadskrävande underhåll av kulturhistoriskt värdefulla församlingskyrkor.

• Sida 161
•  Original

Att i dag uppskatta det årliga behovet av bidrag utan någon närmare inventering är inte möjligt. Det bör ankomma på kyrkofondens styrelse att med beaktande av fondens ekonomi bestämma den årliga ramen för dessa bidrag. Då det dock får antas att medelstillgången för dessa ändamål kommer att vara mycket begränsad, bör bidrag ges efter ungefär samma principer som då regeringen fördelar bidrag till underhåll av domkyrkor, d.v.s. ett bidrag inom en ram av 20—80% av de totala kostnaderna. Avgörande för storleken på bidraget bör vara den bidragssökande kyrko- kommunens ekonomi. Jag är inte beredd att utvidga bidragsgivningen till att omfatta andra byggnader än kyrkor.

Liksom vissa remissinstanser anserjag att den av kommittén skisserade handläggningsordningen är alltför omständlig. Riksantikvarieämbetet bör efter samråd med svenska kyrkans centralstyrelse kunna lämna förslag till kyrkofondens styrelse om sådana bidrag. Därigenom åstadkoms på ett enklare sätt än det kommittén föreslagit en allsidig belysning av bidragsbe- hoven. Kostnaderna för denna beredning av ärendena bör betalas av medel inom den av kyrkofondsstyrelsen fastställda bidragsramen.

Jag räknar med att medel även kan erfordras för förebyggande åtgärder. t.ex. i form av en förstärkt rådgivning i.syfte att åstadkomma bättre kunskaper om kyrkobyggnadernas skötsel.

Mitt förslag: Den allmänna kyrkoavgiften som betalas av pastoraten behålls. Avgiftens storlek skall anges i lag.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag (be- tänkandet del 1 s. 157, del 2 s. 73 och 172).

Remissinstanserna: Den allmänna kyrkoavgiften accepteras av remissin- stanserna som en av grundpelarna i utjämningssystemet.

Skälen till mitt förslag: Den allmänna kyrkoavgiften betalas i dag av pastoraten. Jag delar kommitténs uppfattning att det inte föreligger något skäl att ändra på detta. eftersom pastoraten enligt förslaget ännu mera än tidigare kommer att bli de enheter som har hand om de tunga delarna av kyrkokommunens ekonomi. Betalningen av allmän kyrkoavgift är ett åläg- gande för pastoraten. Av konstitutionella skäl bör därför enligt min mening storleken på denna i fortsättningen anges i lag och sålunda beslutas av riksdagen. Som jag tidigare framhållit (avsnitt 3.6.1) räknar jag inte med någon ändring av den allmänna kyrkoavgiften med anledning av de förslag som jag nu lägger fram.

• Sida 162
•  Original

Mitt förslag: Den särskilda kyrkoavgiften. som pastoraten betalar i relation till sitt innehav av boställsegendom, skall behållas. Den skall dock i fortsättningen bestämmas årligen och beräknas på inne- havet den 1 januari året före bidragsåret. Avgiftssatserna skall fast- ställas i lag.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag _ (betänkandet del 1 s. 157—159. del 2 s. 73 och 172—173).

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser föreslår att den särskilda kyr- koavgiften helt eller delvis skall få disponeras av det egna stiftet. Andra är kritiska mot både nuvarande metod och kommitténs förslag till beräkning av avgiften och menar att avgiftssystemet bör ta större hänsyn till egendo- mens verkliga avkastning. Några ifrågasätter om den särskilda kyrkoavgif- ten bör användas som medel för styrning av de olika formerna för placering av boställsegendomen. '

Skälen för mitt förslag: Pastorat som innehar löneboställe". prästlöne- fond. andel i prästlönejordsfond eller prästlönefondsfastighet skall betala särskild kyrkoavgift till kyrkofonden. Den särskilda kyrkoavgiften beräk- nas efter viss procentsats på de lönetillgångar pastoraten hade den 31 december 1981. För fast egendom beräknas avgiften på 1980 års taxerings- värde.

Kyrkofondens styrelse har föreslagit att den särskilda kyrkoavgiften skall höjas genom att avgiften för år 1988 bestäms med utgångspunkt från vilka tillgångar pastoraten hade den 31 december 1986. I samband därmed har vissa justeringar gjorts av avgifternas storlek. Bl.a. har föreslagits att avgifterna på fast egendom sänks för att mildra övergången till aktuella" taxeringsvärden.

Regeringen uppdrog våren 1986 åt kyrkofondens styrelse att närmare utreda vilket förmögenhetsvärde boställsegendomen representerade. vil- ken avkastning denna lämnar i dag och om åtgärder bör vidtas i syfte att erhålla en bättre avkastning. Enligt vad jag har inhämtat torde utredningen med hänsyn till sin omfattning dock inte kunna väntas vara slutförd förrän under slutet av år 1988. Frågan om hur den särskilda kyrkoavgiften skall beräknas bör prövas på nytt när utredningen är klar. Av samma skäl som angetts för den allmänna kyrkoavgiften bör avgiftssatserna bestämmas i lag.

Kyrkokommittén har föreslagit att den särskilda kyrkoavgiften för aktier- och andelar i aktiefonder samt för obligationer. förlagsbevis och konvertib- la skuldebrev skall beräknas på anskaffningsvärdet. En sådan beräknings- metod skulle innebära" stora orättvisor och jag föreslår därför att den särskilda kyrkoavgiften för dessa tillgångar beräknas på marknadsvärdet.

Ati såsom vissa remissinstanser har föreslagit låta den särskilda kyrko— avgiften disponeras inom det egna stiftet skulle i inte ringa mån motverka systemets utjämningseffekt. Jag finner därför inte skäl att ändra på nuva- rande ordning att den särskilda kyrkoavgiften hclt skall utgå till kyrkofon- den.

• Sida 163
•  Original

Avgiften bör i fortsättningen beräknas årligen. Som en bieffekt av nämn- da utredningsarbete får kyrkofondens styrelse ett dataregister över bo- ställsegendomen. Genom rapporter till detta register om förändringar i egendomsinnehavet bör registret kunna hållas aktuellt så att det kan ligga" till grund för årliga beräkningar för uttaget av särskild kyrkoavgift. En lämplig tidpunkt att utgå från vid bestämmande av avgiften bör _vara innehavet den 31 december andra året före bidragsåret.

Min bedömning: Övergången till den nya organisationen medför vissa engångskostnader under år 1988. Medel erfordras bl.a. för en inom civildepartementet tillsatt'arbetsgrupp, till vilken knyts repre- sentanter för olika kyrkliga organ. Medel erfordras också för organi- sationskommittéer i de olika stiften. Till Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet bör bidrag utgå för viss rådgivning och utbildning i samband med övergången till den föreslagna organisa- tionen. Kostnader för dessa förberedelseåtgärder bör få betalas ur kyrkofonden.

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kyrkokommittén har dock inte räknat med någon central arbets- grupp (betänkandet del 1 s. 189).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser understryker behovet av orga- nisationskommittéer i varje stift för att förbereda genomförande av den nya organisationen. Några föreslår också att stiftssamfälligheternas obliga- toriska uppgifter skall bekostas ur kyrkofonden år 1989, eftersom stifts- samfälligheterna då inte uppbär några utdebiterade medel.

Skälen för min bedömning: Genomförandet av den nya organisationen förbereds av en arbetsgrupp inom civildepartementet, till vilken knutits representanter för kammarkollegiet, biskoparna, Nämnden för försam- lings- och pastoratsförvaltning, domkapitlen, stiftsnämnderna, Rikskom- mitté'n för stiftstingen och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsför— bund. Genomförandet bör också förberedas av organisationskommittér i de olika stiften. För arbetsgruppen och organisationskommitte'erna erford— ras medel för att betala sammanträdeskostnader och ersättning till sekrete- rare m. m.

Genomförandet av den nya organisationen innebär mycket stora föränd- ringar på lokal och rcgional nivå. Jag räknar därför med att det kommer att behövas en omfattande rådgivningsverksamhet till de kyrkliga kommuner- na. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet kommer genom sin nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning att svara för en sådan rådgivningsverksamhet. Kostnaderna för denna bör i första hand betalas av pastoraten. För utbildning av ett tillräckligt antal kunniga rådgivare fordras emellertid vissa utbildningsinsatser. för vilka bidrag bör utgå ur kyrkofonden.

Personalutvecklingsåtgärder i form av bl. a. ett antal seminarier planeras

• Sida 164
•  Original

för de personer som i de olika stiften har huvudansvaret för övergången till den nya organisationen. Detta medför kostnader för konsultmedverkan m.m. _

Kostnaderna för dessa förberedelseåtgärder har för kyrkofondens del beräknats till ca 6 milj. kr. Jag finner det svårt att närmare ange medelsbe- hovet men utgår från att kostnaderna skall kunna täckas genom besparing- - ari fråga om andra ändamål som betalas ur kyrkofonden.

Stiftstingen kommer sannolikt att finnas kvar för nuvarande uppgifter under åtminstone första halvåret 1989. Stiftstingsavgift kommer därför att på samma sätt som hittills behöva erläggas för år 1989. Stiftstingen har möjlighet att genom bidrag stödja verksamheten i de nya stiftssamfällighe- terna. Detta kan vara motiverat med hänsyn till att någon utdebitering till stiftssamfälligheterna inte äger rum under år 1989. Stiftssamfälligheternas förvaltningskostnader för år 1989 bör i övrigt kunna täckas genom en friare disposition av stiftsbidragen under detta år.

_Kostnaderna för uppbyggandet av de nya stiftskanslierna bör kunna nedbringas genom att en del kontorsinventarier som finns hos de nuvaran- de stiftsorganen får användas i den nya organisationen.

3.7. Egendomsförvaltningen

Mitt förslag: Stiftsnämnderna och boställsnämnderna avskaffas. För att bl.a. fullgöra deras nuvarande uppgifter skall det i varje stifts- samfällighet finnas en obligatorisk kommunal nämnd, egendoms- nämnden.

Egendomsnämndens ledamöter och suppleanter skall väljas av stiftsfullmäktige för varje valperiod. Antalet ledamöter skall vara minst fem och antalet suppleanter minst detsamma som antalet valda ledamöter.

Kyrkofondens fastigheter skall förvaltas av kammarkollegiet.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer huvudsakligen med mitt för- slag (betänkandet del 1 s. 163—164. del 2 s. 77—87 och 179—185).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av fler- talet remissinstanser. De som avstyrker förslaget gör det främst med hänvisning till att det statliga intresset i den specialreglerade egendoms- förvaltningen enligt förslaget förblir oförändrat och att detta bäst tillgodo- ses av en statlig förvaltningsmyndighet. Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att pastora- tcn själva skall bestämma arrendevillkoren för dejordbruk de förvaltar och föra sin egen talan i arrendetvister. Ett par instanser ifrågasätter behovet av en egendomsnämnd i Stockholms stift.

Bakgrunden till mitt förslag: Kammarkollegiet är central förvaltnings- myndighet med ansvar för den specialreglerade kyrkliga jorden. d.v.s. kyrkligjord enligt lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrkligjord. _

• Sida 165
•  Original

Regionalt har stiftsnämnderna och boställsnämnderna, som är statliga myndigheter, förvaltningsansvar för denna egendom. Stiftsnämnder finns i varje stift utom i Stockholms. Biskopen eller någon annan som regeringen- förordnar är ordförande. Därutöver finns fyra av regeringen utsedda leda- möter. Förutom förvaltningen av viss kyrklig egendom skall nämnden ha tillsyn över all specialreglerad kyrklig fast egendom i stiftet samt handlägga ärenden om köp och försäljning. Stiftsnämnden skall också företräda pa— storaten i arrendetvister. [ stiften finns flera boställsnämnder bestående av en ordförande och två andra ledamöter utsedda av länsstyrelsen. Boställs- nämnderna är självständiga myndigheter med beslutskompetens och med rådgivande funktion gentemot pastoraten och stiftsnämnden i främstjord- bruksfrågor. En central uppgift för dem är att bestämma villkoren för arrendeupplåtelse av löneboställenas jordbruk. '

Kyrklig jord är förutom prästgård och biskopsgård följande fastighets- slag: — löneboställe,jord vars avkastning är avsedd till avlöning av församlings- präster i ett visst pastorat.

—— prästlönefondsfastig/tet, jord som förvärvats för medel ur flera pasto- rats prästlönefonder och vars avkastning skall bidra till lön åt försam- lingsprästerna i dessa pastorat. Prästlönefonderna förvaltas av pastora- ten och består av medel från försäljning av löneboställen. — kyrkofondsfastighet, jord vars avkastning tillförs kyrkofonden. — församlingskyrkas fastighet, jord vars avkastning är avsedd för försam- lingskyrkas behov. — domkyrkas fastighet, jord vars avkastning är avsedd för domkyrkans behov.

Ansvaret för fastighetsförvaltningen är fördelat på följande sätt. Stifts- nämnden förvaltar löneboställes skog. prästlönefondsfastigheter, kyrko- fondsfastigheter. domkyrkas fastigheter — utom i Lund — och biskopsgår- den. Pastoratet förvaltar löneboställesjordbruk samt prästgårdar. Försam- lingen förvaltar församlingskyrkas fastigheter.

Förvaltningen av den kyrkliga jorden skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Därvid skall naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfatt- ning. De förvaltande organen skall dels verka för cn rationalisering av den kyrkliga jorden. dels medverka i arbetet med strukturrationalisering av landets jord- och skogsbruk. Jag vill erinra om att kyrkofondens styrelse den 30 april 1986 fick regeringens uppdrag att utreda möjligheterna att öka avkastningen av den kyrkliga egendomen.

Kritik har i olika hänseenden förts fram fram mot lagstiftningen om förvaltningen av kyrkligjord. Som ett led i en strävan att förenkla förvalt- ningen av den kyrkliga egendomen upprättades i civildepartementet en promemoria (DsC 1984: 13) om översyn av bestämmelserna om förvaltning av kyrklig jord. Sedan denna remissbehandlats lämnade regeringen hösten 1986 en proposition till riksdagen med förslag bl. a. om vissa förenklingar av förvaltningen (prop. 1986/87: 13). Förslagen hade tillstyrkts av 1986 års kyrkomöte. Några av dessa förslag. däribland införande av den s.k. två- instansprincipen i överklagningsärenden. träder i kraft den 1 januari 1988

• Sida 166
•  Original

(prop. 1986/87: 13, KrU 8, rskr. 113). Därmed harjag tillgodosett kommit- téns förslag om en förenklad besvärsordning. som vunnit allmänt stöd vid remissbehandlingen. Ytterligare förenklingar har genomförts genom änd- ringar i förordningen (1971: 860, ändrad senast 1987: 831) om förvaltning av kyrklig jord.

Ett av förslagen i propositionen syftade till att minska det stora antal myndigheter som har att befatta sig med den kyrkliga jordförvaltningen. Regeringen föreslog nämligen att boställsnämnderna skulle avskaffas och deras förvaltningsuppgifter övertas av respektive förvaltare av de olika slagen av kyrkligjord. Sålunda skulle församlingarna och pastoraten själva få bestämma villkoren för arrendeupplåtelse på de fastigheter som de förvaltar och även föra talan i arrendetvister. Härigenom skulle det kyrko- kommunala inflytandet över förvaltningen av den'specialreglerade kyrkli- ga egendomen öka. Stiftsnämndernaskulle överta boställsnämndernas tillsynsuppgifter. Emellertid avstyrkte kulturutskottet i sin hemställan för- slaget (KrU 1986/87: 8). Utskottet ansåg att det inte fanns skäl att föregripa den allsidiga prövning av svenska kyrkans organisation som riksdagen får göra med anledning av den väntade propositionen med förslag om ny lokal och regional organisation i svenska kyrkan. Riksdagen biföll utskottets hemställan. '

Skälen för mitt förslag: Genom de föreslagna obligatoriska stiftssamfäl- ligheterna får svenska kyrkan en kyrkokommunal organisation på stiftspla- net som representerar församlingarna (avsnitt 3.2). Stiftssamfälligheterna har möjlighet att bygga upp en sammanhållen förvaltningsorganisation för både gemensamma kyrkokommunala angelägenheter och de statliga förvaltningsuppgifter som överlämnas åt samfälligheten. Flera statliga förvaltningsuppgifter förs enligt mitt förslag över bl.a. från domkapitlen till stiftsstyrelserna (avsnitt 3.2.5). Den nya sammanhållna organisationen bör också kunna sköta de frågor som nu stiftsnämnden och boställsnämn-_ derna svarar för. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag att stifts- nämnderna och boställsnämnderna avskaffas och ersätts med en obligato- risk kommunal nämnd i varje stift: egendomsnämnden. Ledamöter och ersättare skall väljas av stiftsfullmäktige för varje valperiod. Antalet leda-

. möter skall vara minst fem och antalet suppleanter minst detsamma som antalet ledamöter.

Egendomsnämndernu övertar .rtiftsnr'imndernus och bostä”nämndernas uppgifter

Den remissbehandling av departementspromemorian (Ds C 1986: 13) som föregick den förut nämnda propositionen (prop. 1986/87: 13) stödde försla- get att avveckla boställsnämnderna. Uppfattningarna gick däremot isär i frågan om vart deras uppgifter skulle föras. Jag stannade för en lösning som skulle öka det lokala ansvaret för förvaltningen av den kyrkliga jorden. Under riksdagsbehandlingen framfördes synpunkter som har mo- tiverat nya överväganden. Bl. a. uttalades farhågor för att pastoraten inte skulle komma att bestämma arrendevillkoren på ett tillräckligt enhetligt och kompetent sätt. Jag ansluter mig därför till kyrkokommitténs förslag

• Sida 167
•  Original

att egendomsnämnderna skall överta samtliga de uppgifter som enligt lagen (1970:939) och förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord ankommer på de nuvarande stifts- och boställsnämnderna. Jag vill då särskilt framhålla att de nya egendomsnämnderna till skillnad från stifts— nämnderna är kommunala organ. vars ledamöter väljs av företrädare för samtliga stiftets kyrkliga kommuner. Mitt förslag går därför enligt min mening ändå dem till mötes som efterlyst ett ökat lokalt inflytande över förvaltningen på stiftsplanet av den kyrkliga jorden. Samtidigt skapas förutsättningar för en enhetlig och kompetent behandling av arrendevillkor m.m. Förslaget stöds med få undantag av de remissinstanser som yttrat sig över kyrkokommitténs förslag i denna del. Kyrkomötet har i sitt yttrande (KL 1987: 5 avsnitt 3.5.2) inte haft något att erinra mot förslaget i denna del.

Samråd om t'trrendevt'llkor

Jag förutsätter att de förslag till arrendevillkor, som egendomsnämnden skall ta ställning till, utarbetas efter samråd med de kyrkliga arrendatorer- na. Egendomsnämnden har att själv bestämma hur ett sådant samråd skall gå till. Sådan samverkan-förekommer enligt vad jag inhämtat regelmässigt och i skiftande former bl. a. inom fastighetsförvaltningarna hos några kom- muner och universitetet i Uppsala. Jag delar också den bedömning av det stora värdet av ett organiserat samråd mellan jordförvaltare och arrendato- rer, som uttrycks i en skrivelse i frågan från Sveriges jordbruksarrendato- rers förbund. Ett sådant organiserat samråd kommer lättare till stånd i egendomsnämndens än i de enskilda församlingarnas eller pastoratens regr.

Löneboställenas avkastning ett kyrkokommunalt intresse

Några remissinstanser. bland dem kammarkollegiet. har mot förslaget att en kommunal nämnd skall ha det regionala förvaltningsansvaret invänt att det statliga intresset inte ändras och att det bäst tillvaratas av en statlig . myndighet. Jag delar inte helt den uppfattningen. lnnan reformen av syste- met för ekonomisk utjämning mellan församlingar och pastorat genbmför- des år 1983 hade staten ett intresse av att för kyrkofondens räkning bevaka att löneboställena gav skälig avkastning och att kapitalet inte minskades. Det fanns en nära anknytning mellan pastoratens prästlönetillgångar och finansieringen av lönekostnaderna. De avgifter som pastoraten nu har att betala till kyrkofonden på grundval av sitt egendomsinnehav baseras när det gäller löneboställen på taxeringsvärden och är inte beroende av avkast- ningen. Denna är numera en allmän inkomstpost för pastoraten. som påverkar deras ekonomi, inte kyrkofondens. Därför överväger enligt min mening det kyrkokommunala intresset. Statens intresse begränsar sig till en allmän'koirtroll över att kyrklig egendom inte förfars eller används till andra ändamål än det ursprungligen avsedda. Jag bedömer att statens behov av överinseende tillgodoses med lagstiftningens riktlinjer för för- valtningen och den roll som kammarkollegiet har som överprövande myn- dighet.

• Sida 168
•  Original

Kammarkollegiet skall förvalta kyrkofmrdsfa.s'tig/zeterna

Kammarkollegiet anför i sitt remissvar i fråga om kyrkofondsfastigheterna att staten har ett behov av insyn i förvaltningen som blir svårt att tillgodose med kyrkokommitténs förslag. Jag delar denna bedömning. Statlig förvalt- ningsrevision sker inte i kommunal förvaltning. 1 kyrkofonden finns ett kyrkokommunalt men även ett betydande statligt intresse. Jag föreslår därför att kammarkollegiet. som är förvaltare av kyrkofonden. övertar stiftsnämndernas förvaltningsansvar för kyrkofondsfastigheterna. Kam- markollegiet bör dock få en möjlighet att uppdra åt en egendomsnämnd eller någon annan förvaltare att sköta den löpande förvaltningen. Jag förutsätter att kammarkollegiet utnyttjar denna möjlighet. I samband med övertagande av dessa arbetsuppgifter bör kammarkollegiet få rätt att an- vända kyrkofondsmedel för att betala kostnader för utredningar i ärenden om köp och försäljning av kyrklig jord.

Egendonrsnt'imndernas uppgifter i stort

Egendomsnämnden får med mitt förslag i huvudsak följande uppgifter: — förteckna och ha tillsyn över den kyrkligajorden i stiftet. —. förvalta löneboställens skogsinnehav, prästlönefondsfastigheter, dom- kyrkas fastigheter och biskopsgård, '

— företräda den kyrkliga jorden i ärenden om upplåtelse av vissa nyttjan-

derätter m.m..

— besluta om arrendevillkor vid upplåtelse av kyrklig jord på arrende för jordbruk. — handlägga ärenden om tillstånd till köp. försäljning och byte av kyrklig jord. De grundläggande föreskrifterna om egendomsnämnderna och om för- valtningen av den kyrkliga jorden bör ges i en ny lag om förvaltning av kyrklig jord. De nuvarande principerna för förvaltningen av kyrklig jord påverkas inte av mitt förslag.

lnget hindrar enligt min bedömning att stiftssamfälligheten drar nytta av egendomsnämndens särskilda kompetens och uppdrar åt den att förvalta även kyrkokommunalt ägd fast egendom som är gemensam för stiftet, t. ex. en stiftsgård.

Egendomsnämnd även i S tot'k/roI/ns stift

Även Stockholms stift får enligt mitt förslag en egendomsnämnd. Dess egendomsförvaltning sköts nu för Stockholms stifts räkning av stiftsnämn- derna i Uppsala och Strängnäs. När enligt förslaget det kyrkokommunala inflytandet över förvaltningen stärks, 'är det självklart att stiftssamfällighe- ten i Stockholms stift måste göra detta gällande genom en egen egendoms- nämnd. Det är visserligen riktigt. som några remissinstanser påpekar, att den kyrkligajorden i stiftet har liten omfattning och fordrar mindre förvalt- ningsresurser än i övriga stift. Men som jag nyss anmärkt kan-egendoms- nämnden få i uppdrag att förvalta även annan egendom. Jag förutsätter att stiftssamfälligheten i Stockholms stift'anpassar egendomsnämndens orga-

• Sida 169
•  Original

nisation till de behov man har, t. ex. genom samverkan med grannstiftens egendomsnämnder.

Egendomsnämnden har ett själ!-ständigt ansvarsområde

Egendomsnämnden "blir enligt mitt förslag en obligatorisk kommunal nämnd tillsatt enligt en särskild lagstiftning. Den får specialreglerade upp- gifter. som den har ett självständigt ansvar för. Den får egna beslutsbefo- genheter. Med valet av ledamöter och i viss mån genom sina anslag till den organisation som den specialreglerade förvaltningen kräver kan stiftsfull- mäktige utöva inflytande över verksamhetens inriktning. Däremot kan stiftsfullmäktige inte ingripa i egendomsnämndens myndighetsutövning på det specialreglerade området. Dit hör t. ex. något så grundläggande som att fastställa årsplan för förvaltningen av den kyrkliga jorden och att besluta om fördelning av vinst och förlust i skogsförvaltningen. Stiftsnämndernas kompetens och rutiner förs sålunda oförändrat över till den nya organisa- tionen.

Enligt gällande bestämmelser skall ledamöterna i stiftsnämnderna ha insikt ijordbruk eller skogsbruk eller eljest vara förfarna i allmänna värv. Flera remissinstanser har liksom kommittén föreslagit att motsvarande krav skall ställas på ledamöterna i de föreslagna egendomsnämnderna. Jag är emellertid inte beredd att i lag ange några särskilda kompetenskrav för ledamöterna i egendomsnämnden. som är en kommunal nämnd. Jag vill dock gärna framhålla att dagens stifts- och boställsnämnder representerar en mycket bred sakkunskap och personlig erfarenhet när det gäller jord- och skogsbruk och därmed sammanhängande tekniska och ekonomiska frågor. Med de uppgifter som egendomsnämnderna övertar från den nuva- rande nämndorganisationen och med de ytterligare angelägenheter som stiftssamfälligheten kan tänkas anförtro dem är behovet av kunnande och erfarenhet av de frågor som nämnden har att sköta oförminskat. Det är enligt min uppfattning av avgörande betydelse för fastighetsförvaltningens fortsatta resultatutveckling att den hittillsvarande höga kompetensnivån kan bibehållas. Jag utgår därför från dels att stiftsfullmäktige beaktar detta behov när man utser ledamöter och suppleanter i sina egendomsnämnder, dels att nämnderna i sin verksamhet på olika sätt i möjlig mån söker knyta till sig expertis av det slag som finns hos de nuvarande boställsnämnderna.

Personalen hos stiftsnämnderna får kyrkoktmzmrmala hur-'udmän

Staten är idag arbetsgivare och stiftsnämnderna huvudmän för all personal inom stiftsnämndernas verksamhetsområde. Stiftsjägmästare, biträdande stiftsjägmästare och viss annan kanslipersonal avlönas från statliga anslag. Intäkterna av förvaltningen av bl. a. pastoratens skogar finansierar främst personalen i skogsbruket men också ett antal administrativa tjänster. Jag utgår från att de anställda hos stiftsnämnderna kan beredas anställning i den nya organisationen. Personal som nu avlönas från statliga anslag bör därvid få stiftssamfälligheten som huvudman. De som idag och fortsätt- ningsvis avlönas med medel från pastoratens Skogsförvaltning får natur- ligen egendomsnämnden som huvudman. All personal blir kyrkokommu- nalt anställd.

• Sida 170
•  Original

Mitt förslag: Det skall ankomma på regeringen eller en myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter för hur pastora- tens andelar i prästlönefondsfastigheter och i den gemensamma förvaltningen av löneboställenas skog skall beräknas.

Egendomsnämnden skall med tillämpning av dessa regler besluta om andelstal och fördela vinst eller förlust på förvaltningen i förhål- lande till de fastställda andelstalen. Dessa beslut får överklagas till kammarkollegiet. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Kyrkokommittén har inte behandlat denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om hur pastoratens andelar i prästlönefondsfastigheter och i den gemensamma förvaltningen av löne- boställenas skog skall beräknas meddelas av regeringen. Dessa regler upptar en stor del av förordningen (l97lz860) om förvaltning av kyrklig jord. Stiftsnämnden skall enligt lagen (19701939) om förvaltning av kyrklig jord fördela vinst eller förlust på förvaltningen i förhållande till andelstal som nämnden enligt samma förordning har att fastställa med tillämpning av där angivna beräkningsregler. Båda besluten kan överklagas till kammar- rätten. Under årens lopp har kritik riktats mot såväl beräkningsreglerna som ordningen för överprövning av stiftsnämndens beslut.

Regeringen bör enligt min uppfattning inte belastas med att utfärda de detaljerade föreskrifter som det här är fråga om. Jag föreslår därför en sådan reglering att regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer i fortsättningen skall meddela bestämmelser för andelsberäkningen. Regeringen bör uppdra åt kammarkollegiet såsom central tillsynsmyndig- het för den kyrkliga jordens förvaltning att utfärda de närmare tillämp- ningsföreskrifterna. Kollegiet bör överta de nuvarande reglerna om andels- beräkning, som finns intagna i förut nämnda förordning, oförändrade i sak. Regeringen bör ge kammarkollegiet i uppgift att bearbeta och förenkla dessa bestämmelser.

Egendomsnämndens kompetens att besluta om andelstal och om fördel- ning av vinst eller förlust i verksamheten skall i enlighet med grundlagen grundas på en bestämmelse i lag.

Beträffande överprövningen föreslår jag att egendomsnämndens beslut skall få överklagas till kammarkollegiet. Tvåinstansprincipen bör gälla även här, varför kollegiets beslut inte skall kunna överklagas. Kammarkol- legiet har det centrala tillsynsansvaret för kyrkligjord, besitter hög kompe- tens på området och skall enligt mina förslag pröva överklaganden av andra beslut av egendomsnämnden enligt lagen och förordningen om för- valtning av kyrklig jord. Kammarrätterna däremot har vid prövningen av dessa ärenden ofta fått lita till kammarkollegiets utlåtanden. Mitt förslag innebär att kammarrätterna inte längre skall överpröva dessa beslut. Ge- nom förslaget uppnås ett enhetligare prövningsförfarande i frågor som rör förvaltningen av den kyrkligajorden. ' .

Vad jag nu har föreslagit kan enligt min mening innebära ytterligare ett

- 170 steg i riktning mot enklare och klarare regler.

• Sida 171
•  Original

Mitt förslag: Församlingskyrkas fasta egendom med tillhörande fond skall förvaltas av pastoratet. Skog på en sådan fastighet skall dock . förvaltas av församlingen.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt (betänkandet del 1 s. 164, del 2 s. 79—80 och 181) i det avseendet att skogen på församlingskyrkofas- tigheter enligt kommitténs förslag skall förvaltas av egendomsnämnden.

Remissinstanserna: Tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Några berörda församlingar avstyrker kommittéförslaget och förslår att församlingen som hittills skall förvalta all fast egendom som tillhör församlingskyrkan. '

Skälen för mitt förslag: Församlingskyrkas fastighet förvaltas idag i sin helhet av församlingen. Avkastningen är avsedd för församlingskyrkans behov. Jag har tidigare (avsnitt 3.1 . 1 ) föreslagit att pastoratet skall ansvara för anskaffning och underhåll av församlingskyrkan, dess fasta inredning och annat byggnadstillbehör, liksom för anskaffning och underhåll av övriga lokaler för församlingsverksamhet samt dessas fasta inredning och byggnadstillbehör. Pastoratet skall enligt mitt förslag också ansvara för anläggande och underhåll av kyrkogårdar och andra begravningsplatser samt för all personal och personaladministration.

I linje med den sålunda föreslagna formella ansvarsfördelningen mellan församling och pastorat föreslårjag att också förvaltningen av församlings- kyrkas fastighet med ett undantag skall anförtros pastoratet. 1 konsekvens med ansvarsfördelningen bör pastoratet även förvalta fondmedel som här- rör från försäljning av en församlingskyrkas fastighet. Det nämnda undan- taget gäller skogen på församlingskyrkas fastigheter. som jag nu föreslår liksom hittills skall förvaltas av församlingen. Skälen för detta skall jag utveckla i det följande.

I sin skrivelse till.kyrkomötet 1987: 1 föreslog regeringen i likhet med kyrkokommittén att förvaltningen av församlingskyrkornas skogsfastighe- tcr skulle'övertas av egendomsnämnden, som till skillnad från pastoraten kommer att ha personal och utrustning för ett aktivt skogsbruk. 1 sitt yttrande till regeringen över detta förslag föreslår emellertid kyrkomötet (KL 1987:5avsnitt 3.5.3) att förvaltningen av församlingskyrkas skog oförändrat skall skötas av församlingen.

För egen del konstaterar jag att det mindre antal församlingar, främst i Värmland. vars församlingskyrkor äger det mesta av landets kyrkskogar, förfogar över väl" fungerande skogsförvaltningar. Då så är fallet och efter- som frågan om kyrkskogarnas förvaltning inte är av någon avgörande principiell betydelse vill jag inte motsätta mig den lösning i fråga om skogsförvaltningen som kyrkomötet har föreslagit. De församlingar som av olika skäl finner att de inte vill bära förvaltningsansvaret för sin försam- lingskyrkas skog har möjlighet att hos regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer begära att förvaltningen ordnas på något annat lämpligt sätt.

• Sida 172
•  Original

Avkastningens ändamål, nämligen en viss försanrlingskyrkas behov, påverkas inte av mitt förslag. Således skall respektive förvaltare av egen- domen — pastoratet och församlingen — redovisa resultatet till pastoratet. som har att använda avkastningen till underhållet av den församlingskyrka som äger fastigheten. Församlingen bör dock få ta avkastnings- och fond- medel i anspråk för sådana ändamål som avser församlingskyrkan och som församlingen själv får besluta om. ,

Många församlingskyrkor har genom donation eller liknande fått egen- dom. vars avkastning skall användas för församlingskyrkans behov. Det förhållandet bör enligt min mening inte frita pastoratet från skyldigheten att i samma mån som beträffande övriga församlingar svara för försam- lingskyrkans underhåll.

3.8. Genomförandet av reformen

Mitt förslag: Reformen träder i huvudsak i kraft den 1 januari 1989. Vid den tidpunkten har val av stiftsfullmäktige ägt rum. Valen av stiftsstyrelser och övriga nämnder kan väntas ske i början av år ' 1989. Först därefter kan den närmare organisationen av det nya . stiftskansliet beslutas och personal anställas vid detta. Stiftsstyrel- sen skall därför först fr.o.m. den 1 juli 1989 överta specialreglerade förvaltningsuppgifter.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (betänkan- det del 1 s. 207—208).

Remissinstanserna: Betonar vikten av förberedelsearbete i stiften och att tillräckliga resurser ställs till förfogande för detta. .

Skälen för mitt förslag: Kyrkokommittén har lagt fram en detaljerad tidsplan för genomförandet av de omfattande reformer som kommittén har föreslagit och som jag i det föregående i allt väsentligt har anslutit mig till. Under remissbehandlingen har inte kommit fram något som ger mig anled- ning att frångå den tidsplan som kommittén gjort upp.

Det är emellertid klart att det under våren 1989 är nödvändigt att fatta en mängd grundläggande beslut och träffa viktiga avtal som berör de anställda såväl inom den statliga som den enskilda sektorn av stiftsförvaltningen. Det är viktigt att ett grundligt förberedande arbete har gjorts i stiften för att övergången skall kunna ske i god ordning och i en positiv anda.

Jag är medveten om att det finns oro på många håll i stiften för de problem som kan uppstå i samband med genomförandet av de stora organi- sationsförändringar somjag föreslår. Jag har emellertid erfarit att organist.- tionskommittéer redan har tillsatts i stiften och att en beredskap inför förändringarna håller på att byggas upp. Under statskontorets medverkan genomför man på initiativ av domkapitlet i Uppsala en förstudie i syfte att bl. a. skissera modeller för den framtida organisationen och administratio- nen i stiften.

Jag har också tidigare (avsnitt 3.6.9) redogjort för den arbetsgrupp som regeringen beslutat tillsätta inom civildepartementet för att fungera som ett

• Sida 173
•  Original

centralt samordnande organ för de rådgivnings- och informationsinsatser som kan behövas vid ett genomförande av reformen. Jag nämnde då också att vissa kostnader för genomförandeåtgärder — bl.a. personalutveckling m.m. —— i de olika stiften avses kunna betalas ur kyrkofonden.

Genom de åtgärder som jag nu har redovisat bör goda förutsättningar finnas att i samtliga stift förbereda övergången till den nya organisationen så att den skall kunna gå smidigt och utan större omställningsproblem för den personal som får ändrade anställningsförhållanden till följd av refor— men. Jag vill också i detta sammanhang framhålla. att även om huvudman- naskapet för förvaltningen ändras, så kommer de förvaltningsuppgifter som personalen vid stiftskanslierna i dag sysslar med atti stor utsträckning vara likartade. om inte identiska. efter reformens genomförande.

Av specialmotiveringen till de lagförslag som kyrkomötet haft del av och som jag lägger fram i det följande framgår när de olika 'moment som reformen omfattar avses träda i kraft.

Förutom de ändringsförslag till lagar som jag nu lägger fram förutsätter reformen en rad ändringar i andra lagar och förordningar. Jag avser att snarast återkomma till regeringen med förslag till en proposition om följd- lagstiftning till kyrkoreformen. Frågan om förordningsändringar behandlas av den inom civildepartementet inrättade kyrkoförordningsgruppen (C 1986: F). Den beräknas lämna sitt slutbetänkande senare i år.

6.1. Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall ytt- rande av kyrkomötet inhämtas. Föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag. som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet. Grundläggande föreskrifter om prästtjänster i svenska kyrkan och om biskopar och domkapitel samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyr- komötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag. som stiftas på samma sätt som lagen om svenska kyrkan. I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första—tredje styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag.

Denna punkt innehåller bestämmelser om hur lag stiftas i vissa ämnen på det kyrkliga området.

Enligt gällande lydelse av tredje stycket skall grundläggande föreskrifter om bl. a. stiftsmyndigheter meddelas i lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Av förarbetena till lagrummet framgår att med begreppet stiftsmyndigheter avses biskopsämbetena. domkapitlen och stiftsnämnderna (prop. 1981/82: 77. KU 36, rskr. 263. KU 1982/83: 1, rskr. 1). Dessa är statliga förvaltningsmyndigheter. Stiftsnämnderna föreslås nu bli avskaffade. På stiftsplanet skall inrättas nya kyrkokommunala förvalt- ningsmyndigheter. nämligen stiftsstyrelsen. egendomsnämnden och övriga nämnder i stiftssamfälligheten. Det särskilda lagstiftningsförfarandet med yttrande av kyrkomötet bör dock inte avse de nya myndigheterna. som ju språkligt omfattas av begreppet stiftsmyndigheter. För stiftssamfälligheten och dess organ bör i stället gälla samma regler om normgivning som för övriga kyrkliga kommuner, dvs. de grundläggande föreskrifterna meddelas av riksdagen i lag utan hörande av kyrkomötet (jfr 8 kap. 5 & regeringsfor- men och punkt 13 övergångsbestämmelserna till den). Detta syfte uppnås genom att ordet stiftsmyndigheter byts ut mot orden biskopar och domka- pitel. ] övrigt görs vissa språkliga justeringar i stycket; bl.a. byts orden prästerliga tjänster ut mot prästtjänster.

• Sida 185
•  Original

10. Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen: svenska kyrkans lära. det kyrkliga ämbetet, svenska kyrkans böcker. svenska kyrkans sakrament. gudstjänst och övriga handlingar. kollekter. central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni, kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyr- komötet. Bemyndigar riksdagen kyrkomötet att meddela föreskrifter i ett visst ämne. kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungö- relse överlåter åt myndigheter under kyrkomötet att i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. I fråga om svenska kyrkans böcker, svens- ka kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter kan riksdagen också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt domkapitel, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltnings- myndigheter att meddela bestämmelser. Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i första stycket. Detta gäller även om kyrkomötet har bemyndigats att besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får inte besluta föreskrifter i dessa ämnen.

Punkten innehåller bestämmelser om riksdagens möjligheter att delegera sin normgivningsmakt till kyrkomötet och kyrkomötets möjligheter att vidaredelegera den erhållna normgivningskompetensen. s.k. subdelega- tion.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2) föreslås att normgivningen beträffande det kyrkliga ämbetet förs över till kyrkomötets kompetensom- råde. Det blir möjligt genom att uppräkningen iförsta stycket kompletteras med en föreskrift om detta.

Enligt gällande lydelse av andra stycket kan subdelegation ske till bl.a. stiftsmyndigheter och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter. Med det förstnämnda uttrycket avses biskopsämbetena. domkapitlen och stifts- nämnderna (jfr specialmotiveringen till punkt 9). Möjligheten att kunna vidaredelegera till biskopsämbetena bör emellertid tas bort. därför att det efter den nya kyrkliga organisationen inte kommer att finnas något behov av en sådan ordning. De statliga stiftsnämnderna föreslås som framgått bli ersatta av nya kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter inom stiftssam- fälligheternas ram. Det sagda leder till den ändringen att ordet stiftsmyn- digheter byts ut mot domkapitel.

12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller religionsundervisning. utövande av prästämbetet eller prästtjänster. befordran. ämbetsansvar eller tjänsteansvar inom kyrkan. skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.

I punkten anges arten av de ärenden som — när de skall avgöras av regeringen — kräver att föredragande statsrådet tillhör svenska kyrkan. Av den allmänna motiveringen beträffande det kyrliga ämbetet framgår att ämbetsbegreppet fortsättningsvis kommer att omfatta bara innehavet av det andliga ämbetet och inte också innehavet av en tjänst (avsnitt 4).

• Sida 186
•  Original

Därför kompletteras det som sägs i punkten om prästämbetet och ämbets- ansvar med prästtjänster respektive tjänsteansvar. Härigenom uppstår inte någon ändring i sak vad gäller kravet på medlemskap i svenska kyrkan för föredraganden i regeringen.

Punkten moderniseras också språkligt. Orden utövning och befordring byts ut mot orden utövande respektive befordran.

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 942) om svenska kyrkan

7 & Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i föl- jande ämnen:

]. svenska kyrkans lära. det kyrkliga ämbetet.

. svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament. gudstjänst och övriga handlingar. kollekter.

6. central verksamhet för evangelisation. mission och övrigt utlandsar- bete samt diakoni.

7. kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekter. Kyrkomötet får också genom kyrklig kttngörelsc överlåta åt domkapitel. kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker. svenska kyrkans sakra- ment. gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter.

MAD—JR)

Iförxtu stycket har otnrådet för kyrkomötets normgivningskompetens vidgats till att omfatta också det kyrkliga ämbetet. Skälen för detta be- handlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2).

I andra stycket ges kyrkomötet möjlighet att genom kyrklig kungörelse delegera vidare normgivning i de ämnen som anges i bestämmelsen till centralstyrelsen samt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommu- nala förvaltningsmyndigheter. Regeringen lade i skrivelsen 1987z5 inte fram något förslag att en motsvarande möjlighet till vidaredelegation skulle ges kyrkomötet beträffande normgivningen av det kyrkliga ämbetet. Kyr- komötet har godtagit detta (KL 1987: 9).

12 & Frågor om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet prövas av domkapitlet i det stift där kandidaten söker en anställning som präst. I andra fall prövas frågorna av domkapitlet i det stift där kandidaten är kyrkobokförd eller. om han inte är kyrkobokförd inom riket. av domkapit- let i Uppsala stift.

Paragrafen motsvaras närmast av .1 5 förordningen (1884: 13 s. 2) om prästexamen. Dess innehåll behandlas närmare i den allmänna motivering- en (avsnitt 4.4).

13ä En präst. som genom lagakraftägande dom eller beslut har blivit avskedad från sin anställning som präst. kan skiljas från prästämbetet eller

• Sida 187
•  Original

för viss tid. som inte överstiger ett år. förklaras obehörig att utöva detta. Detsamma gäller för den präst. som inte innehar eller uppehåller en präst- tjänst och som på grund av sitt levnadssätt eller annars har i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha.

14% En präst. som genom lagakraftägande dom eller beslut har ålagts diseiplinpåföljd. kan förklaras obehörig att utöva prästämbetet för viss tid, som inte överstiger ett år. om han i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet har erhållit tjänstledighet. Under tiden får han inte utöva sin tjänst. Detsamma gäller för den präst som innehar eller uppehåller en prästtjänst och som genom lagakraftägande dom funnits ha begått brott.

En präst kan även förklaras obehörig att utöva prästämbetet under den tid då han är avstängd från sin anställning som präst.

155 En präst som har övergett svenska kyrkans lära skall skiljas från prästämbetet. Den som innehar en anställning som präst får dock skiljas från ämbetet först sedan han har slutat sin anställning.

Den prästerliga ämbetsplikten framgår av de löften som prästkandidaten avger vid prästvigningen samt av olika bestämmelser i 1686 års kyrkolag. Särskilt kan här nämnas prästernas skyldighet att hålla sig till angiven lära och trosbekännelse samt förbudet att sprida villoläror (1 kap. 1 och 2 555 nämnda lag).

Nära samband med ämbetsplikten har frågan om skiljande från ämbetet och andra disciplinära åtgärder mot en präst som är innehavare av ämbe- tet. Enligt 1936 års domkapitelslag kan disciplinära åtgärder vidtas såväl i förhållande till prästen som arbetstagare som med avseende på prästen som innehavare av det andliga ämbetet.

Bestämmelserna om disciplinära åtgärder finns i 13 å2—7 mom. 1936 års domkapitelslag som i sin tur hänvisar till 18 och 21—26 åå i den i övrigt upphävda statstjänstemannalagen (1965: 274).

Disciplinära åtgärder som sålunda tar sikte på det andliga ämbetet kom- mer i fråga i följande fall enligt 13 ä 3 och 4 mom. andra stycket 1936 års domkapitelslag.

1. Efter lagakraftvunnet beslut om avskedande från prästtjänst.

2. Efter lagakraftägande dom om brottslig gärning eller lagakraftvunnet beslut om disciplinpåföljd i tjänsten och såvida prästen i samband därmed på grund av sin sinnesbeskaffenhet fått tjänstledighet från sin anställning.

3. Efter lagakraftvunnet beslut om avstängning från prästtjänst.

4. När en präst. som inte har prästtjänst. har uppfört sig på ett sätt som avsevärt skadat hans allmänna anseende som präst.

5. När den som har varit anställd som präst har övergett svenska kyr- kans lära och avgått från sin prästtjänst.

6. När en präst. som inte innehar en anställning som präst. har övergett svenska kyrkans lära. De nu nämnda åtgärderna avseende ämbetet kan således endast komma i fråga när en biskop eller annan präst inte innehar en prästtjänst eller under viss tid inte får utöva en sådan tjänst. Ansvarsnämnden för biskopar har framhållit att den för sin del har svårt

• Sida 188
•  Original

att tänka sig något fall. då en präst som skilts från sitt ämbete bör få behålla sin tjänst. Med hänsyn till detta anser nämnden att man bör överväga att införa en bestämmelse av innebörd att den som skilts från sitt prästämbete skall avskedas från sin tjänst. Den frågan faller emellertid enligt min mening utanför ramen för detta lagstiftningsärende.

1 regeringens skrivelse 1987: 1 till kyrkomötet föreslogs att föreskrifterna i 1936 års domkapitelslag om förlusten av prästämbetet skulle tas in i en ny domkapitelslag (2()—22 åå). Kyrkomötet godtar förslaget med en mindre redaktionell ändring (KL 1987: 5 avsnitt 3.3.6).

Av punkt 10 tredje stycket övergångsbestämmelserna till regeringsfor- men framgår emellertid att riksdagen endast i lagen om svenska kyrkan kan meddela föreskrifter i de ämnen som ligger inom området för kyrko- mötets normgivningskompetens. En konsekvens av förslaget i 7 & att kyr- komötet skall kunna meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet blir följaktligen att föreskrifterna om förlusten av prästämbetet i stället tills vidare bör tas in i lagen om svenska kyrkan. Det sker genom de här föreslagna nya 13— 15 ååå. Bestämmelserna i dessa paragrafer motsvarar i sak 13 ä 3 mom. och 4 mom. andra stycket 1936 års domkapitelslag.

En präst som inte innehar eller uppehåller en prästtjänst kan endast förklaras obehörig att utöva sitt ämbete med stöd av 13 å andra meningen. [övrigt kan hänvisas till frågornas behandling i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3).

16 & Frågor om att skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller för viss tid förklara denne obehörig att utöva ämbetet prövas enligt följande:

Innehavare Prövas av 1. biskopar ansvarsnämnden för biskopar 2. andra präster än biskopar a) präster som är kyrkobokförda

i Sverige

— präster som är anställda i ett domkapitlet i det stift där prästen stift har sin anställning — präster som tjänstgör i svensk domkapitlet i Uppsala stift församling i utlandet —» präster som är anställda inom domkapitlet i Uppsala stift

Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet eller av styrelsen för Svenska kyrkan i utlandet — övriga präster domkapitlet i det stift där prästen är kyrkobokförd

b) präster som inte är kyrkobok- domkapitlet i Uppsala stift förda i Sverige

Paragrafen är ny. Den har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4). Föreskrifterna motsvarar 13 s 5 mom. 1936 års domkapitelslag.

Allt fler präster befrias från skyldigheten att bo i tjänstebostad och kommer därtill inte sällan att ha sitt hemvist i annat stift än det som de tjänstgör i. Därför föreskrivs som huvudregel att ämbetsfrågorna för annan präst än biskop skall prövas av domkapitlet i det stift inom vilket prästen

• Sida 189
•  Original

har sin anställning som präst. För övriga präster blir hemvisten avgörande för vilket domkapitel som skall pröva frågorna.

Det förslag till ny domkapitelslag som remitterades till kyrkomötet inne- höll en bestämmelse om beslutande myndighet i fråga om förlusten av prästämbetet (23 å). Kyrkomötet godtar förslaget och lägger synpunkter på en smärre redaktionell ändring (KL 1987: 5 avsnitt 3.3.6). Av samma skäl som har förts fram i specialmotiveringen till 13— 15 åå tas emellertid före- skrifteri saken tills vidare in'i lagen om svenska kyrkan.

Frågor om uppsägning. disciplinansvar. avskedande. åtalsanmälan eller avstängning beträffande präster som arbetstagare. dvs. som innehavare av prästtjänster eller som vikarier på sådana tjänster, skall som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) i fortsättningen beslutas av stiftsstyrelsen i stället för av domkapitlet. Regler om detta har tagits in i den nya prästanställningslagen och anpassats till bestämmelserna i lagen (1976: 600) om offentlig anställning (LOA: omtryckt 1986: 430. ändrad se- nast 1987z521). För biskopar prövas dock frågorna liksom hittills av an- svarsnämnden för biskopar. Ansvarsnämnden och stiftsstyrelsens beslut i dessa ärenden får överprövas på samma sätt som arbetstvister i allmänhet. nämligen hos en tingsrätt eller arbetsdomstolen enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister (omtryckt 1977: 530. ändrad senast 1984: 818).

175 Domkapitlets och ansvarsnämndens för biskopar beslut i ärenden enligt 16 & gäller omedelbart. Besluten får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Besvärsnämn- dens beslut får inte överklagas.

Föreskriften iförsta stycket om omedelbar verkställighet har sin motsva- righet i 13 ä 7 mom. andra stycket 1936 års domkapitelslag. Av samma skäl som angetts i specialmotiveringen till 13—15 && har föreskriften fått sin plats i lagen om svenska kyrkan i stället för i den nya domkapitelslagen (25 å andra stycket) som föreslogs i regeringens skrivelse till kyrkomötet och som kyrkomötet godtar (KL 1987: 5 avsnitten 3.3.6 och 4.4). Någon särskild föreskrift — i enlighet med gällande ordning — omlinhibition i ärendena föreslås inte. Därmed gäller de allmänna reglerna i 29 & förvalt- ningslagen (1986: 223. ändrad senast 1986: 1196) att en myndighet som skall pröva ett överklagande får bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla. Detta är en lagteknisk ändring i förhållande till det förslag som remitterades till kyrkomötet.

Föreskriften i andra stycket om överklagande har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4). 1 sak sker den ändringen att överkla- ganden i fortsättningen skall ske hos kyrkomötets besvärsnämnd i stället för hos kammarrätt.

18 & Domkapitlcn skall se till att den för svenska kyrkan gällande ordning- en med avseende på svenska kyrkans lära, böcker. sakrament. gudstjänst och övriga handlingar iakttas i församlingarna. Domkapitlcn skall vidare ha tillsyn över hur innehavarna av det kyrkliga ämbetet förvaltar detta och efterlever sina avgivna vigningslöften.

Ytterligare föreskrifter om domkapitlen och deras uppgifter finns i lag eller annan författning.

• Sida 190
•  Original

Domkapitlens nuvarande uppgifter som rör församlingslivet inom stiftet (13 % 1 mom. 1936 års domkapitelslag) övertas av stiftsstyrelserna i de nya stiftssamfälligheterna. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) fram- går att domkapitlens framtida uppgifter begränsas till att främst avse frågor som rör den för svenska kyrkan gällande ordningen och förvaltningen av det kyrkliga ämbetet. Detta har tagits in ift'irsta stycket. Första meningen svarar sålunda mot domkapitlens uppgift enligt gällande ordning att "hålla hand däröver. att stadgad kyrklig ordning iakttages" och innebär inte någon ändring i sak. Andra meningen motsvarar i sak domkapitlens nuva- rande uppgift att ”hava inseende över prästerskapets ämbetsförvaltning och leverne". Domkapitlcn skall alltså även i fortsättningen ha uppsikten över såväl hur i stiften anställda präster fullgör sin ämbetsförvaltning som hur prästämbetet utövas då det inte är förenat med någon anställning. Stycket har i övrigt anpassats till kyrkomötets vidgade normgivningskom- petens beträffande det kyrkliga ämbetet (jfr avsnitt 4.2).

1 den mån det enligt domkapitlets mening bör ske ett ingripande i disciplinärt hänseende mot förseelser i tjänsten får domkapitlet göra fram- ställning om detta till vederbörande myndighet.

Domkapitlens nuvarande uppgift att "i övrigt ftlllgöralde särskilda ålig- ganden med avseende å stiftets kyrkliga angelägenheter. som enligt vad därom i lag eller eljest är stadgat ankomma på domkapitel” återspeglas i andra stycket och är inskriven i 1 15 förslaget till ny domkapitelslag.

] det förslag som remitterades till kyrkomötet togs uppgifterna för dom- kapitlen in i den nya domkapitelslagen. Efter synpunkter från kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.3.6) har dock vissa av uppgifterna för domkapitlen — de i första stycket — i något omarbetad form förts över till förevarande paragraf. Detta torde bäst stämma överens med intentionerna för den kyrkliga lagstiftningen enligt regeringsformen.

6.3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 943) om kyrkomötet

479' Besvärsnämnden består av en ordförande och en vice ordförande. som skall vara eller ha varit ordinarie domare. och fyra övriga ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden väljs särskilt. För de övriga ledamöter- na skall utses lika många ersättare.

Endast den som är medlem av svenska kyrkan och är myndig får vara ledamot eller ersättare.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4) framgår att besvärsnämnden skall utökas med en ledamot. Den ersättare för ordföranden som enligt nuvarande ordning finns byts således enligtjb'rsta stycket ut mot en ordina- rie ledamot som tillika blir nämndens vice ordförande. Till detta stycke flyttas också bestämmelserna om ersättare i nuvarande andra stycket. Begränsningen att övriga ledamöter och ersättare för dessa endast skall kunna väljas inom kyrkomötet har slopats.

I andra stycket — som är nytt — har tagits in en bestämmelse om valbarhet som motsvarar den som gäller för ledamöter och ersättare i svenska kyrkans centralstyrelse (9 & andra stycket lagen om svenska kyr- kan).

• Sida 191
•  Original

48.5 Besvärsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. En ledamot eller ersättare i nämnden får hand- lägga vissa slag av ärenden i den utsträckning som kyrkomötet kan ha föreskrivit. Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Be- stämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i brottmål skall dock tillämpas i frågor om att skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller om att för viss tid förklara någon oberhörig att utöva ämbetet.

Första stycket motsvaras av förslag i prop. 1987/88: 5.

Andra stycket motsvaras i första meningen av sin lydelse enligt den nyss nämnda propositionen. [ den andra meningen har tagits in en ny föreskrift om att vid omröstning inom besvärsnämnden i frågor om det kyrkliga ämbetet skall tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om omröstning i brottmål. Detta har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.4).

6.4. Förslaget till domkapitelslag

Grundläggande regler om stiftsverksamheten finns i lagen (1936: 567) om domkapitel (ändrad senast 1982: 944). Lagen gäller för domkapitlen men är också tillämplig på hovkonsistoriet. Den berör också indirekt biskopsäm- betets befogenheter.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) framgår att domkapitlet enligt den nya stiftsorganisationen får sina uppgifter begränsade till att huvudsakligen avse frågor som rör svenska kyrkans lära och förvaltningen av det kyrkliga ämbetet.

1936 års lag om domkapitel är ålderdomlig och behöver moderniseras. Den innehåller ett flertal bestämmelser som inte behöver ges i lag eller är onödiga. Med hänsyn till det sagda är det lämpligt att den äldre lagen ersätts med en ny domkapitelslag. Vid tillämpningen av den nya lagen kan givetvis på vanligt sätt ledning sökas i förarbeterna till 1936 års domkapi- telslag. i den mån någon ändring i sak inte har ägt rum.

Vid utarbetandet av den nya domkapitelslagen har bl.a. beaktats den bearbetning av nu gällande författningar som kyrkoförfattningsutredningen gjort.

I förhållande till det förslag som remitterats till kyrkomötet har de ändringarna gjorts att föreskrifter om det närmare angivandet av domkapit- lens uppgifter samt om förlust av prästämbetet. m.m. och om beslutande myndighet i dessa fall flyttats till lagen om svenska kyrkan medan före- skrifter om ansvarsnämnden för biskopar flyttats till den nya prästanställ- ningslagen. Skälen för detta behandlas närmare i den allmänna motivering- en (avsnitt 4.3 och 4.4) och i specialmotiveringen till dessa lagar (avsnitt 6.2 och 6.7).

Domkapitlet och dess uppgifter

1 & I varje stift skall det finnas ett domkapitel. Domkapitlet skall utföra de uppgifter som enligt lagen (1982:942) om svenska kyrkan eller annan författning ankommer på det.

• Sida 192
•  Original

Paragrafensförsta stycke motsvarar 1 å 1936 års domkapitelslag. Bestäm- melser om rikets indelning i stift finns i 1 kap. 5—7 åå den nya kyrkliga indelningslagen.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) framgår att domkapitlets uppgifter begränsas till att främst avse frågor som rör den för svenska kyrkan gällande ordningen och förvaltningen av det kyrkliga ämbetet. Domkapitlets nuvarande uppgifter som rör församlingslivet inom stiftet enligt 13 å ] mom. 1936 års domkapitelslag övertas av stiftsstyrelserna i de nya stiftssamfälligheterna.

Domkapitlets kvarvarande uppgifter läggs enligt andra stycket .fast i lagen om svenska kyrkan eller annan författning. Det gäller t. ex. tillsynen att församlingarna iakttar den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende på bl.a. svenska kyrkans lära. böcker. sakrament och guds- tjänst.

Ledamöter och suppleanter

2 5 Domkapitlet består av följande ledamöter:

1. biskopen som ordförande.

2. domprosten eller. där det inte finns någon domprost. en av regeringen för sex år i sänder bland stiftets kyrkoherdar förordnad ledamot som vice ordförande.

3. en präst vald av stiftets präster.

4. tre lekmän valda av stiftsfullmäktige.

För ledamöterna enligt första stycket 3 och 4 skall det finnas lika många suppleanter. De utses på samma sätt som ledamöterna.

Vid handläggning av de ärenden om det kyrkliga ämbetet som enligt 16 å lagen ( 1982: 942) och svenska kyrkan ankommer på domkapitlet. skall dess sekreterare ingå som ledamot.

[ paragrafens första stycke anges domkapitlets sammansättning. Bestäm- melserna motsvarar 2 å 1 mom. 1936 års domkapitelslag.

Punkterna I och 2 innebär ingen annan ändring i förhållande till nuvaran- de ordning än att uttrycket "preses” har ersatts av det modernare "ordfö- rande".

Enligt punkt 3 skall liksom hittills en av stiftets präster vald präst vara ledamot i domkapitlet. Bestämmelser om hur denne väljs finns i 6— 13 åå.

Bestämmelserna i punkt 4 är nya och behandlar lekmannaledamöterna i domkapitlet. Liksom hittills skall tre lekmannaledamöter utses. Samtliga tre skall dock utses av stiftsfullmäktige. Bestämmelser hur dessa väljs finns i 14—16 åå. Några särskilda regler om lekmannaledamöternas spe- cialkompetens har inte tagits in i lagen. Se allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.6).

1 andra stycket anges att suppleanter skall finnas för de valda ledamöter- na. Liksom enligt motsvarande bestämmelser i 2 å 3 mom. 1936 års dom- kapitelslag skall suppleanterna utses på samma sätt som ledamöterna.

Tredje stycket motsvarar 2 å 4 mom. 1936 års domkapitelslag. Bestäm- melser om domkapitlets sekreterare finns intagna i 3 å.

• Sida 193
•  Original

Sekreteraren

3 å För domkapitlet skall det finnas en sekreterare. Stiftsstyrelsen för- ordnar sekreteraren efter yttrande av domkapitlet.

Behörig att vara domkapitlets sekreterare är den som är medlem av svenska kyrkan och har avlagtjuris kandidatexamen ellerjuristexamen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om domkapitlets sekreterare.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.7) framgår att kansliresurser- na på stiftsplanet skall integreras i ett enda stiftskansli och att stiftssamfäl- ligheten skall tillhandahålla domkapitlet den personal m.m. som behövs (se 4 å). Det kommer alltså inte längre att finnas någon stiftssekreterare eller annan personal anställd hos domkapitlet. Domkapitlet kommer dock att behöva en sekreterare med samma kvalifikationer som den nuvarande stiftssekreteraren. Iförsta stycket har tagits in en bestämmelse om att stiftsstyrelsen förordnar sekreteraren. Domkapitlet skall dock alltid ges tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna i andra stycket motsvarar delvis 12 å 1936 års domkapi- telslag. ] likhet med vad som nu gäller. skall sekreteraren. med hänsyn till att då han i mål som avses i 16å lagen om svenska kyrkan skall vara ledamot av domkapitlet. tillhöra svenska kyrkan. Vidare skall sekreteraren ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Det senare innebär ingen ändring i sak i förhållande till nuvarande ordning.

Personal och lokaler m. m.

4 & Stiftssamfälligheten skall tillhandahålla domkapitlet sekreteraren och annan personal. kontorslokaler. inventarier. materiel samt det som i övrigt behövs för att domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Paragrafen är ny. Beträffande skälen hänvisas till den allmänna motive- ringen (avsnitt 3.2.7:jfr även avsnitt 3.6.2).

Av den nya kyrkofondslagen framgår att kostnaderna för arvoden och annan ersättning till ledamöter i domkapitlet betalas av kyrkofonden.

Valbarhet

5 5 Valbar till prästledamot eller suppleant för denne är den som innehar en anställning som präst inom stiftet. ' Valbar till lekmannaledamot eller suppleant för denne är den som är kyrkobokförd inom stiftet. är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen. Om en ledamot eller suppleant inte längre är valbar. upphör hans uppdrag genast.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 å 1936 års domkapitelslag och innehål- ler bestämmelser om valbarhet för de valda ledamöterna — prästledamoten och lekmannaledamöterna — och suppleanterna för dessa i domkapitlet. Det enligt gällande ordning angivna kravet på svenskt medborgarskap har här fått utgå. eftersom detta krav redan är lagfäst i 11 kap. 9 å regeringsfor-

13 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr ]]

• Sida 194
•  Original

men. Uttrycket '.'boende" har i andra stycket ersatts av det mera allmänt vedertagna och entydiga begreppet "kyrkobokförd".

l 9? 1936 års domkapitelslag föreskrivs att förordnande eller val av ledamot eller suppleant i domkapitlet inte får gälla för längre tid än tills vederbörande uppnått 67 år. Något behov av en sådan regel torde längre finnas. [ tredje stycket har i stället införts en i huvudsak ny bestämmelse om verkan av att en ledamot eller suppleant inte längre uppfyller valbar- hetskraven. För sådant fall gäller att uppdraget genast upphör. Detta överensstämmer med vad som i allmänhet gäller för förtroendeuppdrag hos staten och kommunerna. '

Valet av prästledamot och suppleant för denne

Rösträtt vid valet

65 Rösträtt vid val av prästledamot och suppleant för denne har den präst som innehar en anställning som präst inom stiftet och som är behörig att utöva prästämbetet.

Paragrafen motsvarari huvudsak 3 5 1 'mom. 1936 års domkapitelslag. Det gällande kravet att prästen skall vara kyrkobokförd inom stiftet för att ha rösträtt vid valet har ersatts med ett krav att prästen skall inneha en prästtjänst inom stiftet. Bestämmelserna om rösträtt har härigenom anpas- sats till föreskrifter i 5 å andra stycket om valbarhet för prästledamot i domkapitlet. Nuvarande föreskrifter att prästman som åtnjuter emeritilön respektive präst som inte innehar prästtjänst och som har fyllt 65 år inte skall ha rösträtt vid valet har slopats. Dessa regler saknar numera betydel- se.

V alperiodcns längd m. m.

7 & Valet av prästledamoten och dennes suppleant gäller för en tid av sex år räknat från och med den 1 januari året efter det år valet har skett. Valet sker vid möte med stiftets präster inför biskopen som valförrättare. Kan inte möte med stiftets präster sammankallas före en valperiods utgång. får valet förrättas på det sätt som anges i andra stycket.

Om ledamoten eller suppleanten avgår under tjänstgöringstiden och mer än sex månader återstår av denna. skall fyllnadsval förrättas för den återstående tiden. Valet förrättas kontraktsvis med kontraktsprosten som valförrättare.

Paragrafen motsvarar 3 s" 2 mom. 1936 års domkapitelslag.

Ordet "prästmöte" har ersatts med "möte med stiftets präster". Präst- mötet har endast en egentlig offentligrättslig uppgift enligt gällande ord- ning. nämligen att vara valkorporation vid valet av prästledamoten i dom— kapitlet. Mötet har emellertid av hävd ett mera omfattande program. där biskopen överlägger med stiftets präster om det aktuella kyrkliga läget i stiftet. Stiftets präster har närvaroplikt (se här 25 kap. 1686 års kyrkolag). Mötet fyller därför en betydelsefull uppgift för det prästerliga arbetet i Stiftet.

Prop.. 1987/88: 31

• Sida 195
•  Original

Valperioden för prästledamoten har hittills bestämts av tiden för präst- mötena. vilka enligt nuvarande ordning hålls vart sjätte år (jfr prop. 1970: 36 s. 14). Mot bakgrund av detta anges i paragrafen valperioden till sex år. räknat från den 1 januari året efter det år då valet har skett. Detta innebär att stiftets präster även i fortsättningen skall samlas vart sjätte år för att förrätta val av prästledamoten och dennes suppleant. Av olika skäl — t. ex. ett skifte av biskop i stiftet — kan det uppkomma hinder att hålla ett planerat prästmöte inom den i första stycket angivna sexåriga mandat- perioden. Att i ett sådant fall sammankalla stiftets präster enbart för en valförrättning är' både omständligt och kostsamt. Därför föreskrivs — liksom vad som enligt andra stycket fortsättningsvis alltid skall gälla vid ett fyllnadsval — ett förenklat valförfarande. som kan användas i fall som_ detta. Av 8 lå framgår att domkapitlet bestämmer när det förenklade förfa- randet skall användas vid ordinarie val.

Kungörelse om valet

Sä Tid och plats för valet belutas av domkapitlet. Kungörelsen om beslutet skall i god tid före valet tillställas _de röstberättigade genom kon- traktsprostarna.

Bestämmelserna motsvarar 3 .S 4 inom. 1936 års domkapitelslag.

Förfarandet vid valet

9 & Valet sker med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgörs utgången av valet genom lottning.

Bestämmelserna motsvarar 3 & 5 mom. 1936 års-domkapitelslag.

10 & Röstberättigad som är förhindrad att personligen närvara'vid valet får sända in sina valsedlar till valförrättaren i slutna kuvert. Kuverten skall förses med egenhändigt undertecknad. av två vittnen styrkt påskrift om innehållet. Valsedlarna för valet av ledamoten respektive suppleanten skall läggas i olika kuvert.

De insända kuverten öppnas vid valförrättningen. Valsedlarna tas ut. utan att läsas. och blandas med de valsedlar som lämnats personligen vid valtillfället. Sedan räknas rösterna samman.

Bestämmelserna motsvarar 3 & 6 mom. 1936 ars domkapitelslag.

11 & Protokoll skall föras över valet. I detta anges vilka röstberättigade som lämnat sina valsedlar personligen vid valtillfället och vilka som sänt in sina valsedlar. Protokolletjusteras samt skrivs under av valförrättaren och minst två röstberättigade. Det skall sedan omedelbart sändas till domkapit- let.

Bestämmelserna motsvarar 3 & 7 mom. 1936 års domkapitelslag.

• Sida 196
•  Original

Röstsamnianräkning

12 5 När valet förrättas vid möte med stiftets präster. tillkännager valför- rättaren valets utgång efter det att rösterna har räknats samman. Om valet förrättas kontraktsvis. skall domkapitlet räkna samman rösterna på den dag som angetts i kungörelsen om valet och tillkännage valets utgång genom anslag. Genom tillkännagivandet är valet avslutat.

Paragrafen motsvarar i sak 2 så 8 mom. 1936 års domkapitelslag. Ordet ”prästmöte" har dock bytts ut mot "möte med stiftets präster” (jfr 7 €).

Förvaring av val/tandlingar

13 & Valsedlar och annat valmaterial skall förvaras på betryggande sätt till dess att valet har vunnit laga kraft.

Bestämmelsen motsvarari sak 6 5 1936 års domkapitelslag.

Valet av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa

Tidpunktför valet 14 å Stiftsfullmäktige skall snarast efter sin valperiods början förrätta val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa. Valet gäller till dess att stiftsfullmäktige förrättar nytt val under sin nästa valperiod.

Om en ledamot eller suppleant avgår under tjänstgöringstiden och mer än sex månader återstår av denna. skall fyllnadsval förrättas för den återstående tiden.

Enligt de nya bestämmelserna iförsta stycket skall stiftsfullmäktige förrät- ta val av lekmannaledamöter och suppleanter snarast efter det fullmäktiges valperiod börjat. Valet skall alltså ske så snart som de nyvalda stiftsfull- mäktige har hunnit sammanträda och bereda valet. Valet gäller härefter till dess att stiftsfullmäktige har förrättat nytt val under sin nästa valperiod. [ fråga om tidpunkt för valet och tjänstgöringstidens längd gäller för lekman- naledamöterna i domkapitlet samma bestämmelser som för de valda leda- möterna i stiftsstyrelsen. Härmed ändras den tidigare ordningen med sex- åriga mandatperioder för lekmannaledamöterna.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 4 % 1 mom. andra meningen 1936 års domkapitelslag.

För/arundet vid valet 15 & Valet skall ske på samma sätt som val av ledamöteri stiftsstyrelsen. Om suppleanterna inte väljs proportionellt. skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Enligtförsta stycket skall stiftsfullmäktiges val av ledamöter och supplean- ter ske på samma sätt som val av ledamöter i stiftsstyrelsen. Det innebär bl.a. att valet skall kunna ske proportionellt enligt bestämmelserna i 6 kap. 23 åjämfört med 2 kap. 23 å den nya församlingslagen. Om valet av

• Sida 197
•  Original

suppleanter inte sker proportionellt skall det enligt andra stycket vid valet även bestämmas den ordning i vilken de skall inkallas till tjänstgöring.

l6 & Sedan protokollet över valet har justerats skall det omedelbart sän- das till domkapitlet.

BeStämmelsen motsvarar 4 s" 8 mom. 1936 års domkapitelslag. Eftersom valet skall ske på samma sätt som valet av stiftsstyrelsen blir de regler om protokoll och justering härav som finns i 6 kap. 23 åjämfört med 2 kap. 25 å den nya församlingslagen tillämpliga.

Hur man överklagar valen

17% Val av prästledamot och suppleant för denne får överklagas hos kammarrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till domkapitlet inom tio dagar efter det att valet avslutades.

Domkapitlet skall infordra valföirättarcns förklaring över överklagandet samt valsedlar och övriga valhandlingar. Domkapitlet skall sända dessa handlingar och överklagandet med eget yttrande till kammarrätten. Be- stämmelserna i 27 och 28 åå förvaltningslagen (1986: 223) om omprövning av beslut skall inte tillämpas. Kammarrätten prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid.

Den som har valts till prästledamot utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Om valet ändras. skall den nya ledamoten inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagts om ledamot gäller också för suppleant.

Bestämmelserna om inhibition i 29 & förvaltningslagen gäller inte beslut som avses i denna paragraf.

Bestämmelsen iförsta stycket motsvarar7 .S 1 mom. 1936 års domkapitels- lag. I andra stycket har tagits in föreskrifter om förfarandet då valet överklagas (jfr prop. 1986/87: 39 s. 21 ff). I tredje stycket föreskrivs att den som har valts till prästledamot i domkapitlet utövar sitt uppdrag utan hinder av att valet har överklagats. Bestämmelsen föranleds bl.a. av intresset av att ett överklagande inte leder till att mandat är obesatta. I fjärde stycket har tagits in en uttrycklig regel om förbud mot inhibition.

18 & Val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa får överklagas enligt 13 kap. församlingslagen (1988: 000).

Paragrafen är ny och innehåller föreskrifter om överklagande av stiftsfull- mäktiges val av lekmannaledamöter och suppleanter i domkapitlet. Enligt bestämmelsen får sådana val överklagas genom kommunalbesvär enligt 13 kap. den nya församlingslagen.

F örhinder för biskopen

19 5 När biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskops- tjänsten är ledig får domkapitlet

]. utse kontraktsprostar och vikarier för dessa.

2. besluta om vem som skall fullgöra de uppgifter som biskopen får lämna över till annan.

• Sida 198
•  Original

3. anlita annan biskop för prästvigning och de övriga ämbetsuppgifter som måste fullgöras av biskop.

Paragrafen motsvarari 14 ä 1 mom. 1936 års domkapitelslag och behandlar vissa av biskopens myndighetsfunktioner. Punkt I avser uppgiften att efter hörande av kontraktets präster utse kontraktsprostar. Föreskrifter om biskopens rätt att besluta i dessa frågor framgår f.n. av 24 kap. 18 & 1686 års kyrkolag. Punkt 2 avser de andliga ämbetsuppgifter som biskopen för överlåta till annan. exempelvis kontaktsprosten. Det gäller bl. a. invigning av kyrka (27 kap. 1 15 1686 års kyrkolag) och installation av kyrkoherde i församling (23 kap. 1 & 1686 års kyrkolag). Punkt 3 behandlar de andliga ämbetsuppgifter som bara får fullgöras av biskop. Nuvarande bestämmel- ser hänvisar domkapitlet till att i dessa fall anlita biskop ”i annat stift". Genom den nya bestämmelsen öppnas nu en möjlighet för domkapitlet att anlita även en biskop i det egna stiftet som pensionerats från sin tjänst. ,

Hovkonsistoriet

] 22 På första meningen 1936 års domkapitelslag heter det att "Om hovkon- sistoriets sammansättning och befogenhet gälle vad särskilt är stadgat”. Här åsyftas 1681 års instruktion för hovkonsistorium.

Hovkonsistoriet avviker från de övriga stiftsorganen genom sin speciella och mycket begränsade verksamhet. Hovkonsistoriet har emellertid en

ställning som motsvarar domkapitlens och är en statlig förvaltningsmyn- . -

dighet på stiftsplanet. l överensstämmelse med vad som gäller för domka- pitlen bör därför reglerna om hovkonsistoriets befogenheter och samman- sättning tas in i lag. och då lämpligen i denna lag.

20.5 1 Stockholm skall det finnas ett hovkonsistorium. Detta skall ha samma befogenheter med avseende på hovförsamlingen som domkapitlen har mot församlingarna.

Paragrafen. Som anger hovkonsistoriets säte och uppgifter. har sin huvud- sakliga motsvarighet i punkt 1 i 1681 års instruktion för hovkonsistoriet. ] instruktionen stadgas att "K. M:t förordnar och tillägger dess consistorio aulico densamma rätt och myndighet, som andra konsistorier i riket på . K. M:ts och ämbetes vägnar äga och bruka". För tydlighetens skull har i paragrafen angetts att hovkonsistoriets befogenheter endast avser hovför- samlingen. Av samma skäl återges också hovkonsistoriets nuvarande säte i paragrafen.

21 & Hovkonsistoriet består av följande ledamöter:

l. överhovpredikanten som ordförande.

2. de ordinarie hovpredikanterna.

3. två lekmän utsedda av konungen efter förslag av hovförsamlingens kyrkostämma.

För lekmannaledamöterna skall på samma sätt utses lika många sup- pleanter.

• Sida 199
•  Original

Paragrafen avser hovkonsistoriets sammansättning. Bestämmelsen har sin motsvarighet i punkt 2 i instruktionen för hovkonsistoriet. Antalet ordina-- n'e hovpredikanter har varierat. vanligen mellan två och tre.

Beträffande vad som sägs om Iekmännen — och som har tagits in i lagen på begäran av kyrkomötet — kan hänvisas till. den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.6). Här kan tilläggas att eftersom hovet konstitutionellt står under konungens enskilda styrelse. bör lekmannaledamöterna och deras suppleanter också utses av konungen. som bestämmer mandattiden.

]. Dennalag träder i kraft den ljuli 1989.

2. Genom lagen upphävs Kungl. Maj:ts instruktion den 28 juni 1681. varefter dess consistorium aulicum vid de där förefallande ärender skall hava sig att rätta. samt lagen (1936: 567) om domkapitel.

3. Uppdraget för prästledamöter och suppleanter för dessa som har utsetts enligt äldre bestämmelser gäller till och med utgången av sjätte året efter valet. '

4. Uppdraget för lekmannaledamöter och suppleanter för dessa som har utsetts enligt äldre bestämmelser upphör när stiftsfullmäktige har valt lekmannaledamöter och suppleanter enligt de nya bestämmelserna och valet har vunnit laga kraft.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Punkt I

Den nya lagen föreslås träda i kraft den ljuli 1989.

Den ljanuari 1989. då den nya församlingslagen träderi kraft. kommer stiftssamfälligheterna ännu inte att ha organ som kan föra förhandlingar och anställa personal i det nya stiftskansliet. Först sedan stiftsstyrelsen och eventuellt andra nämnder har utsetts efter valperiodens början kan personal anställas. Det är rimligt att stiftssamfälligheten genom sina organ ges viss tid att besluta om sin närmare organisation och därmed också hur personal- och kansliresurser skall disponeras. Den nya domkapitelslagen bör därför i sin helhet träda i kraft den 1 juli 1989. Tidpunkten har vidare anpassats till ikraftträdandet för den nya prästanställningslagen.

Av allmänna regler följer att inte avgjorda ärenden hos domkapitlet den 1 juli 1989 som rör uppsägning. disciplinansvar, avskedande. åtalsan- mälan. avstängning och läkarundersökning för en präst skall lämnas över till stiftsstyrelsen. som med stöd av den nya prästanställningslagen fort- sättningsvis skall handlägga sådana ärenden.

Punkt 2

Genom att i lagen (20 och 21 st) föra in de grundläggande föreskrifterna om hovkonsistoriet från 1681 års instruktion. kan instruktionen i sin helhet upphävas. Här kan hänvisas till vad kyrkoförfattningsutredningen i mot- svarande delar anfört (SOU 1987: 4 s. 62 f).

• Sida 200
•  Original

Punkt 3 Prop. 1987/88: 31

När det gäller val av prästledamöter och deras suppleanter innebär den nya lagen i princip inget nytt. Sådana skall liksom hittills utses för sex år av stiftets präster vid ett möte med dessa. Uppdragen för de prästledamöter och deras suppleanter som har utsetts enligt äldre bestämmelser bör därför fortsätta att gälla till och med utgången av det år då möte med stiftets präster hålls nästa gång.

Punkt 4

Lekmannaledamöterna och deras ersättare utses i dag för sex år. Enligt den nya lagen skall lekmannaledamöter utses för stiftsfullmäktiges valpe- riod. med den förskjutning som blir nödvändig på grund av att stiftsfull- mäktige inte hinner sammanträda under år 1988. Uppdragen för de lekman- naledamöter som har utsetts enligt äldre bestämmelser bör därför upphöra när stiftsfullmäktige efter den nya lagens ikraftträdande har utsett nya ledamöter och suppleanter. I punkten har därför intagits en sådan bestäm- melse.

6.5. Förslaget till kyrkofondslag

Grundläggande bestämmelser om kyrkofonden. om ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner genom kyrkofonden och om vilka andra kost- nader som betalas av kyrkofonden finns för närvarande i lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader (omtryckt 1982: 379. ändrad senast 1987: 76). Lagen innehåller också bestämmelser om ansvaret för vissa andra kyrkliga kost- nader.

Den nya kyrkofondslagen — som ersätter 1970 års lag — handlar i stort enbart om_hur kyrkofonden tillförs medel och om hur medlen används. Lagen innebär att det nuvarande systemet med ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner delvis ändras. Vidare kommer bidrag ur kyrko- fonden att utgå till vissa nya ändamål samt en delvis ny beslutsordning för beviljande av bidrag ur fonden att införas.

Bestämmelsernai den gamla lagen om ansvaret för bl.a. vissa prästers avlöningsförmåner och om pastoratets ansvar för kostnaden för prästs tjänstebostad har förts till den nya prästanställningslagen. ] den nya lagen om förvaltningen av kyrkligjord finns särskilda bestämmelser om prästgår- dar.

Inledande bestämmelser

] 5 Genom kyrkofonden skall kostnader för svenska kyrkans verksamhet fördelas enligt bestämmelserna i denna lag. "

Paragrafen motsvarar 1 5 lagen om kyrkliga kostnader.

2 5 Vad som i denna lag sägs om pastorat skall tillämpas på 200

• Sida 201
•  Original

]. territoriella pastorat.

2. pastoratssamfälligheter.

3. tlerpastoratssamfälligheter. Regeringen får förordna att lagen skall tillämpas också på icke-territo- riella- pastorat.

Av paragrafen. som motsvarar 3 % första och andra styckena lagen om kyrkliga kostnader. framgår att vad som sägs i denna lag om pastorat skall tillämpas på territoriella pastorat. såväl enförsamlingspastorat som flerför- samlingspastorat. samt på kyrkliga samfälligheter som utan att vara pas- torat har bildats för att sköta sådana angelägenheter som lagen avser. När det gäller sådana angelägenheter har dessa enheter beskattningsrätten. I lagen avses med pastorat också sådana samfälligheter. Församlingarna kommer sålunda inte längre direkt att beröras av de regler lagen innehåller. De nya stiftssamfälligheterna omfattas dock av bestämmelserna. Om indel- ningen i tern'toriella pastorat finns bestämmelser i den nya kyrkliga indel- ningslagen. I den mån regeringen förordnar därom kan enligt andra stycket lagens bestämmelser omfatta även icke- territoriella pastorat.

3 5 I lagen avses med

bidragsår det år under vilket bidrag betalas ut enligt 13— 18 åå. skatteunderlag antalet skattekronor enligt taxeringsnämnds beslut om taxering till kommunal inkomstskatt året före bidragsåret. minskat med det antal skattekronor som har påförts andra skattskyldiga än sådana som avsesi 10 & 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

skattekraft skatteunderlaget per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret.

medelxkattekraft skatteunderlaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret.

Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraften senast den 31 de- cember året före bidragsåret.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 & lagen om kyrkliga kostnader.

Kyrkofondens styrelse och förvaltning .

4 g' För kyrkofonden skall det finnas en styrelse. Denna skall bestå av en ordförande och sex andra ledamöter.

Ordföranden och tre av de övriga ledamöterna utses för tre år av rege- ringen.

Tre ledamöter utses av kyrkomötet. Dessa ledamöter väljs för kyrkomö- tets valperiod snarast efter valperiodens början. Valet gäller till dess att kyrkomötet förrättar nytt val under nästa valperiod.

För styrelsens ledamöter skall det finnas lika många ersättare. De utses på samma sätt som ledamöterna.

Paragrafen motsvarar IO & lagen om kyrkliga kostnader.

Så Regeringen får meddela föreskrifter om förvaltningen av kyrkofon- den.

Paragrafen motsvarar ll & lagen om kyrkliga kostnader.

• Sida 202
•  Original

Hur kyrkofonden tillförs medel

6 & Till kyrkofonden betalas

]. allmän och särskild kyrkoavgift enligt 10— 12 åå.

2. statsbidrag som beviljas för ändamålet. 'l'ill kyrkofonden skall även föras avkastning och ersättning från fondens tillgångar och från andra kapitaltillgångar enligt regeringens bestämmande.

Första stycket överensstämmer i sak med 5 & första stycket lagen om kyrkliga kostnader.

Andra stycket motsvarar 5 & andra stycket lagen om kyrkliga kostnader. Det tillägget har gjorts att det föreskrivs att inte bara avkastning utan även ersättning som härrör från fondens tillgångar skall tillföras kyrkofonden. Tillägget innebär ingen ändring i sak utan öv'erensstämmer med vad som redan nu gäller enligt bestämmelserna i lagen (1970: 939) om förvaltning av kyrklig jord (omtryckt 1987z77) med anslutande förordning (l97lz860. omtryckt 19871831').

75 Om det behövs får kyrkofonden ta upp lån i den omfattning som regeringen bestämmer.

Paragrafen. som delvis motsvarar ()å lagen om kyrkliga kostnader. ger kyrkofonden en vidare befogenhet att ta upp lån än vad som nu gäller. Den allmänna kyrkoavgiften skall nämligen enligt den nya ordningen bestämmas av riksdagen genom lag (se. 10 å) och inte som nu av regering- en. Detta innebär att en ändring av den allmänna kyrkoavgiften kan ta längre tid att genomföra. Det i sin tur medför att kyrkofonden under en övergångstid och i avvaktan på en höjning av kyrkoavgiften kan behöva finansiera föreskrivna bidrag med län. I paragrafen föreskrivs därför att kyrkofonden får ta upp lån i den omfattning som regeringen bestämmer.

Hur kyrkofondens medel används

Förutom allmänt, särskilt och extra utjämningsbidrag samt kostnader för kyrkofondens förvaltning betalas ur kyrkofonden kostnader för ändamål som anges i 6s' lagen om kyrkliga kostnader. I fråga om vissa sådana kostnader krävs enligt den nu gällande ordningen gemensamma beslut av riksdagen och regeringen för att de ska skall betalas ur kyrkofonden. Denna beslutsordning strider dock mot bestämmelserna i 11 kap. 85 regeringsformen. enligt vilka riksdagen inte får fullgöra rättskipnings- eller förvaltningsuppgifteri vidare mån än som följer av grundlag eller riksdags- ordningen. Uppgiften att i enskilda fall besluta om att en kostnad skall betalas ur kyrkofonden är en förvaltningsuppgift. Den nu gällande besluts- ordningen i fråga om kostnader som betalas ur kyrkofonden bör med hänsyn härtill ändras.

Liksom hittills anges i lagen vilka kostnader som skall eller får bekostas av medel ur kyrkofonden. Kostnader som alltid skall betalas ur kyrkofond- en, oberoende av prövning i varje enskilt fall bör anges i lagen. Det gäller t. ex. avlöningsförmåner till vissa präster.

• Sida 203
•  Original

Andra kostnader som skall få betalas ur kyrkofonden. men som i fråga om omfattning eller i övrigt är beroende av en prövning i varje enskilt fall. bör beslutas av regeringen. Det gäller t. ex. kostnaderna för rikskyrklig verksamhet som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verk— samhet och annan kostnad för kyrklig verksamhet. Regeringens beslut begränsas av de i lagens 8 & angivna ändamålen och tillgången på medel.

8 & Ur kyrkofonden betalas

1. allmänt och extra utjämningsbidrag enligt 13— 16 åå.

2. stiftsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag enligt 17—- 18 st

3. kostnader för avlöningsförmåner till biskopar och sådana präster som är anställda i de svenska utlandsförsamlingarna.

4. kostnader för pensionsförmåner till präster eller efterlevande till präs- ter enligt föreskrifter som regeringen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmåner som enligt statlig grupplivförsäkringutgår för präster eller andra kyrkomusiker än skolkantorer, .

5. kostnader för kyrkomötet och dess myndigheter enligt regeringens bestämmande.

6. kostnader för arvoden och annan ersättning till ledamöter och sup- pleanter i domkapitlen enligt regeringens bestämmande,

7. förvaltningskostnader enligt regeringens bestämmande för ärkebis— kopsämbetet och departement eller myndigheter där kyrkliga frågor hand-

läggs. 8. kostnader för verksamhet. som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet. enligt regeringens bestämmande.

9. andra kostnader för kyrkliga ändamål enligt regeringens bestämman— de,

10. kostnader för kyrkofondsstyrelsens kansli och kyrkofondens förvalt- ning i övrigt.

Paragrafen motsvarar delvis 6 och 7 äs lagen om kyrkliga kostnader. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.2) framgår att regeringen i ett enda beslut bör kunna fastställa budget för kyrkofonden. Inom denna ram får det sedan ankomma på den myndighet som regeringen bestämmer. t. ex. kyrkofondens styrelse att besluta om den närmare fördelningen av anslag till de ändamål som riksdagen har godkänt. närmast de under punkterna 5 och 7— 9 angivna ändamålen.

Enligt punkt I betalas ur kyrkofonden allmänt och extra utjämningsbi- drag enligt 13— 16 åå. I förhållande till nuvarande bestämmelser i 7 5 lagen om kyrkliga kostnader innebär bestämmelsen den ändringen att särskilt utjämningsbidrag inte längre skall utgå. Beträffande skälen-härtill hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.4).

1 punkt 2. som är ny, anges att ur fonden betalas stiftsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag enligt 17 och 18 ås. Dessa bidrag" är nya och behand- las närmare under respektive paragraf

Punkt 3 motsvarar delvis 6 5 1 lagen om kyrkliga kostnader. Enligt den bestämmelsen betalas ur kyrkofonden sådan kostnad för avlöningsför— måner åt präst som regeringen och riksdagen bestämmer. Av 13 & förord- ningen ("197118611 Om kyrkliga kostnader (omtryckt 1982: 866. ändrad se- nast 1987: 780) följer att detta gäller bl. a. avlöningsförmåner åt biskopar, stifts- och kontraktsadjunkter. garnisonspastorn i Boden. kyrkoherden för

lx)

• Sida 204
•  Original

samer. kyrkoherdarna och pastoratsadjunkterna i de svenska utlandsför- samlingarna samt övriga pastoratsadjunkter. [ förhållande till vad som nu gäller innebär bestämmelsen alltså den ändringen att endast avlöningsför- måner till biskopar samt präster anställda i de svenska utlandsförsam- lingarna betalas direkt ur kyrkofonden. Motsvarigheten till övriga tjänster skall kunna finnas inrättade i stiftssamfälligheterna och bekostas av dessa. Ur kyrkofonden skall emellertid stiftsbidrag kunna utgå för bl.a. dessa kostnader. Kyrkoherdarna och övriga präster i de svenska utlandsförsam- lingarna är nu underställda domkapitlet i Uppsala och ärkebiskopen. På kyrkomötets uppdrag utreds frågan om den framtida organisationen av kyrkans hela utlandsverksamhet. I avvaktan på en eventuell organisations- förändring betalas till vidare kostnaderna för präster anställda i de sju svenska utlandsförsamlingarna ur kyrkofonden.

Punkt 4 överensstämmer med 6 & 2 lagen om kyrkliga kostnader. Punkt 5 motsvarar 6 5 5 lagen om kyrkliga kostnader och som infördes i samband med kyrkomötesreformen år 1982. Med stöd av bestämmelsen beslutar regeringen om bidrag ur kyrkofonden för kyrkomötets kostnader och för svenska kyrkans centralstyrelses och kyrkomötets besvärsnämnds förvaltningskostnader.

Punkt 6 är ny. De i punkten angivna kostnaderna betalas enligt gällande ordning över statsbudgeten och regleras genom det av regeringen utfärda- de bisysslobrevet. '

Enligt punkt 7 betalas ur kyrkofonden dels förvaltningskostnader för ärkebiskopsämbetet och departement eller myndigheter där kyrkliga frå- gor handläggs enligt regeringens bestämmande. dels kostnader för kyrko- fondens förvaltning.

Bestämmelsen motsvarar delvis 6 & 3 lagen om kyrkliga kostnader. Enligt den bestämmelsen betalas ur kyrkofonden även förvaltningskostna- der för stiftsnämnder och boställsnämnder enligt regeringens och riksda- gens bestämmande. Dessa myndigheter ersätts av en obligatorisk nämnd i stiftssamfälligheten -— egendomsnämnden. För stiftssamfällighetens för- valtningskostnader för bl.a. egendomsnämnden skall i stället stiftsbidrag kunna utgå. Vid utbetalning för kostnader som avses i punkten bör även i framtiden ett samråd kunna ske mellan regeringen och kyrkofondens styrelse.

Punkt 8 motsvarar 6 & 4 lagen om kyrkliga kostnader. Punkt 9 motsvarar delvis 6 & 5 och 6 lagen om kyrkliga kostnader. Med stöd av bestämmelsen kan regeringen årligen fastställa en ekonomisk ram inom vilken svenska kyrkans centralstyrelse prövar fördelningen av bidrag till rikskyrklig verksamhet. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.2) framgår att ur kyrkofonden också får betalas kostnaderna för såväl en tjänst som stiftsadjunkt för ungerskspråkiga som andra prästtjänster vilkas verksamhetsområde omfattar flera stift. Vidare skall ur kyrkofonden kun- na betalas kostnader för personliga tjänster som inrättas av arbetsvårds- skäl. Enligt nuvarande bestämmelse i punkten 6 utgår också ett anslag ur kyrkofonden till extra utgifter. vilket efter regeringens bestämmande får användas till kyrkliga ändamål. Från detta anslag betalas bl. a. resekostna— der för präster m. fl. som i internationella sammanhang representerar

• Sida 205
•  Original

svenska kyrkan. Sådana extra utgifter bör även framgent kunna utgå enligt regeringens bestämmande.

Punkt 10 motsvarar delvis 7 s lagen om kyrkliga kostader. I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.2).

9 & Ur kyrkofonden får lån lämnas för åtgärder som syftar till att rationa- lisera driften av löneboställen eller prästlönefondsfastigheter. Lån får ock- så lämnas för förvärv av jordbruksfastighet som löneboställe eller prästlö- nefondsfastighet. om förvärvet syftar till en rationalisering av det kyrkliga jordinnehavct i stiftet.

Lån får också lämnas om ett löneboställe eller en prästlönefondsfastig- het skall belastas med kostnader till följd av fastighetsbildningsförrättning eller företag enligt lagen (1939: 608) om enskilda vägar, anläggningslagen (1973: 1149) eller vattenlagen (1983: 291).

Regeringen får meddela föreskrifter om lån ur kyrkofonden.

Paragrafen motsvarar 8 & lagen om kyrkliga kostnader.

Kyrkoavgifter Allmän kyrkoavgift 10 & Pastoraten skall varje år betala allmän kyrkoavgift till kyrkofonden. Avgiften beräknas på skatteunderlaget och är 16 öre per skattekrona.

Paragrafen som delvis motsvarar 12 5 lagen om kyrkliga kostnader inne- håller bestämmelser om den allmänna kyrkoavgift som varje år skall heta- las till kyrkofonden. Enligt den ordning som nu gäller bestämmer regering- en för varje år det öretal för skattekrona. högst tjugo. med vilket avgiften skall erläggas. Kyrkoavgiften innebär ett åliggande för kyrkliga kommu- ner. Storleken av densamma bör därför anges i lag. Mot bakgrund av detta föreskrivs i paragrafen att avgiften beräknas på skatteunderlaget och är 16 öre per skattekrona.

Liksom hittills bör öretalet bestämmas så att kyrkofondens inkomster såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter. Regeringen bör därför fortlöpande hållas underrättad om kyrkofondens ställning och vid behov genom proposition till riksdagen föreslå de ändringar av öretalet som kan behövas.

11 & Vid beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften enligt 10 så skall det antal skattekronor som hänför sig till personer som inte är medlemmar av svenska kyrkan minskas med 70 procent.

Paragrafen motsvarar 13 5 första stycket lagen om kyrkliga kostnader.

Särskild k_t-'rkuttt-'gift

12 & Pastorat som har lönetillgångar skall varje år också betala särskild kyrkoavgift till kyrkofonden. Pastoratens lönetillgångar är löneboställen och prästlönefonder samt andelar i prästlönejordsfonder och prästlöne- fondsfastigheter.

• Sida 206
•  Original

Särskild kyrkoavgift beräknas

1. för egendom som taxeras enligt fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) till två procent av taxeringsvärdet,

2. för aktier och andelar i aktiefonder till två procent av marknadsvär- det. . 3. för obligationer. förlagsbevis och konvertibla skuldebrev till åtta procent av marknadsvärdet, *

4. för bankmedel och andra fordringar till åtta procent av det nominella värdet. '

Till den del taxeringsvärdet enligt andra stycket 1 består av skogsbruks- värde skall i stället för vad som där sägs gälla att avgiften skall beräknas till sex procent av skogsbruksvärdet. .

Underlaget för avgiften bestäms med hänsyn till förhållandena den 31 december året före det år som närmast' föregår bidragsåret.

För lönetillgångar som utgörs av andel i fast egendom skall avgiften beräknas i-proportion till andelstalet.

Paragrafen reglerar den särskilda kyrkoavgiften. De'nna beräknas på det värde egendomen åsatts vid förmögenhetstaxeringen året före bidragsåret. Av skäl som har anförts under 10 & bör storleken anges i lag. Beträffande de ändringar som i fråga om beräkningen av avgiften hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.8).

Paragrafens andra stycke punkt 1 omfattar både fast egendom och tomt- rätt.

Utjämningshidrag Allmänt utjt't'mnlngshidrag

13 & Pastoraten och stiftssamfälligheterna får ett allmänt utjämningsbi- drag om skatteunderlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den garanterade skattekraften enligt 15 &. Bidraget utgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt 14 :$ beräknade tillskottet av skatte- underlag och skattesatsen för bidragsåret.

Paragrafen motsvarar 15 % lagen om kyrkliga kostnader.

14 & Tillskottet av skatteunderlag utgör skillnaden mellan det skatteun- derlag som motsvarar den garanterade skattekraften enligt 15 å och skatte- underlaget.

För kyrkliga samfälligheter skall tillskottet av skatteunderlag utgöra summan av de tillskott som utgår eller skulle ha utgått till de i samfällighe- ten ingående pastoraten enligt första stycket.

Tillskottet av skatteunderlag avrundas till närmaste hela tusental skat- tekronor. varvid 500 skattekronor avrundas uppåt.

Paragrafen motsvarar 16 % lagen om kyrkliga kostnader.

15 g' För pastoraten och stiftssamfälligheterna gäller som garanti följande skattekraft i procent av medelskattekraften.

• Sida 207
•  Original

Pastoraten och .stUtssamft'il/ig/teterntt [ Garanterad skattekrafl Prop. l937/881 31 Stockholms län 98 Uppsala län 95 Södermanlands län 95 Östergötlands län 95 Jönköpings län '95 Kronobergs län 95 Kalmar län utom Mörbylånga och Borg- holms kommuner 95 Mörbylånga och Borgholms kommuner 98 Gotlands län 104 ' "Blekinge län 95 Kristianstads län 95 Malmöhus län 95 Hallands län 95 Göteborgs och Bohus län 95 Älvsborgs län 95 Skaraborgs län " 95 Värmlands län 95 Örebro län 95 Västmanlands län 95 Kopparbergs län 98 Gävleborgs län 98 Västernorrlands län . 101 Jämtlands län 104 Västerbottens län utom Dorotea. Sorsele. Storumans. Vilhelmina och Asele kommuner 107 Dorootea. Sorsele. Storumans, Vilhelmina . och Asele kommuner llt) Norrbottens län: Bodens. Haparanda. Kalix. Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner 107 Arvidsjaurs kommun ' 110 Arjeplogs kommun ' 113 Gällivare. Jokkmokks. Kiruna. Pajala. Överkalix och Overtorneå kommuner 116

Paragrafen motsvarar 17 .5 lagen om kyrkliga kostnader. . . Beträffande de ändringar som gjorts hänvisas till den allmänna motive- ringen (avsnitt 3.6.3).

Extra utjt'imningsbt'drag 16 & Kyrkofondens styrelse får bevilja pastorat och stiftssamfälligheter extra utjämningsbidrag enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Paragrafen motsvarar 20 5 lagen om kyrkliga kostnader.

Övriga bidrag S tiftsbitlru g

17 & Kyrkofondens styrelse får enligt föreskrifter som regeringen med- 207

• Sida 208
•  Original

delar bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden (sttftsbidrag) för betalning av följande kostnader:

]. domkapitlets. stiftsstyrelsens och egendomsnämndens förvaltnings- kostnader,

?.. lönekostnader för sekreterare till biskopen,

3. lönekostnader för stiftsadjunkter. kontraktsadjunkter. pastorsadjunk- ter, garnisonspastorn i Boden och kyrkoherdar för samer.

4. arvoden till kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa,

5. kostnaderi samband med möte med stiftets präster,

6. kostnader för särskilda bidrag (strukturbidrag) som stiftsstyrelsen skall fördela mellan pastoraten för särskilda behov.

Enligt denna paragraf. som är ny. får kyrkofondens styrelse bevilja stifts- samfälligheter bidrag till förvaltningskostnader och kostnader för avlö- ningsförmåner åt präster anställda hos samfälligheten. Vidare kan stifts- samfälligheten inom en av kyrkofondens styrelse fastställd ram bevilja bidrag för särskilda behov inom stiftet. "

Stiftssamfälligheten skall svara för personal. lokaler m.m. åt domkapit- let och för att egendomsnämnden — som övertar stiftsnämndens och boställsnämndernas nuvarande uppgifter — har tillräckliga resurser för sin verksamhet. Detsamma gäller kostnader för sekreterare till biskopen. Domkapitlen samt stifts- och boställsnämndernas förvaltningskostnader belastar enligt gällande ordning statsbudgeten och till en del kyrkofonden (jfr 6 5 3 lagen om kyrkliga kostnader).

Kyrkofondens styrelse får vidare som förut har sagts bevilja stiftssam- fälligheterna bidrag till kostnader för avlöningsförmåner åt präster anställ- da hos samfälligheten, d. v. s. stiftsadjunkter och kontraktsadjunkter. Där- till utgår en del av stiftsbidraget till pastorsadjunktstjänsterna i stiftet. Som framgår av den allmänna motiveringen ("avsnitt 3.6.2) skall denna del av bidraget begränsas till att motsvara endast en viss andel av lönekostnader- na för inrättade prästtjänster i stiftet. I Luleå stift finns det en tjänst som garnisonspastor i Boden och en tjänst som kyrkoherde för samer. som nu avlönas med medel ur kyrkofonden. Någon ändring i denna del innebär inte bestämmelsen. Däremot kan det bli aktuellt att inrätta en kyrkoherde- tjänst för samer också i Härnösands stift. De nu nämnda tjänsterna skall vara inrättade hos stiftssamfälligheten. Ur kyrkofonden betalas redan med gällande ordning kostnaderna för flertalet av de präster som det här är fråga om. Inom ramen för stiftsbidraget bör också täckas bl.a. resekostna- der och traktamentskostnader för prästerna vid deltagande i möte med stiftets präster för det ändamål som anges i 7 & den nya domkapitelslagen. På begäran av kyrkomötet (mot. 1987: 92. KO 3 avsnitt 6.3) har i punkt 4 gjorts det tillägget att stiftsbidrag skall kunna utgå också för arvoden åt praktikanter och deras handläggare (jfr avsnitt 3.6.2). Det bör framhållas att stiftsbidraget är ett bidrag till dessa kostnader och inte automatiskt innebär att de totala kostnaderna härför kommer att täckas. Bidragets storlek får prövas från fall till fall och år från år. Prövningen får ske mot bakgrund av behovet i varje stiftssamfällighet och tillgången på medel i kyrkofonden.

• Sida 209
•  Original

I

Behoven av strukturbidrag till ett pastorat kan t. ex. vara orsakade av befolkningsstrukturen. Sålunda kan det i en glesbygd krävas ytterligare resurser för att säkra den kyrkliga verksamheten. Behoven kan också tänkas bero på att större institutioner och arbetsplatser eller ett säsongsvis stort inslag av fritidsbefolkning kan finnas i en kyrklig kommun och kan kräva särskilda insatser. Stiftsstyrelsen bör kunna använda bidragen rela—_ tivt fritt där den bedömer att behoven av ytterligare insatser är stora och de lokala resurserna otillräckliga.

Bidragen kan användas till såväl personalförstärkande som aktivitets- stödjandc åtgärder i övrigt.

K yrkobyggnadsbidrag 18 & Kyrkofondens styrelse får bevilja ett pastorat bidrag till kostnads- krävande underhåll och restaurering av församlingskyrka enligt föreskrif- ter som regeringen meddelar.

Paragrafen är ny. I den ges bestämmelser om ett särskilt bidrag till kost- nadskrävande underhåll och restaurering av vissa från kulturhistorisk syn- punkt eller annars särskilt värdefull församlingskyrka. Bidrag till de medel- tida domkyrkorna förutsätts liksom hittills kunna utgå över statsbudgeten. " Byggnadsbidraget bör vara behovsprövat och endast få beviljas efter ansökan. Bestämmelser om detta liksom om handläggningen av ärenden om kyrkobyggnadsbidrag bör meddelas av regeringen.

Se vidare den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6.6).

Övriga bestämmelser

Fördelning av bidragsbelopp vid indelningsändring 19 5 När ett beviljat bidrag behöver uppdelas på flera mottagare till följd ' av en indelningsändring. skall kyrkofondens styrelse besluta om bidragets fördelning.

Paragrafen motsvarar 21 5 lagen om kyrkliga kostnader med den ändringen att kyrkofondens styrelse i stället för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om fördelningen.

Inskränkning av utjämningsbidrag 20 &” Kyrkofondens styrelse får bestämma att ett beviljat utjämningsbi- drag skall sättas ner eller upphöra att utgå. om utbetalningen av bidraget kan leda till en sänkning av ett pastorats utdebitering av församlingsskatt under en nivå som fastställs av regeringen. Nivån får inte med mer än 20 öre överstiga medelutdebiteringen av församlingsskatt i riket.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 19 5 lagen om kyrkliga kostnader.

IIur tillskott av skatteunderlag samt allmän och särskild kyrkoavgift fastställs '

21 & Kyrkofondens styrelse fastställer för varje pastorat tillskottet av skatteunderlag samt vad som skall utgå i allmän och särskild kyrkoavgift.

t

Prop. 1987/88: 31

• Sida 210
•  Original

Styrelsen skall meddela dessa uppgifter senast den 25 januari bidragsåret. Till ledning för det kyrkokommunala budgetarbetet skall kyrkofondens styrelse senast den 10 september året före bidragsåret meddela pastoraten och stiftssamfälligheterna preliminära uppgifter om tillskott av skatteun- derlag. stiftsbidrag samt belopp för allmän och särskild kyrkoavgift.

Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 24 & första stycket lagen om kyrkliga kostnader. En bestämmelse om att särskilt utjämningsbidrag skall fastställas har utgått, eftersom detta bidrag avskaffas.

Andra stycket motsvarar 24 å andra stycket lagen om kyrkliga kostna- der. Det tillägg i fråga om stiftsbidrag som gjorts har sin grund i att storleken av dessa kan ha en avgörande betydelse för stiftssamfälligheter- nas budgetarbete. Preliminära uppgifter om dessa bidrag bör därför ges i så god tid att dessa kan beaktas i stiftssamfällighetens budget för nästa år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. Genom lagen upphävs lagen (19701940) om kyrkliga kostnader.

3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag. tillämpas i stället den nya föreskriften.

4. Beslut som har meddelats enligt äldre bestämmelser om att ur kyrko- fonden skall betalas kostnader för avlöningsförmåner till stifts-. kontrakts- och pastoratsadjunkter. militärpastorer, garnisonspastorn i Boden och kyrkoherden för samer samt för prosttillägg och vissa bidrag till andlig vård vid sjukvårdsinrättningar gäller till utgången av juni år 1989.

5. Vid bestämmande av stiftsbidrag enligt 17 & skall till utgången avjuni ' 1991 med pastorsadjunkt också förstås pastoratsadjunkt.

6. Beslut som har meddelats enligt äldre bestämmelser om förvaltnings- kostnader för domkapitel, stiftsnämnd och boställsnämnd gäller till utgång- en av juni 1989.

7. Till stiftssamfälligheter lämnas inga allmänna eller extra utjämnings- bidrag för år 1989.

8. Kyrkofondens styrelse skall senast den 10 september 1988 meddela pastoraten de preliminära uppgifter som anges i 21 % till ledning för det kyrkokommunala arbetet med 1989 års budget.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Punkt [

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1989. med undantag av 17 5 3. som träder i kraft den 1 juli 1989. Där finns bestämmelser om att stiftssam- fälligheten skall svara för bl. a. avlöningsförmåner till stifts- och kontrakts- adjunkter. Den nya prästanställningslagen träder i kraft den 1 juli 1989. Först efter detta datum kan prästtjänster finnas inrättade och tillsättas i stiftssamfälligheterna. Den föreslagna bestämmelsen i 17 ä 3 bör därför inte träda i kraft innan det kan finnas några präster anställda hos stiftssam- fälligheterna.

• Sida 211
•  Original

Punkterna 4 och 5

Då den nya prästanställningslagen träder i kraft den 1 juli 1989 kommer de nuvarande prästtjänsterna på stiftsplanet att finnas kvar till dess att mot- svarande tjänster är inrättade och tillsatta i stiftssamfälligheterna. Det är önskvärt att de som vid övergångstillfället innehar tjänst som stifts-. kon- trakts- och pastoratsadjunkt så långt möjligt redan i juli månad 1989 kan anställas i stiftssamfälligheterna. I alla händelser skall emellertid de i punkten 4 angivna kostnaderna inte efter utgången av juni 1989 betalas ur kyrkofonden. utan av stiftssamfälligheterna. Som framgår av 17 & denna lag får det nya stiftsbidraget beviljas bl. a. för betalning av lönekostnader för stiftsadjunkter. kontraktsadjunkter. pastorsadjunkter. garnisonspas- torn i Boden samt kyrkoherdar för samer (17 s 3). Självfallet skall stifts- samfälligheterna inte beviljas bidrag för sådana ändamål avseende första halvåret 1989. eftersom kyrkofonden har burit kostnaderna. Enligt punkt 5 skall vid tillämpningen av 17 få till utgången av juni 1991 med pastorsad- junkt också avses pastoratsadjunkt.

Punkt 6

De äldre bestämmelser som avses i punkten är 6.5 1 och 3 lagen om kyrkliga kostnader och 13 ä 1 och 4 förordningen om kyrkliga kostnader.

Med stöd av 6 %$ 3 lagen om kyrkliga kostnader har riksdagen och regeringen beslutat att vissa kostnader för de ovan angivna myndigheterna skall betalas av kyrkofonden. De nya bestämmelserna om stiftssamfällig- heternas ansvar för domkapitlens personal. lokaler m. m. träder i kraft den 1 juli 1989. Samma dag träder även lagen om förvaltningen av kyrkligjord i kraft. Den lagen reglerar bl. a. egendomsnämnderna. som ersätter dc nuva- rande stifts- och boställsnämnderna. Intill dess bör därför de gamla beslu- ten om förvaltningskostnader för de angivna myndigheterna gälla.

Punkt 7

Av den allmänna motiveringen framgår att stiftssamfälligheterna inte kom— mer att kunna utdebitera medel för sin verksamhet är 1989. Verksamheten färi stället i sin helhet finansieras genom stiftsbidrag. Eftersom det allmän- na utjämningsbidraget beräknas på grundval av bl. a. skattesatsen kan detta bidrag inte beräknas eller lämnas för år 1989. Extra utjämningsbidra- get kan lämnas som ett komplement till det allmänna utjämningsbidraget och kan sägas vara utjämningssystemets säkerhetsventil. Eftersom det extra utjämningsbidraget hör samman med det allmänna bidraget bör inte heller extra utjämningsbidraget kunna lämnas till stiftssamfälligheterna det första året. I punkten föreskrivs därför att inga allmänna eller extra utjäm- ningsbidrag lämnas till stiftssamfälligheter för år 1989.

Prop. 1987/88: 31

• Sida 212
•  Original

6.6. Förslaget till lag om förvaltningen av kyrkligjord

I lagen ( 1970: 939") om förvaltning av kyrkligjord (omtryckt 1987: 77) samt i förordningen (1971: 860) om förvaltning av kyrklig jord (omtryckt l987z83l) finns bestämmelser om förvaltningen av den specialreglerade kyrkliga fasta egendomen och de fondmedel som härrör från denna. På stiftsplanet har de statliga myndigheterna stiftsnämnderna och boställs- nämnderna tillsynen över de lokala kyrkliga organens förvaltning av denna kyrkliga egendom. Dessa myndigheter beslutar även i vissa frågor som rör denna kyrkliga egendom. Stiftsnämnden förvaltar en del kyrklig jord.

Den nya kyrkliga organisationen på stiftsplanet motiverar att 1970 års lag ersätts av en ny lag om förvaltningen av kyrkligjord. Vid utarbetandet av den nya lagen har bl. a. beaktats den bearbetning av nu gällande författ- ningar som kyrkoförfattningsutredningen i dess slutbetänkande (SOU 198714 och 5) En ny kyrkolag m.m. har presenterat.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.1) framgår att stiftsnämnder- na och boställsnämnderna avskaffas och ersätts med en egendomsnämnd i varje stift. Denna nämnd är en obligatorisk kyrkokommunal nämnd inom stiftssamfälligheten och utses av stiftsfullmäktige. Egendomsnämnderna övertar i allt väsentligt stiftsnämndernas och boställsnämndernas uppgifter och befogenheter.

Enligt 8 kap. 5 5 regeringsformen (jämfört med punkt 13 övergångsbe- stämmelserna) skall föreskrifter om de kyrkliga kommunernas befogenhe- ter och åligganden ges i lag. Det innebär att vissa frågor som nu finns i förordningen om förvaltning av kyrkligjord tas in i den nya lagen. Så måste ske ifråga om de befogenheter som egendomsnämnderna tar över från stiftsnämnderna och boställsnämnderna. Föreskrifter om vad egendoms- nämndens åligganden enligt lagen mera i detalj skall innebära får dock gesi förordning.

Den nya lagen innebär vidare att beslutanderätten i vissa ärenden röran- de den kyrkligajorden har decentraliserats och att rätten att överklaga har begränsats.

Vid tillämpningen av den nya lagen kan på vanligt sätt ledning sökas i förarbetena till 1970 års lag. i den mån någon ändring i sak inte har ägt rum (jfr prop. 1970: 168. 1975/76: 37. 1982/83: 152 och 1986/87: 13).

Definitioner m. m.

l & Kyrklig jord är sådan fast egendom eller tomträtt

l. vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminis- teri visst pastorat (löneboställe),

2. där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller komminister (prästgård).

3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov (försam- lingskyrkas fastighet).

4. som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i dessa pastorat (prijstlöndondsfastighet).

5. vars avkastning tillförs kyrkofonden (kyrkofonds/Ztstighet),

6. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov (domkyrkasfanig- hel). eller

• Sida 213
•  Original

7. där tjänstebostad är anvisad åt en biskop (biskopsgårdl. Om tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir denna löneboställe.

Vid tillämpning av 21 och 23 åå skall även sådan fast egendom på vilken en församlingskyrka eller domkyrka av stiftelsekaraktär är uppförd anses som församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas fastighet.

Paragrafen motsvarar 1 och 2 5.6 1970 års lag.

Zä Bestämmelser i lag eller annan författning om fast egendom eller tomträtt som tillhör staten tillämpas inte på kyrkligjord.

Paragrafen motsvarar 3 & 1970 års lag.

3 5 Vad som enligt lag eller annan författning åligger fastighetsägare skall fullgöras av den som förvaltar den kyrkliga jorden.

Den som förvaltar den kyrkliga jorden företräder denna om annat inte sägs i denna lag.

Paragrafen motsvarar delvis 4 och 9 åå 1970 års lag.

Av bestämmelserna i andra stycket framgår att, om annat inte sägs. den som förvaltar jorden också företräder denna. Exempel på att annan än förvaltaren företräder den kyrkliga jorden finns i 13. 16 och 17 5.5.

Egendomsnämnden

4 5 I varje stiftssamfällighet skall det finnas en egendomsnämnd. Nämn- den skall ha hand om de uppgifter i fråga om kyrklig jord inom stiftet som ankommer på nämnden enligt denna lag eller bestämmelser som har med- delats med stöd av lagen.

Paragrafen är ny och innehåller föreskrifter om egendomsnämnden. Be- träffande skälen. se den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.1). Bestämmel- ser om specialreglerade nämnder på det kyrkokommunala området finns i 7 kap. 18 å den nya församlingslagen.

5 & Ledamöter och suppleanter i egendomsnämnden väljs av stiftsfull- mäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock inte vara mindre än fem. Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet ledamöter.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Paragrafen är ny. Bestämmelsen i_)?')'r.ttu stycket överensstämmer i princip med vad som gäller för kyrkoråd i församling enligt 7 kap. 4 5 den nya församlingslagen. Av andra stycket framgår att valet till egendomsnämnden under vissa förutsättningar skall vara proportionellt. Dessa förutsättningar framgår av 6 kap. 23 äjämfört med 2 kap. 23 å den nya församlingslagen. Om förfa- randet vid proportionellt val samt om ordningen för suppleanternas tjänst-

• Sida 214
•  Original

göring då sådant val ägt rum finns bestämmelser i lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting. kommunfullmäktige m.m. (ändrad senast 1979: 416).

65 Följande bestämmelser i församlingslagen (1988:000) tillämpas på egendomsnämnden: 7 kap. 8 5 om rätt till ledighet för uppdraget, 7 kap. 10 .5 om ordförandeskapet, 7 kap. 11 .5 om sammanträden. 7 kap. 12 få om suppleanternas tjänstgöring, 7 kap. 13 (5 första stycket om bcslutförhet. 7 kap. 14 5 om val av särskild avdelning samt krav på beslut och protokoll. 7 kap. 15 5 om mottagande av framställningar m.m.. 7 kap. 17 5 om reglemente, 7 kap. 21 5 om förvaring av arkivhandlingar, 7 kap. 22 & första stycket om ersättning till ledamöter och suppleanter, 9 kap. 4 (5 om valbarhet, 9 kap. 5 & om valperiodens längd. Därvid skall följande gälla.

]. Bestämmelserna om stiftsstyrelsen skall avse egendomsnämnden.

2. Bestämmelserna om församlingen. kyrkofullmäktige och kyrkostäm- man skall avse stiftssamfälligheten och stiftsfullmäktige.

3. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får beslu- ta att egendomsnämndens protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv.

Genom hänvisningar i denna paragraf har vissa bestämmelser i 7 och 9 kap. den nya församlingslagen gjorts tillämpliga på egendomsnämnden.

Egendomsnämnden är en s.k. specialreglerad nämnd vars beslut enligt denna lag får överklagas förvaltningsvägcn. I sådana ärenden gäller för- valtningslagens (1986: 223) bestämmelser ' om bl.a. handläggningen av ärenden, tolk, ombud och biträde samtjäv.

De specialreglerade uppgifter som har lagts på egendomsnämnden förut- sätter normalt en särskild kompetens och insikt hos nämndens ledamöter. Någon bestämmelse som med hänsyn till detta skulle begränsa valbarheten och behörigheten för uppdraget i förhållande till vad som gäller för övriga kyrkokommunala organ har. som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.1). dock inte funnits lämplig eller påkallad.

Förvaltningen

Allmänna bestämntelser

7 &” Pastoratet skall förvalta löneboställen och församlingskyrkors fastig- heter, med undantag av tillhörande skog. samt prästgårdar.

Församlingen skall förvalta skogen på församlingskyrkas fastigheter. Egendomsnämnden skall förvalta prästlönefondsfastigheter, domkyrkas fastigheter och biskopsgården samt skogen på löneboställen. Lunds dom- kyrkas fastigheter skall dock förvaltas av ett särskilt domkyrkoråd enligt bestämmmelser som regeringen meddelar.

Kammarkollegiet skall förvalta kyrkofondsfastigheter. Egendomsnämn-

• Sida 215
•  Original

den skall dock förvalta en kyrkofondsfastighet. om kammarkollegiet beslu- tar att överlämna förvaltningen av fastigheten åt nämnden. Kammarkolle- giet kan också överlämna förvaltningen åt någon annan förvaltare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan av den som förvaltar den kyrkliga jorden besluta att denna skall förvaltas på annat sätt.

Paragrafen motsvarar delvis 9 och 32 åå 1970 års lag.

Bestämmelsen iförsta stycket är en följd av att ansvaret för mera betungande ekonomiska församlingsangelägcnheter fortsättningsvis skall vila lägst pä pastoratsnivån. Det blir därmed även en angelägenhet för pastoraten att förvalta församlingskyrkornas fastigheter. Se vidare skälen i den allmänna motiveringen (avsnitten 3.1.1 och 3.7.3).

Av andra stycket framgår att förvaltningen av den skog som finns på en församlingskyrkas fastighet skall skötas av församlingen. Detta är nytt i förhållanden till det remitterade förslaget som innebar att egendomsnämn- den skulle ta över förvaltningen från församlingarna. Ändringen är föran- ledd av vad kyrkomötet har anfört i sitt yttrande (mot. 1987: 9. KO 5 avsnitt 3.5.3). De närmare skälen för ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7.3).

I tredje stycket anges de förvaltningsuppgifter som egendomsnämnden skall ha. Föreskrifter om förvaltningen av Lunds domkyrkas fastigheter finns f. n. utfärdade av Kungl. Maj:t i ett brev den 29 oktober 1971 till domkapitlet i Lund med bestämmelser om förvaltningen av Lunds dom- kyrka och domkyrkans egendom. Bestämmelsen innebär inte någon änd- ring i sak av denna särreglcring.

I fjärde stycket anges kammarkollegiet som förvaltare av kyrkofondsfas- tigheterna. Kollegiet har dock möjlighet att överlämna förvaltningsuppgif- terna åt en egendomsnämnd eller åt någon annan förvaltare. Egendoms— nämnden är skyldig att utföra ett sådant förvaltningsuppdrag. Kammarkol- legiet kan inom ramen för förvaltningsuppdraget ge de anvisningar för förvaltningen som erfordras.

Bestämmelsen ifemte stycket innebär ingen förändring i förhållande till 1970 års lag.

Särskilda bestämmelser om prästgårdar och biskopsgårdar

85 Vid förvaltningen av prästgårdar och biskopsgårdar skall naturvår— dens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning. Egendomsnämnden får meddela bestämmelser för vården och använd- ningen av prästgårdar som utgör en särpräglad miljö. Detsamma gäller sådana byggnader på prästgårdar som har ett särskilt värde som exempel på en viss tids byggnadsskick. Vad som sägs om prästgård i första och andra styckena skall även gälla vid förvaltningen av ett löneboställe. som tidigare har varit prästgård.

Första och andra styckena i paragrafen motsvarar 6 och 10 55% 1971 års förordning om förvaltning av kyrklig jord. Egendomsnämnden skall enligt 20 & utöva tillsynen över den kyrkliga

• Sida 216
•  Original

jorden. I andra stycket ges egendomsnämnden möjlighet att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser för vården och användningen av en präst- gård eller, med stöd av tredje stycket: ett löneboställe som tidigare har varit prästgård. Egendomsnämnden bör i dessa fall lämpligen samråda med bl. a. n'ksantikvarieämbetet.

9 5 Har ett pastorat enligt 48 å prästanställningslagen (1988: 000) anvisat kyrkoherden eller en komminister tjänstebostad på en prästgård. skall pas- toratet anordna prästgården.

Pastoratet skall underhålla prästgården och vid behov bygga nya hus på den. Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, om detta inte enligt före- skrifter som regeringen meddelar eller enligt avtal skall ankomma på innehavaren av tjänstebostaden.

Paragrafens bestämmelser motsvarar 11 å 1970 års lag. Bestämmelser om tjänstebostäder finns i den nya prästanställningslagen.

10 å Egendomsnämnden skall svara för löpande underhåll, skötsel och uppvärmning av biskopsgården, om detta inte enligt avtal skall ankomma på någon annan. Behöver husen på biskopsgården byggas om eller en ny biskopsgård byggas, skall egendomsnämnden föreslå det hos regeringen. För biskopsgården i Lunds stift gäller dock de bestämmelser som regering- en meddelar.

Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. kammarkollegiet får meddela närmare föreskrifter om hur egendomsnämndens åligganden en- ligt första stycket skall utföras.

Bestämmelserna motsvarar delvis ll—13 åå 1971 års förordning om för- valtning av kyrklig jord.

Regleringen innebär inte någon ändring beträffande kyrkofondens eko- nomiska ansvar för biskopsgårdarna.

Föreskrifter om stiftsnämndernas åligganden när det gäller förvaltningen av biskopsgårdar finns enligt gällande ordning intagna i cirkuläret (1937: 219) angående biskopsgårds förvaltning m.m. Dessa uppgifter skall i enlighet med vad som sägs i 7 å i fortsättningen som huvudregel fullgöras av egendomsnämnden. Åliggandet för egendomsnämnden att svara för löpande underhåll och skötsel av biskopens bostad skall med hänsyn till regeringsformens regler om normgivningsmakten ges i lag.

Det kan beträffande några stift. såsom bl.a. beträffande Lunds stift, finnas skäl för att bestämma annorlunda om uppgifternas fullgörande (jfr även 27 å). I Visby stift hyr för närvarande staten biskopsgården av pasto- ratet, som har uppfört den som en kombinerad prästgård och biskopsgård på den tid då biskopen också var kyrkoherde i Visby pastorat. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, kammarkollegiet kan därför med stöd av bestämmelsen i andra stycket meddela sådana undantag från den i lagen angivna huvudregeln.

Särskilda bestt'itntnelser om annan kyrklig jord

llå Förvaltningen av löneboställen. församlingskyrkors fastigheter,

• Sida 217
•  Original

prästlönefondsfastigheter, domkyrkors fastigheter och kyrkofondsfastig- heter skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga tas tillvara på ekonomiskt bästa sätt. Naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

Bestämmelsen motsvarar 14 å 1970 års lag.

12 5 Ett pastorat får endast efter medgivande av egendomsnämnden före- ta en mera omfattande värdebeständig rationalisering med avseende på ett löneboställes jordbruk. Detsamma gäller i fråga om nybyggnad eller vä- sentlig ombyggnad av hus på ett löneboställesjordbruk.

Innan egendomsnämnden avgör en fråga om sådant medgivande. skall nämnden begära in yttrande från Iantbruksnämnden och bereda -kommu- nen där egendomen finns tillfälle att yttra sig. om det inte är obehövligt.

Bestämmelsen motsvarar 57 å 197] års förordning om förvaltning av kyrk- lig jord.

Med uttrycket "väsentlig ombyggnad av hus" iförsta stycket får förstås såväl en större ombyggnad som en ombyggnad vilken på ett mera ingripan- de sätt förändrar förutsättningarna för byggnadens användning.

I andra stycket föreskrivs en viss skyldighet för egendomsnämnden att samråda med Iantbruksnämnden och den borgerliga kommunen i ärenden om medgivande till de åtgärder som avses i paragrafen. Vid prövningen av tillstånd enligt paragrafen bör begreppet "värdebeständig rationalisering" inte tolkas alltför strängt. så att pastoratens handlingsfrihet i onödan be- gränsas när det när det gäller att åstadkomma nödvändiga rationaliserings- åtgärder i syfte att tillgodose kravet på att den kyrkliga jordens avkast- ningsförmåga tas tillvara på ekonomiskt bästa sätt.

13 & När ett löneboställe eller en församlingskyrkas fastighet skall upplå- tas på jordbruksarrende. skall egendomsnämnden bestämma villkoren för upplåtelsen. När en arrendenämnd eller en domstol handlägger frågor om sådana villkor företräds den kyrkliga jorden av egendomsnämnden.

Paragrafen motsvarari huvudsak 15 å 1970 års lag.

Egendomsnämnden tar med stöd av bestämmelsen över stiftsnämnder- nas och boställsnämndernas nuvarande uppgifter att bestämma arren- devillkor även för sådan jordbruksegendom som nämnden inte förvaltar. Egendomsnämnden företräder även denna kyrkliga jord inför arrende- nämnd eller domstol när fråga är om vilka villkor förjordbruksarrende som skall gälla. Bestämmelsen gäller dock inte kyrkofondsfastigheter och Lunds domkyrkas fastigheter. Motsatsvis framgår vidare att. liksom nu gäller. förvaltaren av den kyrkliga jorden själv avgör villkoren för andra upplåtelser på arrende än jordbruksarrende.

14 5 Rätt till jakt på kyrklig jord upplåts av den som förvaltar egendo- men, om inte annat följer av andra stycket.

Egendomsnämnden upplåter rätt till jakt på ett löneboställe. om nämn- den förvaltar skogen på fastigheten. Pastoratet får dock med egendoms- nämndens medgivande besluta om upplåtelse i fråga om sådan mark som

• Sida 218
•  Original

inte är skogsmark och som ligger avskilt i förhållande till 'skogen. Sådant medgivande får inte lämnas om det med hänsyn till jaktvårdcn finns skäl för gemensam upplåtelse.

15 5 Rätt till fiske i vatten som hör till kyrkligjord upplåts av förvaltaren. Pastoratet upplåter dock rätt till fiske i vatten som hör till ett löneboställe eller en församlingskyrkas fastighet.

Paragraferna motsvarar 16å 1970 års lag samt 21 och 22 åå 197l års förordning om förvaltning av kyrkligjord.

165 Egendomsnämnden skall företräda kyrklig jord med undantag för kyrkofondsfastigheter i ärenden om upplåtelse av följande rättigheter:

1. nyttjanderätt till mark för församlingsändamål, kommunalt behov. bostadsbebyggelse. industri eller annat liknande ändamål,

2. tomträtt,

3. rätt till annan naturtillgång än vattenkraft.

4. servitut. , Detsamma gäller ärenden som rör ledningsrätt eller vägrätt samt. om regeringen inte föreskriver att annan myndighet skall företräda den kyrkli- gajorden. ärenden som rör byggnadsminnen. naturvårdsområden. naturre- servat. naturminnen eller bestämmelser till skydd för djurlivet.

Bestämmelserna motsvarar 17 å och 18 å andra stycket 1970 års lag.

175 Kammarkollegiet skall företräda kyrklig jord i ärenden som rör upplåtelse av rätt till vattenkraft.

Bestämmelsen motsvarar 18 å första stycket 1970 års lag.

18 9" En dispositionsändring. som inte avser sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 16 eller 17 å. skall i fråga om löneboställe prövas av egendomsnämnden och för annan kyrklig jord av den som förvaltar egendomen. Föranleds ändringen av att ett självständigt jordbruk inte längre är bärkraftigt eller kan ändringen leda till att ett sådantjordbruk inte kan bestå. skall frågan alltid prövas av egendomsnämnden.

Bestämmelserna motsvarar 19 å 1970 års lag. Egendomsnämnden har en- ligt bestämmelsen tagit över de befogenheter som tidigare har legat på stiftsnämnden respektive boställsnämnderna.

19 & Den vinst eller förlust som uppkommer vid förvaltningen av prästlö- nefondsfastigheter skall egendomsnämnden fördela på pastoraten i förhål- lande till deras andelar i fastigheterna. Detsamma gäller för vinst eller förlust vid förvaltningen av skogen på löneboställena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur andelarna skall beräknas.

Paragrafen motsvarar 21 å 1970 års lag. De uppgifter som tidigare legat på stiftsnämnderna har emellertid förts över till egendomsnämnderna. Av bestämmelserna i iförsta stycket framgår motsatsvis att vinst eller förlust på förvaltningen av skogen på en församlingskyrkas fastighet eller en

• Sida 219
•  Original

kyrkofondeastighet, som förvaltas av egendomsnämnden. skall redovisas separat direkt till det berörda pastoratet respektive kammarkollegiet. Re- geringen har redan enligt nuvarande ordning i några fall medgett att för- samlingskyrkas fastighetsfond fått placera sina medel i en prästlönefonds- fastighet. I dessa fall skall församlingskyrkans andel i fastighetens avkast- ning redovisas till vederbörande pastorat, som har att fördela medlen för församlingskyrkans behov.

] andra stycket har införts en möjlighet för regeringen att låta en myndig— het under regeringen meddela de — relativt detaljerade och omfattande — föreskrifter som behövs för bestämmande av pastoratens andelar i prästlö- nefondsfastigheter och i skogen på löneboställena.

Tillsynen över förvaltningen

20 & Egendomsnämnden skall ha tillsyn över sådan förvaltning av kyrklig jord som pastoraten och församlingarna enligt 7 å första och andra stycke- na har hand om. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer får dock i enskilda fall besluta att sådan egendom inte skall stå under nämndens tillsyn.

Den uppsikt över pastoratens och församlingarnas förvaltning av kyrklig jord som-enligt 22 å 1970 års lag har ankommit på stifts- och boställsnämn- derna skall enligt bestämmelserna i stället ankomma på egendomsnämn- den. Nämnden har dock inte möjlighet att inom ramen för sin tillsyn meddela förelägganden eller förbud. Förvaltningen av Lunds domkyrkas egenodm skall alltjämt has om hand av det särskilda domkyrkorådet. Mitt förslag innebär att egendomsnämnden inte får tillsyn över den förvaltning- en.

Enligt 23 å 1970 års lag kan regeringen bl.a. föreskriva att förvaltningen av viss egendom inte skall stå under uppsikt. Nu ges regeringen möjlighe- ten att delegera sådana beslut till en myndighet under regeringen.

Försäljning eller byte av kyrklig jord

21 & Försäljning eller byte av kyrklig jord får ske

[. för att tillgodose bostadsbehovet i orten.

2. för att bilda lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk.

3. för att främja annat syfte liknande det som avses i 1 eller 2.

4. för att tillgodose ändamål som avses i 2 kap. cxpropriationslagen (1972: 719). eller '

5. när jorden på grund av särskilda omständigheter inte lämpligen bör behållas för sitt ändamål.

Kyrklig jord får endast överlåtas om det kan ske utan olägenhet för det allmänna och om det sker mot ersättning som, om annat inte föreskrivs särskilt. motsvarar fastighetens marknadsvärde.

Om det finns särskilda skäl får sådan överlåtelse av kyrkligjord ske som medför att denna blir kyrkligjord av annat slag.

Paragrafcns första stycke motsvarar i huvudsak 24 å första stycket 1970 års lag. En tillämpning av bestämmelsen ipankt 5 kan bl. a. bli aktuell när

• Sida 220
•  Original

rent ekonomiska överväganden ger anledning därtill. Om kyrklig jord under längre tidsrymd gett läg avkastning och någon förbättring i detta avseende inte ens på lång sikt är att vänta kan det finnas anledning att ge ett sådant tillstånd som avses i bestämmelsen. En förutsättning för detta är dock att väsentligt bättre avkastning skulle kunna uppnås om jordens värde placerades i andra förmögenhetstillgångar. Denna tillämpning av punkten 5 bör inte öppna en väg för icke värdebeständiga placeringar. utan endast utgöra ett nödvändigt komplement att på bästa sätt trygga en sund och långsiktig avkastning av kapitalet. Kyrkokommittén hade föreslagit att en ny bestämmelse skulle införas i paragrafen. med innebörd att kyrklig jord även skulle kunna överlåtas när jordens avkastning inte svarar mot vad som skulle kunna erhållas om dess värde placerades i andra förmögen- hetstillgångar. Med den här redovisade tillämpningen av bestämmelsernai paragrafen framstår den av kyrkokommittén föreslagna nya bestämmelsen inte som behövlig. En sådan bestämmelse skulle därtill kunna visa sig svår att tillämpa i praktiken.

I andra stycket har uttrycket "marknadsvärde" fått ersätta "värde med hänsyn till ortens pris och fastighetens avkastning". Bedömningen av en fastighets värde bör vara densamma som i annan lagstiftning. Här kan nämnas 4 kap. 1 å expropriationslagen (1972: 719. ändrad senast 1983: 659) och 5 kap. fastighetstaxeringslagen (1979: 1152, ändrad senast 1985: 1300) samt även jordförvärvslagen (1979: 230. ändrad senast 1982: 630).

22 å Frågor enligt 21 å skall prövas av kammarkollegiet eller egendoms- nämnden enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Bestämmelsen motsvarar 25 å 1970 års lag. Enligt paragrafen ankommer på kammarkollegiet eller egendomsnämnden prövningen av frågor enligt 21 å. Regeringen kommer således i fortsättningen inte att ta befattning med dessa förvaltningsärenden annat än vid vissa överklaganden av kammar— kollegiets beslut. Det skall däremot vara regeringens uppgift att i förord- ning närmare bestämma i vilka fall kammarkollegiet respektive egendoms- nämnden skall få besluta i dessa ärenden.

Om prästlönefonder m. m.

23 & Ersättning för kyrklig jord på grund av försäljning. expropriation. upplåtelse av naturtillgång eller liknande skall fonderas. Avkastningen skall användas för samma ändamål som jorden har varit avsedd för.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket skall ersättning som härrör från löneboställe eller prästlönefondsfastighet användas till betalning av sådant lån ur kyrkofonden som upptagits för lönebostället eller prästlöne- fondsfastigheten.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att fondera medel. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens be- stämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Paragrafen handlar om skyldigheten att fondera medel som i vissa fall erhålls som ersättning för kyrkligjord. Regeringen meddelar f. n. med stöd

|») ru

• Sida 221
•  Original

av 81 -—85 åå 1971 års förordning om förvaltning av kyrkligjord bestämmel- ser om undantag från denna skyldighet. Bestämmelserna innebär i vissa fall att regeringen i förordningen generellt bestämt att ersättning av visst slag skall användas för Särskilt ändamål och i andra fall att stiftsnämnden eller ånnan myndighet fått befogenhet att under vissa angivna förutsätt- ningar medge undantag frän fonderingsskyldigheten. [ den utsträckning bestämmelserna anger kyrkokommunala befogenheter eller åligganden måste de med hänsyn till regeringsformens regler om normgivningsmakten ges i lag. Vissa bestämmelser i förordningen har därför flyttats över till denna paragraf.

Första stycket motsvarar 26 å första stycket 1970 års lag. Andra stycket motsvarar 82 åförsta stycket och 83 å 1971 års förordning om förvaltning av kyrklig jord. Ersättning som härrör från ett löneboställe eller en prästlönefondsfastighet skall användas till betalning av sådant län ur kyrkofonden som har upptagits för fastigheten. Bortsett från denna ovillkorliga skyldighet beträffande användandet av ersättning som härrör från ett löneboställe eller en prästlönefondsfastighet får. som framgår av bestämmelsen i tredje stycket. kammarkollegiet eller egendomsnämnden medge undantag från Skyldigheten att fondera medel enligt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen.

Riksdagen beslöt under våren 1987 (jfr prop. 1986/87: 13. KrU 8, rskr. 113) att i 26å 1970 års lag införa ett nytt stycke med innehåll att ett pastorat, efter medgivande av stiftsnämnden. får använda medel som har erhållits på grund av försäljning av en prästgård eller av ett löneboställe som varit prästgård. till att anordna ny prästgård. ny bostad åt en präst eller nya expeditionslokaler. Bestämmelsen. som inte kan anses vara av grundläggande karaktär. har inte införts i den nya lagen. Med den utform- ning tredje stycket fått torde en bestämmelse med samma sakliga innehåll kunna ges i förordning.

24 å Ersättning som skall fonderas enligt 23 å och som kommer från ett löneboställe eller en prästgård skall utgöra prästlönefond för pastoratet. Även annan fond vars avkastning är avsedd för avlöning åt en kyrkoherde eller komminister utgör prästlönefond.

Prästlönefonderna skall förvaltas av pastoraten. De skall göras räntebä- rande på samma sätt som föreskrivs om omyndigs medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgångar används på annat sätt. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Av medel ur prästlönefonder från flera pastorat får prästlönejordsfond bildas för inköp av prästlönefondsfastigheter. Prästlönejordsfonderna skall förvaltas av egendomsnämnderna. '

Paragrafen motsvarar de tre första styckena i 27 å 1970 års lag. Egendoms- nämnderna övertar dock de uppgifter beträffande prästlönefonder och prästlönejordsfonder som enligt gällande ordning ankommer på stifts- nämnderna.

25 å Ersättning som skall fonderas enligt 23 å och som kommer från en prästlönefondsfastighet får behållas i en prästlönejordsfond i stiftet och

• Sida 222
•  Original

användas till köp av fast egendom. om det kan antas att köp kan komma till stånd inom en nära framtid. Bestämmelser om sådant köp finns i 28 å.

[ annat fall än som avses i första stycket skall sådan ersättning som anges där tillföras pastoratens prästlönefonder i förhållande till pastoratens andelar i fastigheten.

Bestämmelsen motsvarar 92 å 1971 års förordning om förvaltning av kyrk- lig jord och reglerar bl.a. användandet av ersättning som härrör från prästlönefondsfastighet. Bestämmelsen har med hänsyn till regeringsfor— mens normgivningsregler förts över till lagen.

26 g” Ersättning som skall fonderas enligt 23 å och som kommer från en församlingskyrkas eller en domkyrkas fastighet utgör fastighetsfond för församlingskyrkan respektive domkyrkan.

Ersättning som skall fonderas enligt 23 å och som kommer från biskops- gården i Lunds stift skall tillföras fastighetsfonden för Lunds domkyrka.

Församlingskyrkas fastighetsfond förvaltas av pastoratet. Domkyrkas fastighetsfond förvaltas av den som förvaltar domkyrkan.

En församlingskyrkas eller domkyrkas fastighetsfond skall göras ränte- bärande på samma sätt som föreskrivs orn omyndigas medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgångar används på annat sätt. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Paragrafen motsvarar i 93 å första och andra styckena. 94 å andra och tredje styckena samt 95 å l97l års förordning om förvaltning av kyrklig jord. Bestämmelserna har av de skäl som anges vid 23 å tagits in i lagen.

l paragrafens tredje stycke föreskrivs att församlingskyrkas fastighets- fond skall förvaltas av pastoratet i stället för som hittills av församlingen. Ändringen beror av att pastoraten i framtiden skall förvalta församlings— kyrkas fastighet, med undantag för fastighetens skog. Pastoraten skall även svara för vård och underhåll av församlingskyrkas byggnader och fasta inventarier. Pastoraten skall med hänsyn till ändamålet för försam- lingskyrkas fastighetsfond särredovisa fondens medel i förhållande till pastoratets ekonomiska förvaltning i övrigt.

Avjjärdc stycket framgår att församlingskyrkas eller domkyrkas fastig- hetsfond skall göras räntebärande på samma sätt som föreskrivs om omyn- digas medel. Kammarkollegiet eller egendomsnämnden får också meddela undantag från denna regel enligt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen.

27 å Ersättning som avses i 23 å och som kommer från en kyrkofondsfas- tighet eller från annan biskopsgård än biskopsgårdarna i Lunds och Visby stift skall tillföras, kyrkofonden.

Denna paragraf motsvarar delvis 96 å första punkten l97l års förordning om förvaltning av kyrklig jord. Bestämmelsen innebär beträffande bi- skOpsgård ett åliggande för egendomsnämnden och har därför tagits in i lagen. Beträffande biskopsgården i Visby stift hänvisas till vad som sägs i kommentaren till 10 å.

• Sida 223
•  Original

Köp av fast egendom eller tomträtt 28 å Kammarkollegiet eller egendomsnämnden skall enligt bestämmelser som regeringen meddelar pröva frågor om köp av fast egendom eller tomträtt för medel ur prästlönefond. prästlönejordsfond eller församlings- kyrkas fastighetsfond samt frågor om ur vilka prästlönefonder medel skall tillskjutas till prästlönejordsfond.

Paragrafen motsvarar delvis 97 å 1971 års förordning om förvaltning av kyrklig jord. Till skillnad mot nu gällande ordning kommer regeringen inte att pröva sådana ärenden som avses i paragrafen annat än efter överkla- gande av kammarkollegiets beslut. Regeringen skall närmare bestämma i vilka fall kammarkollegiet respektive egendomsnämnden skall få besluta i ärenden enligt paragrafen.

Överklagande m. m.

29 å Pastoratets och egendomsnämndens beslut enligt denna lag får över- klagas hos kammarkollegiet. Egendomsnämndens beslut enligt 13 å får endast överklagas av den som förvaltar egendomen.

Kammarkollegiet får överlämna ett ärende till regeringens avgörande. om kollegiet anser att särskilda skäl motiverar det. Kammarkollegiet skall då bifoga eget yttrande i ärendet.

Kammarkollegiets beslut i en dit överklagad fråga får inte överklagas. I övrigt får kammarkollegiets beslut med undantag av beslut enligt 7 å fjärde stycket överklagas hos regeringen.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 31 å 1970 års lag.

Pastoratcts och egendomsnämndens beslut får enligtförsta stycket över- klagas till kammarkollegiet.

Beslut om arrendevillkor meddelas enligt gällande ordning av boställs- nämnderna och får överklagas endast av egendomens förvaltare.

Stiftsnämndens beslut i anledning av sådant överklagande kan i sin tur inte överklagas. Då det nu blir egendomsnämnden som tar över boställs- nämndernas uppgifter att bestämma arrendevillkoren börjordens förvalta- re också i fortsättningen kunna överklaga besluten. Hittills har gällt att sådana beslut om fördelning av vinst eller förlust som avses i l9å har kunnat överklagas till kammarrätten. Detta gäller inte i fortsättningen.

Kammarkollegiet får enligt andra stycket en möjlighet att överlämna ett ärende till regeringens avgörande om kollegiet anser att särskilda skäl motiverar det. Sådana särskilda skäl kan vara att det behövs ett vägledan- dc avgörande eller ett politiskt grundat ställningstagande.

Kammarkollegiets egna beslut enligt lagen får enligt tredje stycket lik- som hittills överklagas till regeringen. I enlighet med den s.k. tvåinstans- principen får dock talan inte föras mot kollegiets beslut i ärenden som överklagas dit.

Paragrafen har utformats med hänsyn till terminologin i förvaltningsla- gen.

På förslag av kyrkomötet (KL [9871 5 avsnitt 3.5.4) har vissa redaktionel- la ändringar gjorts i paragrafen.

• Sida 224
•  Original

1. Denna lag träder-i kraft den 1 juli 1989, då lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord skall upphöra att gälla.

2. Stiftsfullmäktige skall före utgången av juni 1989 välja ledamöter i egendomsnämnden. Valet gäller från och med den 1 juli 1989 till dess stiftsfullmäktige förrättar nytt val under nästa valperiod.

3. Räkenskapsåret för egendomsnämndens förvaltning under dess första verksamhetsår skall utgöras av tiden den ljuli — den 31 december 1989.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Punkt ]

Lagen föreslås trädai kraft den ljuli 1989.

Av allmänna regler följer att de ärenden som stiftsnämnderna och bo- ställsnämnderna inte avgjort då den nya lagen träder i kraft skall lämnas över till egendomsnämnden.

Punkt 2

I punkten föreskrivs att stiftsfullmäktige före utgången avjuni 1989 skall välja ledamöter och suppleanter i egendomsnämnden samt att valet gäller från och med lagens ikraftträdande till dess att nytt val förrättas under nästa valperiod. Genom att lagen träder i kraft först vid halvårsskiftet år 1989 blir den första mandatperioden förkortad.

Punkt 3

Stiftsstyrelsen och de s. k. fakultativa nämnderna inom stiftssamfällighe— ten kommer att ha ett räkenskapsår som motsvarar kalenderåret. Stifts- nämndernas räkenskapsår för förvaltningen avprästlönefondsfastigheter och skogen på löneboställena utgör enligt 42 å 1971 års förordning om förvaltning av kyrkligjord tiden från och med den ljuli till och med den 30 juni påföljande år. För att anpassa övergången av verksamheten från stiftsnämnderna till egendomsnämnderna ges i punkten en bestämmelse om ett första förkortat räkenskapsår för egendomsnämnderna.

6.7. Förslaget till prästanställningslag

Av punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen följer att grund- läggande föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. ] l l å lagen (1982:942) om svenska kyrkan (änd- rad senast l985: 868) finns bestämmelser om dels ett allmänt behörighets- villkor för präster. dels att regeringen utnämner ärkebiskop eller biskop.

När det gäller tillsättningen av tjänst som ärkebiskop eller biskop finns bestämmelseri lagen (1963: 633") om biskopsval (ändrad senast 19831400) och i biskopsvalsförordningen (1965: 486, ändrad senast 1977: 935).

Tillsättning av tjänster som ordinarie församlingspräst. dvs. kyrkoherde och komminister. regleras i lagen (1957: 577) om prästval (ändrad senast 1985: 1016) och i prästvalsförordningen (1958: 261. ändrad senast 1982: 1168).

• Sida 225
•  Original

För andra prästtjänster än de nu nämnda finns bestämmelser om tillsätt- Prop. 1987/88: 31 ningsförfarandet i olika regeringsförfattningar, bl. a. i förordningen (1965: 729) med vissa bestämmelser om anställning som präst (omtryckt 1976: 1045. ändrad senast 1987: 553). I denna finns föreskrifter som även rör tillsättningen av de tidigare nämnda prästtjänsterna. Förordningen innehåller vissa regler som tillhör det primära lagområdet. Genom lagen (1976: 610) med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som präst i svenska kyrkan, har dock regeringen fått rätt att utfärda bestämmel- ser i dessa avseenden. så länge regleringen i förordningen finns kvar.

Den nya prästanställningslagen omfattar bl. a. grundläggande föreskrif- ter om statligt reglerade prästtjänster i svenska kyrkan, också biskopstjän- sterna. Den reglerar den prästerliga tjänsteorganisationen i stift och pa- storat samt förfarandet vid tillsättning av prästtjänster. Sålunda innehåller lagen bestämmelser om inrättande av prästtjänster och om hur sådana tjänster tillsätts, om behörighet och befordringsgrunder samt om anställ- ningsformer m. m. 1 lagen har även tagits in föreskrifter om disciplinansvar. avskedande m.m. med avseende på präster.

Lagen innehåller också bestämmelser om viss ekonomisk reglering när en präst har tjänstgöring delad mellan olika pastorat eller mellan stiftet och ett pastorat. Vidare har vissa regler om tjänstebostäder för präster tagits in i lagen.

I lagtekniskt hänseende har den nya lagen anpassats till de regler om tjänstetillsättning, disciplinansvar. avskedande m.m. som finns i lagen (1976: 600) om offentlig anställning (LOA, omtryckt 1986: 430, ändrad se- nast 1987: 521) och i den därtill anslutande anställningsförordningen (1965: 601; omtryckt 1984: 127, ändrad senast 1987: 552). Dessa gäller and- ra statligt reglerade tjänster än prästtjänster. Vidare har lagen anpassats till vissa grundläggande föreskrifter om anställningsformer i lagen (1982: 80) om anställningsskydd (ändrad senast 1984: 1008). _

Genom den nya lagen kan prästvalslagen och prästvalsförordningen upphävas.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 å Denna lag är tillämplig på biskopar och andra präster i svenska _ kyrkan som har anställning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter.

Avlöningsförmånerna i prästernas anställningar fastställs under medver- kan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (statligt reglerade anställningar).

Lagen är bara tillämplig på statligt reglerade prästtjänster inom svenska kyrkan. Den omfattar således inte de prästtjänster som t. ex. finns hos de olika nämnder som lyder under Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet.

Enligt första stycket tillämpas lagen på biskopar. därmed också på ärkebiskopen. Vidare tillämpas den på kyrkoherdar och komministrar i territoriella pastorat. Lagen är även tillämplig på prästeri stiftssamfällighe- ter. sålunda på stifts-. kontrakts- och pastorsadjunkter.

I”.) IQ Ul

• Sida 226
•  Original

I andra stycket slås fast att prästerna har statligt reglerade anställningar. För närvarande sluts kollektivavtal om lön m.m. för präster i svenska kyrkan av statens arbetsgivarverk (SAV). Detta sker med stöd av lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. (ställföreträdarlagcn, ändrad senast 1982: 101). För att SAV skall få företräda kommunen krävs enligt ställföreträdarlagcn att det i en särskild lag eller i ett beslut av riksdagen bestämts att de anställningsvillkor det gäller skall fastställas under medverkan av myndighet som regeringen bestämmer. SAVs nuvarande behörighet grundar sig på ett särskilt beslut av riksdagen (prop. 1967: 131, SU 134, rskr. 327).

Ställföreträdarlagen ger SAV också vissa andra befogenheter än att sluta kollektivavtal. bl.a. rätt att företräda den kyrkliga kommunen i tvist om ett kollektivavtal som SAV har slutit.

SAV bör även i fortsättningen sluta kollektivavtal om lön m.m. för präster.

Prästtjänsternas antal och fördelning 2 å Regeringen fastställer hur många statligt reglerade prästtjänster som får finnas inrättade i riket.

Svenska kyrkans centralstyrelse skall årligen besluta hur många präst- tjänster som får fmnas inrättade i varje stift.

Av första stycket framgår att regeringen avgör det totala antalet statligt reglerade prästtjänster som får finnas inrättade i riket.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4.4) anges hur fördelningen av prästtjänsterna mellan stiften skall gå till. Genom bestämmelsen i andra stycket åläggs svenska kyrkans centralstyrelse att varje år besluta om fördelningen av prästtjänsterna mellan stiften. Inget hindrar givetvis cen- tralstyrelsen att vid fördelningen underskrida den av regeringen fastställda totalramen. Bl. a. kan det behövas en reserv för särskilda behov.

Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.4) ifrågasätter om inte de beslut som centralstyrelsen skall fatta om prästtjänsternas fördelning är normgiv- ning och att hinder för detta då föreligger av konstitutionella skäl. Det är enligt kyrkomötet fråga om beslut som har viss generell räckvidd och som är bindande för stiftsstyrelsen och pastoraten. Som en jämförelse nämns att domkapitlens beslut om t.ex. kollekter och gudstjänsthållningen i för- samlingarna har ansetts som normgivning.

Som jag ser saken har centralstyrelsens beslut om hur många prästtjäns- ter som får finnas i varje stift karaktär av beslut om resursfördelning i konkreta fall. Sådana beslut kan enligt regeringsformen inte meddelas i form av normgivning utan bara som förvaltningsbeslut.

Pastoratstjänster

3 å I varje pastorat skall det finnas en tjänst som kyrkoherde. I det pastorat där stiftets domkyrka är belägen skall det i stället finnas en tjänst som domprost. om inte regeringen bestämmer annat. Domprosten är kyr- koherde i pastoratet.

I ett pastorat får det också finnas tjänster som komminister.

• Sida 227
•  Original

Paragrafens första stycke gäller kyrkoherdetjänsterna. som det skall finnas en av i varje pastorat. Domprosten är kyrkoherde i det pastorat där stiftets domkyrka är belägen. ] varje stift finns en domkyrka. som är både stifts- kyrka och församlingskyrka. Därutöver finns domkyrkor i Kalmar och Mariestad, men dessa är inte stiftskyrkor utan församlingskyrkor. I Visby pastorat finns det inte någon tjänst som domprost. Därför föreskrivs att regeringen har möjlighet att göra undantag från regeln om att tjänst som domprost skall finnas i det pastorat där domkyrkan är belägen.

Tillsättning av pastoratstjänster

Tjänster som domprost

4 & Tjänster som domprost tillsätts av regeringen.

En tjänst som domprost söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och ge kyrkoråden i varje församling i pastoratet tillfälle att yttra sig över dessa.

Domkapitlet skall därefter med eget yttrande lämna över handlingarna avseende behöriga sökande till regeringen.

Paragrafens innebörd har kommenterats närmare i den allmänna motive- ringen (avsnitt 3.5.1)

Tjänster som kyrkoherde

5 & Första och andra gången av tre. när en tjänst som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat, tillsätts den i ett enförsamlingspastorat av kyrkorådet och i ett flerförsamlingspastorat av en tillsättningsnämnd. om inte annat följer av 10 eller 12 lå.

En tjänst som kyrkoherde söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med eget yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till kyrkorådet eller tillsättnings- nämnden.

Kyrkorådet eller tillsättningsnämnden skall underrätta stiftsstyrelsen om sina tillsättningsbeslut. 'När ett beslut har vunnit laga kraft. skall stiftsstyrelsen utfärda ett anställningsbevis för den som har fått tjänsten.

lförsta stycket ges regler om att i ett enförsamlingspastorat församlingens kyrkoråd tillsätter tjänsten som kyrkoherde då den första och andra gång- en av tre blir ledig. I ett flerförsamlingspastorat skall tjänsten tillsättas av en tillsättningsnämnd. Nämnden skall endast fullgöra vad som ankommer på församlingskyrkorådet i ett enförsamlingspastorat i fråga om prästtill- sättning. Närmare regler om nämnden finns i 7 5. När en tjänst som kyrkoherde i ett nybildat pastorat skall tillsättas första gången efter bildan- det. sker det självklart som en förstagångstillsättning enligt detta stycke. under förutsättning att den inte genom förflyttning enligt 10 5 skall tillsät- tas med en präst som redan har en tjänst som kyrkoherde i någon av de församlingar som ingår i det nybildade pastoratet.

Den s.k. tredjegångstillsättningen av en kyrkoherdetjänst regleras i 8 &. Av andra stycket framgår att tjänsten får tillsättas endast med en sökan- de som domkapitlet vid sin prövning funnit behörig. Till skillnad från

• Sida 228
•  Original

gällande ordning vid kyrkoherdeval upprättar domkapitlet således inte något förslag men bifogar ett eget yttrande om de olika sökandenas särskil- da förutsättningar för tjänsten. Se närmare om detta i den allmänna moti- veringen (avsnitt 3.5.1). Om färre än tre har sökt tjänsten finns det särskil- da bestämmelser i 6 å.

6 & Finns det inte tre behöriga sökande till en tjänst som kyrkoherde. får kyrkorådet eller tillsättningsnämnden tillsätta tjänsten eller lämna över tillsättningsärendet till domkapitlet. Domkapitlet får därvid tillsätta tjäns- ten eller besluta att tjänsten skall hållas vakant. om inte annat följer av 21 å tredje stycket.

Innehållet i paragrafen har behandlats närmare i den allmänna motivering- en (avsnitt 3.5.2).

7 5 I varje fierförsamlingspastorat skall det finnas en tillsättningsnämnd.

Kyrkorådet i varje församling i pastoratet väljer inom sig ledamöter i nämnden. Antalet ledamöter och hur många av dem som varje församlings- kyrkoråd skall utse bestäms genom överenskommelse mellan kyrkoråden. Varje kyrkoråd skall dock välja minst en ledamot. Om församlingarna inte kan enas avgörs frågan av stiftsstyrelsen. För ledamöterna i nämnden skall väljas lika många suppleanter.

Val av ledamöter och suppleanter i nämnden skall ske på samma sätt som val av ledamöter i församlingskyrkoråd. Om suppleanterna inte väljs proportionellt. skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Beträffande tillsättningsnämnden tillämpas i övrigt bestämmelserna om kyrkoråd i 7 kap. 8 å. 9 å. 10 å första stycket tredje meningen, 11—13 åå. 14 å andra stycket samt 21 och 22 åå församlingslagen (19881000).

Enligt andra stycket skall ledamöterna i tillsättningsnämnden utses av kyrkoråden i pastoratets församlingar. Kyrkorådet får inte välja ledamöter utanför rådet. Även den självskrivne ledamoten i kyrkorådet är valbar.

Bestämmelsen har utformats efter förebild från vad som i motsvarande delar gäller för gemensamt kyrkoråd. Det ligger i sakens natur att det totala antalet ledamöter och det antal varje församlingskyrkoråd skall utse be- stäms så att församlingskyrkoråden så långt som möjligt blir likvärdigt representerade i förhållande till antalet röstberättigade medlemmari varje församling. Varje kyrkoråd väljer inom sig lika många suppleanter som ledamöter.

Enligt tredje stycket skall ledamöterna och suppleanterna i nämnden väljas på samma sätt som gäller för ledamöter i församlingskyrkoråd. Detta regleras i den nya församlingslagen. Vid proportionellt val av suppleanter skall de inträda i den ordning som föreskrivs i lagen (1955: 138) om propor- tionellt valsätt inom landsting. kommunfullmäktige m.m. (ändrad senast l979:4l6). . .

Genom hänvisningar ifjärde stycket blir vissa bestämmelser om kyr- koråd i 7 kap. i den nya församlingslagen tillämpliga på tillsättningsnämn— den. Det gäller bestämmelserna om rätt' till ledighet för uppdraget (8 å"). valperiodens längd (.9 å). ordförandeskapet (10 å första stycket tredje me-

• Sida 229
•  Original

ningen). sammanträde ( 11 å), suppleanternas tjänstgöring (12 å), beslutför- het och jäv (13 å), besluts fattande och protokoll (14 å andra stycket). förvaring av arkivhandlingar (_21 å) och ersättning till ledamöter och sup- pleanter (22 å).

85 Var tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i ett pastorat tillsätts den av domkapitlet, om inte annat följer av 10 eller 12 å. Innan tjänsten tillsätts skall kyrkorådet i varje församling ges tillfälle att yttra sig över de behöriga sökandena. Domkapitlet skall underrätta stiftsstyrelsen om sina tillsättningsbeslut. När ett beslut har vunnit laga kraft. skall stiftsstyrelsen utfärda ett anställ- ningsbevis för den som har fått tjänsten.

Ordningen enligt denna paragraf motsvarar vad som enligt 4 5 prästvals- lagen gäller vid s. k. tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst.

Tjänster som komminister

9 & Tjänster som komminister tillsätts på det sätt som enligt 5 och 6 åå gäller vid tillsättning av tjänster som kyrkoherde.

Av paragrafen följer att en tjänst som komminister tillsätts av kyrkorådet eller tillsättningsnämnden.

Stiftsstyrelsen får dock tillsätta tjänsten genom förflyttning enligt 10 å. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillsätter dock enligt 12 å tjänster i icke-territoriella pastorat och i en samarbetskyrka.

Tillsättning av tjänster genom förflyttning7

10 5 En präst som innehar en tjänst som komminister får av stiftsstyrel- sen förflyttas till en annan sådan tjänst. Förflyttning får ske endast om den tjänst prästen innehar dras in ellernär det annars finns synnerliga skäl för det.

Det nu sagda gäller också en präst som innehar en tjänst som kyrkoher- de. Synnerliga skäl får dock åberopas bara när det annars är"-domkapitlet som enligt 8 å skulle ha tillsatt den kyrkoherdetjänst till vilken förflyttning- en avscs ske.

ll'å Stiftsstyrelsen skall bereda kyrkorådet eller tillsättningsnämnden i berörda pastorat tillfälle att yttra sig i en fråga om förflyttning.

Paragraferna har sin motsvarighet i 37 och 39 åå prästvalslagen. Någon motsvarighet till 38 å prästvalslagen. som innehåller en bestämmelse om att regeringen får besluta att en tjänst som tillsätts genom förflyttning inte behöver ledigförklaras. tas inte in i den nya lagen. Det ligger givetvis i förflyttningsinstitutets karaktär att tjänsten inte skall ledigförklaras.

Synnerliga skäl för stiftsstyrelsens förflyttning av en kyrkoherde kan enligt 10.9" andra stycket användas bara vid de s.k. tredjegångstillsätt- ningarna (jfr 8 å).

Av 11 så” framgår att de berörda pastoraten. dvs. både det där prästen har sin anställning och det dit han eventuellt skall förflyttas. skall ha möljlighet att yttra sig i frågan.

• Sida 230
•  Original

Tjänster i samarbetskyrka

12 5 Tjänster som komminister i en samarbetskyrka mellan svenska kyr- kan och annat samfund eller liknande tillsätts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Domkapitlcn tillsätter enligt gällande ordning tjänsterna i samarbetskyr- kor. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.5.4) framgår att en tjänstetill- sättning i en samarbetskyrka alltid bör ske i enighet mellan de samverkan- de parterna. Närmare bestämmelser som så långt möjligt tillgodoser detta krav och som kommer till utryck genom behörighetsvillkor, tillsättnings- förfarande. domkapitlets tillsyn m.m. kan regeringen meddela i en förord- ning (jfr 16å fjärde stycket. 19 å. 20å andra stycket och 21 å första stycket).

Stiftstjänster

13 5 I varje stift skall det finnas en tjänst som biskop. I Uppsala stift är ärkebiskopen biskop.

1 en stiftssamfällighet får det finnas tjänster som stiftsadjunkt, kontrakts- adjunkt och pastorsadjunkt.

Regler om rikets indelning i stift finns i den nya kyrkliga indelningslagen.

Av 2 å prästanställningslagen framgår att centralstyrelsen skall fördela prästtjänsterna mellan stiften inom en av regeringen fastställd totalram. Bestämmelser om inrättandet av stiftstjänster finns i 24 %.

Tillsättning av stiftstjänster Tjänster som biskop

14 & Val av biskop förrättas enligt bestämmelserna i lagen (1963: 633) om

biskopsval. Enligt lagen (19821942) om svenska kyrkan utnämner regeringen till biskop en av de tre som har föreslagits vid biskopsvalet.

I paragrafen hänvisas till de lagar som reglerar tillsättningen av tjänster som biskop.

Tjänster som stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkt 15 & Tjänster som stiftsadjunkt. kontraktsadjunkt och pastorsadjunkt till- sätts av stiftsstyrelsen.

Tjänsterna som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt söks hos domkapit- let. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med eget yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till stiftssty- relsen. Domkapitlet prövar också vilka som är behöriga till en tjänst som pas-

torsadjunkt.

Stiftstjänsterna utom tjänsten som biskop tillsätts enligt första stycket av stiftsstyrelsen.

• Sida 231
•  Original

I likhet med vad som gäller för prästtjänster i pastoraten skall enligt andra stycket tjänsterna som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt sökas hos domkapitlet. som prövar behörigheten hos de sökande. Stiftsstyrelsen skall sedan vid tillsättningen själv bedöma vem av de behöriga sökandena som på sakliga grunder är mest lämpad för tjänsten.

Tjänsterna som pastorsadjunkt är avsedda som utbildningstjänster och därför undantagna från ett formellt ansökningsförfarande (21 å fjärde styc- ket). En behörighetsprövning till dessa tjänster skall dock göras av domka- pitlet enligt tredje stycket. Som regel sker detta i samband med att domka- pitlet beslutar anta prästkandidaterna till präster i stiftet efter det att de har avlagt sin prästexamen och prästvigts av biskopen.

Tillsättning av vikariat 16 & Vikariat på tjänster som domprost, kyrkoherde. komminister. stifts- adjunkt och kontraktsadjunkt tillsätts av stiftsstyrelsen. Långtidsvikariat som domprost tillsätts dock i samma ordning som tjänsten.

Vikariaten söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med eget yttrande lämna över ansökningshand— lingarna från dessa till stiftsstyrelsen.

Vikariat på tjänster som komminister får tillsättas endast efter begäran av pastoratet. om regeringen inte föreskriver något annat.

Beträffande fullgörande av biskops uppgifter när hans tjänst är ledig finns bestämmelseri den nya domkapitelslagen. Tjänsterna som pastorsadjunkt är avsedda som utbildningstjänster och bör inte få uppehållas med vikarier. De nu nämnda tjänsterna omfattas därför inte av paragrafen.

Av första stycket framgår att stiftsstyrelsen tillsätter prästvikarier. Kyr- komötet (KL 198715 avsnitt 3.3.1) pekar på den möjlighet som nu gällande föreskrifter ger domkapitlet att delegera beslutanderätten i fråga om kort- tidsvikariat och vissa kortare tjänstledigheter till kontraktsprostarna. Det— ta är enligt kyrkomötet en praktisk ordning som även bör övervägas för framtiden och som då torde kräva föreskrifter i lag.

Möjligheten för stiftsstyrelsen att delegera sin beslutanderätt i dessa och andra personalfrågor bör enligt min mening övervägas i ett vidare samman— hang. Jag är därför inte beredd att på denna punkt tillmötesgå kyrkomötet.

I andra stycket anges att Vikariaten söks hos domkapitlet. Här avses endast de vikariat som har kungjorts lediga till ansökan. Detta framgår vid en jämförelse med bestämmelserna i 21 & första och andra styckena om ledigkungörande och ansökan. Vikariat som inte kungörs lediga till ansö- kan tillsätts — eftersom annat inte är föreskrivet — således direkt av . stiftsstyrelsen.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4.1) kan ett pas- torat vid vakans på en komministertjänst frnna att någon vikarierande präst inte behöver anställas. Man kan då välja att tillfälligtvis låta härför lämpa- de anställda i församlingen — såsom en diakon eller en församlingssekrete- rare — fullgöra vissa uppgifter som normalt ankommer på tjänsteinnehava- rcn. Beroende på det enskilda pastoratets förutsättningar kan sålunda . behovet av vikarie helt eller delvis falla bort. Detta är bakgrunden till

• Sida 232
•  Original

tredje stycket. Ifall omständigheterna i pastoratet av andra skäl ändå är sådana att vikarie behövs får detta ankomma på stiftsstyrelsen att pröva. Närmare föreskrifter om det kan meddelas av regeringen.

Behörighet och befordringsgrunder

17 5 Av lagen (1982: 942) om svenska kyrkan framgår att endast den som bekänner svenska kyrkans lära får tillsättas på en prästtjänst.

En prästtjänst får tillsättas endast med den som får utöva det kyrkliga ämbetet.

Enligt 11 å första stycket lagen om svenska kyrkan gäller som ett grundläg- gande behörighetsvillkor att till prästtjänst inom svenska kyrkan endast får utnämnas'den som bekänner svenska kyrkans lära. Detta behörighetsvill- kor är tillämpligt på alla prästtjänster. Då bestämmelsen är av central betydelse har den upplysningsvis återgetts i paragrafens första stycke.

Andra stycket i paragrafen har delvis sin motsvarighet i 6 å prästvals- lagen. Där föreskrivs bland annat att ”till prästerlig tjänst får ifrågakomma endast den som äger utöva prästämbetet". '

Rätt att som präst utöva det kyrkliga ämbetet har i princip den som har avlagt prästexamen inför domkapitlet eller befriats därifrån och sedan har prästvigts av en biskop. Domkapitlet kan enligt de nya 13— 15 åå lagen om svenska kyrkan besluta att tillfälligt eller för gott frånta en präst rätten att utöva det kyrkliga ämbetet.

185 Av regeringsformen följer att svenskt medborgarskap gäller som särskilt villkor för innehav och utövande av tjänst som biskop.

] l 1 kap. 9 å tredje stycket regeringsformen föreskrivs att endast den som ar svensk medborgare får inneha eller utöva ämbete som lyder omedelbart under regeringen. Föreskriften är tillämplig på biskopen.

19 å Regeringen får meddela föreskrifter om de särskilda villkor som i övrigt skall gälla för behörighet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

Bestämmelsen motsvarar 7 å prästvalslagen. enligt vilken regeringen har bemyndigande att i förordning meddela särskilda villkor för behörighet till tjänst som domprost, kyrkoherde eller komminister. Regeringen har sålun- da i prästvalsförordningen föreskrivit viss minimiålder och viss tids tjänst- göringi svenska kyrkan som villkor för innehav av sådana tjänster.

Regeringen bör tills vidare ha kvar denna möjlighet att i förordning meddela ytterligare behörighetsvillkor för vissa prästtjänster (se avsnitt 3.5.3 i den allmänna motiveringen).

205 Vid tillsättning av en prästtjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Bland de grunder som sålunda skall beaktas skall skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Närmare föreskrifter om vad som sägs i första stycket meddelas av regeringen.

IN) 'N) 1

• Sida 233
•  Original

Vid meritvärderingen för statligt reglerade tjänster gäller allmänt att avse- ende får fästas endast vid sakliga grunder. såsom förtjänst och skicklighet. 1 statliga tillsättningsärenden sker denna prövning med direkt tillämpning av 11 kap. 9å andra stycket regeringsformen. Vid tillsättning av andra statligt reglerade tjänster gäller detta enligt 4 kap. 3 å andra stycket LOA. I denna del omfattar LOA dock inte prästtjänster. För prästernas del finns enligt gällande ordning en motsvarande reglering i 12 å prästvalslagen.

Sedan den 1 juli 1986 föreskrivs dessutom i 4 kap. 3 å tredje stycket LOA att bland de grunder som skall beaktas vid tjänstetillsättningar skall skickligheten sättas främst. om det inte finns särskilda skäl för annat. Av motiven till föreskriften framgår att avgörande kan vara någon annan saklig grund än skickligheten. t.ex. förtjänsten. omplacerings- eller jäm- ställdhetsintresset. I linje med vad som föreskrivs i nämnda lagrum i LOA tas iförsta stycket in en bestämmelse om att tillsättning skall ske på grundval främst av skickligheten. om det inte finns särskilda skäl för något annat. Härigenom nås en anpassning till vad som enligt LOA gäller för det statligt reglerade området i övrigt.

Den i prästvalslagen inskrivna möjligheten att vid meritvärderingen av de sökande till en prästtjänst ta hänsyn "jämväl till tjänstens särskilda behov" täcks av den bedömning som skall göras av sökandenas skicklig- het. eftersom skickligheten tar sikte bl.a. på lämpligheten för den sökta tjänsten.

Vikten av att jämställdhetsintresset beaktas vid tjänstetillsättningar har vid flera tillfällen strukits under av både riksdagen och regeringen.

Kungörelse om ledig prästtjänst, ansökan och behörighetsprövning 21 & Prästtjänster och vikariat på sådana tjänster skall av domkapitlet kungöras lediga till ansökan. Regeringen får meddela föreskrifter om un- dantag från denna skyldighet.

Ansökan skall ges in till domkapitlet inom föreskriven tid. Om det finns särskilda skäl, får dock domkapitlet vid sin prövning av de sökandes behörighet även beakta ansökningar som har kommit in för sent.

Har en tjänst som kyrkoherde. vilken skall tillsättas i den ordning som anges i 5 och 6 åå, eller en tjänst som komminister kungjorts ledig till ansökan. skall den kungöras ledig ytterligare en gång om det inte finns tre behöriga sökande till tjänsten och om kyrkorådet eller tillsättningsnämn- den begär det.

Vad som nu har sagts gäller inte tjänst som biskop eller. såvitt avser första och andra styckena, tjänst som pastorsadjunkt.

Bestämmelserna om ledigkungörande av prästtjänst och det därmed sam- manhängande ansökningsförfarandet i första — tredje styckena har beträf- fande andra statligt reglerade tjänster än prästtjänster sin motsvarighet i 4 kap. 4 och 5 åå LOA. Enligt andra stycket är det bara domkapitlet — även om det inte är tillsättningsmyndighet — som kan medge att en för sent inkommen ansökan prövas vid tillsättningen. Det sker i samband med behörighetsprövningen.

Bestämmelserna är inte tillämpliga på förfarandet vid tillsättningen av biskopstjänst. som i stället regleras i biskopsvalslagen. Inte heller skall

IN) tu '.!-I

• Sida 234
•  Original

bestämmelserna tillämpas vid tillsättning av tjänster som pastorsadjunkt. vilka är utbildningstjänster. Ifjärde stycket har därför ett undantag gjorts för dessa tjänster.

Anställningsformer

22 å Tjänst som biskop tillsätts med fullmakt. Övriga prästtjänster samt vikariat tillsätts med förordnande.

Paragrafen reglerar vilka anställningsformer som skall användas vid till- sättning av prästtjänst eller vikariat på sådan tjänst. Föreskrifterna har beträffande andra statligt reglerade tjänster sin motsvarighet i 4 kap. 6 %& LOA.

23 & Förordnanden gäller tills vidare utan tidsbegränsning. Förordnanden får dock tidsbegränsas om det föranleds av arbetets sär- skilda beskaffenhet eller om anställningen gäller vikariat. Har ett förordnande meddelats i strid med vad som sägs i andra stycket. skall förordnandet på talan av prästen förklaras gälla tills vidare utan tidsbegränsning.

Första stycket har sin motsvarighet i 4 å anställningsskyddslagen, som är tillämplig på alla statligt reglerade tjänster. Också 5 å andra och tredje styckena prästanställningsförordningen innehåller föreskrifter i saken. Denna förordningsreglering har — som nämnts inledningsvis — sitt stöd i lagen 1976: 610.

Enligt andra stycket får i vissa fall ett förordnande tidsbegränsas. En motsvarande föreskrift finns i 5 å 1 och 2 anställningsskyddslagen och 5 å fjärde stycket prästanställningsförordningen.

Tredje stycket har sin motsvarighet i 36 å första stycket anställnings- skyddslagen och 5 & femte stycket prästanställningsförordningen.

Inrättande av prästtjänster

I fråga om inrättande av prästtjänster finns enligt nuvarande ordning före- skrifter i 10—11 åå inrättandeförordningen (l985:915. ändrad senast 1986: 61 1). Enligt dessa bestämmelser prövar domkapitlet frågor om inrät- tande av extra tjänster och arvodestjänster för präster och regeringen regelmässigt frågor om inrättande av andra prästtjänster. Föreskrifter om inrättande, vakanthållning m.m. har närmast sin plats i den nya präst- tjänstlagen.

24 & Frågor om inrättande av tjänster som biskop och domprost prövas av regeringen.

Frågor om inrättande av tjänster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt prövas av svenska kyrkans centralstyrelse. Enligt föreskrifter som rege— ringen meddelar prövar centralstyrelsen också frågor om inrättande av personliga tjänster för präst eller tjänster för präst med tjänstgöring i flera stift.

Frågor om inrättande av tjänster som kyrkoherde. komminister och pastorsadjunkt prövas av stiftsstyrelsen.

lx) '.»J 1

• Sida 235
•  Original

Enligt första stycket skall regeringen liksom hittills pröva frågor om inrät- tande av tjänster som biskop och domprost.

I andra stycket regleras befogenheten för centralstyrelsen att pröva frågor om inrättande av bl.a. tjänster som stifts- och kontraktsadjunkt samt personliga tjänster.

I tredje stycket finns bestämmelser om de tjänster som stiftsstyrelsen får inrätta. Tjänster som kyrkoherde och komminister inrättas enligt gällande ordning av regeringen. Befogenheten läggs nu på stiftsstyrelsen. Frågan om den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten hör nära samman med frågan om pastoratsindelningen. Genom att stiftsstyrelsen får beslu- tanderätten i båda avseendena uppnås en effektiv beslutsordning och ska- pas möjligheter att åstadkomma en rättvis fördelning av såväl prästerliga som andra resurser inom stiftet.

Stiftsstyrelsen prövar också frågor om inrättande av tjänster som pas- torsadjunkt. Dessa tjänster är i första hand förbehållna de nyprästvigda och innefattar fortsatt utbildning. Möjligheten att kunna inrätta dessa tjänster utgör ett led i uppgiften att rekrytera nya präster. Stiftsstyrelsen har ett sådant ansvar. Det är därför naturligt att stiftsstyrelsen beslutar om inrättandet av dessa tjänster.

Vakanthållning och indragning av prästtjänster

25 å När en prästtjänst blir ledig, skall stiftsstyrelsen pröva om den behöver tillsättas. Om tjänsten inte behöver tillsättas skall den hållas vakant eller dras in. Ifråga om en domprosttjänst ankommer prövningen dock på regeringen.

Denna paragraf motsvarar 13 å inrättandeförordningen.

26 5 När stiftsstyrelsen finner att en tjänst som stiftsadjunkt eller kon- traktsadjunkt bör dras in. skall stiftsstyrelsen föreslå det hos svenska kyrkans centralstyrelse.

Paragrafen har viss motsvarighet i 14 å andra stycket inrättandeförord- ningen.

Disciplinansvar m. m.

Av den nya 16 å lagen om svenska kyrkan framgår att domkapitlet endast skall handlägga frågor om sådana disciplinära åtgärder som avser det kyrkliga ämbetet. I fortsättningen skall stiftsstyrelsen pröva de frågor om disciplinansvar m.m. för innehavare av prästtjänster som enligt 13 å 2 mom. 1936 års domkapitelslag ankommer på domkapitlet. Enligt det lag- - rummet skall 18 och 21 —26 åå i den annars upphävda statstjänstemannala- gen tillämpas. De angivna bestämmelserna i statstjänstemannalagen har i allt väsentligt sin motsvarighet i 10— 14 och 17 kap. LOA. Tjänsteansvars- kommittén har därför i sitt slutbetänkande (Ds Ju 1983: 7) Tjänsteansvar i offentlig verksamhet föreslagit att LOA:s bestämmelser i stället skall til- lämpas. Kommitte'förslaget har remissbehandlats och remissinstanserna har godtagit det. Därvid har kammarkollegiet haft synpunkter på själva lagstiftningstekniken.

• Sida 236
•  Original

Kyrkoförfattningsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit. att LOA:s föreskrifter om bl. a. disciplinansvar och anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande för prästernas del får en direkt motsva- righet i den föreslagna kyrkolagen (jfr prop. 1984/85: 117 s. 12). Betänkan- det har remissbehandlats och övervägs nu i civildepartementet.

Tjänsteansvarskommitténs förslag behandlas i det följande. Vissa av LOA:s bestämmelser är därvid i sin helhet överförda till den nya lagen, eftersom de — som kammarkollegiet pekat på —— får anses vara av så grundläggande slag att de måste tas in i lag som stiftas efter hörande av kyrkomötet.

Disciplinpåföljd 27 5 Om en präst uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans anställning och felet inte är ringa, får disciplinpåföljd åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd får inte i något fall åläggas en präst därför att han har deltagit i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

28 & Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.

Mer än en disciplinpåföljd får inte åläggas samtidigt. Löneavdrag får göras för minst en och högst trettio dagar. Om storleken av löneavdrag föreskriver regeringen.

Paragraferna motsvarar 10 kap. 1 och 2 5.5 LOA, som i sin tur överens- stämmer med innehållet i 18 & statstjänstemannalagen.

29 % Innehåller kollektivavtal någon bestämmelse som avviker från 28 & eller från regeringens föreskrifter om löneavdragets storlek. gälleri stället den bestämmelsen för präster som är sysselsatta inom det område som avtalet avser.

Paragrafen motsvarar i sak 10 kap. 3 & LOA. Det saknas anledning att i detta hänseende göra någon skillnad mellan präster och övriga offentligt anställda som omfattas av LOA. Vad bestämmelsen i LOA föreskriver om yrkesgrupp har inte tagits med i denna paragraf. eftersom den är begränsad till präster.

Avskedande

30% Om en präst har begått brott. som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning. får han avskedas.

Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 1 & LOA och överensstämmer med 22 å statstjänstemannalagen i motsvarande del.

31 & Har en präst genom annan gärning än brott begått grov tjänsteför- seelse som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställ- ning, får han avskedas i stället för att åläggas disciplinpåföljd. Detsamma skall gälla. om en präst. som ålagts disciplinpåföljd. inom två år därefter i anställning inom samma stift på nytt har begått tjänsteförseelse och därige- nom visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning.

ts) '.o) 1

• Sida 237
•  Original

Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 å LOA och 22 å andra stycket statstjänste- mannalagen. För prästernas del är disciplinmyndigheten antingen stiftssty- relsen eller ansvarsnämnden för biskopar. Det framgår av 42 å.

En präst som tjänstgör inom ett pastorat och begär en tjänsteförseelse bör med stöd av bestämmelsen kunna avskedas om han och gör sig skyldig till en ny förseelse i annat pastorat inom samma stift.

32 5 En präst som har rätt till statlig pension men inte har uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns får inte avskedas enligt 30 eller 31 å, om han har begått brottet eller tjänsteförseelsen under inflytande av själs- lig abnormitet som avses i 33 kap. 2 å brottsbalken och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till en annan prästtjänst som är förenad med sådan pensionsrätt.

33 å Avskedande får inte grundas enbart på omständigheter som stifts- styrelsen har känt till mer än en månad före prövningen.

När frågan om avskedande prövas av ansvarsnämnden för biskopar får avskedande inte grundas enbart på en omständighet som den myndighet biskopen lyder under har känt till mer än två månader före prövningen.

Första och andra styckena gäller inte när beslutet om avskedande begärs av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern inom sex månader efter det att omständigheten har inträffat.

Bestämmelserna överensstämmer med 11 kap. 3 och 5 åå LOA. Orden myndigheten och statens ansvarsnämnd i 11 kap. 5 å LOA har ersatts av stiftsstyrelsen respektive ansvarsnämnden för biskopar. Med hänsyn till det sätt på vilket ansvarsnämnden för biskopar fullgör sina uppgifter är det skäligt att den preskriptionstid som gäller vid handläggningen i statens ansvarsnämnd också tillämpas av ansvarsnämnden för biskopar vid pröv- ningen av ärenden om avskedande.

.. Ala/sanmälan

34 5 En präst som är skäligen misstänkt för att i tjänsteutövningen ha begått brott enligt 20 kap. 1—3 åå brottsbalken eller annat brott varigenom han har åsidosatt åligganden i tjänsteutövningen. skall anmälas till åtal. om fängelse är föreskrivet för brottet eller om det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att föras.

35 å [ fråga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 å första stycket brottsbalken får regeringen medge undantag från anmälningsskyl- digheten enligt 34 å.

Paragraferna överensstämmer med 12 kap. 1 och 2 åå LOA, som i sin tur motsvaras av 25 å statstjänstemannalagen.

Avstängning och läkarundersökning

36 & Inleds enligt denna lag ett förfarande som syftar till att avskeda en präst, får han avstängas från arbetet.

Vidtas en åtgärd för att anställa åtal mot en präst, får han avstängas från arbetet, om gärningen i fråga kan antas medföra uppsägning eller avske- dande.

• Sida 238
•  Original

En avstängning enligt första eller andra stycket gäller längst till dess att anställningen upphör.

Paragrafen överensstämmer med 13 kap. 1 å LOA. som delvis har sin motsvarighet i 26 å första stycket statstjänstemannalagen.

37 5 Om en präst inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande, får han avstängas från sitt arbete om den bristande tjänstdugligheten beror på sjukdom eller därmed jämförligt förhallande.

Saknas tillräcklig utredning om att den bristande tjänstdugligheten beror på sjukdom eller därmed jämförligt förhållande men framstår detta ändå som sannolikt, får prästen åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Följer prästen inte åläggandet får han avstängas från arbetet.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 å LOA. som gäller för prästerna med stöd av 2 å prästanställningsförordningen. Föreskriften motsvaras av 27 å förs- ta stycket statstjänstemannalagen.

38 å Upphör grunden för avstängning enligt 36 eller 37 å. skall avstäng- ningen omedelbart hävas.

Paragrafen motsvarar 13 kap. 3 å LOA. som med stöd av 2 å prästanställ- ningsförordningen redan tillämpas för prästerna. Regeln har en motsvarig- het i 26 å första stycket statstjänstemannalagen.

39 ;) Närmare föreskrifter för tillämpningen av 36 och 37 åå meddelas av regeringen.

En motsvarande bestämmelse finns i 13 kap. 4 å LOA. Regeringen har bl.a. i prästanställningsförordningen meddelat sådana närmare tillämp- ningsföreskrifter.

Handläggningen avfrågor som avses i27—39 5.6 40 å Bestämmelserna i 14 kap. lagen (1976: 600) om offentlig anställning skall tillämpas vid handläggningen av frågor enligt 27—39 åå.

Genom hänvisningen anges att bestämmelserna i 14 kap. LOA skall gälla i tillämpliga delar. 14 kap. 1 å (i fråga om läkarundersökning) samt 9 och 10 åå LOA gäller redan för prästerna med stöd av 2 å prästanställningsför- ordningen. De övriga bestämmelserna i 14 kap. LOA motsvarar 21 å. delar a._v 22 5 24 & 26 åandra stycket och 26 åtredje stycket statstjänstemanna- lagen. Av praktiska skäl räcker det i dessa delar med en hänvisning till LOA, eftersom kyrkomötets yttrande inte kan anses krävas vid ändring i dessa bestämmelser.

41 & Bestämmmelsernai 11— 14 åå lagen (1976: 580) om medbestämman- de i arbetslivet skall inte tillämpas i fråga om beslut som meddelas med stöd av 27—39 åå.

• Sida 239
•  Original

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 å andra stycket LOA.

Beslutande myndighet 42 å Frågor om disciplinansvar. avskedande. åtalsanmälan. avstängning och läkarundersökning prövas av stiftsstyrelsen i det stift där prästen har sin anställning.

För biskopen prövas dock frågorna av ansvarsnämnden för biskopar.

Paragrafen anger vilken myndighet som skall handlägga frågor om disci- plinansvar m. m. för präster.

43 & Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitie- kanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar. avskedande eller avstängning och om handläggning av sådana ärenden finns i 6å lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6å lagen (1975: 1339) omjustitiekanslerns tillsyn.

Regeringen har i proposition i maj 1987 (prop. 1986/87: 160) om riksdagens ombudsmän och justitiekanslerns ställning som åklagare m. m. föreslagit att denna hänvisning till instruktionen för JO och till lagen om JK:s tillsyn tas in i 13 å 2 mom. 1936 års domkapitelslag. Med hänsyn till att 1936 års lag ersätts av en ny domkapitelslag och att domkapitlet inte längre skall handlägga disciplinärenden har bestämmelsen i stället tagits in i prästan- ställningslagen (jfr 33 å tredje stycket).

Ansvarsnämnden för biskopar

44 å Ansvarsnämnden för biskopar består av fem ledamöter. Ledamöter- na skall vara medlemmar av svenska kyrkan. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en vara biskop. De återstående ledamöterna skall vara lekmän som är förtrogna med det kyrkliga församlingslivet.

Närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet meddelas av regeringen. '

Paragrafen, som har sin motsvarighet i 20 å 1936 års domkapitelslag, hari enighet med vad kyrkomötet förordat (KL 1987:5avsnitt 3.3.6) flyttats från domkapitelslagen i det remitterade förslaget till prästanställnings- lagen.

I enlighet med vad som gäller för statens ansvarsnämnd enligt 15 kap. 4 å lagen (1976: 600) om offentlig anställning (LOA. omtryckt 1986: 430, ändrad senast 1987: 521) bör det ankomma på regeringen att bestämma hur ledamöterna förordnas. Det i 1936 års domkapitelslag intagna kravet på en förordnandeperiod av sex år har därför slopats. Vidare har för Iekmännen orden ”ådagalagt nit och insikt” ersatts av uttrycket "förtrogna med". I bestämmelsen har förts in ett krav att ledamöterna skall vara medlemmar av svenska kyrkan.

Prop. 1987/88: 31

• Sida 240
•  Original

Ansvar för avlöningsförmåner m. m.

45 å Stiftssamfälligheten skall svara för följande kostnader: .

l. avlöningsförmåner till stifts- och kontraktsadjunkter, vikarier på så- dana tjänster samt pastorsadjunkter.

2. arvoden till praktikanter och handledare för dessa,

3. prosttillägg.

Enligt den nya prästerliga tjänsteorganisationen skall präster på stiftsnivån utom biskopen vara anställda hos de nya stiftssamfälligheterna. Som en följd härav föreskrivs i paragrafen att stiftssamfälligheten svarar för kost- naden för avlöningsförmånerna. Kyrkomötet (mot. 1987:92. KL 5 avsnitt 3.4.8) har anslutit sig till förslaget att stiftssamfälligheten skall betala kostnaden för arvoden till praktikanter och handledare för dessa. Detta åliggande bör som kyrkomötet pekat på framgå av prästanställningslagen. I förhållande till det remitterade förslaget kompletteras paragrafen därför med en sådan skyldighet för samfälligheten. Vidare skall de kostnader för prosttillägg som enligt gällande ordning betalas ur kyrkofonden enligt 13 å 4 förordningen om kyrkliga kostnader fortsättningsvis betalas av stiftssam- fälligheten. Av 8 å 3 i den nya kyrkofondslagen framgår att kyrkofonden Svarar för avlöningsförmånerna till biskopar.

46 & Pastoratet skall svara för kostnader för avlöningsförmåner till inne- havare av prästtjänster i pastoratet och vikarier på sådana tjänster samt för tjänstebiträden åt präster.

Paragrafen har delvis sin motsvarighet i 22 å lagen om kyrkliga kostnader. Den nya bestämmelsen innebär att pastoraten även skall svara för kostna- der för vikarier på prästtjänster i pastoratet och kostnader för inte prästvig- da tjänstebiträden. Dessa kostnader betalas enligt gällande ordning ur kyrkofonden enligt 13 å 3 och 5 förordningen om kyrkliga kostnader.

47 å Stiftsstyrelsen skall bestämma hur kostnaderna för en prästs avlö- ningsförmåner skall fördelas mellan pastoraten, när prästen tjänstgör i flera pastorat eller i ett pastorat och stiftssamfälligheten.

Stiftsstyrelsen skall pröva frågan om tillämpningen av föreskrifter om skyldighet att utöva en annan tjänst.

Stiftsstyrelsen skall enligt bestämmelsen iförsta stycket fastställa fördel- ningen mellan pastoraten av kostnader för avlöningsförmåner när en pasto- ratspräst har delad tjänstgöring. Fördelningsgrunden kan lämpligen fast- ställas redan då tjänsten inrättas av stiftsstyrelsen och bör företrädesvis gå ut ifrån en frivillig överenskommelse mellan berörda pastorat. 'ljänstgö- ringen kan också vara delad mellan ett pastorat och stiftssamfälligheten. Detta har kommnenterats närmare i den allmäna motiveringen (avsnitt 3.4.2).

Efter påpekande av kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.2) har i andra stycket tagits in en föreskrift om att det är stiftsstyrelsen, nämligen den i det stift där prästen är anställd. som får fatta beslut om skyldighet att utöva en annan tjänst. En sådan skyldighet kan föreskrivas av regeringen eller i

• Sida 241
•  Original

kollektivavtal. [ övrigt kan här hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4.2).

Tjänstebostäder

48å Regeringen får besluta att innehavaren av en biskopstjänst skall anvisas tjänstebostad.

I fråga om innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller komminister får pastoratet besluta att prästen skall anvisas tjänstebostad. Om tjänsten är tillsatt får pastoratet meddela eller upphäva ett sådant beslut endast med samtycke av den som innehar tjänsten. Pastoratet skall underrätta domka- pitlet och egendomsnämnden om beslutet. Kostnaderna för en tjänstebostad åt en kyrkoherde eller komminister skall betalas av pastoratet. Egendomsnämnden fastställer hyran för tjänstebostaden. Hyran tillfaller

pastoratet.

Paragrafen motsvarar delvis bestämmelserna i 23å lagen om kyrkliga kostnader. Då den nya kyrkofondslagen väsentligen reglerar hur medel skall tillföras fonden och hur dessa medel skall användas, har bestämmel- sen tagits in i prästanställningslagen.

49 å När en tjänstebostad har anvisats är prästen skyldig att bo i den. Beslut om befrielse från skyldigheten att bo i tjänstebostad fattas av regeringen om beslutet rör en biskop och i andra fall av domkapitlet. Domkapitlet skall medge en ansökan om befrielse om pastoratet har tillstyrkt den eller om det på grund av prästens eller någon familjemedlems hälsa eller bostadsförhållanden eller andra särskilda omständigheter fram- står som skäligt.

Bestämmelsen överensstämmer i sak med 9 å prästanställningsförordning- en.

Tjänstgöringsföreskrifter

50 å Stiftsstyrelsen skall meddela tjänstgöringsföreskrifter för andra präster i stiftet än biskopen, i den mån regeringen inte bestämmer annat. Därvid skall i fråga om pastoratspräster beaktas vad domkapitlet har föreskrivit om gudstjänsthållningen i pastoratet.

Den nya tjänsteorganisationen för prästerna innebär att stiftsprästerna skall vara anställda hos stiftssamfälligheterna och pastoratsprästerna hos pastoraten. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.5) skall stiftsstyrelsen ta över domkapitlets arbetsgivarfunktion att meddela tjänstgöringsföreskrifter för präster och i samband därmed fastställa deras tjänsteställe. Genom sådana föreskrifter kan t. ex. arbetsuppgifterna förde- las mellan prästerna i samfälligheten eller pastoratet.

Rättegång och överklagande m. m.

1 13 å 6 mom. 1936 års domkapitelslag föreskrivs att mål rörande tillämp- ningen av bl. a. 2 mom. handläggs enligt lagen (1974: 371) om rättegången i

• Sida 242
•  Original

arbetstvister (omtryckt 19772530. ändrad senast l987:438). Därvid skall enligt domkapitelslagen 51 å, 52 å första stycket och 53 å statstjänsteman- nalagen tillämpas.

Tjänsteansvarskommittén har i sitt slutbetänkande konstaterat att hän- visningarna till 51 å och 52 å första stycket statstjänstemannalagen inte längre fyller någon funktion och därför bör slopas. Hänvisningen till 53 å har kommittén föreslagit skall ersättas av en hänvisning till motsvarande bestämmelseri 16 kap. 2 och 6 åå samt 17 kap. 3 å andra meningen LOA. Kommittén har också föreslagit vissa nyheteri sak. Den anser att även 16 kap. 3 och 7 åå LOA skall göras tillämpliga på prästområdet. Dessa be- stämmelser avser rätt för JO och JK att söka ändring i beslut om disciplin- ansvar m. m. samt rätt till skadestånd för arbetstagaren i vissa situationer. Remissinstanserna har godtagit förslagen.

LOA:s nu nämnda bestämmelser är enligt 2 å prästanställningsförord- ningen till en del redan tillämpliga på prästerna.

51 5 Den som är missnöjd med en myndighets beslut om förflyttning. tidsbegränsning av förordnande. disciplinpåföljd. avskedande, avstäng- ning eller läkarundersökning får väcka talan hos tingsrätten eller arbets- domstolen enligt bestämmelser i lagen (l974z371) om rättegången i ar- betstvister.

Paragrafen har sin motsvarighet i 13 å 6 mom. 1936 års domkapitelslag och 16 kap. 1 å LOA.

Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.2) framhåller att beslut om förflytt- ning bör kunna prövas enligt arbetstvistlagcn i likhet med vad gäller arbetstagare hos staten och inte kommunalbesvärsvägen. som föreskrivs i remissen.

Jag delar kyrkomötets uppfattning. Föreskrifterna i 51 och 52 åå bör utformas i enlighet med detta. Vad som sägs om förflyttning i dessa paragrafer omfattar både de fall som avses i 10 å som punkt 5 övergångs- bestämmande till den nya lagen.

52 å Talan som avses i 23 å tredje stycket skall väckas senast två måna- der efter förordnandetidens utgång.

Om en präst vill söka ändring i ett beslut om förflyttning. disciplinpå- följd, avskedande eller läkarundersökning, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag han fick del av beslutet.

Väcks inte talan inom den föreskrivna tiden, är rätten till talan förlorad.

Paragrafen har sin motsvarighet i 16 kap. ?. å. 5 å andra stycket och 6 å LOA.

Beträffande t. ex. avstängning finns — liksom enligt LOA — däremot inte någon frist för att väcka talan.

53 å I fråga om rätt för riksdagens ombudsmän och justitiekanslern att söka ändring i beslut om disciplinansvar. avskedande eller avstängning tillämpas bestämmelserna i 16 kap. 3 å lagen (1976: 600) om offentlig an- ställning.

Genom hänvisningen till LOA blir bl. a. vissa bestämmelser om talcfristen — som är fyra veckor — tillämpliga i ärenden där JO och JK för talan.

• Sida 243
•  Original

54 å Bestämmelserna om skadestånd i 38. 41 och 42 åå lagen (1982: 80) om anställningsskydd skall tillämpas. om en myndighet i ärenden om disciplinansvar, avskedande. avstängning eller läkarundersökning bryter mot någon av följande bestämmelser:

1. 40 å, såvitt gäller tillämpningen av 14 kap. 1 eller 3—9å lagen (19761600) om offentlig anställning.

2. 42 å.

3. föreskrifter enligt 39 å om handläggning av ärende om avstängning eller läkarundersökning.

I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 å lagen om anställningsskydd tillämpas 2 å andra stycket samma lag.

Pagrafen motsvarar 16 kap. 7 å LOA.

55 å Beslut om förflyttning efter avskedande får inte verkställas förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 51 å eller förrän rätten till sådan talan har förlorats.

Paragrafen överensstämmer med i 23 å statstjänstemannalagen och 17 kap. ! å LOA.

Som en konsekvens av mitt ställningstagande vid 51 å till vad kyrkomö- tet anför om överprövning arbetstvistvägen av beslut om förflyttning. bör i förhållande till remissen föreskriften om verkställighet av beslut omfatta även förflyttning. Lagtexten har därför kompletterats på denna punkt.

56 5 Beslut om avstängning gäller omedelbart. I tvist om avstängningen får domstolen dock för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger bestämma. att avstängningen tills vidare inte skall gälla.

Paragrafen motsvarar 53 å statstjänstemannalagen och 17 kap. 3 å LOA. Dessa bestämmelser tillämpas med stöd av prästanställningsförordningen på präster som enligt gällande ordning är avstängda genom beslut med stöd av 13 kap. 2 å LOA (jfr 37 å).

57 å Kyrkorådets. tillsättningsnämndens eller stiftsstyrelsens beslut cn- ligt denna lag får överklagas enligt bestämmelserna i 13 kap. l—7 åå församlingslagen (19881000). om inte annat följer av 51 eller 59 å.

Av paragrafen framgår att reglerna om överklagande i 13 kap. den nya församlingslagen skall gälla. dock med några undantag. Detta innebär. att de kyrkokommunala organens beslut om t.ex. prästtillsättning och om till- sättningsnämndens sammansättning endast kan bli föremål för en formell prövning utifrån de grunder som anges i 13 kap. 1 å nämnda lag.

58 & Domkapitlets beslut enligt 49 å får överklagas hos kammarkollegiet. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Domkapitlets beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos regering- en. Domkapitlets beslut om tillsättning av en prästtjänst får överklagas endast av den som har sökt tjänsten. Överklagandet skall hakommit in till domkapitlet inom tre veckor från den dag då beslutet tillkännagavs genom anslag på domkapitlets anslagstavla.

• Sida 244
•  Original

Första stycket motsvarar delvis 9 å prästanställningsförordningen.

Andra och tredje Styckena innebär ingen ändring i förhållande till gällan- de ordning.

59 5 Svenska kyrkans centralstyrelses och stiftsstyrelsens beslut om in- rättande eller indragning av en prästtjänst får inte överklagas.

Bestämmelsen motsvarar vad som gäller enligt 18 å inrättandeförordning- en.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1989.

2. Genom lagen upphävs lagen (1957: 577) om prästval.

3. Om förfarandet för tillsättning av tjänst som avses i denna lag har påbörjats före den ljuli 1989 skall tillsättningsärendet handläggas enligt äldre bestämmelser.

4. Den turordning som enligt äldre bestämmelser varit avgörande för hur en kyrkoherdetjänst tillsätts ändras inte genom denna lag.

5. Utan hinder av bestämmelserna i denna lag får regeringen var tredje gång en kyrkoherdetjänst är ledig i ett pastorat tillsätta tjänsten genom att till denna förflytta en präst som är anställd med fullmakt. Sådan förflytt- ning får ske endast om det är nödvändigt av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Vid tillsättning som nu sagts skall i övrigt alltjämt tilläm- pas bestämmelserna i 37—39 åå lagen (1957:577) om prästval.

6. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid tillsättning av tjänster som präst i icke-teritoriella pastorat.

7. Den som med fullmakt innehar en statlig tjänst som kyrkoherde för döva skall utöva sin tjänst genom att fullgöra motsvarande arbetsuppgifter hos Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet.

lkraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt I

Den 1 januari 1989 — då den nya organisationen på lokal— och stiftsplanet i svenska kyrkan träder i kraft — kommer de nya stiftssamfälligheterna ännu inte att ha några organ som kan föra förhandlingar med de fackliga organi- sationerna och anställa präster. Stiftssamfälligheterna och deras organ bör ges viss tid att planera och besluta om sin närmare organisation och om sitt kansli innan de anställer präster eller beslutar i andra frågor som enligt prästanställningslagen ankommer på dem. Lagen bör därför i sin helhet träda i kraft den 1 juli 1989.

Punkt 3

Om en prästtjänst, med undantag av biskopstjänst, som avses i denna lag har kungjorts eller annars förklarats ledig till ansökan före lagens ikraftträ- dande, skall tillsättningsärendet även efter det att lagen trätt i kraft hand- läggas enligt de bestämmelser som gällde när ärendet påbörjades.

Punkt 4

Vid bestämmandet av om en kyrkoherdetjänst skall anses ledig för första. andra eller tredje gången i ett pastorat skall man utgå från den turordning som för närvarande gäller i pastoratet.

• Sida 245
•  Original

Punkt 5

Enligt nuvarande föreskrifter i 4 och 5 åå prästvalslagen kan regeringen tillsätta en kyrkoherde- eller komministertjänst som blir ledig för tredje gången i ett pastorat genom att till denna förflytta en präst. som innehar en annan prästtjänst. Vidare föreskrivs i 11 .å prästanställningsförordningen att präst som är anställd med fullmakt är skyldig att låta sig förflyttas till annan prästtjänst som tillsätts med samma anställningsform, om det är nödvändigt av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Bestämmelsen gäller inte biskop. '

_Prästvalslagen upphävs genom denna lag. Vid tjänsteindragning eller annan förändring i tjänsteorganisationen gäller allmänna regler om bl. a. uppsägning. eftersom samtliga prästtjänster — utom biskopstjänsten — fortsättningsvis skall tillsättas med förordnande. De församlingspräster som innehar prästtjänst med fullmakt kan dock inte sägas upp. De måste ändå kunna omfattas av ändringar i tjänsteorganisationen. Särskilt gäller detta kyrkoherdetjänsterna, som i första hand påverkas av ändringar i pastoratsindelningen. Regeringen får övergångsvis behålla sin nuvarande befogenhet att förflytta en präst som är anställd med fullmakt till en kyrkoherdetjänst tredje gången den är ledig i ett pastorat. Bestämmelsen innefattar samtidigt en skyldighet för den präst som är anställd med full- makt att låta sig förflyttas om dessa förutsättningar är uppfyllda.

Punkt 6

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 1 och 3.5.1) skall en arbetsgrupp göra en översyn av bl. a. bestämmelserna om tillsättning av tjänster i de icke-territoriella pastoraten. Detta innebär att föreskrifterna i prästvalslagen övergångsvis behålls för dessa fall.

Punkt 7

Kyrkoherdarna för döva har statliga tjänster tillsatta med fullmakt. Tjäns- terna är enligt gällande ordning knutna till Stockholms domkapitel. Svens- ka kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet bedriver ett rikstäckande arbete bland döva. Eftersom domkapitlens arbetsuppgifter skall begränsas bör — som konstateras i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4.3") — den rikskyrkliga organisationen ta över hela ansvaret för verksamheten bland döva. En innehavare av tjänst med fullmakt är inte uppsägningsbar. Därför behövs en föreskrift om skyldighet för kyrkoherdarna att utöva sin statliga tjänst genom att arbeta åt stiftelsen.

6.8. Förslaget till församlingslag

Lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter (LFKS, ändrad senast 1986: 1138), ersätts av en ny församlingslag. Till den nya lagen har, med de ändringar som föranleds av förslaget om en ny organisa- tion på kyrkans lokal- och stiftsplan. förts över de nuvarande bestämmel- serna i LFKS. Beträffande innebörden av de överförda bestämmelserna kan hänvisas till den gamla lagens förarbeten (prop. 1982/83: 19. KU 8, rskr. 30).

a

• Sida 246
•  Original

Den nya lagen inleds med ett kapitel med allmänna bestämmelser. 2 kap. innehåller bestämmelser om kyrkofullmäktige i församlingar. 1 3 kap. finns bestämmelser om kyrkostämma. 4 kap. handlar om församlingsdelegerade och 5 kap. om kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter. l 6 kap. behand- las stiftsfullmäktige. Bestämmelser om kyrkorådet och övriga nämnder i församlingar finns i 7 kap. Motsvarande bestämmelser för kyrkliga samfäl- ligheter finns i 8 kap. 1 9 kap. finns bestämmelser om stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten. Ekonomisk förvaltning och revision behandlas i 10 respektive 1 1 kap. 1 12 kap. finns bestämmelser om försam— lingsskatt. Den nya lagen avslutas med bestämmelser om kommunalbesvär i 13 kap.

LFKS och den nya lagen bygger i många delar på kommunallagen (1977: 179. ändrad senast 19871441). Kommunallagen är föremål för en översyn av kommunallagsgruppen (C l986zA). Dess arbete beräknas vara slutfört under det första halvåret 1988. De ändringar i kommunallagen som kan föranledas av arbetsgruppens förslag kommer att få återverkningar också på den nya församlingslagen.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Kapitlet innehåller bestämmelser bl. a. om lagens tillämpningsområde, om församlingar, pastorats- och stiftssamfälligheter och deras befogenheter samt om beslutande, förvaltande och verkställande organ.

Kyrkliga kommuner m. m.

l 5 Denna lag gäller för församlingar och kyrkliga samfälligheter inom svenska kyrkan. Dessa är kyrkliga kommuner.

Paragrafen överensstämmer med 1 kap. 1 å LFKS.

2 å Riket är indelat iförsamlingar (territoriella församlingar).

Om ändring i församlingsindelningen finns bestämmelser i kyrkliga in- delningslagen (1988: 000).

[ riket finns även icke-territoriella församlingar. Denna lag gäller i till- lämpliga delar också för sådana församlingar.

Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 å LF KS.

Församlingsanga/("igenheter

3 å En församling får själv eller i samverkan med andra församlingar sköta sina angelägenheter.

Med församlingsangelägenheter avses frågor om I. främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och evangelisation,

2. anskaffande och underhåll av lös egendom som. utan att vara bygg- nadstillbehör, är avsedd för kyrkobyggnad. församlingshus och andra för- samlingslokalcr eller annars för kyrkliga ändamål.

3. anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad. församlingshus och andra församlingslokaler.

4. anskaffande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt annan mark för kyrkligt ändamål än som anges i 3.

• Sida 247
•  Original

5. anskaffande av lös egendom, som inte är byggnadstillbehör, för kyrk- ligt ändamål till de byggnader och lokaler som anges i 4.

6. anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inte regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kom- mun, och underhåll av kyrkotomt. .

7. avlöningsförmåner för arbetstagare hos församlingen. Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns sär- skilda bestämmelser.

Första stycket motsvarar 1 kap. 3 å första stycket LFKS med det tillägget ' att en församling får sköta sina angelägenheter också i samverkan med andra församlingar. Härigenom markeras att en församling kan överlåta skötseln av församlingsangelägenheter till någon av de samverkansformer som lagen tillåter, nämligen antingen till en kyrklig samfällighet eller till ett gemensamt kyrkoråd. I det första fallet utan egen utdebiteringsrätt för angelägenheterna och i det senare fallet med bibehållen utdebiteringsrätt. De församlingar som ingår i ett flerförsamlingspastorat skall obligatoriskt utgöra en kyrklig samfällighet för att sköta vissa församlingsangelägenhe- ter. Detta reglerasi 1 kap. 5 å.

I andra stycket är församlingsangelägenheterna uppräknade. Uppräk- ningen avses inte innebära någon saklig ändring i förhållande till vad som nu gäller i fråga om församlingarnas kompetens. Uppräkningen sker av systematiska skäl i fler punkter än i LFKS. Punkterna 1 och 2 anger de angelägenheter som en församling alltid själv kan sköta. oavsett om den ingår i ett flerförsamlingspastorat eller inte. Punkterna 3—8 anger de ange- lägenheter som inte får skötas på lägre nivå än pastoratsnivån. Det innebär att en församling i ett enförsamlingspastorat alltid själv kan sköta dessa angelägenheter. medan församlingarna i ett flerförsamlingspastorat alltid måste samverka i en kyrklig samfällighet för skötseln av dessa angelägen- heter. Föreskrifter härom ges i 1 kap. 5—7 åå.

Punkt ] motsvarar punkt 3 i 1 kap. 3 å andra stycket LFKS. Formule- ringen ”främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning samt diakoni och cvangelisation'" skiljer sig från den nuvarande som lyder "främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt kristen verksamhet bland barn och ungdom, äldre. sjuka och andra” men innebär ingen änd- ring i sak. Formuleringen svarar mot det språkbruk som används i dag i svenska kyrkan.

Punkt Z överensstämmer delvis med nuvarande punkt 1 i 1 kap. 3 å andra stycket LFKS. Punkten omfattar t. ex. skrudar. altarkärl. psalmböc- ker och armatur. 1 vissa undantagsfall kan en byggnad vara lös egendom. Egendom som är tillbehör till en sådan byggnad enligt beskrivningen av byggnadstillbehör i jordabalken faller inte under denna punkt utan behand- las i punkt 3.

Punkt 3 motsvarar delvis punkt 1 i 1 kap. 3 å andra stycket LFKS. Begreppen kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler innefattar fast inredning och annat som utgör tillbehör till byggnaderna enligt jordabalkens bestämmelser. Om byggnaderna är fast eller lös egen- dom spelar härvidlag inte någon roll. Anskaffande av de byggnader och lokaler som här avses kan ske genom byggnation. köp eller förhyrning. Kompetensen omfattar även en rätt att förvärva eller arrendera den mark

• Sida 248
•  Original

som en byggnad är belägen på. Underhåll avser sådant som inte direkt påverkar församlingsverksamhetens utformning. Det gäller i första hand skötseln av byggnadskroppen men också dess fasta inredning och annat byggnadstillbehör. Här kan särskilt pekas på att orgel avsedd för stadigva- rande bruk skall räknas som tillbehör till byggnad (jfr den allmänna motive- ringen avsnitt 3.1.l). I den löpande skötseln ingår förutom reparationer etc. även städning, uppvärmning o.d.

Även punkt 4 motsvarar till en del punkt 1 i 1 kap 3 å andra stycket LFKS. Egendom som omfattas av punkten är t. ex. prästgård eller andra personalbostäder.

Punkt 5 motsvarar också till en del punkt 1 i 1 kap. 3 å andra stycket LFKS.

Punkt 6 svarar mot punkt 2 i 1 kap. 3 å andra stycket LFKS och anger församlingens kompetens i fråga om begravningsverksamheten. Det är dels fråga om anskaffande av en ny eller utvidgning av en befintlig begrav- ningsplats, dels underhåll av begravningsplatser och kyrkotomter. ] kom- petensen ingår också anskaffande av lokaler och utrustning som är nödvändiga för skötseln av en begravningsplats och kyrkotomt. Liksom enligt gällande ordning gäller detta under förutsättning att regeringen inte har beslutat att uppgiften — utom vad gäller kyrkotomt — skall ankomma på en borgerlig kommun. Av den allmänna motiveringen framgår att stifts- samfälligheterna genom en särskild lag bör åläggas att svara för anläggande och underhåll av begravningsplatser för icke kristna trosbekännare.

Punkt 7 motsvarar punkt 4 i 1 kap. 3 å andra stycket LFKS. Punkten anger församlingens kompetens att svara för avlöningsförmåner åt den personal som tjänstgör i församlingen. Det gäller såväl präster och kyrko- musiker som kyrkokommunalt anställd personal. Häri innefattas t. ex. personal för expeditions- och vaktmästaruppgiftcr. städning. skötsel av begravningsplatser o.dyl.

Tredje stycket motsvarar tredje stycket i 1 kap. 3 år LFKS.

Församlingar i enförsamlr'ngspastorat

4 5 När en församling utgör ett pastorat (enförsamlingspastorat), sköter församlingen själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 å andra stycket. Församlingen skall också sköta de angelägenheter som annars enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

] paragrafen, som delvis är ny. anges kompetensen för en församling som utgör pastorat. Begreppet pastorat definieras i 1 kap. 3 å den nya kyrkliga indelningslagen som tjänstgöringsområdet för en kyrkoherde. Bestämmel- sen i sista meningen överensstämmer med fjärde stycket i 1 kap. 3å LFKS.

Församlingar i jlerförsamlingspastorat, pastoratssamfälligheter och flerpastoratssamja'lligheter 55 När flera församlingar utgör ett pastorat (flerförsamlingspastorat) sköter varje församling själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 å andra stycket 1 och 2. De församlingsangclägenheter som anges i 3 å andra stycket 3—7 skall

• Sida 249
•  Original

skötas av en kyrklig samfällighet, som består av samtliga församlingar i pastoratet (pastoratssamfällighet). Stiftsstyrelsen får dock besluta att an- gelägenheterna skall skötas av en sådan kyrklig samfällighet som anges i 6 å.

Pastoratssamfällighctcn skall också sköta de angelägenheter som annars enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

Paragrafen är ny.

1 första stycket anges kompetensen för varje församling som ingår i ett flerförsamlingspastorat.

I likhet med gällande ordning skall enligt andra stycket församlingarna i ett flerförsamlingspastorat utgöra en obligatorisk kyrklig samfällighet. Denna obligatoriska samfällighet skall emellertid inte endast ha hand om s. k. pastoratsangelägenheter, dvs. de angelägenheter som enligt särskilda förskrifter ankommer på pastoratet (jfr 1 kap. 4 å första stycket LFKS). Pastoratssamfälligheten skall också sköta de ekonomiskt mera betungande församlingsangelägenheterna, nämligen de som anges i 1 kap. 3 å andra stycket punkterna 3—7. Beträffande skälen härtill hänvisas till den allmän- na motiveringen (avsnitt 3.l.1). Stiftsstyrelsen får dock besluta att en kyrklig samfällighet som anges i 6 å skall sköta deSSa angelägenheter.

6 å En pastoratssamfällighet kan även få sköta de ekonomiska försam- lingsangelägenheter som anges i 3 å andra stycket 1 och 2 (total pastorats- samfällighet).

Församlingarna inom flera pastorat får bilda kyrklig samfällighet för att sköta en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 å andra stycket 1—7 (flerpastoratssamfällighet) eller alla sådana angelägenheter (total llerpastoratssamfällighet). Sådana samfälligheter får även bildas för angelägenheter som annars enligt lag eller annan författning ankommer på pastoraten.

Överlämnas en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 å andra stycket 1—7 till en flerpastoratssamfällighet. får ändå en total pastoratssamfällighet bildas eller bestå för att sköta de återstående ekonomiska församlingsangclägenheterna.

Kyrkliga samfälligheter som avses i andra stycket får inte ha hand om sådana angelägenheter som skall skötas av stiftssamfälligheten.

Bestämmelser om hur de olika pastoratssamfälligheterna bildas finns i kyrkliga indelningslagen (1988: 000).

Första stycket har delvis sin motsvarighet i 1 kap. 4 å andra stycket LFKS, enligt vilken en pastoratssamfällighet även får ha hand om andra ekono- miska angelägenheter än de som ankommer på pastoratet. Det bör strykas under att det endast är de ekonomiska angelägenheterna som samfällighe— ten får ta hand om. Utformningen och innehållet i den församlingsverk- samhet som anges i 3 å andra stycket 1 ankommer det alltjämt på försam- lingen att själv bestämma inom ramen för de ekonomiska resurser som står den till buds.

[ förhållande till gällande ordning innebär stycket den ändringen att församlingarna inom pastoratet inte kan föra över endast delar av sin kvarvarande kompetens på pastoratssamfälligheten. En pastoratssamfäl- lighet kan alltså antingen sköta de angelägenheter som obligatoriskt an-

• Sida 250
•  Original

kommer på den. eller samtliga ekonomiska församlingsangelägenheter. 1 sistnämnda fall utgör pastoratssamfälligheten en total ekonomisk samfäl- lighet. Församlingar som ingår i en sådan samfällighet har inte kvar någon utdebiteringsrätt. Som framgår av paragrafens femte stycke finns bestäm- melser om hur en total pastoratssamfällighet bildas i en särskild lag.

1 paragrafens andra stycke finns de grundläggande föreskrifterna om vilka andra kyrkliga samfälligheter som får bildas. Bestämmelsen motsva- rar delvis 1 kap. 4 å tredje stycket LFKS. Till skillnad mot gällande ordning innebär stycket att kyrkliga samfälligheter endast kan bildas pasto- ratsvis. Samtliga församlingar i respektive pastorat måste alltså ingå i samfälligheten. Vidare föreligger den skillnaden att samfälligheter uttryck- ligen får bildas inte bara för ekonomiska församlingsangelägenheter utan även för pastoratsangelägenheter.

Om en flerpastoratssamfällighet bildas för att sköta angelägenheter som has om hand av t. ex. en pastoratssamfällighet. måste pastoratssamfällig- heten upplösas eller ombildas. Motsvarande gäller redan enligt LFKS, eftersom två kyrkliga kommuner inom samma område inte kan ha samma kompetens.

Beträffande skälen för tredje stycket kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.2).

Fjärde stycket innehåller föreskrifter om att llerpastoratssamfälligheter. vare sig de är totala eller ej. inte får handha angelägenheter som sköts av stiftssamfälligheten. ] enlighet med vad som tidigare har sagts under andra stycket kan i princip inte två kyrkliga kommuner inom samma område ha samma kompetens. Denna avgränsning av flerpastoratssamfällighetens kompetensområde gentemot stiftssamfällighetens trppgiftsområde marke- ras genom en uttrycklig bestämmelse i lagen. När det gäller pastoratssam- fälligheter är det liksom i fråga om församlingar självklart att de bara får sköta "sina" angelägenheter, dvs. verka inom det egna geografiska områ- det och för dem som bor och vistas där.

Enligt 1 kap. 4 å LFKS beslutar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om bildande av kyrkliga samfälligheter. Kammar— kollegiet och domkapitlen har sålunda bemyndigats att besluta om samfäl- lighetsbildningar. Stiftsstyrelsen skall nu överta dessa myndigheters upp- gifter, vilket i sin tur innebär att närmare regler om förfarandet m.m. bör ges i lag. En hänvisning till denna lag. den kyrkliga indelningslagen. har därför tagits in ifemte stycket.

7 & En kyrklig samfällighet får inte besluta om ändringar i kyrkorummet utan att församlingen först har godkänt dessa.

En församling får hos samfälligheten väcka ärenden om underhåll eller andra åtgärder avseende kyrkobyggnad. församlingshus och andra försam- lingslokaler.

Paragrafen är ny och innebär enligt fi'irsta stycket en vetorätt för försam- lingen i fråga om de ändringar i kyrkorummet som en kyrklig samfällighet får besluta om. Vad gäller motiven för den kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.1).

• Sida 251
•  Original

På begäran av kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 4.1) har i andra stycket tagits in en föreskrift som ger församlingen en möjlighet att väcka frågan om underhåll m.m. beträffande bl. a. kyrkobyggnaden.

S tiftssamfä/ligheter

8 å De territoriella församlingarna inom ett stift skall utgöra en kyrklig samfällighet (stiftssamfällighet) för att sköta följande gemensamma för- samlingsangelägenheter:

1. främjande av församlingslivets utveckling inom stiftet.

2. främjande av församlingsarbete bland finskspråkiga och samer, andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar samt vid kriminalvårds— anstalter och militära förband i fredstid,

3. avlöningsförmåner för arbetstagare hos stiftssamfälligheten. Stiftssamfälligheten får även ha hand om andra ekonomiska angelägen— heter än som avses i första stycket 2 och 3, om .de är gemensamma för församlingarna inom stiftet. Ett förslag om sådan utvidgad verksamhet skall. om det inte förkastas av stiftsfullmäktige, på yrkande av minst en tiondel av dess ledamöter vila tills nästa nyvalda stiftsfullmäktige samman— träder. Utan hinder av detta kan stiftsfullmäktige anta förslaget. om minst två tredjedelar av de röstande enar sig om beslutet.

Om vissa angelägenheter som ankommer på stiftssamfälligheter finns särskilda bestämmelser.

Även en icke-territoriell församling får ingå i stiftssamfälligheten, om den beslutar det.

Paragrafen är ny och innehåller de grundläggande föreskrifterna om stifts- samfälligheten och dess uppgifter.

Enligt första stycket skall de territoriella församlingarna inom ett stift utgöra en kyrklig samfällighet för att sköta vissa i paragrafen uppräknade församlingsangelägenheter. Det är alltså fråga om en obligatorisk samfäl- ligheti varje stift. som benämns stiftssamfällighet. Beträffande de närmare övervägandena bakom förslaget i denna del hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2).

1 punkt ] har tagits in en bestämmelse enligt vilken främjandet av församlingslivets utveckling inom stiftet blir en angelägenhet för stiftssam- fälligheten. Stiftssamfälligheten får alltså en kompetens som griper över hela stiftet och som motsvarar den som församlingarna har inom sina geografiska områden. nämligen att främja församlingslivet genom att ha omsorg om detsamma och verka för dess utveckling. Denna uppgift an- kommer för närvarande på domkapitlen enligt 13å 1 mom. lagen om domkapitel. Enligt denna bestämmelse skall domkapitlet bl.a. "verksamt beflita sig om det kyrkliga livets vård och förkovran. Det skall genom erforderliga åtgärder tillgodose församlingarnas behov ävensom befrämja den kristna kärleksverksamheten och ungdomsvården samt barnens krist- na fostran inom stiftet”.

1 punkt 2 behandlas stiftssamfällighetens kompetens i fråga om försam- lingsarbete bland finskspråkiga och samer. andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar samt vid kriminalvårdsanstalter och militära förband. Med ordet ”främjande" markeras att stiftssamfällighetens upp- gift är att stödja den verksamhet som församlingarna bedriver på dessa

ro 'J'l

• Sida 252
•  Original

områden, inte att ta över eller begränsa församlingarnas ansvar för verk- samheten. Beträffande de överväganden som ligger till grund för formule- ringen av kompetensregeln hänvisas i övrigt till den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.1).

[punkt 3 anges det slutligen som en angelägenhet för stiftssamfälligheten att avlöna arbetatagare hos stiftssamfälligheten. Stiftssamfälligheten får således, liksom församlingarna. kompetens att avlöna såväl präster, som har statligt reglerade tjänster, som annan personal som är kyrkokommu- nalt anställd.

1 andra stycket finns bestämmelser om beslutsordningen vid en utvidg- ning av stiftssamfällighetens verksamhet.

Enligt första meningen i andra stycket får en stiftssamfällighet ha hand om andra ekonomiska frågor än de som räknas upp i första stycket. En förutsättning för en sådan utvidgning av stiftsamfällighetens kompetens är emellertid att frågorna är gemensamma för församlingarna inom stiftet. Bestämmelsen är i denna del uppbyggd efter samma mönster som enligt nuvarande ordning gäller för Stockholms kyrkliga samfällighet enligt 1 kap. 5 å fjärde stycket LFKS.

Kravet på att frågorna skall vara gemensamma för församlingarna inom stiftet innebär att församlingarna skall ha ett gemensamt intresse av frågor- na och att församlingarna eller deras medlemmar kan tänkas tillgodogöra

sig verksamheten. Stiftssamfälligheten beslutar själv om verksamheten skall utvidgas. Ef—

tersom det här kan bli fråga om att överföra kompetens från församlingar- na till stiftssamfälligheten, varefter de inte längre själva får ha hand om uppgiften, finns i andra och tredje meningarna bestämmelser om minori- tetsskydd vid sådana beslut.

Exempel på bestämmelser enligt tredje stycket är föreskrifterna i domka- pitelslagen att stiftssamfälligheter skall tillhandhålla domkapitlet den per— sonal m.m. som behövs.

Om de icke-territoriella församlingarna vill det. får också de ingå i stiftssamfälligheten enligt fjärde stycket. Hovförsamlingen omfattas dock inte av bestämmelserna, eftersom den församlingen inte ingår i svenska kyrkans vanliga stiftsorganisation.

Kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 4.5) anför att det i paragrafen bör anges att det ankommer på stiftssamfälligheten att samverka med länsstyrelsen i fråga om den kyrkliga beredskapen.

Församlingslagen är en kompetenslag. Frågor om ålägganden för en kyrklig kommun faller således utanför denna lag. Det som kyrkomötet i denna del har tagit upp avser jag att återkomma till i ett annat samman- hang.

Beslutanderätten i församlingar och kyrkliga samfälligheter

9 5 1 en församling utövas beslutanderätten av kyrkofullmäktige eller på kyrkostämma. om inte annat följer av 10 å.

l församlingar med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar skall be- slutanderätten utövas av kyrkofullmäktige.

• Sida 253
•  Original

Om antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i en församling med kyrko- fullmäktige har gått ned till 500 eller därunder, skall beslutanderätten fortfarande utövas av kyrkofullmäktige. Fullmäktige får dock besluta att församlingens beslutanderätt skall utövas på kyrkostämma.

Kyrkostämman får uppdra beslutanderätten åt kyrkofullmäktige. För- slag om att upphäva ett sådant beslut får inte väckas i kyrkofullmäktige förrän tre år har förflutit sedan ledamöterna i fullmäktige började sin tjänstgöring.

I denna paragraf ges huvudregeln om beslutanderätten i församlingen. Paragrafen motsvarar i stort 1 kap. 7 & första stycket och 8 & LFKS.

Första stycket överensstämmer — bortsett från det angivna undantaget i 10 å — med gällande ordning.

1 andra stycket finns en bestämmelse om att beslutanderätten skall utövas av kyrkofullmäktige när det finns mer än 500 röstberättigade kyrko- medlemmar i församlingen. Några undantag från detta görs inte i motsats till gällande ordning (jfr den allmänna motiveringen avsnitt 3.1.3).

I tredje och färde styckena finns bestämmelser om att församlingarna själva får besluta att kyrkofullmäktige skall införas. även om antalet röst- berättigade kyrkomedlemmar inte uppgår till det angivna gränstalet, eller att fullmäktige skall avskaffas när underlaget har sjunkit under detta tal. Detta överensstämmer med gällande ordning.

10 5 Om en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar ingår i en total pastoratssamfällighet eller en total tlerpastoratssamfällig- het, får stiftsstyrelsen besluta att församlingens beslutanderätt skall utövas av ett direktvalt kyrkoråd. om församlingen begär det.

Denna paragraf, som är ny. innehåller en undantagsbcstämmelse till 'hu- vudrcgeln i 9 &. Beträffande skälen kan hänvisas till den allmänna motive- ringen (avsnitt 3. I .4).

ll & Beslut om att införa eller avskaffa kyrkofullmäktige enligt 9 & eller att beslutanderätten skall utövas av ett direktvalt kyrkoråd skall tillämpas från och med året efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång. Beslutet skall fattas före utgången av'mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. liksom stifts- styrelsen vid beslut enligt 9 &.

I paragrafen finns bestämmelser om ikraftträdandet av beslut om att införa eller avskaffa kyrkofullmäktige eller om att beslutanderätten skall utövas av ett direktvalt kyrkoråd. Bestämmelserna svarar delvis mot 1 kap. 8 & sista stycket LFKS.

12 & I en pastorats- eller llerpastoratssamfällighet utövas beslutanderät- ten av församlingsdelegerade. eller, om samfälligheten är total. av kyrko-

fullmäktige. I en stiftssamfällighet utövas beslutanderätten av stiftsfullmäktige.

I paragrafen ges bestämmelser om beslutanderätten i kyrkliga samfällighe- ter. Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 9 & första stycket LFKS.

• Sida 254
•  Original

Första stycket överensstämmer i stort med gällande ordning (jfr avsnitt 3.1.2). Bestämmelsen i andra stycket är ny.

Förr-'altningen och verkställigheten i församlingar och kyrkliga samfälligheter

13 5 I en församling ankommer förvaltningen och verkställigheten på kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller stämman. För en sådan uppgift kan fullmäktige tillsätta en särskild beredning bestående av en eller flera perso- ner.

Fullmäktige eller stämman får uppdra åt kyrkorådet eller någon annan nämnd att i fullmäktiges eller stämmans ställe fatta beslut i vissa grupper av ärenden, om inte något annat följer av lag eller annan författning. Ett sådant uppdrag får inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhet eller i övrigt av större vikt.

I denna paragraf. som motsvarar 1 kap. 7 5 andra och tredje styckena LFKS. finns bestämmelser om förvaltning och verkställighet i församling samt om att fullmäktige eller stämman i vissa fall kan delegera sin beslutan- derätt till kyrkorådet eller annan nämnd.

14 5 I annan samfällighet än stiftssamfällighet ankommer förvaltningen och verkställigheten på kyrkorådet och övriga nämnder.

I en stiftssamfällighet sköts dessa uppgifter av stiftsstyrelsen och övriga nämnder.

Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller församlingsdelegerade. Bestämmelserna i 13 5 om en särskild beredning och om uppdrag att i fullmäktiges eller kyrkostämmans ställe fatta beslut i vissa frågor tillämpas även i samfälligheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förvaltning och verkställighet i kyrkliga samfälligheter.

Bestämmelserna ijörsta och tredje styckena överensstämmer med 1 kap. 9 & LFKS.

Andra stycket innehåller en ny bestämmelse om förvaltning och verk- ställighet i en stiftssamfällighet. Dessa uppgifter skall skötas av stiftsstyrel- sen och övriga nämnder.

2 kap. Kyrkofullmäktige i församling

I detta kapitel finns bestämmelser om antalet ledamöter i församlingens kyrkofullmäktige. om suppleanter. rösträtt. valbarhet, rätt till ledighet, mandattid,'0rdförande. sammanträdestid, kungörelse om sammanträde. suppleants tjänstgöring, bcslutförhet. jäv. närvarorätt vid sammanträde. anhängiggörande. beredningstvång, omröstningar och opinionsundersök- ningar. fortsatt sammanträde. bordläggning. föredragningsordning. propo- sitionsordning och omröstning, proportionellt valsätt. interpellation och

• Sida 255
•  Original

enkel fråga, protokoll. reservationsrätt. vården av kyrkofullmäktiges handlingar, offentlighet vid sammanträde. ersättning och arbetsordning. Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 2 kap. 1—30 åå LFKS. Vissa språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Grundläggande bestänmtelser om val av kyrkofu”mäktige

1 & I lagen (19721704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall finns bestämmelser om

]. indelning i valdistrikt.

2. valdag, röstlängd. förrättande och avslutande av val,

3. utseende av suppleanter samt

4. förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått under tjänstgö- ringstiden och när en suppleant har inträtt som ordinarie ledamot i fullmäk- tige eller av annan anledning har avgått som suppleant.

Paragrafen motsvarari huvudsak 2 kap. 7 & LFKS.

Antalet ledamöter och suppleanter

2 & ' Kyrkofullmäktige fastställer antalet ledamöter i fullmäktige. Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till minst

15 i församling med 5000 röstberättigade kyrkomedlemmar eller därun- der.

19 i församling med över 5000 till och med 10000 röstberättigade kyrko- medlemmar. _

25 i församling med över 10000 röstberättigade kyrkomedlemmar. När fullmäktige skall utses första gången. beslutar kyrkostämman om antalet ledamöter i fullmäktige. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Vid tillämpningen av första stycket skall som röstberättigad anses den som har upptagits i gällande röstlängd.

Beslutar fullmäktige om ändring av antalet ledamöter. tillämpas beslutet först när val i hela riket av fullmäktige förrättas nästa gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Paragrafen, som i huvudsak motsvarar 2 kap. 1 & LFKS. innehåller be- stämmelser om antalet ledamöter i kyrkofullmäktige. Fullmäktiges beslut om ändring av antalet ledamöter skall dock fattas före utgången av mars i stället för som tidigare april månad valåret. Detta är föranlett ' av att eventuella överklaganden av fullmäktiges beslut annars onödigt kan förse- na handläggningen hos länsstyrelsen. Vidare har orden "invånare" ersatts med "kyrkomedlemmar".

De särskilda bestämmelserna för församlingarna i Stockholms kommun har utgått.

3 & För ledamöterna skall suppleanter utses till det antal som kyrkofull- mäktige bestämmer. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Antalet skall utgöra en viss andel. dock högst hälften. av det antal platser som varje parti får i församlingen. Om det därvid uppkommer ett brutet tal. avrundas detta till närmast högre hela tal.

I—J '.I'l

• Sida 256
•  Original

Beslutar fullmäktige om ändring av antalet suppleanter tillämpas 2 & fjärde stycket.

När fullmäktige skall utses första gången. beslutar kyrkostämman om antalet suppleanter. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 .b' LFKS. Lagtexten har förenklats. Bl.a. har i andra stycket en onödig hänvisning till annan lag slopats.

Rösträtt vid valet 4 & Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige har den som är kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på val- , dagen. Den som inte är svensk medborgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling har inte röst- rätt vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige i annan församling.

Frågan om rösträtt enligt första och andra styckena föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Paragrafen har sin motsvarighet i 2 kap. 3 & LFKS.

Valbarhet

5 & Ledamöter och suppleanter väljs bland dem som har rösträtt enligt 4 5.

Den 'som innehar tjänst som biskop är inte valbar till ledamot eller suppleant. Kyrkoherde eller annan präst som är ledamot i församlingens kyrkoråd samt den som är anställd hos församlingen och som i egenskap av föredragande hos kyrkorådet eller på grund av andra uppgifter som hör till tjänsten har den ledande ställningen bland församlingens tjänstemän är inte heller valbar.

Om en ledamot eller en suppleant inte längre är valbar upphör hans uppdrag genast utan särskilt beslut. Kyrkofullmäktige skall befria en leda- mot eller en suppleant från uppdraget. om han vill avgå och särskilda skäl inte talar emot det.

Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 4 & LFKS. Iförhållande till vad som nu

gäller innebär förslaget den ändringen att kyrkoherden eller annan präst . som är ledamot i församlingens kyrkoråd inte är valbar till ledamot eller suppleant i fullmäktige. Beträffande skälen härför hänvisas till den allmän- na motiveringen (avsnitt 3.1.5).

Rätt till ledighetför uppdraget

6 & Ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige eller beredning har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget,

Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 & LFKS. Med beredning avses en av full- mäktige tillsatt beredning.

• Sida 257
•  Original

Valperiodens längd

7 & Ledamöter väljs för tre år räknat från och med den I januari året efter det år då valet har skett. Suppleanter utses för samma tid.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 & LFKS.

Ordförandeskapet

8 & Kyrkofullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen. Till dess valen har förrättats utövas ordförandeskapet av den som har varit ledamot längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge. har den som är äldst företräde.

Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan närvara vid ett sammanträde. utser fullmäktige en annan ledamot att för tillfället vara ordförande.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 & LFKS.

När sammanträdena skall hållas m. m.

9 & Kyrkofullmäktige sammanträder enligt den ordning som fullmäktige bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i andra stycket samt i IO kap. 4 & och l 1 kap. 6 5 om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträ- de skall även hållas. när kyrkorådet eller minst en tredjedel av fullmäktiges ledamöter begär det eller ordföranden anser att det behövs.

Vid sammanträde före december månads utgång förrättas val till de befattningar inom församlingen som blir lediga vid årets slut. Det är då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall valen förrättas av de nyvalda fullmäktige. Dessa förrättar även andra val som ankommer på fullmäktige och avser tid efter utgången av det nämnda året.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 & LFKS.

- . Hur sarnnumträdena kungörs

10 & Ordföranden utfärdar kungörelse om när kyrkofullmäktige skall sammanträda.

Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet samt om de ärenden som skall behandlas. När sammanträde skall hållas första gången. sedan beslutanderätten har uppdragits åt fullmäktige. utfär- das kungörelsen av den senast valda ordföranden i kyrkostämman.

Kungörelsen skall anslås minst en vecka före sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid tillställas varje ledamot och suppleant på lämpligt sätt.

Uppgi