SOU 2005:114

Socialförsäkringsbalk

Socialförsäkringsbalk

Del 1

Till statsrådet och chefen för Socialdepartementet

Regeringen beslutade den 13 september 2001 att en särskild utredare skulle tillkallas för att göra en teknisk översyn av lagen (1962:381) om allmän försäkring och andra författningar på socialförsäkringsområdet.

Som särskild utredare förordnade dåvarande statsrådet Ingela Thalén den 10 oktober 2001 kammarrättslagmannen Lars-Göran Hessmark.

Som sakkunniga har varit förordnade: chefsjuristen Astrid Christiernsson, Försäkringskassan, ämnesrådet Elisabeth Lane, Socialdepartementet, enhetschefen Eva Nordqvist, Försäkringskassan, ämnesrådet Kjell Rempler, Socialdepartementet, och departementsrådet Bengt Sibbmark, Socialdepartementet.

Som experter har varit förordnade: enhetschefen Annette Bäcklund, Försäkringskassan, språkexperten Anne-Marie Hasselrot, Justitiedepartementet, f.d. regeringsrådet Bodil Hulgaard, Malmö, och avdelningschefen Helen Stoye, Premiepensionsmyndigheten.

Som sakkunnig resp. expert under ett grundläggande skede har i tidigare befattningar även deltagit: departementsrådet Marianne Jenryd, och hovrättsrådet Hans Nyman.

Som sekreterare har tjänstgjort: hovrättsassessorn Bo-Göran Ohlsson, och kammarrättsassessorn Petrus Tired.

Bodil Hulgaard har i utredningens slutskede tjänstgjort på deltid i sekretariatet.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om samordning av socialförsäkringslagarna (SamSol).

SamSol överlämnar härmed betänkandet Socialförsäkringsbalk (SOU 2005:114). Betänkandet är skrivet i vi-form, eftersom de sakkunniga och experterna instämmer i de förslag som lämnas.

Uppdraget är därmed slutfört.

Jönköping i december 2005

Lars-Göran Hessmark

Bo-Göran Ohlsson Petrus Tired Bodil Hulgaard

Förkortningar

ABBL Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AFLP Lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring AKBL Lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn ALF Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring AOL Lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan ATP Allmän tilläggspension bet. Betänkande BoL Lagen (1993:737) om bostadsbidrag BTPL Lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. CSN Centrala studiestödsnämnden dir. Direktiv Ds Departementsserien EPL Lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EPLP Lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EU Europeiska unionen FBBL Lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag FBH Förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade FL Förvaltningslagen (1986:223) FÖD Försäkringsöverdomstolen

Förkortningar SOU 2005:114

GPL Lagen (1998:702) om garantipension HandL Förslag i SOU 2001:47 till lag om handläggning av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna m.m. HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag IFKL Lagen (2004:274) med anledning av inrättande av Försäkringskassan IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KSL Lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän LAF Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LBH Lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade LEF Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. LIP Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPP Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LISA Lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning LSKK Lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara LSP Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd LSPT Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade NVL Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård PGI Pensionsgrundande inkomst PISA Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration PPM Premiepensionsmyndigheten

SOU 2005:114 Förkortningar

PPML Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten prop. Proposition RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd ref. Referat RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RÅ Regeringsrättens årsbok SAL Socialavgiftslagen (2000:980) SEL Lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. SFB Socialförsäkringsbalken SFBP Lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIAL Lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration SjLL Lagen (1991:1047) om sjuklön SML Lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SOU Statens offentliga utredningar USL Lagen (1996:1030) om underhållsstöd ÄfsL Lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Utredningen om samordning av socialförsäkringslagarna (SamSol) har i uppdrag att göra en teknisk översyn av lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och andra författningar på socialförsäkringsområdet (dir 2001:70).

Ändamålet med utredningen är att lämna förslag till lagstiftning som ger bättre överskådlighet och bättre säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om regler och begrepp som är gemensamma för socialförsäkringen. De nuvarande lagarna skall samordnas på ett bättre sätt, och om möjligt sammanföras, så att de blir lättare att överblicka och tillämpa. Förslag skall också lämnas till hur samordningsfördelar kan uppnås även i materiella hänseenden.

Utredningen föreslår en socialförsäkringsbalk

Efter att ha övervägt olika alternativ anser vi i SamSol enhälligt att i princip alla lagregler om socialförsäkringen bör samlas i en socialförsäkringsbalk, som ersätter ca 30 nuvarande lagar. Förmånerna administreras av den nya myndigheten Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten. Vi har haft förebilder från Frankrike, Irland, Norge och Tyskland. Vi har också tittat på EG-förordningarna 1408/71 och 883/2004 samt på miljöbalken och inkomstskattelagen (1999:1229).

Vi anser att bl.a. följande allmänna fördelar följer med en heltäckande socialförsäkringsbalk. För det första får man givetvis den överskådliga helhetsbild som är det övergripande målet för vårt utredningsuppdrag. Medborgarperspektivet kräver ett överskådligt system med förbättrad och enhetlig lagstruktur, som sannolikt även kommer att ge medborgarna ökad förståelse för systemet.

Sammanfattning SOU 2005:114

Balken ger också socialförsäkringen och den nya socialförsäkringsadministrationen en tydlig identitet. Det kommer för alla att bli lättare att söka i och tillämpa ett samlat lagverk i stället för de ca 30 olika lagar som balken ersätter. Bland annat blir det möjligt att på ett enkelt sätt läsa innehållet i alla de hänvisningar som fortfarande måste finnas kvar mellan olika delar. Det blir lättare att se samband och konsekvenser i fråga om olika regler och åtgärder. Det blir också lättare att ge information och annan service. I synnerhet kommer elektronisk tillgänglighet och kommunikation att underlättas väsentligt.

För myndigheterna och lagstiftaren tillkommer fördelen att det blir lättare att beakta helheten och värdet av gemensamma regler. Det blir lättare att samordna och upprätthålla enhetlighet samt lättare att undvika förbiseenden, inkonsekvenser och dubbelregleringar. Det är givetvis också lättare att ändra i bara en lag än i flera lagar samtidigt, och det förbättrar sannolikt även samarbetet mellan olika myndigheter och andra aktörer.

I huvudsak oförändrat sakligt innehåll i balken

Frånsett frågor om handläggning och överklagande är vårt uppdrag mycket begränsat när det gäller sakliga förändringar. Vi föreslår inte heller några större sådana förändringar i det förslag till balk som vi lägger fram. Rättspraxis kodifieras däremot i flera fall.

För att få samordningsvinster föreslår vi vidare att åtskilliga bestämmelser om förmåner och handläggning skall vara gemensamma för hela socialförsäkringen. Vissa särbestämmelser kan dock inte undvaras. De bör dock så långt möjligt sammanföras i gemensamma avsnitt om respektive ämnen.

När det gäller ändring, omprövning och överklagande av beslut föreslår vi i princip ingen ändring i gällande ordning, men en sammanföring av alla bestämmelser.

Balkens sakliga omfattning

När det gäller den sakliga omfattningen föreslår vi att socialförsäkringsbalken i huvudsak skall omfatta lagreglerna om förmåner som i dag omfattas av socialförsäkringslagen (1999:799, SofL). Vi anser

SOU 2005:114 Sammanfattning

dock att den ersättning för sjukvård m.m. som i dag avses i 2 kap. AFL inte skall ingå i balken utan i stället regleras i en särskild lag.

Vi föreslår å andra sidan att den samlade lagstiftningen jämfört med SofL skall utökas med reglerna om sjuklön, statligt personskadeskydd för totalförsvarspliktiga m.fl., krigsskadeersättning till sjömän och smittbärarersättning i nu gällande, särskilda lagar samt med reglerna om frivillig sjukpenningförsäkring i 21 kap. AFL och om bilstöd i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Arbetslöshetsförsäkringen och vissa andra förmåner låter vi däremot liksom i dag ligga utanför socialförsäkringen.

Flera lagar om handläggning av ärenden m.m. hos Försäkringskassan föreslås ingå i den nya lagstiftningen. Vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet bör dock av konstitutionella skäl behållas utanför.

Balkens disposition

När det gäller dispositionen av socialförsäkringsbalken föreslår vi att balken delas in i 8 avdelningar som betecknas med stora bokstäver, ca 30 underavdelningar som betecknas med romerska siffror, ca 120 kapitel och ca 1 860 i allmänhet korta paragrafer. Balken avses vara flexibel och utbyggbar, bl.a. genom att avdelningarna har separata kapitelindelningar.

I avd. A föreslås övergripande bestämmelser om personkretsen och socialförsäkringsskyddet i olika försäkringsgrenar samt vissa gemensamma definitioner. Den avdelningen motsvarar bl.a. SofL, som i dag gäller för bosättnings- eller arbetsbaserade förmåner. Balken får nu kompletteras med en tredje försäkringsgren, som vi kallar övriga förmåner. Vi föreslår också ett antal generella definitioner för hela balken, vilka i framtiden kan kompletteras efter hand för att fortlöpande stärka enhetligheten.

I avd. B–G föreslås bestämmelser om de olika socialförsäkringsförmånerna, i princip ordnade efter behovssituationer under medborgarens livscykel. Medborgaren sätts alltså i centrum i stället för försäkringskategorierna. I avd. H föreslås vissa gemensamma bestämmelser om förmåner, handläggning, omprövning, överklagande och organisation. Avdelningarna har följande rubriker:

Sammanfattning SOU 2005:114

Avd. A Övergripande bestämmelser Avd. B Familjeförmåner Avd. C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada Avd. D Särskilda förmåner vid funktionshinder Avd. E Förmåner vid ålderdom Avd. F Förmåner till efterlevande Avd. G Bostadsstöd Avd. H Vissa gemensamma bestämmelser

Vi föreslår att systemet skall ha en tydlig struktur även på lägre nivåer genom att bestämmelserna i de olika förmånsavsnitten återkommer under likartade rubriker på i princip samma ställen i avsnitten, så att läsaren känner igen sig. Därvid avses ca 600 mellanrubriker och 700 underrubriker väsentligt underlätta medborgarnas och myndigheternas sökning i balken, inte minst sökningen på elektronisk väg.

Konstruktionen av balken kommer att underlätta för dem som använder lagstiftningen i sitt arbete. Utformningen av besluten kommer att underlättas genom balkkonstruktionen i sig och genom att språket i de enskilda bestämmelserna blir mer tillängligt. Överskådligheten kan medföra att regelverket blir det naturliga arbetsredskapet för Försäkringskassans handläggare. Detta kan i sin tur leda till en mer rättssäker och likformig tillämpning av socialförsäkringen.

Balkens ikraftträdande och kostnader

Det är med hänsyn till lagstiftningsärendets omfattning svårt att förutse när socialförsäkringsbalken kan träda i kraft. En rimlig bedömning kan dock vara att detta bör kunna ske den 1 januari 2008. Vårt förslag kommer under hela beredningstiden att vara en färskvara som bör hanteras skyndsamt.

Socialförsäkringsbalken skall tillämpas på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet. De gemensamma bestämmelserna om handläggning m.m. skall dock i huvudsak tillämpas omedelbart även om förmånen avser tid före ikraftträdandet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna tas in i en särskild införandelag. Dit förs också de övergångsbestämmelser till de upphävda lagarna som alltjämt är av betydelse samt några bestämmelser av övergångskaraktär i de upphävda lagarna.

SOU 2005:114 Sammanfattning

Vi bedömer att en ny socialförsäkringsbalk medför vissa kostnader övergångsvis men att den på sikt kommer att leda till en mer effektiv och mindre kostnadskrävande hantering av socialförsäkringssystemet.

Summary

Remit of the Inquiry

The remit of the Inquiry on Coordination of Social Insurance Legislation (SamSol) is to carry out a technical review of the National Insurance Act (1962:381) and other statutes in the area of social insurance (ToR 2001:70).

The object of the Inquiry is to submit proposals for legislation to give improved clarity and better assurance against lack of consistency as regards rules and concepts common to social insurance. The present legislation must be better coordinated, and if possible brought together, so that it is easier to take in and apply. Proposals are also to be submitted as to how coordination benefits can be achieved even in material respects.

The Inquiry proposes a social insurance code

After having considered various alternatives we in SamSol are unanimous in our opinion that in principle all legislation on social insurance should be collected in a social insurance code, which will replace about 30 existing acts. Benefits are to be administered by the new Swedish Social Insurance Agency and the Premium Pension Authority. We have considered examples from France, Germany, Ireland and Norway. We have also looked at EC regulations 1408/71 and 883/2004 as well as the Swedish Environmental Code and the Income Tax Act (1999:1229).

We believe that the following general benefits will follow from a comprehensive social insurance code. In the first place there is of course the clear comprehensive picture, which is the overall objective of our inquiry. The citizen perspective requires a clear system with an improved and consistent legislative structure, which

Summary SOU 2005:114

will probably also give citizens a greater understanding of the system.

The code will also give the social insurance system and the new social insurance administration a clearer identity. It will be easier for everyone to search in and apply an integrated code of law instead of the 30 or so different acts which it will replace. It will, for example, be possible in a simple way to read the contents of all the cross-references that must be retained. It will be easier to see the connections between and consequences of various regulations and measures. It will also be easier to provide information and other services. In particular, electronic accessibility and communications will be significantly easier.

Additional advantages for agencies and legislators are the value of common regulations and the fact that it will be easier to pay regard to the whole situation. It will be easier to coordinate and maintain consistency and easier to avoid omissions, inconsistencies and duplicate regulations. It is, of course, easier to amend a single piece of legislation than several acts simultaneously and this will probably also improve cooperation between different agencies and other actors.

No essential changes in the contents of the code

Apart from issues relating to the processing of cases and appeals, our task has been very limited with regard to changes in substance. Nor do we propose any major changes of this kind in the draft code that we are presenting. On the other hand, case law is codified in several instances.

To obtain the benefits of coordination, we also propose that a number of provisions on benefits and processing be made uniform throughout the social insurance system. Some special provisions cannot be dispensed with, however. Nonetheless, as far as possible they should be brought together in common sections dealing with specific subjects.

SOU 2005:114

Summary

The scope of the code in terms of substance

With regard to the substantial scope of the code, we propose that the social insurance code mainly include legislative rules on benefits that are currently covered by the Social Insurance Act (1999:799). However, we consider that the compensation for medical care, etc. now referred to in the National Insurance Act should not be incorporated into the code, but should be regulated in a special act.

On the other hand, we propose that, compared to the Social Insurance Act, the integrated legislation should be extended to include the rules on sick pay, public personal injury protection for conscripts in the national total defence services, etc., war injury compensation for seamen and disease carrier allowances, all of which are now provided for in special legislation. It should also cover the regulations governing voluntary sickness benefit insurance in the National Insurance Act and include the car allowances regulated in the Ordinance on car allowances for people with disabilities. However, we have allowed unemployment insurance and a number of other benefits to continue to remain outside the realm of social insurance.

The structure of the code

With regard to the structure of the social insurance code, we propose that it is divided into eight titles designated with capital letters, some 30 subdivisions designated with Roman numerals, approximately 120 chapters and some 1 860 generally short sections. The code is intended to be flexible and able to be easily expanded since each title has been divided into separate chapters.

It is proposed that title A contain general provisions on the persons to whom the legislation is to apply and the social insurance protection in different branches of insurance and certain common definitions. This title corresponds to the Social Insurance Act, which at present applies to housing- or work-based benefits. The code will now be supplemented by a third branch of insurance, which we have termed “other benefits”. We also propose a number of general definitions for the entire code which can subsequently be supplemented in the future so as to continuously enhance consistency.

Summary SOU 2005:114

Titles B–G are proposed to include provisions on the various social insurance benefits, basically listed according to situations of need in the course of the citizen’s lifecycle. The focus is therefore on the citizen, instead of insurance categories. Title H is proposed to include some common provisions on benefits, processing, reappraisal, appeal procedures and organisation. These titles have the following headings:

Title A General provisions Title B Family benefits Title C Benefits in the event of sickness or work injury Title D Special benefits in the event of disability Title E Benefits in old age Title F Benefits to surviving dependants Title G Housing allowances Title H Certain common provisions

We propose that the system have a clear structure even at lower levels by making the provisions in the various sectors on benefits recur under similar headings in more or less the same positions in each sector, so that the reader can easily find them. In addition the approximately 600 intermediate headings and 700 subheadings will make it considerably easier for citizens and agencies to search in the code, particularly as regards electronic searches.

The structure of the code will make it easier for those using the legislation in their work. Formulation of decisions will be facilitated both by the structure of the code itself and by the fact that the language of individual provisions will be more accessible. As a result of this clarity, the regulatory framework may become the natural working tool for responsible officials at the Swedish Insurance Agency. This in turn may lead to a more legally secure and consistent application of social insurance.

Entry into force of the code and costs

Considering the extent of the legislation necessary in this case, it is difficult to predict when the social insurance code will be able to enter into force. A reasonable assessment however may be that this should be possible on 1 January 2008.

SOU 2005:114

Summary

The social insurance code will apply to benefits with regard to the period after entry into force. The common provisions on processing, etc. will however, be applied immediately even if the benefit concerns a period before entry into force. Entry into force and interim provisions will be included in a special introductory Act. This Act will also include the interim provisions for the annulled acts that continue to be of importance and some provisions of an interim nature in the annulled acts.

We consider that a new social insurance code will lead to certain costs over an interim period, but that in the long term it will lead to more efficient and economic management of the social insurance system.

Författningsförslag

1. Förslag till socialförsäkringsbalk

AVD. A ÖVERGRIPANDE BESTÄMMELSER

I Inledande bestämmelser, definitioner och

förklaringar

1 kap. Innehåll m.m.

Socialförsäkringsbalkens innehåll

1 § Denna balk innehåller bestämmelser om social trygghet genom de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och bidragssystem som behandlas i avdelningarna B

  • (socialförsäkringen).

2 § Balken är indelad i avdelningar, som betecknas med stora bokstäver.

Avdelningarna är indelade i underavdelningar, som betecknas med romerska siffror.

Kapitlen i balken har löpande numrering inom varje avdelning.

3 § I balken finns övergripande bestämmelser i avd. A.

Vidare finns bestämmelser om

  • familjeförmåner i avd. B,
  • förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i avd. C,
  • särskilda förmåner vid funktionshinder i avd. D,
  • förmåner vid ålderdom i avd. E,
  • förmåner till efterlevande i avd. F, och
  • bostadsstöd i avd. G. Vissa gemensamma bestämmelser om förmånerna, handläggningen och organisationen finns i avd. H.

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

4 § I denna avdelning finns

  • inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar i underavdelning I, och
  • övergripande bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i underavdelning II.

Det finns definitioner och förklaringar också i andra avdelningar.

Andra sociala trygghetssystem

5 § Bestämmelser om andra sociala trygghetssystem finns i bl.a.

2 kap. Allmänna bestämmelser, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • socialförsäkringens administration i 2 §,
  • socialförsäkringens finansiering i 3 och 4 §§,
  • internationella förhållanden i 5 §,
  • prisbasbelopp m.m. i 6–10 §§, och
  • definitioner och förklaringar i 11–18 §§.

Socialförsäkringens administration

2 § Socialförsäkringen administreras av Försäkringskassan samt av Premiepensionsmyndigheten och Skatteverket.

Beslut i ärenden enligt denna balk fattas av Försäkringskassan om inte något annat anges.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

Socialförsäkringens finansiering

3 § Bestämmelser om finansiering av socialförsäkringen finns i

1. socialavgiftslagen (2000:980),

2. lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter,

3. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,

4. lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, och

5. lagen (2004:1237) om särskild sjukförsäkringsavgift. Socialförsäkringen finansieras också genom avkastning på vissa avgiftsmedel som avses i första stycket.

4 § Förutom enligt de lagar som anges i 3 § finansieras socialförsäkringen med medel från statsbudgeten samt, i den omfattning som anges i denna balk, genom bibehållna anställningsförmåner och genom särskilda betalningar från kommuner och enskilda personer.

Internationella förhållanden

5 § Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i denna balk. Bland annat gäller lagen (2004:114) om nordisk konvention om social trygghet.

Prisbasbelopp m.m.

6 § Vissa beräkningar som anges i denna balk skall göras med anknytning till ett prisbasbelopp.

7 § Prisbasbeloppet skall fastställas för varje år av regeringen.

Regeringen skall också för varje år fastställa ett förhöjt prisbasbelopp.

8 § Prisbasbeloppet räknas fram genom att bastalet 36 396 multipliceras med det jämförelsetal som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni året före det som prisbasbeloppet avser och prisläget i juni 1997. Det framräknade prisbasbeloppet avrundas till närmaste hundratal kronor.

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

9 § Det förhöjda prisbasbeloppet räknas fram och avrundas på samma sätt som prisbasbeloppet enligt 8 §. Det bastal som anges där skall dock höjas till 37 144 och multipliceras med samma jämförelsetal.

10 § I E 6 kap. finns bestämmelser om inkomstbasbelopp och inkomstindex i fråga om allmän ålderspension.

Definitioner och förklaringar

Förmån

11 § Med förmåner avses i denna balk dagersättningar, pensioner, livräntor, kostnadsersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgärder som den enskilde är försäkrad för enligt 4

  • kap.

Äktenskap och registrerat partnerskap

12 § Av 3 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap följer att bestämmelserna i denna balk med anknytning till äktenskap och makar skall tillämpas även på registrerat partnerskap och registrerade partner.

Av 3 kap. 3 § samma lag framgår vidare att bestämmelser som gäller för makar och vars tillämpning innebär en särbehandling av den ene maken endast på grund av dennes kön inte gäller för registrerade partner.

Ogift

13 § Med ogift avses i denna balk den som inte är gift, om inte något annat anges.

Sambor

14 § Av 1 § första stycket sambolagen (2003:376) följer att med sambor avses i denna balk två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

Förälder

15 § Med förälder avses i denna balk den som i enlighet med 1 eller 4 kap. föräldrabalken är ett barns förälder.

Blivande adoptivförälder

16 § Med blivande adoptivförälder avses i denna balk den som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.

Familjehemsförälder

17 § Med familjehemsförälder avses i denna balk den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet.

Sjukhus

18 § Föreskrifter om vad som skall räknas som sjukhus enligt denna balk meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

II Socialförsäkringsskyddet

3 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om socialförsäkringsskyddet i 4 kap. samt bestämmelser om
  • bosättningsbaserade förmåner i 5 kap.,
  • arbetsbaserade förmåner i 6 kap., och
  • övriga förmåner i 7 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

4 kap. Allmänna bestämmelser om försäkringsskyddet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • försäkringsgrenar och försäkringsgrunder i 2 §,
  • försäkrad och gällande skydd i 3 och 4 §§, och
  • internationella förhållanden i 5 §.

Försäkringsgrenar och försäkringsgrunder

2 § När det gäller grunden för försäkring är socialförsäkringen indelad i tre försäkringsgrenar. Dessa avser

1. förmåner som grundas på bosättning i Sverige (bosättningsbaserade förmåner),

2. förmåner som grundas på arbete i Sverige (arbetsbaserade förmåner), och

3. förmåner som grundas på annat än bosättning eller arbete i Sverige (övriga förmåner).

Försäkrad och gällande skydd

3 § Försäkrad är den som uppfyller de krav på bosättning, arbete eller övriga försäkringsgrunder som avses i 2 § samt gällande krav på försäkringstider.

För att omfattas av socialförsäkringsskyddet skall den försäkrade dessutom uppfylla de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5–7 kap.

4 § Närmare bestämmelser om rätten till förmåner finns i avd. B

Internationella förhållanden

5 § Den som, i enlighet med förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, omfattas av lagstiftningen i en annan stat är inte försäkrad för

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

sådana förmåner enligt denna balk som motsvarar förmåner som avses i förordningen.

5 kap. Bosättningsbaserade förmåner

Innehåll

1 § i detta kapitel finns bestämmelser om

  • bosättning i Sverige i 2 och 3 §§,
  • särskilda personkategorier i 4−8 §§,
  • de bosättningsbaserade förmånerna i 9 och 10 §§,
  • bosättningsanmälan i 11 §,
  • uppehållstillstånd m.m. i 12 §,
  • förmåner vid utlandsvistelse i 13−16 §§, och
  • speciella försäkringssituationer i 17 och 18 §§.

Bosättning i Sverige

2 § Vid tillämpning av bestämmelserna i denna avdelning skall en person anses vara bosatt i Sverige, om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet.

3 § Den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år skall anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte om synnerliga skäl talar mot det. En utlänning som enligt 4 § andra stycket folkbokföringslagen (1991:481) inte skall folkbokföras skall inte heller anses vara bosatt här.

En i Sverige bosatt person som lämnar landet skall fortfarande anses vara bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst ett år.

Särskilda personkategorier

Statsanställda

4 § Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall anses vara bosatt i Sverige under hela utsändningstiden om han eller hon tidigare någon gång varit bosatt här.

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

När en annan stat som arbetsgivare sänder en person till Sverige för arbete för arbetsgivarens räkning skall den personen inte anses vara bosatt här.

Diplomater m.fl.

5 § En person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat eller dess betjäning skall anses vara bosatt i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

En person som på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall skall anses vara bosatt i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

Biståndsarbetare m.fl.

6 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för arbete för arbetsgivarens räkning skall fortfarande anses vara bosatt här, om han eller hon är anställd av

1. en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, eller

2. ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund.

Första stycket gäller endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år.

Utlandsstuderande m.fl.

7 § En i Sverige bosatt person som lämnar landet för att studera i ett annat land skall fortfarande anses vara bosatt här så länge han eller hon genomgår en studiestödsberättigande utbildning eller har utbildningsbidrag för doktorander.

Den som kommer till Sverige för att studera skall inte anses vara bosatt här. Detta gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för doktorander.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

Familjemedlemmar

8 § När en person enligt 4

  • §§ skall anses bosatt i Sverige gäller detta även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med den utsände.

De bosättningsbaserade förmånerna

9 § Den som är bosatt i Sverige är försäkrad för följande förmåner: Avdelning B Familjeförmåner

1. föräldrapenning på lägstanivå

och grundnivå, (B II)

2. barnbidrag, (B III)

3. underhållsstöd, (B IV)

4. adoptionsbidrag, (B V)

5. vårdbidrag, (B V) Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

6. rehabilitering, arbetshjälpmedel och

särskilt bidrag, (C IV)

7. sjukersättning och aktivitets-

ersättning i form av garantiersättning, (C V)

Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

8. handikappersättning, (D)

9. assistansersättning, (D) 10. bilstöd, (D)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom 11. garantipension, (E IV) 12. särskilt pensionstillägg, (E VI) 13. äldreförsörjningsstöd, (E VI) Avdelning F Förmåner till efterlevande 14. efterlevandestöd, (F II) 15. garantipension till omställnings-

pension, (F II)

16. garantipension till änkepension, (F II) 17. änkepension i form av

90-procentstillägg, (F II)

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

Avdelning G Bostadsstöd 18. bostadsbidrag, och (G II) 19. bostadstillägg. (G III)

10 § När det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 14

  • är det den efterlevande som skall vara försäkrad för förmånerna.

Bosättningsanmälan

11 § Till den som bosätter sig i Sverige men inte är folkbokförd här får bosättningsbaserade förmåner inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad när anmälan om bosättningen gjordes till Försäkringskassan eller när Försäkringskassan på annat sätt fick kännedom om bosättningen.

Uppehållstillstånd m.m.

12 § Till den som enligt utlänningslagen (1989:529) behöver ha uppehållstillstånd i Sverige får bosättningsbaserade förmåner lämnas tidigast från och med den dag då ett sådant tillstånd börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades. Om det finns synnerliga skäl, får förmåner lämnas även om uppehållstillstånd inte har beviljats.

Förmåner enligt första stycket lämnas dock inte för tid då bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har lämnats till den försäkrade, om förmånerna är av motsvarande karaktär.

Förmåner vid utlandsvistelse

13 § För tid då en försäkrad inte vistas i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz får förmåner som grundas på bosättning lämnas endast i de fall som avses i 14 och 15 §§.

14 § Förmåner får lämnas om utlandsvistelsen kan antas vara längst sex månader. Äldreförsörjningsstöd enligt 9 § 13 får dock lämnas endast om utlandsvistelsen kan antas vara längst tre månader.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

Förmåner enligt 9 § 7, 11, 12 och 14

  • får lämnas så länge den

försäkrades bosättning i Sverige består.

15 § Tidsbegränsningen i 14 § första stycket gäller inte sådana statsanställda och deras familjemedlemmar som avses i 4 och 8 §§.

Tidsbegränsningen gäller inte heller familjeförmåner enligt 9 § 1

  • till biståndsarbetare m.fl. och studerande eller deras familjemedlemmar som avses i 6
  • §§.

16 § I avd. H finns bestämmelser om när den försäkrade är skyldig att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

17 § Regeringen får förordna att barn som är politisk flykting är försäkrat för underhållsstöd enligt 9 § 3 även om barnet inte är bosatt i Sverige.

18 § Har rätten till en bosättningsbaserad förmån upphört med tillämpning av bestämmelserna om bosättning i 2

  • §§. eller be-

stämmelserna om utlandsvistelse i 13

  • §§, får förmånen efter ansökan hos Försäkringskassan fortsätta att lämnas om det med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt att dra in förmånen.

6 kap. Arbetsbaserade förmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • arbete i Sverige i 2 §,
  • särskilda personkategorier i 3−5 §§,
  • de arbetsbaserade förmånerna i 6 och 7 §§,
  • försäkringstid i 8−12 §§,
  • arbetsanmälan i 13 §,
  • arbetstillstånd eller uppehållstillstånd i 14 §,
  • förmåner vid utlandsvistelse i 15−18 §§, och
  • speciella försäkringssituationer i 19−22 §§.

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

Arbete i Sverige

2 § Med arbete i Sverige avses vid tillämpning av bestämmelserna i denna avdelning förvärvsarbete i verksamhet här i landet.

Om en fysisk person som bedriver näringsverksamhet har sådant fast driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall verksamhet som hänför sig till driftstället anses bedriven här i landet.

Särskilda personkategorier

Sjömän

3 § Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg skall anses som arbete i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs

1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller

2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.

Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) skall anses som sjöman.

Utsändning m.m.

4 § Arbete utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige skall anses som arbete här i landet, om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år.

När en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder någon till Sverige för arbete skall arbete i Sverige inte anses föreligga.

I fall som anges i 5 kap. 4 § gäller första och andra styckena även om utsändningstiden kan antas vara längre än ett år.

Diplomater m.fl.

5 § Arbete som utförs av en person som tillhör en annan stats beskickning eller karriärkonsulat skall anses som arbete i Sverige endast om det är förenligt med bestämmelserna om immunitet och

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

privilegier i de konventioner som anges i 2 och 3 §§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Detta gäller även en sådan persons privattjänare.

Ett sådant arbete som medför att en person på grund av anknytning till en internationell organisation omfattas av bestämmelserna i 4 § lagen om immunitet och privilegier i vissa fall skall anses som arbete i Sverige endast i den mån det är förenligt med vad som följer av tillämplig stadga eller avtal som anges i bilagan till den lagen.

De arbetsbaserade förmånerna

6 § Den som arbetar i Sverige är försäkrad för följande förmåner:

Avdelning B Familjeförmåner

1. graviditetspenning, (B II)

2. föräldrapenning på grundnivå eller

sjukpenningnivå och tillfällig för- äldrapenning, (B II)

Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

3. sjukpenning, (C III)

4. rehabilitering, arbetshjälpmedel

och rehabiliteringsersättning, (C IV)

5. inkomstrelaterad sjukersättning

och inkomstrelaterad aktivitets- ersättning, (C V)

6. arbetsskadeersättning, (C VI)

7. närståendepenning, (C VII)

Avdelning E Förmåner vid ålderdom

8. inkomstgrundad ålderspension, (E III) Avdelning F Förmåner till efterlevande

9. inkomstgrundad efterlevandepension

och änkepension med undantag av sådan pension som avses i 5 kap. 9 § 14–17, och (F II)

10. efterlevandeförmåner från arbets-

skadeförsäkringen. (FIII)

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

7 § När det gäller pensionsförmåner och skadeersättning till efterlevande enligt 6 § 9 och 10 är det den avlidne som skall ha varit försäkrad för förmånerna.

Försäkringstid

8 § För arbetstagare gäller försäkringen enligt 6 § från och med den första dagen av anställningstiden. För andra gäller försäkringen från och med den dag då arbetet har påbörjats.

Försäkringen upphör att gälla tre månader, eller för sådana förmåner som anges i 6 § 5 ett år, efter den dag då arbetet har upphört av någon annan anledning än ledighet för semester, ferier eller motsvarande uppehåll (efterskyddstid). Försäkringen upphör tidigare än som nu sagts om den enskilde börjar arbeta i ett annat land och omfattas av motsvarande försäkring i det landet eller om det finns andra särskilda skäl.

9 § Om en förmån som avses i 6 § lämnas när försäkringen skall upphöra enligt 8 §, fortsätter försäkringen enligt 6 § att gälla under den tid för vilken förmånen lämnas.

10 § Försäkringen enligt 6 § fortsätter att gälla efter efterskyddstiden enligt 8 § så länge bestämmelserna i C 7 kap. 11–15 §§ om sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGI-skyddad tid) gäller.

11 § Försäkringen för pensioner eller skadeersättningar som avses i 6 § 6 och 8–10 gäller när rätten till en förmån enligt de bestämmelser som anges där kan härledas från ett arbete i Sverige. Detsamma gäller försäkringen för föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2.

Försäkringen för pensioner enligt första stycket gäller också när rätten till förmånen kan härledas från sådan ersättning som anges i 19 och 20 §§.

12 § För biståndsarbetare m.fl. enligt 5 kap. 6 § som till följd av utlandsarbete inte omfattas av den arbetsbaserade försäkringen och som efter utlandstjänstgöringens slut återvänder till Sverige skall efterskyddstiden börja löpa först efter återkomsten, om utlandstjänstgöringen varat längst fem år.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

Arbetsanmälan

13 § Arbetsbaserade förmåner enligt 6 § 1

  • 7 och 8 får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före den månad då Försäkringskassan fick kännedom om arbetet.

Arbetstillstånd eller uppehållstillstånd

14 § Den som enligt utlänningslagen (1989:529) behöver ha arbetstillstånd i Sverige eller ett uppehållstillstånd med motsvarande verkan har inte rätt till arbetsbaserade förmåner förrän ett sådant tillstånd har beviljats. Ersättning får lämnas tidigast från och med den dag då tillståndet börjar gälla men inte för längre tid tillbaka än tre månader före det att tillståndet beviljades.

Begränsningarna i första stycket gäller inte arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 eller arbetsskadeersättning till efterlevande enligt 6 § 10.

Förmåner vid utlandsvistelse

15 § För tid då en försäkrad vistas utomlands får förmåner vid sjukdom, graviditet, tillfällig vård av barn och rehabilitering enligt 6 § 1

  • lämnas endast
  • om ett ersättningsfall inträffar utomlands medan den försäkrade där utför sådant arbete som skall anses som arbete i Sverige, eller
  • om Försäkringskassan medger att den försäkrade reser till utlandet.

16 § Förmåner enligt 6 § 5, 6 och 8

  • lämnas för tid då den försäkrade vistas utomlands så länge rätten till förmånen består. Detta gäller också i fråga om föräldrapenning på grund- eller sjukpenningnivå enligt 6 § 2,

1. om barnet är bosatt i Sverige, eller

2. om Försäkringskassan medger det, när ett barn hämtas i samband med adoption.

17 § När det gäller efterlevandeförmåner skall vad som anges i 15 och 16 §§ om försäkrad gälla den försäkrades efterlevande.

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

18 § I avd. H finns bestämmelser om den försäkrades skyldighet att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon lämnar Sverige.

Speciella försäkringssituationer

19 § En person som får inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5 är försäkrad för inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 beräknad på denna ersättning.

20 § Den som får någon av följande förmåner är försäkrad för inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5, inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 och inkomstrelaterad efterlevandeförmån enligt 6 § 9:

1. vårdbidrag enligt 5 kap. 9 § 5, som inte enbart avser merkostnader,

2. dagpenning från arbetslöshetskassa,

3. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

4. utbildningsbidrag för doktorander,

5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),

6. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, eller

7. stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.

21 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 finns i E 8 kap. bestämmelser om beräkning av pensionsgrundande belopp för

  • plikttjänstgöring,
  • studier, och
  • vård av småbarn.

22 § Den som genomgår utbildning som är förenad med särskild risk för arbetsskada är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 och 10. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om detta.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

7 kap. Övriga förmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • sjuklön i 2 och 3 §§,
  • frivillig sjukpenningförsäkring i 4 §,
  • statligt personskadeskydd i 5−9 §§,
  • krigsskadeersättning till sjömän i 10−12 §§, och
  • smittbärarersättning i 13 §.

Sjuklön

Försäkringsgrund

2 § Den som är anställd i allmän eller enskild tjänst är försäkrad för sjuklön enligt C 3 och 4 kap.

Försäkringstid

3 § Den anställdes rätt till sjuklön för en viss period enligt C 3 kap. gäller från och med den första dagen av anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden kortare än en månad inträder dock rätten till sjuklön endast om den anställde har tillträtt anställningen och därefter varit anställd fjorton kalenderdagar i följd. Dag då den anställde varit frånvarande utan giltigt skäl medräknas inte.

Vid beräkning av kvalifikationstiden enligt första stycket skall tidigare anställningar hos samma arbetsgivare medräknas, om tiden mellan anställningarna är högst fjorton kalenderdagar.

Frivillig sjukpenningförsäkring

4 § Den som är bosatt i Sverige kan teckna frivillig sjukpenningförsäkring enligt C 10 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

Statligt personskadeskydd

Försäkringsgrunder

5 § Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt C 24 kap. är

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, eller inställer sig till mönstring eller annan uttagning enligt den lagen, eller till antagningsprövning enligt lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning,

2. den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med en kommunal organisation för räddningstjänst enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, eller i räddningstjänst enligt 11 kap. 1 § andra stycket luftfartslagen (1957:297),

3. den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller i ett hem som avses i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt den som är häktad eller anhållen eller i annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest,

4. den som utför samhällstjänst på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 27 kap. 2 a § eller 28 kap. 2 a §brottsbalken,

5. den som utför ungdomstjänst på grund av en föreskrift som har meddelats med stöd av 31 kap. 1 § tredje stycket 2 brottsbalken, och

6. den som utför oavlönat arbete enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 § första stycket 2 lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll.

6 § Regeringen får föreskriva att bestämmelserna i C 24 kap. skall tillämpas även på den som, i annat fall än som avses i 5 §, frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret eller i verksamhet för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. A

Försäkringstider

7 § Personskadeskyddet börjar gälla när den första resan påbörjas till sådan verksamhet eller intagning som avses i 5 § 1

  • och upphör när den sista resan från verksamheten eller intagningen avslutats.

Vid sådan verksamhet som avses i 5 § 4

  • börjar personskadeskyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats.

8 § Vistas någon under tid som avses i 7 § i något annat land än Sverige, Danmark utan Färöarna och Grönland, Finland eller Norge gäller personskadeskyddet endast om staten har ordnat eller bekostat resan.

9 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om försäkring, försäkringstid och utlandsvistelse skall tillämpas även när det gäller personskadeersättning.

Krigsskadeersättning till sjömän

Försäkringsgrund

10 § Försäkrad för krigsskadeersättning till sjömän enligt C 25 kap. är den som vid en tjänstgöring på svenskt fartyg är försäkrad för arbetsskadeersättning enligt 6 § 6 och som anses som sjöman enligt sjömanslagen (1973:282) eller ändå följer med fartyget och utför arbete för fartygets räkning.

Försäkringen gäller dock inte den som tjänstgör på krigsfartyg eller skadas i krig i vilket Sverige befinner sig.

Försäkringstid

11 § Skyddet enligt 10 § gäller utomlands när sjömannen

1. är på resa till ort där han eller hon skall tillträda tjänstgöring på svenskt fartyg eller

2. under tjänstgöring på svenskt fartyg vistas på ort där fartyget ligger eller

3. efter avslutad tjänstgöring på svenskt fartyg väntar på eller är på hemresa.

Socialförsäkringsbalk avd. A SOU 2005:114

12 § Bestämmelserna i 6 kap. 7 §, 11 § första stycket och 16 § om försäkring, försäkringstid och utlandsvistelse skall tillämpas även när det gäller krigsskadeersättning.

Smittbärarersättning

13 § Försäkrad för smittbärarersättning enligt C 27 kap. i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel är en sådan smittbärare som avses i 3 § samma kapitel.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

AVD. B FAMILJEFÖRMÅNER

I Inledande bestämmelser

1 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I denna avdelning finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till föräldrar och barn (familjeförmåner).

Familjeförmåner enligt denna avdelning är följande:

  • Graviditetspenning till den som på grund av graviditet har nedsatt arbetsförmåga eller är förbjuden att utföra sitt förvärvsarbete.
  • Föräldrapenningsförmåner i samband med barns födelse, vid adoption av barn eller i andra särskilda situationer när en förälder vårdar barn.
  • Barnbidrag som generellt bidrag för barn under viss ålder.
  • Underhållsstöd till ett barn vars föräldrar inte bor tillsammans.
  • Särskilda familjeförmåner vid adoption av ett utländskt barn eller när ett barn lider av sjukdom eller har funktionshinder.

2 § I denna underavdelning finns inledande bestämmelser om familjeförmånerna samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i avd. B. Det finns definitioner och förklaringar också i de enskilda underavdelningarna i avdelningen.

Vidare finns bestämmelserna om

  • graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner i underavdelning II,
  • barnbidrag i underavdelning III,
  • underhållsstöd i underavdelning IV, och
  • särskilda familjeförmåner i underavdelning V.

Försäkring och ansökan, m.m.

3 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt A 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i avd. H.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

II Graviditetspenning och föräldrapennings-

förmåner

2 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • bestämmelser om graviditetspenning i 3 kap.,
  • allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner i 4 kap. samt bestämmelser om
  • föräldrapenning i 5 kap., och
  • tillfällig föräldrapenning i 6 kap.

3 kap. Graviditetspenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till graviditetspenning i 2−5 §§,
  • förmånstiden i 6−9 §§,
  • beräkning av graviditetspenning i 10 och 11 §§.

Rätten till graviditetspenning

Nedsatt arbetsförmåga

2 § En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning,

1. om graviditeten sätter ned hennes förmåga att utföra sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel, och

2. hon inte kan omplaceras till annat mindre ansträngande arbete enligt 19 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Förbud mot förvärvsarbete

3 § En försäkrad som är gravid har rätt till graviditetspenning om hon

1. inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under graviditeten, som har meddelats med stöd av 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), och

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

2. inte kan omplaceras till annat arbete enligt 18 § föräldraledighetslagen (1995:584).

Förmånsnivåer

4 § Graviditetspenning lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.

Samordning med andra förmåner

5 § Graviditetspenning lämnas inte till den del kvinnan för samma tid får

  • sjukpenning, eller
  • sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan.

Förmånstiden

6 § Graviditetspenning vid nedsatt arbetsförmåga enligt 2 § lämnas för varje dag som nedsättningen består. Ersättningen lämnas dock tidigast från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

7 § Graviditetspenning vid förbud mot förvärvsarbete enligt 3 § lämnas för varje dag som förbudet gäller.

8 § Graviditetspenning lämnas längst till och med den elfte dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

9 § Graviditetspenning beviljas för en viss period och kan lämnas även om den försäkrade inte skulle ha förvärvsarbetat under hela perioden.

Beräkning av graviditetspenning, m.m.

10 § Graviditetspenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst i C 6

  • kap., med de

undantag som anges i 11 §.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

För hel graviditetspenning motsvarar ersättningsnivån 80 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.

11 § Det som i denna balk eller annan författning i övrigt föreskrivs om sjukpenning enligt C 6

  • kap. gäller även i fråga om graviditetspenning, med undantag av bestämmelserna i

1. C 8 kap. 5 § om ersättning för merutgifter,

2. C 8 kap. 21 § om karensdag, och

3. C 8 kap. 23–27 §§ om karenstid.

4 kap. Allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2−3 §§ samt bestämmelser om
  • föräldrabegreppet i 4−6 §§,
  • adoptionsbegreppet i 7 §,
  • rätten till föräldrapenningsförmåner i 8−15 §§,
  • samordning med andra förmåner i 16−18 §§, och
  • utbetalning till annan än förälder i 19 §.

Inledande bestämmelser

2 § Föräldrapenningsförmåner lämnas i följande former:

1. Föräldrapenning till en förälder för vård av barn med anledning av barns födelse eller vid adoption av barn.

2. Tillfällig föräldrapenning till en förälder i andra särskilda situationer när föräldern avstår från förvärvsarbete för att vårda barn.

3 § I föräldraledighetslagen (1995:584) finns bestämmelser som anger när en arbetstagare som är förälder har rätt att vara ledig från sin anställning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Föräldrabegreppet

Vem som likställs med förälder

4 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med en förälder följande personer:

1. Förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern.

2. Förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

3. Särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet.

4. Blivande adoptivförälder.

Utvidgning för tillfällig föräldrapenning

5 § När det gäller tillfällig föräldrapenning likställs med en förälder även följande personer:

1. Förälders sambo i annat fall än som avses i 4 § 2.

2. Familjehemsförälder. Första stycket gäller inte i fall som avses i 6 kap. 8 och 9 §§.

6 § När det gäller tillfällig föräldrapenning för den som har fått rätt till sådan förmån enligt 6 kap. 11 § och för den som genom överlåtelse har fått rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 6 kap. 8 och 9 §§, likställs med en förälder även där avsedda personer.

Första stycket gäller inte vid ytterligare överlåtelse enligt 6 kap. 8 och 9 §§ och, när det gäller tillfällig föräldrapenning enligt 6 kap. 11 §, inte heller vid tillämpning av H 7 kap. 14, 17 och 18 §§.

Adoptionsbegreppet

7 § Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med adoption att någon efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet.

Vid tillämpning av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs den tidpunkt när den som adopterat ett barn har fått barnet i sin vård med tidpunkten för ett barns födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Rätten till föräldrapenningsförmåner

Allmänna bestämmelser

8 § En förälder har rätt till föräldrapenningsförmåner endast för vård av barn som är bosatt i Sverige. Vid adoption skall barnet anses bosatt i Sverige om den blivande föräldern är bosatt här.

9 § Regeringen får förordna att tillfällig föräldrapenning, med undantag för förmån enligt 6 kap. 10

  • §§, får lämnas även till en förälder som är bosatt i Danmark, Finland eller Norge för vård av barn som är bosatt i något av dessa länder.

10 § Föräldrapenningsförmåner lämnas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels förmån.

Närmare bestämmelser om de olika förmånsnivåerna finns i 5 kap. 9 § och 6 kap. 5 §.

11 § Oavsett antalet barn kan en förälder inte få mer än sammanlagt hel föräldrapenning per dag.

12 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid i annat fall än som anges i 5 kap. 6 och 7 §§ samt 6 kap. 10, 11, 13, 25 och 29 §§. För tillfällig föräldrapenning gäller dock även 6 kap. 3 §.

13 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte för dag då en förälder är semesterledig enligt semesterlagen (1977:480).

Anmälan till Försäkringskassan

14 § Föräldrapenningsförmåner får inte lämnas för tid innan anmälan gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Arbetsgivarinträde

15 § Bestämmelserna i C 8 kap. 48

  • och 53 §§ om arbetsgivarinträde m.m. tillämpas även i fråga om föräldrapenningsförmåner.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Samordning med andra förmåner

Allmänna bestämmelser

16 § Föräldrapenningsförmåner lämnas inte om en förälder för samma dag och tid får följande förmåner:

1. Sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan.

2. Sjukpenning.

3. Ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Första stycket 1

  • gäller även när föräldern får motsvarande förmån på grundval av utländsk lagstiftning.

Föräldrapenning och motsvarande utländska förmåner

17 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas inte om det för samma barn och tid lämnas en motsvarande förmån enligt utländsk lagstiftning.

Tillfällig föräldrapenning och vårdbidrag

18 § Tillfällig föräldrapenning lämnas inte för sådant behov av vård eller tillsyn av ett barn som har grundat rätt till vårdbidrag.

Utbetalning till annan än förälder

19 § Om en förälder som inte fyllt 18 år har rätt till en föräldrapenningsförmån, får Försäkringskassan på begäran av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall betalas ut till någon annan person eller till socialnämnden.

5 kap. Föräldrapenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till föräldrapenning i 2−11 §§,
  • förmånstiden i 12 och 13 §§,
  • vem som får föräldrapenningen i 14−17 §§,

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

  • ersättningsnivåer i 18−24 §§,
  • beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån i 25−28 §§,
  • beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning i 29
  • §§,
  • föräldrapenning för de första 180 dagarna i 32−35 §§,
  • föräldrapenning efter 180 dagar i 36−38 §§, och
  • föräldrapenning vid flerbarnsbörd i 39−42 §§.

Rätten till föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till föräldrapenning har en försäkrad förälder som vårdar barn under tid när han eller hon inte förvärvsarbetar.

Föräldrapenning lämnas i de situationer och under de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel. Förmånen kan vara bosättningsbaserad enligt A 5 kap. eller arbetsbaserad enligt A 6 kap.

3 § Den förälder som till huvudsaklig del faktiskt vårdar barnet har rätt till föräldrapenning.

4 § Förutom i situationer som anges i 5 och 6 §§ har en förälder som inte har barnet i sin vård rätt till föräldrapenning endast om det finns särskilda skäl.

Barnets mor

5 § Barnets mor har rätt till föräldrapenning från och med den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse.

Barnets mor har rätt till föräldrapenning till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen även om hon inte har barnet i sin vård.

Föräldrautbildning

6 § En förälder som deltar i föräldrautbildning har rätt till föräldrapenning i samband med utbildningen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan lämnas före barnets födelse och även därefter till en förälder som inte har barnet i sin vård.

Förskoleverksamhet

7 § En förälder som besöker förskoleverksamhet där barnet deltar har rätt till föräldrapenning i samband med besöket.

Adoption

8 § Bestämmelserna om föräldrapenning gäller i tillämpliga delar också vid adoption av barn, med följande undantag:

1. Föräldrapenning lämnas inte för barn som har fyllt tio år.

2. Vid adoption av andra makens barn eller av eget barn lämnas föräldrapenning inte utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum.

3. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning enligt 6 § till den som avser att adoptera ett barn lämnas inte före den dag då föräldern fått barnet i sin vård.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

9 § Föräldrapenning kan lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel föräldrapenning lämnas för dag när föräldern inte förvärvsarbetar.

2. Tre fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst en fjärdedel av normal arbetstid.

3. Halv föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst hälften av normal arbetstid.

4. En fjärdedels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst tre fjärdedelar av normal arbetstid.

5. En åttondels föräldrapenning lämnas när föräldern förvärvsarbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid. Föräldrapenning får dock lämnas som hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning på grundnivå enligt 23 § eller på lägstanivå enligt 24 § när föräldern arbetar högst sju åttondelar av normal arbetstid.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

10 § Som förvärvsarbete betraktas inte vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem.

11 § Föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ lämnas för tid som normalt är arbetsfri för föräldern endast om han eller hon i direkt anslutning till den arbetsfria tiden får föräldrapenning på motsvarande eller högre förmånsnivå. Detta gäller dock endast för perioder av arbetsfri tid om högst fyra dagar.

Förmånstiden

12 § Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse lämnas under högst 480 dagar sammanlagt för föräldrarna.

Vid flerbarnsbörd lämnas föräldrapenning under ytterligare högst 180 dagar för varje barn utöver det första.

13 § Föräldrapenning lämnas längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Vem får föräldrapenningen?

Ensam vårdnad

14 § En förälder som har ensam vårdnad om ett barn får föräldrapenningen under hela den tid som anges i 12 §.

Gemensam vårdnad

15 § Vid gemensam vårdnad om ett barn får vardera föräldern föräldrapenning under hälften av den tid som anges i 12 §.

Om endast en av föräldrarna har rätt till föräldrapenning, får han eller hon föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

Förmåga att vårda barnet saknas

16 § Om en förälder på grund av sjukdom eller funktionshinder varaktigt saknar förmåga att vårda barnet, får den andra föräldern föräldrapenning under hela den tid som anges i 12 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Avstående från föräldrapenning

17 § En förälder kan genom skriftlig anmälan avstå rätten att få föräldrapenning till förmån för den andra föräldern.

Detta gäller dock inte föräldrapenning på sjukpenningnivå enligt 21 och 22 §§ såvitt avser en tid om

1. 60 dagar för varje barn, eller

2. 60 dagar för barnen gemensamt vid flerbarnsbörd.

Ersättningsnivåer

Inledande bestämmelser

18 § Föräldrapenning kan lämnas på

  • sjukpenningnivå,
  • grundnivå, eller
  • lägstanivå.

19 § För de första 180 dagarna med rätt till föräldrapenning för vård av ett barn gäller att förmånen kan lämnas på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån.

Efter 180 dagar gäller att föräldrapenning kan lämnas för 210 dagar på antingen sjukpenningnivån eller grundnivån och för 90 dagar på lägstanivån.

20 § När det gäller flerbarnsbörd finns bestämmelser om ersättningsnivåerna i 39

  • §§.

Sjukpenningnivån

21 § Föräldrapenning på sjukpenningnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för arbetsbaserad föräldrapenning enligt A 6 kap. 6 § 2 och om det enligt C 6 kap. 3 § kan fastställas en sjukpenninggrundande inkomst för föräldern.

22 § För hel föräldrapenning motsvarar sjukpenningnivån 80 procent av förälderns sjukpenninggrundande inkomst, beräknad enligt 25

  • §§.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Om hel föräldrapenning på sjukpenningnivån inte överstiger 180 kronor om dagen lämnas i stället föräldrapenning på grundnivån enligt 23 §.

Grundnivån

23 § Föräldrapenning på grundnivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad eller arbetsbaserad föräldrapenning.

För hel föräldrapenning är grundnivån 180 kronor om dagen.

Lägstanivån

24 § Föräldrapenning på lägstanivån kan lämnas till en förälder som är försäkrad för bosättningsbaserad föräldrapenning och avser tid då föräldrapenning inte får lämnas på sjukpenningnivån eller grundnivån.

För hel föräldrapenning är lägstanivån 60 kronor om dagen.

Beräkning av föräldrapenning på sjukpenningnivån

Grundläggande bestämmelser

25 § När föräldrapenning skall lämnas på sjukpenningnivån skall ersättningen beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst i C 6, 7 och 9 kap., med undantag av bestämmelserna i

  • C 7 kap. 18−21 §§ om beräkning i vissa situationer, och
  • C 9 kap. 12−18 §§ om arbetstidsberäknad sjukpenning.

Barn som inte har fyllt två år

26 § Om en förälders sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt C 7 kap. 14 §, skall föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av

1. den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde, eller

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

2. den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder.

Första stycket gäller all föräldrapenning som lämnas till föräldern, när han eller hon avstår från förvärvsarbete för vård av barn under den tid som anges där.

Ny graviditet och adoption

27 § Om en förälder är gravid på nytt innan ett barn har uppnått eller skulle ha uppnått ett år och nio månaders ålder, skall föräldrapenning för föräldrarna även fortsättningsvis beräknas på det sätt som anges i 26 §.

Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av ett barn som sker högst två år och sex månader efter det att det först nämnda barnet har fötts eller adopterats.

Ersättning till familjehemsförälder

28 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, skall det bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

29 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenning gäller följande:

  • En dag med hel föräldrapenning motsvarar en dag.
  • En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Avräkning för utländsk föräldrapenning

30 § Om en förälder har fått en förmån enligt utländsk lagstiftning, som motsvarar föräldrapenning med anledning av ett barns födelse, skall den tid som den utländska förmånen har lämnats för

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

räknas av från det högsta antal dagar som föräldrapenning kan lämnas för enligt 12 §.

31 § Avräkning enligt 30 § skall i första hand göras från de dagar som föräldern själv har rätt till enligt 15 § första stycket samt, när det gäller dessa dagar, från de dagar som avses i 32

  • §§.

För återstående dagar som skall räknas av gäller följande:

1. Om den utländska förmånen grundas på inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, skall avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas på sjukpenningnivån.

2. Om den utländska förmånen lämnas med ett belopp som för alla förmånstagare är enhetligt och oberoende av inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete, skall avräkningen i första hand göras från de dagar för vilka föräldrapenning kan lämnas endast på lägstanivån.

Föräldrapenning för de första 180 dagarna

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

32 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt följande.

1. Föräldrapenning lämnas på sjukpenningnivån, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen har varit försäkrad för sjukpenning enligt A 6 kap. 6 § 3 och under hela den tiden skulle ha haft rätt till en sjukpenning som överstiger lägstanivån för föräldrapenning (240-dagarsvillkoret).

2. Om förutsättningarna i 1 inte är uppfyllda och om hel föräldrapenning på sjukpenningnivån i annat fall inte överstiger 180 kronor om dagen, lämnas föräldrapenning på grundnivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

33 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna på grundnivån.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

34 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen för de första 180 dagarna enligt 32 §.

För att föräldrapenning skall lämnas på grundnivån krävs dock att föräldern uppfyller 240-dagarsvillkoret i 32 § 1.

Särskilt om 240-dagarsvillkoret

35 § För en förälder som anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands enligt bestämmelserna i A 5 kap. 6 och 8 §§, skall det bortses från tiden för utlandsvistelsen när det bestäms om 240dagarsvillkoret i 32 § 1 är uppfyllt.

För en förälder som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning skall sådan sjukpenninggrundande inkomst som beräknas enligt C 7 kap. 22 § anses ha gällt hela den tid som föräldern fått sådan ersättning när det bestäms om 240-dagarsvillkoret i 32 § 1 är uppfyllt.

Föräldrapenning efter 180 dagar

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

36 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

37 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för

1. 210 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

38 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas förmånen efter den 180 dagen för 210 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.

Föräldrapenning vid flerbarnsbörd

Både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning

39 § Till en förälder som är försäkrad för både bosättningsbaserad och arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsbörd föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart bosättningsbaserad föräldrapenning

40 § Till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsbörd föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare

1. 90 dagar på grundnivån, och

2. 90 dagar på lägstanivån.

Enbart arbetsbaserad föräldrapenning

41 § Till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning lämnas vid flerbarnsbörd föräldrapenning för det andra barnet för ytterligare 90 dagar på sjukpenningnivån, dock lägst på grundnivån.

Flerbarnsbörd med minst tre barn

42 § För varje barn utöver det andra lämnas föräldrapenning för ytterligare 180 dagar enligt den ersättningsnivå som anges i

1. 39 § 1 till en förälder som är försäkrad för såväl bosättningsbaserad som arbetsbaserad föräldrapenning,

2. 40 § 1 till en förälder som är försäkrad för enbart bosättningsbaserad föräldrapenning, eller

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

3. 41 § till en förälder som är försäkrad för enbart arbetsbaserad föräldrapenning.

6 kap. Tillfällig föräldrapenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till tillfällig föräldrapenning i 2−9 §§,
  • tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption i 10
  • §§,
  • vård av barn som inte har fyllt12 år i 16−21 §§,
  • vård av barn som har fyllt 12 år i 22−24 §§,
  • vård av barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i 25 och 26 §§,
  • förmånstiden i 27 och 28 §§,
  • vård av svårt sjukt barn i 29 och 30 §§,
  • beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning i 31 §, och
  • beräkning av tillfällig föräldrapenning i 32−37 §§.

Allmänt om rätten till tillfällig föräldrapenning

Allmänna bestämmelser

2 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en försäkrad förälder som avstår från att utföra förvärvsarbete i samband med ett barns födelse eller behov av vård.

Tillfällig föräldrapenning lämnas i de situationer och under de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel. Förmånen är arbetsbaserad enligt A 6 kap.

3 § Tillfällig föräldrapenning får utöver vad som anges i 4 kap. 12 § lämnas till båda föräldrarna för samma barn och tid i följande situationer:

1. Om föräldrarna följer med sitt barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom.

2. Om föräldrarna, som en del i behandlingen av sitt barn, behöver delta i läkarbesök eller i behandling som ordinerats av läkare.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Förhandsbesked om tillfällig föräldrapenning

4 § Försäkringskassan får i förväg pröva om förutsättningarna för tillfällig föräldrapenning enligt 22 och 26 §§ är uppfyllda. Ett sådant beslut är bindande för den tid som anges i beslutet men kan omprövas om de förhållanden som har lagts till grund för beslutet ändras.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

5 § Tillfällig föräldrapenning kan lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder helt avstått från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

4. En fjärdedels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

5. En åttondels tillfällig föräldrapenning lämnas för dag när en förälder förvärvsarbetat högst sju åttondelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

6 § Som förvärvsarbete betraktas inte vård av barn som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem.

7 § Om en förälder får oavkortade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning. Detta gäller dock endast i den utsträckning föräldern går miste om löneförmånerna.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Överlåtelse av rätten till tillfällig föräldrapenning

8 § En förälder får överlåta rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn till någon som är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barnet. Sådan överlåtelse får ske i följande situationer:

1. I samband med sjukdom eller smitta hos barnet.

2. I samband med sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare, när det gäller barn som avses i 16

  • 22 och 25 §§.

9 § Försäkringskassan får, efter medgivande av en förälder, besluta att en annan person som enligt A 6 kap. är försäkrad för tillfällig föräldrapenning och som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete skall få rätt till tillfällig föräldrapenning i de fall som anges i 8 §.

Som villkor för detta gäller

1. dels att föräldern på grund av egen sjukdom eller smitta inte kan vårda barnet,

2. dels att föräldern inte får tillfällig föräldrapenning endast av det skälet att han eller hon för samma tid får sådan förmån som avses i 4 kap. 16 § eller smittbärarpenning.

Tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption

Rätten till förmånen

10 § Rätt till tillfällig föräldrapenning har en far som avstår från förvärvsarbete i samband med sitt barns födelse för att

1. närvara vid förlossningen,

2. sköta hemmet, eller

3. vårda barn.

11 § I följande situationer får Försäkringskassan bevilja tillfällig föräldrapenning för ändamål som anges i 10 § till en annan person som i stället för en far eller mor avstår från sitt förvärvsarbete i samband med ett barns födelse:

1. Det finns inte någon far till barnet som har rätt till tillfällig föräldrapenning.

2. Barnets mor är avliden.

3. Barnets far avstår från sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § och det skulle vara oskäligt att inte låta honom avstå.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

4. Barnets far kan inte utnyttja sin rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 §.

5. Barnets far kommer sannolikt inte att nyttja sin rätt enligt 10 § på grund av besöksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud eller liknande eller på grund av andra särskilda omständligheter. För att Försäkringskassan skall kunna bevilja tillfällig föräldrapenning enligt första stycket krävs att personen är försäkrad för tillfällig föräldrapenning enligt A 6 kap.

12 § Vid adoption lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 10 och 11 §§, dock endast om barnet inte fyllt 10 år.

13 § Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldrabalken har förordnats att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn gäller följande:

1. Rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tillkommer båda adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

2. Det som i 11 § sägs om far eller mor skall i stället gälla adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

Förmånstiden

14 § Tillfällig föräldrapenning enligt 10

  • §§ lämnas under högst tio dagar per barn, dock inte för tid efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin vård.

Är det fråga om tillfällig föräldrapenning enligt 11 § eller 13 § 2, skall dock avräkning ske för dagar med tillfällig föräldrapenning som en förälder kan ha fått med stöd av 10 § och 13 § 1.

Fördelning av förmånstiden

15 § Vid adoption och för särskilt förordnade vårdnadshavare fördelas de dagar som anges i 14 § med hälften till vardera föräldern eller vårdnadshavaren om de inte kommer överens om annat.

Om det finns endast en adoptivförälder eller särskilt förordnad vårdnadshavare med rätt till ersättning, har den föräldern eller vårdnadshavaren ensam rätt till alla dagar som anges i 14 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Vård av barn som inte har fyllt 12 år

Vid smitta, sjukdom eller annat vårdbehov

16 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn, som inte har fyllt 12 år, om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. sjukdom eller smitta hos barnet i annat fall än som avses i 29 §,

2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,

3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård, eller

4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förutsättning att det sistnämnda barnet omfattas av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning.

17 § För vård av ett barn som är yngre än 240 dagar lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § endast om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad. Därutöver lämnas ersättning endast om barnet vårdas på sjukhus eller får motsvarande vård i hemmet.

18 § För vård av ett barn som är 240 dagar eller äldre lämnas tillfällig föräldrapenning enligt 16 § inte för tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats. Detta gäller dock inte om barnet vårdas på sjukhus.

19 § Med vård på sjukhus enligt 17 och 18 §§ likställs tillfällig vård i övergångsboende för barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Vid läkarbesök, behandling eller deltagande i kurs

20 § En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn, som inte har fyllt 12 år, har rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med

1. besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig vårda barnet,

2. deltagande i en kurs som ordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte som anges i 1,

3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom,

4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet, eller

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

5. deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i samma syfte som anges i 4.

Förmånstiden

21 § Tillfällig föräldrapenning enligt 16–20 §§ lämnas under sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 eller 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år.

Vård av barn som har fyllt 12 år

Vid behov av särskild tillsyn eller vård

22 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av ett barn som har fyllt 12 men inte 16 år i de fall det är styrkt att barnet är i behov av särskild tillsyn eller vård på grund av

1. sjukdom i annat fall än som avses i 29 §,

2. psykisk utvecklingsstörning, eller

3. annat funktionshinder.

23 § En förälder har rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om han eller hon behöver avstå från sitt förvärvsarbete av skäl som anges i 16 eller 20 §.

24 § För tid när föräldrapenning annars skulle ha lämnats har en förälder rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 22 § endast om barnet vårdas på sjukhus.

Vård av barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Barn som inte har fyllt 16 år

25 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har även rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar från barnets födelse till

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

dess att det fyller sexton år. Detta gäller endast om föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med

1. deltagande i föräldrautbildning,

2. besök i barnets skola,

3. besök i förskoleverksamhet som barnet deltar i, eller

4. besök i skolbarnsomsorg som barnet deltar i.

Barn som har fyllt 16 år

26 § En förälder till ett barn som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet från det att barnet fyllt 16 år till dess att det fyller 21 år. Rätt till tillfällig föräldrapenning föreligger dock endast om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1.

Om barnet efter att ha fyllt 21 år går i sådan skola som avses i 5 kap. 28 § eller 6 kap. 7 §skollagen (1985:1100) har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barnet till och med vårterminen det år då barnet fyller 23 år.

Förmånstiden

27 § Tillfällig föräldrapenning enligt 22 eller 26 § lämnas under sammanlagt högst 60 dagar för varje barn och år.

Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 16 § 1, 3 och 4 eller 20 § lämnas tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje barn och år.

28 § Tillfällig föräldrapenning enligt 25 § lämnas under högst 10 dagar per barn och år.

Vård av svårt sjukt barn

29 § Föräldrar till ett svårt sjukt barn som inte har fyllt 18 år har rätt till tillfällig föräldrapenning när de behöver avstå från förvärvsarbete för vård av barnet.

30 § Tillfällig föräldrapenning enligt 29 § lämnas under ett obegränsat antal dagar.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Beräkning av antalet dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning

31 § Vid beräkning av antal dagar med rätt till tillfällig föräldrapenning gäller följande:

– En dag med hel tillfällig föräldrapenning motsvarar en dag. – En dag med tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels tillfällig föräldrapenning motsvarar tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel av en dag.

Beräkning av tillfällig föräldrapenning

Grundläggande bestämmelser

32 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning och sjukpenninggrundande inkomst i C 6

  • kap., med

de undantag som anges i

1. C 8 kap. 21 § om karensdag,

2. C 8 kap. 23

  • §§ om karenstid, och

3. 33

  • §§ i detta kapitel om olika slags inkomster.

För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån 80 procent av förälderns sjukpenninggrundande inkomst.

Inkomst av anställning

33 § Om inte annat följer av 34

  • §§, skall hel tillfällig föräldrapenning för dag motsvara kvoten av
  • 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten av anställning och
  • årsarbetstiden. Vid beräkningen tillämpas C 9 kap. 13
  • §§ på motsvarande

sätt för den tid som förmånen avser.

Inkomst av annat förvärvsarbete m.m.

34 § Om tillfällig föräldrapenning lämnas på grundval av inkomst av annat förvärvsarbete, skall hel tillfällig föräldrapenning för dag motsvara kvoten av

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

  • 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten och 365.

Beloppet avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

35 § Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 34 § även i följande situationer:

1. När den försäkrade skall få tillfällig föräldrapenning för tid då annars graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha lämnats.

2. När den försäkrade är arbetslös och söker arbete i enlighet med C 9 kap. 6 § första stycket 1.

Inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete

36 § Om tillfällig föräldrapenning skall lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas den del av förmånen som svarar mot inkomst av anställning enligt 33 §, medan den del av förmånen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 34 §.

Familjehemsförälder

37 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården av barnet, skall det bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen.

Vidare skall tillfällig föräldrapenning beräknas enligt 34 § i fall som avses i C 9 kap. 9 § andra stycket.

III Barnbidrag

7 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • rätten till barnbidrag i 8 kap., och
  • vem som får barnbidraget i 9 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

8 kap. Rätten till barnbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsformer i 2 §,
  • allmänt barnbidrag i 3−5 §§,
  • förlängt barnbidrag i 6−8 §§,
  • flerbarnstillägg i 9−13 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 14 §, och
  • retroaktiv ersättning i 15 §.

Förmånsformer

2 § Barnbidrag för ett försäkrat barn lämnas i form av

  • allmänt barnbidrag,
  • förlängt barnbidrag, och
  • flerbarnstillägg.

Allmänt barnbidrag

3 § Allmänt barnbidrag lämnas med 950 kronor i månaden från och med månaden efter barnets födelse.

4 § Om rätten till allmänt barnbidrag uppkommer vid någon annan tidpunkt än barnets födelse lämnas allmänt barnbidrag från och med månaden efter denna tidpunkt.

5 § Allmänt barnbidrag lämnas till och med det kvartal då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag

6 § Förlängt barnbidrag lämnas med 950 kronor i månaden efter den tid som anges i 5 § för ett barn som går i

1. grundskolan eller motsvarande utbildning i sameskolan, en riksinternatskola eller en sådan fristående skola som avses i 9 kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:1100), eller

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

2. särskolan eller specialskolan eller motsvarande utbildning i en fristående skola som är statsunderstödd eller står under statlig tillsyn.

7 § Förlängt barnbidrag lämnas för ett barn som går i skolan utomlands om svenskt statsbidrag betalas till skolan och om utbildningen i huvudsak motsvarar svensk grundskola.

8 § Förlängt barnbidrag lämnas till och med den månad då barnet slutför utbildningen eller avbryter studierna.

Flerbarnstillägg

9 § Om någon enligt 9 kap. får barnbidrag för tre eller flera barn lämnas flerbarnstillägg med

1. 254 kronor i månaden för det tredje barnet,

2. 760 kronor i månaden för det fjärde barnet, och

3. 950 kronor i månaden för det femte barnet och varje ytterligare barn.

I 9 kap. 11 § finns vissa bestämmelser om anmälan för flerbarnstillägg.

10 § Följande barn berättigar till flerbarnstillägg:

1. barn för vilka allmänt barnbidrag lämnas,

2. barn för vilka rätt till förlängt barnbidrag föreligger, och

3. barn som bedriver studier som ger rätt till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) om barnet, bortsett från åldern, uppfyller kraven för allmänt barnbidrag.

11 § Vid tillämpningen av 10 § beaktas inte barn i familjehem eller i hem för vård eller boende som avses i H 3 kap. 6 och 7 §§.

12 § Barn som avses i 10 § 2 och 3 berättigar till flerbarnstillägg från och med det kvartal då studierna påbörjas och längst till och med det andra kvartalet det år då barnet fyller 20 år.

Ett sådant barn berättigar inte till flerbarnstillägg om barnet

  • deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsutbildning,
  • är gift, eller

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

  • inte stadigvarande sammanbor med den som söker flerbarnstillägg.

13 § Vid beräkningen av flerbarnstillägg skall de barn för vilka någon får barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan får barnbidrag om dessa bidragsmottagare

1. är gifta med varandra och stadigvarande sammanbor, eller

2. är sambor och tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt

Omprövning vid ändrade förhållanden

14 § Om det inträffar något som medför att rätten till barnbidrag ökar eller minskar skall bidraget ändras från och med månaden efter förändringen.

Retroaktiv ersättning

15 § Rätten till barnbidrag går förlorad om bidraget ännu inte har betalats ut under året efter det år som det hänför sig till. Detta gäller dock inte om den bidragsberättigade inom den tiden gör gällande sin rätt till bidraget hos Försäkringskassan.

9 kap. Vem får barnbidraget?

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser

  • om bidragsmottagare i 2 och 3 §§,
  • vid ensam vårdnad i 4 §,
  • vid gemensam vårdnad i 5−7 §§,
  • om det finns särskilt förordnade vårdnadshavare i 8 §,
  • om vårdnadshavare är av samma kön i 9 §,
  • vid adoption i 10 §,
  • när flerbarnstillägg skall lämnas i 11−13 §§,
  • om utbetalning till annan i 14 §,
  • om omprövning vid ändrade förhållanden i 15 §, och
  • om utbetalning av barnbidrag i 16 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Bidragsmottagare

2 § För att få barnbidrag krävs, utom i fall som avses i 14 § och H 3 kap. 7 §, att bidragsmottagaren är försäkrad för barnbidrag.

3 § Om inte annat följer av detta kapitel har ett barn som är myndigt eller gift rätt att själv få barnbidraget.

Ensam vårdnad

4 § Den som har ensam vårdnad om ett barn får barnbidraget.

Gemensam vårdnad

5 § Vid gemensam vårdnad får barnets mor barnbidraget. Om föräldrarna begär det hos Försäkringskassan får i stället barnets far barnbidraget.

6 § Om den förälder som enligt 5 § skall få bidraget under en längre tid inte kan delta i vårdnaden på grund av frånvaro, sjukdom eller något annat skäl, övergår rätten att få barnbidraget till den andra föräldern.

7 § Om barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av föräldrarna har den föräldern efter anmälan rätt att få bidraget.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

8 § För barn med två särskilt förordnade vårdnadshavare gäller det som framgår av 5–7 §§ om barnets mor och far i stället barnets kvinnliga respektive manliga vårdnadshavare.

Vårdnadshavare av samma kön

9 § Är barnets föräldrar eller särskilt förordnade vårdnadshavare av samma kön, skall vad som framgår av 5

  • §§ om barnets mor i stället gälla den äldre av dem eller, om de gör anmälan om det, den yngre av dem.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Blivande adoptivföräldrar

10 § Blivande adoptivföräldrar till ett utländskt barn likställs med föräldrar i fråga om rätten att få barnbidrag.

Särskilt om flerbarnstillägg

11 § Den som får allmänt barnbidrag för de barn som omfattas av flerbarnstillägget får också flerbarnstillägget för dessa barn.

Den som vill få flerbarnstillägg med stöd av 8 kap. 10 § 2 eller 3 eller 13 § skall anmäla detta till Försäkringskassan.

12 § Om allmänt barnbidrag har slutat lämnas för alla de barn som flerbarnstillägget avser, får barnens vårdnadshavare flerbarnstillägget. Om alla de barn som berättigar till flerbarnstillägget är myndiga eller annars saknar vårdnadshavare, får den eller de föräldrar som de stadigvarande sammanbor med flerbarnstillägget.

13 § Skulle två personer kunna få flerbarnstillägget, betalas detta till kvinnan eller, om de gör anmälan om detta, till mannen. Är personerna av samma kön, betalas flerbarnstillägget till den äldre av dem eller, om de gör anmälan om det, till den yngre.

Utbetalning till annan

14 § Om det finns synnerliga skäl får barnbidraget, i stället för vad som framgår av 2

  • §§, på begäran av socialnämnden, betalas ut till den andre av föräldrarna, någon annan lämplig person eller nämnden.

Omprövning vid ändrade förhållanden

15 § Om förhållandena ändras på ett sätt som är avgörande för vem som får bidraget skall ändringen ha verkan från och med månaden efter den då ändringen ägde rum.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Utbetalning av barnbidrag

16 § Barnbidrag betalas ut månadsvis. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om sättet och tiden för utbetalningen.

IV Underhållsstöd

10 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • underhållsstödet i 11 kap., och
  • bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan i 12 kap.

Inledande bestämmelse

2 § Underhållsstöd kan lämnas till barn vars föräldrar inte bor tillsammans. En förälder som är underhållsskyldig för barnet kan bli skyldig att till Försäkringskassan betala hela eller delar av det stöd som lämnats till barnet.

Definitioner och förklaringar

Boförälder

3 § När det gäller underhållsstöd avses med boförälder den av föräldrarna som barnet är folkbokfört hos om barnet bor varaktigt endast hos den föräldern.

Växelvis boende

4 § När det gäller underhållsstöd avses med växelvis boende att barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna och är folkbokfört hos en av dem.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Bidragsskyldig

5 § När det gäller underhållsstöd avses med bidragsskyldig den som enligt 7 kap. 2 § första stycket föräldrabalken skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till barnet.

Personer som likställs med förälder

6 § När det gäller underhållsstöd likställs blivande adoptivförälder till ett utländskt barn med en förälder som har vårdnaden om ett barn.

11 kap. Underhållsstödet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd i 2−7 §§ samt bestämmelser om
  • när rätten till underhållsstöd inte gäller i 8−12 §§,
  • förmånstiden i 13 och 14 §§,
  • vem som får utbetalningen av underhållsstödet i 15−19 §§,
  • beräkning av underhållsstöd i 20−31 §§,
  • omprövning och ändrade förhållanden i 32 §, och
  • handläggningen i 33−35 §§.

Allmänna bestämmelser om rätten till underhållsstöd

Barn vars föräldrar inte bor tillsammans

2 § Om föräldrarna till ett försäkrat barn inte bor tillsammans har barnet rätt till underhållsstöd i de fall som anges i 4 och 5 §§.

Om barnet har fyllt 18 år lämnas förlängt underhållsstöd, om även villkoren i 6 § är uppfyllda.

3 § När barnets föräldrar är folkbokförda på samma adress eller är gifta med varandra skall de anses bo tillsammans. Detta gäller dock inte om den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visar något annat.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Om andra omständigheter gör det sannolikt att föräldrarna bor tillsammans, måste den som begär underhållsstöd eller som stöd betalas ut till visa att de inte gör det.

Vårdnadshavare i Sverige

4 § Underhållsstöd lämnas endast om barnets boförälder bor här i landet. Om barnet är underårigt krävs dessutom att boföräldern är vårdnadshavare för barnet.

5 § Vid växelvis boende krävs det att den som söker stödet bor här i landet. Om barnet är underårigt krävs också att båda föräldrarna eller en av dem är vårdnadshavare.

Förlängt underhållsstöd

6 § Ett barn som har fyllt 18 år och som inte har ingått äktenskap har rätt till förlängt underhållsstöd om han eller hon bedriver studier som ger rätt till förlängt barnbidrag eller till studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Studier som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsstudier ger dock inte rätt till förlängt underhållsstöd.

Barn hos särskilt förordnade vårdnadshavare

7 § Underhållsstöd och förlängt underhållsstöd lämnas även till ett barn som varaktigt bor och är folkbokfört hos

1. en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet, eller

2. någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år.

Vad som i denna underavdelning anges om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna i 3 och 8 §§ tillämpas inte i dessa fall.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

När rätten till underhållsstöd inte gäller

Vägran att uppge faderskap

8 § Underhållsstöd lämnas inte om barnets mor är boförälder och hon uppenbarligen utan giltigt skäl låter bli att vidta eller medverka till åtgärder för att få faderskapet till barnet fastställt.

Betalning av underhåll

9 § Underhållsstöd lämnas inte om det finns anledning anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll med minst det belopp som skulle betalas ut som underhållsstöd till barnet.

Underhållsstöd lämnas inte heller om det är uppenbart att den bidragsskyldige föräldern på något annat sätt ser till att barnet får motsvarande underhåll.

Vägran att begära underhållsbidrag

10 § Underhållsstöd lämnas inte om boföräldern trots föreläggande enligt 12 kap. 24 § utan giltigt skäl låter blir att vidta eller medverka till de åtgärder som begärs.

Barn med barnpension eller efterlevandestöd

11 § Underhållsstöd lämnas inte om barnet har rätt till barnpension eller efterlevandestöd efter en bidragsskyldig förälder.

Förlängt underhållsstöd

12 § Förlängt underhållsstöd lämnas inte till ett barn i fall som avses i 8

  • §§. Det som anges om boföräldern i 8 och 10 §§ skall då i stället gälla barnet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Förmånstiden

Underhållsstöd

13 § Underhållsstöd lämnas från och med månaden efter den månad när föräldrarna har flyttat isär eller rätt till stöd annars har uppkommit, dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.

Underhållsstöd lämnas till och med månaden då barnet har fyllt 18 år eller den tidigare månad när rätten till stöd annars har upphört.

Förlängt underhållsstöd

14 § Förlängt underhållsstöd lämnas, om villkoren i 13 § är uppfyllda, från och med månaden efter det att den studerande har fyllt 18 år eller återupptagit studier som avses i 6 §, dock inte för längre tid tillbaka än en månad före ansökningsmånaden.

Förlängt underhållstöd lämnas till och med månaden när rätten till stöd upphör, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Vem får utbetalningen av underhållsstödet?

Boende hos endast en förälder

15 § Den som är boförälder får underhållsstödet.

Växelvis boende

16 § Vid växelvis boende får var och en av föräldrarna en del av underhållsstödet.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

17 § Om två särskilt förordnade vårdnadshavare har utsetts att ha vårdnaden gemensamt får den kvinnliga vårdnadshavaren underhållsstödet. Om vårdnadshavarna begär det hos Försäkringskassan får i stället den manlige vårdnadshavaren underhållsstödet.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Om de särskilt förordnade vårdnadshavarna är av samma kön får den äldre av dem underhållsstödet. Om vårdnadshavarna begär det får i stället den yngre av dem underhållsstödet.

Förlängt underhållsstöd

18 § Den studerande får själv det förlängda underhållsstödet.

Utbetalning till annan

19 § Om det finns synnerliga skäl får underhållsstödet, i stället för vad som framgår av 15

  • §§, på begäran av socialnämnden betalas ut till någon annan lämplig person eller till nämnden.

Beräkning av underhållsstöd

Grundläggande bestämmelse

20 § Underhållsstöd till ett barn lämnas med 1 173 kronor i månaden, om inte annat följer av 21

  • §§.

Utfyllnadsbidrag efter avräkning för underhåll

21 § Om det finns anledning att anta att en bidragsskyldig förälder i rätt ordning betalar underhåll till barnet med minst det belopp som skulle ha fastställts som betalningsbelopp enligt 12 kap. 10

och 20

  • §§, skall det sist avsedda beloppet räknas av från underhållsstödet.

22 § Om den bidragsskyldige bor utomlands och det finns anledning att anta att han eller hon i rätt ordning betalar fastställt underhållsbidrag, skall detta belopp räknas av från underhållsstödet i stället för vad som anges i 21 §.

23 § Om sökanden begär det, lämnas underhållsstöd med 1 173 kronor i månaden med avräkning för det betalningsbelopp som skulle ha fastställts, om 12 kap. 10

  • och 20−22 §§ hade

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

tillämpats på inkomsten för den av föräldrarna som inte är boförälder.

Växelvis boende

24 § Vid växelvis boende lämnas underhållsstöd för var och en av föräldrarna med hälften av 1 173 kronor i månaden.

Från detta belopp avräknas hälften av det betalningsbelopp som skulle ha fastställts, om 12 kap. 10–17 och 20–22 §§ hade tillämpats på inkomsten för föräldern.

Särskilt förordnade vårdnadshavare

25 § Om ett barn bor hos en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller hos någon eller några som var särskilt förordnade vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år, lämnas dubbla underhållsstöd enligt 20 och 21 §§.

Underhåll i form av engångsbelopp

26 § Om underhållsbidrag har fastställts enligt föräldrabalken i form av ett engångsbelopp, skall avräkning från underhållsstödet ske med vad det fastställda underhållsbidraget skäligen kan anses motsvara i underhåll per månad.

Underhåll före beslut om betalningsskyldighet

27 § Om en bidragsskyldig förälder, innan han eller hon har delgetts ett beslut om betalningsskyldighet, har betalat underhåll till barnet för en viss månad, skall det beloppet dras av från underhållsstödet för den månaden.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Underhåll vid umgänge med barnet

28 § Om den bidragsskyldige enligt 12 kap. 19 § har medgetts avdrag med ett visst belopp vid fullgörande av sin betalningsskyldighet, skall kommande underhållsstöd minskas med det beloppet.

Avräkning för barnets inkomster

29 § Om barnet har en sådan inkomst som framkommer vid en tillämpning på barnet av 12 kap. 10

  • §§, skall underhållsstödet minskas med hälften av inkomsten. I stället för den minskning med 72 000 kronor som anges i 12 kap. 10 § skall inkomsten minskas med 48 000 kronor.

30 § Vid växelvis boende skall underhållsstödet för var och en av föräldrarna minskas med ett belopp som motsvarar hälften av det belopp som underhållsstödet skall minskas med enligt 29 §.

Förskott, avrundning och lägsta utbetalning

31 § Underhållsstöd lämnas månadsvis i förskott.

Om det belopp som skall betalas ut för ett barn till en sökande en viss månad är lägre än 50 kronor, betalas det inte ut. I övrigt avrundas belopp som slutar på öretal till närmast lägre krontal.

Omprövning vid ändrade förhållanden

32 § Försäkringskassan skall besluta att dra in eller sätta ned underhållsstödet, om något har inträffat som gör att underhållsstöd inte skall lämnas, eller att det skall lämnas med ett lägre belopp.

Särskilda handläggningsbestämmelser

33 § När underhållsstöd enligt 20

  • §§ eller 25 § har sökts skall

Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den bidragsskyldige, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Meddelandet skall innehålla en uppmaning till den bidragsskyldige att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansökan eller har något att anföra i fråga om betalningsskyldighet för underhållsstöd enligt 12 kap. 2

  • §§.

34 § När underhållsstöd enligt 24 § har sökts skall Försäkringskassan omedelbart sända meddelande om ansökan till den andra föräldern, under förutsättning att hans eller hennes vistelseort är känd eller går att ta reda på.

Meddelandet skall innehålla en uppmaning till den andra föräldern att yttra sig muntligen eller skriftligen inom en viss tid, om han eller hon har något att anföra i fråga om ansökan.

35 § När Försäkringskassan har meddelat beslut i ärendet, skall sökanden skriftligen underrättas om beslutet.

Beslut om att bevilja underhållsstöd och att fastställa återbetalningsskyldighet skall delges den bidragsskyldige.

12 kap. Bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • betalningsskyldighet för underhållsstöd i 2–9 §§,
  • inkomstunderlag för betalningsskyldighet i 10–15 §§,
  • beräkning av betalningsbelopp i 16–22 §§,
  • när den bidragsskyldige bor utomlands i 23–26 §§,
  • omprövning och ändring av betalningsskyldighet i 27–30 §§,
  • anstånd i 31–34 §§,
  • eftergift i 35 och 36 §§,
  • ränta i 37 och 38 §§, och
  • indrivning i 39 §.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Betalningsskyldighet för underhållsstöd

Allmänna bestämmelser

2 § När underhållsstöd lämnas till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder, skall föräldern i förskott för varje månad betala ett belopp till Försäkringskassan som helt eller delvis motsvarar underhållsstödet.

När fastställs betalningsskyldighet?

3 § Betalningsskyldighet skall fastställas av Försäkringskassan samtidigt som eller snarast efter det att ett beslut om underhållsstöd meddelas.

4 § Ett beslut om betalningsskyldighet skall inte meddelas, om 11 kap. 21, 23 eller 24 § tillämpas eller om underhållsskyldighet enligt föräldrabalken har fastställts i form av ett engångsbelopp.

Om den bidragsskyldige är bosatt utomlands och en tillämpning av bestämmelserna i 23 och 24 §§ därför övervägs, behöver betalningsskyldighet inte heller fastställas.

5 § Betalningsskyldighet får inte beslutas för längre tid tillbaka än tre år före den dag då meddelande enligt 11 kap. 33 § om att ansökan om underhållsstöd har gjorts sändes till den bidragsskyldige.

Betalningsskyldighet får inte beslutas för tid under vilken Försäkringskassan har trätt in i barnets rätt till underhållsbidrag enligt 23 §.

Tillfälliga beslut om betalningsskyldighet

6 § Om Försäkringskassan enligt H 9 kap. 2 § har beslutat om underhållsstöd för tid till dess slutligt beslut kan fattas, skall betalningsskyldighet fastställas för den bidragsskyldige för motsvarande tid.

7 § Pågår ett mål om fastställande av faderskap till barnet, får den man som är instämd åläggas betalningsskyldighet, om det finns sannolika skäl för att han är far till barnet. Ett beslut om betal-

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

ningsskyldighet får dock inte meddelas om flera män är instämda i målet.

8 § Om den slutliga betalningsskyldigheten bestäms till ett lägre belopp än vad som för samma tid har betalats enligt 6 eller 7 §, skall skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Bestäms den slutliga betalningsskyldigheten till ett högre belopp, skall den bidragsskyldige betala in skillnaden till Försäkringskassan.

Ändrat faderskap

9 § Om betalningsskyldighet har fastställts slutligt för en man som senare frias från faderskapet till barnet, har han rätt att få tillbaka vad han har betalat jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från varje betalningsdag.

Inkomstunderlag för betalningsskyldighet

Grundläggande bestämmelse

10 § Den bidragsskyldiges betalningsskyldighet beräknas på differensen mellan

  • den bidragsskyldiges inkomst enligt 11−15 §§ och
  • 72 000 kronor.

Inkomst enligt taxeringsbeslut

11 § Den bidragsskyldiges inkomst beräknas i enlighet med det taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) som fattats närmast före februari månad det år betalningsskyldigheten avser och med utgångspunkt i

1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229),

2. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 13 §, och

3. överskott av en näringsverksamhet beräknad enligt 14 §.

12 § När betalningsskyldigheten fastställs för förfluten tid skall till grund för inkomstberäkningen läggas det taxeringsbeslut som förelåg den eller de månader som betalningsskyldigheten avser.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Inkomstslaget kapital

13 § Överskottet eller underskottet i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ökas respektive minskas med andra gjorda avdrag i inkomstslaget än

1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen, och

2. uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad.

Inkomstslaget näringsverksamhet

14 § Överskottet eller underskottet av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ökas respektive minskas med

1. avdrag för underskott för tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen,

2. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett halvt prisbasbelopp,

3. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. inkomstskattelagen, och

4. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. inkomstskattelagen,

samt minskas respektive ökas med

5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och

6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.

Studiemedel, rekryteringsbidrag och förmögenhet

15 § Till beloppen enligt 11–14 § skall läggas

1. studiemedel i form av studiebidrag samt rekryteringsbidrag till vuxenstuderande, och

2. en procent av den del av den bidragsskyldiges skattepliktiga förmögenhet som överstiger 1 500 000 kronor.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Beräkning av betalningsbelopp

Grundläggande bestämmelser

16 § Betalningsskyldighet skall för varje barn som har rätt till underhållsstöd bestämmas till ett visst belopp per år (betalningsbelopp). Beloppet skall motsvara det procenttal av den bidragsskyldiges inkomst som anges i 17 §.

När procenttalet bestäms skall hänsyn tas till samtliga barn som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken.

17 § Om den bidragsskyldige är underhållsskyldig enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken för ett, två eller tre barn utgör procenttalet fjorton, elva och en halv respektive tio procent.

Om underhållsskyldigheten gäller fler än tre barn motsvarar procenttalet kvoten av

  • summan av antalet barn och 27 och
  • antalet barn. Procenttalet bestäms med högst två decimaler.

Avdrag för underhåll före beslut om betalningsskyldighet

18 § Underhåll som har betalats till barnet innan den bidragsskyldige delgavs ett beslut om betalningsskyldighet får, i den utsträckning som det svarar mot underhållsstödet, räknas av från vad som skall betalas till Försäkringskassan.

Avdrag för underhåll vid umgänge med barnet

19 § Om den bidragsskyldige har haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får han eller hon vid fullgörande av sin betalningsskyldighet tillgodoräknas ett avdrag som Försäkringskassan bestämmer enligt vad som föreskrivs om underhållsbidrag i 7 kap. 4 § första stycket föräldrabalken.

Avdrag beviljas endast om anmälan om vistelsen görs till Försäkringskassan inom tre månader från utgången av den kalendermånad då barnets vistelse hos den bidragsskyldige upphörde.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Beräkning efter skälighet

20 § Betalningsskyldighet kan, i stället för vad som följer av 10

  • §§, bestämmas genom en skälighetsbedömning, om det är uppenbart att den bidragsskyldiges förvärvsförmåga väsentligt överstiger vad som motsvarar inkomsten beräknad enligt nämnda paragrafer och han eller hon inte visar godtagbar anledning till att förvärvsförmågan inte utnyttjas.

Högsta betalningsbelopp

21 § Betalningsbeloppet för ett barn får aldrig överstiga vad som lämnas i underhållsstöd till barnet under den tid betalningsskyldigheten avser.

Avrundning och lägsta betalningsbelopp

22 § Om det belopp som skall betalas för ett barn under en månad slutar på öretal, avrundas beloppet till närmast lägre krontal. Om månadsbeloppet för ett barn blir lägre än 100 kr, bortfaller betalningsskyldigheten.

När den bidragsskyldige bor utomlands

23 § Om underhållsbidrag är fastställt för en bidragsskyldig som bor utomlands, inträder Försäkringskassan i barnets rätt till underhållsbidrag i den utsträckning som detta svarar mot utbetalat underhållsstöd.

24 § Om underhållsbidrag inte är fastställt för en bidragsskyldig som bor utomlands, kan Försäkringskassan förelägga boföräldern att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidrag fastställt.

Boföräldern skall till Försäkringskassan ge in en skriftlig handling om fastställt underhållsbidrag som kan ligga till grund för indrivning av bidraget, om Försäkringskassan begär det.

Om barnet har fyllt 18 år skall vad som anges om boföräldern i denna paragraf i stället gälla barnet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

25 § I fall som avses i 23 och 24 §§ tillämpas även 2, 18 och 19 §§ i fråga om skyldighet att betala fastställt underhållsbidrag till Försäkringskassan. Betalning till Försäkringskassan skall dock ske allt eftersom underhållsbidraget förfaller till betalning.

26 § Försäkringskassan bör ge den som får föra barnets talan möjlighet att i samband med Försäkringskassans krav på betalning av underhållsbidrag utkräva den del av obetalda underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet.

Omprövning och ändring av betalningsskyldighet

27 § Ett betalningsbelopp enligt 16

  • §§ skall omprövas när det finns ett nytt beslut om årlig taxering och när grunden för tillämplig procentsats enligt 17 § ändras.

28 § Betalningsskyldighet enligt 16

  • §§ för viss tid kan på ansökan av den bidragsskyldige eller på initiativ av Försäkringskassan jämkas om det taxeringsbeslut som legat till grund för Försäkringskassans bedömning ändrats väsentligt.

29 § Om betalningsskyldigheten enligt 28 § bestäms till ett lägre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, skall skillnaden betalas ut till den bidragsskyldige. Detsamma gäller betald ränta som hänför sig till skillnadsbeloppet, om räntan uppgår till minst 100 kronor.

Om betalningsskyldigheten bestäms till ett högre belopp än vad den bidragsskyldige i enlighet med tidigare beslut betalat för samma tid, skall den bidragsskyldige betala in skillnaden till Försäkringskassan.

30 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 16

  • §§ får upphävas helt eller delvis om den bidragsskyldige bosatt sig utomlands.

Anstånd

31 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis bevilja anstånd med att fullgöra betalningsskyldigheten.

Ett beslut om anstånd gäller för högst ett år.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

32 § Anstånd enligt 31 § skall beviljas i den utsträckning som det behövs för att den bidragsskyldige skall få behålla vad som behövs för sitt eget och familjens underhåll. Bestämmelserna om förbehållsbelopp i 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken skall då tillämpas.

Anstånd får också beviljas om det annars finns anledning till det med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden eller andra särskilda förhållanden.

33 § Det belopp som beslutet om anstånd avser skall betalas före belopp som avser senare tid.

Den bidragsskyldige är, sedan anståndsbeslutet upphört, inte skyldig att på grund av anståndet någon månad betala mer till Försäkringskassan än det månadsbelopp som betalningsskyldigheten fastställs till, eller skulle ha fastställts till om 10

  • §§ och

20

  • § hade tillämpats på den bidragsskyldiges inkomst. För överstigande belopp skall nytt beslut om anstånd meddelas.

34 § Försäkringskassan skall upphäva eller ändra ett beslut om anstånd, om det inträffar något som medför att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre omfattning.

Eftergift

35 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalningsskyldighet och ränta, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till den bidragsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden.

36 § Försäkringskassan får på ansökan av den bidragsskyldige helt eller delvis efterge fordran i fråga om betalningsskyldighet, som avser tid före den dag då hans faderskap till ett barn har fastställts genom bekräftelse eller dom, om det finns synnerliga skäl.

Ränta

37 § Om den bidragsskyldige inte betalar betalningsbelopp som fastställts enligt 16

  • §§ i rätt tid eller har beviljats anstånd med betalning, skall han eller hon betala ränta på skulden. Försäk-

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

ringskassan behöver dock inte kräva betalning för räntebelopp som avser kortare dröjsmål med betalning.

Före varje kalenderår fastställer regeringen den ränta som skall gälla.

38 § De belopp som den bidragsskyldige betalar in skall i första hand avräknas på upplupen ränta.

Indrivning

39 § Försäkringskassan skall utan dröjsmål vidta åtgärder för att driva in fordringen, om den bidragsskyldige inte fullgör sin betalningsskyldighet.

Beslut om betalningsskyldighet enligt 16

V Särskilda familjeförmåner

13 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • adoptionsbidrag i 14 kap., och
  • vårdbidrag i 15 kap.

14 kap. Adoptionsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till adoptionsbidrag i 2–6 §§, och
  • vem som får adoptionsbidraget i 7 §.

Rätten till adoptionsbidrag

2 § Adoptionsbidrag får lämnas till försäkrade föräldrar för kostnader vid adoption av barn som inte är svenska medborgare och som inte är bosatta här i landet när föräldrarna får dem i sin vård.

Bidraget lämnas med 40 000 kronor för varje barn.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

3 § För att adoptionsbidrag skall lämnas krävs

1. att föräldrarna var bosatta här i landet såväl när de fick barnet i sin vård som när adoptionen blev giltig här, och

2. att ansökan om bidraget görs inom ett år från det att adoptionen blev giltig.

4 § Adoptionsbidrag lämnas endast till den eller de föräldrar som har fått tillstånd att adoptera av svensk domstol.

Med svensk domstols tillstånd jämställs

1. beslut av regeringen, eller av den myndighet som regeringen har bestämt, om att ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i landet, och

2. ett utomlands meddelat beslut om adoption som gäller här i landet enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

5 § Adoptionsbidrag lämnas endast för barn som inte hade fyllt tio år när föräldrarna fick det i sin vård.

Bidrag lämnas inte för adoption av eget eller makes barn.

6 § Bidrag lämnas endast för adoption som har förmedlats av en sammanslutning som är auktoriserad enligt lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling.

Vem får adoptionsbidraget?

7 § Föräldrarna får hälften var av adoptionsbidraget om de inte kommer överens om en annan fördelning.

15 kap. Vårdbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • personer som likställs med förälder i 2 §,
  • rätten till vårdbidrag i 3−5 §§,
  • förmånstiden i 6−10 §§,
  • beräkning av vårdbidrag i 11−14 §§,
  • vem som får vårdbidraget i 15 och 16 §§,

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

  • omprövning vid ändrade förhållanden i 17 och 18 §§, och
  • utbetalning av vårdbidrag i 19 §.

Personer som likställs med förälder

2 § När det gäller vårdbidrag likställs följande personer med förälder:

1. Förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern.

2. Förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

3. Särskilt förordnad vårdnadshavare som har vård om barnet.

4. Blivande adoptivförälder till ett utländskt barn.

Rätten till vårdbidrag

3 § En försäkrad förälder har rätt till vårdbidrag för ett försäkrat barn om

1. barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat funktionshinder behöver särskild tillsyn och vård under minst sex månader, eller

2. det på grund av barnets sjukdom eller funktionshinder uppkommer merkostnader.

Om en förälder har flera barn som avses i första stycket grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt på de sammanlagda merkostnaderna.

4 § Vårdbidrag lämnas allt efter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 11 och 12 §§.

Bidrag kan även lämnas särskilt för merkostnader enligt 13 och 14 §§.

5 § Vid bedömningen enligt 3 och 4 §§ skall det bortses från vårdbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Förmånstiden

Huvudregler

6 § Vårdbidrag lämnas från och med månaden när rätt till förmånen uppkommer, dock inte för längre tid tillbaka än den månad då ansökan om vårdbidrag gjordes.

Vårdbidrag lämnas till och med juni månad det år då barnet fyller 19 år eller den tidigare månad när rätt till förmånen annars upphör.

7 § Vårdbidraget får begränsas till viss tid.

Behovet av bidrag skall omprövas efter två år, om det inte finns skäl för omprövning med längre mellanrum.

Avbrott i vården

8 § Om en förälder tillfälligt är förhindrad att vårda barnet kan vårdbidrag lämnas under avbrott i vården som varar högst sex månader.

Om det finns särskilda skäl kan vårdbidrag lämnas även under ett avbrott som varar ytterligare högst sex månader.

Om barnet avlider

9 § Om mer än en fjärdedels vårdbidrag lämnas för ett barn som avlider fortsätter vårdbidraget att lämnas till och med den åttonde månaden efter dödsfallet eller den tidigare månad när vårdbidraget annars skulle ha upphört.

10 § Under den tid som anges i 9 § lämnas vårdbidraget som

1. halv förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som hel eller tre fjärdedels förmån, och

2. en fjärdedels förmån om bidraget vid tiden för dödsfallet lämnades som halv förmån.

Om viss del av det vårdbidrag som gällde vid dödsfallet hade bestämts som merkostnadsersättning skall motsvarande del av bidraget enligt första stycket anses utgöra sådan ersättning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. B

Beräkning av vårdbidrag

Huvudregler

11 § Helt vårdbidrag för ett år motsvarar 250 procent av prisbasbeloppet, dock ej i fall som avses i 13 och 14 §§. Partiell förmån motsvarar tillämplig del av helt bidrag.

12 § Av vårdbidrag som lämnas enligt 11 § kan en viss angiven del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms till:

1. 18 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 procent av prisbasbeloppet,

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 procent av prisbasbeloppet,

3. 53 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 procent av prisbasbeloppet, och

4. 69 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till 69 procent av prisbasbeloppet eller mer.

Vårdbidrag enbart för merkostnader

13 § Vårdbidrag som lämnas med beaktande enbart av merkostnader bestäms till

1. 62,5 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp, eller

2. 36 procent av prisbasbeloppet om merkostnaderna uppgår till minst detta belopp.

Merkostnadsersättning utöver helt vårdbidrag

14 § Om behovet av särskild tillsyn och vård för ett barn grundar rätt till hel förmån utan att merkostnaderna beaktas och merkostnaderna uppgår till minst 18 procent av prisbasbeloppet, skall beloppet av hel förmån höjas med merkostnadsersättning. Denna skall, allt efter merkostnadernas storlek, bestämmas till 18, 36, 53 eller 69 procent av prisbasbeloppet med tillämpning av 12 §.

Socialförsäkringsbalk avd. B SOU 2005:114

Vem får vårdbidraget?

Huvudregel

15 § Om båda föräldrarna har rätt till vårdbidrag för ett visst barn får den förälder vårdbidraget som står för den huvudsakliga tillsynen och vården.

Delning av vårdbidraget

16 § Om båda föräldrarna begär det får i stället föräldrarna halva bidraget var. En förutsättning för detta är att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet och att båda tar del i vården av barnet.

I fall som avses i 9 § krävs att föräldrarna vid tiden för dödsfallet hade gemensam vårdnad om barnet och att båda tog del i vården.

Omprövning vid ändrade förhållanden

17 § Vårdbidrag skall omprövas när förhållanden som påverkar behovet av vårdbidrag har ändrats.

18 § Ändring av vårdbidrag skall gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning efter ansökan skall dock även 6 § första stycket beaktas.

Utbetalning av vårdbidrag

19 § Vårdbidrag skall betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Om arbetstagaren har tagit emot ersättning enligt 6 § och därefter har fått hela eller delar av den omtvistade sjuklönen, skall ersättningen återbetalas i motsvarande utsträckning.

Försäkring mot kostnader för sjuklön

10 § En arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 130 prisbasbelopp kan försäkra sig hos Försäkringskassan för kostnader för sjuklön.

Vid beräkningen av de sammanlagda lönekostnaderna bortses från avgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om villkor för försäkringen.

III Sjukpenning m.m.

5 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • sjukpenninggrundande inkomst i 6 och 7 kap.,
  • sjukpenning i 8 och 9 kap., och
  • frivillig sjukpenningförsäkring i 10 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukpenning kan lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Ersättningens storlek är beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst.

3 § En försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ligger också till grund för beräkning av följande förmåner enligt denna balk:

  • graviditetspenning,
  • föräldrapenning på sjukpenningnivå,
  • tillfällig föräldrapenning,
  • rehabiliteringspenning,

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

  • skadelivränta,
  • smittbärarpenning, och
  • närståendepenning.

4 § Frivillig sjukpenningförsäkring kan tecknas mot avgift.

6 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • grundläggande bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst i 2–6 §§, samt bestämmelser om
  • inkomst av anställning i 7 §,
  • inkomst av annat förvärvsarbete i 8−15 §§,
  • undantag för vissa inkomster i 16−23 §§, och
  • årsarbetstid i 24−31 §§.

Grundläggande bestämmelser

2 § Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen

1. som arbetstagare i allmän eller i enskild tjänst (inkomst av anställning), eller

2. på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

3 § För att sjukpenninggrundande inkomst skall kunna fastställas för en person krävs att han eller hon är försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt A 4 och 6 kap.

För att sjukpenninggrundande inkomst skall kunna fastställas krävs dessutom att den försäkrades årliga inkomst

1. kommer från arbete i Sverige,

2. kommer från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande, och

3. uppgår till minst 24 procent av prisbasbeloppet.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

4 § Av ett beslut om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst skall det framgå hur stor den sjukpenninggrundande inkomsten är och i vilken utsträckning denna avser inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete.

5 § När sjukpenninggrundande inkomst beräknas skall inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete var för sig beräknas och avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkningen skall det bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 prisbasbelopp. Det skall i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

6 § Om förhållandena inte är kända för Försäkringskassan, skall beräkningen av den försäkrades sjukpenninggrundade inkomst grundas på

1. de upplysningar som Försäkringskassan kan få av den försäkrade eller dennes arbetsgivare, eller

2. den uppskattning av den försäkrades inkomster som gjorts vid taxeringen.

Inkomst av anställning

7 § Ersättning med minst 1 000 kronor om året för utfört arbete för någon annans räkning skall räknas som inkomst av anställning. Detta gäller även om betalningsmottagaren inte är anställd av den som betalar ersättningen. Den som har betalat ut sådan ersättning skall då anses som arbetsgivare, och den som utfört arbete skall anses som arbetstagare.

Det som anges i första stycket gäller inte om

1. ersättningen betalas ut i form av pension,

2. ersättningen skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 10

  • §§, eller

3. ersättningen inte skall medräknas alls enligt 16

  • §§.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet

8 § Inkomst av näringsverksamhet skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete.

Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 9

  • 17, 19 och 20 §§.

9 § När sjukpenninggrundande inkomst av annat förvärvsarbete beräknas får inkomst av arbete för egen räkning inte beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.

Ersättning till den som har F-skattsedel

10 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en F-skattsedel när ersättningen bestäms eller när den betalas ut.

Om mottagaren har en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln skriftligen åberopas.

11 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel skall anses ha en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:

1. Utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter.

2. Betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 10 § andra stycket.

12 § Det som anges i 11 § gäller dock inte om den som betalar ut ersättningen känner till att uppgiften om innehav av F-skattsedel är oriktig.

Bestämmelser om påföljd för den som lämnar oriktig uppgift finns i skattebrottslagen (1971:69).

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Viss mindre ersättning från arbetsgivare

13 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut till en mottagare som har en A-skattsedel eller en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) eller som saknar skattsedel för preliminär skatt, om

1. utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

2. ersättningen inte är en utgift i en näringsverksamhet som bedrivs av utbetalaren,

3. ersättningen tillsammans med annan ersättning för arbete från samma utbetalare under inkomståret kan antas bli mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen skall avse inkomst av anställning, och

5. det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen betalas ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.

Ersättning från utländsk arbetsgivare

15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning som den försäkrade får från en arbetsgivare om

  • arbetsgivaren är bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person, och
  • arbetsgivaren och arbetstagaren kommit överens om att ersättningen skall räknas som inkomst av annat förvärvsarbete.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Undantag för vissa inkomster

Semesterlön och semesterersättning

16 § Som inkomst av anställning räknas inte semesterlön till den del lönen överstiger vad som skulle ha betalats i lön för utfört arbete under motsvarande tid. Motsvarande begränsning gäller för semesterersättning.

Vissa kapitalinkomster som avses i inkomstskattelagen (1999:1229)

17 § Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte inkomst som avses i 10 kap. 3 § 1

  • inkomst-

skattelagen (1999:1229).

Mindre ersättning till idrottsutövare

18 § Som inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året kan antas bli mindre än ett halvt prisbasbelopp.

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen (1990:659) om särskild löneskatt

19 § Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte ersättning som anges i 1 § första stycket 1

  • och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

20 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Ersättning från vinstandelsstiftelse

21 § Som inkomst av anställning räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) om följande förutsättningar är uppfyllda:

  • Ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen.
  • Ersättningen avser inte betalning för den anställdes arbete åt vinstandelsstiftelsen.
  • De bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelse.

22 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller det som sägs i 21 § inte ersättning som den juridiska personen lämnar till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

23 § Som inkomst av anställning räknas aldrig sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under något av åren 1988

Årsarbetstid

Allmänna bestämmelser

24 § Årsarbetstid skall beräknas av Försäkringskassan för en försäkrad som har en sjukpenninggrundande inkomst som helt eller delvis avser anställning. Årsarbetstiden beräknas när den enligt särskilda bestämmelser har betydelse för beräkningen av en förmån.

25 § Årsarbetstiden är det antal timmar eller dagar per år som en försäkrad tills vidare kan antas komma att ha som ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid i sitt förvärvsarbete.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

26 § Årsarbetstiden beräknas i dagar endast när den schablonberäknas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 31 §.

Ledighet som likställs med förvärvsarbete

27 § När årsarbetstiden beräknas skall följande ledigheter likställas med förvärvsarbete:

1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dagar då han eller hon är oförmögen till arbete på grund av sjukdom inte räknas som semesterdag.

2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.

3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).

4. Ledighet för ferier eller för motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av årsarbetstiden

28 § Årsarbetstiden avrundas till närmast hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

29 § När förhållandena inte är kända för Försäkringskassan skall beräkningen av årsarbetstiden grundas på upplysningar som Försäkringskassan kan inhämta från den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller uppdragsgivare.

30 § I 9 kap. 8 och 9 §§ finns ytterligare bestämmelser om beräkning av årsarbetstid i vissa situationer.

Närmare föreskrifter

31 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av årsarbetstiden.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

7 kap. Bestämmande och behållande av sjukpenninggrundande inkomst

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • när sjukpenninggrundande inkomst bestäms i 2 och 3 §§,
  • när den sjukpenninggrundande inkomsten kan ändras i 4−8 §§,
  • sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGIskyddad tid) i 9
  • §§, och
  • sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer i 18
  • §§.

När bestäms sjukpenninggrundande inkomst?

2 § Sjukpenninggrundande inkomst bestäms för en försäkrad i samband med att han eller hon begär att få en förmån som beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst.

3 § Försäkringskassan skall på begäran av en försäkrad bestämma den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst även om något ersättningsärende inte är aktuellt.

När kan den sjukpenninggrundande inkomsten ändras?

4 § Den sjukpenninggrundande inkomsten skall ändras om Försäkringskassan har fått reda på att den försäkrades inkomstförhållanden eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse antingen för rätten till en förmån som redan lämnas eller för storleken på förmånen.

5 § Ändring enligt 4 § får inte avse ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant förvärvsarbete under prövotid som avses i 18 kap. 13 §.

6 § Den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst skall alltid prövas när

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning beviljas den försäkrade eller när sådan ersättning som redan lämnas ändras på grund av att den försäkrades arbetsförmåga har ändrats,

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

2. ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 18 kap. 14

  • §§ upphör,

3. livränta enligt bestämmelserna i denna avdelning beviljas den försäkrade eller när sådan livränta som redan lämnas ändras, eller

4. tjänstepension beviljas den försäkrade.

7 § Bestämmelsen i 6 § 1 skall tillämpas även när den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning som avses där i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 17 kap. 4

  • §§ om försäkringstid.

Om sjukersättning i form av garantiersättning till följd av bestämmelserna i 18 kap. 3 § inte skall lämnas, skall det vid tillämpningen av 6 § ändå anses som om sådan förmån lämnas.

8 § Om prövning enligt 4 eller 6 § medför att den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten ändras, skall ändringen gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkom.

Om prövning skett enligt 4 §, får den ändrade sjukpenninggrundande inkomsten dock läggas till grund för ersättning tidigast från och med första dagen i den ersättningsperiod som infaller i anslutning till att Försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

Sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott (SGIskyddad tid)

Allmänna bestämmelser

9 § Ändring enligt 4 § på grund av att den försäkrade inte längre har någon inkomst eller har lägre inkomst än tidigare får inte göras under sådana avbrott i arbetet som anges i 11

  • §§ (SGI-skyddad

tid).

Den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten får dock sänkas lägst till vad den skulle ha varit närmast före avbrottet om Försäkringskassan då hade känt till samtliga förhållanden. Detta gäller dock inte när 6 § 1, 3 eller 4 är tillämplig.

10 § För en försäkrad, som omfattas av bestämmelserna i 11

  • §§, och som inte fyllt 65 år skall den sjukpenninggrundande inkomsten

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

under SGI-skyddad tid anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde.

Studier

11 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

12 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Graviditet

13 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten för födelsen.

Föräldraledighet

14 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräldraledighetslagen (1995:584) och barnet inte fyllt ett år.

Det som anges i första stycket gäller även vid adoption av barn som inte fyllt tio år eller vid mottagande av sådant barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den försäkrade fick barnet i sin vård.

Plikttjänstgöring

15 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Sjukpenning och rehabiliteringsersättning, m.m.

16 § SGI-skydd gäller under tid då den försäkrade inte förvärvsarbetar av någon anledning som ger rätt till ersättning i form av

1. sjukpenning,

2. ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning,

3. rehabiliteringsersättning, eller

4. ersättning från arbetsskadeförsäkringen som motsvarar ersättning enligt 1

  • eller någon annan jämförbar ekonomisk förmån.

Kortare avbrott i förvärvsarbete

17 § SGI-skydd gäller under högst tre månader i följd för en försäkrad som avbryter sitt förvärvsarbete, oavsett om avsikten är att förvärvsavbrottet skall pågå längre tid.

Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid i vissa situationer

Studier eller arbetslöshet

18 § För en försäkrad som studerar enligt 11 § eller som enligt 12 § deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under den tid som avses i första stycket skall sjukpenningen för den försäkrade beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under den tiden. Om den sjukpenninggrundande inkomsten då helt eller delvis är inkomst av anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i det förvärvsarbetet under den aktuella tiden.

Plikttjänstgöring

19 § Det som anges i 18 § andra stycket tillämpas även vid sjukdom för en försäkrad som fullgör plikttjänstgöring enligt 15 §. Detta gäller endast vid grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Behandling eller rehabilitering

20 § För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i 8 kap. 6 § eller 13 kap. 3 §, och då får livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt annan författning, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under den tid som livräntan betalas ut skall sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid.

Studieuppehåll

21 § För en försäkrad som avses i 9 kap. 6 § första stycket 1 eller 2, och som under studieuppehåll mellan vår- och hösttermin inte får studiesociala förmåner för studier som avses i 11 §, gäller vid sjukdom det som anges i andra stycket.

Under studieuppehållet skall sjukpenning beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av 4

  • 9 och 10 §§ om sjukpenningen då blir högre än sjukpenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten enligt 18 §.

Försäkrade som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning

22 § Vid slutet av en period då en försäkrad helt eller delvis har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning skall den sjukpenninggrundande inkomsten motsvara antingen den sjukpenninggrundande inkomst som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder, eller den sjukpenninggrundande inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder.

Det som anges i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder och endast till den del den försäkrade är arbetslös och beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot hans eller hennes närmast föregående förvärvsarbete.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Biståndsarbetare m.fl. och deras familjemedlemmar

23 § För sådana personer som enligt A 5 kap. 6 och 8 §§ anses bosatta i Sverige även under vistelse utomlands, skall den sjukpenninggrundande inkomsten vid återkomsten till Sverige fastställas till lägst det belopp som utgjorde deras sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandsresan.

Försäkrade som får tjänstepension

24 § Om en försäkrad får tjänstepension i form av ålderspension eller därmed likställd pension före utgången av den månad han eller hon fyller 65 år, skall sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om den försäkrade har ett förvärvsarbete som beräknas pågå under minst sex månader i följd. Den sjukpenninggrundande inkomsten skall då beräknas enligt bestämmelserna i 6 kap.

25 § Om en försäkrad som får sådan tjänstepension som avses i 24 § är helt eller delvis arbetslös samt arbetssökande, skall sjukpenninggrundande inkomst fastställas endast om tjänstepensionen understiger 60 procent av lönen närmast före pensionsavgången.

26 § För en försäkrad som avses i 25 § skall den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av lönen närmast före pensionsavgången. Om den försäkrade inte har för avsikt att förvärvsarbeta i samma omfattning som tidigare, skall den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på grundval av den inkomst han eller hon kan antas få av arbete som svarar mot arbetsutbudet. Vid beräkningen skall det iakttas att inkomsten inte får överstiga 7,5 prisbasbelopp.

Vid beräkningen skall den försäkrades inkomst minskas med tjänstepensionen. Minskningen får dock inte leda till att en försäkrad som är endast delvis arbetslös får lägre sjukpenninggrundande inkomst än om beräkningen skulle ha gjorts enligt 24 §.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

8 kap. Allmänna bestämmelser om sjukpenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till sjukpenning i 2–8 §§,
  • samordning med sjuklön i 9 §,
  • sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m. i 10
  • §§,
  • sjukanmälan i 16 och 17 §§,
  • förmånstiden i 18−32 §§,
  • allmänt högriskskydd i 33 §,
  • särskilt högriskskydd i 34−38 §§,
  • förmånsnivåer och arbetsförmåga i 39 §,
  • bedömning av arbetsförmågans nedsättning i 40−47 §§, och
  • arbetsgivarinträde m.m. i 48−54 §§.

Rätten till sjukpenning

Allmänna villkor

2 § En försäkrad har rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel.

Med sjukdom likställs ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats sjukpenning, om tillståndet fortfarande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

3 § Vid bedömningen av om den försäkrade är sjuk skall det bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden.

4 § Sjukpenningen lämnas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån enligt 39 §.

Ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning

5 § För att underlätta den försäkrades återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle ha lämnats skälig ersättning lämnas för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Ersättning lämnas endast om merutgifterna beror på att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom eller henne att utnyttja det färdsätt som han eller hon normalt använder för att ta sig till sitt arbete.

Sjukpenning i förebyggande syfte

6 § En försäkrad har rätt till sjukpenning även när han eller hon genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att

1. förebygga sjukdom,

2. förkorta sjukdomstiden, eller

3. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

Som villkor för att sjukpenning skall lämnas gäller att den medicinska behandlingen eller medicinska rehabiliteringen har

  • ordinerats av läkare, och
  • ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan.

7 § Om sjukpenning lämnas enligt 6 § skall arbetsförmågan anses nedsatt i den utsträckning som den försäkrade på grund av behandlingen eller rehabiliteringen är förhindrad att förvärvsarbeta.

Familjehemsförälder

8 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, bedöms rätten till sjukpenning med bortseende från ersättningen.

Samordning med sjuklön

9 § Sjukpenning lämnas inte på grundval av anställningsförmåner för tid som ingår i en sjuklöneperiod när den försäkrades arbetsgivare skall svara för sjuklön.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Sjukpenning för anställda och vissa andra vid kortare sjukdomsfall, m.m.

De första fjorton dagarna

10 § För de första 14 dagarna i en sjukperiod lämnas sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte hade varit sjuk.

Med tid för förvärvsarbete enligt första stycket likställs tid som avses i 6 kap. 27 §.

11 § Kan det inte utredas hur den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat under sjukperiodens första 14 dagar gäller följande. Sjukpenningen får lämnas efter vad som kan anses skäligt med ledning av hur den försäkrade har förvärvsarbetat före sjukperioden, om det kan antas att den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat i motsvarande omfattning under de första 14 dagarna i sjukperioden.

Studier

12 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

13 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd, eller står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Behandling och rehabilitering

14 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna av sjukperioden för en försäkrad som får sådan behandling som avses i 6 § eller 13 kap. 3 § och som under denna tid får livränta vid arbetsskada m.m. enligt 22

  • kap.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Plikttjänstgöring

15 § Det som sägs i 10 § gäller även för tid efter de första 14 dagarna för en försäkrad som fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om tjänstgöringen avser grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Sjukanmälan

16 § Sjukpenning får inte lämnas för tid innan anmälan om sjukdomsfallet har gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

17 § Utan hinder av det som anges i 16 § skall sjukpenning som grundas på inkomst av anställning lämnas, om den försäkrades arbetsgivare skall anmäla sjukdomsfallet enligt 3 kap. 16 §.

Förmånstiden

Inledande bestämmelse

18 § Sjukpenning kan lämnas för dagar i en sjukperiod så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till sjukpenning.

Läkarintyg

19 § Den försäkrade skall ge in ett läkarintyg till Försäkringskassan för att styrka nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom senast från och med den sjunde dagen efter sjukanmälningsdagen.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter dels om undantag i vissa fall från den skyldighet som avses i första stycket, dels om att skyldigheten skall gälla från och med en annan dag än den som anges där.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Sjukperiod

20 § Som sjukperiod anses tid då en försäkrad

1. i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i 2 §,

2. har rätt till sjukpenning enligt 6 §, eller

3. har rätt till rehabiliteringspenning enligt 13 kap. 3 §. Om rätt till sjukpenning för den försäkrade uppkommer i omedelbar anslutning till en sjuklöneperiod enligt 3 kap., skall sjukperioden anses omfatta också sjuklöneperioden.

Karensdag

21 § Sjukpenning lämnas inte för den första dagen i en sjukperiod (karensdag). Detta gäller dock inte om något annat följer av 22, 23 och 33

  • §§.

22 § Till en försäkrad som har rätt till sjukpenning i förebyggande syfte enligt 6 § lämnas sjukpenning även för dag som avses i 21 §.

Karenstid för egenföretagare

23 § En försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete (egenföretagare) har rätt att anmäla till Försäkringskassan att han eller hon vill ha sjukpenning med en karenstid på 3 eller 30 dagar.

Om egenföretagaren inte gör någon sådan anmälan, lämnas sjukpenning efter den karensdag som anges i 21 §.

24 § Om egenföretagaren gör en sådan anmälan som anges i 23 §, skall sjukpenning som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete inte lämnas för de första 3 eller 30 dagarna av varje sjukperiod, den dag sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid).

25 § En egenföretagare som gjort anmälan om karenstid enligt 23 § får övergå till sjukpenning med kortare eller ingen karenstid om han eller hon inte har fyllt 55 år.

Ändringen börjar gälla 14 dagar efter den dag då den begärdes hos Försäkringskassan. Ändringen får dock inte tillämpas vid sjukdom som inträffat innan ändringen har börjat gälla.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Återinsjuknande

26 § Om en sjukperiod börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats skall bestämmelserna i 21 § och 9 kap. 12

  • §§ tillämpas som om den senare sjukperioden är en fortsättning på den tidigare sjukperioden.

27 § Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut skall bestämmelserna i 24 § om karenstid för egenföretagare tillämpas på så sätt att de båda perioderna skall anses som en sjukperiod.

Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension

28 § En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.

En försäkrad har inte heller rätt till sjukpenning om han eller hon under månaden närmast före den då han eller hon började få hel ålderspension fick hel sådan ersättning som anges i första stycket.

29 § Bestämmelserna i 28 § om sjukersättning och aktivitetsersättning skall tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 17 kap. 4

  • §§

om försäkringstid.

Sjukpenning efter 65-årsdagen

30 § Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 65 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre skall lämnas till den försäkrade.

Sjukpenning efter 70-årsdagen

31 § För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 70 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Beräkning av antalet dagar

32 § När antalet dagar beräknas enligt 30 och 31 §§ skall varje dag som sjukpenning har lämnats för räknas som en dag.

Allmänt högriskskydd

33 § Om den försäkrade gått miste om sjukpenning till följd av bestämmelsen i 21 § för sammanlagt 10 dagar under de senaste 12 månaderna, lämnas sjukpenning även för dag som avses i 21 § (allmänt högriskskydd).

Särskilt högriskskydd

34 § Efter ansökan av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att sjukpenning får lämnas även för dag som avses i 21 § (särskilt högriskskydd).

35 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får meddelas om den försäkrade har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan antas medföra ett större antal sjukperioder.

36 § Ett beslut om särskilt högriskskydd får efter ansökan meddelas även för en sjukperiod när den försäkrade som givare av biologiskt material enligt lagen (1995:831) om transplantation m.m., har rätt till sjukpenning till följd av ingrepp för att ta till vara det biologiska materialet eller förberedelser för sådant ingrepp.

37 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 35 § gäller från och med den kalendermånad då ansökan gjordes, om inte annat anges i beslutet.

Högriskskyddet skall gälla för viss tid som anges i beslutet eller, om det finns särskilda skäl, tills vidare.

38 § Ett beslut om särskilt högriskskydd enligt 35 § skall upphävas om de villkor som anges där inte längre är uppfyllda.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

39 § Sjukpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel sjukpenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.

2. Tre fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels sjukpenning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften.

Bedömning av arbetsförmågans nedsättning

Den försäkrade antas kunna återgå till sitt vanliga arbete

40 § Om den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete gäller följande. Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall det särskilt beaktas om den försäkrade på grund av sjukdomen inte kan utföra sitt vanliga eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder honom eller henne.

Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från förvärvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag, skall hans eller hennes arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande grad den dagen.

Den försäkrade antas inte kunna återgå till sitt vanliga arbete

41 § Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren gäller följande. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning skall det särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom sådant arbete efter medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 6 § respektive 13 kap. 3 §.

42 § Om det efter prövning enligt 41 § bedöms att den försäkrade inte kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden gäller följande. Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning skall det särskilt beaktas om den försäkrade efter

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering enligt bestämmelserna i 6 § respektive 13 kap. 3 § kan försörja sig genom

1. sådant förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden, eller

2. något annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.

43 § Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt 41 och 42 §§ skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Särskilda skäl

44 § Om det finns särskilda skäl får den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.

Föräldralediga

45 § Vid prövning av rätt till sjukpenning för tid när den försäkrade annars skulle ha fått föräldrapenning, skall arbetsförmågan anses nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda barn är nedsatt på grund av sjukdom.

Försäkrade som får sjukersättning eller aktivitetsersättning m.m.

46 § Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning skall det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga bortses från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning till den försäkrade i form av

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning, eller

2. livränta vid arbetsskada m.m. enligt 22

  • kap.

47 § Bestämmelsen i 46 § 1 skall tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 17 kap. 4–16 §§ om försäkringstid.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Om sjukersättning i form av garantiersättning till följd av bestämmelserna i 18 kap. 3 § inte skall lämnas, skall det vid tillämpning av 46 § ändå anses som om sådan förmån lämnas.

Arbetsgivarinträde m.m.

Allmänna bestämmelser

48 § Regeringen får föreskriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser.

Om sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren, på det sätt regeringen bestämmer, rätt till arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.

49 § Arbetsgivare och arbetstagare får komma överens om att en arbetsgivare, som har betalat ut lön till en arbetstagare under sjukdom, har rätt till arbetstagarens sjukpenning.

En sådan överenskommelse är bindande för Försäkringskassan endast om den

  • har formen av kollektivavtal, och
  • på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som huvudorganisation.

50 § Ett sådant kollektivavtal som avses i 49 § får en arbetsgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelsen åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men som sysselsätts i arbete som avses i avtalet.

Närmare föreskrifter

51 § Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal som avses i 49 §.

Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i 49 §.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Utbetalning till arbetsgivare

52 § Sjukpenning som enligt bestämmelserna i 48

  • §§ betalas ut till en arbetsgivare skall minskas med sådan lön under sjukdom som arbetsgivaren lämnar till arbetstagaren för samma tid som sjukpenningen avser, dock endast med den del av lönen under sjukdom som överstiger 90 procent av lönen i arbete. Vid beräkningen tillämpas bestämmelserna i 9 kap. 20 och 21 §§.

Inträde av staten efter konsulärt bistånd

53 § Om en försäkrad har blivit sjuk utomlands och då fått ekonomiskt stöd av utrikesförvaltningen får förvaltningen, på det sätt som regeringen bestämmer, rätt till den försäkrades sjukpenning. Detta gäller dock endast i den mån sjukpenningen inte överstiger vad som lämnats som ekonomiskt stöd.

Närmare föreskrifter för arbetsgivare för sjömän

54 § Regeringen får föreskriva att ersättning som en arbetsgivare för sjömän som avses i sjömanslagen (1973:282) har rätt till enligt 48

  • §§ skall lämnas för varje dag och med viss procent av utbetald lön och andra kostnader som arbetsgivaren haft för den anställde.

9 kap. Beräkning av sjukpenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • grundläggande bestämmelser i 2−6 §§, samt bestämmelser om
  • ersättningsnivå och beräkningsunderlag i 7−9 §§,
  • kalenderdagsberäknad sjukpenning i 10 och 11 §§,
  • arbetstidsberäknad sjukpenning i 12−18 §§, och
  • samordning av sjukpenning med samtidig lön i 19−21 §§.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Grundläggande bestämmelser

Beräkningsmetoder

2 § Sjukpenning lämnas enligt 3

  • §§ som
  • kalenderdagsberäknad sjukpenning, eller
  • arbetstidsberäknad sjukpenning.

3 § Kalenderdagsberäknad sjukpenning lämnas för alla dagar i veckan oavsett om den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete eller inte.

Arbetstidsberäknad sjukpenning lämnas bara för timmar eller dagar då den försäkrade skulle ha förvärvsarbetat.

När kalenderdagsberäknas respektive arbetstidsberäknas sjukpenningen?

4 § Sjukpenning skall kalenderdagsberäknas om inte annat följer av 5 §.

5 § Sjukpenning skall arbetstidsberäknas

1. under de första 14 dagarna i en sjukperiod enligt 8 kap. 10 och 11 §§,

2. under studietid som avses i 8 kap. 12 §,

3. under deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program som avses i 8 kap. 13 §,

4. under behandling eller rehabilitering som avses i 8 kap. 14 §, och

5. under plikttjänstgöring som avses i 8 kap. 15 §. Det som sägs i första stycket gäller endast till den del sjukpenningen motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Om den försäkrade har inkomst även av annat förvärvsarbete, skall sjukpenningen kalenderdagsberäknas i den delen.

6 § Sjukpenning skall alltid kalenderdagsberäknas när den försäkrade

1. är helt eller delvis arbetslös och anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen samt är beredd att ta ett erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten,

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

2. skall få sjukpenning för tid då han eller hon annars skulle ha fått graviditetspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning, eller

3. är egen företagare och har en sjukpenninggrundande inkomst som består av endast inkomst av annat förvärvsarbete.

Om kalenderdagsberäkning av sjukpenning till familjehemsförälder finns bestämmelser i 9 § andra stycket.

Ersättningsnivå och beräkningsunderlag

Allmänna bestämmelser

7 § Den försäkrades sjukpenning skall beräknas på ett underlag som motsvarar 80 procent av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (beräkningsunderlag).

Beräkningsunderlag vid sjuklön

8 § Om en arbetsgivare skall svara för sjuklön för samma dag som sjukpenning kommer i fråga, skall sjukpenningens storlek beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar anställningsförmåner från den arbetsgivaren.

Årsarbetstiden beräknas i de fall som anges i första stycket på grundval av beräknat antal timmar i förvärvsarbete hos arbetsgivare som inte skall svara för sjuklön.

Beräkning för familjehemsförälder

9 § För en familjehemsförälder som får ersättning för vården för tid då sjukpenning kommer i fråga, skall sjukpenningens storlek och årsarbetstiden beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst respektive ett beräknat antal timmar i förvärvsarbete som inte omfattar ersättningen.

Om sådan ersättning lämnas för tid då sjukpenning kommer i fråga, skall sjukpenning som svarar mot ersättningen kalenderdagsberäknas enligt bestämmelserna i 10 och 11 §§.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Kalenderdagsberäknad sjukpenning

10 § För dagar i en sjukperiod gäller att hel kalenderdagsberäknad sjukpenning motsvarar kvoten av

  • beräkningsunderlaget enligt 7 § och
  • 365. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

11 § Till den del den försäkrade är arbetslös lämnas hel sjukpenning med högst 521 kronor om dagen.

Arbetstidsberäknad sjukpenning

12 § När arbetstidsberäknad sjukpenning skall beräknas tillämpas

  • 13 och 16 §§, om sjukpenning skall lämnas för endast en dag, och
  • 14−16 §§, om sjukpenning skall lämnas för mer än en dag.

13 § Om sjukpenning skall lämnas för endast en dag, skall hel sjukpenning beräknas enligt följande.

1. Beräkningsunderlaget enligt 7 § divideras med årsarbetstiden, varefter kvoten avrundas till närmaste hela krontal.

2. Den kvot som fås i 1 multipliceras med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid.

14 § Om sjukpenning på samma förmånsnivå lämnas för mer än en dag, skall hel sjukpenning för dag beräknas för dessa dagar enligt följande.

1. Först skall kvoten enligt 13 § 1 beräknas.

2. Därefter skall kvoten enligt 1 multipliceras med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie arbetstid eller motsvarande normal arbetstid som avser dessa dagar.

3. Slutligen skall den produkt som fås i 2 divideras med antalet dagar med sjukpenning.

15 § Skall sjukpenning enligt 14 § lämnas på olika förmånsnivåer, skall de timmar som avser samma nivå adderas var för sig. Sjukpenning skall beräknas för varje sådan period för sig.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

16 § Om antalet timmar eller det sammanlagda antalet timmar enligt 13

  • §§ inte uppgår till ett helt timtal, skall avrundning ske till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt.

Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

17 § Om den försäkrades sjukpenning i de fall som avses i 5 § motsvarar sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt följande.

1. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställning beräknas enligt 12

  • §§.

2. Den del av sjukpenningen som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete beräknas enligt 10 och 11 §§.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och motsvarande normal arbetstid.

Samordning av sjukpenning med samtidig lön

19 § Om den försäkrade får lön av arbetsgivaren under sjukdom för samma tid som sjukpenningen avser, skall sjukpenningen minskas med det belopp som lönen under sjukdomen överstiger 10 procent av vad den försäkrade skulle ha fått i lön om han eller hon hade arbetat.

Till den del lönen under sjukdom lämnas i förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjukpenninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 6 kap. 5 § andra stycket, skall minskning dock endast göras med belopp som överstiger 90 procent av lönen i arbete.

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 § skall ersättning som lämnas till den försäkrade på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses som lön under sjukdom från arbetsgivare.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

21 § Det belopp varmed minskning enligt 19 § skall göras, skall avrundas till närmast lägre hela krontal.

Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föranlett minskningen. Avräkningen får också göras vid närmast följande utbetalning av sjukpenning.

10 kap. Frivillig sjukpenningförsäkring

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till frivillig sjukpenningförsäkring i 2 och 3 §§,
  • förmånstiden i 4−6 §§,
  • ersättningsnivån i 7 och 8 §§,
  • avgifter i 9 §, och
  • närmare föreskrifter i 10 §.

Rätten till frivillig sjukpenningförsäkring

2 § Den som är bosatt i Sverige har, mot avgift bestämd enligt 9 §, rätt till frivillig försäkring för sjukpenning eller sjukpenningtillägg om han eller hon enligt 8 och 9 kap. saknar rätt till sjukpenning eller har rätt till en sjukpenning som inte uppgår till 60 kronor om dagen.

3 § Rätten till inträde i frivillig sjukpenningförsäkring gäller från och med den månad då den enskilde fyller 16 år till den dag han eller hon fyller 55 år.

Förmånstiden

4 § Den frivilliga sjukpenningförsäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av 3 eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.

5 § Rätt till förkortning av gällande karenstid har endast försäkrade som inte fyllt 55 år.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

6 § Förmåner enligt detta kapitel lämnas inte för tid efter ingången av den månad då den försäkrade börjat få

1. hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning, eller

2. hel inkomstgrundad ålderspension.

Ersättningsnivån

7 § Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 8 och 9 kap. får försäkra sig för sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor om dagen.

Den som har rätt till sjukpenning får försäkra sig för sjukpenningtillägg som tillsammans med den sjukpenning som han eller hon har rätt till uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor om dagen.

8 § En frivillig sjukpenningförsäkring skall inte påverkas av att den försäkrades sjukpenning enligt 7

  • kap., under de förutsättningar som anges där, beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 21 § om sjukpenninggrundande inkomst m.m. vid studieuppehåll eller 9 kap. 12
  • §§ om arbetstidsberäknad sjukpenning.

Avgifter

9 § Den försäkrade skall för den frivilliga försäkringen betala den avgift som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Avgifterna får inte bestämmas till olika belopp för olika försäkrade i vidare mån än som föranleds av skillnader i försäkringens omfattning.

Närmare föreskrifter

10 § Närmare föreskrifter om villkor för den frivilliga försäkringen meddelas av regeringen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning

11 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • rehabilitering i 12 kap., och
  • rehabiliteringsersättning i 13 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Rehabilitering enligt bestämmelserna i denna underavdelning skall syfta till att en försäkrad som har drabbats av sjukdom skall få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete (arbetslivsinriktad rehabilitering).

3 § Under den tid som den arbetslivsinriktade rehabiliteringen pågår kan rehabiliteringsersättning lämnas enligt bestämmelserna i 13 kap.

12 kap. Rehabilitering

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser om rehabilitering i 2−11 §§, samt bestämmelser om
  • rehabiliteringsutredning i 12−17 §§, och
  • rehabiliteringsplan i 18−21 §§.

Allmänna bestämmelser

Rehabiliteringsåtgärder

2 § En försäkrad har rätt till rehabiliteringsåtgärder enligt vad som anges i detta kapitel.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

3 § Rehabiliteringsåtgärder skall planeras i samråd med den försäkrade och utgå från hans eller hennes individuella förutsättningar och behov.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om rehabilitering när det gäller en försäkrad som inte är bosatt här i landet.

Arbetshjälpmedel

5 § Bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering lämnas enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Arbetsgivarens skyldigheter

6 § Den försäkrades arbetsgivare skall i samråd med den försäkrade svara för att

  • den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och
  • de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

Bestämmelser om rehabiliteringsutredningen finns i 12

  • §§.

Den försäkrades skyldigheter

7 § Den försäkrade skall

  • lämna de upplysningar som behövs för att klarlägga hans eller hennes behov av rehabilitering, och
  • efter bästa förmåga aktivt medverka i rehabiliteringen.

Försäkringskassans skyldigheter

8 § Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten.

9 § Försäkringskassan skall i samråd med den försäkrade se till att

  • den försäkrades behov av rehabilitering snarast klarläggs, och

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

  • de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

10 § Försäkringskassan skall, om den försäkrade medger det, i arbetet med rehabiliteringen samverka med

  • den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation,
  • hälso- och sjukvården,
  • socialtjänsten,
  • arbetsmarknadsmyndigheterna, och
  • andra myndigheter som berörs av rehabiliteringen av den försäkrade.

Försäkringskassan skall verka för att de organisationer och myndigheter som anges i första stycket, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade.

11 § Försäkringskassan skall se till att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart det är möjligt av medicinska och andra skäl.

Rehabiliteringsutredning

När rehabiliteringsutredning skall påbörjas

12 § Den försäkrades arbetsgivare skall påbörja en rehabiliteringsutredning när den försäkrade

1. till följd av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd,

2. ofta i kortare sjukperioder har avbrutit sitt arbete, eller

3. begär det.

Samråd med arbetstagarorganisation

13 § En rehabiliteringsutredning skall genomföras i samråd med den försäkrades arbetstagarorganisation, om den försäkrade medger det.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Slutförande av rehabiliteringsutredning

14 § En rehabiliteringsutredning skall lämnas till Försäkringskassan i fall som avses i

1. 12 § 1 inom åtta veckor från dagen för anmälan om sjukdomsfallet,

2. 12 § 2 inom åtta veckor från dagen för anmälan om det sjukdomsfall som närmast föregick rehabiliteringsutredningen, och

3. 12 § 3 inom åtta veckor från den dag då begäran framställdes hos arbetsgivaren.

15 § Om en rehabiliteringsutredning inte kan slutföras inom den tid som anges i 14 §, skall arbetsgivaren inom samma tid anmäla detta till Försäkringskassan. Vid anmälan skall uppgift lämnas om orsaken till dröjsmålet och om den tidpunkt då utredningen beräknas vara avslutad.

När utredningen slutförts skall den genast lämnas till Försäkringskassan.

16 § Försäkringskassan skall, om det inte är obehövligt, senast två veckor efter det att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning har kommit in till Försäkringskassan kalla den försäkrade till sådant avstämningsmöte som avses i H 7 kap. 14 § 4.

Saknar den försäkrade arbetsgivare skall Försäkringskassan, om det inte är obehövligt, senast tio veckor efter dagen för sjukanmälan kalla den försäkrade till avstämningsmöte.

17 § Försäkringskassan skall överta ansvaret för en rehabiliteringsutredning, om det finns skäl till det.

Rehabiliteringsplan

När rehabiliteringsplan skall upprättas

18 § Om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd, för vilken ersättning kan lämnas enligt denna underavdelning, skall Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan. Planen skall i den utsträckning det är möjligt upprättas i samråd med den försäkrade.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

19 § En rehabiliteringsplan skall upprättas senast två veckor efter det att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning har kommit in till Försäkringskassan eller senast två veckor efter det att Försäkringskassan har gjort en rehabiliteringsutredning.

Kan behovet av rehabilitering klarläggas först efter att ett sådant avstämningsmöte som anges i H 7 kap. 14 § 4 har hållits, skall Försäkringskassan upprätta en rehabiliteringsplan senast två veckor efter dagen för mötet.

Rehabiliteringsplanens innehåll

20 § En rehabiliteringsplan skall ange

1. de rehabiliteringsåtgärder som skall komma i fråga,

2. vem som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna,

3. en tidsplan för rehabiliteringen,

4. uppgifter i övrigt som behövs för att genomföra rehabiliteringen, och

5. den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden.

Kontroll och uppföljning

21 § Försäkringskassan skall fortlöpande se till att en rehabiliteringsplan följs och att det vid behov görs ändringar i den.

13 kap. Rehabiliteringsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • ersättningsformer i 2 §,
  • rätten till rehabiliteringsersättning i 3−7 §§,
  • rehabiliteringspenning i 8−12 §§, och
  • särskilt bidrag i 13 §.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Ersättningsformer

2 § Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:

1. Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering.

2. Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.

Rätten till rehabiliteringsersättning

Allmänna bestämmelser

3 § Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till rehabiliteringsersättning under tid som han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att

1. förkorta sjukdomstiden, eller

2. helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.

4 § Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.

5 § En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen vid

1. kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt, och

2. ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Närmare föreskrifter vid utbildning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om rehabiliteringsersättning vid utbildning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Familjehemsförälder

7 § Om en familjehemsförälder får ersättning för vården för tid då rehabiliteringspenning kommer i fråga, bedöms rätten till rehabiliteringspenning med bortseende från ersättningen.

Rehabiliteringspenning

Förmånsnivåer och arbetsförmåga

8 § Rehabiliteringspenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrade saknar arbetsförmåga.

2. Tre fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst tre fjärdedelar men inte saknas helt.

3. Halv rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar.

4. En fjärdedels rehabiliteringspenning lämnas för dag när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften. Arbetsförmågan skall under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses nedsatt i den utsträckning den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta.

Ersättningsnivå och beräkningsunderlag

9 § Hel rehabiliteringspenning för dag motsvarar kvoten av

  • 80 procent av den försäkrades fastställda sjukpenninggrundande inkomst och
  • 365. Rehabiliteringspenningen avrundas till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Beräkningsunderlag för familjehemsförälder

10 § I fall som avses i 7 § skall rehabiliteringspenningens storlek beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar den ersättning som den försäkrade får i egenskap av familjehemsförälder.

Samordning med andra förmåner

11 § Rehabiliteringspenningen skall minskas med det belopp den försäkrade för samma tid får som

1. föräldrapenningsförmån,

2. sjukpenning, 3. sjukpenning eller livränta vid arbetsskada m.m. enligt 21

  • kap. eller motsvarande ersättning enligt någon annan författning än denna balk, dock endast till den del ersättningen avser samma inkomstbortfall som rehabiliteringspenningen är avsedd att täcka, eller

4. studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395), rekryteringsbidrag enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF), dock inte till den del studiestödet är återbetalningspliktigt.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även för motsvarande förmån som lämnas till den försäkrade på grundval av utländsk lagstiftning.

Arbetsgivarinträde m.m.

12 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde och inträde av staten i vissa fall i 8 kap. 48

  • och 53 §§ skall tillämpas även när det gäller rehabiliteringspenning.

Särskilt bidrag

13 § Särskilt bidrag lämnas under rehabiliteringstiden för kostnader som uppstår för den försäkrade i samband med rehabilitering. Ytterligare föreskrifter om sådant bidrag får meddelas av regeringen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

V Sjukersättning och aktivitetsersättning

14 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning i 15 kap. samt bestämmelser om
  • inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning i 16 kap.,
  • sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning i 17 kap. och
  • gemensamma regler om sjukersättning och aktivitetsersättning i 18 kap.

15 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2−4 §§ samt bestämmelser om
  • rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning i 5 och 6 §§,
  • förmånsnivåer i 7−12§§,
  • förmånstiden i 13−20 §§,
  • aktiviteter under förmånstiden i 21−25 §§, och
  • särskilda insatser för personer med tre fjärdedels ersättning i 26
  • §§.

Inledande bestämmelser

2 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas till en försäkrad vars arbetsförmåga är långvarigt nedsatt av medicinska skäl.

3 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas i form av

1. inkomstrelaterad ersättning enligt 16 kap., och

2. garantiersättning enligt 17 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

4 § Aktivitetsersättning lämnas alltid för viss tid medan sjukersättning kan lämnas tills vidare eller för viss tid i form av tidsbegränsad sjukersättning.

Det som sägs om sjukersättning i denna underavdelning eller i annan författning gäller även tidsbegränsad sjukersättning om inte något annat anges.

Rätten till sjukersättning eller aktivitetsersättning

Nedsatt arbetsförmåga

5 § En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har, enligt närmare bestämmelser i denna underavdelning, rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning om nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.

Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den försäkrade fyllde 18 år, gäller inte kravet att den försäkrade skall vara försäkrad vid försäkringsfallet.

Funktionshindrade som går i skolan

6 § En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli månad det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till aktivitetsersättning.

Förmånsnivåer

Förmånsnivåerna och arbetsförmågan

7 § En försäkrad vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning.

En försäkrad vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst tre fjärdedelar får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, lämnas halv sjukersättning eller aktivitetsersättning.

I övriga fall lämnas en fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning

8 § När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är skall Försäkringskassan beakta den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom

1. sådant förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden, eller

2. något annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.

9 § Bedömningen enligt 8 § skall göras

  • efter samma grunder oavsett på vilket sätt prestationsförmågan är nedsatt, och
  • i förhållande till ett heltidsarbete. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av arbete med skötsel av hemmet.

10 § Om det finns särskilda skäl får den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.

11 § Under tid som den försäkrade genomgår behandling eller rehabilitering som avses i 8 kap. 6 § eller 13 kap. 3 §, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån som behandlingen eller rehabiliteringen hindrar honom eller henne från att förvärvsarbeta.

Funktionshindrade som går i skolan

12 § En försäkrad funktionshindrad som avses i 6 § får hel aktivitetsersättning oberoende av arbetsförmågans nedsättning.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

13 § Sjukersättning eller aktivitetsersättning kan lämnas från och med den månad då rätten till förmånen har börjat gälla, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

När sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas utan ansökan enligt 18 kap. 25 §, lämnas ersättningen dock från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats.

14 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas, om inte något annat är särskilt föreskrivet, till och med den månad när rätten till förmånen upphör.

Sjukersättning

15 § Sjukersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år.

16 § Om arbetsförmågan kan anses varaktigt nedsatt skall sjukersättning lämnas tills vidare.

Kan arbetsförmågan antas vara nedsatt under en begränsad tid skall tidsbegränsad sjukersättning lämnas.

17 § Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning som skall lämnas tills vidare besluta att en ny utredning av den försäkrades arbetsförmåga skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år från beslutet. Efter en sådan utredning skall Försäkringskassan, så länge rätt till sjukersättning föreligger, besluta att ytterligare utredning av arbetsförmågan skall göras efter viss tid, dock senast inom tre år från det att föregående utredning slutfördes.

Om den försäkrade har fyllt 60 år behöver beslut om ny utredning inte fattas.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Aktivitetsersättning

18 § Aktivitetsersättning kan tidigast lämnas från och med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

19 § Aktivitetsersättning lämnas för viss tid. Ett beslut får inte avse längre tid än tre år.

Funktionshindrade som går i skolan

20 § En försäkrad med funktionshinder som avses i 6 § har rätt till aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar.

Aktiviteter under förmånstiden

21 § I samband med ett beslut om att bevilja en försäkrad aktivitetsersättning skall Försäkringskassan undersöka om han eller hon under den tid ersättningen skall lämnas kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam inverkan på hans eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska prestationsförmåga.

22 § Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter skall Försäkringskassan i samråd med honom eller henne utarbeta en plan för aktiviteterna. Försäkringskassan skall i möjligaste mån tillgodose den försäkrades önskemål.

23 § Försäkringskassan skall verka för att planerade aktiviteter kommer till stånd. Försäkringskassan skall samordna de insatser som behövs och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i aktiviteterna.

24 § Som aktiviteter enligt 21–23 §§ avses inte sådana åtgärder som anges i H 7 kap. 14 § 4.

25 § Särskild ersättning kan lämnas för den försäkrades kostnader med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Ytterligare föreskrifter om sådan ersättning meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Särskilda insatser för försäkrade med tre fjärdedels ersättning

26 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning skall särskilda insatser göras för att han eller hon skall kunna få en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan.

27 § Försäkringskassan ansvarar för att sådana insatser som avses i 26 § kommer till stånd.

28 § För den som får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning och som får en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag, som motsvarar den återstående arbetsförmågan, skall Försäkringskassan betala ersättning för kostnaderna för anställningen enligt grunder som regeringen bestämmer.

16 kap. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till inkomstrelaterad ersättning i 2 §,
  • ramtid i 3 §,
  • beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning i 4−11 §§, och
  • beräkning av inkomstrelaterad ersättning i 12−14 §§.

Rätten till inkomstrelaterad ersättning

2 § Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har en försäkrad som avses i 15 kap. om det för honom eller henne har fastställts pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap. för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före det år då försäkringsfallet inträffade.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Ramtid

3 § Ramtiden är, om inte något annat följer av 10–12 §§,

  • 5 år för den som fyller 53 år eller mer det år då försäkringsfallet inträffar,
  • 6 år för den som fyller minst 50 år och högst 52 år det år då försäkringsfallet inträffar,
  • 7 år för den som fyller minst 47 år och högst 49 år det år då försäkringsfallet inträffar, och
  • 8 år för den som fyller högst 46 år det år då försäkringsfallet inträffar.

Beräkningsunderlag för inkomstrelaterad ersättning

Grundläggande bestämmelser

4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på grundval av en antagandeinkomst. Denna beräknas enligt 6

  • §§ med ledning av den försäkrades bruttoårsinkomster inom ramtiden.

5 § Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersättningen skall börja lämnas och räknas om vid förändringar av detta.

Bruttoårsinkomst

6 § Med bruttoårsinkomst avses

1. pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap. med tillägg för debiterade allmänna pensionsavgifter för respektive år, och

2. pensionsgrundande belopp enligt E 8 kap. som tillgodoräknats med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

7 § När bruttoårsinkomsten beräknas skall det bortses från pensionsgrundande inkomster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5 gånger det prisbasbelopp som gäller för inkomståret.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

8 § Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet på följande sätt.

Bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av

  • prisbasbeloppet för det år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall börja lämnas och
  • prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten avser.

Antagandeinkomst

9 § Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.

Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramtiden skall två respektive en bruttoårsinkomster medräknas med noll kronor.

10 § När inkomstrelaterad aktivitetsersättning beräknas får, om det medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 9 § i stället användas de två högsta enligt 8 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av tre år.

Om i sådant fall endast en bruttoårsinkomst kan tillgodoräknas inom ramtiden, skall en bruttoårsinkomst medräknas med noll kronor.

11 § Om den försäkrade, vid beräkning av antagandeinkomst enligt 10 §, kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäkringsfallet inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande inkomst enligt 6 och 7 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för försäkringsfallet, får den sjukpenninggrundande inkomsten i stället utgöra bruttoårsinkomst.

Beräkning av inkomstrelaterad ersättning

Ersättningsnivån

12 § Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Partiell ersättning

13 § Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 15 kap. 7 §.

Samordning med utländsk ersättning

14 § Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning skall sådana förmåner räknas av som lämnas till den försäkrade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.

17 kap. Sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantiersättning i 2 och 3 §§,
  • försäkringstiden i 4−16 §§,
  • ersättningsnivåer i 17−19 §§,
  • beräkningsunderlag för garantiersättning i 20 och 21 §§, och
  • beräkning av garantiersättning i 22−24 §§.

Rätten till garantiersättning

2 § Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning har en försäkrad som avses i 15 kap. och

  • som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap., eller
  • vars inkomstrelaterade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå (garantinivå).

Garantiersättningen är beroende av en särskilt beräknad försäkringstid.

3 § Garantiersättning lämnas endast till den som kan tillgodoräknas en försäkringstid om minst tre år.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Försäkringstiden

Inledande bestämmelser

4 § Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad

1. enligt 6

  • §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),

2. enligt 12 och 13 §§ för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller 64 år (framtida försäkringstid), och

3. enligt 14

  • §§ om försäkringsfallet har inträffat före 18 års

ålder.

5 § Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till närmaste antal hela månader.

Den sammanlagda försäkringstiden utgör summan av faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Den sammanlagda försäkringstiden skall sättas ned till närmaste antal hela år.

Bosättning i Sverige

6 § Som faktisk försäkringstid räknas tid när en person har varit försäkrad på grund av bosättning i Sverige enligt A 5 kap.

Vistelse i Sverige

7 § Som faktiskt försäkringstid räknas, när det gäller garantiersättning, även tid när en person före tidpunkten för bosättning i Sverige oavbrutet har vistats här efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

Bosättning i tidigare hemland

8 § Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med tilllämpning av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) räknas som faktisk försäkringstid, när det gäller garantiersättning, även tid då han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tidpunkten då han eller hon först kom till Sverige.

9 § Vid beräkningen enligt 8 § skall en så stor andel av tiden i hemlandet räknas som svarar mot förhållandet mellan

  • den tid när den försäkrade har varit bosatt i Sverige, inklusive den tid som avses i 7 §, från den första ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och
  • hela tidrymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med året före försäkringsfallet.

Vid beräkningen skall det bortses från tid för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 21 § skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

10 § Vid tillämpning av 8 och 9 §§ likställs med tid för bosättning i hemlandet tid då den försäkrade före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon beretts en tillfällig fristad.

Biståndsarbetare m.fl.

11 § När faktisk försäkringstid beräknas för en person som enligt A 5 kap. 6 § anses bosatt i Sverige även under vistelse utomlands skall det bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt 21 § skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

Framtida försäkringstid

12 § Om den faktiska försäkringstiden enligt 6

  • §§ utgör minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år den försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid.

13 § Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra femtedelar av tiden från och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med året före försäkringsfallet gäller följande.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av tiden från och med året för försäkringsfallet, till och med det år då den försäkrade fyller 64 år, som motsvarar förhållandet mellan den faktiska försäkringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år den försäkrade fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

Försäkringsfall före 18 års ålder

14 § Om ett försäkringsfall har inträffat före det år då den försäkrade fyllde 18 år, får försäkringstiden i stället för vad som följer av 12 och 13 §§ räknas enligt 15 och 16 §§.

15 § För en försäkrad som är svensk medborgare skall som försäkringstid räknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyller 64 år. Hänsyn skall dock inte tas till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 6

  • §§.

16 § För en försäkrad som är utländsk medborgare skall det som sägs i 15 § gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan minst fem år.

Ersättningsnivåer

Sjukersättning

17 § Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 prisbasbelopp.

Aktivitetsersättning

18 § Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat

  • 2,10 prisbasbelopp till och med månaden före den månad då den försäkrade fyller 21 år,
  • 2,15 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23 år,

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

  • 2,20 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25 år,
  • 2,25 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27 år,
  • 2,30 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29 år, samt
  • 2,35 prisbasbelopp från och med den månad då den försäkrade fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år.

Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

19 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid gäller följande.

Garantinivån enligt 17 eller 18 § skall avkortas till så stor andel av denna som svarar mot kvoten av

  • försäkringstiden enligt 5 § andra stycket och
  • 40.

Beräkningsunderlag för garantiersättning

20 § Till grund för beräkning av garantiersättning skall ligga den inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 16 kap. som den försäkrade har rätt till för det år som garantiersättningen avser, före minskning med livränta enligt 18 kap. 4

  • §§.

21 § Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta kapitel även sådana utländska förmåner som

  • skall avräknas från inkomstrelaterad ersättning enligt 16 kap. 14 §, och
  • inte är att likställa med garantiersättning enligt detta kapitel.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Beräkning av garantiersättning

Huvudregler

22 § För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning motsvarar årlig hel garantiersättning garantinivån.

23 § För den vars hela inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning för år räknat understiger garantinivån gäller följande.

Årlig garantiersättning motsvarar differensen mellan

  • garantinivån och
  • beräkningsunderlaget enligt 20 och 21 §§. Beräkning enligt första stycket görs efter det att garantinivån minskats enligt 19 §.

Partiell ersättning

24 § Partiell garantiersättning lämnas för år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning enligt 19

  • §§ som motsvarar den andel av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till enligt 15 kap. 7 §.

18 kap. Gemensamma bestämmelser om sjukersättning och aktivitetsersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • samordning med andra förmåner i 2−9 §§,
  • ersättning under prövotid och vilande ersättning i 10−19 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 20−23 §§,
  • ersättning utan ansökan i 24−27 §§,
  • ändring av ersättning i 28 §, och
  • utbetalning av ersättning i 29 och 30 §§.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Samordning med andra förmåner

Efterlevandestöd

2 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl aktivitetsersättning i form av garantiersättning som efterlevandestöd, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

Garantipension till änkepension

3 § Om en försäkrad för samma månad har rätt till såväl sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning som garantipension till änkepension, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

Livränta

4 § Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garantiersättning skall minskas om den försäkrade

1. har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller någon annan författning,

2. enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som bestäms av eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

3. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

5 § Minskning enligt 4 § får inte ske på grund av livränta enligt 22

  • kap.

6 § Om en skada, som livränta har börjat lämnas för, återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

7 § Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade har rätt till som skadad. Minskningen skall i första hand göras på garantiersättningen.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

8 § Om livränta, del av livränta eller livränta för viss tid har bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkningen enligt 7 § anses som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.

9 § Sammanlagd hel sjukersättning får aldrig, på grund av bestämmelserna i 4

  • §§, för månad räknat understiga 5 procent av prisbasbeloppet.

Ersättning under prövotid och vilande ersättning

Allmänna bestämmelser

10 § Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att hans eller hennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i 13

  • §§ skall betalas ut eller förklaras vilande när den försäkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får endast fattas om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessförinnan har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning.

11 § Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande får inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

12 § Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning eller en sådan andel av ersättningen som anges i 15 kap. 7 §. När det bedöms hur stor del av förmånen som skall vilandeförklaras skall Försäkringskassan beakta omfattningen av det förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra.

Ersättning under prövotid

13 § Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om tolv månader får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av sjukersättningen eller aktivitetsersättningen minskas på grund av förvärvsarbetet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Vilande ersättning

14 § Försäkringskassan får förklara sjukersättningen eller aktivitetsersättningen vilande för tid efter den period som har bestämts i beslut enligt 13 §. Om något beslut enligt 13 § inte har fattats får Försäkringskassan i stället besluta att sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall förklaras vilande från och med den månad som anges i ansökan.

15 § Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt 14 § under högst tjugofyra månader, dock längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet enligt 13 § omfattar. Om något beslut enligt 13 § inte har fattats får sjukersättningen vilandeförklaras längst till utgången av tjugofjärde månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

16 § Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt 14 § längst till utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

Upphävande av beslut om vilandeförklaring

17 § Ett beslut om vilandeförklaring enligt 14 skall upphävas om den försäkrade begär det.

18 § Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli långvarigt sjuk.

Detsamma gäller om den försäkrade har vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning och helt eller delvis avbryter det arbetsförsök som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i stället få

  • föräldrapenning,
  • tillfällig föräldrapenning, eller
  • graviditetspenning.

Närmare föreskrifter

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om tillämpningen av 10–18 §§.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Omprövning vid ändrade förhållanden

Förbättrad arbetsförmåga

20 § Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som får sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall förmånen dras in eller minskas med hänsyn till förbättringen.

En försäkrad som regelbundet och under en längre tid har visat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades skall antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga, om inte något annat framkommer.

Ersättning under prövotid och vilande ersättning

21 § Sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 13 §, eller som har vilandeförklarats enligt 14 §, får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning som anges i beslutet genom förvärvsarbete har visat en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.

Ersättning i samband med aktiviteter

22 § Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den försäkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 15 kap. 21

  • §§.

Ersättning med för högt belopp

23 § En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades har inte rätt att få sådan ersättning för samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Bestämmelser om återkrav finns i avdelning H.

Detta gäller dock inte sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut enligt 13 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Ersättning utan ansökan i vissa fall

24 § I avdelning H finns bestämmelser om hur den försäkrade ansöker om en förmån enligt denna balk.

Om den försäkrade får sjukpenning skall Försäkringskassan senast ett år efter sjukanmälningsdagen ha utrett om det finns förutsättningar för att bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning.

25 § Om en försäkrad får sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt denna balk eller ersättning för sjukhusvård enligt lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m., får Försäkringskassan bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning trots att han eller hon inte ansökt om det.

Detsamma skall gälla då en försäkrad får sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 21

  • kap. eller motsvarande ersättning som lämnas enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

26 § Om en försäkrad får tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning, får förmånen beviljas för ytterligare tid trots att han eller hon inte ansökt om det.

27 § Det som föreskrivs i 24 och 25 §§ gäller även i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning.

Ändring av ersättning

28 § Ändring av sjukersättning och aktivitetsersättning skall gälla från och med månaden efter den när anledningen till ändringen uppkommit. Om ökningen kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersättning tillämpas 15 kap. 13 § första stycket.

Utbetalning av ersättning

29 § Sjukersättning och aktivitetsersättning skall betalas ut månadsvis. Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en eller två gånger per år. Efter överens-

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

kommelse med den försäkrade får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

30 § När månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas skall det belopp för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. Är det årliga beloppet av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, bortfaller ersättningen för den månad som beräkningen avser. Avrundning skall i första hand göras på garantiersättning enligt 17 kap.

VI Förmåner vid arbetsskada m.m.

19 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om arbetsskada i 20 kap. samt bestämmelser om
  • ersättning vid sjukdom i 21 kap,
  • ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan i 22 kap.,
  • ersättning i övrigt och handläggning i 23 kap.,
  • statligt personskadeskydd i 24 kap., och
  • krigsskadeersättning till sjömän i 25 kap.

20 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskada

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2 § samt bestämmelser om
  • arbetsskadebegreppet i 3−7 §§, och
  • skadetidpunkt i 8 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Inledande bestämmelser

2 § Från arbetsskadeförsäkringen kan ersättning lämnas till försäkrade förvärvsarbetande och vissa studerande.

I avd. F finns bestämmelser om att ersättning från arbetsskadeförsäkringen kan lämnas även till efterlevande.

Arbetsskadebegreppet

Allmänna bestämmelser

3 § Med arbetsskada avses en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. En skada skall anses ha uppkommit av sådan orsak, om övervägande skäl talar för det.

4 § Med skada avses en personskada eller en skada på en protes eller annan liknande anordning som användes för avsett ändamål när skadan inträffade.

Vissa psykiska eller psykosomatiska skador

5 § Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en följd av en företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden.

Smitta

6 § Om en skada som inte beror på ett olycksfall har framkallats av smitta, anses den som arbetsskada i den utsträckning som regeringen föreskriver.

Olycksfall vid färd

7 § Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

När anses en skada ha inträffat?

8 § En skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat dagen för olycksfallet.

En skada som inte beror på ett olycksfall anses ha inträffat den dag när den först visade sig.

21 kap. Ersättning vid sjukdom

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§ samt bestämmelser om
  • arbetsskadesjukpenning i 4−8 §§,
  • återinsjuknande i 9 §, och
  • sjukvårdsersättning i 10 och 11 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § En försäkrad har vid arbetsskada rätt till samma förmåner enligt denna balk som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom.

3 § Om någon som avses i 2 § inte omfattas av lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. har han eller hon vid arbetsskada rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Detta tillämpas även i fråga om resekostnadsersättning i samband med konvalescentvård.

Arbetsskadesjukpenning

Sjukpenning för karensdagar

4 § En försäkrad som beviljas ersättning för inkomstförlust till följd av arbetsskada har rätt till arbetsskadesjukpenning för inkomstförlust som avser två sjukdagar när ersättning inte lämnas enligt 3 kap. 13 § och 8 kap. 21 § (karensdagar).

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen kvoten av

  • 80 procent av det livränteunderlag enligt 22 kap. som gäller vid tiden för beslutet och
  • 365.

5 § Om den försäkrade kan visa att han eller hon har haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under sjukdomsperioder till följd av arbetsskada har han eller hon rätt till arbetsskadesjukpenning för dessa ytterligare dagar.

För en sjukdag motsvarar sjukpenningen 80 procent av den faktiska inkomstförlusten, dock högst vad den försäkrade fått för en sjukdag enligt 4 §.

6 § Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

Sjukpenning till studerande

7 § Till en försäkrad som avses i A 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar kan lämnas arbetsskadesjukpenning. Detta gäller vid sjukdom som fortfarande 180 dagar efter det att skadan inträffade sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst med minst en fjärdedel.

Sjukpenningen lämnas på grundval av den försäkrades livränteunderlag som anges i 22 kap. 14

  • §§ och beräknas enligt 9 eller

13 kap.

Sjukpenningen lämnas endast i den utsträckning som den överstiger den sjukpenning som den försäkrade är berättigad till enligt 2 §.

Sjukpenning i förebyggande syfte

8 § Den försäkrade har rätt till särskild arbetsskadesjukpenning under tid när han eller hon avhåller sig från arbete på uppmaning av Försäkringskassan eller med dess samtycke i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras.

Sjukpenningen lämnas med skäligt belopp och får motsvara högst hel sjukpenning enligt 2 och 7 §§.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Återinsjuknande

9 § Om en arbetsskada som har gett den försäkrade rätt till livränta enligt 22 kap. på nytt medför sjukdom, har den försäkrade rätt till sjukpenning enligt 2 och 7 §§, om sjukdomen sätter ned hans eller hennes kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Sjukvårdsersättning

10 § I den utsträckning som ersättning inte lämnas enligt 2 och 3 §§, ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för

1. sjukvård utomlands,

2. tandvård, och

3. särskilda hjälpmedel. Som kostnader räknas även utgifter för resor.

11 § Ersättning enligt 10 § första stycket 2 lämnas endast för tandvård som ges inom den offentliga vården eller av en vårdgivare som är ansluten till Försäkringskassan enligt lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.

22 kap. Ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till livränta i 2−4 §§,
  • förmånstiden i 5−7 §§,
  • beräkning av livränta i 8−10 §§,
  • livränteunderlaget i 11−17 §§,
  • vilande livränta i 18 och 19 §§,
  • indexering av livränta i 20 §, och
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 21 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Rätten till livränta

Allmänna bestämmelser

2 § Livränta lämnas till en försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel.

Detta gäller endast om

1. nedsättningen av förmågan att skaffa inkomst genom arbete kan antas bestå under minst ett år, och

2. inkomstförlusten för år räknat uppgår till minst en fjärdedel av prisbasbeloppet för det år när livräntan skall börja lämnas.

3 § Om en försäkrad, som genom arbetsskada har fått sin arbetsförmåga nedsatt med mindre än en femtondel, senare drabbas av ytterligare arbetsskada, bestäms rätten till livränta på grundval av båda skadorna.

Behandling eller rehabilitering

4 § Under tid när den försäkrade genomgår behandling eller rehabilitering som avses i 8 kap. 6 § eller 13 kap. 3 § skall hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete anses nedsatt även i den utsträckning som åtgärden hindrar honom eller henne från att förvärvsarbeta.

Förmånstiden

5 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år, om inte något annat anges i 6 §.

6 § Livränta lämnas längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 67 år, om

  • skadan inträffar den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare, och
  • den försäkrade har en sjukpenninggrundande inkomst enligt 6 kap. 3 §.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

7 § Livränta kan lämnas för viss tid eller tills vidare.

Försäkringskassan skall i samband med beslut om livränta också bedöma om förnyad utredning av förmågan att skaffa inkomst genom arbete skall göras efter viss tid.

Beräkning av livränta

Huvudregel

8 § Livränta lämnas med så stor andel av den försäkrades livränteunderlag enligt 11

  • §§ som motsvarar graden av nedsättning av hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.

Bedömning av förvärvsförmågan

9 § När förvärvsförmågan enligt 8 § bedöms skall det beaktas vad som rimligen kan begäras med hänsyn till den försäkrades arbetsskada och ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter.

10 § Förvärvsförmågan skall bestämmas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden.

I fråga om en äldre försäkrad skall hänsyn främst tas till hans eller hennes förmåga och möjlighet att skaffa sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han eller hon har utfört tidigare, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.

Livränteunderlag

Grundläggande bestämmelser

11 § Livränteunderlaget motsvarar den sjukpenninggrundande inkomst enligt 6 och 7 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid den tidpunkt från vilken livräntan skall lämnas.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

12 § När livränteunderlaget beräknas gäller följande avvikelser från bestämmelserna i 6 och 7 kap.:

1. Andra skattepliktiga förmåner än pengar skall beaktas och värderas på det sätt som är föreskrivet för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap.

2. Med inkomst av anställning likställs kostnadsersättning som inte enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) undantas vid beräkning av skatteavdrag.

3. Semesterlön och semesterersättning skall medräknas utan den begränsning som anges i 6 kap. 16 §.

Livränteunderlag när avsevärd tid förflutit efter skadlig inverkan

13 § Skall livränta börja lämnas avsevärd tid efter det att den försäkrade utsattes för skadlig inverkan i arbetet, får någon annan högre inkomst av förvärvsarbete än den som anges i 11 och 12 §§ användas som livränteunderlag, om det finns särskilda skäl.

Livränteunderlag för unga försäkrade

14 § Hade den försäkrade inte fyllt 25 år när skadan inträffade, motsvarar livränteunderlaget, för tiden efter 25 års ålder, den inkomst som han eller hon med hänsyn till sin sysselsättning när skadan inträffade sannolikt skulle ha haft vid 25 års ålder, om skadan inte hade inträffat.

Motsvarande gäller för en försäkrad som

1. när skadan inträffade inte hade fyllt 21 år, i fråga om livränteunderlaget för tiden mellan 21 och 25 års ålder, eller

2. när skadan inträffade inte hade fyllt 18 år, i fråga om livränteunderlaget för tiden mellan 18 och 21 års ålder.

Livränteunderlag för studerande

15 § För en försäkrad som avses i A 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade motsvarar livränteunderlaget för den beräknade utbildningstiden lägst den inkomst som han eller hon sannolikt skulle ha haft, om han eller hon när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut motsvarar lägst den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha haft, om skadan inte hade inträffat.

16 § Ett livränteunderlag enligt 15 § beräknas till minst

  • två prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • två och ett halvt prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • tre prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Högsta livränteunderlag

17 § När livränteunderlaget beräknas skall det bortses från belopp som överstiger sju och en halv gånger det prisbasbelopp som fastställts för året när livräntan skall börja lämnas.

Vilande livränta

18 § Ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 18 kap. skall också omfatta sådan livränta som enligt 23 kap. 2 och 4 §§ samordnats med ersättningen.

19 § För den tid när en vilandeförklaring gäller enligt 18 § skall livränta beräknas utifrån

  • dels det livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen,
  • dels de inkomstförhållanden som råder under tiden med vilandeförklaring, och
  • dels de förändringar av prisbasbeloppet som skett sedan livräntan senast fastställdes.

Indexering av livränta

20 § En fastställd livränta skall för varje år räknas om med ledning av ett särskilt tal. Detta tal skall visa den årliga procentuella förändringen av halva den reala inkomstförändring som beräknats för inkomstindex enligt E 6 kap. 13 § med tillägg för den procentuella förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

före det år livräntan omräknas och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.

Livräntan får räknas om till högst ett belopp som utgör samma andel av sju och en halv gånger det för året fastställda prisbasbeloppet som den andel av livränteunderlaget som svarar mot nedsättningen av förvärvsförmågan enligt 8 §.

Omprövning vid ändrade förhållanden

21 § Ett beslut om livränta skall omprövas om det har skett någon ändring av betydelse i de förhållanden som var avgörande för beslutet, eller om den försäkrades möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete väsentligen har förbättrats. Livränta för förfluten tid får dock inte minskas eller dras in. I H 5 kap. finns bestämmelser om återkrav i vissa fall.

23 kap. Särskilda bestämmelser om arbetsskadeersättning och handläggning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • samordning med andra socialförsäkringsförmåner i 2−5 §§,
  • arbetsgivares rätt till ersättning i 6 §,
  • retroaktiv ersättning i 7 §,
  • underrättelse till arbetsgivare om skada i 8−10 §§,
  • skadeanmälan till Försäkringskassan i 11 och 12 §§,
  • prövning av frågan om arbetsskada i 13 §, och
  • utbetalning av arbetsskadeersättning i 14 §.

Samordning med andra socialförsäkringsförmåner

2 § Livränta skall minskas om den försäkrade, med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan, samtidigt har rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Minskningen görs genom att livräntan betalas ut endast i den utsträckning som den överstiger dessa förmåner.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

3 § Livräntan skall även minskas på det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.

4 § Om den försäkrade får livränta och vid en senare tidpunkt blir berättigad till sjukersättning eller aktivitetsersättning för en sjukdom som inte är arbetsrelaterad gäller följande.

Livräntan skall minskas med den andel av ersättningen som motsvarar graden av nedsättningen av förvärvsförmågan till följd av skadan jämfört med hel förvärvsförmåga när livräntan bestämdes.

5 § Om bestämmelserna om beräkning av pensionspoäng vid underlåten eller bristande avgiftsbetalning i 11 kap. 6 § första stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i detta lagrums lydelse före den 1 januari 1999, eller E 9 kap. 21 § har tillämpats för år efter det då arbetsskadan inträffade, skall vid tillämpning av 2 och 4 §§ hänsyn tas till den sjukersättning eller aktivitetsersättning som skulle ha lämnats om full avgift hade betalats.

Arbetsgivares rätt till ersättning

6 § En arbetsgivare som enligt författning är skyldig att lämna ersättning vid arbetsskada har rätt att enligt närmare föreskrifter som regeringen meddelar få sådan ersättning från arbetsskadeförsäkringen som den försäkrade annars skulle haft rätt till för motsvarande ändamål. Ersättningen får dock inte överstiga vad arbetsgivaren har betalat ut.

Retroaktiv ersättning

7 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om arbetsskadeersättning inte görs inom sex år

– för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen avser, och

– för annan ersättning, från den dag då den försäkrade betalade det belopp för vilket ersättning begärs.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Underrättelse till arbetsgivare om skada

8 § Om en arbetstagare drabbas av en arbetsskada skall den arbetsgivare som han eller hon var anställd hos när skadan inträffade underrättas omedelbart.

Om en skada till följd av annat än olycksfall har visat sig först när den försäkrade har upphört att vara utsatt för den inverkan som har orsakat skadan, är det den arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan som skall underrättas.

9 § Om en arbetsgivare enligt 8 § skall underrättas om en skada får underrättelsen i stället lämnas till en person som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet.

10 § När det gäller en försäkrad som genomgår utbildning enligt A 6 kap. 22 § likställs med en arbetsgivare en rektor eller någon annan som förestår utbildningen.

Skadeanmälan till Försäkringskassan

11 § En arbetsgivare eller arbetsföreståndare som genom underrättelse eller på något annat sätt har fått kännedom om en inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till Försäkringskassan.

Om den försäkrade inte är arbetstagare skall han eller hon själv anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Om den försäkrade har avlidit till följd av skadan, skall anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet.

12 § Anmälan enligt 11 § skall göras enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

Nödvändiga utgifter för läkarutlåtanden ersätts i enlighet med vad regeringen föreskriver.

Prövning av frågan om arbetsskada

13 § Frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada skall prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma en arbetsskadeersättning enligt denna balk.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Utbetalning av arbetsskadeersättning

14 § Ersättning betalas ut i den ordning som regeringen föreskriver.

24 kap. Statligt personskadeskydd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2 § samt bestämmelser om
  • skadebegreppet i 3–6 §§,
  • förmånerna i 7–10 §§,
  • totalförsvarspliktiga m.fl. i 11–18 §,
  • intagna m.fl. i 19 och 20 §§,
  • frivilliga inom totalförsvaret m.fl. i 21 §,
  • underrättelse om skada i 22 §, och
  • skadeanmälan till Försäkringskassan i 23 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Personskadeskyddet gäller för skador som uppkommer i samband med tjänstgöring i totalförsvaret, räddningstjänst eller vistelse i anstalt m.m. under sådan skyddstid som anges i A 7 kap. 5

  • §§.

I avd. F finns bestämmelser om att ersättning från personskadeskyddet kan lämnas även till efterlevande.

Skadebegreppet

3 § Bestämmelserna om personskada, protesskada och skadedag i 20 kap. 4 och 8 §§ tillämpas i fråga om skada enligt detta kapitel.

4 § Om den försäkrade under skyddstiden har varit utsatt för ett olycksfall skall en skada som han eller hon har fått anses vara orsakad av olycksfallet, om övervägande skäl talar för det.

5 § Om en skada, som inte beror på ett olycksfall, visar sig under skyddstiden skall skadan anses ha uppkommit under denna tid.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att verksamheten eller intagningen inte väsentligt har bidragit till skadan.

6 § Visar sig en skada, som inte beror på ett olycksfall, efter skyddstiden, skall den anses ha uppkommit under denna tid om det skäligen kan antas att verksamheten eller intagningen väsentligt har bidragit till skadan.

Förmånerna

Huvudregler

7 § Om den försäkrade även enligt 21

  • kap. har rätt till arbetsskadeersättning för en skada, lämnas ersättning enligt detta kapitel endast i den utsträckning som ersättningen därigenom blir högre.

8 § Ersättning lämnas vid sjukdom och bestående nedsättning av arbetsförmågan. Därvid tillämpas 21 och 22 kap. samt 23 kap. 2

  • §§, om inte något annat följer av 9−21 §§.

Sjukvårdsersättning

9 § Sjukvårdsersättning lämnas endast i den utsträckning som staten inte tillhandahåller motsvarande förmån på annat sätt.

Sjukpenning och livränta

10 § Sjukpenning och livränta enligt detta kapitel lämnas inte under skyddstiden. Sjukpenning lämnas aldrig för den dag då skadan inträffade.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Totalförsvarspliktiga m.fl.

Inledande bestämmelser

11 § Bestämmelserna i 12–18 §§ gäller den som enligt A 7 kap. 5 § 1 är försäkrad på grund av totalförsvarsplikt m.m. och tillämpas utöver vad som följer av 8 §.

Sjukpenningunderlag

12 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör sjukpenningunderlaget vid tillämpning av 8 § minst

  • fyra prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • fyra och ett halvt prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • fem prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

Livränteunderlag

13 § För en försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning utgör livränteunderlaget vid tillämpning av 8 § minst sju prisbasbelopp.

Särskild sjukpenning

14 § En försäkrad har rätt till särskild sjukpenning, om han eller hon under grundutbildning som är längre än 60 dagar har drabbats av en sjukdom som efter skyddstidens slut sätter ned hans eller hennes förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel. Detta gäller även vid sjukdom som har uppkommit under utryckningsmånaden eller månaden efter denna.

15 § Beräkningsunderlaget för särskild sjukpenning är

  • 4 prisbasbelopp för tid före 21 års ålder,
  • 4,5 prisbasbelopp för tid mellan 21 och 25 års ålder, och
  • 5 prisbasbelopp för tid från och med 25 års ålder.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

16 § För en dag är hel särskild sjukpenning kvoten av

  • 80 procent av ersättningsunderlaget och
  • 365.

17 § Särskild sjukpenning lämnas endast i den utsträckning som den överstiger annan ersättning enligt detta kapitel eller sjukpenning enligt 8, 9 och 21 kap. som den försäkrade samtidigt har rätt till.

Ersättning för kostnader

18 § En försäkrad som har skadats under grundutbildning eller repetitionsutbildning har under högst tre års tid efter skyddstiden rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för

1. läkarvård,

2. sjukvårdande behandling,

3. sjukhusvård, och

4. läkemedel. Som kostnader för vård räknas även utgifter för resor.

Intagna m.fl.

Sjukpenningunderlag och livränteunderlag

19 § För den som är försäkrad på grund av intagning m.m. enligt A 7 kap. 5 § 3 och som när skadan inträffade hade varit intagen längre tid än sex månader, skall sjukpenningunderlag och livränteunderlag vid tillämpning av 8 § beräknas till lägst de belopp som anges i 22 kap. 16 §.

Nedsättning eller indragning av ersättning

20 § Ersättning till den som avses i A 7 kap. 5 § 3 får sättas ned eller dras in även i annat fall än som avses i H 7 kap. 49

  • §§, om

särskilda skäl talar för det.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Frivilliga inom totalförsvaret m.fl.

21 § Regeringen får föreskriva att sjukpenningunderlag och livränteunderlag skall beräknas till lägst de belopp som anges i 22 kap. 16 § för den som är försäkrad på grund av frivilligt deltagande i verksamhet inom totalförsvaret m.m. enligt A 7 kap. 6 §.

Underrättelse om skada

22 § Om den försäkrade drabbas av en skada skall en chef eller någon annan omedelbart underrättas enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Om skadan har visat sig efter skyddstiden, skall i stället Försäkringskassan underrättas.

Skadeanmälan till Försäkringskassan, m.m.

23 § Bestämmelserna i 23 kap. 11, 12 och 14 §§ om anmälan och utbetalning gäller även i ärenden enligt detta kapitel.

25 kap. Krigsskadeersättning till sjömän

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2 § samt bestämmelser om
  • förmånerna i 3−5 §§, och
  • övriga frågor i 6 §.

Allmänna bestämmelser

2 § Krigsskadeersättning kan lämnas till en försäkrad sjöman som till följd av olyckshändelse på grund av en krigshändelse utomlands drabbas av en personskada under sådan tid som anges i A 7 kap. 10 och 11 §§.

I avd. F finns bestämmelser om att krigsskadeersättning kan lämnas även till efterlevande.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Förmånerna

Allmänna bestämmelser

3 § Krigsskadeersättning lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 21 och 22 kap. samt 23 kap. 2

  • §§.

4 § Den försäkrade har inte rätt till krigsskadeersättning om han eller hon samtidigt har rätt till arbetsskadeersättning enligt 20

  • kap.

Särskild ersättning

5 § Vid skada har den försäkrade, utöver livränta, rätt till särskild ersättning med hänsyn till skadans beskaffenhet.

Vid förlust av arbetsförmågan motsvarar ersättningen sex gånger det prisbasbelopp som gällde för det år då skadan inträffade.

Vid nedsättning av arbetsförmågan betalas så stor andel av summan ut som svarar mot graden av nedsättningen.

Övriga frågor

6 § Bestämmelserna i 20 kap. och 23 kap. 8

  • §§ gäller i övrigt i

fråga om krigsskadeersättning.

VII Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom

eller skada

26 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • smittbärarersättning i 27 kap.,
  • närståendepenning i 28 kap., och
  • ledighet för vård av närstående i 29 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

27 kap. Smittbärarersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser om smittbärarersättning i 2−4 §§, samt bestämmelser om
  • rätten till smittbärarpenning i 5−10 §§,
  • förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11 och 12 §§,
  • beräkning av smittbärarpenning i 13−16 §§,
  • samordning med andra förmåner i 17 och 18 §§, och
  • resekostnadsersättning i 19 och 20 §§.

Allmänna bestämmelser om smittbärarersättning

2 § I detta kapitel finns bestämmelser om smittbärarersättning som kan lämnas till en smittbärare i samband med åtgärder för smittskydd eller skydd för livsmedel.

3 § Med smittbärare avses i detta kapitel

1. den som har eller kan antas ha en smittsam sjukdom utan att ha förlorat sin arbetsförmåga till följd av sjukdomen,

2. den som för eller kan antas föra smitta utan att vara sjuk i en smittsam sjukdom, och

3. den som i annat fall har eller kan antas ha varit utsatt för smitta av en samhällsfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen (2004:168) utan att vara sjuk i en sådan sjukdom.

4 § Smittbärarersättning lämnas i form av smittbärarpenning och resekostnadsersättning.

Rätten till smittbärarpenning

Allmänna bestämmelser

5 § En smittbärare har rätt till smittbärarpenning om han eller hon måste avstå från förvärvsarbete på grund av

1. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag, eller

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

2. läkarundersökning eller hälsokontroll, utan föregående beslut enligt 1, som smittbäraren genomgår och som syftar till att klarlägga om han eller hon är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller någon annan skada som kan göra livsmedel som han eller hon hanterar otjänligt som människoföda.

Första stycket gäller inte när det är fråga om

1. hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen, eller

2. beslut som avser avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen.

6 § Smittbärarpenning får sättas ned eller dras in om smittbäraren

1. inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smittskyddslagen (2004:168) eller överträder förbud enligt 3 kap. 9 § den lagen, eller

2. inte följer särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Förmånstiden

7 § Smittbärarpenning lämnas från och med första dagen i ersättningsperioden så länge den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till smittbärarpenning.

8 § Bestämmelserna om sjukpenning i samband med pension, sjukersättning eller aktivitetsersättning i 8 kap. 28 § och sjukpenning efter 70-årsdagen i 8 kap. 31 § tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Rehabiliteringsåtgärder

9 § För en försäkrad som får smittbärarpenning skall bestämmelserna i 12 kap. 8

  • 16 och 18−21 §§ om Försäkringskassans åtgärder för rehabilitering tillämpas.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Arbetsgivarinträde m.m.

10 § Bestämmelserna om arbetsgivarinträde, m.m. i 8 kap. 48

  • §§

tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Smittbärarpenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel smittbärarpenning lämnas när den försäkrade helt måste avstå från förvärvsarbete.

2. Tre fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst en fjärdedel av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. Halv smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

4. En fjärdedels smittbärarpenning lämnas när den försäkrade arbetar högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Med tid för förvärvsarbete likställs följande:

1. Ledighet för semester, dock inte om den försäkrade under ledigheten får semesterlön enligt semesterlagen (1977:480) och, enligt 15 § samma lag, kan begära att dag då han eller hon inte kan arbeta på grund av sjukdom inte skall räknas som semesterdag.

2. Ledighet under studietid för vilken oavkortade löneförmåner lämnas.

3. Ledighet under tid då den försäkrade får ersättning för att delta i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).

4. Ledighet för ferier eller motsvarande uppehåll för lärare som är anställda inom utbildningsväsendet.

Beräkning av smittbärarpenning

Den som är försäkrad för sjukpenning

13 § Smittbärarpenning lämnas med ett belopp som motsvarar summan av den försäkrades

  • sjukpenning enligt 9 och 10 kap. samt
  • sjukpenningtillägg enligt 10 kap.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Den som inte är försäkrad för sjukpenning

14 § Är smittbäraren inte försäkrad för sjukpenning enligt A 6 kap. 6 § 3, skall smittbärarpenningen lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 6 kap. 3 § andra stycket 1.

15 § I fall som avses i 14 § skall som inkomst av anställning även räknas ersättning för eget arbete från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller som är en utländsk juridisk person, när arbetet har utförts i arbetsgivarens verksamhet utomlands.

16 § Smittbärarpenning enligt 14 § skall beräknas per kalenderdag enligt 9 kap. 10 och 11 §§.

Samordning med andra förmåner

17 § Smittbärarpenningen skall minskas med följande förmåner i den utsträckning förmånerna lämnas för samma tid:

1. graviditetspenning,

2. föräldrapenningsförmåner,

3. sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan.

4. sjukpenning och sjukpenningtillägg,

5. rehabiliteringspenning,

6. livränta enligt denna balk eller motsvarande äldre författning på grund av smitta,

7. närståendepenning, och

8. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.

Det som föreskrivs i första stycket gäller även motsvarande förmån som lämnas till smittbäraren på grundval av utländsk lagstiftning.

18 § Om smittbäraren har inkomst av anställning från en arbetsgivare som avses i 1 eller 2 § lagen (1994:260) om offentlig anställning för tid som avses i 5 §, lämnas smittbärarpenning endast till den del den överstiger inkomsten.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

Resekostnadsersättning

19 § En smittbärare har rätt till skälig ersättning för resekostnader i samband med läkarundersökning, hälsokontroll, vård, behandling eller annan motsvarande åtgärd som sker på grund av bestämmelserna i

1. smittskyddslagen (2004:168), eller

2. livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

20 § Ersättning enligt 19 § lämnas inte till den del ersättning för resan kan lämnas enligt

1. andra bestämmelser i denna balk,

2. någon äldre författning som motsvarar bestämmelserna i 21

  • kap., eller

3. bestämmelserna i lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.

28 kap. Närståendepenning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser om närståendepenning i 2 §, samt bestämmelser om
  • rätten till närståendepenning i 3−6 §§,
  • anmälan till Försäkringskassan i 7 §,
  • förmånstiden i 8−10 §§,
  • förmånsnivåer och förvärvsarbete i 11 och 12 §§,
  • beräkning av närståendepenning i 14 och 15 §§, och
  • samordning med andra förmåner i 16 §.

Inledande bestämmelser

2 § I detta kapitel finns bestämmelser om närståendepenning i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Rätten till närståendepenning

3 § En försäkrad som vårdar en närstående som är svårt sjuk har rätt till närståendepenning för tid då han eller hon avstår från förvärvsarbete i samband med vården, om

1. den sjuke är försäkrad enligt någon bestämmelse i avdel- ning A,

2. den sjuke vårdas här i landet, och

3. den sjuke har gett sitt samtycke till vården. Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge samtycke till vården enligt första stycket 3, skall i stället detta framgå.

4 § Med en svårt sjuk person likställs den som har fått infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta

1. vid användning av blod eller blodprodukter vid behandling inom den svenska hälso- och sjukvården, eller

2. av en sådan person som avses i 1 och som är hans eller hennes nuvarande eller före detta make eller sambo, under förutsättning att smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

5 § Om någon samtidigt vårdar mer än en person ger det inte rätt till förhöjd eller förlängd ersättning.

6 § Närståendepenning för vård av en person får inte lämnas till flera vårdare för samma tid.

Anmälan till Försäkringskassan

7 § Närståendepenning får inte lämnas för tid innan anmälan om vården har gjorts hos Försäkringskassan. Detta gäller dock inte om det har funnits hinder för en sådan anmälan eller det finns särskilda skäl för att förmånen ändå bör lämnas.

Förmånstiden

8 § Närståendepenning lämnas för högst 60 dagar sammanlagt för varje person som vårdas. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

9 § Närståendepenning lämnas för högst 240 dagar sammanlagt vid vård av en närstående som har fått infektion av hiv på sätt som anges i 4 §. Ersättningen lämnas från och med första vårddagen.

10 § Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med en fjärdedels ersättning som en dag.

Förmånsnivåer och förvärvsarbete

11 § Närståendepenning lämnas enligt följande förmånsnivåer:

1. Hel närståendepenning lämnas för dag när en vårdare helt avstått från förvärvsarbete.

2. Halv närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvsarbetat högst hälften av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

3. En fjärdedels närståendepenning lämnas för dag när en vårdare förvärvsarbetat högst tre fjärdedelar av den tid han eller hon annars skulle ha arbetat.

12 § Om en vårdare får oreducerade löneförmåner under tid då han eller hon bedriver studier, likställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete i den utsträckning vårdaren går miste om löneförmånerna.

Beräkning av närståendepenning

Grundläggande bestämmelser

13 § Ersättning lämnas med ett belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning enligt 9 kap., med de avvikelser som följer av 14 och 15 §§.

Arbetstids- eller kalenderdagsberäknad närståendepenning

14 § Närståendepenning skall arbetstidsberäknas enligt 9 kap. 12

  • §§ för hela den tid som förmånen avser när ersättning lämnas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning. Detta gäller dock inte i fall som avses i 6 § samma kapitel, då när-

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

ståendepenning i stället skall kalenderdagsberäknas enligt 10 och 11 §§ i det kapitlet.

Särskilt om studerande under studieuppehåll

15 § För en vårdare som studerar får närståendepenningen vid ett studieuppehåll inte beräknas på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som följer av bestämmelserna i 7 kap. 21 §.

Samordning med andra förmåner

16 § Närståendepenning lämnas inte i den utsträckning vårdaren för samma tid får

1. föräldrapenningsförmåner,

2. sjuklön eller motsvarande ersättning från Försäkringskassan,

3. sjukpenning,

4. rehabiliteringspenning, eller

5. ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre författning än balken eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall.

29 kap. Ledighet för vård av närstående

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätt till ledighet i 2−4 §§,
  • anslutande rättigheter och skyldigheter 5−9 §§, och
  • bestämmelser om rättegång i 10 §.

Rätt till ledighet

2 § En arbetstagare har rätt till ledighet från sitt förvärvsarbete under tid som han eller hon får närståendepenning enligt 28 kap.

3 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker arbetstagarens rätt till ledighet enligt detta kapitel.

Socialförsäkringsbalk avd. C SOU 2005:114

4 § En arbetstagare har rätt till hel ledighet från sitt arbete när han eller hon får hel närståendepenning och till förkortning av arbetstiden till hälften eller tre fjärdedelar när han eller hon får halv respektive en fjärdedels närståendepenning.

Anslutande rättigheter och skyldigheter

Underrättelse till arbetsgivaren

5 § Om en arbetstagare vill utnyttja sin rätt till ledighet skall han eller hon så snart som möjligt underrätta arbetsgivaren.

I samband med underrättelsen skall arbetstagaren, om det är möjligt, ange hur länge han eller hon avser att vara ledig.

Återgång till förvärvsarbetet

6 § En arbetstagare får avbryta en påbörjad ledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten.

Skydd mot uppsägning eller avskedande

7 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till närståendeledighet enligt detta kapitel. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det.

Skydd för anställningsvillkoren

8 § En arbetstagare är inte skyldig att enbart av det skälet att han eller hon begär eller tar i anspråk sin rätt till närståendeledighet vidkännas minskning av de förmåner som är förenade med anställningen, eller försämring av arbetsförhållandena, i vidare utsträckning än som följer av uppehållet i arbetet.

Arbetstagaren är inte heller skyldig att av skäl som anges i första stycket vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. C

Arbetsgivarens skadeståndsskyldighet

9 § En arbetsgivare som bryter mot bestämmelserna i detta kapitel skall betala arbetstagaren skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett. Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ner eller helt falla bort.

Bestämmelser om rättegång

10 § Mål om tillämpning av 3 och 5

  • §§ handläggs enligt lagen

(1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande skall 34 och 35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39

  • §§ samt 43 § första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64
  • och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. D

AVD. D SÄRSKILDA FÖRMÅNER VID FUNKTIONSHINDER

1 kap. Inledande bestämmelser

Innehåll, definitioner och förklaringar

1 § I denna avdelning finns bestämmelser om särskilda socialförsäkringsförmåner vid funktionshinder.

Förmåner enligt denna avdelning är följande:

  • Handikappersättning till funktionshindrade som behöver hjälp av någon annan eller har merkostnader.
  • Assistansersättning till funktionshindrade som behöver personlig assistans för sina grundläggande behov.
  • Bilstöd till funktionshindrade för att skaffa eller anpassa motorfordon.

2 § I C 15 kap. finns bestämmelser om att funktionshindrade som ännu inte har kunnat avsluta sin skolgång på grundskole- eller gymnasienivå kan få aktivitetsersättning.

I B 15 kap. finns bestämmelser om vårdbidrag till föräldrar.

3 § I detta kapitel finns inledande bestämmelser om de särskilda förmånerna vid funktionshinder samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i avd. D. Det finns definitioner och förklaringar också i de enskilda kapitlen i avdelningen.

Vidare finns bestämmelserna om

  • handikappersättning i 2 kap.,
  • assistansersättning i 3 kap., och
  • bilstöd i 4 kap.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt A 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i avd. H.

Socialförsäkringsbolag avd. D SOU 2005:114

2 kap. Handikappersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • definitioner och förklaringar i 2 och 3 §§,
  • rätten till handikappersättning i 4−7 §§,
  • förmånstiden i 8−10 §§,
  • beräkning av handikappersättning i 11−13 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 14 och 15 §§, och
  • utbetalning av handikappersättning i 16 §.

Definitioner och förklaringar

Blind

2 § När det gäller handikappersättning skall en person anses blind vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel har rättats, är så nedsatt att han eller hon saknar ledsyn.

Gravt hörselskadad

3 § När det gäller handikappersättning skall en person anses gravt hörselskadad om han eller hon med hörapparat saknar möjlighet eller har stora svårigheter att uppfatta tal.

Rätten till handikappersättning

Huvudregler

4 § Rätt till handikappersättning har en försäkrad som innan han eller hon fyller 65 år har fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid i sådan omfattning att han eller hon

1. i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av någon annan,

2. för att kunna förvärvsarbeta behöver fortlöpande hjälp av någon annan, eller

3. i annat fall har betydande merkostnader.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. D

5 § Om den försäkrade på grund av sitt funktionshinder behöver hjälp både i den dagliga livsföringen och för att kunna förvärvsarbeta, eller i något av dessa avseenden, och dessutom har merkostnader, skall bedömningen enligt 4 § grundas på det sammanlagda behovet av stöd.

Vid bedömningen enligt 4 § skall det bortses från hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd.

Studerande

6 § Vid tillämpning av 4 och 5 §§ skall med en person som förvärvsarbetar likställas en studerande som får studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller som endast på grund av bestämmelser om behovsprövning inte får studiestöd.

Blinda eller gravt hörselskadade

7 § Handikappersättning lämnas alltid till den som är blind eller gravt hörselskadad, om blindheten eller den grava hörselskadan inträtt före 65 års ålder.

Förmånstiden

8 § Handikappersättning kan lämnas tidigast från och med juli månad det år den försäkrade fyller 19 år.

9 § Handikappersättning lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden.

Handikappersättning lämnas till och med den månad när rätten till förmånen upphör.

10 § Handikappersättning får begränsas till viss tid.

Socialförsäkringsbolag avd. D SOU 2005:114

Beräkning av handikappersättning

Grundläggande bestämmelser

11 § Beroende på hjälpbehovets omfattning eller merkostnadernas storlek är handikappersättningen för år räknat 69, 53 eller 36 procent av prisbasbeloppet.

Blinda

12 § För den som är blind är handikappersättningen för år räknat 69 procent av prisbasbeloppet. Om han eller hon för samma tid får hel sjukersättning, hel aktivitetsersättning eller hel ålderspension är handikappersättningen, från och med den månad när den andra förmånen lämnas, 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Gravt hörselskadade

13 § För den som är gravt hörselskadad är handikappersättningen för år räknat 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

Omprövning vid ändrade förhållanden

14 § Behovet av handikappersättning skall omprövas i följande fall:

1. När beslut fattas om sjukersättning eller aktivitetsersättning eller allmän ålderspension.

2. När andra förhållanden som påverkar behovet av handikappersättning har ändrats.

15 § Ändring av handikappersättning skall gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning som kräver ansökan tillämpas även 9 § första stycket.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. D

Utbetalning av handikappersättning

16 § Handikappersättning skall betalas ut månadsvis. När ersättningsbeloppet beräknas för månad skall den ersättning för år räknat som beräkningen utgår från avrundas till närmaste krontal som är jämnt delbart med tolv.

3 kap. Assistansersättning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till assistansersättning i 2−5 §§,
  • förmånstiden i 6 och 7 §§,
  • beräkning av assistansersättning i 8−10 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 11 och 12 §§,
  • utbetalning av assistansersättning i 13−18 §§, och
  • samverkan med kommunen i 19−21 §§.

Rätten till assistansersättning

2 § En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

3 § För att den försäkrade skall få rätt till assistansersättning krävs att han eller hon behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

4 § Assistansersättning lämnas inte för sjukvårdande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

I H 3 kap. 24 och 25 §§ finns bestämmelser om när assistansersättning inte lämnas vid vistelse på institution.

Socialförsäkringsbolag avd. D SOU 2005:114

5 § När grundläggande behov enligt 3 § bedöms för ett barn skall det bortses från sådana hjälpbehov som motsvarar det som normalt åligger en vårdnadshavare enligt föräldrabalken med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.

Om vårdbidrag lämnas får det inte påverka bedömningen enligt 3 §.

Förmånstiden

6 § Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än en månad före den månad när ansökan gjorts eller anmälan kommit in enligt 15 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

7 § Assistansersättning lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 65 år endast om

1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt 65 år, eller

2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 65-årsdagen och därefter blir beviljad.

Beräkning av assistansersättning

8 § Assistansersättning beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när den försäkrade har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar).

9 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om beräkning av assistansersättningen. Assistansersättning lämnas med det belopp per timme som regeringen fastställer för varje år.

Om det finns särskilda skäl kan ersättning till en försäkrad efter ansökan lämnas med högre belopp. Detta belopp får dock inte överstiga det belopp som fastställts av regeringen med mer än tolv procent.

10 § Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 65 år.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. D

Omprövning vid ändrade förhållanden

11 § Rätten till assistansersättning skall omprövas efter två år från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden.

Lämnas assistansersättning till en försäkrad som har fyllt 65 år får omprövning endast ske vid väsentligt ändrade förhållanden.

12 § En ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden skall gälla från och med den månad när anledningen till ändring uppkom.

Utbetalning av assistansersättning

Utbetalning till den försäkrade

13 § Assistansersättning betalas ut månadsvis med visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans faktiskt har lämnats.

14 § Utbetalningen av assistansersättning för en viss månad får grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för den månaden. Avräkning för större avvikelser skall då göras senast andra månaden efter den då den preliminära utbetalningen skett. Slutavräkning skall göras senast två månader efter utgången av varje tidsperiod för vilken assistansersättning beviljats.

15 § Som kostnad för personlig assistans anses inte ersättning som den försäkrade själv lämnar till

1. någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med, eller

2. en personlig assistent för arbete som utförts på arbetstid som överstiger den tid som anges i 2

m.m. i husligt arbete.

Utbetalning till kommunen

16 § Om den försäkrade fått hjälp av personlig assistent genom kommunen får Försäkringskassan betala ut assistansersättningen till kommunen i den utsträckning som den motsvarar kommunens avgift för hjälpen.

Socialförsäkringsbolag avd. D SOU 2005:114

Utbetalning till annan

17 § Om den försäkrade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersättningen, får Försäkringskassan besluta att ersättningen skall betalas ut till en kommunal myndighet eller till någon person för att användas till kostnader för personlig assistans till den försäkrade.

18 § Utöver vad som följer av 16 och 17 §§ får Försäkringskassan på begäran av den försäkrade besluta att assistansersättningen skall betalas ut till någon annan enskild person, en juridisk person eller en kommun.

Samverkan med kommunen

19 § När en försäkrad ansöker om eller beviljas assistansersättning skall den kommun där han eller hon är bosatt höras i ärendet, om det inte är obehövligt.

Beslut om assistansersättning och beslut enligt 16

  • §§ skall

sändas till kommunen.

20 § För den som beviljats personlig assistans skall den kommun där den försäkrade är bosatt ersätta kostnaderna för de första 20 assistanstimmarna per vecka.

21 § Försäkringskassan skall underrätta kommunen om det belopp som kommunen skall betala enligt 20 §.

Kommunen skall månadsvis betala det angivna beloppet till Försäkringskassan. Kommunen har rätt att ta del av den slutavräkning som skall göras enligt 14 §. Har kommunen betalat ersättning med ett för högt belopp skall beloppet återbetalas från Försäkringskassan.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. D

4 kap. Bilstöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till bilstöd i 2−13 §§,
  • beräkning av bilstöd i 14−21 §§, och
  • återbetalning av bilstöd i 22 och 23 §§.

Rätten till bilstöd

Allmänna bestämmelser

2 § Bilstöd kan lämnas till en försäkrad som på grund av ett varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer.

3 § Bilstöd kan lämnas även till en försäkrad förälder till ett försäkrat barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

4 § Med förälder likställs när det gäller bilstöd

1. förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern, eller

2. förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

5 § Bilstöd lämnas inom ramen för anslagna medel och i form av

  • grundbidrag,
  • anskaffningsbidrag,
  • anpassningsbidrag, och
  • bidrag för körkortsutbildning.

6 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag lämnas endast för fordon som anskaffats efter det att ett beslut om rätt till bilstöd har meddelats.

7 § Om en försäkrad har fått grundbidrag eller anskaffningsbidrag får sådant bidrag beviljas på nytt tidigast sju år efter det senaste beslutet att bevilja rätt till bilstöd.

Nytt bidrag får dock lämnas tidigare om det finns skäl från trafiksäkerhetssynpunkt eller medicinsk synpunkt.

Socialförsäkringsbolag avd. D SOU 2005:114

Vad avser bilstödet?

8 § Bilstöd lämnas för

1. anskaffning av personbil, motorcykel eller moped,

2. ändring av ett fordon som avses i 1,

3. anskaffning av en särskild anordning på ett fordon som avses i 1, eller

4. körkortsutbildning i samband med anskaffning av motorfordon.

9 § Om det finns särskilda skäl på grund av funktionshindrets art eller andra omständigheter, lämnas bilstöd för anskaffning eller ändring av ett annat motorfordon än som avses i 8 § 1 eller för anskaffning av särskild anordning på ett sådant fordon.

Villkor för anskaffning och ändring av fordon

10 § Bilstöd lämnas

i fall som avses i 2 § till

1. den som är under 65 år och är beroende av ett sådant fordon som avses i 8 § eller 9 § för att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning, eller för att genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller genomgå rehabilitering under vilken han eller hon får rehabiliteringsersättning enligt C 13 kap. eller aktivitetsstöd enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

2. den som är under 65 år och, efter att ha beviljats bidrag enligt 1, har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning,

3. den som fyllt 18 år men inte 50 år, eller

4. den som har barn som inte fyllt 18 år samt, i fall som avses i 3 § till

5. den som har barn som har ett sådant funktionshinder som avses i 2 §.

11 § Bilstöd enligt 10 § 4 och 5 lämnas under förutsättning att föräldern

1. sammanbor med barnet, och

2. behöver ett fordon för att förflytta sig tillsammans med barnet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. D

12 § Bilstöd enligt 10 § 1 och 2 kan lämnas även till den som inte har körkort, under förutsättning att någon annan kan anlitas som förare vid resorna.

Bilstöd enligt 10 § 3

  • lämnas under förutsättning att den försäkrade själv skall bruka fordonet som förare.

Villkor för körkortsutbildning

13 § Bilstöd till körkortsutbildning lämnas till den som har beviljats bilstöd till anskaffning av ett motorfordon och som uppfyller förutsättningarna i 10 § 1 samt är eller riskerar att bli arbetslös, om det bedöms att körkortsutbildningen kan leda till att han eller hon får ett stadigvarande arbete.

Beräkning av bilstöd

Grundbidrag

14 § Vid anskaffning av motorfordon lämnas helt grundbidrag med högst 60 000 kronor till den som avses i 10 § 1

  • Halvt bidrag lämnas med högst 30 000 kronor till den som avses i 10 § 4 och 5.

Vid anskaffning av motorcykel eller moped lämnas dock grundbidrag med högst 12 000 respektive 3 000 kronor.

Anskaffningsbidrag

15 § Anskaffningsbidrag lämnas med högst 40 000 kronor.

Helt sådant bidrag lämnas till den vars årliga bruttoinkomst understiger 88 000 kronor.

16 § Till den vars årliga bruttoinkomst uppgår till 88 000 kronor eller mer lämnas anskaffningsbidrag med högst följande belopp.

Socialförsäkringsbolag avd. D SOU 2005:114

Årlig bruttoinkomst Bidrag i procent av helt bidrag

Bidragsbelopp

88 000

  • 95 999

90

36 000

96 000

  • 999

80

32 000

104 000

  • 999

70

28 000

112 000

  • 999

60

24 000

120 000

  • 999

50

20 000

128 000

  • 999

40

16 000

136 000

  • 999

30

12 000

144 000

  • 999

20

8 000

152 000

  • 999

10

4 000

160 000

0

17 § Med årlig bruttoinkomst avses inkomst enligt G 10 kap. 7 15 §§.

För den som avses i 10 § 1

  • skall bruttoinkomsten räknas fram utan hänsyn till makes inkomst.

För föräldrar som avses i 10 § 4 och 5 räknas inkomsterna samman vid beräkning av anskaffningsbidragets storlek.

Anpassningsbidrag

18 § Anpassningsbidraget motsvarar kostnaden för sådan ändring av eller anordning på ett fordon som behövs för att den försäkrade skall kunna bruka det och som är lämplig med hänsyn till fordonets ålder och skick.

Begränsningsregler

19 § Ett anskaffningsbidrag skall minskas med sådant bidrag till inköp av ett fordon som den försäkrade får från en kommun eller landstingskommun eller i form av försäkringsersättning.

20 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag får tillsammans överstiga ett fordons anskaffningskostnad med högst 35 000 kronor.

Vid förvärv av en motorcykel eller moped får grundbidrag och anskaffningsbidrag tillsammans överstiga fordonets anskaffningskostnad med högst 12 000 respektive 3 000 kronor.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. D

Avräkning skall i första hand göras på grundbidraget.

21 § Om grundbidrag eller anskaffningsbidrag enligt 7 § andra stycket lämnas tidigare än sju år efter det senaste beslutet att bevilja rätt till bilstöd, skall det tidigare bidraget räknas av från det nya bidraget.

Det belopp som enligt första stycket skall räknas av skall dock minskas med en sjundedel för varje helt år sedan det tidigare bidraget betalades ut.

Återbetalning av bilstöd

22 § Grundbidrag och anskaffningsbidrag skall betalas tillbaka

1. om den försäkrade säljer eller på annat sätt gör sig av med fordonet inom sju år från det att bidraget beviljades,

2. om den försäkrade har avlidit inom sju år från det att bidraget beviljades,

3. om ett barn som avses i 10 § 5 efter att ha uppnått 18 års ålder själv beviljas bidrag.

23 § Det återbetalningspliktiga beloppet enligt 22 § skall minskas med en sjundedel för varje helt år sedan bidraget betalades ut. Om det finns särskilda skäl, får den försäkrade helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldigheten.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

AVD. E FÖRMÅNER VID ÅLDERDOM

I Inledande bestämmelser

1 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I denna avdelning finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid ålderdom.

2 § Förmåner vid ålderdom enligt denna avdelning är följande:

1. Allmän ålderspension i form av

a) inkomstgrundad ålderspension, och

b) garantipension.

2. Särskilt pensionstillägg som tillägg till allmän ålderspension.

3. Äldreförsörjningsstöd som tillägg till eller i stället för allmän ålderspension.

3 § I denna underavdelning finns inledande bestämmelser om förmånerna vid ålderdom samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i avd. E. Det finns definitioner och förklaringar också i de enskilda underavdelningarna i avdelningen.

Vidare finns

  • övergripande bestämmelser om allmän ålderspension i underavdelning II, samt bestämmelser om
  • inkomstgrundad ålderspension i underavdelning III,
  • garantipension i underavdelning IV,
  • vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension i underavdelning V, och
  • särskilda förmåner vid ålderdom i underavdelning VI.

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt A 4

  • kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i avd. H.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

II Övergripande bestämmelser om allmän

ålderspension

2 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om allmän ålderspension i 3 kap., och
  • bestämmelser om uttag av allmän ålderspension m.m. i 4 kap.

3 kap. Allmänna bestämmelser om allmän ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • inkomstgrundad ålderspension i 2−7 §§, och
  • garantipension i 8−10 §§.

Inkomstgrundad ålderspension

Försäkrings- och förmånsformer

2 § Försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt underavdelning III består av ett fördelningssystem och ett premiepensionssystem.

3 § Inkomstgrundad ålderspension från fördelningssystemet lämnas som inkomstpension eller tilläggspension.

Inkomstgrundad ålderspension från premiepensionssystemet lämnas som premiepension.

Årlig redovisning

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer skall för varje år upprätta en redovisning av det inkomstgrundade ålderspensionssystemets finansiella ställning och utveckling. Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten samt Första–Fjärde och Sjätte APfonderna skall tillställa myndigheten de uppgifter som behövs för detta.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Vem kan få inkomstpension, tilläggspension och premiepension?

5 § En försäkrad som är född 1937 eller tidigare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

6 § En försäkrad som är född 1938 eller senare kan få inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och premiepension. En försäkrad som är född något av åren 1938

  • kan dessutom få inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension.

7 § Inkomstgrundad ålderspension i form av premiepension kan överföras till den försäkrades make.

I avdelning F finns bestämmelser om att premiepension kan lämnas även som efterlevandeskydd.

Garantipension

Vad är garantipension?

8 § Garantipension enligt underavdelning IV är grundskyddet i den allmänna ålderspensionen.

Vem kan få garantipension?

9 § Garantipension för försäkrade födda 1937 eller tidigare kan lämnas som kompensation för bortfall av förmåner enligt äldre lagstiftning i form av

  • folkpension i form av ålderspension,
  • pensionstillskott, och
  • särskilt grundavdrag för folkpensionärer vid inkomsttaxering.

10 § Garantipension för försäkrade födda 1938 eller senare är beroende av försäkringstid och kan lämnas till den

  • som saknar inkomstgrundad ålderspension, eller
  • vars inkomstgrundade ålderspension inte överstiger ett visst belopp.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

4 kap. Uttag av allmän ålderspension, m.m.

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsnivåer i 2 §,
  • förmånstiden i 3−9 §§,
  • återkallelse eller minskning av pensionsuttag i 10 §,
  • samordning av pensionsuttag i 11 och 12 §§, och
  • omräkning av allmän ålderspension i 13 §.

Förmånsnivåer

2 § Uttag av inkomstgrundad ålderspension får begränsas till någon av följande förmånsnivåer: tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånsnivåer i 14 och 15 kap.

Förmånstiden

Allmänna bestämmelser

3 § Inkomstgrundad ålderspension lämnas tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 61 år.

För garantipension finns särskilda bestämmelser om förmånstid i 14 och 15 kap.

4 § Allmän ålderspension lämnas från och med den månad som anges i ansökan, dock tidigast från och med den månad ansökan från den pensionsberättigade kom in till Försäkringskassan.

5 § Inkomstpension, tilläggspension och garantipension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den pensionsberättigade fick sjukersättning omedelbart före 65 års ålder.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

6 § En pensionsberättigad som är född något av åren 1938

  • och som får inkomstpension utan att ha rätt till tilläggspension skall, utan att behöva ansöka särskilt, få tilläggspension från och med den månad då han eller hon får rätt till sådan pension.

7 § Allmän ålderspension skall lämnas till och med den månad då

1. den pensionsberättigade avlider, eller

2. rätten till pensionen annars upphör. I F 16

  • kap. finns bestämmelser om att rätt till premiepension skall övergå till annan om den som har haft rätt till premiepensionen avlider.

8 § Försäkringskassan skall utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension i följande fall:

1. Om han eller hon är bosatt i Sverige och ännu inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension tre månader före ingången av den månad då han eller hon fyller 70 år.

2. Om han eller hon inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension månaden före den då han eller hon fyller 65 år och den månaden har fått sjukersättning.

Ökning av pensionsuttag

9 § Det som föreskrivs i 4 och 6 §§ gäller också i fråga om ökat uttag av allmän ålderspension.

Ökat uttag av premiepension kan dock tidigast göras från och med månaden efter den då ansökan kom in till Försäkringskassan.

Återkallelse eller minskning av pensionsuttag

10 § Om den pensionsberättigade vill minska eller helt återkalla uttaget av allmän ålderspension, skall han eller hon skriftligen anmäla detta till Försäkringskassan.

En anmälan om minskning eller hel återkallelse av uttag av allmän ålderspension gäller från och med den månad som anges i anmälan, dock tidigast från och med månaden efter den månad då anmälan kom in till Försäkringskassan.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Samordning av pensionsuttag

11 § En försäkrad som är född under något av åren 1938

  • och som har rätt till inkomstpension och tilläggspension får ta ut pension endast om han eller hon tar ut båda pensionerna i samma utsträckning.

Återkallelse eller minskning av uttag av inkomstpension och tilläggspension gäller endast om anmälan avser båda pensionerna i samma utsträckning.

12 § För garantipension finns särskilda bestämmelser om samordning i 14 och 15 kap.

Omräkning av allmän ålderspension

13 § Allmän ålderspension skall räknas om från och med månaden efter den då anledning till omräkning uppkom.

III Inkomstgrundad ålderspension

5 kap. Innehåll och definitioner

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension i 6 kap., samt bestämmelser om
  • pensionsgrundande inkomst i 7 kap.,
  • pensionsgrundande belopp i 8 kap.,
  • pensionsrätt och pensionspoäng i 9 kap.,
  • inkomstpension i 10 kap.,
  • tilläggspension i 11 kap., och
  • premiepension i 12 kap.

2 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension avses med

1. intjänandeår: det kalenderår den försäkrade har haft en inkomst som är pensionsgrundande respektive det kalenderår för vilket ett annat pensionsgrundande belopp skall fastställas, och

2. fastställelseår: kalenderåret efter intjänandeåret.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Om inkomster under beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår finns bestämmelser i 7 kap. 33 § andra stycket.

6 kap. Allmänna bestämmelser om inkomstgrundad ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • grundläggande bestämmelser i 2−5 §§, samt bestämmelser om
  • beslut av annan myndighet än Försäkringskassan i 6−8 §§, – underrättelse om beslut i 9 §, och
  • indexering, balansering och anslutande definitioner i 10−27 §§.

Grundläggande bestämmelser

Inkomstpension

2 § Inkomstpension skall beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts för den försäkrade.

Inkomstpensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

Premiepension

3 § Premiepension skall beräknas utifrån de pensionsrätter som fastställts för den försäkrade.

Premiepensionens storlek är också beroende av värdeutvecklingen på de medel som fonderats i premiepensionssystemet.

Tilläggspension

4 § Tilläggspension skall beräknas utifrån de pensionspoäng som fastställts för den försäkrade.

Tilläggspensionens storlek är också beroende av den allmänna inkomstutvecklingen.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Pensionsrätt, pensionspoäng och pensionsunderlag

5 § Pensionsrätt och pensionspoäng fastställs årligen och grundas på den försäkrades pensionsunderlag. Detta består av summan av

  • fastställd pensionsgrundande inkomst (PGI), och
  • fastställda pensionsgrundande belopp (PGB).

Beslut av annan myndighet än Försäkringskassan

Beslut om pensionsgrundande inkomst

6 § Beslut i ärenden om pensionsgrundande inkomst skall fattas av Skatteverket.

Vissa beslut om premiepension

7 § Premiepensionsmyndigheten skall besluta i ärenden som rör premiepension. Detta gäller dock inte om det är fråga om beslut avseende

  • utbetalning av premiepension enligt 19 kap.,
  • avdrag på premiepension på grund av retroaktivt beviljad sådan pension för tid då annan ersättning enligt denna balk eller en annan författning redan har betalats ut enligt H 4 kap. 2 §,
  • utbetalning av retroaktiv beviljad premiepension till socialnämnd enligt H 4 kap. 5 §,
  • avdrag på premiepension på grund av beslut om återbetalningsskyldighet enligt H 5 kap. 15 §, eller
  • annan utbetalning av premiepension.

Övriga bestämmelser

8 § Det som anges i 6 och 7 §§ gäller inte om något annat följer av annan bestämmelse i denna balk eller annan författning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Underrättelse om beslut

9 § Den försäkrade skall skriftligen underrättas om beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng enligt 7

  • kap. senast den 31 mars året

efter fastställelseåret.

Det skall framgå av underrättelsen hur man begär omprövning av beslutet. En underrättelse behöver inte sändas till den som inte är bosatt i Sverige och vars adress är okänd.

Indexering, balansering och anslutande definitioner

Inkomstindex

10 § Vissa beräkningar enligt denna underavdelning skall göras med ledning av ett inkomstindex som visar inkomstutvecklingen i samhället.

11 § Regeringen skall för varje år fastställa inkomstindexet efter det att det har beräknats av Försäkringskassan.

Inkomstindexet för år 1999 var lika med 100,00.

12 § Inkomstindex skall visa den relativa förändringen av genomsnittet av de årliga pensionsgrundande inkomsterna, efter avdrag för allmän pensionsavgift, för försäkrade som under inkomståret har fyllt minst 16 år och högst 64 år. Vid beräkningen tillämpas inte 7 kap. 4 § andra stycket.

13 § Förändringen av indextalet mellan två på varandra följande år skall motsvara den beräknade årliga relativa förändringen av de inkomster som anges i 12 § under en period av tre år före det år inkomstindexet avser.

När inkomsterna beräknas skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni månad till juni månad, frånräknas.

Det framräknade värdet skall därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad två år före det år indexet avser och det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det året.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Balanstal

14 § Regeringen skall för varje år fastställa ett balanstal.

15 § Balanstalet skall visa förhållandet mellan

  • summan av fördelningssystemets avgiftstillgång och det redovisade marknadsvärdet av tillgångarna hos Första-Fjärde och Sjätte AP-fonderna, och
  • fördelningssystemets pensionsskuld vid utgången av det andra året före det år balanstalet avser.

16 § Med avgiftstillgång avses produkten av

  • avgiftsinkomsterna till fördelningssystemet och
  • medelvärdet av tiden i år räknat från det att en pensionsrätt tjänas in till det att den betalas ut i form av pension (omsättningstiden).

17 § Med pensionsskuld avses det totala pensionsåtagandet i fördelningssystemet.

18 § Avgiftsinkomsterna beräknas som produkten av

  • genomsnittet av inkomsterna det andra–fjärde året före det år balanstalet avser och
  • inkomsternas beräknade årliga relativa förändring under det andra–femte året före det år balanstalet avser.

19 § När inkomsternas relativa förändring beräknas skall den årliga förändringen i det allmänna prisläget under samma treårsperiod, räknat från juni månad till juni månad, frånräknas.

Det framräknade värdet skall därefter räknas om med förändringen i det allmänna prisläget i juni månad tre år före det år balanstalet avser och det allmänna prisläget i juni månad året efter det förstnämnda året.

20 § Omsättningstiden beräknas som medianen av omsättningstiden för det tredje, fjärde och femte året före det år balanstalet avser.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

21 § Pensionsskulden beräknas för det andra året före det år balanstalet avser, som summan av

1. pensionsbehållningar enligt 10 kap. 5

  • §§,

2. det beräknade värdet av pensionsrätter för inkomstpension enligt 9 kap. 5

  • §§,

3. utbetalad pension för varje åldersgrupp i december månad multiplicerad med beräknat antal återstående utbetalningar av ett genomsnittligt pensionsbelopp för samma åldersgrupp, justerat med den räntefaktor som anges i 10 kap. 33 och 34 §§ och

4. det beräknade värdet av kommande utbetalningar av tilläggspension för dem som inte börjat ta ut sådan pension.

22 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av balkens bestämmelser om beräkning av balanstal meddelas av regeringen.

Beräkningarna skall göras av Försäkringskassan.

Balansindex

23 § Om balanstalet för ett år understiger 1,0000 skall regeringen för det året fastställa ett balansindex som skall användas vid vissa beräkningar enligt denna underavdelning.

Ett balansindex skall därefter fastställas för varje år fram till dess att det når minst samma värde som inkomstindex.

24 § När balansindex första gången bestäms för en sådan period som anges i 23 § skall balansindexet räknas fram som produkten av

  • balanstalet och
  • inkomstindexet för samma år.

25 § Efter första gången balansindexet bestämts enligt 24 § skall, för varje därpå följande år under perioden, det fastställda balansindexet multipliceras med kvoten av

  • inkomstindexet efter årsskiftet och
  • inkomstindexet före årsskiftet. Produkten skall därefter multipliceras med det balanstal som skall gälla efter årsskiftet.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Inkomstbasbelopp

26 § Regeringen skall för varje år fastställa ett inkomstbasbelopp.

27 § Inkomstbasbeloppet för 2001 motsvarade 37 700 kronor.

För år därefter skall inkomstbasbeloppet räknas om med förändringen av inkomstindex för det år inkomstbasbeloppet skall avse, i förhållande till inkomstindex för året dessförinnan.

Det omräknade beloppet skall avrundas till närmaste hundratal kronor.

7 kap. Pensionsgrundande inkomst

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst i 2
  • §§, samt bestämmelser om
  • inkomst av anställning i 8−13 §§,
  • inkomst av annat förvärvsarbete i 14−21 §§,
  • undantag för vissa inkomster i 22−28 §§,
  • hur samordnade sociala förmåner är pensionsgrundande i 29
  • §§, och
  • beräkning av pensionsgrundande inkomst i 32−38 §§.

Allmänna bestämmelser om pensionsgrundande inkomst

Vad är pensionsgrundande inkomst?

2 § Pensionsgrundande inkomst är ett belopp som Skatteverket beräknar på inkomster som den försäkrade har haft och som är pensionsgrundande.

Vilka inkomster är pensionsgrundande?

3 § Följande inkomster är pensionsgrundande:

  • Inkomster av anställning som avses i 8−13 §§.
  • Inkomster av annat förvärvsarbete som avses i 14−21 §§. Undantag från det som anges i första stycket finns i 22
  • §§.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Hur beräknas pensionsgrundande inkomst?

4 § Den försäkrades pensionsgrundande inkomst för ett år (intjänandeåret) utgörs av summan av dennes inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete för det året.

Vid beräkningen skall det bortses från inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete till den del summan av dessa överstiger 7,5 inkomstbasbelopp under intjänandeåret (intjänandetaket). Det bortses i första hand från inkomster av annat förvärvsarbete.

När fastställs pensionsgrundande inkomst?

5 § Pensionsgrundande inkomst fastställs för varje år som en person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i landet som är pensionsgrundande.

Pensionsgrundande inkomst fastställs dock endast om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgår till minst 42,3 procent av det prisbasbelopp som gäller för intjänandeåret.

6 § Pensionsgrundade inkomst fastställs inte för en försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

7 § För det år när den försäkrade har avlidit fastställs pensionsgrundande inkomst endast om pensionsrätt för premiepension skall föras över till den avlidnes make för det året.

Inkomst av anställning

Lön och kostnadsersättning

8 § Som inkomst av anställning räknas lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån, dock inte pension, som en försäkrad har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Med lön likställs kostnadsersättning som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483).

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Uppdragsinkomst

9 § Som inkomst av anställning räknas, även om mottagaren inte har varit anställd hos den som betalat ut ersättningen, följande:

1. Ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension.

2. Tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt. I fall som anges i första stycket likställs den som har utfört arbetet med en arbetstagare och den som betalat ut ersättningen med en arbetsgivare.

Rabatt m.m.

10 § Som inkomst av anställning räknas skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som har lämnats på grund av kundtrohet eller liknande.

Detta gäller dock endast om den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är någon annan än den som är skattskyldig för förmånen.

Vissa undantag

11 § I vissa fall skall ersättning som avses i 8

  • §§ inte anses som inkomst av anställning. Bestämmelser om detta finns i 15
  • §§.

Stipendier

12 § Som inkomst av anställning räknas stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Detta gäller dock endast om stipendiet har betalats ut av

1. en fysisk person bosatt i Sverige, eller

2. en svensk juridisk person. Den som har betalat ut ett sådant stipendium anses som arbetsgivare.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Sociala förmåner

13 § Som inkomst av anställning räknas följande sociala förmåner:

1. Föräldrapenningsförmåner.

2. Vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader.

3. Ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt C 4 kap. 6 §.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

5. Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

6. Livränta enligt C 22

  • kap.

7. Närståendepenning.

8. Dagpenning från arbetslöshetskassa.

9. Aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program. 10. Utbildningsbidrag för doktorander. 11. Ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF). 12. Dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga. 13. Bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen föreskriver det.

Inkomst av annat förvärvsarbete

Näringsverksamhet m.m.

14 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas följande:

1. Inkomst av en sådan näringsverksamhet som enligt 2 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229) utgör aktiv näringsverksamhet.

2. Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet.

3. Ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner.

4. Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1

5. Stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen skall tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. Det som anges i första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall räknas som inkomst av anställning. Vidare gäller det som anges i 15

  • §§.

Ersättning till den som har F-skattsedel

15 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas sådan ersättning för utfört arbete som anges i 8

  • §§ och som har betalats ut till en mottagare som hade en F-skattsedel när ersättningen bestämdes eller betalades ut.

Första stycket gäller inte om ersättningen betalts ut från en semesterkassa.

16 § Om mottagaren hade en F-skattsedel med villkor enligt 4 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483), räknas ersättningen som inkomst av annat förvärvsarbete bara om F-skattsedeln har åberopats skriftligen.

17 § Den som i en anbudshandling, en faktura eller någon därmed jämförlig handling har lämnat uppgift om innehav av F-skattsedel skall anses ha haft en sådan skattsedel om handlingen även innehåller följande uppgifter:

1. Utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress eller andra för identifiering godtagbara uppgifter.

2. Betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel gäller även som sådant skriftligt åberopande av F-skattsedel som avses i 16 §.

18 § Det som anges i 17 § gäller inte om den som har betalat ut ersättningen känt till att uppgiften om innehav av F-skattsedel var oriktig.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Viss mindre ersättning från arbetsgivare

19 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete som avses i 8

  • §§ när

1. utbetalaren var en fysisk person eller ett dödsbo,

2. den ersättning som betalats ut inte har varit en utgift i en näringsverksamhet som utbetalaren har bedrivit,

3. den sammanlagda ersättningen för arbete från samma utbetalare under inkomståret är mindre än 10 000 kronor,

4. utbetalaren och mottagaren inte har träffat en överenskommelse om att ersättningen skall avse inkomst av anställning, och

5. det inte är fråga om sådan ersättning som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken.

Ersättning från handelsbolag till delägare, m.m.

20 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas ersättning för arbete om ersättningen har betalats ut från

1. ett handelsbolag till en delägare i handelsbolaget, eller

2. en europeisk ekonomisk intressegruppering till en medlem i intressegrupperingen.

Ersättning från utländsk arbetsgivare

21 § Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas lön eller annan ersättning som den försäkrade har fått från en arbetsgivare om

  • arbetsgivaren var bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person,
  • arbetsgivaren saknade fast driftställe i Sverige, och
  • arbetsgivaren och arbetstagaren har kommit överens om att lönen eller ersättningen skall räknas som pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Undantag för vissa inkomster

Ersättning under 1 000 kronor

22 § Följande ersättningar och inkomster är inte pensionsgrundande:

1. Ersättning som avses i 8

  • §§, om den kommer från en och samma arbetsgivare och är mindre än sammanlagt 1 000 kronor under ett år.

2. Inkomst som avses i 14 § första stycket 1 eller 2, om den är mindre än 1 000 kronor under ett år.

3. Ersättning som avses i 14 § första stycket 3 eller 15, 16 eller 19 §, om ersättningen från den som arbetet utförts åt är mindre än 1 000 kronor under ett år.

4. Stipendium som avses i 12 § eller 14 § första stycket 5, om beloppet är mindre än 1 000 kronor under ett år.

Vissa kapitalinkomster som avses i inkomstskattelagen (1999:1229)

23 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte sådan intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1

Mindre ersättning till idrottsutövare

24 § Som pensionsgrundande inkomst av anställning räknas inte ersättning som en idrottsutövare får från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under ett år är mindre än hälften av det för året gällande prisbasbeloppet.

Vissa avtalsförmåner som avses i lagen (1990:659) om särskild löneskatt

25 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte följande ersättningar, i den utsträckning dessa utgör underlag för särskild löneskatt:

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

1. Ersättning som anges i 1 § första stycket 1

  • och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

2. Ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid arbetsskada enligt 2 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Ersättning från vinstandelsstiftelse

26 § Som pensionsgrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse), om följande förutsättningar är uppfyllda:

  • Ersättningen avser en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen.
  • Ersättningen avser inte betalning för arbete som den anställde utfört åt vinstandelsstiftelsen.
  • De bidrag arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.

Detta gäller även ersättning från en annan juridisk person med motsvarande ändamål som en vinstandelsstiftelses.

27 § Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag gäller vad som anges i 26 § inte ersättning som den juridiska personen har lämnat till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.

Med fåmansföretag, fåmanshandelsbolag, företagsledare och närstående avses detsamma som i inkomstskattelagen (1999:1229).

28 § När pensionsgrundande inkomst beräknas skall det alltid bortses från sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren har lämnat under åren 1988

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Hur är samordnade sociala förmåner pensionsgrundande?

29 § Har Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad för en viss månad betalat ut en ersättning som är pensionsgrundande antingen genom att den utgör pensionsgrundande inkomst, eller genom att det skall beräknas ett pensionsgrundande belopp för den enligt 8 kap. 7 § eller pensionspoäng enligt 9 kap. 20 §, och har den försäkrade senare för samma månad beviljats annan ersättning som är pensionsgrundande och samordnad med den ersättning som tidigare har betalats ut, gäller följande. Den senare beviljade ersättningen är pensionsgrundande endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

30 § Vid tillämpning av 29 § skall det anses som om sjukersättning eller aktivitetsersättning har betalats ut före livränta, om det vid samma tidpunkt beviljas

  • inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, och
  • livränta enligt C 22−25 kap.

31 § Lämnas livränta enligt C 22

  • kap. tillsammans med sjukersättning eller aktivitetsersättning är livräntan inte pensionsgrundande till den del den har samordnats med inkomstrelaterad sådan ersättning.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelser

32 § Inkomster av anställning och inkomster av annat förvärvsarbete som är pensionsgrundande skall beräknas enligt 33

  • §§ och var för sig avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

33 § Till grund för beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten ett visst intjänandeår läggs den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt för det året.

Om en inkomst som är pensionsgrundande har mottagits under ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderår skall den inkomsten anses ha mottagits under kalenderåret närmast före taxeringsåret.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

34 § Pensionsgrundande inkomst av anställning, som den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229) inte är skattskyldig för i Sverige, bestäms med ledning av en kontrolluppgift enligt 12 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

Värdering av skattepliktiga förmåner

35 § Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap.14–17 §§skattebetalningslagen (1997:483).

Om det finns skäl till detta får avvikelse ske från det förmånsvärde som Skatteverket bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket samma lag.

Avdrag för kostnader och allmän pensionsavgift

36 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av anställning beräknas skall avdrag göras för kostnader som denne har haft i arbetet. Detta gäller i den utsträckning den försäkrades kostnader, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1 000 kronor.

Vid beräkningen skall avdrag också göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 13 §.

37 § När den försäkrades pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete beräknas skall avdrag göras för debiterad allmän pensionsavgift som den försäkrade skall betala för dessa inkomster enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift.

Avdraget görs i första hand från inkomst enligt 14 § första stycket 4.

38 § När pensionsgrundande inkomster av annat förvärvsarbete beräknas får underskott i en förvärvskälla inte dras av från inkomst av en annan förvärvskälla.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

8 kap. Pensionsgrundande belopp

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2−6 §§, samt bestämmelser om
  • pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning i 7
  • §§,
  • pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring i 15 och 16 §§,
  • pensionsgrundande belopp för studier i 17 och 18 §§,
  • pensionsgrundande belopp för barnår i 19−34 §§,
  • överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår i 35
  • §§,
  • beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår i 40−52 §§, och
  • anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår 53
  • §§.

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsgrundande belopp?

2 § Pensionsgrundande belopp är ett belopp som Försäkringskassan beräknar på fiktiva inkomster som under vissa förutsättningar tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande.

För vad kan man få pensionsgrundande belopp?

3 § Pensionsgrundande belopp beräknas för en försäkrad som

  • har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning (pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning),
  • har fullgjort plikttjänstgöring (pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring),
  • har studerat med studiemedel eller rekryteringsbidrag (pensionsgrundande belopp för studier), och
  • har varit småbarnsförälder (pensionsgrundande belopp för barnår).

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Fastställande av pensionsgrundande belopp

4 § Pensionsgrundande belopp skall fastställas för varje år (intjänandeår) som en försäkrad uppfyller förutsättningarna för att tillgodoräknas ett sådant belopp.

Varje pensionsgrundande belopp beräknas och avrundas var för sig till närmaste lägre hundratal kronor, om inte annat följer av bestämmelsen i 5 §.

5 § Pensionsgrundande belopp skall fastställas endast i den utsträckning summan av dessa belopp och den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte överstiger 7,5 inkomstbasbelopp för intjänandeåret (intjänandetaket). Vid beräkningen skall det bortses från pensionsgrundande belopp i följande turordning:

1. Pensionsgrundande belopp för barnår.

2. Pensionsgrundande belopp för studier.

3. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring.

4. Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning.

6 § Pensionsgrundande belopp fastställs inte

1. för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år,

2. för det år då den försäkrade har avlidit, eller

3. för försäkrad som är född 1937 eller tidigare.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

7 § Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon för någon del av året har fått inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

Det som anges i första stycket gäller endast om inte något annat följer av 13 eller 14 §.

8 § Bestämmelser om att inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning är pensionsgrundande finns i 7 kap. 13 § 5.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Beräkning av pensionsgrundande belopp

9 § Vid beräkningen av pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning skall först den försäkrades reducerade antagandeinkomst räknas fram.

Den reducerade antagandeinkomsten skall motsvara 93 procent av den antagandeinkomst som ligger till grund för den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen.

10 § När den reducerade antagandeinkomsten beräknats skall det pensionsgrundande beloppet räknas fram för varje månad som inkomstgrundad sjukersättning eller aktivitetsersättning har lämnats.

När den försäkrade har fått hel inkomstrelaterad sjukersättning eller hel inkomstrelaterad aktivitetsersättning, skall det pensionsgrundande beloppet beräknas som differensen mellan

  • en tolftedel av den reducerade antagandeinkomsten och
  • den pensionsgrundande inkomsten av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen efter avdrag enligt 4 kap. 34 §.

11 § Har den försäkrade för en månad fått en fjärdedels, halv, två tredjedels eller tre fjärdedels inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning används vid beräkning enligt 9 och 10 §§ så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot graden av inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning.

12 § Om det, enligt bestämmelserna i H 3 kap. 16

  • §§, för hel månad betalas ut endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen, används vid beräkningen enligt 9 och 10 §§ endast så stor andel av antagandeinkomsten som svarar mot den del som betalats ut.

Samordnade sociala förmåner

13 § Om inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning, med tillämpning av C 23 kap. 2

  • §§ har varit samordnad med pensionsgrundande livränta gäller följande. Den

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

del av antagandeinkomsten som avses i 9 och 10 §§ tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning den överstiger den försäkrades livränta efter samordning.

Om endast en del av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen har varit samordnad med livräntan gäller följande. Den andel av det belopp som svarar mot den samordnade delen av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen tillgodoräknas den försäkrade som pensionsgrundande belopp endast om och i den utsträckning det överstiger den försäkrades livränta efter samordning.

14 § Om en pensionsgrundande ersättning har betalats ut av Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och den försäkrade senare för samma månad beviljas inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning som är samordnad med den tidigare utbetalade ersättningen, gäller följande. Den försäkrade tillgodoräknas pensionsgrundande belopp med anledning av den inkomstrelaterade sjukersättningen eller inkomstrelaterade aktivitetsersättningen endast till den del ersättningen avser tid från och med den månad då den har betalats ut.

Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

15 § Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.

Pensionsgrundande belopp tillgodoräknas dock den försäkrade endast om tjänstgöringen har pågått sammanlagt minst 120 dagar utan att grundutbildningen avbrutits. Hänsyn tas enbart till dagar som den försäkrade har fått dagersättning för enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Beräkning av pensionsgrundande belopp

16 § Det pensionsgrundande beloppet för plikttjänstgöring beräknas för de dagar under året som plikttjänstgöringen har pågått och som den försäkrade har fått dagersättning för enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Beloppet per dag beräknas som kvoten av

  • hälften av genomsnittet av samtliga pensionsgrundande inkomster som fastställts för intjänandeåret för samtliga försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år och
  • 365. Beräkningen av den genomsnittliga summan av samtliga fastställda pensionsgrundande inkomster skall utgå från sådana inkomster såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Pensionsgrundande belopp för studier

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

17 § Pensionsgrundande belopp för studier skall tillgodoräknas en försäkrad för ett år om han eller hon under någon del av året har fått

1. studiemedel i form av studiebidrag enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395), eller

2. rekryteringsbidrag enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande.

Beräkning av pensionsgrundande belopp

18 § Ett pensionsgrundande belopp för studier skall motsvara 138 procent av det studiebidrag och rekryteringsbidrag som den försäkrade har fått under året.

Pensionsgrundande belopp för barnår

Vem får tillgodoräknas pensionsgrundande belopp?

19 § Pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas en försäkrad för de år han eller hon har varit småbarnsförälder om villkoren i 28

  • §§ är uppfyllda.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

20 § Pensionsgrundande belopp för barnår skall för samma år och barn tillgodoräknas endast en av barnets föräldrar. Detsamma gäller om två föräldrar har eller har haft fler än ett gemensamt barn för vilka pensionsgrundande belopp för samma år kan tillgodoräknas någon av föräldrarna.

En förälder får för samma år inte tillgodoräknas mer än ett pensionsgrundande belopp för barnår.

21 § Om föräldrarna var för sig kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår får de, genom anmälan till Försäkringskassan, ange vem av dem som skall tillgodoräknas ett sådant belopp.

22 § Om anmälan enligt 21 § inte görs skall det pensionsgrundande beloppet för barnår tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet avser, har lägst pensionsunderlag enligt 9 kap. 5 §.

Har ingen av föräldrarna något pensionsunderlag för det året eller har de lika högt underlag, skall det pensionsgrundande beloppet tillgodoräknas barnets mor eller, om föräldrarna är av samma kön, den äldre av dem.

23 § När 22 § tillämpas skall i pensionsunderlaget räknas in även följande poster:

1. Pensionsgrundande inkomst enligt 7 kap.

2. Utlandsinkomster enligt 45 §.

3. Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 7 §.

4. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 15 §.

5. Pensionsgrundande belopp för studier enligt 17 §.

24 § Pensionsgrundande belopp för barnår får överlåtas enligt bestämmelserna i 35

  • §§.

Vem som likställs med förälder

25 § Vid tillämpningen av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår likställs särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder med förälder.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Vem som likställs med mor

26 § Vid tillämpningen av bestämmelserna i 22 § likställs en kvinna som är särskilt förordnad vårdnadshavare eller blivande adoptivförälder med mor.

Upphävt faderskap

27 § För en man som enligt 1 kap. föräldrabalken har ansetts vara far till ett barn eller vars faderskap har fastställts genom bekräftelse eller dom, men som genom senare dom som har vunnit laga kraft har förklarats inte vara far till barnet gäller följande. För tiden innan den sistnämnda domen har vunnit laga kraft skall mannen anses som barnets far vid tillämpning av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår.

Villkor om bosättning och vårdnad, m.m.

28 § Pensionsgrundande belopp för barnår får tillgodoräknas en förälder endast om

1. föräldern har varit försäkrad och bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

2. barnet har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret eller, om barnet inte har levt hela det året, den del av året barnet levt,

3. föräldern har fyllt högst 64 år under intjänandeåret,

4. föräldern har haft vårdnaden om barnet minst halva intjänandeåret, och

5. föräldern under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet.

29 § Den tid när en försäkrad har varit blivande adoptivförälder likställs med tid när en försäkrad har haft vårdnaden om ett barn.

I ett sådant fall skall vad som föreskrivs i 28 § 2 om barnets bosättning i Sverige gälla endast från och med den tidpunkt då barnet först anlände till Sverige.

30 § Om barnet har avlidit under intjänandeåret skall det anses som om föräldern även under resten av året har haft vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Detta gäller dock endast om

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

föräldern när barnet avled hade vårdnaden om och bodde tillsammans med barnet.

31 § Om barnet har avlidit under samma år som det fötts och föräldern då hade vårdnaden om och var bosatt tillsammans med barnet, skall ett pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas föräldern för det året.

Detta gäller

  • även om bestämmelserna i 28 § 4 och 5 inte är uppfyllda, och
  • oavsett vad som föreskrivs i 32−34 §§.

Villkor om barnets ålder

32 § Pensionsgrundande belopp för barnår får för respektive år tillgodoräknas enligt följande:

1. Om barnet är fött under någon av månaderna januari

  • tillgodoräknas pensionsgrundande belopp från och med födelseåret till och med det år barnet fyller tre år.

2. Om barnet är fött under någon av månaderna juli

  • tillgodoräknas pensionsgrundande belopp från och med det år barnet fyller ett år till och med det år barnet fyller fyra år.

33 § När det gäller blivande adoptivförälder skall den tidpunkt då den försäkrade fick barnet i sin vård anses som tidpunkten för barnets födelse, dock inte vid beräkning av barnets ålder enligt andra stycket.

För barn som avses i första stycket gäller dessutom följande:

1. Har barnet tagits emot under någon av månaderna januari–juni får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller nio år.

2. Har barnet tagits emot under någon av månaderna juli– december får ett pensionsgrundande belopp inte tillgodoräknas för år efter det år då barnet fyller tio år.

34 § Pensionsgrundande belopp enligt 33 § får inte tillgodoräknas för mer än fyra år per barn. Om det finns synnerliga skäl får dock pensionsgrundande belopp tillgodoräknas för längre tid.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Överlåtelse av rätten till pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

35 § Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår kan göras genom anmälan till Försäkringskassan.

36 § Om en förälder har överlåtit rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår enligt 35 §, har han eller hon inte rätt att för samma år tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för helsyskon till det barn som överlåtelsen av rätt till pensionsgrundande belopp avser.

Om endast en av föräldrarna har bott länge tillsammans med barnet

37 § Om endast en av föräldrarna enligt 28

  • §§ kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, får den föräldern överlåta rätten att få tillgodoräkna sig ett sådant belopp till den andra föräldern. Detta gäller endast om skälet till att den andra föräldern inte kan tillgodoräknas beloppet är att han eller hon inte har bott tillsammans med barnet under minst halva året.

Som villkor för överlåtelse enligt första stycket gäller vidare att den förälder som rätten överlåts till

1. under året har bott tillsammans med barnet i inte obetydlig omfattning, och

2. inte enligt 28

  • §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Om en av föräldrarna har avlidit

38 § Har en förälder avlidit under det år för vilket pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas eller under ett tidigare år, får den andra föräldern, om denne enligt 28

  • §§ ensam kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för ett visst barn och år, överlåta rätten att tillgodoräkna sig ett sådant belopp till någon annan försäkrad. Villkoret för detta är att överlåtaren under intjänandeåret

1. var gift med eller hade gemensamt barn med mottagaren, och

2. att överlåtaren och mottagaren stadigvarande sammanbodde.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

39 § Överlåtelse enligt 38 § får göras endast om mottagaren

1. har varit bosatt i Sverige hela intjänandeåret,

2. har fyllt högst 64 år under intjänandeåret,

3. under minst halva intjänandeåret har bott tillsammans med barnet, och

4. inte enligt 28

  • §§ för samma år kan tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för ett annat barn.

Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår

Grundläggande bestämmelser

40 § Pensionsgrundande belopp för barnår beräknas enligt följande metoder:

1. Beräkningsmetod 1 (individuell jämförelse).

2. Beräkningsmetod 2 (generell jämförelse).

3. Beräkningsmetod 3 (enhetligt belopp). Den metod skall användas som ger det högsta pensionsgrundande beloppet för ett visst år.

Beräkningsmetod 1

41 § Beräkningsmetod 1 innebär att en förälders individuella jämförelseinkomst och förälderns utfyllnadsinkomst jämförs.

42 § Den individuella jämförelseinkomsten beräknas genom att summan av förälderns fastställda pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning för året före barnets födelse räknas om med hänsyn till förändringar av prisbasbeloppet. Det omräknade beloppet skall avrundas till närmaste lägre hundratal kronor.

43 § Om föräldern året före barnets födelse hade inkomster av annat förvärvsarbete och inte fullt ut eller i föreskriven tid betalat ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift, skall det vid beräkningen av den individuella jämförelseinkomsten bortses från den del av inkomsten som avgifter inte har betalats för.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

44 § Med utfyllnadsinkomst avses summan av förälderns pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning, plikttjänstgöring och studier under intjänandeåret.

45 § Med pensionsgrundande inkomst under intjänandeåret likställs ersättning, i annan form än pension, som inte är pensionsgrundande enligt denna balk och som en försäkrad under det året har fått för arbete

1. utfört utomlands, eller

2. vid en främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i landet eller hos en arbetsgivare som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat.

En försäkrad som under intjänandeåret har haft ersättning enligt första stycket och som för det året skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår är skyldig att upplysa Försäkringskassan om ersättningen.

46 § Enligt beräkningsmetod 1 skall förälderns pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan förälderns

  • individuella jämförelseinkomst och
  • utfyllnadsinkomst. En sådan beräkning skall dock göras endast om förälderns utfyllnadsinkomst under är mindre än förälderns individuella jämförelseinkomst.

47 § Om föräldern uppfyller villkoren för att tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår för fler än ett barn, skall beräkningen enligt 46 § göras med avseende på det barn som ger föräldern den högsta individuella jämförelseinkomsten.

48 § Om förälderns individuella jämförelseinkomst överstiger 7,5 inkomstbasbelopp (intjänandetaket) skall det pensionsgrundande beloppet för barnår beräknas som differensen mellan

  • intjänandetaket och
  • utfyllnadsinkomsten.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Beräkningsmetod 2

49 § Beräkningsmetod 2 innebär att en förälders pensionsgrundande belopp för barnår beräknas som differensen mellan

  • generell jämförelseinkomst och
  • förälderns utfyllnadsinkomst.

50 § Med generell jämförelseinkomst avses 75 procent av genomsnittet av samtliga för intjänandeåret fastställda pensionsgrundande inkomster för försäkrade som under det året har fyllt högst 64 år.

Beräkningen av genomsnittet av de fastställda pensionsgrundande inkomsterna enligt första stycket skall avse de pensionsgrundande inkomsterna såsom de var bestämda den 1 december fastställelseåret.

Beräkningsmetod 3

51 § Beräkningsmetod 3 innebär att en förälder tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp för barnår som motsvarar inkomstbasbeloppet för intjänandeåret.

52 § För en försäkrad som under intjänandeåret har fått sådana utlandsinkomster som avses i 45 § gäller dock följande. Det inkomstbasbelopp som gäller för intjänandeåret skall minskas om det tillsammans med utfyllnadsinkomst enligt 44 § överstiger 7,5 inkomstbasbelopp (intjänandetaket). Det pensionsgrundande beloppet för barnår skall då beräknas som differensen mellan

  • det för intjänandeåret gällande inkomstbasbeloppet och
  • det belopp som överstiger intjänandetaket.

Anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår

Allmänna bestämmelser

53 § Anmälan om vem av föräldrarna som skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår enligt 21 § skall göras skriftligen av föräldrarna gemensamt.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

54 § Skriftlig anmälan om överlåtelse av rätt till pensionsgrundande belopp för barnår enligt 37 och 38 §§ skall göras gemensamt av överlåtaren och mottagaren.

55 § Anmälan enligt 53 eller 54 § skall ha kommit in till Försäkringskassan senast den 31 januari fastställelseåret.

Bortseende från anmälan

56 § Försäkringskassan skall bortse från en anmälan som avses i 53 eller 54 § om den som enligt anmälan skall tillgodoräknas ett pensionsgrundande belopp enligt 28

  • §§ inte kan tillgodoräknas

ett sådant belopp.

Återkallelse av anmälan

57 § Återkallelse av en anmälan som avses i 53 eller 54 § skall vara skriftlig och den får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till Försäkringskassan.

9 kap. Pensionsrätt och pensionspoäng

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2 och 3 §§, samt bestämmelser om
  • fastställande av pensionsrätt i 4 §,
  • beräkning av pensionsrätt i 5−10 §§,
  • överföring av pensionsrätt för premiepension i 11−16 §§,
  • fastställande av pensionspoäng i 17 §,
  • beräkning av pensionspoäng i 18−22 §§, och
  • pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår) i 23−27 §§.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Inledande bestämmelser

Vad är pensionsrätt?

2 § Pensionsrätt är ett belopp som räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av inkomstpension och premiepension.

Vad är pensionspoäng?

3 § Pensionspoäng räknas fram årligen för den försäkrade och ligger till grund för beräkning av tilläggspension.

För vem fastställs pensionsrätt?

4 § För en försäkrad som är född 1938 eller senare skall det fastställas såväl pensionsrätt för inkomstpension som pensionsrätt för premiepension för varje år som det har fastställts

  • pensionsgrundande inkomst, eller
  • pensionsgrundande belopp. För det år då den försäkrade har avlidit fastställs endast pensionsrätt för premiepension.

Beräkning av pensionsrätt

Grundläggande bestämmelser

5 § Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension för ett år skall beräknas var för sig på summan av den försäkrades för det året

  • pensionsgrundande inkomst och
  • pensionsgrundande belopp. Summan utgör den försäkrades pensionsunderlag.

6 § Om inte annat följer av bestämmelserna i 7

  • §§, är den för-

säkrades pensionsrätt

1. för inkomstpension 16 procent av pensionsunderlaget, och

2. för premiepension 2,5 procent av pensionsunderlaget. När pensionsrätten beräknas skall avrundning göras till närmaste lägre hela krontal.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Pensionsrätt för pensionsgrundande belopp

7 § För att den försäkrade skall tillgodoräknas pensionsrätt för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring, studier eller barnår krävs enligt 10 kap. 36 § att ett förvärvsvillkor är uppfyllt vid den tidpunkt när nämnda belopp har fastställts.

8 § Om de förutsättningar som avses i 7 § inte är uppfyllda, skall pensionsrätt för premiepension inte beräknas på den del av pensionsunderlaget som motsvarar de pensionsgrundande belopp som anges i samma paragraf. Pensionsrätten för inkomstpension skall då i stället beräknas till 18,5 procent av den delen av pensionsunderlaget.

Första stycket gäller även om pensionsgrundande inkomster och belopp senare ändras så att förvärvsvillkoret i 10 kap. 36 § inte längre är uppfyllt.

Obetalda avgifter

9 § För att en försäkrad skall tillgodoräknas full pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete för ett år måste hela den motsvarande ålderspensionsavgift och allmänna pensionsavgift som avses i A 2 kap. 3 § vara betald.

Om dessa avgifter inte helt betalats inom den tid som anges i 16 kap. 12 § skattebetalningslagen (1997:483) gäller följande. Pensionsrätt skall beräknas endast på så stor andel av den pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomster av annat förvärvsarbete som motsvarar den andel av årets avgifter som betalats inom föreskriven tid.

Försäkrade födda något av åren 1938–1953

10 § För en försäkrad som är född under något av åren 1938

  • gäller följande. Pensionsrätt för inkomstpension och pensionsrätt för premiepension skall minskas med en tjugondel för varje helt år från och med året efter födelseåret till utgången av 1954.

Första stycket gäller dock inte pensionsrätt för år efter det år då den försäkrade har fyllt 64 år.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Överföring av pensionsrätt för premiepension

11 § Hela den pensionsrätt för premiepension som för ett år har fastställts för en försäkrad skall föras över till dennes make om villkoren i 12

  • §§ är uppfyllda.

12 § Anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension skall skriftligen göras av makarna gemensamt och skall ha kommit in till Försäkringskassan senast den 31 januari det första år som pensionsrätten hänför sig till. Anmälan gäller tills vidare om inget annat anges i anmälan.

13 § Pensionsrätt för premiepension får föras över till make endast om denne

1. har varit försäkrad för en bosättningsbaserad eller arbetsbaserad förmån enligt avd. A någon gång under intjänandeåret, eller

2. tidigare har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension.

14 § Om någon av makarna vill att en överföring som gäller tills vidare skall upphöra måste han eller hon skriftligen anmäla detta till Försäkringskassan senast den 31 januari det år från och med vilket överföringen skall upphöra.

15 § Om makarnas äktenskap har upplösts skall överföringen upphöra från och med det år då äktenskapet upplöstes.

Har äktenskapet upplösts genom att den make som överföringen skall ske från har avlidit, skall dock överföringen även gälla det år då äktenskapet upplöstes, om inte också den andra maken avled samma år.

16 § Återkallelse av anmälan om överföring av pensionsrätt för premiepension skall vara skriftlig. Återkallelse får inte göras efter den dag då anmälan senast skall ha kommit in till Försäkringskassan.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

För vem fastställs pensionspoäng?

17 § För en försäkrad som är född 1953 eller tidigare skall det fastställas pensionspoäng för tilläggspension för varje år som det har fastställts pensionsgrundande inkomst.

Pensionspoäng fastställs inte för

1. år efter det år då den försäkrade fyllt 64 år, och

2. det år då den försäkrade har avlidit.

Beräkning av pensionspoäng

Grundläggande bestämmelser

18 § Vid beräkningen av pensionspoäng skall först den försäkrades reducerade pensionsgrundande inkomst räknas fram som differensen mellan

  • den pensionsgrundande inkomsten och
  • det förhöjda prisbasbelopp som gällde för intjänandeåret. Det förhöjda prisbasbeloppet skall i första hand räknas av mot inkomster av anställning.

19 § Den försäkrades pensionspoäng motsvarar kvoten av

  • den reducerade pensionsgrundande inkomsten och
  • det förhöjda prisbasbeloppet. Pensionspoängen skall beräknas med två decimaler, lägst till en hundradels poäng.

Pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 18 och 19 §§ skall pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. likställas med pensionsgrundande inkomst.

Obetalda avgifter

21 § Det som föreskrivs i 9 § om beräkning av pensionsrätt på pensionsgrundande inkomst som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete skall även gälla beräkning av pensionspoäng.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Andelsberäkning skall då göras på den pensionsgrundande inkomsten innan det förhöjda prisbasbeloppet dras av.

Maximal pensionspoäng

22 § Den pensionspoäng som tillgodoräknas en försäkrad för ett år får sammanlagt inte överstiga den högsta pensionspoäng som någon för det året kan tillgodoräknas på pensionsgrundande inkomst.

Pensionspoäng vid vård av småbarn (vårdår)

23 § Vårdår som avses i 24 § skall likställas med år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den försäkrade, med följande undantag:

1. Vårdår skall inte beaktas vid beräkning enligt 11 kap. 6 § av det medeltal av pensionspoäng som kan tillgodoräknas den försäkrade.

2. Vårdår skall inte beaktas när det bestäms om en försäkrad enligt 11 kap. 3 § har tillgodoräknats pensionspoäng för tillräckligt många år för att ha rätt till tilläggspension.

24 § Vårdår skall tillgodoräknas en förälder som är bosatt här i landet och som under större delen av ett kalenderår har vårdat ett barn som är bosatt här och som är yngre än tre år.

För samma barn och år får vårdår tillgodoräknas endast en förälder.

25 § Vid tillämpningen av 24 § gäller även följande.

1. Som barn räknas även barn som vårdas hos familjehemsförälder.

2. Med förälder likställs förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern.

3. Med förälder likställs förälders sambo som tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern.

26 § Vårdår får inte tillgodoräknas en försäkrad för

1. år före det år då han eller hon fyllt 16 år,

2. det år då han eller hon avlidit,

3. år efter det då han eller hon fyllt 64 år,

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

4. år som han eller hon tillgodoräknas pensionspoäng för, eller

5. år som han eller hon enligt 21 § på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte tillgodoräknas pensionspoäng för.

27 § En förälder som vill tillgodoräknas ett vårdår enligt 24 § skall ansöka om det hos Försäkringskassan senast den 31 januari andra året efter det år som vårdår skall tillgodoräknas för.

10 kap. Inkomstpension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser om inkomstpension i 2−4 §§,
  • allmänna bestämmelser om pensionsbehållning i 5−8 §§, samt bestämmelser om
  • omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster i 9
  • §§,
  • omräkning med hänsyn till inkomstindex i 16−19 §§,
  • omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader i 20−24 §§,
  • närmare föreskrifter i 25 §,
  • beräkning av årlig inkomstpension i 26−35 §§,
  • förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp i 36
  • §§, och
  • omräkning av inkomstpension i 40−45 §§.

Allmänna bestämmelser om inkomstpension

2 § Inkomstpension från fördelningssystemet är en inkomstgrundad pension som baseras på den pensionsbehållning som kan tillgodoräknas den försäkrade.

3 § En försäkrad som är född 1938 eller senare har rätt till inkomstpension om han eller hon har en pensionsbehållning.

4 § Bestämmelser om uttag av inkomstpension finns i 4 kap.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Allmänna bestämmelser om pensionsbehållning

Grundläggande bestämmelser

5 § Den försäkrades pensionsbehållning utgör grunden för beräkning av inkomstpension.

6 § Med pensionsbehållning avses summan av de pensionsrätter för inkomstpension som enligt 9 kap. har fastställts för den försäkrade, omräknade med hänsyn till bestämmelserna om

1. arvsvinster i 9

  • §§,

2. indexering i 16

  • §§, och

3. förvaltningskostnader i 20

  • §§.

Pensionsbehållningen skall räknas om varje år. När omräkning gjorts skall pensionsbehållningen avrundas till närmaste lägre hela krontal.

7 § Om den försäkrade får inkomstpension skall belopp som legat till grund för beräkning av den pensionen inte räknas in i pensionsbehållningen.

Återkallat eller minskat uttag av pension

8 § Om en försäkrad har återkallat eller minskat sitt uttag av inkomstpension skall hans eller hennes pensionsbehållning ökas med produkten av

  • det delningstal som skulle ha använts om den försäkrade hade gjort nytt uttag av inkomstpension från och med den månad då pensionsuttaget upphört eller minskat och
  • den årliga inkomstpension som skulle ha lämnats om återkallelse inte hade skett, respektive den andel av den årliga inkomstpensionen med vilken pensionen minskats.

Omräkning av pensionsbehållning med hänsyn till arvsvinster

Allmänna bestämmelser

9 § Pensionsbehållningar för personer som har avlidit (arvsvinster) skall fördelas till försäkrade som

1. är födda samma år som de avlidna,

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

2. levde vid utgången av dödsfallsåret, och

3. har tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension. Fördelningen skall göras genom en årlig omräkning av de kvarlevandes pensionsbehållningar, med hjälp av arvsvinstfaktorer.

10 § Arvsvinstfaktorerna skall vara lika för kvinnor och män.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall årligen fastställa arvsvinstfaktorerna.

Hur skall arvsvinsterna fördelas?

11 § Arvsvinster efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år skall fördelas för året efter dödsfallsåret. Arvsvinster efter personer som avlidit det år de skulle ha fyllt 60 år eller senare skall fördelas för dödsfallsåret.

Vid fördelningen skall det bortses från kvarlevandes pensionsbehållning som härrör från pensionsrätt för året för dödsfallen och därefter.

12 § Fördelningen av arvsvinster skall först göras efter personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år. När den fördelningen skett och pensionsrätt för året före det år fördelningen avser har fastställts, skall arvsvinster efter personer som har avlidit det år de fyllt eller skulle ha fyllt 60 år eller senare fördelas.

Arvsvinster vid dödsfall före 60 års ålder

13 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år skall grundas på förhållandet mellan

  • summan av pensionsbehållningarna för personer som har avlidit under året före det år omräkningen avser och
  • summan av pensionsbehållningarna för de personer i samma ålder som levde vid utgången av samma år.

När pensionsbehållningarna bestäms skall det bortses från förändringar efter den 1 december det år fördelningen avser.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Arvsvinster vid dödsfall efter 60 års ålder

14 § Arvsvinstfaktorer som avser fördelning av pensionsbehållningar efter personer som har avlidit det år de skulle ha fyllt 60 år eller senare skall grundas på förhållandet mellan

  • det beräknade antal personer som har avlidit det år de uppnått eller skulle ha uppnått samma ålder som den person som beräkningen skall göras för och
  • det beräknade antalet kvarlevande personer i samma ålder.

15 § För en försäkrad som inte har fyllt 65 år skall beräkningen enligt 14 § göras med ledning av officiell statistik över livslängden hos befolkningen i Sverige under femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 60 års ålder.

Från och med det år den som avses i första stycket fyller 65 år skall beräkningen enligt 14 § göras med ledning av statistiken för femårsperioden närmast före det år personen uppnådde 64 års ålder.

Omräkning med hänsyn till inkomstindex

Allmänna bestämmelser

16 § Pensionsbehållningen skall räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex om detta index förändras mellan det år arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser och året därefter.

Om arvsvinstomräkning inte skall göras, skall pensionsbehållningen räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex mellan fastställelseåret och året därefter.

17 § För år då balansindex fastställs skall beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

I vilken ordning skall omräkning ske?

18 § Omräkningen av pensionsbehållningen med hänsyn till inkomstindex eller balansindex skall göras efter det att pensionsrätt för närmast föregående år har fastställts och arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ har gjorts.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Omräkning vid uttag av pension

19 § Om den försäkrade har tagit ut inkomstpension under det år arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser eller om uttaget det året har förändrats, skall omräkningen av pensionsbehållningen med avseende på arvsvinster och inkomstindex göras med beaktande av

1. att den pensionsbehållning som avser pensionsrätt som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med det andra året före det år arvsvinstomräkningen avser och har räknats om på de sätt som anges i 6 § för åren till och med det närmast föregående året, har uppgått till skilda belopp under året, och

2. den omräkning som skall göras enligt 40 och 41 §§.

Omräkning med hänsyn till förvaltningskostnader

Allmänna bestämmelser

20 § Pensionsbehållningen skall minskas med hänsyn till kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension.

21 § Minskningen för förvaltningskostnader skall ske genom att pensionsbehållningen multipliceras med den förvaltningskostnadsfaktor som bestämts för det år som arvsvinstomräkningen enligt 9

  • §§ avser. Innan detta görs skall pensionsrätt för närmast föregående år fastställas och omräkning göras enligt 9
  • §§ och

16

  • §§.

Förvaltningskostnadsfaktor

22 § Den förvaltningskostnadsfaktor som avses i 21 § skall årligen fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

23 § Förvaltningskostnadsfaktorn skall grundas på förhållandet mellan

  • kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension det år faktorn avser och
  • summan av alla pensionsbehållningar.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

När förvaltningskostnadsfaktorn bestäms skall hänsyn också tas till differensen mellan

  • det belopp som pensionsbehållningarna minskats med genom föregående års omräkning enligt 20 och 21 §§ och
  • de faktiska kostnaderna för förvaltning av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension för det året.

24 § När förvaltningskostnadsfaktorn för 2008 bestäms avser det som föreskrivs i 23 § 74 procent av kostnaderna för förvaltningen av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension. För tid därefter till och med 2021 skall denna andel öka med två procentenheter per år.

Närmare föreskrifter

25 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av balkens bestämmelser om omräkning enligt 6 § och om bestämmande av arvsvinstfaktorer och förvaltningskostnadsfaktorer meddelas av regeringen.

Beräkning av årlig inkomstpension

Allmänna bestämmelser

26 § Den årliga inkomstpensionen beräknas genom att den försäkrades pensionsbehållning fördelas på de år han eller hon kan antas leva. Fördelningen sker med användning av ett delningstal.

27 § Hel inkomstpension skall för år räknat vara kvoten av

  • den försäkrades pensionsbehållning vid den tidpunkt från vilken pensionen skall beräknas och
  • det delningstal som då gäller för den försäkrade.

Beräkning av pensionsbehållning

28 § Pensionsbehållning som avses i 26 och 27 §§ skall beräknas på pensionsrätt

1. som har tillgodoräknats den försäkrade för åren till och med andra året före det år då pensionen tas ut, och

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

2. som har omräknats enligt 6 § för åren till och med det år som närmast har föregått pensionsuttaget.

29 § För den som har fått folk- eller tilläggspension i form av ålderspension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring för tid före den 1 januari 2001 gäller följande. Pensionsbehållningen skall minskas med 0,5 procent för varje månad före 2001 för vilken sådan pension har betalats ut.

Om den pension som tagits ut har begränsats till viss andel av hel förmån (partiellt uttag), skall minskningen av pensionsbehållningen begränsas till motsvarande andel.

30 § Minskning enligt 29 § skall inte göras i fråga om belopp som pensionsbehållningen har ökats med enligt 8 §.

31 § Partiell inkomstpension, som kan vara tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av årlig inkomstpension, skall beräknas på motsvarande andel av pensionsbehållningen enligt 28

  • §§.

Delningstal

32 § Delningstal för beräkning av inkomstpension enligt 26

  • §§

skall vara lika för kvinnor och män.

Delningstal skall fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

33 § Delningstal skall beräknas med utgångspunkt i att värdet av pensionsutbetalningarna under genomsnittlig återstående livslängd för personer i den försäkrades ålder från den tidpunkt då pension skall börja lämnas skall motsvara pensionsbehållningen.

34 § En kommande månadsutbetalning av inkomstpensionen antas ha ett värde som utgör kvoten av

  • värdet av en månadsutbetalning vid den tidpunkt då inkomstpension skall börja lämnas och
  • en årlig räntefaktor om 1,016 fram till tiden för den kommande pensionsutbetalningen.

Antalet kommande pensionsutbetalningar skall beräknas med ledning av den officiella statistik som anges i 15 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Närmare föreskrifter

35 § Ytterligare föreskrifter för verkställighet av balkens bestämmelser om beräkning och fastställande av delningstal meddelas av regeringen.

Förvärvsvillkor i fråga om vissa pensionsgrundande belopp

36 § Vid beräkningen av inkomstpension skall hänsyn tas till pensionsbehållning som härrör från pensionsgrundande belopp enligt 8 kap. för plikttjänstgöring, studier, eller barnår endast om det förvärvsvillkor som anges i andra stycket är uppfyllt.

Förvärvsvillkoret är uppfyllt om det för den försäkrade, senast det år han eller hon fyller 70 år, har fastställts pensionsgrundande inkomster som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det inkomstbasbelopp som gällde för intjänandeåret.

37 § Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt, skall pensionsgrundande belopp för sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 8 kap. 7 § likställas med pensionsgrundande inkomst.

38 § Pension på den pensionsbehållning som avses i 36 § kan lämnas tidigast året efter det fastställelseår då förvärvsvillkoret uppfylldes.

39 § Pensionsgrundande inkomst som enligt bestämmelserna om bristande eller underlåten avgiftsbetalning i 9 kap. 9 § inte legat till grund för beräkning av pensionsrätt skall inte beaktas vid bedömning enligt 36

  • §§.

Omräkning av inkomstpension

Följsamhetsindexering

40 § Den inkomstpension som en försäkrad har vid ett årsskifte skall räknas om genom följsamhetsindexering.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

41 § Följsamhetsindexeringen beräknas som produkten av

  • den inkomstpension som en försäkrad får vid årsskiftet och
  • kvoten av inkomstindexet efter årsskiftet och inkomstindexet före årsskiftet, sedan den nämnda kvoten dividerats med talet 1,016.

För år då balansindex fastställs skall beräkningen göras med hänsyn till detta index i stället för inkomstindexet.

Omräkning vid 65 års ålder efter tidigt uttag

42 § För den som har tagit ut inkomstpension före det år då han eller hon fyllt 65 år, skall pensionen räknas om från och med det år då den försäkrade uppnår denna ålder om delningstalet ändrats.

43 § Omräkningen enligt 42 § skall göras genom att pensionen multipliceras med kvoten av

  • det delningstal som den pension som lämnas har beräknats efter och
  • det delningstal som med ledning av den officiella statistik som avses i 15 § andra stycket har fastställts för personer i samma ålder som den pensionsberättigade vid den tidpunkt när den lämnade pensionen beräknades.

Årlig omräkning

44 § Efter omräkning enligt 40

  • §§ skall den inkomstpension som en person får vid ett visst årsskifte räknas om som om uttaget av pension skulle ha återkallats från och med januari månad året efter årsskiftet samtidigt som nytt uttag av inkomstpension skulle ha gjorts från och med den månaden.

Det som anges i första stycket gäller dock inte om den försäkrade

1. har fått hel inkomstpension hela året före nämnda årsskifte, och

2. inte har tillgodoräknats pensionsrätt för andra året före det årsskiftet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Omräkning vid partiellt eller ändrat pensionsuttag

45 § Om den försäkrade ökar eller minskar sitt uttag av inkomstpension, skall en omräkning motsvarande den som anges i 44 § göras för tid från och med månaden för det ändrade uttaget. Det skall då anses som om återkallelse och nytt uttag har gjorts den nämnda månaden.

11 kap. Tilläggspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser om tilläggspension i 2−5 §§, samt bestämmelser om
  • beräkning av årlig tilläggspension i 6−14 §§,
  • försäkrade födda något av åren 1938−1953 i 15−22 §§, och
  • försäkrade födda före 1938 i 23−29 §§.

Allmänna bestämmelser om tilläggspension

2 § Tilläggspension från fördelningssystemet är en inkomstgrundad pension som baseras på de pensionspoäng som enligt 9 kap. tillgodoräknats den försäkrade.

3 § En försäkrad som är född 1953 eller tidigare har rätt till tilläggspension om han eller hon har tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år (treårskravet).

4 § För en utländsk medborgare skall år före 1974, för vilka sjömansskatt betalats, likställas med år för vilka pensionspoäng har beräknats vid bedömningen av om treårskravet i 3 § är uppfyllt för rätt till tilläggspension enligt 6 § första stycket 2.

5 § Bestämmelser om uttag av tilläggspension finns i 4 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Beräkning av årlig tilläggspension

Ersättningsnivåer m.m.

6 § Tilläggspensionen uppgår, om inte annat följer av bestämmelserna i 8 och 10

  • §§, för år räknat till summan av

1. 60 procent av produkten av det för året gällande prisbasbeloppet och medeltalet av de pensionspoäng som tjänats in av den försäkrade och

2. 96 procent av det för året gällande prisbasbeloppet för den som är ogift, eller 78,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.

Om den försäkrade har tjänat in pensionspoäng för mer än 15 år görs beräkningen enligt första stycket 1 på medeltalet av de 15 högsta poängtalen.

7 § Bestämmelser om tillägg till tilläggspensionen i form av garantitillägg för pensionsberättigade födda något av åren 1938

  • finns

i 18

  • §§.

Avkortning när den försäkrade inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

8 § Om en försäkrad har tjänat in pensionspoäng för färre än 30 år gäller vid beräkningen av tilläggspension enligt 6 § följande. Hänsyn skall tas endast till så stor del av den produkt som anges i 6 § första stycket 1 och till det belopp som avses i 6 § första stycket 2 som svarar mot förhållandet mellan

  • det antal år som pensionspoäng har tjänats in för och
  • talet 30. Vid beräkningen av sådan pension som avses i 6 § första stycket 2 skall för en utländsk medborgare år före 1974, för vilka sjömansskatt betalats, likställas med år för vilka pensionspoäng har beräknats.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Försäkrade som likställs med gift respektive ogift

9 § Vid tillämpning av 6 § första stycket 2 likställs med

1. gift försäkrad en försäkrad som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med, och

2. ogift försäkrad en försäkrad som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Partiellt uttag

10 § Om tilläggspension tas ut med tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel förmån, skall beräkningsreglerna i 6, 8 och 11

  • §§ tillämpas endast på så stor andel av tilläggspensionen som motsvarar respektive förmånsnivå.

Prisbasbelopp och följsamhetsindexering

11 § När tilläggspension beräknas för år efter det år då den försäkrade har fyllt 65 år gäller följande. Pensionen skall först beräknas utifrån det prisbasbelopp som gällde för det sistnämnda året. För tiden från och med årsskiftet efter det att den pensionsberättigade har fyllt 65 år skall pensionen följsamhetsindexeras enligt bestämmelserna i 10 kap. 40 och 41 §§.

Pensionsuttag före 65 års ålder

12 § Om tilläggspensionen tas ut tidigare än från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år gäller följande. Pensionen skall minskas med 0,5 procent för varje månad som, från och med den månad när den börjar tas ut, återstår till den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Pensionsuttag efter 65 års ålder

13 § Om tilläggspension tas ut senare än från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år gäller följande. Efter omräkning enligt 11 § skall pensionen ökas med 0,7 procent för varje månad

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

från ingången av den månad då den försäkrade uppnådde 65 år ålder till och med månaden före den när pensionen börjar tas ut. Det skall då bortses från tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyller 70 år.

Nytt pensionsuttag efter tidigare återkallelse eller minskning

14 § Beräkningsreglerna i denna bestämmelse skall användas när

1. tilläggspension börjar lämnas på nytt efter tidigare återkallelse, eller

2. uttag av tilläggspension ökas efter tidigare minskning. När pensionen beräknas skall det bortses från den minskning respektive ökning som tidigare har gjorts enligt 12 och 13 §§.

Efter det att pensionen enligt bestämmelserna i 6, 8 och 11

  • §§ har beräknats på nytt, skall avdrag göras för varje månad för vilken pensionen tidigare har lämnats.

För tid före den månad då den försäkrade har fyllt 65 år skall avdraget motsvara 0,5 procent av pensionen, beräknad enligt 6, 8 och 11 §§. För annan tid skall avdraget motsvara 0,7 procent av pensionen, beräknad enligt 6, 8 och 11 §§.

Försäkrade födda något av åren 1938

Inledande bestämmelser

15 § För en försäkrad som är född något av åren 1938

  • beräknas tilläggspension, utöver vad som tidigare angetts i detta kapitel, enligt bestämmelserna i 16
  • §§.

Beräkning av årlig tilläggspension

16 § För den som är född under något av åren 1938

  • skall tilläggspensionen minskas med en tjugondel för varje helt år från och med 1935 till utgången av födelseåret.

17 § Om ett balansindex har fastställts för det år den pensionsberättigade fyller 65 år skall pension för den som är född något av åren 1938

  • från och med den månad den pensionsberättigade

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

fyller 65 år multipliceras med det balanstal som fastställts för det året.

Om det finns en sammanhängande period med fastställda balansindex före det året skall i stället pensionen multipliceras med produkten av de balanstal som har fastställts under den nämnda perioden till och med det aktuella året.

Garantitillägg

18 § En pensionsberättigad som är född under något av åren 1938

  • har rätt till ett tillägg till tilläggspensionen (garantitillägg) från och med den månad då han eller hon fyller 65 år, om detta följer av 19
  • §§.

19 § Garantitillägget skall för år räknat motsvara differensen mellan

1. hel årlig tilläggspension för den pensionsberättigade vid ingången av år 1995 beräknad enligt 6 och 8 §§, men med beaktande av hans eller hennes civilstånd vid ingången av den månad tillägget avser, samt omräknad enligt 11 § och

2. summan av den pensionsberättigades inkomstpension och tilläggspension beräknad för ett år.

Vid tillämpningen av första stycket 1 gäller bestämmelserna i 9 § om vem som likställs med gift eller ogift.

20 § Har den pensionsberättigade tagit ut inkomstpension eller tilläggspension före den månad han eller hon fyller 65 år skall hel årlig tilläggspension enligt 19 § 1 minskas med 0,5 procent för varje månad för vilken pensionen lämnats.

21 § Om uttag av tilläggspension och inkomstpension avser tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pensionsförmån skall det belopp som avses i 19 § 1 gälla motsvarande andel av det beloppet.

22 § Vid beräkning enligt 19 § 2 skall den pensionsberättigades inkomstpension beräknas som om pensionsrätt för denna pension har utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget före minskning enligt 9 kap. 10 §.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Försäkrade födda före 1938

Allmänna bestämmelser

23 § För en försäkrad som är född 1937 eller tidigare beräknas tilläggspension enligt 24

  • §§. Dessa bestämmelser gäller utöver

eller i stället för 2

  • §§.

Försäkrade födda något av åren 1911–1927

24 § För en pensionsberättigad som är född något av åren 1911

  • skall tilläggspension beräknas som om pensionspoäng kunnat tillgodoräknas om han eller hon hade fått rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i dess lydelse före den 1 januari 2003, från och med januari månad det år han eller hon uppnått 65 års ålder. Detta gäller dock endast om pensionen därigenom blir större.

Försäkrade födda 1935 eller tidigare

25 § För den som är född 1935 eller tidigare skall vad som sägs i 11 § om prisbasbeloppet det år då den pensionsberättigade fyller 65 år i stället avse prisbasbeloppet för 2001.

Försäkrade födda 1937 eller tidigare

26 § För den som är född 1937 eller tidigare skall vad som föreskrivs i 13 § om att bortse från viss tid också gälla tid när den pensionsberättigade har fått folkpension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Svenska medborgare födda något av åren 1896–1914

27 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1896–1914 skall, vid tillämpning av 8 §, talen 30 bytas ut mot 20.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Svenska medborgare födda något av åren 1915

1923

28 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915

  • skall, vid tillämpning av 8 §, talen 30 bytas ut mot 20 ökat med ett för varje helt år från och med 1915 till utgången av den pensionsberättigades födelseår.

Utländska medborgare födda 1923 eller tidigare

29 § För en pensionsberättigad som inte är svensk medborgare och som är född 1923 eller tidigare, skall vid tillämpning av 8 § från talen 30 räknas av det antal år före 1960, för vilka inkomst som taxerats till statlig inkomstskatt har beräknats för honom eller henne.

Högst tio år får räknas av enligt första stycket. Är den pensionsberättigade född något av åren 1915

  • skall dock det högsta antal år som får räknas av minskas med ett för varje helt år från och med 1915 till utgången av hans eller hennes födelseår.

12 kap. Premiepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser om premiepension i 2−6 §§, samt bestämmelser om
  • uttag av premiepension i 7−14 §§,
  • kapitalförvaltning, m.m. i 15−22 §§,
  • val och byte av fond i 23−28 §§,
  • ändrad pensionsrätt i 29−33 §§,
  • skadestånd i 34−38 §§, och
  • Premiepensionsmyndighetens kostnader i 39−46 §§.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Allmänna bestämmelser om premiepension

Vad är premiepensionssystemet?

2 § Premiepensionssystemet innebär att

  • medel som motsvarar fastställd pensionsrätt för premiepension fonderas,
  • den enskilde har möjlighet att själv bestämma om förvaltningen av de medel som fonderas för hans eller hennes räkning, och
  • pensionernas storlek är beroende av värdeutvecklingen på de fonderade medlen.

Försäkringsgivare

3 § Premiepensionsmyndigheten är försäkringsgivare för premiepension. Myndighetens verksamhet skall bedrivas enligt försäkringsmässiga principer.

Ytterligare bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet m.m. finns i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om premiepensionsmyndigheten.

Pensionssparare

4 § Med pensionssparare avses var och en för vilken det har

  • fastställts pensionsrätt för premiepension enligt 9 kap., och
  • förts över medel till förvaltning enligt 18 §. Med fastställd pensionsrätt likställs pensionsrätt som förts över från pensionsspararens make enligt bestämmelserna i 9 kap. 11 §.

Premiepensionskonto

5 § För varje pensionssparare skall det föras ett premiepensionskonto som visar utvecklingen av pensionsspararens tillgodohavande i premiepensionssystemet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Efterlevandeskydd

6 § Premiepension lämnas i vissa fall till den enskildes efterlevande som ett efterlevandeskydd. Bestämmelser om efterlevandeskydd i form av premiepension finns i F 16

  • kap.

Uttag av premiepension

Allmänna bestämmelser

7 § Pensionsspararen kan välja att få ut sin premiepension antingen i form av uttag från fortsatt fondförsäkring enligt 2 § eller i form av livränta med garanterat belopp enligt 11

  • §§.

8 § Premiepensionen är livsvarig och skall beräknas lika för kvinnor och män.

9 § Ytterligare bestämmelser om uttag av premiepension finns i 4 kap.

Premiepension i form av fondförsäkring

10 § Premiepension i form av fondförsäkring skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.

Premiepension i form av livränta

11 § Om pensionsspararen begär det skall premiepensionen lämnas i form av en livränta med garanterade belopp. Den finansiella risken för de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto övergår då på Premiepensionsmyndigheten.

12 § En övergång till livränta får göras tidigast när pensionsspararen börjar ta ut premiepension.

Övergången måste avse hela tillgodohavandet på premiepensionskontot och gäller även för medel som senare tillförs kontot.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

13 § En övergång som begärs senare än vad som avses i 12 § första stycket får verkan tidigast från och med månaden efter den då begäran kom in till Premiepensionsmyndigheten.

När Premiepensionsmyndigheten har påbörjat inlösen av pensionsspararens innehav, kan begäran om övergång till livränta inte återkallas.

14 § Vid övergång till premiepension i form av livränta skall pensionen bestämmas med utgångspunkt i tillgångarnas värde vid inlösen av innehavet.

Inlösen skall ske snarast efter det att begäran kom in till Premiepensionsmyndigheten, dock tidigast månaden före den då livräntan första gången skall betalas ut.

Kapitalförvaltning m.m.

Tillfällig förvaltning

15 § Premiepensionsmyndigheten ansvarar för förvaltningen av de avgiftsmedel som har förts till Riksgäldskontoret enligt

  • 6 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter, och
  • 8 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift. Myndigheten ansvarar för förvaltningen av avgiftsmedlen till dess att de förs över enligt 18 § till annan förvaltning.

16 § Premiepensionsmyndigheten skall under den tillfälliga förvaltningen hålla avgiftsmedlen placerade

  • på räntebärande konto i Riksgäldskontoret, eller
  • i skuldförbindelser utfärdade av staten. Premiepensionsmyndigheten skall sträva efter att med ett lågt risktagande och med hänsyn till kravet på betalningsberedskap uppnå så god avkastning på medlen som möjligt.

17 § Avkastningen på avgiftsmedlen skall fördelas mellan pensionsspararna i förhållande till storleken av vars och ens fastställda pensionsrätt.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Placering hos fondförvaltare

18 § När pensionsrätt för premiepension har fastställts för en pensionssparare, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar pensionsrätten samt avkastningen på dessa medel till förvaltning i

1. värdepappersfonder eller fondföretag som avses i 19 §, eller

2. Premiesparfonden eller Premievalsfonden som förvaltas av Sjunde AP-fonden enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Om pensionsspararen har tagit ut premiepension i form av livränta enligt 11

  • §§ skall medlen i stället föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.

19 § Överföring enligt 18 § första stycket 1 får göras till fonder som har anmälts för registrering hos Premiepensionsmyndigheten och som förvaltas av fondförvaltare som

1. har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

2. har slutit samarbetsavtal med myndigheten,

3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15 och 18 §§ lagen om investeringsfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,

4. har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,

5. har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och

6. har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, med angivande av hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

20 § Medlen får inte placeras i

  • fonder som, enligt de för fonden gällande bestämmelserna, kan dela ut medel till andra än andelsägarna, eller
  • andra fondföretag än som avses i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder om inte förutsättningarna i 21 § är uppfyllda.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

21 § Premiepensionsmyndigheten får, efter att ha inhämtat yttrande från Finansinspektionen, medge att medlen placeras i fondföretag som avses i 1 kap. 9 § lagen (2004:46) om investeringsfonder om fondföretaget uppfyller krav motsvarande dem som ställs i rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) 4, senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG.

22 § Premiepensionsmyndigheten får bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får registreras för en fondförvaltare.

Val och byte av fond

Inledande bestämmelser

23 § Pensionsspararen har rätt att bestämma var de medel som för spararens räkning förs över enligt 18 § skall placeras.

Premiepensionsmyndigheten får dock bestämma ett högsta antal fonder som samtidigt får antecknas på ett premiepensionskonto.

Val av fond när pensionsrätt fastställs första gången

24 § Pensionsspararen skall upplysas om rätten att välja placering när pensionsrätt för premiepension första gången har fastställts för denne.

Om pensionsspararen inte anmäler något annat val inom den tid som Premiepensionsmyndigheten bestämmer, skall myndigheten föra över medlen till Premiesparfonden.

Byte av fond

25 § På begäran av pensionsspararen skall Premiepensionsmyndigheten placera om spararens fondmedel på det sätt som spararen anger.

Pensionsspararen skall upplysas om rätten att placera om fondmedlen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Årlig överföring

26 § När pensionsrätt för premiepension för ett senare år än det första året har fastställts för pensionsspararen, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medlen till en eller flera fonder. Fördelningen mellan fonderna skall svara mot vad spararen senast bestämt om placeringen i fond av medlen på premiepensionskontot.

Om pensionsspararen inte har bestämt en sådan placering, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medlen till Premiesparfonden.

27 § Premiepensionsmyndigheten skall årligen upplysa pensionsspararen om de åtgärder som myndigheten enligt 26 § skall vidta när pensionsrätt för premiepension har fastställts.

Närmare föreskrifter

28 § Närmare föreskrifter för verkställighet av balkens bestämmelser om val och byte av fond meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Ändrad pensionsrätt

Allmänna bestämmelser

29 § När ett beslut om pensionsrätt för premiepension har ändrats, skall det belopp med vilket pensionsrätten har ändrats ökas med den avkastning som enligt 17 § har tillförts eller skulle ha tillförts pensionsspararen för detta belopp.

Det ökade beloppet skall därefter räknas upp med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) för tiden från och med den 1 april året efter fastställelseåret till och med dagen för beslutet om ändring av pensionsrätten.

30 § Det enligt 29 § uppräknade beloppet skall vid höjning av pensionsrätt för premiepension läggas till och vid sänkning av sådan pensionsrätt dras av från pensionsspararens premiepensionskonto.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

När tillägg eller avdrag enligt första stycket har gjorts, tillämpas bestämmelserna i 31 eller 32 §.

Åtgärder vid höjd pensionsrätt

31 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har höjts, skall Premiepensionsmyndigheten föra över medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 29 och 30 §§ från den tillfälliga förvaltningen enligt 15

  • §§ till fonder på det

sätt som anges i 26 §.

Om pensionsspararen har börjat ta ut premiepension i form av livränta enligt 11 §, skall beloppet i stället föras över till Premiepensionsmyndighetens livränteverksamhet.

Åtgärder vid sänkt pensionsrätt

32 § Om ett beslut innebär att fastställd pensionsrätt för premiepension har sänkts, skall Premiepensionsmyndigheten ta ut medel som motsvarar det uppräknade beloppet enligt 29 och 30 §§ från de fonder där medel har placerats för pensionsspararens räkning. Fonderna skall tas i anspråk i förhållande till värdet av innehavet i varje fond. Har pensionsspararen tagit ut premiepension i form av livränta enligt 11 §, skall beloppet i stället betalas av Premiepensionsmyndigheten med omräkning av fastställda livräntebelopp.

Om beloppet inte täcks av tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto, skall det resterande beloppet redovisas som ett underskott på kontot. Om det senare fastställs ny pensionsrätt för spararen, skall underskottet täckas innan medel förs över till förvaltning enligt 18 §.

33 § I andra fall än som avses i 32 § finns bestämmelser om återkrav i avd. H.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Skadestånd

Allmänna bestämmelser

34 § Om någon är skadeståndsskyldig för att ha orsakat att fondandelar som Premiepensionsmyndigheten har förvärvat för en eller flera pensionssparares räkning gått ned i värde, skall skadeståndet betalas till myndigheten.

Skadeståndstalan

35 § Talan om skadestånd som avses i 34 § får föras av Premiepensionsmyndigheten.

En pensionssparare för vars räkning sådana fondandelar som avses i 34 § har förvärvats har också rätt att föra talan om skadestånd till myndigheten. Detta gäller dock endast om Premiepensionsmyndigheten har förklarat att den

  • inte avser att föra talan om skadestånd, och
  • inte heller har träffat någon uppgörelse om skadeståndsskyldighet.

36 § Om talan enligt 35 § väcks, får någon uppgörelse om skadeståndsskyldigheten inte träffas utan pensionsspararens samtycke.

Rättegångskostnader

37 § En pensionssparare som för talan om skadestånd till myndigheten svarar själv för rättegångskostnaderna.

Pensionsspararen har dock rätt till ersättning för dessa kostnader av Premiepensionsmyndigheten, i den utsträckning de täcks av vad som har kommit myndigheten till godo genom rättegången. Sådan ersättning skall dras av från skadeståndsbeloppet innan fördelning enligt 38 § görs.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Fördelning av skadeståndsbelopp

38 § När ett skadeståndsbelopp har betalats till Premiepensionsmyndigheten, skall myndigheten, för varje pensionssparare för vars räkning andelar förvärvats i den berörda fonden, beräkna hur stor del av skadeståndsbeloppet som hänför sig till pensionsspararen.

Myndigheten skall öka tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto med detta belopp och föra över beloppet till fonder på det sätt som anges i 26 §. Om pensionsspararen har börjat ta ut pension i form av livränta enligt 11

  • §§, skall beloppet i stället föras över till myndighetens livränteverksamhet.

Premiepensionsmyndighetens kostnader

Avgifter för skötseln av premiepensionssystemet

39 § Premiepensionsmyndighetens kostnader för skötseln av premiepensionssystemet skall täckas genom avgifter som dras av från tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton, om de inte täcks på något annat sätt.

Premiepensionsmyndigheten bestämmer när avgifterna skall tas ut. Avgifterna disponeras av myndigheten.

40 § Avgifterna skall bestämmas så att de beräknas täcka det aktuella årets kostnader med skälig fördelning mellan pensionsspararna. Hänsyn skall då tas till under- eller överskott från det föregående året.

41 § Avgifterna skall helt eller delvis anges som en procentsats av tillgodohavandet på varje pensionssparares premiepensionskonto.

När procentsatsen fastställs får myndigheten utgå från en uppskattning av det sammanlagda värdet av tillgodohavandena på pensionsspararnas premiepensionskonton.

Avgifter för registrering av och information om fonder

42 § Premiepensionsmyndigheten får ta ut avgifter från fondförvaltare för att täcka myndighetens kostnader för

  • registrering av fonder, och
  • information om fonder.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

43 § Uppgift om att avgifter får tas ut skall finnas i det avtal mellan Premiepensionsmyndigheten och förvaltaren som avses i 19 § 2.

Bestämmelserna i 39 § andra stycket gäller även för sådana avgifter.

Närmare föreskrifter

44 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om uttaget av avgifter för Premiepensionsmyndighetens kostnader.

Kostnader vid ändring av premiepensionsuttag

45 § Premiepensionsmyndigheten får bestämma att återkallelse av uttag av premiepension, nytt uttag av pension efter återkallelse samt ändring av den andel av pensionen som tas ut skall bekostas av pensionsspararen. Kostnaden för åtgärden skall då dras av från tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto.

Kostnader vid överföring av pensionsrätt

46 § De pensionssparare som tagit emot överförd pensionsrätt från make enligt 9 kap. 11 § skall svara för minskad arvsvinst och övriga kostnader på grund av överföringen. Detta sker genom att kostnaderna, efter skälig fördelning, dras av från tillgodohavandet på spararnas premiepensionskonton.

Ett sådant avdrag skall beräknas lika för män och kvinnor.

IV Garantipension

13 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • garantipension för den som är född 1937 eller tidigare i 14 kap., och
  • garantipension för den som är född 1938 eller senare i 15 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Personer som likställs med gifta

2 § När det gäller garantipension likställs med gift pensionsberättigad en pensionsberättigad som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med, eller har eller har haft barn med.

Personer som likställs med ogifta

3 § När det gäller garantipension likställs med ogift pensionsberättigad en pensionsberättigad som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

14 kap. Garantipension för den som är född 1937 eller tidigare

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantipension i 2−4 §§,
  • beräkningsunderlag för garantipension i 5−15 §§, och
  • beräkning av garantipension i 16−24 §§.

Rätten till garantipension

2 § Garantipension till en försäkrad som är född 1937 eller tidigare lämnas endast om han eller hon enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring var berättigad till folkpension i form av ålderspension vid utgången av 2002.

3 § Uttag av garantipension får begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension.

4 § Om den pensionsberättigade har rätt till inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension lämnas garantipension endast om och till den del han eller hon tar ut tilläggspension för samma tid.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Beräkningsunderlag för garantipension

Huvudregler

5 § Den pensionsberättigades årliga garantipension beräknas enligt 16

  • §§ på ett beräkningsunderlag enligt 5−15 §§. I beräkningsunderlaget skall det i förekommande fall ingå

1. inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension för samma år efter samordning enligt 17 kap. 12 §,

2. änkepension,

3. svensk tjänstepension,

4. ålders-, efterlevande- och förtidspension enligt utländsk lagstiftning samt utländsk tjänstepension,

5. ett belopp motsvarande den folkpension i form av ålderspension som enligt äldre bestämmelser skulle ha lämnats till den pensionsberättigade, till den del denna pension inte motsvaras av tilläggspension,

6. ett belopp motsvarande det pensionstillskott som skulle ha lämnats till den pensionsberättigade enligt den upphävda lagen (1969:205) om pensionstillskott och punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:705) om ändring i nämnda lag, allt i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2003, och

7. andra förmåner som är att anse som folkpension i form av ålderspension.

Tilläggspension

6 § Den tilläggspension som ingår i beräkningsunderlaget enligt 5 § skall alltid uppgå till minst vad den pensionsberättigade skulle ha haft rätt till i form av tilläggspension enligt 11 kap. 6 § första stycket 2, om den delen av tilläggspensionen i stället för att följsamhetsindexeras enligt 11 kap. 11 § hade beräknats med tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det aktuella året.

Om tilläggspensionen har samordnats enligt 17 kap. 12 §, skall bestämmelserna i första stycket inte tillämpas.

7 § Om den försäkrade enligt 2 § lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av rätt till tilläggspension och om någon överföring från gemenskaperna enligt 8 § samma lag därefter

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

inte har skett, skall garantipensionen beräknas som om någon överföring till gemenskaperna inte hade skett.

Tjänstepension

8 § Med tjänstepension enligt 5 § 3 och 4 avses följande:

1. Pension som betalas ut på grund av sådan tjänstepensionsförsäkring som avses i 58 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229).

2. Pension som betalas ut på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring.

9 § Tjänstepension skall ingå i beräkningsunderlaget med det belopp som framgår av taxeringen året före det år garantipensionen avser.

I beräkningsunderlaget skall det även ingå tjänstepension som avses i 5 § 5 och 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, om skattskyldighet enligt den lagen förelåg kalenderåret två år före det år garantipensionen avser.

10 § Beräkningsunderlaget skall räknas om när en sådan tjänstepension som avses i 9 § börjar betalas ut till efterlevande. Omräkningen med hänsyn till den tillkommande pensionen skall göras från och med månaden efter den då Försäkringskassan fick kännedom om den pensionen.

Detsamma skall gälla när en sådan tjänstepension tillkommer i samband med att ålderspension beviljas i form av garantipension. Detta belopp skall, om inte 11 § skall tillämpas, ingå i beräkningsunderlaget till dess uppgifterna vid taxeringen avser tjänstepensionen för helt år.

11 § Upphör eller minskar tjänstepensionen skall beräkningsunderlagets belopp för tjänstepension efter anmälan av den försäkrade justeras från och med den månad då Försäkringskassan fick kännedom om ändringen.

12 § Det som anges i 9

  • §§ skall i tillämpliga delar även gälla för ålders-, efterlevande- och förtidspension enligt utländsk lagstiftning enligt 5 § 4.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Belopp motsvarande folkpension

13 § Det belopp som motsvarar folkpension enligt 5 § 5 skall beräknas enligt

1. 5 och 6 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:704) om ändring i nämnda lag, samt

3. punkterna 3, 4, 6 och 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i samma lag

Beräkningen skall grundas på den bosättningstid samt de år med pensionspoäng och därmed likställda år som skall tillgodoräknas den försäkrade för tid före den 1 januari 2003. De bestämmelser som anges i första stycket skall tillämpas i sin lydelse före nämnda dag.

Belopp motsvarande pensionstillskott

14 § När det belopp för pensionstillskott som ingår i beräkningsunderlaget enligt 5 § 6 skall beräknas gäller följande. Sådan avräkning enligt 3 § första stycket i den upphävda lagen (1969:205) om pensionstillskott som gjordes för tilläggspension i form av ålderspension skall göras för tilläggspension enligt 11 kap. 6 §.

Vid avräkningen skall tilläggspensionen först minskas med det belopp som den pensionsberättigade skulle ha haft rätt till i tilläggspension enligt 11 kap. 6 § första stycket 2, om den delen av tilläggspensionen i stället för att följsamhetsindexeras enligt 11 kap. 11 § hade beräknats med tillämpning av det prisbasbelopp som gällde för det aktuella året.

Belopp vid samordning med livränta

15 § Sådan avräkning som anges i 14 § skall göras för tilläggspension före samordning enligt 17 kap. 12 §.

Om samordning har gjorts enligt 17 kap. 12 §, skall beräkningsunderlaget enligt 5 § uppgå minst till vad som enligt äldre bestämmelser skulle ha lämnats i folkpension och pensionstillskott före avräkning för tilläggspension. Vid beräkningen tillämpas 5 § 6 och 13 §.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Beräkning av garantipension

Inledande bestämmelse

16 § Garantipension skall beräknas enligt 17

  • §§ om beräkningsunderlaget överstiger 0,25 prisbasbelopp men inte överstiger

1. 3,16 prisbasbelopp för den som är ogift, eller

2. 2,8275 prisbasbelopp för den som är gift. I andra fall skall garantipensionen beräknas enligt 22 och 23 §§.

Uppräkning av vissa beräkningsunderlag

17 § Om beräkningsunderlaget överstiger 0,25 prisbasbelopp men understiger 1,354 prisbasbelopp, multipliceras det med 1,5174. Produkten minskas därefter med 0,1193 prisbasbelopp.

18 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,354 prisbasbelopp men understiger 1,529 prisbasbelopp multipliceras beräkningsunderlaget med 1,343. Produkten ökas därefter med 0,1168 prisbasbelopp.

19 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,529 prisbasbelopp men inte överstiger 3,16 prisbasbelopp räknas beräkningsunderlaget upp enligt följande.

2,17 prisbasbelopp ökas med produkten av

  • den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,51 prisbasbelopp och
  • 0,60.

20 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag uppgår till minst 1,354 prisbasbelopp men inte överstiger 2,8275 prisbasbelopp räknas beräkningsunderlaget upp enligt följande.

1,935 prisbasbelopp ökas med produkten av

  • den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,34 prisbasbeloppet och
  • 0,60.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Garantipension efter uppräkning

21 § Den årliga garantipensionen är differensen mellan

  • det beräkningsunderlag som räknats upp enligt 17–20 §§ och
  • summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner enligt 5 § 7 som har ingått i beräkningsunderlaget.

Garantipension i andra fall

22 § För den vars beräkningsunderlag inte överstiger 0,25 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är differensen mellan

  • beräkningsunderlaget sedan detta multiplicerats med 1,04 och
  • summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner enligt 5 § 7 som har ingått i beräkningsunderlaget.

23 § För den vars beräkningsunderlag överstiger 3,16 prisbasbelopp för den som är ogift eller 2,8275 prisbasbelopp för den som är gift gäller följande.

Den årliga garantipensionen är differensen mellan

  • beräkningsunderlaget och
  • summan av sådan tilläggspension, tjänstepension, änkepension, utländsk pension och sådana andra förmåner enligt 5 § 7 som har ingått i beräkningsunderlaget.

Partiell garantipension

24 § Partiell garantipension utgör en så stor andel av garantipension beräknad enligt 21

  • §§ vid helt uttag som svarar mot den

andel som tas ut.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

15 kap. Garantipension för den som är född 1938 eller senare

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantipension i 2−4 §§,
  • försäkringstiden i 5−14 §§,
  • beräkningsunderlag för garantipension i 15−19 §§, och
  • beräkning av garantipension i 20−26 §§.

Rätten till garantipension

2 § Garantipension till en försäkrad som är född 1938 eller senare kan lämnas om han eller hon enligt 5

  • §§ har en försäkringstid

om minst tre år.

3 § Garantipension till en försäkrad som har rätt till inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension eller tilläggspension lämnas endast i den utsträckning som han eller hon tar ut sådan pension för samma tid. Garantipensionen kan då begränsas till tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av hel pension. I annat fall får garantipension inte tas ut i andelar.

4 § Garantipension får tas ut tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Försäkringstiden

Bosättning i Sverige

5 § Som försäkringstid för garantipension räknas tid under vilken en person skall anses ha varit bosatt i Sverige enligt A 5 kap.

Vistelse i Sverige

6 § Som försäkringstid för garantipension räknas tid under vilken en person före tidpunkten för bosättning enligt 5 § oavbrutet har vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Bosättning i tidigare hemland

7 § Om en person har beviljats uppehållstillstånd med stöd av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) räknas som försäkringstid för garantipension tid under vilken han eller hon har varit bosatt i sitt tidigare hemland från och med det kalenderår då den pensionssökande fyllde 25 år till tidpunkten då han eller hon först ankom till Sverige.

8 § Vid beräkningen enligt 7 § skall en så stor andel av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan

  • den tid under vilken den pensionssökande har varit bosatt i Sverige, inräknad den tid som avses i 6 §, från den första ankomsten till landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år och
  • hela tidrymden från det att den pensionssökande första gången kom till landet till och med det kalenderår då han eller hon fyllde 64 år.

Vid beräkningen skall bortses från tid för vilken personen, vid bosättning i Sverige, har rätt till pension från hemlandet.

9 § Vid tillämpningen av 7 och 8 §§ likställs med tid i hemlandet tid då den pensionssökande före den första ankomsten till Sverige har befunnit sig i ett annat land där han eller hon har beretts en tillfällig fristad.

Biståndsarbetare m.fl.

10 § Vid beräkning av försäkringstid för garantipension för biståndsarbetare m.fl. som enligt A 5 kap. 6 § anses bosatta i Sverige även under vistelse utomlands skall bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan pension från det andra landet som inte enligt 15

  • §§ skall ligga

till grund för beräkning av garantipension.

Endast tid mellan 16 och 64 års ålder

11 § Vid beräkning av försäkringstid beaktas endast tid

  • från och med det kalenderår då den pensionssökande har uppnått 16 års ålder och
  • till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 64 år.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Tiden mellan 16 och 24 års ålder

12 § Tid från och med det kalenderår då den pensionssökande har fyllt 16 år till och med det kalenderår då han eller hon har fyllt 24 år räknas som försäkringstid endast om det för den pensionssökande för samma tid har fastställts pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp för sjukersättning eller aktivitetsersättning eller för förtidspension eller sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003, som per kalenderår uppgår till lägst ett inkomstbasbelopp enligt 6 kap. 26 och 27 §§.

Efter sjukersättning

13 § För den som omedelbart före den kalendermånad då han eller hon fyllde 65 år fick hel sjukersättning i form av garantiersättning gäller följande. Om det är förmånligare än en beräkning enligt 5

  • §§, räknas som försäkringstid för garantipension den bosättningstid som legat till grund för beräkning av sjukersättningen.

Avrundning

14 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall vid beräkningen avrundas nedåt till helt antal år.

Beräkningsunderlag för garantipension

Inkomstgrundad ålderspension

15 § Till grund för beräkning av garantipension enligt 20

  • §§ skall, om inte något annat anges i 25 §, ligga den inkomstgrundade ålderspension som den pensionssökande har rätt till för samma år.

16 § Med inkomstgrundad ålderspension enligt 15 § avses

  • inkomstgrundad ålderspension enligt denna balk före minskning som anges i 17 kap. 2
  • §§, och
  • sådan allmän obligatorisk ålderspension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Inkomstpension och premiepension skall beräknas som om den pensionssökande endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt, före minskning enligt 9 kap. 10 §, hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

Övriga förmåner som ingår i beräkningsunderlaget

17 § I beräkningsunderlaget ingår också

1. änkepension,

2. efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning, och

3. sådana förmåner som lämnas till den pensionsberättigade enligt utländsk lagstiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller som utgör pension vid invaliditet.

Obetalda avgifter

18 § När pensionsrätt eller pensionspoäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats för den pensionssökande, skall vid tillämpning av 15 och 16 §§, hänsyn tas till den inkomstpension eller tilläggspension som skulle ha lämnats om full avgift hade betalats.

Överföring av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna

19 § Om den pensionssökande enligt 2 § lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av pensionsrätt för inkomstpension, pensionsrätt för premiepension och värdet av rätt till tilläggspension och om någon överföring från gemenskaperna enligt 8 § samma lag därefter inte har skett, skall garantipensionen beräknas som om någon överföring till gemenskaperna inte hade skett.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Beräkning av garantipension

Ogifta

20 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag inte överstiger 1,26 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 2,13 prisbasbelopp (basnivån för ogifta) minskat med beräkningsunderlaget.

21 § För den som är ogift och vars beräkningsunderlag överstiger 1,26 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 0,87 prisbasbelopp minskat med 48 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,26 prisbasbelopp.

Gifta

22 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag inte överstiger 1,14 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 1,9 prisbasbelopp (basnivån för gifta) minskat med beräkningsunderlaget.

23 § För den som är gift och vars beräkningsunderlag överstiger 1,14 prisbasbelopp gäller följande.

Den årliga garantipensionen är 0,76 prisbasbelopp minskat med 48 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 1,14 prisbasbelopp.

Avkortning om försäkringstiden understiger 40 år

24 § För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension skall samtliga de prisbasbeloppsanknutna belopp som anges i 20

  • §§ avkortas till så stor andel som svarar mot

kvoten av

  • försäkringstiden och
  • talet 40.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Uttag av inkomstgrundad ålderspension från annan tidpunkt än 65 års ålder

25 § Om den försäkrade har rätt till inkomstpension eller tilläggspension skall garantipensionen alltid beräknas som om inkomstpensionen och tilläggspensionen hade börjat lyftas den kalendermånad då den försäkrade fyller 65 år.

Om sådant garantitillägg lämnas som avses i 11 kap. 18 och 19 §§ och om inkomstpension eller tilläggspension har tagits ut före den kalendermånad då den försäkrade fyllde 65 år skall, när garantipensionen beräknas, detta tillägg ökas på motsvarande sätt som hel årlig tilläggspension har minskats enligt 11 kap. 20 §.

Partiell garantipension

26 § Partiell garantipension utgör en så stor andel av garantipension beräknad enligt 20

  • §§ vid helt uttag som svarar mot den

andel som tas ut.

V Vissa gemensamma bestämmelser om

allmän ålderspension

16 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • samordning av allmän ålderspension och yrkesskadelivränta i 17 kap.,
  • ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension i 18 kap., och
  • utbetalning av allmän ålderspension i 19 kap.

17 kap. Samordning av allmän ålderspension och yrkesskadelivränta

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • när samordning skall ske i 2–5 §§, och
  • hur samordning skall ske i 6–12 §§.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

När samordning skall ske

2 § Inkomstpension, tilläggspension eller garantipension skall minskas om den pensionsberättigade har rätt till livränta (yrkesskadelivränta) på grund av obligatorisk försäkring enligt följande upphävda lagar:

1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, eller

3. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Detsamma gäller för en pensionsberättigad som

1. enligt någon annan författning eller enligt regeringens beslut har rätt till annan livränta, som bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

2. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

3 § Inkomstpension, tilläggspension eller garantipension skall inte minskas på grund av livränta enligt C 22

  • kap.

4 § Om samordning skall göras enligt 12 §, skall garantipensionen för den som är född 1937 eller tidigare inte minskas enligt bestämmelserna i 3 och 6

  • §§.

5 § Om en skada som livränta har börjat lämnas för återigen medför sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om livränta hade lämnats under sjukdomstiden.

Hur samordning skall ske

Grundläggande bestämmelser

6 § Summan av inkomstpension, tilläggspension och garantipension skall minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade får som skadad.

Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på tilläggspensionen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

7 § Avdrag på inkomstpension och tilläggspension enligt 11 kap. 6 § första stycket 1 får göras endast om den pensionsberättigade kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

8 § Garantipension skall på motsvarande sätt som anges i 6 § minskas med livränta som den pensionsberättigade får som efterlevande i annat fall än som avses i F 14 och 15 kap.

Livränta med engångsbelopp

9 § Har livränta eller del av livränta eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkningen anses som om livränta lämnas eller som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpades vid utbytet.

Begränsningsregel

10 § Summan av hel inkomstgrundad ålderspension och hel garantipension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 2 och 6

  • §§, för månad räknat understiga
  • 13 procent av prisbasbeloppet för den som är ogift, och
  • 11,5 procent av prisbasbeloppet för den som är gift.

11 § Vid beräkningen enligt 10 § skall bestämmelserna i 11 kap. 9 § tillämpas.

Pensionsberättigade födda 1937 eller tidigare

12 § För en pensionsberättigad som är född 1937 eller tidigare, och som i december 2002 fick såväl ålderspension som sådan yrkesskadelivränta såsom skadad som avses i 2 §, skall tilläggspensionen minskas enligt följande.

Minskningen skall ske med ett belopp som motsvarar det belopp varmed den pensionsberättigades ålderspension i december 2002 minskades för livränta såsom skadad med stöd av 17 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om livräntan

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

minskas efter utgången av 2002, skall det belopp som minskar tilläggspensionen minskas i motsvarande mån.

18 kap. Ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • inkomstgrundad ålderspension i 2 och 3 §§,
  • överförd pensionsrätt för premiepension i 4 §, och
  • garantipension i 5 §.

Inkomstgrundad ålderspension

2 § Ett beslut om inkomstgrundad ålderspension skall ändras om det föranleds av en ändring som gjorts i beräkningsunderlaget för beslutet eller av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) som avser egenavgift. Detsamma gäller om det efter ändring av taxeringen står klart att pensionsrätt för premiepension, till följd av bestämmelserna i 9 kap. 8 §, inte skulle ha tillgodoräknats.

Ett beslut om pensionsrätt och pensionspoäng skall ändras också när det följer av bestämmelserna i 9 kap. 9 eller 21 § om obetalda avgifter.

3 § Ändring enligt 2 § första stycket första meningen av ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall göras endast om storleken av inkomsten skulle öka eller minska med minst 1 000 kr. Den som beslutet avser skall skriftligen underrättas om ändringen och om hur man begär omprövning av beslutet.

Överförd pensionsrätt för premiepension

4 § Överförd pensionsrätt för premiepension skall ändras om ett beslut för den som överfört pensionsrätten har ändrats och detta föranleder en ändring av den överförda pensionsrätten.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Garantipension

5 § Ett beslut om garantipension för viss tid för den som är född 1937 eller tidigare skall ändras av Försäkringskassan, om det föranleds av en ändring som gjorts i fråga om den pension eller de belopp för samma tid som ingått i beräkningsunderlaget enligt 14 kap. 5

  • §§.

Ett beslut om garantipension för viss tid för den som är född 1938 eller senare skall ändras av Försäkringskassan, om det föranleds av en ändring som gjorts i fråga om den inkomstgrundade ålderspension, änkepension eller utländska förmån för samma tid som legat till grund för beräkningen av garantipensionen.

19 kap. Utbetalning av allmän ålderspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • utbetalningsperiod i 2 §, och
  • avrundning i 3−5 §§.

Utbetalningsperiod

2 § Allmän ålderspension skall betalas ut månadsvis.

Årspension som beräknas uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den pensionsberättigade får pensionen även i andra fall betalas ut en eller två gånger per år.

Avrundning

Inkomstpension, tilläggspension och garantipension

3 § När inkomstpension, tilläggspension eller garantipension beräknas för månad skall den årspension som beräkningen grundar sig på avrundas till närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

4 § Vid beräkning enligt 3 § skall pensioner som betalas ut samtidigt anses som en enda pension.

Om inkomst- eller tilläggspension betalas ut samtidigt med garantipension, skall avrundningen enligt 3 § göras på garantipensionen.

Premiepension

5 § Premiepension avrundas månadsvis till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

VI Särskilda förmåner vid ålderdom

20 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • särskilt pensionstillägg i 21 kap., och
  • äldreförsörjningsstöd i 22 kap.

21 kap. Särskilt pensionstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2 §, samt bestämmelser om
  • vilka personer som likställs med förälder i 3 §,
  • rätten till särskilt pensionstillägg i 4−6 §§,
  • tillgodoräkning av vårdår i 7−9 §§,
  • beräkning av särskilt pensionstillägg i 10−14 §§, och
  • likställande med garantipension i 15 §.

Inledande bestämmelser

2 § Särskilt pensionstillägg kan lämnas som tillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller funktionshindrat barn före 1999.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Personer som likställs med förälder

3 § När det gäller särskilt pensionstillägg likställs med förälder den som under vårdåren

1. har varit särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet,

2. har varit blivande adoptivförälder,

3. har varit förälderns make och stadigvarande sammanbott med föräldern, eller

4. har varit sambo med föräldern och haft barn med föräldern. Den som var särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet när barnet fyllde 18 år eller vid den tidigare tidpunkt när barnet ingick äktenskap skall för tid därefter likställas med särskilt förordnad vårdnadshavare enligt första stycket 1.

Rätten till särskilt pensionstillägg

4 § Särskilt pensionstillägg kan lämnas till den som är född 1953 eller tidigare och har rätt till

  • inkomstpension,
  • tilläggspension, eller
  • garantipension.

5 § Särskilt pensionstillägg lämnas till en förälder som avstått från förvärvsarbete för att vårda ett sjukt eller funktionshindrat barn under minst sex vårdår.

Högst femton vårdår får läggas till grund för beräkningen av pensionstillägget.

6 § Med ett vårdår avses ett kalenderår före 1999 under större delen av vilket

1. en förälder har vårdat ett sjukt eller funktionshindrat barn, och

2. barnet har fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag tillsammans med handikappersättning enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Tillgodoräkning av vårdår

Avbrott i vården

7 § En förälders rätt att tillgodoräknas vårdår påverkas inte av avbrott i vården under den del av dygnet då barnet vistas i förskola, skola, dagcenter eller liknande, eller av kortare avbrott i övrigt i vården som varit utan väsentlig betydelse för förälderns bundenhet till vårduppgiften.

Vad som inte räknas som vårdår

8 § Som vårdår räknas inte år för vilket en förälder

1. under större delen av kalenderåret har fått förtidspension eller sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001,

2. har tillgodoräknats pensionspoäng enligt lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1999 eller pensionsrätt enligt den upphävda lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

3. inte har tillgodoräknats pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning, eller

4. skulle ha tillgodoräknats pensionspoäng, om inte undantagande från försäkringen för tilläggspension enligt 11 kap. 7 § lagen om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 hade gällt för honom eller henne.

9 § För år efter det år när en förälder har fyllt 64 år får vårdår inte tillgodoräknas honom eller henne. Detsamma gäller för år då föräldern före den månad när han eller hon fyller 65 år har tagit ut ålderspension enligt 6 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Beräkning av särskilt pensionstillägg

Huvudregel

10 § För sex tillgodoräknade vårdår är det särskilda pensionstillägget per kalenderår fem procent av prisbasbeloppet. För varje vårdår som tillgodoräknas därutöver ökar tillägget med fem procent av prisbasbeloppet.

När pensionstillägg börjat lämnas före 65 års ålder

11 § För den som börjar få särskilt pensionstillägg före den månad då han eller hon fyller 65 år minskas tillägget enligt 10 § med 0,5 procent för varje månad som, när tillägget börjar lämnas, återstår till den månad när han eller hon fyller 65 år.

När pensionstillägg börjat lämnas efter 65 års ålder

12 § För den som börjar få särskilt pensionstillägg efter den månad då han eller hon fyller 65 år ökas tillägget enligt 10 § med 0,7 procent för varje månad som, när tillägget börjar lämnas, förflutit från den månad när han eller hon fyllt 65 år, dock längst till och med den månad när han eller hon fyller 70 år.

Pensionstillägg till avkortad folkpension

13 § För den som är född 1937 eller tidigare och som inte skulle ha tillgodoräknats oavkortad folkpension enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 § andra stycket och 5 § fjärde stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 gäller följande.

Det särskilda pensionstillägget avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten av

  • det antal år som pensionspoäng eller bosättningstid skulle ha tillgodoräknats för enligt dessa bestämmelser och
  • 30 när det gäller pensionspoäng respektive 40 när det gäller bosättningstid.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Pensionstillägg till avkortad garantipension

14 § För den som är född 1938 eller senare och som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid för garantipension gäller följande.

Det särskilda pensionstillägget avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten av

  • försäkringstiden för garantipension och
  • 40.

Likställande med garantipension

15 § Om inte annat följer av denna balk skall det som i balken eller i annan författning föreskrivs om garantipension tillämpas på särskilt pensionstillägg. Detta skall dock inte gälla i fråga om samordning med sådan livränta som avses i 17 kap. Även i fråga om inkomstskatt gäller särskilda föreskrifter.

22 kap. Äldreförsörjningsstöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2 §, samt bestämmelser om
  • personer som likställs med ogifta i 3 §,
  • personer som likställs med gifta i 4 §,
  • rätten till äldreförsörjningsstöd i 5 och 6 §§,
  • förmånstiden i 7–9 §§,
  • beräkning av äldreförsörjningsstöd i 10−18 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 19 och 20 §§, och
  • utbetalning av äldreförsörjningsstöd i 21 §.

Inledande bestämmelse

2 § Äldreförsörjningsstöd kan lämnas till försäkrade som inte får sina grundläggande försörjningsbehov tillgodosedda genom allmän ålderspension.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Rätten till äldreförsörjningsstöd respektive stödets storlek är beroende av den försäkrades inkomster och, om han eller hon är gift, även av makens inkomster.

Personer som likställs med ogifta

3 § När det gäller äldreförsörjningsstöd likställs med ogift person en bidragsberättigad person som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Personer som likställs med gifta

4 § När det gäller äldreförsörjningsstöd likställs med gift person en bidragsberättigad person som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Om inte skäl visas för något annat skall detsamma gälla i fråga om en vuxen person som lever tillsammans med en annan vuxen person, utan att de är gifta med varandra, om de är folkbokförda på samma adress.

Rätten till äldreförsörjningsstöd

5 § Den försäkrade skall genom äldreförsörjningsstödet tillförsäkras medel för att täcka en skälig bostadskostnad och en skälig levnadsnivå i övrigt.

6 § Om den försäkrade har rätt till inkomstgrundad ålderspension, garantipension, bostadstillägg eller särskilt bostadstillägg, lämnas äldreförsörjningsstöd endast om den försäkrade tar ut samtliga sådana förmåner som han eller hon är berättigad till för samma tid.

Förmånstiden

7 § Äldreförsörjningsstöd kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.

Äldreförsörjningsstöd lämnas från och med den månad då rätt till förmånen har inträtt, dock tidigast från och med ansökningsmånaden.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

8 § Stödet kan lämnas under högst tolv sammanhängande månader på grundval av de uppgifter som den försäkrade har lämnat i sin ansökan. För stöd under tid därefter krävs att den försäkrade ger in en ny ansökan.

9 § Äldreförsörjningsstöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen har upphört.

Beräkning av äldreförsörjningsstöd

Huvudregel

10 § Äldreförsörjningsstöd skall motsvara differensen mellan

  • summan av beloppen för skälig bostadskostnad och skälig levnadsnivå i övrigt enligt 11
  • §§, och
  • den försäkrades inkomster enligt 16−18 §§.

Skälig bostadskostnad

11 § För den som är ogift är beloppet för skälig bostadskostnad högst 5 870 kronor i månaden.

12 § För den som är gift är beloppet för skälig bostadskostnad högst 2 935 kronor i månaden. Bostadskostnaden för var och en av makarna skall beräknas till hälften av den sammanlagda bostadskostnaden.

13 § För var och en av de boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform är beloppet för skälig bostadskostnad högst 2 850 kronor i månaden.

14 § Som skälig bostadskostnad anses inte sådana kostnader för bostad som enligt bestämmelserna om bostadstillägg i G 9 kap. 8 och 9 §§ inte medför rätt till bostadstillägg.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. E

Skälig levnadsnivå i övrigt

15 § Beloppet för skälig levnadsnivå per månad är en tolftedel av

  • 1,294 prisbasbelopp för den som är ogift, och
  • 1,084 prisbasbeloppet för den som är gift.

Inkomster

16 § Med inkomst avses den inkomst, för år räknat, som en försäkrad kan antas komma att få under den närmaste tiden.

Den försäkrades inkomster beräknas enligt bestämmelserna om särskilt bostadstillägg i G 10 kap. 29 §.

17 § Som inkomst räknas även

  • bostadsbidrag, och
  • särskilt bostadstillägg.

18 § En makes inkomst respektive värde av förmögenhet anses vara hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Omprövning vid ändrade förhållanden

19 § Äldreförsörjningsstöd skall omprövas när något förhållande som bestämmer stödets storlek har ändrats.

Äldreförsörjningsstöd får räknas om utan föregående underrättelse om den del av årsinkomsten ändras som utgörs av en förmån som betalas ut av Försäkringskassan, pension enligt utländsk lagstiftning, avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av kollektivavtal.

20 § Ändring av äldreförsörjningsstöd skall gälla från och med månaden närmast efter den månad när anledningen till ändring uppkom. Gäller det ökning skall även 7 § andra stycket beaktas.

En ändring av äldreförsörjningsstödet skall dock gälla från och med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden.

Socialförsäkringsbalk avd. E SOU 2005:114

Utbetalning av äldreförsörjningsstöd

21 § Äldreförsörjningsstödet betalas ut månadsvis. Årsbeloppet skall avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

AVD. F FÖRMÅNER TILL EFTERLEVANDE

I Inledande bestämmelser

1 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I denna avdelning finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till efterlevande (efterlevandeförmåner).

2 § Efterlevandeförmåner enligt denna avdelning är följande:

1. Efterlevandepension i form av

  • barnpension,
  • omställningspension till efterlevande make,
  • änkepension till efterlevande maka,
  • garantipension till omställningspension, och
  • garantipension till änkepension.

2. Efterlevandestöd som garantiförmån till barn.

3. Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. i form av

  • begravningshjälp,
  • barnlivränta, och
  • omställningslivränta till efterlevande make.

4. Efterlevandeskydd i form av premiepension, om pensionsspararen har ansökt om ett sådant skydd.

3 § I denna underavdelning finns inledande bestämmelser om efterlevandeförmånerna samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i avd. F. Det finns definitioner och förklaringar också i de enskilda underavdelningarna i avdelningen.

Vidare finns bestämmelserna om

  • efterlevandepension och efterlevandestöd i underavdelning II,
  • efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. i underavdelning III, och
  • efterlevandeskydd i form av premiepension i underavdelning IV.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Försäkring och ansökan, m.m.

4 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast efter en avliden som var försäkrad för förmånen enligt A 4 och 6 kap. eller till den som själv har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt A 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i avd. H.

II Efterlevandepension och efterlevandestöd

2 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd i 3 kap., samt bestämmelser om
  • barnpension i 4 kap.,
  • efterlevandestöd i 5 kap.,
  • omställningspension i 6 kap.,
  • garantipension till omställningspension i 7 kap.,
  • beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension i 8 kap.,
  • änkepension i 9 kap.,
  • beräkning av änkepension i 10 kap.,
  • garantipension till änkepension i 11 kap., och
  • vissa gemensamma regler i 12 kap.

3 kap. Allmänna bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2–6 §§, samt bestämmelser om
  • rätten till efterlevandepension och efterlevandestöd i 7–10 §§,

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

  • samordning av omställningspension och änkepension i 11−14 §§, och
  • förmånstiden i 15−20 §§.

Inledande bestämmelser

Förmånsformer

2 § Efterlevandepension som är relaterad till den avlidnes inkomster lämnas i form av

  • barnpension,
  • omställningspension, och
  • änkepension.

3 § Till efterlevande barn kan som ett bosättningsbaserat grundskydd lämnas efterlevandestöd.

Till vuxna efterlevande kan som ett bosättningsbaserat grundskydd lämnas efterlevandepension i form av

  • garantipension till omställningspension, och
  • garantipension till änkepension. Garantipensionerna är även beroende av den avlidnes försäkringstid.

Inkomstrelaterad efterlevandepension

4 § Barnpension och omställningspension lämnas enligt 4 och 6 kap. som inkomstgrundad efterlevandepension. Denna beräknas på ett underlag enligt 8 kap.

5 § Änkepension lämnas enligt 9 kap. i form av tilläggspension och 90-procentstillägg. Tilläggspensionen och 90-procentstillägget beräknas enligt 10 kap.

Grundskydd

6 § Efterlevandestöd och garantipension till omställningspension lämnas enligt 5 och 7 kap. som tillägg till eller i stället för barnpension och omställningspension.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Garantipension till änkepension lämnas enligt 11 kap. som tillägg till eller i stället för änkepension.

Rätten till efterlevandepension och efterlevandestöd

Förmåner efter avlidna personer

7 § Efterlevandepension och efterlevandestöd kan lämnas till barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit.

Efterlevandepension till vuxna kan lämnas till en man eller kvinna vars make har avlidit.

8 § Vem som skall vara försäkrad och andra villkor för rätten till en förmån anges särskilt för varje förmån i 4

  • 9 och 11 kap.

9 § Rätt till barnpension, omställningspension eller änkepension föreligger endast om ett inkomstrelaterat underlag kan beräknas för den avlidne enligt 8 eller 10 kap.

Förmåner efter försvunna personer

10 § Om någon har försvunnit och det kan antas att han eller hon har avlidit, gäller samma rätt till efterlevandepension eller efterlevandestöd som vid dödsfall. Visar det sig senare att den försvunna personen lever, upphör rätten till förmånen.

Samordning av omställningspension och änkepension

Allmänna bestämmelser

11 § En efterlevande kvinna kan enligt 12

  • §§ ha rätt till änkepension i stället för eller utöver omställningspension.

Kvinnor födda 1944 eller tidigare

12 § En efterlevande kvinna som är född 1944 eller tidigare och som uppfyller förutsättningarna för rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt 9 och 11 kap. har inte rätt till omställningspension och garantipension till sådan pension.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

En efterlevande kvinna som enligt 11 kap. 5 § likställs med änka har dock, om förutsättningarna för det är uppfyllda, rätt till omställningspension enligt 6 kap.

Kvinnor födda 1945 eller senare

13 § En efterlevande kvinna som är född 1945 eller senare får i första hand omställningspension och garantipension till sådan pension enligt 6 och 7 kap. Hon har dock, om förutsättningarna för det är uppfyllda, också rätt till änkepension enligt 9 kap.

Rätt till både omställningspension och änkepension

14 § Om en efterlevande kvinna för samma månad har rätt till såväl änkepension eller garantipension till änkepension som omställningspension eller garantipension till omställningspension, skall endast omställningspension och garantipension till omställningspension lämnas.

Om änkepensionen och garantipensionen till änkepensionen är större än omställningspensionen och garantipensionen till omställningspensionen, lämnas dock de förstnämnda pensionerna i den utsträckning de överstiger omställningspensionen och garantipensionen till sådan pension. Minskning skall göras på garantipension till änkepension och i andra hand på 90-procentstillägget enligt 10 kap. 2 § 2.

Förmånstiden

15 § Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas efter ansökan enligt bestämmelserna i avd. H. Änkepension får dock lämnas utan ansökan till en änka som fyllt 65 år och som får allmän ålderspension.

16 § Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas från och med den månad då dödsfallet inträffat. Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas dock från och med månaden efter månaden för dödsfallet om den avlidne vid sin död fick allmän ålderspension eller sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

17 § Om rätten till efterlevandepension eller efterlevandestöd inträder vid en annan tidpunkt än den som avses i 16 §, skall förmånen lämnas från och med den månad när rätten inträder.

18 § En annan efterlevandepension än barnpension får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Barnpension och efterlevandestöd får inte lämnas för längre tid tillbaka än två år före ansökningsmånaden.

19 § Ändring av efterlevandepension och efterlevandestöd skall gälla från och med månaden efter den månad då anledning till ändringen uppkom.

20 § Efterlevandepension och efterlevandestöd lämnas till och med den månad då rätten till förmånen upphör. Dock lämnas följande förmåner längst till och med månaden före den då den efterlevande fyller 65 år:

1. Omställningspension.

2. Garantipension till omställningspension.

3. Änkepension i form av 90-procentstillägg.

4. Garantipension till änkepension.

4 kap. Barnpension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– rätten till barnpension i 2

  • §§, och
  • beräkning av barnpension i 7−14 §§.

Rätten till barnpension

2 § Ett barn har rätt till barnpension om barnets ena eller båda föräldrar har avlidit.

Detta gäller om den avlidne var försäkrad för sådan förmån enligt A 4 och 6 kap.

3 § Ett utländskt barn som vårdas av blivande adoptivförälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna om barnpension anses som barn till den föräldern.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

4 § Rätten till barnpension upphör när barnet fyller 18 år, om inte något annat följer av 5 och 6 §§.

5 § Ett barn som har fyllt 18 år och som bedriver studier har rätt till barnpension även för studietiden, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. Detta gäller dock endast om studierna ger rätt till

1. förlängt barnbidrag enligt B 8 kap., eller

2. studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395). Undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor ger inte rätt till barnpension.

6 § Med tid för studier enligt 5 § skall likställas

  • tid för ferier, och
  • tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva sina studier.

Beräkning av barnpension

Barnpension till endast ett barn som inte fyllt 12 år

7 § Barnpension efter en förälder för ett enda barn som inte har fyllt 12 år motsvarar för år räknat 35 procent av det underlag som anges i 8 kap.

Barnpension till flera barn när det yngsta inte fyllt 12 år

8 § Har flera barn, varav det yngsta inte fyllt 12 år, rätt till barnpension efter en förälder, skall det procenttal som anges i 7 § ökas med talet 25 för varje barn utöver det första oavsett deras ålder. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.

Barnpension till endast ett barn som fyllt 12 år

9 § Barnpension efter en förälder för ett enda barn som fyllt 12 år motsvarar för år räknat 30 procent av underlaget enligt 8 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Barnpension till flera barn som alla fyllt 12 år

10 § Har flera barn, som alla fyllt 12 år, rätt till barnpension efter en förälder, skall det procenttal som anges i 9 § ökas med talet 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.

Om båda föräldrarna avlidit

11 § Om ett barns båda föräldrar har avlidit motsvarar barnpensionen efter vardera föräldern alltid 35 procent av underlaget enligt 8 kap.

Är i sådant fall som avses i första stycket flera barn berättigade till barnpension efter en förälder, skall det procenttal som anges i första stycket ökas med talet 25 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.

Begränsningsregler för flera barnpensioner

12 § Om flera barnpensioner skall lämnas efter en avliden förälder och dessa pensioner, beräknade enligt 8 eller 10 § eller 11 § andra stycket, sammantagna skulle överstiga underlaget enligt 8 kap., skall pensionerna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar det underlaget.

13 § De sammanlagda barnpensionerna skall lämnas med högst 80 procent av underlaget enligt 8 kap., om det efter en avliden förutom barnpension skall lämnas omställningspension eller änkepension.

Om barnpensionerna sammantaget överstiger den högsta nivån enligt första stycket, skall de sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar den nivån.

14 § Vid tillämpning av 12 eller 13 § får inte barnpensionen för ett barn sänkas på den grunden att barnpensionen för ett annat barn skall räknas om enligt 11 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

5 kap. Efterlevandestöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till efterlevandestöd i 2 §, och
  • beräkning av efterlevandestöd i 3−7 §§.

Rätten till efterlevandestöd

2 § Ett barn som är försäkrat enligt A 4 och 5 kap. och som uppfyller villkoren för rätt till barnpension i 4 kap. 2 § första stycket och 3

  • §§ har rätt till efterlevandestöd.

Beräkning av efterlevandestöd

Grundläggande bestämmelser

3 § Efterlevandestöd till ett barn skall för år räknat motsvara 40 procent av prisbasbeloppet.

Om barnets båda föräldrar har avlidit, skall efterlevandestödet lämnas med 40 procent av prisbasbeloppet efter vardera föräldern.

Minskning med barnpension eller barnlivränta

4 § Om barnet får barnpension enligt 4 kap. efter den avlidne föräldern, lämnas efterlevandestöd endast i den utsträckning pensionen inte uppgår till 40 procent av prisbasbeloppet. Har båda föräldrarna avlidit lämnas efterlevandestöd i den utsträckning pensionen efter föräldrarna sammanlagt inte uppgår till 80 procent av prisbasbeloppet.

5 § Vid tillämpning av 4 § skall med barnpension likställas barnlivränta enligt 14 och 15 kap., efter samordning enligt 15 kap. 17

  • §§.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Minskning med utländsk efterlevandepension

6 § Vid tillämpning av 4 § skall med barnpension likställas sådan efterlevandepension som barnet har rätt till enligt utländsk lagstiftning. Det gäller dock inte utländsk efterlevandepension som är att likställa med efterlevandestöd enligt detta kapitel.

Samordning med sjukersättning och aktivitetsersättning

7 § Om ett barn för samma månad har rätt till såväl efterlevandestöd som aktivitetsersättning eller sjukersättning i form av garantiersättning, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

6 kap. Omställningspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsformer i 2 §,
  • rätten till omställningspension i 3−5 §§,
  • rätten till förlängd omställningspension i 6−8 §§,
  • förmåner efter flera avlidna i 9 §, och
  • beräkning av omställningspension i 10 §.

Förmånsformer

2 § Inkomstgrundad efterlevandepension i form av omställningspension kan lämnas som

  • omställningspension, och
  • förlängd omställningspension. Efterlevandepension i form av garantipension till omställningspension kan enligt 7 kap. lämnas som tillägg till eller i stället för omställningspension.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Rätten till omställningspension

Vem som kan få omställningspension

3 § En efterlevande make, som stadigvarande sammanbodde med sin make vid dennes död, har rätt till omställningspension om denne var försäkrad för sådan förmån enligt A 4 och 6 kap. och den efterlevande

1. vid dödsfallet stadigvarande sammanbodde med barn under 18 år, som stod under vårdnad av makarna eller en av dem, eller

2. oavbrutet hade sammanbott med maken under en tid av minst fem år fram till dödsfallet.

Med efterlevande make likställd person

4 § Med efterlevande make likställs en ogift person som är sambo med en annan ogift person vid hans eller hennes död och som

1. tidigare har varit gift med den avlidne,

2. har eller har haft barn med den avlidne, eller

3. vid dödsfallet väntade barn med den avlidne.

Förmånstiden

5 § Omställningspension kan lämnas under tolv månader från tidpunkten för dödsfallet.

Rätten till förlängd omställningspension

Vem som kan få förlängd omställningspension

6 § En efterlevande som har haft rätt till omställningspension, har för tid efter det att rätten till omställningspension upphört rätt till förlängd omställningspension om han eller hon har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 18 år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Om den efterlevande gifter sig eller sammanbor

7 § Rätt till förlängd omställningspension föreligger inte

1. om den efterlevande gifter sig, eller

2. om den efterlevande är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Förmånstiden

8 § Förlängd omställningspension kan lämnas under tolv månader. Förlängd omställningspension lämnas dock tills det yngsta barnet fyller tolv år.

Förmåner efter flera avlidna

9 § Är någon för samma månad berättigad till omställningspension efter flera avlidna, lämnas endast pensionen jämte garantipension efter den sist avlidne eller, om pensionsbeloppen är olika höga, det högsta beloppet.

Beräkning av omställningspension

10 § Omställningspension och förlängd omställningspension motsvarar för år räknat 55 procent av det underlag som anges i 8 kap.

7 kap. Garantipension till omställningspension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantipension till omställningspension i 2 och 3 §§,
  • försäkringstid för den avlidne i 4−8 §§, och
  • beräkning av garantipension till omställningspension i 9−12 §§.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Rätten till garantipension till omställningspension

Vem som kan få garantipension till omställningspension

2 § En efterlevande make som är försäkrad enligt A 4 och 5 kap. och som uppfyller villkoren för rätt till omställningspension eller förlängd omställningspension har rätt till garantipension till pensionen.

Det som sägs i första stycket gäller även om kravet i 6 kap. 3 § på försäkring enligt A 4 och 6 kap. för den avlidne inte är uppfyllt men endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för denne enligt 4

  • §§.

Förmånstiden

3 § Garantipension till omställningspension lämnas under den tid som gäller för omställningspension respektive förlängd omställningspension.

Försäkringstid för den avlidne

Grundläggande bestämmelser

4 § Garantipension till omställningspension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet (faktisk försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till omställningspension skall tid tillgodoräknas även från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).

Beräkning av faktisk försäkringstid

5 § Som faktisk försäkringstid skall sådan tid räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt E 15 kap. 5

  • §§.

6 § Vid beräkning av sådan försäkringstid för bosättning i tidigare hemland som avses i E 15 kap. 7

  • §§ skall som försäkringstid för garantipension till omställningspension även tillgodoräknas tid från

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med det år då han eller hon fyllde 24 år.

Beräkning av framtida försäkringstid

7 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet gäller följande. En framtida försäkringstid skall beräknas som produkten av

  • tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år och
  • kvoten av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne från och med det år han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet och fyra femtedelar av hela den faktiska tidsperioden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och med året före dödsfallet.

Vid beräkningen skall försäkringstiden avrundas nedåt till närmaste hela antal månader.

Avrundning

8 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall avrundas nedåt till närmaste hela antal år.

Beräkning av garantipension till omställningspension

Grundläggande bestämmelser

9 § Beräkningen av garantipension till omställningspension skall grunda sig på den omställningspension respektive förlängda omställningspension som den efterlevande har rätt till.

Med omställningspension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte kan likställas med garantipension enligt denna avdelning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Basnivån

10 § Den årliga garantipensionen till omställningspension är 2,13 prisbasbelopp (basnivån), om inte något annat anges i 12 §.

11 § Basnivån skall minskas med omställningspension eller förlängd omställningspension om den försäkrade har rätt till sådan pension.

Minskning enligt första stycket skall göras efter det att basnivån avkortats enligt 12 §.

Avkortning när den avlidnes försäkringstid understiger 40 år

12 § Om det för den avlidne inte enligt 4

  • §§ kan tillgodoräknas

40 års försäkringstid för garantipension gäller följande.

Garantipensionens basnivå skall avkortas till så stor andel som svarar mot kvoten av

  • försäkringstiden och
  • talet 40.

8 kap. Beräkningsunderlag för inkomstgrundad efterlevandepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2 och 3 §§, samt bestämmelser om
  • efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938 eller senare i 4
  • §§,
  • pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före 65 års ålder i 9
  • §§,
  • pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter 65 års ålder i 20 och 21 §§, och
  • efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937 eller tidigare i 22
  • §§.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Inledande bestämmelser

2 § Den inkomstgrundade efterlevandepensionen beräknas på ett efterlevandepensionsunderlag.

3 § Efterlevandepensionsunderlaget bestäms på olika sätt beroende på om den avlidne var född

  • 1937 eller tidigare, eller
  • 1938 eller senare.

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1938 eller senare

Allmänna bestämmelser

4 § Till grund för beräkning av efterlevandepension efter avlidna som var födda 1938 eller senare skall läggas den avlidnes

  • faktiska pensionsbehållning, och
  • antagna pensionsbehållning. Pensionsbehållning beräknas på olika sätt beroende på om dödsfallet inträffat före eller efter 65 års ålder.

Faktisk pensionsbehållning

5 § Med faktisk pensionsbehållning avses den avlidnes pensionsbehållning för inkomstpension, beräknad antingen enligt 9

  • §§

eller enligt 20 och 21 §§.

6 § Om den avlidne har tagit ut inkomstpension före den månad då han eller hon fyllt eller skulle ha fyllt 65 år (tidigt uttag) gäller vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen det som anges i andra stycket.

Oavsett när dödsfallet inträffar skall den avlidnes pensionsbehållning, beräknad som om något uttag av inkomstpension inte hade gjorts, läggas till grund för beräkningen av faktisk pensionsbehållning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Antagen pensionsbehållning

7 § Med antagen pensionsbehållning avses ett belopp som, enligt 14

  • §§ kan tillgodoräknas för den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

Beräkning av efterlevandepensionsunderlaget

8 § Efterlevandepensionsunderlaget skall beräknas som kvoten av

  • summan av faktisk pensionsbehållning och antagen pensionsbehållning och
  • det delningstal som enligt E 10 kap. 32−35 §§ skall tillämpas för beräkning av inkomstpension för försäkrade som i januari det år dödsfallet inträffade fyllde 65 år.

Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit före 65 års ålder

Beräkning av faktisk pensionsbehållning

9 § Faktisk pensionsbehållning är summan av de pensionsrätter för inkomstpension, beräknade enligt E 9 kap. 5, 6 och 9 §§ som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, sedan dessa pensionsrätter räknats om enligt E 10 kap. 6 §.

10 § Pensionsrätterna skall beräknas som om det för den avlidne tillgodoräknats endast pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

11 § Om den avlidne till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, eller på grund av beräkning enligt 13 §, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet, gäller vad som anges i andra stycket.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Vid beräkning av den faktiska pensionsbehållningen skall hänsyn tas till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp enligt E 8 kap. för

  • plikttjänstgöring,
  • barnår, och
  • studier.

12 § Med pensionsgrundande inkomst skall, när 11 § tillämpas, likställas pensionsgrundande belopp enligt E 8 kap. för sjukersättning och aktivitetsersättning.

13 § Vid bedömningen av om villkoret i 11 § är uppfyllt skall hänsyn även tas till sådana år efter dödsfallet för vilka antagen pensionsbehållning enligt 14

  • §§ skall beräknas.

Beräkning av antagen pensionsbehållning

14 § En antagen pensionsbehållning skall beräknas för den avlidne enligt 15

  • §§ om

1. dödsfallet har inträffat före det år då den avlidne skulle ha fyllt 65 år, och

2. pensionsrätt för inkomstpension enligt E 9 kap. har fastställts för den avlidne för minst tre av de fem kalenderåren närmast före året för dödsfallet.

15 § Om det för den avlidne, till och med den 31 december året före det år då dödsfallet inträffade, kan tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst som för vart och ett av minst fem år uppgått till lägst två gånger det för respektive intjänandeår gällande inkomstbasbeloppet skall hänsyn tas till pensionsrätt som avser pensionsgrundande belopp enligt E 8 kap. i enlighet med 11 § andra stycket och 12 §.

16 § Den antagna pensionsbehållningen skall motsvara summan av de årliga pensionsrätter som kan tillgodoräknas den avlidne för tiden från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

17 § Pensionsrätten för vart och ett av de år som anges i 16 § skall beräknas på ett pensionsunderlag som svarar mot medeltalet av de pensionsunderlag enligt E 9 kap. 5 § som kan tillgodoräknas den avlidne för vart och ett av de fem åren närmast före det år då dödsfallet inträffade.

När medeltalet beräknas skall det bortses från de två år då pensionsunderlaget är högst respektive lägst.

18 § Vid beräkning av den antagna pensionsbehållningen skall pensionsrätter enligt 17 § beräknas som om all pensionsrätt skulle ha varit pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget.

19 § Om inkomstindex enligt E 6 kap. 10

  • §§ för något eller några av de fem år närmast före dödsfallet som avses i 17 § avviker från inkomstindex för dödsfallsåret, skall pensionsunderlaget för det eller de åren räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex för dödsfallsåret före beräkningen av det medeltal som anges i 17 §.

Pensionsbehållning efter avlidna som var födda 1938 eller senare och som avlidit efter 65 års ålder

Grundläggande bestämmelser

20 § Om dödsfallet inträffat efter det år då den avlidne fyllde 65 år skall till grund för beräkning av efterlevandepension läggas den avlidnes faktiska pensionsbehållning, beräknad enligt 9

  • §§, som tjänats in till och med det år då den avlidne fyllde 64 år.

Inkomstindexering och följsamhetsindexering

21 § Den faktiska pensionsbehållningen enligt 20 § skall räknas om med förändringar av inkomstindex enligt E 6 kap. 10

  • §§ fram

till ingången av det år den avlidne fyllde 65 år.

Från och med årsskiftet därefter skall den faktiska pensionsbehållningen följsamhetsindexeras. Det görs genom att den räknas om i enlighet med E 10 kap. 40 och 41 §§ till ingången av det år då dödsfallet inträffade.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Efterlevandepensionsunderlag efter avlidna som var födda 1937 eller tidigare

Grundläggande bestämmelser

22 § För avlidna födda 1937 eller tidigare skall efterlevandepension beräknas på ett efterlevandepensionsunderlag som motsvarar 60 procent av produkten av

  • det prisbasbelopp som gällde det år då den avlidne fyllde 65 år och
  • medeltalet av de pensionspoäng för tilläggspension som enligt 15 § i den upphävda lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension tillgodoräknats för den avlidne efter det att denna medelpoäng ökats med talet ett.

23 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för mer än 15 år, skall vid beräkningen av medeltalet hänsyn tas enbart till de 15 år för vilka de högsta poängtalen tillgodoräknats. Vid beräkningen skall 6 kap. 20 § lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken tillämpas.

Följsamhetsindexering

24 § Från och med årsskiftet efter det att den avlidne fyllde 65 år fram till ingången av det år dödsfallet inträffade skall efterlevandepensionsunderlaget följsamhetsindexeras. Detta sker genom att underlaget räknas om enligt E 10 kap. 40 och 41 §§.

Avlidna som var födda 1935 eller tidigare

25 § För en avliden som var född 1935 eller tidigare skall det som sägs i 22

  • §§ om det år då den avlidne fyllde 65 år i stället avse 2001.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Avkortning när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

26 § Om den avlidne har tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension för färre än 30 år gäller vid beräkningen enligt 22

  • §§ följande. Hänsyn skall tas endast till så stor del av den där angivna produkten som svarar mot kvoten av
  • det antal år för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats och
  • talet 30. Vid beräkningen skall även följande bestämmelser tillämpas:
  • E 11 kap. 24 och 27−29 §§, och
  • 6 kap. 14−19 §§ lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken.

9 kap. Änkepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • förmånsformer i 2 §,
  • rätten till änkepension i form av tilläggspension i 3−5 §§,
  • rätten till 90-procentstillägg i 6−8 §§, och
  • vad som gäller om en änka gifter sig i 9 §.

Förmånsformer

2 § Änkepension enligt detta kapitel består av

1. änkepension i form av tilläggspension, som beräknas på grundval av den avlidne makens intjänade pensionspoäng för tilläggspension, och

2. 90-procentstillägg, som är ett tillägg motsvarande 90 procent av det prisbasbelopp som gäller för dödsfallsåret.

Änkepension i form av garantipension till änkepension kan enligt 11 kap. lämnas som tillägg till eller i stället för änkepension.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Rätten till änkepension i form av tilläggspension

Allmänna bestämmelser

3 § En änka har rätt till änkepension i form av tilläggspension om den avlidne maken var försäkrad enligt A 4 och 6 kap. och vid sin död

1. hade rätt till inkomstgrundad ålderspension, eller

2. skulle ha haft rätt till förtidspension enligt 13 kap. 1 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003, om pensionsfall enligt samma paragraf hade förelegat vid tidpunkten för dödsfallet.

För rätt till änkepension krävs det vidare att änkan uppfyller villkoren i 4 eller 5 §. Dessutom krävs det att det för den avlidne maken kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst tre år. I det avseendet skall bestämmelserna i E 11 kap. 4 § angående utländska sjömän tillämpas för en änka som är född 1944 eller tidigare.

Änkor födda 1944 eller tidigare

4 § En änka som är född 1944 eller tidigare har rätt till änkepension om hon var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet. Dessutom krävs att

1. äktenskapet vid tidpunkten för dödsfallet hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den avlidne fyllde 60 år, eller

2. den avlidne efterlämnar barn som är barn också till änkan.

Änkor födda 1945 eller senare

5 § En änka som är född 1945 eller senare har rätt till änkepension om hon var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och fortlöpande fram till dödsfallet. Dessutom krävs att

1. äktenskapet vid utgången av 1989 hade varat minst fem år och ingåtts senast den dag då mannen fyllde 60 år eller att mannen vid utgången av 1989 hade barn som var barn också till kvinnan, och

2. något av de villkor som anges i 1 var uppfyllt även vid dödsfallet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Rätten till 90-procentstillägg

Allmänna bestämmelser

6 § En änka som är född 1944 eller tidigare har rätt till änkepension i form av 90-procentstillägg om hon, utöver vad som krävs enligt 3 och 4 §§, uppfyller villkoren i 7 §.

En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90procentstillägg om hon, utöver vad som krävs enligt 3 och 5 §§, uppfyller villkoren i 8 §.

Änkor födda 1944 eller tidigare

7 § En änka som är född 1944 eller tidigare har rätt till 90procentstillägg om hon,

1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om villkoret enligt första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till 90-procentstillägg enligt denna punkt. Vid bedömningen av rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 2 skall det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till 90procentstillägg enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

Änkor födda 1945 eller senare

8 § En änka som är född 1945 eller senare har rätt till 90procentstillägg om hon såväl vid utgången av 1989 som vid dödsfallet

1. har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år. Om villkoret enligt första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till 90-procentstillägg enligt denna punkt. Vid bedömningen av rätten till 90-procentstillägg enligt första stycket 2 skall det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

90-procentstillägg enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

Om änkan gifter sig

9 § Änkepension får inte lämnas om änkan gifter sig. Upplöses äktenskapet inom fem år, lämnas dock änkepension på nytt.

10 kap. Beräkning av änkepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • änkor som inte har fyllt 65 år och som inte får ålderspension i 2
  • §§,
  • minskning av 90-procentstillägg för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död i 9 §,
  • avkortning av 90-procentstillägg när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng i 10
  • §§, och
  • änkor som har fyllt 65 år eller som dessförinnan fått ålderspension i 14
  • §§.

Änkor som inte har fyllt 65 år och som inte får ålderspension

Änkor födda 1944 eller tidigare

2 § Änkepension till en änka som är född 1944 eller tidigare lämnas för tid före den månad då änkan fyller 65 år, om inte något annat följer av 9

  • och 15−19 §§, enligt följande: Änkepensionen skall för år räknat motsvara summan av

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension efter honom enligt 4 kap., 35 procent av

a) hel förtidspension enligt 4 eller 6 § för den avlidne, eller

b) inkomstgrundad ålderspension enligt 5 § för den avlidne, och

2. 90 procent av det prisbasbelopp som gällde för dödsfallsåret (90-procentstillägg).

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

3 § Underlaget för änkepensionen skall beräknas enligt 2 § 1 b om den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet

1. fick inkomstgrundad ålderspension, eller

2. hade fyllt 65 år och hade rätt till inkomstgrundad ålderspension.

I annat fall skall beräkningen göras enligt 2 § 1 a.

4 § Vid beräkningen av förtidspension som avses i 2 § 1 a skall bestämmelserna i 13 kap. 2 § första stycket första och andra meningarna och andra stycket samt 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i bestämmelsernas lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

Förtidspensionen skall beräknas som om

1. den avlidne skulle haft rätt till förtidspension om de bestämmelser som anges i första stycket fortfarande hade gällt, och

2. rätten till förtidspensionen hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet.

5 § Vid beräkningen av inkomstgrundad ålderspension som avses i 2 § 1 b skall följande bestämmelser tillämpas:

6 § Om den avlidne mannen var född 1954 eller senare skall änkepensionen enligt 2 § 1 beräknas som om mannen skulle ha fått hel förtidspension vid ingången av 2003. Bestämmelserna i 4 § första stycket skall då tillämpas.

Änkor födda 1945 eller senare

7 § Änkepension till en änka som är född 1945 eller senare lämnas för tid före den månad då änkan fyller 65 år med ett belopp som motsvarar det som skulle ha lämnats till kvinnan om mannen hade avlidit vid utgången av 1989.

Vid beräkningen av sådan änkepension tillämpas 2

  • §§.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

8 § Beloppet enligt 2 § 1 skall beräknas på grundval av den förtidspension som skulle ha lämnats till mannen om denne hade fått rätt till hel sådan pension vid utgången av 1989 och om pensionen då hade beräknats med tillämpning av 13 kap. 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Om mannen vid utgången av 1989 hade rätt till tilläggspension i form av ålderspension, skall dock beloppet enligt 2 § 1 beräknas med tillämpning av 12 kap. 2 § första och andra styckena lagen om allmän försäkring i deras lydelse vid utgången av 1989.

Minskning av 90-procentstillägg för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död

9 § Om en änka med tillämpning av 9 kap. 7 § första stycket 2 eller 9 kap. 8 § första stycket 2 har rätt till 90-procentstillägg och inte hade fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avses i 9 kap. 7 § andra stycket eller 9 kap. 8 § andra stycket, skall 90procentstillägget minskas enligt följande.

90-procentstillägget skall minskas med en femtondel för varje år som änkan är yngre än 50 år vid

1. mannens död, eller

2. den tidpunkt som avses i 9 kap. 7 § andra stycket eller 9 kap. 8 § andra stycket.

Avkortning av 90-procentstillägg när den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med pensionspoäng

Änkor födda 1944 eller tidigare

10 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension för minst 30 år, skall vid beräkningen av 90-procentstillägget hänsyn tas endast till så stor del av beloppet som motsvarar kvoten av

  • det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknas den avlidne och
  • talet 30. Vid beräkningen skall bestämmelserna i 4 § första stycket tillämpas.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

11 § Vid tillämpning av 10 § gäller följande bestämmelser:

12 § Avkortning av 90-procentstillägget enligt 10 och 11 §§ skall göras efter minskning av 90-procentstillägget enligt 9 §.

Änkor födda 1945 eller senare

13 § Bestämmelserna i 10

  • §§ gäller även för kvinnor som är födda 1945 eller senare med följande undantag:
  • Vid beräkningen enligt 10 § skall inte andra stycket i den paragrafen tillämpas.
  • Hänsyn skall dessutom endast tas till det antal år med pensionspoäng som tillgodoräknats för den avlidne till och med 1989.

Vid tillämpning av 10 och 11 §§ skall E 11 kap. 8 § inte gälla.

Änkor som har fyllt 65 år eller som dessförinnan fått ålderspension

Grundläggande bestämmelser

14 § Änkepension skall från och med den månad då en änka fyller 65 år beräknas med tillämpning av

1. 2 § 1 och 3 §, om änkan är född 1929 eller tidigare,

2. 2 § 1 och 3 § samt 16

  • §§, om änkan är född under något av

åren 1930–1944, eller

3. 7, 8, 16 och 18

  • §§, dock utan 90-procentstillägg som avses i

2 § 2, om änkan är född 1945 eller senare.

15 § För en änka som får inkomstgrundad ålderspension före den månad hon fyller 65 år gäller följande

  • Änkepensionen beräknas med tillämpning av 2−13 §§.
  • Änkepensionen, förutom 90-procentstillägget, och ålderspensionen samordnas enligt 16
  • §§.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Änkor födda något av åren 1930

1953

16 § Om en änka, som är född något av åren 1930

  • har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension i form av tilläggspension, skall änkepension lämnas endast i den utsträckning den efter eventuell samordning med omställningspension enligt 3 kap. 14 § överstiger ålderspensionen.

Vid tillämpningen av första stycket skall änkans ålderspension i form av tilläggspension beräknas enligt bestämmelserna i

  • E 11 kap. 6 § första stycket 1, och
  • E 11 kap. 8, 11, 12, 24, 25 och 27−29 §§.

Änkor födda något av åren 1930

1944

17 § Om en änka som avses i 16 § är född något av åren 1930

  • har hon, oavsett vad som anges där, rätt till änkepension med sådant belopp att summan av änkepensionen och den inkomstgrundade ålderspensionen enligt 16 § skall motsvara en viss andel av summan av hennes ålderspension i form av tilläggspension, beräknad enligt samma paragraf, och den tilläggspension för den avlidne mannen som avses i 2 § 1. Änkepensionen får dock inte lämnas med högre belopp än vad som följer av 2 § 1.

Den andel som avses i första stycket uppgår till

1. 60 procent om änkan är född 1930,

2. 58 procent om änkan är född 1931,

3. 56 procent om änkan är född 1932,

4. 54 procent om änkan är född 1933,

5. 52 procent om änkan är född 1934, och

6. 50 procent om änkan är född något av åren 1935

Sent uttag av ålderspension av änkor födda något av åren 1930

1953

18 § Vid tillämpning av 16 och 17 §§ skall, om änkan tar ut inkomstgrundad ålderspension som avses i nämnda paragrafer vid en senare tidpunkt än från och med den månad då hon fyllt 65 år, hänsyn tas till den inkomstgrundade ålderspension i form av tilläggspension, beräknad enligt 16 §, som skulle ha betalats ut om hon haft rätt till pensionen från och med den månaden.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Änkepension vid obetalda avgifter för änkor födda något av åren 1930–1953

19 § Vid tillämpning av 16 och 17 §§ skall, om pensionspoäng till följd av bristande eller underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats eller har minskats, hänsyn tas till den ålderspension i form av tilläggspension som skulle ha betalats ut om full avgift hade betalats.

Änkor födda 1954 eller senare

20 § Om en änka som är född 1954 eller senare har rätt till änkepension och för samma månad får inkomstgrundad ålderspension, lämnas änkepensionen endast i den utsträckning den, efter eventuell samordning med omställningspension enligt 3 kap. 14 §, överstiger ålderspensionen.

Inkomstpension och premiepension skall i detta sammanhang beräknas som om änkan endast hade tillgodoräknats pensionsrätt för inkomstpension och som om denna pensionsrätt hade utgjort 18,5 procent av pensionsunderlaget. I övrigt skall 18 och 19 §§ tillämpas.

21 § Vid beräkning enligt 20 § skall ett tillägg om en pensionspoäng enligt E 9 kap. 18, 19 och 21 §§ göras. Tillägget skall göras till det underlag som beräkningen av änkepensionen skall grunda sig på före samordning med kvinnans inkomstgrundade ålderspension.

På detta tillägg skall 7, 8 och 13 §§ tillämpas. Änkepension får emellertid inte betalas ut med högre belopp än vad som följer av 2 § 1.

11 kap. Garantipension till änkepension

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till garantipension till änkepension i 2−7 §§,
  • försäkringstid för den avlidne i 8−12 §§,
  • beräkning av garantipension till änkepension i 13−17 §§,

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

  • minskning av garantipension för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död i 18 §, och
  • avkortning av garantipension när den avlidnes försäkringstid understiger 40 år i 19 och 20 §§.

Rätten till garantipension till änkepension

Allmänna bestämmelser

2 § En änka som är född 1944 eller tidigare och som är försäkrad enligt A 4 och 5 kap., har rätt till garantipension till änkepension enligt 13

  • §§. Sådan rätt finns dock endast om änkan var gift med den avlidne vid utgången av 1989 och vid tidpunkten för dödsfallet samt

1. hade vårdnaden om och stadigvarande sammanbodde med barn under 16 år, som vid makens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan, eller

2. vid makens död hade fyllt 36 år och varit gift med den avlidne i minst fem år.

Om villkoret i första stycket 1 inte längre är uppfyllt, upphör rätten till garantipension till änkepension enligt den punkten. Vid bedömningen av rätten till garantipension enligt första stycket 2 skall det i så fall anses som om mannen avlidit då rätten till pension enligt första stycket 1 upphörde och som om äktenskapet varat till den tidpunkten.

3 § En änka har rätt till garantipension endast om en försäkringstid om minst tre år kan tillgodoräknas för den avlidne enligt 8

  • §§.

4 § En änka har inte rätt till garantipension efter en man som hon inte levde tillsammans med vid dennes död, om hon efter det att sammanlevnaden med mannen upphörde varit sambo med en annan man som hon varit gift med eller har eller har haft barn med.

Med en änka likställd kvinna

5 § Med en änka likställs i fråga om rätt till garantipension en ogift kvinna som är sambo med en ogift man vid hans död, om hon tidigare har varit gift med honom, eller har eller har haft barn med honom.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Den tid under vilken kvinnan oavbrutet varit sambo med mannen fram till dennes död, skall vid tillämpningen av 2 § första stycket 2 likställas med tid i ett äktenskap.

Om änkan gifter sig eller sammanbor

6 § Garantipension får inte lämnas om änkan

1. gifter sig, eller

2. är sambo med en man som hon varit gift med eller har eller har haft barn med.

Om äktenskapet upplöses innan det varat i fem år eller om samboendet upphör inom samma tid, skall garantipensionen lämnas på nytt, om förutsättningarna i övrigt för rätt till sådan pension fortfarande är uppfyllda.

Samordning med sjukersättning och aktivitetsersättning

7 § Om en änka för samma månad har rätt till såväl garantipension till änkepension som sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av garantiersättning, lämnas endast den till beloppet största av förmånerna.

Försäkringstid för den avlidne

Grundläggande bestämmelser

8 § Garantipension till änkepension skall beräknas med hänsyn till den försäkringstid som kan tillgodoräknas för den avlidne till och med året före dödsfallet (faktisk försäkringstid).

Som försäkringstid för garantipension till änkepension skall även tillgodoräknas tid från och med det år då dödsfallet inträffade till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år (framtida försäkringstid).

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Beräkning av faktisk försäkringstid

9 § Som faktisk försäkringstid skall sådan tid för bosättning m.m. räknas som utgör försäkringstid för garantipension enligt E 15 kap. 5

  • §§.

10 § Vid beräkning av sådan försäkringstid för bosättning i tidigare hemland som avses i E 15 kap. 7

  • §§ skall som försäkringstid för garantipension till änkepension även tillgodoräknas tid från och med det år då den avlidne fyllde 16 år till och med det år då han fyllde 24 år.

Beräkning av framtida försäkringstid

11 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas försäkringstid med minst fyra femtedelar av tiden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före dödsfallet gäller följande: En framtida försäkringstid skall beräknas som produkten av

  • tidsperioden från och med året för dödsfallet till och med det år då den avlidne skulle ha fyllt 64 år, och
  • kvoten av den försäkringstid som kan tillgodoräknas den avlidne från och med det år han fyllde 16 år till och med året före dödsfallsåret och fyra femtedelar av hela den faktiska tidsperioden från och med det år då han fyllde 16 år till och med året före dödsfallsåret.

Vid beräkningen skall försäkringstiden avrundas nedåt till närmaste hela antal månader.

Avrundning

12 § Den sammanlagda försäkringstiden för garantipension skall avrundas nedåt till närmaste hela antal år.

Beräkning av garantipension till änkepension

Grundläggande bestämmelser

13 § Beräkningen av garantipensionen skall grunda sig på den änkepension som änkan har rätt till.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Med änkepension avses även sådan efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna avdelning.

14 § Om en änka, som inte har rätt till änkepension, har rätt till garantipension till änkepension och omställningspension, skall beräkningen av garantipension till änkepension grunda sig på omställningspensionen.

15 § Om en änka för tid före den månad då hon fyller 65 år får sådan ålderspension som skall samordnas med änkepension enligt 10 kap. 16

  • §§, skall garantipensionen beräknas med hänsyn till änkepensionen före det att änkepensionen samordnas med ålderspensionen.

Basnivån

16 § Garantipension till änkepension skall för år räknat, om inte annat anges i 18

  • §§, motsvara 2,13 prisbasbelopp (basnivån).

17 § Om en änka har rätt till änkepension eller omställningspension skall basnivån minskas med beloppet för den pensionen. Sådan minskning skall göras efter det att basnivån minskats eller avkortats enligt 18

  • §§.

Minskning av garantipension för änkor som inte hade fyllt 50 år vid makens död

18 § Om en änka med tillämpning av 2 § första stycket 2 har rätt till garantipension och inte hade fyllt 50 år vid mannens död eller vid den tidpunkt som avse i 2 § andra stycket, skall garantipensionens basnivå minskas enligt följande.

Garantipensionen skall minskas med en femtondel för varje år som änkan var yngre än 50 år vid

1. mannens död, eller

2. den tidpunkt som avses i 2 § andra stycket.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Avkortning av garantipension när den avlidnes försäkringstid understiger 40 år

19 § Om det för den avlidne inte enligt 8

  • §§ kan tillgodoräknas

40 års försäkringstid för garantipension, skall vid beräkningen av garantipensionen hänsyn tas endast till så stor del av garantipensionens basnivå som motsvarar kvoten av

  • det antal år för vilka försäkringstid tillgodoräknas den avlidne och
  • talet 40.

20 § Avkortning av garantipensionens basnivå enligt 19 § skall göras efter minskning av garantipensionens basnivå enligt 18 §.

12 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om efterlevandepension och efterlevandestöd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • följsamhetsindexering i 2 §,
  • samordning av efterlevandepension och efterlevandestöd med yrkesskadelivränta i 3
  • §§,
  • ändring av beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd i 11
  • §§, och
  • utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd i 13
  • §§.

Följsamhetsindexering

2 § Vid ingången av varje kalenderår skall barnpension, omställningspension och änkepension räknas om genom följsamhetsindexering enligt E 10 kap. 40 och 41 §§.

Om barnpension, omställningspension eller änkepension skall lämnas först från ett senare år än året för dödsfallet, skall pensionen beräknas som om den hade lämnats redan dödsfallsåret.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Samordning av efterlevandepension och efterlevandestöd med yrkesskadelivränta

Allmänna bestämmelser

3 § Efterlevandepension och efterlevandestöd skall minskas enligt 4

  • §§ för en efterlevande som har rätt till livränta (yrkesskadelivränta) på grund av obligatorisk försäkring enligt någon av följande upphävda lagar:

1. lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete,

2. lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar, eller

3. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Detsamma gäller en efterlevande som

1. enligt någon annan författning eller enligt regeringens beslut har rätt till annan livränta, som bestäms eller betalas ut av Försäkringskassan, eller

2. får livränta enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.

4 § Efterlevandepension och efterlevandestöd skall inte minskas på grund av livränta som lämnas enligt 14 och 15 kap.

Bestämmelser om hur efterlevandelivränta enligt arbetsskadeförsäkringen skall minskas på grund av efterlevandepension och efterlevandestöd finns i 15 kap.

5 § Har livränta eller del av livränta eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning enligt 6

  • §§ anses som om livränta lämnas eller som om den livränta som lämnas har höjts med ett belopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder som tillämpas vid utbytet.

Barnpension och efterlevandestöd

6 § Vid beräkningen skall summan av barnpension och efterlevandestöd minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som barnet för samma tid har rätt till såsom efterlevande.

Minskningen skall i första hand göras på efterlevandestödet. Avdrag på barnpension får göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

7 § Barnpension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 6 §, tillsammans med efterlevandestöd understiga en fjärdedel av det belopp som anges i 5 kap. 3 §.

Omställningspension och garantipension till omställningspension

8 § Vid beräkningen skall summan av omställningspension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande.

Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen. Avdrag på omställningspension får göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

Änkepension och garantipension till änkepension

9 § Vid beräkningen skall summan av änkepension och garantipension till sådan pension minskas med tre fjärdedelar av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet och som den pensionsberättigade för samma tid har rätt till såsom efterlevande.

Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på sådan del av änkepension som avses i 10 kap. 2 § 2. Avdrag på sådan del av änkepension som avses i 10 kap. 2 § 1 får göras endast om den avlidne kunnat tillgodoräkna sig pensionspoäng för minst ett år när skadan inträffade.

10 § Änkepension får aldrig, på grund av bestämmelserna i 9 §, tillsammans med garantipension till änkepension för månad räknat understiga nio procent av prisbasbeloppet.

Ändring av beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd

11 § Ett beslut om efterlevandepension skall ändras om det föranleds av en ändring som har gjorts beträffande den pensionsbehållning eller den pensionspoäng som legat till grund för beräkningen av pensionen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

12 § Ett beslut om efterlevandepension i form av garantipension eller om efterlevandestöd skall ändras om storleken av garantipensionen eller efterlevandestödet påverkas av en ändring som gjorts i fråga om den inkomstrelaterade efterlevandepension eller änkepension som legat till grund för beräkningen av garantipensionen eller efterlevandestödet.

Utbetalning av efterlevandepension och efterlevandestöd

Allmänna bestämmelser

13 § Efterlevandepension och efterlevandestöd skall betalas ut månadsvis. Årspension och efterlevandestöd som beräknas uppgå till högst 2 400 kronor skall dock, om det inte finns särskilda skäl, betalas ut i efterskott en eller två gånger per år. Efter överenskommelse med den efterlevande får utbetalning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Avbrott i utbetalning

14 § Uttag av efterlevandepension får avbrytas genom skriftlig anmälan till Försäkringskassan. Sådan anmälan skall ha kommit in till Försäkringskassan senast månaden före den månad som ändringen avser.

Avrundning

15 § När efterlevandepension och efterlevandestöd beräknas skall den totala årliga ersättningen avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

Om både garantipension eller efterlevandestöd och inkomstrelaterad efterlevandepension eller änkepension betalas ut samtidigt skall avrundningen ske på garantipensionen eller efterlevandestödet.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

III Efterlevandeförmåner från arbetsskade-

försäkringen m.m.

13 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om arbetsskadeersättning m.m. vid dödsfall i 14 kap., och
  • bestämmelser om efterlevandelivränta i 15 kap.

14 kap. Allmänna bestämmelser om arbetsskadeersättning m.m. vid dödsfall

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • hänvisning till bestämmelser om arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning i 2 och 3 §§,
  • ersättningsformer och grundvillkor i 4 §,
  • begravningshjälp i 5 och 6 §§,
  • livränta efter försvunna försäkrade i 7 §, och
  • retroaktiv ersättning i 8 §.

Hänvisning till bestämmelser om arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning

2 § I C 20

  • kap. finns bestämmelser om ersättning från arbetsskadeförsäkringen till försäkrade förvärvsarbetande och vissa studerande vid arbetsskada. Dessa bestämmelser gäller också i tillämpliga delar i fråga om förmåner till efterlevande enligt denna underavdelning.

Första stycket gäller på motsvarande sätt i fråga om ersättning till efterlevande i form av personskadeersättning eller krigsskadeersättning vid skador som avses i C 24 och 25 kap.

3 § Det som i denna underavdelning anges i fråga om arbetsskada gäller även i fråga om skada som avses i C 24 och 25 kap.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Ersättningsformer och grundvillkor

4 § Om en försäkrad har avlidit till följd av arbetsskada kan ersättning lämnas i form av

  • begravningshjälp enligt 5 §, och
  • efterlevandelivränta enligt 15 kap.

Begravningshjälp

5 § Begravningshjälp lämnas med belopp som motsvarar 30 procent av prisbasbeloppet vid tiden för dödsfallet.

6 § Begravningshjälpen lämnas till den som enligt lag skall förvalta den avlidnes egendom.

Livränta efter försvunna försäkrade

7 § Om en försäkrad har försvunnit och det kan antas att han eller hon har avlidit till följd av arbetsskada, gäller samma rätt till livränta som vid dödsfall. Visar det sig senare att den försäkrade är vid liv eller att han eller hon har avlidit av någon annan orsak än arbetsskada, upphör rätten till förmånen.

Retroaktiv ersättning

8 § Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om efterlevandeförmåner inte görs inom sex år

  • i fråga om begravningshjälp från dagen för dödsfallet, och
  • i fråga om efterlevandelivränta från den dag ersättningen avser.

15 kap. Efterlevandelivränta

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • rätten till barnlivränta i 2−5 §§,
  • rätten till omställningslivränta i 6−9 §§,
  • förmånstiden i 10 och 11 §§,

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

  • beräkning av efterlevandelivränta i 12 och 13 §§,
  • ersättningsunderlag för efterlevandelivränta i 14−16 §§,
  • begränsningsregler för flera livräntor i 17 §, och
  • samordning av efterlevandelivränta med efterlevandepension i 18
  • §§.

Rätten till barnlivränta

2 § Ett barn till en avliden som avses i 14 kap. 4 § har rätt till barnlivränta.

3 § Rätten till barnlivränta upphör när barnet fyller 18 år, om inte något annat följer av 4 §.

4 § Ett barn som har fyllt 18 år och som bedriver studier har rätt till barnlivränta även för studietiden, dock längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. Detta gäller dock endast om studierna och studietiden uppfyller de villkor som anges i 4 kap. 5 och 6 §§.

5 § Bestämmelserna om adoptivbarn i 4 kap. 3 § gäller även i fråga om rätt till barnlivränta.

Rätten till omställningslivränta

Allmänna bestämmelser

6 § Omställningslivränta till efterlevande make till en avliden som avses i 14 kap. 4 § kan lämnas i form av

  • omställningslivränta, och
  • förlängd omställningslivränta. Vad som sägs om make i detta kapitel tillämpas också i fråga om sådan efterlevande som avses i 6 kap. 4 §.

Vem som kan få omställningslivränta

7 § En efterlevande make har rätt till omställningslivränta under de närmare förutsättningar som anges i 6 kap. 3 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Vem som kan få förlängd omställningslivränta

8 § En efterlevande make har rätt till förlängd omställningslivränta under de närmare förutsättningar som anges i 6 kap. 6 och 7 §§.

Omställningslivränta efter flera avlidna

9 § Är någon för samma månad berättigad till omställningslivränta efter flera avlidna, lämnas livränta endast efter den sist avlidne eller, om livräntebeloppen är olika höga, det högsta beloppet.

Förmånstiden

10 § Bestämmelserna i 3 kap. 18

  • §§ om barnpension och omställningspension tillämpas även i fråga om barnlivränta respektive omställningslivränta.

11 § Omställningslivränta lämnas för den tid som anges i fråga om omställningspension i 6 kap. 5 §.

Förlängd omställningslivränta lämnas för tid som anges i fråga om förlängd omställningspension i 6 kap. 8 §.

Beräkning av efterlevandelivränta

Barnlivränta

12 § Barnlivränta för ett efterlevande barn motsvarar för år räknat 40 procent av det ersättningsunderlag som anges i 14

  • §§.

Har flera barn rätt till barnlivränta efter den försäkrade, skall procenttalet ökas med talet 20 för varje barn utöver det första. Det sammanlagda barnlivräntebeloppet skall därefter fördelas lika mellan barnen.

Omställningslivränta

13 § Omställningslivränta respektive förlängd omställningslivränta motsvarar, när den försäkrade även efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom eller henne, för år räknat 20 procent av det ersättningsunderlag som anges i 14–16 §§.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Om den försäkrade inte efterlämnar barn som har rätt till livränta efter honom eller henne, motsvarar livräntan 45 procent av ersättningsunderlaget.

Ersättningsunderlag för efterlevandelivränta

Grundläggande bestämmelser

14 § Om den försäkrade fick livränta enligt C 22

  • kap. med anledning av förlust av arbetsförmågan till följd av skadan, skall livränta efter honom eller henne grundas på hans eller hennes egen livränta.

Livränta efter någon annan försäkrad skall grundas på vad som enligt C 22

  • kap. skulle ha utgjort livränta till honom eller henne vid förlust av arbetsförmågan, om sådan livränta skulle ha börjat lämnas vid tiden för dödsfallet.

Tidigare arbetsskadeersättning

15 § I den utsträckning det är skäligt skall till grund för beräkningen av livränta till efterlevande läggas även följande ersättningar som lämnades till den avlidne med anledning av tidigare arbetsskada:

1. Pension.

2. Livränta.

3. Annan ersättning som har trätt i stället för arbetsinkomst.

Högsta ersättningsunderlag

16 § Efterlevandelivränta får inte grundas på högre belopp än som motsvarar 7,5 prisbasbelopp vid den försäkrades död.

Begränsningsregler för flera livräntor

17 § Om livräntorna till de efterlevande efter en försäkrad sammantagna överstiger det ersättningsunderlag som anges i 14

  • §§, skall livräntorna sättas ned proportionellt så att de tillsammans motsvarar detta underlag.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Samordning av efterlevandelivränta med efterlevandepension

18 § Efterlevandelivränta skall minskas om den efterlevande samtidigt har rätt till efterlevandepension med anledning av den inkomstförlust som föranlett livräntan.

Minskningen görs genom att efterlevandelivräntan betalas ut endast i den utsträckning som den överstiger dessa förmåner.

19 § Efterlevandelivräntan skall även minskas enligt 18 § i fråga om pension som enligt utländskt system för social trygghet lämnas med anledning av arbetsskadan.

20 § Bestämmelserna i C 23 kap. 5 § om underlåten eller bristande avgiftsbetalning skall tillämpas också när det gäller minskning av efterlevandelivränta enligt 18 §.

IV Efterlevandeskydd i form av premiepension

16 kap. Innehåll och inledande bestämmelser

Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • efterlevandeskydd före pensionstiden i 17 kap.,
  • efterlevandeskydd under pensionstiden i 18 kap., och
  • vissa gemensamma regler om premiepension till efterlevande i 19 kap.

Inledande bestämmelser

2 § Bestämmelser om premiepension finns i avd. E och i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten. I denna underavdelning finns bestämmelser om efterlevandeskydd inom premiepensionssystemet.

3 § Efterlevandeskydd i form av premiepension kan efter ansökan av pensionsspararen hos Premiepensionsmyndigheten meddelas som

  • efterlevandeskydd före pensionstiden, eller
  • efterlevandeskydd under pensionstiden.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

17 kap. Efterlevandeskydd före pensionstiden

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2 §, samt bestämmelser om
  • rätten att teckna efterlevandeskydd i 3 §,
  • premiepensionens storlek, m.m. i 4 och 5 §§,
  • giltighetstiden för efterlevandeskyddet i 6−8 §§, och
  • vem som får premiepensionen i 9−13 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Ett förordnande om efterlevandeskydd före pensionstiden innebär att det under fem år från pensionsspararens död betalas ut premiepension till hans eller hennes efterlevande.

Rätten att teckna efterlevandeskydd

3 § Efterlevandeskydd för pensionsspararen skall meddelas om

1. pensionsspararen ännu inte har tagit ut någon del av sin premiepension,

2. myndigheten bedömer att skyddet under minst ett år skall kunna bekostas på det sätt som anges i 5 §, och

3. pensionsspararen

  • har barn under 20 år,
  • är gift, eller
  • är ogift men sambo med någon som är ogift och som spararen tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Om en ansökan kommer in till Premiepensionsmyndigheten när pensionsspararen har fyllt 50 år, får efterlevandeskydd före pensionstiden meddelas endast efter en sådan familjehändelse som avses i 6 § andra stycket 2.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

Premiepensionens storlek, m.m.

4 § Pensionsspararen får välja om premiepensionen till efterlevande, räknat per år, skall motsvara ett eller två inkomstbasbelopp. Det inkomstbasbelopp som gällde det år då pensionsspararen avled skall tillämpas under hela utbetalningsperioden.

5 § Efterlevandeskyddet bekostas av pensionsspararen genom att kostnaden för skyddet löpande dras av från tillgodohavandet på hans eller hennes premiepensionskonto.

Giltighetstiden för efterlevandeskyddet

6 § Efterlevandeskyddet börjar gälla vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten.

I följande utsträckning börjar dock efterlevandeskyddet att gälla redan vid utgången av den månad ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten:

1. Till den del efterlevandeskyddet avser risken att pensionsspararen avlider som en direkt följd av olycksfall.

2. Om pensionsspararen inte hade fyllt 50 år när ansökan kom in och han eller hon högst tre månader dessförinnan hade gift sig eller fått barn. Om ett faderskap har blivit fastställt genom dom eller genom bekräftelse efter barnets födelse, räknas fristen från det att domen vann laga kraft eller bekräftelsen godkändes enligt 1 kap. 4 § föräldrabalken. Vid adoption räknas fristen från det att rättens beslut om tillstånd till adoptionen vann laga kraft.

7 § För att efterlevandeskyddet skall gälla när pensionsspararen avlider måste någon av förutsättningarna i 3 § första stycket 3 vara uppfylld.

8 § I följande fall upphör efterlevandeskyddet att gälla:

1. Om pensionsspararen anmäler till Premiepensionsmyndigheten att han eller hon avstår från efterlevandeskydd. Skyddet upphör i sådant fall att gälla vid utgången av den månad då anmälan kom in till myndigheten eller vid det senare månadsskifte som har angetts i anmälan.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

2. Om pensionsspararen begär att få ut premiepension, upphör efterlevandeskyddet vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall betalas ut.

3. Om tillgodohavandet på premiepensionskontot inte längre är tillräckligt stort för att bekosta skyddet. Skyddet upphör dock i sådant fall tidigast 30 dagar från det att Premiepensionsmyndigheten har sänt ett meddelande till pensionsspararen om att skyddet kommer att upphöra.

Vem får premiepensionen?

9 § Vid förordnande om efterlevandeskydd före pensionstiden kan premiepension till efterlevande lämnas endast till personer inom den krets som avses i 3 § första stycket 3. Pensionsspararen kan genom ett skriftligt meddelande till Premiepensionsmyndigheten bestämma vilken eller vilka av dessa personer som skall få premiepensionen.

Pensionsspararen får genom nytt skriftligt meddelande till myndigheten ändra det som har bestämts enligt första stycket.

10 § Pensionsspararens barn har rätt att få pensionsbelopp under hela utbetalningsperioden, om de är under 20 år vid pensionsspararens död. Om ett pensionsbelopp skall betalas ut till flera barn, skall det delas lika mellan dem.

11 § Om pensionsspararen inte enligt 9 § har bestämt vem eller vilka som skall få premiepensionen eller om det pensionsspararen har bestämt inte kan verkställas, skall pensionen lämnas till den avlidne pensionsspararens make eller sambo. Finns inte make eller sambo, skall pensionen lämnas till pensionsspararens barn.

12 § Om den som är berättigad till pensionen avlider under utbetalningsperioden, övergår rätten till pensionen till den som då har den bästa rätten enligt 9 och 11 §§.

13 § För den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt förordnade om efterlevandeskydd före pensionstiden gäller de bestämmelser som avser pensionsspararen i

1. E 12 kap. 5 § om premiepensionskonto,

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

2. 4 § lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om återbäring, och

3. 7 § lagen med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten om information till pensionsspararna.

18 kap. Efterlevandeskydd under pensionstiden

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§, samt bestämmelser om
  • rätten att teckna efterlevandeskydd i 4 och 5 §§,
  • premiepensionens storlek i 6 §,
  • giltighetstiden för efterlevandeskyddet i 7 och 8 §§, och
  • vem som får premiepensionen i 9 och 10 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Ett förordnande om efterlevandeskydd under pensionstiden innebär att det vid pensionsspararens död till hans eller hennes efterlevande make eller sambo betalas ut livsvarig premiepension till efterlevande.

3 § En ansökan om efterlevandeskydd under pensionstiden skall göras samtidigt med att pensionsspararen första gången begär att få ut premiepension.

Om pensionsspararen senare gifter sig eller inleder ett sådant samboförhållande som avses i 4 §, får ansökan göras inom tre månader från det att äktenskapet ingicks eller samboförhållandet inleddes. Detta gäller dock inte om pensionsspararen var gift eller sambo med samma person när spararen första gången begärde att få ut premiepension.

Rätten att teckna efterlevandeskydd

4 § Efterlevandeskydd för pensionsspararen skall meddelas om pensionsspararen

  • är gift, eller

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

  • är ogift men sambo med någon som är ogift och som spararen tidigare har varit gift med eller har eller har haft barn med.

5 § Efterlevandeskyddet gäller bara om pensionsspararen vid sin död var gift eller sambo med den person med vilken han eller hon var gift eller sambo vid ansökan om skyddet.

I fråga om sambor krävs också att inte någon av dem var gift med någon annan vid dödsfallet.

Premiepensionens storlek

6 § Omfattningen av efterlevandeskyddet skall beräknas med utgångspunkt i tillgodohavandet på pensionsspararens premiepensionskonto. Pensionsspararens egen premiepension skall då räknas om.

Beräkningarna skall göras så att pensionsspararens egen premiepension och premiepensionen till efterlevande blir lika stora när samma andel av pensionen tas ut.

Giltighetstiden för efterlevandeskyddet

7 § Efterlevandeskyddet börjar i fall som avses i 3 § första stycket att gälla vid ingången av den första månad för vilken premiepension skall lämnas till pensionsspararen.

I fall som avses i 3 § andra stycket börjar efterlevandeskyddet att gälla vid det första månadsskiftet ett år efter det att ansökan kom in till Premiepensionsmyndigheten.

8 § Om äktenskapet eller samboförhållandet upplöses på annat sätt än genom dödsfall, skall Premiepensionsmyndigheten på begäran av pensionsspararen räkna om försäkringen till att gälla bara på spararens liv.

Vem får premiepensionen?

9 § Premiepension till efterlevande vid förordnande om efterlevandeskydd under pensionstiden lämnas endast till en sådan person som avses i 4 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. F

10 § För den som fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 9 §, gäller sedan pensionsspararen avlidit de bestämmelser som avser pensionsspararen med undantag för

  • E 4 kap. 3 § om tidigaste tidpunkt för uttag av pension,
  • 17 kap. i denna avdelning,
  • övriga bestämmelser i detta kapitel, och
  • H 4 kap. 8 §.

19 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om premiepension till efterlevande

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • uttag av premiepension i 2 §,
  • ändring av beräkningsunderlag och pensionsrätt i 3 §,
  • utbetalning av premiepension i 4 §, och
  • närmare föreskrifter i 5 §.

Uttag av premiepension

2 § Premiepension till efterlevande lämnas utan ansökan från och med månaden efter den då pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till pensionen har avlidit.

Den som har fått rätt till premiepension till efterlevande enligt 18 kap. får återkalla sitt uttag av premiepension, och ändra den andel av pensionen som tas ut. I sådana fall gäller E 4 kap. 10 §. Vid nytt uttag efter återkallelse och vid ökat uttag gäller bestämmelserna om ansökan i H 7 kap. 4 § och bestämmelserna om förmånstid efter ansökan i E 4 kap. 4 §.

Ändring av beräkningsunderlag och pensionsrätt

3 § I ärenden om premiepension till efterlevande tillämpas bestämmelserna i

  • E 18 kap. 2−4 §§ om ändring av beräkningsunderlag för allmän ålderspension, och
  • E 12 kap. 29−33 §§ om ändrad pensionsrätt, såvitt gäller premiepension till efterlevande enligt 18 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. F SOU 2005:114

Utbetalning av premiepension

4 § Bestämmelserna i E 19 kap. om utbetalning av allmän ålderspension gäller även premiepension till efterlevande.

Närmare föreskrifter

5 § Närmare föreskrifter för verkställighet av balkens bestämmelser om efterlevandeskydd meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

AVD. G BOSTADSSTÖD

I Inledande bestämmelser

1 kap. Innehåll, definitioner och förklaringar

Innehåll

1 § I denna avdelning finns bestämmelser om socialförsäkringsförmåner i form av bidrag till kostnader för bostad m.m. (bostadsstöd).

Förmåner enligt denna avdelning är – bostadsbidrag till barnfamiljer eller till personer i åldern 18

  • år, och – bostadstillägg till den som får sjukersättning, pension eller vissa liknande förmåner.

2 § I denna underavdelning finns inledande bestämmelser om bostadsstöden samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i avd. G. Det finns definitioner och förklaringar också i de enskilda underavdelningarna i avdelningen. Vidare finns bestämmelserna om

  • bostadsbidrag i underavdelning II, och
  • bostadstillägg i underavdelning III.

Försäkring och ansökan, m.m.

3 § En förmån enligt denna avdelning lämnas endast till den som har ett gällande försäkringsskydd för förmånen enligt A 4 och 5 kap.

Bestämmelser om anmälan och ansökan samt vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning finns i avd. H.

II Bostadsbidrag

2 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om bostadsbidrag i 3 kap. samt bestämmelser om

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

  • rätten till bostadsbidrag i 4 kap.,
  • beräkning av bostadsbidrag i 5 kap., och
  • särskild handläggningsordning i 6 kap.

3 kap. Allmänna bestämmelser om bostadsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2−4 §§ samt bestämmelser om
  • definitioner i 5 §,
  • personer som likställs med makar i 6 §, och
  • en bevisregel i 7 §.

Inledande bestämmelser

2 § Bostadsbidrag lämnas dels i form av bidrag till kostnader för bostad, dels i form av särskilt bidrag för hemmavarande barn.

3 § Rätten till bostadsbidrag och bidragets storlek är beroende av den försäkrades bidragsgrundande inkomst och de andra omständigheter som anges i denna underavdelning.

4 § Bostadsbidrag betalas ut löpande som preliminärt bidrag, beräknat efter en uppskattad bidragsgrundande inkomst. Bostadsbidraget bestäms slutligt i efterhand på grundval av den fastställda bidragsgrundande inkomsten.

Definitioner

5 § När det gäller bostadsbidrag avses med

1. hushåll: barnfamiljer, makar utan barn och ensamstående utan barn,

2. barn: den som är under 18 år eller som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395), och

3. makar: makar som lever tillsammans.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

Personer som likställs med makar

6 § När det gäller bostadsbidrag skall sambor likställas med makar om samborna

1. har eller har haft gemensamt barn, eller

2. är folkbokförda på samma adress.

Bevisregel

7 § När det gäller bostadsbidrag skall personer som är gifta med varandra anses bo tillsammans om inte den som ansöker om bostadsbidrag eller den som får bidraget visar något annat.

4 kap. Rätten till bostadsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§ samt bestämmelser om
  • barnfamiljer i 4−9 §§,
  • hushåll utan barn i 10 och 11 §§, och
  • förmånstiden i 12−15 §§.

Allmänna bestämmelser

Bidrag till kostnader för bostad

2 § Bostadsbidrag i form av bidrag till kostnader för bostad kan lämnas till

  • barnfamiljer, och
  • hushåll utan barn. Sådant bidrag lämnas endast till en försäkrad som bor i en bostad som han eller hon äger eller innehar med hyres- eller bostadsrätt. Det krävs dessutom att den försäkrade är folkbokförd i bostaden. Om det finns särskilda skäl, får bidrag dock lämnas för kostnaderna för en bostad där den försäkrade inte är folkbokförd.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

Särskilt bidrag

3 § Bostadsbidrag i form av särskilt bidrag kan lämnas till familjer med barn som avses i 4, 7 och 8 §§.

Barnfamiljer

Hushåll med hemmavarande barn

4 § Bostadsbidrag lämnas till en försäkrad som har vårdnaden om och varaktigt bor tillsammans med barn.

Bostadsbidrag lämnas även för barn som för vård eller undervisning inte varaktigt bor hemma men vistas hemma under minst så lång tid varje år som motsvarar normala skolferier.

5 § Om ett barns föräldrar inte lever tillsammans men har gemensam vårdnad om barnet, har den förälder som barnet är folkbokfört hos rätt till bostadsbidrag enligt 4 och 8 §§.

Försäkrade som tidvis bor med barn

6 § Bostadsbidrag lämnas även till en försäkrad som på grund av vårdnad eller umgänge tidvis har barn boende i sitt hem.

Bostadsbidrag enligt första stycket lämnas endast för bostäder som

  • omfattar minst två rum utöver kök eller kokvrå, och
  • har en bostadsyta som uppgår till minst 40 kvadratmeter.

Barn i familjehem m.m.

7 § Bostadsbidrag lämnas till en försäkrad som efter en myndighets beslut har tagit emot barn för vård i familjehem, om barnet beräknas bo i hemmet under minst tre månader.

8 § Bor barnet i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende, lämnas bidrag även till föräldern eller föräldrarna, om det finns särskilda skäl.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

Barn som får förlängt barnbidrag eller studiehjälp

9 § Bestämmelserna i 4

Hushåll utan barn

10 § Bostadsbidrag lämnas till en försäkrad som har fyllt 18 år.

11 § Bostadsbidrag enligt 10 § lämnas inte om den försäkrade eller dennes make

1. har fyllt 29 år,

2. har barn som berättigar till bostadsbidrag till barnfamiljer, eller

3. får bostadstillägg eller på grund av bestämmelser om inkomstprövning inte får sådant tillägg.

Förmånstiden

12 § Bidrag lämnas från och med månaden efter den då rätten till bidrag har uppkommit till och med den månad då rätten till bidrag har ändrats eller upphört.

Om rätten till bidrag uppkommit eller upphört den första dagen i en månad, skall dock bidraget lämnas eller upphöra från och med den månaden.

13 § Ett beslut om bidrag får avse längst tolv månader.

14 § Bidrag får inte lämnas för längre tid tillbaka än ansökningsmånaden. Bidrag får dock lämnas för en längre tid tillbaka, om en ansökan om bidrag avseende höjning av hyra eller avgift ges in till Försäkringskassan inom en månad från den dag den försäkrade fick kännedom om hyres- eller avgiftshöjningen.

15 § Om ett barn avlider i en barnfamilj som avses i 4

  • §§ och familjen redan har ansökt om eller får bostadsbidrag får bidraget lämnas som om barnet alltjämt levde till och med den sjätte månaden efter dödsfallet. Detta gäller längst till och med den månad då familjen flyttar från bostaden.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

5 kap. Beräkning av bostadsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • bidragsgrundande inkomst i 2−13 §§,
  • bostadskostnader i 14 §,
  • beräkning av bostadsbidrag för barnfamiljer i 15−22 §§,
  • beräkning av bostadsbidrag för hushåll utan barn i 23−27 §§, och
  • undantag när bidragsbehov saknas i 28 §.

Bidragsgrundande inkomst

Huvudregler

2 § Den försäkrades bidragsgrundande inkomst är summan av

1. överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229),

2. överskott i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat enligt 4 §,

3. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 5 §,

4. del av egen och barns förmögenhet enligt 6

  • §§,

5. del av barns inkomst av kapital enligt 11 och 12 §§, och

6. vissa andra inkomster enligt 13 §.

3 § Den bidragsgrundande inkomsten skall avse samma kalenderår som bostadsbidraget och skall anses vara lika fördelad på varje månad i kalenderåret.

Inkomstslaget näringsverksamhet

4 § Överskottet eller underskottet av en näringsverksamhet enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall

ökas respektive minskas med

1. avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen för utgift för egen pension intill ett belopp motsvarande ett halvt prisbasbelopp,

2. avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. inkomstskattelagen,

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

3. avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. inkomstskattelagen, och

4. avdrag för underskott från tidigare beskattningsår enligt 40 kap. inkomstskattelagen,

samt minskas respektive ökas med

5. återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond, och

6. återfört avdrag för avsättning till expansionsfond.

Inkomstslaget kapital

5 § Överskottet eller underskottet i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ökas respektive minskas med gjorda avdrag i inkomstslaget, dock inte

1. avdrag för kapitalförluster till den del de motsvarar kapitalvinster som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen,

2. uppskovsavdrag enligt 47 kap. inkomstskattelagen vid byte av bostad, och

3. avdrag för negativ räntefördelning enligt 33 kap. inkomstskattelagen.

Överskottet eller underskottet enligt första stycket skall minskas respektive ökas med statligt räntebidrag för den bostad för vilken bostadsbidrag söks, om bidraget tagits upp som intäkt.

Förmögenhet

6 § Tillägg till den bidragsgrundande inkomsten skall göras med 15 procent av den sammanlagda förmögenhet som överstiger 100 000 kr, avrundad nedåt till helt tiotusental kronor.

I den sammanlagda förmögenheten ingår förmögenhet för varje försäkrad samt för varje barn som avses i 4 kap. 4 och 9 §§.

7 § Tillägg för makars förmögenhet skall fördelas på makarna i förhållande till deras respektive andel av den sammanlagda förmögenheten.

Tillägg för barns förmögenhet skall fördelas lika mellan makar.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

8 § Som förmögenhet räknas den skattepliktiga förmögenheten enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, beräknad med bortseende från privatbostadsfastighet eller bostadsrätt för vilken bostadsbidrag söks och skulder med säkerhet i denna egendom.

Vissa undantag för barns förmögenhet

9 § Som ett barns förmögenhet räknas inte ett belopp som motsvarar ersättning som barnet

1. har fått med anledning av personskada eller kränkning, om ersättningen inte avser ersättning för kostnader, eller

2. har fått från en försäkring med anledning av att barnet ådragit sig skada genom olycksfall eller sjukdom, om ersättningen inte avser ersättning för sakskada.

Första stycket gäller även en fordran som avser sådana ersättningar. Om ersättningen till någon del är skattepliktig enligt inkomstskattelagen (1999:1229) gäller undantaget beloppet före beskattning.

10 § Vid beräkningen av ett barns förmögenhet skall sådana tillgångar undantas som barnet har förvärvat genom

1. gåva eller testamente,

2. förmånstagarförordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, och

3. avkastning av och sådant som trätt i stället för sådan egendom som avses i 1 eller 2.

Ett undantag enligt första stycket förutsätter dock att förvärvet har skett från någon annan än barnets förmyndare och att det är förenat med villkor

  • som innebär att egendomen skall stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för denne, och
  • som anger vem som i stället skall utöva förvaltningen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

Barns inkomst av kapital

11 § Om ett eller flera barn som avses i 4 kap. 4 och 9 §§ har överskott i inkomstslaget kapital, skall till den försäkrades bidragsgrundande inkomst läggas varje barns överskott i inkomstslaget kapital i den utsträckning som överskottet överstiger 1 000 kronor.

Vid beräkning av överskott i inkomstslaget kapital tillämpas 5 § första stycket.

12 § Tillägg enligt 11 § skall fördelas lika mellan makar.

Vissa andra inkomster

13 § Med vissa andra inkomster enligt 2 § 6 avses

1. inkomst som på grund av 3 kap. 9

(1999:1229) eller skatteavtal inte skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet, tjänst eller kapital,

2. studiemedel i form av studiebidrag enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395) samt rekryteringsbidrag till vuxenstuderande enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande,

3. skattefria stipendier över 3 000 kronor per månad, och

4. skattepliktiga inkomster enligt 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.

Inkomster som avses i första stycket 2 och 3 och som i slutet av ett år betalas ut i förskott som hänförliga till nästföljande år skall beaktas för det senare året.

Bostadskostnader

14 § När det gäller bostadsbidrag beaktas bostadskostnader i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

Beräkning av bostadsbidrag för barnfamiljer

Grundläggande bestämmelser

15 § Bostadsbidrag beräknas enligt 17

  • §§.

Om den bidragsgrundande inkomsten överstiger 117 000 kronor för en försäkrad, eller för makar 58 500 kronor för var och en av dem, skall bidraget minskas med 20 procent av den överskjutande inkomsten.

16 § Bidrag som beräknas till mindre belopp än 1 200 kronor för helt år betalas inte ut.

Bidrag till kostnader för bostad

17 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som bidrag till kostnader för bostad med 75 procent av den del av bostadskostnaden per månad som för familjer med

  • ett barn överstiger 2 000 kronor men inte 3 000 kronor,
  • två barn överstiger 2 000 kronor men inte 3 300 kronor, och
  • tre eller flera barn överstiger 2 000 kronor men inte 3 600 kronor.

18 § Om en förälder är under 29 år och inte får särskilt bidrag enligt 22 §, skall bidrag enligt 17 § beräknas på den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 kronor.

19 § Om bostadskostnaden överstiger de belopp som anges i 17 §, lämnas bidrag med 50 procent av den överskjutande bostadskostnaden per månad upp till

  • 5 300 kronor för familjer med ett barn,
  • 5 900 kronor för familjer med två barn, och
  • 6 600 kronor för familjer med tre eller flera barn. Högre bostadskostnad än som anges i första stycket får beaktas, om någon medlem av familjen är funktionshindrad.

20 § Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i 17 och 19 §§ skall Försäkringskassan bortse från bostadskostnader som avser bostadsytor som överstiger

1. 80 kvadratmeter för hushåll med ett barn,

2. 100 kvadratmeter för hushåll med två barn,

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

3. 120 kvadratmeter för hushåll med tre barn,

4. 140 kvadratmeter för hushåll med fyra barn, och

5. 160 kvadratmeter för hushåll med fem eller flera barn. Större bostadsytor än som anges i första stycket får beaktas, om någon medlem av familjen är funktionshindrad.

21 § Utan hinder av 20 § första stycket skall Försäkringskassan beakta bostadskostnader upp till följande belopp per månad:

1. 3 000 kronor för hushåll med ett barn,

2. 3 300 kronor för hushåll med två barn,

3. 3 600 kronor för hushåll med tre barn,

4. 3 900 kronor för hushåll med fyra barn, och

5. 4 200 kronor för hushåll med fem eller flera barn.

Särskilt bidrag

22 § Bostadsbidrag lämnas månadsvis som särskilt bidrag med

  • 600 kronor till familjer med ett barn,
  • 900 kronor till familjer med två barn, och
  • 1 200 kronor till familjer med tre eller flera barn.

Beräkning av bostadsbidrag för hushåll utan barn

Grundläggande bestämmelser

23 § Bostadsbidrag beräknas enligt 25

  • §§.

Om den bidragsgrundande inkomsten överstiger 41 000 kronor för en försäkrad, eller 58 000 kronor för makar, skall bidraget minskas med en tredjedel av den överskjutande inkomsten.

24 § Bidrag som beräknas till mindre belopp än 1 200 kronor för helt år betalas inte ut.

Bidrag till kostnader för bostad

25 § Bostadsbidrag lämnas med 75 procent av den del av bostadskostnaden per månad som överstiger 1 800 kronor men inte 2 600 kronor.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

26 § Om bostadskostnaden överstiger det belopp som anges i 25 § lämnas bostadsbidrag med 50 procent av den överskjutande bostadskostnaden per månad upp till 3 600 kronor.

Högre bostadskostnad än som anges i första stycket får beaktas, om den försäkrade eller hans eller hennes make är funktionshindrad.

27 § Vid tillämpning av bestämmelserna om bostadskostnader i 25 och 26 §§ skall Försäkringskassan bortse från bostadskostnader som avser bostadsytor som överstiger 60 kvadratmeter.

Större bostadsyta än som anges i första stycket får beaktas, om den försäkrade eller hans eller hennes make är funktionshindrad.

Undantag när bidragsbehov saknas

28 § Om det är uppenbart att den försäkrade på grund av hushållets inkomst eller förmögenhet eller någon annan omständighet inte behöver det bostadsbidrag som kan beräknas, får Försäkringskassan efter särskild utredning avslå en ansökan om bidrag eller dra in eller sätta ned bidraget.

Ett sådant beslut får fattas trots att viss inkomst eller förmögenhet inte skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.

6 kap. Särskilda handläggningsregler för bostadsbidrag

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • preliminärt bostadsbidrag i 2−5 §§,
  • slutligt bostadsbidrag i 6−8 §§,
  • omprövning vid ändrade förhållanden i 9 och 10 §§, och
  • utbetalning till annan än den försäkrade i 11 och 12 §§.

Preliminärt bostadsbidrag

2 § Preliminärt bostadsbidrag beräknas efter en uppskattad bidragsgrundande inkomst och skall så nära som möjligt motsvara det slutliga bostadsbidrag som kan antas komma att bestämmas.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

3 § För försäkrade som har inkomst av näringsverksamhet skall den bidragsgrundande inkomsten antas vara minst lika hög som den som fastställts vid det senaste taxeringsbeslutet, om inte den försäkrade visar särskilda skäl för att inkomsten skall uppskattas till lägre belopp.

4 § Vid tillämpningen av 4 kap. 15 § skall bostadsbidraget beräknas som om barnet fortfarande levde och grundas på barnets ekonomiska förhållanden månaden före dödsfallet.

5 § Preliminärt bostadsbidrag betalas ut med ett månadsbelopp, som avrundas nedåt till närmaste jämna hundratal kronor.

Slutligt bostadsbidrag

6 § Slutligt bostadsbidrag bestäms för varje kalenderår under vilket preliminärt bidrag har betalats ut. Slutligt bostadsbidrag bestäms efter den tidpunkt då taxeringsbeslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) senast skall ha meddelats.

7 § Bestäms det slutliga bostadsbidraget till högre belopp än det som för samma år har betalats ut i preliminärt bidrag, skall skillnaden betalas ut. Bestäms det slutliga bostadsbidraget till lägre belopp än det som för samma år har betalats ut i preliminärt bidrag, skall skillnaden betalas tillbaka enligt vad som anges i avdelning H 5 kap. 9 och 11

  • §§.

Belopp under 1 200 kronor skall varken betalas ut eller betalas tillbaka.

8 § På belopp som skall betalas ut eller betalas tillbaka enligt 7 § första stycket skall ränta och avgift betalas i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

Omprövning vid ändrade förhållanden

9 § Beslut om preliminärt bidrag skall ändras om något har inträffat som påverkar storleken av bidraget. Försäkringskassan får avstå från att besluta om ändring, om ändringen endast i liten utsträckning påverkar bidraget.

10 § Om den försäkrades taxering ändras efter det att slutligt bostadsbidrag bestämts och ändringen innebär att bostadsbidraget skulle ha varit högre eller lägre, skall ett nytt slutligt bostadsbidrag bestämmas. Detta gäller dock endast om den försäkrade begär det inom ett år från det att beslutet om taxeringsändring meddelades eller om Försäkringskassan tar upp frågan inom samma tid.

En fråga om nytt slutligt bostadsbidrag enligt denna paragraf får inte tas upp senare än två år från den dag det slutliga bostadsbidraget bestämdes, om inte taxeringsändringen motsvarar en väsentlig höjning eller sänkning av bostadsbidraget.

Utbetalning till annan än den försäkrade

11 § På begäran av den försäkrade får Försäkringskassan besluta att bidraget skall betalas ut till någon annan än honom eller henne.

12 § Om det finns synnerliga skäl, får Försäkringskassan på framställning av socialnämnden betala ut bidraget till en lämplig person eller till nämnden.

III Bostadstillägg

7 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns

  • allmänna bestämmelser om bostadstillägg i 8 kap. samt bestämmelser om
  • rätten till bostadstillägg i 9 kap,
  • beräkning av bostadstillägg i 10 kap, och
  • särskild handläggningsordning i 11 kap.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

8 kap. Allmänna bestämmelser om bostadstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelse i 2 § samt bestämmelser om
  • personer som likställs med ogifta i 3 §, och
  • personer som likställs med gifta i 4 §.

Inledande bestämmelse

2 § Bostadstillägg är ett inkomstprövat tillägg till vissa andra socialförsäkringsförmåner och lämnas i form av

  • bostadstillägg, och
  • särskilt bostadstillägg.

Personer som likställs med ogifta

3 § När det gäller bostadstillägg likställs med ogift person en bidragsberättigad person som är gift men stadigvarande lever åtskild från sin make, om inte särskilda skäl talar mot detta.

Personer som likställs med gifta

4 § När det gäller bostadstillägg likställs med gift person en bidragsberättigad person som är sambo med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.

Om inte skäl visas för annat skall detsamma gälla i fråga om en vuxen person som lever tillsammans med en annan vuxen person, utan att de är gifta med varandra, om de är folkbokförda på samma adress.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

9 kap. Rätten till bostadstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • inledande bestämmelser i 2 § samt bestämmelser om
  • vilka förmåner som kan ge rätt till bostadstillägg i 3−7 §§,
  • bostadskostnader i 8 och 9 §§,
  • samordning med bostadsbidrag i 10 §, och
  • förmånstiden i 11 och 12 §§,

Inledande bestämmelser

2 § Bostadstillägg till vissa andra förmåner lämnas enligt 3

  • §§.

Den som får bostadstillägg kan dessutom få särskilt bostadstillägg.

Vilka förmåner kan ge rätt till bostadstillägg?

Huvudregler

3 § Bostadstillägg kan lämnas till den som får:

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning,

2. hel allmän ålderspension,

3. änkepension, eller

4. pension eller invaliditetsförmån enligt lagstiftningen i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, under förutsättning att förmånen motsvarar svensk pension eller ersättning enligt 1

Särskilt om änkepension

4 § Bostadstillägg kan också lämnas till en änka som inte får änkepension enbart på grund av samordningsbestämmelserna i F 3 kap. 14 §

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

5 § Bostadstillägg lämnas trots bestämmelserna i 3 och 4 §§ inte till en kvinna som

1. är född 1945 eller senare och får änkepension på grund av dödsfall efter 2002 eller,

2. enbart får änkepension för tid från och med den månad då hon fyller 65 år.

Särskilt om ålderspension

6 § Bostadstillägg lämnas trots bestämmelserna i 3 § inte till en pensionär som enbart får ålderspension för tid före den månad då han eller hon fyller 65 år.

Särskilt om vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning

7 § Bostadstillägg kan också lämnas när sjukersättning eller aktivitetsersättning har vilandeförklarats enligt C 18 kap. 14

  • §§ eller

har dragits in i fall som avses i H 3 kap. 16

  • §§.

Bostadskostnader

8 § Bostadstillägg lämnas endast för den bostad där den försäkrade har sitt huvudsakliga boende (permanentbostaden). För bostad i särskild boendeform lämnas bostadstillägg endast för boende i lägenhet eller för boende i en- och tvåbäddsrum.

9 § Bostadstillägg lämnas inte för sådan bostadskostnad som fastställs med beaktande av den försäkrades inkomst.

Samordning med bostadsbidrag

10 § Bostadstillägg lämnas inte för bostadskostnad till den del bostadskostnaden motsvaras av preliminärt bostadsbidrag enligt 6 kap.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

Förmånstiden

11 § Bostadstillägg lämnas från och med den månad som anges i ansökan, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

12 § Ett beslut om bostadstillägg får avse en tid av tolv månader. Om det finns särskilda skäl får bostadstillägg beviljas för längre tid, dock längst för 36 månader.

10 kap. Beräkning av bostadstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2−6 §§ samt bestämmelser om
  • bidragsgrundande inkomst i 7−15 §§,
  • reduceringsinkomst i 16−19 §§,
  • häktade eller intagna m.fl. i 20 §,
  • beräkning av bostadstillägg i 21−25 §§, och
  • beräkning av särskilt bostadstillägg i 26−30 §§,

Allmänna bestämmelser

Beräkningsunderlag

2 § Storleken på bostadstillägget är beroende av den försäkrades, och om den försäkrade är gift, även makens

  • bidragsgrundande inkomst, och
  • reduceringsinkomst.

Bidragsgrundande inkomst

3 § När det gäller bostadstillägg avses med bidragsgrundande inkomst den inkomst enligt 7

  • §§ för år räknat, som någon kan antas komma att få under den närmaste tiden.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

4 § I fråga om en försäkrad som är gift beräknas den bidragsgrundande inkomsten för den försäkrade och hans eller hennes make var för sig.

Reduceringsinkomst

5 § När det gäller bostadstillägg avses med reduceringsinkomst den bidragsgrundande inkomst som återstår efter det att beräkning gjorts enligt 16

  • §§.

6 § I fråga om makar skall reduceringsinkomsten för var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda reduceringsinkomst.

Bidragsgrundande inkomst

Grundläggande bestämmelse

7 § Den bidragsgrundande inkomsten är summan av

1. ett uppskattat överskott i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:1229),

2. ett uppskattat överskott i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat enligt 8 §,

3. överskott i inkomstslaget kapital beräknat enligt 9 § för året före det år då ansökan om bostadstillägg görs,

4. del av förmögenhet enligt 10

  • §§, och

5. vissa andra inkomster enligt 15 §.

Inkomstslaget näringsverksamhet

8 § Överskottet eller underskottet av en näringsverksamhet beräknat enligt 14 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ökas respektive minskas i enlighet med vad som anges i 5 kap. 4 § 1 och 4.

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

Inkomstslaget kapital

9 § Överskottet eller underskottet i inkomstslaget kapital enligt 41 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall ökas respektive minskas i enlighet med vad som anges i 5 kap. 5 § första stycket.

Förmögenhet

10 § Förmögenhet enligt 7 § 4 beräknas per den 31 december året före det år då ansökan om bostadstillägg görs.

11 § Tillägg till den bidragsgrundande inkomsten skall göras med 15 procent av den sammanlagda förmögenhet som överstiger 100 000 kronor för den som är ogift och 200 000 kronor för makar. Det framräknade förmögenhetsbeloppet avrundas nedåt till helt tusental kronor.

12 § I fråga om makar skall värdet av förmögenhet för var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet efter avdrag enligt 11 §.

13 § Som förmögenhet räknas den skattepliktiga förmögenheten enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt.

14 § Vid tillämpning av 13 § skall det bortses från värdet av sådan privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som avses i 2 kap. 13 respektive 18 § inkomstskattelagen (1999:1229) och som utgör den försäkrades permanentbostad samt från skulder med säkerhet i denna egendom.

För försäkrade som har sin bostad i särskild boendeform skall detsamma gälla i fråga om värdet av privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som utgör permanentbostad för den försäkrades make.

Vissa andra inkomster

15 § Med vissa andra inkomster enligt 7 § 5 avses detsamma som i 5 kap. 13 § 1

  • samt ersättning från avtalsgruppsjukförsäkringar för sjukfall som inträffat före år 1991.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

Reduceringsinkomst

Grundläggande bestämmelser

16 § Reduceringsinkomsten är

summan av

1. sjukersättning eller aktivitetsersättning eller pension enligt 9 kap. 3 §,

2. pension eller invaliditetsförmån som lämnas enligt utländsk lagstiftning,

3. inkomst av kapital enligt 7 § 3,

4. del av förmögenhet enligt 7 § 4, och

5. 80 procent av övriga delar av den bidragsgrundande inkomsten,

minskad med ett fribelopp enligt 17

  • §§.

Fribelopp

17 § Det fribelopp som avses i 16 § skall motsvara 2,17 prisbasbelopp för den som är ogift och 1,935 prisbasbelopp för den som är gift.

18 § Om den försäkrade får sjukersättning eller aktivitetsersättning eller motsvarande utländsk förmån skall i stället för vad som anges i 17 § ett avdrag göras med ett belopp som motsvarar garantinivån för hel sådan ersättning enligt C 17 kap. 17 och 18 §§. Detta gäller dock längst till och med månaden före den då den försäkrade fyller 65 år.

19 § Om den försäkrade får mer än en förmån som enligt 9 kap. 3 och 4 §§ berättigar till bostadstillägg, skall avdrag göras enligt 17 eller 18 § efter vad som är mest förmånligt för honom eller henne.

Häktade eller intagna, m.fl.

20 § När den bidragsgrundande inkomsten och reduceringsinkomsten beräknas skall Försäkringskassan bortse från sådan förändring i utbetalning av aktivitetsersättning, sjukersättning,

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

pensionsförmåner, äldreförsörjningsstöd och livränta som föranleds av att den försäkrade

  • är häktad,
  • är intagen i kriminalvårdsanstalt,
  • är intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga för verkställighet av sluten ungdomsvård, eller
  • på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453).

Beräkning av bostadstillägg

21 § Bostadstillägg skall motsvara differensen mellan den försäkrades

  • bostadskostnad enligt 22−24 §§ och
  • den del av reduceringsinkomsten som anges i 25 §.

22 § Från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år beaktas 91 procent av bostadskostnaden per månad av den del som inte överstiger 4 670 kronor för den som är ogift och 2 335 kronor för den som är gift. För annan tid gäller beloppen 4 500 kronor respektive 2 250 kronor.

För var och en av makar skall bostadskostnaden beräknas till hälften av deras sammanlagda bostadskostnad.

23 § Vid boende i tvåbäddsrum i särskild boendeform beaktas inte bostadskostnader till den del de överstiger 2 250 kronor per månad för var och en av de boende.

24 § Vid beräkningen av bostadskostnad enligt 22 §, för makar den gemensamma, skall även hemmavarande barns andel av bostadskostnaden räknas med under förutsättning att barnet inte har fyllt 20 år och inte är självförsörjande. Detsamma skall gälla så länge barnet får förlängt barnbidrag eller studiehjälp enligt 2 kap. studiestödslagen (1999:1395).

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

25 § Bostadstillägget skall minskas med 62 procent av reduceringsinkomsten till den del den inte överstiger ett prisbasbelopp. Till den del reduceringsinkomsten överstiger detta belopp minskas bostadstillägget med 50 procent av inkomsten.

Beräkning av särskilt bostadstillägg

Huvudregel

26 § Särskilt bostadstillägg skall lämnas med det belopp som den försäkrades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå i övrigt, allt räknat per månad.

Skälig bostadskostnad

27 § Från och med den månad då den försäkrade fyller 65 år är beloppet för skälig bostadskostnad enligt 26 § högst

  • 5 870 kronor för den som är ogift, och
  • 2 935 kronor för den som är gift. För annan tid gäller beloppen 5 700 kronor respektive 2 850 kronor.

Skälig levnadsnivå i övrigt

28 § Beloppet för skälig levnadsnivå i övrigt enligt 26 § är en tolftedel av

  • 1,294 prisbasbelopp för den som är ogift, och
  • 1,084 prisbasbelopp för den som är gift.

Inkomster

29 § Vid tillämpning av 26 § skall följande inkomster beaktas:

1. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 § 1 och 2 efter avdrag för den skatte- och avgiftssats som följer av tillämplig skattetabell enligt 11 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). Om det för den försäkrade inte kan beslutas någon tillämplig skattetabell skall den skatte- och avgiftssats användas

Socialförsäkringsbalk avd. G SOU 2005:114

som följer av den skattetabell som skulle ha varit tillämplig om sådant beslut hade kunnat fattas.

2. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 § 3 efter avdrag med 30 procent.

3. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 § 4.

4. Den del av den bidragsgrundande inkomsten som avses i 7 § 5.

5. Bostadstillägg enligt 21 §.

30 § Inkomsterna enligt 29 § 1

  • skall sammanlagda alltid anses utgöra lägst en tolftedel av det för den försäkrade gällande fribeloppet enligt 17
  • §§ efter avdrag för beräknad preliminär skatt enligt 29 § 1. I fråga om makar skall inkomsterna för var och en av dem beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda inkomster.

11 kap. Särskilda handläggningsregler för bostadstillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • omprövning vid ändrade förhållanden i 2−4 §§, och
  • utbetalning av bostadstillägg i 5 och 6 §§.

Omprövning vid ändrade förhållanden

2 § Bostadstillägget skall omprövas när något förhållande som påverkar tilläggets storlek har ändrats.

3 § Bostadstillägget får räknas om utan föregående underrättelse om den del av årsinkomsten ändras som utgörs av

  • en förmån som betalas ut av Försäkringskassan,
  • pension enligt utländsk lagstiftning, eller
  • avtalspension eller motsvarande ersättning som följer av kollektivavtal.

Det som anges i första stycket gäller också när sådant belopp som avses i 10 kap. 17

  • §§ ändras.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. G

4 § En ändring av bostadstillägget skall gälla från och med månaden efter den månad då anledningen till ändring har uppkommit. En ändring av bostadstillägget skall dock gälla från och med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden. Gäller det höjning av tillägget skall även 9 kap. 11 § beaktas.

Utbetalning av bostadstillägg

5 § Bostadstillägg skall betalas ut månadsvis. Årsbeloppet skall avrundas till närmaste hela krontal som är delbart med tolv.

6 § Bostadstillägg som understiger 25 kronor per månad betalas inte ut. Om särskilt bostadstillägg ingår eller om äldreförsörjningsstöd betalas ut, skall dock bostadstillägget alltid betalas ut.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

AVD. H VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

I Inledande bestämmelser

1 kap. Innehåll

1 § I denna avdelning finns

  • gemensamma bestämmelser om förmåner m.m. i underavdelning II,
  • gemensamma bestämmelser om handläggning m.m. i underavdelning III, och
  • vissa organisatoriska bestämmelser i underavdelning IV.

II Gemensamma bestämmelser om förmåner

m.m.

2 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • förmåner vid intagning i anstalt eller vård på institution m.m. i 3 kap.,
  • andra gemensamma regler om förmåner i 4 kap., och
  • återkrav i 5 kap.

3 kap. Förmåner vid intagning i anstalt eller vård på institution m.m.

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§ samt bestämmelser om
  • familjeförmåner i 4−11 §§
  • förmåner vid sjukdom eller arbetsskada i 12−22 §§,
  • särskilda förmåner vid funktionshinder i 23−25 §§,
  • förmåner vid ålderdom i 26−29 §§,

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

  • förmåner till efterlevande i 30−34 §§,
  • bostadsstöd i 35 och 36 §§, och
  • gemensamma regler i 37−40 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Ersättningar enligt denna balk skall enligt vad som anges i detta kapitel dras in, minskas eller betalas ut till annan för försäkrade som är häktade, intagna i anstalt eller vårdas på institution eller dylikt.

3 § Såsom intagen räknas även den som olovligen avvikit från häkte eller kriminalvårdsanstalt eller som vistas utom kriminalvårdsanstalt med anledning av permission.

Familjeförmåner

Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner

4 § Bestämmelserna i 12

  • §§ tillämpas även i fråga om graviditetspenning och tillfällig föräldrapenning.

5 § Om en kvinna vid tiden för förlossningen är intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får Försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta att den föräldrapenning som kvinnan har rätt till skall betalas ut till föreståndaren.

Barnbidrag

6 § Om socialnämnden begär det får Försäkringskassan besluta att familjehemsförälder till ett barn som har placerats av socialnämnden skall få barnbidraget.

Har ett barn placerats i enskilt hem av någon annan än socialnämnden, får Försäkringskassan besluta att familjehemsföräldern skall få barnbidraget om den som annars skulle få bidraget begär det.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

7 § Om ett barn vid ingången av en viss månad vårdas i ett hem för vård eller boende inom socialtjänsten, har det kommunala organ som svarar för vårdkostnaden rätt att få barnbidraget för den månaden som bidrag till täckning av kostnaderna för vården. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den bidragsberättigade.

Underhållsstöd

8 § Underhållsstöd lämnas inte för sådan kalendermånad då barnet under hela månaden

1. på statens bekostnad får vård på institution eller annars kost och logi,

2. bor i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller

3. vårdas i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten.

Vårdbidrag

9 § För den som vårdas på en institution som tillhör eller till vars drift det betalas ut bidrag från staten, en kommun eller ett landsting, lämnas vårdbidrag endast om vården kan beräknas pågå högst sex månader. Detsamma gäller om han eller hon vårdas utanför institutionen genom dess försorg eller i annat fall vårdas utanför en sådan institution och staten, kommunen eller landstinget är huvudman för vården.

10 § Är den beräknade vårdtiden längre än sex månader kan vårdbidrag, trots vad som anges i 9 §, lämnas för ett svårt sjukt barn under högst tolv månader om en förälder i betydande omfattning regelbundet behöver vara närvarande på institutionen som en del av behandlingen av barnet.

11 § Om den för vilken bidrag på grund av 9 § inte lämnas tillfälligt inte vårdas genom huvudmannens försorg, lämnas ersättning för sådan tid om denna uppgår till minst tio dagar per kvartal eller till minst tio dagar i följd.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

Sjukpenning

12 § Sjukpenning lämnas inte för tid när den försäkrade

1. fullgör någon annan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar,

2. är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § i samma lag,

3. är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, eller

4. i annat fall än som anges i 2 eller 3 av någon annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.

13 § För varje dag då en försäkrad, som får sjukpenning, vistas i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten som ger vård och behandling åt missbrukare av alkohol eller narkotika, skall han eller hon betala för sitt uppehälle på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna.

14 § Utan hinder av 12 § lämnas sjukpenning till försäkrad som avses under 3 i den paragrafen vid sjukdom som inträffar när han eller hon får vistas utom anstalt och bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

Rehabiliteringspenning

15 § Bestämmelserna i 12

  • §§ tillämpas även i fråga om rehabi-

literingspenning.

Sjukersättning och aktivitetsersättning

16 § Sjukersättning och aktivitetsersättning lämnas inte för tid efter det att den försäkrade sextio dagar i följd varit frihetsberövad på grund av att han eller hon är

  • häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, eller
  • intagen i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga för verkställighet av sluten ungdomsvård.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Förmåner lämnas dock från och med den trettionde dagen före frigivningen.

17 § Utan hinder av 16 § lämnas sjukersättning och aktivitetsersättning för tid när ett fängelsestraff verkställs utanför kriminalvårdsanstalt enligt 33 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

18 § Försäkringskassan får medge en nära anhörig, som för sitt uppehälle är beroende av den försäkrade, rätt att helt eller delvis få sjukersättning eller aktivitetsersättning som enligt 16 § annars inte skall lämnas. Utbetalning av del av förmån till nära anhörig skall i första hand ske från inkomstrelaterad ersättning.

19 § Om den som får sjukersättning eller aktivitetsersättning vistas i ett familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, skall han eller hon för varje dag betala för sitt uppehälle när staten bekostar vistelsen. Detsamma gäller för tid när den försäkrade vistas utanför en kriminalvårdsanstalt enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Arbetsskadeersättning m.m.

20 § Bestämmelserna i 12

  • §§ tillämpas även i fråga om sjukpenning enligt C 21, 24 och 25 kap.

Bestämmelserna i 16

  • §§ tillämpas även i fråga om livränta till den försäkrade enligt C 22, 24 och 25 kap.

Smittbärarpenning

21 § Bestämmelserna i 12–14 §§ tillämpas även i fråga om smittbärarpenning.

Närståendepenning

22 § Bestämmelserna i 12 och 14 §§ tillämpas även i fråga om närståendepenning.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Särskilda förmåner vid funktionshinder

Handikappersättning

23 § Bestämmelserna i 9 och 11 §§ tillämpas även i fråga om handikappersättning.

Assistansersättning

24 § Assistansersättning lämnas inte för tid när den funktionshindrade

1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett landsting,

2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller ett landsting,

3. bor i en gruppbostad, eller

4. vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

25 § Om det finns särskilda skäl kan assistansersättning lämnas även för tid när den funktionshindrade vårdas för kortare tid på sjukhus eller deltar i verksamhet enligt 24 § 4.

Förmåner vid ålderdom

26 § Bestämmelserna i 27

  • §§ gäller allmän ålderspension och äldreförsörjningsstöd. När det gäller äldreförsörjningsstöd tillämpas även vad som sägs om bostadstillägg i 35 och 36 §§.

27 § Den försäkrade skall betala för sitt uppehälle för varje dag som han eller hon

– är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, eller – vistas i familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.

Vid vistelse i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende gäller detta endast när staten bekostar vistelsen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

28 § Den försäkrade skall inte betala för sitt uppehälle när ett fängelsestraff verkställs utanför kriminalvårdsanstalt enligt 33 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

29 § Den försäkrade skall inte betala för sitt uppehälle när han eller hon är berättigad till sjukersättning eller livränta men förmånen enligt 16 eller 20 § inte skall lämnas.

Förmåner till efterlevande

Omställnings-, änke- och garantipension

30 § Om den som får omställnings- eller änkepension och garantipension till sådan pension sedan minst trettio dagar i följd är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall, från och med den trettioförsta dagen, garantipensionen lämnas med högst ett belopp som innebär att denna tillsammans med omställnings- eller änkepensionen uppgår till 4,5 procent av prisbasbeloppet i månaden.

Denna begränsning gäller inte för tid när den pensionsberättigades fängelsestraff verkställs utanför kriminalvårdsanstalt enligt 33 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

31 § Om den som får en förmån som avses i 30 § första stycket vistas i ett familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten på grund av skyddstillsyn med särskild behandlingsplan skall han eller hon för varje dag betala för sitt uppehälle när staten bekostar vistelsen. Detsamma gäller för tid när en pensionsberättigad vistas utanför en kriminalvårdsanstalt enligt 34 § lagen om kriminalvård i anstalt.

32 § Bestämmelserna i 30 och 31 §§ gäller endast under förutsättning att den pensionsberättigade inte får allmän ålderspension eller äldreförsörjningsstöd.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Efterlevandestöd

33 § Om ett barn sedan minst trettio dagar i följd på statens bekostnad vårdats på anstalt eller annars fått kost och bostad, får efterlevandestöd inte lämnas. Sådan förmån får dock lämnas för tid när barnet är inackorderat vid sameskola.

34 § I fråga om en elev i specialskola får efterlevandestöd lämnas utan hinder av bestämmelserna i 33 § för tid när eleven vistas utom skolan. För sådan tid skall 11 § tillämpas på motsvarande sätt.

Bostadsstöd

35 § Om någon som har rätt till bostadstillägg vistas eller bor i en särskild boendeform eller i ett liknande boende är han eller hon berättigad till bostadstillägg för sin ursprungliga permanentbostad under högst sex månader från det att Försäkringskassan har bedömt vistelsen eller boendet i den särskilda boendeformen som stadigvarande.

36 § I fråga om den som är intagen i kriminalvårdsanstalt och avtjänar fängelsestraff som överstiger två år lämnas bostadstillägg under längst två månader efter det att vistelsen i kriminalvårdsanstalt inleddes eller fängelsestraffet började verkställas på något annat sätt. Bostadstillägg får dock lämnas för tiden från och med den tredje månaden före den månad då frigivning skall ske eller från och med den månad under vilken fängelsestraff verkställs utanför kriminalvårdsanstalt enligt 33 a § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Gemensamma bestämmelser

Ersättning endast för del av kalendermånad

37 § Skall ersättning betalas ut endast för del av en kalendermånad, beräknas ersättningen för varje dag till en trettiondel av månadsbeloppet och avrundas till närmaste högre krontal. Detsamma gäller om garantipension till omställnings- eller änkepension skall minskas enligt 30 § för del av kalendermånad.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Hur den försäkrade skall betala för sitt uppehälle

38 § När den försäkrade skall betala för sitt uppehälle sker betalningen genom att Försäkringskassan, efter skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483), gör avdrag från ersättningen när den skall betalas ut.

När det gäller graviditetspenning, särskild föräldrapenning, sjukpenning och smittbärarpenning skall det innehållna beloppet betalas ut till den som har begärt avdraget.

39 § Avdraget för uppehälle uppgår till 80 kronor för dag.

När det gäller graviditetspenning, särskild föräldrapenning, sjukpenning, rehabiliteringspenning och smittbärarpenning får avdraget utgöra högst en tredjedel av ersättningens belopp efter skatteavdrag. I övriga fall får avdraget utgöra högst en tredjedel av förmånernas månadsbelopp efter skatteavdrag delat med 30. Avdraget på förmånen skall avrundas till närmaste lägre krontal.

40 § Om den försäkrade samtidigt får flera ersättningar enligt denna balk skall endast ett avdrag göras från de sammantagna förmånerna.

4 kap. Andra gemensamma bestämmelser om förmåner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

– sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning i 2

  • §§,

– sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott i 6

  • §§,

– utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran i 9

  • §§,

– preskription i 12

  • §§, och

– skadestånd i 16 och 17 §§,

Sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning

2 § Om en ersättning enligt denna balk eller någon annan författning har betalats ut efter beslut av Försäkringskassan eller en arbetslöshetskassa till en försäkrad och en annan ersättning senare

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

beviljas honom eller henne retroaktivt enligt balken för samma tid som den tidigare utbetalade ersättningen avser gäller följande. Avdrag på den retroaktiva ersättningen skall göras med det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut för perioden om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.

3 § Vid utbetalning av äldreförsörjningsstöd för förfluten tid till en bidragsberättigad, vars make tidigare har fått en sådan förmån för samma tid, skall den senare förmånen minskas på sådant sätt att det sammanlagda beloppet under denna tid motsvarar de ersättningar som skulle ha betalats ut om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.

Första stycket gäller även bostadstillägg.

4 § Vid utbetalning av efterlevandepension för tid före ansökningsmånaden skall beloppet minskas om det för samma tid tidigare har betalats ut efterlevandepension till någon annan efterlevande. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle ha betalats ut om beslut om båda ersättningarna hade fattats samtidigt.

Första stycket gäller även efterlevandelivränta.

5 § Om någon som har rätt till periodisk ersättning enligt denna balk i väsentlig omfattning har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) utan villkor om återbetalning, skall retroaktivt beviljad ersättning på begäran av socialnämnden betalas ut till nämnden till den del den motsvarar vad nämnden sammanlagt har betalat ut till honom eller henne samt till hans eller hennes familjs försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser. Detta gäller även om bistånd inte har mottagits under hela den tiden.

Det som anges i första stycket gäller inte assistansersättning eller sjuklön från en arbetsgivare.

Sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott

6 § Ersättning på grund av sjukdom eller skada som betalas ut av Försäkringskassan får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen har ådragit sig sjukdomen eller skadan

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

vid uppsåtligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft.

7 § Efterlevandepension, efterlevandestöd eller efterlevandelivränta skall dras in om den som är berättigad till ersättningen genom brottslig gärning uppsåtligen har berövat den avlidne livet eller medverkat till brottet enligt 23 kap. 4 eller 5 § brottsbalken.

Förmånerna får även dras in eller sättas ned, om den efterlevande på något annat sätt än som sägs i första stycket har vållat dödsfallet genom en handling för vilken ansvar ådömts honom eller henne genom dom som vunnit laga kraft.

8 § Om någon inom den krets som avses i F 17 kap. 3 § första stycket 3 har begått ett brott som anges i 100 a § lagen (1927:77) om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller mot någon annan inom samma krets, eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs i 100 a § lagen om försäkringsavtal, skall det som där föreskrivs om förlust av rätt till försäkringsersättning gälla rätt till premiepension till efterlevande.

Detsamma gäller om den som skulle ha haft rätt till premiepension till efterlevande enligt F 18 kap. 4 § har begått ett brott som anges i 100 a § lagen om försäkringsavtal mot pensionsspararen eller har medverkat till ett sådant brott på det sätt som sägs där.

Utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran

9 § En försäkrads fordran på ersättning som innestår hos Försäkringskassan får inte utmätas. En fordran på sådan ersättning får inte heller pantsättas eller överlåtas innan den är tillgänglig för lyftning.

10 § Bestämmelserna i 9 § hindrar inte utmätning enligt vad som föreskrivs i 7 kap. utsökningsbalken.

11 § Bestämmelserna i 9 § gäller även för tillgodohavande på premiepensionskonto.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Preskription

Huvudregler

12 § Om en ersättning som beslutats enligt denna balk inte har lyfts före utgången av andra året efter det då beloppet blev tillgängligt för lyftning, är fordran på beloppet preskriberad. Detta gäller inte sjuklön som betalas ut av en arbetsgivare.

Preskriptionslagen (1981:130) gäller inte för en enskilds fordringar på pension enligt balken om inte annat följer av första stycket.

Barnbidrag

13 § Om barnbidrag inte har lyfts före utgången av året efter det då bidraget blev tillgängligt för lyftning är fordran på beloppet preskriberad.

Underhållsstöd

14 § Om beslutat underhållsstöd som hänför sig till en viss månad inte har lyfts inom sex månader efter utgången av den månaden, är fordran på beloppet preskriberad.

Bilstöd

15 § Om beslutat bilstöd inte har använts inom sex månader från det att den som beviljats bilstöd fått besked om att stödet kan betalas ut är fordran på beloppet preskriberad.

Skadestånd

16 § Om någon har rätt till ersättning enligt denna balk, är detta inte något hinder mot att göra gällande anspråk på skadestånd utöver ersättningen.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

17 § Ersättning enligt denna balk får inte återkrävas från den som är skyldig att betala skadestånd till den ersättningsberättigade.

Första stycket gäller inte i fråga om sjuklön som betalas av arbetsgivaren.

5 kap. Återkrav

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • återbetalning av ersättning i 2−10 §§,
  • eftergift i 11−14 §§, och
  • avdrag på ersättning (kvittning) i 15−18 §§.

Återbetalning av ersättning

Huvudregler

2 § Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten skall besluta om återbetalning av ersättning som den har beslutat enligt denna balk, om den försäkrade eller den som annars har fått ersättningen har orsakat att denna har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att

1. lämna oriktiga uppgifter, eller

2. underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta.

3 § I fråga om efterlevandepension, efterlevandestöd, livränta till efterlevande och premiepension till efterlevande kan återbetalningskrav ställas även då förutsättningarna i 2 § första stycket är uppfyllda när det gäller den avlidne.

Minskad pensionsrätt m.m.

4 § Har inkomst-, tilläggs- eller efterlevandepension betalats ut och minskas därefter pensionsrätt eller pensionspoäng på grund av bristande eller underlåten avgiftsbetalning enligt E 9 kap. 9 och

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

21 §§ skall Försäkringskassan besluta om återbetalning av för mycket utbetald pension.

5 § Om en tjänsteman enligt 2 § lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna har överfört värdet av pensionsrätt för inkomstpension och värdet av rätt till tilläggspension till gemenskaperna och den fastställda pensionsrätten för inkomstpension eller fastställda pensionspoäng därefter har sänkts, skall Försäkringskassan enligt 6 § återkräva av honom eller henne det som har överförts för mycket.

6 § Återkrav enligt 5 § skall ske om sänkningen beror på att pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete har sänkts eller på att pensionsrätt eller pensionspoäng inte borde ha tillgodoräknats till följd av bestämmelserna i E 9 kap. 9 och 21 §§ om bristande eller underlåten avgiftsbetalning. I andra fall skall beloppet återkrävas endast om den som överfört värdet av pensionsrättigheter genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att pensionsrätt eller pensionspoäng har fastställts felaktigt eller med ett för högt belopp.

Närmare om premiepension

7 § När det gäller premiepension skall Premiepensionsmyndigheten besluta om återbetalning enligt 2 § bara om felet belastar övriga pensionssparare eller kan innebära en avsevärd påverkan på framtida utbetalningar av pension till pensionsspararen. Detta gäller också i fråga om premiepension till efterlevande.

Det felaktigt utbetalade beloppet skall vid återkrav ökas med basränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) från utbetalningsdagen till och med dagen för Premiepensionsmyndighetens beslut om återkrav.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Underhållsstöd

8 § Har underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, skall Försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet från den som det har betalats ut till, även om förutsättningarna enligt 2 § inte är uppfyllda.

Bostadsbidrag

9 § Har bostadsbidrag lämnats felaktigt eller med för högt belopp skall Försäkringskassan besluta om återbetalning även i andra fall än som avses i 2 § eller i bestämmelserna om slutlig avstämning enligt G 6 kap. 7 §.

Intermistiska beslut

10 § Om ett sådant interimistiskt beslut som avses i 9 kap. 2 § har fattats och det senare bestäms att ersättning inte skall lämnas eller skall lämnas med lägre belopp är den försäkrade inte skyldig att betala tillbaka utbetalad ersättning i andra fall än som anges i 2 §.

Eftergift

Huvudregel

11 § Om det finns särskilda skäl får Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt 2

  • §§.

Bostadsbidrag

12 § När det gäller bostadsbidrag skall det vid bedömning av om det finns särskilda skäl för eftergift särskilt beaktas vilken förmåga sökanden och dennes medsökande har att kunna betala tillbaka bidraget.

13 § Om sökanden eller dennes medsökande medvetet eller av oaktsamhet lämnat felaktiga uppgifter till grund för bedömningen av rätten till bostadsbidrag, får kravet på återbetalning inte efterges.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

14 § För att rätten till eftergift skall kunna prövas när det gäller bostadsbidrag skall skyldigheten enligt 7 kap. 45

  • §§ att anmäla ändrade förhållanden ha fullgjorts av sökanden och dennes medsökande. Om de inte har anmält ändrade förhållanden kan eftergift ändå prövas om de inte skäligen borde ha insett att de var skyldiga att göra en sådan anmälan.

Avdrag på ersättning (kvittning)

Allmänna bestämmelser

15 § Avdrag på ersättning enligt denna balk får göras med skäligt belopp om den ersättningsberättigade enligt beslut av Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som lämnats på grund av denna balk eller någon annan författning.

Det som anges i första stycket gäller inte ersättning som avses i lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.

Närmare om premiepension

16 § Har Försäkringskassan gjort avdrag enligt 15 § med anledning av beslut om återbetalning av premiepension skall det avdragna beloppet överlämnas till Premiepensionsmyndigheten.

Närmare om förmåner till efterlevande

17 § Om Försäkringskassan har beslutat om återbetalning av inkomstgrundad efterlevandepension eller änkepension och det till följd av beslutet om sänkt sådan pension beviljas efterlevandestöd eller garantipension till omställningspension eller till änkepension retroaktivt för samma tid, skall avdrag för den återkrävda pensionen i första hand göras på den retroaktivt beviljade förmånen, i den utsträckning betalning inte redan har skett.

18 § Om Försäkringskassan har beslutat om återbetalning av efterlevandestöd eller garantipension till omställningspension eller till änkepension, skall avdrag för den återkrävda förmånen i första hand göras på retroaktivt beviljad inkomstgrundad efterlevande-

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

pension eller änkepension som avser samma tid som återkravet, i den utsträckning betalning inte redan har skett.

III Gemensamma bestämmelser om

handläggning m.m.

6 kap. Innehåll m.m.

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • handläggning av ärenden i 7 kap.,
  • självbetjäningstjänster via Internet i 8 kap.,
  • beslut i 9 kap.,
  • ändring, omprövning och överklagande av beslut i 10 kap.,
  • behandling av personuppgifter i 11 kap., och
  • straffbestämmelser i 12 kap.

2 § För förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och för rättskipningen i förvaltningsdomstolarna finns bestämmelser i bl.a.

7 kap. Handläggning av ärenden

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • tillämpningsområdet i 2 och 3 §§,
  • ansökan och anmälan m.m. i 4−12 §§,
  • utredning och uppgiftsskyldighet i 13−29 §§,
  • uppgiftsskyldighet för andra än parter i 30−35 §§,
  • bevisupptagning vid allmän domstol i 36 §,
  • undantag från sekretess i 37−41 §§,
  • anmälan om bosättning eller arbete i Sverige i 42−44 §§,

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

  • skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i 45−48 §§, och
  • indragning och nedsättning av ersättning i 49−55 §§.

Tillämpningsområdet

2 § Detta kapitel gäller vid handläggningen av ärenden om förmåner enligt denna balk hos Försäkringskassan.

Bestämmelserna i 4, 7, 9

  • 13 och 15 §§ gäller på motsvarande sätt vid handläggningen av ärenden enligt balken hos Premiepensionsmyndigheten.

3 § När det är särskilt angivet skall vissa av bestämmelserna även tillämpas vid handläggningen hos Skatteverket.

Ansökan och anmälan m.m.

Ansökan m.m.

4 § Den som vill begära en förmån skall ansöka om den skriftligen. Detsamma gäller för ökning av en förmån.

En ansökan om en förmån skall innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och skall vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete.

5 § När det gäller bostadsbidrag skall barn som avses i G 4 kap. 4 § och som är över 18 år på ansökningshandlingen själva intyga de uppgifter som rör barnet, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Beträffande bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd skall, om den försäkrade är gift, uppgifter om faktiska förhållanden lämnas på heder och samvete även av den försäkrades make.

Beträffande förlängt underhållsstöd enligt B 11 kap. 6 § skall ansökan göras av den studerade själv, även om han eller hon ännu inte fyllt 18 år.

6 § Trots vad som anges i 4 § behöver ansökan inte göras om följande förmåner.

1. Barnbidrag, i annat fall än som avses i B 8 kap. 7 §. Det finns dock särskilda bestämmelser om anmälan som gäller flerbarnstillägg i B 9 kap. 11 §.

2. Vårdbidrag och handikappersättning för ytterligare tid.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

3. Assistansersättning när kommunen enligt 15 § 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade har anmält behov av ersättning till Försäkringskassan.

4. Tilläggspension i fall som anges i E 4 kap. 6 §.

5. Änkepension i fall som anges i F 3 kap. 15 §.

6. Premiepension till efterlevande i fall som anges i F 19 kap. 2 § första stycket. Uppgifter kan dock behöva lämnas enligt 13 §.

7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får för en viss förmån meddela dels närmare föreskrifter om uppgifter i ansökan, dels föreskrifter om undantag från de krav som anges i 4 §.

Bestämmelser om ansökan via Internet finns i 8 kap. 4

  • §§.

8 § Bestämmelserna i 4 och 7 §§ gäller även i fråga om ansökan om något annat än en förmån som skall göras enligt en bestämmelse i balken.

Avvisning av ansökan

9 § Om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak skall Försäkringskassan avvisa den.

Om ansökan inte i övrigt uppfyller föreskrifterna i 4 § andra stycket eller det som annars är särskilt föreskrivet får Försäkringskassan också avvisa ansökan.

10 § Försäkringskassan får inte avvisa ansökan enligt 9 § om sökanden inte först har förelagts att avhjälpa bristen vid påföljd att ansökan annars kommer att avvisas. Ett sådant föreläggande får delges.

Anmälan m.m.

11 § Om en anmälan skall göras enligt någon bestämmelse i denna balk kan anmälan göras formlöst, om inget annat anges särskilt i bestämmelsen.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Första stycket gäller även andra meddelanden, dock inte ansökningar. När det gäller en begäran av en myndighet får särskilda föreskrifter meddelas av regeringen.

Ansökan till fel myndighet, m.m.

12 § Om en ansökan, anmälan eller liknande som gäller allmän ålderspension och som skall göras till Försäkringskassan i stället har kommit in till Premiepensionsmyndigheten skall den anses inkommen till Försäkringskassan samma dag. Detsamma skall gälla om ansökan, anmälan eller liknande skall göras till Premiepensionsmyndigheten och den i stället har kommit in till Försäkringskassan.

Utredning och uppgiftsskyldighet

Huvudregler

13 § Försäkringskassan skall se till att ärendet blir tillräckligt utrett.

Den försäkrade är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk. Då gäller även 4 § andra stycket, om inte särskilda skäl talar mot det.

Utredningsbefogenheter

14 § När det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk får Försäkringskassan

1. göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter,

2. besöka den försäkrade,

3. begära ett särskilt läkarutlåtande eller ett utlåtande av viss läkare eller någon annan sakkunnig, samt

4. begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller någon annan utredning eller deltar i ett särskilt möte (avstämningsmöte) för bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd och arbetsförmåga samt behovet av och möjligheterna till rehabilitering.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Utbetalning utomlands

15 § För utbetalning utomlands får det krävas bevis om att rätten till förmånen består.

Graviditetspenning

16 § När det gäller graviditetspenning får Försäkringskassan begära att kvinnan ger in ett utlåtande från sin arbetsgivare.

Tillfällig föräldrapenning

17 § När det gäller tillfällig föräldrapenning som avses i B 6 kap. 17 § andra meningen och 24 § får Försäkringskassan kräva att en förälder ger in särskilt intyg av arbetsgivare eller någon annan som kan ge upplysning om arbetsförhållandena.

Försäkringskassan får också kräva att en förälder styrker sin rätt till föräldrapenningförmån i samband med föräldrautbildning eller deltagande i en behandling av ett sjukt eller funktionshindrat barn genom intyg av den som anordnat utbildningen eller ordinerat behandlingen.

18 § När det gäller tillfällig föräldrapenning enligt B 6 kap. 22 § skall läkarutlåtande ges in för att styrka det särskilda vård- eller tillsynsbehovet. I fall som avses i B 6 kap. 29 § skall barnets sjukdomstillstånd styrkas med ett läkarutlåtande om det inte hos Försäkringskassan redan finns tillräcklig utredning för att bedöma rätten till ersättning.

Sjukpenning

19 § När det gäller sjukpenning skall den försäkrade, om Försäkringskassan begär det, ge in en skriftlig särskild försäkran avseende nedsättningen av arbetsförmågan på grund av sjukdom. Den särskilda försäkran skall innehålla en utförligare beskrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och egna bedömning av arbetsförmågan än det som har uppgetts i ansökan. Uppgifterna i den särskilda försäkran skall lämnas på heder och samvete.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Sjukersättning och aktivitetsersättning

20 § Som villkor för rätt till eller ökning av sjukersättning eller aktivitetsersättning får anges att den försäkrade under högst 30 dagar skall vara intagen på visst sjukhus eller vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning.

Arbetsskadeersättning m.m.

21 § Försäkringskassan och allmän förvaltningsdomstol har i den utsträckning som det behövs för att bestämma skadeersättning, rätt att hos myndighet som utövar tillsyn över arbetsgivares verksamhet begära undersökning av arbetsförhållanden eller att, om det finns särskilda skäl eller det gäller en annan försäkrad än en arbetstagare, själva göra en sådan undersökning.

Smittbärarpenning

22 § Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på beslut enligt C 27 kap. 5 § 1 skall det fogas en kopia av beslutet eller ett intyg med uppgift om beslutets innehåll.

Till en ansökan om smittbärarpenning som grundas på sådant förhållande som anges i C 27 kap. 5 § 2 eller en ansökan om resekostnadsersättning skall det fogas ett intyg om den företagna åtgärden.

Närståendepenning

23 § Till en ansökan om närståendepenning skall det fogas ett utlåtande av en läkare som ansvarar för den sjukes vård och behandling. Utlåtandet skall innehålla uppgifter om den vårdades sjukdomstillstånd.

Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos Försäkringskassan finns utredning om det som avses i första stycket och utredningen är tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Handikappersättning och vårdbidrag

24 § Som villkor för rätt till eller ökning av handikappersättning eller vårdbidrag får det anges att den försäkrade respektive barnet under högst 30 dagar skall vara intagen på ett visst sjukhus.

Allmän ålderspension

25 § Efter föreläggande av Skatteverket, Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol skall en enskild, i den omfattning och inom den tid som har angetts i föreläggandet, meddela sådana upplysningar som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om allmän ålderspension.

Förmåner till efterlevande

26 § Som villkor för utbetalning av efterlevandestöd, efterlevandepension eller efterlevandelivränta får det krävas en förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne inte vet om en försvunnen person är i livet och, i fråga om livränta, hur eller varför personen har försvunnit.

Kostnader

27 § För kostnader som en försäkrad eller någon annan har med anledning av sådan utredning som avses i 4, 7, 14, 20 och 24 §§ lämnas ersättning i enlighet med föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Andra parter än den försäkrade

28 § Bestämmelserna om utredningsåtgärder i 13 och 14 §§ gäller i tillämpliga delar även

  • betalningsskyldiga för underhållsstöd, och
  • efterlevande i fråga om deras rätt till efterlevandeförmåner.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Närmare föreskrifter

29 § Närmare föreskrifter om utredningen enligt 13

  • §§ meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Uppgiftsskyldighet för andra än parter

Myndigheter, arbetsgivare och försäkringsinrättningar

30 § Myndigheter, arbetsgivare och uppdragsgivare samt försäkringsinrättningar skall på begäran lämna Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna balk.

Arbetsgivare och uppdragsgivare är även skyldiga att lämna sådana uppgifter om arbetet och arbetsförhållandena som behövs i ett ärende om arbetsskadeförsäkring.

Arbetslöshetskassor

31 § När det gäller inkomstgrundad ålderspension, garantipension, särskilt pensionstillägg och efterlevandestöd. skall arbetslöshetskassor på begäran lämna uppgifter enligt 30 § till Skatteverket, Premiepensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol.

Banker och andra penninginrättningar

32 § När det gäller bostadsbidrag, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd skall banker och andra penninginrättningar på begäran lämna uppgifter enligt 30 § till Försäkringskassan och allmän förvaltningsdomstol.

Centrala studiestödsnämnden

33 § Centrala studiestödsnämnden skall till Försäkringskassan lämna uppgifter om vilka studerande som beviljats studiehjälp i form av studiebidrag för det andra kvartalet varje år.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Ansvariga för grundutbildning av totalförsvarspliktiga

34 § Den som är ansvarig för grundutbildning av en totalförsvarspliktig enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall underrätta Totalförsvarets pliktverk om utbetalad dagersättning samt i förekommande fall om att utbildningen har avbrutits.

Den som bedriver skola

35 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som driver en skola att lämna de uppgifter som behövs i fråga om förlängt barnbidrag.

Bevisupptagning vid allmän domstol

36 § Försäkringskassan får i ärenden om arbetsskadeförsäkring, statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning begära att tingsrätt håller förhör med vittne eller sakkunnig. Om förhöret skall i tillämpliga delar gälla vad som föreskrivs om bevisupptagning utom huvudförhandling.

Ingen är skyldig att inställa sig vid en annan tingsrätt än den inom vars domkrets han eller hon vistas. Ersättning till den som har inställt sig för att höras lämnas med skäligt belopp som rätten bestämmer och betalas av Försäkringskassan.

Undantag från sekretess

37 § Skatteverket, Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om ersättningar enligt denna balk eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån till

1. en försäkringsinrättning, ett försäkringsbolag eller en arbetsgivare, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån, och

2. ett utländskt socialförsäkringsorgan, om uppgiften behövs där vid tillämpningen av en internationell överenskommelse som Sverige har anslutit sig till.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

38 § Allmän förvaltningsdomstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter som avses i 37 § 1 till en arbetslöshetskassa, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån.

39 § Skatteverket, Premiepensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol får utan hinder av sekretess på begäran lämna ut uppgifter om allmän ålderspension, efterlevandepension eller efterlevandestöd till en arbetslöshetskassa, om uppgiften behövs för samordning med ersättning därifrån.

40 § Bestämmelserna i 37 och 38 §§ gäller även för utlämnande av uppgift från varje annan myndighet som har till uppgift att handlägga ärenden om ersättningar enligt denna balk eller enligt lagstiftning om annan jämförbar ekonomisk förmån.

41 § Försäkringskassan får utan hinder av sekretess lämna ut uppgift till arbetsgivaren om vad som framkommit vid sjukkontroll enligt 14 § 1 och 2, under förutsättning att uppgiften behövs för ställningstagande till arbetstagarens rätt till sjuklön under sjuklöneperioden. Uppgiften får avse om arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller nedsättningens omfattning.

Anmälan om bosättning eller arbete i Sverige

42 § Den som bosätter sig i Sverige och som inte är folkbokförd här skall anmäla sig till Försäkringskassan.

En utsänd statsanställd som avses i A 5 kap. 4 § första stycket och som inte är folkbokförd här skall anmäla sig till Försäkringskassan.

43 § En anmälan om arbete i Sverige som görs av den som arbetar här utan att vara bosatt i landet skall göras till Försäkringskassan.

44 § Den som lämnar Sverige för en tid som kan antas ha betydelse för socialförsäkringsskyddet enligt A 5 eller 6 kap. skall anmäla detta till Försäkringskassan.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Skyldighet att anmäla ändrade förhållanden

45 § Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt denna balk skall anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen.

Det som anges i första stycket kan avse

1. bosättning i Sverige eller utlandsvistelse,

2. bostadsförhållanden,

3. civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller barn,

4. hälsotillstånd,

5. förvärvsarbete i Sverige eller utomlands,

6. arbetsförmåga,

7. inkomstförhållanden, och

8. utländsk socialförsäkringsförmån.

46 § Anmälan enligt 45 § skall ske så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen.

47 § Det som anges om anmälningsskyldighet i 45 och 46 §§ gäller också för betalningsskyldiga för underhållsstöd i fråga om anstånd.

48 § Närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Indragning och nedsättning av ersättning

Försummad uppgifts- eller anmälningsskyldighet

49 § Ersättning enligt denna balk som betalas ut av Försäkringskassan får dras in eller sättas ned om den försäkrade eller den som annars får ersättningen

1. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift,

2. har underlåtit att lämna uppgift enligt 13 §, eller

3. har underlåtit att anmäla ändrade förhållanden enligt 45 och 46 §§.

Indragningen eller nedsättningen får avse viss tid eller gälla tills vidare. Det som anges i första stycket gäller endast om det är fråga

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

om ett förhållande som är av betydelse för rätten till eller storleken av ersättningen.

Vägran att medverka i utredningen

50 § Ersättning enligt denna balk får dras in eller sättas ned om den som är berättigad till ersättningen utan giltig anledning vägrar att medverka till utredningsåtgärder enligt 14

  • §§. Då gäller 49 §

andra stycket.

Vägran att följa läkares föreskrifter

51 § Ersättning enligt denna balk får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen vägrar att följa läkares föreskrifter. Då gäller 49 § andra stycket.

Underlåtenhet att ge in läkarintyg eller försäkran vid sjukdomsfall

52 § Sjukpenning får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen underlåter att

1. styrka nedsättning av arbetsförmågan genom läkarintyg inom den tid som föreskrivs i C 8 kap. 19 § eller

2. ge in en sådan särskild försäkran som avses i 19 §.

Underlåtenhet att meddela vistelseadress

53 § Sjukpenning får dras in eller sättas ned om den som är berättigad till ersättningen underlåter att meddela Försäkringskassan sin vistelseadress när han eller hon under sjukdomsfall vistas annat än tillfälligt på annan adress än den som angetts till Försäkringskassan.

Det som anges i första stycket gäller också graviditetspenning, tillfällig föräldrapenning och smittbärarpenning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Vägran att medverka till behandling eller rehabilitering

54 § Ersättning får dras in eller sättas ned om den försäkrade utan giltig anledning vägrar att medverka till

1. behandling eller rehabilitering enligt C 8 kap. 6 §, eller

2. rehabiliteringsåtgärder enligt C 12 kap. 7 och 9 §§ samt C 13 kap. 3 §.

Det som anges i första stycket gäller endast

1. vårdbidrag,

2. sjukpenning,

3. sjukersättning och aktivitetsersättning,

4. sjukvårdsersättning vid arbetsskada m.m.,

5. livränta till den försäkrade vid arbetsskada m.m., och

6. handikappersättning.

Information om betydelsen av vägrad medverkan

55 § För att ersättning skall få dras in eller sättas ned på grund av att den försäkrade vägrar att delta vid avstämningsmöte enligt 14 § 4 eller behandling eller rehabilitering enligt 54 §, krävs att den försäkrade har informerats om denna påföljd.

8 kap. Självbetjäningstjänster via Internet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • tillämpningsområdet i 2 §,
  • vad som är självbetjäningstjänster i 3 §,
  • när självbetjäningstjänster kan användas i 4 §,
  • elektronisk signatur i 5−7 §§, och
  • när en uppgift anses ha kommit in i 8 §.

Tillämpningsområdet

2 § Detta kapitel gäller i fråga om förmåner enligt denna balk samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning handläggs av Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Kapitlet är inte tillämpligt i fråga om överklagande av beslut i annat fall än då en begäran om omprövning skall anses som ett överklagande.

Vad är självbetjäningstjänster?

3 § Med självbetjäningstjänster avses möjligheter att via Internet få tillgång till personuppgifter och annan information samt utföra sådana rättshandlingar som anges i 4 § första stycket.

När kan självbetjäningstjänster användas?

4 § En enskild får, i den utsträckning som framgår av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, använda självbetjäningstjänster för att

  • lämna uppgifter,
  • göra anmälningar eller ansökningar,
  • förfoga över rättigheter, och
  • utföra andra rättshandlingar. Sådana rättshandlingar som anges i första stycket har samma rättsverkningar som om de utförts i enlighet med de föreskrifter om formkrav som annars gäller för de förmåner och ersättningar som avses i 2 § första stycket. Föreskrifter om att uppgifter skall lämnas på heder och samvete skall dock alltid iakttas när självbetjäningstjänster används.

Elektronisk signatur

5 § En enskild som lämnar uppgifter i samband med att han eller hon använder en självbetjäningstjänst skall använda en sådan elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

Om det är fråga om att få tillgång till personuppgifter skall certifikat, till vilket en säker identifieringsfunktion är knuten, användas för kontroll av användarens identitet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

6 § Om det finns någon annan metod än som avses i 5 § för identifiering eller skydd mot förvanskning av uppgifter som är tillräckligt säker med hänsyn till risken för integritetsintrång eller annan skada får dock den användas.

Elektronisk signatur skall dock alltid användas när uppgifter skall lämnas på heder och samvete.

7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om användningen av elektroniska signaturer, certifikat och andra metoder för identifiering.

När anses en uppgift ha kommit in?

8 § En handling eller uppgift som vid användning av en självbetjäningstjänst har översänts till Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten, skall anses ha kommit in till den myndighet till vilket ärendet hör när den har anlänt till den del av ett system för automatiserad behandling som anvisats som mottagningsställe för självbetjäningstjänsten.

9 kap. Om beslut

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • interimistiska beslut i 2−4 §§,
  • när ett beslut blir gällande i 5 §, och
  • beslut genom automatiserad behandling i 6 och 7 §§,

Interimistiska beslut

Allmänna bestämmelser

2 § För tid till dess att ett ärende har avgjorts får Försäkringskassan besluta i fråga om ersättning från Försäkringskassan, om

1. det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger,

2. det är sannolikt att sådan rätt föreligger, och

3. det är av väsentlig betydelse för den som begär ersättningen.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Ett beslut enligt första stycket får meddelas även när det står klart att rätt till ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål.

3 § Finns det sannolika skäl att dra in eller minska en beslutad ersättning, kan Försäkringskassan besluta att ersättningen skall hållas inne eller lämnas med lägre belopp till dess ärendet avgjorts.

Undantag för vissa förmåner

4 § Interimistiska beslut om ersättning enligt 2 och 3 §§ får inte fattas i ärenden om

1. adoptionsbidrag,

2. bilstöd,

3. allmän ålderspension,

4. särskilt pensionstillägg, eller

5. efterlevandepension och efterlevandestöd.

När ett beslut blir gällande

5 § En myndighets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut enligt denna balk skall gälla omedelbart, om inget annat föreskrivs i beslutet eller bestäms av en domstol som har att pröva beslutet.

Beslut genom automatiserad behandling

Beslut som fattas av Skatteverket och Premiepensionsmyndigheten

6 § Skatteverkets beslut om pensionsgrundande inkomst enligt E 6 kap. 6 § och Premiepensionsmyndighetens beslut om premiepension enligt E 6 kap. 7 § får fattas genom automatiserad behandling när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223).

Beslut som avses i första stycket får även sättas upp i form av elektroniska dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad behandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Beslut som fattas av Försäkringskassan

7 § Beslut om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt och pensionspoäng enligt E 8 och 9 kap. samt andra beslut om allmän ålderspension får fattas genom automatiserad behandling av Försäkringskassan när skälen för beslutet får utelämnas enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen.

Det som anges i första stycket gäller också i tillämpliga delar för beslut om efterlevandepension och efterlevandestöd.

10 kap. Ändring, omprövning och överklagande av beslut

Innehåll

1 § I detta kapitel finns

  • allmänna bestämmelser i 2 och 3 §§, samt bestämmelser om
  • ändring av beslut i 4−7 §§,
  • omprövning av beslut i 8−10 §§,
  • överklagande av beslut i 11−16 §§,
  • överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut i 17−20 §§,
  • tidsfrister för begäran om omprövning och överklagande i 21
  • §§,
  • särskilda bestämmelser om sjuklön i 24 och 25 §§,
  • särskilda bestämmelser om allmän ålderspension i 26−46 §§, och
  • särskilda bestämmelser om förmåner till efterlevande i 47−50 §§.

Allmänna bestämmelser

2 § Beslut i ärenden om förmåner enligt denna balk får ändras, omprövas och överklagas med tillämpning av bestämmelserna i 4

  • §§, om inget annat följer av bestämmelserna i 24−50 §§.

Det som anges i första stycket gäller även beslut i ärenden

  • enligt B 12 kap. om bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan, och
  • om utfärdande av intyg för tillämpning av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygg-

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

het när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

3 § En arbetsgivare som skall betala särskild sjukförsäkringsavgift enligt lagen (2004:1237) om särskild sjukförsäkringsavgift får inte begära omprövning av eller överklaga Försäkringskassans beslut om arbetstagares rätt till hel sjukpenning.

Ändring av beslut

4 § Försäkringskassan skall ändra ett beslut som inte har prövats av domstol, om beslutet

1. på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,

2. har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

3. har blivit oriktigt på grund av uppenbart felaktig rättstillämpning eller annan liknande orsak.

Beslutet skall ändras även om omprövning inte har begärts. Ändring behöver dock inte göras om oriktigheten är av ringa betydelse.

5 § Det allmänna ombudet får begära ändring enligt 4 §. Sådan begäran får det allmänna ombudet framställa även till förmån för enskild part.

6 § Ett beslut får inte ändras till den försäkrades nackdel med stöd av 4 § när det gäller en förmån som har förfallit till betalning, och inte heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det.

7 § En fråga om ändring enligt 4 § får inte tas upp av Försäkringskassan senare än två år efter den dag då beslutet meddelades. Ändring får dock ske även senare än två år efter den dag då beslutet meddelades

1. om det först därefter kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag, eller

2. om det finns andra synnerliga skäl.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Omprövning av beslut

8 § Ett beslut som har fattats av en tjänsteman hos Försäkringskassan, skall omprövas av Försäkringskassan om det skriftligen begärs av en enskild som beslutet angår och beslutet inte har meddelats med stöd av 4 §.

Ett avvisningsbeslut får dock inte omprövas. Inte heller får omprövning avse en fråga som har avgjorts

  • efter omprövning, eller
  • av domstol.

9 § Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

10 § Har omprövning begärts av ett beslut och överklagar det allmänna ombudet samma beslut, skall beslutet inte omprövas. Ärendet skall i stället överlämnas till allmän förvaltningsdomstol. Den enskildes begäran om omprövning skall i sådant fall anses som ett överklagande.

Överklagande av beslut

Allmänna bestämmelser

11 § Försäkringskassans beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut som har fattats av en tjänsteman hos Försäkringskassan får dock inte överklagas av en enskild innan beslutet har omprövats enligt 8 §. En enskilds överklagande av ett sådant beslut innan beslutet har omprövats skall anses som en begäran om omprövning enligt nämnda paragraf.

12 § Det som sägs i 11 § andra stycket gäller inte i fråga om beslut om avvisning. Den enskildes begäran om omprövning av ett sådant beslut skall anses som ett överklagande.

13 § Ett beslut av Försäkringskassan får överklagas av det allmänna ombudet.

Det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för enskild part.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

14 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett beslut av Försäkringskassan, förs det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol av ombudet.

Forum

15 § Ett beslut som rör en person som är bosatt i Sverige överklagas till den länsrätt inom vars domkrets personen hade sin hemortskommun när beslutet i saken fattades.

Beslut i övriga fall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets det första beslutet i saken fattades.

16 § Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet fattades.

För den som var bosatt eller stadigvarande vistades här i landet under någon del av det år då beslut fattades, men som inte var folkbokförd här den 1 november föregående år, avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen först var bosatt eller stadigvarande vistades.

Överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut

17 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

18 § Försäkringskassan och det allmänna ombudet får vid överklagande av domstols beslut föra talan även till förmån för enskild part. Det allmänna ombudet får överklaga ett avgörande från allmän förvaltningsdomstol endast om ombudet varit part där.

19 § Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i 11 § skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän deltagit i länsrätten.

20 § Bestämmelserna i 33 § fjärde stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller inte avvisningsbeslut som har meddelats av Försäkringskassan.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Tidsfrister för begäran om omprövning och överklagande

21 § En begäran om omprövning av Försäkringskassans beslut enligt 8 § skall ha kommit in till Försäkringskassan inom två månader från den dag då den enskilde fick del av beslutet.

22 § Ett överklagande av Försäkringskassans eller en allmän förvaltningsdomstols beslut skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om det är det allmänna ombudet eller Försäkringskassan som överklagar beslutet, skall tiden dock räknas från den dag då beslutet meddelades.

23 § Har en begäran om omprövning eller ett överklagande avvisats skall avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken.

Särskilda bestämmelser om sjuklön

24 § Försäkringskassans beslut i ärenden om sjuklön får ändras och omprövas endast när det gäller följande beslut:

1. Beslut enligt 7 kap. 27 § om ersättning till arbetstagare för kostnader för undersökning och utlåtande över undersökning i samband med ansökan om högriskskydd enligt C 3 kap. 19 §.

2. Beslut enligt C 3 kap. 19

  • §§ om särskilt högriskskydd.

3. Beslut enligt C 3 kap. 24 § om ersättning från Försäkringskassan till arbetsgivare för dennes sjuklönekostnader för arbetstagare med särskilt högriskskydd.

4. Beslut enligt C 3 kap. 26 § om åläggande för arbetstagare att genom intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättning av arbetsförmågan.

5. Beslut enligt C 4 kap. 5 § om beslutet innebär att Försäkringskassan beslutat att inte avge yttrande i tvist om rätt till sjuklön.

6. Beslut enligt C 4 kap. 6 § om sjuklönegaranti.

7. Beslut enligt C 4 kap. 9 § andra stycket om återbetalning av sjuklönegaranti.

8. Beslut enligt C 4 kap. 10 § om försäkring mot kostnader för sjuklön.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

25 § Försäkringskassans och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om sjuklön får överklagas endast när det gäller följande beslut:

1. Beslut som anges i 24 § 2

  • 6 och 7.

2. Beslut enligt C 3 kap. 26 § första stycket 2 om åläggande för arbetstagare att genom intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättning av arbetsförmågan.

3. Beslut enligt C 4 kap. 10 § om beslutet innebär att arbetsgivaren inte får teckna försäkring.

Särskilda bestämmelser om allmän ålderspension

Ändring och omprövning av beslut

26 § I fråga om ändring och omprövning av Försäkringskassans, Skatteverkets och Premiepensionsmyndighetens beslut i ärenden om allmän ålderspension tillämpas endast 8 § andra stycket, 10 §, 23 § och 27

  • §§.

27 § Ett beslut om allmän ålderspension skall omprövas om det skriftligen begärs av den som beslutet avser eller om det finns andra skäl.

28 § Om den som ett beslut om inkomstgrundad ålderspension avser har avlidit, får även någon annan som är berörd av beslutet skriftligen begära omprövning av detta.

Pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp

29 § Om det vid omprövning av ett beslut om pensionsrätt eller pensionspoäng för inkomstgrundad ålderspension även skall göras en prövning av den pensionsgrundande inkomst som legat till grund för beslutet, skall Försäkringskassan överlämna ärendet i den delen till Skatteverket.

30 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst skall omprövas av Skatteverket om Försäkringskassan enligt 29 § har överlämnat ett ärende för omprövning.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

31 § Ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp får omprövas på begäran av den enskilde endast i samband med att beslutet om pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas.

Om det är av betydelse för den enskilde får dock ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp omprövas även om inte pensionsrätt eller pensionspoäng påverkas.

32 § Vid omprövning enligt 31 § andra stycket av ett beslut om pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp skall samma bestämmelser gälla som för omprövning av beslut om pensionsrätt. Vad som då sägs om Försäkringskassan skall, när det gäller beslut om pensionsgrundande inkomst, i stället avse Skatteverket.

Tidsfrister

33 § En begäran om omprövning av ett beslut enligt 27 eller 28 § om allmän ålderspension skall ha kommit in inom två månader från det att den som begär omprövning fick del av beslutet.

I fråga om omprövning av ett beslut om inkomstgrundad ålderspension som avser fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng skall begäran om omprövning ha kommit in till Försäkringskassan före utgången av året efter det fastställelseår som beslutet avser.

34 § Gör den som begär omprövning av ett beslut om fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av den tid som anges i 33 § andra stycket har fått kännedom om ett beslut eller annan handling med uppgift om vad som har beslutats, skall begäran om omprövning i stället ha kommit in inom två månader från den dag då den som begär omprövningen fick sådan kännedom.

35 § Om en begäran om omprövning av ett beslut om allmän ålderspension har kommit in till Premiepensionsmyndigheten, Skatteverket eller Försäkringskassan inom den tid som anges i 33 och 34 §§, skall den anses inkommen i rätt tid, även om den myndigheten inte har fattat beslutet.

I fall som avses i första stycket, eller när en begäran om omprövning kommer in till en allmän förvaltningsdomstol, skall hand-

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

lingen sändas till den myndighet som har meddelat beslutet med uppgift om när den kom in.

36 § Ett beslut om allmän ålderspension får omprövas till den enskildes fördel, utan att den enskilde har begärt detta, inom två månader från det att beslutet meddelades. En omprövning till den enskildes nackdel får endast ske när det finns anledning till omprövning enligt 37 och 38 §§.

Det som anges i första stycket gäller inte omprövning av ett beslut om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp eller fastställande av pensionsrätt eller pensionspoäng som omprövas utan att den enskilde begär det. Sådana omprövningsbeslut skall meddelas inom ett år efter fastställelseåret.

37 § Om ett beslut om allmän ålderspension har blivit felaktigt på grund av att den som beslutet avser har lämnat oriktiga uppgifter eller inte har fullgjort en uppgifts- eller anmälningsskyldighet enligt denna balk eller någon annan lag, får omprövning ske också efter de tidpunkter som anges i 36 §.

38 § Omprövning av ett beslut om allmän ålderspension efter de i 36 § angivna tidpunkterna får också göras i följande fall:

1. Om det först efter de i 36 § angivna tidpunkterna har visat sig att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

2. Om beslutet påverkas av en ändring av ett beslut enligt skattebetalningslagen (1997:483) om arbetsgivaravgift.

3. Om ett beslut om allmän ålderspension omprövas på grund av att det påverkas av en ändring som har gjorts av ett beslut om pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt som avser någon annan än den försäkrade.

Överklagande

39 § Vid överklagande av Försäkringskassans, Skatteverkets, Premiepensionsmyndighetens och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om allmän ålderspension tillämpas 11

  • 22, 23 och

40

  • §§.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Bestämmelserna i 13 och 14 §§ tillämpas dock inte i fråga om beslut som meddelats av Skatteverket och Premiepensionsmyndigheten.

40 § Om den som ett beslut om allmän ålderspension avser har avlidit, får även någon annan som är berörd av beslutet överklaga detta.

41 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut av Försäkringskassan om pensionsgrundande belopp, pensionsrätt eller pensionspoäng skall överklagandet ha kommit in före utgången av året efter fastställelseåret.

Om beslutet har meddelats efter den 31 oktober året efter det fastställelseår som beslutet avser, skall överklagandet dock ha kommit in inom två månader från den dag beslutet meddelades.

42 § Bestämmelserna i 35 § om begäran om omprövning skall tillämpas även i fråga om överklagande.

43 § Vid prövning av överklagande av länsrätts beslut i mål om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp, pensionsrätt eller pensionspoäng skall nämndemän inte ingå i kammarrätten.

44 § Bestämmelserna i 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål om pensionsgrundande inkomst, pensionsgrundande belopp, pensionsrätt eller pensionspoäng.

45 § Om en enskild överklagar ett beslut angående en fråga som avses i 44 § hos en allmän förvaltningsdomstol, bestämmer dock Försäkringskassan om den skall vara part i målet. Om en enskild klagar till kammarrätten och Försäkringskassan har varit motpart i länsrätten, är Försäkringskassan alltid motpart i kammarrätten. Även om Försäkringskassan har bestämt att den inte skall vara part, får domstolen förelägga Försäkringskassan att svara i målet.

Försäkringskassan får överklaga ett avgörande av en allmän förvaltningsdomstol även om Försäkringskassan inte har varit part där.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

46 § Försäkringskassan får inte överklaga ett avgörande av allmän förvaltningsdomstol som kan överklagas av det allmänna ombudet.

Särskilda bestämmelser om förmåner till efterlevande

Efterlevandepension och efterlevandestöd

47 § I fråga om ändring, omprövning och överklagande av ett beslut i ärende om efterlevandepension och efterlevandestöd gäller i tillämpliga delar bestämmelserna som anges i 26 och 39 §§ om omprövning och överklagande av beslut i ärenden om allmän ålderspension. Följande bestämmelser är dock inte tillämpliga:

  • 28−32 §§ om omprövning av beslut i ärenden om allmän ålderspension, samt
  • 41, 44 och 45 §§ om överklagande av beslut i ärenden om allmän ålderspension.

48 § Bestämmelserna i 37 § skall gälla även fall då den avlidne har lämnat oriktiga uppgifter eller inte fullgjort en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.

Premiepension till efterlevande

49 § Bestämmelserna som anges i 26 och 39 §§ om ändring, omprövning och överklagande av beslut i ärenden om allmän ålderspension, gäller i tillämpliga delar i fråga om omprövning och överklagande av beslut i ärenden om premiepension till efterlevande.

50 § Bestämmelserna i 37 § skall i fråga om beslut i ärenden om premiepension till efterlevande gälla också när pensionsspararen eller den som tidigare hade rätt till sådan pension lämnat oriktiga uppgifter eller inte lämnat uppgifter.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

11 kap. Behandling av personuppgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • tillämpningsområdet i 2 § och
  • allmänna bestämmelser i 3−5 §§, samt bestämmelser om
  • personuppgiftslagen och personuppgiftsansvar i 6 §,
  • ändamål för behandling av personuppgifter i 7−9 §§,
  • behandling av känsliga personuppgifter m.m. i 10−12 §§,
  • behandling av personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen i 13
  • §§,
  • tilldelning av behörighet i 16 §,
  • direktåtkomst i 17−20 §§,
  • utlämnande på medium för automatisk behandling i 21−23 §§,
  • sökbegrepp i 24 och 25 §§,
  • överföring av personuppgifter till tredje land i 26 §,
  • information i 27 §,
  • gallring i 28 §,
  • avgifter i 29 §,
  • rättelse och skadestånd i 30 §,
  • kontrollverksamhet i 31 §,
  • tystnadsplikt i 32 §, och
  • överklagande i 33 §.

Tillämpningsområdet

2 § Detta kapitel tillämpas vid behandling av personuppgifter i verksamhet som gäller förmåner enligt denna balk, samt andra förmåner och ersättningar som enligt lag eller förordning eller särskilt beslut av regeringen handläggs av Försäkringskassan eller Premiepensionsmyndigheten.

Kapitlet gäller endast om behandlingen är helt eller delvis automatiserad eller om uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Bestämmelserna i 7

  • 24, 25 och 28 §§ gäller i tillämpliga delar även uppgifter om avlidna personer.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Allmänna bestämmelser

3 § Sådan behandling av personuppgifter som är tillåten enligt detta kapitel får utföras även om den registrerade motsätter sig behandlingen.

4 § I fråga om behandling av personuppgifter inom ramen för den officiella statistiken finns särskilda bestämmelser i lagen (2001:99) om den officiella statistiken och i författningar som ansluter till den lagen.

5 § Den samling uppgifter som med hjälp av automatiserad behandling används gemensamt i verksamhet som avses i 2 § utgör socialförsäkringsdatabasen.

Personuppgiftslagen och personuppgiftsansvar

6 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration, om inte annat följer av detta kapitel eller föreskrifter som meddelas med stöd av kapitlet eller av personuppgiftslagen.

En myndighet inom socialförsäkringens administration är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som den utför.

Ändamål för behandling av personuppgifter

7 § Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten får i sin verksamhet behandla personuppgifter om det är nödvändigt för att

1. återsöka vägledande avgöranden,

2. tillgodose behov av underlag som krävs för att den registrerades eller annans rättigheter eller skyldigheter i fråga om förmåner och ersättningar som avses i 2 § skall kunna bedömas eller fastställas,

3. informera om sådana förmåner och ersättningar som avses i 2 §,

4. handlägga ärenden,

5. planera verksamhet samt genomföra resultatstyrning, resultatuppföljning, resultatredovisning, utvärdering och tillsyn av respektive verksamhet, eller

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

6. framställa statistik i fråga om verksamhet enligt 4 och 5. Vid behandling för det ändamål som anges i första stycket 1 får inte uppgifter som direkt pekar ut den registrerade användas.

8 § Personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i 7 § får också behandlas av Försäkringskassan för tillhandahållande av information som behövs

1. som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd åt enskilda i den verksamhet som bedrivs av Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna,

2. för samordning av tjänstepensioner i den verksamhet som bedrivs av Statens pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner, eller

3. för handläggning av ärenden hos Statens pensionsverk där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring skall tillämpas.

Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten får även behandla personuppgifter som behandlas för ändamål som anges i 7 § för att tillhandahålla information utanför den egna myndigheten på grund av

1. sådan bestämmelse om skyldighet att lämna ut uppgifter till andra myndigheter som avses i 14 kap. 1 § andra meningen sekretesslagen (1980:100),

2. sådant medgivande att lämna ut uppgifter som följer av särskilda bestämmelser i lag eller förordning,

3. sådan skyldighet att lämna ut uppgifter som följer av gemenskapsrätten inom Europeiska unionen, eller

4. åtaganden i samarbetet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i avtal om social trygghet eller utgivande av sjukvårdsförmåner som Sverige ingått med andra stater.

9 § I fråga om behandling av personuppgifter för annat ändamål än vad som anges i 7 och 8 §§ gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

10 § Känsliga personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) (känsliga personuppgifter) får behandlas om uppgifterna lämnats till en myndighet inom socialförsäkringens

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

administration i ett ärende eller är nödvändiga för handläggning av ett ärende. Känsliga personuppgifter får vidare behandlas för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 1 eller 8 § om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

För något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6 får sådana känsliga personuppgifter behandlas som rör hälsa och som är nödvändiga med hänsyn till ändamålet.

Utöver vad som följer av första stycket första meningen och andra stycket får känsliga personuppgifter inte behandlas för de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6. Behandling för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 5 och 6 får inte ske i fråga om andra sådana känsliga personuppgifter än dem som behandlas eller har behandlats för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2

11 § Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får behandlas om uppgifterna lämnats till en myndighet inom socialförsäkringens administration i ett ärende eller är nödvändiga för handläggning av ett ärende. Uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen får behandlas för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 1 eller 8 § om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

För något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6 får sådana uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen behandlas som enligt 14 § får behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

Utöver vad som följer av första stycket första meningen och andra stycket får sådana uppgifter inte behandlas för de ändamål som anges i 7 § första stycket 2, 3, 5 och 6. Behandling för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 5 och 6 får inte ske i fråga om andra sådana uppgifter om lagöverträdelser än dem som behandlas eller har behandlats för något av de ändamål som anges i 7 § första stycket 2–4.

12 § I 14 § finns särskilda bestämmelser om behandling i socialförsäkringsdatabasen av känsliga personuppgifter och uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204).

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Behandling av personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen

13 § I socialförsäkringsdatabasen får endast sådana personuppgifter behandlas som avser personer som omfattas eller har omfattats av verksamhet enligt de ändamål som anges i 7 §, eller personer om vilka uppgifter på annat sätt behövs för handläggningen av ett ärende.

14 § För de ändamål som anges i 7

  • §§ får, med beaktande av de begränsningar som följer av 7 och 13 §§, identifierings- och adressuppgifter behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

Känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får utöver vad som anges i 15 § behandlas i socialförsäkringsdatabasen bara om det särskilt anges i lag eller förordning. För sådan behandling gäller de begränsningar som följer av 10 och 11 §§. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om ytterligare begränsningar för vilka uppgifter som får behandlas i socialförsäkringsdatabasen.

15 § Uppgifter i en handling som kommit in i ett ärende får behandlas i socialförsäkringsdatabasen även om de utgör känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204). Sådana uppgifter i en handling som upprättats i ett ärende får behandlas i socialförsäkringsdatabasen, om uppgifterna är nödvändiga för ärendets handläggning.

Tilldelning av behörighet

16 § Behörighet för åtkomst till socialförsäkringsdatabasen skall inom socialförsäkringens administration tilldelas genom en särskild handling i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Behörighet för åtkomst till socialförsäkringsdatabasen skall begränsas till vad som behövs för att den enskilde skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Direktåtkomst

17 § Direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen är tillåten endast i den utsträckning som anges i lag eller förordning.

18 § Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för de ändamål som anges i 7 och 8 §§. Sådan direktåtkomst skall vara förbehållen de personkategorier som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om direktåtkomst som avses i första stycket.

19 § Statens pensionsverk och det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen för samordning av tjänstepensioner med socialförsäkringsförmåner. Statens pensionsverk får även ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen för handläggning av ärenden där regler om statens tjänstegrupplivförsäkring skall tillämpas.

Bestämmelserna i 16 § och 18 § första stycket andra meningen gäller också för pensionsverket och det gemensamma organ som avses i första stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vilka uppgifter direktåtkomst enligt första stycket får omfatta.

20 § Centrala studiestödsnämnden och arbetslöshetskassorna får ha direktåtkomst till socialförsäkringsdatabasen i den utsträckning det behövs för ändamål som anges i 8 § första stycket 1.

Regeringen meddelar föreskrifter om vilka uppgifter direktåtkomst enligt första stycket får omfatta.

Utlämnande på medium för automatiserad behandling

21 § Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen som får lämnas ut till den registrerade får lämnas ut till denne på medium för automatiserad behandling. Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen får i övrigt lämnas ut på medium för automatiserad behandling endast om det behövs för något av de ändamål som anges i 8 §.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

22 § Personuppgifter i socialförsäkringsdatabasen får lämnas ut på medium för automatiserad behandling för sammanställning av gemensam pensionsinformation om den registrerade uttryckligen samtyckt till utlämnandet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får lämnas ut enligt första stycket.

23 § Personuppgifter som behövs för skadereglering får lämnas ut på medium för automatiserad behandling till organ som driver försäkringsrörelse om den registrerade uttryckligen samtyckt till utlämnandet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som får lämnas ut enligt första stycket.

Sökbegrepp

24 § Känsliga personuppgifter eller uppgifter om lagöverträdelser m.m. som avses i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får inte användas som sökbegrepp vid sökning i socialförsäkringsdatabasen.

Vid sökning som omfattar innehållet i fler än en handling i socialförsäkringsdatabasen som kommit in i ett ärende eller upprättats i ett ärende får endast ärendebeteckning eller beteckning på handling användas som sökbegrepp.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om begränsningar i övrigt för vilka sökbegrepp som får användas.

25 § Utan hinder av de begränsningar för sökning som anges i 24 § får personuppgifter som rör hälsa användas som urvalskriterium vid sammanställningar om regeringen har meddelat föreskrifter om det.

Överföring av personuppgifter till tredje land

26 § Överföring av personuppgifter till tredje land på grund av åtaganden i avtal om social trygghet som Sverige ingått med andra stater får ske utan hinder av 33 § personuppgiftslagen (1998:204).

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Information

27 § Personuppgifter i handlingar som kommit in i ett ärende eller upprättats i ett ärende behöver inte tas med i information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) om den registrerade tagit del av handlingens innehåll. Av informationen skall det dock framgå vilka sådana handlingar som behandlas. Om den registrerade begär information om uppgifter i en sådan handling och anger vilken handling som avses, skall dock informationen omfatta dessa uppgifter, om inte annat följer av bestämmelser om sekretess. I sistnämnda fall skall begränsningen i 26 § personuppgiftslagen om att information bara behöver lämnas gratis en gång per kalenderår gälla varje handling för sig.

Gallring

28 § Personuppgifter som behandlas automatiserat skall gallras när de inte längre är nödvändiga för de ändamål som anges i 7 §.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock meddela föreskrifter om att personuppgifter får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål.

Avgifter

29 § Avgifter får tas ut för utlämnande av uppgifter och handlingar från socialförsäkringsdatabasen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Rätten att ta ut avgifter enligt första stycket får inte innebära inskränkning i rätten att ta del av och mot fastställd avgift få kopia eller utskrift av en allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.

Rättelse och skadestånd

30 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt detta kapitel eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till kapitlet.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

Kontrollverksamhet

31 § Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten skall genom särskilda åtgärder kontrollera efterlevnaden av detta kapitel enligt vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Tystnadsplikt

32 § Den som genom sin befattning med personuppgifter som inhämtats från socialförsäkringsdatabasen till det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpensioner får kännedom om uppgifter om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden får inte obehörigen röja dessa uppgifter.

Överklagande

33 § En myndighets beslut om rättelse eller om avslag på ansökan om information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut enligt detta kapitel får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

12 kap. Straffbestämmelser

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • oriktig uppgift vid självbetjäningstjänst i 2 §,
  • arbetsgivare och uppdragstagare i 3−5 §§, och
  • oriktig uppgift i skadeärende i 6 §.

Oriktig uppgift vid självbetjäningstjänst

2 § Den som vid användning av självbetjäningstjänster som avses i 8 kap. 2 och 3 §§ uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift eller förtiger sanningen döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

Första stycket gäller endast om uppgifterna lämnas på heder och samvete enligt bestämmelse i författning och åtgärden innebär fara i bevishänseende, Om gärningen är belagd med straff i brottsbalken skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Arbetsgivare och uppdragsgivare

3 § Arbetsgivare eller arbetsföreståndare som underlåter att anmäla arbetsskada enligt C 23 kap. 11 § första stycket döms till böter.

4 § Arbetsgivare och uppdragsgivare som inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt 7 kap. 30 § döms till penningböter.

5 § En arbetsgivare som inte fullgör sin skyldighet att anmäla sjukdom efter sjuklöneperioden enligt C 3 kap. 16 § döms till böter.

Om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt C 4 kap. 2 § finns föreskrifter i brottsbalken.

Oriktig uppgift i skadeärende

6 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande i uppgift som enligt 7 kap skall lämnas i ett ärende enligt C 20

  • kap. eller F 14 och 15 kap. döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

IV Vissa organisatoriska bestämmelser

13 kap. Innehåll

1 § I denna underavdelning finns bestämmelser om

  • försäkringsdelegation, socialförsäkringsnämnd och allmänt ombud i 14 kap., och
  • socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara i 15 kap.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

14 kap. Försäkringsdelegation, socialförsäkringsnämnd och allmänt ombud

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • försäkringsdelegation i 2−5 §§,
  • socialförsäkringsnämnd i 6−11 §§, och
  • allmänt ombud hos Försäkringskassan i 12 och 13 §§.

Försäkringsdelegation

2 § Försäkringskassan skall ha en försäkringsdelegation i varje län.

3 § Försäkringsdelegationen skall bevaka att Försäkringskassans verksamhet i länet bedrivs på ett effektivt sätt och med god service till allmänheten. Delegationen skall årligen till regeringen redovisa en utvärdering med anledning av de iakttagelser delegationen har gjort.

Delegationen fattar beslut om Försäkringskassans deltagande i finansiell samordning och annan samverkan inom rehabiliteringsområdet.

4 § Försäkringsdelegationens ledamöter utses av regeringen. Ledamöterna skall utses för en tid av fyra år räknat från och med den 1 januari året efter det år då ordinarie val till riksdagen hållits.

Endast den som har rösträtt vid val till kommunfullmäktige och är folkbokförd inom en kommun som hör till försäkringsdelegationens verksamhetsområde får utses till ledamot. En ledamot får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Ledamöterna bör utses på förslag av de politiska partier som finns representerade i riksdagen. Fördelningen av ledamöterna bör ske utifrån den procentuella andel av rösterna som riksdagspartierna vid det ordinarie valet till riksdagen fått i respektive län.

5 § Ett uppdrag att vara ledamot i försäkringsdelegationen skall upphöra i förtid, om regeringen beslutar det. Uppfyller en ledamot inte längre kraven i 4 § andra stycket förfaller uppdraget. När en

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

ledamots uppdrag upphör i förtid, skall en ny ledamot utses enligt den ordning som föreskrivs i 4 § tredje stycket.

Socialförsäkringsnämnd

6 § Försäkringskassan skall inrätta socialförsäkringsnämnder.

En socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju ledamöter, varav en skall vara ordförande och en vice ordförande. Ledamöterna i en socialförsäkringsnämnd skall utses av försäkringsdelegationen.

7 § En socialförsäkringsnämnd skall avgöra följande ärenden.

1. Ärenden om rätt till vårdbidrag.

2. Ärenden om rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning, dock inte när det gäller förutsättningarna för rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i C 17 kap. 4–16 §§.

3. Ärenden om vilandeförklaring av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt C 18 kap. 10

  • och 18 §§, om det samtidigt med den ersättningen har lämnats sådan livränta som samordnats med ersättningen enligt C 23 kap. 2
  • §§.

4. Ärenden angående livränta till den försäkrade och i andra ärenden uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall.

5. Ärenden om rätt till handikappersättning.

6. Ärenden om assistansersättning som avses i D 3 kap. 8, 11 och 12 §§.

7. Ärenden om rätt till bilstöd.

8 § När det gäller ärenden enligt 7 § 4 får regeringen meddela föreskrifter om behörighet för en tjänsteman hos Försäkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte gäller livränta till den försäkrade.

9 § Ett interimistiskt beslut enligt H 9 kap. 2 och 3 §§ i ett ärende som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd får fattas av en tjänsteman hos Försäkringskassan om nämnden gett ett sådant bemyndigande.

10 § Om ett beslut har fattats av en tjänsteman efter delegation skall det anses ha avgjorts av socialförsäkringsnämnd.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

11 § Ett ärende avgörs i en socialförsäkringsnämnd efter föredragning av en tjänsteman hos Försäkringskassan.

Allmänt ombud hos Försäkringskassan

12 § Hos Försäkringskassan skall det finnas ett allmänt ombud som utses av regeringen.

13 § Det allmänna ombudet får uppdra åt en tjänsteman vid Försäkringskassan att företräda ombudet i allmän förvaltningsdomstol.

15 kap. Socialförsäkringen under krig och krigsfara

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

  • tillämpningen 2−4 §§,
  • anmälan till Försäkringskassan m.m. i 5 §,
  • beslutförhet i 6 §,
  • utbetalning av socialförsäkringsförmåner m.m. i 7−9 §§, och
  • avvikande föreskrifter i 10 §.

Tillämpningen

2 § Kommer riket i krig, skall 5

  • §§ tillämpas.

3 § Regeringen får föreskriva att 5

  • §§ helt eller delvis skall tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer

1. om Sverige är i krigsfara, eller

2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Föreskrifter enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det de beslutades. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskrifterna inom två månader från det underställning skedde, upphör föreskrifterna att gälla.

Socialförsäkringsbalk avd. H SOU 2005:114

4 § Under tid då bestämmelserna i 5

  • §§ tillämpas gäller inte i lag eller annan författning meddelade föreskrifter i den mån de strider mot 5
  • §§ eller föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Gäller inte längre sådana förhållanden som avses i 2 § eller 3 § första stycket, skall regeringen föreskriva att bestämmelserna i 5

  • §§ inte längre skall tillämpas.

Anmälan till Försäkringskassan m.m.

5 § Försäkringskassan behöver inte ta ställning till om en person skall omfattas av socialförsäkringsskyddet enligt A 4–7 kap. förrän fråga uppkommer om rätten till en förmån.

Om Försäkringskassan beslutar om försäkring för sjukpenning, gäller beslutet i den delen från den tidigare tidpunkt då sådana förhållanden inträtt att den försäkrade skulle ha varit försäkrad för sjukpenning.

Beslutförhet

6 § Om det finns hinder eller avsevärda svårigheter för en socialförsäkringsnämnd hos Försäkringskassan att avgöra ärenden i den ordning som är föreskriven, får beslut fattas av nämnden i annan sammansättning eller med färre ledamöter. Motsvarande gäller beslut i andra ärenden vars avgörande kan ankomma på ett särskilt organ hos kassan. Beslut får även när det är påkallat fattas av en tjänsteman hos Försäkringskassan.

Utbetalning av socialförsäkringsförmåner m.m.

7 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ skall tillämpas på förmåner som enligt lag eller annan författning eller regeringens förordnande månatligen eller för längre tidsperiod skall betalas ut av Försäkringskassan.

Efter överenskommelse mellan Försäkringskassan och Statens pensionsverk skall Försäkringskassan svara för utbetalningen av statliga tjänstepensioner. Motsvarande gäller pensioner som administreras av ett för kommunerna och landstingen gemensamt organ. Därvid tillämpas bestämmelserna i 8 och 9 §§ på sådana pensioner.

SOU 2005:114 Socialförsäkringsbalk avd. H

8 § Den som är berättigad till en förmån som avses i 7 § skall få ett bevis (förmånsbevis), som anger den ersättning som han eller hon är berättigad till.

Den som har anspråk på en förmån men inte är registrerad som förmånsberättigad skall anmäla detta till Försäkringskassan. Om Försäkringskassan finner att han eller hon är berättigad till förmånen, skall förmånsbevis utfärdas. Om förutsättningarna för rätten till eller storleken av en förmån ändras, skall Försäkringskassan, i förekommande fall mot återlämnande av tidigare utfärdat förmånsbevis, utfärda nytt förmånsbevis.

Den försäkrade är skyldig att utan dröjsmål till Försäkringskassan överlämna det förmånsbevis som tidigare utfärdats om nytt förmånsbevis utfärdas eller om rätten att få förmåner upphör. Detta gäller inte om förmånsbeviset har förkommit eller om hinder möter mot att återlämna förmånsbeviset.

9 § Om Försäkringskassans datasystem har försatts ur funktion, får förmåner som avses i 7 § betalas ut mot uppvisande av förmånsbeviset.

Inträffar något förhållande som avses i första stycket innan förmånsbevis har utfärdats, får förmånen betalas ut mot uppvisande av en utbetalningshandling som avser närmast föregående utbetalningsperiod.

Om utbetalningshandlingen har förkommit, får Försäkringskassan på begäran av förmånstagaren utfärda särskilt bevis om rätten till förmån. Motsvarande gäller om förutsättningarna för rätten till förmånen eller storleken av förmånen har ändrats.

Avvikande föreskrifter

10 § Regeringen får i den mån det påkallas av förhållandena föreskriva att förmåner som administreras av Försäkringskassan inte skall betalas ut. Regeringen får också föreskriva att sådana förmåner skall bestämmas enligt andra grunder eller i annan ordning än som gäller enligt lag eller annan författning.

Föreskrifter om ikraftträdandet av denna balk meddelas i lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken.

SOU 2005:114

2. Förslag till lag om införande av socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Socialförsäkringsbalken och denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2 § Genom denna lag upphävs

1. lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring,

3. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

4. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

5. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

6. lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

7. lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara,

8. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

9. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade,

10. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn, 11. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

12. lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, 13. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

14. lagen (1991:1047) om sjuklön, 15. lagen (1993:389) om assistansersättning, 16. lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 17. lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 18. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 19. lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

20. lagen (1998:702) om garantipension, 21. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, 22. lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning,

Införandelagen SOU 2005:114

23. socialförsäkringslagen (1999:799), 24. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,

25. lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,

26. lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl., 27. lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd, 28. lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration,

29. lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration,

30. lagen (2004:274) med anledning av inrättande av Försäkringskassan, och

31. lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan.

3 § De upphävda lagarna tillämpas alltjämt i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

Ytterligare föreskrifter om att äldre bestämmelser skall tillämpas finns i 2

  • kap. I 9 kap. finns också föreskrifter om att bestämmelserna i socialförsäkringsbalken i vissa fall skall tillämpas även i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

4 § Om någon bestämmelse i de upphävda lagarna har tillämpats som grund för ett beslut eller en annan åtgärd och den motsvaras av en bestämmelse i socialförsäkringsbalken, skall beslutet eller åtgärden ha samma verkan som om balken hade tillämpats. Motsvarande gäller i fråga om föreskrifter som har meddelats med stöd av någon av de upphävda lagarna.

Ett beslut eller en annan åtgärd av en allmän försäkringskassa eller av Riksförsäkringsverket skall anses ha fattats respektive vidtagits av Försäkringskassan. Detta gäller dock inte när Riksförsäkringsverket har överklagat ett beslut av en allmän försäkringskassa.

5 § Föreskrifter som gäller vid socialförsäkringsbalkens ikraftträdande och som har meddelats med stöd av bestämmelser i någon av de upphävda lagarna skall fortsätta att gälla. Detta gäller dock inte om regeringen eller, i fråga om föreskrifter som har meddelats av en annan myndighet, den myndigheten föreskriver något annat.

SOU 2005:114 Införandelagen

6 § Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt finns en hänvisning till en bestämmelse i någon av de upphävda lagarna som motsvaras av en bestämmelse i socialförsäkringsbalken eller denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.

7 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i socialförsäkringsbalken.

2 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning A

Administrationen

1 § Det som är föreskrivet i eller annars följer av lag eller annan författning eller beslut av regeringen i fråga om de allmänna försäkringskassorna eller Riksförsäkringsverket skall i stället till- lämpas på Försäkringskassan. Motsvarande gäller en allmän försäkringskassas behörighet att utse en styrelseledamot i en stiftelse.

Internationella överenskommelser

2 § Överenskommelser som är i kraft i förhållande till Sverige och som regeringen har ingått före 2001 med främmande makt om utsträckt tillämpning av någon av de genom denna lag upphävda lagarna eller om undantag i vissa fall från vad som föreskrivs i de lagarna, skall utan hinder av vad som sägs i socialförsäkringsbalken tillämpas även efter 2007.

3 § Överenskommelser som regeringen har ingått med främmande makt före 1999 angående utsträckt tillämpning av den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad som föreskrivs i den lagen och som skall tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt 11 kap. samma lag, skall för tid efter utgången av 2007 i stället tillämpas vid tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng eller vårdår enligt E 7

  • kap. socialförsäkringsbalken. Vidare skall vad som av en sådan överenskommelse följer om försäkring för tilläggspension och om bosättning i Sverige, också vid tillämpning av bestämmelserna i balken om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp enligt E 8 kap. och

Införandelagen SOU 2005:114

pensionsrätt enligt E 9 kap. balken anses gälla försäkring för inkomstgrundad ålderspension och bosättning här.

Basbelopp och förhöjt basbelopp

4 § Om det i lag eller annan författning eller på annat sätt hänvisas till basbelopp eller förhöjt basbelopp enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring skall därmed avses prisbasbelopp enligt A 2 kap. 6

  • §§ socialförsäkringsbalken respektive förhöjt prisbasbelopp enligt A 2 kap. 9 § balken, om inte annat anges eller framgår av omständigheterna.

I fråga om basbelopp och prisbasbelopp för 2007 och tidigare år tillämpas den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, om inte annat anges eller framgår av omständigheterna.

Bosättning i Sverige och utlandsvistelse

5 § Bestämmelserna i socialförsäkringsbalken om personer som lämnar eller kommer till Sverige skall tillämpas även på personer som före den 1 januari 2001 har lämnat respektive kommit till landet.

Barnpension och omställningspension

6 § Den som är bosatt i Sverige är, utöver vad som anges i A 5 kap. 9 § socialförsäkringsbalken, försäkrad för pension enligt 7 kap. 2 § 2 respektive 11 § första stycket 2, beräknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige.

Bilstöd

7 § Om en ansökan om bilstöd har gjorts före den 1 januari 2001, tillämpas bestämmelserna i 2 a § i den upphävda lagen (1988:360) om handläggning av bilstöd till handikappade i sin lydelse före den dagen.

SOU 2005:114 Införandelagen

Hemmamakeförsäkring

8 § Den som är bosatt i Sverige är, utöver vad som anges i A 5 kap. 9 § socialförsäkringsbalken, hemmamakeförsäkrad enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till lagen (1985:87) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Handikappersättning till utlandet

9 § Den som vid utgången av 2000 fick handikappersättning som tillägg till pension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring utbetalad till utlandet skall, utan hinder av bestämmelserna i A 5 kap. socialförsäkringsbalken, ha rätt att få handikappersättning enligt balken utbetalad till utlandet. Handikappersättningen skall då beräknas enligt de äldre bestämmelserna om sådan ersättning i den upphävda lagen om allmän försäkring. Om förmånen har beviljats för begränsad tid eller om den skall omprövas enligt D 2 kap. 14 § balken skall dock de nya bestämmelserna om handikappersättning och utlandsvistelse i samma balk tillämpas därefter.

Folkpensionsförmåner till utlandet

10 § Den som vid utgången av 2002 fick folkpension vid bosättning utomlands skall ha fortsatt rätt till utbetalning av sådan ersättning eller pension som har trätt i stället för folkpensionen enligt äldre bestämmelser i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt A 5 kap. 18 § eller A 6 kap. 16 § socialförsäkringsbalken. Efterlevandestöd lämnas dock endast om det fanns sådana skäl som avsågs i 4 kap. 4 § i den upphävda socialförsäkringslagen (1999:799). I fråga om garantipension tillämpas bestämmelserna i 11 §.

Garantipension till utlandet

11 § Den som vid utgången av 2002 fick bosättningsbaserad folkpension i form av ålderspension utbetald till utlandet skall utan hinder av bestämmelserna i A 5 kap. socialförsäkringsbalken ha rätt att få utbetalningen av garantipensionen gjord till utlandet och

Införandelagen SOU 2005:114

beräknad på samma sätt som skulle ha gjorts vid bosättning i Sverige.

Särskild efterlevandepension

12 § En efterlevande som vid ingången av 2003 fick eller hade rätt till särskild efterlevandepension eller garantipension till sådan pension enligt den upphävda lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, skall omfattas av bestämmelserna i A 5 kap. 13

  • och 18 §§

samt A 6 kap. 15

  • §§ socialförsäkringsbalken. Bestämmelserna skall därvid tillämpas som om den efterlevande fick omställningspension eller garantipension till sådan pension.

Arbetsskadeförsäkring

13 § Bestämmelserna i 1 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1982 tillämpas i fråga om skada som har inträffat före den dagen samt i fråga om försäkrade för vilka undantag från försäkringen för tilläggspension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring ägde giltighet efter utgången av 1981.

14 § Bestämmelserna i 1 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2001 tillämpas i fråga om skador som har inträffat före den dagen.

Statligt personskadeskydd

15 § Bestämmelserna i 1 § första stycket i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 januari 1982 tillämpas i stället för A 7 kap. 5 § socialförsäkringsbalken i fråga om den som har antagits till bistånds- och katastrofutbildning före den dagen.

16 § Bestämmelserna i 1 § i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 juli 1995 tillämpas i fråga om tjänstgöring före den dagen utom i fråga om

SOU 2005:114 Införandelagen

den som tjänstgjorde enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.

Hustrutillägg

17 § Den som vid utgången av 2000 fick hustrutillägg enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1998:708) om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, är fortfarande försäkrad för denna förmån.

3 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning B

Föräldrapenning

1 § I fråga om flerbarnsbörd tillämpas 4 kap. 6 § fjärde stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2000 i stället för B 5 kap. 39

2 § I fråga om barn som är födda eller, i fråga om adopterade barn, adopterade före den 1 januari 2002 tillämpas bestämmelserna om antalet ersatta dagar i 4 kap. 6 § tredje stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den dagen i stället för B 5 kap. 36

Barnbidrag

3 § Den som före den 1 juli 1995 förordnats som förmyndare för en omyndig skall vid tillämpning av B 9 kap. socialförsäkringsbalken anses som särskilt förordnad vårdnadshavare, om vårdnad ingår i uppdraget.

Underhållsstöd

4 § Om en bidragsskyldigs inkomst av kapital tidigare har ökats till följd av ett uppskovsavdrag enligt den upphävda lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad och avdraget har medgetts

Införandelagen SOU 2005:114

vid en taxering som legat till grund för fastställande av återbetalningsskyldighet enligt 25 § i den upphävda lagen (1996:1030) om underhållsstöd i dess lydelse före den 1 november 1999 får kapitalinkomsten minskas med ett belopp motsvarande uppskovsavdraget.

5 § Vad som sägs i B 11 kap. 11 § socialförsäkringsbalken om barnpension och efterlevandestöd skall också gälla barnpension som lämnas med stöd av 7 kap. 1

  • §§.

Adoptionsbidrag

6 § Vid tillämpning av denna lag skall adoptionsbidrag anses avse den tidpunkt då adoptivföräldrarna får barnet i sin vård.

4 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning C

Sjukpenning

1 § I fråga om ersättning vid yrkesskada m.m. som har inträffat före den 1 juli 1977 tillämpas 3 kap. 13 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i sin lydelse före den dagen.

2 § För den som vid utgången av 1985 var hemmamakeförsäkrad enligt 3 kap. 1 § andra stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1986 skall de äldre bestämmelserna om sådan försäkring gälla till dess den försäkrades förhållanden har ändrats så att rätten att tillhöra hemmamakeförsäkringen upphör eller den försäkrade tecknar en frivillig sjukpenningförsäkring enligt C 10 kap. socialförsäkringsbalken, om hemmamakeförsäkringen inte upphört före ikraftträdande av balken.

3 § SGI-skydd enligt C 7 kap. 9 § socialförsäkringsbalken gäller under tid då en försäkrad bedriver studier för vilka han eller hon uppbär studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).

SOU 2005:114 Införandelagen

4 § För den som är född 1937 eller tidigare tillämpas 3 kap. 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003 i stället för C 8 kap.28 och 31 §§socialförsäkringsbalken. Vid tillämpning av paragrafen skall med ålderspension enligt den förstnämnda lagen likställas allmän ålderspension enligt balken.

5 § Den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst skall alltid omprövas enligt C 7 kap. 6 § socialförsäkringsbalken när särskild efterlevandepension enligt 7 kap. ändras på grund av att den försäkrades förmåga eller möjlighet att skaffa sig inkomst genom arbete har ändrats. I sådant fall gäller inte bestämmelserna i 9 § andra stycket i samma kapitel.

6 § En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon

1. får hel särskild efterlevandepension, eller

2. under månaden närmast före den då han eller hon har börjat få hel ålderspension har fått hel sådan pension som anges i 1.

7 § Vid prövningen av den försäkrades rätt till sjukpenning skall det vid bedömningen av hans eller hennes arbetsförmåga bortses från den nedsättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig arbetsinkomst som ligger till grund för ersättning till den försäkrade i form av särskild efterlevandepension.

Rehabiliteringspenning

8 § Vad som sägs om studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) i C 13 kap. 11 § socialförsäkringsbalken tillämpas också i fråga om studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).

Sjukersättning och aktivitetsersättning

9 § Beträffande rätt till förtidspension på grund av avgifter, som erlagts enligt 34 § lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring, 35 § lagen (1935:434) om folkpensionering eller lagen (1946:433) om frivillig statlig pensionsförsäkring, skall äldre bestämmelser alltjämt gälla.

Införandelagen SOU 2005:114

10 § Om det görs sannolikt att avgifter enligt 4 § lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring erlagts av någon som inte var berättigad till folkpension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall Försäkringskassan bevilja honom eller henne folkpension med lägst vad som motsvarar pension på grund av de avgifter som kan antas ha blivit erlagda.

11 § Beträffande avgifts- eller grundpension enligt äldre bestämmelser, som vid utgången av 1962 erhölls av den, som inte var berättigad till folkpension enligt den upphävda lagen (1946:431) om folkpensionering, skall de äldre bestämmelserna fortfarande gälla.

12 § Bestämmelserna om frivillig pensionsförsäkring i 22 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 1981 tillämpas på försäkring på grund av avgift som har erlagts före den dagen.

13 § I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt C 16 kap. 2 § socialförsäkringsbalken och beräkning av antagandeinkomst enligt C 16 kap. 6 § balken skall i förekommande fall pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspension eller sjukbidrag likställas med pensionsgrundande inkomst eller pensionsgrundande belopp med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning.

14 § Med försäkringstid för garantiersättning enligt C 17 kap. 4 § socialförsäkringsbalken skall för tid före 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003.

15 § För sjukersättning som enligt punkt 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring trätt i stället för förtidspension eller sjukbidrag som den försäkrade då hade rätt till gäller bestämmelserna i 16

  • §§.

16 § Om den försäkrade vid utgången av 2002 hade rätt till tilläggspension i form av förtidspension eller sjukbidrag lämnas inkomstrelaterad sjukersättning enligt C 16 kap. socialförsäkringsbalken. Antagandeinkomsten skall därvid i stället för vad som sägs i det kapitlet beräknas enligt 17 §.

SOU 2005:114 Införandelagen

17 § Antagandeinkomsten utgör summan av det för 2003 gällande prisbasbeloppet och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen.

Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för mindre än 30 år skall antagandeinkomsten avkortas. Avkortning skall ske med en trettiondel av antagandeinkomsten för varje år som antalet år med pensionspoäng understiger 30.

18 § Sjukersättning som avses i 16 § och garantiersättning enligt C 17 kap. socialförsäkringsbalken skall justeras med det justeringsbelopp som fastställts enligt punkterna 8

  • i övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Ett justeringsbelopp som medför avräkning på sjukersättningen skall i första hand reducera garantiersättningen.

Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla justeringsbelopp som medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbelopp skall anknytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta.

19 § Sjukersättning skall inte längre justeras enligt 18 § om

  • sjukersättning efter omvandlingen skall lämnas på högre eller lägre förmånsnivå än tidigare,
  • sjukersättning efter omvandlingen skall samordnas i högre eller lägre grad med livränta som avses i C 18 kap. 4 § eller C 22
  • kap.

socialförsäkringsbalken, eller

(1999:1229) inträder för en försäkrad som vid omvandlingen fick förtidspension eller sjukbidrag som beskattades enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte var skattskyldig i Sverige.

Förmåner vid arbetsskada

20 § I fråga om en skada som har inträffat före den 1 juli 1977 skall den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring tillämpas i stället för bestämmelserna i C 20

Införandelagen SOU 2005:114

avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård. Vid tillämpning av 26 § andra stycket samma lag skall med pension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas allmän ålderspension enligt socialförsäkringsbalken. Bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket andra meningen och 6 § andra stycket andra meningen i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i bestämmelsernas lydelse före den 1 juli 1993 skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sjukpenning enligt den upphävda lagen om yrkesskadeförsäkring.

21 § Bestämmelserna i 4 kap. 8 § och 6 kap. 1 § fjärde stycket första meningen i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1982 tillämpas i fråga om skada som har inträffat före den dagen samt i fråga om försäkrade för vilka undantag från försäkringen för tilläggspension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring ägde giltighet efter utgången av 1981.

22 § Bestämmelserna i 2 kap. 1 och 2 §§ i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1993 tillämpas i fråga om arbetsskador som har inträffat före den dagen och anmälts till en allmän försäkringskassa senast den 30 juni 1993.

23 § En försäkrad som fått sitt livränteunderlag fastställt med tillämpning av de bestämmelser i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under tiden den 1 januari–den 31 maj 1993 har rätt att efter ansökan hos Försäkringskassan få sin livränta omprövad enligt de bestämmelser som trädde i kraft den 1 juni 1993.

24 § Arbetsskadeersättning till en arbetstagare som var anställd hos ett affärsverk när en arbetsskada inträffade debiteras alltjämt verket om skadan fastställts i lagakraftvunnet beslut före utgången av juni 1995.

25 § Bestämmelserna i 4 kap. 5 § andra stycket och 6 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1997 tillämpas i fråga om livränta som börjat utges före den dagen.

SOU 2005:114 Införandelagen

26 § Arbetsskadelivränta till en person som är född 1937 eller tidigare och som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan livränta skall betalas ut med lägst det belopp som han eller hon vid tillämpning av bestämmelserna i 4 kap. 4 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 1999 hade rätt till i december 2002. Detta belopp skall anknytas till prisbasbeloppet för 2002 och räknas om vid förändring av detta.

27 § Vid samordning mellan sjukersättning, som enligt övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring omvandlats från förtidspension, och livränta på grund av arbetsskada enligt C 22 kap. socialförsäkringsbalken skall utöver den livränta som överstiger sjukersättningen utges ett tillägg i form av en bruttoförhöjning som svarar mot skillnaden mellan den utbetalda sjukersättningen i januari 2003 och den förtidspension som skulle ha betalats ut för samma månad om äldre bestämmelser fortfarande hade varit gällande. Bruttoförhöjningen anknyts till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta. Om graden av samordning av livräntan och sjukersättningen förändras efter omvandlingen bortfaller bruttoförhöjningen. För bruttoförhöjning skall i övrigt gälla vad som föreskrivs om garantiersättning i C 17 kap. socialförsäkringsbalken.

Vad som sägs i första stycket om förtidspension tillämpas också i fråga om sjukbidrag.

28 § Bestämmelserna i 2 kap. 1 och 2 §§ i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 juli 2002 tillämpas i fråga om arbetsskador som har inträffat före den dagen.

29 § För den som är född 1937 eller tidigare tillämpas bestämmelserna i 6 kap. 2 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 utom såvitt avser sådan livränta som avser skada som inträffat den månad då den försäkrade fyller 65 år eller senare.

Införandelagen SOU 2005:114

Statligt personskadeskydd

30 § I fråga om skada som har inträffat före den 1 juli 1977 gäller fortfarande bestämmelserna i militärersättningslagen (1950:261), förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret och förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m.m., dock med undantag av 6 § 2 mom. andra stycket militärersättningslagen såvitt avser avdrag på sjukpenning vid sjukhusvård. Vid tillämpning av 11 § 2 mom. andra stycket samma lag skall med pension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring likställas allmän ålderpension enligt socialförsäkringsbalken. Bestämmelserna i 3 kap. 5 § första stycket andra meningen och 6 § andra stycket andra meningen i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 juli 1993 skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sjukpenning och särskild sjukpenning enligt de upphävda författningarna.

31 § Bestämmelserna i 7 § i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 januari 1993 tillämpas i fråga om skador som har inträffat före den dagen och anmälts till en allmän försäkringskassa senast den 30 juni 1993.

32 § Bestämmelserna i 12 och 13 §§ i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 juli 1995 tillämpas i fråga om tjänstgöring före den dagen utom i fråga om den som tjänstgjorde enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Vid tillämpningen likställs med grundutbildning som avsågs i 12 och 13 §§ motsvarande utbildning enligt 27 § 1 mom. D värnpliktslagen (1941:967) i dess lydelse före den 1 juni 1972.

33 § Bestämmelserna i 12 § i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 januari 1998 tillämpas i fråga om livräntor som fastställts före den dagen.

34 § Bestämmelserna i 12 § i den upphävda lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i deras lydelse före den 1 juli 2002 tillämpas i fråga om livräntor som fastställts före den dagen.

SOU 2005:114 Införandelagen

Krigsskadeersättning till sjömän

35 § I fråga om skada som har inträffat före den 1 juli 1977 gäller fortfarande bestämmelserna i lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl., förordningen (1954:247) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba sjömän m.fl. och förordningen (1954:248) om ersättning av statsmedel vid olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabba fiskare.

5 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning D

Handikappersättning

1 § För en ersättningsberättigad som före den 1 januari 2001 fick invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning som beviljats före den 1 juli 1975 på grundval av då gällande regler, får förmånen inte minskas eller upphöra i annat fall än om så skulle ha skett om de äldre bestämmelserna fortfarande hade varit tillämpliga.

2 § Vad som sägs om studiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) i D 2 kap. 6 § socialförsäkringsbalken tillämpas också i fråga om studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).

Bilstöd

3 § Vid tillämpning av föreskriften i D 4 kap. 10 § 2 likställs med den som har beviljats bidrag enligt 1 i samma paragraf dels handikappad som vid utgången av september 1988 innehade fordon som anskaffats av honom med bidrag enligt den upphävda förordningen (1987:410) om bidrag till handikappade för att skaffa motorfordon m.m., dels den som vid utgången av september 1988 var ägare till fordon som var befriat från skatt enligt 40 § första stycket i den upphävda vägtrafikskattelagen (1973:601) i lagrummets dåvarande lydelse.

4 § Vid tillämpning av denna lag skall bilstöd anses avse den tidpunkt då ansökan om stöd görs.

Införandelagen SOU 2005:114

6 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning E

Äldre pensionsordningar

1 § Beträffande rätt till ålderspension på grund av avgifter, som erlagts enligt 34 § lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring, 35 § lagen (1935:434) om folkpensionering eller lagen (1946:433) om frivillig statlig pensionsförsäkring, skall äldre bestämmelser alltjämt gälla.

2 § Om det görs sannolikt att avgifter enligt 4 § lagen (1913:120) om allmän pensionsförsäkring erlagts av någon som inte var berättigad till folkpension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall Försäkringskassan bevilja honom eller henne folkpension med lägst vad som motsvarar pension på grund av de avgifter som kan antas ha blivit erlagda.

3 § Beträffande avgifts- eller grundpension enligt äldre bestämmelser, som vid utgången av 1962 erhölls av den, som inte var berättigad till folkpension enligt den upphävda lagen (1946:431) om folkpensionering, skall de äldre bestämmelserna fortfarande gälla.

4 § Bestämmelserna om frivillig pensionsförsäkring i 22 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 1981 tillämpas på försäkring på grund av avgift som har erlagts före den dagen.

Hustrutillägg

5 § I fråga om hustrutillägg tillämpas 10 kap. 4 § andra stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1990.

Inkomstgrundad ålderspension

6 § Vad som föreskrivs i E 5 kap. 2 § och E 7 kap. 33 § andra stycket socialförsäkringsbalken skall gälla också beträffande 7

  • §§. Vid tillämpning av 10 och 11 §§ likställs sjukbidrag med förtidspension.

SOU 2005:114 Införandelagen

7 § Den upphävda lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt den upphävda lagen om allmän försäkring avseende 1998 och tidigare år.

8 § För den som är född 1937 eller tidigare skall 8–9 och 11 §§ i den upphävda lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas, när det gäller fastställande av pensionsgrundande inkomst.

9 § För år före 2001 skall vid tillämpning av socialförsäkringsbalken med ett inkomstbasbelopp likställas

1. för åren 1960

  • det vid respektive års ingång gällande basbeloppet enligt den upphävda lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension och den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. för åren 1995 och 1996 det för respektive år gällande basbeloppet enligt den upphävda lagen om allmän försäkring sedan detta ökats med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket den lagen i dess lydelse före den 1 juli 1996,

3. för åren 1997 och 1998 det för respektive år gällande förhöjda basbeloppet enligt den upphävda lagen om allmän försäkring, och

4. för åren 1999 och 2000 det för respektive år gällande förhöjda prisbasbeloppet enligt den upphävda lagen om allmän försäkring.

10 § För tid före 1999 skall, vid tillämpning av socialförsäkringsbalken, med en persons pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp enligt E 8 kap. 7 § balken avses de pensionspoäng som personen med anledning av sin pensionsgrundande inkomst respektive förtidspension tillgodoräknats för det berörda året enligt den upphävda lagen (1959:291) om försäkring för allmän tilläggspension eller enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring multiplicerat med det basbelopp för respektive år som anges i 9 § 1

  • och avrundat till närmaste hundratal kronor.

Om det framräknade beloppet slutar på 50 kronor skall avrundning ske till närmast högre hundratal kronor.

11 § Vid beräkning enligt 10 § skall pensionspoängen som avser pensionsgrundande inkomst ökas med talet ett. Om den som tillgodoräknats pensionspoäng med anledning av förtidspension inte

Införandelagen SOU 2005:114

för samma år tillgodoräknats pensionspoäng för pensionsgrundande inkomst skall i stället pensionspoängen med anledning av förtidspensionen ökas med talet ett.

12 § Vid beräkning av pensionsgrundande belopp enligt 10 och 11 §§ skall, om sådant förhållande som avsågs i 15 kap. 19 § i den upphävda lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i dess lydelse före den 1 januari 2003 gällt för en pensionsberättigad, bestämmelserna om proportionering i den paragrafen tillämpas beträffande detta belopp.

13 § Med pensionspoäng enligt den upphävda lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 1999 likställas pensionspoäng enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med tilläggspension enligt den upphävda lagen om inkomstgrundad ålderspension skall för tid före den 1 januari 2001 likställas tilläggspension i form av ålderspension enligt den upphävda lagen om allmän försäkring.

14 § Har på grund av underlåten avgiftsbetalning pensionspoäng inte tillgodoräknats en pensionsberättigad för tid före 1998, skall vid beräkning av tilläggspension enligt E 11 kap. 8 § första stycket socialförsäkringsbalken hänsyn tas till så stor del av den produkt som anges i E 11 kap. 6 § första stycket 1 balken och det belopp som anges i 2 i samma stycke, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng har tillgodoräknats den pensionsberättigade och talet 30 ökat med ett för varje år före 1998 för vilket han eller hon till följd av underlåten avgiftsbetalning inte har tillgodoräknats pensionspoäng. Detta tal får därvid inte ökas till mer än 50.

15 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född 1914 eller tidigare skall 14 § inte gälla.

16 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född under något av åren 1915–1923 skall vid tillämpning av 14 § talen 30 bytas ut mot talen 20 ökat med ett för varje helt år som har förflutit från och med 1915 till utgången av det år då den pensionsberättigade är född. Dessutom skall för varje sådant år den ökning enligt 14 § som föranleds av underlåten avgiftsbetalning

SOU 2005:114 Införandelagen

göras med en tiondel av det antal år för vilket han eller hon av sådan anledning inte har tillgodoräknats pensionspoäng.

17 § För en pensionsberättigad som är född 1923 eller tidigare och för vilken undantagande enligt 11 kap. 7 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1982 gällt, skall vid beräkning av tillläggspension bestämmelserna i 14 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.

18 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född 1914 eller tidigare skall 17 § inte gälla.

19 § För en pensionsberättigad som är svensk medborgare och född något av åren 1915

  • skall 16 § tillämpas på motsvarande sätt för år för vilket den försäkrade till följd av undantagandet fått pensionspoängen minskad med mer än en poäng eller inte tillgodoräknats någon pensionspoäng.

20 § För en pensionsberättigad som är född 1927 eller tidigare skall vid beräkning av tilläggspension enligt E 11 kap. 6 § socialförsäkringsbalken, bestämmelserna i 15 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 1974 tillämpas på motsvarande sätt för tid före den dagen.

21 § Punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall fortfarande gälla när det gäller beräkning av tilläggspension för de pensionsberättigade som avses där.

Vid beräkning av tilläggspension skall, i sådana fall som avses i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1974:784) om ändring i lagen om allmän försäkring, reduktionsfaktorn 0,5 gälla.

22 § Vid beräkning av ökning av tilläggspensionen enligt E 11 kap. 13 § socialförsäkringsbalken respektive avdrag från pensionen enligt E 11 kap. 14 § balken skall faktorn 0,7 procent ersättas av faktorn 0,6 procent för månad före den 1 juli 1990.

Införandelagen SOU 2005:114

23 § Om en försäkrad inte har haft rätt till inkomstpension på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 § tredje stycket tredje meningen i den upphävda lagen (1998:674) om allmän ålderspension, skall vid beräkning av pensionbehållning, E 10 kap.5–8 §§socialförsäkringsbalken tillämpas som om han eller hon hade uppburit inkomstpension.

24 § Bestämmelsen i E 12 kap. 29 § andra stycket socialförsäkringsbalken om uppräkning med basränta enligt skattebetalningslagen (1997:483) skall inte tillämpas för tid före det första valet av placering av premiepensionsmedlen.

25 § Bestämmelserna i 28

  • §§ i den upphävda lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2002:208) om ändring i den lagen tillämpas i fråga om pensionsrätt och pensionsgrundande belopp för barnår för åren 1960
  • samt pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring och för studier för åren 1995

26 § Vid tillämpning av E 8 kap. 17 § socialförsäkringsbalken skall studiebidrag som lämnas enligt 4 kap. i den upphävda studiestödslagen (1973:349) likställas med studiebidrag enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395).

Inkomstgrundad ålderspension och garantipension

27 § Inkomstpension, tilläggspension och garantipension får lämnas för högst tre månader före ansökningsmånaden om den pensionsberättigade omedelbart före 65 års ålder fick särskild efterlevandepension.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara i fråga om pension som lämnas tidigast från och med den månad då den pensionsberättigade fyllde 65 år.

28 § Försäkringskassan skall utreda om den pensionsberättigade vill ta ut ålderspension om han eller hon inte har ansökt om inkomst-, tilläggs- eller garantipension senast månaden före den då han eller hon fyller 65 år och den månaden har fått särskild efterlevandepension.

SOU 2005:114 Införandelagen

Garantipension

29 § Med försäkringstid för garantipension skall för tid före 2001 avses bosättningstid enligt 5 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2001.

30 § Garantipension enligt E 14 kap. socialförsäkringsbalken lämnas även till den som inte var berättigad till folkpension i form av ålderspension före utgången av 2002, om han eller hon före den tidpunkten hade tillgodoräknats bosättningstid i Sverige och senare uppfyller kravet om minst tio års bosättning här enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003.

31 § I beräkningsunderlaget enligt E 14 kap. 5 § socialförsäkringsbalken skall ingå också änkepension enligt denna lag.

Vad som sägs i E 18 kap. 5 § första stycket balken om ändring av pension som ingått i beräkningsunderlaget för garantipension tillämpas även i fråga om ändring av änkepensionen.

32 § Vid beräkning av garantipension enligt E 14 kap. socialförsäkringsbalken skall beaktas även bosättningstid för tid efter utgången av 2002, som den pensionsberättigade skulle ha tillgodoräknats, om bestämmelserna i punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring fortfarande hade gällt.

33 § För den som har rätt att enligt E 15 kap. 7

  • §§ socialförsäkringsbalken som försäkringstid för garantipension tillgodoräknas viss bosättningstid från sitt tidigare hemland och som har beviljats uppehållstillstånd före den 1 januari 2001 skall beräkningen av försäkringstid ske enligt bestämmelserna om bosättningstid i 5 kap. 7 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den dagen.

34 § Bestämmelserna i E 15 kap. 13 § socialförsäkringsbalken skall gälla även i fråga om beräkning av försäkringstid för garantipension för en kvinna som är född något av åren 1938

  • och som med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring uppburit folkpension i

Införandelagen SOU 2005:114

form av änkepension vid utgången av 2002 och därefter uppburit änkepension eller garantipension till sådan pension enligt den upphävda lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.

35 § Bestämmelserna i E 15 kap. 13 § socialförsäkringsbalken gäller även för den som fyllde 65 år i januari 2003 och som i december 2002 hade hel förtidspension, helt sjukbidrag eller hel särskild efterlevandepension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.

36 § Vad som sägs om hel sjukersättning i E 15 kap. 13 § socialförsäkringsbalken tillämpas också i fråga om hel särskild efterlevandepension.

37 § I beräkningsunderlaget enligt E 15 kap. 17 § socialförsäkringsbalken skall ingå också änkepension enligt denna lag.

Vad som sägs i E 18 kap. 5 § andra stycket balken om ändring av änkepension tillämpas även i fråga om ändring av änkepension enligt denna lag.

Särskilt pensionstillägg

38 § Till grund för rätt till eller beräkning av särskilt pensionstillägg enligt E 21 kap. socialförsäkringsbalken får inte läggas vård som getts före 1964.

39 § Med ett vårdår enligt E 21 kap. 6 § socialförsäkringsbalken likställs varje kalenderår från och med 1964 till och med 1973, under vilket föräldern har vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått 16 års ålder och barnet har fått vårdbidrag i form av invaliditetsersättning

a) i fråga om 1964 under sex månader, och

b) i fråga om övriga år under större delen av året.

40 § Vid tillämpning av E 21 kap. 6 § socialförsäkringsbalken likställs invaliditetstillägg enligt 9 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 juli 1975 med handikappersättning.

SOU 2005:114 Införandelagen

41 § En förälder som är född 1927 eller tidigare får tillgodoräknas vårdår även för det år under vilket han eller hon fyllt 65 år, om föräldern inte enligt 6 kap. 1 § tredje stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring har tagit ut ålderspension före den månad under vilken han eller hon fyllt 65 år.

42 § Den som före den 1 juli 1995 förordnats som förmyndare för en omyndig skall vid tillämpning av E 21 kap. 3 § socialförsäkringsbalken anses som särskilt förordnad vårdnadshavare, om vårdnad ingår i uppdraget.

7 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning F

Barnpension och efterlevandestöd

1 § I fråga om barnpension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2003 gäller 2

  • §§ i stället för vad som föreskrivs i

F 4 kap. 7

Har rätten till barnpension upphört slutgiltigt före den 1 januari 2002, finns det inte någon rätt till barnpension enligt F 4 kap. eller efterlevandestöd enligt F 5 kap. socialförsäkringsbalken.

2 § Barnpension skall beräknas som summan av

1. 30 procent av hel förtidspension, beräknad enligt 13 kap. 2 och 3 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003, som den avlidne var berättigad till när han eller hon avled eller skulle ha varit berättigad till, om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för dödsfallet, eller 30 procent av inkomstgrundad ålderspension beräknad enligt E 11 kap. 6 § första stycket 1 och andra stycket, 8 § första stycket, 24 samt 27

  • §§ socialförsäkringsbalken samt 6 kap. 14−20 §§ denna lag, om den avlidne vid dödsfallet var berättigad till tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen om allmän försäkring, och

2. 25 procent av det för 2003 gällande prisbasbeloppet.

3 § Om flera barn är berättigade till barnpension efter den försäkrade, skall det i 2 § 1 nämnda procenttalet ökas med talet 20 för varje barn utöver det första. Detta belopp skall därefter delas lika

Införandelagen SOU 2005:114

mellan barnen. Vid beräkning av beloppet enligt 2 § 1 skall bestämmelserna i 14 kap. 8 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 ha fortsatt tillämpning.

4 § För rätt till barnpension enligt 2 § 2 krävs att det för den avlidne kan tillgodoräknas minst tre år med pensionspoäng. Härvid skall E 11 kap. 4 § socialförsäkringsbalken tilllämpas på motsvarande sätt.

Vid beräkning av beloppet enligt 2 § 2 skall bestämmelserna i 5 kap. 1, 3–7 och 11 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

5 § I fråga om efterlevande barn som vid utgången av 2002 fick tillläggspension i form av barnpension enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 1990 skall bestämmelserna i 2

  • §§ gälla med det undantaget att talet 30 i 2 § 1 skall bytas ut mot talet 40, om barnpension i form av tilläggspension vid ikraftträdandet lämnas med denna andel till ett barn.

6 § I fråga om efterlevande barn som vid utgången av 2002 fick folk- och tilläggspension i form av barnpension efter en förälder och endast folkpension i form av barnpension efter den andra föräldern skall F 5 kap. 4 § andra meningen socialförsäkringsbalken inte tillämpas.

Efterlevandepensionsunderlag

7 § Vid tillämpning av F 8 kap.11 och 12 §§socialförsäkringsbalken skall med pensionsgrundande inkomst likställas pensionsgrundande belopp för förtidspension och sjukbidrag enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003.

SOU 2005:114 Införandelagen

Försäkringstid för garantipension

8 § Med försäkringstid för garantipension till omställningspension eller till änkepension skall för tid före den 1 januari 2003 avses bosättningstid enligt 5 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i kapitlets lydelse före den 1 januari 2003.

Omställningspension och garantipension

9 § I fråga om omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2003 gäller 10

  • §§ i stället för vad som

föreskrivs i F 6 kap. 3

10 § I fråga om rätten till omställningspension skall 14 kap. 4 § första stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003 fortfarande tillämpas.

11 § Omställningspension skall beräknas som summan av

1. 40 procent eller, om det efter den avlidne finns barn som har rätt till barnpension enligt F 4 kap. socialförsäkringsbalken efter honom eller henne, 20 procent av den förtidspension eller ålderspension som anges i 2 § 1, och

2. 90 procent av det för 2003 gällande prisbasbeloppet. Vid beräkning av beloppet enligt första stycket 1 skall bestämmelserna i 14 kap. 8 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring, i deras lydelse före den 1 januari 2003, fortfarande tillämpas.

12 § För rätt till omställningspension enligt 11 § första stycket 2 krävs att det för den avlidne kan tillgodoräknas minst tre år med pensionspoäng. Härvid skall E 11 kap. 4 § socialförsäkringsbalken tillämpas på motsvarande sätt.

Vid beräkning av beloppet enligt 11 § första stycket 2 skall bestämmelserna i 5 kap. 1, 3

  • och 11 §§ i den upphävda lagen

(1962:381) om allmän försäkring samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i deras lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

Införandelagen SOU 2005:114

13 § I fråga om garantipension till omställningspension på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2003 gäller 14

  • §§ i

stället för vad som föreskrivs i F 7 kap. 2 och 4

  • §§ social-

försäkringsbalken.

14 § En efterlevande som är bosatt i Sverige skall, om villkoren i 8 kap. 4 och 5 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 är uppfyllda och om minst tre års bosättningstid eller minst tre år med pensionspoäng kan tillgodoräknas för den avlidne, ha rätt till garantipension beräknad enligt 15

  • §§.

15 § Till grund för beräkning av garantipension skall ligga den omställningspension som den efterlevande har rätt till. Med omställningspension avses även efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning som inte är att likställa med garantipension enligt denna lag.

16 § För en efterlevande som helt saknar rätt till omställningspension eller vars omställningspension inte överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet skall den årliga garantipensionen motsvara 2,15 gånger prisbasbeloppet (basnivån) minskat med ett belopp som motsvarar den nämnda omställningspensionen.

För en efterlevande, som har rätt till omställningspension som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet, skall den årliga garantipensionen motsvara skillnaden mellan 0,66 gånger prisbasbeloppet och 40 procent av den del av omställningspensionen som överstiger 1,49 gånger prisbasbeloppet.

17 § Vid beräkning av garantipension enligt 15 och 16 §§ skall, om inte annat följer av 18 §, bestämmelserna i 5 kap. 1, 3

  • och 11 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i dessa bestämmelsers lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

18 § Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng eller 40 års bosättningstid skall garantipensionens basnivå och garantipensionen beräknas enligt vad som anges i 32

  • §§.

SOU 2005:114 Införandelagen

Änkepension och garantipension

19 § En efterlevande som vid utgången av 2002 hade rätt till folkpension eller tilläggspension i form av änkepension enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring har rätt till änkepension och garantipension till sådan pension enligt vad som föreskrivs i 20

  • §§. Detsamma skall gälla om rätt till sådan änkepension uppkommer först efter ikraftträdandet men grundar sig på dödsfall som inträffat dessförinnan. För änkepension och garantipension till sådan pension enligt denna paragraf skall dessutom gälla vad som föreskrivs i F 3 kap., F 11 kap. 7 § och F 12 kap. socialförsäkringsbalken samt i avdelning H i balken.

20 § Om rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före 1990 skall änkan, oavsett när hon är född och om inte annat sägs i 21 §, för tid efter 2002 ha rätt till änkepension beräknad enligt F 10 kap. 2

  • och 9 §§socialförsäkringsbalken. Detsamma skall gälla för änkor som är födda 1929 eller tidigare och vars rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit på grund av dödsfall som inträffat under något av åren 1990

För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger skall F 9 kap. 9 § balken tillämpas.

21 § För rätt till änkepension beräknad enligt F 10 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken krävs att

1. villkoren i F 9 kap. 6

  • §§ balken är uppfyllda, och

2. det för den avlidne kan tillgodoräknas minst tre år med pensionspoäng.

Vid bedömningen av om villkoret enligt första stycket 2 är uppfyllt skall E 11 kap. 4 § balken tillämpas på motsvarande sätt.

För en änka som avses i 20 § och som har fyllt 65 år beräknas änkepension med tillämpning av endast F 10 kap. 2 § 1 balken.

22 § Om rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit för en änka som är född under något av åren 1930

  • på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990
  • skall hon, om inte annat sägs i 23 §, för tid efter 2002 ha rätt till änkepension beräknad enligt F 10 kap. 2
  • 9 samt 14−19 §§

socialförsäkringsbalken.

Införandelagen SOU 2005:114

För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger och med vilket belopp sådan pension skall lämnas skall F 3 kap. 12

  • §§

och F 9 kap. 9 § balken tillämpas.

23 § För rätt till änkepension beräknad enligt F 10 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken krävs att

1. villkoren i F 9 kap. 6

  • §§ balken är uppfyllda, och

2. det för den avlidne kan tillgodoräknas minst tre år med pensionspoäng.

Vid bedömningen av om villkoret enligt första stycket 2 är uppfyllt skall E 11 kap. 4 § balken tillämpas på motsvarande sätt.

24 § Om rätt till tilläggspension i form av änkepension har uppkommit för en änka som är född 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990

  • skall hon, om inte annat sägs i 25 §, för tid efter 2002 ha rätt till änkepension beräknad enligt F 10 kap. 7
  • §§ socialförsäkringsbalken.

För bedömningen av om rätt till änkepension föreligger och med vilket belopp sådan pension skall lämnas skall F 3 kap. 12

  • §§

och F 9 kap. 9 § balken tillämpas.

25 § För rätt till änkepension beräknad enligt F 10 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken krävs att villkoren i F 9 kap. 6

  • §§ balken

är uppfyllda.

26 § För änkor som avses i 20 och 22 §§ skall sådan del av änkepension som avses i F 10 kap. 2 § 1 socialförsäkringsbalken beräknas med tillämpning även av 13 kap. 2 § första stycket tredje meningen i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2003.

27 § I fall som avses i 20

  • §§ skall beräkningen ske på grundval av prisbasbeloppet för 2003 i stället för prisbasbeloppet för dödsfallsåret.

28 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit på grund av ett dödsfall som inträffat före 1990 eller, såvitt gäller en änka som är född 1944 eller tidigare, på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990

  • skall änkan för tid efter

2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förut-

SOU 2005:114 Införandelagen

sättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 16 § samt i F 11 kap. 2

29 § Har rätt till folkpension i form av änkepension uppkommit för en änka som är född 1945 eller senare på grund av ett dödsfall som inträffat under något av åren 1990

  • skall änkan för tid efter 2002 ha rätt till garantipension till änkepension under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av bestämmelserna i 16 § samt i F 3 kap. 14 § och F 11 kap. 2
  • 13−15 och 18 §§

socialförsäkringsbalken.

30 § För en änka som avses i 29 § lämnas garantipensionen i förhållande till det antal år för vilka den avlidne maken vid utgången av 1989 tillgodoräknats pensionspoäng för tilläggspension.

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng, skall garantipensionens basnivå och garantipensionen beräknas enligt vad som anges i 32

Vid tillämpning och beräkning enligt andra stycket första meningen skall E 11 kap. 24 och 27

gälla.

31 § Vid beräkning av änkepension enligt F 10 kap. 2 § 2 socialförsäkringsbalken samt av garantipension enligt 13

  • §§ denna lag till en änka som avses i 20, 22 eller 28 § skall bestämmelserna i 5 kap. 1, 3
  • och 11 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring samt punkterna 3 och 5 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1277) om ändring i lagen om allmän försäkring, i deras lydelse före den 1 januari 2003, tillämpas.

Om det för den avlidne inte kan tillgodoräknas 30 år med intjänade pensionspoäng eller 40 års bosättningstid, skall garantipensionens basnivå och garantipensionen beräknas enligt vad som anges i 32–35 §§. Dessa bestämmelser skall även tillämpas för en sådan änka som avses i F 11 kap. 18 § socialförsäkringsbalken.

32 § För en sådan änka som avses i 30 § andra stycket eller 31 § andra stycket utgör garantipensionens basnivå 2,15 gånger prisbasbeloppet multiplicerat med folkpensionskvoten samt med 15delskvoten.

Införandelagen SOU 2005:114

Underlaget vid beräkning av garantipension (beräkningsunderlag) utgörs av folkpensionskvoten multiplicerad med 15-delskvoten multiplicerad med 0,9 prisbasbelopp om änkepension lämnas samt därefter ökat med änkepensionen enligt F 11 kap. 13

  • §§ socialförsäkringsbalken angiven i prisbasbelopp. I änkepensionen skall därvid inte ingå sådan änkepension som avses i F 10 kap. 2 § 2 balken.

33 § Den i 32 § avsedda folkpensionskvoten utgör, för en änka som avses i 31 §, den för den avlidne högsta kvoten av antalet tillgodoräknade bosättningsår i förhållande till talet 40 respektive antalet tillgodoräknade år med pensionspoäng i förhållande till talet 30. För en änka som avses i 29 § utgör folkpensionskvoten antalet tillgodoräknade år med pensionspoäng i förhållande till talet 30.

Den i 32 § avsedda 15-delskvoten utgörs av förhållandet mellan det antal 15-delar till vilket minskning skall ske enligt F 11 kap. 18 § socialförsäkringsbalken och talet 15.

34 § Garantipensionen för en änka som avses i 32 § skall beräknas enligt följande. Till den del beräkningsunderlaget inte överstiger 0,9 prisbasbelopp multiplicerat med folkpensionskvoten och med 15-delskvoten, skall garantipensionens basnivå minskas med hela denna del av beräkningsunderlaget. Till den del beräkningsunderlaget överstiger nämnda gräns men inte överstiger produkten av 0,72 prisbasbelopp gånger 15-delskvoten och folkpensionskvoten ökad med 1,06944, skall garantipensionen minskas alternativt ökas med en andel av denna del av beräkningsunderlaget på det sätt som anges i 35 §. Till den del beräkningsunderlaget överstiger den i föregående mening angivna gränsen men inte överstiger 1,49 prisbasbelopp skall garantipensionen ökas med 54 procent av denna del av beräkningsunderlaget. Till den del beräkningsunderlaget överstiger 1,49 prisbasbelopp skall garantipensionen minskas med 40 procent av den delen av beräkningsunderlaget.

35 § Resultatet av talet 0,3481 minus produkten av 0,987 gånger folkpensionskvoten och därefter minskat med produkten av 0,36 gånger folkpensionskvoten i kvadrat skall multipliceras med den del av beräkningsunderlaget som avses i 34 § andra meningen. Om resultatet utgör ett negativt tal skall garantipensionen minskas genom att denna pension multipliceras med det erhållna beloppet

SOU 2005:114 Införandelagen

och i annat fall ökas genom multiplikation med motsvarande belopp.

36 § Om en änka som avses i 20 § har beviljats tilläggspension i form av änkepension före den 1 januari 1990 och denna dragits in före denna tidpunkt till följd av att hon ingått äktenskap, skall vid tillämpningen av F 9 kap. 9 § socialförsäkringsbalken gälla att änkepensionen skall börja betalas ut på nytt även i fall då det nya äktenskapet upplöses efter att ha bestått i fem år eller mer, dock under förutsättning att detta äktenskap ingåtts efter den dag då mannen fyllde 60 år.

Särskild efterlevandepension och garantipension

37 § En efterlevande som vid utgången av 2002 fick eller hade rätt till folkpension eller tilläggspension i form av särskild efterlevandepension enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och som alltjämt uppfyller förutsättningarna i 8 kap. 6

  • §§ och 14 kap. 5 § samma lag i deras lydelse före den 1 januari 2003 har rätt till särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pension enligt bestämmelserna i 38
  • §§.

38 § I fråga om efterlevande som avses i 37 § och som i december 2002 fick partiell särskild efterlevandepension skall pensionen beräknas och lämnas enligt följande:

med 85 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft tre fjärdedelar av hel särskild efterlevandepension,

med 65 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft halv särskild efterlevandepension,

med 28 procent av hel särskild efterlevandepension och garantipension till den som haft en fjärdedel av hel särskild efterlevandepension.

39 § Vid beräkningen av särskild efterlevandepension skall gälla vad som föreskrivs i 11 § och 12 § första stycket. Den efterlevande skall vidare ha rätt till garantipension som beräknas enligt bestämmelserna i 15

  • §§. Därvid skall vad som där sägs om omställningspension avse särskild efterlevandepension.

Införandelagen SOU 2005:114

40 § Bestämmelserna i 8 kap. 12 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 skall fortfarande tillämpas. Därvid skall med särskild efterlevandepension likställas särskild efterlevandepension och garantipension till sådan pension beräknad enligt 38 och 39 §§ och med förtidspension skall likställas sjukersättning och aktivitetsersättning enligt C 14

  • kap. socialförsäkringsbalken. Minskning skall göras i första hand på garantipension och därefter på beloppet enligt 11 § första stycket 2 före minskning av annan särskild efterlevandepension.

41 § Om den efterlevande har inkomstgrundad ålderspension enligt socialförsäkringsbalken lämnas inte särskild efterlevandepension.

42 § För efterlevande som avses i 37 § skall gälla vad som föreskrivs dels om omställningspension och garantipension till sådan pension i F 3 kap., F 11 kap. 7 § och F 12 kap. socialförsäkringsbalken samt i avdelning H i balken, dels om särskild efterlevandepension i 16 kap. 1 § tredje och femte styckena samt 2, 3, 7 a, 8 och 9 §§, 18 kap. 17 § och 20 kap. 3 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003.

Samordning med livränta

43 § Om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn har beviljats på grund av dödsfall som inträffat före den 1 januari 2003 skall minskning enligt F 12 kap. 6

  • §§ socialförsäkringsbalken göras med 45 procent av varje livränta som överstiger en sjättedel av prisbasbeloppet. Minskningen skall göras på det belopp som anges i 2 § 2 respektive 11 § första stycket 2 före minskning av annan tilläggspension.

44 § I fall som avses i 1, 9 och 37 §§ skall bestämmelserna i F 12 kap. 6 § andra stycket andra meningen och 8 § andra stycket andra meningen socialförsäkringsbalken tillämpas endast på pension som beräknats enligt 2 § 1 och 11 § första stycket 1.

SOU 2005:114 Införandelagen

Efterlevandeförmåner vid arbetsskada

45 § Om rätt till livränta till efterlevande grundas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före den 1 januari 1990 gäller äldre bestämmelser om inte annat anges i 46

  • §§,

46 § Bestämmelserna om livränta till efterlevande barn i 5 kap. 4 § första stycket i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 gäller även i fall då rätten till livränta grundas på dödsfall till följd av en arbetsskada som har inträffat före den 1 januari 1990.

Vid dödsfall efter utgången av 1989 gäller bestämmelserna om rätt till livränta för ett utländskt barn som tagits emot här i landet i adoptionssyfte i 5 kap. 4 § andra stycket i den upphävda lagen om arbetsskadeförsäkring i deras lydelse före den 1 januari 2003 även om arbetsskadan inträffat före den 1 januari 1990.

47 § Om den avlidne efterlämnar änka eller med änka jämställd kvinna som är berättigad till livränta enligt äldre bestämmelser skall, även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar efter utgången av 1989, vid bestämmandet av livränta till barn efter den försäkrade tillämpas äldre bestämmelser i 5 kap. 10 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i stället för 5 kap. 5 § samma lag i dess lydelse före den 1 januari 2003.

48 § I fråga om rätt till livränta för efterlevande kvinnor som är födda 1944 eller tidigare gäller fortfarande äldre bestämmelser om livränta i 5 kap. 2

  • och 12−14 §§ samt 6 kap. 1 § i den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring även om den arbetsskada till följd av vilken den försäkrade avlidit inträffar utgången av 1989. I fråga om andra kvinnor än de som avses i 5 kap. 8 § den lagen i dess äldre lydelse är dock en förutsättning för detta att kvinnan vid utgången av 1989 var gift med den man efter vilken livräntan skall utbetalas eller då sammanbodde med honom under sådana förhållanden som avses i 5 kap. 6 § samma lag i dess äldre lydelse.

49 § I fall som avses i 45 och 48 §§ tillämpas bestämmelserna i 10 kap. 4 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse vid utgången av 1989.

Införandelagen SOU 2005:114

50 § Är någon för samma månad berättigad såväl till livränta såsom efterlevande enligt äldre bestämmelser som till omställningslivränta eller särskild efterlevandelivränta, lämnas endast den sistnämnda förmånen samt, om efterlevandelivräntan enligt äldre bestämmelser är större, sådan livränta i den mån den överstiger omställningslivräntan eller den särskilda efterlevandelivräntan.

51 § Vid tillämpning av 6 kap. 1 § den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1 januari 1990 skall beträffande tilläggspension i form av änkepension hänsyn tas till änkepensionen före sådan samordning som avses i F 10 kap.16 och 17 §§socialförsäkringsbalken.

52 § Vid tillämpning av 6 kap. 1 § i dess lydelse före den 1 januari 1990 skall med folkpension i form av ålderspension och tilläggspension i form av änkepension likställas garantipension enligt E 13

F 9 och 10 kap. balken eller denna lag.

Vid tillämpningen skall änkelivränta till en kvinna som är född 1937 eller tidigare och som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan livränta betalas ut med lägst det belopp som hon hade rätt till i december 2002. Detta belopp skall anknytas till prisbasbeloppet för 2002 och räknas om vid förändring av detta.

53 § I fall då efterlevandes rätt till livränta grundas på en arbetsskada som har inträffat före den 1 januari 2003 gäller, om annat inte sägs i 54 och 55 §§, fortfarande äldre bestämmelser om sådan livränta. Har dödsfallet inträffat före utgången av 2002 gäller alltid de äldre bestämmelserna.

54 § Bestämmelserna om omställningslivränta i F 15 kap.7, 8, 10 och 11 §§socialförsäkringsbalken gäller även om arbetsskadan har inträffat under något av åren 1990

55 § Vid tillämpning av bestämmelserna i F 15 kap. 17

  • §§ socialförsäkringsbalken skall efterlevandelivränta till en efterlevande make, som vid utgången av 2002 hade rätt till sådan livränta, betalas ut med lägst det belopp som den efterlevande vid tillämpning av de äldre bestämmelserna i samma paragraf hade rätt

SOU 2005:114 Införandelagen

till i december 2002. Detta belopp skall anknytas till prisbasbeloppet för 2002 och räknas om vid förändring av detta. Skall livräntan omprövas av annan anledning skall dock de nya reglerna tillämpas. Om livräntan utges med stöd av 45

  • §§ skall dock 52 §

tillämpas.

8 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning G

Bostadstillägg

1 § För den som fick bostadstillägg enligt den upphävda lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer för december 2002 enligt de bestämmelser som gällde för en gift pensionsberättigad men vars make inte är berättigad till bostadstillägg skall följande gälla.

I stället för vad som sägs i G 10 kap. 22

  • §§ socialförsäkringsbalken får bestämmelserna i 4 § i den upphävda lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer tillämpas. Detta gäller längst till och med månaden före den då maken fyller 65 år eller dessförinnan börjar uppbära sådan förmån som enligt G 9 kap. 3, 4 och 7 §§ balken samt 2 § berättigar till bostadstillägg. Om de äldre bestämmelserna tillämpas skall sådant avdrag som avses i C 10 kap. 17
  • §§ samma balk inte göras vid beräkning av makens reduceringsinkomst. Om bostadstillägget har börjat utges helt enligt de nya bestämmelserna, får inte de äldre bestämmelserna tillämpas därefter.

2 § Förmåner som kan ge rätt till bostadstillägg är, utöver vad som anges i G 9 kap. 3 § socialförsäkringsbalken,

1. änkepension enligt denna lag,

2. särskild efterlevandepension,

3. hustrutillägg enligt lagen (1998:708) om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension, och

4. pension eller invaliditetsförmån enligt lagstiftningen i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, under förutsättning att förmånen motsvarar svensk pension eller ersättning enligt 1

Införandelagen SOU 2005:114

3 § I reduceringsinkomsten enligt G 10 kap 16 § socialförsäkringsbalken inräknas även de i 2 § angivna förmånerna.

9 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning H

Utmätning av underhållsstöd

1 § I fråga om underhållsstöd för januari 2008 tillämpas 39 § i den upphävda lagen (1996:1030) om underhållsstöd i stället för H 4 kap.9 och 10 §§socialförsäkringsbalken.

Avdrag på ersättning (kvittning)

2 § De upphävda lagarna skall tillämpas i fråga om avräkning i stället för H 5 kap. 15 § socialförsäkringsbalken om såväl det belopp som skall betalas ut som det som skall betalas tillbaka avser en förmån för tid före ikraftträdandet eller underhållsstöd för januari 2008. I annat fall tillämpas bestämmelserna i H 5 kap. 15 § balken. Om en av förmånerna avser en sådan tid som avses i första meningen får avdrag dock inte göras om inte motsvarande avdrag kunnat göras enligt de upphävda lagarna.

Ansökan och anmälan

3 § En ansökan, anmälan eller annan handling eller uppgift som har kommit in till en allmän försäkringskassa, skall anses ha kommit in till Försäkringskassan den dag som den kom in till den allmänna försäkringskassan.

4 § Bestämmelserna om ansökan och anmälan i H 7 kap. 4

  • §§ socialförsäkringsbalken skall tillämpas på ansökningar och anmälningar som kommer in efter ikraftträdandet. Om ansökan eller anmälan avser förmåner för tid före ikraftträdandet, får den dock göras enligt motsvarande bestämmelser i de upphävda lagarna. Om anmälan eller ansökan avser förmån för tid före ikraftträdandet, skall hänvisningarna till bestämmelser i balken avse motsvarande bestämmelser i de upphävda lagarna.

SOU 2005:114 Införandelagen

Utredning, uppgiftsskyldighet och bevisupptagning

5 § Bestämmelserna i H 7 kap. 13

  • §§ socialförsäkringsbalken tillämpas på handläggning efter ikraftträdandet. Bestämmelsen i H 7 kap. 13 § balken medför dock, i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet eller ansökan eller anmälan som kommit in före denna tidpunkt, inte skyldighet för den försäkrade att självmant lämna uppgifter utöver vad som gällde enligt de upphävda lagarna. Om handläggningen avser förmån för tid före ikraftträdandet, skall vad som sägs i bestämmelserna om förmåner enligt balken avse motsvarande förmåner enligt de upphävda lagarna.

Undantag från sekretess

6 § Bestämmelserna i H 7 kap. 37

  • §§ socialförsäkringsbalken tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2008. Vad som sägs i H 7 kap. 41 § om sjukkontroll enligt 14 § 1 och 2 i samma kapitel tillämpas även i fråga om sjukkontroll enligt 11 § första stycket i den upphävda lagen (1991:1047) om sjuklön.

Anmälan om ändring i fråga bosättning, arbete och andra förhållanden

7 § Bestämmelserna i H 7 kap. 42

  • §§ socialförsäkringsbalken tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2008 men medför i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet inte skyldighet att göra anmälan utöver vad som gällde enligt de upphävda lagarna.

Självbetjäningstjänster via Internet

8 § Bestämmelserna i H 8 kap. socialförsäkringsbalken tillämpas på användning av självbetjäningstjänster fr.o.m. den 1 januari 2008. De tillämpas då även i fråga om förmåner som lämnas enligt de upphävda lagarna.

Införandelagen SOU 2005:114

Beslut

9 § Bestämmelserna i H 9 kap. socialförsäkringsbalken tillämpas i fråga om beslut som meddelas efter ikraftträdandet.

Ändring, omprövning och överklagande

10 § Bestämmelserna i 1 kap. 3 § gäller inte i fråga om H 10 kap. socialförsäkringsbalken.

11 § Om ett beslut om avvisning har omprövats före ikraftträdandet tillämpas inte bestämmelserna i H 10 kap. 8 § andra stycket första meningen och 12 § socialförsäkringsbalken.

12 § Det allmänna ombudet skall föra det allmännas talan i mål där Riksförsäkringsverket har överklagat beslut av en allmän försäkringskassa.

13 § Villkoret enligt H 10 kap. 18 § andra stycket socialförsäkringsbalken att det allmänna ombudet skall ha varit part skall anses uppfyllt även om det är Riksförsäkringsverket som har varit part i målet hos den allmänna förvaltningsdomstolen.

Behandling av personuppgifter

14 § Bestämmelserna i H 11 kap. socialförsäkringsbalken tillämpas även i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet. Vad som sägs i H 11 kap. 2 § balken om förmåner enligt denna skall då avse förmåner enligt de upphävda lagarna. Vad som sägs i H 11 kap. balken om skadestånd på grund av behandling enligt det kapitlet eller med stöd av föreskrifter som har meddelats i anslutning till det kapitlet skall även avse behandling enligt den upphävda lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration.

15 § Bestämmelserna om skadestånd i H 11 kap. 30 § socialförsäkringsbalken tillämpas endast om den omständighet som ett yrkande om skadestånd grundas på har inträffat efter utgången av november 2003. I annat fall tillämpas de dessförinnan gällande bestämmelserna.

SOU 2005:114 Införandelagen

Straffbestämmelser

16 § Bestämmelserna i 1 kap. 3 § gäller inte i fråga om H 12 kap. socialförsäkringsbalken.

Socialförsäkringsnämnd

17 § Bestämmelserna i H 14 kap.7, 9 och 10 §§socialförsäkringsbalken tillämpas i fråga om beslut som meddelas efter ikraftträdandet.

Skadeståndskyldighet för styrelse och revisor

18 § Bestämmelserna om skadestånd i 18 kap. 37 och 38 §§ i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelses före den 1 januari 2005 gäller för uppdrag som har fullgjorts före den dagen. Det som sägs i 18 kap. 38 § den lagen om anmärkning skall gälla anmärkning av Riksförsäkringsverket eller Försäkringskassan och vad som sägs om överlämnande till styrelsen skall även gälla överlämnande till Försäkringskassan. Försäkringskassan för det allmännas talan om skadestånd enligt denna punkt.

SOU 2005:114

3

Förslag till lag (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.

Inledande bestämmelser

1 § För hälso- och sjukvård, för tandvård samt för vissa resor i samband med vård lämnas statlig ersättning enligt denna lag.

2 § Bestämmelser om skyldighet att erbjuda vård som avses i 1 § finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt i tandvårdslagen (1985:125).

3 § Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av bestämmelserna i denna lag. Bland annat gäller lagen (2004:114) om nordisk konvention om social trygghet.

Allmänna bestämmelser om rätten till ersättning

4 § Ersättning som beslutas av Försäkringskassan enligt denna lag lämnas endast om den som vården avser omfattas av bosättningsbaserat socialförsäkringsskydd enligt A 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken.

5 § Arbetsgivare för sjöman har vid en sjömans sjukdom rätt till ersättning från Försäkringskassan för sina kostnader enligt sjömanslagen (1973:282) för

1. öppen hälso- och sjukvård som avses i 6 §, 2. tandvård som avses i 9, 11 eller 12 §§, eller 3. sjukhusvård som avses i 16 §.

Ersättning till vårdgivare

Öppen hälso- och sjukvård

6 § För öppen hälso- och sjukvård som anordnas eller finansieras av ett landsting eller en kommun som inte tillhör ett landsting lämnas ersättning enligt grunder som fastställs av regeringen.

Lagen om statlig ersättning för sjukvård SOU 2005:114

Födelsekontrollerande verksamhet m.m.

7 § Till landsting eller kommuner lämnas från Försäkringskassan ersättning för kostnadsfri rådgivning

1. i födelsekontrollerande syfte, eller

2. om abort eller sterilisering. Ersättning lämnas även för preventivmedel som kostnadsfritt tillhandahålls vid rådgivningen.

8 § Ersättning enligt 7 § lämnas enligt grunder som regeringen fastställer.

Tandvård

9 § Ersättning för tandvård lämnas från Försäkringskassan om vården ges vid en folktandvårdsklinik, en högskola där odontologisk utbildning och forskning bedrivs eller annars genom det allmännas försorg.

Ersättning lämnas också om vården ges hos en enskild näringsidkare, ett bolag eller en annan juridisk person, under förutsättning att vårdgivaren är uppförd på en förteckning som upprättats av Försäkringskassan.

10 § För att bli uppförd på en förteckning enligt 9 § skall vårdgivaren antingen själv vara legitimerad tandläkare eller legitimerad tandhygienist eller ha tillgång till en eller flera legitimerade tandläkare eller tandhygienister. Vidare krävs att vårdgivaren har Fskattsedel.

11 § Ersättning för tandvård lämnas enligt grunder som regeringen fastställer.

I grunderna för ersättning för tandvård kan regeringen dels bestämma den högsta patientavgift och det högsta arvode som får tas ut av en vårdgivare som är ansluten till försäkringen, dels meddela närmare föreskrifter för verksamhetens bedrivande hos vårdgivaren och om skyldighet för denne att lämna uppgifter om verksamheten.

SOU 2005:114 Lagen om statlig ersättning för sjukvård

12 § Ersättning för tandvård lämnas endast om tandvården utförts av en legitimerad tandläkare eller legitimerad tandhygienist som inte har fyllt 70 år. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge undantag från denna åldersgräns.

Ersättning lämnas inte för tandvård åt en försäkrad som fyller högst 19 år under det år då vården ges. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad föreskrivs i tandvårdslagen (1985:125).

13 § En vårdgivare som avser att ge tandvård i enskild verksamhet mot ersättning enligt denna lag skall skriftligen anmäla detta till Försäkringskassan.

Om vårdgivaren uppfyller de krav som anges i 10 §, skall Försäkringskassan föra upp vårdgivaren på den förteckning som avses i 9 §.

14 § Om en vårdgivare som har förts upp på förteckningen hos Försäkringskassan avser att upphöra med sin verksamhet eller att flytta verksamheten eller vill föras av från förteckningen, skall vårdgivaren anmäla detta till Försäkringskassan senast tre månader i förväg.

En vårdgivare som har upphört att ge tandvård i enskild verksamhet eller som inte längre uppfyller de krav som anges i 10 § skall föras av från förteckningen genom beslut av Försäkringskassan. Detsamma gäller om vårdgivaren inte har påbörjat verksamheten senast sex månader efter anmälan enligt 13 §.

15 § Försäkringskassan får sätta ned den samlade tandvårdsersättning som en vårdgivare begär för viss tid till skäligt belopp, om det begärda beloppet kan antas vara för högt och ersättningen inte kan beräknas tillförlitligt på grundval av vårdgivarens uppgifter.

Om en vårdgivare har fått tandvårdsersättning med ett för högt belopp, får Försäkringskassan kräva tillbaka det belopp som felaktigt betalats ut. Försäkringskassan får i sådant fall i stället räkna av beloppet från en fordran som vårdgivaren har på tandvårdsersättning.

Lagen om statlig ersättning för sjukvård SOU 2005:114

Sjukhusvård

16 § Ersättning för sjukhusvård på grund av skada, sjukdom eller förlossning som krävt intagning i sjukhus lämnas enligt grunder som fastställs av regeringen.

Föreskrifter om vad som skall räknas som sjukhus enligt denna lag meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Särskilda rehabiliteringar och utveckling av hjälpmedel

17 § Ersättning för särskilda rehabiliteringar och behandlingar samt för utveckling och provning av hjälpmedel åt personer med funktionshinder samt för liknande verksamhet lämnas enligt grunder som regeringen fastställer.

Sjukresor och sjuktransporter

18 § För sjukresor och sjuktransporter lämnas ersättning enligt grunder som fastställs av regeringen.

Om den enskildes ersättning för resekostnader finns bestämmelser i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor.

Ersättning för sjukvård utomlands

Allmänna bestämmelser

19 § Ersättning från Försäkringskassan för sjukvård utom Sverige lämnas endast i den utsträckning regeringen föreskriver.

Arbetsgivare för sjöman

20 § Om arbetsgivare för sjöman enligt bestämmelserna i sjömanslagen (1973:282) har haft kostnader för en sjömans sjukvård utom Sverige, har arbetsgivaren rätt till ersättning från Försäkringskassan för kostnaderna i den ordning regeringen bestämmer. Detta gäller dock endast om kostnaderna omfattas av föreskrifter som meddelats med stöd av 19 §.

SOU 2005:114 Lagen om statlig ersättning för sjukvård

Utrikesförvaltningen

21 § Om utrikesförvaltningen har lämnat ekonomiskt bistånd för sjukvård utom Sverige, har utrikesförvaltningen rätt till ersättning från Försäkringskassan för biståndet i enlighet med 20 §.

Handläggning m.m.

22 § Bestämmelserna i avdelning H i socialförsäkringsbalken gäller i tillämpliga delar även i ärende enligt denna lag.

Finansiering

23 § Bestämmelser om finansiering av kostnader enligt denna lag finns i socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Genom lagen upphävs lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.

2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om sjukvård m.m. som avser tid före ikraftträdandet.

3. I fråga om ersättning för foniatrisk behandling som lämnats av privatpraktiserande vårdgivare får tills vidare bestämmelserna i 2 kap. 6 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i deras lydelse före den 1 januari 1977 tillämpas.

4. En tandläkare som den 1 januari 1999 var uppförd på en förteckning enligt 2 kap. 3 § första stycket i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring och som inte har förts av från förteckningen före ikraftträdandet av denna lag står utan särskild anmälan kvar på förteckningen även efter denna tidpunkt. Har tandläkaren blivit uppförd på förteckningen för viss tid, förs tandläkaren av från förteckningen sedan den tiden gått till ända. Ny anmälan krävs inte heller av annan vårdgivare som var uppförd på förteckningen vid ikraftträdandet av denna lag.

5. I fråga om överenskommelser som regeringen ingått med främmande makt angående 2 kap. i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 2 § lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken.

Lagen om statlig ersättning för sjukvård SOU 2005:114

6. Vid tillämpning av bestämmelserna i avdelning H i socialförsäkringsbalken gäller även 9 kap. lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken i motsvarande utsträckning.

1. Utredningens uppdrag och arbete

1.1. Uppdraget

En bakgrund med redogörelse för gällande ordning och behovet av översyn samt utredningens uppdrag framgår av utredningens direktiv (dir. 2001:70), som beslutats vid regeringssammanträde den 13 september 2001. Här bör erinras om att den tidigare centrala förvaltningsmyndigheten för socialförsäkringen Riksförsäkringsverket (RFV) och de förutvarande allmänna försäkringskassorna fr.o.m. den 1 januari 2005 utgör en ny sammanhållen statlig myndighet. Den nya myndigheten heter Försäkringskassan. De ursprungliga direktiven lyder:

Bakgrund

Inledning Med socialförsäkring åsyftas i vid mening de förmåner, bidrag och andra ersättningar som betalas ut av socialförsäkringsadministrationen. Denna administration omfattar i dag, liksom tidigare, Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna. Dessutom utgör numera även Premiepensionsmyndigheten (PPM) en del av socialförsäkringsadministrationen i frågor som rör premiepensionen i det reformerade ålderspensionssystemet. Socialförsäkringsadministrationen omfattar enligt RFV:s årsredovisning fem försäkringsområden. Dessa områden är ekonomiskt stöd till barnfamiljer, ersättning till funktionshindrade, ersättning vid arbetsoförmåga, ersättning vid ålderdom och annan utbetalning. AFL intog tidigare den centrala platsen i det svenska socialförsäkringssystemet. I lagen finns tre delar av socialförsäkringen samlade. Dessa delar är sjukförsäkringen – som innefattar sjukvårds- och sjukpenningförsäkringarna, föräldraförsäkringen och tandvårdsförsäkringen

  • samt den allmänna pensionsförsäkringen i form av folkpension och tilläggspension (ATP). I och med ålderspensionsreformen och efterföljande nödvändig anpassning och reformering av efterlevande- och förtidspensioneringen har dock AFL:s ställning ändrats.

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2005:114

Ålderspensionsreformen innebar att en väsentlig del av de grundläggande bestämmelserna om förmåner inom socialförsäkringssystemet bröts ut ur AFL för att regleras i särskilda lagar. I sitt yttrande över en av de lagrådsremisser som föregick regeringens proposition Inkomstgrundad ålderspension, m.m. (prop. 1997/98:151) uppmärksammade Lagrådet detta förhållande. Lagrådet påtalade därvid bl.a. dels att AFL i stora delar

  • redan före de i lagrådsremissen föreslagna ålderspensionsbestämmelserna
  • framstod som oöverskådlig och att det skulle framstå som mindre välbetänkt att införliva ytterligare ett komplext regelsystem i AFL, dels att den i lagrådsremissen föreslagna lagstiftningen kunde utgöra ett incitament för en genomgripande översyn och omarbetning av AFL. Den 1 januari 2003 träder de nya bestämmelserna om efterlevandepension i kraft. Dessa bestämmelser utgör, liksom det reformerade ålderspensionssystemet, en självständig försäkringsgren som regleras i en särskild lag och som ersätter de nuvarande bestämmelserna om efterlevandepension i AFL. Vid samma tidpunkt ersätts den nuvarande allmänna förtidspensionen och sjukbidragsförmånen av allmän sjukförsäkringsförmån i form av sjuk- eller aktivitetsersättning. Bestämmelserna om de sistnämnda båda förmånerna kommer från och med 2003 att återfinnas i AFL. Senare års reformerings- och anpassningsarbete inom efterlevande- och förtidspensioneringen har medfört att AFL holkats ur ytterligare. AFL kommer från och med 2003, som Lagrådet påpekat i sitt yttrande över lagrådsremissen inför regeringens proposition Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för förtidspension (prop. 2000/01:96), inte längre att behandla hela den allmänna försäkringen. Senare års reform- och anpassningsarbete har med andra ord bidragit till att den allmänna socialförsäkringslagstiftningen har blivit oöverskådlig och mycket komplex att hantera och tillämpa.

Socialförsäkringslagen (1999:799)

I och med ikraftträdandet av socialförsäkringslagen (1999:799, SofL) den 1 januari 2001 delas socialförsäkringen in i en bosättningsbaserad försäkring avseende garantibelopp och bidrag samt en arbetsbaserad försäkring avseende inkomstförlust. Endast ett försäkringsvillkor gäller för vardera försäkringsgrenen: bosättning i Sverige respektive arbete i Sverige. Genom SofL avgränsas socialförsäkringen utifrån ett praktiskt betingat synsätt, som primärt utgår från hur trygghetssystemen administreras. I SofL hänförs således stora delar av det trygghetssystem som administreras av RFV, PPM och de allmänna försäkringskassorna till socialförsäkringsområdet. Dock omfattas inte sådana bidrag som avser enbart personer för vilka det allmänna har påtagit sig ett särskilt ansvar för ersättning av statsmedel. Skälet till detta är att socialförsäkring i SofL:s mening är begränsad till att avse förmåner, bidrag och andra utbetalningar som är ämnade för en mer generellt angiven personkrets. Ett exempel på en förmån som inte omfattas av

SOU 2005:114 Utredningens uppdrag och arbete

SofL är det statliga personskadeskyddet. Även förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen samt utbildningsbidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering faller utanför vad som i SofL:s mening utgör en social försäkring. Flera lagar om ersättningar från sjukförsäkringen till vårdgivare omfattas inte heller av den lagen. Vad som nu anförts innebär således att inte all lagstiftning om social trygghet omfattas av SofL.

Behovet av en översyn AFL trädde i kraft i början av 1960-talet. Som en följd av detta är lagen strukturerad på grundval av bl.a. den då gällande synen på begreppet socialförsäkring. AFL har sedan 1960-talet ändrats åtskilliga gånger. De nya pensionsbestämmelserna, de nya bestämmelserna om aktivitets- och sjukersättningsförmånerna samt bestämmelserna om den bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade socialförsäkringen i SofL har dessutom medfört att AFL holkats ur. Socialförsäkringslagstiftningen har således blivit svåröverskådlig och komplicerad, inte minst med hänsyn till de omfattande övergångsbestämmelser som krävts för att de nya pensions- och sjukförsäkringsbestämmelserna skall kunna fungera. Innehållet i 2 kap. AFL om ersättning för sjukvård m.m. med därtill anslutande lagar är efter den s.k. Dagmarreformen 1985 inte heller lätt att förstå och överblicka. De stora och genomgripande förändringar av AFL, som bl.a. den reformerade ålderspensionen och förändringarna av både efterlevande- och förtidspensionen medfört, innebär att AFL inte längre kan sägas behandla huvuddelen av den allmänna försäkringen. I SofL har begreppet socialförsäkring avgränsats med utgångspunkt i ett praktiskt synsätt. Utgångspunkten har varit hur trygghetssystemen administreras. Därefter har ytterligare avgränsningar skett, eftersom den föregående översynen avsett bl.a. begreppet försäkrad inom en internationell personkrets. Lagens namn kan dock leda till tanken att den övergripande reglerar även andra frågor än tillhörigheten till socialförsäkringen och att lagen i sig skulle kunna vara en övergripande heltäckande lag som behandlar den sociala tryggheten. Så är emellertid inte fallet. Lagen reglerar främst vem som omfattas av vissa uppräknade bosättningsbaserade eller arbetsbaserade försäkringar och bidragssystem på socialförsäkringsområdet. Även om SofL, som Lagrådet påpekat i sitt yttrande över lagrådsremissen Socialförsäkringens personkrets (bilaga 4 till propositionen Socialförsäkringens personkrets, prop. 1998/99:119), utgör en början på ett omfattande moderniseringsarbete behöver ytterligare åtgärder vidtas för att göra lagstiftningen på socialförsäkringsområdet mera tydlig och överskådlig. Hur detta bäst skall göras är inte givet. Flera alternativ är tänkbara. Ett sätt kan vara att skapa en övergripande lag om allmän försäkring med bestämmelser som är gemensamma för hela socialförsäkringsområdet och att samtidigt behålla nuvarande författningar i ett modifierat skick. En sådan lag

  • som närmast kan liknas

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2005:114

vid en utbyggd SofL

  • skulle således kunna få karaktären av en paraplylag innehållande t.ex. utbetalningsbestämmelser, bestämmelser om återbetalningsskyldighet, processuella bestämmelser samt bestämmelser om vissa termer och begrepp, försäkringsvillkor och sammanträffande av förmåner som i stort sett är gemensamma för hela socialförsäkringsområdet. Ett annat sätt kan vara att skapa en
  • i princip

heltäckande

  • allmän socialförsäkringslag. Det kan i detta sammanhang vara på sin plats att påpeka att de processuella bestämmelserna inom socialförsäkringsområdet nyligen har varit föremål för en översyn. Utredningen (S 1998:06) om en översyn av processuella regler inom socialförsäkringen, m.m. överlämnade i juli 2001 betänkandet En handläggningslag
  • Förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47).

Båda alternativen är förenade med fördelar och nackdelar, och naturligtvis finns det andra möjligheter att skapa en mer tydlig och överskådlig lagstiftning på socialförsäkringsområdet.

Uppdraget En särskild utredare skall göra en teknisk översyn av AFL och andra författningar på socialförsäkringsområdet. Huvudsyftet med översynen är att göra socialförsäkringslagstiftningen mer tydlig och överskådlig och därmed lättare att tillämpa. Förslaget skall innebära att samordningsfördelar uppnås för såväl myndigheter som enskilda personer. Det övergripande syftet med utredningen är, som nyss nämnts, att göra en teknisk översyn av hela socialförsäkringslagstiftningen. Avsikten med översynen skall således inte vara att utifrån enbart teoretiska eller principiella utgångspunkter avgöra var gränsen för området socialförsäkring skall dras. Det är därför lämpligt att anlägga ett praktiskt synsätt på i vilken utgångspunkt arbetet skall bedrivas. Med hänsyn härtill skall därför arbetet bedrivas med utgångspunkt i alla de förmåner, bidrag och andra ersättningar som administreras av RFV, de allmänna försäkringskassorna och PPM. Ändamålet med utredningen skall vara att utforma förslag till lagstiftning som ger en bättre överskådlighet och en bättre säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om regler och begrepp som är gemensamma för socialförsäkringen. Utgångspunkten skall vara att reglerna för de olika förmånerna, bidragen och andra ersättningarna skall vara så enhetliga som möjligt. Avsteg från detta skall accepteras endast om det finns materiella skäl för det. En ny teknisk struktur på lagstiftningen skall också kunna medge framtida förändringar av reglerna utan att överskådligheten och enhetligheten går förlorad. Utöver de frågor som har berörts ovan står det utredaren fritt att ta upp och föreslå även andra förändringar som har samband med uppdraget. Hos RFV finns inom socialförsäkringsområdet ett utvecklingsprogram avseende användning av informationsteknik. Utvecklingsprogrammet kan i korthet sägas omfatta dels ärendehandläggningen, dels

SOU 2005:114 Utredningens uppdrag och arbete

allmänhetens möjligheter till självbetjäning via ett utvecklat IT-stöd hos de allmänna försäkringskassorna. Regeringen har i propositionen Vissa socialförsäkringsfrågor (prop. 2001/02:9), som regeringen denna dag beslutat skall överlämnas till riksdagen, lämnat förslag om en försöksverksamhet med 24-timmarsmyndighet inom socialförsäkringsadministrationen för förmånerna föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Försöksverksamheten föreslås i propositionen pågå under 2002. Vid översynen och vid utformandet av förslag till lagstiftning skall utredaren beakta utvecklingen när det gäller användning av IT-stöd inom socialförsäkringen. Utredaren skall under arbetets gång samråda med företrädare för socialförsäkringsadministrationen. Om det behövs får utredaren även tillsätta särskilda expertgrupper för avgränsade materiella samordningsfrågor.

Vidare har regeringen genom beslut den 16 maj 2002 till utredaren överlämnat betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47), med tillhörande remissyttranden.

Slutligen har regeringen genom tilläggsdirektiv den 23 oktober 2003 (dir. 2003:135) mot bakgrund av bl.a. utredarens val av alternativ för utformningen av ny lagstiftning om socialförsäkringen – en gemensam heltäckande lag – förlängt den tid inom vilken uppdraget skall vara avslutat från utgången av 2003 till utgången av 2005.

1.2. Utredningsarbetet

Utredarens uppdrag gäller fr.o.m. den 1 oktober 2001, och första sammanträdet i SamSol hölls den 5 november samma år. Därefter har under åren hållits sammanlagt 29 sammanträden, varav 3 har varit internatsammanträden under två eller tre dagar.

Utredaren och sekreterarna har i december 2001, februari och mars 2002 samt september 2002 gjort studieresor till Norge, Irland, Tyskland respektive Frankrike och hos ministerier, förvaltningsmyndigheter, institutioner samt domstolar och andra klagoinstanser inhämtat erfarenheter i fråga om kodifiering, administration och tillämpning av ett samlat lagverk om socialförsäkring.

Utredaren och sekreterarna samt en expert har även vid studiebesök i Sverige under perioden februari–april 2003 inhämtat synpunkter på frågan om och hur socialförsäkringslagstiftningen bör samlas. Då besöktes såväl länsrätterna som de dåvarande

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2005:114

allmänna försäkringskassorna i Skåne, Jönköpings, Gotlands och Norrbottens län. Vi tackar också för värdefull hjälp under senare tid med vissa synpunkter på utkast till olika avdelningar i en gemensam lag. Vi har allmänt fått ett klart stöd för tanken att samla lagstiftningen, men i övrigt är det givetvis bara vi själva som bär ansvaret för innehållet och utformningen.

Stor och värdefull hjälp med granskning av olika avsnitt i vårt förslag till socialförsäkringsbalk har vi i enlighet med våra direktiv också fortlöpande fått av åtskilliga medarbetare i förutvarande Riksförsäkringsverket och numera Försäkringskassans huvudkontor. Denna hjälp – med såväl möjlighet till diskussion som läsning av utkast – är vi särskilt tacksamma för.

Från Försäkringskassans huvudkontor och Domstolsverket har vi även fått nödvändig hjälp med konsekvensanalyser och kostnadsberäkningar dels i fråga om övervägda ändringar i ordningen för omprövning och överklagande av beslut, dels övergångsvis för genomförandet av SamSols förslag till socialförsäkringsbalk.

Vi har slutligen också använt vår möjlighet att anlita konsulter för avgränsade utredningsfrågor. I det avseendet vill vi tacka följande personer för utredningsarbete i angivna avseenden:

Kammarrättsrådet, vice ordföranden Barbro Stenstad:

anmälning av ändrade förhållanden, minskning eller indragning av förmåner, och återkrav av förmåner.

Kammarrättsrådet Jan Hallström: förmåner vid vistelse i institu-

tion, fosterbarns- och adoptionsfrågor, och lagar om följdändringar.

Föredraganden Marika Ericson: lagar om följdändringar. Föredraganden Elisabeth Rahlén: lagar om följdändringar.

När det gäller lagar om följdändringar har Jan Hallström gjort omfattande sökningar i rättsdatabasen och pekat på föreliggande ändringsbehov. Innehållet i föreslagna lagändringar har stämts av med SamSol. Jan Hallström, Marika Ericson och Elisabeth Rahlén har därefter upprättat förslagen.

Till grund för alla lagförslagen ligger lagtexter i riksdagens dokumentdatabas Svensk författningssamling (tidigare Rixlex) i den lydelse som gällde när alla författningar som utfärdats 2004 hade

SOU 2005:114 Utredningens uppdrag och arbete

beaktats i fulltexterna. Det har på grund av de berörda lagarnas stora antal och omfattning varit uteslutet att bestämma en senare brytpunkt för gällande lydelse som underlag för SamSols förslag. Lyckligtvis har ändringarna av socialförsäkringslagstiftningen varit få under första halvåret 2005, men andra halvåret innehåller en del betydelsefulla ändringar i de materiella reglerna.

1.3. Behov av uppföljande utredningsarbete

SamSol har med detta utredningsbetänkande slutfört sitt uppdrag. Som har antytts i slutet av avsnitt 1.2 kommer det dock att finnas ett visst behov av att följa upp förslaget i förhållande till lagändringar under 2005 och senare. Vidare finns det ett omfattande behov av följdändringar i ca 60 förordningar om socialförsäkringen, liksom i ett stort antal andra förordningar.

Det ankommer inte på oss att bestämma hur Regeringskansliet skall bedriva detta arbete vid sidan av arbete med remiss, lagrådsremiss och proposition med anledning av SamSols förslag till socialförsäkringsbalk. Det ordinära arbetet i Regeringskansliet torde dock behöva kompletteras, t.ex. med tillsättning av någon form av genomförandegrupp inom socialförsäkringsadministrationen och tillfällig anställning av en mindre grupp som lägger fram förslag till behövliga kompletteringar avseende senare lagändringar och kanske även till följdändringar i alla förordningar. Det bör även framhållas att tidsaspekten är en mycket viktig faktor för hela projektet om socialförsäkringsbalken. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 2.3.1 och 2.7.1.

2 Utgångspunkter och allmänna överväganden

2.1. Några tidigare utredningar och överväganden om socialförsäkringslagstiftningen

Redan när AFL kom till 1962 såg statsmakterna det som en milstolpe i socialförsäkringens utveckling att försäkringens mest betydelsefulla grenar – dåvarande sjuk- och moderskapsförsäkringen, folkpensioneringen och tilläggspensioneringen – skulle bli reglerade i en gemensam lag (prop. 1962:90 s. 268 f. och 2LU 27 s. 214). Riksdagsutskottet anförde bl.a. följande i lagstiftningsärendet.

Genom de nämnda reformerna har helhetsbilden av socialförsäkringen ändrats. I tidigare skeden bestod socialförsäkringen av olika försäkringsgrenar med förhållandevis ringa anknytning till varandra. Samordningen mellan de olika grenarna vållade som regel inte större problem, bl.a. därför att förmånerna – särskilt på pensionssidan – var relativt blygsamma. Genom utbyggnaden av de olika socialförsäkringsgrenarna har emellertid dessa kommit att mer och mer täcka samma områden, och samordningssvårigheterna har därmed vuxit. Men samtidigt har det också blivit alltmera klart, att socialförsäkringen bör vara ett enhetligt system, som genom sina olika komponenter skänker den enskilde ett i det hela tillfredsställande skydd mot de ekonomiska följderna av sjukdom, ålderdom och försörjarens frånfälle.

Socialministern hade dessutom anfört att socialförsäkringen även i fortsättningen lovade att bli ett fält som bjöd på en rik utveckling och att det aktuella lagförslaget betecknade ett avgörande steg mot socialförsäkringens sammangjutning till ett enhetligt system.

Reformarbetet på socialförsäkringsområdet fortsatte också i snabb takt under de närmaste årtiondena, varvid även nya försäkrings- och bidragsformer utvecklades.

I riksdagen kom man med tiden att diskutera behovet av mera genomgripande förändringar av socialförsäkrings- och bidragssystemen. I det sammanhanget debatterades även frågor om negativ

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

inkomstskatt och garanterad minimiinkomst, men framför allt tyckte man att systemen hade blivit svåra att överblicka och samordna.

Socialpolitiska bidragsutredningen lade 1975 fram en rapport med kartläggning av systemen och olika samordningsfrågor (Ds S 1975:4). I rapporten uttalades bl.a. att utvecklingen hade aktualiserat frågan om en författningsmässig samordning av bidragssystemen.

Socialpolitiska samordningsutredningen, som tillsatts på grundval av den nyssnämnda rapporten, överlämnade 1979 betänkandet En allmän socialförsäkring (SOU 1979:4). Betänkandet innehöll förslag som syftade till att göra hela det ekonomiska trygghetssystemet enklare och överskådligare. Som mål för en successiv vidareutveckling av systemet presenterades en principmodell till en allmän socialförsäkring som innefattade i stort sett samtliga socialpolitiska kontantförmåner, inkl. stöd vid värnpliktstjänstgöring, arbetslöshet och studier. För att inleda den utvecklingen och på kortare sikt öka enhetligheten föreslogs också riktlinjer för samordning på olika områden. Utredningens förslag fick i väsentliga avseenden ett positivt mottagande av statsmakterna, men man fann det inte möjligt att på en gång ta ställning i sak till en så stor reform.

I rapporten En Social Försäkring, en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Ds 1994:81), föreslogs också ett nytt sammanhållet och enhetligt socialförsäkringssystem med stora sakliga förändringar.

I Statskontorets rapport till Förvaltningspolitiska kommissionen Bättre grepp om bidragen (SOU 1996:180) redovisades ännu en skiss till en omfattande omstrukturering av transfereringssystemen inom dåvarande Social-, Arbetsmarknads- och Utbildningsdepartementens område.

Den i dag gällande ”paraplylagen” för större delen av socialförsäkringen, SofL, bygger på ett förslag av Utredningen om socialförsäkringens personkrets i betänkandet En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72). Utredningen antydde där att förslaget kunde bli ett första steg till en successiv samordning av socialförsäkringarna, kanske i en framtida socialförsäkringsbalk, och pekade på motsvarande förslag i betänkandena Inkomstskattelag (SOU 1997:2) och Miljöbalken (SOU 1996:103). Flera remissinstanser och Lagrådet ansåg också att SofL kanske kunde utgöra

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

en början på ett omfattande moderniseringsarbete i fråga om socialförsäkringslagstiftningen (prop. 1998/99:119 s. 83 och 235).

När det gäller ytterligare överväganden av statsmakterna under tiden fram till beslutet om direktiven för SamSol hänvisar vi till avsnitt 1.1.

2.2. Gällande ordning i några andra EES-länder

2.2.1. Inledning

För att bestämma val av lagteknisk lösning och för att inhämta erfarenheter av liknande lagstiftningsprojekt har SamSol i inledningsskedet av utredningen gjort en studie beträffande förhållandena i Norge, Irland, Tyskland och Frankrike. När det gäller indelningen av socialförsäkringen i olika grenar har det också ansetts värdefullt att studera den indelning som framgår av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Den förordningen har numera moderniserats och förenklats, och vi har även studerat den nya indelningen i rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, som dock ännu inte börjat tillämpas. För den jämförande studien har, utöver vad som anges nedan, även använts information som finns tillgänglig på de olika ländernas officiella hemsidor på Internet samt på hemsidan för MISSOC (Mutual Information System on Social Protection in the EU member States and EEA). Vi har inhämtat bl.a. följande fakta och synpunkter.

2.2.2. Norge

Norge är det nordiska land som har den mest sammanhållna lagstiftningen vad gäller det sociala skyddssystemet, folketrygden. En ny folketrygdlov gäller sedan den 1 maj 1997. Vid besök i Norge i december 2001 har upplysningar inhämtats från Trygderetten, Rikstrygdeverket, Social- og helsedepartementet och Borgarting Lagmannsrett. När det gäller folketrygdloven har studier gjorts av norskt offentligt tryck i form av betänkandet Forenklet folketrygdlov (NOU 1990:20) och proposition Om ny lov om folketrygd (folketrygdloven) (Ot prp 1995-96 nr 29).

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

Den nya lagen grundas på arbete av en år 1981 tillsatt kommitté, som skulle dels göra en samlad genomgång av den äldre folketrygdloven och andra lagar som knöt an till denna lag, dels lägga fram ett förslag till ett förenklat och ändamålsenligt regelsystem. Regelverket skulle utformas så att det blev så enkelt som möjligt att förstå för enskilda och så lätt som möjligt att administrera. Kommittén skulle koncentrera sitt arbete till det juridiska och det lagtekniska området samt endast föreslå materiella ändringar som medförde klara förenklingar.

Den nu gällande folketrygdloven består av 26 kapitel som är numrerade i löpande ordning men uppdelade på nio huvuddelar. Paragraferna har ofta flera stycken. Innehållet i delarna kan sammanfattas på följande sätt. I. Lagens syfte, definitioner, medlemskap, m.m. II. Pensionspoäng och beräkning av pensioner III. Stöd vid arbetslöshet IV. Förmåner vid sjukdom m.m. V. Förmåner på grund av familjesituation VI. Förmåner vid uppnådd pensionsålder VII. Förvaltningsrättsliga bestämmelser VIII. Finansiella bestämmelser IX. Avslutande bestämmelser

En principiell åtskillnad görs mellan regler om förmåner och regler av annat slag. Vidare görs en åtskillnad mellan förmåner som skall säkra intäkter och förmåner som skall kompensera vissa bestämda utgifter som uppkommer i samband med sjukdom, rehabilitering och arbetsoförmåga m.m. Bestämmelserna om intäktssäkring finns samlade i kronologisk ordning så att bestämmelserna om korttidsförmåner, förmåner vid omställningsperioder och långtidsförmåner följer efter varandra.

I del I återfinns bestämmelser om lagens syfte och grundprinciper. Del II beskriver komponenterna i pensionssystemet och beräkningen av pensioner. Bestämmelserna om vem som har rätt till en förmån återfinns i delarna III–VI. Utformningen av de fyra huvuddelarna har gjorts med utgångspunkt i de fyra behovssituationerna arbetslöshet, sjukdom, familjesituation och ålderdom. Indelningen anknyter således direkt till den enskildes situation. De enskilda förmånskapitlen är disponerade så att de inledande bestämmelserna anger under vilka villkor som förmånen utges. De

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

därpå följande paragraferna beskriver hur förmånen skall beräknas. Slutligen följer vissa regler om när förmånen faller bort och vissa samordningsregler.

Folketrygdloven är den enda lagen i Norge som har en innehållsförteckning till varje kapitel. Dessa utgör en del av lagen. Alla paragrafer i lagen har en rubrik.

Genom reformen har lagstiftningens systematik förbättrats. Den nya folketrygdloven har blivit lättare att överblicka till följd av att författningar av lägre dignitet har överförts till lagform. Även om den nya folketrygdlovens omfattning har ökat i förhållande till dess föregångare så har den totala mängden författningstext minskat.

Den nya folketrygdloven har kanske haft större direkt betydelse för myndigheterna än för medborgarna. Myndigheternas handläggning av ärenden har blivit bättre i såväl formellt som materiellt hänseende. I samband med införandet av den nya lagen har myndigheterna tvingats att se över sin egen administration och utbilda sin personal. Detta har lett till att kunskapsnivån höjts inom förvaltningen. Det har dock ännu inte kunnat påvisas att administrationen har blivit billigare.

Medborgarna har inte alltid lätt att förstå regelverket. Ett skäl till detta är att vissa regler av rättviseskäl måste vara detaljerade. Det har dock konstaterats att en ökad andel av medborgarna är nöjda med hur deras ärenden behandlas. Denna opinionsframgång beror sannolikt främst på bättre service.

En fördel med den samlade lagstiftningen är att lagstiftaren är mer benägen att se till helheten och beakta värdet av gemensamma regler för likartade situationer. Att folketrygdloven ligger under flera departement har inte medfört några större problem. Departementen är nämligen sedan länge vana vid att samarbeta vad gäller dessa frågor.

Folketrygdloven har konstruerats så att systematiken står sig även vid ett politiskt maktskifte och även om nivån för en viss förmån ändrar sig. Hänvisningarna till andra bestämmelser i lagen är tydliga och fungerar väl. Även den äldre folketrygdloven var uppbyggd på detta sätt och därför känns det naturligt för användaren att gå fram och tillbaka i lagen. Om varje förmånskapitel hade varit heltäckande skulle lagen blivit betydligt mer omfattande.

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

2.2.3. Irland

The Social Welfare (Consolidation) Act 1993 utgör i princip en enhetlig lag för det irländska sociala trygghetsområdet. Dock regleras hälso- och sjukvårdsförmåner i the Health Act 1970. Vid besök i Irland i februari 2002 har upplysningar inhämtats från the Departement of Social, Community and Family Affairs och the Social Welfare Appeals Office. Det kan påpekas att i Irland avses med begreppet konsolidering dels att lagen uppgraderas till senast gällande lydelse, dels att en heltäckande översyn görs av lagstiftningen.

År 1953 genomfördes en grundläggande förändring av det sociala skyddssystemet genom att de avgiftsfinansierade socialförsäkringsförmånerna samlades i the Social Welfare Act. Det var emellertid först efter ytterligare en konsolidering 1981 som de sociala skyddsförmånerna sammanfördes till en lag. Mot slutet av 1980-talet började lagstiftningen åter att bli svår att överblicka och det beslutades att en ytterligare konsolidering skulle genomföras. En del nya förmåner fördes in som sektioner i the Social Welfare Act, men konsolideringen 1993 kan närmast karakteriseras som en justering och förfining av den tidigare konsolideringen.

The Social Welfare Act är indelad i tio olika avdelningar med egna kapitel. Lagen innehåller ca 300 sektioner i löpande numrering. Innehållet i avdelningarna kan sammanfattas på följande sätt:

I. Inledande bestämmelser om bl.a. allmänna definitioner II. Bestämmelser om socialförsäkring (social insurance) III. Bestämmelser om social hjälp (social assistance) IV. Bestämmelser om barnförmåner V. Bestämmelser om familjebidrag VI. Generella föreskrifter om socialförsäkring, social hjälp och förutsättningar för försäkringsbarhet VII. Bestämmelser om beslut, överklagande och Social Welfare Tribunal VIII. Bestämmelser om för stor betalning, återbetalning, indrag-

ning, etc.

IX. Bestämmelser om förpliktelser gentemot familjen X. Bestämmelser om ikraftträdande m.m.

Genom 1993 års konsolidering har lagstiftningen blivit lättare att överblicka och tillämpa. Centrala termer har definierats och används numera på ett likartat sätt. Konsolideringen förefaller ha haft

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

störst betydelse för myndigheterna och lagstiftaren. Det har blivit lättare att göra konsekvensanalyser av tilltänkta lagändringar och risken för överraskande utfall på individnivå har därmed minskats. En bärande tanke i konsolideringsarbetet har varit att göra det lättare att ändra och lägga till bestämmelser i lagen.

I förvaltningen har arbetet för handläggare underlättats och sannolikheten för att korrekta beslut fattas har ökat. Det har blivit enklare att utbilda och fortbilda handläggare. Den samlade lagstiftningen har även underlättat för myndigheterna att lämna god service och adekvat information till allmänheten. För den enskilde är det dock inte lätt att förstå regelverket, eftersom vissa regler av rättviseskäl måste vara detaljerade och tekniskt komplicerade.

2.2.4. Tyskland

Tyskland har en samlad lagstiftning inom det sociala trygghetsområdet, Sozialgesetzbuch. Vid besök i Tyskland i februari 2002 har upplysningar inhämtats från Bundesministerium für Arbeit und Sozialordnung, Bundesversicherungsamt och Sozialgericht Köln. Vidare har boken Übersicht über das Sozialrecht använts (utgiven av Bundesministerium für Arbeit und Sozialordnung, 6 uppl. 2000).

Den tyska socialrätten har sitt ursprung i den sociallagstiftning som Bismarck införde under 1880-talet. Med tiden blev regelverket allt mer svåröverskådligt och komplicerat. För att avhjälpa dessa brister gav förbundskansler Adenauer fyra professorer i uppdrag att utarbeta förslag som kunde åstadkomma större transparens i systemet. Dessa lade 1955 fram ett förslag som innebar att socialrätten skulle förenklas genom en kodifikation. Även om förslaget inte ledde fram till lagstiftning levde idén om att socialrätten skulle sammanföras i en lag vidare.

År 1969 uttalade den dåvarande regeringen, under ledning av förbundskansler Brandt, att man enligt författningen var förpliktad att skapa en social rättsstat och att arbetet med Sozialgesetzbuch skulle påbörjas. I huvudsak var det alltså socialpolitiska strävanden som ledde fram till att arbetet med Sozialgesetzbuch påbörjades. Målet var att göra socialrätten överskådlig för medborgarna och att underlätta för förvaltningen att uppnå de socialpolitiska strävandena. Detta mål skulle uppnås genom att alla grenar av socialrätten skulle sammanföras till en lag. Det kan således konstateras att

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

arbetet med Sozialgesetzbuch inte främst var ett lagtekniskt projekt.

1970–1980 arbetade en kommission som bestod av 30 experter med lagstiftningsprojektet. Kommissionens förslag genomfördes inte i sin helhet och i nuläget består Sozialgesetzbuch av följande böcker:

I. Allmän del, 1975 III. Arbetsbefrämjande föreskrifter, 1998 IV. Gemensamma föreskrifter för socialförsäkringen, 1977 V. Lagstadgad sjukförsäkring, 1988 VI. Lagstadgad pensionsförsäkring, 1992 VII. Lagstadgad olycksfallsförsäkring, 1997 VIII. Barn- och ungdomsvård, 1991 IX. Rehabilitering och integrering av funktionshindrade, 2001 X. Socialförvaltningsförfarande och socialdataskydd, 1980, 1983, 1994 XI. Social vårdförsäkring, 1995

Varje bok har en löpande paragrafnumrering, och paragraferna är uppdelade på bl.a. kapitel och avsnitt. Det kan anmärkas att bok II saknas. Den var ursprungligen avsedd att innehålla bestämmelser om främjande av utbildning.

Visionen bakom Sozialgesetzbuch var att skapa en helhetslösning för det socialrättsliga området. Arbetet med att färdigställa Sozialgesetzbuch har dock tagits i olika steg. Målsättningen var att det som kunde regleras på ett ställe också skulle regleras där. Arbetet var ursprungligen tänkt att läggas upp så att en ram skulle skapas med allmänna principer. Därefter skulle de processuella bestämmelserna samordnas. Slutligen skulle ramen fyllas ut med materiella bestämmelser om förmåner m.m. Det finns en gemensam systematik i de olika böckerna. I princip kommer först bestämmelser om den försäkrade kretsen. Därefter kommer bestämmelser om de olika förmånerna och slutligen kommer bestämmelser om finansieringen. Utom ramen för Sozialgesetzbuch faller bl.a. vissa moderskaps- och familjeförmåner, bestämmelser om socialtjänstresurser samt hälso- och sjukvård.

Sozialgesetzbuch IV innehåller de gemensamma bestämmelserna för socialförsäkringen. I § 1 anges att försäkringsgrenarna består av den lagstadgade sjukförsäkringen, olycksfallsförsäkringen och pensionsförsäkringen samt den sociala omsorgsförsäkringen. Vissa av

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

de gemensamma bestämmelserna för socialförsäkringen görs också tillämpliga för bl.a. det arbetsbefrämjande området. Arbetslöshetsförsäkringen anses till sin natur höra till socialförsäkringen. Den regleras emellertid på grund av sitt samband med de arbetsbefrämjande åtgärderna i Sozialgesetzbuch III.

Syftet med de gemensamma föreskrifterna är att enhetligt reglera begrepp och sakförhållanden vars betydelse är gemensam för hela socialförsäkringsområdet. Eftersom det finns stora skillnader mellan socialförsäkringens olika grenar har det emellertid inte alltid ansetts ändamålsenligt att sammanföra samtliga begrepp som är vanligt förekommande i Sozialgesetzbuch IV.

Införandet av Sozialgesetzbuch har medfört större enhetlighet i fråga om begreppsbildningen. Om ett begrepp väl har definierats används det sedan utan vidare förklaringar. Generellt sett anses trycket på att skapa enhetliga begrepp vara större i en samlad lagstiftning än i skilda lagar.

Tillkomsten av Sozialgesetzbuch har varit till stor nytta för enskilda, myndigheter och domstolar. Lagstiftningen har blivit mer överskådlig och bestämmelserna hänger bättre samman. Särskilt för nybörjare har det varit en fördel att sociallagstiftningen förts samman i balkform. Svårigheterna med att tillämpa lagstiftningen har numera sin grund i att socialrätten till sin natur kan vara komplicerad, och inte i att det är svårt att finna den relevanta bestämmelsen. Trots att medborgarna fortfarande har svårt för att förstå lagstiftningen är det en fördel för dem att bestämmelserna åtminstone finns samlade i en lag.

Lagstiftarens arbete har underlättats eftersom det ofta räcker att ändra i en lag i stället för som tidigare i många olika lagar. Att flera ministerier är ansvariga för olika delar av Sozialgesetzbuch kan dock ibland inverka menligt på systematiken.

2.2.5. Frankrike

Även Frankrike har en samlad lagstiftning inom det sociala trygghetsområdet, Code de la sécurité sociale. Information om den franska lagstiftningen har erhållits från Franska ambassaden i Stockholm.

Vid besök i Frankrike i september 2002 har upplysningar också inhämtats från följande institutioner. Inspection Générale des Affaires Sociales, La commission des Affaires Culturels, Familiales

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

et Sociales, Ministère des Affaires sociales, du Travail et de la Solidarité, Tribunal des Affaires de Sécurité Sociale, Conseil d'Etat, Caisse Nationale d'Assurances Vieillesse des Travailleurs Salariés.

Redan före andra världskriget var det franska socialförsäkringssystemet nästan enhetligt. Systemet administrerades dock alltjämt av många olika organisationer. 1945 genomfördes en reform som syftade till social demokrati. I början av Fjärde republiken önskade statsmakterna genomföra kodifieringar för att göra en splittrad och omfattande lagstiftning mer tillgänglig. Det var mot denna bakgrund som Code de la sécurité sociale kom till 1956.

Luckor i den första Code de la sécurité sociale visade sig ganska snart och den accelererande lagstiftningstakten gjorde den otillräcklig. Regeringen beslöt därför 1983 att en ny kodifiering skulle tas fram. Den stora mängden lagar och författningar som hade utvecklats vid sidan av kodifieringen från 1956 skulle samlas och ordnas enligt en logisk och konsekvent systematik. Den nya kodifieringen skulle ges en solid rättslig förankring som dess föregångare saknade i och med att den faktiskt aldrig blev ratificerad av lagstiftaren. Lagstiftarna, dvs. parlamentet och regeringen, skulle förmås att vara mer stringenta i sitt arbete.

Som huvudregel gäller att fransk socialförsäkring är avgiftsfinansierad. Från denna huvudregel finns det undantag, och försäkringsbegreppet används för såväl avgifts- som skattefinansierade förmåner. Generellt sett är det administrationen eller förmånens natur som avgör frågan om den aktuella förmånen utgör en socialförsäkring som hör hemma i kodifieringen eller inte. Även om en förmån egentligen inte till sin natur utgör en socialförsäkring kan den finnas med i kodifieringen om den administreras av ett socialförsäkringsorgan.

I Frankrike betraktas följande faktorer som sociala risker: sjukdom, graviditet, invaliditet, dödsfall, arbetsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar, ålderdom, att vara änkling eller änka, försörjning av familj samt arbetslöshet. Skyddet vid dessa risksituationer säkerställs genom socialförsäkringen, med undantag av risken för arbetslöshet som arbetsmarknadens parter har utformat särskilda bestämmelser för. Trots detta fortsätter den franska socialförsäkringen att kretsa kring begreppet ”system” i stället för en uppdelning i olika grenar som sjukdom, arbetsolyckor, ålderdom, familjeförmåner, etc.

Arbetslöshetsförsäkringen administreras sedan tillkomsten av arbetsmarknadens parter genom partssammansatta organ. I Frank-

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

rike är den allmänna uppfattningen att arbetslöshetsförsäkringen inte är en socialförsäkring, men i praktiken fungerar den som en sådan. Vid lagreformen 1956 fanns planer på att integrera arbetslöshetsförsäkringen i socialförsäkringen, men härefter har frågan om arbetslöshetsförsäkringens hemvist inte diskuterats seriöst.

Code de la sécurité sociale består i dagsläget av följande böcker:

1. Allmänna frågor

2. Det allmänna systemets organisation, försäkringskassornas förebyggande, hälsovårdande och sociala åtgärder

3. Bestämmelser om socialförsäkring och olika personkategorier som tillhör det allmänna systemet

4. Olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (Särskilda bestämmelser och bestämmelser som även gäller andra områden)

5. Familjebidrag och liknande bidrag

6. System för arbetstagare som inte uppbär lön

7. Diverse system – Diverse bestämmelser

8. Bidrag till äldre personer – Bidrag till vuxna handikappade – Socialt bostadsbidrag – Stöd till anställning av barnskötare – Stöd till grupper och organ som tillfälligt tillhandahåller bostad åt utsatta personer eller driver mottagning för resande

9. Bestämmelser om kompletterande socialt skydd till arbetstagare och om institut med partsrepresentation

Varje bok består av ett antal artiklar som är numrerade efter respektive bok samt tillhörande rubriker och kapitel.

I viss utsträckning kompletteras bestämmelserna i Code de la sécurité sociale av författningar av lägre dignitet. Nämnas bör vidare att det i mitten av 1990-talet tillkom en lag om finansiering av socialförsäkringen som inte placerades i Code de la sécurité sociale.

Den systematik som valdes är gemensam för de tre delarna av kodifieringen som omfattar lagar (med beteckningen L), dekret utfärdade av Conseil d’Etat (med beteckningen R) och enkla dekret (med beteckningen D). Denna indelning motsvarar den normala hierarkin för rättsnormer. Bestämmelser på olika nivåer som motsvarar varandra i fråga om innehåll har korresponderande nummer.

Typiskt sett tar det i Frankrike ca fyra år att konstruera en kodifiering. Härav går ett år åt för att definiera omfattningen av kodifieringen och tre år för att skriva själva lagtexten. Vid en

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

kodifiering skapas inte ny lag utan de materiella bestämmelserna bibehålls. Arbetet går ut på att sammanföra, harmonisera och förtydliga texterna i de befintliga lagarna. Det är alltså fråga om ett administrativt arbete . För att kodifieringen skall bli enkel och överblickbar måste det redan från början finnas en genomtänkt strategi för hur arbetet skall läggas upp och vidare måste ”stora mått” användas vad gäller lagens struktur.

Avsikten med kodifieringen är att skapa ett enhetligt system och detta gäller även de begrepp som kommer till användning. I moderna kodifieringar anges ofta först allmänna definitioner. De specifika definitionerna eller undantagen från de allmänna definitionerna anges antingen i anslutning till huvudregeln eller separat. Det kan således förekomma att en terms specifika innebörd anges först i samband med det materiella avsnittet.

Generellt sett har alla användare lättare att förhålla sig till en samlad lag. Samordningen av förmånerna underlättas om dessa kan indelas tematiskt. En annan fördel är att man snabbt ser om det finns några motsägelser i lagtexten. Det finns inga mer beaktansvärda problem med att ha lagstiftningen samlad. Det är dock nödvändigt att lagstiftaren bemödar sig om att översätta föreslagna reformer till artiklar i Code de la sécurité sociale. Kodifieringen medför också svårigheter att se den historiska utvecklingen av förmånerna eftersom lagarnas tillkomstdatum faller bort. Även om Code de la sécurité sociale har konstruerats för att vara begriplig för alla, kan det konstateras att den inte alltid är så tillgänglig för allmänheten.

2.2.6. Förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EG) nr 883/2004

Förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen gäller all nationell lagstiftning rörande de särskilt angivna grenar av social trygghet som anges i artikel 4.1. Dessa grenar är:

a) Förmåner vid sjukdom och moderskap

b) Förmåner vid invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara

eller förbättra förvärvsförmågan

c) Förmåner vid ålderdom

d) Förmåner till efterlevande

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

e) Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

f) Dödsfallsersättningar

g) Förmåner vid arbetslöshet

h) Familjeförmåner

Förordningen har vid flera tillfällen ändrats och uppdaterats med beaktande inte bara av utvecklingen på gemenskapsnivå, inklusive EG-domstolens domar, utan även av förändringar i lagstiftningen på nationell nivå. Sådana faktorer har medverkat till att göra gemenskapens samordningsregler komplexa och omständliga. Det har ansetts väsentligt att dessa regler ersätts, moderniseras och förenklas, så att målet fri rörlighet för personer kan uppnås. Mot den bakgrunden har förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen arbetats fram, men ännu inte börjat tillämpas. Enligt artikel 3.1 indelas den sociala tryggheten i följande grenar:

a) Förmåner vid sjukdom

b) Förmåner vid moderskap och likvärdiga förmåner vid faderskap

c) Förmåner vid invaliditet

d) Förmåner vid ålderdom

e) Förmåner till efterlevande

f) Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdom

g) Dödsfallsersättningar

h) Förmåner vid arbetslöshet

i) Förmåner vid förtida pensionering

j) Familjeförmåner

Av särskilt intresse är att förmåner vid moderskap inte längre ingår i grenen förmåner vid sjukdom och moderskap utan numera ingår i den nya grenen förmåner vid moderskap och likvärdiga förmåner vid faderskap.

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

2.3. Allmänt om uppdraget och förslaget

2.3.1. I huvudsak oförändrat sakligt innehåll i ny lagstiftning

Vi föreslår i detta betänkande en ny lagstiftning för hela socialförsäkringen. Frånsett frågor om handläggning och överklagande är vårt uppdrag emellertid mycket begränsat när det gäller sakliga förändringar. Vi föreslår inte heller några större sådana förändringar i vårt förslag till ny lagstiftning. De flesta ändringar behandlar vi därför endast som författningskommentar i kapi- tel 4. Ett par frågor är dock av sådan karaktär att de bör behandlas här.

Rättspraxis kodifieras i flera fall. Vidare för vi till vårt lagförslag över gällande föreskrifter om delegering av normgivningskompetens från riksdagen till regeringen och vidare till myndighet. Den överföringen torde dock behöva övervägas ytterligare av statsmakterna.

Enligt våra utredningsdirektiv (jfr avsnitt 1.1) skall vi göra en teknisk översyn av socialförsäkringslagstiftningen och lämna förslag som ger bättre överskådlighet och bättre säkerhet mot bristande enhetlighet i fråga om regler och begrepp som är gemensamma för socialförsäkringen. Avsteg från detta skall accepteras endast om det finns materiella skäl för det. Det sägs stå oss fritt att även föreslå andra förändringar som har samband med uppdraget, bl.a. för att uppnå samordningsfördelar i materiella hänseenden. Regeringen har vidare till oss överlämnat betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47) med tillhörande remissyttranden. I betänkandet föreslås bl.a. förändringar i reglerna för handläggningen, särskilt när det gäller omprövning och överklagande av beslut.

Allmänt sett torde det vara en fördel för det fortsatta lagstiftningsarbetet i Regeringskansliet och riksdagen om detta mycket omfattande lagstiftningsärende så långt möjligt kan frikopplas från materiella frågor, i synnerhet komplicerade eller kontroversiella frågor. Vid de studiebesök som har gjorts utomlands har det varnats för att försöka genomföra större materiella ändringar samtidigt som ett nytt stort regelverk om socialförsäkring skall behandlas i alla instanser. Det finns då en risk för att hela projektet blir för tungt och havererar eller allvarligt försenas. En

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

sådan stram policy synes också ha tillämpats när inkomstskattelagen (1999:1229) skulle införas (jfr prop. 1999/2000:2 s. 470–474).

Liksom i utredningsförslaget till inkomstskattelag har vi i flera fall kodifierat rättspraxis när vi har bedömt att något refererat avgörande av Regeringsrätten eller förutvarande Försäkringsöverdomstolen har varit av så allmängiltig karaktär att det enligt vår mening hellre bör regleras i lag. Den genomgång som har skett i det avseendet gör dock inte anspråk på att vara fullständig. Dessa förslag liksom flertalet andra materiella förändringar av mindre karaktär redovisar vi i författningskommentaren i kapitel 4.

När det gäller föreskrifter om delegering av normgivningskompetens på socialförsäkringsområdet, från riksdagen till regeringen och vidare till myndighet, aktualiseras frågor som inte är helt enkla att besvara. Det är för det första inte så lätt att avgöra om det har varit fråga om en överlåtelse av normgivningskompetens eller bara om en upplysning angående rena verkställighetsföreskrifter. Beroende på vid vilken tid föreskrifter om egentlig delegering har tillkommit måste man därefter fråga sig om de i dag är giltiga eller inte samt, om frågan besvaras jakande, om de i så fall också kan föras över till en ny lag med samma innehåll. I tveksamma fall är det egentligen bara Regeringsrätten som kan avgöra frågorna.

Vi har övervägt frågorna och bestämt oss för att tills vidare föra över delegeringsföreskrifterna i alla de fall då det inte har varit uppenbart att det endast varit fråga om en upplysning om rena verkställighetsföreskrifter (tidigare tillämpningsföreskrifter). Som mellanrubrik har vi som regel använt uttrycket ”närmare föreskrifter” utan att ta ställning till vilket slag det en gång sannolikt har varit fråga om.

2.3.2. Vissa gemensamma bestämmelser om förmåner och handläggning

Vi föreslår att åtskilliga bestämmelser om förmåner och handläggning skall vara gemensamma för hela socialförsäkringen. Vissa särbestämmelser kan dock inte undvaras. De bör dock så långt möjligt sammanföras i gemensamma avsnitt om respektive ämnen.

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

Vi föreslår att bestämmelser i följande avseenden skall sammanföras i gemensamma avsnitt om angivna ämnen och i åtskilliga fall även ändras så att större enhetlighet uppnås. Detta gäller beträffande

  • förmåner vid intagning i anstalt eller vård på institution,
  • sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning,
  • sjukdom, skada eller dödsfall på grund av brott,
  • utmätning, pantsättning och överlåtelse av fordran på ersättning,
  • preskription av fordran på ersättning,
  • skadestånd i samband med ersättning,
  • återbetalning av ersättning, eftergift och kvittning,
  • handläggning av ärenden, inkl. ansökan, anmälan, utredning och uppgiftsskyldighet
  • anmälan om ändrade förhållanden,
  • indragning eller nedsättning av ersättning vid försummelser, samt
  • regler om olika beslut.

Våra förslag i de angivna ämnena bygger i viss utsträckning på förslag i betänkandet En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47). Vi har dock enligt våra direktiv haft möjlighet att gå längre och även föreslå vissa materiella förändringar för att uppnå större enhetlighet i lagstiftningen. I det nämnda betänkandet finns en uttömmande redogörelse för handläggningsordningen hos de dåvarande allmänna försäkringskassorna. Vi hänvisar till det betänkandet i fråga om gällande rätt och handläggningsordning.

Försäkringskassorna och förutvarande Riksförsäkringsverket utgör emellertid sedan den 1 januari 2005 en ny, sammanhållen och statlig myndighet. Detta innebär att vissa lagregler som har föreslagits i det tidigare betänkandet numera hellre bör tas in i en myndighetsinstruktion eller någon annan förordning.

De gemensamma lagreglerna om handläggning och förmåner är i många fall komplexa, och vi får därför när det gäller innehållet och sakliga förändringar i vissa avseenden hänvisa till respektive författningskommentar i kapitel 4.

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

2.3.3. Ändring, omprövning och överklagande av beslut

När det gäller ändring, omprövning och överklagande av beslut föreslår vi i princip ingen ändring i gällande ordning men en sammanföring av alla bestämmelser.

I betänkandet SOU 2001:47 som nämndes i föregående avsnitt har även föreslagits ett nytt system för ändring, omprövning och överklagande av beslut hos de dåvarande försäkringskassorna. Det nya systemet har inslag från såväl förvaltningslagen (1986:223) som taxeringslagen (1990:324). Förslaget innebär bl.a. att tjänstemannabeslut inte längre som i dag måste omprövas innan de kan överklagas till länsrätten, att alla beslut skall omprövas om de överklagas och att alla beslut som har vunnit laga kraft skall kunna omprövas ganska fritt inom två år.

Vissa remissinstanser ställde sig positiva till förslagen medan andra efterlyste konsekvensanalyser och kostnadsberäkningar. På uppdrag av oss har sådana analyser och beräkningar gjorts av Försäkringskassan och Domstolsverket. Försäkringskassan har därvid bl.a. beräknat en besparing i sina egna kostnader om 3,9 miljoner kronor, en ökning av måltillströmningen till länsrätterna med 30

  • procent och en kostnadsökning för länsrätterna med 38,9 miljoner vid en 50-procentig målökning. Domstolsverket har för sin del beräknat att måltillströmningen skulle kunna öka med 50
  • procent. Detta sägs innebära att länsrätternas årliga måltillströmning kan antas öka med 8 600
  • 200

mål till en kostnad om 62,7

  • miljoner, att kammarrätternas måltillströmning kan antas öka med 2 080
  • 170 mål till en kostnad

om 21,7

  • miljoner, att Regeringsrättens kostnader kan antas öka med 8,4
  • miljoner samt att den totala kostnadsökningen således kan beräknas till 92,8
  • miljoner kronor.

Oavsett vems beräkningar man godtar kan konstateras att Försäkringskassan inte har medräknat kostnadsökningarna i överdomstolarna och att det sammanlagda beloppet blir så högt att det är svårt för oss att lämna konkreta förslag till motsvarande besparingar. Vi räknar givetvis med att våra förslag kommer att medföra administrativa besparingar ganska snart, men övergångsvis blir det snarare fråga om kostnader där också. Vi kommer att behandla allmänna kostnadsfrågor i avsnitt 2.8. Redan här kan

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

emellertid konstateras att det som inte kan finansieras det får enligt allmänna direktiv för utredningar inte heller föreslås.

Vi vill även tillägga att vi inte finner det lämpligt att tynga förslaget till ny socialförsäkringslagstiftning – med allt vad det innebär i form av utbildning, tolkning och administrativ hantering i Försäkringskassan – med ett samtidigt förslag till nytt system för omprövning och överklagande av alla beslut. Vi anser vidare att förvaltningsdomstolarna i dag främst bör användas till tvistlösning och inte till enklare rättelser av oriktiga beslut. Det torde också vara en fördel om Försäkringskassan i första hand själv skapar en enhetlig praxis i samband med bl.a. omprövningar. I det avseendet kan vi peka på att regeringen i propositionen Kriminalvården – en myndighet (prop. 2004/05:176) har föreslagit att den nya myndigheten skall åläggas att ompröva beslut som rör enskilda innan ärendena kan överklagas till domstol. Regeringen har därvid uttalat bl.a. följande (a.a. s. 62

  • Omprövningsförfaranden finns vid flera myndigheter och verksamheter, exempelvis inom Skatteverket, Försäkringskassan och arbetslöshetskassornas verksamhet. Reglerna om omprövning har införts i syfte att förskjuta tyngdpunkten i processen nedåt i instansordningen. Det system som föreslås för kriminalvården är, precis som Lagrådet antagit i sitt yttrande, tänkt att ersätta förvaltningslagens regler om omprövning.

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

2.4. Omfattningen av en ny lagstiftning om socialförsäkringen

2.4.1. Den sakliga omfattningen

Vi föreslår att en ny lagstiftning om socialförsäkringen i huvudsak skall omfatta lagreglerna om förmåner som i dag omfattas av SofL. Vi anser dock att den ersättning för sjukvård m.m. som i dag avses i 2 kap. AFL inte skall ingå i den nya lagstiftningen utan i stället regleras i en särskild lag.

Vi föreslår å andra sidan att den nya lagstiftningen jämfört med SofL skall utökas med reglerna om sjuklön, statligt personskadeskydd för totalförsvarspliktiga m.fl., krigsskadeersättning till sjömän och smittbärarersättning i nu gällande, särskilda lagar samt med reglerna om frivillig sjukpenningförsäkring i 21 kap. AFL och om bilstöd i FBH. Arbetslöshetsförsäkringen och vissa andra förmåner låter vi däremot liksom i dag ligga utanför socialförsäkringen.

Flera lagar om handläggning av ärenden m.m. hos Försäkringskassan föreslås ingå i den nya lagstiftningen. Vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens verksamhet bör dock av konstitutionella skäl behållas utanför.

Enligt våra direktiv skall vi göra en teknisk översyn av hela socialförsäkringslagstiftningen. Avsikten med översynen sägs inte vara att utifrån enbart teoretiska eller principiella utgångspunkter avgöra var gränsen för området socialförsäkring skall dras. Det anses därför vara lämpligt att anlägga ett praktiskt synsätt på med vilken utgångspunkt arbetet skall bedrivas. Med hänsyn därtill anges att arbetet skall bedrivas med utgångspunkt i alla de förmåner, bidrag och andra ersättningar som administreras av Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten.

Begreppet socialförsäkring – internationellt och i Sverige – har i samband med införandet av SofL behandlats utförligt i prop. 1998/99:119 s. 74

  • och i SOU 1997:72 s. 193−198. Efter statsmakternas ställningstagande till SofL:s omfattning har det varken i Sverige eller inom övriga EU-länder inträffat något som påverkar själva definitionen av begreppet socialförsäkring. Förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen har visserligen fått en ersättare

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

genom förordningen (EG) nr 883/2004. Den skall dock inte tillämpas förrän medlemsländerna även har kommit överens om en ny tillämpningsförordning, och den redan antagna förordningen synes inte heller medföra någon ändring av begreppet social trygghet, som brukar användas i internationella sammanhang.

Slutsatsen av det anförda blir att varje medlemsland i EU själv kan bestämma vad som skall räknas som socialförsäkring, vilket är ett något snävare begrepp än social trygghet. Vår totala översyn skall enligt våra direktiv bedrivas med utgångspunkt i alla de förmåner, bidrag och andra ersättningar som administreras av Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten.

Det är naturligt för oss att i första hand ta med lagreglerna om förmåner enligt de 17 lagar som redan omfattas av SofL. Detta gäller följande lagar:

1. lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

4. lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

5. lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till

handikappade,

6. lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,

7. lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närstående-

vård,

8. lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension

för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,

9. lagen (1993:389) om assistansersättning, 10. lagen (1993:737) om bostadsbidrag, 11. lagen (1996:1030) om underhållsstöd, 12. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 13. lagen (1998:702) om garantipension, 14. lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, 15. lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd

till barn,

16. lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl., och 17. lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd.

Av flera skäl föreslår vi emellertid att allmän sjukvårdsersättning som avses i 2 kap. AFL inte skall ingå i en ny lagstiftning om socialförsäkringen. Det främsta skälet är att det sedan länge endast är en mindre del av den sjukvårdsersättning som avses i 2 kap. AFL

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

som beslutas av Försäkringskassan och endast en försumbar del som betalas direkt till den enskilde. Det är i stället landstingen och kommunerna som är huvudmän för hälso- och sjukvården. Den finansieras till större delen med kommunal inkomstskatt och ligger under den kommunala självbestämmanderätten. Bestämmelserna i 2 kap. AFL är inte riktade till den enskilde, som står i centrum i vår balk, utan handlar främst om ersättning till vårdgivarna. Det är således i huvudsak budget- och finansieringsfrågor som behandlas när det gäller sjukvårdsersättning. Den del som beslutas av Försäkringskassan, främst ersättning för vuxentandvård samt för sjukvård utomlands och i EES-fall, bör då inte heller regleras i balken trots att den i dag omfattas av SofL (3 kap.1 § 1).

Termen socialförsäkring, med den definition som vi senare avser att föreslå, kommer således inte längre att innefatta allmän sjukvårdsersättning. Samtidigt använder vi inte heller termen sjukförsäkring, med allt vad den i dag innefattar, när vi behandlar indelningen av förmånerna i balken. Ingenting hindrar emellertid att man i administrativa sammanhang och i finansieringslagstiftningen fortsätter att använda termen sjukförsäkring om det anses lämpligt. Här kan påpekas att termen föräldraförsäkring förekommer endast i 19 kap. AFL i fråga om finansieringen.

Vi föreslår att den reglering som numera behövs om sjukvårdsersättning tas in i en särskild lag. Reglerna har förutom för Försäkringskassan också en mera allmän betydelse som grund för de s.k. Dagmaröverenskommelser som fr.o.m. 1985 årligen träffas mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om finansieringen av hälso- och sjukvården. Vissa bestämmelser torde dock få anses obsoleta. Närmare förklaringar av innebörden av lagrummen i den nya lagen i jämförelse med lagrummen i 2 kap. AFL lämnas som författningskommentar i kapitel 6.

Eftersom vi i enlighet med våra direktiv inte utan starka skäl bör bortse från någon förmån som i dag hanteras inom socialförsäkringsadministrationen, anser vi vidare att överskådligheten, enhetligheten och handläggningen gagnas om vi i en ny lagstiftning om socialförsäkringen även tar med lagreglerna om förmåner enligt ytterligare fem lagar som tillämpas hos Försäkringskassan:

1. lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,

2. lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

3. lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

4. lagen (1991:1047) om sjuklön, och

5. lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre

fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Det statliga personskadeskyddet, som gäller vid bl.a. plikttjänstgöring inom totalförsvaret och vård inom kriminalvården, bygger liksom krigsskadeersättningen till sjömän vid skador utomlands på reglerna i arbetsskadeförsäkringen och är samordnat med den. Åtskilliga materiella samordningsregler finns även när det gäller smittbärarersättning och sjuklön. Även om dessa förmåner i allmänhet inte brukar räknas som egentliga socialförsäkringsförmåner (jfr prop. 1998/99:119 s. 76) hör de hemma inom socialförsäkringsadministrationen och bör ingå i en ny lagstiftning om socialförsäkringen.

Att arbetsgivarna betalar sjuklön medan Försäkringskassan bara i begränsad utsträckning deltar i handläggningen och i andra hand svarar för en sjuklönegaranti anser vi inte heller vara något hinder för en författningsmässig samordning med socialförsäkringen. Att åskådliggöra samordningen av sjuklön och sjukpenning ser vi dessutom som ett väsentligt inslag i en överskådlig lagstiftning. När det gäller särskilda insatser för att personer med tre fjärdedels sjukersättning skall kunna få en anställning på deltid känns sambandet med huvudförmånen också naturligt. Ett sådant samband finns även mellan sjukpenning och kompletterande frivillig sjukpenningförsäkring, som i dag regleras i 21 kap AFL men inte omfattas av SofL. Slutligen föreslår vi att de materiella regler om bilstöd som i dag finns i en förordning, FBH, förenas med lagreglerna om bilstöd. Det förslaget motiverar vi i författningskommentaren i kapitel 4.

De nya förmånerna statligt personskadeskydd, krigsskadeersättning, smittbärarersättning och sjuklön kan inte utan vidare föras in i den bosättnings- eller arbetsbaserade försäkring som i dag gäller enligt SofL, utan dessa förmåner föreslår vi bli införda i en ny försäkringsgren som kallas övriga förmåner och som medger speciella anpassningar för respektive förmån. Detsamma gäller för den frivilliga sjukpenningförsäkringen. När det gäller sjuklön torde det i och för sig kunna övervägas att föra den förmånen till den arbetsbaserade försäkringen. Då uppstår emellertid arbetsrättsliga frågor om bl.a. personkretsen och om vistelse i utlandet, som vi inte har ansett det lämpligt att behandla inom ramen för vårt utredningsuppdrag.

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

Vi har även övervägt om förmåner enligt annan lagstiftning, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen och kontantförmånerna till deltagare i arbetsmarknadspolitiska program bör ingå i en ny lagstiftning. Mot bakgrund av det tydliga ställningstagande som statsmakterna gjorde i samband med att SofL kom till (jfr prop. 1998/99:119 s. 77) anser vi att de två förmånerna även nu bör hållas utanför socialförsäkringen.

Vi utesluter även en arbetsgivares speciella åligganden enligt sjömanslagen (1973:282) vid sjukdom hos sjömän samt vissa avtalsanknutna förmåner enligt lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada, som handhas av Kammarkollegiet. Något annat som vi har övervägt men inte tagit med är förmåner enligt studiestödslagen (1999:1395) vid sjukdom och överföringar enligt lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna. Studiestödsförmånerna anser vi ligga klart utanför vårt uppdrag, även om Försäkringskassan medverkar vid godkännande av sjukperiod m.m., och den sist nämnda lagen utesluter vi på grund av att den även reglerar tjänstepensioner.

I dessa frågor om den nya lagstiftningens omfattning har vi beaktat att det blir svårare att på en gång skapa en helt ny lagstiftning för disparata förmåner om flera myndigheter eller andra aktörer är involverade samtidigt. Det torde emellertid inte finnas absoluta hinder mot att man i en framtid successivt bygger ut lagstiftningen och gör anpassningar i olika avseenden. Det yttersta målet skulle i så fall kunna vara att skapa en socialbalk som motsvarar Sozialgesetzbuch i Tyskland. Såväl där som i Norge beträffande folketrygdloven är lagstiftningsärendena fördelade mellan flera ministerier eller departement.

Enligt lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret handhar Försäkringskassan även dithörande frågor om dagpenning och familjebidrag. De materiella författningarna är lagen och förordningen (1994:1809 resp. 1995:239) om totalförsvarsplikt och förmåner till totalförsvarspliktiga, som innehåller avsevärt fler bestämmelser än dem som bara gäller dagpenning och familjebidrag. Vi anser inte att bestämmelserna om dessa förmåner bör brytas ut och ingå i en ny lagstiftning om socialförsäkringen utan föreslår i stället behövliga följdändringar i den först nämnda handläggningslagen. Även i dessa avseenden kan dock en utbyggnad övervägas i framtiden.

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

Efter förebilder från vissa av de EES-länder som vi har inhämtat erfarenheter från skulle man slutligen också kunna tänka sig att ta med lagstiftningen om finansieringen av socialförsäkringarna i den lagstiftning som vi föreslår. Den vägen torde emellertid inte vara framkomlig av bl.a. följande skäl. Socialavgiftslagen (2000:980) är relativt ny och ligger numera under Finansdepartementets ansvarsområde. Uppbörden av avgifter ansvarar Skatteverket för.

När det gäller handläggningen föreslår vi att alla lagar i övrigt som gäller för Försäkringskassan och handlar om de förmåner som vi tar med i den nya lagstiftningen också skall ingå i denna i ett gemensamt avsnitt om handläggning av ärenden m.m. Detta gäller för följande fem lagar:

1. lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och

krigsfara,

2. lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom

socialförsäkringens administration,

3. lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom

socialförsäkringens administration,

4. lagen (2004:274) med anledning av inrättande av Försäkrings-

kassan, och

5. lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan.

När det gäller lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten har vi liksom Lagrådet ansett att bestämmelserna i den lagen med hänsyn till normgivningskompetensen enligt regeringsformen inte bör ingå i socialförsäkringslagstiftningen (jfr prop. 1997/98:151 s. 156 f.).

2.4.2. En eller flera lagar?

Efter att ha övervägt olika alternativ föreslår vi att i princip alla lagregler om socialförsäkringen samlas i en socialförsäkringsbalk, som ersätter ca 30 nuvarande lagar.

I våra direktiv anförs att det inte är givet hur lagstiftningen på socialförsäkringsområdet skall göras mera tydlig och överskådlig. Flera alternativ sägs vara tänkbara. Ett sätt anges vara att skapa en övergripande lag om allmän försäkring med bestämmelser som är gemensamma för hela socialförsäkringsområdet och att samtidigt

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

behålla nuvarande författningar i ett modifierat skick. En sådan lag – som närmast kan liknas vid en utbyggd SofL – anses kunna få karaktären av en paraplylag innehållande t.ex. utbetalningsbestämmelser, bestämmelser om återbetalningsskyldighet, processuella bestämmelser samt bestämmelser om vissa termer och begrepp, försäkringsvillkor och sammanträffande av förmåner som i stort sett är gemensamma för hela socialförsäkringsområdet. Ett annat sätt anges vara att skapa en i princip heltäckande, allmän socialförsäkringslag. Båda alternativen sägs vara förenade med fördelar och nackdelar, och det läggs till att det naturligtvis även finns andra möjligheter att skapa en mer tydlig och överskådlig lagstiftning på socialförsäkringsområdet.

Vi har övervägt fem alternativ till överskådlig lagstiftning:

1. Utbyggd SofL

2. Utfylld AFL

3. Ny ramlag liknade SofL

4. Ny heltäckande socialförsäkringsbalk

5. Begränsad ny balk med sidolagar

Alternativ 1 och 2 framstår vid första påseendet som enkla och billiga att konstruera men framstår vid närmare övervägande som mindre lämpliga.

SofL delar in socialförsäkringen i en bosättningsbaserad försäkring avseende bidrag och garantibelopp samt en arbetsbaserad försäkring avseende ersättning för inkomstförlust. Då vår översyn främst skall vara lagteknisk torde principerna i SofL leva vidare i en ny lagstiftning på socialförsäkringsområdet. SofL tillkom emellertid i huvudsak för att lösa problem som uppkommit i samband med Sveriges inträde i EES och EU och är därför inriktad på frågor om personkretsen och rätten till förmåner i ett internationellt perspektiv.

SofL är också kortfattad, vilket i sig talar mot att det är meningsfullt att bygga vidare på den. Den skulle ändå inte ge medborgarna den överskådliga helhetsbild som de bör ha rätt till. Vidare finns endast få definitioner och begrepp i den lagen och dessa knyter främst an till den indelning i bosättningsbaserade och arbetsbaserade förmåner som lagen bygger på. Ett ytterligare skäl mot en utbyggnad är att vi vid besök hos dåvarande allmänna försäkringskassor har fått veta att handläggare lätt koncentrerar sig på den lag som behandlar förmåner som de arbetar med och därför ibland kan

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

glömma bort att se efter vad som står i en ”paraplylag”. Sammantaget är vi inte övertygade om att det är bra att bara fylla ut SofL med vissa materiella och processuella bestämmelser. Den kan däremot användas i inledningen till ett större lagverk.

Som har påpekats i några lagstiftningsärenden har AFL med tiden blivit svåröverskådlig, bl.a. till följd av att mycket stora lagändringar har gjorts. AFL har från början varit konstruerad kring tre försäkringar: sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering. Pensionsförmåner regleras numera utanför AFL. Vidare har ett antal andra centrala förmåner, bl.a. vårdbidrag och handikappersättning brutits ut ur lagen. Andra för socialförsäkringen väsentliga bestämmelser om bl.a. arbetsskadeförsäkring har aldrig funnits med i AFL. Till detta kommer att ett omodernt lagspråk skulle leva vidare i en för medborgarna väsentlig lagstiftning, såvida inte alla äldre bestämmelser omarbetades. Sammantaget framstår det inte som meningsfullt att bara försöka fylla ut de uppkomna luckorna i AFL med nya förmåner. Detta torde nämligen kräva ett så omfattande lagstiftningsarbete att en ny lagstiftning i praktiken ändå skulle skapas.

Alternativ 3, en ny och utbyggd ramlag, ger inte heller medborgarna någon överskådlig helhetsbild av socialförsäkringen. Även en sådan lag kan innebära vissa tidigare nämnda nackdelar i det praktiska arbetet i Försäkringskassan. Vi anser därför att en ny ramlag inte är någon tilltalande modell. Vidare skulle problemen med svårtillgängliga hänvisningar till och från den lagen samt mellan kvarvarande materiella lagar komma att bestå. Att som botemedel i stället ta in identiska bestämmelser i de skilda lagarna framstår också som omständligt och dessutom osäkert ifall olika nyanser skulle råka uppstå med tiden.

Vi har då kommit till alternativ 4, en i princip heltäckande socialförsäkringsbalk. Det blir i så fall fråga om ett mycket omfattande lagstiftningsarbete, och ett val av detta alternativ måste föregås av noggranna överväganden i flera olika avseenden. Vi har därför bl.a. inhämtat fakta och erfarenheter från EES-länder som har sina socialförsäkringar i samlade lagverk (jfr avsnitt 2.2) samt vissa synpunkter från fyra länsrätter och fyra av Försäkringskassans länsorganisationer (jfr avsnitt 1.2). Vi kan kort och gott säga att vi har fått ett klart stöd för alternativet att samla hela socialförsäkringslagstiftningen i en gemensam balk. Fördelarna torde vara många och stora, och nackdelarna tycks vara små och överkomliga.

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

I de EES-länder som vi har inhämtat erfarenheter från har olika företrädare varit mycket nöjda med sina respektive lagverk.

Vi vill till att börja med erinra om att vi i avsnitt 2.1 har nämnt att statsmakterna redan vid tillkomsten av AFL antytt att den lagen kanske bara var ett avgörande steg mot socialförsäkringens sammangjutning till ett enhetligt system med stort behov av samordning av regler för olika skeden i den enskildes liv. Att AFL ändå efter ca 40 år synes ha spelat ut sin roll kan bero på att den från början har haft en mycket försäkringsteknisk indelning i sjukförsäkring, folkpensionering och tilläggspensionering samt på att AFL inte har omfattat andra betydelsefulla förmåner än dem som kunnat inordnas i de tre nämnda försäkringsgrenarna. En ny balk bör därför ordnas efter något mera allmängiltigt och beständigt, nämligen den enskildes livscykel. Vi återkommer till dispositionen i nästa avsnitt.

Under årens lopp har, som också framgått av avsnitt 2.1, gjorts flera överväganden och försök i fråga om nytt gemensamt lagverk för socialförsäkringen. I vissa fall har samlad lagstiftning för ännu större sociala områden utretts och övervägts. Dessa överväganden har alla varit värdefulla, men ett skäl till att de inte har realiserats har antagligen varit att det avsedda tillämpningsområdet har varit alltför omfattande och de materiella ändringarna samtidigt alltför stora. Ett lagstiftningsärende hade sannolikt blivit för tungt att slutföra i ett sammanhang. Ett omfattande förslag med omstrukturering av gällande rätt är dessutom en färskvara som måste hanteras skyndsamt. Att någon form av samlat lagverk har framstått som attraktivt för många är dock tydligt, och kommentarerna om gällande ordning har ibland varit beska. Så har t.ex. i förordet till rapporten Ds 1994:81 använts ordet kökkenmödding för att framhålla behov av förenhetligande åtgärder, och Lagrådets påpekanden under senare år har allvarligt markerat att något måste göras med lagstiftningen.

Socialförsäkringar finns i alla utvecklade länder och utgör ett betydelsefullt inslag i medborgarnas sociala trygghet. I Sverige fattas årligen ca 15 miljoner beslut i socialförsäkringsärenden av myndigheter med drygt 16 000 anställda. Besluten medför årligen ca 60 miljoner utbetalningar av sammanlagt ca 400 miljarder kronor. Detta motsvarar ca en sjättedel av bruttonationalprodukten och, efter skatteavdrag, ca 25 procent av all privat konsumtion. Man kan då säga att var fjärde krona som medborgarna handlar för kommer från socialförsäkringen.

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

Endast en mycket liten andel av myndighetsbesluten överklagas till domstol, men länsrätterna får dock in ca 16 000 socialförsäkringsmål om året. Sådana mål utgör bortåt 20 procent av förvaltningsmålen, och överklagandefrekvensen till kammarrätterna ligger på nästan 30 procent. Lagstiftningen har således stor betydelse för såväl medborgarna som myndigheterna och de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Vi anser att följande allmänna fördelar följer med alternativet heltäckande socialförsäkringsbalk. För det första får man givetvis den överskådliga helhetsbild som är det övergripande målet för vårt utredningsuppdrag. Medborgarperspektivet kräver ett överskådligt system med förbättrad och enhetlig lagstruktur, som sannolikt även kommer att ge medborgarna ökad förståelse för systemet. En balk ger också socialförsäkringen och den nya socialförsäkringsadministrationen en tydlig identitet.

Det kommer för alla att bli lättare att söka i och tillämpa ett samlat lagverk i stället för de ca 30 olika lagar som balken ersätter. Bland annat blir det möjligt att på ett enkelt sätt läsa innehållet i alla de hänvisningar som fortfarande måste finnas kvar mellan olika delar. Det blir lättare att se samband och konsekvenser i fråga om olika regler och åtgärder. Det blir också lättare att ge information och annan service. I synnerhet kommer elektronisk tillgänglighet och kommunikation att underlättas väsentligt. Slutligen kommer utbildningen och socialförsäkringens status på högskolorna sannolikt att främjas så att man också uppnår en allmän höjning av kunskapsnivån beträffande försäkringens innehåll och tillämpning.

För myndigheterna och lagstiftaren tillkommer fördelen att det blir lättare att beakta helheten och värdet av gemensamma regler. Det blir lättare att samordna och upprätthålla enhetlighet samt lättare att undvika förbiseenden, inkonsekvenser och dubbelregleringar. Det är givetvis också lättare att ändra i bara en lag än i flera lagar samtidigt, och det förbättrar sannolikt även samarbetet mellan olika myndigheter och andra aktörer.

Följande skulle å andra sidan kunna upplevas som nackdelar. En balk kan verka stor och avskräckande. Vissa aktörer kan komma att sakna ”sin” speciella lag, som kanske räckte för dem. Balken kan komma att ge intryck av att allt verkligen finns samlat i denna enda lag, trots att det nog kommer att finnas ett par sidolagar för Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten, samt givetvis även en eller flera regeringsförordningar. En omfattande inlärningsprocess kostar tid och pengar. Framtida samhällsutveckling och

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

händelser kan kanske komma att föranleda behov av så omfattande förändringar att det går som det gick för AFL.

När det gäller det sist nämnda vill vi erinra om vad vi har anfört ovan om sannolika orsaker till AFL:s sönderfall. Samhällsutvecklingen på lång sikt är alltid svår att förutse och därmed svår att gardera sig mot. När det gäller ett kortare perspektiv finns framför allt Socialförsäkringsutredningen att ta hänsyn till. Den utredningen har i uppdrag att göra en genomgripande analys av socialförsäkringarna i ett brett perspektiv (dir. 2004:129). Uppdraget har sammanfattats på följande sätt.

En särskild utredare skall göra en genomgripande analys av socialförsäkringarna i ett brett perspektiv. Grundläggande utgångspunkter är att dessa liksom i dag skall vara generella och obligatoriska och att hälsoprövning inte skall finnas. Särskilt fokus skall läggas på arbetslinjen och frågor som har sin grund i ohälsa. Socialförsäkringssystemet skall vidare vara långsiktigt finansiellt stabilt.

  • Analysen skall visa hur väl socialförsäkringen fungerar i dag, vilka brister och förtjänster som finns och effekter på samhällsekonomi och välfärd. Utredningen skall även visa på alternativa vägar för att förbättra systemen inför framtiden.
  • Utredningen skall under utredningstiden ta fram material och information som underlag till en bred och folkbildande debatt om dagens och framtidens socialförsäkring.
  • Hela processen skall ske i två steg där denna utredning är det första steget. Utredningens betänkande kommer därefter att utgöra underlag för en kommande parlamentarisk utredning som skall lämna förslag till en reformerad socialförsäkring.

Som torde framgå av sammanfattningen är det fråga om ett projekt på lång sikt. Vi kommer i avsnitt 2.7 att föreslå att den lagstiftning som vi förordar skall träda i kraft 2008. Det kommer då att ha gått drygt sex år sedan vi påbörjade vår utredning. Innan en lagstiftning på grundval av det avsedda parlamentariska steget efter socialförsäkringsutredningen kan träda i kraft torde det dröja ganska många år efter 2008. Vi har också flera gånger i det föregående nämnt att vi inte anser det lämpligt att försöka genomföra omfattande sakliga förändringar samtidigt som man kodifierar en avsevärt större textmassa från ca 30 lagar. Framtida ändringar bör i stället göras i den samlade lagen, som i enlighet med våra förslag i nästa avsnitt bör vara lätt att ändra utan att överskådligheten och enhetligheten går förlorad.

Även om man givetvis skall räkna med att det framdeles kommer att föreslås åtskilliga sakliga förändringar på ett lagstiftningsområde

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

där reformverksamhen av naturliga skäl ofta är stor, är det vår uppfattning att de politiska partierna ändå är eniga om att socialförsäkringar skall finnas och – efter tidigare breda parlamentariska överenskommelser – även om innehållet i flera av försäkringarna.

I den allmänna debatten kan det ibland låta som om man talade om helt olika system för socialförsäkringarna, men efter närmare analys torde skillnaderna ofta vara mera begränsade och handla om ersättningsnivåer, ersättningstak, finansiering, komplettering med kollektiva eller privata avtal, ersättningstider, självrisker samt vissa speciella regler i några försäkringar. Även administrationen av en eller annan förmån, t.ex. arbetsskadeförsäkringen, brukar debatteras. Samtidigt har det ansetts viktigt att medborgarna kan överblicka systemet och förutse olika samband och konsekvenser. Det är vår uppfattning att antydda förändringar utan stora svårigheter låter sig göra i en balk av den modell som behandlas i nästa avsnitt.

Slutsatsen av det anförda blir att vi anser att fördelarna med balkalternativet är så stora att det alternativet är klart överlägset andra alternativ. Vi föreslår därför att i princip alla lagregler om socialförsäkringen samlas i en socialförsäkringsbalk. Termen socialförsäkringen kommer då också att ersätta bl.a. uttrycket ”den allmänna försäkringen”.

När det slutligen gäller alternativ 5, begränsad ny balk med sidolagar, har vi tidigare avvisat tanken på större begränsningar i materiella hänseenden men samtidigt konstaterat att vissa handläggningsfrågor regleras bäst i författningar som kommer att finnas vid sidan av balken. I någon mån kan vi därför sägas ha valt en modell som även har inslag av alternativ 5. Den valda modellen kommer dock sannolikt att framstå som heltäckande för medborgarna.

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

2.5. Dispositionen av en gemensam lag, socialförsäkringsbalken

Vi föreslår att socialförsäkringsbalken delas in i 8 avdelningar som betecknas med stora bokstäver, ca 30 underavdelningar som betecknas med romerska siffror, ca 120 kapitel och ca 1 860 i allmänhet korta paragrafer. Balken avses vara flexibel och utbyggbar, bl.a. genom att avdelningarna har separata kapitelindelningar.

I avd. A föreslås övergripande bestämmelser om personkretsen, socialförsäkringsskyddet och vissa definitioner. I avd. B–G föreslås bestämmelser om de olika socialförsäkringsförmånerna, i princip ordnade efter behovssituationer under medborgarens livscykel. Medborgaren sätts alltså i centrum i stället för försäkringskategorierna. I avd. H föreslås vissa gemensamma bestämmelser om förmåner, handläggning, omprövning, överklagande och organisation.

Vi föreslår att systemet skall ha en tydlig struktur även på lägre nivåer genom att bestämmelserna i de olika förmånsavsnitten återkommer under likartade rubriker på i princip samma ställen i avsnitten, så att läsaren känner igen sig. Därvid avses ca 600 mellanrubriker och 700 underrubriker väsentligt underlätta medborgarnas och myndigheternas sökning i balken, inte minst sökningen på elektronisk väg.

Enligt våra direktiv skall vårt förslag till ny lagstiftning ge bättre överskådlighet och bättre säkerhet mot bristande enhetlighet än dagens ordning. En ny teknisk struktur skall också kunna medge framtida förändringar av reglerna utan att överskådligheten och enhetligheten går förlorad. När vi utformar förslaget skall vi även beakta utvecklingen av användningen av IT-stöd inom socialförsäkringen.

I föregående avsnitt har vi föreslagit att i princip alla lagregler om socialförsäkringen skall samlas i en socialförsäkringsbalk. Frågan blir nu hur balken skall disponeras. Redan i det avsnittet har vi antytt att balken lämpligen kan inledas med en övergripande del som bl.a. innehåller bestämmelser om personkretsen och försäkringsskyddet som motsvarar SofL. Den lagen gäller för bosättnings- eller arbetsbaserade förmåner. Balken får nu kompletteras med en tredje försäkringsgren, som vi kallar övriga förmåner. Vi

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

föreslår också ett antal generella definitioner för hela balken, vilka i framtiden kan kompletteras efter hand för att fortlöpande stärka enhetligheten.

Därefter bör liksom i våra utländska förebilder följa bestämmelser om de olika förmånerna inom socialförsäkringen. Dessa bör enligt vår bedömning ordnas efter något mera beständigt än olika försäkringskategorier, som kanske inte passar för alla skeden och händelser i medborgarnas liv. Vi föreslår i stället att delarna i princip ordnas efter livscykeln, dvs. efter olika behovssituationer under medborgarens levnadslopp. Medborgaren skall stå i centrum.

Förmånerna i de olika kategorierna är i sin tur rent försäkringsmässigt indelade i bosättningsbaserade förmåner, arbetsbaserade förmåner eller övriga förmåner. Denna indelning, som vi kallar försäkringsgrenar, syns inte i rubrikerna i förmånsavsnitten utan är mera en fråga om innehållet i olika regler om försäkringstillhörighet och utlandsvistelse m.m. Vi har övervägt att lägga den indelningen till grund även för struktureringen av förmånsavsnitten i balken, men vi har funnit att en sådan struktur inte blir lika tydlig för medborgarna och att den dessutom skulle föranleda åtskilliga dubbleringar av bestämmelser eller omfattande hänvisningar.

Det blir till sist naturligt att avsluta balken med vissa gemensamma regler om förmåner samt om handläggning av ärenden, omprövning och överklagade. Vi tycker också att vissa organisatoriska bestämmelser hör bättre hemma här än i inledningen till en balk som i första hand vänder sig till medborgarna.

Mot bakgrund av det anförda föreslår vi att balken skall indelas i åtta avdelningar, som betecknas med stora bokstäver: Avd. A Övergripande bestämmelser (om personkretsen och för-

säkringsskyddet i olika försäkringsgrenar samt vissa definitioner)

Avd. B Familjeförmåner (till föräldrar och barn) Avd. C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada Avd. D Särskilda förmåner vid funktionshinder Avd. E Förmåner vid ålderdom Avd. F Förmåner till efterlevande Avd. G Bostadsstöd (bl.a. i fall under B–F) Avd. H Vissa gemensamma bestämmelser (om förmåner, hand-

läggning, omprövning, överklagade och organisation)

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

Som har framgått är det med den föreslagna modellen i princip uttrycket ”förmåner vid” som markerar vilken kategori som det är fråga om. Vi har därvid inte behållit alla de termer som i dag indikerar att en försäkring föreligger (jfr även avsnitt 2.4.1). Begreppet socialförsäkring täcker i och för sig allt som balken innehåller, men det är som har anförts redan vid tillkomsten av AFL ändå så att begreppet försäkring här inte får uppfattas som liktydigt med motsvarande begrepp i lagstiftningen om försäkringsavtal och försäkringsrörelse (prop. 1962:90 s. 331). Eftersom inkomstgrundad ålderspension i dag innehåller tydliga inslag av civilrättslig försäkring har vi dock behållit termen i det sammanhanget. Av praktiska skäl har vi även behållit termen arbetsskadeförsäkring, som är en obligatorisk skadeförsäkring för alla som förvärvsarbetar i Sverige.

När vi har delat in förmånerna i de olika avdelningarna har vi studerat nuvarande indelning av socialförsäkringen, indelningen i de fyra tidigare nämnda EES-länderna, förordningen (EEG) nr 1408/71, förordningen (EG) nr 883/2004, tidigare europeiska överenskommelser om de s.k. nio klassiska grenarna samt, från den praktiska hanteringen i Sverige, olika politik- och utgiftsområden och Försäkringskassans verksamhetsområden. Fullständig överensstämmelse med vårt förslag finns dock inte beträffande någon av dessa indelningar, och det finns ganska stora skillnader i jämförelse med tidigare, mera omfattande svenska utredningsförslag (jfr avsnitt 2.1).

De redovisade avdelningarna föreslås i sin tur indelade i ca 30 underavdelningar, som betecknas med romerska siffror. Dessa underavdelningar motsvarar många gånger hela lagar eller flera kapitel i nu gällande lagstiftning.

Som en formell nyhet föreslår vi även att kapitlen i balken skall numreras löpande inom varje avdelning för sig och t.ex. betecknas som B 5 kap. Balken innehåller ca 120 kapitel, och det blir därför otympligt om inte en sådan uppdelning görs. Den underlättar dessutom för läsaren genom att tydligt markera i vilken avdelning man befinner sig: familjeförmåner i det givna exemplet. Detta i kombination med att balken är ordnad efter livscykeln i stället för efter försäkringskategorier innebär också att balken blir mera flexibel och lättare att bygga ut än om kapitelnumreringen hade varit genomgående. Man kan nog i framtiden inte helt undvika a- och b-kapitel och motsvarande paragrafer, men det blir i vart fall betydligt lättare att undvika än om varje nytt kapitel bara kan

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

läggas in sist i balken, om man inte vill använda sig av a-kapitel. I såväl Tyskland som Frankrike är förekommande numreringar också självständiga för varje avdelning (bok).

Systemet bör vara överskådligt och ha förbättrad struktur på alla nivåer. Vi har därför så långt det har bedömts möjligt och lämpligt försökt att få en enhetlig struktur och ordning även inom olika förmånsavsnitt. Detta har vi gjort för att läsaren skall känna igen sig och veta ungefär var han eller hon kan finna olika slags bestämmelser som återkommer beträffande nästan alla förmåner. I ett större avsnitt om ersättning för inkomstförlust ser strukturen i allmänhet ut på följande sätt: Innehållsförteckning Definitioner (för den aktuella förmånen) Inledande bestämmelser Allmänna bestämmelser om förmånen Definitioner (alternativ placering) Rätten till förmånen Samordning med rätten till andra förmåner Förmånsnivåer (hel, halv, en fjärdedel e.d.) Förmånstiden (fr.o.m., t.o.m., antal år eller månader etc.) Vem får förmånen (utbetald till sig)? Ersättningsnivå (t.ex. 80 % av en inkomst) Beräkning av förmånen (ev. inkl. ersättningsnivå) Samordning med andra förmåner vid beräkningen Omprövning vid ändrade förhållanden Utbetalning av förmånen (avrundning, beloppsgränser, tidpunkter m.m. Särskilda handläggningsbestämmelser ( i vissa speciella fall)

Det finns ca 600 sådana och andra mellanrubriker. Därunder föreslår vi också ca 700 underrubriker, med så långt möjligt enhetliga termer och uttryck. Detta underlättar väsentligt för både medborgarna och myndigheterna att söka i balken, inte minst på elektronisk väg. Liksom i annan lagstiftning skall rubrikerna emellertid inte förstås som rättslig klassificering av innehållet i den följande lagtexten. Texterna kan beroende på omfattningen också vara mer eller mindre uppdelade.

Balken innehåller slutligen ca 1 860 paragrafer. De nya paragraferna är relativt korta och ofta skrivna i bara ett stycke, vilket underlättar framtida tillägg.

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

När det gäller dispositionen av underavdelningarna, kapitlen och paragraferna i fråga om ordning och innehåll skulle det krävas ett alltför stort utrymme att försöka lämna motiveringar till alla placeringar och sakfrågor. Vi får i det hänseendet hänvisa till innehållsförteckningen till betänkandet. Det blir i stället i författningskommentaren i kapitel 4 som vi i viss mån förklarar upplägg och innehåll på lägre nivåer än avdelningar. När det gäller innehållet kommenteras detta dock inte om det enligt vår mening motsvarar innehållet i gällande rätt. I så fall anges det bara i paragrafregistret i kapitel 3 vilken motsvarigheten är. Om vi däremot ändrar eller utesluter något i gällande rätt, anmärks detta i författningskommentaren.

Konstruktionen av balken kommer att underlätta för dem som använder lagstiftningen i sitt arbete. Justitieombudsmannen (JO) har vid ett flertal tillfällen kritiserat de dåvarande allmänna försäkringskassorna för bristfällig motivering av beslut. Utformningen av besluten kommer att underlättas genom balkkonstruktionen i sig och genom att språket i de enskilda bestämmelserna blir mer tillängligt. Överskådligheten kan medföra att regelverket blir det naturliga arbetsredskapet för Försäkringskassans handläggare. Detta kan i sin tur leda till en mer rättssäker och likformig tillämpning av socialförsäkringen.

Även om vi nu på olika sätt försöker att underlätta för alla att läsa i balken kommer det ändå med hänsyn till reglernas innehåll och komplexitet att finnas avsnitt som är svårtillgängliga för andra än specialister. Detta torde dock gälla även för många andra lagstiftningsområden, liksom för socialförsäkringslagstiftningen i andra länder.

2.6. Några språkliga frågor

SamSol har främst inneburit ett omfattande strukturellt arbete. Bestämmelserna i de nuvarande lagarna har styckats upp och placerats in i en ny logisk och användarvänlig struktur. I de olika förmånsavdelningarna kommer i allmänhet bestämmelser av samma karaktär i samma ordning, även om rubriknivån kan variera. Vi anser att denna del av vårt arbete är den som kommer att ha störst betydelse för den som skall tillämpa balken. Detta gäller oavsett om tillämparen är en privatperson eller en tjänsteman.

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

I varje avdelning underlättar såväl innehållskapitel som innehållsparagrafer sökningen i SFB. Det finns också åtskilliga andra upplysningsparagrafer.

Vi har allmänt sett moderniserat språket jämfört med nu gällande lagtext. Detta gäller i synnerhet beträffande äldre lagar såsom AFL och ABBL, men även i nyare lagar såsom LIP har språket förenklats. Vidare är i SFB bestämmelserna i regel korta och det förekommer endast i undantagsfall att en bestämmelse innehåller mer än tre stycken. Detta innebär en betydande förändring i jämförelse med gällande lagstiftning. Vi vill då särskilt peka på de nuvarande bestämmelserna i 3 och 4 kap. AFL.

När det gäller den närmare avfattningen av bestämmelserna kan följande framhållas. I SFB står medborgaren i centrum och vi anser därför att det är av särskild vikt att bestämmelserna avfattas könsneutralt. Beräkningsbestämmelser uttrycks på ett enhetligare sätt än i nuvarande lagstiftning och matematiska termer används då som regel.

Vi har också strävat efter att byta ut vissa ord och uttryck som kan uppfattas som ålderdomliga eller svåra eller som kan leda till missförstånd. Denna målsättning har medfört bl.a. att orden

  • utgår och utges har bytts ut mot lämnas,
  • havandeskapspenning har bytts ut mot graviditetspenning, och
  • uppbär har bytts ut mot får.

Vi har även övervägt att införa nya beteckningar på de förmåner i vilka ordet penning ingår som ett led i den nuvarande beteckningen, detta på grund av ordets ålderdomliga karaktär. När det gäller t.ex. sjukpenning och föräldrapenning måste emellertid beaktas att det är fråga om väl inarbetade uttryck som såvitt känt inte orsakar problem. Det är välkänt att man med penning avser dagersättning. Mot denna bakgrund föreslår vi inga nya beteckningar för dessa förmåner.

De förmåner som omfattas av SFB presenteras i A 5 och 6 kap. När det senare i balken talas om en viss förmån görs detta oftast utan någon närmare precisering till ett lagrum. De förmåner som omfattas av balken anses alltså vara kända för tillämparen.

Uttrycken förmånsnivå respektive ersättningsnivå används som beteckning för olika företeelser. Uttrycket förmånsnivå indikerar att en förmån beroende på omständigheterna kan lämnas som hel förmån eller som en viss kvotdel av hel förmån. Uttrycket ersätt-

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

ningsnivå avser däremot graden av kompensation för en viss inkomstförlust eller den grundläggande beräkningsmetoden. I vissa fall finns det flera olika ersättningsnivåer som kan komma i fråga.

För att belysa hur uttrycken används kan föräldrapenning väljas som exempel. När det gäller föräldrapenning finns det fem förmånsnivåer: hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels respektive en åttondels nivå. Vilken förmånsnivå som kan bli aktuell beror på hur mycket föräldern förvärvsarbetar. Oberoende av förmånsnivån kan föräldrapenningen lämnas på tre ersättningsnivåer: sjukpenningnivå, grundnivå eller lägstanivå. Valet av ersättningsnivå beror i princip på om den enskilde är försäkrad för antingen arbetsbaserade eller bosättningsbaserade förmåner eller båda dessa förmånsslag.

2.7. Ikraftträdande- och övergångsfrågor

2.7.1. Ikraftträdandet

Det är med hänsyn till lagstiftningsärendets omfattning svårt att förutse när socialförsäkringsbalken kan träda i kraft. En rimlig bedömning kan dock vara att detta bör kunna ske den 1 januari 2008. Vårt förslag kommer under hela beredningstiden att vara en färskvara som bör hanteras skyndsamt.

Det är inte möjligt att nu med säkerhet bedöma när socialförsäkringsbalken kan träda i kraft. Med hänsyn till lagstiftningsärendets omfattning är det svårt för oss att uppskatta tidsåtgången i varje led av kommande beredning och förberedelser. Dessa led är i huvudsak remiss till åtskilliga instanser, sammanställning av remissvaren, lagrådsremiss, föredragning i Lagrådet, beredningen av propositionen, beredningen i socialförsäkringsutskottet, riksdagsbeslut, utfärdande av nya förordningar och myndighetsföreskrifter, utbildningsinsatser samt andra administrativa förberedelser med blanketter och datasystem. En rimlig bedömning kan dock vara att ikraftträdandet bör kunna ske den 1 januari 2008. Vårt förslag kommer under hela beredningstiden att vara en färskvara som bör hanteras skyndsamt. Ju längre tid det tar, desto mer arbete kommer att krävas. I detta avseende hänvisar vi vidare till avsnitt 1.3 och 2.3.1.

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

2.7.2. Övergångsbestämmelser

Socialförsäkringsbalken skall tillämpas på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet. De gemensamma bestämmelserna om handläggning m.m. skall dock i huvudsak tillämpas omedelbart även om förmånen avser tid före ikraftträdandet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna tas in i en särskild införandelag. Dit förs också de övergångsbestämmelser till de upphävda lagarna som alltjämt är av betydelse samt några bestämmelser av övergångskaraktär i de upphävda lagarna.

Som angetts i föregående avsnitt föreslår vi att socialförsäkringsbalken skall träda i kraft den 1 januari 2008. Även om de materiella förändringar vi föreslår är obetydliga, behövs åtskilliga bestämmelser om övergången. Enligt vår mening är det från praktiska utgångspunkter lämpligast att de materiella reglerna om olika förmåner följer äldre lag om de avser tid före ikraftträdandet, vilket innebär att balken tillämpas på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet. När det gäller handläggningsregler är det dock en avsevärd olägenhet att under lång tid behöva tillämpa två skilda lagkomplex samtidigt. Vi föreslår därför att reglerna om handläggning m.m. i avdelning H i balken tillämpas fullt ut efter ikraftträdandet om inte särskilda skäl talar för annat.

För att underlätta övergången krävs vidare att beslut som meddelats enligt de äldre lagarna får fortsatt verkan så att nya beslut inte behöver meddelas och att kontinuitet kan råda beträffande tidsperioder och liknande. De övergångsbestämmelser som föranleds av socialförsäkringsbalkens ikraftträdande är av begränsad omfattning. Härtill kommer emellertid ett stort antal övergångsbestämmelser som är knutna till de lagar som upphävs.

AFL har ändrats bortåt 400 gånger och flera av de övriga lagar som föreslås bli upphävda har ändrats mellan 50 och 75 gånger. Det kvarstår fortfarande övergångsbestämmelser som meddelats vid AFL:s tillkomst, och reformeringen av systemen för ålderspensionering och efterlevandepensionering har medfört omfattande införandelagar. Trots att de aktuella lagarna tryckts om vid flera tillfällen är det svårt att få en överblick över tillämpliga övergångsbestämmelser.

När en lag upphävs förlorar också de övergångsbestämmelser som är knutna till lagen sin verkan. Det förekommer i någon

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

utsträckning att äldre övergångsbestämmelser förklaras gälla även fortsättningsvis utan att de återges. Detta är dock en metod som bör användas endast i undantagsfall, eftersom den oftast medför svårigheter att klarlägga vad som gäller. Dessa svårigheter hänger bland annat samman med att övergångsbestämmelserna ofta hänvisar till lagrum i de lagar som skall upphävas.

Vi har därför gjort en genomgång av samtliga ändringar i de lagar som skall upphävas samt av de särskilda införandelagarna AFLP, LIPP och EPLP. Sammanlagt har genomgången omfattat mer än 1 000 bestämmelser. Det är dock endast en mycket liten andel av dessa som behöver tas med i övergångsbestämmelserna till socialförsäkringsbalken. Omfattningen är dock sådan att de tillsammans med de övergångsbestämmelser som balken i sig ger upphov till motiverar att de tas in i en särskild införandelag.

Till införandelagen har således förts de övergångsbestämmelser som hämtats från de upphävda lagarna samt nya övergångsbestämmelser som föranleds av socialförsäkringsbalken. Vidare har några bestämmelser av begränsad tidsmässig betydelse flyttats från de upphävda lagarna till införandelagen i stället för att placeras i balken.

Införandelagen är disponerad så att den först innehåller ett kapitel med allmänna bestämmelser, i huvudsak föranledda av balkens ikraftträdande. Därefter följer övriga övergångsbestämmelser, uppdelade i kapitel efter balkens avdelningar.

2.8. Vissa administrativa konsekvenser och kostnader

Vi bedömer att en ny socialförsäkringsbalk medför vissa kostnader övergångsvis men att den på sikt kommer att leda till en mer effektiv och mindre kostnadskrävande hantering av socialförsäkringssystemet.

Inledning

För att kunna göra en adekvat administrativ analys och kostnadsberäkning avseende vårt förslag till socialförsäkringsbalk har vi bett Domstolsverket och Försäkringskassan (genom huvudkontoret) om hjälp. Båda myndigheterna har kommit in med yttranden.

Utgångspunkter och allmänna överväganden SOU 2005:114

Försäkringskassan

Försäkringskassan gör den bedömningen att ett införande av socialförsäkringsbalken inledningsvis kommer att innebära ett omfattande arbete med höga kostnader för myndigheten. På sikt bedömer Försäkringskassan dock att socialförsäkringsbalken kommer att innebära betydande tidsvinster för myndigheten och övriga tillämpare av socialförsäkringslagstiftningen.

Försäkringskassan uppskattar den totala kostnaden för att ändra myndighetens föreskrifter, allmänna råd, rättsliga ställningstaganden, vägledningar, beslutsmallar, regelbok, blanketter och broschyrer till 3 500 000

  • 000 000 kronor. Därtill har Försäkringskassan uppskattat extra kostnader för tryckning till ungefär 300 000 kronor.

Den totala kostnaden för att anpassa Försäkringskassans datasystem till socialförsäkringsbalken har myndigheten grovt uppskattat till 1 500 000 kronor. Avslutningsvis har Försäkringskassan angett att den totala kostnaden för utbildning av myndighetens personal kommer att uppgå till drygt 6 500 000 kronor.

Sammanfattningsvis har alltså Försäkringskassan uppskattat myndighetens kostnader för att införa socialförsäkringsbalken till 11 800 000

  • 300 000 kronor.

Domstolsverket

Domstolsverket har i sitt yttrande anfört att förslaget till socialförsäkringsbalk innebär att det blir enklare för den enskilde att hitta i och förstå socialförsäkringsmaterian. Vidare har verket anfört att förslaget verkar innebära att de allmänna förvaltningsdomstolarna kan behålla den nuvarande måltypsindelningen, vilket är värdefullt inte minst i statistiksammanhang.

När det gäller de gemensamma bestämmelserna i avd. H har Domstolsverket uppgett att förslagen sannolikt inte kommer att ha några drastiska konsekvenser på måltillströmningen eller komplexiteten i målen i allmän förvaltningsdomstol. Domstolsverket har i vart fall konstaterat att det i nuläget inte är möjligt att mäta och prognostisera något i denna del.

Domstolsverket har vidare anfört att det kommer att krävas relativt omfattande extra utbildningsinsatser för personal som är verksam i allmän förvaltningsdomstol. Domstolsverket har därvid

SOU 2005:114 Utgångspunkter och allmänna överväganden

särskilt poängterat att handläggningen av övergångsfrågor inte skall underskattas. Kostnaderna för utbildningsinsatserna har Domstolsverket uppskattat till inte understigande 700 000 kronor. Därutöver anser Domstolsverket att balken medför behov av vägledning i form av en handbok och har uppskattat kostnaden för att färdigställa en sådan till 250 000 kr.

Utredningens bedömning

Förslaget till socialförsäkringsbalk innebär endast att socialförsäkringslagstiftningen struktureras om och görs mer lättillgänglig. Det saknas därför skäl att gå ut med kostnadskrävande information till allmänheten om förändringarna på det sätt som skedde i samband med bl.a. ålderspensionsreformen. En ny socialförsäkringsbalk torde medföra ökade utgifter endast övergångsvis och i den utsträckning som Försäkringskassan och Domstolsverket pekat på. Vissa kostnader av motsvarande slag uppkommer också för Premiepensionsmyndigheten. Det kan däremot antas att socialförsäkringsbalken på sikt kommer att leda till en mer effektiv mindre kostnadskrävande hantering av socialförsäkringssystemet.

Socialförsäkringsbalk

Del 2

Förkortningar

ABBL Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AFLP Lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring AKBL Lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn ALF Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring AOL Lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan ATP Allmän tilläggspension bet. Betänkande BoL Lagen (1993:737) om bostadsbidrag BTPL Lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. CSN Centrala studiestödsnämnden dir. Direktiv Ds Departementsserien EPL Lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EPLP Lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EU Europeiska unionen FBBL Lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag FBH Förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade FL Förvaltningslagen (1986:223) FÖD Försäkringsöverdomstolen

Förkortningar SOU 2005:114

GPL Lagen (1998:702) om garantipension HandL Förslag i SOU 2001:47 till lag om handläggning av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna m.m. HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag IFKL Lagen (2004:274) med anledning av inrättande av Försäkringskassan IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KSL Lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän LAF Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LBH Lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade LEF Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. LIP Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPP Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LISA Lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning LSKK Lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara LSP Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd LSPT Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade NVL Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård PGI Pensionsgrundande inkomst PISA Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration PPM Premiepensionsmyndigheten

SOU 2005:114 Förkortningar

PPML Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten prop. Proposition RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd ref. Referat RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RÅ Regeringsrättens årsbok SAL Socialavgiftslagen (2000:980) SEL Lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. SFB Socialförsäkringsbalken SFBP Lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIAL Lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration SjLL Lagen (1991:1047) om sjuklön SML Lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SOU Statens offentliga utredningar USL Lagen (1996:1030) om underhållsstöd ÄfsL Lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd

3. Paragrafregister till och från gällande lagar

3.1. Inledning

För att underlätta det vidare arbetet med SFB och SEL har vi gjort paragrafregister från gällande lagar till SFB och SEL och från SFB och SEL till gällande lagar. Dessa paragrafregister finns i detta avsnitt. Vi erinrar om att vi i vårt arbete använt oss av den lagtext som fanns i SFS vid utgången av 2004.

I de fall som våra förslag inte avses innebära någon förändring av rättsläget anges inte i författningskommentaren i kapitel 4 och 6 vad en viss bestämmelse i SFB eller SEL motsvarar enligt nu gällande lagstiftning. Läsaren får i stället i dessa fall använda sig av paragrafregistren.

Vi har inte ansett det nödvändigt att göra paragrafregistren från SFB och SEL lika detaljerade som paragrafregistren från gällande lagstiftning till SFB och SEL. Beträffande paragrafregistren som utgår från gällande lagstiftning redovisar vi ofta varje mening men vi anger endast vilken paragraf i SFB eller SEL som denna mening har förts över till. Detta gäller även om paragrafen i SFB och SEL består av flera stycken.

När det gäller det paragrafregister som utgår från SFB kan det te sig meningslöst att ha med bestämmelser i de nu gällande lagarna som endast hänvisar till en huvudbestämmelse. Detta är ofta fallet beträffande avd. H i SFB där många bestämmelser har sin motsvarighet i 20 kap. AFL som de flesta lagar som omfattas av SamSols arbete hänvisar till. När det gäller de paragrafregister som utgår från gällande lagtext har vi kommit fram till att ”översättning” inte bör göras av hänvisningar till andra lagrum som omfattas av uppdraget. Detsamma gäller för övriga hänvisningsbestämmelser, t.ex. hänvisas i GPL till ett stort antal bestämmelser i LIP.

Det paragrafregister som utgår från gällande rätt avses i övrigt innehålla en tämligen fullständig redogörelse för var innehållet i varje mening i paragraferna kan återfinnas i balken. Ibland anges

Paragrafregister till och från gällande lagar SOU 2005:114

flera paragrafer i balken, och någon gång är det kanske bara ett par viktiga ord som avses i en av paragraferna. Det register som utgår från balken är i sin tur till större delen en spegling av det andra registret. Det finns emellertid också åtskilliga nya paragrafer som inte har någon direkt motsvarighet i gällande rätt. I vissa fall kan en i huvudsak ny paragraf komma att anges som motsvarighet till en viss mening i en gällande paragraf, trots att den nya paragrafen innehåller betydligt mer än den aktuella meningen. Detta kan inte undvikas i ett okomplicerat paragrafregister.

I syfte att ytterligare förenkla registren har vi inte angett motsvarigheter till de paragrafer i många gällande lagar som i fråga om krav på gällande försäkring hänvisar till SofL. Vi har inte heller tagit med motsvarigheter till paragrafer som anger att de nuvarande förmånerna beslutas av Försäkringskassan eller till paragrafer som i fråga om finansiering av förmånerna hänvisar till SAL eller anger att förmånerna lämnas av statsmedel. Det sist nämnda har vi även ansett obehövligt av det skälet att Försäkringskassan numera är en statlig myndighet

I paragrafregistren kan en paragraf delas upp i följande delar:

  • stycke (st.)
  • mening (men.)
  • punkt (p.)
  • led (led.)

När det på grund av den föreslagna lagstiftningens utformning saknas en direkt motsvarighet till en bestämmelse har detta markerats med ”--” i paragrafregistren. Om en bestämmelse i gällande lagtext inte har tagits in i SFB eller SEL anges det i registren med ”utgår”. I sådana fall anges anledningen till detta oftast i författningskommentaren. Det finns i nu gällande författningar kapitel, paragrafer etc. som till följd av att bestämmelserna är upphävda endast anges med en siffer- eller bokstavsbeteckning. Dessa betecknas i paragrafregistren med ”upphävd”.

När det gäller SFBP har vi inte ansett det meningsfullt att göra något paragrafregister. Skälet till detta är det ofta förhåller sig så att en viss övergångsbestämmelse till en lag som upphävs av oss och som skall föras över till SFBP utgör en mycket liten andel av den totala mängden övergångsbestämmelser till den lagen. Varifrån en viss övergångsbestämmelse kommer framgår i stället av författningskommentaren till övergångsbestämmelserna. Något paragraf-

SOU 2005:114 Paragrafregister till och från gällande lagar

register finns inte heller till FBH varifrån de flesta bestämmelserna i D 4 kap. om bilstöd är hämtade. Även här får läsaren således använda sig av författningskommentaren.

Eftersom de flesta hänvisningarna i registren från gällande lagtext avser SFB anges den förkortningen endast i paragrafregistrens rubrik.

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

3.2. Paragrafregister som utgår från gällande lagar

3.2.1. AFL

AFL SFB 1 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 och 5 §§ Upphävda 6 § 1 st. 1 men. A 2 kap. 6 § 6 § 1 st. 2 och 3 men. A 2 kap. 7 § 6 § 2 st. A 2 kap. 8 § 6 § 3 st. A 2 kap. 9 § 6 § 4 st. SFBP 2 kap. 4 §

2 kap. 1 § 1 st. 1 men. SEL 2 § 1 § 1 st. 2 men. SEL 1 § 1 § 2 st. SEL 11 §

2 § SEL 6 § 3 § 1 st. SEL 9 § 3 § 2 st. SEL 10 § 3 § 3 st. 1 men. SEL 11 § 3 § 3 st. 2 och 3 men. SEL 12 § 3 § 4 st. SEL 12 §

3 a § SEL 13 §

3 b § SEL 14 § 4 § 1 st. SEL 16 § 4 § 2 st. A 2 kap. 18 § och SEL 16 §

4 a § SEL 15 §

5 § SEL 17 §

6 § SEL 18 §

7 § SEL 5 §

8 § Upphävd 9 § 1 st. SEL 19 § 9 § 2 st. SEL 20 § 9 § 3 st. SEL 21 § 10–13 §§ Upphävda

14 § C 12 kap. 5 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3 kap. 1 § 1 st. C 6 kap. 3 § 1 § 2 st. C 8 kap. 9 § 2 § 1 st. 1 men. C 6 kap. 2 och 3 §§ 2 § 1 st. 2 men. C 6 kap. 17 och 19 §§ 2 § 1 st. 3 men. C 6 kap. 20 § 2 § 1 st. 4 men. C 7 kap. 2 § 2 § 1 st. 5 men. C 6 kap. 5 § 2 § 2 st. 1 och 2 men. C 6 kap. 5 § 2 § 2 st. 3 och 4 men. C 6 kap. 7 § 2 § 2 st. 5 men. C 6 kap. 7 § 2 § 2 st. 6 men. C 6 kap. 7 och 18 §§ 2 § 2 st. 7 och 8 men. C 6 kap. 21 § 2 § 2 st. 9 och 10 men. C 6 kap. 22 § 2 § 2 st. 11 men. C 6 kap. 23 § 2 § 3 st. 1 men. C 6 kap. 6 § 2 § 3 st. 2 och 3 men. C 6 kap. 16 § 2 § 3 st. 4 men. C 6 kap. 9 § 2 a § 1 st. C 6 kap. 15 § 2 a § 2 st. 1 p. C 6 kap. 10 § 2 a § 2 st. 2 p. C 6 kap. 13 § 2 a § 2 st. 3 p. C 6 kap. 14 § 2 a § 2 st. 4 p. C 6 kap. 14 § 2 a § 3 st. C 6 kap. 10 § 2 b § 1 st. 1 men. C 6 kap. 24 § 2 b § 1 st. 2 men. C 6 kap. 25 § 2 b § 1 st. 3 men. C 6 kap. 27 § 2 b § 2 st. C 6 kap. 28 § 2 b § 3 st. C 6 kap. 29 § 2 b § 4 st. C 6 kap. 31 §

2 c § Upphävd 3 § 1 men. C 8 kap. 28 § och SFBP 4 kap.

6 §

3 § 2 men. C 8 kap. 31 § 4 § 1 st. 1 men. 1 p. C 8 kap. 21 § 4 § 1 st. 1 men. 2 p. C 9 kap. 7 och 10 §§ 4 § 1 st. 2 men. C 9 kap. 10 § 4 § 1 st. 3 men. C 9 kap. 11 § 4 § 2 st. C 8 kap. 20 § 4 § 3 st. C 8 kap. 26 § 4 § 4 st. 1 men. C 8 kap. 33 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

4 § 4 st. 2 men. C 9 kap. 11 § 4 a § 1 st. C 9 kap. 19 § 4 a § 2 st. C 9 kap. 20 § 4 a § 3 st. C 9 kap. 21 § 4 b § 1 st. 1 men. C 8 kap. 34 § 4 b § 1 st. 2 men. C 8 kap. 35 § 4 b § 1 st. 3 men. C 9 kap. 11 § 4 b § 2 st. C 8 kap. 36 § 4 b § 3 st. 1 och 2 men. C 8 kap. 37 § 4 b § 3 st. 3 men. C 8 kap. 38 § 4 b 4 st. 1 men. H 7 kap. 14 § 4 b § 4 st. 2 men. H 7 kap. 27 §

4 c § Upphävd

4 d § Upphävd 5 § 1 st. 1 men. C 7 kap. 2 § 5 § 1 st. 2 men. Utgår 5 § 1 st. 3 men. C 6 kap. 4 § 5 § 1 st. 4 men. a p. C 7 kap. 4 § 5 § 1 st. 4 men. b p. C 7 kap. 6 § och SFBP 4 kap. 5 § 5 § 1 st. 4 men. c p. Utgår 5 § 1 st. 4 men. d p. C 7 kap. 6 § 5 § 1 st. 4 men. e p. C 7 kap. 6 § 5 § 1 st. 4 men. f p. C 7 kap. 6 § 5 § 2 st. C 7 kap. 8 § 5 § 3 st. 1 men. C 7 kap. 9 § 5 § 3 st. 2 men. 1 p. C 7 kap. 11 § 5 § 3 st. 2 men. 2 p. Upphävd 5 § 3 st. 2 men. 3 p. C 7 kap. 12 § 5 § 3 st. 2 men. 4 p. C 7 kap. 13 § 5 § 3 st. 2 men. 5 p. C 7 kap. 14 § 5 § 3 st. 2 men. 6 p. C 7 kap. 15 § 5 § 4 st. C 7 kap. 18 § 5 § 5 st. C 7 kap. 20 § 5 § 6 st. C 7 kap. 21 § 5 § 7 st. C 7 kap. 19 § 5 § 8 st. C 7 kap. 5 § 5 a § 1 st. C 7 kap. 24 § 5 a § 2 st. 1 men. C 7 kap. 25 § 5 a § 2 st. 2–5 men. C 7 kap. 26 §

5 b § C 7 kap. 23 §

5 c § C 7 kap. 22 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

6 § 1 st. H 7 kap. 4 och 45 §§ 6 § 2 st. H 7 kap. 13 och 14 §§ 7 § 1 st. 1 men. C 8 kap. 2 § 7 § 1 st. 2 men. C 8 kap. 3 § 7 § 1 st. 3 men. C 8 kap. 2 § 7 § 2 st. C 8 kap. 39 § 7 § 3 st. C 8 kap. 40 § 7 § 4 st. C 8 kap. 41 § 7 § 5 st. C 8 kap. 42 § 7 § 6 st. 1 men. C 8 kap. 44 § 7 § 6 st. 2 men. C 8 kap. 43 § 7 § 7 st. C 8 kap. 45 § 7 § 8 st. C 8 kap. 46 § och SFBP 4 kap.

7 §

7 a § C 8 kap. 5 § 7 b § 1 st. C 8 kap. 6 § 7 b § 2 st. C 8 kap. 7 § 7 b § 3 st. C 8 kap. 22 § 8 § 1 st. H 7 kap. 4 § 8 § 2 st. C 8 kap. 19 § 8 § 3 st. H 7 kap. 19 § 8 § 4 st. C 8 kap. 19 § och H 7 kap.

7 och 29 §§

8 a § 1–3 st. H 7 kap. 14 § 8 a § 4 st. H 7 kap. 29 § 8 a § 5 st. H 7 kap. 27 § 9 § 1 st. B 3 kap. 2 § 9 § 2 st. B 3 kap. 3 § 9 § 3 st. 1 men. B 3 kap. 6 och 7 §§ 9 § 3 st. 2 men. B 3 kap. 8 § 9 § 4 st. B 3 kap. 10 § 9 a § 1 st. 1 men. H 7 kap. 4 § 9 a § 1 st. 2 men. H 7 kap. 14 och 16 §§ 9 a § 2 st. B 3 kap. 9 § 9 a § 3 st. 1 och 2 men. B 3 kap. 11 § 9 a § 3 st. 3 men. B 3 kap. 5 § 10 § 1 st. 1 men. C 8 kap. 10 § och 9 kap. 5 § 10 § 1 st. 2 men. C 8 kap. 12–15 §§ och 9 kap. 5 § 10 § 1 st. 3 men. C 9 kap. 5 § 10 § 2 st. C 8 kap. 11 § 10 § 3 st. C 6 kap. 27 § och 8 kap. 10 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

10 a § 1 st. 1 p. C 8 kap. 21 § 10 a § 1 st. 2 p. C 9 kap. 7 § 10 a § 2 st. C 9 kap. 13 § 10 a § 3 st. 1–3 men. C 9 kap. 14 § 10 a § 3 st. 4 och 5 men. C 9 kap. 15 § 10 a § 4 st. C 9 kap. 16 § 10 a § 5 st. C 8 kap. 33 § 10 a § 6 st. C 9 kap. 18 §

10 b § C 9 kap. 17 § 10 c § 1 st. C 9 kap. 6 § 10 c § 2 st. C 9 kap. 9 § 11 § 1 st. 1 men. C 8 kap. 24 § 11 § 1 st. 2 men. C 8 kap. 27 § 11 § 2 st. C 8 kap. 25 § 12 § 1 men. C 8 kap. 8 § 12 § 2 men. C 9 kap. 9 §

12 a § C 9 kap. 8 § 13 § 1 st. C 7 kap. 7 och 47 §§ samt 8 kap.

29 §

13 § 2 st. C 8 kap. 30 § 14 § 1 st. C 8 kap. 16 § 14 § 2 st. C 8 kap. 17 § 15 § 1 st. H 3 kap. 12 § 15 § 2 st. 1 men. H 3 kap. 13, 38 och 39 §§ 15 § 2 st. 2 men. H 3 kap. 39 § 15 § 2 st. 3 men. H 3 kap. 38 § 15 § 3 st. H 3 kap. 14 § 16 § 1 och 2 st. C 8 kap. 48 § 16 § 3 st. 1 men. C 8 kap. 49 § 16 § 3 st. 2 men. C 8 kap. 50 § 16 § 3 st. 3 men. C 8 kap. 51 § 16 § 4 st. C 8 kap. 51 § 16 § 5 st. C 8 kap. 53 § 16 § 6 st. C 8 kap. 52 §

16 a § C 8 kap. 54 § 17 § 1 st. a p. H 7 kap. 53 § 17 § 1 st. b p. H 7 kap. 49 § 17 § 2 st. --

18 § Upphävd

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

4 kap. 1 § 1 st. B 4 kap. 2 § 1 § 2 och 3 st. B 4 kap. 8 § 1 § 4 st. B 4 kap. 9 § 2 § 1 st. B 4 kap. 4 § 2 § 2 st. B 4 kap. 5 § 2 § 3 st. B 4 kap. 6 § 3 § 1 och 2 st. B 5 kap. 12 § 3 § 3 st. B 5 kap. 15 § 3 § 4 st. 1 men. B 5 kap. 14 § 3 § 4 st. 2 men. B 5 kap. 15 § 3 § 5 st. B 5 kap. 16 § 3 § 6 st. B 5 kap. 17 § 3 § 7 st. B 5 kap. 13 § 4 § 1 st. 1 men. B 5 kap. 5 § 4 § 1 st. 2 men. B 5 kap. 3 § 4 § 2 st. 1 men. B 5 kap. 6 och 7 §§ 4 § 2 st. 2 men. B 5 kap. 6 § 4 § 3 st. 1 men. B 5 kap. 4 § 4 § 3 st. 2 men. 1 p. B 5 kap. 5 § 4 § 3 st. 2 men. 2 p. B 5 kap. 6 § 5 § 1 och 2 men. B 5 kap. 8 § 5 § 3 och 4 men. B 4 kap. 7 § 5 § 5 men. B 5 kap. 8 § 6 § 1 st. B 5 kap. 24 § 6 § 2 st. 1 men. B 5 kap. 21, 22, 32, 33 och 34 §§ 6 § 2 st. 2 men. B 5 kap. 22, 23, 32, 33 och 34 §§ 6 § 2 st. 3 men. B 5 kap. 32, 33 och 34 §§ 6 § 3 st. B 5 kap. 36–38 §§ 6 § 4 st. 1 men. B 5 kap. 39–41 §§ 6 § 4 st. 2 men. B 5 kap. 42 § 6 § 5 st. B 5 kap. 25 § 6 § 6 st. 1 men. B 5 kap. 26 § 6 § 6 st. 2 och 3 men. B 5 kap. 27 § 7 § 1 st. B 5 kap. 9 § 7 § 2 st. 1 men. B 5 kap. 10 § 7 § 2 st. 2 men. B 5 kap. 28 §

7 a § B 5 kap. 11 §

8 § B 5 kap. 9 § 9 § 1 st. B 5 kap. 32 § 9 § 2 st. B 5 kap. 35 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

9 a § 1 st. B 5 kap. 30 § 9 a § 2 st. B 5 kap. 31 § 10 § 1 st. B 6 kap. 16 § 10 § 2 st. 1 och 2 men. B 6 kap. 17 § 10 § 2 st. 3 men. B 6 kap. 18 § 10 § 2 st. 4 men. B 6 kap. 19 § 10 § 3 st. B 6 kap. 25 § 10 § 4 st. 1 men. B 6 kap. 10 § 10 § 4 st. 2 men. B 6 kap. 13 § 10 § 4 st. 3 men. B 6 kap. 12 § 10 § 4 st. 4 men. B 4 kap. 7 § 10 § 5 st. B 6 kap. 11 § 10 § 6 st. B 6 kap. 13 §

10 a § B 6 kap. 20 §

10 b § B 6 kap. 29 § 11 § 1 st. B 6 kap. 22 § 11 § 2 st. B 6 kap. 26 § 11 § 3 st. 1 men. B 6 kap. 23 § 11 § 3 st. 2 men. B 6 kap. 24 § 11 § 3 st. 3 men. B 6 kap. 26 § 11 § 4 st. B 6 kap. 4 § 11 a § 1 st. B 6 kap. 8 § 11 a § 2 st. B 6 kap. 9 §

11 b § B 4 kap. 18 § 12 § 1 st. 1 men. B 6 kap. 21 § 12 § 1 st. 2 men. B 6 kap. 27 § 12 § 1 st. 3 men. B 6 kap. 21 och 27 §§ 12 § 1 st. 4 men. B 6 kap. 30 § 12 § 2 st. B 6 kap. 28 § 12 § 3 st. B 6 kap. 14 § 12 § 4 st. B 6 kap. 15 § 12 § 5 st. B 6 kap. 7 § 13 § 1 st. H 7 kap. 18 § 13 § 2 st. H 7 kap. 14 § 13 § 3 st. H 7 kap. 17 § 14 § 1 st. 1 och 2 men. B 6 kap. 5 § 14 § 1 st. 3 men. B 6 kap. 6 och 37 §§ 14 § 2 st. B 6 kap. 33 § 14 § 3 st. B 6 kap. 34 § 14 § 4 st. B 6 kap. 36 §

14 a § B 6 kap. 35 och 37 §§

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

15 § B 4 kap. 14 § 16 § 1 st. 1 men. B 4 kap. 12 § 16 § 1 st. 2 men. B 4 kap. 17 § 16 § 2 st. B 6 kap. 3 § 16 § 3 st. B 4 kap. 11 § 17 § 1 st. B 4 kap. 16 § 17 § 2 st. B 4 kap. 13 § 17 § 3 st B 4 kap. 16 § 18 § 1 st. 1 men. B 4 kap. 15 § och se AFL 3 kap. 6 §, 17 § 1 st. b p. samt 17 § 2 st. 18 § 1 st. 2 men. Se AFL 3 kap. 15 § och 3 kap. 17 § 1 st. a p. 18 § 2 st. B 5 kap. 29 § och B 6 kap. 31 § 18 § 3 st. B 4 kap. 19 § 18 § 4 st. H 3 kap. 5 §

5 och 6 kap. Upphävda

7 kap. 1 § 1 st. C 15 kap. 5 § 1 § 2 st. C 15 kap. 6 § 1 § 3 st. C 15 kap.15 § 1 § 4 st. 1 och 2 men. C 15 kap. 16 § 1 § 4 st. 3 men. C 15 kap. 4 § 1 § 5 st. C 15 kap. 18 § 1 § 6 st. C 15 kap. 19 §

2 § C 15 kap. 7 § 3 § 1 st. 1 men. C 15 kap. 8 § 3 § 1 st. 2 och 3 men. C 15 kap. 9 § 3 § 2 st. 1 men. C 15 kap. 10 § 3 § 2 st. 2 men. C 15 kap. 9 § 3 § 3 st. C 15 kap. 11 § 3 b § 1 och 2 st. H 7 kap. 14 § 3 b § 3 st. C 15 kap. 17 § 3 b § 4 st. 1 men. H 7 kap. 14 § 3 b § 4 st. 2 men Utgår 3 b § 5 st. H 7 kap. 27 §

4 § C 15 kap. 3 § 5 § 1 st. C 15 kap. 21 § 5 § 2 st. C 15 kap. 22 § 5 § 3 st. C 15 kap. 23 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

5 § 4 st. C 15 kap. 24 §

6 § C 15 kap. 25 §

7 § C 15 kap. 6, 12 och 20 §§

8 kap.

1 § C 16 kap. 2 §

2 § C 16 kap. 3 § 3 § 1 st. C 16 kap. 4 § 3 § 2 st. C 16 kap. 5 § 4 § 1 st. C 16 kap. 4 § 4 § 2 st. C 16 kap. 6 §

5 § C 16 kap. 7 §

6 § C 16 kap. 8 §

7 § C 16 kap. 9 § 8 § 1 och 2 st. C 16 kap. 10 § 8 § 3 st. C 16 kap. 11 § 9 § 1 st. C 16 kap. 12 § 9 § 2 st. C 16 kap. 13 §

10 § C 16 kap. 14 §

9 kap.

1 § C 17 kap. 2 § 2 § 1 st. C 17 kap. 4 § 2 § 2 st. C 17 kap. 5 § 3 § 1 p. C 17 kap. 6 § 3 § 2 p. C 17 kap. 7 § 4 § 1 st. 1 men. C 17 kap. 8 § 4 § 1 st. 2 och 3 men. C 17 kap. 9 § 4 § 2 st. C 17 kap. 10 §

5 § C 17 kap. 11 § 6 § 1 st. C 17 kap. 12 § 6 § 2 st. C 17 kap. 13 § 7 § 1 st. C 15 kap. 5 §, 17 kap. 14 § 7 § 2 st. C 17 kap. 15 § 7 § 3 st. C 17 kap. 16 §

8 § C 17 kap. 17 §

9 § C 17 kap. 18 §

10 § C 17 kap. 3 § 11 § 1 st. C 17 kap. 20 § 11§ 2 st. C 17 kap. 21 § 12 § 1 st. C 17 kap. 22 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

12 § 2 och 3 st. C 17 kap. 23 §

13 § C 17 kap. 19 §

14 § C 17 kap. 24 §

10–15 kap. Upphävda

16 kap. 1 § 1 st. H 7 kap. 4 § 1 § 2 st. 1 och 2 men. C 18 kap. 25 § 1 § 2 st. 3 men. C 18 kap. 24 § 1 § 3 st. C 18 kap. 26 § 1 § 4 st. H 7 kap. 27 § 2 § 1 st. H 7 kap. 14, 20 och 27 §§ 2 § 2 st. --

3 § Upphävd 4 § 1 st. C 18 kap. 29 § 4 § 2 st. C 18 kap. 30 §

5 § C 15 kap. 13 § 6 § 1 st. C 18 kap. 28 § 6 § 2 st. 1 men. C 18 kap. 27 § och H 7 kap. 14,

20 och 27 §§

6 § 2 st. 2 men. C 18 kap. 28 § 7 § 1 st. C 18 kap. 20 § 7 § 2 st. C 18 kap. 21 § 7 § 3 st. C 18 kap. 22 §

7 a § Upphävd

7 b § C 18 kap. 23 § 8 § 1 st. 1 men. H 7 kap. 45 och 48 §§ 8 § 1 st. 2 men. Utgår 8 § 2 st. H 7 kap. 49 §

9 § C 15 kap. 14 § 10 § 1 st. C 18 kap. 2 § 10 § 2 st. C 18 kap. 3 § 10 § 3 st. C 7 kap. 7 § och 8 kap. 47 § 11–13 §§ Upphävda 14 § 1 st. C 18 kap. 10 § 14 § 2 st. C 18 kap. 11 § 14 § 3 st. C 18 kap. 12 §

15 § C 18 kap. 13 § 16 § 1 st. C 18 kap. 14 § 16 § 2 st. C 18 kap. 15 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

16 § 3 st. C 18 kap. 16 §

17 § Upphävd 18 § 1 st. C 18 kap. 17 § 18 § 2 st. C 18 kap. 18 §

19 § C 18 kap. 19 § 20 § 1 st. 1 och 2 men. H 3 kap. 16 § 20 § 1 st. 3 men. H 3 kap. 19 § 20 § 2 st. H 3 kap. 17 § 20 § 3 st. H 3 kap. 37 § 20 § 4 st. H 3 kap. 18 § 21§ 1 st. 1 men. H 3 kap. 19 § 21 § 1 st. 2 men. H 3 kap. 38 § 21 § 1 st. 3 men. H 3 kap. 40 § 21 § 2 st. H 3 kap. 39 §

17 kap. 1 § 1 st. H 4 kap. 2 § 1 § 2 st. H 4 kap. 5 § 1 § 3 st. -- 2 § 1 st. 1 och 2 men. C 18 kap. 4 § 2 § 1 st. 3 men. C 18 kap. 5 § 2 § 1 st. 4 men. C 18 kap. 6 § 2 § 1 st. 5 men. C 18 kap. 8 § 2 § 2 st. 1 och 2 men. C 18 kap. 7 § 2 § 2 st. 3 men. C 18 kap. 9 §

18 kap.

1 § H 14 kap. 2 §

2 § H 14 kap. 3 §

3 § H 14 kap. 4 §

4 § H 14 kap. 5 §

5 § H 14 kap. 6 § 6 § 1 st. H 14 kap. 7 § 6 § 2 st. H 14 kap. 11 §

19 kap. 1 § 1 st. SEL 23 § 1 § 2 st. Utgår

2 § Utgår

3 § Utgår 3 a–11 §§ Upphävda

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

20 kap.

1 § Utgår 2 § 1 och 2 men. C 6 kap. 11 § 2 § 3 och 4 men. C 6 kap. 12 § 2 a § 1 st. 1 och 2 men. H 9 kap. 2 § 2 a § 1 st. 3 men. Utgår 2 a § 2 st. H 5 kap. 10 § 2 a § 3 st. H 9 kap. 3 § 2 a § 4 st. H 14 kap. 9 § 3 § 1 st. a p. H 4 kap. 6 § 3 § 1 st. b p. H 7 kap. 50 och 51 §§ 3 § 1 st. c p. H 7 kap. 52 § 3 § 1 st. d p. H 7 kap. 49 § 3 § 2 och 3 st. H 7 kap. 49, 50, 54 och 55 §§ 4 § 1 st. H 5 kap. 2 § 4 § 2 st. H 5 kap. 11 § 4 § 3 st. H 5 kap. 15 § 4 § 4 st. 1 men. H 5kap. 15 § 4 § 4 st. 2 men. H 5 kap. 16 § 4 § 5 st. H 5 kap. 15 §

4 a § SEL 15 §

5 § H 4 kap. 12 § 6 § 1 st. H 4 kap. 9 § 6 § 2 st. H 4 kap. 10 § 7 § 1 st. H 4 kap. 16 § 7 § 2 st. H 4 kap. 17 § 8 § 1 st. 1 men. H 7 kap. 13, 14 och 45 §§ 8 § 1 st. 2 men. Utgår 8 § 2 st. H 7 kap. 13 § 8 § 3 st. H 7 kap. 29 och 48 §§ 8 § 4 st. H 7 kap. 14 §

8 a § Upphävd 9 § 1 st. H 7 kap. 30 § 9 § 2 st. H 12 kap. 4 § 9 a § 1 st. 1 men. H 7 kap. 37 § 9 a § 1 st. 2 men. H 7 kap. 38 § 9 a § 2 st. H 7 kap. 37 § 9 a § 3 st. H 7 kap. 40 § 10 § 1 st. H 10 kap. 8 § 10 § 2 st. H 10 kap. 9 § 10 § 3 st. H 10 kap. 10 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

10 a § 1 och 2 st. H 10 kap. 4 § 10 a § 3 st. H 10 kap. 6 § 10 a § 4 st. H 10 kap. 7 §

10 b § H 10 kap. 3 § 11 § 1 st. H 10 kap. 11 § 11 § 2 st. H 10 kap. 15 § 11 § 3 st. H 10 kap. 16 § 11 a § 1 st. H 10 kap. 19 § 11 a § 2 st. H 10 kap. 17 § 11 a § 3 st. H 10 kap. 20 § 12 § 1 st. H 10 kap. 5 och 13 §§ 12 § 2 st. 1 men. H 10 kap. 5, 13 och 18 §§ 12 § 2 st. 2 men. H 10 kap. 18 § 13 § 1 st. H 10 kap. 22 § 13 § 2 st. H 10 kap. 21 § 13 § 3 st. H 9 kap. 5 § 13 a § 1 st. SEL 22 § 13 a § 2 st. H 10 kap. 2 §

14 § Upphävd

15 § --

16 § --

21 kap. 1 § 1 st. A 7 kap. 4 §, C 10 kap. 2 och

3 §§

1 § 2 st. C 10 kap. 7 § 1 § 3 st. C 10 kap. 8 § 1 § 4 st. C 10 kap. 4 § 1 § 5 st. C 10 kap. 3 och 5 §§ 1 § 6 st. C 10 kap. 6 §

2 § C 10 kap. 9 §

3 § C 10 kap. 10 §

22 kap.

1 § C 12 kap. 2 § och 13 kap. 3 § 2 § 1 st. C 11 kap. 2 § 2 § 2 st. C 12 kap. 3 § 2 § 3 st. C 12 kap. 4 § 3 § 1 st. C 12 kap. 6 § 3 § 2 st. C 12 kap. 12 § 3 § 3 st. C 12 kap. 14 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3 § 4 st. C 12 kap. 15 § 3 § 5 st. C 12 kap. 13 § 3 § 6 st. C 12 kap. 17 §

4 § C 12 kap. 7 § 5 § 1 st. C 12 kap. 8 § 5 § 2 st. C 12 kap. 9 § 5 § 3 st. C 12 kap. 10 § 5 § 4 st. C 12 kap. 11 § 5 § 5 st. C 12 kap. 16 § 6 § 1 st. 1 och 2 men. C 12 kap. 18 § 6 § 1 st. 3 och 4 men. C 12 kap. 19 § 6 § 2 st. C 12 kap. 20 § 6 § 3 st. C 12 kap. 21 § 7 § 1 st. C 13 kap. 3 § 7 § 2 st. C 13 kap. 2 § 7 § 3 st. H 7 kap. 4 § 7 § 4 st. C 13 kap. 4 § 7 § 5 st. C 13 kap. 6 §

8 § C 13 kap. 9 §

9 § C 13 kap. 8 §

10 § C 13 kap. 13 §

11 § H 7 kap. 45 §

12 § C 13 kap. 7, 10 och 12 §§

13 § C 13 kap. 5 §

14 § Upphävd

15 § C 13 kap. 11§ 16 § 1 st H 7 kap. 49 § 16 § 2 st. Se AFL 20 kap. 3 §

17 § Upphävd

3.2.2. ABBL

ABBL SFB

1 § B 8 kap. 2 och 3 §§

1 a § --

2 § B 8 kap. 3–5 §§ 2 a § 1 st. 1 men. B 8 kap. 9 och 10 §§ 2 a § 1 st. 2 men. B 8 kap. 11 § 2 a § 2 st. B 8 kap. 9 § 2 a § 3 st. B 8 kap. 13 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

2 a § 4 st. B 9 kap. 11 § 2 a § 5 st. -- 2 b § 1 st. B 8 kap. 10 § 2 b § 2 st. B 8 kap. 12 § 2 b § 3 st. B 8 kap. 12 § 2 b § 4 st. B 9 kap. 11 § 3 § 1 st. B 8 kap. 14 § 3 § 2 st. B 9 kap. 15 § 4 § 1 st. 1 men. B 9 kap. 4 § 4 § 1 st. 2 och 3 men. B 9 kap. 5 § 4 § 1 st. 4 men. B 9 kap. 6 § 4 § 1 st. 5 men. B 9 kap. 7 § 4 § 1 st. 6 men. B 9 kap. 8 § 4 § 1 st. 7 men. B 9 kap. 9 § 4 § 2 st. B 9 kap. 10 § 4 § 3 st. H 3 kap. 6 § 4 § 4 st. B 9 kap. 2 § 4 a § 1 st. 1 men. B 9 kap. 11 § 4 a § 1 st. 2 och 3 men. B 9 kap. 12 § 4 a § 2 st. B 9 kap. 13 §

5 § B 9 kap. 14 §

6 § Upphävd

7 § H 3 kap. 7 § 8–10 §§ Upphävda 11 § 1 st. 1 och 3 men. B 9 kap. 16 § 11 § 1 st. 2 men. Utgår 11 § 2 st. B 8 kap. 15 § 11 § 3 st. H 4 kap. 13 § 11 § 4 st. Se AFL 20 kap. 2 a § 12 § 1 st. H 5 kap. 2 och 11 §§ 12 § 2 st. H 5 kap. 15 §

13 § H 4 kap. 9 § 14 § 1 st. Utgår 14 § 2 st. 1 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 14 § 2 st. 2 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och

20 kap. 9 §

14 § 2 st. 3 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st.

15 § Se AFL 20 kap. 10–13 §§

16 och 17 §§ Upphävda

18 § H 9 kap. 5 §

19 § Utgår

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3.2.3. LEF

LEF SEL

1 § 7 § och Utgår 2 § 1 st. 8 §

2 § 2 st. 7 §

3 § Upphävd 4 § 1 st. 7 §

4 § 2 st. 18 §

3.2.4. LAF

LAF SFB 1 kap.

1 § --

2 § --

2 kap. 1 § 1 st. C 20 kap. 3 § 1 § 2 st. C 20 kap. 5 § 1 § 3 st. C 20 kap. 7 § 1 § 4 st. C 20 kap. 6 §

2 § Upphävd

3 § C 20 kap. 4 §

4 § C 20 kap. 8 §

3 kap.

1 § C 21 kap. 2 §

2 § C 21 kap. 3 §

2 a § C 21 kap. 7 §

3 § C 21 kap. 10 § 4 § 1 st. C 21 kap. 4 § 4 § 2 st. C 21 kap. 5 § 4 § 3 st. C 21 kap. 6 § 5–6 §§ Upphävda

7 § C 21 kap. 9 §

8 § Upphävd

9 § C 21 kap. 11 § 10 § 1 st. C 21 kap. 10 § 10 § 2 st. C 21 kap. 3 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

4 kap. 1 § 1 st. C 22 kap. 2 § 1 § 2 st. C 22 kap. 3 §

2 § C 22 kap. 8 § 3 § 1 st. C 22 kap. 9 § 3 § 2 st. C 22 kap. 10 § 3 § 3 st. C 22 kap. 7 § 4 § 1 st. C 22 kap. 5 § 4 § 2 st. C 22 kap. 6 § 5 § 1 st. C 22 kap. 11 § 5 § 2 st. C 22 kap. 12 §

6 § Utgår

7 § C 22 kap. 13 §

8 § Utgår

9 § C 22 kap. 14 § 10 § 1 st. C 22 kap. 15 § 10 § 2 st. C 22 kap. 16 §

11 § C 22 kap. 17 § 12 § 1 st. C 22 kap. 21 § 12 § 2 st. C 22 kap. 18 § 12 § 3 st. C 22 kap. 19 §

5 kap.

1 § F 14 kap. 4 och 5 §§ 2 § 1 st. F 14 kap. 4 § 2 § 2 st F 1 kap. 2 § och F 14 kap. 4 § 2 § 3 st. F 15 kap. 7 § 3 § 1 st. F 15 kap. 14 § 3 § 2 st. F 15 kap. 15 § 3 § 3 st. F 15 kap. 16 § 4 § 1 st. F 15 kap. 2, 3 och 4 §§ 4 § 2 st. F 15 kap. 5 §

5 § F 15 kap. 12 §

6 § F 15 kap. 7, 8 och 11 §§

7 § Upphävd

8 § F 15 kap. 13 §

9 § Upphävd 10 § 1 st. 1 men. F 14 kap. 7 § 10 § 1 st. 2 men. H 7 kap. 26 § 10 § 1 st. 3 och 4 men. Utgår 10 § 2 st. F 14 kap. 7 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

11 § 1 st. F 15 kap. 17 § 11 § 2 st F 15 kap. 10 §, se EPL 7 kap. 3 §

6 kap. 1 § 1 st. C 23 kap. 2 §, F 15 kap. 17 och

18 §§

1 § 2 st. C 23 kap. 4 § 1 § 3 st. Utgår 1 § 4 st. C 23 kap. 3 §, F 15 kap. 19 § 1 § 5 st. C 23 kap. 5 §, F 15 kap. 20 §

2 § C 22 kap. 20 § och F 14 kap. 2 §

3 § C 23 kap. 6 § och F 14 kap. 2 §

4 § C 21 kap. 8 §

5 § C 22 kap. 4 §

6 § C 23 kap. 7 §, F 14 kap. 8 §

7 § F 15 kap. 9 §, se AFL 3 kap. 17 §, 16 kap. 8 §, 17 kap. 1 §, 20 kap. 3–7 §§ 8 § 1 och 2 st. H 3 kap. 20 § 8 § 3 st. H 3 kap. 37 § 8 § 4 st. H 3 kap. 20 § 9 § 1 st. 1 men. H 3 kap. 20 § 9 § 1 st. 2 men. H 3 kap. 38 § 9 § 1 st. 3 men. H 3 kap. 40 § 9 § 2 st. H 3 kap. 39 §

7 kap.

1 § -- 2–4 §§ Upphävda

8 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men. C 23 kap. 8 § 1 § 1 st. 3 men. C 23 kap. 9 § 1 § 1 st. 4 men. C 23 kap. 10 § 1 § 2 st. C 23 kap. 11 § 1 § 3 st. C 23 kap. 12 §

2 § H 7 kap. 4 § 3 § 1 st. Utgår 3 § 2 st. 1 men. C 23 kap. 13 § 3 § 2 st. 2 men. Se AFL 20 kap. 2 a § 3 § 3 st. H 9 kap. 5 §

4 § H 14 kap. 7 och 8 §§

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

5 § C 23 kap. 14 § 6 § 1 men. H 7 kap. 13 och 29 §§ 6 § 2 men. Utgår

7 § H 7 kap. 30 §

8 § H 7 kap. 21 §

9 § H 7 kap. 36 §

10 § Upphävd 11 § 1 st. 1 men. H 12 kap. 3 § 11 § 1 st. 2 men. H 12 kap. 4 § 11 § 2 st. H 12 kap. 6 §

12 § Se AFL 20 kap. 10–13 §§

13 § Upphävd

14 § Utgår

3.2.5. LSP

LSP SFB

1 § 1 st. A 7 kap. 5 § 1 § 2 st. A 7 kap. 6 §

2 § C 24 kap. 7 §

3 § --

4 § A 7 kap. 7 §

5 § A 7 kap. 8 §

6 § C 24 kap. 2 §

7 § C 24 kap. 4 § 8 § 1 st. C 24 kap. 5 § 8 § 2 st. C 24 kap. 6 §

9 § C 24 kap. 3 §

10 § C 24 kap. 8 § och F 14 kap. 2 §, se LAF 3 kap. 1

  • 7,

9 och 10 §§ och 4

  • kap.

11 § 1 st. C 24 kap. 9 § 11 § 2 st. C 24 kap. 10 § 12 § 1 st. C 24 kap. 12 § 12 § 2 st. C 24 kap. 13 § 12 § 3 st. 1 men. C 24 kap. 19 § 12 § 3 st. 2 men. C 24 kap. 21 § 13 § 1 st. C 24 kap. 14 § 13 § 2 st. C 24 kap. 15 § 13 § 3 st. C 24 kap. 16 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

13 § 4 st. 1 men. C 24 kap. 17 § 13 § 4 st. 2 men. Utgår

13 a § C 24 kap. 18 §

14 § C 24 kap. 20 §

15 § C 24 kap. 22 § 16 § 1 st. C 24 kap. 23 §, se LAF 8 kap. 16 § 2 st. Utgår

3.2.6. KSL

KSL SFB

1 § A 7 kap. 11§, C 25 kap. 2 § 2 § 1 st. A 7 kap. 10 § 2 § 2 st. A 7 kap. 10 §, C 25 kap. 4 § 3 § 1 men. C 25 kap. 3 §, F 14 kap. 2 §, se LAF 3 § 2 men. C 25 kap. 6 §, se LAF

4 § C 25 kap. 5 §

5 § --

3.2.7. LSKK

LSKK SFB

1 § H 15 kap. 2 §

2 § H 15 kap. 3 §

3 § H 15 kap. 4 §

4 § H 15 kap. 5 § 5 § 1 st. H 7 kap. 45 § 5 § 2 st. Utgår

6 § Upphävd

7 § H 15 kap. 6 §

8 § H 15 kap. 7 §

9 § H 15 kap. 8 §

10 § H 15 kap. 9 §

11 § H 15 kap. 10 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

3.2.8. FBBL

FBBL SFB

1 § B 8 kap. 6 §

2 § B 8 kap. 6 §

3 § B 8 kap. 8 §

4 § B 8 kap. 7 § 5 § 1 st. B 8 kap. 2 § 5 § 2 st. --

6 § -- 7 § 1 st. H 7 kap. 6 § 7 § 2 st. H 7 kap. 35 § 8 § 1 led. Se ABBL 4 § 8 § 2 led. Se ABBL 5 § 8 § 3 led. Se ABBL 7 § 8 § 4 led. Se ABBL 11 § 8 § 5 led. Se ABBL 12 § 8 § 6 led. Se ABBL 13 § 8 § 7 led. Se ABBL 14 § 8 § 8 led. Se ABBL 15 § 8 § 9 led. Se ABBL 18 § 8 § 10 led. Se ABBL 19 §

9 § H 7 kap. 33 §

3.2.9. LBH

LBH SFB

1 § Utgår

2 § --

2 a § --

3 § H 14 kap. 7 §

4 § Utgår

5 § Se AFL 20 kap. 10–13 §§

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3.2.10. AKBL

AKBL SFB

1 § B 14 kap. 2 §

2 § B 14 kap. 4 § 3 § 1 st. -- 3 § 2 st. B 14 kap. 3 §

4 § B 14 kap. 2 §

5 § Upphävd 6 § 1 st. B 14 kap. 5 § 6 § 2 st. B 14 kap. 6 §

7 § -- 8 § 1 st. B 14 kap. 3 § 8 § 2 st. B 14 kap. 7 § 9 § 1 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 9 § 2 led. Se AFL 20 kap. 4 § 9 § 3 led. Se AFL 20 kap. 5 § 9 § 4 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och

9 §

9 § 5 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 9 § 6 led. Se AFL 20 kap. 10–13 §§

3.2.11. NVL

NVL SFB

1 § C 28 kap. 2 § 2 § 1 st. -- 2 § 2 st. -- 3 § 1 st. -- 3 § 2 st. C 28 kap. 3 § 4 § 1 st. 1 men. C 28 kap. 3 § 4 § 1 st. 2 men. C 28 kap. 4 § 4 § 1 st. 3 men. C 28 kap. 4 § 4 § 2 st. C 28 kap. 12 § 5 § 1 men. C 28 kap. 13 § 5 § 2 men. C 28 kap. 8 och 9 §§

6 § C 28 kap. 8 och 9 §§ 7 § 1 st. 1 och 2 men. C 28 kap. 11 § 7 § 1 st. 3 men. C 28 kap. 10 § 7 § 2 st. C 28 kap. 5 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

8 § 1 st. 1 men. 8 § 1 st. 2 men. 8 § 2 st.

9 §

10 §

11 §

12 §

13 §

14 §

C 28 kap. 14 § C 28 kap. 15 § C 28 kap. 14 § C 28 kap. 14 § C 28 kap. 6 § C 28 kap. 16 § Se AFL 3 kap. 6 § och 15 § 1 st. a–d p. samt 3 st. H 7 kap. 4 § H 7 kap. 23 §

15 § C 28 kap. 3 §

16 § C 28 kap. 7 § 17 § 1 st. 1 och 2 men. H 5 kap. 2 § 17 § 1 st. 3 men. H 5 kap. 11 § 17 § 2 st. H 5 kap. 15 § 17 § 3 st. 1 men. H 5 kap. 15 § 17 § 3 st. 2 men. H 5 kap. 16 § 18 § 1 st. H 10 kap. 4–23 §§ 18 § 2 st. H 9 kap. 5 § 19 § 1 led. Se AFL 17 kap. 1 § 1 st. 19 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 19 § 3 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 19 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 19 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 19 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. 19 § 7 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 19 § 8 led. Se AFL 20 kap. 16 §

20 § C 29 kap. 2 och 4 §§

21 § C 29 kap. 3 §

22 § C 29 kap. 5 §

23 § C 29 kap. 6 §

24 § C 29 kap. 7 §

25 § C 29 kap. 8 §

26 § C 29 kap. 9 §

27 § C 29 kap. 10 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3.2.12. SML

SML SFB

1 § 1st. C 27 kap. 2 § 1 § 2 st. C 27 kap. 3 § 2 § 1 st. C 27 kap. 4 § 2 § 2 st. --

3 § C 27 kap. 5 § 4 § 1 st. 1 men. C 27 kap. 13 § 4 § 1 st. 2 men. C 27 kap. 7 § 4 § 2 st. 1 men. C 27 kap. 14 § 4 § 2 st. 2 men. C 27 kap. 7 § 4 § 2 st. 3 men. C 27 kap. 16 § 4 § 2 st. 4 men. C 27 kap. 15 §

5 § C 27 kap. 11 §

6 § C 27 kap. 17 §

7 § C 27 kap. 18 §

8 § C 27 kap. 6 § 9 § 1 st. 1 led. C 27 kap. 8 § 9 § 1 st. 2 led. Se AFL 3 kap. 6 § 9 § 1 st. 3 led. C 27 kap. 12 § 9 § 1 st. 4 led. Se AFL 3 kap. 15 § 1 st. a–d p. samt 2 och 3 st. 9 § 1 st. 5 led. C 27 kap. 10 § 9 § 1 st. 6 led. Se AFL 3 kap. 17 § 9 § 2 st. C 27 kap. 9 § 10 § 1 st. C 27 kap. 19 § 10 § 2 st. C 27 kap. 20 § 11 § 1 st. H 7 kap. 4 § 11 § 2 och 3 st. H 7 kap. 22 §

12 § Upphävd 13 § 1 st. 1 och 2 men. H 5 kap. 2 § 13 § 1 st. 3 men. H 5 kap. 11 § 13 § 2 st. H 5 kap. 15 § 13 § 3 st. 1 men. H 5 kap. 15 § 13 § 3 st. 2 men. H 5 kap. 16 § 14 § 1 st. Se AFL 20 kap. 10–13 §§ 14 § 2 st. H 9 kap. 5 § 15 § 1 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 15 § 2 led. Se AFL 20 kap. 3 § 15 § 3 led. Se AFL 20 kap. 5 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

15 § 4 led. Se AFL 20 kap. 6 § 15 § 5 led. Se AFL 20 kap. 7 § 15 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och

9 §

15 § 7 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 15 § 8 led. Se AFL 20 kap. 9 a § 15 § 9 led. Se AFL 20 kap. 16 §

3.2.13. LSPT

LSPT SFB

1 § 1 st. E 21 kap. 4 § 1 § 2 st. -- 2 § 1 st. E 21 kap. 5 § 2 § 2 och 3 st. E 21 kap. 3 § 3 § 1 st. E 21 kap. 6 § 3 § 2 st. E 21 kap. 7 § 4 § 1 st. 1 och 2 men. E 21 kap. 5 § 4 § 1 st. 3 men. E 21 kap. 8 § 4 § 2 st. E 21 kap. 9 § 5 § 1 st. E 21 kap. 10 § 5 § 2 st. E 21 kap. 11 § 5 § 3 st. E 21 kap. 12 § 5 § 4 st. 1 men. E 21 kap. 13 § 5 § 4 st. 2 men. E 21 kap. 14 §

6 § E 21 kap. 15 §

7 § Utgår

3.2.14. SjLL

SjLL SFB

1 § 1 st. C 3 kap. 6 § 1 § 2 st. C 3 kap. 3 § 2 § 1 st. C 3 kap. 4 § 2 § 2 st. C 3 kap. 5 §

3 § A 7 kap. 3 § 4 § 1 st. C 3 kap. 6 § 4 § 2 st. C 3 kap. 7 §

5 § C 3 kap. 8 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

6 § 1 st. 1 p. C 3 kap. 13 § 6 § 1 st. 2 p. C 3 kap. 17 § 6 § 2 st. C 3 kap. 18 § 6 § 3 st. C 3 kap. 13 § 7 § 1 st. 1 men. C 3 kap. 10 och 11 §§ 7 § 1 st. 2 och 3 men. C 3 kap. 11 § 7 § 1 st. 4 men. C 3 kap. 14 § 7 § 2 st. C 3 kap. 12 § 7 § 3 st. C 3 kap. 15 § 8 § 1 st. C 3 kap. 9 § 8 § 2 st. C 3 kap. 25 § 8 § 3 st. C 3 kap. 27 §

9 § C 3 kap. 28 § 10 § 1 och 2 st. C 3 kap. 26 § 10 § 3 st. H 9 kap. 5 § 11 § 1 st. H 7 kap. 14 § 11 § 2 st. H 7 kap. 41 § 12 § 1 st. C 3 kap. 16 § 12 § 2 st. Utgår 13 § 1 st. C 3 kap. 19 § 13 § 2 st. C 3 kap. 20 § 13 § 3 st. -- 13 § 4 st. 1 men. C 3 kap. 21 § 13 § 4 st. 2 och 3 men. C 3 kap. 22 § 13 § 4 st. 4 och 5 men. C 3 kap. 23 § 14 § 1 men. H 7 kap. 14 § 14 § 2 men H 7 kap. 27 §

15 § C 3 kap. 13 §

16 § C 3 kap. 24 §

17 § C 4 kap. 10 § 18 § 1 st. C 4 kap. 2 § 18 § 2 st. C 4 kap. 3 § 18 § 3 st. C 4 kap. 2 § 19 § 1 st. H 12 kap. 5 § 19 § 2 st. C 4 kap. 3 §

20 § C 4 kap. 6 §

21 § C 4 kap. 7 §

22 § C 4 kap. 7 §

23 § C 4 kap. 8 §

24 § C 4 kap. 9 §

25 § Upphävd

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

26 § 1 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 26 § 2 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 26 § 3 led. Se AFL 20 kap. 4 § 26 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 26 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 26 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och

9 §

26 § 7 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 26 § 8 led. Se AFL 20 kap. 9 a § 27 § 1 st. C 4 kap. 4 § 27 § 2 st. C 4 kap. 5 § 28 § 1 st. H 10 kap. 24 § 28 § 2 och 3 st. H 10 kap. 25 §

3.2.15. LASS

LASS SFB

1 § D 3 kap. 2 §

2 § -- 3 § 1 st. D 3 kap. 2 och 3 §§ 3 § 2 st. D 3 kap. 7 § 3 § 3 st. D 3 kap. 10 § 3 § 4 st. D 3 kap. 2 § 4 § 1 st. H 3 kap. 24 § 4 § 2 st. H 3 kap. 25 § 4 § 3 st. D 3 kap. 4 § 5 § 1 st. H 7 kap. 4 § 5 § 2 st. 1 men. Till 15 § 8 LSS 5 § 2 st. 2 men. H 7 kap. 6 § 5 § 3 st. D 3 kap. 6 § 6 § 1 st. D 3 kap. 8 § 6 § 2 st. D 3 kap. 9 § 7 § 1 och 2 st. D 3 kap. 11 § 7 § 3 st. D 3 kap. 12 § 8 § 1 st. H 9 kap. 2 § 8 § 2 st. H 5 kap. 10 § 9 § 1 st. H 7 kap. 45 § 9 § 2 st. Utgår 10 § 1 st. 1 men. D 3 kap. 13 § 10 § 1 st. 2 men. D 3 kap. 9 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

10 § 2 st. D 3 kap. 9 § 10 § 3 st. D 3 kap. 15 § 10 § 4 st. D 3 kap. 14 §

11 § D 3 kap. 16 §

12 § D 3 kap. 17 §

13 § H 14 kap. 7 och 9 §§

14 § D 3 kap. 19 §

15 § D 3 kap. 19 § 16 § 1 st. 1 och 2 men. H 5 kap. 2 § 16 § 1 st. 3 men. H 5 kap. 11 § 16 § 2 st. H 5 kap. 15 § 17 § 1 st. Se AFL 20 kap. 10–13 §§ 17 § 2 st. H 9 kap. 5 § 18 § 1 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 18 § 2 led. Se AFL 20 kap. 5 § 18 § 3 led. Se AFL 20 kap. 6 § 18 § 4 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st.,

20 kap. 9 §

18 § 5 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st.

19 § D 3 kap. 20 §

20 § D 3 kap. 21 §

3.2.16. BoL

BoL SFB

1 § 1 st. G 3 kap. 2 §, 4 kap. 2 § 1 § 2 st. -- 1 a § 1 st. G 3 kap. 3 § 1 a § 2 st. G 3 kap. 4 §

2 § G 3 kap. 5 § 3 § 1 st. G 3 kap. 7 § 3 § 2 st. G 3 kap. 6 § 4 § 1 och 2 st. G 5 kap. 2 § 4 § 3 st. G 5 kap.13 §

4 a § G 5 kap. 4 §

4 b § G 5 kap. 5 § 5 § 1 st. 1 och 2 men. G 5 kap. 6 § 5 § 1 st. 3 men. G 5 kap. 8 § 5 § 1 st. 4 men. -- 5 § 1 st. 5 men. G 5 kap. 6 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

5 § 2 st. G 5 kap. 7 §

5 a § G 5 kap. 9 §

5 b § G 5 kap. 10 §

6 § Upphävd 7 § 1 och 2 st. G 5 kap. 11 § 7 § 3 st. G 5 kap. 12 §

8 § G 5 kap. 3 §

9 § G 5 kap. 14 § 10 § 1 st. 1 p. G 4 kap. 4 § 10 § 1 st. 2 p. G 4 kap. 7 § 10 § 1 st. 3 p. G 4 kap. 6 § 10 § 2 st. G 4 kap. 4 § 10 § 3 st. G 4 kap. 8 § 10 § 4 st. G 4 kap. 9 § 10 § 5 st. G 4 kap. 6 §

11 § G 4 kap. 5 § 12 § 1 st. 1 p. G 4 kap.10 och 11 §§ 12 § 1 st. 2 p. G 4 kap. 2 § 12 § 2 och 3 st. G 4 kap. 11 § 13 § 1 st. G 5 kap. 15 § 13 § 2 st. G 5 kap. 16 § 14 § 1 st. 1 p. G 5 kap. 22 § 14 § 1 st. 2 p. G 5 kap. 17 § 14 § 2 och 3 st. G 5 kap. 19 § 15 § 1 st. G 4 kap. 3 § 15 § 2 st. G 5 kap. 18 § 15 § 3 st. G 4 kap. 2 § 15 a § 1 st. G 5 kap. 20 § 15 a § 2 st. G 5 kap. 21 § 15 a § 3 st. G 5 kap. 20 § 16 § 1 st. G 5 kap. 23 § 16 § 2 st. G 5 kap. 24 § 17 § 1 st. G 5 kap. 25 § 17 § 2 och 3 st. G 5 kap. 26 §

17 a § G 5 kap. 27 §

18 § -- 19 § 1 st. H 7 kap. 4 § 19 § 2 st. 1 men. Utgår 19 § 2 st. 2 men. H 7 kap. 5 § 19 § 3 st. H 7 kap. 4 §

20 § --

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

20 a § H 7 kap. 32 § 21 § 1 st. 1 men. G 4 kap. 12 och 13 §§ 21 § 1 st. 2 men. G 4 kap. 12 § 21 § 1 st. 3 och 4 men. G 4 kap. 14 § 21 § 2 st. G 4 kap. 15 § 21 a § 1 st. 1 men. G 6 kap. 2 § 21 a § 1 st. 2 men. G 6 kap. 3 § 21 a § 2 st. G 6 kap. 4 § 21 a § 3 st. G 6 kap. 5 §

21 b § G 6 kap. 6 § 22 § 1 och 2 st. G 6 kap. 7 § 22 § 3 st. G 6 kap. 8 § 23 § 1 st. G 6 kap. 11 § 23 § 2 st. G 6 kap. 12 §

24 § H 7 kap. 45 §

25 § G 6 kap. 9 § 26 § 1 men. H 7 kap. 13 § 26 § 2 men. Utgår 26 § 3 men. H 7 kap. 49 §

27 § G 5 kap. 28 § 28 § 1 st. 1 men. H 5 kap. 9 28 § 1 st. 2 men. H 5 kap. 11 § 28 § 1 st. 3 men. H 5 kap. 12 § 28 § 1 st. 4 och 5 men. H 5 kap. 14 § 28 § 1 st. 6 men. H 5 kap. 13 § 28 § 2 st. H 5 kap. 15 § 29 § 1 st. Se AFL 20 kap. 10–13 §§ 29 § 2 st. H 9 kap. 5 §

29 a § G 6 kap. 10 § 30 § 1 led. Se AFL 17 kap. 1 § 30 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a 30 § 3 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 30 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 30 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 30 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 30 § 7 led. Se AFL 20 kap. 9 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

3.2.17. USL

USL SFB

1 § -- 2 § 1 st. B 10 kap. 5 § 2 § 2 st. B 10 kap. 6 § 3 § 1 st. 1 men. B 11 kap. 2 § 3 § 1 st. 2 men. B 10 kap. 3 §, 11 kap. 4 § 3 § 2 st. 1 men. B 10 kap. 4 § och 11 kap. 5 § 3 § 2 st. 2 men. B 11 kap. 5 § 3 § 3 st. B 11 kap. 7 § 4 § 1 p. B 11 kap. 8 § 4 § 2 och 3 p. B 11 kap. 9 § 4 § 4 p. B 11 kap. 10 § 4 § 5 p. B 11 kap. 11 §

5 § B 11 kap. 3 §

6 § B 11 kap. 13 § 7 § 1 st. B 11 kap. 6 och 14 §§ 7 § 2 st. 1 och 2 men. B 11 kap. 12 § 7 § 2 st. 3 men. B 11 kap. 6 § 7 § 3 st. B 11 kap. 14 § 8 § 1 st. 1 men. B 11 kap. 20 § 8 § 1 st. 2 men B 11 kap. 21 § 8 § 2 st. B 11 kap. 23 § 8 § 3 st. B 11 kap. 24 § 8 § 4 st. B 11 kap. 25 § 9 § 1 st. B 11 kap. 26 § 9 § 2 st. B 11 kap. 22 § 10 § 1 st. B 11 kap. 29 § 10 § 2 st. B 11 kap. 30 § 10 § 3 st. B 11 kap. 28 §

11 § H 3 kap. 8 § 12 § 1 st. 1 och 2 men. H 7 kap. 4 § 12 § 1 st. 3 men. H 7 kap. 5 § 12 § 2 st. H 7 kap. 4 § 13 § 1 och 2 men. B 11 kap. 33 § 13 § 3 men. Utgår 13 a § 1 och 2 men. B 11 kap. 34 § 13 a § 3 men. Utgår 14 § 1 st. 1 men. B 11 kap. 35 § 14 § 1 st. 2 men. Utgår

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

14 § 2 st. 1 men B 11 kap. 35 § 14 § 2 st. 2 men. Utgår 15 § 1 st. H 9 kap. 2 § 15 § 2 st. H 5 kap. 10 § 15 § 3 st. H 5 kap. 11 § 16 § 1 st. B 11 kap. 31 § 16 § 2 st. B 11 kap. 27 § 16 § 3 st. H 4 kap. 14 § 17 § 1 st. 1 men. B 11 kap. 15 § 17 § 1 st. 2 men. B 11 kap. 16 § 17 § 1 st. 3 och 4 men. B 11 kap. 17 § 17 § 2 st. B 11 kap. 18 § 17 § 3 st. B 11 kap. 19 § 18 § 1 men. H 7 kap. 45 § 18 § 2 men. H 7 kap. 46 § 19 § 1 st. B 11 kap. 32 § 19 § 2 st. H 9 kap. 3 § 20 § 1 st. 1 men. H 5 kap. 8 § 20 § 1 st. 2 men. H 5 kap. 11 § 20 § 2 st. H 5 kap. 15 § 21 § 1 st. 1 men. B 12 kap. 2 § 21 § 1 st. 2 men. B 12 kap. 3 § 21 § 2 st. B 12 kap. 4 § 21 § 3 st. B 12 kap. 5 § 22 § 1 st. B 12 kap. 6 § 22 § 2 st. B 12 kap. 7 § 22 § 3 st. B 12 kap. 8 § 22 § 4 st. B 12 kap. 9 § 23 § 1 st. 1 men. B 12 kap. 2 § 23 § 1 st. 2 men. B 12 kap. 18 § 23 § 2 st. B 12 kap. 19 § 24 § 1 st. B 12 kap. 16 § 24 § 2 st. B 12 kap. 17 § 24 § 3 st. B 12 kap. 21 § 24 § 4 st. B 12 kap. 22 § 25 § 1 st. B 12 kap. 11 § 25 § 2 st. B 12 kap. 13 § 25 § 3 st. B 12 kap. 14 § 26 § 1 st. B 12 kap. 15 § 26 § 2 st. B 12 kap. 10 §

27 § B 12 kap. 12 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

28 § B 12 kap. 20 §

29 § B 12 kap. 39 § 30 § 1 st. B 12 kap. 27 § 30 § 2 st. 1 men B 12 kap. 28 § 30 § 2 st. 2 och 3 men. B 12 kap. 29 § 30 § 3 st. B 12 kap. 30 § 31 § 1 st. 1 men B 12 kap. 23 § 31 § 1 st. 2–4 men. B 12 kap. 24 § 31 § 2 st. B 12 kap. 25 § 31 § 3 st. B 12 kap. 26 § 32 § 1 men. B 12 kap. 31 § 32 § 2–4 men. B 12 kap. 32 § 33 § 1 st. B 12 kap. 31 § 33 § 2 st. B 12 kap. 33 § 34 § 1 men. B 12 kap. 34 § 34 § 2 men. H 7 kap. 47 § 35 § 1 men. B 12 kap. 35 § 35 § 2 men. B 12 kap. 36 § 36 § 1 st. B 12 kap. 37 § 36 § 2 st. B 12 kap. 38 §

37 § Upphävd 38 § 1 st. H 9 kap. 5 § 38 § 2 st. Se AFL 20 kap. 10–13 §§

39 § H 4 kap. 9 §

40 § Utgår

41 § B 12 kap. 39 § 42 § 1 st. 1 led. Se AFL 17 kap. 1 § 42 § 1 st. 2 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 42 § 1 st. 3 led. Se AFL 20 kap. 8 § 1–3 st. och 9 § 42 § 1 st. 4 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 42 § 2 st. H 7 kap. 28 och 47 §§ 43 § 1p. Utgår 43 § 2 p. A 5 kap. 17 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3.2.18. LIP

LIP SFB 1 kap.

1 § E 3 kap. 2, 3 och 7 §§

2 § -- 3 § 1 men. E 6 kap. 2 och 3 §§ 3 § 2 men. E 6 kap. 4 § 3 § 3 men. E 6 kap. 5 § 3 § 4 men. E 6 kap. 2 och 3 §§ 3 § 5 men. E 6 kap. 4 §

4 § -- 5 § 1 st. 1 men. E 6 kap. 10 § 5 § 1 st. 2 men. E 6 kap. 12 § 5 § 2 st. E 6 kap. 13 § 5 § 3 st. E 6 kap. 11 § 5 a § 1 st. 1 men. E 6 kap. 14 § 5 a § 1 st. 2 men. E 6 kap. 15 § 5 a § 2 st. 1 men. E 6 kap. 16 § 5 a § 2 st. 2 men. E 6 kap. 17 § 5 b § 1 st. 1 men. E 6 kap. 18 § 5 b § 1 st. 2 och 3 men. E 6 kap. 19 § 5 b § 2 st. E 6 kap. 20 § 5 b § 3 st. E 6 kap. 21 § 5 b § 4 st. E 6 kap. 22 § 5 c § 1 och 2 men. E 6 kap. 23 § 5 c § 3 men. E 6 kap. 24 § 5 c § 4 men. E 6 kap. 25 § 6 § 1 men. E 6 kap. 26 § 6 § 2–4 men. E 6 kap. 27 §

7 § Upphävd 8 § 1 st. 1 och 2 p. Utgår 8 § 1 st. 3 och 4 p. E 5 kap. 2 § 8 § 2 st. E 7 kap. 33 §

9 § Upphävd

10 § Upphävd

2 kap. 1 § 1 st. 1 men. E 7 kap. 3 § 1 § 1 st. 2 men. E 7 kap. 32 § 1 § 1 st. 3 men. E 7 kap. 4 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

1 § 2 st. E 7 kap. 4 § 2 § 1 st. E 7 kap. 5 § 2 § 2 st. 1 men. E 7 kap. 7 § 2 § 2 st. 2 men. E 7 kap. 6 § 3 § 1 st. 1 och 2 men. E 7 kap. 8 § 3 § 1 st. 3 men. E 7 kap. 10 § 3 § 2 st. E 7 kap. 9 § 3 § 3 st. E 7 kap. 11 §

4 § E 7 kap. 12 § 5 § 1–5, 7, 8, 10, 11 och 14-17 p. E 7 kap. 13 § 5 § 6 p. Utgår 5 § 9, 12 och 13 p. Upphävda 6 § 1 st. E 7 kap. 14 § 6 § 2 st. E 7 kap. 14 och 20 §§ 7 § 1 st. 1 men. E 7 kap. 15 § 7 § 1 st. 2 men. E 7 kap. 16 § 7 § 2 st. 1 och 2 men. E 7 kap. 17 § 7 § 2 st. 3 men. E 7 kap. 18 §

8 § E 7 kap. 19 §

9 § E 7 kap. 22 §

10 § E 7 kap. 21 §

11 § Upphävd

12 § Upphävd

13 § E 7 kap. 24 § 14 § 1 st. E 7 kap. 26 § 14 § 2 st. E 7 kap. 27 § 14 § 3 st. E 7 kap. 28 §

15 § E 7 kap. 25 §

16 § E 7 kap. 23 § 17 § 1 st. E 7 kap. 29 § 17 § 2 st. E 7 kap. 30 §

17 a § E 7 kap. 31 §

18 § E 7 kap. 33 §

19 § E 7 kap. 34 §

20 § E 7 kap. 35 §

21 § E 7 kap. 36 § 22 § 1 st. E 7 kap. 37 § 22 § 2 st. E 7 kap. 38 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3 kap.

1 § E 8 kap. 3 § 2 § 1 st. E 8 kap. 4 § 2 § 2 st. E 8 kap. 5 § 2 § 3 st. E 8 kap. 6 §

3 § E 8 kap. 5 § 4 § 1 st. E 8 kap. 7 § 4 § 2 st. E 8 kap. 8 § 5 § 1 st. E 8 kap. 9 och 10 §§ 5 § 2 st. E 8 kap. 11 § 5 § 3 st. E 8 kap. 12 §

6 § E 8 kap. 13 §

7 § E 8 kap. 14 §

8 § E 8 kap. 15 §

9 § E 8 kap. 16 § 10 § 1 st. 1 men. E 8 kap. 19 § 10 § 1 st. 2–4 men. E 8 kap. 20 § 10 § 2 st. E 8 kap. 24 § 11 § 1 st. E 8 kap. 32 § 11 § 2 st. 1–3 men. E 8 kap. 33 § 11 § 2 st. 4 och 5 men. E 8 kap. 34 § 12 § 1 st. E 8 kap. 28 § 12 § 2 st. 1 men. E 8 kap. 30 § 12 § 2 st. 2 men. E 8 kap. 31 § 13 § 1 st. E 8 kap. 21 § 13 § 2 st. E 8 kap. 22 § 13 § 3 st. E 8 kap. 23 § 14 § 1 men. E 8 kap. 35 och 37 §§ 14 § 2 men. E 8 kap. 37 § 15 § 1 st. E 8 kap. 35 och 38 §§ 15 § 2 st. E 8 kap. 39 §

16 § E 8 kap. 36 § 17 § 1 st. 1 p. E 8 kap. 40, 42, 44 och 46 §§ 17 § 1 st. 2 p. E 8 kap. 40, 49 och 50 §§ 17 § 1 st. 3 p. E 8 kap. 40 och 51 §§ 17 § 2 st. E 8 kap. 47 §

18 § E 8 kap. 45 och 49 §§ 19 § 1 st. E 8 kap. 42 § 19 § 2 st. E 8 kap. 43 §

20 § E 8 kap. 50 § 21 § 1 men. E 8 kap. 52 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

21 § 2 men. E 8 kap. 48 § 22 § 1 st. E 8 kap. 25 § 22 § 2 st. E 8 kap. 29 § 22 § 3 st. E 8 kap. 26 §

23 § E 8 kap. 27 §

24 § E 8 kap. 17 §

25 § E 8 kap. 18 §

4 kap. 1 § 1 st. E 9 kap. 4 § 1 § 2 st. E 9 kap. 17 § 1 § 3 st. E 9 kap. 26 § 2 § 1 men. E 9 kap. 5 § 2 § 2 men. E 9 kap. 6 §

3 § E 9 kap. 6 §

4 § E 9 kap. 9 §

5 § E 9 kap. 8 §

6 § E 9 kap. 10 §

7 § E 9 kap. 11 och 13 §§ 8 § 1 st. 1 men. E 9 kap. 18 och 19 §§ 8 § 1 st. 2 men. E 9 kap. 18 § 8 § 1 st. 3 men. E 9 kap. 19 § 8 § 2 st. E 9 kap. 21 §

9 § E 9 kap. 20 §

10 § E 9 kap. 22 §

11 § E 9 kap. 23 § 12 § 1 st. 1 men. E 9 kap. 24 och 27 §§ 12 § 1 st. 2 men. E 9 kap. 24 § 12 § 2 st. E 9 kap. 25 §

5 kap. 1 § 1 st. 1 men. E 4 kap. 3 § 1 § 1 st. 2 men. E 4 kap. 2 § 1 § 2 st. -- 1 § 3 st. 1 och 2 men. E 4 kap. 11 § 1 § 3 st. 3 men. Utgår 1 § 3 st. 4 men. SFBP 6 kap. 23 § 2 § 1 men. E 10 kap. 5 § 2 § 2 men. E 10 kap. 6 § 2 § 3 men. E 10 kap. 7 §

3 § E 10 kap. 8 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

4 § 1 st. E 10 kap. 9 § 4 § 2 st. 1 och 2 men. E 10 kap. 11 § 4 § 2 st. 3 men. E 10 kap. 12 § 5 § 1 st. E 10 kap. 13 § 5 § 2 st. 1 men. E 10 kap. 14 § 5 § 2 st. 2 och 3 men. E 10 kap. 15 § 5 § 3 st. E 10 kap. 10 § 6 § 1 st. 1 men. E 10 kap. 16 § 6 § 1 st. 2 men. E 10 kap. 17 § 6 § 1 st. 3 men. E 10 kap. 18 § 6 § 2 st. E 10 kap. 19 § 7 § 1 st. E 10 kap. 20 § 7 § 2 st. E 10 kap. 21 § 8 § 1 st. 1 men. E 10 kap. 22 § 8 § 1 st. 2 och 3 men. E 10 kap. 23 § 8 § 2 st. E 10 kap. 24 §

9 § E 10 kap. 6 §

10 § E 10 kap. 25 § 11 § 1 st. 1 men. E 10 kap. 26 § 11 § 1 st. 2 men. E 10 kap. 27 § 11 § 2 st. 1 men. E 10 kap. 28 § 11 § 2 st. 2 och 3 men. E 10 kap. 29 § 11 § 3 st. E 10 kap. 31 § 11 § 4 st. E 10 kap. 30 § 12 § 1 st. E 10 kap. 32 § 12 § 2 st. 1 men. E 10 kap. 33 § 12 § 2 st. 2 och 3 men. E 10 kap. 34 § 12 § 2 st. 4 men. E 10 kap. 32 § 12 § 3 st. E 10 kap. 35 § 13 § 1 st. E 10 kap. 36 § 13 § 2 st. E 10 kap. 38 § 13 § 3 st. 1 men. E 10 kap. 39 § 13 § 3 st. 2 men. E 10 kap. 37 § 14 § 1 men. E 10 kap. 40 och 41 §§ 14 § 2 men. E 10 kap. 41 § 15 § 1 men. E 10 kap. 42 § 15 § 2 men. E 10 kap. 43 § 16 § 1 st. E 10 kap. 44 § 16 § 2 st. E 10 kap. 45 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

6 kap. 1 § 1 st. 1 men. E 4 kap. 3 § och 11 kap. 3 § 1 § 1 st. 2 men. E 4 kap. 2 § 1 § 2 st. -- 1 § 3 st. E 4 kap. 11 §

2 § E 11 kap. 6 §

3 § E 11 kap. 8 §

4 § E 11 kap. 11 § 5 § 1 st. E 11 kap. 12 § 5 § 2 st. E 11 kap. 13 §

6 § E 11 kap. 14 §

7 § E 11 kap. 10 § 8 § 1 st. E 11 kap. 16 § 8 § 2 st. Utgår

8 a § E 11 kap. 17 § 9 § 1 st. E 11 kap. 18 § 9 § 2 st. E 11 kap. 19 § 10 § 1 st. E 11 kap. 20 § 10 § 2 st. E 11 kap. 21 §

11 § E 11 kap. 22 §

12 § E 11 kap. 25 §

13 § E 11 kap. 26 § 14 § 1 men. E 11 kap. 27 § 14 § 2 men. E 11 kap. 28 §

15 § E 11 kap. 29 §

16 § E 11 kap. 24 §

17 § E 11 kap. 9 § 18 § 1 men. E 11 kap. 4 § 18 § 2 men. E 11 kap. 8 §

7 kap.

1 § E 12 kap. 2 §

2 § E 12 kap. 3 §

3 § E 12 kap. 4 §

4 § E 12 kap. 5 §

8 kap. 1 § 1 st. 1 men. E 12 kap. 15 § 1 § 1 st. 2 och 3 men. E 12 kap. 16 § 1 § 2 st. E 12 kap. 17 §

2 § E 12 kap. 18 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3 § 1 st. E 12 kap. 19 § 3 § 2 st. E 12 kap. 20 § 3 § 3 st. E 12 kap. 21 § 3 § 4 st. E 12 kap. 22 § 4 § 1 st. E 12 kap. 23 § 4 § 2 st. E 12 kap. 24 § 4 § 3 st. E 12 kap. 26 § 4 § 4 st. 1 men. E 12 kap. 27 § 4 § 4 st. 2 men. E 12 kap. 25 §

5 § E 12 kap. 25 §

6 § E 12 kap. 28 § 7 § 1 st. 1 men. E 12 kap. 34 § 7 § 1 st. 2 men. E 12 kap. 35 § 7 § 1 st. 3 men. E 12 kap. 36 § 7 § 2 st. E 12 kap. 37 § 7 § 3 st. E 12 kap. 38 §

9 kap. 1 § 1 men. E 4 kap. 3 § 1 § 2 men. E 12 kap. 8 och 10 §§ 1 § 3 men. E 12 kap. 8 § 2 § 1 st. 1 och 2 men. E 12 kap. 11 § 2 § 1 st. 3 och 4 men. E 12 kap. 14 § 2 § 2 st. 1 men. E 12 kap. 12 § 2 § 2 st. 2 men. E 12 kap. 13 § 2 § 3 st. 1 men. E 12 kap. 13 § 2 § 3 st. 2 men. E 12 kap. 12 § 3 § 1 st. E 4 kap. 2 § 3 § 2 st. --

10 kap. 1 § 1 st. F 16 kap. 3 § och 17 kap. 3 § samt H 7 kap. 8 § 1 § 2 st. F 17 kap. 3 § 1 § 3 st. 1 men. F 17 kap. 2 § 1 § 3 st. 2 och 3 men. F 17 kap. 4 § 1 § 4 st. F 17 kap. 5 §

2 § F 17 kap. 6 § 3 § 1 st. F 17 kap. 7 § 3 § 2 st. F 17 kap. 8 §

4 § F 17 kap. 8 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

5 § 1 st. 1 men. F 17 kap. 9 § 5 § 1 st. 2 och 3 men. F 17 kap. 10 § 5 § 2 st. 1 men. F 17 kap. 9 § 5 § 2 st. 2 och 3 men. F 17 kap. 11 § 5 § 3 st. 1 men. F 17 kap. 9 § 5 § 3 st. 2 men. F 17 kap. 12 §

6 § F 17 kap. 13 § 7 § 1 st. 1 men. F 16 kap. 3 § och 18 kap. 4 § samt H 7 kap. 8 § 7 § 1 st. 2 men. F 18 kap. 2 § 7 § 2 st. F 18 kap. 6 § 7 § 3 st. F 18 kap. 5 § 8 § 1 st. 1 men. F 18 kap. 3 § 8 § 1 st. 2 men. F 18 kap. 7 § 8 § 2 st. F 18 kap. 3 § 8 § 3 st. F 18 kap. 7 §

9 § F 18 kap. 8 §

10 § F 18 kap. 10 §

11 § H 4 kap. 8 §

12 § F 19 kap. 5 §

11 kap. 1 § 1 och 2 st. E 12 kap. 39 § 1 § 3 st. E 12 kap. 40 § 1 § 4 st. E 12 kap. 41 § 1 § 5 st. 1 men. E 12 kap. 42 § 1 § 5 st. 2 och 3 men. E 12 kap. 43 § 1 § 6 st. E 12 kap. 44 § 2 § 1 st. E 12 kap. 45 § 2 § 2 st. E 12 kap. 46 §

12 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men. H 7 kap. 4 § 1 § 1 st. 3 men. E 4 kap. 6 § 1 § 2 st. E 4 kap. 8 § och SFBP 6 kap.

28 §

2 § 1 st. E 4 kap. 4 § 2 § 2 st. E 4 kap. 5 § och SFBP 6 kap.

27 §

3 § 1 st. E 4 kap. 9 § 3 § 2 st. E 4 kap. 10 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

4 § F 19 kap. 2 § och H 7 kap. 6 § 5 § 1 st. E 19 kap. 2 § 5 § 2 st. 1 men. E 19 kap. 3 § 5 § 2 st. 2 men. E 19 kap. 4 § 5 § 3 st. E 19 kap. 5 § och F 19 kap. 4 § 6 § 1 st. 1 men. E 4 kap. 7 § 6 § 1 st. 2 men. -- 6 § 2 st. E 4 kap. 13 §

7 § Upphävd

8 § H 4 kap. 5 § 9 § 1 st. 1 och 2 men. E 17 kap. 2 § 9 § 1 st. 3 men. E 17 kap. 3 § 9 § 1 st. 4 men. E 17 kap. 5 § 9 § 1 st. 5 men. E 17 kap. 9 § 9 § 2 st. 1 och 2 men. E 17 kap. 6 § 9 § 2 st. 3 men. E 17 kap. 7 § 9 § 3 st. 1 men. E 17 kap. 10 § 9 § 3 st. 2 men. E 17 kap. 11 §

10 § E 17 kap. 12 §

13 kap.

1 § E 6 kap. 6 §

2 § E 6 kap. 7 §

3 § H 9 kap. 6 §

4 § --

5 § H 9 kap. 7 §

6 § E 6 kap. 8 § 7 § 1 och 2 st. E 18 kap. 2 § 7 § 3 st. E 18 kap. 3 §

8 § E 18 kap. 4 § 9 § 1 st. 1 men. H 10 kap. 27 § 9 § 1 st. 2 men. H 10 kap. 26 § 9 § 2 st. 1 och 2 men. H 10 kap. 31 § 9 § 2 st. 3 men. H 10 kap. 32 § 9 § 3 st. H 10 kap. 29 §

10 § H 10 kap. 28 § 11 § 1 st. H 10 kap. 33 § 11 § 2 st. H 10 kap. 34 §

12 § H 10 kap. 35 § 13 § 1 st. H 10 kap. 36 § 13 § 2 st. 1 men. H 10 kap. 37 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

13 § 2 st. 2 men. H 10 kap. 50 § 13 § 2 st. 3 men. H 10 kap. 38 § 13 § 3 st. H 10 kap. 38 §

14 § H 10 kap. 30 §

15 § H 10 kap. 26 §

16 § H 10 kap. 26 §

17 § H 10 kap. 39 och 40 §§

17 a § H 10 kap. 39 § 18 § 1 st. H 10 kap. 39 § 18 § 2 st. H 10 kap. 42 § 19 § 1 st. H 10 kap. 41 § 19 § 2 st. H 10 kap. 39 § 19 § 3 st. H 10 kap. 42 §

20 § H 10 kap. 39 § 21 § 1 st. H 10 kap. 39 § 21 § 2 st. H 10 kap. 39 och 43 §§ 22 § 1 men. H 10 kap. 44 § 22 § 2–5 men. H 10 kap. 45 § 22 a § 1 men. H 10 kap. 39 § 22 a § 2 men. H 10 kap. 46 §

23 § H 9 kap. 5 §

14 kap. 1 § 1 st. H 5 kap. 2 § 1 § 2 st. H 5 kap. 4 § 1 § 3 st. 1 men. -- 1 § 3 st. 2 men. H 5 kap. 11 § 1 a § 1 st. H 5 kap. 5 § 1 a § 2 st. 1 och 2 men. H 5 kap. 6 § 1 a § 2 st. 3 men. H 5 kap. 11 § 2 § 1 st. E 12 kap. 29 § 2 § 2 och 3 st. E 12 kap. 30 §

3 § E 12 kap. 31 §

4 § E 12 kap. 32 § 5 § 1 st. H 5 kap. 2 § 5 § 2 och 3 st. H 5 kap. 7 § 5 § 4 st. H 5 kap. 11 § 6 § 1 st. F 19 kap. 3 § 6 § 2 st. H 5 kap. 3 § 7 § 1 st. H 5 kap. 15 § 7 § 2 st. H 5 kap. 16 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

8 § H 4 kap. 2 § 9 § 1 st. 1 och 2 men. H 3 kap. 27 § 9 § 1 st. 3 men. H 3 kap. 38 § 9 § 1 st. 4 men. H 3 kap. 40 § 9 § 2 st. H 3 kap. 39 § 9 § 3 st. 1 men. H 3 kap. 28 § 9 § 3 st. 2 men. H 3 kap. 29 §

15 kap.

1 § Upphävd

2 § Till PPML 10 § 3 § 1 st. 1 men. -- 3 § 1 st. 2 men. -- 3 § 2 st. --

4 § E 6 kap. 9 §

5 § Upphävd 6 § 1 st. 1 men. E 8 kap. 53–55 §§ 6 § 1 st. 2 men. E 8 kap. 53 § 6 § 1 st. 3 men. E 8 kap. 54 § 6 § 1 st. 4 men. Utgår 6 § 2 st. E 8 kap. 57 § 6 § 3 st. E 8 kap. 56 §

7 § E 8 kap. 45 § 8 § 1 st. E 9 kap. 12 § 8 § 2 st. 1 men. E 9 kap. 14 § 8 § 2 st. 2 och 3 men. E 9 kap. 15 § 8 § 3 st. E 9 kap. 16 §

9 § E 9 kap. 27 §

10 § H 7 kap. 12 §

11 § H 7 kap. 25 §

12 § H 7 kap. 34 § 13 § 1 st. H 7 kap. 30 § 13 § 2 st. H 7 kap. 31 § 13 § 3 st. H 12 kap. 4 § 14 § 1 st. Utgår H 7 kap. 4 och 13 §§ H 7 kap. 37 § H 7 kap. 39 § H 4 kap. 9 § H 4 kap. 11 § H 4 kap. 10 § 14 § 2 st. 15 § 1 st. 15 § 2 st. 16 § 1 st. 1 och 2 men. 16 § 1 st. 3 men. 16 § 2 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

17 § H 4 kap. 12 §

18 § Upphävd

19 § Upphävd

20 § E 3 kap. 4 §

3.2.19. GPL

GPL SFB 1 kap. 1 § 1 st. E 3 kap. 9 § 1 § 2 st. E 3 kap. 10 §

1 a § --

2 § --

3 § -- 4 § 1 st. E 13 kap. 2 § 4 § 2 st. E 13 kap. 3 §

2 kap.

1 § E 14 kap. 2 §

2 § E 14 kap. 2 § 3 § 1 men. E 14 kap. 3 § 3 § 2 men. E 14 kap. 4 § 4 § 1 st. E 14 kap. 5 § och SFBP 6 kap.

31 §

4 § 2 st. E 14 kap. 7 §

5 § E 14 kap. 6 § 6 § 1 st. E 14 kap. 8 § 6 § 2 st. 1 och 2 men. E 14 kap. 9 § 6 § 2 st. 3–5 men. E 14 kap. 10 § 6 § 3 st. E 14 kap. 11 § 6 § 4 st. E 14 kap. 12 §

7 § E 14 kap. 13 § 8 § 1 st. E 14 kap. 14 § 8 § 2 st. E 14 kap. 15 §

9 § E 14 kap. 15 §

10 § E 14 kap. 16 §

11 § E 14 kap. 17 §

12 § E 14 kap. 18 § 13 § 1 st. E 14 kap. 19 § 13 § 2 st. E 14 kap. 20 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

14 § E 14 kap. 21 § 15 § 1 men. E 14 kap. 22 § 15 § 2 men. E 14 kap. 23 §

16 § E 14 kap. 24 §

3 kap.

1 § E 15 kap. 2 §

1 a § E 15 kap. 5 §

2 § E 15 kap. 6 § 3 § 1 st. 1 men. E 15 kap. 7 § 3 § 1 st. 2 och 3 men. E 15 kap. 8 § 3 § 2 st. E 15 kap. 9 §

4 § E 15 kap. 10 § 5 § 1 st. E 15 kap. 11 § 5 § 2 st. E 15 kap. 12 §

6 § E 15 kap. 13 § och SFBP 6 kap.

36 §

7 § E 15 kap. 14 §

4 kap.

1 § E 15 kap. 2 § 1 a § 1 men. E 15 kap. 2 § 1 a § 2 men. E 15 kap. 4 §

2 § E 15 kap. 3 § 3 § 1 st. 1men E 15 kap. 15 § 3 § 1 st. 2 och 3 men. E 15 kap. 16 § 3 § 2 st. E 15 kap. 18 § 3 § 3 st. E 15 kap. 17 § och SFBP 6 kap.

37 §

3 § 4 st. E 15 kap. 19 § 4 § 1 st. E 15 kap. 20 § 4 § 2 st. E 15 kap. 22 § 5 § 1 st. E 15 kap. 21 § 5 § 2 st. E 15 kap. 23 §

6 § E 15 kap. 24 §

7 § E 15 kap. 25 §

8 § E 15 kap. 26 §

5 kap. 1 § 1 st. 1 led. Se LIP 12 kap. 1 och 2 §§ 1 § 1 st. 2 led. Se LIP 12 kap. 3 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

1 § 1 st. 3 led. Se LIP 12 kap. 5 § 1 och 2 st. samt 12 kap. 6 och 8 §§ 1 § 1 st. 4 led. Se LIP 14 kap. 1 § 1 och 3 st. 1 § 1 st. 5 led. Se LIP 14 kap. 7–9 §§ 1 § 2 st. E 19 kap. 4 §

2 § Upphävd 3 § 1 men. E 17 kap. 2 § 3 § 2 men. E 17 kap. 4 § 4 § 1 st. 1 och 2 men. E 17 kap. 2 § 4 § 1 st. 3 men. E 17 kap. 3 § 4 § 1 st. 4 men. E 17 kap. 5 § 4 § 1 st. 5 men. E 17 kap. 9 § 4 § 2 st. 1 och 2 men. E 17 kap. 6 § 4 § 2 st. 3 men. E 17 kap. 8 § 4 § 2 st. 4 men. E 17 kap. 7 § 4 § 3 st. E 17 kap. 10 §

5 § Upphävd

6 kap. 1 § 1 led. Se LIP 13 kap. 4–6 §§ 1 § 2 led. Se LIP 13 kap. 9 § 1 st., 11 § 1 st., 12 §, 13 § 1 och 2 st. samt 15 och

16 §§

1 § 3 led. Se LIP 13 kap. 17–18 §§, 19 § 2 och 3 st., 20, 21 och 22 a §§ samt 23 §

2 § E 18 kap. 5 § 3 § 1 led. Se LIP 15 kap. 3 § 1 st. 1 men. och 2 st. 3 § 2 led. Se LIP 15 kap. 10, 11, 13 och

14 §§

3 § 3 led. Se LIP 15 kap. 15 § 3 § 4 led. Se LIP 15 kap. 16 § 1 st. 2 men. 3 § 5 led. Se LIP 15 kap. 17 §

4 § H 7 kap. 4, 7, 13 och 29 §§ 5 § 1 st. H 7 kap. 45 och 48 §§ 5 § 2 st. H 7 kap. 4, 7, 13 och 29 §§ 5 § 3 st. H 7 kap. 45, 46 och 48 §§

6 § H 7 kap. 4, 7, 13 och 29 §§

7 § H 7 kap. 45, 46 och 48 §§

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

3.2.20. HVL

HVL SFB

1 § 1 st. Utgår 1 § 2 st. --

2 § --

3 § --

4 § B 15 kap. 2 § 5 § 1 st. D 2 kap. 4 och 8 §§ 5 § 2 st. D 2 kap. 5 § 5 § 3 st. D 2 kap. 6 § 5 § 4 st. D 2 kap. 7 § 6 § 1 st. D 2 kap. 11 § 6 § 2 st. 1 men. D 2 kap. 10 § 6 § 2 st. 2 och 3 men. D 2 kap. 14 § 6 § 3 st. D 2 kap. 12 § 6 § 4 st. D 2 kap. 13 § 7 § 1 men. D 2 kap. 2 § 7 § 2 men. D 2 kap. 3 §

8 § B 15 kap. 3 och 6 §§ 9 § 1 st. 1 men. B 15 kap. 4 § 9 § 1 st. 2 men. B 15 kap. 11 § 9 § 1 st. 3 men. B 15 kap. 13 § 9 § 2 st. B 15 kap. 12 § 9 § 3 st. B 15 kap. 14 § 10 § 1 st. 1 och 2 men. B 15 kap. 7 § 10 § 1 st. 3 men. B 15 kap. 17 § 10 § 2 st. B 15 kap. 8 § 11 § 1 st. H 7 kap. 4 och 7 §§ 11 § 2 st. H 7 kap. 6 § 11 § 3 st. H 7 kap. 27 § 12 § 1 och 2 men. H 7 kap. 24 § 12 § 3 men. H 7 kap. 27 § 13 § 1 st. B 15 kap. 6 §, D 2 kap. 9 § 13 § 2 st. 1 men. B 15 kap. 6 § 13 § 2 st. 2 men. D 2 kap. 9 § 14 § 1 men. D 2 kap. 9 § 14 § 2 men. B 15 kap. 6 § 15 § 1 st. B 15 kap. 9 § 15 § 2 och 3 st. B 15 kap. 10 § 16 § 1 st. 1 och 2 men. H 3 kap. 9 och 23 §§

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

16 § 1 st. 3 men. H 3 kap. 10 § 16 § 2 st. 1 men. H 3 kap. 11 och 23 §§ 16 § 2 st. 2 men. H 3 kap. 37 §

17 § B 15 kap. 19 §, D 2 kap. 16 § 18 § 1 st. 1 men. B 15 kap. 15 § 18 § 1 st. 2 men. B 15 kap. 16 § 18 § 2 st. B 15 kap. 16 § 19 § 1 st. 1 men. H 7 kap. 45 § 19 § 1 st. 2 och 3 men. Utgår 19 § 2 st. H 7 kap. 49 § 20 § 1 st. B 15 kap. 18 §, D 2 kap. 15 § 20 § 2 st. 1 men. H 7 kap. 4, 6, 7 och 24 §§ 20 § 2 st. 2 men. B 15 kap. 18 § och D 2 kap. 15 § 20 § 3 st. Utgår

21 § H 14 kap. 7 § 22 § l led. Se AFL 17 kap. 1 § 22 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a–4 §§ 22 § 3 led. Se AFL 20 kap. 5–7 §§ 22 § 4 led. Se AFL 20 kap. 8–9 a §§ 22 § 5 led. Se AFL 20 kap. 10 och 10 a §§ 22 § 6 led. Se AFL 20 kap. 11–13 §§

3.2.21. LISA

LISA SFB

1 § C 15 kap. 26 §

2 § C 15 kap. 27 §

3 § C 15 kap. 28 §

3.2.22. SofL

SofL SFB 1 kap. 1 § 1 st. A 1 kap. 1 §, 4 kap. 3 § 1 § 2 st. A 4 kap. 2 §

2 § A 4 kap. 4 §

3 § A 2 kap. 2 §

4 § A 2 kap. 5 § och SEL 3 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

2 kap. 1 § 1 st. A 5 kap. 2 § 1 § 2 och 3 st. A 5 kap. 3 §

2 § A 5 kap. 4 §

3 § A 5 kap. 5 §

4 § A 5 kap. 6 §

5 § A 5 kap. 7 §

6 § A 5 kap. 8 §

7 § A 6 kap. 2 §

8 § A 6 kap. 3 §

9 § A 6 kap. 4 §

10 § A 6 kap. 5 §

3 kap. 1 § 1 p. SEL 4 § 1 § 2

  • p. A 5 kap. 9 §

2 § A 5 kap. 9 och 10 §§, SFBP 2 kap. 6 §

3 § A 5 kap. 12 §

4 § A 6 kap. 6 §

5 § A 6 kap. 6 §

6 § A 6 kap. 8 §

7 § A 6 kap. 9 §

8 § A 6 kap. 11 §

9 § A 6 kap. 12 §

10 § A 6 kap. 10 §

11 § A 6 kap. 14 §

12 § A 6 kap. 19 §

13 § A 6 kap. 20 §

14 § A 6 kap. 21 §

15 § A 6 kap. 22 §

16 § A 4 kap. 5 §

4 kap.

1 § A 5 kap. 13 § 2 § 1 st. A 5 kap. 14 § 2 § 2 st. -- 2 § 3 st. A 5 kap. 14 §

3 § A 5 kap. 15 §

4 § A 5 kap. 18 §

5 § A 6 kap. 15 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

6 § A 6 kap. 16 §

7 § H 7 kap. 15 §

8 § A 5 kap. 10 §, 6 kap. 17 §

5 kap. 1 § 1 st. 1 men. H 7 kap. 42 § 1 § 1 st. 2 men. A 5 kap. 11 § 1 § 2 st. H 7 kap. 42 § 2 § 1 st. A 6 kap. 13 § 2 § 2 st. H 7 kap. 43 §

3 § H 7 kap. 44 § 4–6 §§ Upphävda 7 § 1 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 7 § 2 led. Se AFL 20 kap. 4 § 7 § 3 led. Se AFL 20 kap. 8 § 7 § 4 led. Se AFL 20 kap. 9 § 7 § 5 led. Se AFL 20 kap. 10 § 7 § 6 led. Se AFL 20 kap. 10 a § 7 § 7 led. Se AFL 20 kap. 11–13 §§

3.2.23. EPL

EPL SFB 1 kap.

1 § F 1 kap. 2 §

2 § F 1 kap. 4 § 3 § 1 st. F 1 kap. 2 § 3 § 2 st. 1 men. F 1 kap. 2 § 3 § 2 st. 2 men. F 3 kap. 11 § 4 § 1 st. F 3 kap. 4 § 4 § 2 st. F 3 kap. 6 § 5 § 1 st. F 3 kap. 5 § 5 § 2 st. F 3 kap. 6 § 6 § 1 st. F 3 kap. 12 § 6 § 2 st. F 3 kap. 13 § 6 § 3 st. F 3 kap. 14 §

7 § F 3 kap. 3 §

8 § --

9 § --

10 § F 12 kap. 2 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

2 kap. 1 § 1 st. F 4 kap. 2 § 1 § 2 st. F 4 kap. 3 § 2 § 1 st. F 4 kap. 4 § 2 § 2 st. F 4 kap. 5 § 2 § 3 st. F 4 kap. 6 § 2 § 4 st. F 4 kap. 5 § 3 § 1 st. 1 men. F 4 kap. 7 § 3 § 1 st. 2 och 3 men. F 4 kap. 8 § 3 § 1 st. 4 men. F 4 kap. 9 och 10 §§ 3 § 2 st. F 4 kap. 11 § 4 § 1 st. F 4 kap. 12 § 4 § 2 st. F 4 kap. 13 § 4 § 3 st. F 4 kap. 14 §

3 kap.

1 § F 5 kap. 2 §

2 § F 5 kap. 3 § 3 § 1 och 2 st. F 5 kap. 4 § 3 § 3 st. 1 men. F 5 kap. 5 och 6 §§ 3 § 3 st. 2 men. F 5 kap. 6 §

4 § Upphävd

4 kap. 1 § 1 st. F 6 kap. 3 § 1 § 2 st. F 6 kap. 4 §

2 § F 6 kap. 5 § 3 § 1 st. F 6 kap. 6 § 3 § 2 st. F 6 kap. 8 §

4 § F 6 kap. 7 §

5 § F 6 kap. 10 §

6 § F 7 kap. 2 §

7 § F 7 kap. 9 § 8 § 1 men. F 7 kap. 10 § 8 § 2 och 3 men. F 7 kap. 11 § 9 § 1 st. 1 men. F 7 kap. 4 § 9 § 1 st. 2 men. F 7 kap. 5 § 9 § 2 st. F 7 kap. 6 § 10 § 1 st. F 7 kap. 4 § 10 § 2 och 3 st. F 7 kap. 7 §

11 § F 7 kap. 8 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

12 § F 7 kap. 12 §

13 § F 6 kap. 9 §

5 kap.

1 § F 8 kap. 4, 5 och 7 §§ 2 § 1 men. F 8 kap. 9 § 2 § 2 men. F 8 kap. 10 § 3 § 1 st. 1 men. F 8 kap. 11 § 3 § 1 st. 2 men. F 8 kap. 12 § och SFBP 7 kap.

7 §

3 § 2 st. F 8 kap. 13 § 4 § 1 st. F 8 kap. 14 § 4 § 2 st. F 8 kap. 15 § och SFBP 7 kap.

7 §

5 § 1 men. F 8 kap. 16 § 5 § 2 och 3 men. F 8 kap. 17 § 6 § 1 st. F 8 kap. 18 § 6 § 2 st. F 8 kap. 19 § 7 § 1 men. F 8 kap. 20 § 7 § 2 men. F 8 kap. 21 §

8 § F 8 kap. 6 §

9 § F 8 kap. 8 § F 8 kap. 22 § F 8 kap. 23 § F 8 kap. 24 § F 8 kap. 25 § F 8 kap. 26 §

F 9 kap. 3 § F 9 kap. 4 § F 9 kap. 5 § F 9 kap. 6 § F 9 kap. 7 § F 9 kap. 8 § F 9 kap. 9 § F 10 kap. 2–5 §§ F 10 kap. 6 § F 10 kap. 7 § F 10 kap. 8 § F 10 kap. 13 §

10 § 1 st. 1 men. 10 § 1 st. 2 och 3 men. 10 § 1 st. 4 men. 10 § 2 st.

11 §

6 kap.

1 §

2 § 1 st. 2 § 2 st. 3 § 1 st. 3 § 2 och 3 st. 3 § 4 st.

4 §

5 § 1 st. 5 § 2 st. 6 § 1 st. 1 och 2 men. 6 § 1 st. 3 och 4 men. 6 § 2 st.

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

7 § F 10 kap. 9 § F 10 kap. 10 § F 10 kap. 11 § F 10 kap. 12 § F 10 kap. 15 § F 10 kap. 14 § F 10 kap. 16 § F 10 kap. 17 § F 10 kap. 18 § F 10 kap. 19 § F 10 kap. 20 § F 10 kap. 21 § F 11 kap. 2 § F 11 kap. 3 § F 11 kap. 5 § F 11 kap. 4 § F 11 kap. 6 § F 11 kap. 13 § F 11 kap. 14 § F 11 kap. 15 § F 11 kap. 16 § F 11 kap. 17 § F 11 kap. 8 § F 11 kap. 9 § F 11 kap. 10 § F 11 kap. 8 § F 11 kap. 11 § F 11 kap. 12 § F 11 kap. 18 § F 11 kap. 19 § F 11 kap. 20 §

F 3 kap. 15 § och H 7 kap. 4 § H 7 kap. 4 § F 3 kap. 15 § och H 7 kap. 6 § F 3 kap. 16 § F 3 kap. 17 § F 3 kap. 18 § H 4 kap. 4 § F 12 kap. 14 §

8 § 1 st. 8 § 2 st. 8 § 3 st.

9 §

10 §

11 § 1 st. 11 § 2 st. 12 § 1 men. 12 § 2 men. 13 § 1 st. 13 § 2 st. 14 § 1 och 2 st. 14 § 3 st.

15 §

16 § 1 st. 16 § 2 st. 17 § 1 st. 17 § 2 st. 17 § 3 st. 18 § 1 men. 18 § 2 men. 19 § 1 st. 1 men. 19 § 1 st. 2 men. 19 § 2 st. 20 § 1 st. 20 § 2 och 3 st.

21 §

22 §

23 § 1 st. 23 § 2 st.

7 kap. 1 § 1 st. 1 men. 1 § 1 st. 2 men. 1 § 2 st. 2 § 1 st. 2 § 2 st. 2 § 3 st.

3 §

4 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

5 § 1 st. F 3 kap. 20 § F 3 kap. 19 § F 3 kap. 10 § H 7 kap. 26 § Utgår F 3 kap. 10 § H 4 kap. 7 § F 12 kap. 13 § F 12 kap. 15 § H 4 kap. 5 § F 12 kap. 3 § F 12 kap. 4 § F 12 kap. 5 § F 12 kap. 6 § F 12 kap. 7 § F 12 kap. 8 § F 12 kap. 9 § F 12 kap. 10 § H 3 kap. 30 och 32 §§ H 3 kap. 30 § H 3 kap. 3 § H 3 kap. 31 § H 3 kap. 37 § H 3 kap. 33 § H 3 kap. 37 § H 3 kap. 34 § H 3 kap. 31 och 32 §§ H 3 kap. 38 § H 3 kap. 40 § H 3 kap. 39 § F 5 kap. 7 § F 11 kap. 7 §

-- H 9 kap. 7 § F 12 kap. 11 § F 12 kap. 12 §

5 § 2 st. 6 § 1 men. 6 § 2 men. 6 § 3 och 4 men. 6 § 5 men.

7 §

8 § 1 st. 8 § 2 och 3 st.

9 §

10 § 1 och 2 men. 10 § 3 men. 10 § 4 men. 11 § 1 st. 11 § 2 st.

12 §

13 § 1 st. 13 § 2 st. 14 § 1 st. 1 men. 14 § 1 st. 2 men. 14 § 1 st. 3 men. 14 § 1 st. 4 men. 14 § 1 st. 5 men. 14 § 2 st. 1 och 2 men. 14 § 2 st. 3 men. 14 § 3 st. 14 a § 1 st. 1 men. 14 a § 1 st. 2 men. 14 a § 1 st. 3 men. 14 a § 2 st. 15 § 1 st. 15 § 2 st.

8 kap.

1 §

2 §

3 § 1 st. 3 § 2 st. 4 § 1 st. Se LIP 13 kap. 11–13 och 15–18 §§ samt 19 § 2 och 3 st., 20, 21, 22 a och 23 §§

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

4 § 2 st. H 10 kap. 48 § 5 § 1 st. H 5 kap. 2 och 3 §§ 5 § 2 st. H 5 kap. 4 § 5 § 3 st. 1 men. -- 5 § 3 st. 2 men.

10 § 5 led.

G 9 kap. 10 § H 5 kap. 11 §

6 § 1 st. H 5 kap. 17 § 6 § 2 st. H 5 kap. 18 §

7 § H 5 kap. 15 §

8 § H 4 kap. 2 §

9 § H 7 kap. 13, 28 och 45 §§ 10 § 1 led. Se LIP 15 kap. 3 § 1 st. 1 men. och 2 st. 10 § 2 led. Se LIP 15 kap. 11 och 13 §§ 10 § 3 led. Se LIP 15 kap. 15 § 10 § 4 led. Se LIP 15 kap. 16 § Se LIP 15 kap. 17 §

3.2.24. BTPL

BTPL SFB

1 § -- 2 § 1 st. G 9 kap. 3 §, SFBP 8 kap. 2 § 2 § 2 st. G 9 kap. 4 § 2 § 3 st. G 9 kap. 7 § 3 § 1 p. G 9 kap. 6 § 3 § 2 och 3 p. G 9 kap. 5 §

4 § G 9 kap. 2 § 5 § 1 st. G 8 kap. 3 § 5 § 2 st. G 8 kap. 4 §

6 § -- 7 § 1 st. G 9 kap. 8 § 7 § 2 st. H 3 kap. 35 § 7 § 3 st. H 3 kap. 36 §

8 § G 9 kap. 9 § 9 § 1 st. G 10 kap. 22 § 9 § 2 st. G 10 kap. 24 § 9 § 3 st. G 10 kap. 23 § 9 § 4 st. 10 § 1 men. G 10 kap. 2 § 10 § 2 men. G 10 kap. 3 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

10 § 3 men. G 10 kap. 5 §

11 § G 10 kap. 25 § 12 § 1 och 2 st. G 10 kap. 7 § 12 § 3 st. G 10 kap. 4 §

13 § G 10 kap. 8 §

14 § G 10 kap. 9 §

15 § G 10 kap. 15 § 16 § 1 st. G 10 kap. 10 § 16 § 2 st. G 10 kap. 13 och 14 §§ 16 § 3 st. Utgår 17 § 1 st. G 10 kap. 11 § 17 § 2 st. G 10 kap. 12 §

17 a § G 10 kap. 20 § 18 § 1 st. G 10 kap. 16 § 18 § 2 st. G 10 kap. 20 § 19 § 1 st. G 10 kap. 17 § 19 § 2 st. G 10 kap. 18 § 19 § 3 st. G 10 kap. 19 § 19 § 4 st. 1 men. G 10 kap. 16 § 19 § 4 st. 2 men. G 10 kap. 6 § 20 § 1 st. G 10 kap. 26 § 20 § 2 st. G 10 kap. 28 § 20 § 3 st. G 10 kap. 27 § 21 § 1 st. G 10 kap. 29 § 21 § 2 st. G 10 kap. 30 § 22 § 1 och 2 st. H 7 kap. 4 och 5 §§ 22 § 3 st. H 7 kap. 4 och 5 §§ 23 § 1 st. G 9 kap. 11 § 23 § 2 st. G 9 kap. 12 § 24 § 1 st. G 11 kap. 5 § 24 § 2 st. G 11 kap. 6 §

25 § H 4 kap. 3 §

26 § H 7 kap. 45, 46 och 48 §§ 27 § 1 st. G 11 kap. 2 § 27 § 2 st. G 11 kap. 3 §

28 § G 11 kap. 4 §

29 § H 7 kap. 32 § 30 § 1 st. H 5 kap. 2 § 30 § 2 st. H 5 kap. 11 §

31 § H 5 kap. 15 §

32 § Se AFL 20 kap. 10–13 §§

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

33 § 1 led. Se AFL 17 kap. 1 § 33 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 33 § 3 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 33 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 33 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 1 st. 2 men. 33 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 33 § 7 led. Se AFL 20 kap. 9 §

3.2.25. ÄfsL

ÄfsL SFB

1 § -- 2 § 1 st. 1 men. E 22 kap. 7 § 2 § 1 st. 2 men. E 22 kap. 2 § 2 § 2 st. E 22 kap. 16 §

3 § E 22 kap. 6 § 4 § 1 st. E 22 kap. 5 § 4 § 2 st. E 22 kap. 15 § 4 § 3 st. 1 men. E 22 kap. 11 och 12 §§ 4 § 3 st. 2 men. E 22 kap. 12 § 4 § 3 st. 3 men. E 22 kap. 13 §

5 § --

6 § E 22 kap. 14 § och H 3 kap. 26 § 7 § 1 st. 1 men. E 22 kap. 16 § 7 § 1 st. 2 men. E 22 kap. 17 § 7 § 2 st. E 22 kap. 18 §

8 § E 22 kap. 10 § 9 § 1 st. E 22 kap. 7 § 9 § 2 st. E 22 kap. 8 § 9 § 3 st. E 22 kap. 9 §

10 § E 22 kap. 21 § 10 a § 1 st. 1 och 2 men. H 3 kap. 27 § 10 a § 1 st. 3 men. H 3 kap. 38 § 10 a § 1 st. 4 men. H 3 kap. 40 § 10 a § 2 st. H 3 kap. 39 § 10 a § 3 st. 1 men. H 3 kap. 28 § 10 a § 3 st. 2 men. H 3 kap. 29 § 11 § 1 led. E 22 kap. 3 och 4 §§ 11 § 2 led. Se BTPL 22 § 11 § 3 led. Se BTPL 25 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från gällande lagar

11 § 4 led. Se BTPL 26 § 11 § 5 led. E 22 kap. 19 och 20 §§ 11 § 6 led. Se BTPL 29 § 11 § 7 led. Se BTPL 30 § 11 § 8 led. Se BTPL 31 § 12 § 1 led. Se AFL 17 kap. 1 § 12 § 2 led. Se AFL 20 kap. 2 a § 12 § 3 led. Se AFL 20 kap. 3 § 3 st. 12 § 4 led. Se AFL 20 kap. 5 § 12 § 5 led. Se AFL 20 kap. 6 § 1 st. 2 men. 12 § 6 led. Se AFL 20 kap. 8 § 4 st. 12 § 7 led. Se AFL 20 kap. 9 § 12 § 8 led. Se AFL 20 kap. 10–13 §§

3.2.26. PISA

PISA SFB

1 § H 11 kap. 2 §

2 § H 11 kap. 3 §

3 § H 11 kap. 4 §

4 § H 11 kap. 5 §

5 § H 11 kap. 6 §

6 § H 11 kap. 6 §

7 § H 11 kap. 7 §

8 § H 11 kap. 8 §

9 § H 11 kap. 9 §

10 § H 11 kap. 10 §

11 § H 11 kap. 11 §

12 § H 11 kap. 12 §

13 § H 11 kap. 13 §

14 § H 11 kap. 14 §

15 § H 11 kap. 15 §

16 § H 11 kap. 16 §

17 § H 11 kap. 17 §

18 § H 11 kap. 18 §

19 § H 11 kap. 19 §

20 § H 11 kap. 20 §

21 § H 11 kap. 21 §

22 § H 11 kap. 22 §

23 § H 11 kap. 23 §

Paragrafregister från gällande lagar SOU 2005:114

24 § H 11 kap. 24 §

25 § H 11 kap. 25 §

26 § H 11 kap. 26 §

27 § H 11 kap. 27 §

28 § H 11 kap. 28 §

29 § H 11 kap. 29 §

30 § H 11 kap. 30 §

31 § H 11 kap. 31 §

32 § H 11 kap. 32 §

33 § H 11 kap. 33 §

3.2.27. SIAL

SIAL SFB

1 § 1 st. H 8 kap. 2 § 1 § 2 st. H 8 kap. 3 §

2 § H 8 kap. 4 § 3 § 1 st. 1 och 2 men. H 8 kap. 5 § 3 § 1 st. 3 och 4 men. H 8 kap. 6 § 3 § 2 st. H 8 kap. 7 §

4 § H 8 kap. 8 §

5 § H 12 kap. 2 §

3.2.28. AOL

AOL SFB

1 § H 14 kap. 12 §

2 § H 10 kap. 14 §

3 § H 14 kap. 13 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

3.3. Paragrafregister som utgår från SFB

3.3.1. Avdelning A Övergripande bestämmelser

I Inledande bestämmelser ochdefinitioner 1 kap.

1 § SofL 1 kap. 1 § 1 st.

2 § --

3 § --

4 § --

5 § --

2 kap.

1 § --

2 § SofL 1 kap. 3 §

3 § --

4 § --

5 § SofL 1 kap. 4 §

6 § AFL 1 kap. 6 § 1 st. 1 men.

7 § AFL 1 kap. 6 § 1 st. 2 och 3 men.

8 § AFL 1 kap. 6 § 2 st.

9 § AFL 1 kap. 6 § 3 st.

10 § --

11 § --

12 § --

13 § --

14 § --

15 § --

16 § --

17 § --

18 § AFL 2 kap. 4 § 2 st.

3 kap.

1 § --

4 kap.

1 § --

2 § SofL 1 kap. 1 § 2 st.

3 § SofL 1 kap. 1 § 1 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

4 § SofL 1 kap. 2 §

5 § SofL 3 kap. 16 §

5 kap.

1 § --

2 § SofL 2 kap. 1 § 1 st.

3 § SofL 2 kap. 1 § 2 och 3 st.

4 § SofL 2 kap. 2 §

5 § SofL 2 kap. 3 §

6 § SofL 2 kap. 4 §

7 § SofL 2 kap. 5 §

8 § SofL 2 kap. 6 §

9 § SofL 3 kap. 1 § 2–4 p. och 2 §§

10 § SofL 3 kap. 2 § och 4 kap. 8 §

11 § SofL 5 kap. 1 § 1 st. 2 men.

12 § SofL 3 kap. 3 §

13 § SofL 4 kap. 1 §

14 § SofL 4 kap. 2 § 1 och 3 st.

15 § SofL 4 kap. 3 §

16 § --

17 § USL 43 § 2 p.

18 § SofL 4 kap. 4 §

6 kap.

1 § --

2 § SofL 2 kap. 7 §

3 § SofL 2 kap. 8 §

4 § SofL 2 kap. 9 §

5 § SofL 2 kap. 10 §

6 § SofL 3 kap. 4 och 5 §§

7 § --

8 § SofL 3 kap. 6 §

9 § SofL 3 kap. 7 §

10 § SofL 3 kap. 10 §

11 § SofL 3 kap. 8 §

12 § SofL 3 kap. 9 §

13 § SofL 5 kap. 2 § 1 st.

14 § SofL 3 kap. 11 §

15 § SofL 4 kap. 5 §

16 § SofL 4 kap. 6 §

17 § SofL 4 kap. 8 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

18 § --

19 § SofL 3 kap. 12 §

20 § SofL 3 kap. 13 §

21 § SofL 3 kap. 14 §

22 § SofL 3 kap. 15 §

7 kap.

1 § --

2 § --

3 § SjLL 3 §

4 § AFL 21 kap. 1 § 1 st.

5 § LSP 1 § 1 st.

6 § LSP 1 § 2 st.

7 § LSP 4 §

8 § LSP 5 §

9 § --

10 § KSL 2 §

11 § KSL 1 §

12 § --

13 § --

3.3.2. Avdelning B Familjeförmåner

I Inledande bestämmelser 1 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner 2 kap.

1 § --

3 kap.

1 § --

2 § AFL 3 kap. 9 § 1 st.

3 § AFL 3 kap. 9 § 2 st.

4 § --

5 § AFL 3 kap. 9 a § 3 st. 3 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

6 § AFL 3 kap. 9 § 3 st. 1 men.

7 § AFL 3 kap. 9 § 3 st. 1 men.

8 § AFL 3 kap. 9 § 3 st. 2 men.

9 § AFL 3 kap. 9 a § 2 st.

10 § AFL 3 kap. 9 § 4 st.

11 § AFL 3 kap. 9 a § 3 st. 1 och 2 men.

4 kap.

1 § --

2 § AFL 4 kap. 1 § 1 st.

3 § --

4 § AFL 4 kap. 2 § 1 st.

5 § AFL 4 kap. 2 § 2 st.

6 § AFL 4 kap. 2 § 3 st.

7 § AFL 4 kap. 5 § 3 och 4 men., 10 § 4 st. 4 men.

8 § AFL 4 kap. 1 § 2 och 3 st.

9 § AFL 4 kap. 1 § 4 st.

10 § --

11 § AFL 4 kap. 16 § 3 st.

12 § AFL 4 kap. 16 § 1 st. 1 men.

13 § AFL 4 kap. 17 § 2 st.

14 § AFL 4 kap. 15 §

15 § AFL 4 kap. 18 § 1 st. 1 men.

16 § AFL 4 kap. 17 § 1 och 3 st.

17 § AFL 4 kap. 16 § 1 st. 2 men.

18 § AFL 4 kap. 11 b §

19 § AFL 4 kap. 18 § 3 st.

5 kap.

1 § --

2 § --

3 § AFL 4 kap. 4 § 1 st. 2 men.

4 § AFL 4 kap. 4 § 3 st. 1 men.

5 § AFL 4 kap. 4 § 1 st. 1 men. och 4 § 3 st. 2 men. 1 p.

6 § AFL 4 kap. 4 § 2 st. 1 och 2 men. samt 4 § 3 st. 2 men. 2 p.

7 § AFL 4 kap. 4 § 2 st. 1 men.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

8 § AFL 4 kap. 5 § 1, 2 och 5 men.

9 § AFL 4 kap. 7 § 1 st. och 8 §

10 § AFL 4 kap. 7 § 2 st. 1 men.

11 § AFL 4 kap. 7 a §

12 § AFL 4 kap. 3 § 1 och 2 st.

13 § AFL 4 kap. 3 § 7 st.

14 § AFL 4 kap. 3 § 4 st. 1 men.

15 § AFL 4 kap. 3 § 3 st. och 4 st. 2 men.

16 § AFL 4 kap. 3 § 5 st.

17 § AFL 4 kap. 3 § 6 st.

18 § --

19 § --

20 § --

21 § AFL 4 kap. 6 § 2 st. 1 men.

22 § AFL 4 kap. 6 § 2 st. 1 och 2 men.

23 § AFL 4 kap. 6 § 2 st. 2 men.

24 § AFL 4 kap. 6 § 1 st.

25 § AFL 4 kap. 6 § 5 st.

26 § AFL 4 kap. 6 § 6 st. 1 men.

27 § AFL 4 kap. 6 § 6 st. 2 och 3 men.

28 § AFL 4 kap. 7 § 2 st. 2 men.

29 § AFL 4 kap. 18 § 2 st.

30 § AFL 4 kap. 9 a § 1 st.

31 § AFL 4 kap. 9 a § 2 st.

32 § AFL 4 kap. 6 § 2 st. och 4 kap. 9 § 1 st.

33 § AFL 4 kap. 6 § 2 st.

34 § AFL 4 kap. 6 § 2 st.

35 § AFL 4 kap. 9 § 2 st.

36 § AFL 4 kap. 6 § 3 st.

37 § AFL 4 kap. 6 § 3 st.

38 § AFL 4 kap. 6 § 3 st.

39 § AFL 4 kap. 6 § 4 st. 1 men.

40 § AFL 4 kap. 6 § 4 st. 1 men.

41 § AFL 4 kap. 6 § 4 st. 1 men.

42 § AFL 4 kap. 6 § 4 st. 2 men.

6 kap.

1 § --

2 § --

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

3 § AFL 4 kap. 16 § 2 st.

4 § AFL 4 kap. 11 § 4 st.

5 § AFL 4 kap. 14 § 1 st. 1 och 2 men.

6 § AFL 4 kap. 14 § 1 st. 3 men.

7 § AFL 4 kap. 12 § 5 st.

8 § AFL 4 kap. 11 a § 1 st.

9 § AFL 4 kap. 11 a § 2 st.

10 § AFL 4 kap. 10 § 4 st. 1 men.

11 § AFL 4 kap. 10 § 5 st.

12 § AFL 4 kap. 10 § 4 st. 3 men.

13 § AFL 4 kap. 10 § 4 st. 2 men. och 10 § 6 st.

14 § AFL 4 kap. 12 § 3 st.

15 § AFL 4 kap. 12 § 4 st.

16 § AFL 4 kap. 10 § 1 st.

17 § AFL 4 kap. 10 § 2 st. 1 och 2 men.

18 § AFL 4 kap. 10 § 2 st. 3 men.

19 § AFL 4 kap. 10 § 2 st. 4 men.

20 § AFL 4 kap. 10 a §

21 § AFL 4 kap. 12 § 1 st. 1 och 3 men.

22 § AFL 4 kap. 11 § 1 st.

23 § AFL 4 kap. 11 § 3 st. 1 men.

24 § AFL 4 kap. 11 § 3 st. 2 men.

25 § AFL 4 kap. 10 § 3 st.

26 § AFL 4 kap. 11 § 2 st. och 11 § 3 st. 3 men.

27 § AFL 4 kap. 12 § 1 st. 2 och 3 men.

28 § AFL 4 kap. 12 § 2 st.

29 § AFL 4 kap. 10 b §

30 § AFL 4 kap. 12 § 1 st. 4 men.

31 § AFL 4 kap. 18 § 2 st.

32 § --

33 § AFL 4 kap. 14 § 2 st.

34 § AFL 4 kap. 14 § 3 st.

35 § AFL 4 kap. 14 a §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

36 § AFL 4 kap. 14 § 4 st.

37 § AFL 4 kap. 14 § 1 st. 3 men. och

14 a §

III Barnbidrag 7 kap.

1 § --

8 kap.

1 § --

2 § ABBL 1 § och FBBL 5 § 1 st.

3 § ABBL 1 och 2 §§

4 § ABBL 2 §

5 § ABBL 2 §

6 § FBBL 1 och 2 §§

7 § FBBL 4 §

8 § FBBL 3 §

9 § ABBL 2 a § 1 st. 1 men., 2 a § 2 st.

10 § ABBL 2 a § 1 st. 1 men., 2 b § 1 st.

11 § ABBL 2 a § 1 st. 2 men.

12 § ABBL 2 b § 2 och 3 st.

13 § ABBL 2 a § 3 st.

14 § ABBL 3 § 1 st.

15 § ABBL 11 § 2 st.

9 kap.

1 § --

2 § ABBL 4 § 4 st.

3 § --

4 § ABBL 4 § 1 st. 1 men.

5 § ABBL 4 § 1 st. 2 och 3 men.

6 § ABBL 4 § 1 st. 4 men.

7 § ABBL 4 § 1 st. 5 men.

8 § ABBL 4 § 1 st. 6 men.

9 § ABBL 4 § 1 st. 7 men.

10 § ABBL 4 § 2 st.

11 § ABBL 2 a § 4 st., 2 b § 4 st., 4 a § 1 st. 1 men.

12 § ABBL 4 a § 1 st. 2 och 3 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

13 § ABBL 4 a § 2 st.

14 § ABBL 5 §

15 § ABBL 3 § 2 st.

16 § ABBL 11 § 1 st. 1 och 3 men.

IV Underhållsstöd 10 kap.

1 § --

2 § --

3 § USL 3 § 1 st. 2 men.

4 § USL 3 § 2 st. 1 men.

5 § USL 2 § 1 st.

6 § USL 2 § 2 st.

11 kap.

1 § --

2 § USL 3 § 1 st. 1 men.

3 § USL 5 §

4 § USL 3 § 1 st. 2 men.

5 § USL 3 § 2 st. 1 och 2 men.

6 § USL 7 § 1 st., 7 § 2 st. 3 men.

7 § USL 3 § 3 st.

8 § USL 4 § 1 p.

9 § USL 4 § 2 och 3 p.

10 § USL 4 § 4 p.

11 § USL 4 § 5 p.

12 § USL 7 § 2 st. 1 och 2 men.

13 § USL 6 §

14 § USL 7 § 1 och 3 st.

15 § USL 17 § 1 st. 1 men.

16 § USL 17 § 1 st. 2 men.

17 § USL 17 § 1 st. 3 och 4 men.

18 § USL 17 § 2 st.

19 § USL 17 § 3 st.

20 § USL 8 § 1 st. 1 men.

21 § USL 8 § 1 st. 2 men.

22 § USL 9 § 2 st.

23 § USL 8 § 2 st.

24 § USL 8 § 3 st.

25 § USL 8 § 4 st.

26 § USL 9 § 1 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

27 § USL 16 § 2 st.

28 § USL 10 § 3 st.

29 § USL 10 § 1 st.

30 § USL 10 § 2 st.

31 § USL 16 § 1 st.

32 § USL 19 § 1 st.

33 § USL 13 § 1 och 2 men.

34 § USL 13 a § 1 och 2 men.

35 § USL 14 § 1 st. 1 men., 14 § 2 st. 1 men.

12 kap.

1 § --

2 § USL 21 § 1 st. 1 men., 23 § 1 st. 1 men.

3 § USL 21 § 1 st. 2 men.

4 § USL 21 § 2 st.

5 § USL 21 § 3 st.

6 § USL 22 § 1 st.

7 § USL 22 § 2 st.

8 § USL 22 § 3 st.

9 § USL 22 § 4 st.

10 § USL 26 § 2 st.

11 § USL 25 § 1 st.

12 § USL 27 §

13 § USL 25 § 2 st.

14 § USL 25 § 3 st.

15 § USL 26 § 1 st.

16 § USL 24 § 1 st.

17 § USL 24 § 2 st.

18 § USL 23 § 1 st. 2 men.

19 § USL 23 § 2 st.

20 § USL 28 §

21 § USL 24 § 3 st.

22 § USL 24 § 4 st.

23 § USL 31 § 1 st. 1 men.

24 § USL 31 § 1 st. 2−4 men.

25 § USL 31 § 2 st.

26 § USL 31 § 3 st.

27 § USL 30 § 1 st.

28 § USL 30 § 2 st. 1 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

29 § USL 30 § 2 st. 2 och 3 men.

30 § USL 30 § 3 st.

31 § USL 32 § 1 men., 33 § 1 st.

32 § USL 32 § 2–4 men.

33 § USL 33 § 2 st.

34 § USL 34 § 1 men.

35 § USL 35 § 1 men.

36 § USL 35 § 2 men.

37 § USL 36 § 1 st.

38 § USL 36 § 2 st.

39 § USL 29 och 41 §§

V Särskilda familjeförmåner 13 kap.

1 § --

14 kap.

1 § --

2 § AKBL 1 och 4 §§

3 § AKBL 3 § 2 st., 8 § 1 st.

4 § AKBL 2 §

5 § AKBL 6 § 1 st.

6 § AKBL 6 § 2 st.

7 § AKBL 8 § 2 st.

15 kap.

1 § --

2 § HVL 4 §

3 § HVL 8 §

4 § HVL 9 § 1 st. 1 men.

5 § --

6 § HVL 8 §, 13 § 1 st., 13 § 2 st. 1 men. och 14 § 2 men.

7 § HVL 10 § 1 st. 1 och 2 men.

8 § HVL 10 § 2 st.

9 § HVL 15 § 1 st.

10 § HVL 15 § 2 och 3 st.

11 § HVL 9 § 1 st. 2 men.

12 § HVL 9 § 2 st.

13 § HVL 9 § 1 st. 3 men.

14 § HVL 9 § 3 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

15 § HVL 18 § 1 st. 1 men.

16 § HVL 18 § 1 st. 2 men., 18 § 2 st.

17 § HVL 10 § 1 st. 3 men.

18 § HVL 20 § 1 st. och 2 st. 2 men.

19 § HVL 17 §

3.3.3. Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

I Inledande bestämmelser 1 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § --

C II Sjuklön 2 kap.

1 § --

3 kap.

1 § --

2 § --

3 § SjLL 1 § 2 st.

4 § SjLL 2 § 1 st.

5 § SjLL 2 § 2 st.

6 § SjLL 1 § 1 st., 4 § 1 st.

7 § SjLL 4 § 2 st.

8 § SjLL 5 §

9 § SjLL 8 § 1 st.

10 § SjLL 7 § 1 st. 1 men.

11 § SjLL 7 § 1 st. 1–3 men.

12 § SjLL 7 § 2 st.

13 § SjLL 6 § 1 st. 1 p., 6 § 3 st., 15 §

14 § SjLL 7 § 1 st. 4 men.

15 § SjLL 7 § 3 st.

16 § SjLL 12 § 1 st.

17 § SjLL 6 § 1 st. 2 p.

18 § SjLL 6 § 2 st.

19 § SjLL 13 § 1 st.

20 § SjLL 13 § 2 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

21 § SjLL 13 § 4 st. 1 men.

22 § SjLL 13 § 4 st. 2 och 3 men.

23 § SjLL 13 § 4 st. 4 och 5 men.

24 § SjLL 16 §

25 § SjLL 8 § 2 st.

26 § SjLL 10 § 1 och 2 st.

27 § SjLL 8 § 3 st.

28 § SjLL 9 §

4 kap.

1 § --

2 § SjLL 18 § 1 och 3 st.

3 § SjLL 18 § 2 st., 19 § 2 st.

4 § SjLL 27 § 1 st.

5 § SjLL 27 § 2 st.

6 § SjLL 20 §

7 § SjLL 21 och 22 §§

8 § SjLL 23 §

9 § SjLL 24 §

10 § SjLL 17 §

III Sjukpenning m.m. 5 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § --

6 kap.

1 § --

2 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 1 men.

3 § AFL 3 kap. 1 § 1 st. och 2 § 1 st. 1 men.

4 § AFL 3 kap. 5 § 1 st. 3 men.

5 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 5 men. och 2 § 2 st. 1 och 2 men.

6 § AFL 3 kap. 2 § 3 st. 1 men.

7 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 3–6 men

8 § --

9 § AFL 3 kap. 2 § 3 st. 4 men.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

10 § AFL 3 kap. 2 a § 2 st. 1 p. och 3 st.

11 § AFL 20 kap. 2 § 1 och 2 men.

12 § AFL 20 kap. 2 § 3 och 4 men.

13 § AFL 3 kap. 2 a § 2 st. 2 p.

14 § AFL 3 kap. 2 a § 2 st. 3 och 4 p.

15 § AFL 3 kap. 2 a § 1 st.

16 § AFL 3 kap. 2 § 3 st. 2 och 3 men.

17 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 2 men.

18 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 6 men.

19 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 2 men.

20 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 3 men.

21 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 7 och 8 men.

22 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 9 och 10 men.

23 § AFL 3 kap. 2 § 2 st. 11 men.

24 § AFL 3 kap. 2 b § 1 st. 1 men.

25 § AFL 3 kap. 2 b § 1 st. 2 men.

26 § --

27 § AFL 3 kap. 2 b § 1 st. 3 men. och 10 § 3 st.

28 § AFL 3 kap. 2 b § 2 st.

29 § AFL 3 kap. 2 b § 3 st.

30 § --

31 § AFL 3 kap. 2 b § 4 st.

7 kap.

1 § --

2 § AFL 3 kap. 2 § 1 st. 4 men. och 3 kap. 5 § 1 st. 1 men.

3 § --

4 § AFL 3 kap. 5 § 1 st. 4 men. a p.

5 § AFL 3 kap. 5 § 8 st.

6 § AFL 3 kap. 5 § 1 st. 4 men. b p. och d–f p.

7 § AFL 3 kap. 13 § 1 st. och 16 kap. 10 § 3 st.

8 § AFL 3 kap. 5 § 2 st.

9 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 1 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

10 § --

11 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 1 p.

12 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 3 p.

13 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 4 p.

14 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 5 p.

15 § AFL 3 kap. 5 § 3 st. 2 men. 6 p.

16 § --

17 § --

18 § AFL 3 kap. 5 § 4 st.

19 § AFL 3 kap. 5 § 7 st.

20 § AFL 3 kap. 5 § 5 st.

21 § AFL 3 kap. 5 § 6 st.

22 § AFL 3 kap. 5 c §

23 § AFL 3 kap. 5 b §

24 § AFL 3 kap. 5 a § 1 st.

25 § AFL 3 kap. 5 a § 2 st. 1 men.

26 § AFL 3 kap. 5 a § 2 st. 2–5 men.

8 kap.

1 § --

2 § AFL 3 kap. 7 § 1 st. 1 och 3 men.

3 § AFL 3 kap. 7 § 1 st. 2 men.

4 § --

5 § AFL 3 kap. 7 a §

6 § AFL 3 kap. 7 b § 1 st.

7 § AFL 3 kap. 7 b § 2 st.

8 § AFL 3 kap. 12 § 1 men.

9 § AFL 3 kap. 1 § 2 st.

10 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 1 men. och 3 kap. 10 § 3 st.

11 § AFL 3 kap. 10 § 2 st.

12 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

13 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

14 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

15 § AFL 3 kap. 10 § 1 st. 2 men.

16 § AFL 3 kap. 14 § 1 st.

17 § AFL 3 kap. 14 § 2 st.

18 § --

19 § AFL 3 kap. 8 § 2 och 4 st.

20 § AFL 3 kap. 4 § 2 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

21 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 1 men. 1 p. och 3 kap. 10 a § 1 st. 1 p.

22 § AFL 3 kap. 7 b § 3 st.

23 § --

24 § AFL 3 kap. 11 § 1 st. 1 men.

25 § AFL 3 kap. 11 § 2 st.

26 § AFL 3 kap. 4 § 3 st.

27 § AFL 3 kap. 11 § 1 st. 2 men.

28 § AFL 3 kap. 3 § 1 men.

29 § AFL 3 kap. 13 § 1 st.

30 § AFL 3 kap. 13 § 2 st.

31 § AFL 3 kap. 3 § 2 men.

32 § --

33 § AFL 3 kap. 4 § 4 st. 1 men. och 10 a § 5 st.

34 § AFL 3 kap. 4 b § 1 st. 1 men.

35 § AFL 3 kap. 4 b § 1 st. 2 men.

36 § AFL 3 kap. 4 b § 2 st.

37 § AFL 3 kap. 4 b § 3 st. 1 och 2 men.

38 § AFL 3 kap. 4 b § 3 st. 3 men.

39 § AFL 3 kap. 7 § 2 st.

40 § AFL 3 kap. 7 § 3 st.

41 § AFL 3 kap. 7 § 4 st.

42 § AFL 3 kap. 7 § 5 st.

43 § AFL 3 kap. 7 § 6 st. 2 men.

44 § AFL 3 kap. 7 § 6 st. 1 men.

45 § AFL 3 kap. 7 § 7 st.

46 § AFL 3 kap. 7 § 8 st.

47 § AFL 3 kap. 13 § 1 st. och 16 kap. 10 § 3 st.

48 § AFL 3 kap. 16 § 1 och 2 st.

49 § AFL 3 kap. 16 § 3 st. 1 men.

50 § AFL 3 kap. 16 § 3 st. 2 men.

51 § AFL 3 kap. 16 § 3 st. 3 men. och 4 st.

52 § AFL 3 kap. 16 § 6 st.

53 § AFL 3 kap. 16 § 5 st.

54 § AFL 3 kap. 16 a §.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

9 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § --

5 § AFL 3 kap. 10 § 1 st.

6 § AFL 3 kap. 10 c § 1 st.

7 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 1 men. 2 p. och 3 kap. 10 a § 1 st. 2 p.

8 § AFL 3 kap. 12 a §

9 § AFL 3 kap. 10 c § 2 st. och 3 kap. 12 § 2 men.

10 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 1 men. 2 p. och 3 kap. 4 § 1 st. 2 men.

11 § AFL 3 kap. 4 § 1 st. 3 men., 4 § 4 st. 2 men. och 4 b § 1 st. 3 men.

12 § --

13 § AFL 3 kap. 10 a § 2 st.

14 § AFL 3 kap. 10 a § 3 st. 1–3 men.

15 § AFL 3 kap. 10 a § 3 st. 4 och 5 men.

16 § AFL 3 kap. 10 a § 4 st.

17 § AFL 3 kap. 10 b §

18 § AFL 3 kap. 10 a § 6 st.

19 § AFL 3 kap. 4 a § 1 st.

20 § AFL 3 kap. 4 a § 2 st.

21 § AFL 3 kap. 4 a § 3 st.

10 kap.

1 § --

2 § AFL 21 kap. 1 § 1 st.

3 § AFL 21 kap. 1 § 1 och 5 st.

4 § AFL 21 kap. 1 § 4 st.

5 § AFL 21 kap. 1 § 5 st.

6 § AFL 21 kap. 1 § 6 st.

7 § AFL 21 kap. 1 § 2 st.

8 § AFL 21 kap. 1 § 3 st.

9 § AFL 21 kap. 2 §

10 § AFL 21 kap. 3 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning 11 kap.

1 § --

2 § AFL 22 kap. 2 § 1 st.

3 § --

12 kap.

1 § --

2 § AFL 22 kap. 1 §

3 § AFL 22 kap. 2 § 2 st.

4 § AFL 22 kap. 2 § 3 st.

5 § AFL 2 kap. 14 §

6 § AFL 22 kap. 3 § 1 st.

7 § AFL 22 kap. 4 §

8 § AFL 22 kap. 5 § 1 st.

9 § AFL 22 kap. 5 § 2 st.

10 § AFL 22 kap. 5 § 3 st.

11 § AFL 22 kap. 5 § 4 st.

12 § AFL 22 kap. 3 § 2 st.

13 § AFL 22 kap. 3 § 5 st.

14 § AFL 22 kap. 3 § 3 st.

15 § AFL 22 kap. 3 § 4 st.

16 § AFL 22 kap. 5 § 5 st.

17 § AFL 22 kap. 3 § 6 st.

18 § AFL 22 kap. 6 § 1 st. 1 och 2 men.

19 § AFL 22 kap. 6 § 1 st. 3 och 4 men.

20 § AFL 22 kap. 6 § 2 st.

21 § AFL 22 kap. 6 § 3 st.

13 kap.

1 § --

2 § AFL 22 kap. 7 § 2 st.

3 § AFL 22 kap. 1 § och 7 § 1 st.

4 § AFL 22 kap. 7 § 4 st.

5 § AFL 22 kap. 13 §

6 § AFL 22 kap. 7 § 5 st.

7 § AFL 22 kap. 12 §

8 § AFL 22 kap. 9 §

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

9 § AFL 22 kap. 8 §

10 § AFL 22 kap. 12 §

11 § AFL 22 kap. 15 §

12 § AFL 22 kap. 12 §

13 § AFL 22 kap. 10 §

V Sjukersättning och aktivitetsersättning 14 kap.

1 § --

15 kap.

1 § --

2 § --

3 § AFL 7 kap. 4 §

4 § AFL 7 kap. 1 § 4 st. 3 men.

5 § AFL 7 kap. 1 § 1 st., 9 kap. 7 § 1 st.

6 § AFL 7 kap. 1 § 2 st. 7 kap. 7 §

7 § AFL 7 kap. 2 §

8 § AFL 7 kap. 3 § 1 st. 1 men.

9 § AFL 7 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 men., 7 kap. 3 § 2 st. 2 men.

10 § AFL 7 kap. 3 § 2 st. 1 men.

11 § AFL 7 kap. 3 § 3 st.

12 § AFL 7 kap. 7 §

13 § AFL 16 kap. 5 §

14 § AFL 16 kap. 9 §

15 § AFL 7 kap. 1 § 3 st.

16 § AFL 7 kap. 1 § 4 st. 1 och 2 men.

17 § AFL 7 kap. 3 b § 3 st.

18 § AFL 7 kap. 1 § 5 st.

19 § AFL 7 kap. 1 § 6 st.

20 § AFL 7 kap. 7 §

21 § AFL 7 kap. 5 § 1 st.

22 § AFL 7 kap. 5 § 2 st.

23 § AFL 7 kap. 5 § 3 st.

24 § AFL 7 kap. 5 § 4 st.

25 § AFL 7 kap. 6 §

26 § LISA 1 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

27 § LISA 2 §

28 § LISA 3 §

16 kap.

1 § --

2 § AFL 8 kap. 1 §

3 § AFL 8 kap. 2 §

4 § AFL 8 kap. 3 § 1 st., 8 kap. 4 § 1 st.

5 § AFL 8 kap. 3 § 2 st.

6 § AFL 8 kap. 4 § 2 st.

7 § AFL 8 kap. 5 §

8 § AFL 8 kap. 6 §

9 § AFL 8 kap. 7 §

10 § AFL 8 kap. 8 § 1 och 2 st.

11 § AFL 8 kap. 8 § 3 st.

12 § AFL 8 kap. 9 § 1 st.

13 § AFL 8 kap. 9 § 2 st.

14 § AFL 8 kap. 10 §

17 kap.

1 § --

2 § AFL 9 kap. 1 §

3 § AFL 9 kap. 10 §

4 § AFL 9 kap. 2 § 1 st.

5 § AFL 9 kap. 2 § 2 st.

6 § AFL 9 kap. 3 § 1 p.

7 § AFL 9 kap. 3 § 2 p.

8 § AFL 9 kap. 4 § 1 st. 1 men.

9 § AFL 9 kap. 4 § 1 st. 2 och 3 men.

10 § AFL 9 kap. 4 § 2 st.

11 § AFL 9 kap. 5 §

12 § AFL 9 kap. 6 § 1 st.

13 § AFL 9 kap. 6 § 2 st.

14 § AFL 9 kap. 7 § 1 st.

15 § AFL 9 kap. 7 § 2 st.

16 § AFL 9 kap. 7 § 3 st.

17 § AFL 9 kap. 8 §

18 § AFL 9 kap. 9 §

19 § AFL 9 kap. 13 §

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

20 § AFL 9 kap. 11 § 1 st.

21 § AFL 9 kap. 11 § 2 st.

22 § AFL 9 kap. 12 § 1 st.

23 § AFL 9 kap. 12 § 2 och 3 st.

24 § AFL 9 kap. 14 §

18 kap.

1 § --

2 § AFL 16 kap. 10 § 1 st.

3 § AFL 16 kap. 10 § 2 st.

4 § AFL 17 kap. 2 § 1 st. 1 och 2 men.

5 § AFL 17 kap. 2 § 1 st. 3 men.

6 § AFL 17 kap. 2 § 1 st. 4 men.

7 § AFL 17 kap. 2 § 2 st. 1 och 2 men.

8 § AFL 17 kap. 2 § 1 st. 5 men.

9 § AFL 17 kap. 2 § 2 st. 3 men.

10 § AFL 16 kap. 14 § 1 st.

11 § AFL 16 kap. 14 § 2 st.

12 § AFL 16 kap. 14 § 3 st.

13 § AFL 16 kap. 15 §

14 § AFL 16 kap. 16 § 1 st.

15 § AFL 16 kap. 16 § 2 st.

16 § AFL 16 kap. 16 § 3 st.

17 § AFL 16 kap. 18 § 1 st.

18 § AFL 16 kap. 18 § 2 st.

19 § AFL 16 kap. 19 §

20 § AFL 16 kap. 7 § 1 st.

21 § AFL 16 kap. 7 § 2 st.

22 § AFL 16 kap. 7 § 3 st.

23 § AFL 16 kap. 7 b §

24 § AFL 16 kap. 1 § 2 st. 3 men.

25 § AFL 16 kap. 1 § 2 st. 1 och 2 men.

26 § AFL 16 kap. 1 § 3 st.

27 § AFL 16 kap. 6 § 2 st. 1 men.

28 § AFL 16 kap. 6 § 1 st., 16 kap. 6 § 2 st. 2 men.

29 § AFL 16 kap. 4 § 1 st.

30 § AFL 16 kap. 4 § 2 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

VI Förmåner vid arbetsskada m.m. 19 kap.

1 § --

20 kap.

1 § --

2 § --

3 § LAF 2 kap. 1 § 1 st.

4 § LAF 2 kap. 3 §

5 § LAF 2 kap. 1 § 2 st.

6 § LAF 2 kap. 1 § 4 st.

7 § LAF 2 kap. 1 § 3 st.

8 § LAF 2 kap. 4 §

21 kap.

1 § --

2 § LAF 3 kap. 1 §

3 § LAF 3 kap. 2 §, 3 kap. 10 § 2 st.

4 § LAF 3 kap. 4 § 1 st.

5 § LAF 3 kap. 4 § 2 st.

6 § LAF 3 kap. 4 § 3 st.

7 § LAF 3 kap. 2 a §

8 § LAF 6 kap. 4 §

9 § LAF 3 kap. 7 §

10 § LAF 3 kap. 3 §, 3 kap. 10 § 1 st.

11 § LAF 3 kap. 9 §

22 kap.

1 § --

2 § LAF 4 kap. 1 § 1 st.

3 § LAF 4 kap. 1 § 2 st.

4 § LAF 6 kap. 5 §

5 § LAF 4 kap. 4 § 1 st.

6 § LAF 4 kap. 4 § 2 st.

7 § LAF 4 kap. 3 § 3 st.

8 § LAF 4 kap. 2 §

9 § LAF 4 kap. 3 § 1 st.

10 § LAF 4 kap. 3 § 2 st.

11 § LAF 4 kap. 5 § 1 st.

12 § LAF 4 kap. 5 § 2 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

13 § LAF 4 kap. 7 §

14 § LAF 4 kap. 9 §

15 § LAF 4 kap. 10 § 1 st.

16 § LAF 4 kap. 10 § 2 st.

17 § LAF 4 kap. 11 §

18 § LAF 4 kap. 12 § 2 st.

19 § LAF 4 kap. 12 § 3 st.

20 § LAF 6 kap. 2 §

21 § LAF 4 kap. 12 § 1 st.

23 kap.

1 § --

2 § LAF 6 kap. 1 § 1 st.

3 § LAF 6 kap. 1 § 4 st.

4 § LAF 6 kap. 1 § 2 st.

5 § LAF 6 kap. 1 § 5 st.

6 § LAF 6 kap. 3 §

7 § LAF 6 kap. 6 §

8 § LAF 8 kap. 1 § 1 st. 1 och 2 men.

9 § LAF 8 kap. 1 § 1 st. 3 men.

10 § LAF 8 kap. 1 § 1 st. 4 men.

11 § LAF 8 kap. 1 § 2 st.

12 § LAF 8 kap. 1 § 3 st.

13 § LAF 8 kap. 3 § 2 st. 1 men.

14 § LAF 8 kap. 5 §

24 kap.

1 § --

2 § LSP 6 §

3 § LSP 9 §

4 § LSP 7 §

5 § LSP 8 § 1 st.

6 § LSP 8 § 2 st.

7 § LSP 2 §

8 § LSP 10 §

9 § LSP 11 § 1 st.

10 § LSP 11 § 2 st.

11 § --

12 § LSP 12 § 1 st.

13 § LSP 12 § 2 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

14 § LSP 13 § 1 st.

15 § LSP 13 § 2 st.

16 § LSP 13 § 3 st.

17 § LSP 13 § 4 st. 1 men.

18 § LSP 13 a §

19 § LSP 12 § 3 st. 1 men.

20 § LSP 14 §

21 § LSP 12 § 3 st. 2 men.

22 § LSP 15 §

23 § LSP 16 § 1 st.

25 kap.

1 § --

2 § KSL 1 §

3 § KSL 3 § 1 men.

4 § KSL 2 § 2 st.

5 § KSL 4 §

6 § KSL 3 § 2 men.

VII Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada 26 kap.

1 § --

27 kap.

1 § --

2 § SML 1 § 1 st.

3 § SML 1 § 2 st.

4 § SML 2 § 1 st.

5 § SML 3 §

6 § SML 8 §

7 § SML 4 § 1 st. 2 men. och 4 § 2 st. 2 men.

8 § SML 9 § 1 st. 1 led.

9 § SML 9 § 2 st.

10 § SML 9 § 1 st. 5 led.

11 § SML 5 §

12 § SML 9 § 1 st. 3 led.

13 § SML 4 § 1 st. 1 men.

14 § SML 4 § 2 st. 1 men.

15 § SML 4 § 2 st. 4 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

16 § SML 4 § 2 st. 3 men. SML 6 § SML 7 § SML 10 § 1 st. SML 10 § 2 st.

-- NVL 1 § NVL 3 § 2 st., 4 § 1 st. 1 men. och 15 §

17 §

18 §

19 §

20 §

28 kap.

1 §

2 §

3 §

4 § NVL 4 § 1 st. 2 och 3 men.

5 § NVL 7 § 2 st.

6 § NVL 10 §

7 § NVL 16 §

8 § NVL 5 § 2 men. och 6 §

9 § NVL 5 § 2 men. och 6 §

10 § NVL 7 § 1 st. 3 men.

11 § NVL 7 § 1 st. 1 och 2 men.

12 § NVL 4 § 2 st.

13 § NVL 5 § 1 men.

14 § NVL 8 § 1 st. 1 men. och 2 st. samt 9 §

15 § NVL 8 § 1 st. 2 men.

16 § NVL 11 §

29 kap.

1 § --

2 § NVL 20 §

3 § NVL 21 §

4 § NVL 20 §

5 § NVL 22 §

6 § NVL 23 §

7 § NVL 24 §

8 § NVL 25 §

9 § NVL 26 §

10 § NVL 27 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

3.3.4. Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

1 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § --

2 kap.

1 § --

2 § HVL 7 § 1 men.

3 § HVL 7 § 2 men.

4 § HVL 5 § 1 st.

5 § HVL 5 § 2 st.

6 § HVL 5 § 3 st.

7 § HVL 5 § 4 st.

8 § HVL 5 § 1 st.

9 § HVL 13 § 1 st., 13 § 2 st. 2 men., 14 § 1 men.

10 § HVL 6 § 2 st. 1 men.

11 § HVL 6 § 1 st.

12 § HVL 6 § 3 st.

13 § HVL 6 § 4 st.

14 § HVL 6 § 2 st. 2 och 3 men.

15 § HVL 20 § 1 st., 20 § 2 st. 2 men.

16 § HVL 17 §

3 kap.

1 § --

2 § LASS 1 §, 3 § 1 och 4 st.

3 § LASS 3 § 1 st.

4 § LASS 4 § 3 st.

5 § --

6 § LASS 5 § 3 st.

7 § LASS 3 § 2 st.

8 § LASS 6 § 1 st.

9 § LASS 6 § 2 st., 10 § 1 st. 2 men., 10 § 2 st.

10 § LASS 3 § 3 st.

11 § LASS 7 § 1 och 2 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

12 § LASS 7 § 3 st.

13 § LASS 10 § 1 st. 1 men.

14 § LASS 10 § 4 st.

15 § LASS 10 § 3 st.

16 § LASS 11 §

17 § LASS 12 §

18 § --

19 § LASS 14 och 15 §§

20 § LASS 19 §

21 § LASS 20 §

4 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § --

5 § --

6 § --

7 § --

8 § --

9 § --

10 § --

11 § --

12 § --

13 § --

14 § --

15 § --

16 § --

17 § --

18 § --

19 § --

20 § --

21 § --

23 § --

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

3.3.5. Avdelning E Förmåner vid ålderdom

I Inledande bestämmelser 1 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § --

II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension 2 kap.

1 § --

3 kap.

1 § --

2 § LIP 1 kap. 1 §

3 § LIP 1 kap. 1 §

4 § LIP 15 kap. 20 §

5 § --

6 § --

7 § LIP 1 kap. 1 §

8 § --

9 § GPL 1 kap. 1 § 1 st.

10 § GPL 1 kap. 1 § 2 st.

4 kap.

1 § --

2 § LIP 5 kap. 1 § 1 st. 2 men., 6 kap. 1 § 1 st. 2 men. och 9 kap. 3 § 1 st.

3 § LIP 5 kap. 1 § 1 st. 1 men., 6 kap. 1 § 1 st. 1 men. och 9 kap. 1 § 1 men.

4 § LIP 12 kap. 2 § 1 st.

5 § LIP 12 kap. 2 § 2 st.

6 § LIP 12 kap. 1 § 1 st. 3 men.

7 § LIP 12 kap. 6 § 1 st. 1 men.

8 § LIP 12 kap. 1 § 2 st.

9 § LIP 12 kap. 3 § 1 st.

10 § LIP 12 kap. 3 § 2 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

11 § LIP 5 kap. 1 § 3 st. 1 och 2 men. samt 6 kap. 1 § 3 st.

12 § --

13 § LIP 12 kap. 6 § 2 st.

III Inkomstgrundad ålderspension 5 kap.

1 § --

2 § LIP 1 kap. 8 § 1 st. 3 och 4 p.

6 kap.

1 § --

2 § LIP 1 kap. 3 § 1 och 4 men.

3 § LIP 1 kap. 3 § 1 och 4 men.

4 § LIP 1 kap. 3 § 2 och 5 men.

5 § LIP 1 kap. 3 § 3 men.

6 § LIP 13 kap. 1 §

7 § LIP 13 kap. 2 §

8 § LIP 13 kap. 6 §

9 § LIP 15 kap. 4 §

10 § LIP 1 kap. 5 § 1 st. 1 men.

11 § LIP 1 kap. 5 § 3 st.

12 § LIP 1 kap. 5 § 1 st. 2 men.

13 § LIP 1 kap. 5 § 2 st.

14 § LIP 1 kap. 5 a § 1 st. 1 men.

15 § LIP 1 kap. 5 a § 1 st. 2 men.

16 § LIP 1 kap. 5 a § 2 st. 1 men.

17 § LIP 1 kap. 5 a § 2 st. 2 men.

18 § LIP 1 kap. 5 b § 1 st. 1 men.

19 § LIP 1 kap. 5 b § 1 st. 2 och 3 men.

20 § LIP 1 kap. 5 b § 2 st.

21 § LIP 1 kap. 5 b § 3 st.

22 § LIP 1 kap. 5 b § 4 st.

23 § LIP 1 kap. 5 c § 1 och 2 men.

24 § LIP 1 kap. 5 c § 3 men.

25 § LIP 1 kap. 5 c § 4 men.

26 § LIP 1 kap. 6 § 1 men.

27 § LIP 1 kap. 6 § 2–4 men.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

7 kap.

1 § --

2 § --

3 § LIP 2 kap. 1 § 1 st. 1 men.

4 § LIP 2 kap. 1 § 1 st. 3 men. och 2 st.

5 § LIP 2 kap. 2 § 1 st.

6 § LIP 2 kap. 2 § 2 st. 2 men.

7 § LIP 2 kap. 2 § 2 st. 1 men.

8 § LIP 2 kap. 3 § 1 st. 1 och 2 men.

9 § LIP 2 kap. 3 § 2 st.

10 § LIP 2 kap. 3 § 1 st. 3 men.

11 § LIP 2 kap. 3 § 3 st.

12 § LIP 2 kap. 4 §

13 § LIP 2 kap. 5 § 1–5, 7, 8, 10, 11 och 14–17 p.

14 § LIP 2 kap. 6 § 1 och 2 st.

15 § LIP 2 kap. 7 § 1 st. 1 men

16 § LIP 2 kap. 7 § 1 st. 2 men.

17 § LIP 2 kap. 7 § 2 st. 1 och 2 men.

18 § LIP 2 kap. 7 § 2 st. 3 men.

19 § LIP 2 kap. 8 §

20 § LIP 2 kap. 6 § 2 st.

21 § LIP 2 kap. 10 §

22 § LIP 2 kap. 9 §

23 § LIP 2 kap. 16 §

24 § LIP 2 kap. 13 §

25 § LIP 2 kap. 15 §

26 § LIP 2 kap. 14 § 1 st.

27 § LIP 2 kap. 14 § 2 st.

28 § LIP 2 kap. 14 § 3 st.

29 § LIP 2 kap. 17 § 1 st.

30 § LIP 2 kap. 17 § 2 st.

31 § LIP 2 kap. 17 a §

32 § LIP 2 kap. 1 § 1 st. 2 men.

33 § LIP 1 kap. 8 § 2 st. och 2 kap.

18 §

34 § LIP 2 kap. 19 §

35 § LIP 2 kap. 20 §

36 § LIP 2 kap. 21 §

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

37 § LIP 2 kap. 22 § 1 st.

38 § LIP 2 kap. 22 § 2 st.

8 kap.

1 § --

2 § --

3 § LIP 3 kap. 1 §

4 § LIP 3 kap. 2 § 1 st.

5 § LIP 3 kap. 2 § 2 st. och 3 §

6 § LIP 3 kap. 2 § 3 st.

7 § LIP 3 kap. 4 § 1 st.

8 § LIP 3 kap. 4 § 2 st.

9 § LIP 3 kap. 5 § 1 st.

10 § LIP 3 kap. 5 § 1 st.

11 § LIP 3 kap. 5 § 2 st.

12 § LIP 3 kap. 5 § 3 st.

13 § LIP 3 kap. 6 §

14 § LIP 3 kap. 7 §

15 § LIP 3 kap. 8 §

16 § LIP 3 kap. 9 §

17 § LIP 3 kap. 24 §

18 § LIP 3 kap. 25 §

19 § LIP 3 kap. 10 § 1 st. 1 men.

20 § LIP 3 kap. 10 § 1 st. 2–4 men.

21 § LIP 3 kap. 13 § 1 st.

22 § LIP 3 kap. 13 § 2 st.

23 § LIP 3 kap. 13 § 3 st.

24 § LIP 3 kap. 10 § 2 st.

25 § LIP 3 kap. 22 § 1 st.

26 § LIP 3 kap. 22 § 3 st.

27 § LIP 3 kap. 23 §

28 § LIP 3 kap. 12 § 1 st.

29 § LIP 3 kap. 22 § 2 st.

30 § LIP 3 kap. 12 § 2 st. 1 men.

31 § LIP 3 kap. 12 § 2 st. 2 men.

32 § LIP 3 kap. 11 § 1 st.

33 § LIP 3 kap. 11 § 2 st. 1–3 men.

34 § LIP 3 kap. 11 § 2 st. 4 och 5 men.

35 § LIP 3 kap. 14 § 1 men. och 15 § 1 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

36 § LIP 3 kap. 16 §

37 § LIP 3 kap. 14 §

38 § LIP 3 kap. 15 § 1 st.

39 § LIP 3 kap. 15 § 2 st.

40 § LIP 3 kap. 17 § 1 st.

41 § --

42 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 1 p. och 19 § 1 st.

43 § LIP 3 kap. 19 § 2 st.

44 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 1 p.

45 § LIP 3 kap. 18 § och 15 kap. 7 §

46 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 1 p.

47 § LIP 3 kap. 17 § 2 st.

48 § LIP 3 kap. 21 § 2 men.

49 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 2 p. och

18 §

50 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 2 p. och

20 §

51 § LIP 3 kap. 17 § 1 st. 3 p.

52 § LIP 3 kap. 21 § 1 men.

53 § LIP 15 kap. 6 § 1 st. 1 och 2 men.

54 § LIP 15 kap. 6 § 1 st. 1 och 3 men.

55 § LIP 15 kap. 6 § 1 st. 1 men.

56 § LIP 15 kap. 6 § 3 st.

57 § LIP 15 kap. 6 § 2 st.

9 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § LIP 4 kap. 1 § 1 st.

5 § LIP 4 kap. 2 § 1 men.

6 § LIP 4 kap. 2 § 2 men. och 3 §

7 § --

8 § LIP 4 kap. 5 §

9 § LIP 4 kap. 4 §

10 § LIP 4 kap. 6 §

11 § LIP 4 kap. 7 §

12 § LIP 15 kap. 8 § 1 st.

13 § LIP 4 kap. 7 §

14 § LIP 15 kap. 8 § 2 st. 1 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

15 § LIP 15 kap. 8 § 2 st. 2 och 3 men.

16 § LIP 15 kap. 8 § 3 st.

17 § LIP 4 kap. 1 § 2 st.

18 § LIP 4 kap. 8 § 1 st. 1 och 2 men.

19 § LIP 4 kap. 8 § 1 st. 1 och 3 men.

20 § LIP 4 kap. 9 §

21 § LIP 4 kap. 8 § 2 st.

22 § LIP 4 kap. 10 §

23 § LIP 4 kap. 11 §

24 § LIP 4 kap. 12 § 1 st.

25 § LIP 4 kap. 12 § 2 st.

26 § LIP 4 kap. 1 § 3 st.

27 § LIP 4 kap. 12 § 1 st. 1 men. och

15 kap. 9 §

10 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § --

5 § LIP 5 kap. 2 § 1 men.

6 § LIP 5 kap. 2 § 2 men. och 9 §

7 § LIP 5 kap. 2 § 3 men.

8 § LIP 5 kap. 3 §

9 § LIP 5 kap. 4 § 1 st.

10 § LIP 5 kap. 5 § 3 st.

11 § LIP 5 kap. 4 § 2 st. 1 och 2 men.

12 § LIP 5 kap. 4 § 2 st. 3 men.

13 § LIP 5 kap. 5 § 1 st.

14 § LIP 5 kap. 5 § 2 st. 1 men.

15 § LIP 5 kap. 5 § 2 st. 2 och 3 men.

16 § LIP 5 kap. 6 § 1 st. 1 men.

17 § LIP 5 kap. 6 § 1 st. 2 men.

18 § LIP 5 kap. 6 § 1 st. 3 men.

19 § LIP 5 kap. 6 § 2 st.

20 § LIP 5 kap. 7 § 1 st.

21 § LIP 5 kap. 7 § 2 st.

22 § LIP 5 kap. 8 § 1 st. 1 men.

23 § LIP 5 kap. 8 § 1 st. 2 och 3 men.

24 § LIP 5 kap. 8 § 2 st.

25 § LIP 5 kap. 10 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

26 § LIP 5 kap. 11 § 1 st. 1 men.

27 § LIP 5 kap. 11 § 1 st. 2 men.

28 § LIP 5 kap. 11 § 2 st. 1 men.

29 § LIP 5 kap. 11 § 2 st. 2 och 3 men.

30 § LIP 5 kap. 11 § 4 st.

31 § LIP 5 kap. 11 § 3 st.

32 § LIP 5 kap. 12 § 1 st. och 2 st. 4 men.

33 § LIP 5 kap. 12 § 2 st. 1 men.

34 § LIP 5 kap. 12 § 2 st. 2 och 3 men.

35 § LIP 5 kap. 12 § 3 st.

36 § LIP 5 kap. 13 § 1 st.

37 § LIP 5 kap. 13 § 3 st. 2 men.

38 § LIP 5 kap. 13 § 2 st.

39 § LIP 5 kap. 13 § 3 st. 1 men.

40 § LIP 5 kap. 14 § 1 men.

41 § LIP 5 kap. 14 §

42 § LIP 5 kap. 15 § 1 men.

43 § LIP 5 kap. 15 § 2 men.

44 § LIP 5 kap. 16 § 1 st.

45 § LIP 5 kap. 16 § 2 st.

11 kap.

1 § --

2 § --

3 § LIP 6 kap. 1 § 1 st. 1 men.

4 § LIP 6 kap. 18 § 1 men.

5 § --

6 § LIP 6 kap. 2 §

7 § --

8 § LIP 6 kap. 3 § och 18 § 2 men.

9 § LIP 6 kap. 17 §

10 § LIP 6 kap. 7 §

11 § LIP 6 kap. 4 §

12 § LIP 6 kap. 5 § 1 st.

13 § LIP 6 kap. 5 § 2 st.

14 § LIP 6 kap. 6 §

15 § --

16 § LIP 6 kap. 8 § 1 st.

17 § LIP 6 kap. 8 a §

18 § LIP 6 kap. 9 § 1 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

19 § LIP 6 kap. 9 § 2 st.

20 § LIP 6 kap. 10 § 1 st.

21 § LIP 6 kap. 10 § 2 st.

22 § LIP 6 kap. 11 §

23 § --

24 § LIP 6 kap. 16 §

25 § LIP 6 kap. 12 §

26 § LIP 6 kap. 13 §

27 § LIP 6 kap. 14 § 1 men.

28 § LIP 6 kap. 14 § 2 men.

29 § LIP 6 kap. 15 §

12 kap.

1 § --

2 § LIP 7 kap. 1 §

3 § LIP 7 kap. 2 §

4 § LIP 7 kap. 3 §

5 § LIP 7 kap. 4 §

6 § --

7 § --

8 § LIP 9 kap. 1 § 2 och 3 men.

9 § --

10 § LIP 9 kap. 1 § 2 men.

11 § LIP 9 kap. 2 § 1 st. 1 och 2 men.

12 § LIP 9 kap. 2 § 2 st. 1 men. och 3 st. 2 men.

13 § LIP 9 kap. 2 § 2 st. 2 men. och 3 st. 1 men.

14 § LIP 9 kap. 2 § 1 st. 3 och 4 men.

15 § LIP 8 kap. 1 § 1 st. 1 men.

16 § LIP 8 kap. 1 § 1 st. 2 och 3 men.

17 § LIP 8 kap. 1 § 2 st.

18 § LIP 8 kap. 2 §

19 § LIP 8 kap. 3 § 1 st.

20 § LIP 8 kap. 3 § 2 st.

21 § LIP 8 kap. 3 § 3 st.

22 § LIP 8 kap. 3 § 4 st.

23 § LIP 8 kap. 4 § 1 st.

24 § LIP 8 kap. 4 § 2 st.

25 § LIP 8 kap. 4 § 4 st. 2 men. och

5 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

26 § LIP 8 kap. 4 § 3 st.

27 § LIP 8 kap. 4 § 4 st. 1 men.

28 § LIP 8 kap. 6 §

29 § LIP 14 kap. 2 § 1 st.

30 § LIP 14 kap. 2 § 2 och 3 st.

31 § LIP 14 kap. 3 §

32 § LIP 14 kap. 4 §

33 § --

34 § LIP 8 kap. 7 § 1 st. 1 men.

35 § LIP 8 kap. 7 § 1 st. 2 men.

36 § LIP 8 kap. 7 § 1 st. 3 men.

37 § LIP 8 kap. 7 § 2 st.

38 § LIP 8 kap. 7 § 3 st.

39 § LIP 11 kap. 1 § 1 och 2 st.

40 § LIP 11 kap. 1 § 3 st.

41 § LIP 11 kap. 1 § 4 st.

42 § LIP 11 kap. 1 § 5 st. 1 men.

43 § LIP 11 kap. 1 § 5 st. 2 och 3 men.

44 § LIP 11 kap. 1 § 6 st.

45 § LIP 11 kap. 2 § 1 st.

46 § LIP 11 kap. 2 § 2 st.

IV Garantipension 13 kap.

1 § --

2 § GPL 1 kap. 4 § 1 st.

3 § GPL 1 kap. 4 § 2 st.

14 kap.

1 § --

2 § GPL 2 kap. 1 och 2 §§

3 § GPL 2 kap. 3 § 1 men.

4 § GPL 2 kap. 3 § 2 men.

5 § GPL 2 kap. 4 § 1 st.

6 § GPL 2 kap. 5 §

7 § GPL 2 kap. 4 § 2 st.

8 § GPL 2 kap. 6 § 1 st.

9 § GPL 2 kap. 6 § 2 st. 1 och 2 men.

10 § GPL 2 kap. 6 § 2 st. 3–5 men.

11 § GPL 2 kap. 6 § 3 st.

12 § GPL 2 kap. 6 § 4 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

13 § GPL 2 kap. 7 §

14 § GPL 2 kap. 8 § 1 st.

15 § GPL 2 kap. 8 § 2 st. och 9 §

16 § GPL 2 kap. 10 §

17 § GPL 2 kap. 11 §

18 § GPL 2 kap. 12 §

19 § GPL 2 kap. 13 § 1 st.

20 § GPL 2 kap. 13 § 2 st.

21 § GPL 2 kap. 14 §

22 § GPL 2 kap. 15 § 1 men.

23 § GPL 2 kap. 15 § 2 men.

24 § GPL 2 kap. 16 §

15 kap.

1 § --

2 § GPL 3 kap. 1 § samt 4 kap. 1 § och 1 a § 1 men.

3 § GPL 4 kap. 2 §

4 § GPL 4 kap. 1 a § 2 men.

5 § GPL 3 kap. 1 a §

6 § GPL 3 kap. 2 §

7 § GPL 3 kap. 3 § 1 st. 1 men.

8 § GPL 3 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 men.

9 § GPL 3 kap. 3 § 2 st.

10 § GPL 3 kap. 4 §

11 § GPL 3 kap. 5 § 1 st.

12 § GPL 3 kap. 5 § 2 st.

13 § GPL 3 kap. 6 §

14 § GPL 3 kap. 7 §

15 § GPL 4 kap. 3 § 1 st. 1 men.

16 § GPL 4 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 men.

17 § GPL 4 kap. 3 § 3 st.

18 § GPL 4 kap. 3 § 2 st.

19 § GPL 4 kap. 3 § 4 st.

20 § GPL 4 kap. 4 § 1 st.

21 § GPL 4 kap. 5 § 1 st.

22 § GPL 4 kap. 4 § 2 st.

23 § GPL 4 kap. 5 § 2 st.

24 § GPL 4 kap. 6 §

25 § GPL 4 kap. 7 §

26 § GPL 4 kap. 8 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

V Vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension 16 kap.

1 § --

17 kap.

1 § --

2 § LIP 12 kap. 9 § 1 st. 1 och 2 men. samt GPL 5 kap. 3 § 1 men. och GPL 5 kap. 4 § 1 st. 1 och 2 men.

3 § LIP 12 kap. 9 § 1 st. 3 men. och GPL 5 kap. 4 § 1 st. 3 men.

4 § GPL 5 kap. 3 § 2 men.

5 § LIP 12 kap. 9 § 1 st. 4 men. och GPL 5 kap. 4 § 1 st. 4 men.

6 § LIP 12 kap. 9 § 2 st. 1 och 2 men. samt GPL 5 kap. 4 § 2 st. 1 och 2 men.

7 § LIP 12 kap. 9 § 2 st. 3 men. och GPL 5 kap. 4 § 2 st. 4 men.

8 § GPL 5 kap. 4 § 2 st. 3 men.

9 § LIP 12 kap. 9 § 1 st. 5 men. och GPL 5 kap. 4 § 1 st. 5 men.

10 § LIP 12 kap. 9 § 3 st. 1 men. och GPL 5 kap. 4 § 3 st.

11 § LIP 12 kap. 9 § 3 st. 2 men.

12 § LIP 12 kap. 10 §

18 kap.

1 § --

2 § LIP 13 kap. 7 § 1 och 2 st.

3 § LIP 13 kap. 7 § 3 st.

4 § LIP 13 kap. 8 §

5 § GPL 6 kap. 2 §

19 kap.

1 § --

2 § LIP 12 kap. 5 § 1 st.

3 § LIP 12 kap. 5 § 2 st. 1 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

4 § LIP 12 kap. 5 § 2 st. 2 men. och GPL 5 kap. 1 § 2 st.

5 § LIP 12 kap. 5 § 3 st.

E VI Särskilda förmåner vid ålderdom 20 kap.

1 § --

21 kap.

1 § --

2 § --

3 § LSPT 2 § 2 och 3 st.

4 § LSPT 1 § 1 st.

5 § LSPT 2 § 1 st. samt 4 § 1 st. 1 och 2 men.

6 § LSPT 3 § 1 st.

7 § LSPT 3 § 2 st.

8 § LSPT 4 § 1 st. 3 men.

9 § LSPT 4 § 2 st.

10 § LSPT 5 § 1 st.

11 § LSPT 5 § 2 st.

12 § LSPT 5 § 3 st.

13 § LSPT 5 § 4 st. 1 men.

14 § LSPT 5 § 4 st. 2 men.

15 § LSPT 6 §

22 kap.

1 § --

2 § ÄfsL 2 § 1 st. 2 men.

3 § ÄfsL 11 § 1 led.

4 § ÄfsL 11 § 1 led.

5 § ÄfsL 4 § 1 st.

6 § ÄfsL 3 §

7 § ÄfsL 2 § 1 st. 1 men. och 9 § 1 st.

8 § ÄfsL 9 § 2 st.

9 § ÄfsL 9 § 3 st.

10 § ÄfsL 8 §

11 § ÄfsL 4 § 3 st. 1 men.

12 § ÄfsL 4 § 3 st. 1 och 2 men.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

13 § ÄfsL 4 § 3 st. 3 men.

14 § ÄfsL 6 §

15 § ÄfsL 4 § 2 st.

16 § ÄfsL 2 § 2 st. och 7 § 1 st. 1 men.

17 § ÄfsL 7 § 1 st. 2 men.

18 § ÄfsL 7 § 2 st.

19 § ÄfsL 11 § 5 led.

20 § ÄfsL 11 § 5 led.

21 § ÄfsL 10 §

3.3.6. Avdelning F Förmåner till efterlevande

F I Inledande bestämmelser 1 kap.

1 § --

2 § EPL 1 kap. 1 §, 3 § 1 st. och 2 st. 1 men. samt LAF 5 kap. 2 § 2 st.

3 § --

4 § EPL 1 kap. 2 §

5 § --

II Efterlevandepension och efterlevandestöd 2 kap.

1 § --

3 kap.

1 § --

2 § --

3 § EPL 1 kap. 7 §

4 § EPL 1 kap. 4 § 1 st.

5 § EPL 1 kap. 5 § 1 st.

6 § EPL 1 kap. 4 § 2 st. och 5 § 2 st.

7 § -

8 § --

9 § --

10 § EPL 7 kap. 6 § 1 och 5 men.

11 § EPL 1 kap. 3 § 2 st. 2 men.

12 § EPL 1 kap. 6 § 1 st.

13 § EPL 1 kap. 6 § 2 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

14 § EPL 1 kap. 6 § 3 st.

15 § EPL 7 kap. 1 § 1 st. 1 men. och 2 st.

16 § EPL 7 kap. 2 § 1 st.

17 § EPL 7 kap. 2 § 2 st.

18 § EPL 7 kap. 2 § 3 st.

19 § EPL 7 kap. 5 § 2 st.

20 § EPL 7 kap. 5 § 1 st.

4 kap.

1 § --

2 § EPL 2 kap. 1 § 1 st.

3 § EPL 2 kap. 1 § 2 st.

4 § EPL 2 kap. 2 § 1 st.

5 § EPL 2 kap. 2 § 2 och 4 st.

6 § EPL 2 kap. 2 § 3 st.

7 § EPL 2 kap. 3 § 1 st. 1 men.

8 § EPL 2 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 men.

9 § EPL 2 kap. 3 § 1 st. 4 men.

10 § EPL 2 kap. 3 § 1 st. 4 men.

11 § EPL 2 kap. 3 § 2 st.

12 § EPL 2 kap. 4 § 1 st.

13 § EPL 2 kap. 4 § 2 st.

14 § EPL 2 kap. 4 § 3 st.

5 kap.

1 § --

2 § EPL 3 kap. 1 §

3 § EPL 3 kap. 2 §

4 § EPL 3 kap. 3 § 1 och 2 st.

5 § EPL 3 kap. 3 § 3 st. 1 men.

6 § EPL 3 kap. 3 § 3 st. 1 och 2 men.

7 § EPL 7 kap. 15 § 1 st.

6 kap.

1 § --

2 § --

3 § EPL 4 kap. 1 § 1 st.

4 § EPL 4 kap. 1 § 2 st.

5 § EPL 4 kap. 2 §

6 § EPL 4 kap. 3 § 1 st.

7 § EPL 4 kap. 4 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

8 § EPL 4 kap. 3 § 2 st.

9 § EPL 4 kap. 13 §

10 § EPL 4 kap. 5 §

7 kap.

1 § --

2 § EPL 4 kap. 6 §

3 § --

4 § EPL 4 kap. 9 § 1 st. 1 men. och 10 § 1 st.

5 § EPL 4 kap. 9 § 1 st. 2 men.

6 § EPL 4 kap. 9 § 2 st.

7 § EPL 4 kap. 10 § 2 och 3 st.

8 § EPL 4 kap. 11 §

9 § EPL 4 kap. 7 §

10 § EPL 4 kap. 8 § 1 men.

11 § EPL 4 kap. 8 § 2 och 3 men.

12 § EPL 4 kap. 12 §

8 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

4 § EPL 5 kap. 1 §

5 § EPL 5 kap. 1 §

6 § EPL 5 kap. 8 §

7 § EPL 5 kap. 1 §

8 § EPL 5 kap. 9 §

9 § EPL 5 kap. 2 § 1 men.

10 § EPL 5 kap. 2 § 2 men.

11 § EPL 5 kap. 3 § 1 st. 1 men.

12 § EPL 5 kap. 3 § 1 st. 2 men.

13 § EPL 5 kap. 3 § 2 st.

14 § EPL 5 kap. 4 § 1 st.

15 § EPL 5 kap. 4 § 2 st.

16 § EPL 5 kap. 5 § 1 men.

17 § EPL 5 kap. 5 § 2 och 3 men.

18 § EPL 5 kap. 6 § 1 st.

19 § EPL 5 kap. 6 § 2 st.

20 § EPL 5 kap. 7 § 1 men.

21 § EPL 5 kap. 7 § 2 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

22 § EPL 5 kap. 10 § 1 st. 1 men.

23 § EPL 5 kap. 10 § 1 st. 2 och 3 men.

24 § EPL 5 kap. 10 § 1 st. 4 men.

25 § EPL 5 kap. 10 § 2 st.

26 § EPL 5 kap. 11 §.

9 kap.

1 § --

2 § --

3 § EPL 6 kap. 1 §

4 § EPL 6 kap. 2 § 1 st.

5 § EPL 6 kap. 2 § 2 st.

6 § EPL 6 kap. 3 § 1 st.

7 § EPL 6 kap. 3 § 2 och 3 st.

8 § EPL 6 kap. 3 § 4 st.

9 § EPL 6 kap. 4 §

10 kap.

1 § --

2 § EPL 6 kap. 5 § 1 st.

3 § EPL 6 kap. 5 § 1 st.

4 § EPL 6 kap. 5 § 1 st.

5 § EPL 6 kap. 5 § 1 st.

6 § EPL 6 kap. 5 § 2 st.

7 § EPL 6 kap. 6 § 1 st. 1 och 2 men.

8 § EPL 6 kap. 6 § 1 st. 3 och 4 men.

9 § EPL 6 kap. 7 §

10 § EPL 6 kap. 8 § 1 st.

11 § EPL 6 kap. 8 § 2 st.

12 § EPL 6 kap. 8 § 3 st.

13 § EPL 6 kap. 6 § 2 st.

14 § EPL 6 kap. 10 §

15 § EPL 6 kap. 9 §

16 § EPL 6 kap. 11 § 1 st.

17 § EPL 6 kap. 11 § 2 st.

18 § EPL 6 kap. 12 § 1 men.

19 § EPL 6 kap. 12 § 2 men.

20 § EPL 6 kap. 13 § 1 st.

21 § EPL 6 kap. 13 § 2 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

11 kap.

1 § --

2 § EPL 6 kap. 14 § 1 och 2 st.

3 § EPL 6 kap. 14 § 3 st.

4 § EPL 6 kap. 16 § 1 st.

5 § EPL 6 kap. 15 §

6 § EPL 6 kap. 16 § 2 st.

7 § EPL 7 kap. 15 § 2 st.

8 § EPL 6 kap. 19 § 1 st. 1 men. och 20 § 1 st.

9 § EPL 6 kap. 19 § 1 st. 2 men.

10 § EPL 6 kap. 19 § 2 st.

11 § EPL 6 kap. 20 § 2 och 3 st.

12 § EPL 6 kap. 21 §

13 § EPL 6 kap. 17 § 1 st.

14 § EPL 6 kap. 17 § 2 st.

15 § EPL 6 kap. 17 § 3 st.

16 § EPL 6 kap. 18 § 1 men.

17 § EPL 6 kap. 18 § 2 men.

18 § EPL 6 kap. 22 §

19 § EPL 6 kap. 23 § 1 st.

20 § EPL 6 kap. 23 § 2 st.

12 kap.

1 § --

2 § EPL 1 kap. 10 §

3 § EPL 7 kap. 10 § 1 och 2 men.

4 § EPL 7 kap. 10 § 3 men.

5 § EPL 7 kap. 10 § 4 men.

6 § EPL 7 kap. 11 § 1 st.

7 § EPL 7 kap. 11 § 2 st.

8 § EPL 7 kap. 12 §

9 § EPL 7 kap. 13 § 1 st.

10 § EPL 7 kap. 13 § 2 st.

11 § EPL 8 kap. 3 § 1 st.

12 § EPL 8 kap. 3 § 2 st.

13 § EPL 7 kap. 8 § 1 st.

14 § EPL 7 kap. 4 §

15 § EPL 7 kap. 8 § 2 och 3 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

III Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. 13 kap.

1 § --

14 kap.

1 § --

2 § LAF 6 kap. 2 och 3 §§, LSP 10 § och KSL 3 § 1 men.

3 § --

4 § LAF 5 kap. 1 § och 2 § 1 och 2 st.

5 § LAF 5 kap. 1 §

6 § --

7 § LAF 5 kap. 10 § 1 st. 1 men. och 2 st.

8 § LAF 6 kap. 6 §

15 kap.

1 § --

2 § LAF 5 kap. 4 § 1 st.

3 § LAF 5 kap. 4 § 1 st.

4 § LAF 5 kap. 4 § 1 st.

5 § LAF 5 kap. 4 § 2 st.

6 § --

7 § LAF 5 kap. 2 § 3 st. och 6 §

8 § LAF 5 kap. 6 §

9 § LAF 6 kap. 7 §

10 § LAF 5 kap. 11 § 2 st.

11 § LAF 5 kap. 6 § och se EPL 7 kap.

3 §

12 § LAF 5 kap. 5 §

13 § LAF 5 kap. 8 §

14 § LAF 5 kap. 3 § 1 st.

15 § LAF 5 kap. 3 § 2 st.

16 § LAF 5 kap. 3 § 3 st.

17 § LAF 5 kap. 11 § 1 st. och 6 kap. 1 § 1 st.

18 § LAF 6 kap. 1 § 1 st.

19 § LAF 6 kap. 1 § 4 st.

20 § LAF 6 kap. 1 § 5 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

IV Efterlevandeskydd i form av premiepension 16 kap.

1 § --

2 § --

3 § LIP 10 kap. 1 § 1 st. och 7 § 1 st. 1 men.

17 kap.

1 § --

2 § LIP 10 kap. 1 § 3 st. 1 men.

3 § LIP 10 kap. 1 § 1 och 2 st.

4 § LIP 10 kap. 1 § 3 st. 2 och 3 men.

5 § LIP 10 kap. 1 § 4 st.

6 § LIP 10 kap. 2 §

7 § LIP 10 kap. 3 § 1 st.

8 § LIP 10 kap. 3 § 2 st. och 4 §

9 § LIP 10 kap. 5 § 1 st. 1 men, 2 st. 1 men. och 3 st. 1 men.

10 § LIP 10 kap. 5 § 1 st. 2 och 3 men.

11 § LIP 10 kap. 5 § 2 st. 2 och 3 men.

12 § LIP 10 kap. 5 § 3 st. 2 men.

13 § LIP 10 kap. 6 §

18 kap.

1 § --

2 § LIP 10 kap. 7 § 1 st. 2 men.

3 § LIP 10 kap. 8 § 1 st. 1 men. och 2 st.

4 § LIP 10 kap. 7 § 1 st. 1 men.

5 § LIP 10 kap. 7 § 3 st.

6 § LIP 10 kap. 7 § 2 st.

7 § LIP 10 kap. 8 § 1 st. 2 men. och 3 st.

8 § LIP 10 kap. 9 §

9 § --

10 § LIP 10 kap. 10 §

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

19 kap.

1 § --

2 § LIP 12 kap. 4 §

3 § LIP 14 kap. 6 § 1 st.

4 § LIP 12 kap. 5 § 3 st.

5 § LIP 10 kap. 12 §

3.3.7. Avdelning G Bostadsstöd

G I Inledande bestämmelser 1 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

G II Bostadsbidrag 2 kap.

1 § --

3 kap.

1 § --

2 § BoL 1 § 1 st.

3 § BoL 1 a § 1 st.

4 § BoL 1 a § 2 st.

5 § BoL 2 §

6 § BoL 3 § 2 st.

7 § BoL 3 § 1 st.

4 kap.

1 § --

2 § BoL 1 § 1 st., 12 § 1 st. 2 p. 15 § 3 st.

3 § BoL 15 § 1 st.

4 § BoL 10 § 1 st. 1 p., 10 § 2 st.

5 § BoL 11 §

6 § BoL 10 § 1 st. 3 p., 10 § 5 st.

7 § BoL 10 § 1 st. 2 p.

8 § BoL 10 § 3 st.

9 § BoL 10 § 4 st.

10 § BoL 12 § 1 st. 1 p.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

11 § BoL 12 § 1 st. 1 p., 12 § 2 och 3 st.

12 § BoL 21 § 1 st. 1 och 2 men.

13 § BoL 21 § 1 st. 1 men.

14 § BoL 21 § 1 st. 3 och 4 men.

15 § BoL 21 § 2 st.

5 kap.

1 § --

2 § BoL 4 § 1 och 2 st.

3 § BoL 8 §

4 § BoL 4 a §

5 § BoL 4 b §

6 § BoL 5 § 1 st. 1, 2 och 5 men.

7 § BoL 5 § 2 st.

8 § BoL 5 § 1 st. 3 men.

9 § BoL 5 a §

10 § BoL 5 b §

11 § BoL 7 § 1 och 2 st.

12 § BoL 7 § 3 st.

13 § BoL 4 § 3 st.

14 § BoL 9 §

15 § BoL 13 § 1 st.

16 § BoL 13 § 2 st.

17 § BoL 14 § 1 st. 2 p.

18 § BoL 15 § 2 st.

19 § BoL 14 § 2 och 3 st.

20 § BoL 15 a § 1 och 3 st.

21 § BoL 15 a § 2 st.

22 § BoL 14 § 1 st. 1 p.

23 § BoL 16 § 1 st.

24 § BoL 16 § 2 st.

25 § BoL 17 § 1 st.

26 § BoL 17 § 2 och 3 st.

27 § BoL 17 a §

28 § BoL 27 §

6 kap.

1 § --

2 § BoL 21 a § 1 st. 1 men.

3 § BoL 21 a § 1 st. 2 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

4 § BoL 21 a § 2 st.

5 § BoL 21 a § 3 st.

6 § BoL 21 b §

7 § BoL 22 § 1 och 2 st.

8 § BoL 22 § 3 st.

9 § BoL 25 §

10 § BoL 29 a §

11 § BoL 23 § 1 st.

12 § BoL 23 § 2 st.

III Bostadstillägg 7 kap.

1 § --

8 kap.

1 § --

2 § --

3 § BTPL 5 § 1 st.

4 § BTPL 5 § 2 st.

9 kap.

1 § --

2 § BTPL 4 §

3 § BTPL 2 § 1 st.

4 § BTPL 2 § 2 st.

5 § BTPL 3 § 2 och 3 p.

6 § BTPL 3 § 1 p.

7 § BTPL 2 § 3 st.

8 § BTPL 7 § 1 st.

9 § BTPL 8 §

10 § BTPL 9 § 4 st.

11 § BTPL 23 § 1 st.

12 § BTPL 23 § 2 st.

10 kap.

1 § --

2 § BTPL 10 § 1 men.

3 § BTPL 10 § 2 men.

4 § BTPL 12 § 3 st.

5 § BTPL 10 § 3 men.

6 § BTPL 19 § 4 st. 2 men.

7 § BTPL 12 § 1 och 2 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

8 § BTPL 13 §

9 § BTPL 14 §

10 § BTPL 16 § 1 st.

11 § BTPL 17 § 1 st.

12 § BTPL 17 § 2 st.

13 § BTPL 16 § 2 st.

14 § BTPL 16 § 2 st.

15 § BTPL 15 §

16 § BTPL 18 § 1 st., 19 § 4 st. 1 men.

17 § BTPL 19 § 1 st.

18 § BTPL 19 § 2 st.

19 § BTPL 19 § 3 st.

20 § BTPL 17 a §, 18 § 2 st.

21 § --

22 § BTPL 9 § 1 st.

23 § BTPL 9 § 3 st.

24 § BTPL 9 § 2 st.

25 § BTPL 11 §

26 § BTPL 20 § 1 st.

27 § BTPL 20 § 3 st.

28 § BTPL 20 § 2 st.

29 § BTPL 21 § 1 st.

30 § BTPL 21 § 2 st.

11 kap.

1 § --

2 § BTPL 27 § 1 st.

3 § BTPL 27 § 2 st.

4 § BTPL 28 §

5 § BTPL 24 § 1 st.

6 § BTPL 24 § 2 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

3.3.8. Avdelning H Vissa gemensamma bestämmelser

I Inledande bestämmelser 1 kap.

1 § --

II Gemensamma bestämmelser om förmåner 2 kap.

1 § --

3 kap.

1 § --

2 § --

3 § EPL 7 kap. 14 § 1 st. 3 men.

4 § --

5 § AFL 4 kap. 18 § 4 st.

6 § ABBL 4 § 3 st.

7 § ABBL 7 §

8 § USL 11 §

9 § HVL 16 § 1 st. 1 och 2 men.

10 § HVL 16 § 1 st. 3 men.

11 § HVL 16 § 2 st. 1 men.

12 § AFL 3 kap. 15 § 1 st.

13 § AFL 3 kap. 15 § 2 st. 1 men.

14 § AFL 3 kap. 15 § 3 st.

15 § --

16 § AFL 16 kap. 20 § 1 st. 1 och 2 men.

17 § AFL 16 kap. 20 § 2 st.

18 § AFL 16 kap. 20 § 4 st.

19 § AFL 16 kap. 20 § 1 st. 3 men., 21 § 1 st. 1 men.

20 § LAF 6 kap. 8 § 1, 2 och 4 st., 9 § 1 st. 1 men.

21 § SML 9 § 1 st. 4 led.

22 § NVL 12 §

23 § HVL 16 § 1 st. 1 och 2 men., 16 § 2 st. 1 men.

24 § LASS 4 § 1 st.

25 § LASS 4 § 2 st.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

26 § ÄfsL 6 §

27 § LIP 14 kap. 9 § 1 st. 1 och 2 men., ÄfsL 10 a § 1 st. 1 och 2 men.

28 § LIP 14 kap. 9 § 3 st. 1 men., ÄfsL 10 a § 3 st. 1 men.

29 § LIP 14 kap. 9 § 3 st. 2 men., ÄfsL 10 a § 3 st. 2 men.

30 § EPL 7 kap. 14 § 1 st. 1 och 2 men.

31 § EPL 7 kap. 14 § 1 st. 4 men., 14 a § 1 st. 1 men.

32 § EPL 7 kap. 14 § 1 st. 1 men., 14 a § 1 st. 1 men.

33 § EPL 7 kap. 14 § 2 st. 1 och 2 men.

34 § EPL 7 kap. 14 § 3 st.

35 § BTPL 7 § 2 st.

36 § BTPL 7 § 3 st.

37 § AFL 16 kap. 20 § 3 st., HVL 16 § 2 st. 2 men., LAF 6 kap. 8 § 3 st., EPL 7 kap. 14 § 1 st. 5 men., 2 st. 3 men.

38 § AFL 3 kap. 15 § 2 st. 1 och 3 men., 16 kap. 21 § 1 st. 2 men., LAF 6 kap. 9 § 1 st. 2 men., LIP 14 kap. 9 § 1 st. 3 men., ÄfsL 10 a § 1 st. 3 men., EPL 7 kap. 14 a § 1 st. 2 men.

39 § AFL 3 kap. 15 § 2 st. 1 och 2 men., 16 kap. 21 § 2 st., LAF 6 kap. 9 § 2 st., LIP 14 kap. 9 § 2 st., ÄfsL 10 a § 2 st., EPL 7 kap. 14 a § 2 st.

40 § AFL 16 kap. 21 § 1 st. 3 men., LAF 6 kap. 9 § 1 st. 3 men., LIP 14 kap. 9 § 1 st. 4 men., ÄfsL 10 a § 1 st. 4 men., EPL 7 kap. 14 a § 1 st. 3 men.

4 kap.

1 § --

2 § AFL 17 kap. 1 § 1 st., LIP 14 kap. 8 §, EPL 8 kap. 8 §

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

3 § BTPL 25 §

4 § EPL 7 kap. 3 §

5 § AFL 17 kap. 1 § 2 st., LIP 12 kap. 8 §, EPL 7 kap. 9 §

6 § AFL 20 kap. 3 § 1 st. a p.

7 § EPL 7 kap. 7 §

8 § LIP 10 kap. 11 §

9 § AFL 20 kap. 6 § 1 st., ABBL 13 §, USL 39 §, LIP 15 kap. 16 § 1 st. 1 och 2 men.

10 § AFL 20 kap. 6 § 2 st., LIP 15 kap. 16 § 2 st.

11 § LIP 15 kap. 16 § 1 st. 3 men.

12 § AFL 20 kap. 5 §, LIP 15 kap.

17 §

13 § ABBL 11 § 3 st.

14 § USL 16 § 3 st.

15 § --

16 § AFL 20 kap. 7 § 1 st.

17 § AFL 20 kap. 7 § 2 st.

5 kap.

1 §

2 § AFL 20 kap. 4 § 1 st., ABBL 12 § 1 st., NVL 17 § 1 st. 1 och 2 men., SML 13 § 1 st. 1 och 2 men., LASS 16 § 1 st. 1 och 2 men., LIP 14 kap. 1 § 1 st., 14 kap. 5 § 1 st., EPL 8 kap. 5 § 1 st., BTPL 30 § 1 st.

3 § EPL 8 kap. 5 § 1 st., LIP 14 kap. 6 § 2 st.

4 § LIP 14 kap. 1 § 2 st., EPL 8 kap. 5 § 2 st.

5 § LIP 14 kap. 1 a § 1 st.

6 § LIP 14 kap. 1 a § 2 st. 1 och 2 men.

7 § LIP 14 kap. 5 § 2 och 3 st.

8 § USL 20 § 1 st. 1 men.

9 § Bol 28 § 1 st. 1 men.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

10 § AFL 20 kap. 2 a § 2 st., LASS 8 § 2 st., USL 15 § 2 st.

11 § AFL 20 kap. 4 § 2 st., ABBL 12 § 1 st., USL 20 § 1 st. 2 men., NVL 17 § 1 st. 3 men., SML 13 § 1 st. 3 men., LASS 16 § 1 st. 3 men., LIP 14 kap. 1 § 3 st. 2 men., 1 a § 2 st. 3 men., 5 § 4 st., EPL 8 kap. 5 § 3 st. 2 men., BoL 28 § 1 st. 2 men., BTPL 30 § 2 st.

12 § Bol 28 § 1 st. 3 men.

13 § Bol 28 § 1 st. 6 men.

14 § Bol 28 § 1 st. 4 och 5 men.

15 § AFL 20 kap. 4 § 3 st., 4 st. 1 men. och 5 st., ABBL 12 § 2 st., USL 20 § 2 st., NVL 17 § 2 st. och 3 st. 1 men., SML 13 § 2 st. och 3 st. 1 men., LASS 16 § 2 st., LIP 14 kap. 7 § 1 st., EPL 8 kap. 7 §, BoL 28 § 2 st., BTPL

31 §

16 § AFL 20 kap. 4 § 4 st. 2 men., NVL 17 § 3 st. 2 men., SML 13 § 3 st. 2 men., LIP 14 kap. 7 § 2 st.

17 § EPL 8 kap. 6 § 1 st.

18 § EPL 8 kap. 6 § 2 st.

III Gemensamma bestämmelser om handläggning m.m. 6 kap.

1 § --

2 § --

7 kap.

1 § --

2 § --

3 § --

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

4 § AFL 3 kap. 6 § 1 st., SML 11 § 1 st., LASS 5 § 1 st., BoL 19 § 1 och 3 st., USL 12 § 1 st. 1 och 2 men. samt 2 st., LIP 15 kap. 14 § 2 st., GPL 6 kap. 4 §, 5 § 2 st. och 6 §, EPL 7 kap. 1 § 1 st. 1 men., BTPL 22 § 1 och 2 st., m.fl.

5 § USL 12 § 1 st. 3 men., BoL 19 § 2 st. 2 men., BTPL 22 § 3 st.

6 § FBBL 7 § 1 st., HVL 11 § 2 st. och 20 § 2 st. 1 men., LASS 5 § 2 st. 2 men., LIP 12 kap. 4 §, EPL 7 kap. 1 § 2 st.

7 § AFL 3 kap. 8 § 4 st., GPL 6 kap. 4 §, 5 § 2 st. och 6 §

8 § --

9 § --

10 § --

11 § --

12 § LIP 15 kap. 10 §

13 § AFL 3 kap. 6 § 2 st., 20 kap. 8 § 1 st. 1 men. och 8 § 2 st., LIP 15 kap. 14 § 2 st., GPL 6 kap. 4 §, 5 § 2 st. och 6 § samt EPL

8 kap. 9 §

14 § AFL 3 kap. 4 b § 4 st. 1 men., 3 kap. 6 § 2 st., 3 kap. 8 a § 1–3 st., 3 kap. 9 a § 1 st. 2 men., 4 kap. 13 § 2 st., 7 kap. 3 b § 1, 2 och 4 st. 1 men., 16 kap. 2 § 1 st. och 6 § 2 st. 1 men., 20 kap. 8 § 1 st. 1 men. och 4 st., SJLL 11 § 1 st., 14 § 1 men.

15 § SofL 4 kap. 7 §

16 § AFL 3 kap. 9 a § 1 st. 2 men.

17 § AFL 4 kap. 13 § 3 st.

18 § AFL 4 kap. 13 § 1 st.

19 § AFL 3 kap. 8 § 3 st.

20 § AFL 16 kap. 2 § 1 st. och 6 § 2 st. 1 men.

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

21 § LAF 8 kap. 8 §

22 § SML 11 § 2 och 3 st.

23 § NVL 14 §

24 § HVL 12 § 1 och 2 men., 20 § 2 st. 1 men.

25 § LIP 15 kap. 11 §

26 § LAF 5 kap. 10 § 1 st. 2 men., EPL 7 kap. 6 § 2 men.

27 § AFL 3 kap. 4 b § 4 st. 2 men., 8 a § 5 st., 7 kap. 3 b § 5 st., 16 kap. 1 § 4 st., 2 § 1 st. och 6 § 2 st. 1 men. samt HVL 11 § 3 st. 12 § 3 men.

28 § USL 42 § 2 st., EPL 8 kap. 9 §

29 § AFL 3 kap. 8 § 4 st. och 8 a § 4 st., 20 kap. 8 § 3 st., GPL 6 kap. 4 §, 5 § 2 st. och 6 §

30 § AFL 20 kap. 9 § 1 st, LAF 8 kap. 7 §, LIP 15 kap. 13 § 1 st.

31 § LIP 15 kap. 13 § 2 st.

32 § BTPL 29 §, BoL 20 a §

33 § FBBL 9 §

34 § LIP 15 kap. 12 §

35 § FBBL 7 § 2 st.

36 § LAF 8 kap. 9 §

37 § AFL 20 kap. 9 a § 1 st. 1 men. 20 kap. 9 a § 2 st. LIP 15 kap. 15 § 1 st.

38 § AFL 20 kap. 9 a § 1 st. 2 men.

39 § LIP 15 kap. 15 § 2 st.

40 § AFL 20 kap. 9 a § 3 st.

41 § SjLL 11 § 2 st.

42 § SofL 5 kap. 1 § 1 st. 1 men., 5 kap. 1 § 2 st.

43 § SofL 5 kap. 2 § 2 st.

44 § SofL 5 kap. 3 §

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

45 § AFL 3 kap. 6 § 1 st., 16 kap. 8 § 1 st. 1 men., 20 kap. 8 § 1 st. 1 men., 22 kap. 11 §, HVL 19 § 1 st. 1 men., USL 18 § 1 men., LASS 9 § 1 st., GPL 6 kap. 5 § 1 och 3 st. samt 7 §, EPL 8 kap. 9 §, BTPL 26 §, BoL 24 §, LSKK 5 § 1 st.

46 § GPL 6 kap. 5 § 3 st. och 7 §, BTPL 26 §

47 § USL 34 § 2 men., 42 § 2 st.

48 § AFL 16 kap. 8 § 1 st. 1 men., 20 kap. 8 § 3 st., GPL 6 kap. 5 § 1 och 3 st. och 7 § samt BTPL

26 §

49 § AFL 3 kap. 17 § 1 st. b p., 16 kap. 8 § 2 st., 20 kap. 3 § 1 st. d p., 20 kap. 3 § 3 st., 22 kap. 16 § 1 st. BoL 26 § 3 men.

50 § AFL 20 kap. 3 § 1 st. b p., 3 § 2 och 3 st.

51 § AFL 20 kap. 3 § 1 st. b p.

52 § AFL 20 kap. 3 § 1 st. c p.

53 § AFL 3 kap. 17 § 1 st. a p.

54 § AFL 20 kap. 3 § 2 och 3 st.

55 § AFL 20 kap. 3 § 2 och 3 st.

8 kap.

1 § --

2 § SIAL 1 § 1 st.

3 § SIAL 1 § 2 st.

4 § SIAL 2 §

5 § SIAL 3 § 1 st. 1 och 2 men.

6 § SIAL 3 § 1 st. 3 och 4 men.

7 § SIAL 3 § 2 st.

8 § SIAL 4 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

9 kap.

1 § --

2 § AFL 20 kap. 2 a § 1 st. 1 och 2 men., USL 15 § 1 st., LASS 8 § 1 st.

3 § AFL 20 kap. 2 a § 3 st., USL 19 § 2 st.

4 § --

5 § AFL 20 kap. 13 § 3 st., ABBL 18 §, USL 38 § 1 st., SjLL 10 § 3 st., LAF 8 kap. 3 § 3 st., NVL 18 § 2 st., SML 14 § 2 st., LASS 17 § 2 st., LIP 13 kap. 23 §, BoL 29 § 2 st.,

6 § LIP 13 kap. 3 §

7 § LIP 13 kap. 5 §, EPL 8 kap. 2 §

10 kap.

1 § --

2 § AFL 20 kap. 13 a § 2 st.

3 § AFL 20 kap. 10 b §

4 § AFL 20 kap. 10 a § 1 och 2 st.

5 § AFL 20 kap. 12 § 1 st., 2 st. 1 men.

6 § AFL 20 kap. 10 a § 3 st.

7 § AFL 20 kap. 10 a § 4 st.

8 § AFL 20 kap. 10 § 1 st.

9 § AFL 20 kap. 10 § 2 st.

10 § AFL 20 kap. 10 § 3 st.

11 § AFL 20 kap. 11 § 1 st.

12 § --

13 § AFL 20 kap. 12 § 1 st. och 2 st. 1 men.

14 § AOL 2 §

15 § AFL 20 kap. 11 § 2 st.

16 § AFL 20 kap. 11 § 3 st., LIP 13 kap. 17 a § 2 st.

17 § AFL 20 kap. 11 a § 2 st.

18 § AFL 20 kap. 12 § 2 st. 1 och 2 men.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

19 § AFL 20 kap. 11 a § 1 st.

20 § AFL 20 kap. 11 a § 3 st.

21 § AFL 20 kap. 13 § 2 st.

22 § AFL 20 kap. 13 § 1 st.

23 § --

24 § SjLL 28 § 1 st.

25 § SjLL 28 § 2 och 3 st.

26 § LIP 13 kap. 9 § 1 st. 2 men.,

15 och 16 §§

27 § LIP 13 kap. 9 § 1 st. 1 men.

28 § LIP 13 kap. 10 §

29 § LIP 13 kap. 9 § 3 st.

30 § LIP 13 kap. 14 §

31 § LIP 13 kap. 9 § 2 st. 1 och 2 men.

32 § LIP 13 kap. 9 § 2 st. 3 men.

33 § LIP 13 kap. 11 § 1 st.

34 § LIP 13 kap. 11 § 2 st.

35 § LIP 13 kap. 12 §

36 § LIP 13 kap. 13 § 1 st.

37 § LIP 13 kap. 13 § 2 st. 1 men.

38 § LIP 13 kap. 13 § 2 st. 3 men., 13 § 3 st.

39 § LIP 13 kap. 17 §, 17 a §, 18 § 1 st., 19 § 2 st., 20 §, 21 § 1 och 2 st. samt 22 a § 1 men.

40 § LIP 13 kap. 17 §

41 § LIP 13 kap. 19 § 1 st.

42 § LIP 13 kap. 18 § 2 st., 19 § 3 st.

43 § LIP 13 kap. 21 § 2 st.

44 § LIP 13 kap. 22 § 1 men.

45 § LIP 13 kap. 22 § 2–5 men.

46 § LIP 13 kap. 22 a § 2 men.

47 § --

48 § EPL 8 kap. 4 § 2 st.

49 § --

50 § LIP 13 kap. 13 § 2 st. 2 men.

11 kap.

1 § --

2 § PISA 1 §

3 § PISA 2 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från socialförsäkringsbalken

4 § PISA 3 §

5 § PISA 4 §

6 § PISA 5 och 6 §§

7 § PISA 7 §

8 § PISA 8 §

9 § PISA 9 §

10 § PISA 10 §

11 § PISA 11 §

12 § PISA 12 §

13 § PISA 13 §

14 § PISA 14 §

15 § PISA 15 §

16 § PISA 16 §

17 § PISA 17 §

18 § PISA 18 §

19 § PISA 19 §

20 § PISA 20 §

21 § PISA 21 §

22 § PISA 22 §

23 § PISA 23 §

24 § PISA 24 §

25 § PISA 25 §

26 § PISA 26 §

27 § PISA 27 §

28 § PISA 28 §

29 § PISA 29 §

30 § PISA 30 §

31 § PISA 31 §

32 § PISA 32 §

33 § PISA 33 §

12 kap.

1 § --

2 § SIAL 5 §

3 § LAF 8 kap. 11 § 1 men.

4 § AFL 20 kap. 9 § 2 st., LAF 8 kap. 11 § 2 men., LIP 15 kap. 13 § 3 st.

5 § SjLL 19 § 1 st.

6 § LAF 8 kap. 11 § 2 st.

Paragrafregister från socialförsäkringsbalkenSOU 2005:114

--

--

AFL 20 kap. 2 a § 4 st., LASS

13 §

IV Vissa organisatoriska bestämmelser 13 kap.

1 §

14 kap.

1 §

2 § AFL 18 kap. 1 §

3 § AFL 18 kap. 2 §

4 § AFL 18 kap. 3 §

5 § AFL 18 kap. 4 §

6 § AFL 18 kap. 5 §

7 § AFL 18 kap. 6 § 1 st., HVL 21 §, LAF 8 kap. 4 §, LASS 13 §, LBH 3 §

8 § LAF 8 kap. 4 §

9 §

10 § --

11 § AFL 18 kap. 6 § 2 st.

12 § AOL 1 §

13 § AOL 3 §

15 kap.

1 § --

2 § LSKK 1 §

3 § LSKK 2 §

4 § LSKK 3 §

5 § LSKK 4 §

6 § LSKK 7 §

7 § LSKK 8 §

8 § LSKK 9 §

9 § LSKK 10 §

10 § LSKK 11 §

SOU 2005:114 Paragrafregister från lagen om statlig ersättning för sjukvård

3.4. Paragrafregister som utgår från SEL

SEL

1 § AFL 2 kap. 1 § 1 st. 2 men. 2 § AFL 2 kap. 1 § 1 st. 1 men. 3 § SofL 1 kap. 4 § 4 § SofL 3 kap. 1 § 1 p. 5 § AFL 2 kap. 7 § 6 § AFL 2 kap. 2 § 7 § LEF 1 §, 2 § 2 st. och 4 § 1 st. 8 § LEF 2 § 1 st. 9 § AFL 2 kap. 3 § 1 st. 10 § AFL 2 kap. 3 § 2 st. 11 § AFL 2 kap. 1 § 2 st. och 3 § 3 st. 1 men. 12 § AFL 2 kap. 3 § 3 st. 2 och 3 men. samt 4 § 13 § AFL 2 kap. 3 a § 14 § AFL 2 kap. 3 b § 15 § AFL 20 kap. 4 a § 16 § AFL 2 kap. 4 § 17 § AFL 2 kap. 5 § 18 § AFL 2 kap. 6 § och LEF 4 § 2 st. 19 § AFL 2 kap. 9 § 1 st. 20 § AFL 2 kap. 9 § 2 st. 21 § AFL 2 kap. 9 § 3 st. 22 § AFL 20 kap. 13 a § 1 st. 23 § AFL 19 kap. 1 § 1 st.

4. Författningskommentar till balken

4.1. Inledning

Allmänt gäller att endast bestämmelser som har ändrats i sak eller vad gäller terminologi kommenteras över huvud taget. Detta innebär att vi som regel varken kommenterar vad en viss bestämmelse i balken motsvarar enligt äldre lagstiftning eller att en viss bestämmelse har genomgått väsentliga språkliga justeringar. I dessa fall får läsaren vända sig till paragrafregistret för att få reda på var en viss bestämmelse kommer ifrån.

Oklarheter beträffande dagens lagstiftning som består i balken kommenteras inte annat än i rena undantagsfall. Detta kan t.ex. vara fallet då vi inte inom ramen för uppdraget har kunnat lösa frågan.

Författningskommentaren har delats in på samma sätt som SFB, dvs. utifrån avdelningar, underavdelningar, kapitel och enskilda paragrafer.

4.2. Avdelning A Övergripande bestämmelser

4.2.1. Inledning

Medan avdelningarna B

  • är indelade utifrån den försäkrades behov i olika skeden av livet är avdelning A mer försäkringstekniskt uppbyggd. I avdelning A har sålunda samlats bestämmelser som avgränsar den försäkrade personkretsen och som i dag huvudsakligen finns i SofL, SjLL, LSP och KSL. För att fånga upp ytterligare förmåner har nya bestämmelser tillkommit som reglerar de grundläggande förutsättningarna för att någon skall kunna vara försäkrad för smittbärarersättning och frivillig sjukpenningförsäkring.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

Till skillnad från SofL omfattas bestämmelserna i 2 kap. AFL om ersättning för sjukvård m.m. inte av SFB, jfr avsnitt 2.4.1. Detta gäller dock inte reglerna om bidrag till arbetshjälpmedel i 2 kap. 14 § AFL, som numera finns i C 12 kap. 5 §.

4.2.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser, definitioner och förklaringar

1 kap. 1 §

Socialförsäkringen definieras här som de sociala försäkringar samt andra ersättnings- och bidragssystem som behandlas i avdelningarna B

  • dvs. utifrån ett praktiskt betingat synsätt. Någon åtskillnad görs alltså inte i detta sammanhang mellan förmåner som är helt eller delvis avgiftsfinansierade och förmåner som är mer eller mindre skattefinansierade, se vidare avsnitt 2.4.1 angående begreppet socialförsäkring.

1 kap. 2 och 3 §§

Bestämmelserna är nya och beskriver hur SFB är indelad, se vidare avsnitt 2.5 beträffande dispositionen av SFB.

2 kap. 2 §

Första stycket ersätter en mängd bestämmelser, bl.a. 1 kap. 2 § AFL och 1 kap. 3 § SofL, och anger vilka myndigheter som administrerar socialförsäkringen. Eftersom även Skatteverket fattar vissa beslut ifråga om allmän ålderspension omnämns även den myndigheten.

Andra stycket är nytt och slår fast att beslut i ärenden enligt balken fattas av Försäkringskassan om inget annat anges särskilt. Vi anser att det är viktigt att redan inledningsvis slå fast detta grundläggande förhållande. Detta innebär också att vissa bestämmelser kan avfattas enklare. Avvikande föreskrifter finns i bl.a. E 6 kap. 6 och 7 §§.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

2 kap. 3 och 4 §§

Vi har övervägt att ha ett särskilt finansieringskapitel, eftersom det kan framstå som en brist om en till medborgarna riktad socialförsäkringsbalk inte innehåller ens en översiktlig beskrivning av hur förmåner till ett årligt värde av ca 400 miljarder kr finansieras. Lagstiftningen om socialavgifter skall emellertid inte tas in i balken, bl.a. eftersom dessa hanteras av Finansdepartementet och reglerar mer än avgifterna till socialförsäkringen. Eftersom de förutvarande allmänna försäkringskassorna numera har omvandlats till den statliga myndigheten Försäkringskassan behövs inte heller några bestämmelser som anger att statsbidrag får lämnas till den bedrivna verksamheten eller till förvaltningskostnader. Vi har därför kommit fram till att det är tillräckligt att det i balken finns en upplysning om vilka lagar som finansierar socialförsäkringen. När det gäller de mera detaljerade finansieringsbestämmelserna i 19 kap. 2 § andra och tredje styckena AFL föreslår vi ingen motsvarighet eftersom de inte längre fyller någon funktion. Slutligen har vi konstaterat att 19 kap. 3 § AFL är obsolet.

Sjuklönen består huvudsakligen av bibehållna anställningsförmåner. När det gäller assistansersättning svarar kommunerna för viss del av kostnaderna. Den frivilliga sjukpenningförsäkringen finansieras genom avgifter. 4 § innehåller endast en upplysning om sådana förhållanden.

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ ersätter liknande bestämmelser om finansiering i bl.a. 19 kap. 1 § AFL, 7 kap. 1 § LAF, 1 kap. 2 § LIP och 1 kap. 8 § EPL. Någon ändring i sak är inte avsedd.

2 kap. 5 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 1 kap. 4 § SofL. Ett tillägg har gjorts beträffande lagen (2004:114) om nordisk konvention om social trygghet. Visserligen finns det överenskommelser även med andra stater men vi har ändå ansett det motiverat att införa denna upplysning. Detta på grund av det nordiska samarbetet och på grund av den fria arbetsmarknad som råder inom Norden.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

2 kap. 6–9 §§

Bestämmelserna motsvarar 1 kap. 6 § AFL. Prisbasbeloppet hör inte hemma bland de definitioner och förklaringar som regleras i 2 kap. 11–17 §§. Snarare är det fråga om ett särskilt institut som är av stor betydelse för de förmåner som omfattas av SFB. Även i ett stort antal andra lagar finns det hänvisningar till ifrågavarande bestämmelser.

2 kap. 11 §

Bestämmelsen är ny. Vi föreslår att uttrycket ”förmån” används som samlingsbeteckning för de dagersättningar, pensioner, livräntor, kostnadsersättningar, bidrag samt andra utbetalningar eller åtgärder som den enskilde är försäkrad för enligt 4–7 kap.

2 kap. 12 §

Bestämmelsen är ny, men upplyser endast om innehållet i 3 kap.1 och 3 §§ lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap. Vi anser att det är ett problem att den nuvarande lagstiftningen är avfattad med avseende endast på tvåkönade äktenskap. Vi har övervägt att föra in ”registrerat partnerskap” respektive ”registrerad partner” i samtliga de paragrafer i vilka det i dag talas endast om ”äktenskap” respektive ”makar”. Emellertid skulle detta i många fall innebära att redan svåra bestämmelser måste avfattas ännu omständligare. Dessutom skulle en sådan lösning avvika från vad som normalt förekommer i författningstext. Vidare har regeringen gett en särskild utredare i uppgift att ta ställning till om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap (Äktenskaps- och partnerskapsutredningen, Ju 2005:03). Enligt direktiven gäller bl.a. att utredaren skall göra en grundlig analys av frågan och redovisa samtliga skäl som talar för och emot detta (dir. 2005:5). Mot denna bakgrund har vi stannat för lyfta fram den aktuella gruppen genom att upplysa om innehållet i lagen om partnerskap. Det kan påpekas att undantaget i andra stycket inte avser att träffa bestämmelser i vilka det är fråga om en man och kvinna som gör något gemensamt.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

2 kap. 13 §

Bestämmelsen är ny och slår fast att med ogift avses i balken den som inte är gift, om inte något annat anges särskilt. Vi föreslår alltså en uttrycklig regel som anger att det i SFB som huvudregel inte skall göras någon åtskillnad mellan de som aldrig har ingått äktenskap och de vars äktenskap upplösts efter t.ex. skilsmässa eller dödsfall. Från denna huvudregel finns betydelsefulla undantag när det gäller bl.a. underhållsstöd. Enligt B 11 kap. 6 § gäller sålunda att ett barn kan ha rätt till förlängt underhållsstöd endast om barnet inte har ingått äktenskap.

2 kap. 14 §

Bestämmelsen är ny, men upplyser endast om innehållet i 1 § första stycket sambolagen (2003:376). I dag används i socialförsäkringslagstiftningen flera uttryckssätt för att beskriva att två personer bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara gifta med varandra. Genom att i stället anknyta till sambolagens definition av sambo kan ett stort antal bestämmelser i balken få en enklare och enhetligare avfattning. Någon ändring i sak är inte avsedd. Vi har övervägt att föreslå att det i SFB skulle införas regler som innebär att endast samboförhållanden där ingen av parterna är gift med någon annan skall beaktas när det gäller rätten till eller beräkningen av en förmån. Vi har emellertid avstått från att föreslå detta av bl.a. följande skäl. Det behöver inte alltid vara en fördel att betraktas som sambo i SFB:s mening. Detta kan t.ex. innebära att en person missgynnas vid inkomstberäkningen genom att den egna inkomsten läggs samman med någon annan persons inkomst. Vidare kan situationer tänkas uppkomma där ett äktenskap av formella skäl inte har kunnat upplösas och där någon av parterna ingått i en ny relation. Ett sådant förslag skulle därför innefatta ställningstaganden av sådant politiskt slag att det inte faller inom ramen för vårt uppdrag.

2 kap. 15 och 16 §§

Bestämmelserna är nya. 15 § upplyser endast om att frågan om vem som skall anses vara ett barns förälder regleras i föräldrabalken. Bestämmelsen utgör ett naturligt avstamp till 16 §.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

I 16 § föreslår vi att uttrycket ”blivande adoptivförälder” används som beteckning för de som efter socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem i syfte att adoptera barnet. Genom att använda denna beteckning kan många andra bestämmelser i SFB avfattas enklare och mera enhetligt. Det kan anmärkas att som ”blivande adoptionsförälder” betraktas i balkens mening inte den som får socialnämndens medgivande efter det att barnet tagits emot för stadigvarande vård och fostran. Beträffande vissa förmåner avgränsas personkretsen ytterligare. Det är t.ex. endast blivande adoptivföräldrar till ett utländskt barn som enligt B 15 kap. 2 § 4 likställs med föräldrar i fråga om vårdbidrag. Sådana begränsningar anges i anslutning till den aktuella förmånen.

2 kap. 17 §

Bestämmelsen är ny. Vi föreslår att med uttrycket familjehemsförälder skall i balken avses den som har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av barnets föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om barnet. Genom att använda definitionen i förmånsavdelningarna kan ett antal regler formuleras enklare och mera enhetligt. Någon förändring av rättsläget är inte avsedd. Det kan dock påpekas att inom socialtjänsten avses med familjehem endast ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn. Vår föreslagna definition av familjehemsförälder omfattar även den som i annat fall tagit emot ett barn i sitt hem.

Övrigt

Enligt 20 kap. 1 § AFL avses i AFL, där ej annat framgår, med år kalenderår och med månad kalendermånad. En liknande bestämmelse finns i 1 kap. 8 § första stycket 1 och 2 LIP. Vi har övervägt att föra över dessa definitioner till A 2 kap. SFB och därmed skapa generella definitioner för balken. Vi har emellertid avstått från detta eftersom undantagen från de generella definitionerna skulle bli alldeles för många. När det gäller avd. A skulle definitionerna aldrig kunna tillämpas. Vidare har vi konstaterat att flera av de nuvarande socialförsäkringslagarna, däribland EPL, saknar defini-

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

tioner av år och månad. Vi anser att det framgår av sammanhanget när det är kalenderår och kalendermånad som avses eller ej.

4.2.3. Underavdelning II Socialförsäkringsskyddet

4 kap. 2 §

Vi föreslår att socialförsäkringen skall delas in i tre försäkringsgrenar utifrån vad som utgör grunden för försäkring, jfr avsnitt 2.4.1. Utöver den indelning i bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade förmåner som SofL bygger på tillkommer försäkringsgrenen övriga förmåner. För den försäkringsgrenen grundas försäkringstillhörigheten på något annat än bosättning respektive arbete i Sverige. För närvarande ingår i denna grupp sjuklön enligt SjLL, frivillig sjukpenningförsäkring enligt 21 kap. AFL, ersättning enligt LSP, krigsskadeersättning till sjömän enligt KSL och smittbärarersättning enligt SML. För dessa förmåner skiljer sig de grundläggande försäkringsvillkoren väsentligt åt, vilket framgår av A 7 kap.

4 kap. 3 §

I första stycket definieras uttrycket försäkrad. För att den enskilde skall anses vara försäkrad i SFB:s mening krävs att han eller hon uppfyller dels de krav på bosättning, arbete eller övriga försäkringsgrunder som avses i 2 §, dels gällande krav på försäkringstider. Bestämmelser om försäkringstider finns i 6 kap. 8–12 §§ samt i 7 kap.

I andra stycket förklaras vad som krävs för att den försäkrade skall omfattas av socialförsäkringsskyddet, nämligen att han eller hon också uppfyller de andra villkor som gäller för respektive förmån enligt 5–7 kap. Det kan då t.ex. handla om förutsättningarna för att en förmån skall betalas ut vid utlandsvistelse enligt A 5 kap. 13–16 §§ eller A 6 kap. 15–18 §§.

Det ovan sagda innebär att en person kan vara försäkrad i den mening som avses i avdelning A men ändå inte omfattas av socialförsäkringsskyddet, som alltså är ett vidare begrepp.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

4 kap. 4 §

I bestämmelsen anges att de närmare bestämmelserna om rätten till förmåner finns i avdelningarna B

  • Endast i de fall som man enligt 4 kap. 3 § har konstaterat att en person är försäkrad och dessutom omfattas av socialförsäkringsskyddet finns det anledning att pröva frågan om han eller hon har rätt till en förmån som omfattas av SFB.

5 kap. 9 §

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 1 § 2–4 och 2 § SofL. Den nuvarande uppdelningen på förmåner som den enskilde är försäkrad för respektive lagar som den enskilde omfattas av försvinner dock. Den enskilde är med vårt synsätt i stället försäkrad för samtliga bosättningsbaserade förmåner som anges i paragrafen.

Av 3 kap. 2 § 13 tredje ledet SofL framgår att den som är bosatt i Sverige omfattas av EPL ifråga om bl.a. pension enligt 6 kap. 5 § första stycket 2 EPL eller enligt 4 § andra stycket 2 eller 6 § tredje stycket 2 EPLP, beräknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige. Av punkten 17 i paragrafen framgår i stället att den som är bosatt i Sverige är försäkrad för 90-procentstillägg till änkepension, beräknad i förhållande till det antal år som har tillgodoräknats som bosättningstid i Sverige. I övrigt finns bestämmelserna i SFBP. Någon ändring i sak är inte avsedd.

5 kap. 10 §

Bestämmelsen anger att när det gäller förmåner till efterlevande enligt 9 § 14

  • det är den efterlevande som skall vara försäkrad för förmånerna. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 8 § SofL såvitt avser regleringen av utbetalning av förmåner vid utlandsvistelse. Vi föreslår emellertid att bestämmelsen skall ges ett vidare tillämpningsområde såtillvida att den skall vara gällande inom hela avdelning A.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

5 kap. 16 §

I H 7 kap. 42 och 44 §§ finns bestämmelser om anmälan om bosättning i Sverige, vilka motsvarar vissa bestämmelser i 5 kap. 1 och 3 §§ SofL. Vi anser att dessa bestämmelser är av handläggningskaraktär, men finner det ändå motiverat att här införa en upplysning om dem.

5 kap. 17 §

Bestämmelsen motsvarar 43 § 2 USL och anger att regeringen får förordna att barn som är politisk flyktning är försäkrat för underhållsstöd enligt 9 § 3 även om barnet inte är bosatt i Sverige. Vi anser att denna bestämmelse inte hör hemma i den aktuella förmånsavdelningen utan att fråga är om en speciell grund för försäkringstillhörighet.

6 kap. 6 §

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 4 och 5 §§ SofL. Den nuvarande uppdelningen på förmåner som den enskilde är försäkrad för respektive lagar som den enskilde omfattas av försvinner dock. Den enskilde är med vårt synsätt i stället försäkrad för samtliga arbetsbaserade förmåner som anges i paragrafen.

Beträffande punkten 2 har vi bytt ut uttrycket ”föräldrapenning över lägstanivå och tillfällig föräldrapenning” mot uttrycket ”föräldrapenning på grundnivå eller sjukpenningnivå och tillfällig föräldrapenning”. Vi anser att den nya avfattningen är tydligare. Den svarar också mot indelningen i B 5 kap. 18

  • §§. Någon

ändring i sak är inte avsedd.

Enligt 3 kap. 1 § 1 SofL är den som är bosatt i Sverige försäkrad för bl.a. ersättning för sjukvård m.m. enligt 2 kap. AFL i fråga om förmåner som beslutas av Försäkringskassan. Enligt 2 kap. 14 § AFL gäller att bidrag till sådana arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin rehabilitering utges enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Den bestämmelsen motsvaras i balken av C 12 kap. 5 §. I övrigt omfattas bestämmelserna i 2 kap. AFL inte av SFB. I och med att den nu gällande kopplingen till de i övrigt bosättningsbaserade förmånerna i 2 kap. AFL försvinner har vi ansett oss oförhindrade att överväga försäk-

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

ringsgrunden för denna förmån. Vi har därvid funnit att starka skäl talar för att arbetshjälpmedel skall kunna lämnas på grundval av såväl bosättning som arbete i Sverige. Det förefaller inte rimligt att en person som arbetar i Sverige, men som inte är bosatt här skulle sakna möjlighet att få arbetshjälpmedel genom socialförsäkringen. Vi förslår således att det av punkten 4 skall framgå att den som arbetar i Sverige är försäkrad för bl.a. rehabilitering, arbetshjälpmedel och rehabiliteringsersättning. Beträffande förmåner enligt nuvarande LAF kan påpekas att dessa omnämns i punkterna 6 och 10. Detta på grund av att bestämmelserna i 5 kap. LAF om ersättning vid dödsfall har förts över till avdelning F medan övriga bestämmelser finns i avdelning C.

6 kap. 7 §

Bestämmelsen är ny. Vi anser att ett förtydligande behövs som klargör att när det gäller förmåner till efterlevande enligt 6 § 9 och 10 är det den avlidne som skall ha varit försäkrad för förmånerna. I övrigt skall bestämmelser i balken om en försäkrad tillämpas på de förmånsberättigade. Någon förändring av rättsläget är inte avsedd.

6 kap. 12 §

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 9 § SofL. När det gäller biståndsarbetare har vi noterat att efterskyddstiden inte gäller för medföljande familjemedlemmar. Det kan ifrågasättas om detta är en lämplig ordning men med hänsyn till avgränsningen av vårt uppdrag föreslår vi ingen förändring i detta hänseende.

6 kap. 18 §

I H 7 kap. 43 och 44 §§ finns bestämmelser om anmälan om arbete i Sverige, vilka motsvarar vissa bestämmelser i 5 kap. 2 och 3 §§ SofL. Vi anser att dessa bestämmelser är av handläggningskaraktär, men finner det ändå motiverat att här införa en upplysning om dem.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

7 kap. 2 §

Bestämmelsen är ny. Av 1 § SjLL framgår att en arbetstagare kan ha rätt till sjuklön. Vem som skall anses vara arbetstagare är en arbetsrättslig fråga som har utvecklats i praxis. I SjLL saknas bestämmelser som närmare avgränsar den personkrets som omfattas av regelverket; detta gäller t.o.m. i territoriellt hänseende. Vi anser att sjuklönen bör omfattas av SFB för att bestämmelserna om ersättning vid sjukdom skall bli begripliga. Däremot anser vi oss förhindrade att föreslå ändringar av den försäkrade personkretsen. Som försäkringsgrund för sjuklön har vi därför valt anställning i allmän eller enskild tjänst. Detta innebär ingen förändring av rättsläget.

7 kap. 4 §

Bestämmelsen är ny. Vi föreslår att grunden för den frivilliga sjukpenningförsäkringen skall vara att en i Sverige bosatt person tecknar sådan försäkring enligt de närmare villkor som framgår av C 10 kap. Någon förändring av rättsläget är inte avsedd.

7 kap. 9 och 12 §§

Ersättning som lämnas enligt LSP och KSL uppvisar många likheter med ersättning som lämnas enligt LAF. Beträffande efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen föreslår vi att det av 6 kap. 7 § skall framgå bl.a. att det är den avlidne som skall ha varit försäkrad för förmånen. I övrigt gäller för arbetsskadeersättning särskilda regler om försäkringstid och utlandsvistelse i 6 kap. 11 § första stycket och 16 §§. Vi anser att dessa bestämmelser bör gälla även för ersättning som i dag lämnas med stöd av KSL och LSP.

7 kap. 13 §

Bestämmelsen är ny. Beträffande smittbärarersättning enligt SML sammanfaller definitionen av smittbärare med vem som kan ha rätt till sådan ersättning. Vi föreslår ingen ändring härvidlag och anger därför att försäkrad för smittbärarersättning är en sådan smittbärare som avses i C 27 kap. 3 §.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

4.3. Avdelning B Familjeförmåner

4.3.1. Inledning

I avdelning B har bestämmelser om socialförsäkringsförmåner som är relaterade till föräldrar och barn samlats. Följande förmåner behandlas: graviditetspenning, föräldrapenningsförmåner, barnbidrag, underhållsstöd, adoptionsbidrag och vårdbidrag. Dessa förmåner regleras i dag i AFL, ABBL, FBBL, USL, AKBL och HVL.

4.3.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels förklarar innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av förmånerna.

4.3.3. Underavdelning II Graviditetspenning och föräldrapenningsförmåner

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelserna i 3 kap. 9 och 9 a §§ samt 4 kap. AFL om havandeskapspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning samlats. För att modernisera språket har vi bytt ut beteckningen havandeskapspenning mot graviditetspenning.

Enligt art. 4.1 i förordningen (EEG) nr 1408/71 bildar förmåner vid moderskap tillsammans med förmåner vid sjukdom en särskild gren av social trygghet. I den nyligen framtagna förordningen (EG) nr 883/2004, som är tänkt att ersätta (EEG) nr 1408/71, bildar förmåner vid moderskap och sjukdom inte längre en sådan särskild gren. I stället ingår förmåner vid moderskap i en gren av social trygghet betecknad Förmåner vid moderskap och likvärdiga förmåner vid faderskap. Mot bakgrund härav och med beaktande av att bestämmelserna i 3 kap. 9 och 9 a §§ AFL om havandeskapspenning har en nära anknytning till de socialförsäkringsförmåner som har att göra med barn, föreslår vi att bestämmelserna om graviditetspenning behandlas tillsammans med bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner i avdelning B.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

Vi föreslår att reglerna i 4 kap. AFL om föräldrapenning helt struktureras om och delas in i tre separata kapitel, varav ett kapitel behandlar allmänna bestämmelser om föräldrapenningsförmåner, ett kapitel behandlar föräldrapenning och ett kapitel behandlar tillfällig föräldrapenning. Syftet är att underlätta för den enskilde att bedöma vad som gäller i olika situationer.

För att upprätthålla en kronologisk ordning mellan graviditetspenningen och föräldrapenningsförmånerna föreslår vi att bestämmelserna om graviditetspenning placeras i ett eget kapitel före de kapitel som behandlar bestämmelserna om föräldrapenningsförmånerna.

3 kap.

Vi föreslår att uttrycket ”försäkrad kvinna” i de nuvarande bestämmelserna i AFL som behandlar graviditetspenning genomgående ersätts med uttrycket ”försäkrad” i detta kapitel.

3 kap. 2 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 3 kap. 9 § första stycket AFL. I den nu gällande författningstexten anges att en försäkrad kvinna har rätt till havandeskapspenning, om havandeskap har satt ned hennes förmåga att utföra uppgifterna i sitt förvärvsarbete med minst en fjärdedel. Vi anser att uttrycket ”uppgifterna i” är ett onödigt förtydligande. Därför föreslår vi att uttrycket inte förs in i SFB.

3 kap. 9 §

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 9 a § andra stycket AFL. Vi föreslår dessutom att den nuvarande bestämmelsen bör kompletteras med en kodifiering av rättspraxis såvitt avser förmånstidens längd (se FÖD 1988:3). I det avgörandet slog Försäkringsöverdomstolen fast att, vid tillämpningen av då gällande regel i 3 kap. 9 § AFL, havandeskapspenning skulle lämnas för hela den period för vilken den försäkrade begärde ersättning trots att hennes visstidsanställning upphörde före periodens utgång.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

3 kap. 10 och 11 §§

Bestämmelserna motsvarar 3 kap. 9 § fjärde stycket och 3 kap. 9 a § tredje stycket första och andra meningen AFL. Under utredningsarbetets gång har framförts önskemål om att en översyn borde göras avseende vilka regler om sjukpenning som, enligt hänvisning i AFL 3 kap. 9 a § tredje stycket AFL, skall gälla även för graviditetspenning. Med hänsyn till dels våra direktiv, dels att en annan utredning (föräldrapenningsutredningen S 2004:02) har haft i uppdrag att se över föräldrapennings- och havandeskapspenningsförmånerna (SOU 2005:73), har vi inte övervägt några materiella ändringar i efterfrågat avseende.

4 kap. 11 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 16 § tredje stycket AFL. Av bestämmelsen framgår att en förälder aldrig kan få mer än hel föräldrapenning per dag. När det gäller tillfällig föräldrapenning kan i vissa situationer mer än hel sådan förmån lämnas till en förälder. En sådan situation är om föräldern har sin arbetstid förlagd på sådant sätt att flera arbetspass genomförs under samma dag. En annan situation i vilken mer än hel tillfällig föräldrapenning kan lämnas är om föräldern en dag börjar ett arbetspass som avslutas efter midnatt samt att föräldern genomför ytterligare ett arbetspass den efterföljande dagen. Vi anser att det i SFB inte skall föras in en särskild bestämmelse som reglerar i vilka situationer tillfällig föräldrapenning får lämnas med som mest hel förmån eller med mer än hel förmån.

4 kap. 16 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 17 § första och tredje stycket AFL. Vårt förslag bygger på att vi anser att formuleringen ”… eller uppbär motsvarande ersättning enligt annan författning…” i 4 kap. 17 § första stycket första meningen AFL vid en överföring till balken, som även innehåller regler om olika skadeersättningar, endast kan syfta på ersättning som motsvarar sjukpenning enligt äldre skadeförfattningar.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

4 kap. 19 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 18 § tredje stycket AFL. Vi anser det självklart att utbetalningen till annan skall användas till förälderns och familjens nytta. Med hänsyn härtill föreslår vi att nämnda led i den nu gällande bestämmelsen inte bör föras över till SFB.

5 kap. 2 och 3 §§

Bestämmelserna motsvarar närmast 4 kap. 4 § första stycket andra meningen AFL. Vi föreslår dessutom att bestämmelsen i SFB kompletteras med uttrycket ”faktiskt vårdar barnet”. Skälet för detta är att vi anser att det har ett pedagogiskt värde att det i författningstexten anges att det krävs en rumslig kontakt mellan barnet och föräldern under större delen av den tid som föräldrapenningsförmånen lämnas. Bestämmelsen innebär endast ett förtydligande av gällande lagstiftning (se bl.a. prop. 1978/79:168 s. 47).

5 kap. 16 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 3 § femte stycket AFL. Det går inte av den nu gällande bestämmelsen att med säkerhet utläsa om det för bestämmelsens tillämplighet krävs att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Vi gör emellertid den tolkningen att detta inte är ett krav i de situationer som regleras i bestämmelsen.

5 kap. 17 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 3 § sjätte stycket AFL. Det går inte av den nu gällande bestämmelsen att utläsa om det för bestämmelsens tillämplighet krävs att föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet. Vi anser att detta inte är något krav i de situationer som regleras i bestämmelsen.

Som anges i 5 kap. 18

  • §§ lämnas föräldrapenning på tre ersättningsnivåer: sjukpenningnivå, grundnivå och lägstanivå. I andra stycket i denna paragraf föreslås att en förälder till förmån för den andre föräldern inte får avstå föräldrapenning på sjukpenningnivå såvitt avser viss i förslaget angiven tid. Förslaget innebär i

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

denna del en omskrivning av nu gällande bestämmelser i 4 kap. 3 § sjätte stycket första meningen AFL.

5 kap. 18–24 §§

I nu gällande bestämmelser i 4 kap. AFL som reglerar föräldrapenningens tre ersättningsnivåer är endast två av dessa namngivna. Gällande författningstext är även mycket komplicerad och svårläst. I ett försök att underlätta förståelsen av bestämmelserna föreslår vi att det tydligt anges att föräldrapenning kan lämnas på tre olika namngivna ersättningsnivåer och vilka av dessa nivåer som grundar sig på om den försäkrade är bosatt eller arbetar i Sverige. Eftersom föräldrapenning på den högsta ersättningsnivån grundar sig på en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst, föreslår vi att den ersättningsnivån kallas för sjukpenningnivå. Då de båda andra ersättningsnivåerna redan har inarbetade namn, har dessa inte ändrats.

5 kap. 26 §

Första stycket motsvarar i princip 4 kap. 6 § sjätte stycket första meningen AFL.

I andra stycket har ett förtydligande av gällande rätt förts in.

5 kap. 27 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 6 § sjätte stycket andra och tredje meningen AFL. I förslaget förtydligas att bestämmelserna skall tillämpas på båda föräldrarna om kvinnan blir gravid på nytt.

5 kap. 32

  • §§

Bestämmelserna motsvarar 4 kap. 6 § andra stycket och 9 § andra stycket AFL och reglerar föräldrapenningen för de första 180 dagarna. De nu gällande bestämmelserna i AFL är konstruerade utifrån äldre lagstiftning innebärande att en försäkrad alltid skulle ha en fastställd sjukpenninggrundande inkomst oberoende av om han eller hon fick eller önskade erhålla en förmån som beräknades

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

på den inkomsten. Numera fastställs enligt huvudregeln en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst när det krävs för att en förmån skall kunna lämnas. Våra förslag i nu aktuella paragrafer har utformats mot bakgrund härav och någon materiell ändring av nu gällande ordning föreslås således inte. Detta innebär bl.a. att vi i förslaget till 32 § 1 såvitt avser 240-dagarsvillkoret inte, såsom i 4 kap. 6 § andra stycket AFL, anger att föräldern skulle ha varit försäkrad för en sjukpenning över viss nivå om Försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.

6 kap. 8 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 11 a § första stycket AFL. I bestämmelsen föreskrivs att en förälder som skulle behöva avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare får överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning till annan försäkrad som i stället för föräldern avstår från förvärvsarbete för alla barn för vilka tillfällig föräldrapenning kan lämnas i samband med sjukdom eller smitta hos barnet (jfr bl.a. prop. 1993/94:220 s. 75). Eftersom bestämmelsen tar sikte på överlåtelse av tillfällig föräldrapenning i samband med sjukdom eller smitta hos barnet, anser vi att det här inte skall finnas någon hänvisning till bestämmelserna i 6 kap. 10–13 §§ om tillfällig föräldrapenning vid barns födelse eller adoption.

6 kap. 34 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 4 kap. 14 § tredje stycket AFL. Vi föreslår dock att avrundningsregeln anpassas på ett sådant sätt att den överensstämmer med motsvarande avrundningsregler som gäller för övriga förmåner i SFB.

Övrigt

Vi föreslår att bestämmelserna i 6 kap. om under vilka förutsättningar tillfällig föräldrapenning kan lämnas i princip struktureras efter barnets ålder. Vi anser dock att en sådan indelning inte bör ha genomslag fullt ut. En del bestämmelser avser att reglera tillfällig föräldrapenning i speciella situationer. Dessa bestämmelser bör

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

vara lätta att hitta i författningstexten. Vi föreslår därför att bestämmelser som särskilt avser antingen tillfällig föräldrapenning för barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller vård av svårt sjukt barn placeras under separata rubriker i 6 kap.

4.3.4. Underavdelning III Barnbidrag

8 kap. 2 §

I bestämmelsen slås fast att det finns tre former av barnbidrag; allmänt barnbidrag, förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg. Därmed kan den nuvarande regleringen i 2 a § femte stycket ABBL utgå. Enligt det stycket skall, om inte annat föreskrivs, bestämmelserna i allmänt barnbidrag i ABBL eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg. Vidare blir även 8 § FBBL onödig.

8 kap. 7 §

Om förutsättningarna för att få förlängt barnbidrag för ett barn som går i skolan utomlands är uppfyllda skall bidrag enligt vår uppfattning lämnas. Jämfört med dagens lydelse av 4 § FBBL har därför ordet ”kan” tagits bort.

8 kap. 14 §

Det anses inte nödvändigt att uttryckligen ange att dödsfall är en sådan omständighet som medför att rätten till barnbidrag ökar eller minskar. Bestämmelsen gäller samtliga former av barnbidrag. I dag saknas beträffande förlängt barnbidrag en uttrycklig bestämmelse härom.

9 kap. 2 §

För att någon skall få barnbidrag utbetalat till sig krävs enligt bestämmelsen att han eller hon är försäkrad för förmånen. Enligt SamSols uppfattning gäller detta krav även i dag. Redan av SofL

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

följer att både barn och förälder skall vara försäkrade för barnbidrag. Vidare skall enligt 4 § 4 st. ABBL och 5 § 1 st. FBBL barnbidrag lämnas endast om bidragsmottagaren är bosatt i Sverige. Slutligen gäller enligt 4 § barnbidragsförordningen (1986:386) att den som får barnbidrag är skyldig att anmäla till Försäkringskassan om han eller hon eller barnet lämnar Sverige för en tid som kan antas komma att överstiga sex månader.

Kravet på att bidragsmottagaren skall vara försäkrad gäller inte när barnet vårdas i ett hem för vård eller boende och bidraget därför skall betalas ut till ett kommunalt organ enligt H 3 kap. 7 §. Inte heller gäller kravet när bidraget på begäran av socialnämnden i vissa undantagsfall kan betalas ut till den andre av föräldrarna, någon annan lämplig person eller till nämnden enligt 9 kap. 14 §.

9 kap. 3 §

I bestämmelsen klargörs att myndiga eller gifta barn själva får barnbidraget om inget annat föreskrivs i kapitlet.

9 kap. 4 §

Jämfört med dagens lydelse av 4 § första stycket första meningen ABBL används uttrycket ”den som har ensam vårdnad” i stället för ”en förälder som har ensam vårdnad”. Syftet är att även särskilda vårdnadshavare skall omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde.

9 kap. 14 §

Bestämmelsen motsvarar 5 § ABBL, dock har det inte ansetts behövligt att ange att bidraget skall användas ”för barnets bästa”.

9 kap. 15 §

Bestämmelsen gäller alla former av barnbidrag, vilket beträffande förlängt barnbidrag innebär en förändring av lagregleringen.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

Övrigt

I 11 § första stycket andra meningen ABBL anges att det månadsbelopp som skall betalas ut i barnbidrag skall avrundas till närmast högre hela krontal. Eftersom det numera aldrig kan uppkomma någon sådan situation finns ingen motsvarighet till bestämmelsen i balken.

4.3.5. Underavdelning IV Underhållsstöd

Inledning

I underavdelningen regleras dels rätten till underhållstöd, dels bidragsskyldigas betalningsskyldighet mot Försäkringskassan. Kopplingen mellan vad som har lämnats i underhållsstöd och vad den bidragsskyldige skall betala till Försäkringskassan är svag. Terminologiskt används därför uttrycket ”betalningsskyldighet” i stället för uttrycket ”återbetalningsskyldighet” som vi alltså anser är missvisande och som dessutom kan förväxlas med den återbetalningsskyldighet som regleras i avdelning H, dvs. återbetalningsskyldighet som grundas på bl.a. att oriktiga uppgifter har lämnats.

11 kap. 19 §

Jämfört med dagens motsvarighet i 17 § 3 st. USL anges i bestämmelsen inte att underhållsstödet skall användas för barnets bästa när stödet betalas ut till någon annan. Detta innebär dock ingen skillnad i sak.

Övrigt

I 11 kap. 33

  • §§ finns särskilda handläggningsbestämmelser som i huvudsak motsvarar 13, 13 a och 14 §§ USL. Dessa bestämmelser reglerar emellertid även vilka bestämmelser i USL som Försäkringskassan skall upplysa den betalningsskyldige om. Vi anser att den sortens detaljreglering av Försäkringskassans handläggning lämpligen bör återfinnas i författning av lägre dignitet. Mot denna bakgrund saknas motsvarighet till 13 § tredje meningen, 13 a §

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

tredje meningen samt 14 § första stycket andra meningen och andra stycket andra meningen USL. Likaså har 40 § USL, enligt vilken delgivning i ärende om underhållsstöd inte får ske genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428), inte fått någon motsvarighet i SFB. Vi anser att bestämmelsen bör tas in i en förordning.

4.3.6. Underavdelning V Särskilda familjeförmåner

Inledning

I underavdelningen har samlats bestämmelser som i dag finns i AKBL och HVL. HVL har dock delats upp så att de bestämmelser som avser handikappersättning finns i D 2 kap. Skälet till uppdelningen är främst att vi anser att vårdbidraget har ett större samband med andra förmåner som lämnas till föräldrar och barn än med de förmåner som lämnas till vuxna på grund av funktionshinder.

14 kap. 5 §

Enligt 6 § första stycket AKBL lämnas bidrag inte om adoptionen avser eget eller makes barn eller makes adoptivbarn. Av 4 kap. 8 § föräldrabalken följer emellertid att adoptivbarn skall anses som adoptantens barn och icke som barn till sina biologiska föräldrar. I paragrafen omfattar uttrycket ”makes barn” således såväl makes biologiska barn som makes adoptivbarn.

15 kap. 3 §

I bestämmelsen slås fast att både förälder och barn måste vara försäkrade i den mening som avses i A 4 kap. 3 § för att vårdbidrag skall kunna lämnas. Detta innebär emellertid ingen förändring av rättsläget utan följer redan av SofL. Enligt 3 kap. 2 § SofL omfattas den som är bosatt i Sverige av bl.a. HVL. Detta gäller såväl barn som föräldrar.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

15 kap. 5 §

Enligt fast praxis beräknas storleken av ett vårdbidrag med beaktande av annat utgående samhällsstöd som är avsett att täcka samma eller delvis samma behov som vårdbidraget. Denna princip framgår bl.a. av rättsfallet FÖD 1993:3 och är av sådan betydelse att det bör framgå redan av lagtexten.

Övrigt

Av 19 § första stycket tredje meningen HVL framgår att för den som är omyndig är det förmyndaren som är anmälningsskyldig. God man eller förvaltare enligt föräldrabalken till en ersättningsberättigad har motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Att upplysningsskyldighet kan åvila en legal ställföreträdare följer redan av bestämmelser i 12 kap. föräldrabalken. Bestämmelsen i HVL har därför ansetts kunna utgå.

När prisbasbeloppet ändras skall förmånerna enligt balken räknas om. Att den försäkrade inte behöver ansöka om en sådan höjning av en förmån som betalas ut ligger i sakens natur. Likaså att den försäkrade inte behöver genomgå någon ytterligare utredning för att kunna få del av höjningen. Mot den bakgrunden har 20 § tredje stycket HVL ansetts kunna utgå.

4.4. Avdelning C Förmåner vid sjukdom eller arbetsskada

4.4.1. Inledning

I avdelning C har bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid sjukdom eller arbetsskada samlats. Följande förmåner behandlas: sjuklön, sjukpenning, rehabiliteringsåtgärder vid sjukdom och nedsatt arbetsförmåga, rehabiliteringsersättning, sjukersättning, aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning, statlig personskadeersättning, krigsskadeersättning, smittbärarersättning och närståendepenning. Även reglerna om ledighet för vård av närstående behandlas i avdelningen. Nämnda förmåner och rätten till ledighet för vård av närstående regleras i dag i SjLL, AFL, LAF, LSP, KSL, SML och NVL.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

4.4.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels förklarar innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av förmånerna.

4.4.3. Underavdelning II Sjuklön

3 kap. 6 §

Enligt andra stycket likställs med sjukdom ett tillstånd av nedsatt arbetsförmåga som orsakats av sjukdom för vilken det lämnats bl.a. sjuklön eller sjukpenning enligt denna balk. Med uttrycket ”sjukpenning enligt denna balk” avses samtliga former av sjukpenning, dvs. även arbetsskadesjukpenning enligt underavdelning VI.

3 kap. 8 §

Beträffande de förmåner som betalas ut av Försäkringskassan finns motsvarande bestämmelser i H 4 kap. 6 § och H 7 kap. 49 §. Vi har emellertid inte ansett det lämpligt att arbeta in den nu aktuella bestämmelsen i avdelning H. Detta beror på att det är arbetsgivaren som svarar för sjuklönen i form av bibehållen lön och andra anställningsförmåner i ett civilrättslig förhållande.

3 kap. 18 §

Bestämmelsen motsvarar 6 § andra stycket SjLL. Det skydd mot ytterligare karensdagar som en arbetstagare får genom bestämmelsen har betecknats ”allmänt högriskskydd”.

3 kap. 24 §

Om ett beslut om särskilt högriskskydd gäller har en arbetsgivare efter ansökan rätt till ersättning från Försäkringskassan för de kostnader som arbetsgivaren haft för arbetstagaren. I bestämmelsen har uttrycket ”ersättning från sjukförsäkringen” bytts ut mot ”ersättning från Försäkringskassan” eftersom vi inte använder termen ”sjukförsäkring, jfr avsnitt 2.4.1. Detta innebär dock ingen

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

ändring i sak. Av RÅ 1998 ref. 38 framgår att arbetsgivarens rätt till ersättning inte omfattar på sjukperioden belöpande semesterlön och avtalade avgifter för försäkringar m.m. Vi har ansett att rättsfallet bör kodifieras.

4.4.4. Underavdelning III Sjukpenning, m.m.

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelserna i 3 och 21 kap. AFL om sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning och frivillig sjukpenningförsäkring samlats.

Reglerna i 3 kap. AFL har i princip helt strukturerats om och reglerna om sjukpenninggrundande inkomst har separerats från reglerna om sjukpenning. Strukturen har valts främst med hänsyn till att en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst ligger till grund för beräkning av ett flertal förmåner som regleras i balken.

Bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst har vidare strukturerats på ett liknande sätt som reglerna om pensionsgrundande inkomst i avdelning E underavdelning II. Därvid har gemensamma företeelser placerats i liknande ordning och beräkningsbestämmelserna har uttryckts på ett liknande sätt. Dock förekommer vissa olikheter mellan bestämmelserna. Detta beror på att bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst avser en uppskattning av en försäkrads framtida inkomster, medan bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst avser ett konstaterande av vilka inkomster en försäkrad faktiskt har haft.

För att underlätta förståelsen av författningstexten och för att tydliggöra regleringen av vissa företeelser, föreslår vi att vissa av reglerna i 3 kap. AFL kompletteras genom att några bestämmelser i förordningar och myndighetsföreskrifter förs in i SFB. Detta gäller bl.a. bestämmelser som behandlar årsarbetstid och sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott. I syfte att underlätta förståelsen av reglerna om sjukpenninggrundande inkomst vid förvärvsavbrott föreslår vi också att termen SGI-skyddad tid förs in i 7 kap. 9-26 §§.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

6 kap. 3 §

Vi föreslår att det i andra stycket 2, som hämtat sitt innehåll från flera lagrum i SofL och AFL, arbetas in bestämmelserna i 1 § RFFS 1998:12 om sjukpenninggrundande inkomst. Därmed klargörs att det vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst inte behöver antas att den försäkrade kommer att ha arbete under ett helt år och att säsongsbetonade arbeten skall bedömas över en längre tidsperiod än ett år.

I andra stycket 3 föreslår vi att en regel införs som innebär att en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst skall fastställas endast om den kan antas uppgå till 24 procent av prisbasbeloppet. Om en försäkrad inte har en sjukpenninggrundande inkomst som kan antas uppgå till 24 procent av prisbasbeloppet, skall Försäkringskassan alltså inte fastställa någon sjukpenninggrundande inkomst för en försäkrad. I dag fastställs i nyss nämnda situation en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst till noll.

Regeln innebär vidare en förenkling av författningstexten. Genom bestämmelsen behöver inte längre för varje särskild förmån som grundar sig på en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst anges att förmånen lämnas endast om den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till 24 procent av prisbasbeloppet.

6 kap. 11 och 12 §§

Bestämmelserna motsvarar 20 kap. 2 § AFL. Genom att placera bestämmelserna i 6 kap. struktureras bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst på ett liknade sätt som motsvarande bestämmelser i E 7 kap. om pensionsgrundande inkomst.

6 kap. 25 och 26 §§

I syfte att förtydliga gällande ordning föreslår vi att det införs bestämmelser som klargör när och under vilka förutsättningar som årsarbetstiden skall beräknas i dagar i stället för i timmar.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

7 kap. 2 §

I denna bestämmelse finns huvudregeln för när Försäkringskassan skall bestämma en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst. Bestämmelsen innebär att Försäkringskassan skall fastställa en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst i samband med att han eller hon begär att få en förmån som beräknas på grundval av sjukpenninggrundande inkomst. Den föreslagna bestämmelsen motsvaras närmast av vad som anges om fastställande av sjukpenninggrundande inkomst i 3 kap. 2 § första stycket fjärde meningen och 5 § första stycket första meningen AFL.

I 3 kap. 5 § första stycket första meningen AFL anges också att Försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhörighet till sjukpenningförsäkringen. Redan mot bakgrund av bestämmelserna om försäkringstillhörighet i nuvarande SofL framstår den bestämmelsen som onödig. Med hänsyn härtill och med beaktande av hur vi föreslår att försäkringstillhörigheten till socialförsäkringssystemet konstrueras i avdelning A, anser vi att den nyss nämnda bestämmelsen inte skall föras in i SFB. Detsamma gäller bestämmelsen i 3 kap. 5 § första stycket andra meningen AFL.

7 kap. 3 §

Det kan finnas situationer då en försäkrad har behov av att få sin sjukpenninggrundande inkomst fastställd även om något ersättningsärende inte är aktuellt. Exempel på en sådan situation är att en försäkrad vill teckna en privat sjukförsäkring. Ett annat exempel är att en försäkrad vill ha besked om huruvida s.k. SGI-skyddad tid gäller vid avbrott i förvärvsarbete för studier. Redan nu finns möjlighet för en försäkrad att få sin sjukpenninggrundande inkomst fastställd utan att ett ersättningsärende är aktuellt, se bl.a. uttalanden i prop. 1993/94:59 s. 17. Dock saknas i AFL en uttrycklig bestämmelse om detta. För att underlätta såväl för den försäkrade som för Försäkringskassan föreslår vi att möjligheten att få sjukpenninggrundad inkomst fastställd utan att ett ersättningsärende är aktuellt uttryckligen regleras i SFB. Vidare anser vi att en försäkrads rätt i detta avseende inte skall vara förenad med några särskilda villkor.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

7 kap. 4 §

Bestämmelsen ersätter 3 kap. 5 § första stycket fjärde meningen a AFL. Lydelsen har ändrats för att markera att en ändring skall göras endast när en förmån betalas ut eller skall betalas ut. Jfr kommentaren till 7 kap. 2 §.

7 kap. 6 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 3 kap. 5 § första stycket fjärde meningen b och d

  • AFL. Med hänsyn till att delpension inte längre kan beviljas föreslår vi att bestämmelsen i 3 kap. 5 § första stycket fjärde meningen c inte förs in i SFB. Den del av bestämmelsen som avser särskild efterlevandepension har förts över till SFBP.

7 kap. 9 §

Det som anges i andra stycket är avsett att innefatta även vad som regleras i 3 § tredje stycket RFFS 1998:12. Vi föreslår att den inledningsvis omnämnda termen SGI-skyddad tid förklaras i denna paragraf. Termen används redan nu inom socialförsäkringsadministrationen.

7 kap. 10 §

Bestämmelsen motsvarar 3 § första stycket 1 RFFS 1998:12. Enligt den bestämmelsen får den sjukpenninggrundande inkomsten anpassas efter löneutvecklingen inom den försäkrades yrkesområde. Bestämmelsen ger Försäkringskassan en möjlighet att beräkna en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst efter löneutvecklingen. Praxis har emellertid utvecklats så att den sjukpenninggrundande inkomsten regelmässigt anpassas efter löneutvecklingen. Möjligheten att anpassa en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst efter löneutvecklingen bygger på att den försäkrade själv anmäler löneförändringar till Försäkringskassan (se bl.a. prop. 1993/94:59 s. 16 och 18). Försäkringskassan skall dock självmant under vissa omständigheter utreda en försäkrads sjukpenninggrundande inkomst (se bl.a. RFV:s vägledning nr 2004:5 avsnitt 6.3 och 6.4).

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

7 kap. 16 §

Bestämmelsen motsvarar 3 § första stycket 2 RFFS 1998:12.

7 kap. 17 §

Bestämmelsen motsvarar 3 § första stycket 3 och andra stycket i RFFS 1998:12.

8 kap. 8 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 3 kap. 12 § första meningen AFL. Dock föreslår vi att 18-årsrekvisitet skall utmönstras ur författningstexten. Härigenom sker en anpassning till vad som gäller beträffande föräldrapenningsförmånerna i avdelning B underavdelning II.

8 kap. 32 §

I denna bestämmelse föreslår vi att en kodifiering av rättspraxis såvitt avser förmånstiden förs in (se FÖD 1994:19). I det avgörandet slog Försäkringsöverdomstolen fast att vid tillämpningen av reglerna i 3 kap. 3 § AFL om att sjukpenning till en ålderspensionär får utgå för högst 180 dagar, varje dag som sjukpenning har lämnats skall räknas som en dag även om sjukpenningen inte uppgått till helt belopp.

8 kap. 33 §

Vi föreslår att begreppet allmänt högriskskydd förs in i författningstexten. Härigenom uppnås en likhet med de bestämmelser som reglerar motsvarande företeelse i underavdelning II såvitt avser sjuklön.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

8 kap. 34 §

Vi föreslår att begreppet särskilt högriskskydd förs in i författningstexten. Härigenom uppnås en likhet med de bestämmelser som reglerar motsvarande företeelse i underavdelning II såvitt avser sjuklön.

8 kap. 46 §

I den nu gällande författningstexten i 3 kap. 7 § åttonde stycket AFL hänvisas när fråga är om livränta endast till livränta enligt LAF. Sakliga skäl saknas till en sådan begränsning. För att förenkla prövningsförfarandet föreslår vi därför att all livränta som lämnas till den skadade bör omfattas av bestämmelsen på sätt anges i 46 § 2. Den del av bestämmelsen som avser särskild efterlevandepension har förts till SFBP.

8 kap. 47 §

I andra stycket har 16 kap. 10 tredje stycket AFL arbetats in. Placeringen innebär att samtliga regler som har ett naturligt samband med rätten till sjukpenning behandlas i samma kapitel i balken.

9 kap. 2 och 3 §§

För att underlätta förståelsen och utformningen av bestämmelserna om beräkning av sjukpenning, föreslår vi att begreppen kalenderdagsberäknad sjukpenning och arbetstidsberäknad sjukpenning förs in i 2 §. Begreppens innebörd förklaras kortfattat i 3 §.

9 kap. 10 §

Första stycket motsvarar närmast vad som regleras i 3 kap. 4 § första stycket första meningen 2 AFL. Bestämmelsen har utformats med beaktande av vårt förslag till hur bestämmelserna om fastställandet av beräkningsunderlaget bör konstrueras.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

I andra stycket föreslår vi att avrundningsregeln i 3 kap. 4 § första stycket andra meningen AFL förtydligas i enlighet med praxis.

9 kap. 11 §

Bestämmelsen skall, i enlighet med vår tolkning av den nuvarande bestämmelsen i 3 kap. 4 § första stycket tredje meningen AFL, tillämpas oberoende av om sjukpenning lämnas med stöd av 8 kap. 2 eller 6 §.

9 kap. 16 §

I andra stycket föreslår vi att avrundningsregeln i 3 kap. 10 a § fjärde stycket AFL förtydligas. Härigenom uppnås en överensstämmelse med motsvarande avrundningsbestämmelser avseende övriga förmåner i SFB.

10 kap.

Bestämmelserna om frivillig sjukpenningförsäkring finns i 21 kap. AFL. Dessa bestämmelser omfattas inte av SofL. Som framgår av vårt förslag till konstruktion av avdelning A, omfattas bestämmelserna om frivillig sjukpenningförsäkring av socialförsäkringsskyddet i SFB.

Övrigt

Som framgår av kommentaren till H 7 kap. 4 § SFB föreslår vi att bestämmelserna i 3 kap. 8 § första stycket första meningen AFL om skriftlig försäkran för sjukpenning i SFB ersätts med ansökan om sjukpenning. Detta föreslår vi för att förenhetliga reglerna om hur ett ärende anhängiggörs hos Försäkringskassan. I avdelning H lämnar vi även andra förslag till processuella och handläggningsmässiga bestämmelser som är gemensamma för de förmåner som regleras i SFB. Som framgår av våra förslag i den avdelningen anser vi att vissa bestämmelser som i dag närmare anger vad en ansökan, anmälan etc. skall innehålla bör regleras i förordningar eller föreskrifter. Bestämmelserna i 3 kap. 8 § första stycket andra meningen

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

AFL är ett exempel på en sådan bestämmelse som vi anser inte skall få någon motsvarighet i SFB.

4.4.5. Underavdelning IV Rehabilitering och rehabiliteringsersättning

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelserna i 22 kap. AFL om rehabilitering och rehabiliteringsersättning samlats.

11 kap. 2 §

Bestämmelserna om rehabilitering reglerar de skyldigheter som åligger olika aktörer i syfte att en försäkrad som har drabbats av sjukdom skall få tillbaka sin arbetsförmåga och få förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. För att inskärpa ändamålet med dessa bestämmelser och för att öka förståelsen för rehabiliteringsförmånen, föreslår vi att termen arbetslivsinriktad rehabilitering förs in i författningstexten i SFB.

12 kap. 5 §

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 14 § AFL. Som framgår av bestämmelserna i detta kapitel har Försäkringskassan ett övergripande ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och således för de åtgärder som sätts in för att stödja en försäkrads rehabilitering. Eftersom 2 kap. 14 § AFL behandlar en företeelse som har ett nära samband med den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, föreslår vi att bestämmelsen placeras här och inte i lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. Avslutningsvis kan påpekas att förmånen skall vara såväl bosättnings- som arbetsbaserad, se författningskommentaren till A 5 kap. 9 § och 6 kap. 6 §.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

13 kap. 9 §

I andra stycket föreslår vi att avrundningsregeln i 22 kap. 8 § AFL förtydligas. Härigenom uppnås en överensstämmelse med motsvarande avrundningsbestämmelser avseende övriga förmåner i SFB.

13 kap. 10 §

Bestämmelsen motsvaras närmast av hänvisningen i 22 kap. 12 § AFL till 3 kap. 12 § andra meningen samma lag. Rehabiliteringspenning kan i den situation som avses i bestämmelsen lämnas endast som kalenderdagsberäknad förmån. Detta betyder att det saknas skäl att bestämma årsarbetstiden för en försäkrad som har inkomst av anställning i form av ersättning för vård av ett familjehemsplacerat barn när han eller hon har rätt till rehabiliteringspenning. Vi föreslår därför att hänvisningen i 22 kap. 12 § AFL såvitt avser årsarbetstid inte skall föras in i SFB.

4.4.6. Underavdelning V Sjukersättning och aktivitetsersättning

Inledning

I C underavdelning V har samlats bestämmelser som i dag finns i 7

  • samt 16 och 17 kap. AFL. Dessa bestämmelser är relativt nya och den föreslagna strukturen överensstämmer i stora delar med den befintliga.

15 kap. 9 §

Enligt 7 kap. 3 § första stycket andra meningen AFL likställs med inkomst av arbete i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. I andra stycket har uttrycket ”hushållsarbete i hemmet” ersatts med uttrycket ”arbete med skötsel av hemmet”. Den nya lydelsen avspeglar bättre det gällande rättsläget, eftersom det inte endast är inre utan även yttre arbete som avses. Vi har ansett att bestämmelsen därmed också blir könsneutral.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

15 kap. 28 §

I paragrafen finns bestämmelser om den som får tre fjärdedels ersättning och som får en anställning med lönebidrag eller hos Samhall Aktiebolag. I den nu gällande lydelsen av 3 § LISA anges att ersättning i sådana fall betalas för kostnaderna för anställningen från den allmänna försäkringen enligt grunder som regeringen bestämmer. Numera är emellertid innebörden av uttrycket ”den allmänna försäkringen” oklar och används inte av oss, jfr även avsnitt 2.4.1. Därför anges här i stället att Försäkringskassan i det nu avsedda fallet betalar ersättningen för kostnaderna för anställningen. Någon saklig skillnad är inte avsedd.

16 kap. 11 §

I bestämmelsen har uttrycket ”den sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. som den försäkrade har vid tidpunkten för försäkringsfallet eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst om Försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden” bytts ut mot ”den sjukpenninggrundande inkomst enligt 6 och 7 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid tidpunkten för försäkringsfallet”. Någon saklig skillnad är inte avsedd.

4.4.7. Underavdelning VI Förmåner vid arbetsskada m.m.

Inledning

I underavdelning VI Förmåner vid arbetsskada m.m. har samlats bestämmelser som i dag finns i LAF, LSP och KSL. LAF har dock delats upp så att de bestämmelser i 5 kap. LAF som avser ersättning vid dödsfall har förts över till F underavdelning III Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen.

Vi föreslår att arbetsskadesjukpenning införs som term för sådan sjukpenning som lämnas med stöd av bestämmelserna i underavdelningen. Denna term ersätter uttrycken ”särskild arbetsskadeersättning” enligt 3 kap. 4 § LAF, ”sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen” enligt 3 kap. 2 a § LAF och ”ersättning från arbetsskadeförsäkringen motsvarande sjukpenning” i 6 kap. 4 § LAF. När det i

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

balken talas om sjukpenning gäller detta i tillämpliga fall även arbetsskadesjukpenning utan att detta anges särskilt.

20 kap. 8 §

Enligt fast praxis skall en skada som beror på ett olycksfall anses ha inträffat dagen för olycksfallet, även om den visar sig senare. I första stycket kodifieras denna praxis.

21 kap. 3 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 3 kap. 2 § LAF som har följande innehåll: Är någon som avses i 1 § inte berättigad till sjukpenning från sjukförsäkringen eller omfattas inte den skadade i övrigt av sjukförsäkringen enligt AFL, har han vid arbetsskada rätt till förmåner från arbetsskadeförsäkringen i enlighet med vad som skulle ha utgått om 2, 3 och 22 kap. AFL hade varit tillämpliga på honom eller henne. Sjukpenning utgår dock inte till arbetstagare som enligt 3 kap. 16 § första stycket AFL har undantagits från rätt till sjukpenning vid sjukdom.

Den som enligt 3 kap. 5 § SofL omfattas av LAF är enligt 3 kap. 4 § SofL också försäkrad för sjukpenning och rehabilitering enligt 3 och 22 kap. AFL. Numera behövs därför inte detta led av bestämmelsen.

Bestämmelserna i 3 kap. 2 § LAF gäller dock enligt sin ordalydelse också för den som ”inte är berättigad till sjukpenning från sjukförsäkringen” och garanterar i sådant fall samma förmåner som om bl.a. 3 kap. AFL ”hade varit tillämplig”. Efter många ändringar under årens lopp i de aktuella bestämmelserna torde även detta led i 3 kap. 2 § LAF ha förlorat sin praktiska betydelse och föreslås därför inte heller få någon motsvarighet i balken.

Den som omfattas av LAF behöver däremot inte vara försäkrad för förmåner som utgår enligt 2 kap. AFL eftersom dessa förmåner är bosättningsbaserade. Bestämmelserna i 2 kap. AFL ingår emellertid inte i socialförsäkringsbalken utan har förts över till lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. Det grundläggande villkoret enligt den lagen är bosättning i Sverige. För att rättsläget inte skall ändras framgår det av denna paragraf att den som är försäkrad för arbetsbaserade förmåner har rätt till

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

ersättning för sjukvård även om han eller hon inte är bosatt i Sverige.

21 kap. 6 §

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § tredje stycket LAF och anger att arbetsskadesjukpenning avrundas för dag till närmaste hela krontal. Ett tillägg har gjorts som innebär att 50 öre skall avrundas uppåt enligt gällande praxis.

21 kap. 11 §

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 9 § LAF. Uttrycket ”vårdgivare som är ansluten till sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring” har dock bytts ut mot ”vårdgivare som är ansluten till Försäkringskassan enligt lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.” Någon ändring i sak är inte avsedd.

22 kap. 2 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 1 § första stycket LAF. För att livränta skall kunna lämnas är det tillräckligt att nedsättningen av arbetsförmågan kan antas bestå under minst ett år. Därför anges inte längre att nedsättningen skall vara varaktig.

22 kap. 6 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 4 § andra stycket LAF. När det gäller förutsättningarna för att få livränta efter 65 års ålder krävs en någorlunda fast anknytning till arbetsmarknaden. I bestämmelsen ställs krav på att den försäkrade skall ha en sjukpenninggrundande inkomst enligt 6 kap. 3 §. Enligt den bestämmelsen krävs bl.a. för att en sjukpenninggrundande inkomst skall fastställas att den försäkrades årliga inkomst kommer från arbete i Sverige som kan antas vara minst sex månader i följd eller vara årligen återkommande. Vidare krävs att den årliga inkomsten uppgår till minst 24 procent av prisbasbeloppet. Detta kan innebära en viss förändring av rättsläget jämfört med dagens regel som kräver att den

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

försäkrade skall vara ”sjukpenningförsäkrad”. Det sist avsedda uttrycket anser vi vara tvetydigt eftersom det kan uppställa ett krav på att den försäkrade skall vara sjukpenningförsäkrad antingen i det hänseende som avses i SofL eller i det hänseende som avses 3 kap. AFL eller i båda dessa hänseenden.

22 kap. 10 §

Av RÅ 1996 ref 58 och RÅ 2004 ref 120 framgår att den försäkrades förvärvsförmåga skall bestämmas utan hänsyn till det allmänna läget på arbetsmarknaden. I paragrafen kodifieras denna praxis.

22 kap. 11 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 5 § första stycket LAF. Uttrycket ”den sjukpenninggrundande inkomst enligt 6 och 7 kap. som den försäkrade skulle ha haft vid den tidpunkt från vilken livräntan skall lämnas” har dock ersatt uttrycket ”hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst, om Försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden”. Någon saklig skillnad är inte avsedd, jfr kommentaren till B 5 kap. 32

  • §§.

23 kap. 6 §

Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 3 § LAF beträffande egenlivränta.

24 kap. 8 §

Bestämmelsen motsvarar för den skadade 10 § LSP.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

Övrigt

4 kap. 6 § LAF föreslås utgå. Bestämmelsen har följande lydelse: ”För den som inte är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring men likväl har inkomst av förvärvsarbete utgörs livränteunderlaget av den inkomst som med tillämpning av 5 § skulle ha beräknats för honom om han hade varit sjukpenningförsäkrad. ”– Såsom bestämmelserna om försäkringstillhörighet numera är utformade torde de nuvarande bestämmelserna ha förlorat sin betydelse, jfr kommentaren till 21 kap. 3 §.

4 kap. 8 § LAF föreslås utgå. Enligt bestämmelsen skall i livränteunderlaget inräknas delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, om pensionen utgick vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges och upphör när livräntan börjar utges. – Vid den tidpunkt då SFB föreslås träda ikraft kommer bestämmelsen att sakna betydelse.

Vi föreslår att 13 § fjärde stycket andra meningen LSP skall utgå eftersom den inte tillför något utöver vad som framgår av första meningen i bestämmelsen.

Enligt 16 § andra stycket LSP gäller inte bestämmelserna i 8 kap. 3 § andra stycket LAF i ärenden enligt den lagen. Vi anser att bestämmelsen kan utgå av följande skäl. 8 kap. 3 § andra stycket första meningen LAF finns i balken i 23 kap. 13 § och någon hänvisning görs inte till den bestämmelsen i 24 kap. om statligt personskadeskydd. – Av 8 kap. 3 § andra stycket första meningen LAF framgår att bestämmelserna om interimistiska beslut i 20 kap. 2 a § AFL gäller även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Den bestämmelsen finns i H 9 kap. 2 §. Det saknas anledning till varför den bestämmelsen inte skulle gälla ifråga om ersättning från personskadeskyddet.

Vissa av bestämmelserna i LAF gäller både ersättning till den skadade och ersättning till de efterlevande. För att rättsläget inte skall ändras finns i avdelning F vissa hänvisningar till bestämmelserna i denna underavdelning.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

4.4.8. Underavdelning VII Särskilda förmåner vid smitta, sjukdom eller skada

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelserna om smittbärarersättning i SML samt närståendepenning och ledighet för vård av närstående i NVL samlats. Bestämmelserna om smittbärarersättning finns i 27 kap., medan bestämmelserna om närståendepenning och ledighet för vård av närstående finns i 28 och 29 kap.

I NVL regleras rätten till ersättning och ledighet tillsammans. Detta kan delvis förklaras med att rätten till ledighet för vård av en närstående inte är en självständig förmån. Sådan rätt föreligger nämligen endast om närståendepenning lämnas. Vi föreslår att de mera arbetsrättsliga bestämmelserna om ledighet för vård av närstående samlas i ett separat kapitel, som inte har någon direkt anknytning till bestämmelserna om försäkring i avdelning A.

27 kap. 6 §

Bestämmelsen motsvarar 8 § SML. Indragnings- och nedsättningsbestämmelsen i 8 § SML är av mycket speciell karaktär och är i praktiken direkt kopplad till rätten till smittbärarpenningen. Med hänsyn härtill föreslår vi att bestämmelsen skall placeras tillsammans med de materiella bestämmelserna om smittbärarpenning i 27 kap. och inte tillsammans med övriga bestämmelser om indragning och nedsättning i avdelning H.

27 kap. 17 §

Bestämmelsen motsvarar 6 § SML. I första stycket 4 anges att smittbärarpenningen skall minskas med sjukpenning och sjukpenningtillägg i den utsträckning sådana förmåner lämnas för samma tid som smittbärarpenningen. Med detta menas att minskning skall göras med alla former av sjukpenning som lämnas enligt SFB och sjukpenningtillägg som lämnas enligt 10 kap.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

27 kap. 20 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 10 § andra stycket SML. Vi har låtit bestämmelsen omfatta även krigsskadeersättning i form av reseersättning och motsvarande äldre ersättning.

28 kap. 3 §

Bestämmelsen motsvaras närmast av 3 § andra stycket, 4 § första stycket första meningen och 15 § NVL.

I NVL är begreppet närstående inte definierat. I begreppet får anses ligga att vårdaren och den sjuke skall ha en nära relation till varandra. I förarbetena (prop. 1987/88:176 s. 100 och 115) till den nu gällande lagregeln samt Riksförsäkringsverket vägledning (RFV 2003:3) anges att begreppet kan innefatta allt från vad som ur allmänspråklig synpunkt anses som anhörig till goda vänner. Det anges vidare att det normalt inte skall vara nödvändigt att göra någon utredning om den som önskar vårda en svårt sjuk person är att anse som närstående eller inte. Det bör förutsättas att den som är beredd att vårda den sjuke, på det sätt som det är fråga om enligt NVL, också har en sådan relation till den sjuke som fordras enligt lagstiftningen. Lagstiftningen förutsätter dessutom att vården sker i samförstånd mellan de berörda. I NVL finns dock inte någon uttrycklig bestämmelse om att den sjuke skall lämna sitt samtycke till vården. Vi föreslår att en sådan bestämmelse förs in i SFB.

Enligt 3 § andra stycket NVL krävs bl.a. att den sjuke skall omfattas av SofL för att lagens bestämmelser skall vara tillämpliga. Den sjuke skall således vara försäkrad för bosättnings- eller arbetsbaserade förmåner enligt SofL. Som framgår av kommentaren till A 4 kap. 2 § föreslår vi att de nuvarande båda försäkringsgrenarna i SofL kompletteras med en tredje gren: övriga förmåner. Vi anser att det skall vara tillräckligt att den sjuke är försäkrad enligt någon av de tre försäkringsgrenar som anges i avdelning A för att närståendepenning skall kunna lämnas.

29 kap. 2 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 20 § NVL. Av bestämmelsen framgår att ledigheten inte är en självständig förmån utan att den är accessorisk till närståendepenningen.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

Övrigt

I såväl 15 § nionde ledet SML som i 19 § åttonde ledet NVL anges att bestämmelserna i 20 kap. 16 § AFL om verkställighetsföreskrifter tillämpas även i fråga om ersättning enligt SML respektive NVL. Vi anser att dessa upplysningsbestämmelser i SML och NVL är överflödiga.

4.5. Avdelning D Särskilda förmåner vid funktionshinder

4.5.1. Inledning

I avdelning D har bestämmelser om särskilda socialförsäkringsförmåner vid funktionshinder samlats. Följande förmåner behandlas: handikappersättning, assistansersättning och bilstöd. Dessa förmåner regleras i dag i HVL, LASS och LBH. HVL har delats upp så att de bestämmelser som avser vårdbidrag finns i B underavdelning V Särskilda familjeförmåner. Skälet till uppdelningen är främst att vi anser att vårdbidraget har ett större samband med andra förmåner som lämnas till föräldrar och barn än med de förmåner som lämnas till vuxna på grund av funktionshinder.

De materiella bestämmelserna om bilstöd finns i dag i FBH medan LBH endast innehåller bestämmelser om handläggningen hos Försäkringskassan. Visserligen faller bestämmelserna i huvudsak in under regeringens restkompetens eftersom de ur den enskildes synpunkt inte är betungande utan gynnande eller neutrala. Den nuvarande ordningen avviker emellertid påtagligt från vad som annars gäller inom socialförsäkringen, vilket inte kan anses tillfredsställande. Det förhållandet att bilstöd lämnas inom ramen för anslagna medel anser vi inte utgöra något skäl till att behålla denna skillnad. Vidare kan det konstateras att förordningen inte har ändrats särskilt ofta sedan den kom till. Mot denna bakgrund föreslås att en stor del av de bestämmelser som i dag finns i FBH arbetas in i SFB.

Denna avdelning innehåller inga underavdelningar eftersom vi inte anser att mängden författningstext motiverar detta. I 1 kap. finns därför bestämmelser som dels förklarar innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av förmånerna.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

4.5.2. Handikappersättning

2 kap. 5 §

Första stycket motsvarar 5 § andra stycket HVL. Av rättsfallet FÖD 1993:4 framgår att vid bedömningen av hjälpbehovet skall bortses från hjälpbehov som tillgodoses genom annat samhällsstöd. I andra stycket kodifieras denna praxis.

2 kap. 7 §

Bestämmelsen motsvarar 5 § fjärde stycket HVL, dock anges inte att ersättning alltid lämnas till den som är döv. Skälet till detta är att begreppet grav hörselskada omfattar även dövhet.

2 kap. 9 §

Andra stycket motsvarar 14 § första meningen HVL, med den avvikelsen att det inte uttryckligen anges att dödsfall är en sådan omständighet som medför att handikappersättning dras in. Någon ändring i sak är emellertid inte avsedd.

2 kap. 13 §

Bestämmelsen motsvarar 6 § fjärde stycket HVL. Ett förtydligande har gjorts så att det uttryckligen framgår att handikappersättningen för år räknat är 36 procent av prisbasbeloppet, om inte stödbehovet ger anledning till högre ersättning.

4.5.3. Assistansersättning

3 kap. 5 §

Bestämmelsen är ny och kodifierar praxis. Av RÅ 1997 ref. 23 framgår att det vid bedömningen av omfattningen av hjälpbehovet beträffande de grundläggande behoven skall tas hänsyn till vad som normalt kan anses falla inom ramen för det föräldraansvar som enligt föräldrabalken åvilar alla vårdnadshavare med hänsyn till barnets ålder, utveckling och omständigheter i övrigt. Vidare fram-

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

går att det förhållandet att en vårdnadshavare uppburit helt vårdbidrag för ett barn inte skall påverka bedömningen av hans eller hennes rätt till ersättning för personlig assistans enligt LASS.

3 kap. 6 §

I fråga om tidsgränsen för retroaktivt bidrag har vi bortsett från det fel som uppkom 2004 och rättades till 2005 (prop. 2004/05:96 s. 19).

3 kap. 18 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 11 § förordningen (1993:1091) om assistansersättning. Liknande bestämmelser finns i balken beträffande andra förmåner.

3 kap. 19 och 21 §§

Bestämmelserna behandlar samverkan med kommunen och motsvarar bl.a. 15 och 20 §§ LASS. Viss dubbelreglering har emellertid utgått.

Övrigt

Enligt 6 § förordningen (1993:1091) om assistansersättning jämställs med lämnad assistans enligt LASS tid efter det att den ersättningsberättigade har avlidit eller intagits på institution eller liknande, i den mån assistenten inte kan få annat godtagbart arbete och därför uppbär lön från den ersättningsberättigade. Detta gäller dock högst under tid motsvarande uppsägningstid som följer av lag. Med lämnad assistans jämställs också tid för vilken assistenten får sjuklön av den ersättningsberättigade. – Det får anses tveksamt om regeringen har bemyndigande att utfärda föreskrifter med detta innehåll. Vi har dock ansett att det ligger utanför ramen för vårt uppdrag att överväga dessa bestämmelser närmare.

Enligt 5 § andra stycket första meningen LASS gäller att om någon har ansökt hos en kommun om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, skall kommunen,

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

om den enskilde kan antas ha rätt till assistansersättning, anmäla detta till Försäkringskassan. – Regleringen av rätten till personlig assistans har delats upp så att bestämmelser som reglerar det statliga ansvaret finns i LASS medan de bestämmelser som reglerar det kommunala ansvaret finns i LSS. Eftersom den nu aktuella bestämmelsen uppställer krav på kommunen bör den föras över till LSS. Vi föreslår därför det i 15 § LSS läggs till ny punkt 8 med motsvarande innehåll.

9 § första stycket LASS, som innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet vid ändrade förhållanden, har förts över till H 7 kap. Att upplysningsskyldighet kan åvila en legal ställföreträdare följer redan av bestämmelser i 12 kap. föräldrabalken. Bestämmelserna i 9 § andra stycket LASS har därför ansetts kunna utgå.

4.5.4. Bilstöd

4 kap. 2 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 2 § första stycket FBH. Bestämmelsen har dock omformulerats så att den, liksom beträffande liknande förmåner, avgränsar den personkrets som kan ha rätt till förmånen i stället för att definiera vem som skall anses vara handikappad. Detta innebär dock ingen förändring av rättsläget.

4 kap. 3 §

Bestämmelsen är ny, men innebär ingen förändring av rättsläget. Kravet på att både förälder och barn skall vara försäkrade för bilstöd anser vi följa redan av SofL.

4 kap. 4 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 2 § andra stycket FBH.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

4 kap. 5 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 1 § första stycket samt 4 § första meningen FBH.

4 kap. 6 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 4 § andra meningen FBH.

4 kap. 7 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 10 § FBH.

4 kap. 8 och 9 §§

Bestämmelserna är nya och motsvarar 3 § FBH.

4 kap. 10– 12 §§

Bestämmelserna är nya och motsvarar 5 § FBH.

4 kap. 13 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 5 a § FBH.

4 kap. 14 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 6 § FBH.

4 kap. 15, 16 och 20 §§

Bestämmelserna är nya och motsvarar 7 § FBH.

4 kap. 17 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 8 § FBH.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

4 kap. 18 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 9 § FBH.

4 kap. 19 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 13 § FBH.

4 kap. 20 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 7 § fjärde stycket FBH.

4 kap. 21 §

Bestämmelsen är ny och motsvarar 11 § FBH.

4 kap. 22 och 23 §§

Bestämmelserna är nya och motsvarar 14 § FBH.

Övrigt

Enligt 1 § LBH lämnas statligt bidrag till handikappade och föräldrar till handikappade barn enligt föreskrifter som meddelas av regeringen. Eftersom bestämmelserna i FBH i huvudsak förs över till SFB kan bestämmelsen utgå.

4.6. Avdelning E Förmåner vid ålderdom

4.6.1. Inledning

I avdelning E har bestämmelser om socialförsäkringsförmåner vid ålderdom samlats. Följande förmåner behandlas: allmän ålderspension, särskilt pensionstillägg och äldreförsörjningsstöd. Dessa förmåner regleras i dag i LIP, GPL, LSPT och ÄfsL.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

4.6.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Inledning

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels förklarar innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av förmånerna. Vidare definieras några termer som är specifika för avdelningen.

1 kap. 2 §

I punkten 1 föreslår vi att begreppet allmän ålderspension skall användas som samlingsbeteckning för inkomstgrundad ålderspension enligt LIP och garantipension enligt GPL. Genom att vi använder begreppet allmän ålderspension kan bestämmelserna om inkomstgrundad ålderspension och garantipension lagtekniskt behandlas i ett sammanhållet system. Därmed förbättras överskådligheten och minskas mängden lagtext, jämfört med nuvarande författningar. Vårt förslag till konstruktion kan åskådliggöras med följande skiss:

allmän ålderspension

inkomstgrundad ålderspension garantipension

fördelningssystem premiepensionssystem

inkomstpension tilläggspension premiepension

allmän ålderspension

inkomstgrundad ålderspension garantipension

fördelningssystem premiepensionssystem

inkomstpension tilläggspension premiepension

Förslaget innebär att bestämmelserna i LIP och GPL i princip helt har strukturerats om och i vissa fall arbetats samman. Bestämmelserna har placerats i fyra olika underavdelningar enligt följande.

  • II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

  • III Inkomstgrundad ålderspension
  • IV Garantipension
  • V Vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension

Som antyds av rubrikerna behandlas i underavdelningarna II och V företeelser som är helt eller delvis gemensamma för fyra olika typer av pensioner som kan lämnas till en försäkrad.

Vårt sätt att tekniskt strukturera bestämmelserna om allmän ålderspension har i princip använts också såvitt avser bestämmelserna om efterlevandepension (se avsnitt 4.7.3).

4.6.3. Underavdelning II Övergripande bestämmelser om allmän ålderspension

I denna underavdelning föreslår vi att övergripande bestämmelser om den allmänna ålderspensionen samlas. Bestämmelser som finns här beskriver den allmänna ålderspensionens olika beståndsdelar, vem som kan få olika typer av pension, förmånsnivåer, förmånstid, återkallelse och minskning av pensionsuttag samt samordning av pensionsuttag. En del av bestämmelserna i denna underavdelning saknar motsvarighet i LIP och GPL. Dock motsvarar flertalet av våra förslag bestämmelser som finns i 5 och 12 kap. LIP samt 5 kap. GPL.

Syftet är att ge en överblick över vilka olika pensionsförmåner som lämnas samt hur dessa förhåller sig till varandra. Vidare tydliggörs redan inledningsvis de grundläggande förutsättningarna för pensionsförmånerna. Vi tror att många enskilda är intresserade av att få reda på när ålderspension kan tas ut. Det är därför som vi föreslår att bestämmelserna om uttag av allmän ålderspension placeras i ett inledande kapitel. Placeringen av bestämmelserna om uttag av allmän ålderspension skiljer sig därmed från placeringen av andra uttagsbestämmelser i SFB.

4.6.4. Underavdelning III Inkomstgrundad ålderspension

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelserna om inkomstgrundad ålderspension i LIP samlats, dvs. bestämmelser om pensionsförmåner från fördelningssystemet och premiepensionssystemet.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

De inledande kapitlen innehåller bestämmelser om beräkning och beslutande av inkomstgrundad ålderspension, pensionsgrundande belopp samt fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng.

Bestämmelser om pensionsgrundande inkomst finns i 2 kap. LIP, medan bestämmelser om andra pensionsgrundande belopp än pensionsgrundande inkomst finns i 3 kap. LIP. Den skillnad som finns mellan dessa två typer av pensionsgrundande belopp anser vi inte kommer till klart uttryck i LIP. Vi föreslår att dessa begrepp i balken definieras i omedelbar anslutning till de bestämmelser som behandlar respektive företeelse.

Som framgår av kommentaren till A 2 kap. 11 § föreslår vi att begreppet förmån definieras. En person kan endast vara försäkrad för de förmåner som omfattas av SFB. Regleringen medför dock att vissa företeelser som den enskilde enligt SofL i dag är försäkrad för faller utanför definitionen. Dessa företeelser finns i 3 kap. 14 § SofL. Enligt den bestämmelsen är nämligen

  • den som är bosatt i Sverige försäkrad för pensionsgrundande belopp för barnår enligt 3 kap. LIP,
  • den som genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt försäkrad för pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. LIP, och
  • den som är bosatt i Sverige försäkrad för pensionsgrundande belopp för studier enligt 3 kap. LIP.

Som framgår av A 6 kap. 21 § föreslår vi att bestämmelserna i 3 kap. 14 § SofL om pensionsgrundande belopp för barnår, plikttjänstgöring och studier görs om till beräkningsbestämmelser. Vårt förslag innebär att en person kommer att vara försäkrad för inkomstgrundad ålderspension, om han eller hon uppfyller förutsättningarna för detta, och att den inkomstgrundade ålderspensionen under vissa förhållanden kan beräknas på ett underlag som bestäms med hänsyn till såväl pensionsgrundande inkomst som pensionsgrundande belopp. Att pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp för barnår, plikttjänstgöring och studier fastställs innebär alltså endast att ett beräkningsunderlag för den inkomstgrundade ålderspensionen fastställs. Vårt förslag i detta avseende är således endast av teknisk karaktär och det innebär inte någon materiell förändring av gällande rätt.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

Bestämmelser som är specifika för inkomstpension, tilläggspension respektive premiepension finns i de tre avslutande kapitlen i denna underavdelning. När det gäller efterlevandeskydd i form av premiepension finns dock bestämmelserna i avdelning F (se avsnitt 4.7.5).

6 kap. 5 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 1 kap. 3 § tredje meningen LIP. För att förenkla författningstexten föreslår vi att termen pensionsunderlag används som beteckning för de olika underlag som används för att fastställa pensionsrätt och pensionspoäng.

7 kap. Inledning

I detta kapitel har bestämmelserna i 2 kap. LIP om pensionsgrundande inkomst samlats. Bestämmelserna har strukturerats på ett liknande sätt som reglerna om sjukpenninggrundande inkomst i avdelning C underavdelning III. Därvid har gemensamma företeelser placerats i en liknande ordning och beräkningsbestämmelserna har uttryckts på ett liknande sätt. Dock förekommer vissa olikheter mellan bestämmelserna. Detta beror på att bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst avser ett konstaterande av vilka inkomster en försäkrad faktiskt haft, medan bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst avser en uppskattning av en försäkrads framtida inkomster.

7 kap. 2 §

Vi föreslår att den inledningsvis nämnda upplysningsbestämmelsen som presenterar uttrycket pensionsgrundande inkomst placeras i denna paragraf.

7 kap. 11 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 2 kap. 3 § tredje stycket LIP. Det bör dock noteras att i nu gällande bestämmelse hänvisas till bl.a. 2 kap. 10 § andra stycket LIP. Något andra stycke finns inte i den bestämmelsen.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

7 kap. 13 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 2 kap. 5 § LIP. Vi anser dock att bestämmelsen skall struktureras utifrån balkens uppbyggnad. Därför föreslår vi att de förmåner som omfattas av balken placeras först i bestämmelsen och att de räknas upp med utgångspunkt i deras inbördes placering i balken. Eftersom såväl AFL som LAF omfattas av SFB, kan den nuvarande skrivningen i 2 kap. 5 § 1 LIP om sjukpenning m.m. i SFB uttryckas på ett enklare sätt. Med hänsyn till att delpension inte kommer att kunna lämnas vid den tidpunkt vi anser att SFB skall träda i kraft, föreslår vi att bestämmelserna i 2 kap. 5 § 6 LIP inte skall föras in i SFB.

8 kap. Inledning

I detta kapitel har bestämmelserna i 3 kap. LIP samlats. I bestämmelserna anges förutsättningarna för att pensionsgrundande belopp skall kunna beräknas.

8 kap. 2 §

Vi föreslår att den inledningsvis nämnda upplysningsbestämmelsen som presenterar uttrycket pensionsgrundande belopp placeras i denna paragraf.

8 kap. 40–52 §§

Bestämmelserna motsvarar i princip 3 kap. 17–21 §§ LIP. För att tydliggöra enligt vilka tre alternativa metoder pensionsgrundande belopp för barnår kan beräknas, föreslår vi att beräkningsmetoderna redovisas var för sig och att de benämns beräkningsmetod 1

  • För att underlätta för den enskilde föreslår vi också att varje beräkningsmetod erhåller ett deskriptivt tilläggsnamn och att vissa för varje beräkningsmetod specifika termer anges i lagtexten. De föreslagna termerna används redan inom socialförsäkringsadministrationen, se bl.a. RFV:s vägledning nr 2001:11.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

8 kap. 48 §

Bestämmelsen ersätter regleringen i 3 kap. 21 § andra meningen LIP. Vi föreslår dock att pensionsgrundande belopp för studier även skall ingå i beräkningsunderlaget för bestämmande av en förälders individuella jämförelseinkomst. Med andra ord innebär vårt förslag att beräkningen sker med användande av förälderns utfyllnadsinkomst. Frågeställningen behandlas även i prop. 2004/05:96. (Bestämmelsen har under 2005 ändrats på sätt som föreslås.)

8 kap. 52 §

Bestämmelsen ersätter regleringen i 3 kap. 21 § första meningen LIP. På samma skäl som anges i kommentaren till 8 kap. 48 §, föreslår vi att beräkningen skall ske med användande av förälderns utfyllnadsinkomst.

8 kap. 54 §

När reglerna för intjänande av pensionsrätt ändrades 2002 ersattes begreppet ”utländskt barn” med ”barn”. Dock ändrades inte likställighetsregeln i 15 kap. 6 § första stycket fjärde meningen LIP om anmälan om tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår, vilket framstår som ett förbiseende. Genom vår uppläggning av bestämmelserna om pensionsgrundande belopp för barnår upphör denna skillnad.

9 kap.

I detta kapitel har bestämmelser i 4 kap. LIP om fastställande av pensionsrätt och pensionspoäng samlats. Kapitlet inleds med två nya upplysningsbestämmelser som förklarar termerna pensionsrätt och pensionspoäng.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

10 och 11 kap.

I 10 kap. finns bestämmelser om inkomstpension och i 11 kap. bestämmelser om tilläggspension. De nuvarande bestämmelserna i 6 kap. 8 § andra stycket LIP kommer att vara obsoleta vid den tidpunkt vi föreslår att SFB skall träda i kraft. De har därför inte tagits in i SFB.

12 kap.

Som framgår av kommentaren till A 4 kap. 3 § föreslår vi att termen den försäkrade i princip skall användas som beteckning för den enskilde i de materiella förmånsavsnitten i avdelningarna B

När det gäller premiepension framstår det dock som mindre lämpligt att använda termen den försäkrade. Med hänsyn härtill föreslår vi att termen pensionsspararen här används som beteckning för den enskilde.

4.6.5. Underavdelning IV Garantipension

Inledning

I denna underavdelning har flertalet av bestämmelserna om garantipension i GPL samlats. Underavdelningen består av tre kapitel, varav två kapitel innehåller materiella bestämmelser om garantipension. Uppdelningen har skett med beaktande av att garantipensionen är konstruerad på olika sätt beroende på när den försäkrade är född.

15 kap. 12 §

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 5 § andra stycket GPL. Vi har fört in sjukersättning och aktivitetsersättning i bestämmelsen. Det kan även påpekas att dessa förmåner kommer att påverka pensioner först någon gång på 2040-talet.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

4.6.6. Underavdelning V Vissa gemensamma bestämmelser om allmän ålderspension

Inledning

I denna underavdelning har samlats bestämmelser som är gemensamma för den allmänna ålderspensionen. Genom att samla bestämmelserna i den underavdelningen har författningstexten förenklats och mängden författningstext har också kunnat minskas.

17 kap. 11 §

Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 9 § tredje stycket andra meningen LIP. Denna föreskriver att 6 kap. 17 § LIP (11 kap. 9 § SFB) skall ha motsvarande tillämpning i fråga om begränsningsregeln i första meningen i samma stycke (17 kap. 10 § SFB) för pension enligt LIP. I 6 kap. 17 § LIP anges vilka som skall anses som gifta respektive ogifta vid tillämpning av vissa paragrafer i 6 kap. LIP (11 kap. SFB). Genom hänvisningen blir den tillämplig även såvitt gäller begränsningsregeln och då i fråga om all pension enligt LIP (inkomstgrundad ålderspension). När det gäller garantipension har det inte behövts någon särskild hänvisning från begränsningsregeln i 5 kap. 4 § tredje stycket GPL (även den i 17 kap. 10 § SFB) eftersom reglerna om gifta och ogifta i 1 kap. 4 § GPL (13 kap. 2 och 3 §§ SFB) gäller generellt för garantipension. Att bestämmelserna om begränsningsregeln nu sammanförs i ett lagrum medför i sig inte några förändringar. Hänvisningen till tilläggspensionens bestämmelser om gifta och ogifta är visserligen överflödiga såvitt gäller garantipensionen men vi har inte funnit tillräcklig anledning att föreskriva ett undantag.

19 kap. 5 §

Bestämmelsen motsvaras närmast av 12 kap. 5 § tredje stycket LIP. Vi föreslår också att avrundningsregeln anpassas på sådant sätt att den överensstämmer med motsvarande avrundningsregler som gäller för övriga förmåner.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

4.6.7. Övrigt om allmän ålderspension

I H 6 kap. 2 § finns ett förslag till en generell upplysningsbestämmelse om andra för handläggningen och rättskipningen tillämpliga författningar. I den bestämmelsen hänvisas till bl.a. FL, som gäller förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden och domstolarnas handläggning av förvaltningsärenden. Mot denna bakgrund anser vi att upplysningsbestämmelsen i 15 kap. 3 § första stycket första meningen LIP, vartill hänvisas i 6 kap. 3 § första ledet GPL, inte särskilt skall föras in i SFB.

I 17 § FL finns bestämmelser om parts rätt att få ta del av uppgifter i förvaltningsärenden. Av 3 § FL följer att FL är subsidiär i förhållande till andra lagar och förordningar. Detta betyder att om annan lag eller förordning innehåller bestämmelser som avviker från FL, så gäller de avvikande bestämmelserna före FL. I 15 kap. 3 § första stycket andra meningen LIP och 15 kap. 3 § andra stycket LIP, vartill hänvisas i 6 kap. 3 § första ledet GPL, anges att beslut om allmän ålderspension i vissa särskilt angivna situationer får fattas utan att part har fått ta del av och yttrat sig över uppgifter som tillförts ett ärende. Dessa bestämmelser avviker från bestämmelserna i FL. Som framgår av våra förslag i avdelning H har vi strävat efter att förenhetliga reglerna om handläggning av socialförsäkringsärenden. Vi har i den avdelningen fört in detaljerade bestämmelser endast om vi bedömt att företeelsen bör regleras i lag. Vi bedömer att de nyss nämnda bestämmelserna i LIP och GPL är av sådan karaktär att de inte bör regleras i lag. Vi föreslår därför att de inte skall föras in i SFB.

4.6.8. Underavdelning VI Särskilda förmåner vid ålderdom

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelserna i LSPT om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn och bestämmelserna i ÄfsL om äldreförsörjningsstöd samlats. Båda dessa förmåner kompletterar den allmänna ålderspensionen.

För att förenkla och modernisera författningstexten föreslår vi att förmånen särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn enligt LSPT skall benämnas särskilt pensionstillägg i SFB.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

21 kap. 8 §

Bestämmelsen motsvarar 4 § första stycket tredje meningen LSPT. För att förtydliga gällande bestämmelse föreslår vi dock att det i punkten 1 anges att förtidspension eller sjukbidrag lämnats enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 2001.

22 kap. 3 och 4 §§

Bestämmelserna motsvarar 11 § 1 i ÄfsL. Den nuvarande lagstiftningen innehåller hänvisningar till bestämmelser i BTPL. För att tydliggöra regleringen föreslår vi att av dessa hänvisningar i SFB skall ersättas med uttryckliga bestämmelser.

22 kap. 5 §

Bestämmelsen motsvarar 4 § första stycket ÄfsL. I den nuvarande lydelsen anges att den stödberättigade genom äldreförsörjningsstödet skall tillförsäkras dels en skälig levnadsnivå, dels medel för att täcka en skälig bostadskostnad. Vi anser emellertid att begreppet skälig levnadsnivå språkligt sett omfattar även skäliga boendekostnader, jfr 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Vi anger därför i stället att den försäkrade genom äldreförsörjningsstödet skall tillförsäkras medel för att täcka en skälig bostadskostnad och en skälig levnadsnivå i övrigt.

22 kap. 9 §

Bestämmelsen motsvarar 9 § tredje stycket ÄfsL. Dock anges i ÄfsL att äldreförsörjningsstödet lämnas till och med den månad då den förmånsberättigade avlidit eller rätten till förmånen annars har upphört. Vi anser att det är uppenbart att förmånen inte lämnas om den försäkrade avlidit. Vi föreslår därför att det ledet av bestämmelsen inte skall föras in i SFB.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

22 kap. 10 §

Bestämmelsen motsvarar 8 § ÄfsL. Vi har dock avfattat beräkningsregeln i enlighet med övriga beräkningsregler i SFB. Vår konstruktion innebär att beräkningen i många fall leder fram till ett positivt tal i stället för ett negativt tal. Detta innebär ingen förändring i sak.

22 kap. 19 och 20 §§

Bestämmelserna motsvarar 11 § femte ledet i ÄfsL. Den nuvarande lagstiftningen innehåller hänvisningar till bestämmelser i BTPL. För att tydliggöra regleringen föreslår vi att av dessa hänvisningar i SFB ersätts med uttryckliga bestämmelser.

Övrigt

I 7 § LSPT anges att regeringen eller den myndighet som regeringen. bestämmer meddelar föreskrifter som behövs för verkställighet av LSPT. Vi anser att bestämmelsen i LSPT är en överflödig upplysningsbestämmelse. Med hänsyn härtill föreslår vi att den inte skall föras in i SFB.

4.7. Avdelning F Förmåner till efterlevande

4.7.1. Inledning

I avdelning F har bestämmelser om socialförsäkringsförmåner till efterlevande samlats. Följande förmåner behandlas: efterlevandepension och efterlevandestöd, efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. och efterlevandeskydd i form av premiepension. Dessa förmåner regleras i dag i EPL, LAF, LSP, KSL och LIP.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

4.7.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Inledning

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels förklarar innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av förmånerna. Vidare definieras några begrepp som är specifika för avdelningen.

1 kap. 2 § 2

Såväl underhållsstöd enligt USL som efterlevandestöd till barn enligt EPL utgör ett grundläggande skydd för ett barns försörjning när barnets ena eller båda föräldrar inte kan bidra till barnets försörjning. För att förenkla författningstexten föreslår vi att förmånen efterlevandestöd till barn benämns efterlevandestöd i SFB.

4.7.3. Underavdelning II Efterlevandepension och efterlevandestöd

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelserna i EPL om efterlevandepension och efterlevandestöd samlats.

Som angetts i avsnitt 4.6.2 föreslår vi att bestämmelserna om efterlevandepension struktureras på ett liknande sätt som bestämmelserna om allmän ålderspension. Detta har inneburit att bestämmelserna i EPL i vissa avseenden helt strukturerats om. Detta gäller framför allt bestämmelserna som behandlar änkepensioneringen. Till skillnad mot bestämmelserna om allmän ålderspension har dock de något färre bestämmelserna om efterlevandepension och efterlevandestöd samlats i endast en underavdelning.

Även om bestämmelserna om efterlevandepension och efterlevandestöd i EPL är förhållandevis nya, är bestämmelserna komplicerade och svåra att överblicka. Detta beror i stor utsträckning på att bestämmelserna är beräkningsbestämmelser. I ett försök att underlätta förståelsen av regelverket föreslår vi därför att det förs in en del upplysningsbestämmelser som förklarar vissa före-

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

teelser eller utgör en form av vägvisare för vilka bestämmelser som skall tillämpas i vissa specifika situationer.

7 kap. 4 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 4 kap. 9 § första stycket första meningen och 10 § första stycket EPL. I första stycket föreslår vi dock att begreppet faktisk försäkringstid förs in i författningstexten. Härigenom uppnås en likhet med de bestämmelser som reglerar motsvarande företeelse i C 17 kap. såvitt avser sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning. Angående motsvarande tillägg såvitt avser garantipension till änkepension, se kommentaren till 11 kap. 8 §.

10 kap. 14

  • §§

Dessa bestämmelser motsvarar 6 kap. 9

  • §§ EPL om samordning av inkomstgrundad ålderspension och inkomstrelaterad änkepension för änkor när änkan har fyllt 65 år eller om änkan dessförinnan har fått ålderspension. För att tydliggöra och underlätta förståelsen av dessa bestämmelser föreslår vi att det i varje paragraf där så erfordras anges vilken typ av ålderspension respektive änkepension som samordnas med varandra. Några materiella ändringar avses inte med våra förslag i dessa delar.

10 kap. 20 §

Bestämmelsen motsvarar 6 kap. 13 § första stycket EPL. Genom att i första stycket ange ”…efter eventuell samordning med omställningspension enligt 3 kap. 14 §…”, föreslår vi dock att ett förtydligande av gällande rätt förs in i SFB.

11 kap. 8 §

Bestämmelsen motsvarar i princip 6 kap. 19 § första stycket första meningen och 20 § första stycket EPL. I första stycket föreslår vi dock att begreppet faktisk försäkringstid förs in i författningstexten. Härigenom uppnås en likhet med de bestämmelser som

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

reglerar motsvarande företeelse i 7 kap. såvitt avser garantipension till omställningspension och i 17 kap. såvitt avser sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersättning.

4.7.4. Underavdelning III Efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m.

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelser om ersättning vid dödsfall enligt LAF, LSP och KSL samlats.

14 kap. 2 §

Eftersom vi fört bestämmelserna om efterlevandeförmåner från arbetsskadeförsäkringen m.m. till avdelning F och övriga bestämmelser om arbetsskadeförsäkringen m.m. finns i avdelning C, behövs här en bestämmelse om att vissa av bestämmelserna i avdelning C skall tillämpas även i ärenden om efterlevandeförmåner.

14 kap. 6 §

Vi föreslår att 23 § förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd skall arbetas in i balken. Därmed tydliggörs att den ersättningsberättigade inte behöver vara försäkrad för förmånen. Vem som är ersättningsberättigad bestäms av civilrättslig lagstiftning och inte av socialförsäkringslagstiftningen. Enligt bestämmelser i ärvdabalken skall nämligen den avlidnes egendom vårdas av dödsbodelägarna och då i första hand av delägare som sammanbodde med den avlidne. Som dödsbodelägare räknas även universella testamentstagare som inte behöver vara anhöriga till den avlidne. Slutligen kan begravningshjälp komma att lämnas till boutredningsman om dödsboet har avträtts till sådan förvaltning.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

4.7.5. Underavdelning IV Efterlevandeskydd i form av premiepension

Inledning

I denna underavdelning har bestämmelserna om premiepension till efterlevande i 10 och 12 kap. LIP samlats.

19 kap. 2 och 3 §§

Dessa bestämmelser saknar i vissa delar motsvarighet i LIP. Bestämmelserna innehåller bl.a. hänvisningar till vilka bestämmelser om allmän ålderspension som skall tillämpas även såvitt avser premiepension till efterlevande.

4.8. Avdelning G Bostadsstöd

4.8.1. Inledning

I avdelning G har samlats bestämmelser som i dag finns i BoL och BTPL. De förmåner som regleras i dessa lagar har inte ansetts kunna placeras in i någon av de andra förmånsavdelningarna av bl.a. följande skäl. Bostadsbidrag lämnas ofta till familjer, men även ensamstående kan ha rätt till bidrag. Därför passar BoL inte in i B Förmåner till familjer. Bostadstillägg lämnas ofta till någon som får allmän ålderspension. Bidrag kan emellertid lämnas även till den som får t.ex. sjukersättning eller aktivitetsersättning eller änkepension. Dessa förmåner regleras i avdelningarna C och F. Mot den bakgrunden passar förmånen inte in i avdelning E Förmåner vid ålderdom.

I avdelningen har i möjligaste mån uttrycken ”den sökande” eller ”den bidragsberättigade” ersatts med uttrycket ”den försäkrade”.

4.8.2. Underavdelning I Inledande bestämmelser

Denna underavdelning innehåller bestämmelser som dels förklarar innehållet i avdelningen, dels ger en allmänspråklig beskrivning av förmånerna.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

4.8.3. Underavdelning II Bostadsbidrag

3 kap. 2 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 1 § första stycket BoL, dock anges inte längre att bidrag lämnas av allmänna medel (jfr A 2 kap. 4 §).

3 kap. 7 §

Bestämmelsen motsvarar 3 § första stycket BoL. Uttrycket ”man och kvinna som är gifta med varandra” har dock bytts ut mot ”personer som är gifta med varandra”. Vi förtydligar därigenom att bestämmelsen skall tillämpas även på personer som har ingått registrerat partnerskap, vilket dock redan följer av lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

5 kap. 7 §

Enligt 5 § andra stycket BoL skall tillägg för barns förmögenhet fördelas lika mellan makar. Det saknas en uttrycklig regel som anger hur tillägget för den del av makarnas förmögenhet som överstiger 100 000 kr skall fördelas på makarna. Vi anser att en sådan regel bör införas. Av första stycket framgår därför att tillägg för makars förmögenhet skall fördelas på makarna i förhållande till deras respektive andel av den sammanlagda förmögenheten. Enligt Försäkringskassans vägledning 2004:10 bör bestämmelsen tillämpas så redan i dag (a.a. s. 49

5 kap. 13 §

Första stycket motsvarar 4 § tredje stycket BoL. I RÅ 2003 ref. 41 har studiebidrag som utbetalats i slutet av ett år inte ansetts ingå i den bidragsgrundande inkomsten vid bestämmandet av det slutliga bostadsbidraget för samma år, när studiebidraget varit avsett för studier utomlands nästföljande år. I andra stycket kodifieras denna praxis.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

6 kap. 12 §

Bestämmelsen motsvarar 23 § andra stycket BoL, dock anges inte längre att bidraget i nu aktuella fall skall användas för ”hushållets bästa”. Vi anser att denna typ av ändamålsbestämmelser bör tas bort.

Övrigt

19 § BoL som reglerar hur den försäkrade skall ansöka om bostadsbidrag har i stora delar förts över till H 7 kap. Vidare följer av H 7 kap. 7 § bl.a. att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om uppgifter i ansökan. Med hänsyn till detta har 19 § andra stycket första meningen BoL, enligt vilken en ansökan som avser makars bostad skall vara gemensam om det inte finns särskilda skäl att ansökan görs av ena maken, ansetts kunna föras över till förordning.

4.8.4. Underavdelning III Bostadstillägg

10 kap. 15 §

Bestämmelsen motsvarar 15 § BTPL. I stället för att återge punkterna 1–3 hänvisas dock till 5 kap. 13 § 1–3 som innehåller motsvarande regler. Det kan anmärkas att 15 § BTPL innehåller en felaktig hänvisning till den numera upphävda 3 kap. 14 § IL.

11 kap. 4 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 28 § BTPL. I RÅ 2003 ref. 3 har utgående bostadstillägg till pensionärer i avsaknad av ansökan inte ansetts kunna höjas för förfluten tid. Ett tillägg görs i bestämmelsen som kodifierar denna praxis.

Övrigt

I 16 § tredje stycket BTPL finns en upplysning om att det i lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall finns bestämmelser om beräkning av förmögenhet för den som har fått ersätt-

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

ning enligt den lagen. Någon liknande bestämmelse finns inte införd i t.ex. ÄfsL eller BoL. Inte heller har i BTPL införts någon motsvarande upplysning om lagen (2005:466) om beräkning av inkomstprövade socialförsäkringsförmåner m.m. för neurosedynskadade. Det kan alltså konstateras att den nuvarande lagstiftningen inte är konsekvent i detta avseende. Vi anser dock att det inte finns anledning att belasta lagtexten med hänvisningar till någon av de nu aktuella lagarna, vilka i annat fall hade fått anmärkas på flera andra ställen i balken.

4.9. Avdelning H Vissa gemensamma bestämmelser

4.9.1. Inledning

I avdelning H har samlats dels bestämmelser om förmåner och handläggning som är gemensamma för de förmåner som omfattas av avdelningarna B

  • dels särregler. Vidare innehåller denna avdelning vissa organisatoriska bestämmelser som i dag finns i bl.a. 18 kap. AFL, AOL, PISA och LSKK.

4.9.2. Underavdelning II Gemensamma bestämmelser om förmåner

3 kap. Inledning

Kapitlet ersätter en stor mängd bestämmelser i nu gällande lagstiftning som anger att ersättning skall dras in, reduceras eller utbetalas till annan i fråga om försäkrade som är häktade, intagna i anstalt eller vårdas på institution. Många av de nu gällande lagarna innehåller identiska bestämmelser härom och genom att dessa samlas i ett kapitel kan mängden författningstext kraftigt reduceras.

3 kap. 4 §

I paragrafen anges att bestämmelserna om sjukpenning i 3 kap. 12– 14 §§ tillämpas även i fråga om graviditetspenning och tillfällig föräldrapenning. När det gäller graviditetspenning bör påpekas att denna förmån följer reglerna för sjukpenning utan att detta

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

behöver anges särskilt, jfr B 3 kap. 11 §. I det nu aktuella avsnittet behandlas emellertid förmånerna enligt den ordning som de avhandlas i balken. Med hänsyn till detta har vi valt att omnämna även graviditetspenning i den nu aktuella bestämmelsen.

3 kap. 5 §

Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 18 § fjärde stycket, dock anges inte längre att föräldrapenningen, i det nu avsedda fallet, skall användas till ”kvinnans och barnets nytta”. Någon ändring i sak är inte avsedd.

3 kap. 13 §

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 15 § andra stycket första meningen AFL. Bestämmelsen har dock avfattats i enlighet med övriga bestämmelser som innebär att den försäkrade skall betala för sitt uppehälle när han eller hon vistas i ett familjehem eller hem för vård och boende inom socialtjänsten.

3 kap. 15 §

Bestämmelsen är ny och anger att bestämmelserna om sjukpenning i 3 kap. 12

  • §§ skall tillämpas även i fråga om rehabiliteringspenning. Vi anser att den nuvarande skillnaden mellan sjukpenning och rehabiliteringspenning är omotiverad och föreslår därför att samma regler skall gälla för båda dessa förmåner.

3 kap. 20 §

Av första stycket framgår att bestämmelserna om indragning m.m. av sjukpenning i 12

  • §§ också gäller beträffande sjukpenning som lämnas från arbetsskadeförsäkringen. Detta innebär en förändring av rättsläget. I samband med att möjligheten att få arbetsskadesjukpenning enligt 3 kap. 8 § LAF upphävdes (SFS 1993:357) försvann även hänvisningen i LAF till bestämmelserna i bl.a. 3 kap. 15 § AFL. Vi anser emellertid att det saknas skäl till varför dessa

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

bestämmelser inte skall gälla beträffande sådan sjukpenning som fortfarande kan beviljas med stöd av LAF.

I övrigt gäller att de nuvarande bestämmelserna om sjukersättning och aktivitetsersättning respektive livränta är likalydande i aktuellt hänseende. Hänvisningarna i andra stycket till 16

  • §§

ersätter således bestämmelser i 6 kap. 8 och 9 §§ LAF.

3 kap. 22 §

Bestämmelsen motsvarar 12 § NVL. Vi har noterat att bestämmelserna om betalning för uppehälle i 13 kap. 15 § andra stycket AFL enligt nu gällande lagstiftning inte gäller närståendepenning till skillnad från smittbärarpenning, men föreslår ingen ändring härvidlag. Vi gör den bedömningen att det i praktiken inte torde vara aktuellt att lämna närståendepenning till någon som vistas på familjehem eller hem för vård och boende inom socialtjänsten.

3 kap. 37 §

Bestämmelsen anger hur reduktionen skall göras när ersättning skall betalas ut endast för del av kalendermånad. Vidare anges att ersättning skall avrundas till närmast högre krontal, vilket innebär en förändring av rättsläget när det gäller handikappersättning och vårdbidrag. Vi föreslår således att även dessa ersättningar skall avrundas till närmast högre krontal i stället för, såsom i dag, till bara krontal.

3 kap. 38–40 §§

Bestämmelserna anger hur den försäkrade skall betala för sitt uppehälle. Det bör noteras att bestämmelserna i 38 och 39 §§ inte är aktuella beträffande närståendepenning. Däremot ser vi ingen anledning till att bestämmelserna i 39 § inte skall gälla för rehabiliteringspenning och föreslår därför en ändring i detta hänseende.

När det gäller dagersättningarna i 39 § andra stycket första meningen görs ett tillägg så att det framgår att avdraget får utgöra högst en tredjedel av ersättningens belopp efter skatteavdrag. Därmed uppnås en språklig överensstämmelse med bestämmelserna i andra meningen som avser övriga förmåner. Att begränsnings-

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

reglerna gäller efter skatteavdrag har motiverats med att det inte förekommer rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för personliga levnadskostnader (jfr prop. 2001/02:164 s. 41.)

I 40 § anges att om den försäkrade samtidigt får flera ersättningar enligt denna balk skall endast ett avdrag göras från de sammanlagda förmånerna. I förhållande till nu gällande lagstiftning kommer denna regel uttryckligen att gälla även för dagersättningar.

4 kap. 5 §

Första stycket motsvarar 17 kap. 1 § andra stycket AFL, 12 kap. 8 § LIP och 7 kap. 9 § EPL. Vi föreslår dock att reglerna skall gälla även beträffande närståendepenning och smittbärarpenning, vilket är en förändring av rättsläget. I rättsfallet RÅ 2001 ref. 58 har socialnämnd ansetts berättigad att uppbära retroaktivt beviljat vårdbidrag även om mottagaren inte erhållit socialbidrag för hela den tid vårdbidraget avser. Vi anser att denna praxis bör kodifieras. Ett tillägg görs därför så att det framgår att retroaktivt beviljad ersättning får betalas ut till socialnämnden även om bistånd inte har mottagits under hela den aktuella tiden.

Bestämmelserna om utbetalning till socialnämnden gäller i dag inte beträffande assistansersättning enligt LASS eller sjuklön från en arbetsgivare enligt SjLL. För att rättsläget inte skall förändras görs undantag för dessa förmåner i andra stycket.

4 kap. 7 §

Bestämmelsen motsvarar 7 kap. 7 § EPL, dock anges inte längre att ersättning skäligen får sättas ned. Bakgrunden till detta är att vi anser att det allmänt gäller att alla åtgärder som myndigheter vidtar skall vara proportionerliga.

4 kap. 12–15 §§

12 § första stycket motsvarar närmast 20 kap. 5 § AFL. Den nuvarande terminologiska konstruktionen, att beloppet skall anses förverkat, är inte helt adekvat, eftersom det är preskription och inte förverkande i egentlig mening som åsyftas. Vi har därför valt att

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

avfatta denna bestämmelse och 13

15 §§ på ett sätt som motsvarar

15 kap. 17 § LIP (jfr bilaga 7 till prop. 1997/98:151 s. 162).

15 § motsvarar 4 a § andra meningen FBH.

5 kap. 2 §

Bestämmelsen motsvarar bl.a. 20 kap. 4 § första stycket AFL och vi avser inte att ändra rättsläget. Emellertid har vi inte i förslaget tagit med någon motsvarighet till den återkravssituation som grundar sig på att någon ”på annat sätt har förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp”. Skälet till detta är att det framkommit att denna återkravsgrund inte används och att det är svårt att hitta något fall då den kan behövas, utöver de situationer där den faller in redan under tillämpningsområdet för paragrafens andra stycke (jfr bilaga 7 till prop. 1997/98:151 s. 161).

I nuläget finns inga bestämmelser i lag om återkrav av bilstöd. Sådana bestämmelser finns endast i 16 § FBH. Förevarande paragraf ersätter även den bestämmelsen.

5 kap. 3 §

Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 5 § första stycket EPL och 14 kap. 6 § andra stycket LIP. Vi föreslår dock att ett tillägg görs så att även livränta till efterlevande omfattas av tillämpningsområdet.

5 kap. 11 §

Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 4 § andra stycket AFL och andra generellt utformade bestämmelser om eftergift av återkrav. Bestämmelsen ersätter även 16 § FBH.

5 kap. 15 §

I nu gällande lagstiftning finns en mängd olika regler för när s.k. kvittning får förekomma. I 20 kap. 4 § tredje och fjärde styckena AFL ges möjlighet att kvitta en felaktig utbetalning mot en senare utbetalning till samma person. Till 20 kap. 4 § AFL ansluter en mängd återkravsbestämmelser. Undantag gäller dock för barn-

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

bidrag, förlängt barnbidrag, assistansersättning, bilstöd, bostadsbidrag och underhållsstöd. Bilstödsreglerna saknar kvittningsbestämmelse, och ett återkrävt bilstöd kan således inte kvittas ens mot senare bilstöd. I övrigt har följande kommit fram. Bostadsbidrag kan kvittas mot alla förmåner, men kvittning mot bostadsbidrag tillåts endast för återkrav av bostadsbidrag och underhållsstöd. Barnbidrag kan kvittas mot allt utom bostadsbidrag, assistansersättning och underhållsstöd. Mot barnbidrag kan kvittning göras för barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd. Förlängt barnbidrag följer barnbidragsreglerna. Assistansersättning tillåter ej kvittning, men kan kvittas mot allt utom barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd. Underhållsstöd kan kvittas mot allt. Övriga förmåner kan kvittas mot alla förmånsslag utom barnbidrag, bostadsbidrag, assistansersättning och underhållsstöd.

Vi har inte funnit några bärande skäl för att behålla dessa onödigt komplicerade regler. Det är svårt att finna någon linje beträffande de fall när kvittning är respektive inte är tillåten. Därför föreslår vi att en generell bestämmelse införs som möjliggör kvittning i samtliga de fall när den ersättningsberättigade är återbetalningsskyldig för en ersättning som utgetts på grund av denna balk eller någon annan författning. Det bör framhållas att kvittning får göras endast med skäligt belopp.

Av andra stycket framgår att kvittning, liksom i dag inte får ske beträffande bl.a. ersättning för tandvård. Vi anser dock att samma regler bör gälla för övrig ersättning som beslutas med stöd av de regler i nuvarande 2 kap. AFL som vi föreslår skall bilda en egen lag.

4.9.3. Underavdelning III Gemensamma bestämmelser om handläggning m.m.

Inledning

I underavdelning III har samlats merparten av de bestämmelser som rör bl.a. handläggning av ärenden, beslut samt ändring, omprövning och överklagande av beslut. Det har dock inte ansetts ändamålsenligt att samla alla bestämmelser som i någon mening avser handläggningen av ärenden. Sålunda finns i avdelningarna B–G särskilda handläggningsbestämmelser i avsnitten om bl.a.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

underhållsstöd, sjuklön, sjukersättning och aktivitetsersättning samt arbetsskada.

I vissa delar bygger våra förslag på överväganden som gjorts av Utredningen om en översyn av processuella regler inom socialförsäkringen, m.m. (handläggningsutredningen). Regeringen har till oss överlämnat handläggningsutredningens betänkande En handläggningslag – förfarandet hos försäkringskassorna (SOU 2001:47). Det betänkandet innehåller bl.a. ett förslag till lag om handläggningen av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna m.m. (HandL). Det kan anmärkas att handläggningsutredningen valt att i lagtexten använda det allmänna begreppet ”part” för att beteckna i första hand den försäkrade. Terminologin anknyter till förvaltningslagens uttryckssätt. Någon egentlig saklig ändring är inte avsedd. Vi har emellertid genomgående valt att använda uttrycket ”den försäkrade” i motsvarande situationer. Skälet till detta är att vi regelmässigt använder uttrycket ”den försäkrade” i förmånsavdelningarna.

7 kap. 4 §

Bestämmelsen motsvaras närmast av ett förslag från handläggningsutredningen (3 § första och andra styckena HandL). Som motivering till sitt förslag anför utredningen bl.a. följande (SOU 2001:47 s. 462

I paragrafen regleras anhängiggörandet av ärenden hos försäkringskassan på annat sätt än när kassan tar upp ett ärende självmant (ex officio). Sådant anhängiggörande skall ske genom ansökan. Bestämmelsen stämmer överens med vad som gäller för många förmåner, bidrag och ersättningar redan i dag. För andra ersättningar innebär kravet på ansökan en förändring. Bestämmelserna i handläggningslagen utgår från synsättet att sökandens begäran skall vara den yttre ram inom vilken handläggningen av ett ansökningsärende skall hållas. Någon uttrycklig bestämmelse som slår fast detta förhållande har inte ansetts nödvändig. Konsekvensen av utredningens synsätt blir att försäkringskassan inte kan gå utöver vad sökanden begär i ett ärende som initierats på sådant sätt. Det senast anförda skall inte tolkas så att sökandens begäran i ansökan inte kan ändras under ärendets handläggning. Många förmåner etc. är komplicerade till sin natur och det kan vara svårt för den enskilde att överblicka konsekvenserna av olika alternativ. På samma sätt som gäller i dag skall försäkringskassan i sådana fall tillsammans med sökanden ta reda på vilken förmån denne önskar. Om ett sådant arbete leder fram till att sökanden vill ändra sin begäran står det givetvis henne eller honom fritt, på samma sätt som

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

han eller hon skall kunna återkalla en ansökan med den verkan att ärendet avskrivs. En muntlig förändring av begäran måste dock dokumenteras (se 15 § FL). – Om tjänstemannen på försäkringskassan och sökanden inte är överens om vad en begäran bör omfatta, skall sökandens viljeförklaring respekteras. I vissa fall har försäkringskassan då en möjlighet att ex officio initiera ett nytt ärende. För detta krävs dock författningsstöd. – Om det går att utröna att en begäran hos försäkringskassan avser en begäran om en ersättning, är ett ärende om en sådan ersättning anhängiggjort, även om ansökan är så ofullständig att den inte kan ligga till grund för en prövning i sak. Utredningen avser med ett ärende den verksamhet som inleds med ett anhängiggörande och avslutas med ett slutligt beslut, dvs. ett beslut i sak eller om avvisning eller avskrivning. Ett ärende hos försäkringskassan är således – bortsett från administrativa ärenden och ärenden av servicenatur – alltid ett ärende om någon form av ersättning. På socialförsäkringsområdet förekommer i dag ett annat synsätt, nämligen att det är det slutliga beslutets karaktär som avgör vilka förfaranderegler som skall tillämpas. Om ett ärende inte har prövats i sak skall enligt detta synsätt exempelvis fullföljdsreglerna i förvaltningslagen tillämpas. I denna situation är emellertid ett ärende om en viss förmån redan anhängiggjort hos försäkringskassan. Det är ärendeslaget som skall vara avgörande för hur handläggningen skall ske. Detta gäller såväl frågor om beslutssammansättning som handläggningsfrågor i övrigt. Med utredningens nu angivna synsätt saknar det betydelse från handläggningssynpunkt om man vid prövningen av ett ärende tillämpar bestämmelser i författningar med avvikande förfaranderegler, exempelvis att man vid avgörandet av ett ärende om förtidspension tillämpar regler om bosättning som finns i socialförsäkringslagen. – I kravet på skriftlig ansökan ligger att en ansökan inte kan vara muntlig. Inte heller ett e-postmeddelande torde uppfylla kravet på skriftlighet. – I paragrafens andra stycke ställs vissa ytterligare krav upp på ansökans form och innehåll. Bestämmelser om egenhändigt undertecknande finns i dag i ett flertal författningar på socialförsäkringsområdet. Kravet på underskrift på heder och samvete motsvarar 20 kap. 8 § andra stycket AFL och 15 kap. 14 § andra stycket LIP. Som nyss nämnts kan innehållet i en ansökan förändras under handläggningens gång. Ett krav på egenhändigt undertecknande på heder och samvete skall inte tolkas så att muntliga justeringar av en ansökan sedan ärendet anhängiggjorts är uteslutet. Tjänstemannen hos försäkringskassan bör dock i en sådan situation erinra om att uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete. En annan sak är att om sökanden ansökt om en viss förmån kan denne inte formlöst låta den ansökningen avse någon helt annan förmån.

Vi instämmer i utredningens förslag, men föreslår ett tillägg som innebär att samma regler uttryckligen skall gälla även för ökning av en förmån.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

7 kap. 5 §

Som huvudregel gäller enligt 7 kap. 4 § att den som vill begära en ersättning skall ansöka om den skriftligen. Vidare skall en ansökan bl.a. vara egenhändigt undertecknad och uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete. För vissa förmåner gäller i dag särskilda regler i dessa hänseende, jfr t.ex. 19 § andra stycket andra meningen BoL, 22 § tredje stycket BTPL och 12 § första stycket tredje meningen USL. För att rättsläget inte skall ändras finns i denna paragraf tilläggsvillkor för bostadsbidrag, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd samt förlängt underhållsstöd.

7 kap. 6 §

Kravet på skriftlig ansökan m.m. i 7 kap. 4 § bör enligt vår uppfattning inte gälla i samtliga de situationer när rätt till en förmån enligt balken kan föreligga. När det gäller t.ex. barnbidrag skulle ett sådant krav leda till onödig administration eftersom det som regel saknas behov av närmare utredning hos Försäkringskassan för att rätten till bidrag skall kunna bedömas. Det kan påpekas att det när det gäller flerbarnstillägg finns bestämmelser om anmälan i B 9 kap. 11 §. Att den försäkrade i vissa fall kan få en förmån utan att ha ansökt om den innebär givetvis ingen inskränkning av hans eller hennes skyldighet att lämna uppgifter när Försäkringskassan begär det enligt 7 kap. 13 §.

Beträffande vårdbidrag och handikappersättning, som har beviljats för begränsad tid, gäller i dag att Försäkringskassan utan ansökan kan bevilja dessa förmåner för ytterligare tid, jfr 11 § andra stycket HVL. Vi anser att detta är en ändamålsenlig ordning och föreslår därför att detta skall gälla även enligt SFB.

Vi anser också att det saknas anledning att uppställa ett krav på skriftlig ansökan i de fall när en kommun enligt nuvarande 5 § andra stycket LASS anmält behov av assistansersättning. Som framgår av kommentaren till avdelning D föreslår vi att den regeln förs över till LSS.

I E 4 kap. 6 § finns bestämmelser om när tilläggspension lämnas utan ansökan.

Slutligen finns det i F 3 kap. 15 § och F 19 kap. 2 § bestämmelser om när änkepension och premiepension till efterlevande kan läm-

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

nas utan ansökan. Dessa bestämmelser har motsvarigheter i 12 kap. 4 § LIP och 7 kap. 1 § andra stycket EPL och vi föreslår inte heller någon ändring i detta hänseende.

7 kap. 7 §

Vi anser att de närmare uppgifter som en ansökan om en viss förmån bör innehålla lämpligen kan preciseras i förordning eller myndighetsföreskrift. Som en generell begränsning gäller dock enligt 7 kap. 4 § att uppgiften skall behövas i ärendet. Med hänsyn till bl.a. den tekniska utvecklingen på IT-området och förmånernas skiftande karaktär, anser vi vidare att det bör finnas möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare undantag från de generella krav som anges i 7 kap. 4 §.

7 kap. 8 §

Vi anser att kravet på skriftlig ansökan m.m. också bör gälla för andra ansökningar än de som avser förmåner enligt SFB. Det kan t.ex. handla om ansökningar om efterlevandeskydd i form av premiepension under pensionstiden enligt F 19 kap. eller särskilt högriskskydd enligt C 3 kap. 19 § och 8 kap. 34 §. En särskild bestämmelse behövs om detta eftersom det inte är fråga om egentliga förmåner enligt balken.

7 kap. 9 och 10 §§

Bestämmelserna motsvaras närmast av ett förslag från handläggningsutredningen (4 § HandL). Som motivering till sitt förslag anför utredningen bl.a. följande (SOU 2001:47 s. 464

Om en ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak, skall försäkringskassan avvisa ansökan. Bestämmelsen är ny för förfarandet på socialförsäkringsområdet och motsvaras endast delvis av en bestämmelse om fakultativ avvisning för bostadsbidrag (se 20 § BoL). Det vanliga är i dag att försäkringskassan meddelar beslut i sak och avslår ansökan på den grunden att någon prövning inte har kunnat göras. Det är emellertid mer följdriktigt att i denna situation avvisa ansökan, dels med hänsyn till vad utredningen anfört ovan om ansökans betydelse, dels med hänsyn till de föränd-

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

ringar som föreslås i fråga om omprövning och överklagande. Skyldigheten att avvisa ansökan är begränsad till att denna är behäftad med sådana brister att – trots vägledning från försäkringskassans sida – någon materiell prövning inte kan ske, t.ex. att det i ett ärende om sjukbidrag saknas allt medicinskt underlag. Att i ett sådant läge företa en ”saklig” prövning av ärendet torde inte vara meningsfullt, vare sig ur den enskildes synvinkel eller från försäkringskassans synpunkt. – Försäkringskassan får avvisa ansökan även vid mer formella brister. Det kan här röra sig om att en ansökan inte är egenhändigt undertecknad eller att ett läkarintyg som skall bifogas en ansökan inte kommer in men att det ändå finns ett medicinskt underlag. Även t.ex. brister i saklegitimation kan komma i fråga. Det får avgöras från fall till fall vilka brister som bör leda till avvisning. Bestämmelsen bör dock – liksom regeln i första stycket – tillämpas med viss försiktighet. Ett generellt krav för att avvisning skall få ske är att kassan förelägger sökanden att avhjälpa bristen. Bestämmelsen är i linje med vad som gäller vid avvisning på andra områden. Genom föreskriften att föreläggandet får delges öppnas möjligheten att använda delgivningsförfarandet enligt delgivningslagen (1970:428).

Vi instämmer i utredningens förslag. Vi vill dock i enlighet med vad några remissinstanser anfört framhålla vikten av att Försäkringskassan verkligen uppfyller sin serviceskyldighet gentemot enskilda innan beslut om avvisning fattas.

7 kap. 11 §

Bestämmelsen är ny. I SFB finns åtskilliga bestämmelser som anger att den försäkrade eller någon annan kan göra en anmälan om ett visst förhållande. Vi anser att det inte är rimligt att ha samma generella formkrav för sådana anmälningar som för ansökningar om förmåner enligt 7 kap. 4 §. Om anmälan skall ske formlöst eller inte får avgöras från fall till fall beroende på omständigheterna. Vi anser alltså att det i särskilda fall kan finnas anledning att uppställa ett krav på skriftig anmälan. Den nu aktuella bestämmelsen anger dock som huvudregel att en anmälan kan ske formlöst om inget annat anges särskilt i avdelningarna A

  • Detsamma föreslås gälla för andra meddelanden, dock inte för ansökningar.

Utöver ansökningar och anmälningar och Försäkringskassans eget initiativ finns det ytterligare ett sätt på vilket ett ärende kan anhängiggöras hos Försäkringskassan, nämligen i form av en begäran. Sålunda kan t.ex. socialnämnden enligt 3 kap. 6 § begära att en familjehemsförälder till ett barn som har placerats av social-

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

nämnden skall få barnbidrag i stället för den som annars skulle få det. Vi vill inte ställa upp ett generellt formkrav för denna form av anhängiggörande, men anser att det i vissa fall kan finnas skäl att meddela närmare föreskrifter i detta ämne. Av andra stycket framgår därför att när det gäller en begäran av en myndighet får särskilda föreskrifter meddelas av regeringen.

7 kap. 13 §

Bestämmelsen motsvaras bl.a. av 20 kap. 8 § första stycket första meningen och andra stycket AFL samt förslag från handläggningsutredningen (5 § första stycket och 6 § HandL). Dessa bestämmelser har följande lydelse:

Försäkringskassan skall se till att ärendet blir tillräckligt utrett (5 § första stycket). En part är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning. Uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete, om inte särskilda skäl talar mot det. (6 §)

Som motivering till första stycket anför utredningen bl.a. följande (SOU 2001:47 s. 465–466).

I första stycket anges att försäkringskassan skall se till att ärendet blir tillräckligt utrett. Som utredningen har framhållit har en grundregel om utredningsansvaret i socialförsäkringsärenden en naturlig plats i en handläggningslag på området. Även om den s.k. officialprincipen redan tidigare ansetts gälla hos försäkringskassorna, anser utredningen det vara av värde att denna princip kommer till direkt uttryck i lagtexten. Detta förändrar inte försäkringskassans serviceskyldighet enligt FL. Liksom hittills är försäkringskassan enligt 4 § FL skyldig att lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor rörande socialförsäkringen, allt i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och kassans verksamhet (se även 7 § FL). Bestämmelsen i första stycket innebär att försäkringskassan skall leda utredningen i ärendet och se till att erforderligt material kommer in. Den innebär däremot inte att försäkringskassan i varje ärende måste ombesörja utredningen själv. Också parten har här ett ansvar. Även om parten också har ett visst ansvar för att det skall finnas ett tillräckligt underlag i ett ärende, är det naturligt att försäkringskassan har en vidsträckt utredningsskyldighet. Särskilt i ärenden som initierats av försäkringskassan själv är det uppenbart att försäkringskassan har huvudansvaret för att behövlig utredning kommer in. – Även i ansökningsärenden har försäkringskassan ett ansvar för att ärendet blir tillräckligt utrett. Är det särskilt

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

föreskrivet att parten skall svara för viss utredning, t.ex. att ge in ett läkarutlåtande, har denne visserligen ett förstahandsansvar i detta hänseende. Det kan emellertid med hänsyn till en specialbestämmelse, t.ex. 14 § andra stycket NVL, förhålla sig så att kassan trots krav på förebringande av visst material finner att detta inte är nödvändigt för att bedöma ersättningsfrågan. I så fall bör kassan inte ta upp någon fråga om avvisning av ansökningen. Också i övrigt kan det efter omständigheterna i ett ärende förhålla sig så att försäkringskassan själv bör ta ett initiativ för att skaffa in eller komplettera utredning som det i första hand ankommer på sökanden att förebringa. Ett exempel är att sökanden på grund av sjukdom har svårt att få fram visst utredningsmaterial.

Beträffande andra stycket anför utredningen i huvudsak följande (SOU 2001:47 s. 468–469).

Stycket innehåller en allmän regel om parts uppgiftsskyldighet i ett ärende. Den ersätter 20 kap. 8 § första stycket AFL och motsvarande regler i andra lagrum om den försäkrades skyldighet att lämna uppgifter till försäkringskassan. Uppgiftsskyldigheten avser sådana faktiska förhållanden som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning. I överensstämmelse med vad som föreslås beträffande omfattningen av försäkringskassans befogenhet att besluta om vissa utredningsåtgärder har också i paragrafen valts uttrycket "frågan om ersättning" för att ange den yttre ramen för parts uppgiftsplikt. Uttrycket täcker således både rätten till och storleken av den förmån etc. varom är fråga i ärendet. Någon saklig ändring i förhållande till det uttryckssätt som i dag används i 20 kap. 8 § första stycket AFL ("av betydelse för tillämpningen av lagen") är inte avsedd. Det betyder att uppgiftsplikten inte är begränsad till det tidsförlopp som infaller mellan ett ärendes anhängiggörande och dess avgörande genom ett slutligt beslut. Även därefter kvarstår uppgiftsplikten så länge som ersättning utgår. Av andra stycket följer också att uppgifter om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete om inte särskilda skäl talar mot det. Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 8 § andra stycket AFL. Särskilda skäl som kan tala emot ett uppgiftslämnande på heder och samvete kan exempelvis finnas i ärenden om återkrav (se prop. 1996/97:121 s. 37). När motsvarande bestämmelse infördes i AFL framhöll regeringen att straffansvar för osann försäkran enligt 15 kap. 10 § brottsbalken skulle kunna komma i fråga (se a. prop. s. 37). Det kan då förefalla naturligt att man i ett nu avsett krav på uppgiftslämnande även lägger ett krav på skriftlighet. Något sådant skriftlighetskrav uttrycktes emellertid inte vid bestämmelsens tillkomst. Ett undantagslöst upprätthållande av ett sådant krav skulle för övrigt knappast bidra till en snabb och effektiv ärendehandläggning. För att kravet på heder och samvete skall upprätthållas krävs dock att sökanden erinras om detta när han eller hon lämnar uppgifter muntligt.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

Vi instämmer i utredningens förslag. Vi anser dock att den försäkrade, liksom i dag, uttryckligen bör vara skyldig att lämna även de uppgifter som i övrigt behövs för tillämpningen av balken. Även i ett ärende om rehabilitering, pensionsgrundande belopp eller pensionsrätt eller i något annat ärende som inte direkt berör en ersättningsfråga bör nämligen den försäkrade vara skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse.

7 kap. 14 §

Bestämmelsen motsvaras närmast av ett förslag från handläggningsutredningen (5 § andra styckena HandL). Den föreslagna bestämmelsen har följande lydelse.

När det är nödvändigt för bedömningen av frågan om ersättning får försäkringskassan

1. göra förfrågan hos parten, dennes arbetsgivare, läkare eller någon

annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter,

2. besöka parten,

3. infordra utlåtande av viss läkare eller någon annan sakkunnig, samt

4. begära att parten genomgår undersökning av viss läkare eller någon

annan utredning för bedömning av partens medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet av och möjligheterna till rehabilitering.

Som motivering till sitt förslag anför utredningen bl.a. följande (SOU 2001:47 s. 466

Bestämmelsen ersätter motsvarande regler i främst 3 kap. 8 a § andra och fjärde styckena, 7 kap. 3 b § första och andra styckena och 20 kap. 8 § fjärde stycket AFL samt en rad hänvisningar till dessa regler i olika författningar. Det bör framhållas att det förhållandet att utredningsbefogenheterna gjorts enhetliga och generella över hela socialförsäkringsområdet inte är att uppfatta på det viset att försäkringskassan bör använda befogenheterna i vidare utsträckning än hittills. En viktig förutsättning för att försäkringskassan skall ha rätt att använda sig av de uppräknade befogenheterna är att ”det är nödvändigt för bedömningen av frågan om ersättning”. Det första ledet i det citerade uttrycket innefattar ett krav på att det verkligen finns viktiga skäl för att t.ex. göra ett hembesök hos parten. Det får inte råda någon tvekan om att åtgärden behövs för att bedöma frågan om ersättning. Här kommer bl.a. hänsyn till den försäkrades integritet in i bilden. Det andra ledet i det citerade uttrycket innefattar så till vida en ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande föreskrifter att det täcker såväl rätten till en förmån etc. som storleken av förmånen etc. Nuvarande regler om försäkringskassans befogenheter är mer eller

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

mindre tydligt knutna endast till frågan om rätten till en förmån etc. (jfr t.ex. 20 kap. 8 § fjärde stycket AFL). Det kan emellertid inte sällan uppkomma situationer då det för försäkringskassan är nödvändigt att kontrollera sådana faktiska förhållanden rörande storleken av en förmån som den försäkrade upplyst om och då befogenheten enligt punkten 1 behöver användas. Innebörden av de nämnda befogenheterna har inte förändrats i förhållande till vad som gäller för närvarande. I vissa författningar finns föreskrifter om andra utredningsåtgärder än de som är upptagna i handläggningslagen. Uppräkningen i andra stycket är alltså inte uttömmande. I den mån det finns sådana särskilda föreskrifter rörande försäkringskassans utredning gäller de även fortsättningsvis.

Sedan handläggningsutredningen överlämnade sitt betänkande har AFL genomgått flera förändringar. Förtidspensionen har ersatts av aktivitetsersättning och sjukersättning. Vidare har bestämmelserna om utredning i sjukpenningärenden i 3 kap. 8 och 8 a §§ AFL förändrats väsentligt.

Enligt den nuvarande lydelsen av 3 kap. 8 a § första stycket AFL kan Försäkringskassan kräva att den försäkrade även genomgår utredning eller deltar i ett särskilt möte (avstämningsmöte) om det behövs för att Försäkringskassan skall kunna bedöma hans eller hennes medicinska tillstånd, arbetsförmåga och behov av och möjligheter till rehabilitering. I bestämmelsen har uttrycket ”nödvändigt” bytts ut mot uttrycket ”behövs”. Avsikten med omformuleringen var att åtgärderna i fråga skulle komma till användning i större omfattning än tidigare (jfr prop. 2002/03:89 s. 50–51). Denna förändring får anses avspegla lagstiftarens nuvarande syn på när Försäkringskassan får tillgripa särskilda utredningsåtgärder. Synsättet bör därför kunna få genomslag på avfattningen av bestämmelsen. Uttrycket ”nödvändigt” i 5 § andra stycket HandL bör således bytas ut mot uttrycket ”när det behövs”. Med uttrycket ”när det behövs” menas såväl att åtgärden typiskt sett behövs som att något i det enskilda fallet medför att åtgärden behövs. Denna frågeställning är av särskilt intresse när det gäller sjukkontroll under sjukperioden. Åtgärderna bör kunna vidtas inte bara när det gäller att bestämma rätten till en ersättning utan även i andra situationer, t.ex. när det gäller rehabilitering.

Vidare har i 3 kap. 8 a § tredje stycket 1 AFL införts bestämmelser om att Försäkringskassan skall kunna infordra ett särskilt läkarutlåtande eller ett utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig. Av förarbetena (jfr prop. 2002/03:89 s. 29

  • framgår att avstämningsmötet, om det finns ytterligare behov av uppgifter, kan

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

kompletteras t.ex. med särskilt läkarutlåtande. Försäkringskassan kan därigenom få ett samlat bedömningsunderlag som kan innehålla läkarutlåtande, minnesanteckningar från avstämningsmötet samt eventuell annan utredning. Detta underlag kan ligga till grund för dels den efterföljande bedömningen av ersättningsrätten, dels rehabiliteringsutredningen.

Mot denna bakgrund anser vi att den generella bestämmelsen om utredningsbefogenheter även bör omfatta avstämningsmöten. Formellt sett blir därmed sådana möten möjliga beträffande samtliga förmåner som omfattas av balken. För att åtgärderna skall få vidtas krävs dock att de behövs för bedömningen av frågan om ersättning. I praktiken torde därför avstämningsmöten inte komma till användning i en större utsträckning än i dag.

Den föreslagna bestämmelsen om utredningen ersätter helt eller delvis följande bestämmelser: 3 kap. 4 b § fjärde stycket första meningen AFL, 3 kap. 6 § andra stycket AFL, 3 kap. 8 a § första till tredje styckena AFL, 4 kap. 13 § andra stycket AFL, 7 kap. 3 b § första och andra styckena samt fjärde stycket första meningen AFL, 20 kap. 8 § första stycket första meningen och fjärde stycket AFL, 11 § första stycket och 14 § första meningen SJLL.

När det gäller sjuklön finns det bestämmelser av handläggningskaraktär även i det materiella avsnittet, jfr C 3 kap. 26 och 28 §§. Vi anser att dessa bestämmelser på grund av sjuklönens arbetsrättsliga karaktär bör återfinnas i det materiella avsnittet.

7 kap. 26 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 5 kap. 10 § första stycket andra meningen LAF och 7 kap. 6 § andra meningen EPL.

Enligt 5 kap. 10 § LAF får som villkor för utbetalning av efterlevandelivränta krävas förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den försäkrade.

Enligt 7 kap. 6 § EPL kan som villkor för utbetalning av pension eller efterlevandestöd krävas en förklaring på heder och samvete av den efterlevande att denne inte vet om en försvunnen person är i livet. Av förarbetena framgår att paragrafen motsvarar 16 kap. 10 § AFL i dess tidigare lydelse när efterlevandepensionen reglerades inom AFL (jfr prop. 1999/2000:91 s. 319). Den bestämmelsen hade samma lydelse som nuvarande 5 kap. 10 § LAF.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

Mot den nu redovisade bakgrunden bör – även om uttrycket ”saknar varje underrättelse om den försäkrade” framstår som något vidare än uttrycket ”inte vet om en försvunnen person är i livet” – 5 kap. 10 § LAF och 7 kap. 6 § EPL kunna ersättas av en ny bestämmelse med samma avfattning som 7 kap. 6 § EPL.

När det gäller livränta till efterlevande föreslår vi ett tillägg som innebär att det som villkor för utbetalning får krävas att den efterlevande på heder och samvete förklarar att han eller hon inte vet hur eller varför personen i fråga har försvunnit. Denna fråga kan nämligen vara avgörande för om rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen föreligger.

7 kap. 27 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 3 kap. 8 a § femte stycket AFL men har utformats som en generell regel som ger rätt för försäkrade eller andra att få ersättning för kostnader som han eller hon haft med anledning av sådan utredning som avses i 7 kap. 14 §.

Den försäkrade kan också få vidkännas kostnader i samband med att han eller hon ansöker om en förmån. När det gäller ansökningar om sjukersättning eller aktivitetsersättning skall enligt 16 kap. 1 § fjärde stycket AFL ersättning lämnas för kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I paragrafen anges därför bl.a. att rätt till ersättning också föreligger för kostnader som den försäkrade haft med anledning av sådan utredning som avses i 4 eller 7 §§.

Vi föreslår ingen ändring vad gäller den rätt till ersättning som föreligger i dag beträffande den som får sjukersättning, aktivitetsersättning, handikappersättning eller vårdbidrag och med anledning härav är intagen på visst sjukhus m.m. för utredning. Rätt till ersättning för kostnader har alltså även en försäkrad som genomgått utredning enligt 7 kap. 20 och 24 §§.

7 kap. 28 §

Bestämmelserna om utredningsåtgärder i 7 kap. 13 och 14 §§ gäller endast beträffande den försäkrade. Det finns emellertid fall då dessa åtgärder bör kunna vidtas även i förhållande till andra än

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

försäkrade. För att rättsläget inte skall ändras anges därför här att dessa bestämmelser gäller även för betalningsskyldiga för underhållsstöd, jfr 42 § andra stycket USL och efterlevande beträffande deras rätt till efterlevandeförmåner, jfr 8 kap. 9 § EPL.

7 kap. 30

  • §§

När det gäller uppgiftsskyldighet gentemot en domstol för andra än parter har vi konstaterat att de nu gällande bestämmelserna i 20 kap. 9 § AFL och 8 kap. 7 § LAF anger att sådan skyldighet föreligger gentemot domstol medan det i 15 kap. 13 § LIP anges att sådan skyldighet föreligger gentemot allmän förvaltningsdomstol. Vi gör dock den bedömningen att endast allmän förvaltningsdomstol har avsetts i sammanhanget och föreslår därför att dessa bestämmelser avfattas i enlighet därmed.

7 kap. 45 §

Paragrafen ersätter bl.a. 3 kap. 6 § första stycket AFL, 16 kap. 8 § första stycket första meningen AFL, 20 kap. 8 § första stycket första meningen AFL, 22 kap. 11 § AFL, 19 § första stycket första meningen HVL, 18 § första meningen USL, 9 § första stycket LASS, 15 § FBH, 6 kap. 5 § första och tredje styckena och 7 § GPL, 8 kap. 9 § EPL, 26 § BTPL, 24 § BoL och 5 § första stycket LSKK.

I nuläget finns inga bestämmelser i lag om skyldighet att anmäla ändrade förhållanden när det gäller bilstöd. Sådana bestämmelser finns endast i 15 § FBH. Paragrafen ersätter även den bestämmelsen.

Handläggningsutredningen avstod från att göra en översyn av återkravsbestämmelserna och utredningen fann det därför mindre lämpligt att ta upp frågan om förenhetligande av reglerna om skyldighet att anmäla ändrade förhållanden till närmare behandling bl.a. då utredningen inte hade i uppdrag att föreslå materiella förändringar. Eftersom vi föreslår att bestämmelserna om återkrav förenhetligas i 5 kap. kommer emellertid saken redan härigenom i ett annat läge. Behovet av gemensamma regler på området är också större i SFB än i nuvarande lagar. Det framstår som mindre lämpligt att i balken ha en mängd regler om anmälningsskyldighet som endast marginellt skiljer sig åt från varandra.

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

Vi har gjort en genomgång av de nu gällande bestämmelserna om skyldighet för försäkrade m.fl. att utan anmodan anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan. Genomgången ger vid handen att det för ett stort antal förmåner gäller endast generella bestämmelser i detta hänseende och att dessa i allt väsentligt överensstämmer med 20 kap. 8 § första och andra styckena AFL.

Sammanfattningsvis anser vi att 20 kap. 8 § första och andra styckena AFL samt övriga generellt avfattade regler om uppgiftsskyldighet bör kunna ersättas, såvitt gäller den försäkrades skyldighet att utan anmodan anmäla ändrade förhållanden, med en ny generell bestämmelse om att den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt socialförsäkringsbalken skall anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen. I första stycket lämnas förslag till en sådan generell regel.

Med uttrycket ”den som har rätt till eller annars får en förmån” avses att tydliggöra att skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden också omfattar den som får en förmån som någon annan är berättigad till. Detta gäller t.ex. underhållsstöd, där barnet har rätt till bidraget men detta betalas ut till någon av föräldrarna. Med ”förmån” avses inte enbart ekonomisk ersättning utan även faktiska insatser såsom rehabiliteringsåtgärder, jfr även definitionen av förmån i A 2 kap. 11 §.

En ytterligare fråga som vi har varit tvungna att ta ställning till är om det, såsom i dagens lagstiftning, bör finnas särbestämmelser beträffande vissa förmåner. Härmed avses bestämmelser som innehåller mer eller mindre långt gående preciseringar av anmälningsskyldigheten. Sådana bestämmelser finns beträffande ett flertal förmåner. Beträffande sjukpenning gäller 3 kap. 6 § AFL som även har gjorts tillämplig på föräldrapenning (4 kap. 18 § AFL), närståendeersättning (12 § NVL) och smittbärarersättning (9 § SML). I sak innebär bestämmelsen en precisering av anmälningsskyldigheten till att avse ändring i inkomstförhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen. Även beträffande bostadsbidrag anges särskilt att ändrade inkomstförhållanden skall anmälas (24 § BoL).

Beträffande sjukersättning och aktivitetsersättning gäller 16 kap. 8 § AFL, som även gjorts tillämplig på arbetsskadeförsäkringen (6 kap. 7 § LAF) och krigsskadeersättning till sjömän (3 § KSL). I sak innebär bestämmelsen att den försäkrade skall anmäla om han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större om-

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

fattning än tidigare, eller fortsätter att förvärvsarbeta efter s.k. vilandeförklaring enligt 16 kap. 15 och 16 §§ AFL. Detsamma gäller om den försäkrades arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare, eller fortsätter att förvärvsarbeta efter s.k. vilandeförklaring enligt 16 kap. 15 och 16 §§ AFL.

Beträffande bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd anges särskilt att väsentligt ändrade inkomstförhållanden, bostads- eller boendeförhållanden samt ändrat civilstånd skall anges, jfr 26 § BTPL och 11 § ÄfsL.

Beträffande garantipension har en särlösning valts efter den kritik som Lagrådet riktade mot ett förslag till en helt generell regel om anmälningsskyldighet (jfr prop. 1999/2000:127 s. 153). Således anges numera särskilt att ändrad utländsk socialförsäkringsförmån skall anmälas, jfr 6 kap. 5 § GPL. För den som bor utomlands gäller detsamma om civilståndet och familjesituationen i övrigt ändras, jfr 6 kap. 7 § GPL. Vi anser att någon långtgående slutsats angående generella regler om anmälningsskyldighet inte behöver dras av Lagrådets kritik i det nu aktuella fallet. Det ifrågavarande lagförslaget var av komplicerad natur och gällde äldre personer. Dessutom ligger i huvudsak uppgifter som framgår av taxeringen till grund för beräkningen av garantipension. Anmälningsskyldigheten har alltså begränsats till sådana uppgifter som Försäkringskassan inte enkelt kan ta fram på egen hand. För flertalet förmåner är det betydligt enklare för de flesta försäkrade att inse eller ta reda på vilka faktorer som påverkar rätten till eller beräkningen av en viss förmån. Att – beträffande samtliga förmåner som omfattas av vårt uppdrag – räkna upp alla de situationer som kan föranleda en anmälan om ändrade förhållanden från den försäkrade ter sig därför obehövligt. De närmare bestämmelser som behövs för att de försäkrade skall kunna fullgöra sina åligganden bör i stället ges i förordning eller myndighetsföreskrifter. Dessa kan också naturligt bifogas ett beslut varigenom den försäkrade beviljas en förmån.

Vi har funnit att anmälningsskyldighet kan uppkomma t.ex. vid ändring av

1. bosättning i Sverige eller utlandsvistelse,

2. bostadsförhållanden,

3. civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller barn,

4. hälsotillstånd,

5. förvärvsarbete i Sverige eller utomlands,

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

6. arbetsförmåga,

7. inkomstförhållanden, och

8. utländsk socialförsäkringsförmån.

De nu angivna faktorerna är naturligtvis inte relevanta för alla de socialförsäkringsförmåner som omfattas av balken. Skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden avser endast sådana faktorer som påverkar rätten till eller omfattningen av en beviljad förmån. Syftet med uppräkningen är att ge den försäkrade en god bild av vad han eller hon särskilt bör överväga att självmant underrätta Försäkringskassan om. Vi anser att berättigade krav på förutsägbarhet tillgodoses om en ny generell bestämmelse om anmälningsskyldighet kompletteras med en exemplifiering av de företeelser som kan ge den försäkrade anledning att anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan. Detta gäller särskilt som vi tänker oss att närmare föreskrifter i detta ämne skall kunna meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Bosättning eller förvärvsarbete i Sverige är relevant för frågan om den försäkrade över huvud taget omfattas av socialförsäkringsskyddet. Utlandsvistelser kan påverka rätten till utbetalning av en förmån. Enligt 4 kap. 2 § SofL dras bosättningsbaserade förmåner in vid utlandsvistelse i mer än sex månader eller, i fråga om äldreförsörjningsstöd mer än tre månader. Arbetsförmågan är relevant för bl.a. förmåner vid sjukdom. Med ändring i bostadsförhållanden avses såväl att den försäkrade byter bostad som att han eller hon får minskade bostadskostnader. Dessa omständigheter är relevanta för bl.a. bostadsbidrag, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg. Med uttrycket ”civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller barn” avses att tydliggöra att skyldigheten omfattar såväl situationen när äktenskap ingås eller upphör som när sammanlevnaden faktiskt ändras. Vidare kan antalet personer i hushållet påverka rätten till bostadsbidrag. Hälsotillståndet påverkar rätten till bl.a. handikappersättning, vårdbidrag och assistansersättning. Eftersom Försäkringskassan inte får kännedom om utländska socialförsäkringsförmåner per automatik bör den försäkrade särskilt erinras om skyldigheten att anmäla ändring av sådan förmån.

Om den försäkrade inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet kan bl.a. återkrav komma i fråga. Vid bedömningen av frågan om eftergift skall medges helt eller delvis bör finnas ett utrymme att beakta vilka ändrade förhållanden som den försäkrade kan antas ha insett att han eller hon hade bort anmäla.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

I flertalet av dagens lagar finns bestämmelser som innebär att beträffande den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna. – Det kan konstateras att det i BTPL inte finns någon sådan bestämmelse. I förarbetena (jfr prop. 2000/01:140 s. 124) anförs att de situationer där anmälningsskyldighet föreligger följer direkt av bestämmelserna i föräldrabalken. Bestämmelser av detta slag kan därför utmönstras. Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare (Ju 2002:04) har vidare föreslagit att ifrågavarande regler utmönstras ur bl.a. AFL och andra författningar på socialförsäkringsområdet. Skälet härtill är bl.a. att bestämmelserna är obehövliga och att nya bestämmelser om ställföreträdare tillkommer. Vidare har Justitieombudsmannen i ett initiativärende, rörande handläggningen av en ansökan om pensionsförmån som för den försäkrades räkning undertecknats av god man, väckt frågan om författningsändring och uttalat följande (jfr beslut 2001-02-06 dnr 1367-2000).

Det förhållandet att lagstiftaren ibland uttryckligen angett vad som redan måste anses följa av föräldrabalkens regler om gode män och förvaltare är enligt min mening olyckligt. En sådan reglering kan få till följd att handläggare vid berörda myndigheter får en felaktig uppfattning om gode mäns och förvaltares behörighet att vidta åtgärder för deras huvudmäns räkning. Än mera olämpligt anser jag det vara då lagstiftning och tillämpningsföreskrifter anvisar en lösning som direkt avviker från föräldrabalken. Enligt min mening saknas anledning att i nu aktuell lagstiftning reglera förvaltares och gode mäns behörighet. Den reglering av förvaltares och gode mäns behörighet och den lösning av de – sannolikt mycket få – konfliktsituationer som kan uppkomma bör bedömas enligt

föräldrabalkens regler.

Mot den angivna bakgrunden har vi utmönstrat de bestämmelser som anger att anmälningsskyldighet kan åvila även god man eller förvaltare.

7 kap. 46 §

I ett flertal författningar anges det att den försäkrade skall anmäla ändrade förhållanden inom en viss tid. Uttryck såsom ”så snart kan ske”, ”genast” och ”utan oskäligt dröjsmål” förekommer. I vissa fall anges dessutom att anmälan skall göras senast inom fjorton dagar. De nu aktuella uttrycken syftar alla till att inskärpa vikten av att

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

den försäkrade agerar med tillbörlig skyndsamhet. Det är emellertid svårt att finna något skäl till varför olika uttryckssätt har använts. Det borde därför vara bättre att ersätta dessa bestämmelser med en ny enhetlig regel enligt vilken anmälan skall ske så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den försäkrade fick kännedom om förändringen. Något skäl till varför denna bestämmelse inte skulle gälla beträffande samtliga förmåner är svår att finna och den innebär inte att 14 dagars dröjsmål alltid kommer att godtas.

7 kap. 47 §

En särskild bestämmelse behövs för bidragsskyldiga enligt USL för vilka en viss anmälningsskyldighet också gäller.

7 kap. 48 §

Bestämmelsen innehåller en delegation till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten. Vi anser att det kan finnas behov för Försäkringskassan att kunna meddela särskilda föreskrifter om när anmälan inte behöver göras, såsom när man per automatik har tillgång till den taxerade inkomsten eller uppgifter om civilstånd eller när man inte behöver ha tillgång till en särskild uppgift beträffande en viss förmån. Vidare kan det finnas skäl för Försäkringskassan att kunna precisera t.ex. vad som utgör en väsentlig inkomständring.

7 kap. 49 §

Bestämmelsen innehåller sanktioner mot försäkrade som inte uppfyller sin uppgiftsskyldighet gentemot Försäkringskassan. Sker detta under ett pågående ärende kan ersättningen dras in eller sättas ned om omständigheterna motiverar det. Om den försäkrade inte uppfyller sin uppgiftsskyldighet i samband med en ansökan om en förmån kan denna i stället komma att avvisas enligt 7 kap. 9 och 10 §§. Försäkringskassan måste därvid först ha förelagt sökanden att avhjälpa bristen.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

Första stycket 1 motsvarar 20 kap. 3 § första stycket d AFL, men utsträcker tillämpningsområdet till hela balken.

Första stycket 2 motsvarar 20 kap. 3 § tredje stycket AFL, såvitt avser den försäkrades uppgiftsskyldighet enligt nuvarande 20 kap. 8 § AFL. Den försäkrades allmänna uppgiftsskyldighet regleras i 7 kap. 13 §.

Första stycket 3 innehåller sanktioner mot försäkrade som underlåter att anmäla ändrade förhållanden enligt 45 och 46 §§. Bestämmelsen ersätter bl.a. särskilda indragningsregler såsom 3 kap. 17 § första stycket b och 16 kap. 8 § andra stycket AFL.

För att den försäkrades underlåtenhet att lämna uppgifter skall leda till indragning eller nedsättning krävs enligt andra stycket att uppgiften avser ett förhållande som är av betydelse för rätten till den aktuella ersättningen.

7 kap. 50 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 20 kap. 3 § första stycket b AFL såvitt avser vägran att genomgå läkarundersökning samt andra och tredje styckena AFL. Indragning eller nedsättning av ersättning enligt denna bestämmelse kan således grunda sig bl.a. på s.k. besöksvägran.

7 kap. 51 §

Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 3 § första stycket b AFL såvitt avser vägran att följa läkares föreskrifter. Som begränsning gäller att dessa föreskrifter måste avse ett förhållande som är av betydelse för rätten till ersättning. Självfallet kan t.ex. en vägran att följa läkares föreskrifter inte leda till att barnbidrag dras in.

7 kap. 52 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 20 kap. 3 § första stycket c AFL som avser endast sjukpenning, inklusive arbetsskadesjukpenning.

Enligt nu gällande regel kan indragning eller nedsättning komma i fråga bl.a. om den försäkrade underlåter att ge in en sådan skriftlig försäkran för sjukpenning som avses 3 kap. 8 § första stycket AFL. Eftersom vi föreslår att denna form av försäkran skall ersättas med

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

en ansökan om sjukpenning saknas en motsvarighet till denna hänvisning i vårt förslag. Vilka närmare uppgifter en ansökan skall innehålla skall enligt vår uppfattning regleras i förordning eller myndighetsföreskrift. Följden av att den försäkrades ansökan inte innehåller uppgifter om sjukdomen, en beskrivning av arbetsuppgifterna och en egen bedömning av arbetsförmågan torde därför bli att ansökan avvisas om den därmed inte kan ligga till grund för någon prövning i sak.

Vad gäller särskild försäkran för sjukpenning enligt nuvarande 3 kap. 8 § tredje stycket AFL finns den bestämmelsen i 7 kap. 19 §. Underlåtenhet att ge in en sådan försäkran under utredningen skall liksom i dag kunna medföra att sjukpenning dras in eller sätts ned.

7 kap. 53 §

I bestämmelsen, som motsvarar 3 kap. 17 § första stycket a och 4 kap. 18 § AFL, anges att sjukpenning får dras in eller sättas ned om den försäkrade underlåter att meddela sin vistelseadress i vissa fall. Med sjukpenning avses samtliga former av sjukpenning, dvs. även arbetsskadesjukpenning.

7 kap. 54 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 20 kap. 3 § andra stycket AFL, såvitt avser vägran att medverka till behandling eller rehabilitering enligt nuvarande 3 kap. 7 b § och 22 kap. 4, 5 och 7 §§ AFL. Indragning eller nedsättning av ersättning på grund av annan vägran att medverka i utredning som avses i 20 kap. 3 § andra stycket AFL regleras i 7 kap. 50 §.

Övriga bestämmelser om indragning och nedsättning

Enligt 27 § BoL får Försäkringskassan efter särskild utredning avslå en ansökan, dra in eller sätta ned bidraget om det är uppenbart att sökanden på grund av hushållets inkomst- eller förmögenhetsförhållanden eller något annat förhållande inte behöver det bidrag som kan beräknas enligt den lagen. Ett sådant beslut får fattas utan hinder av att viss inkomst eller förmögenhet inte skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

Enligt 8 § SML får smittbärarpenning sättas ned eller dras in om smittbäraren inte följer förhållningsregler som har beslutats med stöd av smittskyddslagen (2004:168) eller särskilda villkor i samband med ett beslut enligt livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av sistnämnda lag.

Vi anser att dessa bestämmelser utgör undantag från rätten till bostadsbidrag resp. smittbärarpenning och inte en sanktion mot försäkrade som inte medverkar i utredningen hos Försäkringskassan. Vi anser därför att bestämmelserna bättre hör hemma i de materiella avsnitten, jfr G 5 kap. 28 § respektive C 27 kap. 6 §.

Enligt 14 § LSP får ersättning till sådana intagna m.fl. som avses i 1 § första stycket 3 LSP sättas ned eller dras in om särskilda skäl talar för det Inte heller denna bestämmelse hänger samman med utredningen hos Försäkringskassan. Den hör därför bättre hemma i det materiella avsnittet, jfr C 24 kap. 20 §.

9 kap. 2

  • §§

Bestämmelserna motsvarar närmast 20 kap. 2 a § första stycket första och andra meningarna samt tredje stycket AFL. Vi föreslår dock att interimistiska beslut skall kunna fattas även beträffande statlig personskadeersättning. Vidare kan påpekas att bestämmelserna inte gäller beträffande handläggningen av ärenden enligt balken hos PPM eller Skatteverket.

Enligt nuvarande lydelse av 20 kap. 2 a § första stycket tredje meningen AFL gäller att särskilda villkor får föreskrivas beträffande ersättning som betalas ut efter interimistiska beslut. Denna bestämmelse anser vi skall utgå. Skälet till detta är att det knappast kan föreskrivas andra villkor beträffande interimistiska beslut än de som kan föreskrivas beträffande slutliga beslut beträffande en viss förmån.

Beträffande de förmåner som anges i 4 § saknas det i gällande lagstiftning bestämmelser om interimistiska beslut och vi föreslår ingen ändring härvidlag av bl.a. följande skäl. Systemet med den reformerade inkomstgrundade ålderspensionen medför att det i praktiken saknas utrymme för att fatta ett gynnande interimistiskt beslut om ålderspension. Rätten till ”pengarna” grundar sig på att den enskilde har en fastställd pensionsrätt. När sådan saknas har den enskilde alltså inte rätt till ersättning. Eftersom garantipensionen utgör en utfyllnad till inkomstpensionen bör samma

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

regler gälla även för denna förmån. Pensionstillägget bör alltid följa de regler som gäller för garantipension. Vidare bör samma regler gälla för efterlevandepension som för ålderspension. När det gäller förmåner till efterlevande har vi gjort bedömningen att interimistiska beslut, liksom i dag, inte heller skall kunna fattas i fråga om efterlevandestöd trots att denna förmån uppvisar vissa likheter med underhållsstödet.

10 kap.

Bestämmelserna om ändring, omprövning och överklagande av beslut överensstämmer i allt väsentligt med gällande rätt. Genom att samla bestämmelserna härom i ett kapitel har ett stort antal hänvisningar i nu gällande lagstiftning till bestämmelserna i 20 kap. AFL kunnat utmönstras. Vidare har bestämmelser i bl.a. LIP som i sak motsvarar bestämmelserna i AFL ersatts av nya generellt gällande bestämmelser. Sammantaget har detta medfört att författningstexten kunnat reduceras avsevärt. När det talas om ärende eller beslut om en viss förmån avses givetvis såväl positiva som negativa beslut för den försäkrade.

Kapitlet har disponerats så att 2

  • §§ innehåller generella regler.

Därefter följer i 24

  • §§ bestämmelser som genom hänvisningar till bestämmelserna i 2
  • §§ och genom egna särbestämmelser innehåller samtliga de regler som gäller beträffande sjuklön, allmän ålderspension och förmåner till efterlevande.

I 12 § föreslår vi att beslut om avvisning skall få överklagas direkt hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. utan föregående omprövning. Detta torde innebära en förändring av gällande rätt. I RÅ 2001 ref. 40 hade Försäkringskassan med stöd av 20 § BoL avvisat en ansökan om bostadsbidrag på grund av att sökanden inte följt föreläggande att avhjälpa brister i ansökan. När sökanden fört talan mot avvisningsbeslutet har detta ansetts skola omprövas av Försäkringskassan trots att bidragsärendet inte blivit prövat i sak. – Vi anser emellertid att denna ordning är onödigt omständlig. När Försäkringskassan har avvisat en ansökan av formella skäl torde det vara mest ändamålsenligt att en domstol tar ställning till frågan direkt efter överklagande. Därmed undviks onödig tidsåtgång. Det kan påpekas att Försäkringskassan i dessa situationer redan har utfärdat ett föreläggande om komplettering som enligt Försäkringskassans mening inte har efterkommits.

Författningskommentar till balken SOU 2005:114

Bestämmelsen i 13 § motsvarar 20 kap. 12 § första stycket och andra stycket första meningen AFL samt 13 kap. 17 § första stycket femte meningen LIP. Beträffande allmän ålderspension tydliggörs att det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för enskild part.

Bestämmelsen i 23 § är ny och motsvaras närmast av ett förslag av handläggningsutredningen (15 § HandL). Som motivering till sitt förslag anför utredningen bl.a. följande (SOU 2001:47 s. 475).

Bestämmelsen är en dubblering (och utvidgning) av 30 § första meningen FL. En motsvarighet till regeln finns i 13 kap. 17 § första stycket tredje meningen LIP. Enligt utredningens uppfattning följer det redan av den allmänna utgångspunkten att det är ärendeslaget som bör bestämma hur handläggningen skall ske att ett avvisningsbeslut skall överklagas på samma sätt som beslutet i huvudsaken, dvs. i samma ordning och inom samma tidsfrister. En bestämmelse härom är dock motiverad för att tydliggöra detta förhållande. Överklagandefristen gäller oavsett skälet för avvisningsbeslutet. Den klagofrist om två månader som gäller i Försäkringskassan skall gälla även för överklagande av förvaltningsdomstols beslut.

Vi instämmer i utredningens förslag. Vi föreslår därför att det av 23 § skall framgå att om en begäran om omprövning eller ett överklagande har avvisats skall avvisningsbeslutet överklagas i samma ordning som beslutet i huvudsaken.

4.9.4. Underavdelning IV Vissa organisatoriska bestämmelser

14 kap. 7 §

Av bestämmelsen framgår vilka ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd. Vi föreslår ingen ändring i detta hänseende. När det gäller ärenden om bilstöd enligt punkten 7 vill vi dock påpeka att endast ärende om rätt till stöd skall avgöras av socialförsäkringsnämnd. Liksom nu bör alltså beslut om den närmare beräkningen av ett beviljat bilstöd kunna fattas av tjänsteman hos Försäkringskassan.

14 kap. 10 §

Av bestämmelsen, som är ny, framgår att om ett beslut har fattats av en tjänsteman efter delegation skall det anses ha avgjorts av

SOU 2005:114 Författningskommentar till balken

socialförsäkringsnämnden. Detta innebär ingen förändring av rättsläget, men vi anser att det är motiverat att i lagtexten införa ett förtydligande beträffande detta förhållande.

5. Författningskommentar till införandelagen

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §

Som framgår av avsnitt 2.7.1 räknar vi med att SFB kan träda i kraft den 1 januari 2008.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om upphävande av de lagar vars innehåll överförts till SFB. Även om vi föreslår att någon enstaka bestämmelse i en lag skall föras över till föreskrifter på lägre nivå föreslår vi här att lagen skall upphävas.

Vi föreslår att här föreskrivs att AFL i sin helhet skall upphävas trots att innehållet i 2 kap. nämnda lag inte tas in i SFB utan i en särskild lag, SEL.

I SFB har tagits in huvuddelen av bestämmelserna i FBH. Vi lämnar dock inte något förslag om upphävande eller ändring av förordningen utan förutsätter att regeringen i samband med SFB:s ikraftträdande utfärdar en ny förordning.

Vi föreslår under punkt 30 att IFKL upphävs trots att SFB inte innehåller några bestämmelser som hämtats från den lagen. Den situation som lagen reglerar hänför sig till en tidpunkt som ligger flera år tillbaka i tiden när SFB träder i kraft. De bestämmelser i lagen som har bedömts då alltjämt vara av betydelse har i stället tagits in i 9 kap. i denna lag.

3 §

Som huvudregel skall SFB tillämpas på förmåner som avser tid efter ikraftträdandet. Åtskilliga undantag finns som innebär att äldre bestämmelser skall tillämpas även därefter och dessa har förts in i 2

  • kap. som vart och ett motsvarar en avdelning i SFB. När det gäller handläggningsreglerna i avdelning H finns även exempel på

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

motsatsen, alltså att SFB tillämpas även på förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

För de flesta förmåner innebär detta när det är fråga om löpande utbetalningar och inte om retroaktiva sådana att balken blir tillämplig på utbetalningar efter ikraftträdandet. Underhållsstöd utbetalas emellertid i förskott, vilket innebär att SFB i princip blir tillämplig även på stöd som utbetalas i december 2007. Eftersom balken då ännu inte trätt i kraft kommer utbetalningen att ske enligt gamla regler. Kontinuitetsregeln i 4 § medför att detta i princip saknar betydelse. Den förskottsvisa utbetalningen medför dock att underhållsstödet måste beaktas särskilt vid utformningen av övergångsbestämmelserna till avdelning H.

När det är fråga om bestämmelser som inte anknyter till en förmån, t.ex. bestämmelserna om försäkringsdelegation, blir paragrafen inte tillämplig. Beträffande adoptionsbidrag och bilstöd som inte direkt anknyter till viss tid har särskilda regler införts, se 3 kap. 6 § och 5 kap. 4 §.

4 §

Bestämmelserna syftar till att knyta ihop beslut om förmåner enligt de upphävda lagarna med tillämpningen av SFB. Några nya beslut om förmåner behöver alltså inte meddelas med anledning av införandet av balken. Vidare kan det gälla sådant som den längsta tid under vilken en viss förmån kan erhållas eller verkan av att den försäkrade haft en viss förmån. Även för andra åtgärder än beslut, t.ex. en utbetalning, gäller kontinuiteten. Eftersom vissa bestämmelser i SFB har hämtats från föreskrifter på lägre nivå behövs en särskild regel om dessa. Beslut och åtgärder av en allmän försäkringskassa eller RFV anses som beslut eller åtgärder av Försäkringskassan. Ett undantag har gjorts för RFV:s överklagande av ett beslut av en allmän försäkringskassa. I sådant fall övertas verkets roll av det allmänna ombudet, se 9 kap. 12 §. Bestämmelserna innebär också att uppdraget som ledamot i försäkringsdelegation automatiskt fortsätter efter balkens ikraftträdande.

Paragrafen ersätter 3 § tredje stycket IFKL samt punkterna 2, 4 och 5 i övergångsbestämmelserna till AFL och punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna till LIP i anledning av försäkringskassereformen (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:779, 781 och 784).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

5 §

Till de upphävda lagarna anknyter ett stort antal förordningar och föreskrifter på lägre nivå. Dessa kommer nästan undantagslöst att behöva ändras eller ersättas av helt nya författningar. Eftersom det kan bli svårt att hinna genomföra detta arbete innan SFB träder i kraft ges äldre författningar genom paragrafen fortsatt giltighet.

6 §

Hänvisningar till de upphävda lagarna finns i ett stort antal författningar och följdändringar i dessa skall naturligtvis göras. Det kan dock inte uteslutas att någon hänvisning förbises eller att ändringen bör göras i samband med en större omarbetning inom en nära framtid. Om hänvisningen finns i bestämmelser som tillämpas bara övergångsvis kan det finnas skäl att avstå från ändring. Vi har inte föreslagit ändringar i upphävda lagar eller övergångsbestämmelser. Bestämmelsen innebär att de bestämmelser i SFB som motsvarar upphävda bestämmelser blir tillämpliga även om en följdändring inte har skett.

7 §

I paragrafen regleras överensstämmelsen mellan reglerna i SFB och SFBP.

2 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning A

Administrationen

1 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning på Försäkringskassan av bestämmelser om de allmänna försäkringskassorna och RFV kommer från 1 § och 4 § andra stycket andra meningen IFKL (prop. 2003/04:69, bet. 2003/04:SfU13, SFS 2004:274 och prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:779).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

Internationella överenskommelser

2 §

Övergångsbestämmelsen om internationella överenskommelser kom till 2003 som en ny punkt i övergångsbestämmelserna vid införandet av SofL (prop. 2002/03:61, bet. 2002/03:SfU9, SFS 2003:302, punkt 11).

3 §

Övergångsbestämmelsen om den närmare tillämpningen av överenskommelser angående pension kommer från 27 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

Basbelopp och förhöjt basbelopp

4 §

Övergångsbestämmelsen i första stycket om basbelopp kommer från 1 kap. 6 § fjärde stycket AFL (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:677).

Bestämmelsen i andra stycket är ny. Följdlagstiftningen till SFB innebär till betydande del att hänvisningar angående basbeloppet till AFL ersätts av motsvarande hänvisning till SFB. Det kan då vara fråga om prisbasbelopp för ett tidigare år än 2008.

Bosättning i Sverige och utlandsvistelse

5 §

Övergångsbestämmelsen om ut- och inresa hänför sig till införandet av SofL (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:799, punkt 2).

Barnpension och omställningspension

6 §

Övergångsbestämmelsen om efterlevandeförmåner kommer från 3 kap. 2 § 13 SofL och innehåller den del av tredje strecksatsen som hänvisar till EPLP (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:799 samt prop. 2000/01:136 och 140, bet. 2001/02:SfU4, SFS 2001:856).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

Bilstöd

7 §

Övergångsbestämmelsen om personkretsen för bilstöd kom till 1999 (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:813, punkt 2). Om alla ärenden om bilstöd som kom in före den 1 januari 2001 är slutligt avgjorda när SFB träder i kraft kan bestämmelsen avvaras.

Hemmamakeförsäkring

8 §

Övergångsbestämmelsen om hemmamakeförsäkring kom till 2000 som en ny punkt i övergångsbestämmelserna vid införandet av SofL (prop. 2000/01:16, bet. 2000/01:SfU6, SFS 2000:1412, punkt 9).

Handikappersättning till utlandet

9 §

Övergångsbestämmelsen om utbetalning av handikappersättning till utlandet kom till 2000 genom som en ny punkt i övergångsbestämmelserna vid införandet av HVL (prop. 2000/01:16, bet. 2000/01:SfU6, SFS 2000:1413, punkt 6).

Folkpensionsförmåner till utlandet

10 §

Övergångsbestämmelsen om utbetalning av folkpension till utlandet kom till 2002 genom tillägg av ett andra stycke till den 2000 införda nya punkten 7 i övergångsbestämmelserna till SofL (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:212, punkt 7 andra stycket, och prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1080).

I förslaget finns det inte någon motsvarighet till första stycket i punkten, som föreskriver att folkpension enligt äldre bestämmelser skall fortsätta att lämnas till den som under utlandsvistelse fick sådan pension vid utgången av 2000. Enligt vår uppfattning måste första stycket i sin helhet ha ersatts av bestämmelserna i andra stycket.

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

Vidare har vi undantagit garantipension från tillämpningen, eftersom denna förmån reglerats särskilt, se 11 §.

Garantipension till utlandet

11 §

Övergångsbestämmelsen om utbetalning av garantipension till utlandet kom till 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798, punkt 5).

Särskild efterlevandepension

12 §

Övergångsbestämmelsen om särskild efterlevandepension kom till 2002 som en ny punkt i övergångsbestämmelserna vid införandet av SofL (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:212, punkt 10)

Arbetsskadeförsäkring

13 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före 1982 kom till 1981 (prop. 1980/81:178, bet. 1980/81:SfU28, SFS 1981:693, punkt 2).

14 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före 2001 kom till 1999 (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:809, punkt 2).

Statligt personskadeskydd

15 §

Övergångsbestämmelsen om bistånds- och katastrofutbildning kom till 1981 (prop. 1980/81:117, bet. 1980/81:UU23, SFS 1981:368).

16 §

Övergångsbestämmelsen om viss tjänstgöring kom till 1994 (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1, SFS 1994:2073).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

Hustrutillägg

17 §

Övergångsbestämmelsen om hustrutillägg hänför sig till införandet av SofL (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, SFS 1999:799, punkt 4)

3 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning B

Föräldrapenning

1 §

Övergångsbestämmelsen om flerbarnsbörd kom till 1999 (prop. 1999/2000:1, utg.omr. 12, bet. 1999/2000:SfU1, SFS 1999:1361). Bestämmelsen är i sin nuvarande lydelse inte begränsad till att avse flerbarnsbörd. Eftersom den ändring den hänför sig till avsåg endast bestämmelser om sådana, har vi utgått från att en sådan begränsning varit avsedd.

2 §

Övergångsbestämmelsen om föräldrapenningdagar kom till 2001 (prop. 2000/01:44, bet. 2000/01:SfU10, SFS 2001:142 och prop. 2001/02:1, utg.omr. 12, bet 2001/02:SfU1, SFS 2001:1105).

Barnbidrag

3 §

Övergångsbestämmelsen om förmyndare kom till 1994 (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, SFS 1994:1441, punkt 3).

Underhållsstöd

4 §

Övergångsbestämmelsen om uppskovsavdrag vid realisationsvinstbeskattningen kom till 1999 (bet. 1998/99:SfU9, SFS 1999:396, punkt 2).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

5 §

Övergångsbestämmelsen om övergångsvisa barnpensioner kom till 2002 (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:204).

Adoptionsbidrag

6 §

Eftersom adoptionsbidrag inte direkt kan hänföras till en viss tidsperiod ges här en uttrycklig regel om att det skall anses avse den tidpunkt då adoptivföräldrarna får barnet i sin vård. Detta har betydelse dels för den allmänna bestämmelsen i 1 kap. 3 § att de upphävda lagarna tillämpas på förmåner som avser tid före ikraftträdandet, dels för sådana övergångsbestämmelser till avdelning H, t.ex. 9 kap. 2 §, där det har betydelse vilken tid förmånen avser.

4 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning C

Sjukpenning

1 §

Övergångsbestämmelsen om ersättning vid yrkesskada som inträffat före den 1 juli 1977 kom till 1977 (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU28, SFS 1977:270)

2 §

Övergångsbestämmelsen om hemmamakeförsäkring kom till 1985 (prop. 1984/85:78, bet. 1984/85:SfU12, SFS 1985:87, punkt 6).

3 §

Övergångsbestämmelsen om äldre studiemedel kom till 1999 (prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:SfU7, SFS 1999:1397). Ändringen då innebar bl.a. att den nya studiestödslagen (1999:1395) fördes in i 3 kap. 5 § lagen AFL och att den äldre studiestödslagen (1973:349) togs bort ur lagrummet. Innan ändringen trädde i kraft ersattes hänvisningen till den nya studiestödslagen av den delegation till regeringen eller myndighet som regeringen bestämde att fastställa vilka studier som skulle medföra SGI-skydd som nu finns i paragrafen (prop. 2000/01:1 ålderspensionssystemet, bet. 2000/01:SfU1, SFS 2000:1400). Enligt de ursprungliga övergångsbestämmelserna till den nya studiestödslagen kunde över-

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

gångsvisa studiestöd beviljas längst t.o.m. den 30 juni 2003 men denna tidsgräns har tagits bort såvitt gäller vissa studier som påbörjats före den 1 juli 2001. Med hänsyn till vissa studiers längd och möjligheterna att göra studieuppehåll är det för närvarande inte möjligt att klarlägga om bestämmelsen behövs när SFB träder i kraft. Detta kan emellertid bli möjligt i ett senare skede av lagstiftningsärendet.

4 §

Övergångsbestämmelsen om sjukpenning till personer födda 1937 eller tidigare kom till 2002 genom tillägg av en ny punkt till övergångsbestämmelserna till lagen (2001:489) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:192, punkt 16).

5 §

Övergångsbestämmelsen om omprövning av SGI kommer från 3 kap. 5 § första stycket b AFL (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489).

6 §

Övergångsbestämmelsen om särskild efterlevandepension som hinder för sjukpenning kommer från 3 kap. 3 § AFL (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489).

7 §

Övergångsbestämmelsen om prövningen av arbetsförmågan kommer från 3 kap. 7 § åttonde stycket AFL (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489).

Rehabiliteringspenning

8 §

Övergångsbestämmelsen om äldre studiemedel kom till 1999 (prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:SfU7, SFS 1999:1397). Se kommentaren till 3 §.

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

Sjukersättning och aktivitetsersättning

9 §

Övergångsbestämmelsen om pension på grund av erlagda avgifter enligt äldre bestämmelser kommer från 38 § AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382).

10 §

Övergångsbestämmelsen om pension när det endast är sannolikt att avgifter erlagts enligt äldre bestämmelser kommer från 14 § första stycket AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382).

11 §

Övergångsbestämmelsen om pension enligt äldre bestämmelser som lämnades vid utgången av 1962 kommer från 14 § andra stycket AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382).

12 §

Övergångsbestämmelsen om frivilliga pensionsförsäkringar enligt tidigare 22 kap. AFL kom till 1980 (prop. 1979/80:128, bet. 1979/80:SfU16, SFS 1980:315).

13 §

Övergångsbestämmelsen om beaktande av pensionsgrundande belopp med anledning av förtidspension eller sjukbidrag kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 3).

14 §

Övergångsbestämmelsen om försäkringstid kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 4).

15 §

När förtidspensionen och sjukbidraget 2001 avlöstes av sjukersättning och aktivitetsersättning omvandlades samtliga befintliga förmåner. För dessa omvandlade förmåner gäller vissa särskilda bestämmelser (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 5).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

16 §

Övergångsbestämmelsen om tilläggspension kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 6).

17 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av antagandeinkomst kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 7).

18 §

Övergångsbestämmelsen om justeringsbelopp kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 8). Bestämmelserna om hur justeringsbeloppet beräknas har inte tagits in i SFBP eftersom det var fråga om en engångsåtgärd i anslutning till ikraftträdandet av de nya reglerna den 1 januari 2003.

19 §

Övergångsbestämmelsen om när justering inte längre skall ske kom till 2001 (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:489, punkt 15).

Förmåner vid arbetsskada

20 §

Övergångsbestämmelsen om yrkesskador före den 1 juli 1977 hänför sig till införandet av LAF (prop. 1975/76:197, bet. 1975/76:SfU40, SFS 1976:380). Bestämmelsen har därefter ändrats vid flera tillfällen, senast 2000 (bet. 2000/01:SfU4, SFS 2000:813).

21 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före den 1 januari 1982 kom till 1981 (prop. 1980/81:178, bet. 1980/81:SfU28, SFS 1981:693, punkt 2). Hänvisningen till 3 kap. 6 § LAF har utelämnats då denna senare upphävts utan övergångsbestämmelser som kan medföra fortsatt tillämpning och hänvisningen till 6 kap. 1 § LAF begränsats till att avse den bestämmelse som togs bort genom lagändringen.

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

22 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före den 1 januari 1993 kom till 1992 (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, SFS 1992:1698).

23 §

Övergångsbestämmelsen om omprövning av vissa livräntor kom till 1993 (bet. 1992/93:SfU17, SFS 1993:331). Bestämmelsen innehåller inte någon tidsgräns för begäran om omprövning. Med hänsyn till den tid som förflutit sedan tillkomsten kan det likväl ifrågasättas om det finns anledning att ha kvar bestämmelsen.

24 §

Övergångsbestämmelsen om ersättning till anställda hos affärsverk kom till 1995 (prop. 1994/95:150, bil. 1, bet. 1994/95:FiU20, SFS 1995:900, punkt 2).

25 §

Övergångsbestämmelsen om livräntor som har börjat utges före den 1 januari 1997 kom till 1996 (prop. 1995/96:209, bet. 1996/97:SfU4, SFS 1996:1064).

26 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskadelivränta till personer födda 1937 eller tidigare kom till 1998 (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:678) och ändrades 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:801).

27 §

Övergångsbestämmelsen om bruttotillägg till arbetsskadelivränta kom till 2001 genom tillägg av en ny punkt till övergångsbestämmelserna till lagen (2000:465) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, SFS 2001:496, punkt 6).

28 §

Övergångsbestämmelsen om arbetsskador före den 1 juli 2002 kom till 2002 (prop. 2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, SFS 2002:222, punkt 2).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

29 §

Övergångsbestämmelsen om personer födda 1937 eller tidigare kom till 2002 (prop. 2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, SFS 2002:222, punkt 3).

Statligt personskadeskydd

30 §

Övergångsbestämmelsen om skador före den 1 juli 1977 hänför sig till införandet av LSP (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU21, SFS 1977:265, punkt 1). Bestämmelsen har därefter ändrats vid flera tillfällen, senast 2000 (bet. 2000/01:SfU4, SFS 2000:814).

31 §

Övergångsbestämmelsen om skador före den 1 januari 1993 kom till 1992 (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, SFS 1992:1699).

32 §

Övergångsbestämmelsen i första stycket om viss tjänstgöring kom till 1994 (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:FöU1, SFS 1994:2073). Övergångsbestämmelsen i andra stycket om äldre grundutbildning hänför sig till införandet av LSP (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU21, SFS 1977:265, punkt 3).

33 §

Övergångsbestämmelsen om livräntor som fastställts före 1998 kom till 1997 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FöU1, SFS 1997:1189, punkt 3).

34 §

Övergångsbestämmelsen om livräntor som fastställts före den 1 juli 2002 kom till 2002 (prop. 2001/02:11, bet. 2001/02:FöU3, SFS 2002:279, punkt 3).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

Krigsskadeersättning till sjömän

35 §

Övergångsbestämmelsen om skador före den 1 juli 1977, punkt 1, hänför sig till införandet av KSL (prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU21, SFS 1977, punkt 1).

5 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning D

Handikappersättning

1 §

Övergångsbestämmelsen om äldre invaliditetsförmåner hänför sig till införandet av HVL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:703, punkt 3).

2 §

Övergångsbestämmelsen om äldre studiemedel kom till 1999 (prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:UbU7, SFS 1999:1412). Frågan om behovet av bestämmelsen har tagits upp i kommentaren till 4 kap. 3 §.

Bilstöd

3 §

Övergångsbestämmelsen om tidigare beslut om stöd och vissa fordonsinnehav hänför sig till införandet av FBH (jfr prop. 1987/88:99, bet. 1987/88:SfU23, SFS 1988:890, punkt 2).

4 §

Eftersom bilstöd inte direkt kan hänföras till en viss tidsperiod ges här en uttrycklig regel om att det skall anses avse den tidpunkt då ansökan görs. Detta har betydelse dels för den allmänna bestämmelsen i 1 kap. 3 § att de upphävda lagarna tillämpas på förmåner som avser tid före ikraftträdandet, dels för sådana övergångsbestämmelser till avdelning H, t.ex. 9 kap. 2 §, där det har betydelse vilken tid förmånen avser.

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

6 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning E

Äldre pensionsordningar

1 §

Övergångsbestämmelsen om pension på grund av erlagda avgifter enligt äldre bestämmelser kommer från 38 § AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382).

2 §

Övergångsbestämmelsen om pension när det endast är sannolikt att avgifter erlagts enligt äldre bestämmelser kommer från 14 § första stycket AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382 och prop. 1982/83:127, bet. 1982/83:SfU24, SFS 1983:395).

3 §

Övergångsbestämmelsen om pension enligt äldre bestämmelser som lämnades vid utgången av 1962 kommer från 14 § andra stycket AFLP (prop. 1962:90, bet. 2LU 1962:27, SFS 1962:382 och prop. 1982/83:127, bet. 1982/83:SfU24, SFS 1983:395).

4 §

Övergångsbestämmelsen om frivilliga pensionsförsäkringar enligt tidigare 22 kap. AFL kom till 1980 (prop. 1979/80:128, bet. 1979/80:SfU16, SFS 1980:315).

Hustrutillägg

5 §

Övergångsbestämmelsen om hustrutillägg kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1988:881, punkt 12).

Inkomstgrundad ålderspension

6 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av vissa definitioner kommer från 2 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675). Denna paragraf hänvisar i dag till 1 kap. 8

  • §§

LIP. Första meningen motsvarar hänvisningen till 1 kap. 8 § LIP. I sistnämnda paragraf definieras i dag även år och månad. Vi har

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

ansett att denna definition inte behövs och inte tagit in någon motsvarighet i SFB. Detta gäller även för denna lag. I 1 kap. 9 § LIP, som är upphävd, definierades ”sjöman”, en term som numera inte används vare sig i LIP eller LIPP. I 1 kap. 10 § LIP, som också är upphävd, föreskrevs att vad som sades i lagen om förtidspension enligt AFL också skulle gälla sjukbidrag enligt samma lag. En motsvarande regel har tagits in i andra meningen.

7 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i fråga om PGI för 1998 och tidigare år kommer från 4 § första stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

8 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av vissa bestämmelser om förfarandet i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring kommer från 4 § andra stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

9 §

Övergångsbestämmelsen om vad som skall användas i stället för prisbasbeloppet för år före 2001 kommer från 9 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

10 §

Övergångsbestämmelsen om vad som skall anses som en persons pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp för tid före 1999 kommer från 10 § första stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

11 §

Övergångsbestämmelsen om tillägg av en pensionspoäng kommer från 10 § andra stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

12 §

Övergångsbestämmelsen om proportionering enligt en äldre bestämmelse i LIP kommer från 10 § tredje stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

13 §

Övergångsbestämmelsen om likställande av pensionspoäng och tilläggspension enligt AFL och LIP kommer från 18 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

14 §

Övergångsbestämmelsen om underlåten avgiftsbetalning kommer från 19 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

15 §

Övergångsbestämmelsen om svenskar födda före 1915 kommer från 20 § första stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

16 §

Övergångsbestämmelsen om svenskar födda något av åren 1915– 1923 kommer från 20 § andra stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

17 §

Övergångsbestämmelsen om undantagande från ATP kommer från 21 § första stycket LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

18 §

Övergångsbestämmelsen om svenskar födda före 1915 kommer från 21 § andra stycket första meningen LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

19 §

Övergångsbestämmelsen om svenskar födda något av åren 1915– 1923 kommer från 21 § andra stycket andra meningen LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

20 §

Övergångsbestämmelsen om pensionsberättigade födda före 1928 kommer från 22 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

21 §

Övergångsbestämmelsen om fortsatt tillämpning av vissa äldre övergångsbestämmelser kommer från 23 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

22 §

Övergångsbestämmelsen om ökning och minskning av pensionen vid olika tidpunkt för uttag kommer från 24 § LIPP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675).

23 §

Övergångsbestämmelsen om inkomstpension efter 65 års ålder kommer från 5 kap. 1 § tredje stycket fjärde meningen LIP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:674 och bet. 2000/01:SfU6, SFS 2000:1415). Bestämmelsen behandlar personer som är födda 1938 eller 1939 och som inte fick inkomstpension före 65 års ålder på grund av bestämmelsen i tredje meningen i samma stycke men i stället hade tilläggspension utan tjugondedelsminskning på grund av bestämmelsen i 6 kap. 8 § andra stycket LIP. Eftersom de två sistnämnda bestämmelserna reglerade pensionen fram till 65 års ålder behövs de inte längre sedan de berörda personerna uppnått denna ålder.

24 §

Övergångsbestämmelsen om uppräkning med basränta kommer från 25 b § LIPP (prop. 1998/99:98, bet. 1998/99:SfU12, SFS 1999:392).

25 §

I 28–49 §§ LIPP finns bestämmelser om fastställande av pensionsrätt och pensionsgrundande belopp för närmare angivna år före 1999 (1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:674, prop. 1998/99:98, bet. 1998/99:SfU12, SFS 1999:392, prop. 1998/99:73, bet. 1998/99:SfU12, SFS 1999:599, prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:UbU7, SFS 1999:1410, prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:208 och prop. 2003/04:152, bet.

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

2004/05:SfU4. SFS 2004:838). Bestämmelserna avser både beräkningen och förfarandet. Beslut skall i flertalet fall vara meddelat vid utgången av mars 2000. Beslut kan dock i vissa fall komma att meddelas även senare. Beträffande pensionsgrundande belopp för barnår kan ansökan om tillgodoräknande göras även under 2006. Även om regleringen således inte är helt överspelad vid SFB:s ikraftträdande får den fortsatta betydelsen anses vara så begränsad och kortvarig att det inte är motiverat att ta in dessa omfattande bestämmelser i SFBP. Vi har därför valt att endast göra en hänvisning till dem här. Denna omfattar också de övergångsbestämmelser om ansökningstid som infördes vid ändring av reglerna om barnår (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:208).

26 §

Övergångsbestämmelsen om äldre studiemedel kom till 1999 (prop. 1999/2000:10, bet. 1999/2000:UbU7, SFS 1999:1409). Frågan om behovet av bestämmelsen har tagits upp i kommentaren till 4 kap. 3 §.

Inkomstgrundad ålderspension och garantipension

27 §

Övergångsbestämmelsen om pension för tid före ansökan kommer från 12 kap. 2 § andra stycket LIP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675), jfr 5 kap. 1 § första stycket första strecksatsen GPL.

28 §

Övergångsbestämmelsen om Försäkringskassans utredningsskyldighet kommer från 12 kap. 1 § andra stycket andra meningen LIP (prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:675), jfr 5 kap. 1 § första stycket första strecksatsen GPL.

Garantipension

29 §

Övergångsbestämmelsen om försäkringstid före 2001 hänför sig till införandet av GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702, punkt 2).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

30 §

Övergångsbestämmelsen om garantipension till vissa personer som inte har rätt till folkpension kom till 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798, punkt 2).

31 §

Övergångsbestämmelsen i första stycket om beräkning av garantipension kommer från 2 kap. 4 § första stycket 3 GPL (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798).

Övergångsbestämmelsen i andra stycket om följdändring på grund av ändring av änkepension kommer från 6 kap. 2 § första stycket GPL (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798).

32 §

Övergångsbestämmelsen om bosättningstid vid beräkning av garantipension kom till 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798, punkt 3).

33 §

Övergångsbestämmelsen om försäkringstid för vissa invand- rare hänför sig till införandet av GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702, punkt 3) och ändrades 2000 (prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798).

34 §

Övergångsbestämmelsen om kvinnor som uppburit änkepension hänför sig till införandet av GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702, punkt 4) och ändrades senast 2002 (prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1078).

35 §

Övergångsbestämmelsen om beaktande av vissa äldre förmåner kom till 2002 (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:209, punkt 3).

36 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av försäkringstid kommer från 3 kap. 6 § GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:209).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

37 §

Övergångsbestämmelsen i första stycket om beräkningsunderlaget för försäkrade födda 1938 eller senare kommer från 4 kap. 3 § tredje stycket GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:209).

Övergångsbestämmelsen i andra stycket om följdändring på grund av ändring av änkepension kommer från 6 kap. 2 § andra stycket GPL (prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:702 och prop. 1999/2000:127, bet. 2000/01:SfU3, SFS 2000:798).

Särskilt pensionstillägg

38 §

Övergångsbestämmelsen om år före 1964 hänför sig till införandet av LSPT (prop. 1989/90:117, bet. 1989/90:SfU20, SFS 1990:773, punkt 2).

39 §

Övergångsbestämmelsen om åren 1964–1973 hänför sig till införandet av LSPT (prop. 1989/90:117, bet. 1989/90:SfU20, SFS 1990:773, punkt 3).

40 §

Övergångsbestämmelsen om invaliditetstillägg hänför sig till införandet av LSPT (prop. 1989/90:117, bet. 1989/90:SfU20, SFS 1990:773, punkt 4).

41 §

Övergångsbestämmelsen om föräldrar födda före 1928 hänför sig till införandet av LSPT (prop. 1989/90:117, bet. 1989/90:SfU20, SFS 1990:773, punkt 5) och ändrades 1992 (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, SFS 1992:276).

42 §

Övergångsbestämmelsen om förmyndare kom till 1994 (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, SFS 1994:1449 punkt 3).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

7 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning F

Barnpension och efterlevandestöd

1 §

Övergångsbestämmelsen i första stycket om barnpension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 kommer från 4 § första stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

Övergångsbestämmelsen i andra stycket om barnpension som upphört kommer från 5 a § EPLP (prop. 2000/01:134, bet. 2001/02:LU1, SFS 2001:1140).

2 §

Övergångsbestämmelsen om beräkningen av barnpension kommer från 4 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

3 §

Övergångsbestämmelsen om barnpension till flera barn kommer från 4 § tredje stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

4 §

Övergångsbestämmelsen om 25-procentstillägget kommer från 4 § fjärde och femte styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

5 §

Övergångsbestämmelsen om vissa dödsfall före den 1 januari 1990 kommer från 5 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

6 §

Övergångsbestämmelsen om barnpension efter båda föräldrarna kommer från 5 b § EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

Efterlevandepensionsunderlag

7 §

Övergångsbestämmelsen om efterlevandepensionsunderlag kommer från 5 kap. 3 § första stycket andra meningen och 4 § andra stycket EPL (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:461 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:214).

Försäkringstid för garantipension

8 §

Övergångsbestämmelsen om försäkringstid för garantipension kommer från 3 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

Omställningspension och garantipension

9 §

Övergångsbestämmelsen om omställningspension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 kommer från 6 § första stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

10 §

Övergångsbestämmelsen om rätten till omställningspension kommer från 6 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

11 §

Övergångsbestämmelsen om beräkningen av omställningspension kommer från 6 § tredje och fjärde styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

12 §

Övergångsbestämmelsen om 90-procentstillägget kommer från 6 § femte och sjätte styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

13 §

Övergångsbestämmelsen om garantipension på grund av dödsfall före den 1 januari 2003 kommer från 7 § första stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

14 §

Övergångsbestämmelsen om rätten till garantipension kommer från 7 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

15 §

Övergångsbestämmelsen om grunden för beräkningen kommer från 7 § tredje stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

16 §

Övergångsbestämmelsen om garantipensions belopp kommer från 7 § fjärde och femte styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1082).

17 §

Övergångsbestämmelsen om beräkningen av garantipension kommer från 7 § sjätte stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

18 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning vid otillräcklig tid med pensionspoäng eller för bosättning kommer från 7 § sjunde stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

Änkepension och garantipension

19 §

Övergångsbestämmelsen om den som hade änkepension vid slutet av 2002 kommer från 9 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

20 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall före 1990 kommer från 10 § första stycket första och andra meningarna samt fjärde stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

21 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension kommer från 10 § första stycket tredje och fjärde meningarna samt andra och tredje styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

22 §

Övergångsbestämmelsen om änkor födda något av åren 1930–1944 kommer från 11 § första stycket första meningen och tredje stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

23 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension kommer från 11 § första stycket andra och tredje meningarna samt andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

24 §

Övergångsbestämmelsen om änkor födda 1945 eller senare kommer från 12 § första och tredje styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

25 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension kommer från 12 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

26 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension kommer från 13 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462, prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

27 §

Övergångsbestämmelsen om prisbasbeloppet kommer från 14 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

28 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall som gett rätt till folkpension kommer från 15 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462, prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

29 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall som gett rätt till folkpension kommer från 16 § första stycket första meningen EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

30 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av garantipension kommer från 16 § första stycket andra meningen samt andra och tredje styckena EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

31 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av änkepension och garantipension kommer från 17 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462, prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

32 §

Övergångsbestämmelsen om basnivå och beräkningsunderlag kommer från 17 a § första och fjärde styckena EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

33 §

Övergångsbestämmelsen om folkpensionskvot och 15-delskvot kommer från 17 a § andra och tredje styckena EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

34 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av garantipension kommer från 17 b § EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

35 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av garantipension kommer från 17 c § EPLP (prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

36 §

Övergångsbestämmelsen om änkor som ingått nytt äktenskap kommer från 18 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

Särskild efterlevandepension och garantipension

37 §

Övergångsbestämmelsen om den som hade rätt till särskild efterlevandepension vid slutet av 2002 kommer från 8 § första stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

38 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av särskild efterlevandepension kommer från 8 § andra stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

39 §

Övergångsbestämmelsen om beräkning av särskild efterlevandepension kommer från 8 § tredje stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

40 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av äldre bestämmelser i AFL kommer från 8 § fjärde stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462 och prop. 2001/02:84, bet. 2001/02:SfU12, SFS 2002:215).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

41 §

Övergångsbestämmelsen om inkomstgrundad ålderspension kommer från 8 § femte stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

42 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av bestämmelser om andra förmåner kommer från 8 § sjätte stycket EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

Samordning med livränta

43 §

Övergångsbestämmelsen om samordning med livränta kommer från 19 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

44 §

Övergångsbestämmelsen om undantag i fråga om tillämpning av bestämmelser om samordning kommer från 20 § EPLP (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:462).

Efterlevandeförmåner vid arbetsskada

45 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall på grund av arbetsskada före 1990 kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 2).

46 §

Övergångsbestämmelsen om livränta till barn kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 3).

47 §

Övergångsbestämmelsen om livränta till änka och barn kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 4).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

48 §

Övergångsbestämmelsen om änkor födda 1944 eller tidigare kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 5).

49 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av äldre bestämmelser i AFL kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 6).

50 §

Övergångsbestämmelsen om sammanträffande av förmåner kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 7).

51 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av en äldre bestäm- melse kom till 1988 (prop. 1987/88:171, bet. 1987/88:SfU29, SFS 1987:882, punkt 9).

52 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av en äldre bestämmelse kom till 2002 genom tillägg av en ny punkt i övergångsbestämmelserna till lagen (1987:872) om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1071, punkt 10).

53 §

Övergångsbestämmelsen om dödsfall på grund av arbetsskada före 1990 kom till 2000 (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:465, punkt 2).

54 §

Övergångsbestämmelsen om tillämpning av nya bestämmelser kom till 2000 (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:465, punkt 3).

55 §

Övergångsbestämmelsen om hinder mot minskad förmån kom till 2000 (prop. 1999/2000:91, bet. 1999/2000:SfU13, SFS 2000:465, punkt 4 och prop. 2002/03:2, bet. 2002/03:SfU5, SFS 2002:1072).

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

8 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning G

Bostadstillägg

1 §

Bestämmelsen om tillämpning av vissa definitioner hänför sig till införandet av BTPL (prop. 2000/01:140, bet. 2001/02:SfU3, SFS 2001:761, punkt 5). Enligt bestämmelsen får 4 § i den samtidigt upphävda lagen (1994:308) om bostadstillägg tillämpas i stället för 9 § i BTPL i vissa fall. I 9 § fjärde stycket sistnämnda lag finns en bestämmelse om att bostadstillägg inte lämnas för sådan del av bostadskostnaden som motsvaras av preliminärt bostadsbidrag enligt BoL. Motsvarande regel fanns i 4 a § i 1994 års lag. Bestämmelsen 9 § fjärde stycket BTPL fanns inte med då lagen antogs utan lades till genom en komplettering innan lagen trädde i kraft (prop. 2001/02:119, bet. 2001/02:SfU17, SFS 2002:327). Det framstår som ett förbiseende att den aktuella övergångsbestämmelsen inte justerades till att avse endast de tre första styckena. Vi har därför inte tagit med G 9 kap. 10 § SFB, som motsvarar 9 § fjärde stycket BTPL bland de bestämmelser som kan ersättas av 4 § i 1994 års lag.

2 §

Övergångsbestämmelsen om förmåner som kan ge rätt till bostadstillägg kommer från 2 § första stycket 4–6 BTPL (prop. 2000/01:140, bet. 2001/02:SfU3, SFS 2001:761 och prop. 2001/02:164, bet. 2001/02:SfU16, SFS 2002:305).

3 §

Övergångsbestämmelsen om reduceringsinkomsten är en följdändring till bestämmelsen i 2 §, jfr 18 § första stycket BTPL.

9 kap. Övergångsbestämmelser till avdelning H

Inledning

I avdelning H finns gemensamma bestämmelser för olika förmåner. Dessa är i vissa fall närmast av materiell natur (3–5 kap.), medan andra främst avser handläggningen (7–11 och 14 kap.). Slutligen finns det straffbestämmelser (12 kap.) och bestämmelser om

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

socialförsäkringen vid krig och krigsfara (15 kap.). Övriga kapitel i avdelningen innehåller endast upplysningar.

I fråga om materiella regler är det naturligt att följa huvudregeln i 1 kap. 3 §, att äldre bestämmelser tillämpas på förmåner som avser tid före balkens ikraftträdande (i det följande benämnda äldre förmåner till skillnad mot yngre förmåner som avser tid efter ikraftträdandet). När det gäller förfaranderegler får dessa vanligtvis genomslag omedelbart, om det inte finns några särskilda skäl som talar emot det. Vissa av dessa går inte heller att naturligt hänföra till äldre eller yngre förmåner.

Med denna utgångspunkt bör huvudregeln gälla för bestämmelserna i 3–5 kap. med vissa undantag beträffande underhållsstöd för januari 2008, samt för bestämmelserna i 7 kap. om indragning och nedsättning av ersättning (49–55 §§). I övrigt bör, med enstaka justeringar, bestämmelserna i SFB tillämpas omedelbart.

Utmätning av underhållsstöd

1 §

Enligt 39 § USL får rätten till underhållsstöd inte överlåtas eller utmätas. I H 4 kap. 9 och 10 §§ SFB finns bestämmelser om utmätning, pantsättning och överlåtelse som är gemensamma för alla förmåner enligt balken. Dessa skiljer sig i någon utsträckning från vad som i dag föreskrivs i USL. Eftersom underhållsstöd betalas ut i förskott bör därför äldre bestämmelser tillämpas på underhållsstödet för januari 2008 som skall betalas ut i december 2007. Undantaget bör gälla även om utbetalningen av något skäl skulle komma att ske först under 2008.

Avdrag på ersättning (kvittning)

2 §

I paragrafen regleras den närmare tillämpningen av huvudregeln för övergången såvitt gäller kvittningsregeln i H 5 kap. 15 § SFB. Principen är, att om en förmån avser tid före balkens ikraftträdande (hit räknas också underhållsstöd för januari 2008, se 1 §) skall varken avdrag på förmånen eller för förmånen kunna göras utöver vad som kunnat dras av enligt äldre bestämmelser. Eftersom kvittningsbestämmelsen i stora delar överensstämmer med nu gällande

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

rätt är det emellertid inte nödvändigt att helt uppskjuta tillämpning av balken så snart det är fråga om en äldre förmån. De upphävda lagarna skall därför tillämpas bara när det är fråga om två äldre förmåner. I annat fall tillämpas de nya bestämmelserna men det måste då kontrolleras att kvittning kunnat ske även enligt de upphävda lagarna.

Det kan påpekas att det vid kvittning mellan en äldre och en yngre förmån visserligen oftast kommer att vara den yngre förmånen som avdraget skall göras på men att även motsatsen kan tänkas när retroaktiv utbetalning av en äldre förmån sker först efter lång tid.

Någon särskild regel om att kvittning kan ske även då den tidigare ersättningen betalats ut av en allmän försäkringskassa behövs inte, se 1 kap. 4 §.

Ansökan och anmälan

3 §

Övergångsbestämmelsen om ingivande till en allmän försäkringskassa kommer från 3 § andra stycket IFKL (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:779).

4 §

Det är av praktiska skäl önskvärt att bestämmelser om handläggningen tillämpas omedelbart. I paragrafen föreskrivs detta såvitt avser reglerna om ansökan och anmälan i H 7 kap. 4–12 §§. Om en ansökan eller anmälan som avser äldre förmåner uppfyller de krav som då gällde skall den emellertid godtas även om den inte uppfyller de nya kraven.

Utredning, uppgiftsskyldighet och bevisupptagning

5 §

Bestämmelserna i H 7 kap. 13–36 §§ SFB om utredningen i socialförsäkringsärenden och om uppgiftsskyldighet skall tillämpas på handläggning efter ikraftträdandet. I H 7 kap. 13 § balken finns regler om den försäkrades uppgiftsskyldighet. För att undvika retroaktiva effekter begränsas denna i fråga om äldre förmåner eller ansökan eller anmälan som kommit in före denna tidpunkt till vad

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

som gällde enligt de upphävda lagarna. Detta gäller dock endast beträffande uppgifter som skall lämnas självmant, inte skyldigheten att på begäran lämna uppgifter och inte heller i fråga om Försäkringskassans utredningsbefogenheter.

Undantag från sekretess

6 §

De nya reglerna om undantag från sekretess i H 7 kap. 37–41 §§ SFB skall tillämpas omedelbart vilket kräver en hänvisning till en äldre bestämmelse.

Anmälan om ändring i fråga bosättning, arbete och andra förhållanden

7 §

Bestämmelserna i H 7 kap. 42–48 §§ SFB om utredningen i socialförsäkringsärenden och om uppgiftsskyldighet skall tillämpas på handläggning efter ikraftträdandet. Liksom i 5 § gäller dock en begränsning av skyldigheten såvitt gäller äldre förmåner.

Självbetjäningstjänster via Internet

8 §

Bestämmelserna i H 8 kap. SFB skall tillämpas omedelbart även beträffande äldre förmåner.

Beslut

9 §

Bestämmelserna om beslut i H 9 kap. SFB skall tillämpas i fråga om beslut som meddelas efter ikraftträdandet.

Författningskommentar till införandelagen SOU 2005:114

Ändring, omprövning och överklagande

10 §

Bestämmelsen innebär att bestämmelserna i H 10 kap. SFB, med vissa undantag i de följande paragraferna, skall tillämpas omedelbart.

11 §

Bestämmelserna att omprövning inte skall göras av ett avvisningsbeslut är nya och skall därför inte tillämpas på redan gjorda omprövningar.

12 §

Övergångsbestämmelsen om det allmännas talan hänför sig till införandet av AOL (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:778, punkt 2). I nuvarande lydelse är bestämmelsen utformad så att talan i dessa fall skall övertas av det allmänna ombudet. När SFB träder i kraft har detta övertagande sedan länge skett men det kan alltjämt finnas pågående mål.

13 §

Övergångsbestämmelsen om allmänna ombudets partsställning kom till 2004 (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:784, punkt 4).

Behandling av personuppgifter

14 §

Paragrafen innebär att bestämmelserna i H 11 kap. SFB skall tillämpas omedelbart. För bestämmelsen i H 11 kap. 2 § SFB behövs då en regel som anknyter till de upphävda lagarna. Motsvarande regel behövs i fråga om skadestånd.

15 §

Övergångsbestämmelsen om skadestånd hänför sig till införandet av PISA (prop. 2002/03:135, bet. 2003/04:SfU3, SFS 2003:763, punkt 3).

SOU 2005:114 Författningskommentar till införandelagen

Straffbestämmelser

16 §

Paragrafen innebär att huvudregeln om att de upphävda lagarna tillämpas i fråga om äldre förmåner inte tillämpas på straffbestämmelserna. I stället tillämpas allmänna straffrättsliga principer. Dessa innebär i huvudsak att den lag som gällde när gärningen begicks skall tillämpas. Om gärningen inte längre är brottslig eller lägre straff för brottet gäller vid lagföringen skall dock den nya lagen normalt tillämpas.

Socialförsäkringsnämnd

17 §

Bestämmelserna om vilka ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd och därtill anknutna bestämmelser kan inte tillämpas på beslut före ikraftträdandet men däremot på alla beslut därefter och regleras därför särskilt.

Skadeståndskyldighet för styrelse och revisor

18 §

Övergångsbestämmelsen om skadestånd kom till 2004 (prop. 2003/04:152, bet. 2004/05:SfU4, SFS 2004:782, punkt 2).

6. Författningskommentar till lagen om statlig ersättning för sjukvård m.m.

Inledning

Som har anförts i avsnitt 2.4.1 anser vi att bestämmelserna i 2 kap. AFL om ersättning för sjukvård m.m. inte har ett sådant samband med bestämmelserna om olika förmåner i SFB att de skall föras in i balken.

Under utredningsarbetet har dock framkommit att regelverket i 2 kap. AFL är i behov av en genomgripande översyn eftersom det inte står i överensstämmelse med nuvarande faktiska förhållanden och i vissa delar är obsolet och inte längre tillämpas. En sådan översyn bör avse inte bara de nämnda bestämmelserna i AFL utan även de hänvisningar till kapitlet som finns i skilda författningar och som ofta synes ha sin bakgrund i kapitlets äldre uppbyggnad. Det ligger dock inte inom ramen för vårt uppdrag, som i princip är en teknisk översyn av socialförsäkringslagstiftningen, att genomföra denna översyn. En sådan skulle innefatta även politiska överväganden. Vi anser emellertid att 2 kap. AFL inte bör behållas i avvaktan på denna översyn utan föreslår att bestämmelserna i huvudsak oförändrade förs in i en egen lag, lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. (SEL).

Det finns en del följdförfattningar som kan härleda sitt ursprung till 2 kap. AFL. Två av dessa författningar är lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. (LEF) och lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdförmåner m.m. för vissa hiv-smittade. Vad gäller LEF anser vi att den har ett sådant samband med bestämmelserna om hälso- och sjukvård i 2 kap. AFL att den skall föras in i SEL.

Vad gäller lagen om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade är förhållandena något annorlunda. Den lagen tar sikte på individer i en speciell situation. Den reglerar heltäckande vilka sjukvårdsförmåner m.m. som är avgiftsfria och den enskilde har lätt att förstå vilka förmåner som är avgiftsfria för honom eller henne.

Författningskommentar till lagen om statlig ersättning för sjukvård SOU 2005:114

Som antytts får SEL ses som en i viss mån provisorisk lagstiftning. Enligt vår mening är det därför olyckligt att lägga in den nu aktuella lagen i SEL.

Vi föreslår alltså att bestämmelserna i 2 kap. AFL och LEF samlas i en ny lag, SEL.

Inledande bestämmelser

2 §

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 1 § första stycket första meningen AFL. I bestämmelsen har i upplysningssyfte lagts till en hänvisning till tandvårdslagen (1985:125).

3 §

Bestämmelsen motsvarar närmast 1 kap. 4 § SofL. Ett tillägg har gjorts beträffande lagen (2004:114) om nordisk konvention om social trygghet. Visserligen finns det överenskommelser även med andra stater men vi har ändå ansett det motiverat att införa denna upplysning. Detta på grund av det nordiska samarbetet och på grund av den fria arbetsmarknad som råder inom Norden.

Allmänna bestämmelser om rätten till ersättning

4 §

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 1 § 1 SofL. Vi har dock formulerat om bestämmelsen. För att inte skapa förvirring i begreppsapparaten har ordet ”försäkrad” inte förts in i SEL. Detta begrepp förbehåller vi för förmåner som omfattas av SFB. Någon ändring i sak avses inte med vårt förslag till formulering av bestämmelsen.

Ersättning till vårdgivare

Öppen hälso- och sjukvård

6 §

Bestämmelsen motsvaras i princip av 2 kap. 2 § AFL. För öppen hälso- och sjukvård som bedrivs av staten behövs ingen bestämmelse om att verksamheten finansieras av staten.

SOU 2005:114 Författningskommentar till lagen om statlig ersättning för sjukvård

Födelsekontrollerande verksamhet m.m.

7 §

Bestämmelsen motsvarar del av 1 §, 2 § andra stycket och 4 § första stycket LEF. Vi föreslår också att del av 1 § i nämnda lag förs in i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter. Se kommentaren till förslaget till ändring i sistnämnda lag i avsnitt 8.13. Om sådan rådgivningsverksamhet som avses i bestämmelsen bedrivs av staten, behövs inte någon särskild bestämmelse som anger att verksamheten finansieras av staten.

8 §

Bestämmelsen motsvarar 2 § första stycket LEF. Det kan i detta sammanhang påpekas att det för närvarande inte finns någon förordning som reglerar enligt vilka grunder ersättning kan lämnas.

Sjukresor och sjuktransporter

18 §

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 6 § AFL. I 4 § andra stycket LEF finns en hänvisning till lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor när det gäller enskildas rätt till ersättning från sjukvårdshuvudmännen i samband med rådgivning enligt LEF. I stället för att föra in den bestämmelsen i SEL föreslår vi att en generell upplysningsbestämmelse om enskildas rätt till resekostnadsersättning från sjukvårdshuvudmännen förs in i 18 § SEL.

Finansiering

23 §

Bestämmelsen motsvaras närmast av hänvisningsbestämmelsen i 19 kap. 1 § första stycket AFL. Den är en upplysningsbestämmelse som i princip har en motsvarighet i A 2 kap. 3 § SFB. Eftersom de förutvarande allmänna försäkringskassorna numera har omvandlats till den statliga Försäkringskassan behövs inte några bestämmelser som anger att statsbidrag får lämnas till den bedrivna verksamheten eller till förvaltningskostnader. Vi anser därför att det är tillräckligt att det i SEL finns en hänvisning till socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter.

Författningskommentar till lagen om statlig ersättning för sjukvård SOU 2005:114

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt 1 Lagen skall träda i kraft samtidigt med SFB. Genom SFBP upphävs hela AFL trots att 2 kap. förs över till denna lag. Här ges därför bara en bestämmelse om upphävande av lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.

Punkt 2 Enligt punkten skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om vård som har getts före ikraftträdandet. I viss utsträckning regleras detta redan genom 1 kap. 3 § SFBP. Det är dock här inte alltid fråga om en förmån. Det kan påpekas att det, med hänsyn till att vi inte föreslår några materiella ändringar, saknar egentlig betydelse när den nya lagen börjar tillämpas.

Punkt 3 Övergångsbestämmelsen om foniatrisk behandling kom till 1976 (prop. 1976/77:44, bet. 1976/77:SfU13, SFS 1976:1013).

Punkt 4 Övergångsbestämmelsen om tandläkare i första stycket kom till 1998 (prop. 1997/98:112, bet. 1997/98:SoU25, SFS 1998:553, punkt 4). Bestämmelsen har omformulerats med hänsyn bl.a. till de krav som uppställdes på uppgift om vårdgivare och på F-skattsedel. I andra stycket klargörs att den nya lagen inte medför behov av ny anmälan.

Punkt 5 I punkt 11 av övergångsbestämmelserna till SofL regleras den fortsatta giltigheten av äldre överenskommelser om tillämpningen av AFL. Eftersom utformningen av 2 kap. 2 § SFBP medför att även överenskommelser avseende 2 kap. AFL ges fortsatt tillämpning görs här bara en hänvisning till den bestämmelsen.

Punkt 6 När bestämmelserna i avdelning H i SFB tillämpas i ärenden om ersättning enligt denna lag skall också motsvarande övergångsbestämmelser i SFBP tillämpas.

Socialförsäkringsbalk

Del 3

Förkortningar

ABBL Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag AFL Lagen (1962:381) om allmän försäkring AFLP Lagen (1962:382) angående införande av lagen om allmän försäkring AKBL Lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn ALF Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring AOL Lagen (2004:778) om allmänt ombud hos Försäkringskassan ATP Allmän tilläggspension bet. Betänkande BoL Lagen (1993:737) om bostadsbidrag BTPL Lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. CSN Centrala studiestödsnämnden dir. Direktiv Ds Departementsserien EPL Lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EPLP Lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn EU Europeiska unionen FBBL Lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag FBH Förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade FL Förvaltningslagen (1986:223) FÖD Försäkringsöverdomstolen

Förkortningar SOU 2005:114

GPL Lagen (1998:702) om garantipension HandL Förslag i SOU 2001:47 till lag om handläggning av ärenden hos de allmänna försäkringskassorna m.m. HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HVL Lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag IFKL Lagen (2004:274) med anledning av inrättande av Försäkringskassan IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KSL Lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän LAF Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning LBH Lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade LEF Lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. LIP Lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LIPP Lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LISA Lagen (1998:1755) om särskilda insatser för personer med tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning LSKK Lagen (1984:989) om socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara LSP Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd LSPT Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade NVL Lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård PGI Pensionsgrundande inkomst PISA Lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration PPM Premiepensionsmyndigheten

SOU 2005:114 Förkortningar

PPML Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten prop. Proposition RAR Riksförsäkringsverkets allmänna råd ref. Referat RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling RFV Riksförsäkringsverket rskr. Riksdagsskrivelse RÅ Regeringsrättens årsbok SAL Socialavgiftslagen (2000:980) SEL Lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. SFB Socialförsäkringsbalken SFBP Lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken SFS Svensk författningssamling SfU Socialförsäkringsutskottet SGI Sjukpenninggrundande inkomst SIAL Lagen (2004:115) om självbetjäningstjänster via Internet inom socialförsäkringens administration SjLL Lagen (1991:1047) om sjuklön SML Lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SOU Statens offentliga utredningar USL Lagen (1996:1030) om underhållsstöd ÄfsL Lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd

7. Författningsförslag 4−104

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1

Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse.

Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.

Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i socialförsäkringsbalken, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.

Lagen tillämpas inte på försäkringar som avses i konsumentförsäkringslagen (1980:38). I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas dock 25, 54

  • 86−88, 95 och 96 samt 122 och

123 §§ även i fråga om sådana försäkringar. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller även 3 § första stycket.

1

Senaste lydelse 1998:688.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer av trafikskadelagen (1975:1410) eller på patientförsäkringar i den mån annat följer av patientskadelagen (1996:799).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

5 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 d § och 49 kap. 12 §rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 d §

1

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten skall tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten skall tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Första stycket gäller inte, om en part första gången han skall föra talan i målet yrkar att allmänna regler skall tillämpas och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, skall den part som begär att målet överlämnas till tingsrätt senast i samband därmed framställa yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid tiden för talans väckande. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten skall handläggas som tvistemål. Vid bedömningen skall hänsyn inte tas till rättegångskostnaderna.

49 kap.

12 §

2

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva tingsrättens dom

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva tingsrättens dom

1

Senaste lydelse 1991:847.

2

Senaste lydelse 1994:1034.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

eller beslut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket och i annat mål där det värde som sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

eller beslut i mål som handlagts av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d § första stycket och i annat mål där det värde som sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket uppenbart inte överstiger prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Prövningstillstånd behövs inte om överklagandet avser

1. ett avgörande i mål som skall handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning,

2. ett beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient,

3. ett beslut genom vilket tingsrätten ogillat jäv mot en domare, eller

4. ett beslut genom vilket en missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller ett överklagande avvisats.

I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje stycket tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

6 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 a och 3 §§, 12 kap. 16 §, 13 kap. 2 och 9 §§ och 16 kap. 11 § i föräld rabalken

1

skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

2 a §

2

En förälder som är återbetalningsskyldig enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet.

En förälder som är betalningsskyldig för underhållsstöd enligt socialförsäkringsbalken anses ha fullgjort sin underhållsskyldighet intill det belopp som lämnas i underhållsstöd till barnet.

3 §

När underhållsbidrag bestäms enligt 2 § får den bidragsskyldige förbehålla sig ett belopp för eget eller annans underhåll enligt andra fjärde styckena.

Förbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120 procent av gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förbehållsbelopp för den bidragsskyldiges eget underhåll innefattar alla vanliga levnadskostnader. Bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. De andra levnadskostnaderna beräknas med ledning av ett normalbelopp. För år räknat utgör normalbeloppet 120 procent av gällande prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make som den bidragsskyldige varaktigt bor

Om det finns särskilda skäl får ett belopp förbehållas för underhåll åt make som den bidragsskyldige varaktigt bor

1

Lagen omtryckt 1995:974.

2

Senaste lydelse 1996:1031.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

tillsammans med. Med make jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med, om de har barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra stycket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av basbeloppet.

tillsammans med. Med make jämställs annan som den bidragsskyldige varaktigt bor tillsammans med, om de har barn gemensamt. Förbehållsbeloppet bestäms enligt andra stycket. Normalbeloppet utgör dock 60 procent av prisbasbeloppet.

Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldighet mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt varje hemmavarande barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad som utges till barnet av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år utgör 40 procent av gällande basbelopp. Rätten kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet.

Oberoende av vad som annars gäller om en förälders underhållsskyldighet mot två eller flera barn får den bidragsskyldige för underhåll åt varje hemmavarande barn förbehålla sig ett belopp som, tillsammans med vad som utges till barnet av den andra föräldern eller för dennas räkning, för år utgör 40 procent av gällande prisbasbelopp. Rätten kan dock bestämma ett annat förbehållsbelopp om det föranleds av omständigheterna i det särskilda fallet.

12 kap.

16 §

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har rätt till ett skäligt arvode för uppdraget och ersättning för de utgifter som har varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.

Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren. Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter skall betalas med medel som tillhör den enskilde.

Om inte särskilda skäl föranleder något annat, skall arvode och ersättning för utgifter betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs eller

Om inte särskilda skäl föranleder något annat, skall arvode och ersättning för utgifter betalas med den enskildes medel i den mån hans eller hennes beräknade inkomst under det år när uppdraget utförs eller

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

hans eller hennes tillgångar under samma år överstiger två gånger prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo skall betalas med dödsboets medel, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Arvode och ersättning för utgifter som inte skall betalas med den enskildes eller dödsboets medel skall betalas av kommunen.

13 kap.

2 §

När värdet på en omyndigs tillgångar, som skall förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, tillämpas bestämmelserna i 3

  • §§ för förvaltningen.

När värdet på en omyndigs tillgångar, som skall förvaltas av föräldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken, tillämpas bestämmelserna i 3

  • §§ för förvalt-

ningen.

Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den skall stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige

1. genom arv eller testamente,

2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har anmält gåvan till överförmyndaren, eller

3. genom förmånstagarförordnande vid försäkring med anledning av dödsfall eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egendomen.

9 §

Överförmyndaren skall besluta att bestämmelserna i 4

  • §§ inte längre skall tillämpas, om värdet på den omyndiges tillgångar har

Överförmyndaren skall besluta att bestämmelserna i 4

  • §§ inte längre skall tillämpas, om värdet på den omyndiges tillgångar har

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

kommit att sjunka till ett belopp som understiger fyra gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och det inte finns särskild anledning att låta kontrollen fortgå.

kommit att sjunka till ett belopp som understiger fyra gånger gällande prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken och det inte finns särskild anledning att låta kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket gäller inte egendom som har tillfallit den omyndige under villkor om särskild överförmyndarkontroll.

Om det med hänsyn till föräldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyndaren helt eller delvis medge undantag från 3

  • §§.

16 kap.

11 §

3

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande två gånger gällande prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, skall den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.

När en omyndig på grund av arv eller testamente har fått pengar till ett värde överstigande två gånger gällande prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken eller med villkor om särskild överförmyndarkontroll, skall den som ombesörjer utbetalningen från dödsboet för den omyndiges räkning sätta in medlen hos bank eller kreditmarknadsföretag, med uppgift om att medlen inte får tas ut utan överförmyndarens tillstånd.

Vad som nu sagts om skyldighet att betala till bank eller kreditmarknadsföretag skall även gälla försäkringsgivare vid utbetalning av försäkringsbelopp som den omyndige har rätt till samt pensionssparinstitut vid utbetalning enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Om betalningen avser en periodisk förmån, gäller skyldigheten att betala till bank eller kreditmarknadsföretag endast när den första utbetalningen görs.

3

Senaste lydelse 2004:422.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

När utbetalning enligt första eller andra stycket görs, skall den som ombesörjer utbetalningen genast göra anmälan till förmyndaren och överförmyndaren. En sådan anmälan skall också göras om en omyndig på grund av arv eller testamente har fått värdehandlingar till ett värde som överstiger i första stycket nämnt belopp eller med villkor om att värdehandlingarna skall stå under särskild överförmyndarkontroll.

Vad som föreskrivs i första

  • styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra och tredje styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller också vid betalning eller utgivande av värdehandlingar till någon för vilken det har förordnats god man med uppgift att förvalta egendom eller för vilken det har förordnats förvaltare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

7 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

1 §

2

Bestämmelserna om flygräddningstjänst finns i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Ett luftfartygs ägare eller innehavare och de som tjänstgör på luftfartyg eller vid flygplatser eller andra anläggningar för luftfarten är skyldiga att delta i flygräddningstjänsten. Regeringen meddelar bestämmelser om ersättning av allmänna medel för deltagandet. I fråga om ersättning vid personskador gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m. m.

Ett luftfartygs ägare eller innehavare och de som tjänstgör på luftfartyg eller vid flygplatser eller andra anläggningar för luftfarten är skyldiga att delta i flygräddningstjänsten. Regeringen meddelar bestämmelser om ersättning av allmänna medel för deltagandet. I fråga om ersättning vid personskador gäller C 24 och F 14 kap. socialförsäkringsbalken samt lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Lagen omtryckt 1986:166.

2

Senaste lydelse 2003:782.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

8. Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § och 19 kap. 14 §ärvdabalken

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

2

Var arvlåtaren gift, skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Efterlämnar arvlåtaren någon bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen omfattar en sådan arvinges arvslott endast om arvingen har avstått från sin rätt i enlighet med vad som anges i 9 §.

Den efterlevande maken har alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller vid tiden för dödsfallet. Ett testamente av den avlidna maken är utan verkan i den mån förordnandet inkräktar på den rätt för den efterlevande maken som avses i detta stycke.

Den efterlevande maken har alltid rätt att ur kvarlåtenskapen efter den avlidna maken, så långt kvarlåtenskapen räcker, få egendom till så stort värde att den tillsammans med egendom som den efterlevande maken erhöll vid bodelningen eller som utgör den makens enskilda egendom motsvarar fyra gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller vid tiden för dödsfallet. Ett testamente av den avlidna maken är utan verkan i den mån förordnandet inkräktar på den rätt för den efterlevande maken som avses i detta stycke.

1

Lagen omtryckt 1981:359.

2

Senaste lydelse 1987:231.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

19 kap.

14 §

3

Till dödsboet hörande penningmedel, som görs räntebärande genom insättning i bank eller kreditmarknadsföretag, skall sättas in i boets namn. Dödsboets egendom får inte heller i övrigt sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhör. Värdehandlingar skall nedsättas i öppet förvar i bank eller kreditmarknadsföretag, om det sammanlagda värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Till dödsboet hörande penningmedel, som görs räntebärande genom insättning i bank eller kreditmarknadsföretag, skall sättas in i boets namn. Dödsboets egendom får inte heller i övrigt sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhör. Värdehandlingar skall nedsättas i öppet förvar i bank eller kreditmarknadsföretag, om det sammanlagda värdet överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

Utöver vad av 18 kap. 5 § föranledes må egendom ej förskottsvis utgivas till delägare, med mindre det kan ske utan men för annan, vars rätt är beroende av utredningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

3

Senaste lydelse 2004:423.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

9. Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs att 2 a kap. 26 j § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a kap.

26 j §

1

Om ett exemplar av ett konstverk som har överlåtits säljs vidare inom upphovsrättens giltighetstid av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet, har upphovsmannen rätt till ersättning av säljaren. Upphovsmannen har rätt till ersättning även i annat fall, om försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet. I ett sådant fall skall ersättningen betalas av näringsidkaren. Ersättningen skall vara fem procent av försäljningspriset exklusive mervärdesskatt.

Upphovsmannen har dock inte rätt till ersättning,

1. om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tjugondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tjugondel av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken,

2. om exemplaret av konstverket är ett alster av byggnadskonst eller

3. om exemplaret av konstverket är ett alster av brukskonst som har framställts i flera identiskt lika exemplar.

Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas. Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på rätten.

Endast organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på området har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen skall kräva in ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av

1

Senaste lydelse 1995:1273.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

det kalenderår då försäljningen ägde rum, är fordringen preskriberad.

Den som är ersättningsskyldig skall på begäran av organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående kalenderåren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

1

Bidragsbelopp som höjts enligt 2 § samt bidragsbelopp som senast bestämts eller bestämmes efter utgången av år 1965 ändras i anslutning till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Bidragsbelopp som höjts enligt 2 § samt bidragsbelopp som senast bestämts eller bestämmes efter utgången av år 1965 ändras i anslutning till prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Ändring sker första gången den 1 april det år basbeloppet för april månad med minst fem procent över- eller underskrider basbeloppet för april 1966. Därefter sker ändring den 1 april varje år basbeloppet för mars månad med minst fem procent över- eller underskrider det basbelopp som låg till grund för senaste ändring, om inte annat följer av tredje eller fjärde stycket. Bidragsbelopp som år 1979 eller 1980 har bestämts under tiden januari

ändras dock tidigast den 1 april året därpå.

År 1982 sker ändring den 1 mars, om basbeloppet för det året med minst fem procent över- eller underskrider basbeloppet för mars 1981 och annat inte följer av fjärde stycket. Under åren 1983

  • sker ändring den 1 februari varje år basbeloppet med minst fem procent över- eller underskrider det basbelopp som låg till grund för senaste ändring, om inte annat följer av fjärde stycket. Fr.o.m. år 1987 sker ändring den 1 februari varje år basbeloppet är ändrat jämfört med föregående år, om inte annat följer av fjärde stycket.

Bidragsbelopp som har bestämts under tiden januari

  • 1981 ändras tidigast den 1 mars 1982. Bidragsbelopp som har bestämts under december 1981 eller januari eller februari 1982 ändras tidigast den 1 februari 1983. Bidragsbelopp, som fr.o.m. november 1982 har bestämts under november, december eller januari, ändras tidigast

1

Senaste lydelse 1986:1413.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

den 1 februari sedan ett år har förflutit efter det att beloppet bestämdes.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

11. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

1

Gottgörelse sker ur överskott på kapitalet. Sådant överskott föreligger när pensionsstiftelses tillgångar, värderade med tillämpning av 3 kap. 3 § stiftelselagen (1994:1220), överstiger den skuld stiftelsen ådragit sig samt upplupen del av den utfästa pension, som tryggas av stiftelsen, eller, om stiftelsen tryggar utfästelser enligt allmän pensionsplan, pensionsreserven enligt denna.

För utgift, som avses i 14 § första stycket a) och som omfattas av stiftelsens ändamål, äger arbetsgivaren gottgöra sig ur årets avkastning, även om stiftelsen saknar överskott på kapitalet.

Gottgörelse får avse löpande utgifter eller utgifter som arbetsgivaren haft under närmast föregående räkenskapsår.

Beräknar arbetsgivare vid taxering till beskattning sin inkomst enligt bokföringsmässiga grunder, skall gottgörelse avse kostnad i stället för utgift.

Gottgörelse för avgift till försäkring för allmän tilläggspension får avse den del av avgiften som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt person vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

Gottgörelse för avgift till försäkring för inkomstgrundad ålderspension enligt avdelning E socialförsäkringsbalken får avse den del av avgiften som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt person vilken omfattas av stiftelsens ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 1999:1085.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

12. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:663) om tillägg till vissa trafiklivräntor

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1967:663) om tillägg till vissa trafiklivräntor

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Indextillägg till trafiklivränta utgår den 1 januari varje år som prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året överskrider prisbasbeloppet för det närmast föregående år då indextillägg utgick.

Indextillägg till trafiklivränta utgår den 1 januari varje år som prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken för året överskrider prisbasbeloppet för det närmast föregående år då indextillägg utgick.

Indextillägg utgår första gången den 1 januari det år närmast efter det då livräntan fastställdes som prisbasbeloppet överskrider prisbasbeloppet för fastställandeåret.

Indextillägg utgår med det procenttal som prisbasbeloppet har ökat med. Brutet procenttal avrundas nedåt till två decimaler. Det procenttal med vilket indextillägg skall utgå fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Lagen omtryckt 2003:827.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

13. Förslag till lag om ändring i lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 5 §§ lagen (1967:919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Livräntan utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger förhållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Livräntan utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken och det tal, beräknat med två decimaler, som anger förhållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring för januari månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för beräkning enligt första stycket.

Tillämpning av bestämmelserna i första och andra styckena får ej leda till att utgående förmån nedsättes.

5 §

Föreskrift i lag eller annan författning om livränta eller sjukpenning, som avses i denna lag, gäller även den höjning av livräntan eller sjukpenningen som följer av 2

  • §§.

Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid

Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i fråga om den som vid utgången av år 1967 åtnjöt pension, vilken enligt sistnämnda lagrum minskats med hänsyn till livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgått.

tillämpning av C 18 kap. 4

9 §§

socialförsäkringsbalken i fråga om den som vid utgången av år 1967 åtnjöt pension, vilken enligt 17 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring minskats med hänsyn till livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgått.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

14. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3, 5 och 7 §§ förordningen (1967:920) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor, som utgår av statsmedel, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Livränta utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger förhållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Livränta utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken och det tal, beräknat med två decimaler, som anger förhållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring för januari månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för beräkning enligt första stycket.

Tillämpning av bestämmelserna i första och andra styckena får ej leda till att utgående förmån nedsättes.

5 §

1

Föreskrift i lag eller annan författning om livränta eller sjukpenning, som avses i denna förordning, gäller även den höjning av livräntan eller sjukpenningen som följer av 2

  • §§.

1

Senaste lydelse 2002:1084.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

Belopp med vilket livräntan höjs enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranleds av 3 §, får inte beaktas vid tillämpning av 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 12 kap. 9 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 4 kap. 4 § lagen (1998:702) om garantipension eller 7 kap. 10 § lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar pension, vilken enligt 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring minskats med hänsyn till livräntan. Detta gäller också för den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgetts.

Belopp med vilket livräntan höjs enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranleds av 3 §, får inte beaktas vid tillämpning av C 18 kap. 4–9 §§, E 17 kap. 2–11 §§ eller F 12 kap.3–5 §§socialförsäkringsbalken i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar pension, vilken enligt 17 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring minskats med hänsyn till livräntan. Detta gäller också för den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgetts.

7 §

Närmare föreskrifter för tilllämpningen av denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsverket.

Närmare föreskrifter för tilllämpningen av denna förordning meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

15. Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 12 a och 13 §§förmånsrättslagen (1970:979) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 a §

1

Förmånsrätt för lön eller annan ersättning på grund av anställningen gäller för varje arbetstagare med ett belopp som motsvarar högst tio gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förmånsrätt för lön eller annan ersättning på grund av anställningen gäller för varje arbetstagare med ett belopp som motsvarar högst tio gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

13 §

2

Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande. Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig pension än som motsvarar prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän pensionsplan eller enligt privat pensionsförsäkring.

Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande. Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig pension än som motsvarar prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän pensionsplan eller enligt privat pensionsförsäkring.

Förmånsrätt enligt första stycket gäller även fordran på framtida pension som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären

1

Senaste lydelse 2003:535.

2

Senaste lydelse 2003:535.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

övertagit ansvaret för pensionsfordringen enligt vad som anges i 12 § femte stycket.

Om gäldenären är näringsidkare, äger 12 § sjätte stycket motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

16. Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 6 § fastighetsbildningslagen (1970:988)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6 §

Överförs mark från en samfällighet eller upplåts eller ändras servitut i samfälld mark, utgår ersättning endast till delägare som har framställt yrkande om det under förrättningen. Ersättning till en delägare skall dock fastställas utan yrkande när den kan antas överstiga tre procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året innan förrättningen påbörjades.

Överförs mark från en samfällighet eller upplåts eller ändras servitut i samfälld mark, utgår ersättning endast till delägare som har framställt yrkande om det under förrättningen. Ersättning till en delägare skall dock fastställas utan yrkande när den kan antas överstiga tre procent av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde året innan förrättningen påbörjades.

Ersättning skall alltid fastställas utan yrkande när samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening eller när i annat fall ersättning enligt 5 kap. 17 § andra stycket skall utbetalas till någon som företräder delägarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Lagen omtryckt 1992:1212.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

17. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

1

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid länsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som länsrätten. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

1. mål av enkel beskaffenhet,

2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna,

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen

1

Senaste lydelse 2004:630.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2

  • såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (1989:529), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,

5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling,

6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken,

7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

18. Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

3 §

Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form av

1. ersättning som betalas på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller på grund av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller någon annan likartad förmån,

2. pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön, om förmånen betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en anställningsförmån.

Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll skall avräknas ersättning som den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form av

1. ersättning enligt socialförsäkringsbalken, med undantag av ersättning på grund av frivillig sjukpenningförsäkring enligt C 10 kap. nämnda balk, samt annan liknande ersättning, och

2. annan sjuklön, pension eller periodisk ersättning än sådan som omfattas av 1, om förmånen betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en anställningsförmån.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Lagen omtryckt 2001:732.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

19. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1972:262) om understödsföreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

1

Kapitalförsäkring får avse högst ett belopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för en medlem. Om det finns särskilda skäl, kan Finansinspektionen medge understödsförening att meddela sådan försäkring till högre belopp.

Kapitalförsäkring får avse högst ett belopp motsvarande ett prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken för en medlem. Om det finns särskilda skäl, kan Finansinspektionen medge understödsförening att meddela sådan försäkring till högre belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 1993:178.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

20. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1

Livränta, som genom dom eller avtal fastställts att utgå till fullgörande av skadeståndsskyldighet på grund av händelse som inträffat efter utgången av år 1973, skall ändras i anslutning till prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Livränta, som genom dom eller avtal fastställts att utgå till fullgörande av skadeståndsskyldighet på grund av händelse som inträffat efter utgången av år 1973, skall ändras i anslutning till prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2003:829.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

21. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:214) om tillägg till vissa ansvarslivräntor

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1973:214) om tillägg till vissa ansvarslivräntor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

1

Indextillägg enligt denna lag utgår den 1 januari varje år som prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året överskrider prisbasbeloppet för det närmast föregående år då indextillägg utgick.

Indextillägg enligt denna lag utgår den 1 januari varje år som prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken för året överskrider prisbasbeloppet för det närmast föregående år då indextillägg utgick.

Indextillägg utgår första gången den 1 januari det år närmast efter det då livräntan fastställdes som prisbasbeloppet överskrider prisbasbeloppet för fastställandeåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2003:830.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

22. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att 2 kap.12 och 44 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

12 §

2

En intagen är skyldig att delta i den verksamhet och ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom eller henne. Den som får ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller lagen (1998:702) om garantipension får dock inte åläggas att ha någon sysselsättning, och den som har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring får åläggas att ha sysselsättning bara av den art och omfattning som kan anses lämplig för honom eller henne.

En intagen är skyldig att delta i den verksamhet och ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom eller henne. Den som får allmän ålderspension enligt socialförsäkringsbalken får dock inte åläggas att ha någon sysselsättning, och den som har beviljats sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken får åläggas att ha sysselsättning bara av den art och omfattning som kan anses lämplig för honom eller henne.

44 §

3

Intagen skall få ersättning, enligt normer som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för arbete som han eller hon utfört, om detta inte skett för egen räkning eller åt arbetsgivare utom anstalten. Ersättning skall utges

Intagen skall få ersättning, enligt normer som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för arbete som han eller hon utfört, om detta inte skett för egen räkning eller åt arbetsgivare utom anstalten. Ersättning skall utges

1

Lagen omtryckt 1990:1011.

2

Senaste lydelse 2002:307.

3

Senaste lydelse

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

även när intagen, enligt vad som bestämts rörande honom eller henne, under arbetstid deltar i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet eller behandling eller bedriver enskilda studier. Kan arbete eller annan verksamhet som berättigar till ersättning inte beredas intagen eller är denne helt eller delvis oförmögen till sådan verksamhet, skall ersättning ändå utges i den mån den intagne inte får ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller lagen (1998:702) om garantipension eller sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

även när intagen, enligt vad som bestämts rörande honom eller henne, under arbetstid deltar i undervisning, utbildning eller annan särskilt anordnad verksamhet eller behandling eller bedriver enskilda studier. Kan arbete eller annan verksamhet som berättigar till ersättning inte beredas intagen eller är denne helt eller delvis oförmögen till sådan verksamhet, skall ersättning ändå utges i den mån den intagne inte får allmän ålderspension, sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

Ersättning för arbete skall bestämmas med hänsyn till den intagnes arbetsinsats, om ej särskilda skäl föranleder annat. För annan verksamhet skall ersättning i regel bestämmas enhetligt.

Regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter beträffande användningen av ersättning enligt första stycket och av annan arbetsinkomst som intagen uppbär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

23. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §

1

Egendom som omhändertagits med stöd av 24 a § polislagen (1984:387) skall finnas tillgänglig hos polismyndigheten för avhämtning i minst en månad efter det att en sådan underrättelse som anges i 24 d § polislagen har delgivits. Om egendomen inte hämtas ut inom denna tid, skall det förfaras med egendomen på det sätt som anges i denna lag.

Om egendomens värde sannolikt uppgår till mer än en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då underrättelsen delgavs, tillämpas bestämmelserna i denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan polismyndigheten genom kungörelse uppmanat ägaren eller annan rättsinnehavare att göra anspråk på egendomen.

Om egendomens värde sannolikt uppgår till mer än en fjärdedel av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde då underrättelsen delgavs, tillämpas bestämmelserna i denna lag först efter det att tre månader har förflutit sedan polismyndigheten genom kungörelse uppmanat ägaren eller annan rättsinnehavare att göra anspråk på egendomen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2004:1030.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

24. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 12 § och 12 kap. 7 §aktiebolagslagen (1975:1385)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

12 §

2

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen, om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200, eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller en auktoriserad marknadsplats.

12 kap.

7 §

3

Aktiebolag får ej lämna penninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,

2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

1

Lagen omtryckt 1993:150.

2

Senaste lydelse 2001:885.

3

Senaste lydelse 1994:802.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej om

1. gäldenären är kommun eller landstingskommun,

2. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår,

3. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller

4. gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1

  • är aktieägare samt det sammanlagda aktieinnehavet ej uppgår till en procent av aktiekapitalet i bolaget och ej heller, om bolaget ingår i koncern, till en procent av de sammanlagda aktiekapitalen i koncernbolagen. Första stycket tillämpas dock, om gäldenären eller juridisk person över vars verksamhet han har ett bestämmande inflytande eller båda tillsammans äger mer än 500 aktier i bolaget eller, om bolaget ingår i koncern, i koncernbolagen.

Aktiebolag får icke lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1

  • skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.

Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om

1. lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken,

2. låneerbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt

3. hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till styrelseledamot inte gälla i fråga om den som är styrelseledamot enligt bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

Lån enligt fjärde stycket får inte lämnas, om det sammanlagda beloppet av sådana lån därefter skulle överstiga bolagets fria egna kapital.

Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån äger motsvarande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.

Vid tillämpningen av denna paragraf likställes äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Som aktieinnehav eller aktieförvärv enligt bestämmelserna i denna paragraf räknas inte innehav eller förvärv av andelar i en aktiefond eller i en aktiesparfond eller kapitalsparfond som inte är företagsanknuten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

25. Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)

Härigenom föreskrivs att 16, 21 och 24 §§trafikskadelagen (1975:1410)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

2

Beträffande motordrivet fordon som med stöd av 4 § 2 har undantagits från trafikförsäkringsplikt och som saknar trafikförsäkring svarar samtliga försäkringsanstalter, som vid skadetillfället hade tillstånd att meddela trafikförsäkring eller som hade gjort sådan anmälan som avses i 5 § tredje stycket, solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått, om försäkring hade funnits.

I fråga om fordon som är försäkringspliktigt men som saknar trafikförsäkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket samma ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas den försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då fordonet brukades olovligen av annan och antingen ej var registrerat i vägtrafikregistret eller var avställt.

De försäkringsanstalter som avses i första stycket svarar även solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått från trafikförsäkringen för motordrivet fordon vars identitet ej kan fastställas. Från ersättning för sakskada skall därvid avräknas ett belopp som svarar mot en tjugondedel av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller för det år då skadehändelsen inträffar. Vid skador på renar skall någon avräkning inte ske.

De försäkringsanstalter som avses i första stycket svarar även solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått från trafikförsäkringen för motordrivet fordon vars identitet ej kan fastställas. Från ersättning för sakskada skall därvid avräknas ett belopp som svarar mot en tjugondedel av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller för det år då skadehändelsen inträffar. Vid skador på renar skall någon avräkning inte ske.

1

Lagen omtryckt 1994:43.

2

Senaste lydelse 2001:562.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

21 §

I avtal om trafikförsäkring får göras förbehåll om rätt för försäkringsanstalten att kräva utgiven trafikskadeersättning åter från försäkringstagaren intill belopp för vilket denne har åtagit sig att stå självrisk.

Förbehåll om rätt till återkrav från fysisk person får för varje skadehändelse göras gällande med högst en tiondedel av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller för det år skadehändelsen inträffar.

Förbehåll om rätt till återkrav från fysisk person får för varje skadehändelse göras gällande med högst en tiondedel av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller för det år skadehändelsen inträffar.

24 §

3

I fall som avses i 16 § fördelas försäkringsanstalternas inbördes ersättningsansvar efter förhållandet mellan beloppen av de premier för direkt tecknade trafikförsäkringar som härrör från verksamheten här i landet och som för var och en av dem belöper på näst föregående kalenderår.

Trafikskadeersättning som har utgetts enligt 16 § andra stycket får intill en tiondedel av det basbelopp som anges i 21 § krävas åter från den som var skyldig att ha trafikförsäkring. Ersättningen får dock ej krävas åter, om fordonet vid skadetillfället brukades olovligen av annan och antingen ej var registrerat i vägtrafikregistret eller var avställt.

Trafikskadeersättning som har utgetts enligt 16 § andra stycket får intill en tiondedel av det prisbasbelopp som anges i 21 § krävas åter från den som var skyldig att ha trafikförsäkring. Ersättningen får dock ej krävas åter, om fordonet vid skadetillfället brukades olovligen av annan och antingen ej var registrerat i vägtrafikregistret eller var avställt.

Har trafikskadeersättning utgetts enligt 16 § tredje stycket och blir fordonet sedermera känt, får ersättningen krävas åter från den försäkringsanstalt som har meddelat trafikförsäkring för fordonet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

3

Senaste lydelse 2001:562.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

26. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1

Den som ådrar sig skada som omfattas av lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.

Den som ådrar sig skada som omfattas av bestämmelserna i C 24 kap. socialförsäkringsbalken om statligt personskadeskydd har rätt till ersättning av staten enligt denna lag.

Om skadan har ådragits under ledighet eller annan fritid vid vistelse utanför förläggningsplats eller annan plats där verksamheten i fråga bedrivs, och skadan inte har orsakats av olycksfall vid färd till eller från nämnda plats då färden föranleddes av och stod i nära samband med verksamheten, utges ersättning endast till den som fullgör grundutbildning eller repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och som har skadats under tjänstgöringen.

2 §

2

Rätten till ersättning avser de förmåner och belopp som skulle ha utgått om den skadade hade haft rätt till ersättning enligt avtalet om ersättning vid personskada (PSA).

Den som avses i 1 § första stycket 3

6 lagen (1977:265) om

statligt personskadeskydd har dock endast rätt till ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan.

Den som avses i A 7 kap. 5 § 3

6 socialförsäkringsbalken har dock endast rätt till ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan.

1

Senaste lydelse 2002:280.

2

Senaste lydelse 2002:230.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

Vid skada som avses i 1 § andra stycket utges ersättning endast för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan.

Bestämmelserna i 14 § lagen om statligt personskadeskydd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning enligt denna lag.

Bestämmelserna i C 24 kap. 20 § socialförsäkringsbalken har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

27. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 5

  • §§ lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Den uppräknade livräntan anknytes till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av detta. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Den uppräknade livräntan anknytes till prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken och omräknas vid förändring av detta. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

5 §

1

Belopp med vilket livränta höjs enligt denna lag skall inte beaktas vid tillämpning av 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, 12 kap. 9 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 4 kap. 4 § lagen (1998:702) om garantipension eller 7 kap. 10 § lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn i fråga om den som vid utgången av juni 1977 uppbar pension vilken enligt förstnämnda lagrum hade minskats med hänsyn till livräntan. Detta gäller också för den som vid utgången av juni 1977 uppbar sjukpenning med anledning av skada för vilken livränta tidigare hade utgetts.

Belopp med vilket livränta höjs enligt denna lag skall inte beaktas vid tillämpning av C 18 kap. 4

9 §§, E 17 kap.

2

11 §§ eller F 12 kap. 3

5 §§

socialförsäkringsbalken i fråga om den som vid utgången av juni 1977 uppbar pension vilken enligt 17 kap. 2 § i den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring hade minskats med hänsyn till livräntan. Detta gäller också för den som vid utgången av juni 1977 uppbar sjukpenning med anledning av skada för vilken livränta tidigare hade utgetts.

1

Senaste lydelse 2002:1073.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

6 §

Den som uppbär livränta med anledning av yrkesskada och som på nytt blir sjuk på grund av skadan har utan hinder av äldre bestämmelser rätt till både livräntan och sjukpenning med belopp som motsvarar hans sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Sjukpenning utgår dock ej i den mån den sammanlagda ersättningen för dag överstiger 90 procent av sju och en halv gånger det basbelopp som gällde vid årets början, delat med trehundrasextiofem.

Den som uppbär livränta med anledning av yrkesskada och som på nytt blir sjuk på grund av skadan har utan hinder av äldre bestämmelser rätt till både livräntan och sjukpenning med belopp som motsvarar hans sjukpenning enligt C 9 kap. socialförsäkringsbalken. Sjukpenning utgår dock ej i den mån den sammanlagda ersättningen för dag överstiger 90 procent av sju och en halv gånger det prisbasbelopp som gällde vid årets början, delat med trehundrasextiofem.

7 §

Kostnad som föranleds av denna lag täckes av avgifter enligt 7 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

Kostnad som föranleds av denna lag täcks av arbetsskadeavgift enligt socialavgiftslagen (2000:981).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

28. Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

1

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 11 och 11 a §§ samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under tid för vilken graviditetspenning utges enligt B 3 kap. socialförsäkringsbalken, dels under tid för vilken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt B 5 kap. samma balk, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt B 6 kap. samma balk,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt C 27 kap. socialförsäkringsbalken, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

1

Senaste lydelse 2002:625.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller rekryteringsbidrag enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande eller ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

7. ledighet för vård av närstående enligt C 29 kap. socialförsäkringsbalken, i den mån frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 45 dagar.

Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit frånvarande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron än fjorton dagar i en följd under två hela intjänandeår, grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden inte rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

29. Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen (1977:1160)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 a

2

§

Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö. Han skall utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta. Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.

Arbetsgivaren skall i den utsträckning verksamheten kräver dokumentera arbetsmiljön och arbetet med denna. Handlingsplaner skall därvid upprättas.

Arbetsgivaren skall vidare se till att det i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av de uppgifter som enligt denna lag och enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring vilar på honom.

Arbetsgivaren skall vidare se till att det i hans verksamhet finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av de uppgifter som enligt denna lag och enligt C 12 kap. socialförsäkringsbalken vilar på honom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Lagen omtryckt 1991:677.

2

Senaste lydelse 2003:365.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

30. Förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (1978:413)

Härigenom föreskrivs att 11 § brottsskadelagen (1978:413) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

1

Brottsskadeersättning med anledning av personskada som fastställs i form av engångsbelopp betalas med högst tjugo gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller då ersättningen bestäms. Ersättning som fastställs i form av livränta betalas för varje år med högst tre gånger det prisbasbelopp som gäller då ersättningen bestäms.

Brottsskadeersättning med anledning av personskada som fastställs i form av engångsbelopp betalas med högst tjugo gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller då ersättningen bestäms. Ersättning som fastställs i form av livränta betalas för varje år med högst tre gånger det prisbasbelopp som gäller då ersättningen bestäms.

Brottsskadeersättning med anledning av kränkning eller med anledning av sakskada och ren förmögenhetsskada betalas med högst tio gånger det prisbasbelopp som gäller då ersättningen bestäms.

Om den sammanlagda brottsskadeersättningen efter avräkning av självriskbelopp enligt 10 § första stycket understiger tio kronor, utbetalas ingen ersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2001:733.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

31. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 § och 9 kap. 25 §sekretesslagen (1980:100)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

7 §

2

Sekretess gäller hos Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten och domstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring, allmän pension, arbetsskadeförsäkring eller handikappersättning och vårdbidrag eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild, eller om läkarvårdsersättning, ersättning för sjukgymnastik eller särskild sjukförsäkringsavgift, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom eller henne närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.

Sekretess gäller hos Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten och domstol i ärende enligt lagstiftningen om socialförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild eller enligt lagstiftningen om läkarvårdsersättning, ersättning för sjukgymnastik eller särskild sjukförsäkringsavgift, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom eller henne närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock bestämmelserna där.

Sekretess enligt första stycket gäller också i förhållande till en vård- eller behandlingsbehövande själv i fråga om uppgift om hans hälsotillstånd, om det med hänsyn till ändamålet med vården eller

1

Lagen omtryckt 1992:1474.

2

Senaste lydelse 2004:1246.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till honom.

Sekretess gäller hos myndighet som avses i första stycket för anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring, allmän pension, handikappersättning och vårdbidrag, sjuklön eller särskild sjukförsäkringsavgift.

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om socialförsäkring eller särskild sjukförsäkringsavgift.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år eller, i fall som avses i tredje stycket, i högst femtio år.

9 kap.

25 §

3

Sekretess gäller hos Försäkringskassan, Premiepensionsmyndigheten och domstol i ärende enligt lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension för uppgift om

1. hur premiepensionsmedel har placerats för en enskilds räkning, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att han eller hon lider men, och

2. vad en pensionssparare har bestämt om efterlevandeskydd enligt 10 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

2. vad en pensionssparare har bestämt om efterlevandeskydd enligt F 17 och 18 kap. socialförsäkringsbalken.

Utan hinder av sekretess får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lagstiftningen om inkomstgrundad ålderspension.

Sekretess enligt första stycket 2 gäller inte sedan pensionsspararen har avlidit.

3

Senaste lydelse 2004:786.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

32. Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

3 §

1

Vattenföroreningsavgiften skall bestämmas med hänsyn till utsläppets omfattning samt fartygets storlek (bruttodräktighet) enligt följande tabell. Med bruttodräktighet avses det bruttodräktighetstal som anges i det för fartyget gällande mätbrevet. Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när utsläppet inträffade.

  • − − − − − − − − − − − − − − − −

Med bruttodräktighet avses det bruttodräktighetstal som anges i det för fartyget gällande mätbrevet. Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde när utsläppet inträffade.

  • − − − − − − − − − − − − − − − −

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2001:1294.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

33. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap.1, 17 och 23 §§utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

1 §

1

Bestämmelserna i detta kapitel gäller i fråga om utmätning av

1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares,

3. periodiskt vederlag för utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annan sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse,

4. belopp som utgår som pension eller livränta,

5. sjukpenning, föräldrapenningförmåner, rehabiliteringspenning, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård och annan ersättning som lämnas på grund av sjukdom, smitta, olycksfall, utbildning, arbetslöshet, värnpliktstjänstgöring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som värnpliktstjänstgöring, allt i den utsträckning ersättningen inte avser att kompensera för särskilt angivna kostnader eller skall återbetalas.

5. sjukpenning, föräldrapenningsförmåner, rehabiliteringspenning, närståendepenning och annan ersättning som lämnas på grund av sjukdom, smitta, olycksfall, utbildning, arbetslöshet, värnpliktstjänstgöring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som värnpliktstjänstgöring, allt i den utsträckning ersättningen inte avser att kompensera för särskilt angivna kostnader eller skall återbetalas.

Bestämmelserna i detta kapitel är inte tillämpliga när gäldenären är dödsbo eller annan juridisk person.

1

Senaste lydelse 1995:298.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

17 §

2

Bor gäldenären varaktigt tillsammans med sin make och överstiger underhållsbidrag till maken eller till makarnas barn vad som skäligen bör tillkomma den underhållsberättigade, får bidraget vid tillämpningen av 14 och 16 §§ jämkas med hänsyn till annan fordran för vilken utmätning sker samtidigt. Om det finns särskilda skäl, får sådan jämkning ske även av annat underhållsbidrag, om detta överstiger vad som skäligen behövs för den underhållsberättigades försörjning.

Har gäldenären rätt till avdrag enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken eller 23 § andra stycket lagen (1996:1030) om underhållsstöd, får belopp som på denna grund tillgodoräknas honom inte tas i anspråk genom utmätning för fordran, som tillkommer annan än den underhållsberättigade eller någon som har inträtt i dennes rätt, eller för fordran som avser underhållsstöd till samma barn.

Har gäldenären rätt till avdrag enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken eller B 12 kap. 19 § socialförsäkringsbalken, får belopp som på denna grund tillgodoräknas honom inte tas i anspråk genom utmätning för fordran, som tillkommer annan än den underhållsberättigade eller någon som har inträtt i dennes rätt, eller för fordran som avser underhållsstöd till samma barn.

23 §

3

Har arbetsgivaren innehållit medel vid utmätning av lön i allmänt mål för fordran som avses i 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., är gäldenären inte längre betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av det innehållna beloppet, även om det inte kan tas ut hos arbetsgivaren. Detsamma gäller när medel har innehållits för fordran som avser underhållsbidrag, om fordringen tillkommer Försäkringskassan

Har arbetsgivaren innehållit medel vid utmätning av lön i allmänt mål för fordran som avses i 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m., är gäldenären inte längre betalningsskyldig för den del av fordringen som motsvaras av det innehållna beloppet, även om det inte kan tas ut hos arbetsgivaren. Detsamma gäller när medel har innehållits för fordran som avser underhållsbidrag, om fordringen tillkommer Försäkringskassan

2

Senaste lydelse 1996:1032.

3

Senaste lydelse 2004:798.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

enligt 31 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

enligt B 12 kap. 23

25 §§ social-

försäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

34. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom föreskrivs att 4 och 33 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1

Anställningsavtal gäller tills vidare. Avtal om tidsbegränsad anställning får dock träffas i de fall som anges i 5, 5 a och 6 §§. Träffas i annat fall ett sådant avtal, kan arbetstagaren på det sätt som anges i 36 § få domstols förklaring att avtalet skall gälla tills vidare.

Anställningsavtal som gäller tills vidare kan sägas upp av arbetsgivaren eller arbetstagaren för att upphöra efter en viss uppsägningstid. En tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte annat har avtalats eller följer av 5 § andra stycket eller 6 §. I 33 § finns särskilda regler om skyldighet att lämna anställningen vid 67 års ålder och i samband med att arbetstagaren får rätt till hel sjukersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Anställningsavtal som gäller tills vidare kan sägas upp av arbetsgivaren eller arbetstagaren för att upphöra efter en viss uppsägningstid. En tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte annat har avtalats eller följer av 5 § andra stycket eller 6 §. I 33 § finns särskilda regler om skyldighet att lämna anställningen vid 67 års ålder och i samband med att arbetstagaren får rätt till hel sjukersättning enligt socialförsäkringsbalken.

En arbetstagare får med omedelbar verkan frånträda sin anställning, om arbetsgivaren i väsentlig mån har åsidosatt sina åligganden mot arbetstagaren.

I de fall som avses i 18 § kan en arbetsgivare genom avskedande avbryta anställningen med omedelbar verkan.

Att arbetsgivaren i vissa fall är skyldig att informera och överlägga med arbetstagaren och berörd arbetstagarorganisation samt att tillämpa ett visst förfarande i samband med att ett anställnings-

1

Senaste lydelse 2002:195.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

avtal ingås eller upphör följer av 6, 8

  • 15, 16, 19, 20 och

28

  • §§.

33 §

2

Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning vid utgången av den månad då han eller hon fyller 67 år skall arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren besked om detta minst en månad i förväg.

Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning i samband med att arbetstagaren enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring får rätt till hel sjukersättning som inte är tidsbegränsad, skall arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren besked om detta så snart arbetsgivaren har fått kännedom om beslutet om sjukersättning.

Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning i samband med att arbetstagaren enligt socialförsäkringsbalken får rätt till hel sjukersättning som inte är tidsbegränsad, skall arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren besked om detta så snart arbetsgivaren har fått kännedom om beslutet om sjukersättning.

En arbetstagare som har fyllt 67 år har inte rätt till längre uppsägningstid än en månad och har inte heller företrädesrätt enligt 22, 23, 25 eller 25 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2

Senaste lydelse 2002:195.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

35. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 4 § och 12 kap. 12 §försäkringsrörelselagen (1982:7 13)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

4 §

2

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor, om tillgångar- nas bruttovärde (balansomslutningen) enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor, om tillgångarnas bruttovärde (balansomslutningen) enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår.

I fråga om bolag som avses i första stycket kan förordnas att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut är giltiga i högst fem år.

Frågor om förordnande enligt andra stycket prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

Första-tredje styckena gäller även för ett moderbolag i en koncern, om

1. koncernens verksamhetsområde omfattar hela riket,

2. balansomslutningen enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i första stycket, eller

3. moderbolaget inte upprättar koncernredovisning och den sammanlagda balansomslutningen enligt fastställda balansräkningar för koncernföretagens två senaste räkenskapsår på moderbolagets balansdag överstiger det gränsbelopp som anges i första stycket.

1

Lagen omtryckt 1995:1567.

2

Senaste lydelse 1999:600.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

12 kap.

12 §

Ett försäkringsbolag får inte lämna penninglån till styrelseledamöterna, verkställande direktören eller aktuarien i bolaget eller i något annat företag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om penninglån till

1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp eller nedstigande led till en styrelseledamot, verkställande direktören eller aktuarien,

2. den som är besvågrad med en sådan person i rätt upp eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller

3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i första stycket gäller ej om

1. gäldenären är företag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår, eller

2. gäldenären driver rörelse och lånet betingas av affärsmässiga skäl samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse.

Ett försäkringsbolag får inte lämna penninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket 1 3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.

Är gäldenären anställd i bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern gäller inte förbudet mot penninglån i tredje stycket, om

1. lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. lånebeloppet jämte tidigare lån enligt detta stycke från bolaget eller annat bolag i samma koncern inte överstiger ett belopp som motsvarar två gånger gällande prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken,

2. låneerbjudandet riktar sig till minst hälften av de anställda i bolaget och lånet skall återbetalas inom fem år genom regelbundna amorteringar samt

3. hinder mot lån inte föreligger vid en tillämpning av första och andra styckena, även om de aktier som skall förvärvas räknas med. Därvid skall dock det i första stycket angivna förbudet mot att lämna lån till styrelseledamot inte gälla i fråga om den som är

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

styrelseledamot enligt bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Lån enligt fjärde stycket får inte lämnas, om det sammanlagda beloppet av sådana lån därefter skulle överstiga bolagets fria egna kapital.

Bestämmelserna i denna paragraf om förbud mot penninglån skall även tillämpas i fråga om ställande av säkerhet.

Vid tillämpning av denna paragraf likställs äktenskapsliknande samlevnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

36. Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)

Härigenom föreskrivs att 26 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 §

Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9 § utan att ha stöd i kollektivavtal enligt 3 § eller ha fått dispens enligt 19 §, utgår en särskild avgift (övertidsavgift). Avgiften tas ut av den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhet i vilken överträdelsen har begåtts.

Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare som har anlitats i strid mot 8 eller 9 §, en procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.

Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje arbetstagare som har anlitats i strid mot 8 eller 9 §, en procent av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.

Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

37. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:948) om beräkning i pengar av naturaavgifter som tidigare beräknats enligt markegång

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:948) om beräkning i pengar av naturaavgifter som tidigare beräknats enligt markegång skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Periodisk avgift som är bestämd i särskild vara eller tjänstbarhet och som har utgått i pengar enligt markegång, skall bestämmas med hänsyn till förändringar i basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Periodisk avgift som är bestämd i särskild vara eller tjänstbarhet och som har utgått i pengar enligt markegång, skall bestämmas med hänsyn till förändringar i prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Till grund för beräkningen läggs den med tillämpning av 1982 års markegångstaxa bestämda avgiften. Avgift som skulle ha bestämts på grundval av markegångstaxa för ett visst senare år utgörs av nyssnämnda avgift multiplicerad med det tal som anger förhållandet mellan basbeloppet för närmast följande år och basbeloppet för år 1983.

Till grund för beräkningen läggs den med tillämpning av 1982 års markegångstaxa bestämda avgiften. Avgift som skulle ha bestämts på grundval av markegångstaxa för ett visst senare år utgörs av nyssnämnda avgift multiplicerad med det tal som anger förhållandet mellan prisbasbeloppet för närmast följande år och basbeloppet enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring för år 1983.

Den sålunda beräknade avgiften avrundas nedåt till helt krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

38. Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs att 15 a § tandvårdslagen (1985:125) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a

1

§

Tandvård som avses i 7 § 1 skall vara avgiftsfri för patienten. Uppkommer kostnader med anledning av att patienten uteblivit från avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder som landstinget bestämmer. Landstinget får också ta ut avgift, om patienten på begäran ges tandvård som inte är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat.

Av patienter som får tandvård som avses i 7 § 2 och 3 får landstinget ta ut vårdavgifter enligt grunder som landstingsfullmäktige bestämmer, om inte något annat är särskilt föreskrivet.

Vid tandvård som avses i 8 a § samt vid undersökning för och utförande av oralkirurgisk behandling, som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser och som inte ersätts till någon del enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, gäller bestämmelserna om vårdavgifter i den öppna vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Vid tandvård som avses i 8 a § samt vid undersökning för och utförande av oralkirurgisk behandling, som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser och som inte ersätts till någon del enligt lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. gäller bestämmelserna om vårdavgifter i den öppna vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Patienten skall ha rätt att välja om sådan tandbehandling som avses i 8 a § skall utföras av folktandvården eller av en enskild näringsidkare, ett bolag, eller en annan juridisk person som enligt 2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring är uppförd på förteckning som upprättats av Försäkringskassan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2004:814.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

39. Förslag till lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 4 kap. 11 §järnvägstrafiklagen (1985:192) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5 §

1

I fråga om skadestånd enligt 2 eller 3 § gäller 5 kap. samt 6 kap.1 och 3 §§skadeståndslagen (1972: 207).

Vid sakskada som avses i 3 § är järnvägens ersättningsskyldighet begränsad till ett belopp som för varje resande motsvarar hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då den händelse som orsakade skadan inträffade.

Vid sakskada som avses i 3 § är järnvägens ersättningsskyldighet begränsad till ett belopp som för varje resande motsvarar hälften av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken för det år då den händelse som orsakade skadan inträffade.

4 kap.

11 §

Om järnvägen i annat fall än som avses i 5 § tredje stycket eller 8 § andra stycket är ansvarig för att inskrivet resgods har gått förlorat, minskats eller skadats, är järnvägens ansvarighet begränsad till ett belopp som för varje kolli motsvarar hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år när den händelse som orsakade skadan inträffade. Järnvägen är dessutom skyldig att betala ersättning för hela resgodsavgiften, om resgodset har gått förlorat, och i

Om järnvägen i annat fall än som avses i 5 § tredje stycket eller 8 § andra stycket är ansvarig för att inskrivet resgods har gått förlorat, minskats eller skadats, är järnvägens ansvarighet begränsad till ett belopp som för varje kolli motsvarar hälften av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken för det år när den händelse som orsakade skadan inträffade. Järnvägen är dessutom skyldig att betala ersättning för hela resgodsavgiften, om resgodset har gått förlorat, och i annat fall för så

1

Senaste lydelse 1995:370.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

annat fall för så mycket av avgiften som svarar mot minskningen eller värdeminskningen.

mycket av avgiften som svarar mot minskningen eller värdeminskningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

40. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik

Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §

1

Om den resande var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige skall

1. vid tillämpning av arti- kel 31 i bihang A till fördraget i stället för 700 beräkningsenheter gälla ett belopp motsvarande hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då den händelse som orsakade skadan inträffade, och

1. vid tillämpning av artikel 31 i bihang A till fördraget i stället för 700 beräkningsenheter gälla ett belopp motsvarande hälften av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken för det år då den händelse som orsakade skadan inträffade, och

2. vid tillämpning av artikel 43 § 1 i bihang A till fördraget i stället för ränta med 5 procent gälla ränta enligt 6 § räntelagen (1975: 635).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 1995:368.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

41. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Saken får säljas utan att beställaren har anmanats att hämta den, om

1. ett år har förflutit efter det att uppdraget har slutförts eller avtalet har upphört att gälla, samt

2. sakens försäljningsvärde uppenbarligen understiger en hundradel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2. sakens försäljningsvärde uppenbarligen understiger en hundradel av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

42. Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 33 § skollagen (1985:1100)

1

skall

ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

33 §

2

Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd i de fall eleven tagits emot enligt 8 § eller går på utbildning som avses i 13 §. Detsamma gäller elever som fullföljer sina studier enligt 17 §. Skyldigheten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller tjugo år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst 1/30 av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad under vilken eleven bor inackorderad. Beloppet får avjämnas till närmast lägre hela tiotal kronor.

Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd i de fall eleven tagits emot enligt 8 § eller går på utbildning som avses i 13 §. Detsamma gäller elever som fullföljer sina studier enligt 17 §. Skyldigheten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna fyller tjugo år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst 1/30 av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken för varje hel kalendermånad under vilken eleven bor inackorderad. Beloppet får avjämnas till närmast lägre hela tiotal kronor.

Första stycket gäller dock inte de elever som avses i 27 §. Första stycket gäller inte heller i fråga om utlandssvenska elever som får inackorderingstillägg enligt studiestödslagen (1999:1395).

1

Lagen omtryckt 1997:1212.

2

Senaste lydelse 2004:871.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

I 31 a § finns bestämmelser om hemkommunens skyldighet att utge ersättning för vissa kostnader för elever som genomgår Rh-anpassad utbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

43. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 och 4 §§ lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

1

Avser saken förverkande av beslagtagen egendom, får frågan om förverkande prövas av åklagaren. Om värdet av det som skall förverkas uppgår till betydande belopp eller om det finns andra särskilda skäl, skall dock frågan om förverkande prövas av rätten.

Åklagarens beslut i fråga om förverkande skall meddelas skriftligen. Den som drabbats av beslaget får hos åklagaren anmäla missnöje med förverkandebeslutet inom en månad från det att han fick del av det.

Anmäls missnöje, skall beslutet om förverkande inte vidare gälla. Om åklagaren inte häver beslaget, skall han väcka talan om egendomens förverkande. Har talan inte väckts inom en månad från det anmälan kom in, skall beslaget gå åter.

Uppgår värdet av det som skall förverkas till mindre än en tiondel av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då beslaget verkställdes eller saknar egendomen saluvärde, får också polisman besluta om förverkande, om det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda. Därvid gäller andra och tredje styckena. Missnöjesanmälan skall dock inges till polismyndigheten. Finner polismyndigheten att talan om förverkande bör föras, skall ärendet överlämnas till åklagare.

Uppgår värdet av det som skall förverkas till mindre än en tiondel av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde då beslaget verkställdes eller saknar egendomen saluvärde, får också polisman besluta om förverkande, om det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda. Därvid gäller andra och tredje styckena. Missnöjesanmälan skall dock inges till polismyndigheten. Finner polismyndigheten att talan om förverkande bör föras, skall ärendet överlämnas till åklagare.

1

Senaste lydelse 1994:1422.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

Närmare föreskrifter om polismans rätt att besluta om förverkande meddelas av Rikspolisstyrelsen.

4 §

2

Avser saken förverkande av beslagtagen egendom, får kungörelsedelgivning av beslutet eller stämningen ske enligt de förutsättningar som anges i 15 § delgivningslagen (1970:428). Dessa regler får också tillämpas, om den från vilken förverkande sker är okänd.

Om värdet av den beslagtagna egendomen uppskattas till mindre än en tiondel av det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då beslaget verkställdes eller om egendomen saknar saluvärde, får delgivning ske genom att beslutet eller stämningen anslås hos den myndighet som har meddelat beslutet eller utfärdat stämningen.

Om värdet av den beslagtagna egendomen uppskattas till mindre än en tiondel av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde då beslaget verkställdes eller om egendomen saknar saluvärde, får delgivning ske genom att beslutet eller stämningen anslås hos den myndighet som har meddelat beslutet eller utfärdat stämningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2

Senaste lydelse 2000:178.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

44. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

5 §

1

Minst en revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen, om

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

1. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda hos föreningen under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om förening som avses i första stycket besluta att det i stället för en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som avlagt revisorsexamen får utses en viss annan godkänd revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.

Första och andra styckena gäller även för en moderförening i en koncern, om

1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fastställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i första stycket,

2. antalet anställda vid koncernföretagen under den tid som anges i 1 i medeltal överstigit 200, eller

3. moderföreningen inte upprättar koncernredovisning och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar, enligt fastställda balansräkningar för koncernföretagens två senaste räkenskapsår, på

1

Senaste lydelse 2001:886.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

moderföreningens balansdag överstiger det gränsbelopp som anges i första stycket.

I andra föreningar än som avses i första eller tredje stycket skall en auktoriserad eller en godkänd revisor utses, om minst en tiondel av samtliga röstberättigade begär det vid en föreningsstämma där revisorsval skall ske.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

45. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 20 § och 14 kap. 3 §konkurslagen (1987:672) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

20 §

Om bevakningsförfarande har ägt rum, får en borgenär som efter bevakningstidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmånsrätt skriftligen göra det på det sätt som föreskrivs i 6 §.

Som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser och underrättelser som föranleds av efterbevakningen skall borgenären till staten i förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser och underrättelser som föranleds av efterbevakningen skall borgenären till staten i förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

14 kap.

3 §

Om en konkurs har uppstått på ansökan av någon annan borgenär än staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, skall, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa, dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de solidariskt. I beslutet om avskrivning skall ansvarig borge-

Om en konkurs har uppstått på ansökan av någon annan borgenär än staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, skall, i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa, dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken. Är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de solidariskt. I beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas att be-

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

när åläggas att betala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan kostnaderna inte heller tas ut av borgenären, skall de betalas av staten.

tala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan kostnaderna inte heller tas ut av borgenären, skall de betalas av staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

46. Förslag till lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262)

Härigenom föreskrivs att 33 § arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §

En arbetsgivare, som vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning när arbetstagaren uppnår den ålder som medför skyldighet att avgå med ålderspension eller, om någon sådan avgångsskyldighet inte finns, vid fyllda 65 år, skall skriftligen ge arbetstagaren besked om detta minst en månad i förväg.

Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning i samband med att arbetstagaren får rätt till hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren besked om detta så snart arbetsgivaren har fått kännedom om pensionsbeslutet.

Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning i samband med att arbetstagaren enligt socialförsäkringsbalken får rätt till hel sjukersättning som inte är tidsbegränsad, skall arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren besked om detta så snart arbetsgivaren har fått kännedom om pensionsbeslutet.

En arbetstagare som är anställd tills vidare och har uppnått den ålder som anges i första stycket har inte rätt till längre uppsägningstid än en månad och har inte heller företrädesrätt enligt 22 och 23 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

47. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1

Den som inte är ledamot av riksdagen och fullgör ett uppdrag som avses i 1 eller 2 § har rätt till ersättning för inkomstförlust enligt vad som sägs i andra eller tredje stycket. Sådan ersättning betalas utöver ersättning enligt 1 och 2 §§.

Den som på grund av sitt uppdrag går miste om avlöningsförmåner har rätt till ersättning med motsvarande belopp.

Den som på grund av sitt uppdrag går miste om inkomster som egenföretagare har rätt till ersättning med högst det belopp per sammanträdesdag som motsvarar den sjukpenninggrundande inkomst, delad med 365, som är fastställd för egenföretagaren enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Den som på grund av sitt uppdrag går miste om inkomster som egenföretagare har rätt till ersättning med högst det belopp per sammanträdesdag som motsvarar den sjukpenninggrundande inkomst, delad med 365, som är fastställd för egenföretagaren enligt C 6 och 7 kap. socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2000:548.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

48. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529)

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

7 §

2

En fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst fastän denne inte har arbetstillstånd skall, oavsett om ansvar utkrävs enligt 1 a § andra stycket, betala en särskild avgift.

För varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under en längre tid än tre månader, utgör avgiften för varje utlänning i stället hela prisbasbeloppet. Avgiften får minskas eller efterskänkas, om särskilda omständigheter talar för det.

För varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde när överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under en längre tid än tre månader, utgör avgiften för varje utlänning i stället hela prisbasbeloppet. Avgiften får minskas eller efterskänkas, om särskilda omständigheter talar för det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Lagen omtryckt 1994:515.

2

Senaste lydelse 2004:206.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

49. Förslag till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst, trots att denne inte har föreskrivet anställningstillstånd, skall erlägga en särskild avgift.

För varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när över- trädelsen upphörde. Har överträdelsen pågått under längre tid än tre månader, utgör avgiften för varje utlänning i stället hela basbeloppet. Avgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda omständigheter föreligger.

För varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde när överträdelsen upphörde. Har överträdelsen pågått under längre tid än tre månader, utgör avgiften för varje utlänning i stället hela prisbasbeloppet. Avgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda omständigheter föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

50. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1

Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 16,16 procent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på

1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,

2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund, Svenska Kommunförbundet eller Landstingsförbundet,

3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till sjukersättning eller till aktivitetsersättning,

5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,

6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandels-

6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandels-

1

Senaste lydelse 2004:820.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

stiftelse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

stiftelse som avses i C 6 kap. 21 § socialförsäkringsbalken eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån som ges ut på grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt i inkomstslaget tjänst i form av en förmån eller ersättning som getts ut eller anses utgiven av fysisk person som är bosatt utomlands eller av utländsk juridisk person, skall den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige anses som skattskyldig enligt denna lag, om förmånen eller ersättningen kan anses ha sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och mottagaren.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa eller Försäkringskassan efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa eller Försäkringskassan efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.

arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

51. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1

Landsting och kommuner som inte tillhör något landsting (sjukvårdshuvudmän) skall, i fråga om personer som omfattas av sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lämna ersättning för resekostnader

Landsting och kommuner som inte tillhör något landsting (sjukvårdshuvudmän) skall, i fråga om personer som omfattas av lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m., lämna ersättning för resekostnader

1. i samband med öppen hälso- och sjukvård som anordnas av staten, ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting eller i samband med sjukhusvård enligt 2 kap. 4 § lagen om allmän försäkring,

1. i samband med öppen hälso- och sjukvård som anordnas av staten, ett landsting eller en kommun som inte ingår i ett landsting eller i samband med sjukhusvård enligt 16 § lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.,

2. i samband med rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

2. i samband med rådgivning enligt 7 § lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.,

3. vid resor till och från sjukhus eller läkare som föranleds av en undersökning enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m. m.,

4. i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,

5. i samband med tandvård som avses i 2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring,

5. i samband med tandvård som avses i 9

12 §§ lagen

(2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.,

1

Senaste lydelse 1995:1489.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

6. vid besök som med anledning av sjukdom görs hos läkare inom

studerandeorganisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas ut av högskolestyrelse,

7. i samband med konvalescentvård som ges i konvalescenthem som har tagits upp på förteckning som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

8. vid besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart samband med insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

9. vid besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestämmelserna om den kommunala hälso och sjukvården i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

10. vid besök för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som ges med stöd av lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård.

I fråga om resekostnader enligt första stycket 2 skall ersättning lämnas även när rådgivningen bedrivs av organisationer med Socialstyrelsens tillstånd.

För resekostnader som avses i första stycket 1 behöver ersättning lämnas endast om vården eller behandlingen getts med anledning av sjukdom eller förlossning.

Sjukvårdshuvudmännen skall också lämna ersättning för resekostnader vid vård enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och vid sjukgymnastik enligt lagen (1993:1652) om sjukgymnastikersättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

52. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

1

Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:

1. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting;

2. avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;

3. arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats;

4. ersättning i form av

  • pension, med undantag av barnpension, enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, lagen (1998:702) om garantipension, lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn och lagen (2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn samt sjukersättning och aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del det totala beloppet av uppburna ersättningar för varje kalendermånad överstiger en tolftedel av

4. ersättning i form av

  • pension, med undantag av barnpension, sjukersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken till den del det totala beloppet av uppburna ersättningar för varje kalendermånad överstiger en tolftedel av 0,67 prisbasbelopp,
  • annan ersättning enligt socialförsäkringsbalken, samt

ersättning till enskild enligt lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.;

1

Senaste lydelse 2004:1140.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

0,67 prisbasbelopp,

  • barnpension enligt lagen om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn, samt
  • annan ersättning enligt lagen om allmän försäkring;

5. pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svenskt landsting;

6. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pensionssparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande;

7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension eller förmån, om förmån utgår från Sverige på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats här;

8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring;

9. dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring;

10. annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

11. återfört avdrag för egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980), egenavgifter som satts ned genom ändrad debitering, i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) och som satts ned

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hänför sig till näringsverksamhet;

12. sjöinkomst som avses i 64 kap.3 och 4 §§inkomstskattelagen.

Som inkomst enligt första stycket 1-3 anses också förskott på sådan inkomst.

Verksamhet på grund av anställning eller uppdrag i svenskt företag eller vid ett utländskt företags fasta driftställe i Sverige anses utövad här i riket även om den enskilde inom ramen för verksamheten

  • gör tjänsteresor utomlands, eller
  • utför arbete utomlands i sin bostad under förutsättning att tiden för arbetet där uppgår till högst hälften av den enskildes totala arbetstid i verksamheten under varje tremånadersperiod.

Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som skulle ha beskattats hos en obegränsat skattskyldig enligt inkomstskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om förmåner som avser tid före ikraftträdandet. Vad som sägs i 5 § första stycket 4 om pension enligt socialförsäkringsbalken tillämpas också på pension enligt 7 kap. lagen (2007:000) om införande av socialförsäkringsbalken.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

53. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

1

Från skatteplikt enligt denna lag undantas

1. frivilliga betalningar som gatumusikanter och liknande får,

2. inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fast driftställe i Sverige,

3. inkomst av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar,

4. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal,

5. vederlag för nödvändig resa eller transport samt förmån av kost och logi i samband med inkomsternas förvärvande eller för styrkta kostnader härför,

6. ersättning i annan form än kontanter och därmed likställt vederlag, om det sammanlagda värdet från en utbetalare under en redovisningsperiod uppgår till högst 0,03 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, avrundat till närmaste hundratal kronor,

6. ersättning i annan form än kontanter och därmed likställt vederlag, om det sammanlagda värdet från en utbetalare under en redovisningsperiod uppgår till högst 0,03 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken, avrundat till närmaste hundratal kronor,

7. inkomster enligt 7 § andra stycket, om arrangören i allt väsentligt motsvarar en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) och skattskyldighet enligt den lagen inte hade förelegat för inkomsterna om arrangören hade varit en sådan förening.

Vid tillämpning av första stycket 3 skall ersättning från ljudradio eller television anses som inkomst av royalty eller periodvis ut-

1

Senaste lydelse 2004:1141.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

gående avgift till den del den inte avser förstagångssändning från sändare här i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

54. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

1

För en elev som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen (1999:1395), skall den kommun som enligt 1 kap. 15 § skollagen (1985:1100) är elevens hemkommun, ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Ansvaret gäller för sådana resor där färdvägen är minst sex kilometer. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant är kommunen inte skyldig att utge högre ersättning än vad som motsvarar 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven har kostnader för resor mellan bostaden och skolan.

För en elev som har rätt till studiehjälp enligt studiestödslagen (1999:1395), skall den kommun som enligt 1 kap. 15 § skollagen (1985:1100) är elevens hemkommun, ansvara för elevens kostnader för dagliga resor mellan bostaden och skolan. Ansvaret gäller för sådana resor där färdvägen är minst sex kilometer. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt sätt enligt kommunens bestämmande. Om stödet ges kontant är kommunen inte skyldig att utge högre ersättning än vad som motsvarar 1/30 av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken för varje hel kalendermånad som eleven har kostnader för resor mellan bostaden och skolan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 1999:1403.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

55. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1

I fråga om familjebidrag och dagpenning tillämpas 20 kap. 10

13 §§ om omprövning och ändring av beslut samt om överklagande i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

I fråga om familjebidrag och dagpenning tillämpas H 10 kap. 2

23 §§socialförsäkringsbalken om omprövning och ändring av beslut samt om överklagande.

Beträffande familjebidrag tilllämpas dessutom följande bestämmelser i lagen om allmän försäkring

Beträffande familjebidrag tilllämpas dessutom följande bestämmelser i socialförsäkringsbalken

  • 20 kap. 2 a § om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas,
  • H 4 kap. 12 § om preskription,
  • 20 kap. 3 § tredje stycket om indragning eller nedsättning av ersättning,
  • H 5 kap. 2, 3, 11 och 15 §§ om återbetalningsskyldighet,
  • 20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,
  • H 5 kap. 10 § och H 9 kap. 2 och 3 §§ om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas,
  • 20 kap. 5 § om preskription,
  • H 7 kap. 13, 14, 29, 30, 45, 46 och 48 §§ om skyldighet att lämna uppgifter.
  • 20 kap. 8 § första

tredje

styckena och 9 § om skyldighet att lämna uppgifter,

  • H 7 kap. 49 och 50 §§ om indragning eller nedsättning av ersättning,

20 kap. 8 § fjärde stycket om utredningsåtgärder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2004:823.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

56. Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

Härigenom föreskrivs att 6 och 9 §§lönegarantilagen (1992:497) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

1

Den som är berättigad till underhåll har rätt till garantibelopp för underhållsbidrag som har innehållits genom utmätning av lön. Försäkringskassan har inte rätt till garantibelopp för underhållsstöd som har lämnats enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

Den som är berättigad till underhåll har rätt till garantibelopp för underhållsbidrag som har innehållits genom utmätning av lön. Försäkringskassan har inte rätt till garantibelopp för underhållsstöd som har lämnats enligt socialförsäkringsbalken.

9 §

2

Betalning enligt garantin lämnas för varje arbetstagare med ett belopp som motsvarar högst fyra gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. För fordran på lön eller annan ersättning gäller garantin för en sammanlagd anställningstid om högst åtta månader. Betalning för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader lämnas framför annan fordran.

Betalning enligt garantin lämnas för varje arbetstagare med ett belopp som motsvarar högst fyra gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken. För fordran på lön eller annan ersättning gäller garantin för en sammanlagd anställningstid om högst åtta månader. Betalning för fordran som avser ersättning för särskilda kostnader lämnas framför annan fordran.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2004:824.

2

Senaste lydelse 2003:544.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

57. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 §§ lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1

En arbetsgivare kan försäkra sig hos Försäkringskassan för kostnader för den del av en arbetstagares semesterlön som grundar sig på frånvaro enligt 17 § semesterlagen (1977:480) om de sammanlagda lönekostnaderna under ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vid beräkningen bortses från avgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

En arbetsgivare kan försäkra sig hos Försäkringskassan för kostnader för den del av en arbetstagares semesterlön som grundar sig på frånvaro enligt 17 § semesterlagen (1977:480) om de sammanlagda lönekostnaderna under ett kalenderår inte beräknas överstiga 90 gånger det för året gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken. Vid beräkningen bortses från avgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift samt från skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter rörande villkoren för försäkringen.

3 §

2

I fråga om försäkringskassans handläggning av ärenden enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring:

I fråga om Försäkringskassans handläggning av ärenden enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i socialförsäkringsbalken:

1

Senaste lydelse 2004:825.

2

Senaste lydelse 2004:825.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,

20 kap. 4 § om återbetalningsskyldighet,

20 kap. 5 § om preskription, 20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,

20 kap. 8 och 9 §§ om uppgiftsskyldighet,

20 kap. 9 a § om undantag från sekretess.

H 4 kap. 9

11 §§ om förbud

mot utmätning och om överlåtelse,

H 4 kap. 12 § om preskription,

H 5 kap. 2, 3, 11 och 15 §§ om återbetalningsskyldighet,

H 5 kap. 10 § och H 9 kap. 2 och 3 §§ om förordnande till dess slutligt beslut kan fattas,

H 7 kap. 13, 14, 29, 30, 45, 46 och 48 §§ om uppgiftsskyldighet,

H 7 kap. 37, 38 och 40 §§ om undantag från sekretess.

4 §

3

De föreskrifter om omprövning och ändring av Försäkringskassans beslut som finns i 2 kap.10 och 10 a §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skall också tillämpas på beslut enligt denna lag.

Föreskrifterna i 20 kap. 11

13 §§ samma lag om överklagande av Försäkringskassans eller domstols beslut skall också tillämpas på beslut enligt denna lag, om beslutet innebär att arbetsgivaren inte får teckna försäkring.

De föreskrifter om omprövning och ändring av Försäkringskassans beslut som finns i H 10 kap. 4 och 6

10 §§ social-

försäkringsbalken skall också tillämpas på beslut enligt denna lag.

Föreskrifterna i H 10 kap. 11

23 §§ samma balk om överklagande av Försäkringskassans eller domstols beslut skall också tillämpas på beslut enligt denna lag, om beslutet innebär att arbetsgivaren inte får teckna försäkring.

I övrigt får Försäkringskassans beslut enligt denna lag inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

3

Senaste lydelse 2004:825.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

58. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 6 a § lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring

1

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a §

En byggfelsförsäkring får innehålla villkor om att ägaren skall svara för en viss självrisk.

I fråga om småhus får självrisken för en byggfelsförsäkring uppgå till högst ett halvt prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje fel eller skada. Den sammanlagda självrisken för flera fel eller skador får inte överstiga ett och ett halvt prisbasbelopp. I försäkringsvillkoren får dock föreskrivas att fel eller skador som kostar mindre än 0,2 prisbasbelopp att åtgärda inte ersätts.

I fråga om småhus får självrisken för en byggfelsförsäkring uppgå till högst ett halvt prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken för varje fel eller skada. Den sammanlagda självrisken för flera fel eller skador får inte överstiga ett och ett halvt prisbasbelopp. I försäkringsvillkoren får dock föreskrivas att fel eller skador som kostar mindre än 0,2 prisbasbelopp att åtgärda inte ersätts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Lagen omtryckt 2004:552.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

59. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 5 §§ lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag tillämpas på en person som vid behandling av honom eller henne inom den svenska hälso- och sjukvården har fått infektion av hiv (humant immunbristvirus) genom smitta vid användning av blod eller blodprodukter.

Lagen tillämpas även på den som fått infektion av hiv genom smitta av en sådan person, om de är eller varit gifta med varandra eller sammanbott med varandra under äktenskapsliknande förhållanden och om smittan ägt rum innan den först smittade fått kännedom om sin infektion.

Förmåner enligt lagen ersätts av sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Förmåner enligt lagen ersätts av Försäkringskassan.

3 §

Patientavgift skall inte tas ut av en smittad person som får tandvård som ersätts enligt 2 kap. 3 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Patientavgift skall inte tas ut av en smittad person som får tandvård som ersätts enligt 9 § lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.

5 §

I lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård finns bestämmelser om rätt till ersättning och ledighet för en närstående som vårdar en smittad person.

I C 28 kap. socialförsäkringsbalken finns bestämmelser om rätt till ersättning och ledighet för en närstående som vårdar en smittad person.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

60. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 9, 15, 18, 19 och 24 a §§ lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

1

Insatserna för särskilt stöd och service är

1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,

2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning,

2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt D 3 kap. socialförsäkringsbalken,

3. ledsagarservice,

4. biträde av kontaktperson,

5. avlösarservice i hemmet,

6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,

7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,

8. boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,

9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna,

10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.

15 §

Till kommunens uppgifter hör att

1. fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd och service är,

1

Senaste lydelse 1997:723.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

2. verka för att personer som anges i 1 § får sina behov tillgodosedda,

3. informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,

4. medverka till att personer som anges i 1 § får tillgång till arbete eller studier,

5. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt för personer som anges i 1 §,

6. anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av 1 § kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmyndarskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra, samt

6. anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av 1 § kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett förmyndarskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra,

7. samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder.

7. samverka med organisationer som företräder människor med omfattande funktionshinder, samt

8. anmäla till Försäkringskassan när någon som har ansökt om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt 9 § 2 kan antas ha rätt till assistansersättning enligt D 3 kap. socialförsäkringsbalken.

18 §

2

Av dem som enligt beslut av Försäkringskassan är berättigade att få assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersättning får avgift för personlig assistans tas ut inom ramen för sådan ersättning.

Av dem som enligt beslut av Försäkringskassan är berättigade att få assistansersättning enligt D 3 kap. socialförsäkringsbalken får avgift för personlig assistans tas ut inom ramen för sådan ersättning.

2

Senaste lydelse 2004:826.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

19 §

3

Av dem som har hel ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller hel garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension eller hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller som har annan inkomst av motsvarande storlek får skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter tas ut enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen skall se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov.

Av dem som har hel allmän ålderspension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken eller som har annan inkomst av motsvarande storlek får skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter tas ut enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen skall se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov.

24 a §

4

Var och en som fullgör uppgifter enligt denna lag skall vaka över att de personer som får insatser enligt lagen får gott stöd och god service och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande som rör en enskild som får insats enligt denna lag skall genast anmäla detta till den eller de nämnder som avses i 22 §. Om inte missförhållandet avhjälps utan dröjsmål, skall nämnden anmäla förhållandet till tillsynsmyndig-

Var och en som fullgör uppgifter enligt denna lag skall vaka över att de personer som får insatser enligt lagen får gott stöd och god service och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kännedom om ett allvarligt missförhållande som rör en enskild som får insats enligt denna lag skall genast anmäla detta till den eller de nämnder som avses i 22 §. Om inte missförhållandet avhjälps utan dröjsmål, skall nämnden anmäla förhållandet till tillsynsmyndig-

3

Senaste lydelse 202:199.

4

Senaste lydelse 2005:125.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

heten. Anmälningsskyldigheten gäller också den som handlägger ärenden enligt denna lag eller lagen (1993:389) om assistansersättning.

heten. Anmälningsskyldigheten gäller också den som handlägger ärenden enligt denna lag eller D 3 kap. socialförsäkringsbalken.

Första stycket gäller även inom motsvarande yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Anmälan skall göras till den som är ansvarig för verksamheten. Den ansvarige är skyldig att utan dröjsmål avhjälpa missförhållandet eller anmäla detta till tillsynsmyndigheten.

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

61. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1

Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.

Lagen gäller inte återförsäkring eller försäkring som avses i socialförsäkringsbalken, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring eller lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 1998:698.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

62. Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

1

Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsökningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

1. lagen (1972:435) om överlastavgift,

2. bilskrotningslagen (1975:343),

3. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

4. lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5. fordonsskattelagen (1988:327),

6. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

7. lagen (1994:419) om brottsofferfond,

8. skattebetalningslagen (1997:483),

9. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon, 10. lagen (1996:1030) om underhållsstöd, eller

10. B 12 kap. socialförsäkringsbalken om betalningsskyldighet för underhållsstöd, eller 11. lagen (2004:629) om trängselskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2004:632.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

63. Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)

Härigenom föreskrivs att 8 § lotterilagen (1994:1000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Med basbelopp avses i denna lag basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Med basbelopp avses i denna lag prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

64. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 3 kap. 3 §, 5 kap. 1 och 2 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4 §, 8 kap. 4 §, 9 kap. 1, 5 och 6 §§, 10 kap. 3 §, 11 kap. 5 §, 12 kap. 5 §, 13 kap. 6, 9-11 och 16 §§ och 14 kap. 1

  • §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §

Talmannen är berättigad till extra kostnadsersättning för månad med 5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Talmannen är berättigad till extra kostnadsersättning för månad med 5 procent av basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

3 kap.

3 §

Ledamotsarvode och tilläggsarvode anses som inkomst av anställning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1991:1047) om sjuklön. Ledamot anses därvid som arbetstagare.

Ledamotsarvode och tilläggsarvode anses som inkomst av anställning enligt socialförsäkringsbalken. Ledamot anses därvid som arbetstagare.

5 kap.

1 §

1

En ledamot har rätt till traktamente enligt andra-sjätte styckena om förutsättningarna för avdrag för ökade levnadskostnader är uppfyllda enligt 12 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning i Sverige betalas för varje hel dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar en etthundratjugondel av prisbas-

Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning i Sverige betalas för varje hel dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar en etthundratjugondel av prisbas-

1

Senaste lydelse 2001:543.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättning påbörjats kl. 12.00 eller senare avresedagen eller avslutats kl. 19.00 eller tidigare hemresedagen betalas halvt dagtraktamente.

beloppet enligt socialförsäkringsbalken avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättning påbörjats kl. 12.00 eller senare avresedagen eller avslutats kl. 19.00 eller tidigare hemresedagen betalas halvt dagtraktamente.

Har ledamot som har rätt till dagtraktamente tillhandahållits kostförmån skall traktamentet reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och kosten obligatoriskt ingår i priset för transporten.

Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande visad kostnad upp till ett högsta belopp per månad som riksdagsförvaltningen bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige mer än fem mil från bostaden och Riksdagshuset betalas dock ersättning för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen. Ersättning för sådan faktisk logikostnad betalas också vid konferens med utskott, delegation, kommitté eller liknande inom riksdagen samt vid konferens med partigrupp i riksdagen utan hinder av att förrättningen ägt rum inom fem mil från bostaden och Riksdagshuset.

Den som inte har haft några utgifter för logi eller inte styrker logikostnader får ersättning för hel natt med hälften av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229). Sådan ersättning betalas inte när resenären tillbringat natten på tåg, fartyg eller flygplan och inte heller då fri logi tillhandahållits av en myndighet, ett trafikföretag eller motsvarande.

Vid flerdygnsförrättning utomlands betalas ersättning för ökade levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för tjänstemän inom riksdagsförvaltningen.

2 §

2

En ledamot som uppfyller förutsättningarna i 1 § för rätt till traktamente, utom såvitt avser kravet på övernattning på förrättningsorten, har rätt till förrättningstillägg vid endags-

En ledamot som uppfyller förutsättningarna i 1 § för rätt till traktamente, utom såvitt avser kravet på övernattning på förrättningsorten, har rätt till förrättningstillägg vid endags-

2

Senaste lydelse 2001:543.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

förrättningar i Sverige mer än fem mil från bostaden, om förrättningen varar mer än fyra timmar. Förrättningstillägg betalas med ett belopp som motsvarar en tvåhundrasjuttiofemtedel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor.

förrättningar i Sverige mer än fem mil från bostaden, om förrättningen varar mer än fyra timmar. Förrättningstillägg betalas med ett belopp som motsvarar en tvåhundrasjuttiofemtedel av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken avrundat till närmaste tiotal kronor.

Har ledamot som har rätt till förrättningstillägg tillhandahållits kostförmån skall förrättningstillägget reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och kosten obligatoriskt ingår i priset för transporten.

6 kap.

1 §

3

En ledamot är berättigad till kostnadsersättning. Kostnadsersättningen för månad utgör 9,5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

En ledamot är berättigad till kostnadsersättning. Kostnadsersättningen för månad utgör 9,5 procent av basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Vice talmännen är berättigade till extra kostnadsersättning för månad med 5 procent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vice talmännen är berättigade till extra kostnadsersättning för månad med 5 procent av basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

7 kap.

4 §

Underlaget för egenpensionsförmånerna beräknas med utgångspunkt från det pensionsgrundande arvodet för de kalenderår en ledamot innehaft uppdraget under en femårsperiod närmast före avgångsåret. Det pensionsgrundande arvodet

Underlaget för egenpensionsförmånerna beräknas med utgångspunkt från det pensionsgrundande arvodet för de kalenderår en ledamot innehaft uppdraget under en femårsperiod närmast före avgångsåret. Det pensionsgrundande arvodet

3

Senaste lydelse 1998:1717.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

för de fyra första kalenderåren räknas därvid om till nivån för det sista kalenderåret före avgångsåret med hjälp av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Medeltalet av de framräknade beloppen utgör underlaget för egenpensionsförmånerna.

för de fyra första kalenderåren räknas därvid om till nivån för det sista kalenderåret före avgångsåret med hjälp av basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken. Medeltalet av de framräknade beloppen utgör underlaget för egenpensionsförmånerna.

Kan en ledamot inte tillgodoräknas pensionsgrundande arvode för fem kalenderår, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna medeltalet av beloppen för de hela kalenderår som kan tillgodoräknas.

Kan endast ett helt kalenderår tillgodoräknas, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna det pensionsgrundande arvodet för det året.

Kan inte helt kalenderår tillgodoräknas, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna det genomsnittliga pensionsgrundande arvodet för de hela kalendermånader som kan tillgodoräknas multiplicerat med tolv.

8 kap.

4 §

4

Ålderspension utgör tidsfaktorn multiplicerad med

1. 11,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till och med 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. 11,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till och med 7,5 gånger basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken,

2. 65 procent av den del av underlaget som överstiger 7,5 basbelopp men inte 20 basbelopp samt

3. 32,5 procent av den del av underlaget som överstiger 20 basbelopp men inte 30 basbelopp.

4

Senaste lydelse 1997:1067.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

9 kap.

1 §

5

Rätt till sjukpension föreligger för en ledamot som frånträder sitt uppdrag och får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Rätt till sjukpension föreligger för en ledamot som frånträder sitt uppdrag och får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

5 §

6

Sjukpension utgör tidsfaktorn multiplicerad med

1. 21 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som inte överstiger 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. 21 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som inte överstiger 7,5 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken,

2. 81 procent av den del av underlaget som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt

3. 40,5 procent av den del av underlaget som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

6 §

7

Sjukpension skall på ett underlag för egenpensionsförmåner upp till 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med sådan ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring som avser samma inkomstbortfall. Betalas ej hel sjukpension, minskas avdraget i motsvarande mån.

Sjukpension skall på ett underlag för egenpensionsförmåner upp till 7,5 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken minskas med sådan ersättning enligt C 22

25 kap. balken som

avser samma inkomstbortfall. Betalas ej hel sjukpension, minskas avdraget i motsvarande mån.

5

Senaste lydelse 2002:202.

6

Senaste lydelse 1997:1067.

7

Senaste lydelse 2001:1000.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

10 kap.

3 §

8

Egenlivränta utgör tidsfaktorn multiplicerad med

1. 9,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. 9,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken,

2. 61,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt

3. 30,75 procent av den del av underlaget som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

11 kap.

5 §

Beräkningsgrunden för efterlevandepension för år utgör för en efterlevande ett belopp motsvarande 1,2 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för varje berättigad därutöver ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp.

Beräkningsgrunden för efterlevandepension för år utgör för en efterlevande ett belopp motsvarande 1,2 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken och för varje berättigad därutöver ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp.

12 kap.

5 §

9

Kompletterande efterlevandepension beräknas med utgångspunkt från ett normalbelopp. Normalbeloppet utgör

1. 32,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring men inte 20 basbelopp samt

1. 32,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 7,5 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken men inte 20 basbelopp samt

2. 16,25 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

8

Senaste lydelse 1997:1067.

9

Senaste lydelse 1997:1067.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

Beräkningsgrunden för kompletterande efterlevandepension är för år i procent av normalbeloppet för

1. make 100 procent,

2. make och ett barn 130 procent,

3. make och två barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent,

4. ett barn 75 procent,

5. två barn 110 procent,

6. tre barn 135 procent,

7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent. Underlaget för kompletterande efterlevandepension utgör beloppet enligt andra stycket multiplicerat med tidsfaktorn.

Kompletterande efterlevandepension betalas av underlaget

1. till make 100 procent,

2. till ett barn 75 procent,

3. till make och barn, 75 procent till maken och återstoden i lika delar till barnen,

4. till barn, underlaget i lika delar.

13 kap.

6 §

10

Riksdagsförvaltningen får bevilja inkomstgaranti till en ledamot som har frånträtt sitt uppdrag och får partiell sjukersättning eller partiell aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Riksdagsförvaltningen får bevilja inkomstgaranti till en ledamot som har frånträtt sitt uppdrag och får partiell sjukersättning eller partiell aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

9 §

11

Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten får i form av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring under den tid inkomstgarantin betalas.

Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten får i form av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken under den tid inkomstgarantin betalas.

10

Senaste lydelse 2002:202.

11

Senaste lydelse 2002:202.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

10 §

12

Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med följande inkomster.

1. inkomst som är pensionsgrundande enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

1. inkomst som är pensionsgrundande enligt E 7 kap. socialförsäkringsbalken,

2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige,

3. kompletterande delpension,

4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.

11 §

13

Minskningen skall utgöra den procentandel, 80 33, som anges för varje särskilt fall i 8 § av den sammanlagda inkomst enligt 10 § som per år överstiger ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Minskningen skall utgöra den procentandel, 80 33, som anges för varje särskilt fall i 8 § av den sammanlagda inkomst enligt 10 § som per år överstiger ett basbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

16 §

Efterlevandeskyddet betalas för år med ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje barn.

Efterlevandeskyddet betalas för år med ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken för varje barn.

14 kap.

1 §

14

Fastställd ålderspension, sjukpension och kompletterande efterlevandepension anknyts till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av detta.

Fastställd ålderspension, sjukpension och kompletterande efterlevandepension anknyts till basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken och omräknas vid förändring av detta.

12

Senaste lydelse 1998:699.

13

Senaste lydelse 1996:305.

14

Senaste lydelse 1997:1067.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

2 §

15

Den fastställda egenlivräntan anknyts till det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för året före det år då egenlivräntan börjar utbetalas och omräknas vid förändring av detta.

Den fastställda egenlivräntan anknyts till det basbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller för året före det år då egenlivräntan börjar utbetalas och omräknas vid förändring av detta.

3 §

16

För den som varit ledamot i minst sex år anknyts den fastställda inkomstgarantin till det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för avgångsåret och omräknas vid förändring av detta.

För den som varit ledamot i minst sex år anknyts den fastställda inkomstgarantin till det basbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller för avgångsåret och omräknas vid förändring av detta.

4 §

17

Med basbelopp i 2 kap. 9 §, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 3 §, 12 kap. 5 § och 13 kap. 8 § avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Med basbelopp i 2 kap. 9 §, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 3 §, 12 kap. 5 § och 13 kap. 8 § avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Om inte annat sägs i första stycket avses med basbelopp i denna lag prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.

Om inte annat sägs i första stycket avses med basbelopp i denna lag prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

15

Senaste lydelse 1997:1067.

16

Senaste lydelse 1997:1067.

17

Senaste lydelse 1998:551.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

65. Förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 § och 6 kap. 5 §stiftelselagen (1994:1220) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

4 §

1

Minst en revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor, om stiftelsen enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldig att upprätta årsredovisning.

Minst en revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen, om

1. nettovärdet av stiftelsens tillgångar enligt balansräkningarna för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

1. nettovärdet av stiftelsens tillgångar enligt balansräkningarna för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda i stiftelsen under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Bestämmelserna i andra stycket gäller även för moderstiftelse i en koncern om

1. nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningarna för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges i andra stycket 1,

2. antalet anställda hos koncernföretagen under den tid som anges i 1 i medeltal har överstigit 200, eller

3. moderstiftelsen inte upprättar koncernredovisning och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar, enligt balansräkningar för koncernföretagens två senaste räkenskapsår, på moderstiftelsens balansdag överstiger det gränsbelopp som anges i andra stycket 1.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fall som avses i andra och tredje styckena besluta att det i stället för

1

Senaste lydelse 2001:887.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

en auktoriserad revisor eller en godkänd revisor som avlagt revisorsexamen får utses en viss annan godkänd revisor. Ett sådant beslut gäller i högst fem år.

6 kap.

5 §

2

Styrelsen eller förvaltaren får besluta om att förbruka stiftelsens tillgångar för det ändamål vartill de är bestämda eller för ett ändamål som så nära som möjligt motsvarar detta, om

1. stiftelsen bildades för mer än 50 år sedan,

2. stiftelsen inte har kunnat främja sitt ändamål under de senaste fem åren,

3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av 3 kap. 3 §, vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har understigit det då gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt

3. värdet av tillgångarna, värderade med tillämpning av 3 kap. 3 §, vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har understigit det då gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken, samt

4. stiftelsen saknar skulder. Bestämmelserna i 4 § tillämpas på beslut enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2

Senaste lydelse 1999:1106.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

66. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 6 §§ lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

1

Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, dels på sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 2 kap. nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Avgiften beräknas dels på sådan inkomst av anställning som avses i E 7 kap. socialförsäkringsbalken, dels på sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i samma kapitel om den enskilde är skattskyldig för inkomsten enligt inkomstskattelagen (1999:1229). Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren har haft i arbetet i den utsträckning kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.

Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna överstiger 8,07 gånger det för året gällande inkomstbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om inkomstgrundad ålderspension. Därvid skall i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

Vid beräkning av avgiften bortses från inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna överstiger 8,07 gånger det för året gällande inkomstbasbeloppet enligt E 6 kap.26 och 27 §§socialförsäkringsbalken. Därvid skall i första hand bortses från inkomst av annat förvärvsarbete.

1

Senaste lydelse 2001:1117.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

Avgiften avrundas till närmast hela hundratal kronor. Avgift som slutar på 50 kronor avrundas till närmast lägre hundratal kronor.

4 §

2

Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 42,3 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgift skall inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 42,3 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Avgift skall inte heller betalas på sådan inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning som anges i 2 kap. 5 § 17 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Avgift skall inte heller betalas på sådan inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivitetsersättning som anges i E 7 kap. 13 § 4 socialförsäkringsbalken.

6 §

3

Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstpension och tilläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tilläggspension i form av ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension i form av inkomstpension och tilläggspension enligt socialförsäkringsbalken.

Avgiften förs till Första-Fjärde AP-fonderna för förvaltning enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2

Senaste lydelse 2002:978.

3

Senaste lydelse 2000:196.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

67. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt

Härigenom föreskrivs att 8 kap.2 och 10 §§ lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

2 §

Bestämmelser om rätt till ersättning för personskada finns i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m. m.

Bestämmelser om rätt till ersättning för personskada finns i C 24 och F 14 kap. socialförsäkringsbalken och i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m. m.

10 §

1

Den utbildningsansvariga myndighetens ansvar enligt 6 och 7 §§ innebär ingen inskränkning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a §arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Den utbildningsansvariga myndighetens ansvar enligt 6 och 7 §§ innebär ingen inskränkning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a §arbetsmiljölagen (1977:1160) samt C 11 och 12 kap. socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2002:276.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

68. Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen (1995:584)

Härigenom föreskrivs att 5, 6, 8 och 10 §§föräldraledighetslagen (1995:584) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

En förälder har rätt till hel ledighet för vård av barn till dess barnet är 18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller inte.

En förälder har därutöver rätt till hel ledighet medan föräldern får hel föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

En förälder har därutöver rätt till hel ledighet medan föräldern får hel föräldrapenning enligt B 5 kap. socialförsäkringsbalken.

För en arbetstagare som har adopterat ett barn eller tagit emot ett barn i avsikt att adoptera det skall tiden 18 månader i stället räknas från den tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård. Är det fråga om adoption av arbetstagarens makes barn eller av eget barn, har arbetstagaren inte rätt till ledighet utöver vad som skulle ha gällt om adoptionen inte hade ägt rum. Rätten till ledighet för adoptivföräldrar upphör när barnet fyllt åtta år eller vid den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.

Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

6 §

1

Under den tid då en förälder får tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring har föräldern rätt till förkortning av normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel.

Under den tid då en förälder får tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels föräldrapenning enligt B 5 kap. 9 § socialförsäkringsbalken har föräldern rätt till förkortning av normal arbetstid med tre fjärdedelar, hälften, en fjärdedel respektive en åttondel.

Kvalifikationstid i anställningen krävs enligt 9 §.

1

Senaste lydelse 2001:143.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

8 §

2

Under den tid då en arbetstagare får tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. 10, 10 a, 10 b, 11 eller 11 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring har arbetstagaren rätt till ledighet.

Under den tid då en arbetstagare får tillfällig föräldrapenning enligt B 6 kap. socialförsäkringsbalken har arbetstagaren rätt till ledighet.

En förälder som behöver vårda sitt barn när den ordinarie vårdaren blivit sjuk eller smittad har rätt till ledighet även om föräldern inte har rätt till tillfällig föräldrapenning på grund av att barnet är yngre än 240 dagar.

10 §

Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår. Om en ledighetsperiod löper över ett årsskifte, skall den anses höra till det kalenderår då ledigheten påbörjades.

Trots denna begränsning får en ledighet delas upp när det gäller antingen ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m. enligt 8 § eller ledighet för föräldrautbildning m.m. enligt 4 kap. 4 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Trots denna begränsning får en ledighet delas upp när det gäller antingen ledighet med tillfällig föräldrapenning m.m. enligt 8 § eller ledighet för föräldrautbildning m.m. enligt B 5 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2

Senaste lydelse 2004:1251.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

69. Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 7 kap. 4 §årsredovisningslagen (1995:1554) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

1

En årsredovisning skall bestå av

1. en balansräkning,

2. en resultaträkning,

3. noter, och

4. en förvaltningsberättelse. I följande fall skall det i årsredovisningen även ingå en finansieringsanalys:

1. företaget bedriver näringsverksamhet och nettovärdet av tillgångarna i företaget enligt balansräkningarna för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

1. företaget bedriver näringsverksamhet och nettovärdet av tillgångarna i företaget enligt balansräkningarna för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår,

2. antalet anställda hos företaget har under de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200, eller

3. företagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.

1

Senaste lydelse 1999:1112.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

7 kap.

4 §

2

Koncernredovisningen skall bestå av

1. en koncernbalansräkning,

2. en koncernresultaträkning,

3. noter, och

4. en förvaltningsberättelse. I följande fall skall det i koncernredovisningen även ingå en finansieringsanalys:

1. något av koncernföretagen bedriver näringsverksamhet och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

1. något av koncernföretagen bedriver näringsverksamhet och nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda hos koncernföretagen har under de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200, eller

3. moderföretagets aktier eller skuldebrev är noterade vid en börs eller auktoriserad marknadsplats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2

Senaste lydelse 1999:1112.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

70. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

1

Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713) samt understödsföreningar som omfattas av lagen (1972:262) om understödsföreningar. Vid tillämpningen av denna lag skall en understödsförening anses som ett livförsäkringsföretag.

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. skall tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta andelar i dotterföretag.

Från denna lag får medges undantag för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 10 § samma lag. Undantag får även medges för understödsföreningar som meddelar kapitalförsäkring för dödsfall, om försäkringsförmånerna uppgår till belopp som inte överstiger ett prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår eller utgår som naturaförmån. Detsamma gäller

Från denna lag får medges undantag för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 10 § samma lag. Undantag får även medges för understödsföreningar som meddelar kapitalförsäkring för dödsfall, om försäkringsförmånerna uppgår till belopp som inte överstiger ett prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår eller utgår som naturaförmån. Detsamma gäller för understöds-

1

Senaste lydelse 1999:1114.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

för understödsföreningar som meddelar annan livförsäkring, om stadgarna medger uttaxering eller nedsättning av förmåner och premieinkomstens storlek normalt inte överstiger 500 000 euro. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

föreningar som meddelar annan livförsäkring, om stadgarna medger uttaxering eller nedsättning av förmåner och premieinkomstens storlek normalt inte överstiger 500 000 euro. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av synnerlig vikt prövas dock av regeringen.

För sådana företag som medgivits undantag från denna lag skall i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

71. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 4 §§, 3 kap. 5 §, 4 kap. 4 §, 5 kap. 1, 5 och 6 §§, 6 kap. 3 §, 7 kap. 5 §, 8 kap. 7 §, 9 kap. 6, 9

och 16 §§, 10 kap. 1

  • §§ lagen (1996:304) om arvode m.m. till

Sveriges företrädare i Europaparlamentet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Företrädararvode anses som inkomst av anställning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1991:1047) om sjuklön. Företrädare anses därvid som arbetstagare.

Företrädararvode anses som inkomst av anställning enligt socialförsäkringsbalken. Företrädare anses därvid som arbetstagare.

4 §

1

Om en företrädare är frånvarande eller har beviljats ledighet från sitt uppdrag i Europaparlamentet under mer än femton dagar i följd av annat skäl än offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, vård av barn eller annat förhållande som omfattas av bestämmelserna om rätt till ledighet för arbetstagare hos riksdagen görs avdrag från arvodet med två tredjedelar från och med den sextonde dagen.

Om en företrädare är frånvarande eller har beviljats ledighet från sitt uppdrag i Europaparlamentet på grund av sjukdom, görs avdrag för samma tid från arvodet i enlighet med de bestämmelser om sjukavdrag som gäller för arbetstagare hos riksdagen. Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet delat med antalet kalenderdagar i månaden.

Om en företrädare får föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning och för samma tid får företrädararvode skall arvodet minskas i enlighet med de bestämmelser som gäller för

Om en företrädare får föräldrapenning eller tillfällig föräldrapenning enligt socialförsäkringsbalken och för samma tid får företrädararvode skall arvodet minskas i enlighet med de

1

Senaste lydelse 1998:1718.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

arbetstagare hos riksdagen. bestämmelser som gäller för arbetstagare hos riksdagen.

3 kap.

5 §

Det pensiongrundande arvodet beräknas för de kalenderår en företrädare eller riksdagsledamot innehaft uppdraget under en femårsperiod närmast före avgångsåret. Det pensionsgrundande arvodet för de fyra första kalenderåren räknas därvid om till nivån för det sista kalenderåret före avgångsåret med hjälp av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Medeltalet av de framräknade beloppen utgör underlaget för egenpensionsförmånerna.

Det pensiongrundande arvodet beräknas för de kalenderår en företrädare eller riksdagsledamot innehaft uppdraget under en femårsperiod närmast före avgångsåret. Det pensionsgrundande arvodet för de fyra första kalenderåren räknas därvid om till nivån för det sista kalenderåret före avgångsåret med hjälp av basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken. Medeltalet av de framräknade beloppen utgör underlaget för egenpensionsförmånerna.

Kan en företrädare eller en riksdagsledamot inte tillgodoräknas pensionsgrundande arvode för fem kalenderår, är underlaget för egenpensionsförmånerna medeltalet av beloppen för de hela kalenderår som kan tillgodoräknas.

Kan endast ett helt kalenderår tillgodoräknas, är underlaget för egenpensionsförmånerna det pensionsgrundande arvodet för det året.

Kan inte ett helt kalenderår tillgodoräknas, är underlaget för egenpensionsförmånerna det genomsnittliga pensionsgrundande arvodet för de hela kalendermånader som kan tillgodoräknas multiplicerat med tolv.

4 kap.

4 §

2

Ålderspension utgör den sammanlagda summan av det belopp som erhålls när tidsfaktorn multipliceras med

1. 11.5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp

1. 11.5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp

2

Senaste lydelse 1997:1066.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

till och med 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

till och med 7,5 gånger basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken,

2. 65 procent av den del av underlaget som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt

3. 32,5 procent av den del av underlaget som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

Hur tidsfaktorn och underlaget beräknas anges i 3 kap. 2

  • §§.

5 kap.

1 §

3

Rätt till sjukpension föreligger för en företrädare eller en riksdagsledamot, som tidigare varit företrädare, som frånträder sitt uppdrag och har hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Rätt till sjukpension föreligger för en företrädare eller en riksdagsledamot, som tidigare varit företrädare, som frånträder sitt uppdrag och har hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

5 §

4

Sjukpensionens storlek utgör den sammanlagda summan av det belopp som erhålls när tidsfaktorn multipliceras med

1. 21 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som inte överstiger 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. 21 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som inte överstiger 7,5 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken,

2. 81 procent av den del av underlaget som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt

3. 40,5 procent av den del av underlaget som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

Hur tidsfaktorn och underlaget beräknas anges i 3 kap. 2

  • §§.

3

Senaste lydelse 2002:203.

4

Senaste lydelse 1997:1066.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

6 §

5

Sjukpensionen skall på ett underlag för egenpensionsförmåner upp till 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med sådan ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring som avser samma inkomstbortfall. Betalas ej hel sjukpension, minskas avdraget i motsvarande mån.

Sjukpensionen skall på ett underlag för egenpensionsförmåner upp till 7,5 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken minskas med sådan ersättning för arbetsskada enligt socialförsäkringsbalken som avser samma inkomstbortfall. Betalas ej hel sjukpension, minskas avdraget i motsvarande mån.

Har en företrädare eller en riksdagsledamot som tidigare varit företrädare fått sjukpension från Europaparlamentet skall sjukpension som lämnas enligt denna lag reduceras i motsvarande mån. Reducering skall endast göras när sjukpensionen från Europaparlamentet avser samma sjukperiod.

6 kap.

3 §

6

Egenlivränta utgör den sammanlagda summan av det belopp som erhålls när tidsfaktorn multipliceras med

1. 9,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. 9,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken,

2. 61,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt

3. 30,75 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

Hur tidsfaktorn och underlaget bestäms anges i 3 kap. 2

  • och

7 §§.

7 kap.

5 §

Beräkningsgrunden för efterlevandepension är för en efterlevande ett belopp per år mot-

Beräkningsgrunden för efterlevandepension är för en efterlevande ett belopp per år mot-

5

Senaste lydelse 2001:1001.

6

Senaste lydelse 1997:1066.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

svarande 1,2 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för varje annan berättigad därutöver ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp.

svarande 1,2 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken och för varje annan berättigad därutöver ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp.

8 kap.

7 §

7

Normalbeloppet utgör

1. 32,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring men inte 20 basbelopp samt

1. 32,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 7,5 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken men inte 20 basbelopp samt

2. 16,25 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

Beräkningsgrunden för kompletterande efterlevandepension är för år i procent av normalbeloppet för

1. make 100 procent,

2. make och ett barn 130 procent,

3. make och två barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent,

4. ett barn 75 procent,

5. två barn 110 procent,

6. tre barn 135 procent,

7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent.

9 kap.

6 §

8

Riksdagsförvaltningen får bevilja inkomstgaranti till en företrädare eller riksdagsledamot som har frånträtt sitt uppdrag och har partiell sjukersättning eller partiell aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Riksdagsförvaltningen får bevilja inkomstgaranti till en företrädare eller riksdagsledamot som har frånträtt sitt uppdrag och har partiell sjukersättning eller partiell aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

7

Senaste lydelse 1997:1066.

8

Senaste lydelse 2002:203.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

9 §

9

Inkomstgarantin minskas med vad företrädaren eller riksdagsledamoten får i form av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring under den tid inkomstgarantin betalas.

Inkomstgarantin minskas med vad företrädaren eller riksdagsledamoten får i form av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken under den tid inkomstgarantin betalas.

10 §

10

Inkomstgarantin minskas också, på sätt som framgår av 11 §, med följande inkomster,

1. inkomst som är pensionsgrundande enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

1. inkomst som är pensionsgrundande enligt E 7 kap. socialförsäkringsbalken,

2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige,

3. kompletterande delpension och

4. pension och livränta i andra fall än som avses i 9 §.

11 §

Minskningen skall utgöra den procentandel, 80 33, som anges för varje särskilt fall i 8 § av den sammanlagda inkomst enligt 10 § som per år överstiger ett basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Minskningen skall utgöra den procentandel, 80 33, som anges för varje särskilt fall i 8 § av den sammanlagda inkomst enligt 10 § som per år överstiger ett basbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

16 §

Efterlevandeskydd betalas per år med ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje barn.

Efterlevandeskydd betalas per år med ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp enligt socialförsäkringsbalken för varje barn.

9

Senaste lydelse 2002:203.

10

Senaste lydelse 1998:701.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

10 kap.

1 §

11

Fastställd ålderspension, sjukpension och kompletterande efterlevandepension relateras till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av detta.

Fastställd ålderspension, sjukpension och kompletterande efterlevandepension relateras till basbeloppet enligt socialförsäkringsbalken och omräknas vid förändring av detta.

2 §

12

Den fastställda egenlivräntan relateras till det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för året före det år då egenlivräntan börjar utbetalas och omräknas vid förändring av detta.

Den fastställda egenlivräntan relateras till det basbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller för året före det år då egenlivräntan börjar utbetalas och omräknas vid förändring av detta.

3 §

13

För den som varit företrädare eller riksdagsledamot i sammanlagt minst sex hela år relateras den fastställda inkomstgarantin till det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för avgångsåret och omräknas vid förändring av detta.

För den som varit företrädare eller riksdagsledamot i sammanlagt minst sex hela år relateras den fastställda inkomstgarantin till det basbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller för avgångsåret och omräknas vid förändring av detta.

4 §

14

Med basbelopp i 4 kap. 4 §, 5 kap. 5 §, 6 kap. 3 §, 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § avses det förhöjda prisbasbeloppet i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Med basbelopp i 4 kap. 4 §, 5 kap. 5 §, 6 kap. 3 §, 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

11

Senaste lydelse 1997:1066.

12

Senaste lydelse 1997:1066.

13

Senaste lydelse 1997:1066.

14

Senaste lydelse 1998:552.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

Om inte annat sägs i första stycket avses med basbelopp i denna lag prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.

Om inte annat sägs i första stycket avses med basbelopp i denna lag prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

72. Förslag till lag om ändring i patientskadelagen (1996:799)

Härigenom föreskrivs att 9, 10 och 16 §§patientskadelagen (1996:799) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

När patientskadeersättning bestäms avräknas ett belopp om en tjugondedel av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller när ersättningen bestäms.

När patientskadeersättning bestäms avräknas ett belopp om en tjugondedel av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller när ersättningen bestäms.

10 §

Patientskadeersättning är för varje skadehändelse begränsad till högst 1 000 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller när ersättningen bestäms. För varje skadad patient lämnas dock för varje skadehändelse patientskadeersättning med högst 200 gånger detta basbelopp.

Patientskadeersättning är för varje skadehändelse begränsad till högst 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller när ersättningen bestäms. För varje skadad patient lämnas dock för varje skadehändelse patientskadeersättning med högst 200 gånger detta basbelopp.

De belopp som anges i första stycket innefattar inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

16 §

Patientförsäkringsföreningen har rätt till gottgörelse (patientförsäkringsavgift) av vårdgivare för den tid vårdgivaren saknat försäkring enligt denna lag.

Patientförsäkringsavgift får högst tas ut med ett belopp som för år räknat motsvarar femton procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller när avgiften

Patientförsäkringsavgift får högst tas ut med ett belopp som för år räknat motsvarar femton procent av det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gäller när avgiften bestäms. Om

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

bestäms. Om det belopp som motsvarar två gånger den årliga försäkringspremie som gäller för vårdgivare i motsvarande kategori när avgiften bestäms är högre, får avgiften i stället beräknas på grundval av detta belopp.

det belopp som motsvarar två gånger den årliga försäkringspremie som gäller för vårdgivare i motsvarande kategori när avgiften bestäms är högre, får avgiften i stället beräknas på grundval av detta belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

73. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1996:810) om registrering av riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

10 §

1

Registret skall innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.

För varje ledamot skall följande uppgifter registreras: Art av åtagande eller ekonomiskt intresse

Uppgifter som skall registreras

1. Innehav av aktier i ett aktiebolag, andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening utom bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk person, om värdet av aktierna eller andelen beträffande varje bolag eller förening eller motsvarande juridiska person vid anmälnings- tillfället överstiger två basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Med aktier jämställs sådana finansiella instrument som berättigar till förvärv av aktier.

Bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.

2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Fastighetens beteckning.

1

Senaste lydelse 2000:1063.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

3. Avlönad anställning som inte är av endast tillfällig karaktär.

Befattningens art samt arbetsgivarens namn.

4. Avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensionsförmån eller annan förmån som utgår under tid som omfattas av uppdraget som riksdagsledamot.

Avtalets art och arbetsgivarens namn.

5. Avtal av ekonomisk karaktär med en arbetsgivare eller uppdragsgivare, även om avtalet får effekt först efter det att uppdraget som riksdagsledamot har upphört.

Avtalets art och arbetsgivarens eller uppdragsgivarens namn.

6. Inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksdagsledamot.

Arten av verksamhet samt i förekommande fall namnet på den juridiska person i vilken verksamheten bedrivs.

7. Styrelseuppdrag och uppdrag som bolagets, revisor i aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller motsvarande utländsk juridisk person.

Uppdragets art samt föreningens eller den utländska juridiska personens namn.

8. Styrelseuppdrag och uppdrag som föreningens, revisor i en ideell förening som har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, i en stiftelse som bedriver rörelse eller annan ekonomisk verksamhet eller i en motsvarande utländsk juridisk person.

Uppdragets art samt stiftelsens eller den utländska juridiska personens namn.

9. Statligt, primärkommunalt och landstingskommunalt uppdrag som inte är av endast tillfällig karaktär.

Uppdragets art och uppdragsgivarens namn.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

10. Stadigvarande materiell förmån samt sekreterar- eller utredningshjälp som inte har betalats av ledamoten själv och som har anknytning till uppdraget som riksdagsledamot.

Arten av förmån samt den som har bekostat den.

Föreslagen lydelse

10 §

2

Registret skall innehålla uppgifter om namn, partibeteckning och valkrets beträffande ledamöter som har gjort anmälan om registrering.

För varje ledamot skall följande uppgifter registreras: Art av åtagande eller ekonomiskt intresse

Uppgifter som skall registreras

1. Innehav av aktier i ett aktiebolag, andel i ett handelsbolag eller en ekonomisk förening utom bostadsrättsförening samt andel i en motsvarande utländsk juridisk person, om värdet av aktierna eller andelen beträffande varje bolag eller förening eller motsvarande juridiska person vid anmälnings- tillfället överstiger två prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken. Med aktier jämställs sådana finansiella instrument som berättigar till förvärv av aktier.

Bolagets, föreningens eller den utländska juridiska personens namn.

2. Ägande, helt eller delvis, av näringsfastighet enligt 2 kap. 14 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Fastighetens beteckning.

2

Senaste lydelse 2000:1063.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

3. Avlönad anställning som inte är av endast tillfällig karaktär.

Befattningens art samt arbetsgivarens namn.

4. Avtal av ekonomisk karaktär med tidigare arbetsgivare, såsom avtal om löne- eller pensionsförmån eller annan förmån som utgår under tid som omfattas av uppdraget som riksdagsledamot.

Avtalets art och arbetsgivarens namn.

5. Avtal av ekonomisk karaktär med en arbetsgivare eller uppdragsgivare, även om avtalet får effekt först efter det att uppdraget som riksdagsledamot har upphört.

Avtalets art och arbetsgivarens eller uppdragsgivarens namn.

6. Inkomstbringande självständig verksamhet som bedrivs vid sidan av uppdraget som riksdagsledamot.

Arten av verksamhet samt i förekommande fall namnet på den juridiska person i vilken verksamheten bedrivs.

7. Styrelseuppdrag och uppdrag som bolagets, revisor i aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening eller motsvarande utländsk juridisk person.

Uppdragets art samt föreningens eller den utländska juridiska personens namn.

8. Styrelseuppdrag och uppdrag som föreningens, revisor i en ideell förening som har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen, i en stiftelse som bedriver rörelse eller annan ekonomisk verksamhet eller i en motsvarande utländsk juridisk person.

Uppdragets art samt stiftelsens eller den utländska juridiska personens namn.

9. Statligt, primärkommunalt och landstingskommunalt uppdrag som inte är av endast tillfällig karaktär.

Uppdragets art och uppdragsgivarens namn.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

10. Stadigvarande materiell förmån samt sekreterar- eller utredningshjälp som inte har betalats av ledamoten själv och som har anknytning till uppdraget som riksdagsledamot.

Arten av förmån samt den som har bekostat den.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

74. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1996:1152) om handel med läkemedel m.m. skall ha följande lydelse.

5 §

Detaljhandel med läkemedel, avseende försäljning till en sjukvårdshuvudman, till ett sjukhus för vilket finns ett vårdavtal med en sjukvårdshuvudman eller till ett sjukhus vid vilket ersättning för sjukhusvård lämnas enligt 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, får bedrivas av den som har tillstånd till partihandel med läkemedel. Detsamma gäller för försäljning av vacciner och serum till andra sjukvårdsinrättningar eller till läkare eller veterinärer.

Detaljhandel med läkemedel, avseende försäljning till en sjukvårdshuvudman, till ett sjukhus för vilket finns ett vårdavtal med en sjukvårdshuvudman eller till ett sjukhus vid vilket ersättning för sjukhusvård lämnas enligt 16 § lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m., får bedrivas av den som har tillstånd till partihandel med läkemedel. Detsamma gäller för försäljning av vacciner och serum till andra sjukvårdsinrättningar eller till läkare eller veterinärer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

75. Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 13 a, 16, 17, 20 och 69 §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 a §

1

I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret jämställs med förvärvsarbete även tid då den sökande har fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock tillsammans under högst två kalendermånader.

I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret jämställs med förvärvsarbete även tid då den sökande har fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningsförmån enligt socialförsäkringsbalken, dock tillsammans under högst två kalendermånader.

Vid tillämpning, i fall som avses i första stycket, av 12 § första stycket 2 skall minst 300 av de där angivna 450 timmarna avse förvärvsarbete under minst 4 kalendermånader som har utförts med minst 45 timmar under var och en av dessa månader. Under var och en av de återstående högst 2 månaderna skall sökanden ha utfört förvärvsarbete, fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring under tid som motsvarar minst 45 timmar.

Vid tillämpning, i fall som avses i första stycket, av 12 § första stycket 2 skall minst 300 av de där angivna 450 timmarna avse förvärvsarbete under minst 4 kalendermånader som har utförts med minst 45 timmar under var och en av dessa månader. Under var och en av de återstående högst 2 månaderna skall sökanden ha utfört förvärvsarbete, fullgjort tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningsförmån enligt socialförsäkringsbalken under tid som motsvarar minst 45 timmar.

1

Senaste lydelse 2000:1460.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

16 §

2

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte den tid då den sökande varit hindrad att arbeta på grund av

1. styrkt sjukdom,

2. avslutad heltidsutbildning som den sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst 5 månader,

3. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

4. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

5. vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptivbarn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,

6. beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelslagen,

7. utlandsvistelse till följd av att den sökande följt med sin make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förutsättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt säte i Sverige och att lönen utbetalas från Sverige, varvid med make eller maka jämställs person med vilken den sökande sammanbor under förhållanden som liknar makars, eller

8. vård av närstående när hel ersättning lämnats enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.

8. vård av närstående när hel närståendepenning lämnats enligt C 28 kap. socialförsäkringsbalken.

Första stycket 6 gäller dock inte när fråga är om hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § eller avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen.

17 §

3

När ramtid skall bestämmas enligt 12 § räknas inte heller tid då den sökande

1. fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. fått föräldrapenningsförmån enligt socialförsäkringsbalken,

2. varit hindrad att arbeta på grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,

3. varit hindrad att arbeta på grund av deltagande i arbetsmarknadsutbildning eller annan utbildning inom ramen för ett

2

Senaste lydelse 2004:880.

3

Senaste lydelse 2003:330.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

arbetsmarknadspolitiskt program, arbetspraktik, ungdomsgarantin, datortekverksamhet, arbetslivsinriktad rehabilitering eller projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning enligt förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program,

4. varit hindrad att arbeta på grund av utbildning för vilken rekryteringsbidrag lämnas enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande, eller

5. varit hindrad att arbeta på grund av deltagande i verksamhet där ersättning enligt 3 a § har lämnats,

6. utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med särskilt anställningsstöd enligt förordningen (1997:1275) om anställningsstöd, eller

7. utfört förvärvsarbete som bedrivits med stöd av bestämmelserna om stöd till start av näringsverksamhet enligt förordningen (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program.

Tid som enligt 13 a § har jämställts med förvärvsarbete skall dock räknas in i ramtiden.

20 §

För all dagpenning gäller följande.

  • Dagpenningen lämnas i form av ett belopp som beräknas per dag.
  • Summan under en kalendervecka av antalet ersatta och arbetade dagar samt karens- och avstängningsdagar får uppgå till högst fem.
  • Dagpenningen får inte lämnas för lördag eller söndag, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medger undantag.
  • Dagpenningen får inte lämnas för tid under vilken den sökande får föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
  • Dagpenningen får inte lämnas för tid under vilken den sökande får föräldrapenning enligt socialförsäkringsbalken.
  • Dagpenning som understiger 10 kronor per dag betalas inte ut och brutet krontal jämnas ut till närmaste högre krontal.

69 §

När det gäller minskning av vissa ersättningar med utgiven dagpenning gäller föreskrifterna i 17 kap. 1 § lagen (1962:381)

När det gäller minskning av vissa ersättningar med utgiven dagpenning gäller föreskrifterna i H 4 kap. 2 § socialförsäkrings-

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

om allmän försäkring och 6 kap. 7 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

76. Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 §, 8 kap. 4 §, 16 kap. 12 §, 22 kap.1 och 12 §§skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

3 §

1

Skatteavdrag skall inte göras, om

1. ersättningen är mindre än 100 kronor,

2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,

3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren understiger 10 000 kronor under inkomståret och

a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

b) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven näringsverksamhet,

c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § andra stycket 2 d lagen (1962:381) om allmän försäkring, samt

c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan överenskommelse som avses i C 6 kap. 13 § 4 socialförsäkringsbalken, samt

d) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken,

4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt prisbasbelopp enligt lagen om allmän försäkring,

4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och ersättningen under inkomståret understiger ett halvt prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken,

1

Senaste lydelse 1999:1300.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,

6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom totalförsvaret, eller

7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen till mottagare som debiterats preliminär skatt för inkomståret.

8 kap.

4 §

2

Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i 11 kap.24, 30 och 31 §§ samt 15 kap. 8 §inkomstskattelagen (1999:1229), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.

Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning och annan ersättning som avses i 11 kap.24, 30 och 31 §§ samt 15 kap. 8 §inkomstskattelagen (1999:1229), med undantag för vårdbidrag enligt B 15 kap. socialförsäkringsbalken.

De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring ange det skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.

De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande inkomster enligt C 6 kap. socialförsäkringsbalken ange det skatteavdrag som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.

16 kap.

12 §

3

Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng enligt 4 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall beräkningen av hur stor del av ålderspensionsavgiften och den

Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng enligt E 9 kap. socialförsäkringsbalken skall beräkningen av hur stor del av ålderspensionsavgiften och den allmänna pensionsavgiften

2

Senaste lydelse 2000:794.

3

Senaste lydelse 2998:681.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

allmänna pensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras enligt följande.

som den skattskyldige har betalat göras enligt följande.

Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den slutliga skatten anses avgifterna vara till fullo betalda. Om betald preliminär skatt understiger den slutliga skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse avgifter som motsvarar avgifternas andel av den slutliga skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt skall beaktas.

Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra stycket men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret anses som betalning av obetalda avgifter till samma kvotdel som de obetalda avgifterna utgör av den skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om avgifterna debiterats på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före utgången av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.

Om avgifterna för visst inkomstår sätts ned anses det belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram enligt andra och tredje styckena.

Avgifter som inte har betalats enligt tredje stycket tas inte ut.

22 kap.

1 §

4

Skatteverkets beslut får, utom i de fall som avses i 2 §, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige. Skatteverkets beslut i fråga om återbetalning av mervärdesskatt eller punktskatt enligt 18 kap. 4 b § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den som ansökt om sådan återbetalning. Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos regeringen. Skatteverkets beslut får, utom i de fall som avses i tredje stycket, överklagas också av det allmänna ombudet hos Skatteverket.

Om det är den skattskyldige som överklagar, skall Skatteverket vara den skattskyldiges motpart sedan handlingarna i målet överlämnats till länsrätten. Om även det allmänna ombudet hos Skatteverket överklagar, tillämpas dock bestämmelserna i 2 § lagen (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket.

4

Senaste lydelse 2004:1157.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

Skatteverkets beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas också av Försäkringskassan. Vad som sägs i denna lag om överklagande av det allmänna ombudet skall då i stället gälla Försäkringskassan. Vid sådant överklagande gäller dessutom 13 kap. 22 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Skatteverkets beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter får överklagas också av Försäkringskassan. Vad som sägs i denna lag om överklagande av det allmänna ombudet skall då i stället gälla Försäkringskassan. Vid sådant överklagande gäller dessutom H 10 kap.44 och 45 §§socialförsäkringsbalken.

12 §

5

I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller 13 kap. 22 § första och tredje styckena lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter gäller H 10 kap.44 och 45 §§socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser i 8 kap. 4 § och 16 kap. 12 § tillämpas på förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

5

Senaste lydelse 1998:681.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

77. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 5 kap.1 och 2 §§ lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §

1

En försäkringsgivare från tredje land skall som säkerhet för direkt försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i en bank eller ett kreditmarknadsföretag på det sätt och under de villkor som Finansinspektionen bestämmer. Depositionen skall bestå av sådana värdehandlingar som Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspektionen.

Innan koncession söks i Sverige skall försäkringsgivaren deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde då ansökningen om koncession lämnades in till Finansinspektionen.

2 §

Medan verksamheten pågår skall depositionen

1. för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång,

1. för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret, dock lägst till ett belopp som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde vid räkenskapsårets utgång,

1

Senaste lydelse 2004:436.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

2. för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde vid räkenskapsårets utgång.

2. för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde vid räkenskapsårets utgång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

78. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift

dels att 6 § skall upphöra att gälla, dels att 1

  • och 8−10 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Statlig ålderspensionsavgift skall för varje år betalas av staten enligt denna lag.

Avgift betalas endast för försäkrade enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng.

Avgift betalas endast för personer som är försäkrade för inkomstgrundad ålderspension enligt A 6 kap. 6 § 8 socialförsäkringsbalken och som uppfyller förutsättningarna för tillgodoräknande av pensionsrätt för inkomstpension eller av pensionspoäng.

2 §

1

Avgiften utgör 10,21 procent av ersättning i form av

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning eller särskild arbetsskadeersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgetts enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 2 kap. 3 § lagen (1998:674) om inkomst-

1. sjukpenning, rehabiliteringspenning och arbetsskadesjukpenning enligt socialförsäkringsbalken eller motsvarande ersättning som utgetts enligt balken eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt E 7 kap. 8

10 §§

socialförsäkringsbalken eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt E 7 kap. 14 § 1

3 samma

1

Senaste lydelse 2004:839.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

grundad ålderspension eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 2 kap. 6 § första stycket 1

3 nämnda lag,

balk,

2. föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

2. föräldrapenningsförmåner enligt socialförsäkringsbalken,

3. ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

3. närståendepenning enligt socialförsäkringsbalken,

4. ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

4. ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt C 4 kap. 6 § socialförsäkringsbalken,

5. livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen,

5. livränta enligt C 22–25 kap socialförsäkringsbalken,

6. delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,

7. vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,

7. vårdbidrag enligt socialförsäkringsbalken, i den utsträckning bidraget inte är ersättning för merkostnader,

8. dagpenning från arbetslöshetskassa, 10. aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

11. utbildningsbidrag för doktorander, 14. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),

15. dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt

16. bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

3 §

2

Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsammans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete understiger 42,3 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Avgift beräknas inte på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsammans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete understiger 42,3 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

4 §

3

Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från en försäkrads inkomster som överstiger 8,07 gånger det för året gällan- de inkomstbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension i följande ordning:

Vid beräkning av avgift på ersättning enligt 2 § skall det bortses från en försäkrads inkomster som överstiger 8,07 gånger det för året gällande inkomstbasbeloppet enligt E 6 kap.26 och 27 §§socialförsäkringsbalken i följande ordning:

1. ersättningar enligt 2 § 1 som utgör inkomst av annat förvärvsarbete,

2. annan inkomst av annat förvärvsarbete,

3. ersättningar enligt 2 § som utgör inkomst av anställning,

4. annan inkomst av anställning.

5 §

4

Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs enligt 3 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och sådan inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning som anges i 2 kap. 5 § 17 samma lag.

Avgiften utgör 18,5 procent av sådana pensionsgrundande belopp som fastställs enligt E 8 kap. socialförsäkringsbalken och sådan inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning som anges i E 7 kap. 13 § 4 samma balk.

2

Senaste lydelse 2002:979.

3

Senaste lydelse 2001:1118.

4

Senaste lydelse 2001:494.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

8 §

5

Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Återstoden förs, efter avstämning gentemot Riksgäldskontoret enligt 9 §, till Första-Fjärde AP- fonderna för förvaltning enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

Fördelningen av avgiften skall göras enligt följande. Den andel som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år förs till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt E 12 kap.15 och 16 §§socialförsäkringsbalken. Återstoden förs, efter avstämning gentemot Riksgäldskontoret enligt 9 §, till Första-Fjärde APfonderna för förvaltning enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

Regeringen skall för varje år fastställa andelarna efter förslag från Försäkringskassan.

9 §

6

Slutlig avstämning av avgifterna skall göras året efter fastställelseåret. Den skillnad som framkommer mellan beräknade belopp och de belopp som slutligt framräknas för det aktuella året skall regleras gentemot Riksgäldskontoret i samband med en kommande preliminär överföring och gentemot Första-Fjärde APfonderna i samband med att storleken på de preliminära avgifterna bestäms. Det belopp som skall regleras gentemot Riksgäldskontoret beräknas med tillägg av sådan avkastning som avses i 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och det belopp som skall regleras gentemot Första-Fjärde AP-fonderna med sådan ränta som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483).

Med fastställelseår avses detsamma som enligt 1 kap. 8 § första stycket lagen om inkomstgrundad ålderspension.

Med fastställelseår avses detsamma som enligt E 1 kap. 5 § socialförsäkringsbalken.

5

Senaste lydelse 2004:839.

6

Senaste lydelse 2002:317.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

10 §

Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Avgiften används till finansiering av försäkringen för inkomstgrundad ålderspension enligt socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

79. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten

Härigenom föreskrivs att 1 och 10 §§ samt rubriken närmast före 10 § lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I lagen finns också bestämmelser om det närmare innehållet i Finansinspektionens tillsyn över myndigheten. De grundläggande bestämmelserna om Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

I denna lag finns vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndighetens tillämpning av försäkringsrörelse- och redovisningsregler. I lagen finns också bestämmelser om tillsyn över myndigheten. De grundläggande bestämmelserna om Premiepensionsmyndighetens uppgifter finns i socialförsäkringsbalken.

Innehållet i Finansinspektionens tillsyn m.m.

Tillsyn m.m.

10 §

1

Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713) skall gälla för Finansinspektionens tillsyn över Premiepensionsmyndigheten enligt 15 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension:

Premiepensionsmyndigheten skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. Följande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1982:713) skall gälla för tillsynen:

  • 19 kap. 3 § om skyldighet för styrelsen och vissa befattningshavare att lämna upplysningar till inspektionen,
  • 19 kap. 8 § om rätt för inspektionen att sammankalla ett försäkringsbolags styrelse,

1

Senast lydelse 2003:512.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

  • 19 kap. 9 § om skyldighet för styrelsen och verkställande direktören att hålla försäkringsbolagets räkenskapsmaterial m.m. tillgängligt för granskning,
  • 19 kap. 10 § om skyldighet för vissa andra personer att lämna upplysningar m.m. till inspektionen,
  • 19 kap. 11 § första, andra och sjätte styckena om rätt för inspektionen att meddela erinringar och förelägganden att vidta rättelser,
  • 19 kap. 13 § om överklagande av inspektionens beslut, och
  • 19 kap. 15 § om avgifter för att bekosta inspektionens verksamhet.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall myndigheten anses som ett försäkringsbolag. Vad som sägs om försäkringsbolagets verkställande direktör skall avse myndighetens chef.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

80. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

Härigenom föreskrivs att 6 kap.3, 5 och 8 §§ lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

3 §

För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgiftsenhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 0,5 promille av basbeloppet, klass 2: 1 promille av basbeloppet, klass 3: 1,5 promille av basbeloppet, klass 4: 2 promille av basbeloppet. För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsenhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 5 procent av basbeloppet, klass 2: 10 procent av basbeloppet, klass 3: 15 procent av basbeloppet, klass 4: 20 procent av basbeloppet. Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.

Med basbeloppet avses det prisbasbelopp som har bestämts enligt socialförsäkringsbalken för det år som avgiften avser.

Vid inplacering i avgiftsklass skall det tas hänsyn till de mindre eller större förändringar i vattenförhållandena samt de mindre eller större olägenheter eller fördelar för bygden som vattenverksamheten eller anläggningar för denna medför.

5 §

Miljödomstolen eller länsstyrelsen får, om det är lämpligare, i stället för att meddela villkor enligt 11 kap. 8 § miljöbalken ålägga tillståndshavaren att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller inom något angränsande vattenområde. Avgiften kan fastställas som en engångsavgift eller som en årlig avgift.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

Beloppet av årlig avgift beräknas så, att det av miljödomstolen eller länsstyrelsen fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som anger förhållandet mellan basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år då avgiften skall betalas och basbeloppet för det år då avgiften fastställdes.

Beloppet av årlig avgift beräknas så, att det av miljödomstolen eller länsstyrelsen fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som anger förhållandet mellan prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken för det år då avgiften skall betalas och prisbasbeloppet för det år då avgiften fastställdes.

8 §

För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgiftsenhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 0,05 promille av basbeloppet, klass 2: 0,1 promille av basbeloppet, klass 3: 0,15 promille av basbeloppet, klass 4: 0,2 promille av basbeloppet. För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsenhet, om verksamheten tillhör

klass 1: 1 procent av basbeloppet, klass 2: 5 procent av basbeloppet, klass 3: 10 procent av basbeloppet, klass 4: 15 procent av basbeloppet. Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.

Med basbeloppet avses det prisbasbelopp som har bestämts enligt socialförsäkringsbalken för det år som avgiften avser.

Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till

  • den omfattning i vilken fisk och fiske förekommer i det vattenområde som berörs av vattenverksamheten eller anläggningar för denna,
  • den utsträckning i vilken vattenförhållandena och fisket påverkas av vattenverksamheten eller anläggningar för denna, och
  • omfattningen av de förpliktelser som verksamhetsutövaren har ålagts enligt 5 § eller i villkor enligt 11 kap. 8 § miljöbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

81. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:813) om införande av lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1998:813) om införande av lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

Om någon är skyldig att betala årlig avgift enligt 2 kap. 8 § eller 10 § eller 4 kap. 14 §vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre lag skall avgiften utan särskilt beslut räknas om årligen i förhållande till den ändring av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som har skett mellan avgiftsåret och året innan dess.

Om någon är skyldig att betala årlig avgift enligt 2 kap. 8 § eller 10 § eller 4 kap. 14 §vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre lag skall avgiften utan särskilt beslut räknas om årligen i förhållande till den ändring av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken som har skett mellan avgiftsåret och året innan dess.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

82. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a §

1

För den som har fått ersättning enligt denna lag skall till- gångar uppgående till ett belopp om etthundrasjuttiofemtusen (175 000) kr anses som förmögenhet och inte beaktas vid till- lämpning av

1. 16 och 17 §§ lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.,

1. bestämmelserna i G 10 kap. 10

14 §§socialförsäkringsbalken om bostadstillägg,

2. 5 § lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

2. bestämmelserna i G 5 kap. 6

8 §§socialförsäkringsbalken om bostadsbidrag,

3. 4 kap. 1 § och 8 kap. 2 §socialtjänstlagen (2001:453),

4. 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), samt

5. 19 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2001:764.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

83. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:568) om utlandssstyrkan inom Försvarsmakten

Härigenom föreskrivs att 5 och 10 §§ lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

1

Vid tjänstgöring utomlands gäller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring från det att den första färden till tjänstgöringsplatsen påbörjas till det att den sista färden från tjänstgöringsplatsen avslutas. Skada som inträffar under denna tid skall anses som arbetsskada, om övervägande skäl talar för det. Skador som inträffar under semester eller motsvarande ledighet utom tjänstgöringslandet skall omfattas av lagens skydd endast om det finns särskilda skäl.

Vid tjänstgöring utomlands gäller bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring i socialförsäkringsbalken från det att den första färden till tjänstgöringsplatsen påbörjas till det att den sista färden från tjänstgöringsplatsen avslutas. Skada som inträffar under denna tid skall anses som arbetsskada, om övervägande skäl talar för det. Skador som inträffar under semester eller motsvarande ledighet utom tjänstgöringslandet skall omfattas av lagens skydd endast om det finns särskilda skäl.

Vid prövning av om den som tjänstgör i utlandsstyrkan drabbats av en arbetsskada skall bevisreglerna i 7 och 8 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd tillämpas för den tid som avses i första stycket, om det är förmånligare för den enskilde än en tillämpning av motsvarande regler i lagen om arbetsskadeförsäkring.

Vid prövning av om den som tjänstgör i utlandsstyrkan drabbats av en arbetsskada skall bevisreglerna för statligt personskadeskydd i C 24 kap. 4

6 §§

socialförsäkringsbalken tillämpas för den tid som avses i första stycket, om det är förmånligare för den enskilde än en tillämpning av motsvarande regler om arbetsskadeförsäkring.

1

Senaste lydelse 2003:170.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

Vid tillämpning av lagen om arbetsskadeförsäkring utgör livränteunderlaget minst sju prisbasbelopp.

Vid tillämpning av bestämmelserna om arbetsskadeförsäkring utgör livränteunderlaget minst sju prisbasbelopp.

10 §

Försvarsmaktens ansvar enligt 6 och 7 §§ innebär ingen inskränkning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a §arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Försvarsmaktens ansvar enligt 6 och 7 §§ innebär ingen inskränkning i det ansvar som den skadades arbetsgivare har enligt 2 kap. och 3 kap. 2 a §arbetsmiljölagen (1977:1160) samt C 12 kap. socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

84. Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § och 2 kap.2 och 3 §§bokföringslagen (1999:1078) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

I denna lag betyder

1. företag: en fysisk eller juridisk person som är bokföringsskyldig enligt denna lag,

2. bokslutsföretag: företag som tillhör någon eller några av följande kategorier

a) aktiebolag,

b) ekonomiska föreningar,

c) handelsbolag i vilka en eller flera juridiska personer är delägare,

d) företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag,

e) stiftelser som är bokföringsskyldiga enligt denna lag,

f) företag som är moderföretag i en koncern,

g) företag i vilka den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till mer än ett belopp motsvarande tjugo prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret.

g) företag i vilka den årliga nettoomsättningen normalt uppgår till mer än ett belopp motsvarande tjugo prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av räkenskapsåret.

3. verksamhet: näringsverksamhet eller annan verksamhet som omfattas av bokföringsskyldighet enligt denna lag,

4. moderföretag: företag som utgör moderföretag enligt definitionen i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554),

5. koncern: vad som utgör koncern enligt definitionen i 1 kap.4 §årsredovisningslagen,

6. bokföringspost: varje enskild notering i grundbokföringen eller huvudbokföringen,

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

7. affärshändelser: alla förändringar i storleken och sammansättningen av ett företags förmögenhet som beror på företagets ekonomiska relationer med omvärlden, såsom in- och utbetalningar, uppkomna fordringar och skulder samt egna tillskott till och uttag ur verksamheten av pengar, varor eller annat,

8. verifikation: de uppgifter som dokumenterar en affärshändelse eller en vidtagen justering i bokföringen,

9. räkenskapsinformation:

a) sådana sammanställningar av uppgifter som avses i

  • 4 kap. 3 § (balansräkning),
  • 5 kap. 1 § (grundbokföring och huvudbokföring),
  • 5 kap. 4 § (sidoordnad bokföring),
  • 5 kap. 6 § (verifikation),
  • 5 kap. 7 § (handling m.m. som en verifikation hänvisar till),
  • 5 kap. 11§ (systemdokumentation och behandlingshistorik),
  • 6 kap. 2 § (årsredovisning),
  • 6 kap. 4 § (årsbokslut),
  • 6 kap. 5 § (noter till balansräkning och resultaträkning),samt
  • 6 kap. 11 § (specifikation av balansräkningspost).

b) avtal och andra handlingar av särskild betydelse för att belysa verksamhetens ekonomiska förhållanden, samt

c) sådana uppgifter i övrigt som är av betydelse för att det skall gå att följa och förstå de enskilda bokföringsposternas behandling i bokföringen.

Trots bestämmelsen i första stycket 2 g skall en bokföringsskyldig fysisk person inte anses som bokslutsföretag om han eller hon med stöd av 4 kap. 4 § andra stycket har olika bokföringar och nettoomsättningen enligt varje enskild bokföring normalt inte uppgår till mer än tjugo prisbasbelopp.

2 kap.

2 §

1

Följande juridiska personer är bokföringsskyldiga i den utsträckning som anges i andra

  • styckena:

1. ideella föreningar,

2. registrerade trossamfund och registrerade organisatoriska delar av sådana samfund enligt lagen (1998:1593) om trossamfund,

3. samfällighetsföreningar enligt 17 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

1

Senaste lydelse 2000:598.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

4. viltvårdsområdesföreningar enligt 1 § lagen (2000:592) om viltvårdsområden,

5. fiskevårdsområdesföreningar enligt 1 § lagen (1981:533) om fiskevårdsområden.

Juridiska personer som anges i första stycket är bokföringsskyldiga, om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger ett gränsbelopp som motsvarar trettio prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Juridiska personer som anges i första stycket är bokföringsskyldiga, om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger ett gränsbelopp som motsvarar trettio prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

Bokföringsskyldigheten inträder

1. från och med tidpunkten för den juridiska personens bildande, om tillgångarna då överstiger det angivna gränsbeloppet, eller

2. från och med det kalenderår vid vars ingång värdet av tillgångarna överstiger gränsbeloppet.

Bokföringsskyldigheten enligt andra stycket upphör, om tillgångarnas värde vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har varit lägre än det angivna gränsbeloppet.

Om den juridiska personen bedriver näringsverksamhet eller är moderföretag i en koncern, är den bokföringsskyldig även om förutsättningarna enligt andra stycket inte är uppfyllda.

3 §

Stiftelser är bokföringsskyldiga, om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tio prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Stiftelser är bokföringsskyldiga, om värdet av tillgångarna, beräknat enligt 4 §, överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tio prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

Bokföringsskyldigheten inträder

1. från och med tidpunkten för stiftelsens bildande, om tillgångarna då överstiger det angivna gränsbeloppet, eller

2. från och med det kalenderår vid vars ingång värdet av tillgångarna överstiger gränsbeloppet.

Bokföringsskyldigheten enligt första stycket upphör, om tillgångarnas värde vid utgången av de tre senaste åren har varit lägre än det angivna gränsbeloppet.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

Följande stiftelser är dock bokföringsskyldiga även om förutsättningarna enligt första stycket inte är uppfyllda:

1. stiftelser som bedriver näringsverksamhet,

2. stiftelser som är moderstiftelser,

3. insamlingsstiftelser enligt 11 kap. 1 § stiftelselagen (1994:1220),

4. kollektivavtalsstiftelser enligt 11 kap. 3 § samma lag,

5. stiftelser som har bildats av eller tillsammans med staten, en kommun eller ett landsting,

6. pensionsstiftelser enligt 9 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

7. personalstiftelser enligt 27 § samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

85. Förslag till lag om ändring i revisionslagen (1999:1079)

Härigenom föreskrivs att 13 § revisionslagen (1999:1079) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

1

Minst en revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor som avlagt revisorsexamen, om

1. nettovärdet av företagets tillgångar enligt balansräkningarna för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

1. nettovärdet av företagets tillgångar enligt balansräkningarna för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1 000 gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde under den sista månaden av respektive räkenskapsår, eller

2. antalet anställda hos företaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2001:888.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

86. Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 27 §, 8 kap.9-11, 16, 19 och 21 §§, 9 kap. 7 §, 10 kap. 5 §, 11 kap.30-32, 37, 40 och 41 §§, 12 kap. 36 §, 15 kap. 8 §, 16 kap.22, 24 och 30 §§, 28 kap. 9 §, 43 kap. 14 § samt 58 kap.10 och 24 §§inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

27 §

Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde för året före taxeringsåret.

Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde för året före taxeringsåret.

8 kap.

9 §

1

Följande bidrag är skattefria:

allmänt barnbidrag enligt lagen (1947:529) om allmänt barnbidrag,

förlängt barnbidrag enligt

lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn,

underhållsstöd enligt lagen

(1996:1030) om underhållsstöd, och

efterlevandestöd till barn enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn.

Följande bidrag enligt socialförsäkringsbalken är skattefria:

barnbidrag,

underhållsstöd,

adoptionsbidrag, och

efterlevandestöd.

1

Senaste lydelse 2002:213.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

10 §

2

Följande bidrag är skattefria:

bostadsbidrag enligt lagen

(1993:737) om bostadsbidrag,

bostadstillägg enligt lagen

(2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl., och

bostadsbidrag och bostads-

tillägg enligt socialförsäkringsbalken, och

  • kommunalt bostadstillägg till handikappade.

11 §

3

Bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd och liknande ersättningar är skattefria.

Bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453), äldreförsörjningsstöd enligt socialförsäkringsbalken och liknande ersättningar är skattefria.

16 §

4

Handikappersättning enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag och ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring är skattefria.

Handikappersättning enligt socialförsäkringsbalken och ersättning för merutgifter för resor enligt C 8 kap 5 § samma balk är skattefria.

19 §

Assistansersättningar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning och ekonomiskt stöd till utgifter för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade är skattefria.

Assistansersättningar enligt socialförsäkringsbalken och ekonomiskt stöd till utgifter för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade är skattefria.

2

Senaste lydelse 2001:766.

3

Senaste lydelse 2001:857.

4

Senaste lydelse 2000:797.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

21 §

5

Ersättningar från Försäkringskassan till arbetsgivare som enligt 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring har rätt att få arbetstagares sjukpenning från Försäkringskassan är skattefria, om lönen till arbetstagaren och andra utgifter för denne inte skall dras av.

Ersättningar från Försäkringskassan till arbetsgivare som enligt C 8 kap. 48 § andra stycket eller 49 och 50 §§socialförsäkringsbalken har rätt att få arbetstagares sjukpenning från Försäkringskassan är skattefria, om lönen till arbetstagaren och andra utgifter för denne inte skall dras av.

9 kap.

7 §

6

Följande räntor och avgifter får inte dras av:

avgifter enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag, och

räntor enligt 36 § lagen

(1996:1030) om underhållsstöd.

räntor enligt B 12 kap. 37 § socialförsäkringsbalken, och

avgifter enligt G 6 kap. 8 § socialförsäkringsbalken.

10 kap.

5 §

7

Med pension avses ersättningar som betalas ut

1. som inkomstgrundad ålderspension och premiepension till efterlevande enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

2. som garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension,

3. som efterlevandepension enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn,

1. som allmän ålderspension, efterlevandepension och premiepension till efterlevande enligt socialförsäkringsbalken,

5

Senaste lydelse 2004:790.

6

Senaste lydelse 2001:359.

7

Senaste lydelse 2002:213.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

4. på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring, eller

5. på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring.

2. på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring, eller

3. på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring.

Med pension avses också ersättningar som betalas ut från pensionssparkonto

1. till pensionsspararen,

2. till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande,

3. till den som fått rätten till pension genom bodelning,

4. till make eller bröstarvinge på grund av att ett förmånstagarförordnande jämkats, eller

5. vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken. I 58 kap. finns ytterligare bestämmelser om pensionsförsäkringar och pensionssparkonton.

11 kap.

30 §

8

Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp om de grundar sig på förvärvsinkomst på grund av tjänst:

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. sjukpenning, rehabiliteringspenning och smittbärarpenning enligt socialförsäkringsbalken,

2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,

2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3. ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

3. ersättning vid tvist om sjuklön enligt C 4 kap. 6 § socialförsäkringsbalken, och

4. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, och

8

Senaste lydelse 2002:213.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

5. ersättningar enligt andra lagar eller författningar vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller i samband med militärtjänstgöring.

4. ersättningar enligt andra lagar eller författningar vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller i samband med militärtjänstgöring.

Även sjukersättning och aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tas upp.

Även sjukersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken skall tas upp.

31 §

9

Följande ersättningar i samband med vård skall tas upp:

Följande ersättningar enligt socialförsäkringsbalken i samband med vård skall tas upp:

1. föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. föräldrapenningsförmåner,

2. ersättningar enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, och

2. närståendepenning, och

3. vårdbidrag enligt lagen (1998:703) om handikappersättning och vårdbidrag.

3. vårdbidrag.

Vårdbidrag skall dock inte tas upp till den del det utgör ersättning för merutgifter.

32 §

Särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till ålderspension för långvarig vård av sjukt och handikappat barn skall inte tas upp.

Särskilt pensionstillägg enligt E 21 kap. socialförsäkringsbalken skall inte tas upp.

37 §

Följande gäller för livräntor vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkringar som inte har tecknats i samband med

Följande gäller för livräntor vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkringar som inte har tecknats i samband med

9

Senaste lydelse 2001:908.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

tjänst och inte heller är trafikförsäkring, ansvarsförsäkring, obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller försäkring enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Som intäkt skall den del av livräntans belopp tas upp som framgår av följande tabell, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:

tjänst och inte heller är trafikförsäkring, ansvarsförsäkring, obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller arbetsskadeförsäkring enligt socialförsäkringsbalken. Som intäkt skall den del av livräntans belopp tas upp som framgår av följande tabell, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:

högst 35 år 80 % 36 till och med 47 år 70 % 48 " " " 56 år 60 % 57 " " " 63 år 50 % 64 " " " 69 år 40 % 70 " " " 76 år 30 % 77 " " " 86 år 20 % minst 87 år 10 % Andra livräntor på grund av personskada än sådana som avses i första stycket skall tas upp till den del de avser ersättning för förlorad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll.

40 §

10

Barnpension enligt lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn skall bara tas upp till den del pensionen för varje månad överstiger en tolftedel av 40 procent av prisbasbeloppet eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 procent av prisbasbeloppet. Efterlevandelivränta skall inte tas upp till den del livräntan enligt 7 kap. 10 och 11 §§ lagen om efterlevandepension och

Barnpension enligt socialförsäkringsbalken skall bara tas upp till den del pensionen för varje månad överstiger en tolftedel av 40 procent av prisbasbeloppet eller, vid pension efter båda föräldrarna, 80 procent av prisbasbeloppet. Efterlevandelivränta skall inte tas upp till den del livräntan enligt F 12 kap. 3

6 §§ balken medfört minskning av efterlevandestöd och sådan del av barnpensionen som

10

Senaste lydelse 2002:213.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

efterlevandestöd till barn medfört minskning av efterlevandestöd till barn och sådan del av barnpensionen som inte skall tas upp.

inte skall tas upp.

41 §

Ersättning som betalas ut på annat sätt än i form av pension eller livränta från arbetsgivare när denne står självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring behandlas på samma sätt som försäkringsersättningar enligt sistnämnda lag.

Ersättning som betalas ut på annat sätt än i form av pension eller livränta från arbetsgivare när denne står självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt C 23 kap. 6 § socialförsäkringsbalken behandlas på samma sätt som försäkringsersättningar enligt sistnämnda lag.

12 kap

36 §

Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser inkomster i inkomstslaget tjänst. Om avgifterna sätts ned, skall motsvarande belopp tas upp i inkomstslaget det beskattningsår då debiteringen ändras.

Vidare skall ett avdrag göras för egenavgifterna för beskattningsåret med högst 25 procent av ett underlag som beräknas enligt tredje stycket. Avdraget skall dock vara högst 20 procent om den skattskyldige antingen vid beskattningsårets ingång fyllt 65 år eller då inte fyllt 65 år men under hela året fått hel ålderspension eller dött under året. Avdraget skall återföras till beskattning det följande beskattningsåret.

Underlaget utgörs av sådana intäkter i inkomstslaget tjänst som enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension är inkomst av annat förvärvsarbete, minskade med andra kostnader som skall dras av från dessa intäkter än sådant avdrag som avses i andra stycket och med sjuk- och reha-

Underlaget utgörs av sådana intäkter i inkomstslaget tjänst som enligt E 7 kap.14 och 20 §§socialförsäkringsbalken är inkomst av annat förvärvsarbete, minskade med andra kostnader som skall dras av från dessa intäkter än sådant avdrag som avses i andra stycket och med sjuk- och rehabiliteringspenning

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

biliteringspenning och liknade ersättningar som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 i den nämnda lagen.

och liknade ersättningar som avses i 14 § 4 i samma kapitel.

15 kap.

8 §

Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp, om de grundar sig på förvärvsinkomst på grund av näringsverksamhet:

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. sjukpenning, rehabiliteringspenning och smittbärarpenning enligt socialförsäkringsbalken och

2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, och

3. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare.

2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

16 kap.

22 §

11

Utgifter för sådan hälso- och sjukvård i Sverige som inte är offentligt finansierad får inte dras av. Utgifterna skall dock dras av om de avser en anställd, en enskild näringsidkare eller en delägare i ett svenskt handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade vården enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller någon

Utgifter för sådan hälso- och sjukvård i Sverige som inte är offentligt finansierad får inte dras av. Utgifterna skall dock dras av om de avser en anställd, en enskild näringsidkare eller en delägare i ett svenskt handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade vården enligt lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m.

11

Senaste lydelse 2003:1194.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

annan svensk författning. eller någon annan svensk författning.

Utgifter för hälso- och sjukvård och läkemedel utomlands skall dras av om de uppkommit vid insjuknande i samband med tjänstgöring utomlands.

24 §

Utgifter för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder skall dras av, om arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring eller rehabiliteringen syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag för sådana utgifter skall också göras av en enskild näringsidkare eller av en delägare i ett svenskt handelsbolag, om rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete. Även utgifter för förebyggande behandling skall dras av, om behandlingen har ett sådant syfte.

Utgifter för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder skall dras av, om arbetsgivaren skall svara för dem enligt C 12 kap. socialförsäkringsbalken eller rehabiliteringen syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag för sådana utgifter skall också göras av en enskild näringsidkare eller av en delägare i ett svenskt handelsbolag, om rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete. Även utgifter för förebyggande behandling skall dras av, om behandlingen har ett sådant syfte.

30 §

12

Avdrag enligt 29 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med

1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och

2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3

5, 15 och 16 §§ lagen

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt E 7 kap.8–13, 23 och 25 §§socialförsäkringsbalken.

Avdraget får uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen

12

Senaste lydelse 2000:1341.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent.

28 kap.

9 §

13

Om pensionsavtalet ger rätt till sådan ålderspension som avses i 8 § andra stycket utöver 20 procent av den del av lönen som inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, skall ett belopp som motsvarar kostnaden för att uppnå avtalad pensionsnivå ändå dras av om den överskjutande pensionen är avsedd att ersätta tilläggspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Om pensionsavtalet ger rätt till sådan ålderspension som avses i 8 § andra stycket utöver 20 procent av den del av lönen som inte överstiger 7,5 prisbasbelopp, skall ett belopp som motsvarar kostnaden för att uppnå avtalad pensionsnivå ändå dras av om den överskjutande pensionen är avsedd att ersätta inkomstgrundad ålderspension enligt socialförsäkringsbalken.

43 kap.

14 §

Löneunderlaget är den del av den sammanlagda ersättningen som överstiger ett belopp som motsvarar tio gånger det prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före beskattningsåret. Löneunderlaget fördelas med lika belopp på andelar i företaget.

Löneunderlaget är den del av den sammanlagda ersättningen som överstiger ett belopp som motsvarar tio gånger det prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken som gällde året före beskattningsåret. Löneunderlaget fördelas med lika belopp på andelar i företaget.

58 kap.

10 §

14

Ålderspension får inte börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år.

Utbetalning får dock göras tidigare om den försäkrade enligt lagen (1962:381) om allmän

Utbetalning får dock göras tidigare om den försäkrade enligt socialförsäkringsbalken har

13

Senaste lydelse 2002:213.

14

Senaste lydelse 2003:669.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

försäkring har fått rätt till sjukersättning som inte är tidsbegränsad. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får Skatteverket medge att pensionen får börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år.

fått rätt till sjukersättning som inte är tidsbegränsad. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får Skatteverket medge att pensionen får börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år.

Förmånstagare får inte sättas in till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara den som var anställd när avtalet ingicks.

24 §

15

Ålderspension får inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år.

Utbetalning får dock göras tidigare om pensionsspararen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring har fått rätt till sjukersättning som inte är tidsbegränsad. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får Skatteverket medge att pensionen får börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år.

Utbetalning får dock göras tidigare om pensionsspararen enligt socialförsäkringsbalken har fått rätt till sjukersättning som inte är tidsbegränsad. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får Skatteverket medge att pensionen får börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2. Vad som sägs i 9 kap. 7 § gäller även i fråga om avgifter enligt 22 § tredje stycket i den upphävda lagen (1993:737) om bostadsbidrag och räntor enligt 36 § i den upphävda lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

3. Vid tillämpning av 11 kap. 37 § likställs med arbetsskadeförsäkring enligt socialförsäkringsbalken motsvarande försäkring enligt den upphävda lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

4. Vad som sägs i 58 kap. 10 och 24 §§ om sjukersättning enligt socialförsäkringsbalken gäller även i fråga om motsvarande ersättning enligt den upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring.

15

Senaste lydelse 2003:669.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

87. Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § och 3 kap. 25 §studiestödslagen (1999:1395) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §

Med prisbasbelopp avses i denna lag det prisbasbelopp som fastställs enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Med prisbasbelopp avses i denna lag det prisbasbelopp som fastställs enligt socialförsäkringsbalken.

3 kap.

25 §

1

Om inte något annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar får studiemedel inte lämnas eller tas emot för den tid för vilken det lämnas

  • studiehjälp enligt 2 kap.,
  • aktivitetsstöd för att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
  • utbildningsbidrag för doktorander,
  • rekryteringsbidrag enligt lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande, eller
  • rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
  • rehabiliteringsersättning enligt socialförsäkringsbalken.

Studiemedel får inte lämnas för den tid då den studerande tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör utbildning till reserv- eller yrkesofficer.

Studiemedel får inte lämnas för forskarutbildning om den studerande är eller har varit anställd som doktorand eller har eller har haft utbildningsbidrag för doktorander.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2002:634.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

88. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonden)

Härigenom föreskrivs att 5 kap.1 och 2 §§ lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

1 §

Sjunde AP-fonden förvaltar Premiesparfonden och Premievalsfonden för de ändamål som framgår av bestämmelserna om premiepension i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Förvaltningen skall ske uteslutande i pensionsspararnas intresse.

Sjunde AP-fonden förvaltar Premiesparfonden och Premievalsfonden för de ändamål som framgår av bestämmelserna om premiepension i socialförsäkringsbalken. Förvaltningen skall ske uteslutande i pensionsspararnas intresse.

Sjunde AP-fonden får ur vardera av Premiesparfonden och Premievalsfonden ta ut medel för de förvaltningskostnader som uppkommit för respektive fond. Om kostnaderna avser både Premiesparfonden och Premievalsfonden, skall de fördelas mellan fonderna på ett skäligt sätt.

Sjunde AP-fonden skall ta emot medel till och betala ut medel från Premiesparfonden och Premievalsfonden enligt de anvisningar som Premiepensionsmyndigheten lämnar.

2 §

1

Sjunde AP-fonden skall ingå samarbetsavtal enligt 8 kap. 3 § första stycket 2 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med Premiepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma stycke 3

6.

Sjunde AP-fonden skall ingå samarbetsavtal enligt E 12 kap. 19 § 2 socialförsäkringsbalken med Premiepensionsmyndigheten samt göra de åtaganden som anges i samma paragraf.

1

Senaste lydelse 2004:68.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

Fondbestämmelserna för Premiesparfonden och Premievalsfonden får inte medge att medel delas ut till någon annan än Premiepensionsmyndigheten. Sjunde AP-fonden får inte heller genom Premiesparfonden eller Premievalsfonden utöva sådan fondverksamhet som avser förvaltning av specialfonder enligt 6 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

89. Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980)

Härigenom föreskrivs att 1 kap.7 och 8 §§, 2 kap.11, 15, 18 och 19 §§ och 3 kap.10, 16 och 17 §§socialavgiftslagen (2000:980) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

7 §

Arbete på fartyg anses som arbete i Sverige i samma utsträckning som enligt 2 kap. 8 § socialförsäkringslagen (1999:799).

Arbete på fartyg anses som arbete i Sverige i samma utsträckning som enligt A 6 kap. 3 § socialförsäkringsbalken.

8 §

Arbete för en arbetsgivare som utförs i ett annat land än det där arbetsgivaren bedriver sin verksamhet anses som arbete i Sverige i samma utsträckning som enligt 2 kap. 9 § socialförsäkringslagen (1999:799).

Arbete för en arbetsgivare som utförs i ett annat land än det där arbetsgivaren bedriver sin verksamhet anses som arbete i Sverige i samma utsträckning som enligt A 6 kap. 4 § socialförsäkringsbalken.

2 kap.

11 §

1

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

1. kostnadsersättning, utom sådan som enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483) skall undantas vid beräkning av skatteavdrag,

2. garantibelopp enligt lönegarantilagen (1992:497),

3. ersättning som utges till Försäkringskassan enligt 24 § första stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, varvid ersättningen skall anses ha betalats ut till den person som sjuklönen avser,

3. ersättning för sjuklönegaranti som utges till Försäkringskassan enligt C 4 kap. 9 § första stycket socialförsäkringsbalken, varvid ersättningen skall anses ha betalats ut till den person som sjuklönen avser,

1

Senaste lydelse 2004:849.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

4. forskarstipendium från Europeiska gemenskaperna (Marie Curie-stipendium), om stipendiet utges av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person, och

5. ersättning från semesterkassa.

15 §

En ersättning till en person vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse är avgiftsfri, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 §, 4 kap. 18 § eller 22 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

En ersättning till en person vid sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse är avgiftsfri, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning som arbetsgivare får uppbära enligt bestämmelserna i B 4 kap. 15 §, C 8 kap. 48

53 §§ och C 13 kap.

12 § socialförsäkringsbalken.

18 §

En sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller från någon annan juridisk person med motsvarande ändamål, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring inte skall beaktas vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst, är avgiftsfri.

En sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse eller från någon annan juridisk person med motsvarande ändamål, som enligt C 6 kap.21–23 §§socialförsäkringsbalken inte skall beaktas vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst, är avgiftsfri.

19 §

En ersättning till en idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7

  • §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är avgiftsfri, om ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp

En ersättning till en idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7

  • §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet är avgiftsfri, om ersättningen från föreningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

enligt socialförsäkringsbalken.

3 kap.

10 §

Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är avgiftsfri.

Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt socialförsäkringsbalken är avgiftsfri.

Detta gäller också sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Med sjukpenning avses också arbetsskadesjukpenning och motsvarande ersättning som utges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

16 §

2

Den som har haft hel ålderspension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension eller lagen (1998:702) om garantipension hela året före taxeringsåret skall bara betala ålderspensionsavgiften. Detsamma gäller den som har haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring någon del av året före taxeringsåret.

Den som har haft hel allmän ålderspension enligt socialförsäkringsbalken hela året före taxeringsåret skall bara betala ålderspensionsavgiften. Detsamma gäller den som har haft hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt samma balk någon del av året före taxeringsåret.

17 §

Den för vilken sjukpenningförsäkring enligt 3 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller med karenstid skall betala sjukförsäkringsavgift efter en procentsats som be-

Den för vilken sjukpenningförsäkring enligt C 8 kap. 23

25 §§socialförsäkringsbalken gäller med karenstid skall betala sjukförsäkringsavgift efter en procentsats som beräknas med

2

Senaste lydelse 2002:216.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

räknas med hänsyn till hur karenstiden bedöms påverka försäkringens utgifter.

hänsyn till hur karenstiden bedöms påverka försäkringens utgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

90. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3

  • och 10 §§ lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

1

Sjukförsäkringsavgifter skall finansiera kostnader för följande ersättningar som utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Sjukförsäkringsavgifter skall finansiera kostnader för följande ersättningar som utges enligt socialförsäkringsbalken

1. sjukpenning och andra ersättningar enligt 3 kap.; för sjukpenning till den del den inte finansieras genom avgifter enligt lagen (2004:1237) om särskild sjukförsäkringsavgift,

1. graviditetspenning enligt B 3 kap. och sjukpenning m.m. enligt C 8 kap.; för sjukpenning till den del den inte finansieras genom avgifter enligt lagen (2004:1237) om särskild sjukförsäkringsavgift,

2. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap., och

2. inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt C 16 kap., och

3. rehabiliteringspenning och andra ersättningar enligt 22 kap.

3. rehabiliteringspenning och andra ersättningar enligt C 13 kap.

4 §

2

Sjukförsäkringsavgifter skall också finansiera

1. Centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att studielån som avser en sjukperiod inte behöver återbetalas enligt studiestödslagen (1999:1395) eller bestämmelser som har meddelats med stöd av den lagen,

2. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

2. kostnader för närståendevård enligt C 28 kap. socialförsäkringsbalken,

1

Senaste lydelse 2004:1245.

2

Senaste lydelse 2004:850.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

3. den allmänna försäkringens kostnader enligt lagen (1991:1047) om sjuklön,

3. sådana kostnader för sjuklön enligt C 3 och 4 kap. socialförsäkringsbalken som betalas av Försäkringskassan,

4. vissa av Försäkringskassans förvaltningskostnader och kostnader för att delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser, samt

4. vissa av Försäkringskassans förvaltningskostnader och kostnader för att delta i finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet enligt lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser,

5. sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas för förmåner enligt 1 och 2 ovan samt 3 §.

5. sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas för förmåner enligt 1 och 2 ovan samt 3 §, samt

6. rådgivning i födelsekontrollerande syfte m.m. enligt 7 § lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. och motsvarande verksamhet som bedrivs av staten.

5 §

Föräldraförsäkringsavgifter skall finansiera 1. föräldrapenningförmåner enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring,

1. föräldrapenningsförmåner enligt socialförsäkringsbalken,

2. kostnader för administration av föräldrapenningförmåner, och

2. kostnader för administration av föräldrapenningsförmåner, och

3. sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas för föräldrapenningförmåner.

3. sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas för föräldrapenningsförmåner.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

6 §

3

Den andel av influtna ålderspensionsavgifter som beräknas utgöra avgifter för inkomster som överstiger 8,07 gånger det för året gällande inkomstbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall föras till staten.

Den andel av influtna ålderspensionsavgifter som beräknas utgöra avgifter för inkomster som överstiger 8,07 gånger det för året gällande inkomstbasbeloppet enligt E 6 kap. 26 § socialförsäkringsbalken skall föras till staten.

Den andel av avgifterna som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år skall föras till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt 8 kap. 1 § första stycket lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Den andel av avgifterna som beräknas motsvara pensionsrätt för premiepension för samma år skall föras till Riksgäldskontoret för tillfällig förvaltning enligt E 12 kap.15 och 16 §§socialförsäkringsbalken.

Återstoden av avgifterna skall föras till Första-Fjärde APfonderna för förvaltning enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder).

10 §

Arbetsskadeavgifter skall finansiera

1. ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

1. ersättningar från arbetsskadeförsäkringen enligt C 21

23 kap. samt F 14 och

15 kap. socialförsäkringsbalken,

2. kostnader för administration av ersättningar enligt 1, och

3. sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas på ersättningar enligt 1.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

3

Senaste lydelse 2002:51.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

91. Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 §, 8 kap.3 och 4 §§ och 10 kap. 5 §socialtjänstlagen (2001:453) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

6 §

Den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 4 § skall därvid inte anses som arbetstagare. I den utsträckning den enskilde utför uppgifter som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete, skall han eller hon dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1

  • §§, 3 kap.

1

Den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 4 § skall därvid inte anses som arbetstagare. I den utsträckning den enskilde utför uppgifter som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som vanligen utförs vid förvärvsarbete, skall han eller hon dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1

  • §§, 3 kap.

1

8 kap.

3 §

1

Med prisbasbelopp avses i detta kapitel det prisbasbelopp som fastställs enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Med prisbasbelopp avses i detta kapitel det prisbasbelopp som fastställs enligt socialförsäkringsbalken.

1

Senaste lydelse 2001:847.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

4 §

2

Med avgiftsunderlag avses den inkomst som den enskilde kan antas komma att få under de närmaste tolv månaderna, fördelad med lika belopp per månad.

Inkomsten skall beräknas med tillämpning av 21 § första stycket 1

3 och 5 lagen

(2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl. Som inkomst skall även räknas särskilt bostadstillägg enligt 20 § samma lag och bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag. En kommun kan i sitt taxebeslut bestämma att inkomsten skall beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den enskilde.

Inkomsten skall beräknas med tillämpning av G 10 kap. 29 § 1

3 och 5 socialförsäkrings-

balken. Som inkomst skall även räknas särskilt bostadstillägg enligt G 10 kap. 26 § socialförsäkringsbalken och bostadsbidrag enligt G 4–6 kap. samma balk. En kommun kan i sitt taxebeslut bestämma att inkomsten skall beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den enskilde.

I fråga om makar skall den enskildes inkomst anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomster.

10 kap.

5 §

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum

2

Senaste lydelse 2001:847.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 5 kap. 2 § denna lag eller att fullgöra nämndens uppgifter enligt 5 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller 17 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 5 kap. 2 § denna lag eller att fullgöra nämndens uppgifter enligt B 9 kap. 14 § eller B 11 kap. 19 § socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

92. Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap.2 och 4 §§, 3 kap. 1 § och 18 kap. 1 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

I självdeklarationerna lämnas uppgifter till ledning för

1. egen taxering enligt taxeringslagen (1990:324),

2. taxering enligt taxeringslagen av delägare i svenska handelsbolag och medlemmar i europeiska ekonomiska intressegrupperingar,

3. beslut om mervärdesskatt i fall som avses i 3 kap. 14 §,

4. bestämmande av underlag för egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

5. bestämmande av underlag för skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

6. bestämmande av underlag för avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, samt

7. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

7. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap. socialförsäkringsbalken.

Bestämmelser om skyldighet att lämna självdeklaration finns i 2 kap.

4 §

I kontrolluppgifterna lämnas uppgifter om andra än uppgiftslämnaren själv till ledning för

1. taxering enligt taxeringslagen (1990:324),

2. bestämmande av underlag för egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

3. bestämmande av underlag för skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

4. bestämmande av underlag för avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

5. registrering av skatteavdrag enligt skattebetalningslagen (1997:483),

6. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

6. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap. socialförsäkringsbalken,

7. beskattning enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, samt

8. beskattning utomlands. Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgifter finns i 6

  • kap.

3 kap.

1 §

1

En självdeklaration skall innehålla

1. nödvändiga identifikationsuppgifter,

2. uppgifter om de intäktsposter och kostnadsposter som skall hänföras till respektive inkomstslag,

3. uppgifter om de allmänna avdrag som den skattskyldige har rätt till,

4. uppgifter om den skattskyldiges tillgångar och skulder vid beskattningsårets utgång under förutsättning att hans eller, om han skall sambeskattas med någon, deras sammanlagda skattepliktiga förmögenhet enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt överstiger fribeloppet enligt 19 § den lagen,

5. de uppgifter som behövs för beräkning av

a) fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

b) avkastningsskatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,

c) särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,

d) expansionsfondsskatt enligt 34 kap. inkomstskattelagen (1999:1229),

e) egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

f) särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,

g) allmän löneavgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och

1

Senaste lydelse 2004:1144.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

h) pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,

h) pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap. socialförsäkringsbalken,

6. de uppgifter som behövs för att avgöra om en begränsat skattskyldig uppfyller kraven för att erhålla allmänna avdrag enligt 62 kap. 5

7. de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att fatta riktiga taxerings- och beskattningsbeslut samt beslut om pensionsgrundande inkomst.

18 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om undantag från skyldigheten att lämna en kontrolluppgift eller en förbindelse enligt en bestämmelse i 6

  • kap. om

1. undantaget inte kan antas komma att försvåra kontrollen av att deklarationsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt,

2. uppgiften saknar betydelse för beskattningen enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

3. uppgiften saknar betydelse för beräkningen av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, och

3. uppgiften saknar betydelse för beräkningen av pensionsgrundande inkomst enligt E 7 kap. socialförsäkringsbalken, och

4. undantaget inte påverkar Sveriges åtaganden inom det internationella utbytet av information.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

93. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

1

Rätt till förmåner enligt denna lag har

1. den som är bosatt i Sverige, och

2. den som, utan att vara bosatt här, har rätt till vårdförmåner i Sverige vid sjukdom eller moderskap enligt vad som följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Rätt till förmåner enligt 5 och 20 §§ med undantag för varor som avses i 18 § andra punkten har även den som i annat fall, utan att vara bosatt i Sverige, har anställning här.

Särskilda bestämmelser om kostnadsfria läkemedel gäller för dem som får sjukhusvård som avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller i 2 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samt för den som åtnjuter hemsjukvård som avses i 3 e eller 18 d § hälso- och sjukvårdslagen och för den som bor i sådan särskild boendeform som avses i 18 d § samma lag.

Särskilda bestämmelser om kostnadsfria läkemedel gäller för dem som får sjukhusvård som avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller i 16 § lagen (2007:000) om statlig ersättning för sjukvård m.m. samt för den som åtnjuter hemsjukvård som avses i 3 e eller 18 d § hälso- och sjukvårdslagen och för den som bor i sådan särskild boendeform som avses i 18 d § samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2002:1145.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

94. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2002:125) om överföring av värdet av pensionsrättigheter till och från Europeiska gemenskaperna att 2

  • 8, 9 och 13 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Det sammanlagda värdet av pensionsrätt för inkomstpension, värdet av pensionsrätt för premiepension och värdet av rätt till tilläggspension (pensionsrättigheter för allmän ålderspension) enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall på begäran av den försäkrade föras över till gemenskaperna. Till grund för beräkning av det belopp som skall överföras skall de pensionsrättigheter läggas som har fastställts för den försäkrade till och med det år då denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna.

Det sammanlagda värdet av pensionsrätt för inkomstpension, värdet av pensionsrätt för premiepension och värdet av rätt till tilläggspension (pensionsrättigheter för allmän ålderspension) enligt avdelning E socialförsäkringsbalken skall på begäran av den försäkrade föras över till gemenskaperna. Till grund för beräkning av det belopp som skall överföras skall de pensionsrättigheter läggas som har fastställts för den försäkrade till och med det år då denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna.

Överföringen innebär att de pensionsrättigheter för vilka värdet överförs inte längre ger upphov till ålderspension enligt svensk lag om inte rättigheterna senare återförs från gemenskaperna enligt vad som föreskrivs i 8 §.

3 §

Värdet av pensionsrätt för inkomstpension skall utgöras av värdet av den försäkrades pensionsbehållning enligt 5 kap. 2 §

Värdet av pensionsrätt för inkomstpension skall utgöras av värdet av den försäkrades pensionsbehållning enligt E 10 kap.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

5–7 §§socialförsäkringsbalken.

Vid beräkning av pensionsbehållningen skall hänsyn tas till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt 3 kap. 8 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, föräldrar till små barn enligt 3 kap. 10 § och studier enligt 3 kap. 24 § samma lag, endast om det för den försäkrade till och med det år denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna har fastställts pensionsgrundande inkomster enligt vad som anges i 5 kap. 13 § samma lag.

Vid beräkning av pensionsbehållningen skall hänsyn tas till pensionsbehållning som avser pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring enligt E 8 kap. 15 § socialförsäkringsbalken, studier enligt E 8 kap. 17 § och föräldrar till små barn enligt E 8 kap. 19 och 20 §§ samma balk, endast om det för den försäkrade till och med det år denne tillträdde tjänsten vid gemenskaperna har fastställts pensionsgrundande inkomster enligt vad som anges i E 10 kap. 36

39 §§ samma balk.

När överföring sker skall värdet av pensionsrätten räknas om med hänsyn till eventuell förändring av inkomstindex enligt 1 kap. 5 § samma lag mellan det år då den försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.

När överföring sker skall värdet av pensionsrätten räknas om med hänsyn till eventuell förändring av inkomstindex enligt E 6 kap.10–13 §§socialförsäkringsbalken mellan det år då den försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.

4 §

Värdet av rätt till tilläggspension som skall föras över för en försäkrad som är född år 1953 eller tidigare skall beräknas enligt 6 kap.2, 3, 8 och 17 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och 19

22 §§ lagen (1998:675) om införande av nämnda lag. Beloppet skall därefter räknas om enligt vad som anges i andra och

Värdet av rätt till tilläggspension som skall föras över för en försäkrad som är född år 1953 eller tidigare skall beräknas enligt E 11 kap6, 8, 9 och 16 §§socialförsäkringsbalken och 19

22 §§ i den upphävda lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Beloppet skall därefter räknas om enligt

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

tredje styckena denna paragraf. vad som anges i andra och tredje styckena denna paragraf.

Beloppet skall multipliceras med ett delningstal. Som delningstal skall det delningstal användas som enligt 5 kap. 12 § förstnämnda lag gäller för beräkning av inkomstpension för en försäkrad som fyller 65 år i januari det år då den försäkrade börjar sin anställning vid gemenskaperna. Det framräknade beloppet skall därefter diskonteras med en årlig förväntad avkastning på 1,6 procent utifrån det antal år som återstår från det år då den försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna till och med det år då den försäkrade fyller 65 år. Beloppet skall sedan multipliceras med 1,0 minus den procentuella genomsnittliga risken för att personer i den försäkrades ålder inte uppnår 65 års ålder. Risken skall beräknas med ledning av senast utgiven officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige.

Beloppet skall multipliceras med ett delningstal. Som delningstal skall det delningstal användas som enligt E 10 kap. 32

34 §§socialförsäkringsbalken gäller för beräkning av inkomstpension för en försäkrad som fyller 65 år i januari det år då den försäkrade börjar sin anställning vid gemenskaperna. Det framräknade beloppet skall därefter diskonteras med en årlig förväntad avkastning på 1,6 procent utifrån det antal år som återstår från det år då den försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna till och med det år då den försäkrade fyller 65 år. Beloppet skall sedan multipliceras med 1,0 minus den procentuella genomsnittliga risken för att personer i den försäkrades ålder inte uppnår 65 års ålder. Risken skall beräknas med ledning av senast utgiven officiell statistik avseende livslängden hos befolkningen i Sverige.

När överföring sker skall det värde som räknats fram enligt andra stycket slutligen räknas om med eventuell förändring av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring mellan det år då den försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.

När överföring sker skall det värde som räknats fram enligt andra stycket slutligen räknas om med eventuell förändring av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken mellan det år då den försäkrade tillträdde tjänsten vid gemenskaperna och året för överföringen.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

5 §

1

Värdet av pensionsrätt för premiepension skall utgöras av de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto enligt 7 kap. 4 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension vid tidpunkten för inlösen av innehavet. Sådan inlösen skall ske snarast efter det att Premiepensionsmyndigheten underrättats om att en begäran om överföring kommit in till Försäkringskassan.

Värdet av pensionsrätt för premiepension skall utgöras av de tillgångar som motsvarar tillgodohavandet på den försäkrades premiepensionskonto enligt E 12 kap. 5 § socialförsäkringsbalken om inkomstgrundad ålderspension vid tidpunkten för inlösen av innehavet. Sådan inlösen skall ske snarast efter det att Premiepensionsmyndigheten underrättats om att en begäran om överföring kommit in till Försäkringskassan.

Överföringen till gemenskaperna skall omfatta det värde som anges i första stycket.

8 §

2

En tjänsteman som slutar sin anställning vid gemenskaperna för att övergå till verksamhet som anställd eller egenföretagare i Sverige kan få värdet av pensionsrätt som han eller hon är berättigad till inom gemenskaperna överfört till ett konto hos Försäkringskassan. Värdet av pensionsrättigheter för allmän ålderspension, beräknat enligt 9 §, som tidigare överförts till gemenskaperna skall därvid på nytt ge upphov till allmän ålderspension enligt svensk lag. Vid fastställandet av pensionspoäng för tilläggspension och pensionsrätt för inkomstpension och premiepension gäller bestämmelserna i lagen

En tjänsteman som slutar sin anställning vid gemenskaperna för att övergå till verksamhet som anställd eller egenföretagare i Sverige kan få värdet av pensionsrätt som han eller hon är berättigad till inom gemenskaperna överfört till ett konto hos Försäkringskassan. Värdet av pensionsrättigheter för allmän ålderspension, beräknat enligt 9 §, som tidigare överförts till gemenskaperna skall därvid på nytt ge upphov till allmän ålderspension enligt svensk lag. Vid fastställandet av pensionspoäng för tilläggspension och pensionsrätt för inkomstpension och premiepension gäller bestämmelserna i avdelning

1

Senaste lydelse 2004:854.

2

Senaste lydelse 2004:854.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

E socialförsäkringsbalken.

9 §

Värdet av de pensionsrättigheter för allmän ålderspension som återförs till det allmänna pensionssystemet skall högst motsvara värdet av de pensionsrättigheter för allmän ålderspension som tidigare överförts till gemenskaperna.

För inkomstpension och premiepension skall värdet räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex enligt 1 kap. 5 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, och för tilläggspension skall värdet räknas om med hänsyn till förändringen av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, allt mellan det år då överföring till gemenskaperna skedde och året för återföringen från gemenskaperna.

För inkomstpension och premiepension skall värdet räknas om med hänsyn till förändringen av inkomstindex enligt E 6 kap.10–13 §§socialförsäkringsbalken, och för tilläggspension skall värdet räknas om med hänsyn till förändringen av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken, allt mellan det år då överföring till gemenskaperna skedde och året för återföringen från gemenskaperna.

13 §

3

För Försäkringskassans beslut i ärenden enligt denna lag gäller i tilllämpliga delar följande bestämmelser om beslut om pension i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension

För Försäkringskassans beslut i ärenden enligt denna lag gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna om omprövning och överklagande av beslut i H 10 kap. socialförsäkringsbalken.

13 kap. 9 § första stycket samt 10-13, 15 och 16 §§ om omprövning, och

3

Senaste lydelse 2004:854.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

13 kap. 17

18 §§, 19 §

andra och tredje styckena, 20 och 21 §§, 22 a § samt 23 § om överklagande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

95. Förslag till lag om ändring i lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande

Härigenom föreskrivs att 11 och 14 §§ lagen (2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Rekryteringsbidrag får lämnas med ett belopp som för varje vecka utgör

1. 4,39 eller 5,38 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring vid studier på heltid,

1. 4,39 eller 5,38 procent av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken vid studier på heltid,

2. 3,29 eller 4,03 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 75 procent men mindre än 100 procent av heltid,

3. 2,19 eller 2,69 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 50 procent men mindre än 75 procent av heltid, och

4. 0,88 eller 1,08 procent av prisbasbeloppet vid studier på minst 20 procent men mindre än 50 procent av heltid.

14 §

Om inte något annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar, får rekryteringsbidrag inte lämnas eller tas emot för den tid för vilken det lämnas

1. studiemedel enligt 3 kap. studiestödslagen (1999:1395),

2. aktivitetsstöd för att delta i ett arbetsmarknadspolitiskt program,

3. rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, eller

3. rehabiliteringsersättning enligt socialförsäkringsbalken, eller

4. bidrag till studerande vid korttidsstudier som får fördelas av Landsorganisationen i Sverige eller Tjänstemännens Centralorganisation med stöd av lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde eller av Statens institut för särskilt utbildningsstöd.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

Rekryteringsbidrag får inte lämnas för den tid då den studerande tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör utbildning till reserv- eller yrkesofficer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

96. Förslag till lag om ändring i sambolagen (2003:376)

Härigenom föreskrivs att 18 § sambolagen (2003:376) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §

Om en sambo avlider, gäller bestämmelserna om rätt att begära bodelning och om rätt att överta bostad eller bohag endast till förmån för den efterlevande sambon.

Om ett samboförhållande upphör till följd av att en sambo avlider, har den efterlevande sambon rätt att vid fördelning av samboegendomen som sin andel alltid få ut så mycket av den behållna egendomen efter avdrag för skulder, i den mån den räcker, att det motsvarar två gånger det vid tiden för dödsfallet gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Om ett samboförhållande upphör till följd av att en sambo avlider, har den efterlevande sambon rätt att vid fördelning av samboegendomen som sin andel alltid få ut så mycket av den behållna egendomen efter avdrag för skulder, i den mån den räcker, att det motsvarar två gånger det vid tiden för dödsfallet gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.

Bestämmelserna i 15 kap.1 och 3 §§ärvdabalken om förlust av rätt till arv skall också gälla i fråga om rätten för den efterlevande sambon att vid bodelning få del i den avlidnes egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

97. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Vid tillämpning av denna lag skall frågan om någon är bosatt i Sverige avgöras enligt bestämmelserna om bosättning i Sverige i 2 kap. socialförsäkringslagen (1999:799).

Vid tillämpning av denna lag skall frågan om någon är bosatt i Sverige avgöras enligt A 5 kap. socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

98. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 5 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

5 §

I lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. finns bestämmelser om ersättning vid personskada till den som har medverkat i räddningstjänst enligt denna lag eller i övning i sådan tjänst.

I C 24 och F 14 kap. socialförsäkringsbalken och i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. finns bestämmelser om ersättning vid personskada för den som har medverkat i räddningstjänst enligt denna lag eller i övning i sådan tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

99. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:886) om utjämningsavgift för kommuner för kostnader enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2003:886) om utjämningsavgift för kommuner för kostnader enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

För varje kommun beräknas en standardkostnad för verksamheter enligt 9 § 2

  • lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt för den ersättning varje kommun betalar till försäkringskassan enligt 20 § lagen (1993:389) om assistansersättning.

För varje kommun beräknas en standardkostnad för verksamheter enligt 9 § 2

  • lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt för den ersättning varje kommun betalar till Försäkringskassan enligt D 3 kap. 21 § socialförsäkringsbalken.

Med standardkostnad avses en för varje kommun beräknad teoretisk kostnad för de verksamheter och den ersättning som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

100. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:887) om utjämningsbidrag till kommuner för kostnader enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2003:887) om utjämningsbidrag till kommuner för kostnader enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

För varje kommun beräknas en standardkostnad för verksamheter enligt 9 § 2

  • lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt för den ersättning varje kommun betalar till försäkringskassan enligt 20 § lagen (1993:389) om assistansersättning.

För varje kommun beräknas en standardkostnad för verksamheter enligt 9 § 2

  • lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt för den ersättning varje kommun betalar till Försäkringskassan enligt D 3 kap. 21 § socialförsäkringsbalken.

Med standardkostnad avses en för varje kommun beräknad teoretisk kostnad för de verksamheter och den ersättning som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

101. Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1067) om särskild bestämmelse om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att lagen (2003:1067) om särskild bestämmelse om bostadsbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag lämnas med följande avvikelse.

Vid beräkning av den bidragsgrundande inkomsten enligt 4 § skall studiebidrag enligt studiestödslagen (1999:1395) ingå med 80 procent.

Bostadsbidrag enligt socialförsäkringsbalken lämnas med följande avvikelse.

Vid beräkning av den bidragsgrundande inkomsten enligt G 5 kap. 13 § socialförsäkringsbalken skall studiebidrag enligt studiestödslagen (1999:1395) ingå med 80 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

102. Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

3 §

Kostnadsfrihet enligt 1 och 2 §§ gäller

1. den som enligt 2 kap. 1

6 §§socialförsäkringslagen (1999:799) är bosatt i Sverige,

1. den som enligt A 5 kap. socialförsäkringsbalken är bosatt i Sverige,

2. den som utan att vara bosatt här har rätt till förmåner enligt vad som följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tilllämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, samt

3. utländska sjömän när det gäller undersökning, vård, behandling och läkemedel vid gonorré, klamydia och syfilis enligt en internationell överenskommelse rörande vissa lättnader för sjömän vid behandling för könssjukdom av den 1 december 1924.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

103. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2004:543) om samtjänst vid medborgarkontor skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

1

En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett särskilt avtal enligt 5 § får i respektive statlig myndighets namn

1. i enklare fall bevilja eller besluta om ändrad storlek av bostadstillägg enligt lagen (2001:761) om bostadstillägg till pensionärer m.fl.,

1. i enklare fall bevilja eller besluta om ändrad storlek av bostadstillägg enligt G 8

11

kap. socialförsäkringsbalken,

2. i enklare fall bevilja eller besluta om ändrad storlek av hustrutillägg enligt lagen (1998:708) om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då make uppbär folkpension,

3. i enklare fall bevilja flyttningsbidrag i form av bidrag till sökanderesor enligt förordningen (1994:7) om flyttningsbidrag

4. i enklare fall bevilja eller besluta om ändrad storlek av äldreförsörjningsstöd enligt lagen (2001:853) om äldreförsörjningsstöd.

4. i enklare fall bevilja eller besluta om ändrad storlek av äldreförsörjningsstöd enligt E 22 kap. socialförsäkringsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

1

Senaste lydelse 2004:860.

SOU 2005:114 Författningsförslag till följdändringar i andra lagar

104. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:1237) om särskild sjukförsäkringsavgift

Härigenom föreskrivs att 1

  • §§ lagen (2004:1237) om särskild sjukförsäkringsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om en särskild sjukförsäkringsavgift för medfinansiering av kostnaderna för sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag innehåller bestämmelser om en särskild sjukförsäkringsavgift för medfinansiering av kostnaderna för sjukpenning enligt C 8 kap. socialförsäkringsbalken.

2 §

I denna lag avses med arbetsgivare: den som enligt lagen (1991:1047) om sjuklön är skyldig att utge sjuklön till arbetstagare,

arbetstagare: den som hos arbetsgivaren har rätt till sjuklön enligt lagen om sjuklön,

arbetsgivare: den som enligt C 3 och 4 kap. socialförsäkringsbalken är skyldig att utge sjuklön till arbetstagare,

arbetstagare: den som hos arbetsgivaren har rätt till sjuklön enligt C 3 och 4 kap. socialförsäkringsbalken,

avgiftsår: det kalenderår under vilket avgift skall betalas.

3 §

En arbetsgivare skall, med den begränsning som anges i 8 §, betala en särskild sjukförsäkringsavgift när hel sjukpenning enligt 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har utgetts till arbetstagare hos arbetsgivaren.

En arbetsgivare skall, med den begränsning som anges i 8 §, betala en särskild sjukförsäkringsavgift när hel sjukpenning enligt C 8 kap. 2

4 §§

socialförsäkringsbalken har utgetts till arbetstagare hos arbetsgivaren.

Författningsförslag till följdändringar i andra lagar SOU 2005:114

4 §

Underlaget för beräkningen av den särskilda sjukförsäkringsavgiften är summan av hel sjukpenning enligt 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som har utgetts till arbetstagare hos arbetsgivaren under en kalendermånad, om inte annat sägs i 5 och 6 §§.

Underlaget för beräkningen av den särskilda sjukförsäkringsavgiften är summan av hel sjukpenning enligt C 8 kap. 2

4 §§

socialförsäkringsbalken som har utgetts till arbetstagare hos arbetsgivaren under en kalendermånad, om inte annat sägs i 5 och 6 §§.

Har sådan sjukpenning som legat till grund för beräkning enligt första stycket utgetts med för högt belopp skall underlaget sänkas så att det motsvarar vad som borde ha utgetts.

5 §

I underlaget för beräkning enligt 4 § skall endast ingå så stor del av varje arbetstagares sjukpenning som svarar mot den inkomst av anställning enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som arbetstagaren har hos arbetsgivaren.

I underlaget för beräkning enligt 4 § skall endast ingå så stor del av varje arbetstagares sjukpenning som svarar mot den inkomst av anställning som arbetstagaren enligt C 6 kap. 7 § socialförsäkringsbalken har hos arbetsgivaren.

6 §

Om Försäkringskassan har beviljat särskilt högriskskydd för en arbetstagare enligt 13 § första stycket 2 eller andra stycket lagen (1991:1047) om sjuklön, skall arbetstagarens sjukpenning, för den tid beslutet om högriskskydd gäller, inte medräknas i underlaget beräknat enligt 4 §.

Om Försäkringskassan har beviljat särskilt högriskskydd för en arbetstagare enligt C 3 kap. 19 § 2 eller 20 § socialförsäkringsbalken, skall arbetstagarens sjukpenning, för den tid beslutet om högriskskydd gäller, inte medräknas i underlaget beräknat enligt 4 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

8 Författningskommentar till följdändringar

8.1. Inledning

SFB medför behov av följdändringar i ett stort antal lagar. Vi har därför gjort en omfattande sökning i SFS efter dels hänvisningar i gällande författningar till nu gällande socialförsäkringslagar, dels olika termer. I de flesta fall är det fråga om helt okomplicerade anpassningar som inte behöver kommenteras närmare. Ibland innebär våra förslag till följdändringar emellertid tolkningar av gällande rätt som det finns anledning att kommentera.

8.2. Lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser

I 15 § femte stycket lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelser, lagförslag 11, anges att gottgörelse för avgift för allmän tilläggspension får avse den del av avgiften som kan anses hänföra sig till lön eller annan ersättning åt person vilken omfattas av stiftelsens ändamål. Enligt E 3 kap. 3 § SFB utgör tilläggspension och inkomstpension tillsammans inkomstgrundad ålderspension. Vi kan inte finna något skäl till varför gottgörelse skall få göras endast för avgift som hänför sig till tilläggspension men inte för inkomstpension. Vi föreslår därför att gottgörelse skall få ske för avgift till försäkring för inkomstgrundad ålderspension.

8.3. Skadeståndslagen (1972:207)

I 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207), lagförslag 18, finns huvudprincipen i svensk rätt i fråga om samordning mellan å ena sidan skadestånd och å andra sidan socialförsäkringsförmåner och anställningsförmåner när de avser ersättning för samma förlust. Det

Författningskommentar till följdändringar SOU 2005:114

är endast beträffande förmåner som lämnas med anledning av inkomstförlust eller förlust av underhåll som samordning kan komma i fråga enligt denna paragraf. Samordningen innebär att skadeståndet i princip minskas med socialförsäkringsförmånen/anställningsförmånen. Principen kommer till uttryck även i 20 kap. 7 § AFL och 6 kap. 7 § LAF (jfr även prop. 1994/95:229 s. 18).

Det bör i detta sammanhang påpekas att det av gällande författningstext i 5 kap. 3 § SkL inte klart framgår om förmåner enligt EPL omfattas av samordningsbestämmelsen. Bestämmelserna om efterlevandepension fanns tidigare intagna i AFL eller i övergångsbestämmelser till den lagen. Efterlevandepensionsförmånerna omfattades då av samordningsbestämmelsen i 5 kap. 3 § SkL. Bestämmelsen ändrades dock inte i samband med att bestämmelserna om efterlevandepension fördes över till EPL. Någon rimlig anledning till att bestämmelserna om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn enligt EPL inte skall omfattas av regleringen i 5 kap. 3 § SkL står dock inte att finna. Underlåtenheten att ändra bestämmelsen framstår därför som ett förbiseende.

Vårt förslag till hur SFB skall konstrueras innebär att 5 kap. 3 § SkL behöver ändras. De ändringar vi föreslår innebär att bestämmelsen anpassas till vilka socialförsäkringsförmåner som enligt vårt förslag omfattas av SFB och den terminologi som vi använder i SFB. Några materiella förändringar är, förutom såvitt avser efterlevandepension och efterlevandestöd, inte avsedda.

8.4. Sekretesslagen (1980:100)

Ändringarna i sekretesslagen (1980:100), lagförslag 31, innebär i huvudsak endast följdändringar till SFB. När det gäller terminologin vill vi påpeka att hänvisningar i sekretesslagen till reglering i annan lagstiftning normalt utformas så allmänt att de författningar som nu finns skall kunna ändras eller ersättas utan att detta behöver sätta några spår i sekretesslagen (jfr prop. 1979/80: 2 Del A s. 71–72). Mot denna bakgrund har i 7 kap. 7 § sekretesslagen uttrycket lagstiftningen om allmän försäkring, allmän pension, arbetsskadeförsäkring eller handikappersättning och vårdbidrag eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild ersatts med lagstiftningen om socialförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för enskild. Vi gör alltså ingen direkt hänvisning till SFB.

SOU 2005:114 Författningskommentar till följdändringar

8.5. Lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

Av C 7 kap. 2 § SFB följer att sjukpenninggrundande inkomst som huvudregel skall fastställas endast i samband med att den försäkrade begär att få en förmån som beräknas på grundval av hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst. I 3 § samma kapitel anges dock att Försäkringskassan på begäran av en försäkrad skall fastställa hans eller hennes sjukpenninggrundande inkomst även när något ersättningsärende inte är aktuellt. Den situation som regleras i 4 § lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ, lagförslag 47, utgör ett exempel på när det finns anledning för Försäkringskassan att fastställa en sjukpenninggrundande inkomst trots att inte något ersättningsärende enligt SFB är aktuellt.

8.6. Lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

Ändringarna i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt förutomlands bosatta, lagförslag 52, innebär i huvudsak endast följdändringar till SFB. Liksom där har bestämmelser avseende pensioner som nu regleras i EPLP förts över till övergångsbestämmelserna.

8.7. Lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader

I samband med en ändring i lagen (1993:16) om försäkring mot vissa semesterlönekostnader har en hänvisning i 4 § första stycket denna lag blivit felaktig. Hänvisning görs således till 2 kap. 10 och 10 a §§ AFL i stället för rätteligen till 20 kap. 10 och 10 a §§ AFL (jfr SFS 2004:825 och prop. 2003/04:152 s. 157). Vi har utformat lagförslag 57 med utgångspunkt i den avsedda lydelsen.

8.8. Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Enligt B 4 kap. 2 § SFB består föräldrapenningsförmåner av dels föräldrapenning, dels tillfällig föräldrapenning. Den föreslagna terminologin föranleder att uttrycket föräldrapenningförmån enligt

Författningskommentar till följdändringar SOU 2005:114

AFL i 13 a och 17 §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF), lagförslag 75, ersätts av uttrycket föräldrapenningsförmån.

I den nuvarande lydelsen av 20 § ALF anges bl.a. att dagpenning inte får lämnas för tid under vilken den sökande får föräldrapenning enligt AFL. Vi föreslår att uttrycket föräldrapenning enligt AFL ersätts av föräldrapenning enligt socialförsäkringsbalken. Skälet till detta är att det enligt B 6 kap. 2 § SFB krävs att den försäkrade avstår från förvärvsarbete för att han eller hon skall kunna få tillfällig föräldrapenning. Detta innebär att om den försäkrade får ersättning enligt ALF kan rätt till tillfällig föräldrapenning inte komma i fråga. Någon särskild bestämmelse härom behövs inte.

8.9. Skattebetalningslagen (1997:483)

Ändringarna i skattebetalningslagen (1997:483), lagförslag 76, innebär i huvudsak endast följdändringar till SFB. Någon särskild övergångsbestämmelse avseende 5 kap. 3 § har inte ansetts nödvändig då detta endast är en beskrivning av överenskommelsens karaktär. Ändringarna i 22 kap. 12 § har samband även med inrättandet av Försäkringskassan, eftersom nuvarande lydelse inte ändrats vid det tillfället.

8.10. Lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift

Ändringarna i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, lagförslag 78, avser till stor del endast följdändringar till SFB. I den nuvarande lydelsen av 2 § 5 nämns livränta enligt 4 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av den lagen. Livränta till den skadade regleras i balken i C 22 och 23 kap. Dessa regler är också tillämpliga på ersättning från personskadeskyddet och krigsskadeersättning i C 24 och 25 kap. Hänvisningen har därför ändrats till att avse livränta enligt C 22–25 kap. SFB. Punkten 6 i samma paragraf har utelämnats eftersom delpension inte längre lämnas när SFB skall träda i kraft. I 6 § finns vissa bestämmelser om beräkningen när en livränta till en arbetsskadad har samordnats enligt 6 kap. 1 § LAF med efterlevandepension. För sådan samordning krävs att förmånerna avser samma skada. I paragrafen fanns tidigare ytterligare samordnings-

SOU 2005:114 Författningskommentar till följdändringar

fall reglerade. Den samordningssituation som numera kvarstår i paragrafen kan aldrig inträffa, eftersom livränta till den skadade och efterlevandepension inte kan lämnas för samma tid på grund av samma skada.

8.11. Lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten

SFB är enligt vårt förslag inriktad på materiella bestämmelser om olika förmåner. Vi anser därför att bestämmelserna i 15 kap. 2 § LIP om Finansinspektionens tillsyn över PPM bättre hör hemma i PPML, lagförslag 79, än i SFB.

8.12. Inkomstskattelagen (1999:1229)

Ändringarna i inkomstskattelagen (1999:1229), lagförslag 86, innebär i huvudsak följdändringar till SFB. En fråga om en justering av nuvarande lagtext har emellertid uppkommit såvitt avser 28 kap. 9 §. Enligt den paragrafen får avdrag för arbetsgivares pensionskostnader göras för en högre pension än i normalfallet om den överskjutande pensionen är avsedd att ersätta tilläggspension en- ligt LIP. Bestämmelsen tillkom 1978 (prop. 1977/78:64, bet. 1977/78:SkU46, SFS 1978:187) och motiverades med bortfall av pensionsförmåner vid exempelvis utlandstjänstgöring eller förtidspensionering. Ursprungligen hänvisades till tilläggspension enligt AFL. Under de olika stegen i samband med reformeringen av ålderspensionerna ändrades hänvisningen till att avse även LIP och sedan togs hänvisningen till AFL bort. Såvitt vi har kunnat finna diskuterades inte vid något av dessa tillfällen frågan om regeln borde avse även de nya former av inkomstgrundad ålderspension som infördes genom reformen. Något skäl till att regeln inte skulle omfatta även de nya formerna har vi inte kunnat finna. Vi föreslår därför att den i fortsättningen skall gälla all inkomstgrundad ålderspension. Det kan påpekas att de som får pension endast i form av tilläggspension, födda 1937 eller tidigare, är minst 70 år gamla när SFB träder i kraft. Bland dem som får såväl tilläggspension som inkomstpension, födda 1938–1953, med minskad andel tilläggspension för varje årgång är de som får större delen av sin pension i form av tilläggspension i 65–70-årsåldern. Det kan därför finnas

Författningskommentar till följdändringar SOU 2005:114

anledning att överväga frågan tidigare än vad som är möjligt i anslutning till SFB.

8.13. Lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter

Ändringen i 4 § 3 lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter, lagförslag 90, innebär endast följdändring med anledning av förslaget till SFB.

I 4 § har även en ny punkt 6 lagts till som närmast motsvaras av 1 § lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. (LEF). Tillägget är en följdändring med anledning av förslaget till SEL och visar att sjukförsäkringsavgiften finansierar även rådgivning enligt 7 § SEL eller motsvarande rådgivningsverksamhet som bedrivs av staten.