Ds 2014:25
Nya regler om upphandling
1
Innehåll
1 Lagtext ...................................................................... 15
1.1 Förslag till lag om offentlig upphandling ............................... 15 1.2 Förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna ........................................................... 133
1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ............................................ 249 1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet .............................................. 251
1.5 Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950) ... 253 1.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ............................................................... 255
1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi ....................................................... 257 1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem...................................................................... 259
1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ...................................................... 261 1.10 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ...................................................... 263
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare .............. 266
Innehåll Ds 2014:25
2
1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ........................................................................ 267 1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ........................................................ 269
1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter .............................. 271 1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster ............................................................ 272
1.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ................. 274 1.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ............................................................................ 276
2 Ärendet ................................................................... 279
3 Gällande rätt ............................................................ 281
4 De nya direktiven ...................................................... 283
4.1 Bakgrunden till översynen av EU-direktiven ...................... 283 4.1.1 2020-strategin och den första Inremarknadsakten... 283 4.1.2 Grönbok ..................................................................... 284 4.2 Nya EU-direktiv .................................................................... 284 4.2.1 Nya bestämmelser i förhållande till tidigare
upphandlingsdirektiv.................................................. 285
5 En ny lagstiftning på upphandlingsområdet ................. 289
5.1 Direktiven genomförs genom två nya separata upphandlingslagar .................................................................. 289
5.2 Artiklar som inte genomförs ................................................ 291
Innehåll
3
6 Promemorian och delbetänkandet – var föreslås vad? ... 293
7 Definitioner ............................................................. 295
7.1 Definitioner tas in i lagarnas inledande kapitel .................... 295 7.2 Vissa definitioner införs inte ................................................. 296 7.3 Begreppet leverantör ska fortsätta användas ........................ 297 7.4 Definitionerna av de olika typerna av kontrakt ................... 298 7.5 Definitionerna av centrala, regionala och lokala upphandlande myndigheter ................................................... 301
7.6 En definition av begreppet livscykel införs .......................... 304 7.7 Upphandlingsdokument och förfrågningsunderlag ............ 305
8 Lagarnas tillämpningsområden .................................. 307
8.1 Varor, tjänster och byggentreprenader ................................. 307 8.2 Koncessioner .......................................................................... 309 8.3 Förhållandet till artikel 346 i EUF-fördraget ....................... 310 8.4 Tjänster av allmänt intresse och överföring av befogenheter och ansvar mellan myndigheter...................... 310 8.4.1 Tjänster av allmänt intresse ........................................ 310 8.4.2 Överföring av befogenheter och ansvar mellan
myndigheter ................................................................ 313
8.5 En förklarande definition av upphandling ............................ 314 8.6 Verksamheter som omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ........................... 317
8.7 Blandade kontrakt .................................................................. 320 8.7.1 En mer utförlig och systematisk reglering av
blandade kontrakt ....................................................... 320
8.7.2 Kontrakt som avser flera upphandlingsslag enligt en och samma lag ........................................................ 322 8.7.3 Blandade kontrakt som omfattas av flera regelverk ...................................................................... 324
Innehåll Ds 2014:25
4
8.8 Kontrakt som rör mer än en verksamhet i försörjningssektorerna .......................................................... 332 8.9 Forsknings- och utvecklingstjänster .................................... 336 8.10 Upphandlingar utanför det direktivstyrda området ............ 339
9 Undantag från lagarnas tillämpningsområden .............. 343
9.1 Upphandling som omfattas av annan lag ............................. 344 9.2 Sekretess ................................................................................. 346 9.3 Undantag som är specifika för försörjningssektorerna ....... 349 9.3.1 Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta ....... 351 9.4 Elektroniska kommunikationstjänster ................................. 353 9.5 Förfaranden enligt andra internationella regler ................... 355 9.6 Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt.......... 358 9.7 Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt ....................... 359 9.7.1 Förvärv av fastighet .................................................... 359 9.7.2 Radio- och tv-området ............................................... 360 9.7.3 Vissa juridiska tjänster ............................................... 364 9.7.4 Vissa finansiella tjänster ............................................. 371 9.7.5 Anställningskontrakt ................................................. 373 9.7.6 Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och
tjänster för förebyggande av fara ............................... 374
9.7.7 Politiska kampanjer .................................................... 376
9.8 Bestämmelser om undantag utanför det direktivstyrda området .................................................................................. 377
10.1 Allmänna bestämmelser i de nya lagarna.............................. 379 10.2 Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella avtal ......................................................................................... 380
10.3 Målsättningsstadgande om miljöhänsyn och sociala hänsyn .................................................................................... 381
Innehåll
5
10.4 CPV-nomenklaturen ............................................................. 382 10.5 Rätten att få delta i en upphandling ...................................... 385 10.6 Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande .... 387 10.7 Allmänna bestämmelser utanför det direktivstyrda området ................................................................................... 390
11.1 Tröskelvärden och deras revidering ...................................... 391 11.2 Beräkning av värdet av en upphandling ................................ 395 11.2.1 Beräkning av värdet när en upphandlande
myndighet eller enhet är indelad i flera separata enheter ......................................................................... 396
11.2.2 Beräkning av värdet av kontrakt som avser både varor och tjänster ........................................................ 398 11.2.3 Förbud mot att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena ............................... 399 11.2.4 Beräkning av värdet av upphandlingar utanför direktivens tillämpningsområden .............................. 400
12.1 Den nya regleringen av upphandlingsförfaranden ............... 401 12.2 Öppet respektive selektivt förfarande .................................. 403 12.3 Förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog ...................................................... 403
12.4 Konfidentiell information vid förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog ....................................................................................... 408
12.5 Förhandlat förfarande utan föregående annonsering .......... 410
13.1 Nya regler om ramavtal m.m. ................................................ 411 13.2 Ramavtal i den nya lagen om offentlig upphandling ............ 411
Innehåll Ds 2014:25
6
13.3 Ramavtal i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna .......................................................... 425
14.1 Nuvarande ordning ................................................................ 431 14.2 De nya upphandlingsdirektiven ............................................ 432 14.3 Möjligheten för inköpcentraler att bedriva grossistverksamhet ................................................................ 433 14.3.1 Tidigare överväganden ............................................... 433 14.3.2 Inköpscentraler ska få bedriva
grossistverksamhet ..................................................... 434
14.4 Definitionen av inköpscentral .............................................. 436 14.5 Anlitandet av inköpscentraler och användandet av elektroniska medel för kommunikation ............................... 441
14.6 Ansvarsfrågor ......................................................................... 444 14.6.1 Nuvarande ordning .................................................... 444 14.6.2 De nya upphandlingsdirektiven ................................. 445 14.6.3 En uttrycklig reglering av ansvarsfrågan ................... 446 14.7 Inköpscentraler utanför det direktivstyrda området ........... 447
15.1 Dynamiska inköpssystem ..................................................... 449 15.1.1 2004 års upphandlingsdirektiv och frågans
tidigare behandling ..................................................... 449
15.1.2 De nya upphandlingsdirektiven ................................. 450 15.1.3 Dynamiska inköpssystem i upphandlingslagarna ..... 451
15.2 Elektroniska auktioner .......................................................... 463 15.2.1 Nuvarande reglering och de nya direktiven .............. 463 15.2.2 Elektroniska auktioner i upphandlingslagarna ......... 464
16.1 Tekniska specifikationer ....................................................... 471
Innehåll
7
16.2 Provningsrapport eller intyg från en tredje part .................. 474 16.3 Märken .................................................................................... 475 16.4 Skyldigheten att tillhandahålla vissa tekniska specifikationer ........................................................................ 475 16.5 Anbud med alternativa utföranden ....................................... 476
17.1 Annonsering av upphandling ................................................ 479 17.1.1 Nuvarande regler om annonsering av
upphandling och de nya upphandlingsdirektiven ..... 479
17.1.2 De nya lagarnas bestämmelser om annonsering ....... 480
18.1 Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud ............................................................................... 493 18.1.1 Inledning ..................................................................... 493 18.1.2 Huvudregeln för att bestämma tidsfrister ................. 494 18.1.3 Tidsfrist vid öppet förfarande .................................... 495 18.1.4 Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat
förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap .............................................. 495
18.1.5 Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering .... 498 18.1.6 Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud ............... 500 18.1.7 Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse ....................................................... 501 18.1.8 Förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud ....................................................... 503 18.1.9 Förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud om upphandlingsdokumenten inte görs elektroniskt tillgängliga .............................................. 505 18.1.10 Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande) ............................................... 508 18.1.11 Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering .............. 510
Innehåll Ds 2014:25
8
18.1.12 Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar ..................................... 513 18.1.13 Skriftlig inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse efter förhandsannonsering ............ 514 18.1.14 Skriftlig inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud, att förhandla eller att delta i dialog ......................................................................... 517 18.1.15 Tidsfrister, elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering och tillhandahållande av kompletterande information på det icke direktivstyrda området ............................ 520
18.2 Information till leverantörer ................................................. 521 18.2.1 Underrättelse om beslut ............................................ 521 18.2.2 Upplysningar på begäran av en leverantör ................ 523 18.2.3 Sekretess och företagshemligheter ............................ 524 18.2.4 Anbudsgivare är bunden av sitt anbud ...................... 525 18.2.5 Beslut om kvalificering av leverantör ........................ 526 18.2.6 Underrättelse om att uteslutning övervägs .............. 528 18.2.7 Information till leverantörer på det icke
direktivstyrda området ............................................... 528
22.1 Upphandling som inte omfattas av direktiven .................... 543 22.2 Statistikinsamling avseende inköpsvolymer ......................... 544
Innehåll
9
24.1 Nuvarande regelverk .............................................................. 549 24.1.1 EU:s kollektivtrafikförordning .................................. 549 24.1.2 Cabotageförordningen ............................................... 553 24.1.3 Kollektivtrafiklagen .................................................... 553 24.1.4 2004 års upphandlingsdirektiv och den svenska
upphandlingslagstiftningen ........................................ 554
24.2 Kollektivtrafikmarknaden och tilldelning av avtal i dag ...... 555 24.3 De nya upphandlingsdirektiven ............................................ 556 24.4 Tillämpligt regelverk avseende kollektivtrafik på vatten ..... 557 24.5 Det finns ett behov av kompletterande lagstiftning ............ 558 24.6 Tilldelning genom upphandlingsförfarande av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller båt ................................................................ 562 24.7 Direkttilldelning av tjänstekontrakt enligt kollektivtrafikförordningen................................................... 567
24.8 Överprövning och överklagande av beslut enligt kollektivtrafikförordningen................................................... 570
28.1 Förslaget till lag om offentlig upphandling .......................... 595 28.2 Förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna ........................................................... 762 28.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ............................................ 887
28.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet .............................................. 889
Innehåll Ds 2014:25
10
28.5 Förslaget till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950) .............................................................................. 891 28.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ............................................................... 892
28.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi ....................................................... 893 28.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem ..................................................................... 895
28.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter...................................................... 896 28.10 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ..................................................... 897
28.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare .............. 899 28.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ........................................................................ 900
28.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ........................................................ 901 28.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter .............................. 902
28.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster ............................................................ 903 28.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ................. 905
28.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ............................................................................ 906
11
Sammanfattning
Promemorian innehåller författningsförslag som syftar till att genomföra delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG. Promemorian omfattar också förslaget att de två direktiven ska genomföras i två nya lagar på upphandlingsområdet, en ny lag om offentlig upphandling som föreslås ersätta lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och en ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna som föreslås ersätta lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Promemorian lämnar även förslag till reglering av förfarandet vid tilldelning av tjänstekontrakt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1169/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
De två nya upphandlingsdirektiven är omarbetningar av 2004 års upphandlingsdirektiv. Vissa delar av direktiven – de delar som bedömdes som nya i förhållande till 2004 års direktiv – har överlämnats till Genomförandeutredningen (S 2012:09). Dessa delar behandlas i utredningens delbetänkande Nya regler om upphandling (SOU 2014:51). De författningsförslag som lämnas i denna promemoria avser övriga delar av de två direktiven. I promemorian presenteras även en konsoliderad lagtext i vilken de författningsförslag som lämnas i Genomförandeutredningens delbetänkande sammanfogats med promemorians författningsförslag. Promemo-
Sammanfattning Ds 2014:25
12
rian innehåller därmed ett fullständigt författningsförslag till två nya lagar.
När det gäller de författningsförslag som lämnas i promemorian motsvaras dessa till stor del av bestämmelser i de två nu gällande lagarna. Vissa nya förslag finns dock.
De föreslagna lagarna har i huvudsak samma tillämpningsområden som nuvarande lagar. Verksamhet som innefattar prospektering av olja och gas omfattas dock inte längre av lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Ett nytt undantag görs för vissa juridiska tjänster. Bland annat undantas tjänster som avser biträde av en advokat i eller inför rättsliga förfaranden i t.ex. domstolar samt juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol.
Förutsättningarna för att tillämpa det förhandlande förfarandet med föregående annonsering utökas enligt den föreslagna lagen om offentlig upphandling. Sammanfattningsvis innebär bestämmelserna att förfarandet får användas i flertalet fall utom när det rör sig om upphandling av mer standardiserade varor, tjänster eller byggentreprenader. I den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna införs upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog. Användningsområdet för detta förfarande har utvidgats i den nya lagen om offentlig upphandling. Förutsättningarna för att konkurrenspräglad dialog ska få användas är desamma som för förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Bestämmelserna om ramavtal i den föreslagna lagen om offentlig upphandling är i huvudsak oförändrade men innebär vissa klargöranden av rättsläget. Kontrakt som grundar sig på ramavtal får slutas endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i ramavtalets anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet. Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer utan förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande myndigheten använda objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas kontraktet (en fördelningsnyckel). Bestämmelserna om ramavtal i den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna är något mer detaljerade än i nuvarande lag. En bestämmelse införs om att ett ramavtal ska få löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Ds 2014:25 Sammanfattning
13
Regleringen av inköpscentraler ändras i syfte att ta tillvara den flexibilitet som direktiven medger. Inköpscentralerna får möjlighet att bedriva s.k. grossistverksamhet. Inköpscentralerna får också möjlighet att antingen agera som ombud eller som självständig mellanhand när de bedriver sin centraliserade inköpsverksamhet. Vidare införs en uttrycklig reglering av anvarsfrågor vad gäller inköpscentralernas verksamhet. Genom att anlita en inköpscentral ska upphandlande myndigheter och enheter kunna frånhända sig ansvaret för att en upphandling genomförs i enlighet med upphandlingslagstiftningen. Det är inköpscentralen som i dessa fall ansvarar för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd.
I båda lagarna införs bestämmelser om dynamiska inköpssystem. Ett dynamiskt inköpssystem kan schematiskt beskrivas som en tvåstegsprocess, som används för återkommande inköp av sådant som finns på marknaden. I ett första steg upprättas systemet och leverantörer kan när som helst under dess giltighetstid ansöka om att få delta. Alla leverantörer som uppfyller urvalskriterierna ska få delta. I ett andra steg sker tilldelningen av kontrakt enligt systemet. Inför varje kontraktstilldelning ska den upphandlande myndigheten eller enheten bjuda in alla anbudsgivare som godkänts som deltagare att lämna anbud.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna som huvudregel bestämmas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller utformning med tanke på samtliga användares behov.
En upphandlande myndighet eller enhet ska under vissa förutsättningar i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet få kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs.
Det föreslås en bestämmelse i den nya lagen om offentlig upphandling om att upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter (i huvudsak kommunala myndigheter) ska kunna använda sig av en förhandsannons som anbudsinfordran vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående
Sammanfattning Ds 2014:25
14
annonsering. Bestämmelsen innebär att en upphandlande myndighet som har publicerat en sådan förhandsannons inte sedan på nytt behöver annonsera upphandlingen. Myndigheten ska i stället bjuda in de leverantörer som anmält sitt intresse med anledning av förhandsannonsen.
Tidsfristerna för att komma in med anbudsansökningar och anbud har jämfört med dagens regler förkortats väsentligt och överensstämmer i stort med de som gäller i WTO-avtalet om offentlig upphandling (Government Procurement Agreement). Tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande i den klassiska sektorn ska enligt huvudregeln vara minst 35 dagar mot 52 dagar enligt nu gällande regler. Fortfarande gäller att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska bestämmas utifrån komplexiteten i upphandlingen och hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbuden.
I promemorian lämnas förslag till bestämmelser för upphandlingar som faller utanför direktivens tillämpningsområde. Det föreslås att dessa bestämmelser, liksom i nuvarande lagar, samlas i ett särskilt kapitel i respektive ny lag. Ändringar har föreslagits när det varit direkt motiverat, t.ex. på grund av nyheter i direktiven eller för att korrigera brister i bestämmelserna.
Slutligen föreslås i promemorian att de nämnda bestämmelserna om upphandlingar som faller utanför direktivens tillämpningsområde ska komplettera bestämmelserna i EU:s kollektivtrafikförordning om tilldelning av tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten. Det innebär i huvudsak att bestämmelserna om förfarandet vid nationella upphandlingar och om överprövning gäller för sådan kontraktstilldelning.
15
1 Lagtext
∗
1.1 Förslag till lag om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs
1
följande.
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om offentlig upphandling och om projekttävlingar.
Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. 1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
8 kap. – Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner 9 kap. – Tekniska specifikationer 10 kap. – Annonsering av upphandling 11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
∗ Lagtext som anges i mindre typsnitt och inom klamrar härrör från Genomförandeutredningens delbetänkande Nya regler om upphandling (SOU 2014:51). För ytterligare läsanvisningar, se avsnitt 6. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG.
Lagtext Ds 2014:25
16
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Val av leverantörer 15 kap. – Egen försäkran och annan utredning avseende förhållanden hos leverantörer
16 kap. – Tilldelning av kontrakt 17 kap. – Fullgörande av kontrakt 18 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet 19 kap. – Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn och vägledning Till lagen hör följande bilagor.
Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar av begrepp också i andra kapitel. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 §. CPV-nomenklaturen i 4 kap. 5 §. Direktupphandling i 19 kap. 3 §. Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 §. Elektronisk auktion i 8 kap. 15 §. Förenklat förfarande i 19 kap. 4 §. Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4 §. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 12–18 §§.
Lagtext
17
Innovationspartnerskap i 6 kap. 30 §. Interna kontrakt i 3 kap. 12–17 §§. Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 19–29 §§. Märke i 9 kap. 12 §. Offentlig upphandling i 2 kap. 1 §. Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 §. Projekttävling i 18 kap. 1 §. Selektivt förfarande i 6 kap. 3 §. Urvalsförfarande i 19 kap. 5 §. Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
6 § Med central upphandlande myndighet avses statliga myndigheter och sådana upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till
Lagtext Ds 2014:25
18
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen.
7 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
8 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande myndigheter.
En inköpscentral får även tillhandahålla stödverksamhet för inköp.
9 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
[Med kontrakt avses dock inte ett avtal som sluts med en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om förhållandena mellan de berörda parterna är sådana att avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 3 kap. 12–17 §§.]
10 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
11 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Lagtext
19
12 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
13 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
14 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
15 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
2. offentligt styrda organ som avses i 12 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
16 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
17 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
Lagtext Ds 2014:25
20
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde och vad som avses med offentlig upphandling
1 § Denna lag gäller för offentlig upphandling. Lagen gäller också när en upphandlande myndighet anordnar projekttävlingar.
Med offentlig upphandling avses att en upphandlande myndighet anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en vald leverantör genom ett kontrakt, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte. Med offentlig upphandling avses även de åtgärder som en upphandlande myndighet vidtar i syfte att ingå ett ramavtal.
[Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. offentliga upphandlingar som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, och
2. offentliga upphandlingar eller projekttävlingar vars värden beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.]
Tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning
2 § Bestämmelserna i 19 kap. ska tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
Med tilldelning enligt första stycket avses
1. direkttilldelning av avtal om allmän trafik,
2. tilldelning av avtal om allmän trafik efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, eller
3. nödåtgärder. I kollektivtrafiklagen (2010:1065) finns bestämmelser om förbud mot viss direkttilldelning enligt EU:s kollektivtrafikförordning och om överklagande av beslut om nödåtgärd i vissa fall.
Lagtext
21
Blandade kontrakt
Blandade kontrakt som avser flera upphandlingsslag enligt denna lag
3 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt som avser mer än ett upphandlingsslag enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader) med tillämpning av de bestämmelser som gäller för det upphandlingsslag som karaktäriserar upphandlingens huvudföremål.
Om ett kontrakt avser både sådana tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster, eller både varor och tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de beräknade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta.
Blandade kontrakt med inslag av upphandling enligt lagen ( 0000:000 ) om upphandling inom försörjningssektorerna
4 § Om ett blandat kontrakt avser upphandling som omfattas såväl av denna lag som av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska den upphandlande enheten tillämpa bestämmelserna i 2 kap. 11–19 §§ eller 2 kap. 20–28 §§ i den lagen.
Delbara blandade kontrakt
5 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som omfattas av denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande myndighet tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten får också tilldela ett enda kontrakt.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
6 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Lagtext Ds 2014:25
22
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett enda kontrakt ska, om inte något annat följer av 9–11 §§, denna lag tillämpas på hela kontraktet.
8 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner med tillämpning av denna lag om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas med tillämpning av 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Delbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet
9 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
10 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
11 § Det som sägs i 9 och 10 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Lagtext
23
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Odelbara blandade kontrakt
12 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas ska den upphandlande myndigheten välja tillämpliga bestämmelser på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget får myndigheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får det tilldelas med tillämpning av den lagen.
Lagens tillämplighet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
13 § Denna lag gäller för kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster enligt andra stycket om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. FoU-tjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning, 4 forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
Lagtext Ds 2014:25
24
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling inom försörjningssektorerna
1 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller
2. är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 25 § i den lagen.
Vissa närstående posttjänster
2 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap. 8 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om kontraktet avser
1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument och andra liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel,
2. tjänster som avser postanvisningar och girobetalningar samt finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1 till 66720000-3 och av 3 kap. 31 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. filatelitjänster, eller
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
3 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § den lagen.
Sekretess
4 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling, som inte annars ska undantas enligt 3 §, om
Lagtext
25
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
5 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.
Undantagen i första stycket gäller även för projekttävlingar.
Elektroniska kommunikationstjänster
6 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva allmänna kommunikationsnät, eller att för allmänheten tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.
Allmänna kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Förfaranden enligt andra internationella regler
7 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande myndighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
8 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande myn-
Lagtext Ds 2014:25
26
dighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. en internationell organisation.
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
9 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande myndighet tilldelar eller anordnar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
10 § Denna lag gäller inte för tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
[Interna kontrakt]
[11 § Denna lag gäller inte för ett avtal som sluts mellan en upphandlande myn-
dighet och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 12–17 §.]
[12 § Ett avtal enligt 11 § ska anses vara ett internt kontrakt, om
Lagtext
27
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens räkning eller för andra sådana personer som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[13 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas räkning eller för andra sådana personer som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[14 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om den upp-
handlande myndigheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 12 § 1 och om
1. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller andra sådana personer som avses i 11 § som den kontrollerande avtalsparten utöver kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[15 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om den upp-
handlande myndigheten står under sådan kontroll som avses i 12 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 12 § 1 över avtalsparten och om
1. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för sådana personer som avses i 11 § som den kontrollerande personen utöver kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet]
[16 § En upphandlande myndighetska anses utöva sådan kontroll som avses i 12 §
1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 13 § 1, om
Lagtext Ds 2014:25
28
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.]
[17 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 12 § 2 och 13 § 2 ska bestämmas på
grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.]
[Kontrakt mellan upphandlande myndigheter]
[18 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upp-
handlande myndigheter om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.]
[19 § Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av den upp-
handlande myndighetens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.]
Lagtext
29
Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt
Förvärv av fastighet m.m.
20 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet.
Med fastighet enligt första stycket avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
21 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster och som tilldelas av en leverantör av medietjänster, eller
2. sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
22 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster
23 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i
1. ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande inom riket, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. ett rättsligt förfarande inför domstol eller hos myndighet inom riket, eller
Lagtext Ds 2014:25
30
3. ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen enligt första stycket gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när den sak som rådgivningen gäller med hög sannolikhet kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
24 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i anslutning till utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. tjänster som utförs av centralbanker,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt
26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Lagtext
31
Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Politiska kampanjer
28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser politiska kampanjer om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av CPV-koderna för
1. reklamkampanjer,
2. produktion av propagandafilm, eller
3. produktion av propagandavideor.
4 kap. Allmänna bestämmelser
[Principer för offentlig upphandling]
[1
§ Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och
icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.]
[2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från denna lags tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.]
Lagtext Ds 2014:25
32
3 § En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
[4 § För att säkerställa att leverantörer som har tilldelats kontrakt enligt denna lag fullgör kontrakten i enlighet med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, ska upphandlande myndigheter vidta de särskilda åtgärder och övriga lämpliga åtgärder som är förenliga med bestämmelserna i denna lag.
Bestämmelser om särskilda åtgärder som myndigheterna kan vidta enligt första stycket finns i 13 kap. 3 § 1, 16 kap. 2 och 11 §§ samt 17 kap. 2 §.]
CPV-nomenklaturen
5 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPVkoder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 13 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 27 §,
3. politiska kampanjer som avses i 3 kap. 28 §, och
4. byggentreprenadkontrakt som avses i bilaga 1.
Rätten att få delta i en offentlig upphandling
6 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en offentlig upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
Lagtext
33
7 § Grupper av leverantörer får delta i offentliga upphandlingar. En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 6 och 7 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 8 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
8 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som i det sammanhanget har lämnats.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan en anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras i den individuella rapport som krävs enligt 12 kap. 17 §.
[Reserverade kontrakt]
[9 § En upphandlande myndighet får
1. reservera deltagandet i en upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av missgynnade personer, eller
Lagtext Ds 2014:25
34
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning, om minst 30 procent av arbetstagarna i sådana verkstäder, hos sådana leverantörer eller i sådana program är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer.
När en upphandlande myndighet avser att reservera ett kontrakt enligt första stycket, ska den i annonsen enligt 10 kap. ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade kontrakt.]
[Tilldelning av ett kontrakt i separata delar]
[10 § En upphandlande myndighet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i form av separata delar och får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.]
[En upphandlande myndighets skyldighet att motivera varför ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar]
[11 § En upphandlande myndighet ska ange skälen för att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller i en sådan individuell rapport som avses i 12 kap. 17 §.]
[Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar]
[12 § En upphandlande myndighet som ska tilldela ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får myndigheten begränsa antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör. När myndigheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.]
[Annonsering och offentliggörande i övrigt]
[13 § En upphandlande myndighet som ska tilldela ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 11 kap. 14 § ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 11 § första stycket.
Om myndigheten ska begränsa antalet delar av ett kontrakt som får tilldelas en leverantör enligt 11 § andra stycket, ska myndigheten
Lagtext
35
1. i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange det antalet delar av kontraktet som högst får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.]
[Bedömning av villkor som rör anbud, uteslutning av och val av leverantörer samt tilldelning av kontrakt]
[14 § En upphandlande myndighet ska innan den tilldelar ett kontrakt enligt 15 § kontrollera att leverantören och det anbud denne har lämnat uppfyller samtliga villkor enligt andra stycket.
Myndigheten ska med tillämpning av 15 kap. kontrollera att
1. anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten,
2. leverantören inte ska uteslutas med stöd av 13 kap., och
3. leverantören uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1 och 4–9 §§.
När leverantören ska utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav enligt 14 kap. 1 § första stycket 2 och 3, ska dessa företag kontrolleras enligt andra stycket 2 och 3.]
[15 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt enligt bestämmelserna i 16 kap.
När myndigheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får myndigheten bedöma om kontraktet ska tilldelas enligt första stycket innan den kontrollerar om leverantören uppfyller villkoren enligt 14 § andra stycket 2 och 3.
Om myndigheten bedömer leverantörens anbud enligt andra stycket och finner att leverantören ska tilldelas kontraktet, ska kontrollen av villkoren enligt 14 § andra stycket 2 och 3 göras på ett opartiskt och öppet sätt innan kontraktet tilldelas.]
5 kap. Tröskelvärden
Tröskelvärdenas storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på offentliga upphandlingar vilkas värden beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
Lagtext Ds 2014:25
36
1. a) varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet, i fråga om varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet inom försvarsområdet dock endast om kontraktet avser varor som omfattas av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG,
1. b) tjänstekontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet eller projekttävling som anordnas av sådan myndighet,
2. varu- och tjänstekontrakt som tilldelas eller projekttävling som anordnas i andra fall än som avses i 1,
3. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen, eller
4. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 1 a.
Värdet av en offentlig upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet
2 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG eller som
Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. en byggentreprenad som gäller uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
2. tjänster som har samband med en byggentreprenad som avses i 1.
Lagtext
37
Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Beräkning av värdet av en upphandling
3 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Separata operativa enheter
4 § Om en upphandlande myndighet består av flera separata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas. Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Värdetidpunkten
5 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder upphandlingsförfarandet.
Förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelser
6 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Lagtext Ds 2014:25
38
Förbud mot att dela upp en upphandling i avsikt att kringgå bestämmelser
7 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas samtidigt i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.
Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
Byggentreprenadkontrakt
9 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras räknas in.
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
10 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv
Lagtext
39
månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
11 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Vissa tjänstekontrakt
12 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i
1. när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,
2. när det gäller banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning, och
3. när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
13 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst
Lagtext Ds 2014:25
40
48 månader och av månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
14 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga de kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Innovationspartnerskap
15 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Val av upphandlingsförfarande
1 § Vid offentlig upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. innovationspartnerskap.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Lagtext
41
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande myndigheten att delta får lämna anbud.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande myndigheten får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
När får förfarandet användas
5 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om
1. den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar,
2. föremålet för kontraktet inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. kontraktet inte kan tilldelas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser kontraktets art, komplexitet, rättsliga och ekonomiska utformning eller på grund av riskerna i anslutning till dessa, eller
4. den upphandlande myndigheten inte med tillräcklig precision kan utarbeta tekniska specifikationer med hänvisning till en standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam teknisk specifikation eller teknisk referens.
6 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
Lagtext Ds 2014:25
42
Upphandlingsdokumenten
7 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och de egenskaper som krävs av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange kriterierna för tilldelning av kontrakt. Informationen som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och räckvidd och besluta om att ansöka om att få delta i förfarandet.
8 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter att upphandlingsförfarandet påbörjats ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten ge anbudsgivarna möjlighet att inom skälig tid komma in med ändrade anbud.
Den upphandlande myndigheten får efter att upphandlingen påbörjats inte ändra minimikraven.
Förhandlingarna
9 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de lämnar, med undantag för de slutgiltiga anbuden, för att förbättra innehållet i anbuden. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar tilldela kontrakt utifrån ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen eller i inbjudan att bekräfta intresse har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
10 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får delas upp i successiva etapper för att minska antalet anbud som det ska förhandlas om. Detta förutsätter att det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp minska det antal anbud som det ska förhandlas
Lagtext
43
om. Minskningen av antalet anbud ska ske på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
11 § Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna och ange en gemensam tidsfrist för dem att komma in med eventuella nya eller ändrade anbud.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
12 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt och att en rapport lämnas till Europeiska kommissionen om den så begär, får en upphandlande myndighet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
13 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör får en upphandlande myndighet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det sker för att skydda en ensamrätt. De undantag som anges i första stycket 2 och 3 gäller endast när det inte finns rimliga alternativ eller substitut och om avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstgjord begränsning av upphandlingsparametrarna.
Lagtext Ds 2014:25
44
Synnerlig brådska
14 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande myndigheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Ogiltiga eller oacceptabla anbud
15 § I de fall som avses i 6 § får en upphandlande myndighet avstå från att på nytt annonsera upphandlingen om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. uppfyller kraven enligt 13 och 14 kap., och
2. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
Vid tilldelning av varukontrakt
16 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om
1. det gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor att tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning, avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. det gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören om
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt
Lagtext
45
oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Ett varukontrakt enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
Upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader
17 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning
1. att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. det i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet angivits omfattningen av möjliga kompletterande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem,
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Det förfarande som avses i första stycket får tillämpas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts.
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
18 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling som anordnats enligt
Lagtext Ds 2014:25
46
18 kap., under förutsättning att kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog
Förutsättningar
19 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran i form av en annons om upphandling genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet.
En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad dialog under de förutsättningar som framgår av 5 och 6 §§.
Annonsering
20 § Om en upphandlande myndighet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande myndigheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Inledande av dialog
21 § Den upphandlande myndigheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut med tillämpning av 13 och 14 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda anbudssökandena.
Lagtext
47
Genomförande av dialogen
22 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
23 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna ett slutligt anbud
24 § När en underrättelse har lämnats enligt 23 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
25 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den offentliga upphandlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Lagtext Ds 2014:25
48
Värdering av anbud
26 § Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
27 § Vid en konkurrenspräglad dialog får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
28 § På den upphandlande myndighetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnad enligt 16 kap. 1 § andra stycket 2 föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen ändras i sak och inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Priser eller betalning till deltagare
29 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
[Innovationspartnerskap]
[Förfarandets grundläggande struktur]
[30 § Ett innovationspartnerskap är ett förfarande i två steg. I det första steget ansöker intresserade leverantörer om att få delta i förfarandet. I det andra steget bjuds kvalificerade anbudssökande in att delta som partner och att lämna anbud.
I innovationspartnerskapet ingår den upphandlande myndigheten avtal, partnerskapsavtal, med en eller flera deltagande partner om att utveckla en innovativ lösning i form av en vara, tjänst eller byggentreprenad. Partnerskapsavtalet syftar till att myndigheten ska anskaffa den utvecklade lösningen. Produkten i fråga anskaffas genom att en partner tilldelas kontrakt.]
[31 § En upphandlande myndighet som har valt att upphandla genom ett innovationspartnerskap ska se till att förfarandet, särskilt varaktigheten av och värdet på
Lagtext
49
de olika etapperna enligt 34 §, avspeglar graden av innovation hos lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av anskaffningen av den utvecklade produkten i form av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till investeringarna i deras framtagande.]
[När förfarandet får användas]
[32 § En upphandlande myndighet får använda ett innovationspartnerskap, om den har behov av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och om kravet enligt andra stycket är uppfyllt.
Det behov som avses i första stycket ska inte kunna tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.]
[Partnerskapet]
[33 § De anbudssökande som har bjudits in att delta i partnerskapet ska till den upphandlande myndigheten lämna in en beskrivning av det forsknings- och innovationsprojekt som syftar till att tillgodose de behov som enligt myndigheten inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.
En beskrivning enligt första stycket får lämnas in endast av de anbudssökande som har bjudits in att delta i partnerskapet.]
[34 § Utvecklingen av den innovativa lösningen enligt partnerskapsavtalet ska delas upp i successiva etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. De successiva etapperna får inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller slutförandet av byggentreprenaderna. Partnerskapsavtalet ska innehålla regler om delmål som partnern eller partnerna ska uppfylla och om utbetalning av ersättning genom lämpliga delbetalningar.]
[35 § Myndigheten får efter varje avslutad etapp enligt 34 § besluta att avsluta partnerskapet eller minska antalet partner i detta, om den i upphandlingsdokumenten har angett att och på vilka villkor den kan komma att utnyttja denna möjlighet.
Myndigheten ska fatta ett beslut enligt första stycket mot bakgrund av i vilken utsträckning delmålen enligt 34 § andra stycket har uppfyllts.]
[Förhandlingar]
[36 § Myndigheten ska i syfte att förbättra anbuden förhandla med den eller de anbudssökande som har bjudits in att delta som partner och att lämna anbud i innovationspartnerskapet.
Lagtext Ds 2014:25
50
Förhandlingarna får inte föras angående minimikrav, tilldelningskriterier eller det slutliga anbudet.
För förhandlingar i ett innovationspartnerskap gäller bestämmelserna i 8 § och 10 § första stycket.]
[37 § Myndigheten får avstå från att anskaffa den genom innovationspartnerskapet utvecklade varan, tjänsten eller byggentreprenaden, när den inte motsvarar överenskomna prestandanivåer eller maxkostnader.]
[Anbudsansökningar och val av anbudssökande]
[38 § När en upphandlande myndighet avser att upprätta ett innovationspartnerskap, ska myndigheten ge leverantörerna möjlighet att delta genom att annonsera enligt 10 kap. och i annonsen ange en bestämd ansökningstid.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten
1. ange behovet av en innovativ produkt som inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden,
2. ange vilka delar i beskrivningen av det som ska upphandlas som är minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange vilken ordning som ska tillämpas för den immateriella äganderätten. I 8 §, 10 § första stycket och 35 § finns ytterligare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i upphandlingsdokumenten.]
[39 § Uppgifterna enligt 38 § andra stycket 1 ska vara tillräckligt precisa för att leverantörerna ska kunna bedöma den efterfrågade lösningens art och räckvidd och kunna ta ställning till om de ska ansöka om att få delta i förfarandet.]
[40 § En leverantör som deltar som partner i ett innovationspartnerskap ska bedriva separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Vid valet av anbudssökande ska myndigheten särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet i fråga om forskning och utveckling och att utveckla och genomföra innovativa lösningar.]
[41 § Fristen för att komma in med en anbudsansökan ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen enligt 10 kap. skickades för publicering.]
[Inbjudan att delta i partnerskapet och lämna anbud]
[42 § Bestämmelser om begränsning av antalet anbudssökande som ska bjudas in att lämna anbud finns i 14 kap. 1–3 §§.]
[43 § Endast de anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i partnerskapet och lämna anbud.]
Lagtext
51
[Utvärdering av anbud]
[44 § Vid innovationspartnerskap får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.]
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande myndighet får ingå ramavtal med tillämpning
av upphandlingsförfarandena i denna lag
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får ingås endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får inte innebära väsentliga ändringar av villkoren i ramavtalet.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
4 § Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten skriftligen samråda med den leverantör som är part i
Lagtext Ds 2014:25
52
ramavtalet och vid behov uppmana leverantören att komplettera sitt anbud.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
5 § Ett ramavtal som ingås med flera leverantörer och som har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser får tilldelas enligt 6 eller 7 §§.
Ett ramavtal som inte har samtliga sådana villkor fastställda ska tilldelas enligt 8 §.
Det som sägs i första och andra stycket gäller även delar av ett ramavtal.
Tilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
6 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrensutsättning, med tillämpning av de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet.
Den upphandlande myndigheten ska använda objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas kontraktet (en fördelningsnyckel). Fördelningsnyckeln ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Tilldelning delvis utan, delvis med en förnyad konkurrensutsättning
7 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis utan en förnyad konkurrensutsättning på sätt som anges i 6 §, delvis med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §, om det har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet att den upphandlande myndigheten ska ha den möjligheten.
I upphandlingsdokumenten för ramavtalet ska i sådana fall också anges
Lagtext
53
1. vilka av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som en upphandlande myndighet ska använda när den avgör om tilldelning ska ske med eller utan en förnyad konkurrensutsättning.
Tilldelning med en förnyad konkurrensutsättning
8 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
9 § Vid en förnyad konkurrensutsättning ska parterna inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet. Dessa villkor får om det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpning av första stycket ska
1. den upphandlande myndigheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Lagtext Ds 2014:25
54
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
10 § En upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral enligt första stycket får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Anskaffning från en inköpscentral
11 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Anskaffning genom en inköpscentral
12 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Den upphandlande myndighetens ansvar
13 § En upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §.
Den upphandlande myndigheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Lagtext
55
Användning av elektroniska medel för kommunikation
14 § En inköpscentral ska använda elektroniska medel för kommunikation enligt 12 kap. 1–9 §§ vid alla upphandlingsförfaranden.
[Gränsöverskridande gemensam upphandling]
[15 § En upphandlande myndighet får vid gränsöverskridande gemensam upphandling använda metoderna enligt 16–24 §§.
Valet av metod får inte göras i syfte att kringgå med EU-rätten förenliga tvingande nationella föreskrifter.]
[Metod 1: inköpscentraler i andra medlemsstater]
[16 § En upphandlande myndighet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat än den där myndigheten har sin hemvist.]
[17 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 16 §, ska bestämmelserna i den medlemsstat som inköpscentralen är belägen i tillämpas.
Den medlemsstats bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande myndighet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket,
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket, eller
3. i fråga om ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket fastställer enligt 7 kap. 6 och 7 §§ vilken leverantör av ramavtalsparterna som ska utföra en viss uppgift.
]
[Metod 2: gemensamma upphandlingsåtgärder]
[18 § En upphandlande myndighet får tillsammans med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater än Sverige vidta upphandlingsåtgärder genom att gemensamt
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. driva ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande myndighet som gemensamt har ingått ett ramavtal eller driver ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 2 eller 3, får tilldela kontrakt på grundval av ramavtalet eller inköpssystemet.]
Lagtext Ds 2014:25
56
[19 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 18 § ska nödvändiga delar för samarbetet fastställas genom en överenskommelse mellan berörda medlemsstater.]
[20 § Om det inte har träffats en överenskommelse enligt 19 §, får de deltagande myndigheterna själva träffa en sådan som fastställer
1. myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. den interna organisationen av upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När myndigheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller mellan flera av dem, eller
2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av myndigheterna har sin hemvist.]
[21 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande myndigheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 19 och 20 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.]
[22 § En deltagande myndighet i en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 18 § som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande myndighet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om dessa i enlighet med överenskommelsen enligt 19 eller 20 § uppfylls av någon av de deltagande myndigheterna.]
[Metod 3: upphandling med en gemensam enhet]
[23 § En upphandlande myndighet får tillsammans med upphandlande myndigheter från andra medlemsstater än Sverige bilda en gemensam enhet som genomför upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) eller någon annan enhet som har bildats enligt unionsrätten ska räknas som en gemensam enhet enligt första stycket.]
[24 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 23 §, ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser enligt andra och tredje styckena.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i den medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet.
Ett beslut enligt första stycket ska antingen gälla tills vidare, om det fattas genom beslutet att bilda den gemensamma enheten, eller begränsas till en viss tids-
Lagtext
57
period, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.]
8 kap. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Förfarande vid dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Om den upphandlande myndigheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska tilllämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
Upphandlingsdokumenten m.m.
4 § För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten
1. publicera en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
Lagtext Ds 2014:25
58
2. i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser samt lämna all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. om indelning gjorts i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ange dessa indelningar och vad som karakteriserar dessa, och
4. ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 11 kap. 12 § och 13 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Det dynamiska inköpssystemets giltighetstid
5 § Den upphandlande myndigheten ska i anbudsinfordran ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Ändringar av giltighetstiden ska anmälas till Europeiska kommissionen.
All kommunikation ska ske med elektroniska medel
6 § All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem ska ske med elektroniska medel enligt 12 kap. 1–5 och 7–11 §§.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande myndighet ska under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande myndigheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande myndigheten, så länge som inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet inte har skickats, förlänga utvärderingsperioden. Ingen inbjudan att
Lagtext
59
lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande myndigheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska den upphandlande myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Lagtext Ds 2014:25
60
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse.
Bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ får inte tillämpas.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Egen försäkran av leverantörer som godkänts som deltagare i systemet
13 § En upphandlande myndighet får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§.
15 kap. 4–6 §§ ska tillämpas under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Avgifter
14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem.
Lagtext
61
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande myndigheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
16 § En upphandlande myndighet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas enbart på grundval av priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnaden.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Lagtext Ds 2014:25
62
Upphandlingsdokumenten
19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion ska myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden.
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet enligt 13 kap., som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud överensstämmer med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
Lagtext
63
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
23 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphand-
lande myndigheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Lagtext Ds 2014:25
64
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har mottagit det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
9 kap. Tekniska specifikationer
Tekniska specifikationer
Vad som ska anges i tekniska specifikationer
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten.
Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§. De ska ange de egenskaper som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Egenskaperna får också avse
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Första stycket 1 och 2 gäller även då sådana faktorer inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
Lagtext
65
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov. Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl. Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationerna som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov, bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande myndighet ska, om inte 4 eller 5 § tillämpas, ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande myndighet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar till bl.a. standarder
4 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 eller 5 § tillämpas, vara utformade genom en hänvisning till tekniska specifikationer, och i turordning hänvisa till
1. svensk standard som överensstämmer med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard,
5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
Lagtext Ds 2014:25
66
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande bestämmelser.
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till specifikationerna enligt 4 § i fråga om vissa egenskaper och till prestanda- eller funktionskraven enligt 3 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar som avses i första stycket får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
7 § Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte överensstämmer med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
Lagtext
67
8 § Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader, om anbudsgivaren kan visa att anbudet överensstämmer med
1. en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Första stycket gäller under förutsättning att de varor, tjänster eller byggentreprenader som överensstämmer med någon av de specifikationer som det hänvisas till i det stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande myndigheten har ställt upp.
Bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande myndighet får som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ. Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
10 § Om en upphandlande myndighet kräver att ett sådant intyg som avses i 9 § ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
Lagtext Ds 2014:25
68
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Märken
12 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
13 § En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevismedel för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och icke-diskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Om en upphandlande myndighet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till
Lagtext
69
kontraktsföremålet, får den upphandlande myndigheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till de av de detaljerade specifikationerna för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
14 § En upphandlande myndighet som kräver ett specifikt märke enligt 13 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
15 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande myndigheten kräver enligt 13 § eller ett likvärdigt märke enligt 14 § inom den aktuella tidsfristen och att detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i 13 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Anbud med alternativa utföranden
16 § En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i annonsen om upphandlingen eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse, ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Om detta inte anges eller om anbud med alternativa utföranden inte är kopplade till kontraktsföremålet, är sådana anbud inte tillåtna.
17 § En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras. Den upphandlande myndigheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Lagtext Ds 2014:25
70
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
18 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
10 kap. Annonsering av upphandling
Anbudsinfordran
1 § En anbudsinfordran görs genom en annons om upphandling enligt 2 § eller en förhandsannons enligt 4 §.
Annons om upphandling
2 § En upphandlande myndighet ska använda en annons om upphandling som anbudsinfordran vid alla förfaranden, om inte något annat följer av 4 § eller 6 kap. 12–18 §§.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
En upphandlande myndighet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information om planerade upphandlingar.
Förhandsannons som anbudsinfordran
4 § En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Lagtext
71
En upphandlande myndighet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i bilaga 2, får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
5 § När en förhandsannons används som anbudsinfordran enligt 4 § ska bl.a. följande anges i annonsen.
1. vilka varor, tjänster eller byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta, och
2. att kontraktet kommer att tilldelas utan någon ytterligare annonsering antingen genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering eller, om kontraktet avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, genom något av förfarandena som får användas enligt 19 kap. samt att intresserade leverantörer skriftligen ska anmäla sitt intresse.
Förhandsannonsen ska omfatta en period om högst 12 månader från den dag den skickas för publicering. En förhandsannons som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 får dock omfatta mer än 12 månader.
Förhandsannonsen ska skickas för publicering mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickas.
Efterannons om resultatet av en upphandling
6 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande myndigheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Lagtext Ds 2014:25
72
7 § Om en förhandsannons använts som anbudsinfordran och den upphandlande myndigheten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under den period som omfattas av annonsen, ska detta anges i efterannonsen.
Annons om förhandsinsyn
8 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–18 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Kompletterande föreskrifter
9 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utformning och offentliggörande av annonser.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden.
Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–11 §§.
Lagtext
73
Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 10 och 11 §§. Andra stycket gäller om inte något annat följer av 5–11 §§.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran får tidsfristen för att komma in med anbud
1. vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om
1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga V del B avsnitt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv
Lagtext Ds 2014:25
74
2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och
2. minst 35 dagar, men högst 12 månader, har gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering.
Förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt får tidsfristen enligt 2 § eller 3 § andra stycket för att komma in med anbud vid öppet eller selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med fem dagar.
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Förlängning av tidsfrister för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i 13 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Lagtext
75
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en förhandsannons eller annons om upphandling skickas för publicering, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§.
Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, gäller 11 §. Bestämmelserna i 11 § gäller dock inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
11 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid öppet förfarande får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
12 § Den upphandlande myndigheten ska vid förhandsannonsering, annonsering om upphandling och annonsering om projekttävling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
Lagtext Ds 2014:25
76
tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
13 § Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare som
deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§ ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
14 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen.
Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
Lagtext
77
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande myndigheten,
5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhandsannonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud eller att delta i dialog
15 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
Lagtext Ds 2014:25
78
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen för kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, inbjudan att bekräfta intresse, de tekniska specifikationerna eller det beskrivande dokumentet, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
[Kommunikation med hjälp av elektroniska medel]
[Kommunikation mellan en upphandlande myndighet och leverantörer]
[1
§ En upphandlande myndighet ska se till att elektroniska medel används så
långt det är möjligt vid kommunikation under en upphandling enligt denna lag.]
[2 § Användningen av elektroniska medel vid kommunikation ska vara icke-diskriminerande och inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
De elektroniska medlen ska vara allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som används i allmänhet.]
[Leverantörers kommunikation med en upphandlande myndighet]
[3 § En upphandlande myndighet ska anvisa elektroniska medel som leverantörer ska använda när de kommunicerar med myndigheten. Leverantörerna ska vid kommunikationen använda de elektroniska medel som myndigheten har anvisat.
De anvisade elektroniska medlen enligt första stycket ska uppfylla kraven enligt 2 §, om inte annat följer av 7 §.
Bestämmelser om undantag från första stycket finns i 4–6 §§.]
[4 § En upphandlande myndighet är inte skyldig att anvisa elektroniska medel för kommunikation enligt 3 § om
Lagtext
79
1. en användning av sådana medel på grund av en upphandlings specialiserade beskaffenhet kräver särskilda utrustningar eller filformat som inte är allmänt tillgängliga eller som inte stöds av allmänt tillgängliga applikationer,
2. de filformat som är lämpliga för beskrivningen av ett anbud inte kan användas med någon annan applikation än en som
a) inte är öppen eller allmänt tillgänglig, eller b) omfattas av en licensordning och inte kan göras tillgänglig genom nedladdning eller direktanslutning för myndigheten,
3. en användning av sådana medel kräver specialiserad kontorsutrustning som inte är allmänt tillgänglig för myndigheten, eller
4. det enligt upphandlingsdokumenten krävs att leverantörerna lämnar in fysiska modeller till myndigheten.
Om myndigheten inte anvisar något elektroniskt medel för kommunikation i en upphandling för delar av eller hela kommunikationen enligt första stycket, ska motsvarande delar av eller hela kommunikationen genomföras med andra medel än elektroniska.]
[5 § En upphandlande myndighet får göra undantag från 3 § och anvisa andra medel än elektroniska för kommunikation på grund av informationssäkerhetsbrister hos myndigheten eller om kommunikationen rör uppgifter av särskilt känslig natur.
Undantag enligt första stycket får göras endast i den utsträckning det är nödvändigt för att uppnå tillräckligt skydd mot att uppgifterna röjs obehörigen och detta inte kan uppnås genom användning av elektroniska medel som
1. är allmänt tillgängliga för leverantörer eller 2.
kan göras tillgängliga för leverantörer genom alternativa medel för kommu-
nikation enligt 7 §.]
[6 § Utan hinder av skyldigheten att anvisa elektroniska medel får myndigheten kommunicera muntligt, om det är lämpligt och kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen samt myndigheten dokumenterar uppgifterna från den muntliga kommunikationen, om de har betydelse för handläggningen av upphandlingen.]
[7 § En upphandlande myndighet får vid behov anvisa ett elektroniskt medel trots att det kräver användning av sådan utrustning att medlet inte är att anse som allmänt tillgängligt. Om myndigheten anvisar ett sådant medel, ska den erbjuda lämpliga alternativa elektroniska medel för kommunikation.]
[Information om användning av elektroniska medel]
[8 § En upphandlande myndighet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter.]
Lagtext Ds 2014:25
80
[Krav på den utrustning som används vid elektronisk överföring och mottagning]
[9 § En upphandlande myndighet får kräva att en anbudsansökan eller ett anbud ska vara försedd med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, om det behövs.
Myndigheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa tid och dag för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
De åtgärder som en myndighet vidtar i olika faser av kommunikationen för att tillse att hanteringen blir tillräckligt säker, ska stå i proportion till de risker som har identifierats i respektive fas.
Regeringen kan med stöd av 8
kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter
om säkerhetsanordningar i fråga om mottagandet av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar.]
[Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert]
[10
§ Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska
bevaras säkert.]
[Öppnande av anbud]
[11 § En upphandlande myndighet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Försändelser med anbud ska, samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.]
[Komplettering, förtydligande och färdigställande av information och
dokumentation som ska lämnas av leverantörer i en upphandling]
[12
§ Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna
är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Åtgärderna enligt första stycket ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.]
Lagtext
81
Information till leverantörer
Underrättelse om beslut
13 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt.
Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 § En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller
anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande myndighet ska i annonsen om upphandling
eller i förhandsannonsen, om en sådan annons används som anbudsinfordran, ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
Lagtext Ds 2014:25
82
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
[Dokumentation av förfaranden]
[16 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.]
[
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt]
[17 § En upphandlande myndighet ska för varje
1.
kontrakt som tilldelas, 2. ramavtal som ingås, och 3.
dynamiskt inköpssystem som upprättas enligt denna lag skriva en indivi-
duell rapport.
Första stycket 1 gäller inte om upphandlingens värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5
kap. eller om kontraktet har
tilldelats på grundval av ett ramavtal enligt 7 kap. 4 eller 6 §.
Första stycket 2 gäller inte om upphandlingens värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5
kap.]
[18 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter en individuell rapport enligt 17
§ ska innehålla.]
[19 § Den individuella rapporten enligt 17
§ eller huvuddragen i denna ska på
begäran tillställas Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.]
[Bevarande av handlingar]
[20 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, den individuella rapporten enligt 17 §, sådana dokument som avses i 16 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.]
Lagtext
83
13 kap. Uteslutning av leverantörer
[Brott]
[1 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om personen är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.]
[Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter]
[2 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker och detta har fastställts genom ett lagakraftvunnet och bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut.
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.]
Lagtext Ds 2014:25
84
[Allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs]
[3 § En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten på något lämpligt sätt kan påvisa att leverantören har åsidosatt tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
2. leverantören är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
3. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare offentligt kontrakt, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet eller en tidigare koncession, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av att det föreligger jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 8 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning har lämnat oriktiga uppgifter beträffande den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer enligt 14 kap. 4–8 §§, har undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4 –6 §§, och
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, val av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.]
Lagtext
85
[Utredning]
[4 § En upphandlande myndighet ska innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som myndigheten anser utgöra skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att skäl inte finns för uteslutning, ska det anges i yttrandet. Leverantören ska tillsammans med yttrandet ge in den utredning enligt 15 kap. 7–10 §§ som myndigheten har begärt. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning i övrigt som visar att denne är tillförlitlig.]
[Undantag från uteslutning i vissa fall]
[5 § En leverantör ska inte uteslutas enligt 1 eller 3 §, om leverantören visar att denne har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
När en upphandlande myndighet bedömer om leverantörens åtgärder enligt första stycket är tillräckliga, ska myndigheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas enligt 2 §, när denne har fullgjort sina åligganden avseende skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.]
[6 § En upphandlande myndighet får underlåta att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.]
[Beslut om uteslutning]
[7 § En upphandlande myndighet kan när som helst under en upphandling utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen enligt 1–6 §§, om grund för uteslutning enligt dessa paragrafer visar sig föreligga med hänsyn till leverantörens handlande eller underlåtenhet att handla antingen före eller under upphandlingen.
En upphandlande myndighet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och dess skäl.]
Lagtext Ds 2014:25
86
14 kap. Val av leverantörer
Begränsning av antalet anbudssökande
1 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap får den upphandlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, förhandla med eller inleda en dialog med.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange
1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta antal kommer att bjudas in, detta antal.
2 § Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande, vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, vid en konkurrenspräglad dialog eller vid ett innovationspartnerskap ska vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås.
Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande får inte vara mindre än fem.
Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, vid konkurrenspräglad dialog eller vid innovationspartnerskap får antalet anbudssökande som bjuds in att delta inte vara mindre än tre.
3 § En upphandlande myndighet skall bjuda in minst det lägsta antal anbudssökande som angetts enligt 1 § andra stycket 2.
Om antalet anbudssökande, som uppfyller de i annonsen angivna kraven och urvalskriterierna (de kvalificerade anbudssökande), är lägre än det i annonsen angivna lägsta antal som kommer att bjudas in, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
[Krav för val av leverantörer]
[4 § En upphandlande myndighet får för valet av de leverantörer som ska kunna tilldelas ett kontrakt endast tillämpa krav som avser
Lagtext
87
1. behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 5 §,
2. ekonomisk och finansiell ställning enligt 6 och 7 §§, eller
3. teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 8 §. De krav som myndigheten väljer att tillämpa enligt första stycket ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantörerna har den rättsliga och finansiella förmåga samt att de besitter den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.
Myndigheten ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 11 kap. 14 § ange vilka krav för valet enligt första stycket som ska tillämpas i upphandlingen och vilken utredning leverantörerna bör lämna in.]
[Behörighet att utöva yrkesverksamhet]
[5 § En upphandlande myndighet får besluta att tillämpa krav för val avseende leverantörers behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt andra och tredje styckena.
Myndigheten får besluta att leverantörerna ska vara registrerade i ett aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande register, som förs i den stat där respektive leverantörs verksamhet är etablerad och att respektive leverantör ska visa detta.
Om en tilldelning av ett kontrakt görs med tillämpning av denna lags bestämmelser om upphandling av tjänster och om leverantörerna måste ha särskilda tillstånd eller vara medlemmar i en särskild organisation för att kunna tillhandahålla tjänsten i den stat där respektive leverantör är etablerad, så får myndigheten kräva att leverantörerna visar att de innehar sådana tillstånd eller är medlemmar i sådana organisationer.]
[Ekonomisk och finansiell ställning]
[6 § En upphandlande myndighet får besluta att tillämpa krav för val avseende leverantörers ekonomiska och finansiella ställning enligt andra stycket och 7 §. Kraven ska utformas så att det säkerställs att leverantörerna har nödvändig ekonomisk och finansiell kapacitet för att fullgöra kontraktet.
Myndigheten får besluta att leverantörerna ska ha en viss
1. minsta årsomsättning enligt 7 §, inklusive en minsta omsättning inom det område som omfattas av kontraktet,
2. kvot mellan tillgångar och skulder, eller
3. lämplig nivå på ansvarsförsäkringen för verksamheten.]
[7 § Omsättningen enligt 6 § andra stycket 1 får inte bestämmas till ett belopp som är mer än två gånger så högt som det uppskattade kontraktsvärdet. Om det med hänsyn till kontraktsföremålets art finns särskilda skäl, får omsättningen bestämmas till ett högre belopp. Myndigheten ska i något av upphandlingsdoku-
Lagtext Ds 2014:25
88
menten eller i en individuell rapport enligt 22 kap. ange vilka omständigheter som utgör sådana särskilda skäl.
När ett kontrakt ska tilldelas i delar, gäller första stycket för varje enskild del. Om en leverantör kan tilldelas flera delar av ett uppdelat kontrakt som ska utföras samtidigt, får omsättningen enligt första stycket bestämmas till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet avseende omsättningarna för respektive del.
Om ett kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas efter en förnyad konkurrensutsättning, ska det uppskattade kontraktsvärdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de specifika kontrakt som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde.
Om ett kontrakt ska tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem, ska det uppskattade kontraktsvärdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de specifika kontrakt som kommer tilldelas inom ramen för systemet.]
[Teknisk och yrkesmässig kapacitet]
[8 § En upphandlande myndighet får besluta att tillämpa krav för val avseende leverantörers tekniska och yrkesmässiga kapacitet enligt andra stycket. Kraven ska utformas så att det säkerställs att leverantörerna förfogar över nödvändiga personalresurser, tekniska resurser och sådan erfarenhet som krävs för att fullgöra kontraktet enligt en lämplig kvalitetsstandard.
Myndigheten får ställa krav på att leverantörerna visar att de har tillräcklig erfarenhet genom att ge in lämpliga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt.]
[Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet]
[9 § En leverantör får vid behov och för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav för val av leverantörer som avser ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 4 § första stycket 2 och 3. När kapaciteten gäller sådan teknisk kapacitet som avses i 15 kap. 12 § 7, får leverantören dock endast åberopa ett annat företags kapacitet om det företaget också kommer att utföra den tjänst eller byggentreprenad för vilken kapaciteten krävs.
Andra företags kapacitet får utnyttjas enligt första stycket oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Förbindelserna ska dock visa att leverantören kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna när kontraktet ska fullgöras.]
Lagtext
89
15 kap. Egen försäkran och annan utredning avseende förhållanden hos leverantörer
[Egen försäkran genom ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument]
[Egen försäkran]
[1 § En leverantör får när den lämnar in ett anbud eller en anbudsansökan också lämna in en egen försäkran om att
1. det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1–3 §§, eller
2. leverantören uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–4 §§.
Om leverantören avser att utnyttja andra företags kapacitet enligt 14 kap. 9 §, får den också lämna in en försäkran enligt första stycket för motsvarande förhållanden hos dessa företag.]
[2 § En försäkran enligt 1 § ska innehålla information om
1. vem som ansvarar för att utfärda kompletterande dokument enligt 4 §,
2. en formell förklaring om att leverantören på begäran och utan dröjsmål kan göra dokumenten tillgängliga, och
3. nödvändiga uppgifter för att myndigheten i förekommande fall själv ska kunna inhämta dokumenten med hjälp av elektroniska medel.]
[3 § När en leverantör lämnar in en försäkran enligt 1 § i form av ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument, ska den upphandlande myndigheten, i stället för de kompletterande dokumenten enligt 4 §, godta dokumentet som preliminärt bevis på att förutsättningarna enligt 1 § är uppfyllda.
En försäkran genom ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument som har använts i en tidigare upphandling ska godtas enligt första stycket, om leverantören bekräftar att uppgifterna i dokumentet fortfarande är korrekta.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet.]
[Kompletterande dokument]
[4 § En upphandlande myndighet får när som helst under en upphandling begära att en leverantör som har lämnat in en försäkran enligt 1 § ska komplettera denna och lämna in alla eller en del av de intyg som omfattas av den. Om försäkran har lämnats i form av ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument får komplettering dock endast begäras om myndigheten anser detta vara nödvändigt för att genomföra upphandlingen på ett korrekt sätt.]
[5 § Innan en upphandlande myndighet meddelar ett beslut om att tilldela ett kontrakt, ska den begära att en leverantör som har lämnat en försäkran enligt 1 § och som myndigheten har funnit ska tilldelas kontraktet ska lämna in uppdaterade
Lagtext Ds 2014:25
90
kompletterande dokument enligt 7–14 §§ och i förekommande fall enligt 15 och 16 §§.
Första stycket gäller inte för kontrakt som grundar sig på ramavtal som har ingåtts enligt 7 kap. 4 och 6 §§.
Myndigheten får begära att leverantören ska komplettera eller förtydliga de intyg som den har begärt enligt första stycket.]
[6 § En leverantör är inte skyldig att enligt 4 och 5 §§ lämna in kompletterande dokument eller andra skriftliga bevis, om myndigheten
1. redan har tillgång till materialet, eller
2. själv har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information direkt med hjälp av elektroniska medel.]
[Utredning som får begäras in från leverantörer]
[7 § En upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in sådan utredning som avses i 8–16 §§ till myndigheten som ger stöd för att
1. det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap.
2. leverantören uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer enligt 14 kap. 4 §, och
3. de enheter vars kapacitet leverantören avser att utnyttja enligt 14 kap. 9 och 17–19 §§ uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer enligt 14 kap. 4 § första stycket 2 och 3.
Myndigheten får inte begära att leverantörer ska lämna in annan utredning än sådan som avses i 8–16 §§.]
[Utredning avseende skäl för uteslutning av en leverantör från att delta i en
upphandling]
[8 § En leverantör kan till stöd för att det inte finns skäl för att utesluta denne från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1 §, lämna in ett utdrag ur ett officiellt register eller en annan likvärdig handling.
Om det av utredningen enligt första stycket inte framgår att leverantören enligt en lagkraftvunnen dom har dömts för sådana brott som avses i 13 kap. 1 §, ska det anses att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen såvida utredningen i övrigt inte tyder på något annat.]
[9 § En leverantör kan till stöd för att det inte finns skäl för att utesluta denne från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 2 § eller 3 § 2 lämna in ett intyg som har utfärdats av en behörig myndighet i det berörda landet.
Om det av utredningen enligt första stycket inte framgår att leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter enligt 13 kap. 2 § eller befinner sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 3 § 2, ska
Lagtext
91
det anses inte finnas grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen såvida utredningen i övrigt inte tyder på något annat.]
[10 § Om sådana dokument som avses i 8 och 9 §§ inte utfärdas i landet i fråga eller om de inte omfattar alla relevanta situationer enligt 13 kap. 1–2 §§ och 3 § 2, får de ersättas av en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran.]
[Utredning avseende en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning]
[11 § En leverantör kan till stöd för att tillämpliga krav i fråga om ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 4 § är uppfyllda lämna
1. lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten,
2. årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagstiftningen i det land där leverantören är etablerad, eller
3. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för högst de tre senaste verksamhetsåren beroende på datum för bildandet av företaget eller då leverantören inledde sin verksamhet, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
Om en leverantör har godtagbara skäl för att inte lämna in sådan utredning som avses i första stycket och som den upphandlande myndigheten begärt, får leverantören i stället lämna in annan utredning som myndigheten finner lämplig.]
[Utredning avseende en leverantörs tekniska kapacitet]
[12 § En leverantör kan till stöd för att tillämpliga krav i fråga om teknisk kapacitet enligt 14 kap. 4 § är uppfyllda lämna
1. en förteckning över genomförda byggentreprenader under högst de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna har utförts på ett tillfredsställande sätt,
2. en förteckning över de viktigaste leveranser eller tjänster som har utförts under högst de tre senaste åren, med angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare,
3. uppgifter om teknisk personal och tekniska organ, vare sig de tillhör leverantören eller inte, i synnerhet om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgifter om teknisk personal och tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,
4. en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten samt av leverantörens undersöknings- och forskningsresurser,
5. information om de system för hantering av leveranskedjan och spårningssystem som leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
Lagtext Ds 2014:25
92
6. om de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål, uppgifter om en kontroll som den upphandlande myndigheten själv ska utföra eller som på myndighetens vägnar ska utföras av ett behörigt organ i varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke,
7. information om tjänsteleverantörens eller byggentreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, förutsatt att de inte ska utvärderas som tilldelningskriterium,
8. information om de miljöskyddsåtgärder leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
9. uppgifter om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller byggentreprenören och antal anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren,
10. uppgifter om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för att fullgöra kontraktet,
11. information om hur stor del av kontraktet som leverantören eventuellt kommer att lägga ut på underleverantörer, eller
12. när det gäller de varor som ska levereras, dels prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten begär det, dels intyg som har upprättas av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer med vissa tekniska specifikationer eller standarder.]
[13 § En upphandlande myndighet får om det är nödvändigt för att garantera en tillfredsställande konkurrens, begära att leverantörer ska lämna en utredning till myndigheten avseende relevanta varuleveranser, tjänster eller byggentreprenader som har utförts tidigare än vad som anges i 12 § 1 och 2.]
[14 § En sådan kontroll som avses i 12 § 6 ska visa varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt dennes undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.]
[Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder]
[Kvalitetssäkringsstandarder]
[15 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska myndigheten hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av ackrediterade organ.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder, om leverantören
Lagtext
93
1. inte har möjlighet att erhålla intygen inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har krävt.]
[Miljöledningsstandarder]
[16 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska myndigheten hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas),
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder från ackrediterade organ.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa
1. att denne inte har möjlighet att få intygen utfärdade eller att erhålla dem inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.]
[Utredning avseende en leverantörs utnyttjande av andra företags kapacitet]
[17 § En leverantör kan till stöd för att denne uppfyller tillämpliga krav enligt 14 kap. 4 § 2 och 3 genom utnyttjande av andra företags kapacitet lämna ett dokument av vilket det framgår att företagen åtar sig att ställa nödvändiga resurser för kontraktets fullgörande till leverantörens förfogande.]
[18 § En upphandlande myndighet som vid en kontroll enligt 4 kap. 14 § tredje stycket finner att ett företag inte uppfyller villkoren enligt 4 kap. 14 § andra stycket 2 eller 3, får begära att leverantören ska utnyttja ett annat företags kapacitet enligt 14 kap. 9 §.]
[19 § En upphandlande myndighet får besluta att tillämpa krav för hur ett kontrakt ska fullgöras enligt andra och tredje styckena, om leverantörerna utnyttjar andra företags kapacitet enligt 14 kap. 9 §.
Myndigheten får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 4 § första stycket 2.
Lagtext Ds 2014:25
94
Myndigheten får besluta att vissa för kontraktet avgörande uppgifter ska utföras direkt av leverantörerna, om kontraktet avser tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller monterings- eller installationsarbeten inom ramen för ett varukontrakt.]
[Officiella förteckningar och certifieringar genom certifieringsorgan]
[20 § När en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES eller är certifierad av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska certifieringsstandarder, får det antas att leverantören i fråga om de förhållanden som omfattas av förteckningen eller certifieringen uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 13 kap. 1–3 §§ och 14 kap. 4 §.]
16 kap. Tilldelning av kontrakt
[Grunder för utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt]
[Tilldelning av kontrakt]
[1 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt den leverantör vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska utvärderas på grundval av antingen
1. pris eller
2. kostnad. Vid en utvärdering enligt andra stycket 2, ska myndigheten ta hänsyn till tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet.]
[2 § Om leverantörens anbud inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §, får myndigheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet enligt 1 § första stycket.]
[Tilldelningskriterier för utvärdering av anbud]
[3 § När en myndighet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad eller en bedömning av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Kostnadseffektiviteten ska bedömas på grundval av tilldelningskriterier såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter.]
Lagtext
95
[Tilldelningskriteriernas utformning]
[
4 § Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet,
om de i alla avseenden avser den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom kontraktet och berör kontraktsföremålet under dess livscykel.]
[5 § Tilldelningskriterierna
1. ska garantera en effektiv och rättvis konkurrens,
2. får inte ha en sådan utformning, att en bedömning på grundval av dem får den effekten, att de ger myndigheten en obegränsad valfrihet vid utvärderingen av anbuden, och
3. ska kompletteras med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera de uppgifter som lämnas av leverantörerna såvitt avser frågan om hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Om det finns anledning till det, ska myndigheten kontrollera om de uppgifter som leverantören har lämnat in är korrekta.]
[Livscykelkostnader]
[6 § Kostnader under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad får beaktas av myndigheten när den utvärderar ett anbud enligt 3 §.
Kostnader enligt första stycket är sådana som myndigheten eller någon annan användare ska betala och som helt eller delvis avser kostnader
1. för förvärv,
2. för användning,
3. för underhåll,
4. vid livslängdens slut, eller
5. för externa miljöeffekter. Kostnader för externa miljöeffekter får beaktas under förutsättning att miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar och kontrolleras.]
[7 § Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter om livscykelkostnader leverantörerna ska lämna in till myndigheten och vilken metod myndigheten kommer att använda för att på grundval av dessa uppgifter fastställa livscykelkostnaderna.]
[8 § Myndighetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 6 § andra stycket 5 ska
1. grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier,
2. inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna, och
3. vara tillgänglig för leverantörerna. Metoden för att bedöma kostnaderna enligt första stycket ska utformas så att de uppgifter som ska lämnas in till myndigheten kan tillhandahållas av leverantörerna med rimliga ansträngningar.]
Lagtext Ds 2014:25
96
[Viktning av tilldelningskriterier]
[9 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterier får viktas av myndigheten enligt första stycket inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska myndigheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.]
[10 § Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes enligt 9 §.]
[Onormalt låga anbud]
[11 § En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat lämna en förklaring till det låga priset.
En upphandlande myndighet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §.]
[12 § Ett anbud får förkastas med stöd av 11 § först sedan myndigheten skriftligen har begärt att leverantören lämnar en förklaring till det låga anbudet och inte har fått ett tillfredsställande svar. En sådan begäran om förklaring kan innehålla uppgifter om
1. leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra kontraktet,
2. leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på sådana tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
5. leverantören har fått möjlighet att erhålla statligt stöd, och
6. skyldigheterna som avses i 17 kap. 2–7 §§.]
[13 § Om en upphandlande myndighet fastställer att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd ska myndigheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte kunnat ge in en förklaring som visar att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget ska anbudet förkastas.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.]
Lagtext
97
[14 § För det fall att myndigheten behöver information från annan medlemsstat om uppgifter som lämnas i en förklaring enligt 12 §, ska myndigheten vända sig till den kontaktpunkt som avses i 22 kap. 1 § för sådant administrativt bistånd.]
17 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 4 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
[När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt]
[2 § En leverantör får för fullgörandet av ett kontrakt som denne har tilldelats anlita underleverantörer som ska fullgöra kontraktet i enlighet med de skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §.]
[Uppgifter om hur leverantören planerar att kontraktet ska fullgöras]
[3 § En upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer enligt 2 §, och de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.]
[Betalning direkt till en underleverantör]
[4 § Myndigheten får betala för kontraktets fullgörande direkt till en sådan underleverantör som avses i 2 §, om denne begär det och kontraktets art så tillåter. Om myndigheten ska betala ut ersättningen direkt till en underleverantör enligt första stycket, ska den fastställa ordningen för detta.]
[Offentliggörande]
[5 § Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange
1. de uppgifter leverantörerna ska lämna in till myndigheten enligt 3 §, och
2. om myndigheten avser att tillämpa sådan direktbetalning till underleverantörer som avses i 4 § och i så fall enligt vilken ordning den ska genomföra direktbetalningarna.]
Lagtext Ds 2014:25
98
[Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas]
[6 § En upphandlande myndighet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt ska lämna in sådana uppgifter som avses i 7 § innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet, om kontraktet avser
1. färdigställande av en byggentreprenad eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten.]
[7 § Myndigheten ska enligt 6 § ställa krav på att leverantören anger namn på och kontaktuppgifter för sådana underleverantörer som anlitas enligt 2 §. Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Myndigheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta myndigheten om varje ändring av sådana uppgifter som avses i första stycket som görs under kontraktets löptid.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.]
[Ändringar av kontrakt och ramavtal under löptiden]
[Ändring av kontrakt utan att en ny upphandling genomförs]
[8 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras under dess löptid utan att den upphandlande myndigheten genomför en ny upphandling, endast om ändringarna är sådana som avses i 9–14 §§.]
[Mindre ändringar av kontraktsvärdet]
[9 § En ändring av kontraktsvärdet medför inte att upphandlingen ska göra om i fall den är lägre än de värden som följer av andra stycket och den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringarna har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen enligt första stycket ska vara lägre än
1. tillämpligt tröskelvärde enligt 5 kap. och
2. 10 procent av det ursprungliga kontraktets värde, om det är ett varu- eller tjänstekontrakt, eller 15 procent av det ursprungliga kontraktets värde, om det är ett byggentreprenadkontrakt.]
[Ändringar i särskilda fall]
[10 § En ändring är tillåten om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
Lagtext
99
En ändringsklausul ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.]
[11 § En ändring är tillåten om den är en sådan kompletterande beställning som avses i andra stycket och den inte innebär att priset ökar med mer än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset tillämpas på varje enskild ändring.
En beställning får göras som en kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader som inte ingick i den ursprungliga upphandlingen från den leverantör som har tilldelats kontraktet, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av leverantör inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.]
[12 § En ändring är tillåten om behovet av den har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse och om den
1. inte innebär att priset ökar med mer än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet, och
2. inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset enligt första stycket 1 tillämpas på varje enskild ändring.]
[13 § Byte av den leverantör som ursprungligen har tilldelats kontraktet till en annan leverantör är en tillåten ändring om
1. det inte finns skäl att utesluta den nya leverantören med stöd av 13 kap. och denne uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 4–8 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. omstruktureringarna inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet. Om den upphandlande myndigheten övertar den ursprungliga leverantörens skyldigheter gentemot leverantörens underleverantörer, ska det också anses vara ett byte av leverantör och en tillåten ändring.]
[Övriga ändringar som inte är att anse som väsentliga]
[14 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring om den inte är väsentlig enligt andra stycket.
En ändring ska anses vara väsentlig om
1. den inför nya villkor i kontraktet som om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen än de som bjöds in, utvärderades eller deltog i den ursprungliga upphandlingen,
Lagtext Ds 2014:25
100
2. den innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet på ett sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet,
3. den medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. den innebär att den leverantör som ursprungligen har tilldelats kontraktet byts ut mot en annan leverantör utan att förutsättningarna enligt 13 § är uppfyllda för ett sådant byte.]
[Beräkning av prisökningar]
[15 § Vid beräkningen av priset enligt 9 § andra stycket 2, 11 § första stycket och 12 § första stycket 1 ska det uppdaterade priset vara referensvärdet, om kontraktet omfattar en indexeringsklausul.]
[Offentliggörande]
[16 § En upphandlande myndighet ska i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen beskriva de ändringsklausuler som avses i 10 §.]
[17 § En upphandlande myndighet som ändrar ett kontrakt med stöd av 11 eller 12 § ska offentliggöra detta i ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning.]
[Avslutande av kontrakt]
[18 § En upphandlande myndighet får avsluta ett kontrakt, om
1 det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 8 § och varan, tjänsten eller byggentreprenaden därför ska upphandlas,
2. den leverantör som tilldelades kontraktet borde ha uteslutits enligt 13 kap. 1 §, eller
3. kontraktet inte borde ha tilldelats en leverantör på grund av att denne allvarligt åsidosatt sådana skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2014/18/EG och detta har fastställts av Europeiska unionens domstol i ett förfarande i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.]
Lagtext
101
18 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
Definition
1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Tillämpningsområdet
2 § Detta kapitel ska tillämpas på projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdena i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, med i förekommande fall tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
4 § Tröskelvärdena i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Annonsering
5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
Lagtext Ds 2014:25
102
Val av deltagare
6 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare. Den upphandlande myndigheten ska ange kriterier för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Juryn och dess sammansättning
7 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Juryns beslut
8 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
Ett tävlingsbidrag får presenteras för juryn endast på ett sådant sätt att det inte framgår vem som har lämnat ett enskilt bidrag. Anonymiteten ska gälla fram till dess juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
9 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilken tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Lagtext
103
19 kap. Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller i fråga om
1. offentlig upphandling och projekttävling enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 2,
2. tilldelning av kontrakt enligt 2 kap. 2 §, och
[3. offentlig upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster).]
Bestämmelsen om direktupphandling i 6 § andra stycket gäller dock inte vid sådan tilldelning av kontrakt som avses i första stycket 2.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner), – 2 kap. (lagens tillämpningsområde), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), utom 11–17 §§ om interna kontrakt vid tilldelning av sådana kontrakt som avses i 2 kap. 2 §,
– 4 kap. (allmänna bestämmelser),
[utom 10–13 §§ om tilldelning av ett
kontrakt i separata delar samt 14 och 15 §§ om bedömning av villkor som rör anbud, uteslutning av och val av leverantörer samt tilldelning av kontrakt,]
– 7 kap. (offentlig upphandling genom ramavtal och inköpscentraler och annan samordnad upphandling),
[utom 15-24 §§ om gräns-
överskridande gemensam upphandling,]
– 8 kap. (dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner), utom 4 och 5 §§ om upphandlingsdokumenten och det dynamiska inköpssystemets giltighetstid, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken),
[– 14 kap. 5 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet),]
– 17 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
Lagtext Ds 2014:25
104
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
[– 22 kap. (tillsyn och vägledning).]
Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 1 § 5 och 19–29 §§, 11 kap. 3 och 15 §§ samt 14 kap. 1–3 §§.
[Vid offentlig upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster) tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–11 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2 och 4–6 §§ och om individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt enligt 12 kap. 17–19 §§, om värdet av upphandlingen uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 5 kap.]
En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Definitioner som gäller för detta kapitel
3 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på an-
bud i viss form.
4 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
5 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Upphandlingsförfaranden
6 § En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller vid ett dynamiskt inköpssystem genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §.
Direktupphandling får dock användas om upphandlingens värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 eller 2 §. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–18 §§ är uppfyllda eller om
Lagtext
105
det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Beräkning av värdet av en upphandling
7 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Annonsering
8 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Lagtext Ds 2014:25
106
Innehåll i en annons
9 § En annons om upphandling enligt 8 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in. Vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser,
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. eventuell indelning i olika kategorier och vad som i så fall karakteriserar dessa, och
4. det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Annonsering vid förhandsinsyn
10 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 6 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
11 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering enligt 8 eller 10 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då
Lagtext
107
annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 §.
[Kommunikationsmedel vid offentlig upphandling]
[12 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–10 §§ och 11 § första stycket gäller för anbudsansökningar och anbud vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel.]
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
13 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 8 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
14 § Den upphandlande myndigheten ska vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Lagtext Ds 2014:25
108
[Mottagande och öppnande av anbud]
[15 § Försändelser med anbud ska, så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som utsetts av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Anbuden ska öppnas samtidigt.]
[Komplettering, förtydligande och färdigställande av information och dokumentation som ska lämnas av leverantörer i en upphandling ]
[16 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Åtgärderna enligt första stycket ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.]
[Kontroll och uteslutning av leverantörer]
[17 § En leverantör ska uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas enligt 13 kap. 2 och 3 §§. När en fråga om uteslutning utreds ska 15 kap. 8–10 §§ tillämpas. En upphandlande myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första–tredje styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller skrivelsen ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.]
[18 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.]
[Begränsad kontroll]
[19 § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att
Lagtext
109
bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som myndigheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 27 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.]
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
20 § En leverantör som vid ett dynamiskt inköpssystem lämnar in en anbudsansökan får också lämna in en egen försäkran om att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 17 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt.
Den upphandlande myndigheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska myndigheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
21 § En upphandlande myndighet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 17 §.
[Tillgång till andra företags kapacitet]
[22 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de
Lagtext Ds 2014:25
110
andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.]
[Tilldelning av kontrakt]
[23 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt den leverantör vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska utvärderas på grundval av antingen
1. pris eller
2. kostnad. Vid en utvärdering enligt andra stycket 2, ska myndigheten ta hänsyn till tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet.]
[24 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad enligt 23 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterier får viktas av myndigheten enligt första stycket inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska myndigheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.]
[Onormalt låga anbud]
[25 § En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat lämna en förklaring till det låga priset.
En upphandlande myndighet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §.
Ett anbud får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.]
[Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar]
[26 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Första stycket gäller inte om upphandlingens värde överstiger 100 000 kr.]
27 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myn-
Lagtext
111
digheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket. Vid urvalsförfarande ska den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande anges i inbjudan att lämna anbud.
[28 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, upprättad individuell rapport, sådana dokument som avses i 26 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.]
Projekttävlingar
29 § Bestämmelserna i 18 kap. 2 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det i 6 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 6 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 8 eller 10 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 27 § första stycket och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå
Lagtext Ds 2014:25
112
avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–18 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt med förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem,
4. vid direktupphandling enligt 19 kap. 6 § andra stycket, eller
5. vid sådan direkttilldelning och sådana nödåtgärder som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1 och 3.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 8 § eller 19 kap. 10 § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
Lagtext
113
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
[Domsrätt och behörig domstol vid överprövning av en gränsöverskridande
gemensam upphandling]
[6 § Om tillämpliga nationella bestämmelser enligt 7 kap. 19, 20 eller 24 §§ är bestämmelserna i denna lag, ska en ansökan om överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 7 kap. 18 eller 23 §§ göras vid allmän förvaltningsdomstol.
En ansökan om överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt första stycket ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets
1. den upphandlande myndigheten har sin hemvist, om ansökan gäller en upphandling enligt 7 kap. 18 §, eller
2. den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet, om ansökan gäller en upphandling enligt 7 kap. 23 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.]
Överprövning av en upphandling
7 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
8 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 9, 10 eller 11 §§, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 14–16 §§.
Lagtext Ds 2014:25
114
Förlängd avtalsspärr
9 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
10 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 9 §§ inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
11 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 10 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 10 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
12 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kom-
mit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §§.
13 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett
Lagtext
115
elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Överprövning av ett avtals giltighet
14 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2 eller 3 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 § under förutsättning att
a) direktupphandling enligt 19 kap.,
b) sådan direkttilldelning som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1, eller
c) sådan nödåtgärd som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 3 inte får användas,
2. efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 § samt 9 § utan att de villkor har följts som framgår av de paragraferna eller av det ramavtal som ligger till grund för konkurrensutsättningen och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 9 §, ett interimistiskt beslut enligt 10 § eller tiodagarsfristen i 11 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 27 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Lagtext Ds 2014:25
116
15 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 14 § är uppfyllda.
16 § Bestämmelserna om ogiltighet i 14 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 §§, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §,
2. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
3 om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 8 § eller 19 kap. 10 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
17 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 6 §, eller
2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt
Lagtext
117
har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Beräkning av vissa tider
19 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 11 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
20 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
21 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
22 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 14 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Lagtext Ds 2014:25
118
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 9 §§,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 15 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2, 3 eller 4 §§, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 5 kap. 3–5 §§ eller 19 kap. 7 §.
Lagtext
119
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Lagtext Ds 2014:25
120
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
22 kap. Tillsyn och vägledning
[Allmänna bestämmelser om tillsyn och samarbete med Europeiska
kommissionen]
[1 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt denna lag och om vilken myndighet som ska vara kontaktpunkt för samarbete med Europeiska kommissionen när det gäller tillämpningen av denna lag.]
[2 § Tillsynsmyndigheten får vid sin tillsyn inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.]
[3 § En upphandlande myndighet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.]
[Föreläggande]
[4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.]
[Behörig domstol]
[5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.]
Lagtext
121
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten
6 § Den upphandlande myndigheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Genom lagen upphävs lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
3. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som påbörjats före ikraftträdandet.
Lagtext Ds 2014:25
122
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning 45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1
Mark- och grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Lagtext
123
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2
Bygg- och anläggningsarbeten
42.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d.: – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Lagtext Ds 2014:25
124
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar:
– anläggning av:
– vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning: – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
Lagtext
125
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.3 Bygginstallationen 45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av: – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Lagtext Ds 2014:25
126
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehandling av byggnader 45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av: – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Lagtext
127
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare 45.50 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt -utrustning utan förare, se 71.32
Lagtext Ds 2014:25
128
[Bilaga 2]
[
Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster]
CPV-kod Beskrivning
75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79611000-0, 79.62.2000-0 [Tillhandahållande av hemtjänstpersonal]. 79624000-4 [Förmedling av vårdpersonal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare]. Från 85000000-9 till 85323000-9, 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5, 98500000-8 [Privata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9 [Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst].
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
85321000-5 and 85.32.2000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster]. 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, från 79995000-5 till 79995200-7, från 80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8, från 92000000-1 till 92700000-8. 79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evenemang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Festivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anordnande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och utställningar].
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
Lagtext
129
CPV-kod Beskrivning
75300000-9 Obligatorisk socialförsäkring
75310000-2, 75311000-9, 75.31.200-6, 75313000-3, 75313100-4, 75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0 Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser]. 55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner, 55524000-9 Skolbespisning, 55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal, 55523100-3 Servering av skolmåltider.
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5 Juridiska tjänster
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster
Lagtext Ds 2014:25
130
CPV-kod Beskrivning
79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1 [Grafologi], 79723000-8 [Avfallsanalys].
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ].
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post- och budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för tidningar och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000-1 [Posttjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5 [Förhyrning av postbox], 64116000-2 [Poste restantetjänster], 64122000-7 [Internpost].
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster].
Diverse tjänster
Lagtext
131
Bilaga 3
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen gäller följande definitioner:
1. a) tekniska specifikationer i fråga om offentliga byggentrepre-
nadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter som i synnerhet
anges i upphandlingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller den ska lämpa sig för den av den upphandlande myndigheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentreprenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
b) teknisk specifikation i fråga om offentliga tjänste- eller varu-
kontrakt: en specifikation i ett dokument med angivande av
kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, produktens användningsområde, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av
Lagtext Ds 2014:25
132
varans eller tjänstens livscykel liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
2. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande:
– internationell standard: en standard som antagits av ett
internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. – europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. – nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
3. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG.
4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKTområdet som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) 1025/2012.
5. teknisk referens: en produkt eller vara, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
Lagtext
133
1.2 Förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs
2
följande.
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om upphandling av enheter som är verksamma inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.
1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
8 kap. – Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner 9 kap. – Tekniska specifikationer 10 kap. – Annonsering av upphandling 11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Val av leverantörer 15 kap. – Tilldelning av kontrakt 16 kap. – Fullgörande av kontrakt 17 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet 18 kap. – Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land 19 kap. – Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG.
Lagtext Ds 2014:25
134
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn och vägledning Till lagen hör följande bilagor. Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar av begrepp också i andra kapitel. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 §. Anknutet företag i 3 kap. 20 §. CPV-nomenklaturen i 4 kap. 5 §. Direktupphandling i 19 kap. 4 §. Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 §. Elektronisk auktion i 8 kap. 15 §. Förenklat förfarande i 19 kap. 5 §. Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4 §. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 5–11 §§.
Innovationspartnerskap i 6 kap. 23 §. Interna kontrakt i 3 kap. 12–17 §§. Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 12–22 §§. Märke i 9 kap. 13 §. Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 §. Posttjänster i 2 kap. 8 §. Projekttävling i 17 kap. 1 §. Selektivt förfarande i 6 kap. 3 §. Upphandling i 2 kap. 1 §. Urvalsförfarande i 19 kap. 6 §. Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Lagtext
135
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
7 § Med inköpscentral avses en upphandlande enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande enheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande enheter.
En inköpscentral får även tillhandahålla stödverksamhet för inköp.
Lagtext Ds 2014:25
136
Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 3–10 §§.
8 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
[Med kontrakt avses dock inte ett avtal som en upphandlande myndighet sluter med en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om förhållandena mellan de berörda parterna är sådana att avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 3 kap. 12–17 §§.]
9 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
10 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
11 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
12 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
Lagtext
137
13 § Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 3–10 §§ till ett eller flera företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
Med särskild rättighet eller ensamrätt enligt första stycket avses dock inte en rättighet eller ensamrätt som har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet har grundats på objektiva kriterier.
14 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
15 § Med upphandlande enheter avses i denna lag dels upphandlande myndigheter enligt 16 §, dels sådana företag som
1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§ med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt 13 §.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
16 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
2. offentligt styrda organ som avses i 11 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
Lagtext Ds 2014:25
138
17 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande enheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
18 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde och vad som avses med upphandling
1 § Denna lag gäller för upphandling för verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster enligt 3–10 §§.
Lagen gäller också när en upphandlande enhet anordnar projekttävlingar.
Med upphandling avses att en upphandlande enhet anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en vald leverantör genom ett kontrakt, när anskaffningen görs för verksamhet enligt 3–10 §§. Med upphandling avses även de åtgärder som en upphandlande enhet vidtar i syfte att ingå ett ramavtal.
[Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. upphandlingar som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, och
2. upphandlingar eller projekttävlingar vars värden beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.]
Tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning
2 § Bestämmelserna i 19 kap. ska tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
Med tilldelning enligt första stycket avses
1. direkttilldelning av avtal om allmän trafik,
Lagtext
139
2. tilldelning av avtal om allmän trafik efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, eller
3. nödåtgärder. I kollektivtrafiklagen (2010:1065) finns bestämmelser om förbud mot viss direkttilldelning enligt EU:s kollektivtrafikförordning och om överklagande av beslut om nödåtgärd i vissa fall.
Verksamheter som omfattas av lagen
Gas, värme, el och dricksvatten
3 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av
1. tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produktion, transport eller distribution av gas, värme, el eller dricksvatten, eller
2. leverans av gas, värme, el eller dricksvatten till sådana nät som avses i 1.
Med leverans enligt första stycket 2 förstås generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning. Produktion av gas i form av utvinning regleras dock i 10 §.
4 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar gas eller värme till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 3 §, om
1. enhetens produktion är en oundviklig följd av en annan verksamhet än någon av dem som avses 3, 6 eller 7 §,
2. leverans till det publika nätet endast syftar till att använda denna produktion ekonomiskt, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
5 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar el eller dricksvatten till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 3 §, om
1. enhetens produktion behövs för en annan verksamhet än någon av dem som avses i 3, 6 eller 7 §,
2. leverans till det publika nätet beror endast på enhetens egen förbrukning, och
Lagtext Ds 2014:25
140
3. sådana leveranser uppgår till högst 30 procent av enhetens totala produktion av el respektive dricksvatten, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
6 § Denna lag gäller även för upphandling som görs och projekttävlingar som anordnas av en upphandlande enhet som bedriver verksamhet som avser dricksvatten enligt 3 §, om upphandlingen eller projekttävlingen har anknytning till
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering och den volym vatten som används för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortföring eller rening av avloppsvatten.
Transporttjänster
7 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande eller drift av publika nät i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana.
Ett nät för transporttjänster ska anses finnas om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.
Posttjänster m.m.
8 § Denna lag omfattar en verksamhet som består av tillhandahållande av posttjänster och närstående posttjänster.
Med posttjänster avses insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser.
Med postförsändelse avses en adresserad försändelse i den slutliga utformning i vilken den ska överlämnas, såsom brevförsändelser, böcker, kataloger, tidningar och tidsskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde.
Lagtext
141
Med närstående posttjänster avses följande tjänster som tillhandahålls av en upphandlande enhet som även tillhandahåller posttjänster:
1. tjänster som innebär hantering av posttjänster såväl före som efter avsändandet, och
2. tjänster som avser oadresserad direktreklam och andra försändelser som inte omfattas av tredje stycket.
Tillhandahållande av hamnar och flygplatser
9 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att ge tillgång till flygplatser, hamnar eller andra terminaler för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar.
Utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen
10 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
1. utvinna olja eller gas, eller
2. prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Blandade kontrakt inom ramen för samma verksamhet
Blandade kontrakt som avser flera upphandlingsslag enligt denna lag
11 § En upphandlande enhet ska tilldela ett kontrakt som avser mer än ett upphandlingsslag enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader) med tillämpning av de bestämmelser som gäller för det upphandlingsslag som karaktäriserar upphandlingens huvudföremål.
Om ett kontrakt avser både sådana tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster, eller både varor och tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de beräknade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta.
Lagtext Ds 2014:25
142
Delbara blandade kontrakt
12 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som omfattas av denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande enhet tilldela separata kontrakt för de olika delarna.
Enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
13 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
14 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett enda kontrakt ska, om inte något annat följer av 16–18 §§, denna lag tillämpas på hela kontraktet.
15 § Den upphandlande enheten ska tilldela ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner med tillämpning av denna lag om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas med tillämpning av 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Delbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet
16 § Den upphandlande enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Lagtext
143
Det som sägs i första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
17 § Den upphandlande enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
18 § Det som sägs i 16 och 17 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Odelbara blandade kontrakt
19 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas ska den upphandlande enheten välja tillämpliga bestämmelser på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget får enheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får det tilldelas med tillämpning av den lagen.
Kontrakt som rör mer än en verksamhet
20 § Om ett kontrakt är avsett för mer än en verksamhet får den upphandlande enheten tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
21 § Den upphandlande enheten får inte tilldela ett enda kontrakt eller tilldela separata kontrakt för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2011:1029) om upphandling på för-
Lagtext Ds 2014:25
144
svars- och säkerhetsområdet, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Tilldelning av separata kontrakt
22 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Tilldelning av ett enda kontrakt
23 § En upphandlande enhet som tilldelar ett enda kontrakt avsett för mer än en verksamhet ska tillämpa de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för.
Om någon av de berörda verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller lagen (2011:1029) om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet ska dock 25–27 §§ tillämpas.
24 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för ska, om en av verksamheterna omfattas av
1. lagen (0000:000) om offentlig upphandling den lagen tillämpas,
2. [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet] denna lag tillämpas, eller
3. denna lag och de andra varken omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet] denna lag tillämpas.
Tilldelning av ett enda kontrakt när en av verksamheterna rör försvar eller säkerhet
25 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt är avsett för en verksamhet som omfattas av denna lag samt en verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget utan tillämpning av denna lag.
Lagtext
145
Det som sägs i första stycket gäller också för ett kontrakt som är avsett för en verksamhet enligt denna lag och en verksamhet som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och dessutom innehåller upphandling eller andra beståndsdelar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget.
26 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt som är avsett för en verksamhet som omfattas av denna lag samt en verksamhet som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
27 § Det som sägs i 25 och 26 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Lagens tillämplighet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
28 § Denna lag gäller för kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster enligt andra stycket om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande enheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. FoU-tjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning,
4. forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
Lagtext Ds 2014:25
146
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
1 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § i den lagen.
Sekretess
2 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling, som inte annars ska undantas enligt 1 §, om
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
3 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.
Undantagen i första stycket gäller även för projekttävlingar.
Kontrakt för återförsäljning eller uthyrning till tredje man
4 § Denna lag gäller inte för anskaffningar som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för kontraktet och även andra har rätt att sälja eller hyra ut det på samma villkor som den upphandlande enheten.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet.
Lagtext
147
Verksamhet i tredje land samt anmälan till Europeiska kommissionen
5 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas eller projekttävling som anordnas för att i ett land som inte är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utöva sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§ utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i ett eller flera EES-länder.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Förfaranden enligt andra internationella regler
6 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
7 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. en internationell organisation.
Lagtext Ds 2014:25
148
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande enhet tilldelar eller anordnar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för tjänstekontrakt som en upphandlande enhet tilldelar en upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Kontrakt som avser vatten, energi eller bränsle i vissa fall
10 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas av en upphandlande enhet och avser
1. anskaffning av vatten, om den upphandlande enheten bedriver verksamhet enligt 2 kap. 3 § som avser dricksvatten, eller
2. leverans av energi eller bränsle för energiproduktion, om den upphandlande enheten bedriver verksamhet enligt 2 kap. 3 § som avser el, gas eller värme eller verksamhet som avses i 2 kap. 10 §.
[Interna kontrakt]
[11 § Denna lag gäller inte för ett avtal som sluts mellan en upphandlande myn-
dighet och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 12–17 §.]
[12 § Ett avtal enligt 11 § ska anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
Lagtext
149
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens räkning eller för andra sådana personer som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[13 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas räkning eller för andra sådana personer som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[14 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om den upp-
handlande myndigheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 12 § 1 och om
1. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller andra sådana personer som avses i 11 § som den kontrollerande avtalsparten utöver kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[15 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om den upp-
handlande myndigheten står under sådan kontroll som avses i 12 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 12 § 1 över avtalsparten och om
1. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för sådana personer som avses i 11 § som den kontrollerande personen utöver kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet]
[16 § En upphandlande myndighetska anses utöva sådan kontroll som avses i
12 § 1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 13 § 1, om
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
Lagtext Ds 2014:25
150
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.
17 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 12 § 2 och 13 § 2 ska bestämmas på grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
18 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
19 § Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.
Anknutna företag och samriskföretag
20 § Med anknutet företag avses
1. företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
Lagtext
151
2. företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
21 § Under de förutsättningar som anges i 22 § gäller inte denna lag för kontrakt som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dem.
22 § Bestämmelserna i 21 § gäller under förutsättning att leverans med anledning av tilldelningen av varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontrakt motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av varor, tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Lagtext Ds 2014:25
152
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande varor, tjänster eller byggentreprenader, varor eller tjänster, ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från varor, tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
23 § Denna lag gäller inte för kontrakt som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen i första stycket gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
24 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 21 eller 23 § lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda kontraktens art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 21–23 §§.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
25 § Denna lag gäller inte om det fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Lagtext
153
Europeiska kommissionen prövar efter begäran från en upphandlande enhet om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för viss verksamhet.
Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt
Förvärv av fastighet m.m.
26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet.
Med fastighet enligt första stycket avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster
29 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i
1. ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande inom riket, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
Lagtext Ds 2014:25
154
2. ett rättsligt förfarande inför domstol eller hos myndighet inom riket, eller
3. ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen enligt första stycket gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när den sak som rådgivningen gäller med hög sannolikhet kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
30 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
31 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i anslutning till utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
3. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt
32 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Lagtext
155
Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara
33 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
4 kap. Allmänna bestämmelser
[Principer för upphandling]
[1 § Upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och ickediskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.]
[2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från denna lags tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.]
3 § En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
[4 § För att säkerställa att leverantörer som har tilldelats kontrakt enligt denna lag fullgör kontrakten i enlighet med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, ska upphandlande enheter vidta de särskilda åtgärder och övriga lämpliga åtgärder som är förenliga med bestämmelserna i denna lag.
Bestämmelser om särskilda åtgärder som myndigheterna kan vidta enligt första stycket finns i 13 kap. 4 § 1, 15 kap. 2 och 11 §§, 16 kap. 2 §.]
Lagtext Ds 2014:25
156
CPV-nomenklaturen
5 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), ändrad genom Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPVkoder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 29 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 33 §, och
3. byggentreprenadkontrakt som avses i bilaga 1.
Rätten att få delta i en upphandling
6 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
7 § Grupper av leverantörer får delta i upphandlingar. En upphandlande enhet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande enheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven för val av leverantörer enligt 14 kap. om det är berättigat av objektiva skäl.
Lagtext
157
Den upphandlande enheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
8 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som i det sammanhanget har lämnats.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan en anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras och bevaras på sådant sätt som anges i 12 kap. 19 § och information om åtgärderna eller huvuddragen i denna ska på begäran tillställas Europeiska kommissionen eller de myndigheter som avses i 22 kap. 1 §.
[Reserverade kontrakt]
[9 § En upphandlande enhet får
1. reservera deltagandet i en upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av missgynnade personer, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning, om minst 30 % av arbetstagarna i sådana verkstäder, hos sådana leverantörer eller i sådana program är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer.
När en upphandlande enhet avser att reservera ett kontrakt enligt första stycket, ska den i annonsen enligt 10 kap. ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade kontrakt.]
Lagtext Ds 2014:25
158
[Tilldelning av ett kontrakt i separata delar]
[10 § En upphandlande enhet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i form av separata delar och får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.]
[En upphandlande enhets skyldighet att motivera varför ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar]
[11 § En upphandlande enhet ska ange skälen för att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller genom sådan information som avses i 12 kap. 19 §.]
[Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar]
[12 § En upphandlande enhet som ska tilldela ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får enheten begränsa antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör. När enheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.]
[Annonsering och offentliggörande i övrigt]
[13 § En upphandlande enhet som ska tilldela ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 11 kap. 13 § ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 12 § första stycket.
Om enheten ska begränsa antalet delar av ett kontrakt som får tilldelas en leverantör enligt 12 § andra stycket, ska enheten
1. i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange det antalet delar av kontraktet som högst får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.]
Lagtext
159
5 kap. Tröskelvärden
Tröskelvärdenas storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på upphandlingar vilkas värden beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
1. varukontrakt eller tjänstekontrakt samt projekttävlingar,
2. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen, eller
3. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Värdet av en upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Beräkning av värdet av en upphandling
2 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen, exklusive mervärdesskatt. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande enheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Separata operativa enheter
3 § Om en upphandlande enhet består av flera separata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas. Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Lagtext Ds 2014:25
160
Värdetidpunkten
4 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om ett sådant meddelande inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande enheten inleder upphandlingsförfarandet.
Förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelser
5 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Förbud mot att dela upp en upphandling i avsikt att kringgå bestämmelser
6 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
7 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas samtidigt i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §.
Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.
Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
Lagtext
161
Byggentreprenadkontrakt
8 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upphandlande enheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras räknas in.
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
9 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
10 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Lagtext Ds 2014:25
162
Vissa tjänstekontrakt
11 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i
1. när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,
2. när det gäller banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning, och
3. när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
12 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader och av månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
13 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga de kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Innovationspartnerskap
14 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Val av upphandlingsförfarande
1 § Vid upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande förfaranden användas:
Lagtext
163
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. innovationspartnerskap.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande enheten att delta får lämna anbud.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande enheten får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
5 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om
Lagtext Ds 2014:25
164
det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
6 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det sker för att skydda en ensamrätt. De undantag som anges i första stycket 2 och 3 gäller endast när det inte finns alternativ eller substitut och om avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstgjord begränsning av upphandlingsparametrarna.
Synnerlig brådska
7 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande enheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Vid tilldelning av varukontrakt
8 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om
1. det gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor att tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning, avsedd särskilt för sådana ändamål,
Lagtext
165
2. det gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören om
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Särskilt förmånliga erbjudanden
9 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering när det är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under det normala marknadspriset.
Upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader
10 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning
1. att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. det i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet angivits omfattningen av möjliga kompletterandetjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem,
Lagtext Ds 2014:25
166
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
11 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling som anordnats enligt 18 kap., under förutsättning att kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog
Förutsättningar
12 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran i form av en annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet.
Annonsering
13 § Om en upphandlande enhet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska enheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande enheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Lagtext
167
Inledande av dialog
14 § Den upphandlande enheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut med tillämpning av 13 och 14 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande enhetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får enheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda anbudssökandena.
Genomförande av dialogen
15 § Den upphandlande enheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
16 § Den upphandlande enheten ska fortsätta dialogen fram till dess att enheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser enhetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna ett slutligt anbud
17 § När en underrättelse har lämnats enligt 16 §, ska den upphandlande enheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Lagtext Ds 2014:25
168
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
18 § Den upphandlande enheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den upphandlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Värdering av anbud
19 § Den upphandlande enheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
20 § Vid en konkurrenspräglad dialog får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 15 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
21 § På den upphandlande enhetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnad enligt 15 kap. 1 § andra stycket 2 föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen ändras i sak och inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Priser eller betalning till deltagare
22 § Den upphandlande enheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Lagtext
169
[Innovationspartnerskap]
[Förfarandets grundläggande struktur]
[23 § Ett innovationspartnerskap är ett förfarande i två steg. I det första steget ansöker intresserade leverantörer om att få delta i förfarandet. I det andra steget bjuds kvalificerade anbudssökande in att delta som partner och att lämna anbud.
I innovationspartnerskapet ingår den upphandlande enheten avtal, partnerskapsavtal, med en eller flera deltagande partner om att utveckla en innovativ lösning i form av en vara, tjänst eller byggentreprenad. Partnerskapsavtalet syftar till att enheten ska anskaffa den utvecklade lösningen. Produkten i fråga anskaffas genom att en partner tilldelas kontrakt.]
[24 § En upphandlande enhet som har valt att upphandla genom ett innovationspartnerskap ska se till att förfarandet, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna enligt 27 §, avspeglar graden av innovation hos lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av anskaffningen av den utvecklade produkten i form av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till investeringarna i deras framtagande.]
[När förfarandet får användas]
[25 § En upphandlande enhet får använda ett innovationspartnerskap, om den har behov av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och om kravet enligt andra stycket är uppfyllt.
Det behov som avses i första stycket ska inte kunna tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.]
[Partnerskapet]
[26 § De anbudssökande som har bjudits in att delta i partnerskapet ska till den upphandlande enheten lämna in en beskrivning av det forsknings- och innovationsprojekt som syftar till att tillgodose de behov som enligt enheten inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.
En beskrivning enligt första stycket får lämnas in endast av de anbudssökande som har bjudits in att delta i partnerskapet.]
[27 § Utvecklingen av den innovativa lösningen enligt partnerskapsavtalet ska delas upp i successiva etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. De successiva etapperna får inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller slutförandet av byggentreprenaderna.
Lagtext Ds 2014:25
170
Partnerskapsavtalet ska innehålla regler om delmål som partnern eller partnerna ska uppfylla och om utbetalning av ersättning genom lämpliga delbetalningar.]
[28 § Enheten får efter varje avslutad etapp enligt 27 § besluta att avsluta partnerskapet eller minska antalet partner i detta, om den i upphandlingsdokumenten har angett att och på vilka villkor den kan komma att utnyttja denna möjlighet.
Enheten ska fatta ett beslut enligt första stycket mot bakgrund av i vilken utsträckning delmålen enligt 27 § andra stycket har uppfyllts.]
[Förhandlingar]
[29 § Enheten ska i syfte att förbättra anbuden förhandla med den eller de anbudssökande som har bjudits in att delta som partner och att lämna anbud i innovationspartnerskapet.
Förhandlingarna får inte föras angående minimikrav, tilldelningskriterier eller det slutliga anbudet.
För förhandlingar i ett innovationspartnerskap gäller bestämmelserna enligt 4 §.]
[30 § Enheten får avstå från att anskaffa den genom innovationspartnerskapet utvecklade varan, tjänsten eller byggentreprenaden, när den inte motsvarar överenskomna prestandanivåer eller maxkostnader.]
[Anbudsansökningar och val av anbudssökande]
[31 § När en upphandlande enhet avser att upprätta ett innovationspartnerskap, ska enheten ge leverantörerna möjlighet att delta genom att annonsera enligt 10 kap. och i annonsen ange en bestämd ansökningstid.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange
1. behovet av en innovativ produkt som inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden,
2. vilka delar i beskrivningen av det som ska upphandlas som är minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. vilken ordning som ska tillämpas för den immateriella äganderätten. I 28 § finns ytterligare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i upphandlingsdokumenten.]
[32 § Uppgifterna enligt 31 § andra stycket 1 ska vara tillräckligt precisa för att leverantörerna ska kunna bedöma den efterfrågade lösningens art och räckvidd och kunna ta ställning till om de ska ansöka om att få delta i förfarandet.]
[33 § En leverantör som deltar som partner i ett innovationspartnerskap ska bedriva separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Lagtext
171
Vid valet av anbudssökande ska enheten särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet i fråga om forskning och utveckling och att utveckla och genomföra innovativa lösningar.]
[34 § Fristen för att komma in med en anbudsansökan bör vara minst 30 dagar, dock aldrig kortare än 15 dagar, från den dag då annonsen enligt 10 kap. skickades för publicering.]
[Inbjudan att delta i partnerskapet och lämna anbud]
[35 § Bestämmelser om begränsning av antalet anbudssökande som ska bjudas in att lämna anbud finns i 14 kap. 10 §.]
[36 § Endast de anbudssökande som enheten bjuder in får delta i partnerskapet och lämna anbud.]
[Utvärdering av anbud]
[37 § Vid innovationspartnerskap får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 15 kap 1 § andra stycket 1.]
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande enhet får ingå ramavtal med tillämpning av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten för ramavtalet ange objektiva bestämmelser om förfarandet vid tilldel-
Lagtext Ds 2014:25
172
ning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet. Enheten ska också ange objektiva villkor för tilldelning av kontrakten.
4 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får tilldelas med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet.
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande enheten
1. ange en tidsfrist som är tillräckligt lång för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, och
2. tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
5 § En upphandlande enhet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande enhet anlitar en inköpscentral enligt första stycket får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Anskaffning från en inköpscentral
6 § En upphandlande enhet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Anskaffning genom en inköpscentral
7 § En upphandlande enhet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Lagtext
173
Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande enheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Den upphandlande enhetens ansvar
8 § En upphandlande enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 6 eller 7 §.
Den upphandlande enheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Användning av elektroniska medel för kommunikation
9 § En inköpscentral ska använda elektroniska medel för kommunikation enligt 12 kap. 1–9 §§ vid alla upphandlingsförfaranden.
[Gränsöverskridande gemensam upphandling]
[10 § En upphandlande enhet får vid gränsöverskridande gemensam upphandling använda metoderna enligt 11–19 §§.
Valet av metod får inte göras i syfte att kringgå med EU-rätten förenliga tvingande nationella föreskrifter.]
[Metod:1: inköpscentraler i andra medlemsstater]
[11 § En upphandlande enhet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat än den där enheten har sin hemvist.]
[12 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 11 §, ska bestämmelserna i den medlemsstat som inköpscentralen är belägen i tillämpas.
Den medlemsstats bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande enhet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket, eller
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.]
Lagtext Ds 2014:25
174
[Metod 2: gemensamma upphandlingsåtgärder]
[13 § En upphandlande enhet får tillsammans med upphandlande enheter i andra medlemsstater än Sverige vidta upphandlingsåtgärder genom att gemensamt
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. driva ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande enhet som gemensamt har ingått ett ramavtal eller driver ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 2 eller 3, får tilldela kontrakt på grundval av ramavtalet eller inköpssystemet.]
[14 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 13 § ska nödvändiga delar för samarbetet fastställas genom en överenskommelse mellan berörda medlemsstater.]
[15 § Om det inte har träffats en överenskommelse enligt 14 §, får de deltagande enheterna själva träffa en sådan som fastställer
1. enheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. den interna organisationen av upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När enheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller mellan flera av dem, eller
2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av enheterna har sin hemvist.]
[16 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande enheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 14 och 15 § ska anges i något av upphandlingsdokumenten.]
[17 § En deltagande enhet i en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 13 § som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande enhet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om dessa i enlighet med överenskommelsen enligt 14 eller 15 § uppfylls av någon av de deltagande enheterna.]
[Metod 3: upphandling med en gemensam enhet]
[18 § En upphandlande enhet får tillsammans med upphandlande enheter från andra medlemsstater än Sverige bilda en gemensam enhet som genomför upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) eller någon annan enhet som har
Lagtext
175
bildats enligt unionsrätten ska räknas som en gemensam enhet enligt första stycket.]
[19 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 18 §, ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser enligt andra och tredje styckena.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i den medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet.
Ett beslut enligt första stycket ska antingen gälla tills vidare, om det fattas genom beslutet att bilda den gemensamma enheten, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.]
8 kap. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande enhet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande enhetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Förfarande vid dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Lagtext Ds 2014:25
176
Om den upphandlande enheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska tillämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
Upphandlingsdokumenten m.m.
4 § För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten
1. publicera en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
2. i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser samt lämna all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. om indelning gjorts i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ange dessa indelningar och vad som karakteriserar dessa, och
4. ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 11 kap. 11 § och 12 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Det dynamiska inköpssystemets giltighetstid
5 § Den upphandlande enheten ska i anbudsinfordran ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Ändringar av giltighetstiden ska anmälas till Europeiska kommissionen.
All kommunikation ska ske med elektroniska medel
6 § All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem ska ske med elektroniska medel enligt 12 kap. 1–5 och 7– 11 §§.
Lagtext
177
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande enhet ska under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande enheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande enheten, så länge som inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet inte har skickats, förlänga utvärderingsperioden. Ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bör vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen får inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Lagtext Ds 2014:25
178
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande enheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska den upphandlande enheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
Bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse får tillämpas.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande enheten ska tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller i inbjudan att lämna anbud när anbudsinfordran skett genom en annons om kvalificeringssystem.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Egen försäkran av leverantör som godkänts som deltagare i systemet
13 § En upphandlande enhet som med stöd av 13 kap. och 14 kap. 9 § tillämpar skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med lagen (0000:000) om offentlig upphandling, får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§ lagen om offentlig upphandling.
Lagtext
179
15 kap. 4–6 §§ lagen om offentlig upphandling ska tillämpas under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Avgifter
14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande enhet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande enheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
16 § En upphandlande enhet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 4 §,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas enbart på grundval av priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när kontraktet ska tilldelas den leve-
Lagtext Ds 2014:25
180
rantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnaden.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller, när en annons om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbjudan att lämna anbud.
Upphandlingsdokumenten
19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion ska enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Lagtext
181
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet enligt 13 kap. eller 14 kap. 8 §, som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud överensstämmer med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
23 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphand-
lande enheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga
Lagtext Ds 2014:25
182
upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande enheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har mottagit det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
9 kap. Tekniska specifikationer
Tekniska specifikationer
Vad som ska anges i tekniska specifikationer
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten.
Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§. De ska ange de egenskaper som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Egenskaperna får också avse
Lagtext
183
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Första stycket 1 och 2 gäller även då sådana faktorer inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov. Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl. Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationerna som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov, bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande enhet ska, om inte 4 eller 5 § tillämpas, ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande enhet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Lagtext Ds 2014:25
184
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar
4 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 eller 5 § tillämpas, vara utformade genom en hänvisning till tekniska specifikationer, och i turordning hänvisa till
1. svensk standard som överensstämmer med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard,
5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande bestämmelser.
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till specifikationerna enligt 4 § i fråga om vissa egenskaper och till prestanda- eller funktionskraven enligt 3 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar som avses i första stycket får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för
Lagtext
185
kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
7 § Om en upphandlande enhet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte överensstämmer med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
8 § Om en upphandlande enhet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader om anbudsgivaren kan visa att anbudet överensstämmer med
1. en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Första stycket gäller under förutsättning att de byggentreprenader, varor eller tjänster som överensstämmer med någon av de specifikationer som det hänvisas till i det stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande enheten har ställt upp.
Bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande enhet får som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ. Med organ för bedömning av överensstämmelse avses
Lagtext Ds 2014:25
186
ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
10 § Om en upphandlande enhet kräver att ett sådant intyg som avses i 9 § ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
12 § En upphandlande enhet ska på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som regelbundet anges i enhetens upphandlingskontrakt. Detsamma gäller för de specifikationer enheten avser att tillämpa vid tilldelning av kontrakt som förhandsannonseras. Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång inte kan ges till vissa upphandlingsdokument med elektroniska medel av något av de skäl som anges i 12 kap. 4 § eller på grund av att de innehåller uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller på grund av att de innehåller företagshemligheter enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, ska de tekniska specifikationerna tillhandahållas på annat sätt än med elektroniska medel.
Lagtext
187
Om de tekniska specifikationerna har angetts i handlingar som är tillgängliga för leverantören med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång, är det tillräckligt att enheten hänvisar till dessa handlingar.
Märken
13 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
14 § En upphandlande enhet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och icke-diskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Om en upphandlande enhet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till kontraktsföremålet, får den upphandlande enheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till de av de detaljerade specifikationerna för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
Lagtext Ds 2014:25
188
15 § En upphandlande enhet som kräver ett specifikt märke enligt 14 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
16 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande enheten kräver enligt 14 § eller ett likvärdigt märke enligt 15 § inom den aktuella tidsfristen och att detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i 14 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Anbud med alternativa utföranden
17 § En upphandlande enhet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i upphandlingsdokumenten ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Om detta inte anges eller om anbud med alternativa utföranden inte är kopplade till kontraktsföremålet, är sådana anbud inte tillåtna.
18 § En upphandlande enhet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras. Den upphandlande enheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
19 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande enhet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
Lagtext
189
10 kap. Annonsering av upphandling
Anbudsinfordran
1 § En anbudsinfordran ska, om inte något annat följer av 6 kap. 5–11 §§, göras genom
1. en annons om upphandling enligt 2 §
2. en förhandsannons enligt 4 §, eller
3. en annons om kvalificeringssystem enligt 6 §.
Annons om upphandling
2 § En upphandlande enhet får använda en annons om upphandling som anbudsinfordran vid alla förfaranden.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande enhet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
En upphandlande enhet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information om planerade upphandlingar.
Förhandsannons som anbudsinfordran
4 § En upphandlande enhet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En upphandlande enhet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i bilaga 2, får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
5 § När en förhandsannons används som anbudsinfordran enligt 4 § ska bl.a. följande anges i annonsen.
1. vilka varor, tjänster eller byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta, och
2. att kontraktet kommer att tilldelas utan någon ytterligare annonsering antingen genom selektivt förfarande eller förhandlat
Lagtext Ds 2014:25
190
förfarande eller, om kontraktet avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, genom något av förfarandena som får användas enligt 19 kap. samt att intresserade leverantörer skriftligen ska anmäla sitt intresse.
Förhandsannonsen ska omfatta en period om högst 12 månader från den dag den skickas för publicering. En förhandsannons som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 får dock omfatta mer än 12 månader.
Förhandsannonsen ska skickas för publicering mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickas.
Annons om kvalificeringssystem
6 § En upphandlande enhet som enligt 14 kap. 3 § upprättar ett kvalificeringssystem ska i en annons upplysa om detta.
Annonsen ska innehålla uppgifter om syftet med systemet och var reglerna för systemet finns tillgängliga. Detta gäller dock inte om annonsen avser ett kvalificeringssystem för sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2.
Efterannons om resultatet av en upphandling
7 § En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande enheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
8 § Om en förhandsannons använts som anbudsinfordran och den upphandlande enheten har beslutat att inte tilldela ytterligare kon-
Lagtext
191
trakt under den period som omfattas av annonsen, ska detta anges i efterannonsen.
Annons om förhandsinsyn
9 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–11 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Kompletterande föreskrifter
10 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utformning och offentliggörande av annonser.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande enheten ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–10 §§.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap bör tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara
Lagtext Ds 2014:25
192
minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen får inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Förkortad tidsfrist efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande enheten har förhandsannonserat får tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Den tidsfrist som anges i första stycket får användas endast om
1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga VI del A avsnitten 1 och 2 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och
2. minst 35 dagar, men högst 12 månader, har gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt får tidsfristen enligt 2 § för att komma in med anbud vid öppet förfarande, förkortas med fem dagar.
Lagtext
193
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den upphandlande enheten bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Förlängning av tidsfrister för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i 12 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande enheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en förhandsannons eller annons om upphandling skickas för publicering,
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena, om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
Lagtext Ds 2014:25
194
Förkortad tidsfrist på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa den tidsfrist för att komma in med anbud vid öppet förfarande som anges i 2 §, får tidsfristen bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
11 § Den upphandlande enheten ska vid förhandsannonsering och annonsering om upphandling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska enheten i annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten ges med elektroniska medel så snart som möjligt och senast från och med den dag då inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen eller inbjudan.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
12 § Den upphandlande enheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Lagtext
195
Vid ett påskyndat förfarande enligt 10 § ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
13 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen.
Först när enheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande enheten,
5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhandsannonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Lagtext Ds 2014:25
196
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud, att förhandla eller att delta i dialog
14 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att förhandla eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till den annons som använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. tilldelningskriterier, om de inte redovisas i en annons om kvalificeringssystem som används som anbudsinfordran,
6. den inbördes viktningen för kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, annonsen om kvalificeringssystem eller de tekniska specifikationerna, och
7. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Lagtext
197
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
[Kommunikation med hjälp av elektroniska medel]
[Kommunikation mellan en upphandlande enhet och leverantörer]
[1 § En upphandlande enhet ska se till att elektroniska medel används så långt det är möjligt vid kommunikation under en upphandling enligt denna lag.]
[2 § Användningen av elektroniska medel vid kommunikation ska vara ickediskriminerande och inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
De elektroniska medlen ska vara allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som används i allmänhet.]
[Leverantörers kommunikation med en upphandlande enhet]
[3 § En upphandlande enhet ska anvisa elektroniska medel som leverantörer ska använda när de kommunicerar med enheten. Leverantörerna ska vid kommunikationen använda de elektroniska medel som enheten har anvisat.
De anvisade elektroniska medlen enligt första stycket ska uppfylla kraven enligt 2 §, om inte annat följer av 7 §.
Bestämmelser om undantag från första stycket finns i 4–6 §§.]
[4 § En upphandlande enhet är inte skyldig att anvisa elektroniska medel för kommunikation enligt 3 § om
1. en användning av sådana medel på grund av en upphandlings specialiserade beskaffenhet kräver särskilda utrustningar eller filformat som inte är allmänt tillgängliga eller som inte stödjs av allmänt tillgängliga applikationer,
2. de filformat som är lämpliga för beskrivningen av ett anbud inte kan användas med någon annan applikation än en som
a) inte är öppen eller allmänt tillgänglig, eller
b) omfattas av en licensordning och inte kan göras tillgänglig genom nedladdning eller direktanslutning för enheten,
3. en användning av sådana medel kräver specialiserad kontorsutrustning som inte är allmänt tillgänglig för enheten, eller
4. det enligt upphandlingsdokumenten krävs att leverantörerna lämnar in fysiska modeller till enheten.
Om enheten inte anvisar något elektroniskt medel för kommunikation i en upphandling för delar av eller hela kommunikationen enligt första stycket, ska motsvarande delar av eller hela kommunikationen genomföras med andra medel än elektroniska.]
[5 § En upphandlande enhet får göra undantag från 3 § och anvisa andra medel än elektroniska för kommunikation på grund av informationssäkerhetsbrister hos enheten eller om kommunikationen rör uppgifter av särskilt känslig natur.
Lagtext Ds 2014:25
198
Undantag enligt första stycket får göras endast i den utsträckning det är nödvändigt för att uppnå tillräckligt skydd mot att uppgifterna röjs obehörigen och detta inte kan uppnås genom användning av elektroniska medel som
1. är allmänt tillgängliga för leverantörer eller
2. kan göras tillgängliga för leverantörer genom alternativa medel för kommunikation enligt 7 §.]
[6 § Utan hinder av skyldigheten att anvisa elektroniska medel får enheten kommunicera muntligt, om det är lämpligt och kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen samt enheten dokumenterar uppgifterna från den muntliga kommunikationen, om de har betydelse för handläggningen av upphandlingen.]
[7 § En upphandlande enhet får vid behov anvisa ett elektroniskt medel trots att det kräver användning av sådan utrustning att medlet inte är att anse som allmänt tillgängligt. Om enheten anvisar ett sådant medel, ska den erbjuda lämpliga alternativa elektroniska medel för kommunikation.]
[Information om användning av elektroniska medel]
[8 § En upphandlande enhet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter.]
[Krav på den utrustning som används vid elektronisk överföring och mottagning]
[9 § En upphandlande enhet får kräva att en anbudsansökan eller ett anbud ska vara försedd med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, om det behövs.
Enheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa tid och dag för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
De åtgärder som en enhet vidtar i olika faser av kommunikationen för att tillse att hanteringen blir tillräckligt säker, ska stå i proportion till de risker som har identifierats i respektive fas.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om säkerhetsanordningar i fråga om mottagandet av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar.]
Lagtext
199
[Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert]
[10 § Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert.]
[Öppnande av anbud]
[11 § En upphandlande enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Försändelser med anbud ska, samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.]
[Komplettering, förtydligande och färdigställande av information och
dokumentation som ska lämnas av leverantörer i en upphandling]
[12 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande enheten begära att en eller flera leverantörer kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Åtgärderna enligt första stycket ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.]
Information till leverantörer
Underrättelse om beslut
13 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt.
Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid
Lagtext Ds 2014:25
200
beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 § En upphandlande enhet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande enhet ska i den annons som används som anbudsinfordran ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
Beslut om kvalificering av leverantör
16 § En upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3 § ska inom sex månader pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, ska den upphandlande enheten inom två månader från denna tidpunkt underrätta sökanden om orsak-
Lagtext
201
erna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslutet kommer att fattas.
Ansökningar om att få delta i ett kvalificeringssystem får avslås endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 14 kap. 4 och 5 §§.
En sökande vars ansökan avslagits ska underrättas om beslutet och om skälen för detta så snart som möjligt och senast inom 15 dagar från det att beslutet fattats.
Underrättelse om att uteslutning övervägs
17 § Om en leverantör har kvalificerat sig, får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 14 kap. 4 och 5 §§.
En upphandlande enhet får inte utesluta en leverantör om inte leverantören dessförinnan underrättats skriftligen om att det finns risk för uteslutning och om skälen för det. Underrättelsen ska ha skickats minst 15 dagar före den dag då beslut ska fattas.
[Dokumentation av förfaranden]
[18 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.]
[Information om förfaranden för tilldelning av kontrakt]
[19 § En upphandlande enhet ska bevara lämplig information om varje
1. kontrakt som tilldelas,
2. ramavtal som ingås, och
3. dynamiskt inköpssystem som upprättas. Informationen som bevaras ska vara tillräcklig för att vid ett senare tillfälle kunna motivera beslut om
1. kvalificering, uteslutning och val av leverantörer samt tilldelning av kontrakt,
2. användning av förhandlade förfaranden utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–11§,
3. tillämpning av bestämmelserna om att viss upphandling ska undantas från lagens tillämpningsområde, och
4. att inte anvisa elektroniska medel för kommunikation enligt 3 §.]
Lagtext Ds 2014:25
202
[20 § Informationen enligt 19 § eller huvuddragen i denna ska på begäran tillställas Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.]
[Bevarande av handlingar]
[21 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, den information som avses i 19 §, sådana dokument som avses i 18 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.]
13 kap. Uteslutning av leverantörer
[Omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer]
[Brott]
[1 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande
Lagtext
203
av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om personen är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.]
[Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter]
[2 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där kvalificeringssystemet förvaltas eller där upphandlingen sker och detta har fastställts genom ett lagakraftvunnet och bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut.
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.]
[Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer]
[3 § En upphandlande enhet som inte är en upphandlande myndighet får på de grunder som anges i 1 och 2 §§ utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling.]
[4 § En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. enheten på något lämpligt sätt kan påvisa att leverantören har åsidosatt tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
2. leverantören är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
3. enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare offentligt kontrakt, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet eller en tidigare koncession, och detta har medfört att det
Lagtext Ds 2014:25
204
tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av att det föreligger jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 8 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning har lämnat oriktiga uppgifter beträffande den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 23 § eller av att leverantören uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer enligt 14 kap. 8 och 9 §§, har undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 9 § andra stycket, och
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, val av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.]
[Utredning]
[5 § En upphandlande enhet ska innan den beslutar att utesluta en leverantör på de grunder som anges i 1–4 §§, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enheten anser utgöra skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att skäl inte finns för uteslutning, ska det anges i yttrandet. Leverantören ska tillsammans med yttrandet ge in de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in med stöd av 14 kap. 9 § andra stycket. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning i övrigt som visar att denne är tillförlitlig.]
[Undantag från uteslutning i vissa fall]
[6 § En leverantör ska inte uteslutas enligt 1 eller 4 §, om leverantören visar att denne har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
Lagtext
205
När en upphandlande enhet bedömer om leverantörens åtgärder enligt första stycket är tillräckliga, ska enheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas enligt 2 §, när denne har fullgjort sina åligganden avseende skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.]
[7 § En upphandlande enhet får underlåta att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.]
[Beslut om uteslutning]
[8 § En upphandlande enhet kan när som helst under ett förfarande utesluta en leverantör från att delta i förfarandet enligt 1–7 §§, om grund för uteslutning enligt dessa paragrafer visar sig föreligga med hänsyn till leverantörens handlande eller underlåtenhet att handla antingen före eller under förfarandet.
En upphandlande enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och dess skäl.]
14 kap. Val av leverantörer
[1 § En upphandlande enhet ska innan den tilldelar ett kontrakt enligt 15 kap. kontrollera att leverantören
1. inte ska uteslutas med stöd av 13 kap. och 23 § och
2. uppfyller de krav som enheten har ställt enligt detta kapitel. De villkor som avses i första stycket ska tillämpas objektivt vid bedömningen av vilka leverantörer som ska kunna tilldelas kontrakt.]
[2 § När enheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får enheten bedöma om kontraktet ska tilldelas enligt 15 kap. innan den kontrollerar om leverantören uppfyller villkoren enligt 1 § 1 och 2.]
[Kvalificeringssystem]
[Upprättande av ett kvalificeringssystem]
[3 § En upphandlande enhet får ha ett särskilt kvalificeringssystem för val på förhand av leverantörer som får delta i selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller innovationspartnerskap. En kvalificering får begränsas till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
Ett kvalificeringssystem kan omfatta flera kvalificeringsfaser.
Lagtext Ds 2014:25
206
När ett kvalificeringssystem upprättas och tillämpas ska 9, 11–15, 20, 24 och 25 §§, 10 kap. 6 §, 12 kap. 16 och 17 §§ samt 15 kap. tillämpas.]
[Fastställande av krav för kvalificering till och regler för driften av ett
kvalificeringssystem]
[4 § Den upphandlande enheten ska ange dels vilka krav en leverantör ska uppfylla för att denne ska kvalificera sig enligt ett sådant kvalificeringssystem som avses i 3 § och, i den utsträckning som framgår av 13 kap., grunder för uteslutning av en leverantör från kvalificeringssystemet, dels regler för driften av kvalificeringssystemet. En enhet kan upplysa om kraven och reglerna genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem.
Kraven och reglerna som avses i första stycket ska tillhandahållas den leverantör som begär det.
En leverantör kan när som helst ansöka om att bli kvalificerad. Kraven för kvalificering enligt första stycket får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer ska underrättas om de ändringar som gjorts.]
[Tekniska specifikationer]
[5 § Om de krav för kvalificering som avses i 4 § omfattar tekniska specifikationer, ska bestämmelserna i 9 kap. 1–11 och 14–16 §§ tillämpas i fråga om sådana specifikationer.]
[Förteckning över leverantörer]
[6 § De leverantörer som av den upphandlande enheten har ansetts kvalificerade att delta i kvalificeringssystemet ska föras upp i en förteckning. Av förteckningen ska det framgå om en leverantörs kvalificering är begränsad till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.]
[Kvalificerad leverantör ska väljas]
[7 § Om en upphandling sker med hjälp av ett kvalificeringssystem, ska valet av de leverantörer som ska kunna tilldelas kontrakt göras från den grupp av leverantörer som har kvalificerat sig enligt systemet.]
[Fastställande av villkor för uteslutning och val av leverantörer]
[8 § En upphandlande enhet ska se till att villkoren för uteslutning och val av leverantörer är tillgängliga för de presumtiva leverantörerna.
Lagtext
207
Om villkoren innefattar krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet, får leverantören utnyttja andra företags kapacitet enligt 11–19 §§.
Villkoren som ska anges enligt första stycket ska,
1. i den utsträckning som framgår av 13 kap., innefatta grunder för uteslutning av leverantörer, och
2. innefatta tillämpliga krav för val av leverantörer.]
[9 § En upphandlande enhet får för kvalificering av leverantörer till ett kvalificeringssystem och för val av leverantörer som ska kunna tilldelas kontrakt tillämpa sådana krav för val av leverantörer som avses i 14 kap. 4 § första stycket lagen (0000:0000) om offentlig upphandling. Enheten ska i sådana fall tillämpa 14 kap. 4 § första och andra styckena och 14 kap. 5–8 §§ i den lagen.
När enheten kontrollerar om leverantören uppfyller de krav som avses i första stycket, ska den tillämpa 15 kap. 1–14 §§ lagen om offentlig upphandling
på
samma sätt som en upphandlande myndighet enligt den lagen.]
[Begränsning av antalet leverantörer som får delta i en upphandling
10 § När en upphandling genomförs med selektivt förfarande, förhandlat förfarande, konkurrenspräglad dialog eller innovationspartnerskap, får den upphandlande enheten använda villkor för val av leverantörer som grundar sig på ett objektivt behov av att minska antalet leverantörer som tillåts delta i upphandlingen till en nivå som kan anses rimlig med hänsyn till särskilda förhållanden i samband med upphandlingen och på de resurser som behövs för dess genomförande.
De leverantörer som enheten har valt ut att delta i upphandlingen med stöd av första stycket ska vara så många att effektiv konkurrens kan uppnås.]
[Leverantörer och andra företags kapacitet]
[Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet]
[11 § En leverantör får vid behov eller för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet enligt 12–22 §§ oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen.]
[Andra företags kapacitet vid kvalificering enligt ett kvalificeringssystem]
[12 § En leverantör som ansöker om att bli kvalificerad enligt ett kvalificeringssystem kan åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla kvalificeringssystemets krav avseende ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet.
När kvalificeringssystemets krav avser
Lagtext Ds 2014:25
208
1. relevant yrkeserfarenhet eller
2. en tjänsteleverantörs eller byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget, får leverantören åberopa andra företags kapacitet enligt första stycket, endast om samma företag kommer att utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka kapaciteten åberopas.
]
[13 § Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet och kapaciteten är sådan som avses i 12 § andra stycket, ska leverantören visa att den förfogar över företagens resurser under hela den period då kvalificeringssystemet är giltigt.]
[14 § En upphandlande enhet får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören åberopar för att kvalificera sig enligt ett kvalificeringssystem ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.]
[15 § Under de villkor som följer av 12–14 §§ kan också en grupp av leverantörer enligt 4 kap. 7 § vid kvalificering enligt ett kvalificeringssystem åberopa kapaciteten hos deltagarna i gruppen eller andra företag.]
[Andra företags kapacitet och val av leverantör som ska kunna tilldelas kontrakt]
[16 § En leverantör får vid behov och för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav för val av leverantörer som avser ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet.
När kraven avser
1. relevant yrkeserfarenhet eller
2. en tjänsteleverantörs eller byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget, får leverantören åberopa andra företags kapacitet enligt första stycket, endast om samma företag kommer att utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka kapaciteten åberopas.]
[17 § Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet och kapaciteten är sådan som avses i 16 § andra stycket, ska leverantören visa att den förfogar över de nödvändiga resurserna.]
[18 § En upphandlande enhet får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning.]
[19 § Under de villkor som följer av 16–18 §§ kan också en grupp av leverantörer enligt 4 kap. 7 § åberopa kapaciteten hos deltagarna i gruppen eller andra företag.]
Lagtext
209
[Kontroll av om de företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller tillämpliga
krav]
[20 § Om villkoren för att kunna tilldelas ett kontrakt är sådana som avses i 9 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:0000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar enligt 12–19 §§ uppfyller kraven för kvalificeringssystemet eller för val av leverantörer och om förhållandena hos dessa företag är sådana att det finns skäl för uteslutning.]
[21 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska begära att en leverantör åberopar ett annat företags kapacitet, om det vid en kontroll enligt 20 § framkommer att det åberopade företaget inte uppfyller kraven enligt 13 kap. 1 och 2 §§.]
[22 § En upphandlande enhet får besluta att vissa för ett kontrakt avgörande uppgifter ska utföras direkt av leverantören eller av en av deltagarna i en sådan grupp av leverantörer som avses i 4 kap. 7 §, trots att leverantören eller gruppen åberopar andra företags kapacitet, om kontraktet avser tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller monterings- eller installationsarbeten inom ramen för ett varukontrakt.]
[Kontroll av om leverantörer ska uteslutas]
[23 § En upphandlande enhet ska när den kontrollerar om en leverantör ska uteslutas med stöd av 13 kap. 1–4 §§ tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:0000) om offentlig upphandling på samma sätt som en upphandlande myndighet enligt den lagen.]
[Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder]
[Kvalitetssäkringsstandarder]
[24 § Om en upphandlande enhet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska enheten hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av ackrediterade organ.
Enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder, om leverantören
1. inte har möjlighet att erhålla intygen inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som enheten har krävt.]
Lagtext Ds 2014:25
210
[Miljöledningsstandarder]
[25 § Om en upphandlande enhet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska enheten hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas),
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder från ackrediterade organ.
Enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa
1. att denne inte har möjlighet att få intygen utfärdade eller att erhålla dem inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som enheten har krävt.]
15 kap. Tilldelning av kontrakt
[Grunder för utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt]
[Tilldelning av kontrakt]
[1 § En upphandlande enhet ska tilldela ett kontrakt den leverantör vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska utvärderas på grundval av antingen
1. pris eller
2. kostnad. Vid en utvärdering enligt andra stycket 2, ska enheten ta hänsyn till tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet.]
[2 § Om leverantörens anbud inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §, får enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet enligt 1 § första stycket.]
[Tilldelningskriterier för utvärdering av anbud]
[3 § När en enhet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska enheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad eller en bedömning av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Lagtext
211
Kostnadseffektiviteten ska bedömas på grundval av tilldelningskriterier såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter.]
[Tilldelningskriteriernas utformning]
[4 § Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet, om de i alla avseenden avser den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom kontraktet och berör kontraktsföremålet under dess livscykel.]
[5 § Tilldelningskriterierna
1. ska garantera en effektiv och rättvis konkurrens,
2. får inte ha en sådan utformning, att en bedömning på grundval av dem får den effekten, att de ger enheten en obegränsad valfrihet vid utvärderingen av anbuden, och
3. ska kompletteras med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera de uppgifter som lämnas av leverantörerna såvitt avser frågan om hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Om det finns anledning till det, ska enheten kontrollera om de uppgifter som leverantören har lämnat in är korrekta.]
[Livscykelkostnader]
[6 § Kostnader under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad får beaktas av enheten när den utvärderar ett anbud enligt 3 §.
Kostnader enligt första stycket är sådana som enheten eller någon annan användare ska betala och som helt eller delvis avser kostnader
1. för förvärv,
2. för användning,
3. för underhåll,
4. vid livslängdens slut, eller
5. för externa miljöeffekter. Kostnader för externa miljöeffekter får beaktas under förutsättning att miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar och kontrolleras.]
[7 § Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter om livscykelkostnader leverantörerna ska lämna in till enheten och vilken metod enheten kommer att använda för att på grundval av dessa uppgifter fastställa livscykelkostnaderna.]
[8 § Enhetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 6 § andra stycket 5 ska
1. grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier,
2. inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna, och
3. vara tillgänglig för leverantörerna.
Lagtext Ds 2014:25
212
Metoden för att bedöma kostnaderna enligt första stycket ska utformas så att de uppgifter som ska lämnas in till enheten kan tillhandahållas av leverantörerna med rimliga ansträngningar.]
[Viktning av tilldelningskriterier]
[9 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterier får viktas av enheten enligt första stycket inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska enheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.]
[10 § Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes enligt 9 §.]
[Onormalt låga anbud]
[
11 § En upphandlande enhet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att
priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat lämna en förklaring till det låga priset.
En upphandlande enhet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §.]
[12 § Ett anbud får förkastas med stöd av 11 § först sedan enheten skriftligen har begärt att leverantören lämnar en förklaring till det låga anbudet och inte har fått ett tillfredsställande svar. En sådan begäran om förklaring kan innehålla uppgifter om
1. leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra kontraktet,
2. leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på sådana tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
5. leverantören har fått möjlighet att erhålla statligt stöd, och
6. skyldigheterna som avses i 16 kap. 2–7 §§.]
[13 § Om en upphandlande enhet fastställer att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd ska enheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Lagtext
213
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte kunnat ge in en förklaring som visar att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget ska anbudet förkastas.
En upphandlande enhet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.]
[14 § För det fall att enheten behöver information från annan medlemsstat om uppgifter som lämnas i en förklaring enligt 12 §, ska enheten vända sig till den kontaktpunkt som avses i 22 kap. 1 § för sådant administrativt bistånd.]
16 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 4 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
[När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt]
[2 § En leverantör får för fullgörandet av ett kontrakt som denne har tilldelats anlita underleverantörer som ska fullgöra kontraktet i enlighet med de skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §.]
[Uppgifter om hur leverantören planerar att kontraktet ska fullgöras]
[3 § En upphandlande enhet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer enligt 2 §, och de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.]
[Betalning direkt till en underleverantör]
[4 § Enheten får betala för kontraktets fullgörande direkt till en sådan underleverantör som avses i 2 §, om denne begär det och kontraktets art så tillåter.
Om enheten ska betala ut ersättningen direkt till en underleverantör enligt första stycket, ska den fastställa ordningen för detta.]
Lagtext Ds 2014:25
214
[Offentliggörande]
[5 § Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange
1. de uppgifter leverantörerna ska lämna in till enheten enligt 3 §, och
2. om myndigheten avser att tillämpa sådan direktbetalning till underleverantörer som avses i 4 § och i så fall enligt vilken ordning den ska genomföra direktbetalningarna.]
[Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas]
[6 § En upphandlande enhet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt ska lämna in sådana uppgifter som avses i 7 § innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet, om kontraktet avser
1. färdigställande av en byggentreprenad eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten.]
[7 § Enheten ska enligt 6 § ställa krav på att leverantören anger namn på och kontaktuppgifter för sådana underleverantörer som anlitas enligt 2 §. Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Enheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta enheten om varje ändring av sådana uppgifter som avses i första stycket som görs under kontraktets löptid.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.]
[Ändringar av kontrakt och ramavtal under löptiden]
[Ändring av kontrakt utan att en ny upphandling genomförs]
[8 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras under dess löptid utan att den upphandlande enheten genomför en ny upphandling, endast om ändringarna är sådana som avses i 9–14 §§.
]
[Mindre ändringar av kontraktsvärdet]
[9 § En ändring av kontraktsvärdet medför inte att upphandlingen ska göra om i fall den är lägre än de värden som följer av andra stycket och den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringarna har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen enligt första stycket ska vara lägre än
1. tillämpligt tröskelvärde enligt 5 kap. och
Lagtext
215
2. 10 procent av det ursprungliga kontraktets värde, om det är ett varu- eller tjänstekontrakt, eller 15 procent av det ursprungliga kontraktets värde, om det är ett byggentreprenadkontrakt.]
[Ändringar i särskilda fall]
[10 § En ändring är tillåten om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
En ändringsklausul ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.]
[11 § En ändring genom en sådan kompletterande beställning som avses i andra stycket är tillåten oberoende av beställningens värde.
En beställning får göras som en kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader som inte ingick i den ursprungliga upphandlingen från den leverantör som har tilldelats kontraktet, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av leverantör inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.]
[12 § En ändring är tillåten om behovet av den har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande enheten inte har kunnat förutse och om den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.]
[13 § Byte av den leverantör som ursprungligen har tilldelats kontraktet till en annan leverantör är en tillåten ändring om
1. det inte finns skäl att utesluta den nya leverantören med stöd av 13 kap. och denne uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. omstruktureringarna inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet. Om den upphandlande enheten övertar den ursprungliga leverantörens skyldigheter gentemot leverantörens underleverantörer, ska det också anses vara ett byte av leverantör och en tillåten ändring.]
[Övriga ändringar som inte är att anse som väsentliga]
[14 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring om den inte är väsentlig enligt andra stycket.
En ändring ska anses vara väsentlig om
Lagtext Ds 2014:25
216
1. den inför nya villkor i kontraktet som om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen än de som bjöds in, utvärderades eller deltog i den ursprungliga upphandlingen,
2. den innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet på ett sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet,
3. den medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. den innebär att den leverantör som ursprungligen har tilldelats kontraktet byts ut mot en annan leverantör utan att förutsättningarna enligt 13 § är uppfyllda för ett sådant byte.]
[Beräkning av prisökningar]
[15 § Vid beräkningen av priset enligt 9 § andra stycket 2 ska det uppdaterade priset vara referensvärdet, om kontraktet omfattar en indexeringsklausul.]
[Offentliggörande]
[16 § En upphandlande enhet ska i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen beskriva de ändringsklausuler som avses i 10 §.]
[17 § En upphandlande enhet som ändrar ett kontrakt med stöd av 11 eller 12 § ska offentliggöra detta i ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning.]
[Avslutande av kontrakt]
[18 § En upphandlande enhet får avsluta ett kontrakt, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 8 § och varan, tjänsten eller byggentreprenaden därför ska upphandlas,
2. den leverantör som tilldelades kontraktet borde ha uteslutits enligt 13 kap. 1 §, eller
3. kontraktet inte borde ha tilldelats en leverantör på grund av att denne allvarligt åsidosatt sådana skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2014/17/EG och detta har fastställts av Europeiska unionens domstol i ett förfarande i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.]
Lagtext
217
17 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
Definition
1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande enhet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Tillämpningsområdet
2 § Detta kapitel ska tillämpas på projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, med i förekommande fall tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
4 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Annonsering
5 § En upphandlande enhet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Om den upphandlande enheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
Lagtext Ds 2014:25
218
6 § Resultatet av en projekttävling ska sändas till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter det att projekttävlingen har avslutats.
Val av deltagare
7 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare. Den upphandlande enheten ska ange kriterier för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Juryn och dess sammansättning
8 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Juryns beslut
9 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
Ett tävlingsbidrag får presenteras för juryn endast på ett sådant sätt att det inte framgår vem som har lämnat ett enskilt bidrag. Anonymiteten ska gälla fram till dess juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
10 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilket tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Lagtext
219
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
18 kap. Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land
Tillämpningsområdet
1 § För anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, med vilket Europeiska unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredje land, tillämpas 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om något annat följer av åtaganden som unionen eller Sverige har med tredje land.
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land får förkastas
2 § En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.
Med vara avses även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.
Företräde vid flera likvärdiga anbud
3 § Om prisskillnaden mellan två eller flera anbud inte är större än tre procent och anbuden i övrigt är likvärdiga vid en bedömning enligt 15 kap. 1 §, ska företräde ges anbud som inte kan förkastas med stöd av 2 §.
Lagtext Ds 2014:25
220
19 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller i fråga om
1. upphandling och projekttävling enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 2,
2. tilldelning av kontrakt enligt 2 kap. 2 §, och
[3. upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster).]
Bestämmelsen om direktupphandling i 7 § andra stycket gäller dock inte vid sådan tilldelning av kontrakt som avses i första stycket 2.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner), – 2 kap. (lagens tillämpningsområde), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), utom 11–17 §§ om interna kontrakt vid tilldelning av sådana kontrakt som avses i 2 kap. 2 §,
– 4 kap. (allmänna bestämmelser),
[utom 10–13 §§ om tilldelning av ett
kontrakt i separata delar,]
– 7 kap. (upphandling genom ramavtal och inköpscentraler och annan samordnad upphandling),
[utom 10–19 §§ om gränsöverskridande
gemensam upphandling,]
– 8 kap. (dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner), utom 4 och 5 §§ om upphandlingsdokumenten och det dynamiska inköpssystemets giltighetstid, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märken), – 16 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
[– 22 kap. (tillsyn och vägledning).] [Vid upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster) tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i
Lagtext
221
9 kap. 1–5 och 7–12 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2 och 4–7 §§ och om information om förfaranden för tilldelning av kontrakt i 12 kap. 19 och 20 §§, om värdet av upphandlingen uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 5 kap.]
[Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3–6 §§ får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.]
En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
3 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 1 § 5 och 12–22 §§, 11 kap. 3 och 14 §§ och 14 kap. 10 §.
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på an-
bud i viss form.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare
.
Upphandlingsförfaranden
7 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller vid ett dynamiskt inköpssystem genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §.
Direktupphandling får dock användas om upphandlingens värde uppgår till högst 26 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 eller 2 §. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall då förutsättningarna för tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering som avses i 6 kap. 5–11 §§ eller 17 kap. 5 § andra stycket är uppfyllda eller om det finns synnerliga
Lagtext Ds 2014:25
222
skäl. Den upphandlande enheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av enheten under räkenskapsåret.
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid
.
Lagtext
223
Innehåll i en annons
10 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in. Vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser,
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. eventuell indelning i olika kategorier och vad som i så fall karakteriserar dessa, och
4. det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Annonsering vid förhandsinsyn
11 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 7 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
12 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering enligt 9 eller 11 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då
Lagtext Ds 2014:25
224
annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande enheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 §.
[Kommunikationsmedel vid upphandling]
[13 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–10 §§ och 11 § första stycket gäller för anbudsansökningar och anbud vid upphandling som avses i detta kapitel.]
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
14 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
15 § Den upphandlande enheten ska vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Lagtext
225
[Mottagande och öppnande av anbud]
[16 § Försändelser med anbud ska, så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som utsetts av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Anbuden ska öppnas samtidigt.]
[Komplettering, förtydligande och färdigställande av information och dokumentation som ska lämnas av leverantörer i en upphandling]
[17 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande enheten begära att en eller flera leverantörer kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Åtgärderna enligt första stycket ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.]
[Kontroll och uteslutning av leverantörer]
[18
§
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en
leverantör från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas i enlighet med 13 kap. 2–4 §§. En upphandlande enhet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller skrivelsen ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.]
[19 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.]
[Begränsad kontroll]
[20 § En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som
Lagtext Ds 2014:25
226
enheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 28 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.]
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
21 § En leverantör som vid ett dynamiskt inköpssystem lämnar in en anbudsansökan får också lämna in en egen försäkran om att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 18 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande enheten har ställt.
Den upphandlande enheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande enheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska enheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
22 § En upphandlande enhet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 18 §.
[Tillgång till andra företags kapacitet]
[23 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.]
Lagtext
227
[Tilldelning av kontrakt]
[24 § En upphandlande enhet ska tilldela ett kontrakt den leverantör vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska utvärderas på grundval av antingen
1. pris eller
2. kostnad. Vid en utvärdering enligt andra stycket 2, ska enheten ta hänsyn till tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet.]
[25 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad enligt 24 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterier får viktas av enheten enligt första stycket inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska enheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.]
[Onormalt låga anbud]
[26 § En upphandlande enhet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat lämna en förklaring till det låga priset.
En upphandlande enhet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §.
Ett anbud får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.]
[Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar]
[27 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Första stycket gäller inte om upphandlingens värde överstiger 100 000 kr.]
28 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Lagtext Ds 2014:25
228
Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket. Vid urvalsförfarande ska den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande anges i inbjudan att lämna anbud.
[29 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, information som avses i 12 kap. 19 §, sådana dokument som avses i 27 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.]
Projekttävlingar
30 § Bestämmelserna i 17 kap. 2 och 7–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det i 7 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9 eller 11 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 28 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbuds-
Lagtext
229
givare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 5–9 eller 11 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem,
3. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § andra stycket, eller
4. vid sådan direkttilldelning och sådana nödåtgärder som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1 och 3.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 9 § eller 19 kap. 11 § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lagtext Ds 2014:25
230
[Domsrätt och behörig domstol vid överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling]
[6 § Om tillämpliga nationella bestämmelser enligt 7 kap. 14, 15 eller 19 §§ är bestämmelserna i denna lag, ska en ansökan om överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 7 kap. 13 eller 18 §§ göras vid allmän förvaltningsdomstol.
En ansökan om överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt första stycket ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets
1. den upphandlande enheten har sin hemvist, om ansökan gäller en upphandling enligt 7 kap. 13 §, eller
2. den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet, om ansökan gäller en upphandling enligt 7 kap. 18 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.]
Överprövning av en upphandling
7 § Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.
8 § Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 9, 10 eller 11 §§, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 14–16 §§.
Förlängd avtalsspärr
9 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 §§ att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Lagtext
231
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
10 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 9 §§ inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
11 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 10 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 10 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
12 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
13 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Lagtext Ds 2014:25
232
Överprövning av ett avtals giltighet
14 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2 eller 3 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 § under förutsättning att
a) direktupphandling enligt 19 kap.,
b) sådan direkttilldelning som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1, eller
c) sådan nödåtgärd som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 3 inte får användas,
2. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 9 §, ett interimistiskt beslut enligt 10 § eller tiodagarsfristen i 11 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 28 §.
.
För ogiltighet i sådana fall
krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
15 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 14 § är uppfyllda.
16 § Bestämmelserna om ogiltighet i 14 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §.
2. om en upphandlande enhet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 9 § eller 19 kap. 11 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Lagtext
233
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
17 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 7 §, eller
2. den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Beräkning av vissa tider
19 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 11 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
20 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Lagtext Ds 2014:25
234
Skadestånd
21 § En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
22 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 14 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 9 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 15 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1–5 eller 6 § eller 19 kap. 9 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Lagtext
235
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 5 kap. 2, 3 eller 4 §§ eller 19 kap. 8 §.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, ska ansökan
Lagtext Ds 2014:25
236
ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
22 kap. Tillsyn och vägledning
[Allmänna bestämmelser om tillsyn och samarbete med Europeiska
kommissionen]
[1 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva tillsyn över upphandlingen enligt denna lag och om vilken myndighet som ska vara kontaktpunkt för samarbete med Europeiska kommissionen när det gäller tillämpningen av denna lag.]
[2 § Tillsynsmyndigheten får vid sin tillsyn inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande enheter eller den som kan antas vara en upphandlande enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande enheten.]
[3 § En upphandlande enhet och den som kan antas vara en upphandlande enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.]
Lagtext
237
[Föreläggande]
[4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som kan antas vara en upphandlande enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.]
[Behörig domstol]
[5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.]
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande enheten
6 § Den upphandlande enheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som enheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Genom lagen upphävs lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
3. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som påbörjats före ikraftträdandet.
Lagtext Ds 2014:25
238
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning 45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1
Mark- och grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Lagtext
239
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2
Bygg- och anläggnings arbeten
42.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Lagtext Ds 2014:25
240
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar, flygfält och idrottsanlägg ningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar:
– anläggning av:
– vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
Lagtext
241
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.3 Bygginstallationen 45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av: – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Lagtext Ds 2014:25
242
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehandling av byggnader 45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av: – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Lagtext
243
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare 45.50 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt -utrustning utan förare, se 71.32
Lagtext Ds 2014:25
244
[Bilaga 2]
[Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster]
[
CPV-kod Beskrivning
75200000-8; 75231200-6; 75231240-8; 79611000-0; 79622000-0 [Tillhandahållande av hemtjänstpersonal]; 79624000-4 [Förmedling av vårdpersonal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare] från 85000000-9 till 85323000-9; 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5 och 98500000-8 [Privata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9 [Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst]
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
85321000-5 och 85322000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster], 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1; från 79995000-5 till 79995200-7; från 80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8; från 92000000-1 till 92700000-8 79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evenemang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Festivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anordnande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och utställningar]
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
Lagtext
245
CPV-kod Beskrivning
75300000-9 Obligatorisk socialförsäkring
75310000-2, 75311000-9, 75312000-6, 75313000-3, 75313100-4, 75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0; 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0 Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7; 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200- 0 Måltidsleveranser] 55510000-8 [Matsalstjänster], 55511000-5 [Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp], 55512000- 2 [Drift av matsal], 55523100-3 [Servering av skolmåltider], 55520000-1 [Catering], 55522000-5 [Catering för transportföretag], 55523000-2 [Catering för övriga företag eller övriga institutioner], 55524000-9 [Skolbespisning]
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7; 75231100-5; Juridiska tjänster
75100000-7 till 75120000-3; 75123000-4; 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5; 75240000-0 till 75252000-7; 794300000-7; 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster
Lagtext Ds 2014:25
246
CPV-kod Beskrivning
79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av ID-kort, Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1 [Grafologi], 79723000-8 [Avfallsanalys]
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ]
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post- och budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för tidningar och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000- 1 [Posttjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5 [Förhyrning av postbox], 64116000-2 [Poste restante-tjänster], 64122000-7 [Internpost]
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster]
Diverse tjänster]
Lagtext
247
Bilaga 3
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen gäller följande definitioner:
1 a) teknisk specifikation i fråga om tjänste- eller varukontrakt: en
specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en varas eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestandanivåer, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, varans användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på varan angående den beteckning under vilken den saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla skeden av varans eller tjänstens livscykel, liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
b) tekniska specifikationer i fråga om byggentreprenadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat ska upptas i upphandlingsunderlaget, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan ska kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande enhetens planerade användning. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestandanivåer, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, prestanda, säkerhet eller mått, inbegripet förfaranden för kvalitetskontroll, terminologi, symboler, tester och testmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla skeden av byggentreprenadens livscykel. Egenskaperna omfattar även bestämmelser om projektering och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden ska antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande enheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar har möjlighet att föreskriva i fråga om
Lagtext Ds 2014:25
248
den fullbordade entreprenaden samt om ingående material eller delar.
2. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt
standardiseringsorgan för upprepad och kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande: – internationell standard: en standard som antagits av ett
internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. – europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. – nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
3. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG.
4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKTområdet som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) nr 1025/2012.
5. teknisk referens: en produkt eller vara, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
Lagtext
249
1.3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1971:289 ) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §
1
En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i en-
1 Senaste lydelse 2013:312.
Lagtext Ds 2014:25
250
skildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt fängelselagen (2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,
4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster eller
lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
5. mål enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken,
7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och porttjänster.
Lagtext
251
1.4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 39 och 40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 §
1
Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbetstagarorganisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.
Vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster, lagen (2008:962) om
valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständligheter som anges i
– 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om offentlig upphandling,
– 10 kap. 2 och 3 §§ samt
15 kap. 13 § lagen om upphand-
ling inom områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster,
Vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjnings-
sektorerna, lagen (2008:962) om
valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständigheter som anges i
– 13 kap. 3 § och 19 kap. 17 § lagen om offentlig upphandling,
– 13 kap. 3 och 4 §§ samt
19 kap. 18 § lagen om upphand-
ling inom försörjningssektorerna,
1 Senaste lydelse 2011:1033.
Lagtext Ds 2014:25
252
– 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem, eller – 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
40 §
2
Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen vid sådan upphandling som avses i 39 § andra stycket har grundat sin förklaring på andra omständigheter än som anges i
– 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,
– 10 kap. 2 och 3 §§ samt
15 kap. 13 § lagen (2007:1092)
om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster,
– 13 kap. 3 § och 19 kap. 17 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling,
– 13 kap. 3 och 4 §§ samt
19 kap. 18 § lagen (0000:000)
om upphandling inom försörj-
ningssektorerna,
– 7 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller – 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
2 Senaste lydelse 2011:1033.
Lagtext
253
1.5 Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härmed föreskrivs att 2 kap.11 och 13 §§kulturmiljölagen (1988:950) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
11 §
1
Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster. Länsstyrelsen ska
beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom försörj-
ningssektorerna. Länsstyrelsen
ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
1 Senaste lydelse 2013:548.
Lagtext Ds 2014:25
254
13 §
2
Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen. I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.
Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster. Läns-
styrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom
försörjningssektorerna.
Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2 Senaste lydelse 2013:548.
Lagtext
255
1.6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1993:1651 ) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs att 5 och 5 g §§ lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt
bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
5 g §
Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i
16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen
(2007:1091) om offentlig upp-
Bestämmelserna om avtals-
spärr, överprövning och skade-
stånd i 20 kap. 1, 4, 5, 7, 10 och
20–22 §§ lagen (0000:000) om
1 Senaste lydelse 2009:79. 2 Senaste lydelse 2011:1034.
Lagtext Ds 2014:25
256
handling i dess lydelse enligt SFS
2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2009:853 gäller
i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig
upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 16 kap. 2 §
första stycket och 5 § lagen om
offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig
upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket
eller 19 kap. 27 § första stycket
ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7 § och 21 § första stycket lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Lagtext
257
1.7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1993:1652 ) om ersättning för fysioterapi
Härigenom föreskrivs att 5 och 5 g §§ lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En fysioterapeut i privat verksamhet som ger fysioterapi enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt
bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
1 Senaste lydelse 2013:1145.
Lagtext Ds 2014:25
258
5 g §
Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i
16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen
(2007:1091) om offentlig upphandling i dess lydelse enligt
SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2009:853
gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig
upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 16 kap. 2 §
första stycket och 5 § lagen om
offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.
Bestämmelserna om avtals-
spärr, överprövning och skade-
stånd i 20 kap. 1, 4, 5, 7, 10 och
20–22 §§ lagen (0000:000) om
offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig
upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket
eller 19 kap. 27 § första stycket
ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7 § och 20 § första stycket lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2 Senaste lydelse 2011:1035.
Lagtext
259
1.8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2008:962 ) om valfrihetssystem
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:962) om valfrihetssystem
dels att 1 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 10 kap. 10 §, och närmast
före 10 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som är upp-
tagna som B-tjänster i kategori 25
i bilaga 3 till lagen (2007:1091)
om offentlig upphandling. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5 (barn- och ungdomsomsorg)
enligt Europaparlamentets och rådets förordning EEG nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling.
Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som omfattas
av CPV-kod 79611000-0 eller 85000000-9 till 85323000-9
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling.
Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5, 85321000-5 eller 85322000-2.
Med valfrihetssystem enligt denna lag avses ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet godkänt och tecknat kontrakt med. Den upphandlande myndigheten behöver inte tillämpa samma valfrihetssystem inom alla berörda områden.
Lagtext Ds 2014:25
260
10 kap.
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten
10 §
Den upphandlande myndigheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tecknats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Lagtext
261
1.9 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2009:47 ) om vissa kommunala befogenheter
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
4 §
1
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller under förutsättning
att inköpscentralen har anlitats av nämnden för att medverka vid upphandlingen i egenskap av ombud enligt
2. 4 kap. 4 §
lagen
(2007:1092) om upphandling
inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster.
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden an-
skaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (0000:000) om offentlig upp-
handling eller 7 kap. 7 § lagen
(0000:000) om upphandling
inom försörjningssektorerna.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
1 Senaste lydelse 2012:389.
Lagtext Ds 2014:25
262
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling är tilllämplig.
Lagtext
263
1.10 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § och 31 kap. 3 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
19 kap.
3 §
1
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 26 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, 8 kap. 26 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller
1 Senaste lydelse 2013:314.
Lagtext Ds 2014:25
264
transporter och posttjänster eller
6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
31 kap.
3 §
2
Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster eller
Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphand-
2 Senaste lydelse 2011:1036.
Lagtext
265
lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
ling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om uppgifter i ärenden enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Lagtext Ds 2014:25
266
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:197 ) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
När Arbetsförmedlingen tillhandahåller valfrihetssystem ska myndigheten tillämpa lagen (2008:962) om valfrihetssystem för tjänster som är upptagna som
B-tjänster i kategori 22, 25 och 27 (CPV-kod 79998000-6 coachning) i bilaga 3 till lagen ( 2007:1091 ) om offentlig upphandling.
När Arbetsförmedlingen tillhandahåller valfrihetssystem ska myndigheten tillämpa lagen (2008:962) om valfrihetssystem för tjänster som omfattas av
CPV-kod 79600000-0 till 79635000-4, 85000000-9 till 85323000-9 eller 98500000-8 till 98514000-9 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPVkod 79632000-3, 79633000-0, 85321000-5 eller 85322000-2.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Lagtext
267
1.12 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1065 ) om kollektivtrafik
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
dels att 1 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 3 b §, och 6 kap.
2 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster finns
bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
I lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
3 kap.
3 b §
En regional kollektivtrafik– myndighet får inte tillämpa de möjligheter som ges i EU:s kollektivtrafikförordning att tilldela ett avtal om allmän trafik i form av tjänstekontrakt i fråga om
1. direkttilldelning av avtal av mindre värde eller omfattning, och
2. direkttilldelning av avtal om allmän trafik som avser järnvägstransporter.
Lagtext Ds 2014:25
268
6 kap.
2 a §
Den regionala kollektivtrafik– myndighetens beslut om nöd– åtgärd genom att ålägga ett kollektivtrafikföretag att fullgöra viss allmän trafikplikt enligt artikel 5.5 i EU:s kollektivtrafik– förordning får överklagas av kollektivtrafikföretaget hos allmän förvaltningsdomstol.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Lagtext
269
1.13 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2010:1350 ) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag omfattar inte
1. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av konkurrenslagen (2008:579),
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster, lagen (2008:962) om
valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörj-
ningssektorerna, lagen
(2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
3. överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor,
4. företagshemligheter av teknisk natur, eller
5. skriftlig handling vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och som innehas av advokaten eller biträdet eller den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
4 §
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar
1 Senaste lydelse 2012:475. 2 Senaste lydelse 2012:475.
Lagtext Ds 2014:25
270
sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster eller
upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
Lagtext
271
1.14 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2011:721 ) om märkning av energirelaterade produkter
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Upphandlande myndigheter enligt
2 kap. 19 § lagen
(2007:1091) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i
3 kap. 1 § lagen om offentlig
upphandling.
Upphandlande myndigheter enligt
1 kap. 15 § lagen
(0000:000) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i
5 kap. 1 § lagen om offentlig
upphandling.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Lagtext Ds 2014:25
272
1.15 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2011:846 ) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster
Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster, om upphandlingen
avser
Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om upphandlingen avser
1. köp eller leasing av bilar, eller
2. köp av persontransporttjänster som tillhandahålls av ett kollektivtrafikföretag inom ramen för ett avtal om allmän trafik.
Lagen gäller inte köp eller leasing av bilar som
1. är konstruerade och tillverkade för användning av Försvarsmakten, det civila försvaret, räddningstjänsten eller ordningsmakten, eller
2. används uteslutande inom inhägnade järnvägs-, industri- eller tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden.
7 §
Om den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att beakta energi- och miljöpåverkan som avses i 6 § som ett tilldelningskriterium, ska driftskostnaderna under bilens hela livslängd för energianvändning och utsläpp av koldioxid, kväveoxider (NOX), icke-metankolväten (NMHC) och partiklar omvandlas till ett belopp i pengar.
Lagtext
273
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 6 kap.
1-7 §§ lagen (2007:1091) om
offentlig upphandling och i
6 kap. 1-7 §§ lagen (2007:1092)
om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 12 kap. 1 och 2 §§ samt 15 kap. 16 § lagen om offentlig upphandling och i 12 kap. 1 och 2 §§ samt
15 kap. 16 § lagen om upp-
handling inom områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 9 kap. lagen (0000:000) om offentlig upphandling och i 9 kap. lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 16 kap. 1–10 §§ samt 19 kap. 23 och
24 §§ lagen om offentlig upp-
handling och i 15 kap. 1–10 §§ samt 19 kap. 24 och 25 §§ lagen om upphandling inom försörj-
ningssektorerna.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
Lagtext Ds 2014:25
274
1.16 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2011:1029 ) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
dels att 1 kap. 3–6 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 18 kap. 6 §, och närmast
före 18 kap. 6 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och om upphandling i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster.
Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (0000:000) om offentlig upphandling och om upphandling i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
4 §
Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag tillämpas.
Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (0000:00) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörj-
ningssektorerna ska denna lag
tillämpas.
5 §
Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster
ska denna lag inte tillämpas.
Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörj-
ningssektorerna ska denna lag
inte tillämpas.
Lagtext
275
6 §
Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörj-
ningssektorerna.
18 kap.
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten eller enheten
6 §
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten eller enheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Lagtext Ds 2014:25
276
1.17 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2013:311 ) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs att 2, 4–7, och 12 §§ och rubriken närmast före 4 § lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ska ha följande lydelse.
2 §
Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna
förfrågnings-
underlag, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna
lag samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
Termerna
upphandlings-
dokument, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna
lag samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Annonsering och
förfrågningsunderlag
Annonsering och
upphandlingsdokument
4 §
En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Ett förfrågningsunderlag ska
finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen.
Upphandlingsdokumenten ska
finnas tillgängliga på webbplatsen tillsammans med annonsen.
5 §
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av förfråg-
ningsunderlaget.
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av upphand-
lingsdokumenten.
Lagtext
277
6 §
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i förfrågningsunder-
laget.
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i upphandlingsdoku-
menten.
7 §
I annonsen eller förfrågnings-
underlaget ska det anges på
vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I förfrågningsunderlaget ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
I annonsen eller upphand-
lingsdokumenten ska det anges
på vilket sätt ansökan ska lämnas in
I
upphandlingsdokumenten
ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
12 §
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågnings-
underlaget och som inte har ute-
slutits med stöd av 10 §.
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och upphandlings-
dokumenten och som inte har
uteslutits med stöd av 10 §.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
279
2 Ärendet
Den 20 december 2011 presenterade Europeiska kommissionen förslag till ett lagstiftningspaket på upphandlingsområdet som omfattar ett direktiv om offentlig upphandling, som är avsett att ersätta direktiv 2004/18/EG, ett direktiv om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, som är avsett att ersätta direktiv 2004/17/EG, samt ett direktiv om tilldelning av koncessioner, som dels är avsett att ersätta en avdelning i direktiv 2004/18/EG om byggkoncessioner, dels är ny reglering.
Den 27 september 2012 fattade regeringen beslut om att ge en särskild utredare i uppdrag att ge förslag till hur vissa bestämmelser i det nya direktivet om offentlig upphandling och direktivet om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster bör genomföras i svensk rätt enligt den lydelse direktiven får när de antagits. Utredaren ska också analysera och ge förslag till hur samtliga bestämmelser i direktivet om tilldelning av koncessioner bör genomföras i svensk rätt enligt den lydelse direktivet får när det antagits (dir. 2012:96). Den 21 februari 2013 beslutade regeringen i ett tilläggsdirektiv att utredningstiden skulle förlängas (dir. 2013:21). Genom ett tilläggsdirektiv den 26 september 2013 beslutade regeringen om precisering av och förlängd tid för uppdraget (dir. 2013:92). Den 13 mars 2014 beslutade regeringen om ytterligare förlängning av utredningstiden. Enligt tilläggsdirektivet ska uppdraget delredovisas avseende bestämmelserna om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster senast den 1 juli 2014 samt slutredovisas avseende tilldelning av koncessioner senast den 1 oktober 2014 (dir. 2014:38). Utredningen har antagit namnet Genomförandeutredningen (S 2012:09). I delbetänkandet Nya regler om upphandling (SOU 2014:51) redovisar utredningen
Ärendet Ds 2014:25
280
förslagen när det gäller genomförandet av direktiven om offentlig upphandling och om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Med hänsyn till att de nya upphandlingsdirektiven är omarbetningar av de tidigare direktiven och vissa delar i stort är oförändrade omfattade utredningsuppdraget inte direktiven i dess helhet, utan i huvudsak endast de delar som innefattar ändringar i sak. För de delar som inte överlämnats till Genomförandeutredningen har förslag till genomförande tagits fram i denna promemoria inom Regeringskansliet. I promemorian presenteras även en konsoliderad lagtext i vilken de författningsförslag som lämnas i utredningens delbetänkande sammanfogats med promemorians författningsförslag. Promemorian innehåller därmed ett fullständigt författningsförslag till en ny lag om offentlig upphandling och en ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna. Avsikten är att en gemensam remissbehandling ska ske av Genomförandeutredningens delbetänkande och promemorian. Regeringskansliet, med utredningens medverkan, har haft en referensgrupp med företrädare för kommuner, landsting, myndigheter, organisationer och näringsliv som har bidragit med synpunkter inför genomförandet.
Europaparlamentet och rådet antog den 26 februari 2014 direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling, direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster samt direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner. Samtidigt upphävdes direktiv 2004/18/EG om offentlig upphandling och 2004/17/EG om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
De nya direktiven om offentlig upphandling och om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster finns som bilaga 1–2. Även det nya direktivet om tilldelning av koncessioner finns som bilaga, se
bilaga 3.
281
3 Gällande rätt
Lagstiftningen på upphandlingsområdet på EU-nivå omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, förkortat 2004 års LOU-direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortat 2004 års LUF-direktiv, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG, förkortat LUFS-direktivet.
EU-direktiven genomförs i svensk rätt genom lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU, och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortad LUF, samt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, förkortad LUFS. Vidare genomför LOU och LUF två direktiv om rättsmedel på upphandlingsområdet, rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor, bygg- och anläggningsarbeten samt rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationsområdet (förkortat första och andra rättsmedelsdirektivet eller rättsmedelsdirektiven). De två rättsmedelsdirektiven har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och
Gällande rätt Ds 2014:25
282
92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling, förkortat ändringsdirektivet. LUFS innehåller även bestämmelser om rättsmedel i överensstämmelse med rättsmedelsdirektiven.
Utöver ovan nämnda lagar gäller upphandlingsförordningen (2011:1040), tillkännagivandet (2007:1108) av de försvarsprodukter som avses i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, tillkännagivandet (2011:1038) av CPV-referensnummer för byggentreprenadkontrakt vid offentlig upphandling, tillkännagivandet (2011:1039) av CPV- och CPC-referensnummer för tjänstekontrakt vid offentlig upphandling samt tillkännagivandet (2014:5) av tröskelvärden vid offentlig upphandling. Vidare gäller för vissa statliga myndigheter förordningen (2006:260) om antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt.
Vid sidan om upphandlingslagstiftningen gäller lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) vid införande av så kallade valfrihetssystem inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Valfrihetssystemet har av regeringen bedömts vara en tjänstekoncession (prop. 2008/09:29 sid. 52), som inte regleras i upphandlingsdirektiven. Ytterligare tre lagar gäller som bygger på valfrihetssystem, lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, lagen (2010:536) om valfrihet hos Arbetsförmedlingen samt lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
283
4 De nya direktiven
4.1 Bakgrunden till översynen av EU-direktiven
4.1.1 2020-strategin och den första Inremarknadsakten
Den 3 mars 2010 antog Europeiska kommissionen ett meddelande bl.a. i anledning av den ekonomiska krisen, ”Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla”. I meddelandet anges tre prioriteringar: Smart tillväxt – utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation. Hållbar tillväxt – främja en resurseffektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi. Tillväxt för alla – stimulera en ekonomi med hög sysselsättning och med social och territoriell sammanhållning. Ett antal mål ställdes upp i meddelandet, av vilka vissa skulle uppfyllas bl.a. med hjälp av offentlig upphandling. I strategin anges särskilt att offentlig upphandling bör utnyttjas till att – förbättra de grundläggande villkoren för företagens innovations-
kapacitet med fullt utnyttjande av ekonomisk-politiska åtgärder som avser ekonomins efterfrågesida, – stödja övergången till en resurssnål ekonomi med låga kol-
dioxidutsläpp, bl.a. genom att uppmuntra en mer utbredd användning av miljöanpassad offentlig upphandling, samt – förbättra företagsklimatet, särskilt för innovativa små och
medelstora företag.
Den 13 april 2011 antog kommissionen ett meddelande, Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för den inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” KOM (2011) 206. I meddelandet presenterades tolv åtgärder med tolv specifika nyckelåtgärder, i form av
De nya direktiven Ds 2014:25
284
lagstiftningsförslag, avsedda att beslutas av EU:s institutioner före utgången av 2012. Åtgärderna är en hörnsten i 2020-strategin. En av de tolv angivna nyckelåtgärderna är offentlig upphandling. Lagstiftningen bör enligt kommissionen omarbetas och uppdateras för att få till stånd en väl avvägd politik som främjar efterfrågan på miljövänliga och innovativa varor, tjänster och bygg- och anläggningsarbeten och utgör socialt ansvarsfulla lösningar. För att den offentliga upphandlingen ska bli effektivare är det också viktigt att förenkla förfarandena och göra dem mer flexibla utan att den EUövergripande tillgången till offentlig upphandling begränsas.
4.1.2 Grönbok
Kommissionen presenterade den 27 januari 2011 en grönbok om EU-direktiven på upphandlingsområdet, Grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling – med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad (KOM(2011) 15). Grönboken har tillkommit som ett led i Europa 2020-strategin.
Grönboken har, tillsammans med en marknadsbaserad utvärdering av den gällande lagstiftningen om offentlig upphandling, lagts till grund för förslaget till den nu föreliggande lagstiftningsreformen på EU-området. Avsikten har varit att modernisera de befintliga verktygen och göra dem bättre lämpade att hantera den föränderliga politiska, sociala och ekonomiska miljön.
4.2 Nya EU-direktiv
Den 20 december 2011 presenterade Europeiska kommissionen förslag till två nya upphandlingsdirektiv och ett direktiv om koncessioner.
Den 26 februari 2014 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, förkortat LOU-direktivet, direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, förkortat LUF-direktivet, samt direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner, förkortat koncessionsdirektivet.
Ds 2014:25 De nya direktiven
285
4.2.1 Nya bestämmelser i förhållande till tidigare upphandlingsdirektiv
Det nya LOU-direktivet och LUF-direktivet ersätter helt 2004 års LOU-direktiv (2004/18/EG) respektive 2004 års LUF-direktiv (2004/17/EG). De följer dock i stort samma struktur som de tidigare direktiven.
Centrala begrepp
I de nya direktiven har en definition av det grundläggande begreppet upphandling införts. Begreppet förfrågningsunderlag används inte i de nya direktiven utan har ersatts med det samlande begreppet upphandlingsdokument, som är vidare än förfrågningsunderlag och även innefattar t.ex. annonsen om upphandling. I övrigt används i stort sett samma centrala begrepp som i de äldre direktiven i syfte att bevara kontinuiteten för dem som ska tillämpa direktiven.
Tillämpningsområdet A- och B-tjänster
Uppdelningen i A- och B-tjänster har avskaffats. Samtliga tjänster omfattas av direktiven fullt ut, dock med undantag för hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster, tjänster som avser utbildning och kultur, vissa juridiska tjänster och hotell- och restaurangtjänster, som endast omfattas av bestämmelser om annonsering och de grundläggande principerna. För dessa tjänster är tröskelvärdet 750 000 euro.
Ökade möjligheter till förhandling
Möjligheterna att använda förhandlat förfarande är större i LOUdirektivet jämfört med tidigare direktiv. Förhandlat förfarande under konkurrens dvs. med föregående annonsering, får i huvudsak användas i flertalet fall utom när det rör sig om upphandling av mer standardiserade varor, tjänster eller byggentreprenader. Även för konkurrenspräglad dialog gäller det ökade tillämpningsområdet.
De nya direktiven Ds 2014:25
286
Miljöhänsyn och sociala hänsyn
Leverantörer som fullgör ett offentligt kontrakt ska iaktta tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i vissa internationella bestämmelser.
Utvärdering av anbud kan grundas på en analys av produktens, tjänstens eller byggentreprenadens livscykelkostnad, dvs. dels interna kostnader såsom kostnader för forskning och utveckling, transport, energiförbrukning, underhåll och återvinning, dels externa miljöeffekter såsom utsläpp av växthusgaser eller andra förorenande ämnen under förutsättning att deras penningvärde kan fastställas.
Innovationspartnerskap
I det nya förfarandet innovationspartnerskap kan den upphandlande myndigheten eller enheten välja ut de lämpligaste leverantörerna enligt de i annonsen angivna urvalskriterierna. De utvalda leverantörerna bjuds in för att tillsammans med den upphandlande myndigheten eller enheten utveckla en ny lösning i en forsknings- och utvecklingsfas. Den vinnande partnern får i uppdrag att ta fram den slutliga lösningen i en kommersiell fas.
Offentligt-offentligt samarbete
Regler införs som anknyter till EU-domstolens praxis avseende inhouseförvärv och horisontellt samarbete mellan myndigheter.
Ett kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet till en annan juridisk person undantas från direktivens tillämpningsområde om vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. För det första ska den upphandlande myndigheten utöva kontroll över den juridiska personen motsvarande den kontroll den utövar över sin egen verksamhet. För det andra ska den kontrollerade juridiska personen utföra mer än 80 procent av sin verksamhet för den upphandlande myndighetens räkning och för det tredje ska det som huvudregel inte finnas något direkt privat ägarintresse i den kontrollerade juridiska personens kapital. Motsvarande undantag
Ds 2014:25 De nya direktiven
287
gäller också i den omvända situationen, dvs. när en juridisk person tilldelar kontrakt till den upphandlande myndighet som kontrollerar den eller till annan juridisk person som kontrolleras av samma upphandlande myndighet. Dessutom undantas situationer när en upphandlande myndighet tillsammans med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över en juridisk person.
När det gäller s.k. horisontellt samarbete, dvs. samarbete mellan upphandlande myndigheter, föreskrivs undantag för sådana kontrakt mellan två eller flera upphandlande myndigheter under förutsättning att vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. Kontraktet ska inrätta eller genomföra ett samarbete mellan de deltagande myndigheterna för att säkerställa att offentliga tjänster tillhandahålls, med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål. Samarbetet ska styras endast av överväganden som sammanhänger med allmänintresset och de deltagande myndigheterna får endast utöva verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
Regler om kommunikation
Till skillnad från nu gällande direktiv ska enligt de nya direktiven all kommunikation som huvudregel ske med elektroniska medel med undantag för modeller och andra sådana i direktiven angivna delar av anbud som inte kan överföras elektroniskt. Vidare görs undantag från kravet på elektronisk kommunikation för sådan konfidentiell information som kräver annan form av kommunikation för att skydda dess innehåll från att göras tillgänglig för andra under upphandlingsprocessen.
Muntlig kommunikation får förekomma utom avseende de mer väsentliga elementen i upphandlingen, särskilt sådant som kan ha inverkan på anbuden.
Reserverade kontrakt
Reglerna från de nu gällande direktiven som ger medlemsstaterna möjlighet att reservera vissa kontrakt till skyddade verkstäder eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för program för
De nya direktiven Ds 2014:25
288
skyddad anställning har förts in i de nya direktiven. Förutsättningen i det nu gällande direktivet, att majoriteten av de anställda inte kan utöva yrkesverksamhet på normala villkor, har ändrats till att omfatta 30 procent av de anställda.
Därutöver införs möjligheten för medlemsstaterna att reservera tjänstekontrakt inom hälso- och sjukvårdsområdet, sociala tjänster och kulturella tjänster till organisationer som har till syfte att tillhandahålla sådana tjänster. Bestämmelserna gäller under förutsättning av återinvestering av vinsterna eller att vinstutdelning eller omfördelning sker på grundval av deltagande. Vidare ska organisationens lednings- och ägarstruktur grundas på personalens ägande eller deltagande eller att aktivt deltagande av personal, användare eller berörda parter krävs. Bestämmelserna gäller endast om organisationen under de senaste tre åren inte har tilldelats något kontrakt för sådan tjänst av den upphandlande myndigheten.
Kontrakt inom försvars- och säkerhetsområdet
Direktiven gör undantag för kontrakt som omfattas dels av direktiv 2009/81/EG, dels av vissa angivna undantag i samma direktiv. Vidare medges vissa undantag för hemliga kontrakt som påverkar medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen och, i likhet med nu gällande direktiv, vissa undantag för kontrakt som rör medlemsstatens väsentliga intressen.
Försörjningsdirektivet
Ändringarna i LUF-direktivet följer i stort ändringarna i LOUdirektivet. Dock är tillämpningsområdet något ändrat genom att prospektering av olja och gas samt vissa posttjänster inte längre omfattas. Vidare är tröskelvärdet för tillämpning av reglerna för vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster 1 000 000 euro.
289
5 En ny lagstiftning på upphandlingsområdet
5.1 Direktiven genomförs genom två nya separata upphandlingslagar
Promemorians förslag: LOU-direktivet och LUF-direktivet
genomförs genom två nya separata lagar om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, vilka ska ersätta LOU och LUF.
De nya lagarna ska ha samma struktur som LOU och LUF, dvs. följa upphandlingsprocessens kronologi med väsentligen samma kapitelindelning. De ska benämnas ”lagen om offentlig upphandling” respektive ”lagen om upphandling inom försörjningssektorerna”.
Skälen för promemorians förslag
Två nya separata lagar
De nya direktiven är omarbetningar av 2004 års LOU-direktiv och LUF-direktiv och innebär att två nya direktiv antagits. De nya direktiven innehåller, förutom anpassningar och uppdateringar av det befintliga regelverket, flertalet nya bestämmelser. Det bedöms därför som lämpligast att ersätta nuvarande LOU och LUF med ny lagstiftning framför alternativet att arbeta om de nuvarande lagarna.
Upphandlingsdirektiven från år 2004 är genomförda i två separata lagar. Skälen för att denna ordning valdes var bl.a. att de två direktiven uppvisar betydande skillnader. Det bedömdes också som en fördel att den som vid tillämpning av respektive lag i en viss fråga vill söka information i de bakomliggande EU-rättsliga
En ny lagstiftning på upphandlingsområdet Ds 2014:25
290
reglerna endast har ett motsvarande dokument att hålla sig till (prop. 2006/07:128 del 1 s. 140 f.).
De skäl som anfördes i 2007 års lagstiftningsärende för ett genomförande i två lagar gör sig fortfarande gällande. Till detta kommer att det från tillämpningssynpunkt får anses vara av värde att den nuvarande systematiken med två lagar behålls.
De nya lagarna ska ha samma struktur och väsentligen samma kapitelindelning som LOU och LUF
LOU och LUF är uppbyggda så att de följer upphandlingsprocessens kronologi. Det har inte framkommit att det finns särskilda tillämpningsproblem knutna till de nuvarande lagarnas struktur. Från tillämpningssynpunkt får det snarare bedömas som önskvärt att strukturen i möjligaste mån behålls. De nya direktiven följer också – än mer tydligt än 2004 års direktiv – en kronologisk princip. De nya lagarna bör därför ha samma struktur och i huvudsak samma kapitelindelning som LOU och LUF.
I denna promemoria görs bedömningen att bestämmelserna med definitioner av de begrepp som används i lagarna bör placeras i ett inledande kapitel. Detta inledande kapitel omfattar då en paragraf med en innehållsförteckning och paragrafer med definitioner. Därefter bör kapitlen med bestämmelser om lagarnas tillämpningsområden och undantagen följa. Eftersom paragraferna som rör lagarnas tillämpningsområden och undantag från tillämpningsområdena blir väsentligt flera till antalet jämfört med nuvarande lagar är det, för överskådlighetens skull, nödvändigt att dessa bestämmelser nu ges egna kapitel i respektive lag. Ett fjärde kapitel bör omfatta lagarnas allmänna bestämmelser.
I de nuvarande lagarna finns bestämmelser som inte styrs av 2004 års upphandlingsdirektiv och som inte heller har någon motsvarighet i de nya direktiven. Exempelvis finns i 15 kap. i respektive lag bestämmelser om förfarandet vid upphandlingar som inte omfattas av direktiven. I 16 och 17 kap. finns bestämmelser om bl.a. överprövning av upphandlingar och om upphandlingsskadeavgift, vilka genomför rättsmedelsdirektiven. De nya lagarna bör innehålla motsvarande bestämmelser. Placeringen bör göras med utgångspunkt från de nuvarande lagarna.
Ds 2014:25 En ny lagstiftning på upphandlingsområdet
291
De nya lagarnas namn
Den lag som föreslås ersätta 2007 års lag om offentlig upphandling bör ges samma namn, dvs. lagen om offentlig upphandling. Den lag som föreslås ersätta 2007 års lag om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster föreslås få namnet ”lagen om upphandling inom försörjningssektorerna”. Ändringen föreslås i förenklande syfte. ”Försörjningssektorerna” bedöms som ett inarbetat begrepp. I denna promemoria görs vidare bedömningen att det inte är nödvändigt att i lagnamnet särskilt ange de verksamheter som omfattas.
5.2 Artiklar som inte genomförs
Promemorians bedömning: Artiklar med bestämmelser som
inte är av den karaktären att de ska genomföras i medlemsstaternas lagstiftning bör inte införas i de nya lagarna.
Skälen för promemorians bedömning: Direktiven innehåller
artiklar med bestämmelser som inte är av den karaktären att deras innehåll ska genomföras i medlemsstaternas nationella upphandlingslagstiftning. Det gäller t.ex. artiklar med bestämmelser som ger Europeiska kommissionen rätt att meddela s.k. delegerade akter. Några bestämmelser som genomför sådana artiklar bör därför inte tas in i de nya lagarna.
293
6 Promemorian och delbetänkandet – var föreslås vad?
Genomförandeutredningen tillsattes, som framgått, redan under de pågående EU-förhandlingarna om de nya upphandlingsdirektiven (se avsnitt 2). Eftersom de nya direktiven om offentlig upphandling och om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är omarbetningar av gällande direktiv och vissa delar av dem är oförändrade eller endast ändrade i mindre omfattning gjorde regeringen bedömningen att direktiven i dess helhet inte kräver särskild utredning (se dir. 2012:96). Skälen till att arbetet med att lämna förslag till genomförande delats upp, och således att två separata förslag tagits fram, är också direktivens omfattning och komplexitet samt att en förhållandevis kort genomförandetid kunnat förutses. Genomförandeutredningen och Regeringskansliet har haft återkommande kontakter för att samordna lagförslagen.
Huvudsyftet med denna promemoria är alltså att lämna förslag till genomförande av de delar av LOU-direktivet och LUF-direktivet som inte omfattas av Genomförandeutredningens uppdrag. Som framgår ovan (se avsnitt 5) omfattar emellertid promemorian också förslaget att de nya direktiven ska genomföras i två nya upphandlingslagar och att nuvarande LOU och LUF ska upphävas. Därför lämnas också förslag till bestämmelser i de nya lagarna som ska ersätta och motsvara den reglering i nuvarande LOU och LUF som inte styrs av upphandlingsdirektiven, men som bör fortsätta att gälla. Vidare lämnas i promemorian vissa förslag på kollektivtrafikområdet i anslutning till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förord-
Promemorian och delbetänkandet - var föreslås vad Ds 2014:25
294
ning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
Fullständiga förslag till två upphandlingslagar
I avsnitt 1 lämnas fullständiga förslag till två nya separata lagar om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, vilka ska ersätta nuvarande LOU och LUF. Genomförandeutredningens författningsförslag i delbetänkandet Nya regler om upphandling (SOU 2014:51) har här sammanfogats med de författningsförslag som lämnas i promemorian.
I Genomförandeutredningens delbetänkande anges författningsförslagen i löpande paragrafnummerordning. I utredningens överväganden när det gäller respektive bestämmelse föreslås dock i vilket kapitel i de nya lagarna den aktuella bestämmelsen bör placeras. När Genomförandeutredningens författningsförslag sammanfogats med promemorians författningsförslag har därför utredningens författningsförslag placerats in i de kapitel som utredningen föreslagit och försetts med nya paragrafnummer. De rubriker och paragrafer som härrör från utredningens delbetänkande har i den konsoliderade lagtexten i avsnitt 1 markerats genom att de anges inom klamrar och i mindre typsnitt. För att identifiera vilka dessa paragrafer motsvaras av i delbetänkandet hänvisas till författningskommentaren i promemorian, som innehåller en hänvisning till det nummer respektive paragraf har i delbetänkandet. För närmare överväganden och kommentarer rörande dessa paragrafer hänvisas alltså till utredningens delbetänkande.
295
7 Definitioner
7.1 Definitioner tas in i lagarnas inledande kapitel
Promemorians förslag: Definitioner av olika begrepp ska tas in
i lagarnas inledande kapitel. I kapitlet ska också finnas hänvisningar till andra bestämmelser i lagarna där definitioner och förklaringar av olika begrepp finns.
Promemorians bedömning: Bestämmelserna med defini-
tionerna i de nya lagarna bör som utgångspunkt överensstämma med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: De nya
direktiven innehåller en mängd begrepp som i många fall är specifika för upphandlingsområdet. Innebörden av dessa begrepp definieras i en inledande artikel i respektive direktiv. De flesta av direktivens definitioner bör föras in i de nya lagarna. Definitioner bör placeras i lagarnas inledande kapitel.
Vissa begrepp som finns med i de särskilda artiklarna med definitioner i 2004 års direktiv definieras eller förklaras i de nya direktiven istället i anslutning till de artiklar där de används. Utgångspunkten bör vara att de nya lagarna i detta avseende ska följa den struktur som valts i direktiven. Genom att den nationella lagstiftningens struktur motsvarar direktivens struktur underlättas tilllämpningen av bestämmelserna och läsningen av EU-domstolens praxis på området. Begrepp som behöver definieras och som endast används i ett sammanhang eller i ett särskilt kapitel bör i regel också definieras i det kapitel där begreppet förekommer. Härigenom undviks även att kapitlet med definitioner blir alltför omfattande. För att det inte ska bli svårt att hitta sådana definitioner och förklaringar bör det i lagarnas inledande kapitel föras in hänvisningar till aktuella bestämmelser.
Definitioner Ds 2014:25
296
Flertalet begrepp som används i de nya direktiven finns även i 2004 års direktiv. Det har dock gjorts ett antal språkliga justeringar i definitionerna i de svenska språkversionerna av direktiven jämfört med 2004 års direktiv. Vid en närmare granskning av definitionerna och vid en jämförelse med övriga språkversioner framstår det som klart att det i många fall endast rör sig om redaktionella ändringar i den svenska översättningen. I dessa fall, där definitionerna i direktiven endast ändrats redaktionellt, bör bestämmelserna med definitioner i de nya lagarna som utgångspunkt överensstämma med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF. Även detta är avsett att underlätta tillämpningen av de nya lagarna. Utan att några sakliga ändringar är avsedda bör dock vissa språkliga justeringar och förenklingar i förhållande till LOU och LUF kunna göras.
Förutom de definitioner som finns i direktiven innehåller LOU och LUF definitioner som endast gäller för upphandling som inte omfattas av direktivens tillämpningsområde. Eftersom dessa definitioner endast gäller ett kapitel i respektive lag bör bestämmelserna med dessa definitioner tas in i sak oförändrade i dessa kapitel.
Vissa definitioner behandlas närmare i de följande avsnitten och i de särskilda avsnitt som rör respektive begrepp, se t.ex. avsnitt 14.4 beträffande inköpscentraler.
7.2 Vissa definitioner införs inte
Promemorians bedömning: Direktivens definitioner av
begreppen anbudsgivare, märkeskrav, skriftlig, innovation och leverantör av upphandlingstjänster bör inte tas in i de nya lagarna. Definitionerna i LOU och LUF av begreppen upphandlarprofil och publikt nät bör inte tas in i de nya lagarna.
Skälen för promemorians bedömning: De nya direktiven in-
nehåller i likhet med 2004 års direktiv en definition av ”anbudsgivare” (artikel 2.1.11 i LOU-direktivet respektive artikel 2.7 i LUF-direktivet). Definitionen, som inte har tagits in i LOU eller LUF, får anses överflödig och tas därför inte heller in i de nya lagarna. Motsvarande bedömning kan göras beträffande definitionen av ”märkeskrav” (artikel 2.1.24 i LOU-direktivet respektive
Ds 2014:25 Definitioner
297
artikel 2.20 i LUF-direktivet) som därför inte heller tas in i de nya lagarna.
I artikel 2.1.18 i LOU-direktivet respektive artikel 2.14 i LUFdirektivet definieras begreppet ”skriftlig”. Regeringen har tidigare, med hänvisning till RÅ 2009 ref. 70, gjort bedömningen att det inte finns ett behov av något förtydligande av begreppet eftersom det får anses klarlagt att ett krav på skriftlighet kan uppfyllas även elektroniskt (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 305 ff.). Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Någon motsvarighet till direktivens definition av begreppet skriftlig bör därför inte införas i lagarna.
Vidare innehåller direktiven en definition av begreppet ”innovation” (artikel 2.1.22 i LOU-direktivet respektive artikel 2.18 i LUF-direktivet), som saknar motsvarighet i 2004 års direktiv. Direktivens definition bidrar dock inte till något egentligt klargörande av begreppet i förhållande till normalt språkbruk. Definitionen medför inte heller att vad som omfattas av begreppet kan bestämmas med någon precision. Någon motsvarande definition av begreppet innovation bör därför inte införas i lagarna.
I artikel 2.1.17 i LOU-direktivet respektive artikel 2.13 i LUFdirektivet finns vidare en definition av begreppet ”leverantör av upphandlingstjänster”. Det finns inte något behov av att införa detta begrepp i de nya lagarna och någon definition av begreppet bör därför inte införas.
I 2 kap. 20 § LOU respektive 2 kap. 15 och 22 §§ LUF finns definitioner av begreppen ”upphandlarprofil” och ”publikt nät”. Begreppen definieras inte särskilt i direktiven och det finns inte något behov av att ta in motsvarande definitioner i de nya lagarna.
7.3 Begreppet leverantör ska fortsätta användas
Promemorians förslag: Det i direktiven använda begreppet
ekonomisk aktör ska ersättas av begreppet leverantör i lagarna.
Skälen för promemorians förslag: I de nya direktiven finns en
definition av begreppet ”ekonomisk aktör”, som är en samlande benämning för dem som erbjuder sig att på marknaden leverera varor, tillhandahålla tjänster eller utföra byggentreprenader eller
Definitioner Ds 2014:25
298
byggnadsverk (artikel 2.1.10 i LOU-direktivet respektive artikel 2.6 i LUF-direktivet). Ett i sak motsvarande begrepp finns även i 2004 års direktiv där det dock anges att begreppet enbart används i förenklande syfte. Vid genomförandet av 2004 års direktiv gjorde regeringen bedömningen att det väl inarbetade begreppet leverantör alltjämt borde användas som en samlingsbeteckning för entreprenörer och leverantörer och alltså – i enlighet med vad som normalt tillämpas i Sverige – få beteckna alla som ingår ett upphandlingskontrakt med en upphandlande myndighet eller enhet (prop. 2006/07:128 del 1 s. 149 f.). I denna promemoria görs bedömningen att det inte heller vid genomförandet av de nya direktiven finns skäl att frångå det väl inarbetade begreppet leverantör. Begreppet leverantör motsvarar i sak direktivets begrepp ekonomisk aktör. Bestämmelserna med definitionen av leverantör i LOU och LUF bör därför föras över i sak oförändrade till de nya lagarna.
7.4 Definitionerna av de olika typerna av kontrakt
Promemorians förslag: Definitionen av begreppet kontrakt ska
inte innehålla något krav på undertecknande eller elektronisk signatur. Definitionerna av begreppen varukontrakt, tjänstekontrakt och byggentreprenadkontrakt ska utformas på ett direktivnära sätt.
Skälen för promemorians förslag
Kravet på undertecknande eller elektronisk signatur i definitionen av kontrakt tas bort
I definitionen av kontrakt i 2 kap. 10 § LOU och 2 kap. 10 § LUF anges att ett kontrakt ska undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk signatur. Kravet på undertecknande eller elektronisk signatur har sitt ursprung i 1 kap. 5 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. I den lagen i dess ursprungliga lydelse definierades upphandlingskontrakt som skriftliga avtal som en upphandlande enhet ingår avseende upphandling. Högsta förvaltningsdomstolen gjorde dock i rättsfallet RÅ 1996 ref. 50 bedömningen att det även krävdes ett undertecknande av parterna för att
Ds 2014:25 Definitioner
299
ett upphandlingskontrakt skulle anses föreligga. Definitionen av upphandlingskontrakt ändrades därefter på så sätt att ett krav på undertecknande eller elektronisk signatur infördes, med motiveringen att det var viktigt att klarlägga när ett upphandlingskontrakt föreligger eftersom detta, enligt då gällande lagstiftning, hade betydelse för hur länge rättsmedlen överprövning och skadestånd kunde göras gällande (se prop. 2001/02:142 s. 69 ff.). En motsvarande bestämmelse infördes sedan i LOU och LUF.
I 2014 års direktiv innehåller bestämmelserna med definitionerna av kontrakt (artikel 2.1.5 i LOU-direktivet respektive artikel 2.1 i LUF-direktivet) inte något krav på undertecknande eller elektronisk signatur. Direktiven anger endast att det ska vara fråga om skriftliga kontrakt, vilket inte i sig innefattar ett krav på undertecknande. I denna promemoria görs således bedömningen att det inte kan anses stå klart att undertecknande eller elektronisk signatur är en EU-rättslig förutsättning för att ett kontrakt ska kunna föreligga. Det kan också noteras att tidpunkten för när ett kontrakt föreligger inte längre har någon betydelse för hur länge rättsmedlen överprövning och skadestånd kan göras gällande. Vidare finns det skäl att anta att t.ex. kontrakt som ingås genom avrop från ramavtal många gånger inte undertecknas i praktiken. Mot denna bakgrund och för att ge definitionen en direktivnära utformning bör det inte införas något krav på undertecknade eller elektronisk signatur i de nya lagarna. Den nya utformningen hindrar givetvis inte att kontrakt även i fortsättningen skrivs under av parterna eller signeras med en elektronisk signatur, vilket bl.a. ur bevissynpunkt kan vara lämpligt i många fall. Avsaknaden av undertecknande eller elektronisk signatur innebär dock inte i sig att ett kontrakt i upphandlingslagstiftningens mening inte föreligger.
Definitionerna av varukontrakt och tjänstekontrakt
Definitionerna av varukontrakt och tjänstekontrakt finns i artikel 2.1.8–9 i LOU-direktivet respektive artikel 2.4–5 i LUF-direktivet. Dessa definitioner har i de nya upphandlingsdirektiven förenklats på så sätt att de inte längre anger hur kontrakt som avser både varor och tjänster eller byggentreprenader (s.k. blandade kontrakt) ska klassificeras. Det framgår istället av artikel 3.2 i LOU-direktivet
Definitioner Ds 2014:25
300
respektive artikel 5.2 i LUF-direktivet vilka bestämmelser som ska tillämpas när det gäller blandade kontrakt, se vidare avsnitt 8.7.2. Bestämmelserna med definitionerna av varukontrakt och tjänstekontrakt i de nya lagarna bör i detta avseende utformas på samma sätt som i de nya direktiven.
Enligt definitionerna av varukontrakt i direktiven är ett varukontrakt ett kontrakt som avser köp, leasing, hyra eller hyrköp – med eller utan köpoption – av varor. Texten ”med eller utan köpoption” framstår som överflödig och bör därför inte tas in i de nya lagarna. Vidare anges det i direktivens definitioner av varukontrakt att ett sådant kontrakt som ett underordnat inslag kan omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten. Denna bestämmelse bedöms inte ha någon självständig betydelse utan endast ha ett förtydligande syfte. Som nämnts ovan framgår det av särskilda artiklar i direktiven vilka bestämmelser som ska tillämpas när det gäller blandade kontrakt. Med hänsyn till att sådana kompletterande monterings- och installationsarbeten som nämns i definitionen även omnämns i andra bestämmelser i direktiven bör dock ett motsvarande förtydligande införas i definitionerna i de nya lagarna.
Definitionen av byggentreprenadkontrakt
Definitionerna av byggentreprenadkontrakt i 2.1.6 i LOU-direktivet respektive artikel 2.2 i LUF-direktivet anger i tre punkter vilka typer av kontrakt som omfattas av begreppet. Även i 2004 års direktiv anges tre typer av kontrakt som omfattas av begreppet. I 2 kap. 3 § LOU och 2 kap. 3 § LUF har bestämmelserna dock dragits ihop och anger endast två typer av kontrakt (närmare bestämt de typer av kontrakt som anges i första och tredje punkten i de nya direktivens definitioner). Även om de tre punkterna i direktivens definitioner kan anses överlappa varandra bör definitionerna av byggentreprenadkontrakt i de nya lagarna, för att underlätta tilllämpningen, utformas i enlighet med den nya tydliga strukturen i direktiven. Bestämmelserna med definitionerna av byggentreprenadkontrakt i de nya lagarna bör således innehålla tre punkter som anger de tre typer av kontrakt som enligt direktiven omfattas av begreppet. Den nya utformningen är dock inte avsedd att innebära
Ds 2014:25 Definitioner
301
någon ändring av vilka kontrakt som kan anses utgöra byggentreprenadkontrakt.
Den tredje punkten i bestämmelserna avser kontrakt som, oavsett hur det utformas, medför att ett byggnadsverk realiseras enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet eller enhet. För att ett sådant kontrakt ska anses utgöra ett byggentreprenadkontrakt krävs enligt 2014 års direktiv att den upphandlande myndigheten eller enheten utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket. Avsikten med bestämmelsen är att kodifiera EU-domstolens praxis (se mål C-451/08, Helmut Müller GmbH mot Bundesanstalt für Immobilienaufgaben, REG 2010 I-02673, p. 67).
7.5 Definitionerna av centrala, regionala och lokala upphandlande myndigheter
Promemorians förslag: En definition av begreppet central upp-
handlande myndighet ska införas i den nya lagen om offentlig upphandling. Med central upphandlande myndighet ska avses statliga myndigheter och de upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till LOU-direktivet.
Promemorians bedömning: Direktivens definitioner av
begreppen myndigheter under den centrala nivån, regionala myndigheter och lokala myndigheter bör inte införas.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: I artikel
2.1.2–3 i LOU-direktivet finns definitioner av begreppen ”centrala statliga myndigheter” respektive ”myndigheter under den centrala nivån”. Med centrala statliga myndigheter avses enligt direktivet de upphandlande myndigheter som förtecknas i bilaga I till direktivet och med myndigheter under den centrala nivån avses alla övriga upphandlande myndigheter. Begreppen används i bestämmelserna om tröskelvärden samt i bestämmelserna där medlemsstaterna ges möjlighet att föreskriva att myndigheter under den centrala nivån får använda s.k. förhandsannonsering och ingå överenskommelser om tidsfrist att komma in med anbud.
Begreppet central statlig myndighet används även i 2004 års LOU-direktiv och en motsvarande förteckning finns i bilaga IV till
Definitioner Ds 2014:25
302
det direktivet. I 2004 års direktiv och i LOU har begreppet dock endast betydelse för tröskelvärdena (se artikel 7 i 2004 års LOUdirektiv respektive 3 kap. 1 § LOU).
Förteckningen över upphandlande myndigheter som finns i bilaga I till det nya direktivet baseras på WTO:s upphandlingsavtal Government Procurement Agreement (WTO-avtalet). Det är således de myndigheter och organ som omfattas av WTO-avtalet som finns upptagna i förteckningen. Av detta skäl har förteckningen varken varit föremål för några egentliga förhandlingar vid utarbetandet av LOU-direktivet eller uppdaterats inför antagandet av direktivet. Det kan konstateras att förteckningen till följd av detta i många delar är inaktuell. Enligt artikel 6.7 i direktivet ges dock EUkommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att ändra bilaga I i syfte att uppdatera förteckningen, om ändringarna är nödvändiga för att det ska gå att korrekt identifiera de upphandlande myndigheterna. I avvaktan på en sådan uppdatering följer det av artikel 2.1.2 att en upphandlande myndighet som är upptagen i bilagan ska anses omfattas av begreppet även om myndighetens namn skulle vara felaktigt återgivet eller om myndigheten skulle ha bytt namn.
Med hänsyn till att begreppet central statlig myndighet används i ett flertal bestämmelser i LOU-direktivet finns det ett behov av att införa ett motsvarande begrepp som definieras särskilt i den nya lagen om offentlig upphandling. I denna promemoria görs dock bedömningen att det är mindre lämpligt att använda direktivets term central statlig myndighet. Det främsta skälet för denna bedömning är att förteckningen i bilagan innehåller flera organ som inte är myndigheter enligt svensk rätt. Att sådana organ ändå finns med i förteckningen kan möjligen vara motiverat av att de skulle kunna anses utgöra offentligt styrda organ och därmed omfattas av begreppet upphandlande myndighet. Det är emellertid angeläget att begreppet myndighet så långt som möjligt används på ett enhetligt sätt i svensk rätt och att begreppet förbehålls det som enligt svensk lagstiftning och svenskt språkbruk utgör en myndighet. Det vore missvisande och förvirrande att använda ”central statlig myndighet” som samlande beteckning för de myndigheter och andra organ som finns upptagna i bilagan till direktivet.
I denna promemoria görs därför bedömningen att ”central upphandlande myndighet” bör användas i lagen istället för ”central
Ds 2014:25 Definitioner
303
statlig myndighet”. Härigenom knyts begreppet till det upphandlingsrättsliga begreppet upphandlande myndighet, som även omfattar offentligt styrda organ, samtidigt som begreppet i viss mån knyter an till termen som används i direktivet.
I bestämmelsen med definitionen bör, liksom i direktivet, anges att de upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till direktivet omfattas av begreppet. Begreppet bör dock inte endast omfatta den krets av upphandlande myndigheter som anges i bilagan. Härutöver bör i bestämmelsen anges att begreppet omfattar samtliga statliga myndigheter. Skälet till det sistnämnda tillägget är att bilagan till direktivet inte innehåller en fullständig förteckning över samtliga statliga myndigheter. Om begreppet central upphandlande myndighet begränsas till de upphandlande myndigheter som förtecknas i bilagan till direktivet skulle detta därför medföra en saklig förändring i förhållande till LOU, där samtliga centrala statliga myndigheter enligt 3 kap. 1 § omfattas av särskilda tröskelvärden. En sådan förändring är inte eftersträvansvärd. För att vidmakthålla dagens ordning där samtliga centrala statliga myndigheter omfattas av särskilda tröskelvärden, och för att förenkla tillämpningen, bör således begreppet central upphandlande myndighet omfatta samtliga statliga myndigheter. Denna konstruktion medför också att förteckningen i bilaga I till direktivet och eventuella inaktuella uppgifter i denna får en begränsad betydelse i praktiken.
LOU-direktivets definition av myndigheter under den centrala nivån framstår som överflödig och bör därför inte införas i den nya lagen om offentlig upphandling. Det är tillräckligt att lagtexten i förekommande fall anger att en bestämmelse gäller för andra myndigheter än centrala upphandlande myndigheter. I artikel 2.2 i LOU-direktivet respektive artikel 3.2–3 i LUF-direktivet finns vidare definitioner av begreppen ”regionala myndigheter” och ”lokala myndigheter”. Dessa begrepp används inte i några andra artiklar än i artiklarna med definitionerna och behöver inte heller användas i de nya lagarna. Några motsvarigheter till dessa definitioner bör därför inte heller införas i de nya lagarna.
Definitioner Ds 2014:25
304
7.6 En definition av begreppet livscykel införs
Promemorians förslag: En definition av begreppet livscykel ska
införas i lagarna. Med livscykel ska avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Skälen för promemorians förslag: I de nya direktiven finns en
definition av begreppet ”livscykel” (artikel 2.1.20 i LOU-direktivet respektive artikel 2.16 i LUF-direktivet). Enligt direktivens definition avses med livscykel alla på varandra följande och/eller inbördes sammankopplade skeden, inklusive forskning och utveckling, produktion, handel och dess villkor, transport, användning och underhåll, som ingår i livslängden för en vara eller ett byggnadsverk eller tillhandahållandet av en tjänst, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Begreppet livscykel används i direktiven bl.a. i bestämmelserna om tekniska specifikationer och om tilldelningskriteriernas koppling till kontraktsföremålet. Begreppet används också i bestämmelserna som reglerar att upphandlande myndigheter och enheter får anlägga ett livscykelkostnadsperspektiv när de fastställer vilket som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Eftersom begreppet används återkommande i regleringen bör en definition av begreppet införas i de nya lagarna.
Definitionen av begreppet har inte någon motsvarighet i LOU eller LUF. Däremot finns en liknande definition i 2 kap. 17 § LUFS respektive artikel 2.26 LUFS-direktivet. I LUFS och LUFS-direktivet används emellertid termen ”livslängd”. Det kan dock konstateras att den svenska språkversionen av LUFS-direktivet i detta avseende har fått en mindre lyckad utformning jämfört med de engelska, franska och tyska språkversionerna, som använder ”life cycle”, "cycle de vie" respektive "Lebenszyklus". Begreppet livslängd i LUFS omfattar visserligen endast varor medan begreppet livcykel gäller såväl varor, tjänster som byggnadsverk. Bortsett från detta får begreppen dock bedömas i huvudsak motsvara varandra. Mot denna bakgrund bör definitionen i de nya lagarna utformas på ett liknande sätt som definitionen i 2 kap. 17 § LUFS. På detta sätt
Ds 2014:25 Definitioner
305
kan definitionen också förenklas i förhållande till direktiven utan att det sakliga innehållet förändras. Med livscykel bör därför avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
7.7 Upphandlingsdokument och förfrågningsunderlag
Promemorians förslag: En definition av begreppet upphand-
lingsdokument ska införas i lagarna. Med upphandlingsdokument ska avses alla dokument som den upphandlande myndigheten eller enheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
Promemorians bedömning: Begreppet förfrågningsunderlag
bör utmönstras ur lagarna.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: I artikel
2.1.13 i LOU-direktivet respektive artikel 2.9 i LUF-direktivet finns en definition av begreppet ”upphandlingsdokument”. Begreppet är nytt och har införts i direktiven som en samlande beteckning för de olika typer av dokument som en upphandlande myndighet eller enhet tar fram eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen eller förfarandet. Enligt direktiven inbegriper begreppet bl.a. annonser om upphandling, förhandsmeddelanden eller meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem, tekniska specifikationer, det beskrivande dokumentet, förslag till kontraktsvillkor och upplysningar om allmänt tillämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande dokument.
Begreppet upphandlingsdokument används i ett stort antal bestämmelser i direktiven och det finns ett behov av att införa ett motsvarande begrepp som definieras särskilt i de nya lagarna. Bestämmelsen med definitionen bör utformas på ett direktivnära sätt. Eftersom direktivens uppräkning av olika dokument som omfattas av definitionen är exemplifierande bör den inte tas med i lagtexten. Bestämmelsen bör därför ange att med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndig-
Definitioner Ds 2014:25
306
heten eller enheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen. Därmed kommer begreppet också att omfatta begreppet förfrågningsunderlag som används i LOU och LUF, dvs. det underlag för anbud som en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller en leverantör. I den mån en upphandlande myndighet eller enhet samlar t.ex. urvalskriterier, tekniska specifikationer, tilldelningskriterier och särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i ett dokument benämnt förfrågningsunderlag kommer således även detta dokument att omfattas av begreppet upphandlingsdokument. Med hänsyn till att begreppet förfrågningsunderlag som sådant helt har utmönstrats ur de nya direktiven bör begreppet inte heller användas i de nya lagarna.
307
8 Lagarnas tillämpningsområden
LOU-direktivet och LUF-direktivet har väsentligen samma tillämpningsområden som 2004 års direktiv.
Till skillnad från 2004 års LOU-direktiv finns det i LOU-direktivet inte några bestämmelser om bygg- och tjänstekoncessioner. Koncessioner regleras i stället uteslutande genom koncessionsdirektivet.
De nya direktiven delar inte upp tjänster i A- och B-tjänster. Som utgångspunkt är alltså direktiven tillämpliga på alla tjänsteupphandlingar när det beräknade värdet av upphandlingen överstiger tillämpligt tröskelvärde. Dock gäller för vissa tjänster – sociala tjänster och andra särskilda tjänster – ett ”enklare system” med särskilda regler för kontrakt som överstiger ett tröskelvärde om 750 000 euro enligt LOU-direktivet och 1 000 000 euro enligt LUF-direktivet. Bestämmelser om dessa tjänster finns i LOUdirektivet i artiklarna 74–77 och i LUF-direktivet i artiklarna 91–94. Genomförandeutredningen lämnar i delbetänkandet (SOU 2014:51) förslag till genomförande av de bestämmelserna.
8.1 Varor, tjänster och byggentreprenader
Promemorians förslag: De nya lagarna ska gälla vid upphand-
ling av varor, tjänster och byggentreprenader och vid projekttävlingar.
Den nya lagen om offentlig upphandling ska gälla sådan upphandling som en upphandlande myndighet genomför såvida anskaffningen inte är särskilt undantagen.
Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska gälla sådan upphandling som genomförs av en upphandlande enhet, dvs. ett särskilt subjekt som bedriver sådan verksamhet
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
308
inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster som omfattas av den lagens tillämpningsområde när anskaffningen görs för sådan verksamhet och såvida anskaffningen inte är särskilt undantagen.
Promemorians bedömning: I de nya lagarna bör inte tjäns-
ter delas upp i kategorierna A- och B-tjänster.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
De nya direktiven innebär inte någon ändring i fråga om vilka upphandlingsslag som omfattas av respektive direktiv. Som framgår av artikel 1.2 i båda direktiven (se avsnitt 8.5) avses med upphandling anskaffning av byggentreprenader, varor eller tjänster. I direktiven finns även bestämmelser om projekttävlingar. De nya lagarna bör alltså, i likhet med nuvarande lagar, gälla vid upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader och även vid projekttävlingar. Den nya lagen om offentlig upphandling ska ersätta LOU och är alltså den grundläggande lagen som gäller varje anskaffning som en upphandlande myndighet gör om den inte omfattas av ett undantag i lagen. Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska ersätta LUF och gäller upphandling som genomförs av en upphandlande enhet som är verksam inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (se närmare avsnitt 8.6 om vilka verksamheter som omfattas) för sådan verksamhet, om inte anskaffningen är särskilt undantagen.
När det gäller frågan vilka organ som är upphandlande myndigheter respektive enheter framgår det i de nya direktiven, liksom tidigare, av definitionen av de båda begreppen. Definitionerna behandlas i avsnitt 7.
A- och B-tjänster används inte längre
Direktiven delar inte upp tjänster i A- och B-tjänster. Någon sådan uppdelning bör därför inte heller göras i de nya lagarna. Däremot är avsikten att direktivens artiklar om sociala tjänster och andra särskilda tjänster (artiklarna 74–77 i LOU och 91–94 i LUF) ska genomföras i de nya lagarna. I den delen lämnar Genomförandeutredningen förslag.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
309
8.2 Koncessioner
Promemorians bedömning: De nya lagarna bör inte innehålla
några bestämmelser om koncessioner. Något uttryckligt undantag avseende byggkoncessioner och tjänstekoncessioner, motsvarande 1 kap. 11 § LUF, behövs inte i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Skälen för promemorians bedömning: I 13 kap. LOU finns
regler om byggkoncessioner. LUF innehåller inte sådana bestämmelser. Tjänstekoncessioner är i princip oreglerade i de båda nu gällande lagarna. Tilldelning av sådana tjänstekoncessionsavtal som har gränsöverskridande intresse regleras i nuläget enbart av de grundläggande bestämmelserna i EUF-fördraget om bl.a. ickediskriminering och transparens.
Genom koncessionsdirektivet åläggs medlemsstaterna att införa bestämmelser som reglerar området. Målsättningen är att direktivet ska genomföras i svensk rätt samtidigt med de nya upphandlingsdirektiven. Genomförandeutredningen ska i sitt slutbetänkande lämna förslag till hur koncessionsdirektivet bör genomföras i svensk rätt.
I denna promemoria lämnas förslag avseende genomförandet av delar av LOU-direktivet respektive LUF-direktivet. Varken LOUdirektivet eller LUF-direktivet innehåller några bestämmelser om koncessioner. Koncessioner bör därför regleras uteslutande genom de bestämmelser som genomför koncessionsdirektivet.
I artikel 18 i 2004 års LUF-direktiv görs undantag för tilldelning av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner som beviljas för sådan verksamhet som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Bestämmelsen har genomförts i 1 kap. 11 § LUF. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LUF-direktivet och behövs heller inte i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
310
8.3 Förhållandet till artikel 346 i EUF-fördraget
Promemorians bedömning: De nya lagarna behöver inte inne-
hålla någon bestämmelse som särskilt anger att lagen ska tillämpas om inte annat följer av artikel 346 i EUF-fördraget.
Skälen för promemorians bedömning: I artikel 1.3 i såväl
LOU-direktivet som LUF-direktivet anges att direktivet ska tilllämpas om inte annat följer av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Artikel 346 i EUF-fördraget innebär i korthet undantag från fördragets bestämmelser med hänsyn till en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen.
Bestämmelsen i direktiven innebär endast en upplysning om vad som följer av normhierarkin. Om en viss verksamhet är undantagen från primärrätten, dvs. fördraget, kan den heller inte omfattas av sekundärrätten, dvs. direktiven. Det bedöms inte som nödvändigt att ha en författningsbestämmelse i de svenska lagarna som särskilt anger att lagen ska tillämpas om inte annat följer av artikel 346 i EUF-fördraget.
8.4 Tjänster av allmänt intresse och överföring av befogenheter och ansvar mellan myndigheter
8.4.1 Tjänster av allmänt intresse
Promemorians bedömning: I de nya lagarna behövs inte några
bestämmelser som rör begreppet tjänster av allmänt intresse eller som klargör att lagarna inte påverkar lagstiftningen på området för social trygghet.
Skälen för promemorians bedömning
Begreppet tjänst av allmänt ekonomiskt intresse används i artiklarna 14 och 106.2 i EUF-fördraget och i EUF-fördragets protokoll 26, men det lämnas inte någon legaldefinition av begreppet i vare sig EUF-fördraget eller sekundärrätten. Någon definition finns
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
311
inte heller i svensk lagstiftning. Med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse menas emellertid allmännyttiga ekonomiska tjänster vilkas tillgänglighet anses vara så viktig för samhället att den berörda myndigheten kan ålägga leverantören en förpliktelse att den ska utföras. Företaget måste då mot ersättning av allmänna medel erbjuda en tjänst som på förhand har fastställts av myndigheten. Tjänsterna skiljer sig från andra tjänster genom att myndigheterna måste trygga utbudet av dem under alla förhållanden, även om det inte alltid finns ett tillräckligt antal tjänsteleverantörer på marknaden. Ett svenskt exempel är statsstöd för att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster på de orter och den landsbygd där behovet inte tillgodoses av marknaden.
I avsaknad av särskilda unionsbestämmelser som fastställer räckvidden för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har medlemsstaterna ett stort utrymme för egna bedömningar av vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Därför får också den berörda myndigheten välja hur de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som den inrättar ska administreras.
Begreppet tjänst av allmänt ekonomiskt intresse får främst sägas vara av konkurrensrättslig natur och kopplat till bestämmelserna i EUF-fördraget om statsstöd. Bestämmelserna om offentlig upphandling ska tillämpas när det finns en skyldighet att tillhandahålla en viss tjänst mot ersättning, oberoende av vilket mål av allmänt intresse som kan kopplas till tjänsten. Detta följer av direktivens definition av upphandling som en anskaffning genom ett kontrakt (se avsnitt 8.5).
Om en tjänst är av allmänt intresse innebär det inte i sig någon skyldighet att konkurrensutsätta tillhandahållandet av den. En myndighet kan t.ex. besluta att tillhandahålla tjänsten själv, direkt eller genom en intern enhet (”in house”). Den kan också tillhandahålla tjänsten i samarbete med andra myndigheter, enligt de villkor som fastställts i EU-domstolens praxis.
I artikel 1.4 i såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet anges att direktivet inte påverkar medlemsstaternas frihet att i enlighet med unionsrätten definiera vad de anser vara tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, hur dessa tjänster bör organiseras och finansieras i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd samt vilka särskilda krav de bör underställas. Direktivet påverkar inte heller myndigheters beslut om huruvida, hur och i vilken omfattning de
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
312
önskar utöva offentliga funktioner själva, i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr 26.
Artikel 1.4 uttrycker alltså att upphandlingsreglerna inte i sig inskränker medlemsstaternas frihet att definiera vilka tjänster de anser vara av allmänt ekonomiskt intresse eller myndigheternas rätt att välja på vilket sätt de vill tillhandahålla tjänster – i egen regi eller genom att lägga ut dem på entreprenad. I denna promemoria görs bedömningen att det för svensk del inte finns något behov av att införa en bestämmelse i upphandlingslagstiftningen som slår fast detta. Innebörden av bestämmelsen framgår av EUF-fördraget och preciseras genom EU-domstolens praxis. Såväl 2004 års direktiv som de nya direktiven reglerar förfarandet vid upphandling (se artikel 1.1 i LOU-direktivet och LUF-direktivet). Även de nya lagarna föreslås vara en förfarandelagstiftning. Härutöver anger lagarna de närmare förutsättningarna för att kontrakt ska få tilldelas av en upphandlande myndighet till ett internt företag eller till en eller flera upphandlande myndigheter utan konkurrensutsättning. Lagarna ska alltså tillämpas när den berörda upphandlande myndigheten väl har valt att den tjänst som är i fråga ska konkurrensutsättas genom upphandling eller, i förekommande fall, för att avgöra om tjänsten kan tillhandahållas internt eller genom samarbete med annan eller andra myndigheter. En bestämmelse med innehåll motsvarande artikel 1.4 i de nya direktiven bedöms inte vara till någon ledning för myndigheten i det skedet.
I artikel 1.6 i LUF-direktivet anges att icke-ekonomiska tjänster inte ska omfattas av direktivets tillämpningsområde. Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse faller utanför EUF-fördraget, dvs. primärrätten, och de omfattas därmed inte heller av direktivet, dvs. sekundärrätten. Det finns inte något behov av att införa en bestämmelse med sådan innebörd i LUF.
Lagstiftning på området för social trygghet
Tjänster under CPV-kod 75300000-9 (obligatorisk socialförsäkring) omfattas enligt bilaga XIV till LOU-direktivet respektive bilaga XVII till LUF-direktivet av det ”enklare systemet”, dvs. direktivens bestämmelser om sociala tjänster och andra särskilda tjänster. För överväganden angående genomförandet av dessa
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
313
bestämmelser hänvisas till Genomförandeutredningens delbetänkande. I bilagan erinras om, beträffande dessa tjänster, att medlemsstaterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
I artikel 1.5 i såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet erinras också om att direktivet inte påverkar hur medlemsstaterna organiserar sin lagstiftning på området för social trygghet. Den bestämmelsen är riktad till lagstiftaren. Av det skälet bedöms det inte finnas något behov av en sådan bestämmelse i upphandlingslagarna.
8.4.2 Överföring av befogenheter och ansvar mellan myndigheter
Promemorians bedömning: Det saknas behov av en bestäm-
melse i den nya lagen om offentlig upphandling om att lagen inte gäller för sådan överföring av befogenheter och ansvar mellan upphandlande myndigheter, som inte innebär att avtalade prestationer fullgörs mot ersättning.
Skälen för promemorians bedömning: I artikel 1.6 i LOU-
direktivet anges att överenskommelser, beslut och andra instrument för överföring mellan upphandlande myndigheter eller grupper av upphandlande myndigheter av befogenheter och ansvar för fullgörande av ett offentligt uppdrag som inte innebär att avtalade prestationer fullgörs mot ersättning, ska ses som en del av den berörda medlemsstatens interna organisation och därmed inte på något sätt påverkas av detta direktiv. Bestämmelsen förtydligar visserligen att myndigheterna har denna möjlighet och kan sägas uttrycka principer som ska vägas in vid bedömningen av om en viss tänkt transaktion är upphandlingspliktig eller inte. Men i denna promemoria görs bedömningen att en bestämmelse med sådant innehåll inte behövs i lagen. Det följer av definitionen av upphandling (se avsnitt 8.5) att lagen gäller för anskaffningar. När en överenskommelse inte innebär att avtalade prestationer fullgörs mot vederlag är det inte fråga om en anskaffning.
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
314
8.5 En förklarande definition av upphandling
Promemorians förslag: En förklarande definition av begreppet
offentlig upphandling respektive upphandling tas in i inledningen av de nya lagarnas kapitel med bestämmelser om tillämpningsområdet.
I likhet med LOU och LUF ska definitionen innefatta åtgärder som en upphandlande myndighet eller enhet vidtar i syfte att ingå ett ramavtal.
Skälen för promemorians förslag
I 2004 års direktiv definieras inte begreppet upphandling. I 2 kap. 13 § LOU respektive 2 kap. 23 § LUF finns dock en definition, som alltså är nationell. Enligt 2 kap. 13 § LOU förstås med offentlig upphandling ”de åtgärder som vidtas av en upphandlande myndighet i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader”. Definitionen i LUF har motsvarande lydelse.
I artikel 1.2 i både LOU-direktivet och LUF-direktivet definieras begreppet upphandling. Artikel 1.2 i LOU-direktivet har följande lydelse.
Med upphandling avses i detta direktiv en eller flera upphandlande myndigheters anskaffning genom ett offentligt kontrakt av byggentreprenader, varor eller tjänster från ekonomiska aktörer som utvalts av dessa upphandlande myndigheter oberoende av om byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna är avsedda för ett offentligt ändamål eller inte.
Motsvarande artikel i LUF-direktivet är anpassad efter förhållandena inom försörjningssektorerna.
Med upphandling avses i detta direktiv en eller flera upphandlande enheters anskaffning genom varu-, byggentreprenad- eller tjänstekontrakt av byggentreprenader, varor eller tjänster från ekonomiska aktörer som utvalts av dessa upphandlande enheter, förutsatt att byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna är avsedda för utövande av någon av de verksamheter som avses i artiklarna 8–14.
Definitionen beskriver begreppet upphandling och därmed regelverkets tillämpningsområde. Den syftar dock inte till att utvidga
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
315
tillämpningsområdet för LOU-direktivet jämfört med 2004 års LOU-direktiv (skäl 4 i LOU-direktivet). Avsikten är att begreppet i LUF-direktivet så nära som möjligt ska stämma överens med det begrepp som tillämpas i LOU-direktivet, med beaktande av särdragen på de områden som omfattas av LUF-direktivet (skäl 6 i LUFdirektivet).
Definitionen har placerats i inledningen av de nya direktiven. Placeringen visar att det inte rör sig om en legaldefinition, likt de definitioner som finns i direktivens artikel 2, utan att det är en förklarande eller beskrivande bestämmelse. Den syftar till att beskriva vad som menas med upphandling genom att ange karaktäristika utifrån hittillsvarande EU-lagstiftning och EU-domstolens praxis. Innebörden utvecklas kontinuerligt, främst genom EU-domstolens praxis.
Definitionen behandlar inte vad som kan betraktas som ”en enda” upphandling. EU-domstolen har övervägt denna fråga i mål nr C-16/98, Europeiska kommissionen mot Frankrike, REG 2000 I-08315. Här fann domstolen bl.a. att ett nät för eldistribution, som bestod av flera sammankopplingsbara delar, betraktade som en helhet fyllde samma ekonomiska och tekniska funktion (p. 64). Arbetet hade delats upp på ett flertal upphandlingskontrakt. Kommissionen gjorde gällande att de berörda franska myndigheterna hade gjort en artificiell uppdelning och därmed åsidosatt det relevanta tröskelvärdet (p. 33). Domstolen noterade att varje upphandling ska bedömas utifrån sitt sammanhang och sin särart (p. 65) och att de berörda franska myndigheterna i fråga om nätet för eldistribution hade gjort en artificiell uppdelning genom att dela upp ett enda arbete på flera upphandlingskontrakt (p. 66).
Begreppet upphandling är centralt för tillämpningen och direktivens beskrivande definition bör tas in i de nya lagarna. Bestämmelserna bör placeras i inledningen av lagarnas kapitel om tillämpningsområdet och bör, i likhet med definitionerna i LOU respektive LUF, avse offentlig upphandling i den nya lagen om offentlig upphandling och upphandling i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Som framgått är det svårt att säga något bestämt om vad som är ”en enda” upphandling både när det gäller vilka som är parter och antalet kontrakt som tilldelas. Den bedömningen måste göras från fall till fall. Men för att definitionen inte bara ska bli en allmän
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
316
beskrivning av begreppet, utan så långt möjligt ge en anvisning om vad som avses med upphandling i ett specifikt fall, bör den formuleras i singular. Det framgår av andra bestämmelser i lagarna att en upphandling kan genomföras av flera upphandlande myndigheter eller enheter gemensamt och att grupper av leverantörer kan lämna in anbud.
Åtgärder som vidtas i syfte att ingå ett ramavtal
Enligt definitionen i 2 kap. 13 § LOU respektive 2 kap. 23 § LUF är de åtgärder som en upphandlande myndighet respektive enhet vidtar i syfte att ingå ramavtal en form av upphandling. Detta ingår inte i direktivens definition. Skälet är att ramavtalet, enligt direktivens systematik, inte i sig innebär en anskaffning. Ett ramavtal är inte ett kontrakt och heller inte ett självständigt upphandlingsförfarande, utan en metod för senare tilldelning av kontrakt (se vidare avsnitt 13.2).
Bestämmelserna i LOU och LUF bygger på förutsättningen att ingåendet av ramavtal är en form av upphandling. Bland annat är bestämmelserna i 16 kap. om överprövning av upphandling utformade från denna utgångspunkt. De bestämmelserna är inte föremål för någon egentlig översyn i denna promemoria. Det kan inte uteslutas att det finns andra bestämmelser i de föreslagna lagarna, t.ex. i kapitlet med bestämmelser om upphandling som inte omfattas av direktiven, som för sin korrekta tillämpning är beroende av förutsättningen att ingåendet av ramavtal är beskrivet som en form av upphandling. Eftersom ett ramavtal ingås med användning av något upphandlingsförfarande ligger det slutligen också nära till hands att faktiskt beskriva detta som ”upphandling” av ett ramavtal.
I denna promemoria görs den samlade bedömningen att åtgärder som vidtas i syfte att ingå ett ramavtal alltjämt bör ingå i definitionen av offentlig upphandling respektive upphandling. Det innebär dock inte att ramavtalen till sin funktion bör ses som något annat än vad de enligt det nyss sagda beskrivs som i direktiven.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
317
8.6 Verksamheter som omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
Promemorians förslag: I huvudsak ska de verksamheter inom
försörjningssektorerna som omfattas av nuvarande LUF också omfattas av den nya lagens tillämpningsområde.
Som en följd av regleringen i LUF-direktivet ska emellertid vissa förändringar göras i den nya lagen.
Verksamhet som innefattar prospektering av olja och gas ska inte omfattas.
Vidare ska vissa s.k. närstående posttjänster, som anges i 2 kap. 13 § tredje stycket andra, fjärde, femte och sjätte punkten LUF, inte omfattas. Kontrakt som avser sådana tjänster ska också uttryckligen undantas från tillämpningsområdet för den nya lagen om offentlig upphandling om de tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster.
Något undantag för upphandling som avser vissa busstransporttjänster, motsvarande det undantag som finns i 1 kap. 22 § LUF, ska inte göras.
Det ska göras möjligt för ett företag att undanta viss ”sekundär” verksamhet, bestående i en mindre produktion och leverans av gas eller värme, el eller dricksvatten, även när företagets huvudsakliga verksamhet avser postområdet, tillhandahållande av hamnar och flygplatser eller utvinning av olja och gas.
Skälen för promemorians förslag
LUF-direktivet omfattar i stort sett samma verksamheter som 2004 års LUF-direktiv. De verksamheter som LUF-direktivet omfattar bör givetvis också omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. I den mån annat inte sägs nedan får rättsläget bedömas som oförändrat beträffande vilka verksamheter inom försörjningssektorerna som omfattas av lagen.
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
318
Prospektering av olja och gas omfattas inte av den nya lagen
Eftersom marknaden för prospektering av olja och gas numera bedöms som konkurrensutsatt har den exkluderats från LUFdirektivets tillämpningsområde. Sådan verksamhet bör inte heller omfattas av den nya lagen. Verksamhet som består i utvinning av olja och gas bör emellertid även fortsättningsvis omfattas av lagen.
Vissa närstående posttjänster exkluderas från den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och undantas från den nya lagen om offentlig upphandling
På området för posttjänster omfattar 2004 års LUF-direktiv bl.a. vissa verksamheter som består i tillhandahållandet av ”andra tjänster än posttjänster” (i 2 kap. 13 § tredje stycket LUF används begreppet ”närstående posttjänster”). Vissa sådana tjänster som omfattas av 2004 års LUF-direktiv har emellertid tagits bort från LUF-direktivets tillämpningsområde. Av uppräkningen av ”andra tjänster än posttjänster” i artikel 13.2 c i LUF-direktivet framgår att numera omfattas verksamhet som består i tillhandahållandet av – tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster både
före och efter försändelsen, inklusive närservice), samt – tjänster som gäller försändelser som inte innefattas i led a (post-
försändelser), till exempel oadresserad direktreklam.
Av artikel 7 i LOU-direktivet går att motsatsvis läsa sig till vilka tjänster som har exkluderats från LUF-direktivets tillämpningsområde. De är – mervärdestjänster som har anknytning till och utförs helt och
hållet med elektroniska medel (inbegripet säker överföring av kodade dokument med elektroniska medel, adresshanteringstjänster och överföring av registrerad e-post), – finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1
till 66720000-3 och i artikel 21 d i LUF-direktivet inbegripet särskilt postanvisningar och postgirobetalningar, – filatelitjänster, samt
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
319
– logistiktjänster (tjänster där fysisk leverans och/eller magasine-
ring kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster).
Verksamhet som avser sådana tjänster anges i 2 kap. 13 § tredje stycket andra, fjärde, femte och sjätte punkten LUF. Eftersom de har exkluderats från artikel 13 i LUF-direktivet ska de inte heller omfattas av den nya lagens tillämpningsområde.
Som nyss framgått har i artikel 7 i LOU-direktivet kontrakt som tilldelas för utförandet av dessa tjänster också uttryckligen undantagits från direktivets tillämpningsområde. Undantaget gäller om kontrakten tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster i den mening som avses i LUF-direktivet. Undantaget är nödvändigt för att förhindra att det uppkommer en skyldighet för upphandlande enheter, som också är upphandlande myndigheter, att upphandla de aktuella kontrakten enligt LOUdirektivet. Ett motsvarande undantag bör därför införas i den nya lagen om offentlig upphandling. Undantaget kan utformas med motsvarande punkter i 2 kap. 13 § tredje stycket LUF som förebild.
När det gäller finansiella tjänster definieras undantaget i artikel 7 i LOU-direktivet dels med angivande av CPV-koder för finansiella tjänster, dels genom en hänvisning till artikel 21 d i LUF-direktivet, som rör det särskilda undantaget för vissa finansiella tjänster. Kommissionen har genom artikel 23.2 i LOU-direktivet befogenhet att anpassa CPV-koderna till följd av ändringar i CPV-nomenklaturen. Koderna kan alltså komma att ändras. Det är emellertid nödvändigt, för att genomförandet ska bli korrekt och för förståelsens skull, att definiera undantaget genom att ange CPV-koderna direkt i den paragraf som genomför undantaget (se avsnitt 10.4).
Viss busstransportverksamhet undantas inte längre
I artikel 5.2 i 2004 års LUF-direktiv anges att direktivet inte omfattar de enheter som tillhandahåller busstransporttjänster för allmänheten, vilka är uteslutna från tillämpningsområdet för direktiv 93/38/EEG enligt dess artikel 2.4. Det undantaget har tagits in i 1 kap. 22 § LUF. Undantaget torde med tiden ha fått begränsad
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
320
betydelse. Något motsvarande undantag görs inte i LUF-direktivet och ska därför inte heller göras i den nya lagen.
Undantaget för ”sekundär verksamhet” utökas något
I artikel 8.2, 9.2 samt 10.3 i LUF-direktivet ges vissa möjligheter för en upphandlande enhet, som inte är en upphandlande myndighet, att undanta mindre verksamhet, bestående i produktion och leverans av gas eller värme, el eller dricksvatten. En förutsättning för undantaget är bl.a. att den verksamheten är en konsekvens av en annan, huvudsaklig verksamhet och i den meningen ”sekundär”.
Det finns en motsvarande reglering i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts i 1 kap. 5 och 6 §§ LUF. Enligt dessa bestämmelser får huvudverksamheten inte bestå av någon verksamhet som omfattas av LUF. Till skillnad från den regleringen kan huvudverksamheten numera bestå i sådan verksamhet som avses i artikel 12, 13 eller 14, dvs. verksamhet som avser hamnar och flygplatser, posttjänster respektive utvinning av olja och gas samt prospektering och utvinning av kol eller andra fasta bränslen, och undantaget är ändå tillämpligt.
8.7 Blandade kontrakt
8.7.1 En mer utförlig och systematisk reglering av blandade kontrakt
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla bestäm-
melser om blandade kontrakt som genomför direktivens artiklar om detta.
Promemorians bedömning: Det är inte nödvändigt att ut-
tryckligen genomföra de ”nycklar” som finns i direktivens artiklar om blandad upphandling.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: I LOU och
LUF finns vissa bestämmelser om gränsdragningen mellan olika bestämmelser inom respektive lag när ett kontrakt består av flera slag av anskaffningar, dvs. varor, tjänster eller byggentreprenader (1 kap. 2 § tredje stycket, 2 kap. 18 § andra och tredje stycket samt
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
321
21 § andra stycket LOU respektive 1 kap. 2 § tredje stycket, 2 kap. 19 § andra och tredje stycket samt 24 § andra stycket LUF). Bestämmelserna grundas på den s.k. huvudsaksprincipen. Kontraktets huvudföremål är avgörande för vilka slag av regler i lagen, t.ex. i fråga om tröskelvärden, som ska tillämpas för kontraktet. I LUF finns också bestämmelser som reglerar vilken lag som ska tillämpas för ett kontrakt som avser flera verksamheter (1 kap. 25–28 §§ LUF).
Utöver dessa finns det inte några bestämmelser i LOU eller LUF som behandlar blandade kontrakt som faller in under flera lagars tillämpningsområden. Med det förstås kontrakt som till viss del omfattas av endera lagen men som också innehåller en eller flera delar som omfattas av något annat upphandlingsregelverk eller andra rättsregler. I LUFS, som bygger på ett senare antaget direktiv (LUFS-direktivet), finns vissa bestämmelser om blandade kontrakt. De innebär i korthet att om en upphandling omfattas av såväl LUFS som LOU eller LUF, ska LUFS tillämpas (1 kap. 4 § LUFS) och om en upphandling delvis omfattas av LUFS, men i övrigt inte av LOU eller LUF, ska LUFS inte tillämpas (1 kap. 5 § LUFS).
I LOU-direktivet och LUF-direktivet behandlas blandad upphandling mer utförligt och systematiskt än i tidigare direktiv. I vissa delar är bestämmelserna också nya. Bestämmelserna är svårtillgängliga, men praktiskt uttryckt syftar de till att ge en anvisning till upphandlande myndigheter och enheter om vad de får, och inte får, göra när de ska genomföra en upphandling som består av flera anskaffningar vilka faller in under olika regelverk. Genom att tillämpa bestämmelserna får den upphandlande myndigheten eller enheten bl.a. anvisning om vilket av regelverken som ska vara ”styrande” för hela eller delar av kontraktet. Det kan röra sig om olika regler inom ett visst direktiv men också anskaffningar som faller in under olika upphandlingsdirektiv eller andra rättsregler. För enkelhets skull utgår övervägandena i det följande från att det blandade kontraktet avser två anskaffningar till antalet.
Huvudartikeln om blandad upphandling är artikel 3 i LOUdirektivet respektive artikel 5 i LUF-direktivet. I artikel 16 i LOUdirektivet respektive artikel 25 i LUF-direktivet behandlas särskilt sådana blandade kontrakt som till någon del avser försvar eller säkerhet. Det är i förtydligande syfte som man i direktiven har
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
322
”brutit ut” de bestämmelser som rör försvar eller säkerhet så att dessa behandlas i särskilda artiklar.
I artikel 3.1, 3.3 och 16.1 i LOU-direktivet respektive artikel 5.1, 5.3 och 25.1 i LUF-direktivet finns vad som kan betecknas som ”nycklar” för hur artiklarna ska läsas och tillämpas. De bestämmelserna bör påverka hur lagarnas bestämmelser struktureras och utformas, men behöver inte genomföras med uttryckliga författningsbestämmelser.
Artikel 3.2 i LOU-direktivet respektive artikel 5.2 i LUF-direktivet reglerar vilka bestämmelser som ska tillämpas för ett blandat kontrakt som avser flera slag av anskaffningar inom respektive direktiv. Bestämmelser med i sak motsvarande innebörd finns även i 2004 års direktiv. Överväganden finns i avsnitt 8.7.2.
Artikel 3.4–6 och 16.2–4 i LOU-direktivet respektive artikel 5.4–5 och 25.2–4 i LUF-direktivet är nya bestämmelser om blandade kontrakt som omfattas av flera regelverk. Bestämmelserna avser att kodifiera EU-domstolens hittillsvarande praxis på området (se skäl 11 i LOU-direktivet och 13 i LUF-direktivet). Överväganden finns i avsnitt 8.7.3.
De paragrafer i de nya lagarna som genomför direktivens bestämmelser bör placeras i inledningen av respektive lags kapitel med bestämmelser om tillämpningsområdet.
Bestämmelserna i LOU-direktivet och LUF-direktivet är till stora delar överensstämmande och där det inte finns sakliga skäl för annat utgår övervägandena nedan från regleringen i LOU-direktivet. Hänvisning till artiklar i LUF-direktivet görs genom en redovisning av artikeln inom parentes.
8.7.2 Kontrakt som avser flera upphandlingsslag enligt en och samma lag
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla en bestäm-
melse om val av tillämpliga bestämmelser för kontrakt som avser flera upphandlingsslag (varor, tjänster eller byggentreprenader) enligt en och samma lag.
Bestämmelsen ska bygga på den s.k. huvudsaksprincipen och i sak motsvara de regler som återfinns bl.a. i definitionerna av varu- och tjänstekontrakt i 2 kap. LOU respektive LUF.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
323
Skälen för promemorians förslag: Artikel 3.2 i LOU-direktivet
(artikel 5.2 i LUF-direktivet) gäller blandade kontrakt som avser flera slag av upphandlingar (varor, tjänster eller byggentreprenader) som alla omfattas av direktivet.
Kontrakt som avser två eller flera slag av upphandlingar (varor, tjänster eller byggentreprenader) ska enligt artikel 3.2 första stycket (artikel 5.2 första stycket) tilldelas i enlighet med tillämpliga bestämmelser för den typ av upphandling som karakteriserar huvudföremålet för den berörda upphandlingen. Om ett blandat kontrakt avser inköp av en byggentreprenad och en vara, eller en byggentreprenad och en tjänst, ska en huvudsaksprincip alltså användas. EU-domstolen har i flera avgöranden uttalat att det är det huvudsakliga syftet med ett kontrakt som avgör vilka bestämmelser som är tillämpliga, när ett kontrakt innehåller både inslag av byggentreprenad och av en annan typ av kontrakt (se t.ex. domarna i mål C-220/05, Jean Aurox m.fl. mot Commune de Roanne, REG 2007 I-00385 och mål nr C-536/07, Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland, REG 2009 I-10355).
När det gäller kontrakt som avser olika slag av tjänster (tjänster som omfattas fullt ut av direktivets bestämmelser och tjänster som omfattas av regleringen om sociala tjänster och andra särskilda tjänster), eller tjänster och varor, ska huvudföremålet, enligt artikel 3.2 andra stycket (5.2 andra stycket), bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för tjänster respektive varor som är det högsta. Detta är den s.k. överviktsprincipen.
Direktivens bestämmelser när det gäller ovan nämnda principer har väsentligen i sak sin motsvarighet i 2004 års direktiv men de nya reglerna kan sägas tydliggöra att huvudsaksprincipen är den grundläggande principen när det gäller att avgöra vilket regelverk som ska vara tillämpligt. I vissa fall ska överviktsprincipen användas som en metod för att fastställa vad som är det huvudsakliga föremålet för ett kontrakt. Bestämmelserna är också enklare utformade genom att de har samlats i en och samma artikel i stället för att som i 2004 års direktiv komma till uttryck på flera olika ställen, bl.a. i definitionerna av olika kontrakt.
Författningsbestämmelsen i de nya lagarna bör utformas på samma sätt som i de nya direktiven. Bestämmelsen bör alltså
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
324
”samla” de principer som i LOU och LUF återfinns bl.a. i definitionerna av varu- och tjänstekontrakt.
8.7.3 Blandade kontrakt som omfattas av flera regelverk
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla bestäm-
melser om val av tillämpligt regelverk för blandade kontrakt som omfattas av flera regelverk.
Upphandlande enheter ska tillämpa bestämmelserna om sådana blandade kontrakt i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Olika bestämmelser ska gälla beroende på om ett blandat kontrakt är delbart eller odelbart.
Särskilda bestämmelser ska gälla för såväl delbara som odelbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet.
Skälen för promemorians förslag
De nya direktivbestämmelserna om blandade kontrakt som omfattas av flera regelverk återfinns i artikel 3.4–6 och artikel 16 i LOUdirektivet (artikel 5.4–5 och artikel 25 i LUF-direktivet). Bestämmelserna bör tas in i de nya lagarna men bör struktureras på ett annat sätt, se särskilt avsnittet nedan om delbara kontrakt med inslag av försvar och säkerhet.
Enligt ”nyckeln” i artikel 3.1 andra stycket (5.1 andra stycket) ska bestämmelserna tillämpas för ”upphandlingar som omfattas av detta direktiv och upphandlingar som omfattas av andra rättsregler”. Artikel 3.3 (5.3) säger att artikel 3.4 (5.4) ska tillämpas om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett kan särskiljas. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett inte kan särskiljas ska artikel 3.6 (5.5) tillämpas.
Artikel 3.4 (5.4) gäller alltså blandade kontrakt som objektivt sett kan delas upp. Artikel 3.6 (5.5) gäller blandade kontrakt som objektivt sett inte kan delas upp. I skäl 11–13 i LOU-direktivet (13–16 i LUF-direktivet) utvecklas bl.a. bakgrunden till bestämmelserna, som bygger på relevant praxis från EU-domstolen.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
325
Bestämmelserna tar sikte på det fallet att en upphandlande myndighet ska genomföra en upphandling som består av två eller flera anskaffningar som faller in under skilda regelverk. Ett exempel kan vara en byggentreprenad som avser uppförandet av en byggnad med både civil och militär användning. Den upphandlingen innehåller delar som faller in under LOU-direktivet (eller, i förekommande fall, LUF-direktivet) och LUFS-direktivet.
Bestämmelserna ger den upphandlande myndigheten anvisning om vilket regelverk som ska vara ”styrande” för en sådan upphandling. Bestämmelserna anger om den upphandlande myndigheten får dela upp kontraktet i två delar. Det får den alltid göra, och i ett sådant fall ska myndigheten tillämpa de rättsregler för de separata kontrakten som motiveras av de egenskaper respektive del har. Vidare anges vilka regler den upphandlande myndigheten ska tilllämpa – eller, i vissa fall när upphandlingen har inslag av försvar eller säkerhet, inte tillämpa – om den upphandlar de båda delarna gemensamt som ett enda kontrakt. Slutligen finns också bestämmelser som anvisar vilka regler som ska vara styrande för det blandade kontraktet om kontraktet objektivt sett inte går att dela upp, utan måste tilldelas som en enhet.
Som en utgångspunkt kan sägas att den fråga som först måste ställas är just om kontraktet objektivt går att dela upp eller inte. I direktivens skältexter ges viss vägledning för hur denna bedömning ska göras. Se närmare avsnittet om odelbara blandade kontrakt nedan samt författningskommentaren till 2 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
När det gäller den ”andra delen” av det blandade kontraktet ska denna som nämnts ovan enligt artikel 3.1 andra stycket (5.1 andra stycket) bestå av ”upphandling” som omfattas av andra rättsregler. Genom att begreppet upphandling används förefaller bestämmelserna främst rikta in sig mot sådana anskaffningar som faller in under något annat upphandlingsregelverk. Avsikten är emellertid att de ska kunna tillämpas också på sådana blandade kontrakt som har inslag av kontrakt som inte omfattas av upphandlingsdirektivens tillämpningsområden, utan av andra rättsregler (se t.ex. EU domstolens dom i mål C-145/08, Club Hotel Loutraki m.fl. mot Ethniko Symvoulio Radiotileorasis m.fl., REG 2010 I-04165, p. 49). Ett exempel kan vara en affärshändelse, som har ett upphandlingspliktigt inslag och ett inslag av en aktieöverlåtelse. I ett
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
326
sådant fall kan den upphandlande myndigheten eller enheten tillämpa bestämmelserna om blandade kontrakt för att avgöra om den upphandlingspliktiga delen ska vara styrande för hela kontraktet. Det får praktisk betydelse främst i de fall det inte går, objektivt sett, att särskilja de ingående delarna utan kontraktet måste tilldelas som en odelbar enhet (se vidare avsnittet om odelbara blandade kontrakt nedan).
Lagarnas terminologi – delbara och odelbara blandade kontrakt
Artikel 3 i LOU-direktivet (artikel 5 i LUF-direktivet) är rubricerad ”blandad upphandling”. Bestämmelserna i artikeln utgår emellertid från kontraktet. De paragrafer som genomför artikeln bör också utgå från kontraktet. Det avsnitt i respektive lag som genomför bestämmelserna om blandade kontrakt rubriceras lämpligen som ”blandade kontrakt”.
Blandade kontrakt som kan delas upp i separata kontrakt bör i lagarna benämnas som ”delbara blandade kontrakt”. Kontrakt som inte kan delas upp bör benämnas som ”odelbara blandade kontrakt”. Den terminologin bedöms vara den mest lämpliga.
Det kan finnas en risk, vid tillämpningen, för sammanblandning med sådana kontrakt som avses i artikel 46 i LOU-direktivet respektive artikel 65 i LUF-direktivet om uppdelning av kontrakt i delar. Se Genomförandeutredningens förslag till paragrafer i 4 kap. i de nya lagarna, för överväganden rörande dessa hänvisas till delbetänkandet. En tumregel kan vara att ett blandat kontrakt, såväl delbart som odelbart, avser flera anskaffningar. Kontraktet är alltså blandat i den meningen, och frågan är om det kontraktet kan delas upp i separata kontrakt och vilka rättsregler som ska vara styrande för hela eller delar av kontraktet. Sådana kontrakt som avses i artikel 46 respektive 65 kan sägas avse en enda anskaffning och frågan är om den upphandlande myndigheten eller enheten ska dela upp det kontraktet i separata delar.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
327
Upphandlande enheter ska utgå från bestämmelserna i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
En upphandlande enhet som också är en upphandlande myndighet kan stå inför situationen att ett och samma kontrakt avser upphandling som omfattas av LOU-direktivet respektive LUF-direktivet. Artikel 3.5 i LOU-direktivet innebär då att den upphandlande enheten ska utgå från bestämmelserna i artiklarna 5 och 6 i LUFdirektivet för att avgöra frågan vilket regelverk som ska användas för kontraktet. En upphandlande enhet ska alltså alltid ”ta avstamp” i LUF-direktivet när den avgör tillämpligt regelverk för ett visst kontrakt. En bestämmelse av sådan innebörd bör införas i den nya lagen om offentlig upphandling, i inledningen av avsnittet om blandad upphandling, i syfte att hänvisa upphandlande enheter till rätt lag.
Delbara blandade kontrakt
Delbara blandade kontrakt får alltid delas upp i separata kontrakt
I artikel 3.4 första stycket i LOU-direktivet (artikel 5.4 första stycket i LUF-direktivet) anges att när det gäller kontrakt som avser både upphandling som omfattas av detta direktiv och upphandling som inte omfattas av detta direktiv, får upphandlande myndigheter välja att tilldela separata kontrakt för de olika delarna eller att tilldela ett enda kontrakt. När upphandlande myndigheter väljer att tilldela separata kontrakt, ska beslut om vilka regler som ska gälla för de olika kontrakten fattas på grundval av de egenskaper som varje del har. Det står alltså alltid en upphandlande myndighet eller enhet fritt att dela upp ett blandat kontrakt och tilldela separata kontrakt för de olika delarna om det låter sig göras (skäl 12 i LOU-direktivet och skäl 14 i LUF-direktivet).
I artikel 16.2 första och andra stycket i LOU-direktivet (25.2 första och andra stycket) uttrycks samma princip när det gäller sådana kontrakt som till någon del rör försvar eller säkerhet (se närmare nedan om blandade kontrakt som innehåller delar av försvar eller säkerhet). De nu nämnda artiklarna kan genomföras genom en och samma författningsbestämmelse.
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
328
Tilldelning av ett enda kontrakt
Enligt artikel 3.4 andra stycket i LOU-direktivet ska, om den upphandlande myndigheten väljer att tilldela ett enda kontrakt, bestämmelserna i LOU-direktivet tillämpas för det blandade kontrakt som ingås om inte annat följer av artikel 16. Det gäller oavsett värdet av de tillagda delarna och vilka rättsregler som de delarna annars skulle ha omfattats av. För ett blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner ska det blandade kontraktet tilldelas i enlighet med LOU-direktivet förutsatt att det uppskattade värdet av den del av kontraktet som utgör ett kontrakt som omfattas av LOU-direktivet överstiger tillämpligt tröskelvärde. Detta anges i artikel 3.4 tredje stycket. Artikel 5.4 andra och tredje stycket i LUF-direktivet innehåller motsvarande reglering.
Det som sägs i artikel 3.4 tredje stycket i LOU-direktivet (artikel 5.4 tredje stycket i LUF-direktivet) följer även av artikel 20.4 i koncessionsdirektivet. Enligt den bestämmelsen ska kontrakt som innehåller inslag av koncessioner och av kontrakt som omfattas av LOU-direktivet eller LUF-direktivet tilldelas i enlighet med det direktivet. Enligt artikel 20.3 andra stycket i koncessionsdirektivet ska koncessionsdirektivet tillämpas i övriga fall, dvs. om artikel 20.4 inte är tillämplig. Det innebär att om LOU-direktivet eller LUF-direktivet inte är tillämpligt, men koncessionsdirektivet är det, ska upphandling ske enligt koncessionsdirektivet.
Det som bestämmelserna avser att tillförsäkra är att om LOUdirektivet (eller, i förekommande fall, LUF-direktivet) är tillämpligt på ”LOU-delen” – dvs. om den delen överstiger tillämpligt tröskelvärde enligt LOU-direktivet – ska det blandade kontraktet tilldelas med tillämpning av bestämmelserna i LOU-direktivet. Detta gäller oavsett om värdet av den andra delen, t.ex. ett koncessionskontrakt, skulle vara mångdubbelt större.
Detta skiljer sig från vad som enligt avsnittet nedan gäller när ett blandat kontrakt delvis omfattas av LUFS-direktivet. I ett sådant fall får, under förutsättning att det är motiverat av såväl objektiva som subjektivt godtagbara skäl, ”LUFS-delen” vara styrande för det blandade kontraktet även när den delen inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde enligt LUFS-direktivet.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
329
Utöver vid koncessioner kan det vara svårt att identifiera i vilka praktiska fall de aktuella bestämmelserna kan bli tillämpliga. Som framgår nedan får en upphandlande myndighet eller enhet i vissa fall låta artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS-direktivet vara styrande för ett blandat kontrakt. Om förutsättningarna för detta inte är uppfyllda, och den upphandlande myndigheten eller enheten ändå vill tilldela ett enda kontrakt, är LOU-direktivet eller, i förekommande fall, LUF-direktivet tillämpligt för hela kontraktet. Den upphandlande myndigheten eller enheten har i en sådan situation givetvis också möjlighet att inte tilldela ett enda kontrakt, utan dela upp kontraktet i separata kontrakt. En upphandlande myndighet eller enhet kan vidare alltid välja att tilldela ett enda kontrakt med tillämpning av LOU-direktivet respektive LUF-direktivets bestämmelser trots inslaget av försvar eller säkerhet.
Delbara kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet – tilldelning utan tillämpning av LOU-direktivet eller LUF-direktivet
I artikel 16 i LOU-direktivet (artikel 25 i LUF-direktivet) finns bestämmelser om blandade kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter. Det rör sig om kontrakt som till någon del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS-direktivet.
Det är i förtydligande syfte som reglerna med anknytning till försvar eller säkerhet har ”brutits ut” och behandlas i en egen artikel. Det har dock inneburit att flera av bestämmelserna i artikel 16 (25) reglerar samma sak som artikel 3 (5). Dubbelreglering bör undvikas i de nya lagarna. Därför bör inte de nya lagarna helt följa direktivens struktur. När två bestämmelser i artiklarna 3 och 16 (5 och 25) i sak överensstämmer med varandra bör de huvudsakligen genomföras genom en och samma författningsbestämmelse i lagarna. I vissa fall är det dock nödvändigt med särskilda paragrafer för att reglera dessa kontrakt.
När det gäller delbara blandade kontrakt som till någon del har inslag av försvar eller säkerhet gäller enligt artikel 16.2 tredje stycket a och b (25.2 tredje stycket a och b) särskilda krav för att en upphandlande myndighet eller enhet ska få tilldela ett enda kontrakt och låta antingen artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFSdirektivet vara styrande för hela kontraktet. Det måste i sådana fall vara objektivt motiverat att ett sådant kontrakt inte delas upp.
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
330
I artikel 16.2 fjärde stycket (25.2 fjärde stycket) föreskrivs även att beslutet att tilldela ett enda kontrakt inte får fattas för att förhindra att kontraktet omfattas av LOU-direktivet (LUF-direktivet) eller LUFS-direktivet. I den engelska språkversionen uttrycks detta med att beslutet inte får fattas ”for the purpose of excluding contracts from the application of either this Directive or Directive 2009/81/EC”. Genom den engelska lydelsen tydliggörs att det inte är tillåtet att fatta beslut om att tilldela ett enda kontrakt, om syftet är att undvika att antingen regleringen i LOU-direktivet (LUFdirektivet) eller LUFS-direktivet blir tillämpligt för kontraktet. Det måste därmed finnas såväl objektiva som subjektivt godtagbara skäl för att få tilldela ett enda kontrakt i dessa fall. Anledningen är att resultatet kan bli att hela kontraktet får tilldelas utan upphandlingsförfarande.
Om förutsättningarna är uppfyllda, får myndigheten eller enheten emellertid tilldela ett enda kontrakt utan tillämpning av LOUdirektivet respektive LUF-direktivet. Omfattas kontraktet till viss del av artikel 346 i EUF-fördraget, får kontraktet enligt artikel 16.2 tredje stycket a (25.2 tredje stycket a) tilldelas utan något upphandlingsförfarande.
Enligt punkten b gäller att om en del av kontraktet omfattas av LUFS-direktivet får kontraktet tilldelas i enlighet med det direktivet. Detta led påverkar inte de tröskelvärden eller undantag som föreskrivs i LUFS-direktivet. Bestämmelsen som reglerar förhållandet till LUFS-direktivet är svårtillgänglig. Avsikten är dock att LUFS-direktivet ska vara styrande för tilldelningen av det blandade kontraktet såväl när direktivet är tillämpligt på ”LUFS-delen” som när direktivet undantar den delen från upphandlingsskyldighet genom en uttrycklig undantagsbestämmelse. I det första fallet får det blandade kontraktet upphandlas med tillämpning av LUFSdirektivets bestämmelser, i det andra fallet får hela det blandade kontraktet undantas. LUFS-direktivet ska också vara styrande i det fallet att LUFS-delen understiger tillämpligt tröskelvärde enligt LUFS-direktivet. I ett sådant fall behöver det blandade kontraktet inte upphandlas med tillämpning av LUFS-direktivet. Detta gäller oavsett om den delen i och för sig skulle överstiga tillämpligt tröskelvärde enligt LOU-direktivet, vilket kan vara fallet eftersom tröskelvärdena för varor, tjänster och byggentreprenader i LOUdirektivet är lägre än motsvarande tröskelvärden i LUFS-direktivet.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
331
För svenska upphandlande myndigheter och enheter gäller emellertid i dessa fall att upphandlingen ska göras enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i LUFS.
Avsikten med särregleringen av kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet är att en upphandlande myndighet eller enhet inte ska hamna i en skyldighet att använda regelverken i LOU-direktivet eller LUF-direktivet till den del ett kontrakt är av så känsligt slag att det är nödvändigt med det särskilda skydd som LUFS-direktivet erbjuder eller att någon upphandling inte alls sker.
De nu behandlade bestämmelserna bör genomföras genom särskilda paragrafer i de nya lagarna.
Odelbara blandade kontrakt
I artikel 3.6 i LOU-direktivet (artikel 5.5 i LUF-direktivet) regleras situationen att ett blandat kontrakt objektivt sett inte kan delas upp. Kontraktet är alltså en odelbar enhet. Huvudsaksprincipen ska då användas för att avgöra vilket regelverk som är tillämpligt. För sådana kontrakt som innehåller delar av försvar eller säkerhet gäller dock andra bestämmelser genom artikel 16.4 (25.4), se nedan. De nämnda artiklarna bör genomföras som första och andra stycket i en paragraf.
Bestämmelsen torde få störst betydelse i de fall det blandade kontraktet har inslag av kontrakt som inte omfattas av något upphandlingsdirektiv, utan av andra rättsregler. Det kan t.ex. röra sig om att den upphandlande myndigheten eller enheten överlåter aktier eller en fastighet med tillhörande upphandlingspliktiga åtaganden för förvärvaren. Om det kontraktet objektivt sett inte kan delas upp i separata kontrakt ska huvudsaksprincipen användas för att avgöra om kontraktet ska upphandlas eller – om den icke upphandlingspliktiga delen måste bedömas vara det huvudsakliga syftet med kontraktet – om transaktionen i sin helhet kan genomföras utan upphandlingsförfarande.
Bedömningen av om ett blandat kontrakt kan delas upp eller inte ska göras från fall till fall. Den upphandlande myndighetens eller enhetens uttryckliga eller presumerade avsikt att betrakta de olika delarna av ett blandat kontrakt som oskiljaktiga är inte en tillräcklig omständighet, utan bedömningen ska grunda sig på sak-
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
332
liga bevis som kan slå fast att det var motiverat och nödvändigt att ingå ett enda kontrakt. Behovet av att ingå ett enda kontrakt kan uppstå såväl av tekniska som ekonomiska skäl. Det nu sagda anges i skäl 11 i LOU-direktivet (skäl 13 i LUF-direktivet). Skältexten sammanfattar EU-domstolens hittillsvarande praxis på området.
Odelbara kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet
När det gäller odelbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet ska dessa som utgångspunkt inte hanteras inom ramen för LOU-direktivet eller LUF-direktivet. Om kontraktet objektivt inte kan delas upp, följer av artikel 16.4 (25.4) att skyldighet att upphandla enligt LOU-direktivet respektive LUF-direktivet inte föreligger. Här ska alltså inte någon huvudsaksprincip tillämpas, utan det är tillräckligt att kontraktet till någon del avser försvar eller säkerhet. Inte heller föreligger skyldighet att upphandla om kontraktet innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUFfördraget. Om kontraktet delvis omfattas av LUFS, får den upphandlande myndigheten eller enheten välja att tilldela kontraktet enligt den lagen. Om ”LUFS-delen” i ett sådant fall omfattas av en uttrycklig undantagsbestämmelse i LUFS-direktivet, kan hela det blandade kontraktet undantas.
En upphandlande myndighet eller enhet kan alltid välja att upphandla enligt LOU-direktivets respektive LUF-direktivets bestämmelser trots inslaget av försvar eller säkerhet.
8.8 Kontrakt som rör mer än en verksamhet i försörjningssektorerna
Promemorians förslag: Den nya lagen om upphandling inom
försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser om vilket regelverk som ska tillämpas när ett kontrakt rör mer än en verksamhet hos en upphandlande enhet.
Förutom bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i 1 kap. 25–28 §§ LUF ska lagen innehålla bestämmelser som anger vilka valmöjligheter den upphandlande enheten har i fråga
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
333
om att tilldela ett enda kontrakt eller dela upp kontraktet i flera separata kontrakt.
Lagen ska också innehålla nya bestämmelser om vad som ska gälla när ett kontrakt delvis avser en verksamhet som omfattas av den reglering som genomför koncessionsdirektivet och när en av de berörda verksamheterna rör försvar eller säkerhet.
Skälen för promemorians förslag
I artikel 6 i LUF-direktivet finns bestämmelser om upphandling som omfattar flera verksamheter. De bestämmelserna är specifika för försörjningsområdet. De motsvarar delvis artikel 9 i 2004 års LUF-direktiv och 1 kap. 25–28 §§ LUF men är delvis nya.
Skillnaden mellan artikel 5 i LUF-direktivet (se avsnitt 8.7 ovan) och artikel 6 i LUF-direktivet kan beskrivas som att bestämmelserna om blandade kontrakt i artikel 5 gäller när ett kontrakt avser flera anskaffningar som ska användas inom en och samma verksamhet hos den upphandlande enheten, medan bestämmelserna i artikel 6 gäller när ett kontrakt avser en eller flera anskaffningar som ska användas inom flera verksamheter. Om samtliga verksamheter omfattas av LUF-direktivet ska kontraktet givetvis tilldelas i enlighet med LUF-direktivet. Men om någon av de berörda verksamheterna omfattas av ett annat regelverk, t.ex. LOU-direktivet, anger artikel 6 vilket regelverk den upphandlande enheten får eller ska använda för upphandlingen.
Artikel 5 reglerar exempelvis fallet att en upphandlande enhet avser att uppföra en ny terminal på en flygplats och i samband med det installera utrustning för att upptäcka explosiva ämnen och hur valet mellan bestämmelserna i LUF-direktivet och LUFS-direktivet då ska göras. Artikel 6 reglerar däremot valet av tillämpliga bestämmelser om enheten i förening med utbyggnaden vill lägga ut en tjänstekoncession för driften av ett närbeläget hotell. Ett annat exempel på fall som träffas av artikel 6 är för en upphandlande enhet, tillika myndighet, som bedriver verksamheter i form av produktion av värme och sophantering. Om en sådan upphandlande enhet anskaffar exempelvis kontorsutrustning som ska användas i båda verksamheterna reglerar artikel 6 vilket av regelverken i LUFdirektivet och LOU-direktivet som ska gälla för anskaffningen.
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
334
Utöver artikel 6 finns nya bestämmelser i artikel 26 i LUFdirektivet om upphandling som rör flera verksamheter och som innefattar försvars- och säkerhetsaspekter. Artikeln har samma anslag som artikel 25 (se avsnitt 8.7.3). En upphandlande enhet ska alltså inte vara skyldig att tillämpa LUF-direktivet till den del det som upphandlas ska användas i en verksamhet som är av så känsligt slag att det är nödvändigt med det särskilda skydd som LUFSdirektivet erbjuder eller att någon upphandling inte alls sker.
En utgångspunkt, som numera anges uttryckligen i artikel 6.1 i LUF-direktivet, är att en upphandlande enhet får välja mellan att dela upp ett kontrakt i flera separata kontrakt eller tilldela ett enda kontrakt. Dock gäller, i likhet med vad som har angetts redan tidigare (se artikel 9.1 i 2004 års LUF-direktiv och 1 kap. 28 § LUF), att det valet inte får göras med syfte att undandra kontraktet från upphandlingsskyldighet.
Om enheten väljer att tilldela separata kontrakt, anges numera uttryckligen (artikel 6.1) att beslut om vilka regler som ska gälla för de olika separata kontrakten ska fattas på grundval av de egenskaper som varje verksamhet har.
Om enheten väljer att tilldela ett enda kontrakt ska de bestämmelser tillämpas som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för (artikel 6.2, vilken motsvarar artikel 9.2 i 2004 års LUF-direktiv och 1 kap. 25 § LUF). Om det inte är möjligt att på objektiva grunder avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för, finns en ”katalog” i artikel 6.3 som anger vilket direktiv som ska tillämpas. Katalogen motsvarar i princip bestämmelserna i artikel 9.3 i 2004 års LUF-direktiv och 1 kap. 26 och 27 § i nuvarande LUF, dock har tillkommit bestämmelser om förhållandet till det nya koncessionsdirektivet. Bestämmelserna följer principen att striktast möjliga regelverk ska tilllämpas.
Bestämmelserna i artikel 6 i LUF-direktivet bör genomföras genom paragrafer i den nya lagen som placeras i kapitlet om tilllämpningsområdet, i anslutning till paragraferna om blandade kontrakt inom ramen för samma verksamhet.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
335
Särskilda bestämmelser om kontrakt som omfattar flera verksamheter med inslag av försvar eller säkerhet
På samma sätt som när det gäller artiklarna om blandad upphandling har bestämmelser om upphandling som omfattar flera verksamheter och som avser försvars- och säkerhetsaspekter brutits ut till en särskild artikel i LUF-direktivet, artikel 26.
I fråga om sådana kontrakt gäller enligt artikel 26.2 tredje stycket sista ledet att ”beslutet” att tilldela ett enda kontrakt inte får fattas i syfte att undandra kontraktet från LUF-direktivets tillämpningsområde. Med det måste avses samma sak som att ”valet” inte får göras i det syftet, vilket redan anges i artikel 6.1 respektive 26.1.
Även i övrigt innebär artikel 26 en viss dubbelreglering av vad som regleras i artikel 6. När två bestämmelser i artiklarna i sak överensstämmer med varandra bör de genomföras genom en och samma författningsbestämmelse.
Särskilda regler om kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet behövs dock i vissa fall. Av artikel 26.2 tredje stycket första ledet framgår att det måste finnas objektivt godtagbara skäl för att den upphandlande enheten ska få välja att tilldela ett enda kontrakt utan tillämpning av LUF-direktivet, dvs. låta artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS-direktivet vara styrande för hela kontraktet. Vilka skäl som är objektivt godtagbara får avgöras från fall till fall efter en helhetsbedömning.
Motivet för att enheten inte fritt får välja att tilldela ett enda kontrakt i dessa fall är att kontraktet då i vissa fall kan komma att tilldelas utan ett upphandlingsförfarande. Av artikel 26.2 andra stycket följer nämligen att om kontraktet till någon del är avsett för en verksamhet som täcks av artikel 346 i EUF-fördraget bortfaller upphandlingsskyldigheten för hela kontraktet. Om kontraktet till någon del är avsett för en verksamhet som omfattas av LUFS-direktivet får enheten upphandla med tillämpning av det direktivet. På samma sätt som när det gäller blandade kontrakt inom ramen för samma verksamhet får LUFS-direktivet här vara styrande även när ”LUFS-delen” inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde enligt det direktivet eller är undantagen enligt en uttrycklig undantagsbestämmelse i det direktivet.
De nu behandlande bestämmelserna i artikel 26 i LUF-direktivet bör genomföras genom särskilda paragrafer i den nya lagen.
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
336
8.9 Forsknings- och utvecklingstjänster
Promemorians förslag: De nya lagarna ska gälla för upphand-
ling av civila forsknings- och utvecklingstjänster (FoU-tjänster) endast om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten eller enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten eller enheten.
Bestämmelsen ska i sak motsvara det nuvarande undantaget i LOU respektive LUF för FoU-tjänster. För att följa de nya direktivens utformning ska den inte formuleras som en undantagsbestämmelse, utan som en bestämmelse som anger i vilka fall lagarna är tillämpliga.
Skälen för promemorians förslag
Kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster (FoUtjänster) är i princip undantagna från tillämpningen av nuvarande LOU och LUF. Bestämmelsen i nuvarande 1 kap. 6 § första stycket 6 LOU respektive 1 kap. 19 § första stycket 5 LUF anger att lagen inte gäller för kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag för sådana vilkas resultat endast tillkommer en upphandlande myndighet eller enhet i den egna verksamheten och betalas av myndigheten. Bestämmelsen är alltså formulerad som en undantagsbestämmelse och är införd under rubriken ”Särskilda undantag”, vilket följer de bakomliggande direktivens struktur.
Bilaga II A till 2004 års LOU-direktiv och bilaga XVII A till 2004 års LUF-direktiv listar de s.k. A-tjänsterna med angivande av CPV-koder. Kategori 8 i respektive lista avser FoU-tjänster.
I de nya direktiven regleras FoU-tjänsterna i artikel 14 i LOUdirektivet respektive artikel 32 i LUF-direktivet. Artiklarna överensstämmer inbördes i allt väsentligt. Redogörelsen nedan utgår från LOU-direktivet. Hänvisning till artiklar i LUF-direktivet görs genom en redovisning av artikeln inom parentes.
I artikeln anges CPV-koder som motsvarar koderna i kategori 8 i de nämnda bilagorna för kontrakt avseende civila FoU-tjänster.
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
337
Koderna är uttömande angivna. De FoU-tjänster med försvars- och säkerhetsanknytning som anges i kategori 8 är numera uttryckligen uteslutna från upphandlingsskyldighet enligt LOU-direktivet och LUF-direktivet (se dock närmare nedan), vilket framgår genom att de inte ingår i uppräkningen i artikeln.
För de civila FoU-tjänster som anges i artikeln uppkommer upphandlingsskyldighet endast om följande två förutsättningar är uppfyllda. Resultaten ska tillkomma endast den upphandlande myndigheten i dess egen verksamhet (villkor a) och den tillhandahållna tjänsten ska betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten (villkor b). Om inte båda villkoren är uppfyllda behöver de aktuella tjänsterna inte upphandlas.
Till skillnad från tidigare reglerar direktivet alltså när direktivet är tillämpligt i fråga om de aktuella forsknings- och utvecklingstjänsterna. Bestämmelsen är inte formulerad som ett undantag. Att på detta sätt ”kasta om” bestämmelsen innebär emellertid inte någon ändring i sak. Syftet är att åstadkomma ett klargörande. I skäl 35 i LOU-direktivet (skäl 42 i LUF-direktivet) sägs att industrin bör uppmuntras att medfinansiera program för FoU, och att det därför bör klargöras att direktivet endast är tillämpligt när någon sådan medfinansiering inte förekommer och när utfallet av FoU-verksamheten kommer berörd upphandlande myndighet till godo. Om inte dessa förutsättningar för tillämpning är uppfyllda ska FoU-tjänsterna alltså inte upphandlas.
Eftersom det inte är någon skillnad i sak kan det övervägas om författningsbestämmelserna i de nya lagarna bör vara formulerade som undantagsbestämmelser eller om de ska följa de nya direktivens utformning. I denna promemoria förordas det senare alternativet. Då underlättas jämförelser mellan den nationella regleringen och direktiven vilket kan vara att föredra t.ex. i situationer med gränsöverskridande handel eller när det uppkommer frågor om tolkning av den nationella rätten i förhållande till direktiven. Bestämmelsen om FoU-tjänster i lagarna bör därför vara formulerad som en positiv bestämmelse, dvs. en bestämmelse som anger i vilka fall respektive lag är tillämplig.
Det kan förtydligas att det bara är FoU-tjänster enligt kategori 8 i bilagorna till 2004 års direktiv som avses i artikel 14 (35) i de nya direktiven. Om en upphandlande myndighet eller enhet ska anskaffa exempelvis sådana databehandlingstjänster och därmed
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
338
sammanhängande tjänster som omfattas av kategori 7 i nämnda bilagor, eller marknads- och opinionsundersökningar som omfattas av kategori 10, ska dessa upphandlas enligt tillämpliga regler.
FoU-tjänster på försvars- och säkerhetsområdet
Bilaga II A till 2004 års LOU-direktiv och bilaga XVII A till 2004 års LUF-direktiv listar de s.k. A-tjänsterna med angivande av CPVkoder. Kategori 8 i respektive bilaga avser FoU-tjänster. I den kategorin anges vissa CPV-koder som avser FoU-tjänster på försvars- och säkerhetsområdet. De FoU-tjänsterna omfattas inte av uppräkningen i artikel 14 i LOU-direktivet (artikel 32 i LUFdirektivet). Det betyder att de inte i något fall ska upphandlas enligt LOU-direktivet respektive LUF-direktivet.
Det rör sig om följande FoU-tjänster: – 73400000-6 FoU-tjänster med avseende på säkerhets- och försvarsmateriel
– 73410000-9 Militär forskning och teknik – 73421000-9 Utveckling av säkerhetsutrustning – 73422000-6 Utveckling av skjutvapen och ammunition – 73423000-3 Utveckling av militärfordon – 73424000-0 Utveckling av örlogsfartyg – 73425000-7 Utveckling av militära luftfartyg, robotar och rymdfarkoster
– 73426000-4 Utveckling av elektroniska system för militärt bruk
– 73431000-2 Test och utvärdering av säkerhetsutrustning – 73432000-9 Test och utvärdering av skjutvapen och ammunition
– 73433000-6 Test och utvärdering av militärfordon – 73434000-3 Test och utvärdering av örlogsfartyg – 73435000-0 Test och utvärdering av militära luftfartyg, robotar och rymdfarkoster
– 73436000-7 Test och utvärdering av elektroniska system för militärt bruk.
De aktuella FoU-tjänsterna på försvars- och säkerhetsområdet omfattas av LUFS-direktivets tillämpningsområde. Det framgår av
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
339
artikel 2 i LUFS-direktivet och dess bilaga I, punkten 14 vilken omfattar CPV-koderna för nämnda tjänster. Eftersom redan 2004 års LOU-direktiv och LUF-direktiv undantar kontrakt som omfattas av LUFS-direktivet görs i denna promemoria bedömningen att de nya direktiven inte innebär någon egentlig ändring av rättsläget.
8.10 Upphandlingar utanför det direktivstyrda området
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla ett kapitel
som motsvarar 15 kap. i nuvarande LOU och LUF, med bestämmelser om upphandlingar som inte omfattas av direktivet. Bestämmelserna i det kapitlet ska gälla för upphandlingar vars värden beräknas understiga det tröskelvärde som är tillämpligt. En bestämmelse i inledningen av lagarnas kapitel om tillämpningsområdet klargör detta.
Bestämmelserna om lagarnas tillämpningsområden ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
S
kälen för promemorians förslag
Det huvudsakliga syftet med denna departementspromemoria är att lämna förslag till genomförande av delar av LOU-direktivet och LUF-direktivet. Promemorian lämnar också förslag till bestämmelser för upphandlingar som inte omfattas av direktivet, dvs. bestämmelser som motsvarar de som i dag återfinns i 15 kap. LOU respektive LUF. När det gäller de icke direktivstyrda bestämmelserna innebär promemorians förslag att, på samma sätt som i nuvarande lagar, samla dessa i ett särskilt kapitel i respektive lag. Enligt mönster från de nuvarande lagarna bör en bestämmelse i de nya lagarnas kapitel med bestämmelser om tillämpningsområdet ange att 19 kap. gäller för sådana upphandlingar eller projekttävlingar vars värden beräknas understiga tillämpligt tröskelvärde.
Lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
340
För de närmare övervägandena angående promemorians förslag till utformningen av de icke direktivstyrda bestämmelserna hänvisas till avsnitt 22.
De grundläggande bestämmelserna om lagarnas tillämpnings– område bör, som i nuvarande lagar, gälla såväl vid upphandlingar inom det direktivstyrda området som vid upphandlingar enligt 19 kap.
Bestämmelserna om blandade kontrakt och om upphandling som omfattar flera verksamheter
Utgångspunkten i denna promemoria för förslaget till nytt 19 kap. i de nya lagarna är att regleringen i det kapitlet så långt som möjligt ska motsvara regleringen i 15 kap. LOU respektive LUF. Det behöver därför övervägas särskilt om de nya bestämmelserna om blandade kontrakt ska göras tillämpliga också utanför det direktivstyrda området. Det främsta skälet mot detta är att bestämmelserna är tämligen komplicerade. De principer som kommer till uttryck genom de nya direktivens bestämmelser om blandade kontrakt är emellertid av grundläggande karaktär. De bygger till viss del på befintliga bestämmelser som redan i dag är tillämpliga för icke direktivstyrda upphandlingar enligt LOU och LUF. I andra delar är bestämmelserna avsedda att kodifiera EU-domstolens praxis. Samma problem med att identifiera tillämpligt regelverk som kan uppstå i direktivstyrda upphandlingar, kan givetvis uppstå när en upphandling består av delar som faller in under de icke direktivstyrda bestämmelserna i olika upphandlingslagar. De nu anförda skälen gör, enligt bedömningen i denna promemoria, att bestämmelserna om blandade kontrakt bör göras tillämpliga även på det icke direktivstyrda området.
I den paragraf som genomför artikel 3.4 tredje stycket i LOUdirektivet (artikel 5.4 tredje stycket i LUF-direktivet) om förhållandet mellan LOU-direktivet respektive LUF-direktivet och koncessioner anges förutsättningen att den del av kontraktet som utgör ett kontrakt som omfattas av LOU- respektive LUF-direktivet måste uppgå till det relevanta tröskelvärdet. Därför behövs av rent lagtekniska skäl en kompletterande bestämmelse som anger vad som ska gälla när samtliga delar av kontraktet understiger tillämp-
Ds 2014:25 Lagarnas tillämpningsområden
341
liga tröskelvärden. Den bestämmelsen tas lämpligen in som ett andra stycke i paragrafen.
I övrigt bedöms de direktivstyrda bestämmelserna om blandade kontrakt kunna göras tillämpliga för upphandlingar utanför det direktivstyrda området. Bestämmelserna är avsedda att reglera situationen att värdet av samtliga delar av ett blandat kontrakt understiger relevanta tröskelvärden i de upphandlingslagar som berörs. Om någon del av kontraktet har ett beräknat värde som överstiger tröskelvärdet enligt berörd lag, ska bedömningen av det blandade kontraktet göras med direkt tillämpning av de direktivstyrda bestämmelserna i den lagen.
Regleringen i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna om upphandling som rör flera verksamheter har delvis motsvarighet i LUF men är i vissa delar ny. Samtliga bestämmelser bör gälla såväl för direktivstyrda upphandlingar som för upphandlingar utanför det direktivstyrda området.
343
9 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
LOU-direktivet och LUF-direktivet innehåller i huvudsak samma undantag från respektive direktivs tillämpningsområde som 2004 års direktiv. Allmänt kan dock konstateras att själva regleringen av undantagen har ökat i omfång. Det gäller i synnerhet de särskilda undantag på tjänsteområdet som anges i ”katalogform” i artikel 10 i LOU-direktivet och artikel 21 i LUF-direktivet, och som i LOU och LUF också finns i en och samma paragraf (1 kap. 6 § LOU respektive 1 kap. 19 § LUF). Det är av lagtekniska skäl nödvändigt att dela upp de undantagen i flera paragrafer i de nya lagarna.
I något fall har ändringar gjorts i LUF-direktivet i syfte att få direktiven att stämma överens när det inte finns sakliga skäl för att direktiven även fortsättningsvis ska ha skilda lydelser (se avsnitt 9.3 om sekretess). Vissa undantag har anpassats till den terminologi som numera används i unionslagstiftningen på sakområdet (se t.ex. avsnitt 9.4 om elektroniska kommunikationstjänster). I något fall har direktivens bestämmelser redigerats i klargörande syfte (se t.ex. avsnitt 9.5 om förfaranden enligt internationella regler). Några undantag är helt nya (se t.ex. avsnitt 9.7.3 om juridiska tjänster).
Genom de nya direktiven introduceras en definition av begreppet upphandling (artikel 1.2 i respektive direktiv, se avsnitt 8.5). Direktiven synes dock inte presentera en konsekvent genomförd ny begreppsbildning. Det är inte helt klart varför vissa bestämmelser i direktiven utgår från antingen begreppet upphandling eller begreppet kontrakt. När det kommer till de bestämmelser som föreskriver undantag från direktivens tillämpningsområden används regelmässigt, om än inte genomgående, begreppet kontrakt för att beskriva det som kan undantas. Vid utarbetandet av förslag till paragrafer som genomför undantagsbestämmelserna har en ut-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
344
gångspunkt varit att följa direktivens utformning i detta avseende, även om det i några fall innebär en ändrad lydelse i förhållande till motsvarande bestämmelse i nuvarande lagstiftning. Någon skillnad i sak uppkommer emellertid inte. Avsikten är att renodla begreppsbildningen utifrån principen att begreppet kontrakt bör användas när det beskrivna föremålet för undantaget inte ska upphandlas enligt någon av upphandlingslagarna.
Utgångspunkten när det gäller placeringen av de enskilda paragraferna i lagförslagen har varit att följa dispositionen i LOU och LUF. Som konstaterats ovan är det dock nödvändigt att dela upp bestämmelser med särskilda undantag i 1 kap. 6 § LOU respektive 1 kap. 19 § LUF i ett flertal paragrafer i de nya lagarna. En nackdel med detta är att bestämmelserna blir mer svåröverskådliga. Det gäller särskilt för lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, som innehåller ett antal generella undantag som är specifika för den lagen. För att förbättra överskådligheten har undantagsbestämmelserna förts till ett särskilt kapitel i lagarna. Kapitlet inleds med generella undantagsbestämmelser. Därefter följer, under en särskild rubrik, de paragrafer som genomför de särskilda undantagen för vissa tjänstekontrakt.
Detta avsnitt med överväganden har disponerats på samma sätt. I de närmast följande avsnitten behandlas de generella undantagen. I avsnitt 9.7 behandlas de särskilda undantagen för tjänstekontrakt.
9.1 Upphandling som omfattas av annan lag
Promemorians förslag: Det inbördes förhållandet mellan de
olika upphandlingslagarna ska inte ändras genom de nya lagarna. Den nya lagen om offentlig upphandling ska inte gälla för upphandlingar som omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna eller LUFS. Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska inte gälla för upphandlingar som omfattas av LUFS.
Skälen för promemorians förslag: LOU och LUF innehåller
bestämmelser som reglerar det inbördes förhållandet mellan de olika regelverken i LOU, LUF och LUFS och som syftar till att avgöra vilken lag som ska tillämpas för olika slag av upphandling.
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
345
Bestämmelserna återfinns i 1 kap. 3 § och 3 a § i såväl LOU som LUF. Lagarnas bestämmelser motsvaras av bestämmelser i 2004 års direktiv. De nya direktiven innebär inte någon ändring av rättsläget.
Av artikel 7 i LOU-direktivet framgår att direktivet inte ska tilllämpas på kontrakt eller projekttävlingar som tilldelas eller anordnas av upphandlande myndigheter som utövar en eller flera av de verksamheter som avses i artiklarna 8–14 i LUF-direktivet och som tilldelas för utförandet av dessa verksamheter, och inte heller på offentliga kontrakt som är undantagna från det direktivets tillämpningsområde enligt artiklarna 18, 23 och 34 i det direktivet.
I artikel 15.1 i LOU-direktivet anges att direktivet ska tillämpas på tilldelning av offentliga kontrakt och anordnande av projekttävlingar på försvars- och säkerhetsområdet, med undantag för sådana kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för LUFS-direktivet eller ska undantas enligt artikel 8, 12 och 13 i det direktivet. I artikel 24.1 i LUF-direktivet finns ett motsvarande undantag.
Förhållandet mellan regelverken kan alltså sammanfattningsvis beskrivas så att LOU-direktivet är det grundläggande direktivet. LUF-direktivet ska dock tillämpas för upphandling eller projekttävling som avser sådan verksamhet som regleras i den lagen. Varken LOU-direktivet eller LUF-direktivet ska tillämpas för upphandlingar eller projekttävlingar på försvars- och säkerhetsområdet som omfattas av LUFS-direktivet eller som ska undantas med stöd av det direktivet.
1 kap. 3 a § LUF, som innebär att lagen inte gäller för upphandling som omfattas av LUFS eller ska undantas med stöd av den lagen, är införd under rubriken ”lagens tillämpningsområde”. Innebörden av paragrafen är att en anskaffning, som annars skulle ha omfattats av LUF, inte gör det eftersom karaktären på det som anskaffas gör att upphandlingen faller in under LUFS. Motsvarande paragraf i den nya lagen bör därför placeras under rubriken ”Undantag från lagens tillämpningsområde”, utan avsikt att åstadkomma någon skillnad i sak.
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
346
9.2 Sekretess
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla bestäm-
melser som möjliggör undantag i vissa fall på grund av rikets väsentliga säkerhetsintressen.
De nya lagarna ska också innehålla en bestämmelse om undantag på grund av sekretess eller rikets väsentliga intressen. Bestämmelsen ska i sak motsvara regleringen i LOU.
Skälen för promemorians förslag
Nuvarande bestämmelser om sekretess m.m.
Artikel 14 i 2004 års LOU-direktiv har följande lydelse:
Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt som omfattas av sekretess eller som enligt gällande lagar och andra författningar i den aktuella medlemsstaten inte får genomföras utan särskilda säkerhetsåtgärder, eller då detta krävs med hänsyn till denna medlemsstats vitala intressen.
Artikel 21 i 2004 års LUF-direktiv har en liknande men inte helt överensstämmande lydelse.
I 1 kap. 5 a § LOU anges att bestämmelserna i lagen inte gäller för upphandlingar som omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen från LOU:s tillämpningsområde. I 1 kap. 13 a § LUF görs undantag från den lagen för upphandlingar som omfattas av sekretess. Paragraferna genomför artikel 14 i 2004 års LOUdirektiv respektive artikel 21 i 2004 års LUF-direktiv. De infördes i svensk rätt i dessa lydelser som en konsekvensändring i samband med ikraftträdandet av LUFS (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 323 f.).
Regleringen i de nya direktiven
I artikel 15 i LOU-direktivet respektive artikel 24 i LUF-direktivet finns bestämmelser som rör försvar och säkerhet. I första punkten finns ett undantag för upphandlingar som omfattas av LUFSdirektivet (se avsnitt 9.1).
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
347
Artikel 15.2–3 i LOU-direktivet respektive artikel 24.2–3 i LUF-direktivet överensstämmer inbördes i allt väsentligt. I punkterna medges undantag i vissa situationer för upphandlingar som inte omfattas av LUFS-direktivet men som ändå är av känslig karaktär. Punkt 2 är ny. Regleringen i punkt 3 motsvaras av artikel 14 i 2004 års LOU-direktiv. Övervägandena nedan utgår från bestämmelserna i LOU-direktivet. Hänvisningar till artiklar i LUFdirektivet görs genom en redovisning av artikeln inom parentes.
Ett nytt undantag hänförligt till rikets väsentliga säkerhetsintressen
I artikel 15.2 i LOU-direktivet (24.2 i LUF-direktivet) finns bestämmelser om undantag på grund av medlemsstaters väsentliga säkerhetsintressen. Sådana bestämmelser saknas i 2004 års LOU- respektive LUF-direktiv. Avsikten med den nya regleringen synes vara att ”fånga upp” sådana anskaffningar på försvars- och säkerhetsområdet som av något skäl inte kan bedömas falla in under LUFS-direktivet men som på grund av att de innehåller känsliga delar ändå inte lämpar sig för ett upphandlingsförfarande. Bestämmelserna har karaktär av ”säkerhetsventiler” och det är därför svårt att förutse närmare i vilka fall de kan aktualiseras.
Artikel 15.2 första stycket (24.2 första stycket) undantar från direktivets tillämpningsområde offentliga kontrakt och projekttävlingar, som inte annars omfattas av ett undantag enligt punkt 1, om skyddet av en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder, exempelvis att det ställs krav för att skydda den konfidentiella karaktären för information som den upphandlande myndigheten lämnar ut i ett förfarande för kontraktstilldelning som genomförs enligt direktivet. Genom det senare ledet betonas vikten av proportionalitet. Det ska alltså inte vara möjligt att uppnå behovet av skydd genom att t.ex. lämna ut handlingar med sekretessförbehåll under upphandlingsförfarandet. Läst tillsammans med bestämmelsens andra stycke torde detta undantag kunna bli aktuellt när de känsliga delarna avser annat än ren information. De känsliga delarna kan t.ex. tänkas röra den fysiska utformningen av lokalerna där en tjänst ska utföras.
I artikel 15.2 andra stycket (24.2 andra stycket) finns en koppling till artikel 346.1 a i EUF-fördraget, enligt vilken ingen med-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
348
lemsstat är skyldig att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen. Fördragsbestämmelsen är begränsad till åtgärden att lämna ut information. Direktivbestämmelsen kompletterar fördragsbestämmelsen på så sätt att en upphandling i dess helhet kan undantas, om ett genomförande av upphandlingen skulle medföra att sådan information som omfattas av fördragsbestämmelsen skulle röjas. En motsvarande koppling finns i artikel 13 a i LUFS-direktivet (se 1 kap. 10 § första stycket 1 LUFS och prop. 2010/11:150 del 1 s. 165 f).
De nya lagarna bör innehålla bestämmelser om undantag på grund av rikets väsentliga säkerhetsintressen. Det krav på proportionalitet som finns i direktiven följer dock redan av de allmänna principbestämmelserna och behöver inte tas in i lagarna. Författningsbestämmelserna bör i övrigt utformas i nära anslutning till direktivens lydelse.
Sekretess och rikets väsentliga intressen
Artikel 15.3 i LOU-direktivet (artikel 24.3 i LUF-direktivet) möjliggör undantag på grund av sekretess eller en medlemsstats väsentliga intressen, vilket också är vad regleringen i artikel 14 i 2004 års LOU-direktiv tar sikte på (se ovan). Artikel 15.3 har följande lydelse:
Om upphandlingen och fullgörandet av det offentliga kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller måste åtföljas av särskilda säkerhetsåtgärder i enlighet med lagar och andra författningar som gäller i en medlemsstat, ska detta direktiv inte tillämpas, förutsatt att medlemsstaten har fastslagit att de berörda väsentliga intressena inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder, såsom de som avses i punkt 2 första stycket.
Även om artikeln är utformad annorlunda än artikel 14 i 2004 års LOU-direktiv görs i denna promemoria bedömningen att det inte är någon skillnad när det gäller vilket skyddsbehov undantaget är avsett att tillgodose. Att undantaget är tillämpligt även vid projekttävlingar framgår nu direkt av artikeln, och inte som i 2004 års direktiv genom en hänvisning (se artikel 68 b i 2004 års LOU-direktiv). Genom den nya utformningen klargörs att skyddsbehovet ska finnas såväl under själva upphandlingsförfarandet som under tiden
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
349
för fullgörandet av kontraktet. Vidare betonas, på samma sätt som i artikelns föregående punkt, kravet på proportionalitet genom att det uttryckligen anges att de berörda väsentliga intressena inte ska kunna garanteras genom mindre ingripande åtgärder.
Som framgått ovan är regleringen i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 21 i 2004 års LUF-direktiv inte helt överensstämmande, vilket avspeglas i LOU och LUF. Regleringen i artikel 15 i LOU-direktivet och artikel 24 i LUF-direktivet är i allt väsentligt likalydande och det finns inte skäl för annat än att också regleringen i de nya lagarna ska vara det. De nya lagarna bör därför innehålla en bestämmelse som utformas med 1 kap. 5 a § LOU som förebild och som möjliggör undantag om en upphandling och fullgörandet av det kontrakt som upphandlas, eller en projekttävling, omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.
9.3 Undantag som är specifika för försörjningssektorerna
Promemorians förslag: Den nya lagen om upphandling inom
försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser som i allt väsentligt motsvarar bestämmelserna i LUF om
1. undantag för kontrakt för återförsäljning eller uthyrning till tredje man,
2. verksamhet i tredje land, och
3. kontrakt som tilldelas anknutna företag, samriskföretag eller upphandlande enheter som ingår i ett samriskföretag.
Promemorians bedömning: Artikel 33 i LUF-direktivet om
kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser och rör förhållandena i Republiken Österrike och Förbundsrepubliken Tyskland bör, i likhet med dess motsvarighet i 2004 års LUFdirektiv, inte genomföras i Sverige.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: Artikel 18 i
LUF-direktivet reglerar undantag för kontrakt som tilldelas för återförsäljning eller uthyrning till tredje man. Regleringen innebär ingen ändring i sak och en bestämmelse bör införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som motsvarar
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
350
1 kap. 12 § LUF. Av artikel 2.12 andra stycket i LUF-direktivet framgår att artikel 18 i direktivet inte ska tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet. En motsvarande bestämmelse bör införas i paragrafen som genomför artikel 18.
Artikel 19 i LUF-direktivet reglerar undantag för kontrakt som tilldelas eller projekttävlingar som anordnas för annat än utövandet av verksamhet som omfattas av direktivet, eller för utövandet av sådana verksamheter i tredje land. I artikeln sägs bl.a. att detta direktiv inte är tillämpligt på kontrakt som den upphandlande enheten tilldelar för något annat än utövande av de typer av verksamhet som anges i artiklarna 8–14. Detta följer dock redan av den grundläggande bestämmelsen om lagens tillämpningsområde (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 456 f).
I artikel 28–30 i LUF-direktivet görs undantag för kontrakt som tilldelas anknutna företag, samriskföretag eller upphandlande enheter som ingår i samriskföretag. Artikel 29.3 respektive artikel 30 inleds med klargörandet att undantagen gäller utan hinder av de nya bestämmelserna i artikel 28 om kontrakt mellan upphandlande myndigheter. Innebörden är att de båda undantagsbestämmelserna gäller parallellt och att bestämmelserna i artikel 28 inte har företräde vid tillämpningen – en upphandlande enhet kan alltså välja att tillämpa bestämmelserna om anknutna företag, även om det också skulle vara möjligt att tillämpa bestämmelserna om kontrakt mellan upphandlande myndigheter. I denna promemoria görs bedömningen att detta klargörande inte behöver komma till uttryck i lagtexten. LUF-direktivet innebär inte någon ändring av rättsläget och lydelsen av paragraferna i den nya lagen bör därför motsvara 1 kap. 15–18 §§ LUF.
Artikel 33 i LUF-direktivet om kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser rör enbart förhållandena i Republiken Österrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Dess motsvarighet i artikel 27 i 2004 års LUF-direktiv har, utan någon särskild motivering, inte genomförts i LUF. Artikeln saknar relevans för svenska förhållanden och bör inte heller genomföras i den nya lagen.
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
351
9.3.1 Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta
Promemorians förslag: Den nya lagen om upphandling inom
försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser som i allt väsentligt motsvarar bestämmelserna i LUF om undantag för direkt konkurrensutsatt verksamhet.
Skälen för promemorians förslag: I 1 kap. 23 § LUF ges möj-
lighet att få undantag för en verksamhet, som annars skulle ha omfattats av lagen, om verksamheten är direkt konkurrensutsatt. Paragrafen genomför delar av artikel 30 i 2004 års LUF-direktiv. Innebörden av paragrafen är att LUF inte gäller om det fastställs enligt ett särskilt förfarande att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Ansökan om undantag görs hos Europeiska kommissionen som prövar om förutsättningarna är uppfyllda. Direktivets utgångspunkt är att ansökan görs av en medlemsstat. Sverige har dock utnyttjat den möjlighet som ges i direktivet att ge upphandlande enheter rätt att själva begära prövning hos kommissionen.
Artikel 30 reglerar härutöver närmare de materiella förutsättningarna för undantag och förfarandet hos kommissionen.
I det nya direktivet har bestämmelserna delats upp så att de materiella förutsättningarna för undantag finns i artikel 34 medan förfarandet hos kommissionen regleras i artikel 35, som i sin tur hänvisar till direktivets bilaga IV där de olika tidsfristerna anges.
Upphandlande enheter bör även fortsättningsvis ha möjlighet att själva begära prövning hos kommissionen. Artikel 34.1 första stycket i LUF-direktivet ger möjlighet att föreskriva om detta i den nationella lagstiftningen. Den möjligheten bör alltså utnyttjas även i den nya lagen.
Det finns inte heller skäl att frångå den lösning som har valts genom 1 kap. 23 § LUF att i lagen endast införa de mer grundläggande bestämmelserna som, i korthet, anger att ett undantag kan göras efter ansökan hos kommissionen. Dessa mer grundläggande bestämmelser återfinns i artikel 34.1 och 35.1 första stycket i LUFdirektivet. Eftersom det är kommissionen som beslutar om undantag genomförs inte regleringen i lagen.
Dock bör här något beröras förändringar i de aktuella bestämmelserna i förhållande till nuvarande ordning. Numera anges ut-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
352
tryckligen i artikel 34.1 att det är sökanden (berörd medlemsstat eller en upphandlande enhet) som ska visa att förutsättningarna för undantag är uppfyllda. Det är med andra ord sökanden som har bevisbördan. Som tidigare är det två villkor som ska vara uppfyllda – dels att det råder fritt tillträde till den berörda marknaden, dels att detta fria tillträde har resulterat i att verksamheten är konkurrensutsatt. Det sägs nu i artikeln att den berörda verksamheten kan ingå i en större sektor eller utövas endast i vissa delar av den berörda medlemsstaten. Vidare klargörs att bedömningen av konkurrensläget inte påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftningen och att bedömningen görs på grundval av den information som är tillgänglig för kommissionen.
Bedömningen av konkurrensläget ska göras med beaktande av den aktuella marknaden och den s.k. geografiska referensmarknaden, vilken definieras närmare i artikel 34.2.
Av artikel 35.1 framgår att det numera är obligatoriskt att bifoga ett yttrande från en oberoende nationell myndighet till alla ansökningar. Yttrandet ska vara motiverat och välgrundat.
Reglerna om tidsfrister har förenklats i flera avseenden och framgår av bilaga IV till direktivet. Det görs inte längre någon skillnad mellan om en ansökan kommer in från en medlemsstat eller från en upphandlande enhet. En tidsfrist om 90 arbetsdagar gäller när det råder en presumtion för fritt tillträde till den aktuella marknaden på grund av att medlemsstaten har implementerat den unionslagstiftning som anges i bilaga III till direktivet. I andra fall gäller en tidsfrist om 130 arbetsdagar.
Kommissionen har inte längre någon möjlighet att själv ta initiativ till ett förfarande. Det är alltså medlemsstaten eller den berörda upphandlande enheten som måste ta initiativ till ett förfarande. Av artikel 35.3 andra stycket framgår i vilka två fall en verksamhet ska anses som undantagen från direktivet. Det första fallet, punkten a, är när kommissionen har antagit en genomförandeakt inom tidsfristen. I punkten b finns alltjämt en presumtionsregel (jfr artikel 30.4 tredje stycket i 2004 års LUF-direktiv) som innebär att en viss verksamhet ”automatiskt” ska anses som undantagen om kommissionen inte har fattat beslut inom tidsfristen.
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
353
9.4 Elektroniska kommunikationstjänster
Promemorians förslag: Den nya lagen om offentlig upphand-
ling ska inte gälla för kontrakt eller projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva allmänna kommunikationsnät, eller att för allmänheten tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.
Skälen för promemorians förslag
Den nuvarande lagen undantar telekommunikation
Enligt 1 kap. 4 § LOU gäller inte lagen för kontrakt som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva publika telenät eller att för allmänheten tillhandahålla teletjänster. Paragrafen genomför artikel 13 i 2004 års LOU-direktiv.
Telekommunikationssektorn hade tidigare omfattats av upphandlingsregelverket på försörjningsområdet, men genom 2004 års LUF-direktiv togs den sektorn bort från försörjningsdirektivets tillämpningsområde. Avsikten med undantagsbestämmelsen i 2004 års LOU-direktiv och LOU är att sådana upphandlande enheter inom försörjningssektorerna som också är upphandlande myndigheter inte ska komma att omfattas av bestämmelserna i LOU vid upphandling för den uteslutna verksamheten (prop. 2006/07:128 del 1 s. 250).
Undantaget utökas till att avse allmänna kommunikationsnät
I artikel 8 i LOU-direktivet har undantaget utökats till att avse tillhandahållandet eller driften av inte bara telekommunikationsnät utan av alla former av allmänna kommunikationsnät. Vidare omfattas tillhandahållandet av inte bara teletjänster utan alla slag av elektroniska kommunikationstjänster. Ändringen innebär en anpassning av terminologin till den som används i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
354
kommunikationstjänster (ramdirektiv), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG, härefter förkortat ramdirektivet. I artikel 8 i LOU-direktivet hänvisas också till ramdirektivet när det gäller begreppen allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst. Med elektronisk kommunikationstjänst avses enligt artikel 2 c i ramdirektivet följande.
[…] en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät, däribland teletjänster och överföringstjänster i nät som används för radio- och tv-sändningar, men inte tjänster i form av tillhandahållande av innehåll som överförs med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller utövande av redaktionell kontroll över detta innehåll. Den omfattar inte de av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 98/34/EG som inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät.
Genom definitionen blir det tydligt att det aktuella undantaget inte omfattar tillhandahållandet av innehåll i t.ex. tv-program, utan kontrakt som rör den elektroniska överföringen av det. För anskaffning, utveckling och produktion m.m. av programmaterial finns ett särskilt undantag från upphandlingsskyldighet, se avsnitt 9.7.2 nedan.
Den bestämmelse som genomför artikel 8 i LOU-direktivet bör, när det gäller betydelsen av begreppen allmänna kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst hänvisa till den betydelse begreppen har i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Den lagen genomför ramdirektivet.
När det gäller konsekvenserna för den svenska marknaden av att undantaget utvidgas något omfattas givetvis även fortsättningsvis telenät och teletjänster av undantaget. Bredbandsnät anses falla in under begreppet telenät och i praktiken betraktas de alltså redan i dag som undantagna. Under begreppet allmänt kommunikationsnät faller också in nät för överföring av tv- och radiosignaler samt kabel-tv-nätverk. De större aktörerna på den svenska kabel-tvmarknaden är privaträttsliga och sådana aktörer berörs inte av förändringen eftersom de inte är upphandlingsskyldiga.
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
355
9.5 Förfaranden enligt andra internationella regler
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla bestäm-
melser som i sak motsvarar dagens bestämmelser om undantag för förfaranden enligt andra internationella regler.
De nya lagarna ska också innehålla nya bestämmelser som rör frågan om val av tillämpligt regelverk för förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut.
Promemorians bedömning: Det saknas alltjämt behov av en
bestämmelse i lagarna om skyldigheter för medlemsstaterna att lämna internationella avtal eller arrangemang till kommissionen.
Hänvisningarna i artikel 9.3 LOU-direktivet respektive artikel 17.3 i LUF-direktivet behöver inte genomföras i lagarna.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
LOU och LUF undantar upphandlingar enligt andra internationella regler
I 1 kap. 5 § LOU respektive 1 kap. 14 § LUF finns bestämmelser om undantag från lagarnas tillämpningsområde för upphandlingar som görs enligt vissa internationella regler. Paragraferna genomför artiklarna 15 och 68 b i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 22 och 62.1 i 2004 års LUF-direktiv.
Ett undantag i de nya lagarna för förfaranden enligt andra internationella regler
I artikel 9 i LOU-direktivet respektive artikel 20 i LUF-direktivet finns bestämmelser om kontrakt och projekttävlingar på det civila området som tilldelas enligt internationella regler. De artiklarna kompletteras av artikel 17 i LOU-direktivet respektive artikel 27 i LUF-direktivet, som gäller sådana kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter. Regleringen i LOUdirektivet respektive LUF-direktivet överensstämmer i allt väsentligt och övervägandena nedan utgår från LOU-direktivet. Hänvis-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
356
ning till artiklar i LUF-direktivet görs genom en redovisning av artikeln inom parentes.
Bestämmelserna i artikel 9.1 i LOU-direktivet (20.1 i LUFdirektivet) har formulerats på ett annat sätt än i 2004 års direktiv i syfte att tydligare lyfta fram de grundläggande förutsättningarna för att undantaget ska vara tillämpligt. Någon skillnad i sak är inte avsedd. Det tydliggörs i den inledande delen av artikeltexten att direktivet inte ska tillämpas på offentliga kontrakt och projekttävlingar som den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra upphandlingsförfaranden än de som föreskrivs i direktivet. Det måste alltså röra sig om en reell normkonflikt. De nya lagarna bör i denna del följa direktivens utformning.
Därefter anges i punktform närmare vilka upphandlingsförfaranden som avses. I artikel 9.1 första stycket a (20.1 första stycket a) anges att undantaget gäller för upphandlingsförfaranden som fastställts genom ”ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter, såsom ett internationellt avtal som i överensstämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller utnyttja gemensamt”. I 2004 års direktiv, och även i LOU och LUF, anges endast ”internationellt avtal”. I de nya lagarna bör det samlande begreppet ”rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter” användas för att motsvara samtliga de instrument som avses i bestämmelsen. Direktivens formulering ”en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana” bör i lagtexten uttryckas ”någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan”.
Av artikel 9.1 första stycket b (20.1 första stycket b) framgår att ett upphandlingsförfarande kan fastställas av en internationell organisation.
Artikel 17 i LOU-direktivet (artikel 27 i LUF-direktivet) gäller försvars- och säkerhetsområdet. Den är uppbyggd på samma sätt som artikel 9 (20). De grundläggande förutsättningarna för undantaget är desamma. När det gäller sådana internationella avtal eller arrangemang som avses i artikel 17.1 a (27.1 a) finns dock inte
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
357
något krav att avtalet eller arrangemanget ska medföra internationella rättsliga skyldigheter.
I artikel 17.1 b (27.1 b) anges att ett upphandlingsförfarande kan fastställas genom ”internationellt ingångna avtal eller arrangemang om stationering av trupper och som avser åtaganden i en medlemsstat eller ett tredjeland”. En motsvarighet finns i 1 kap. 5 § 2 LOU respektive 1 kap. 14 § 2 LUF. I likhet med nuvarande lagstiftning bör begreppet ”militär personal” användas i stället för ”trupper”.
I de motsvarande bestämmelserna i 2004 års direktiv talas om ”företag i en medlemsstat eller tredje land”, vilket dock inte har kommit till uttryck i lagtexten. I motsvarande bestämmelse i LUFS-direktivet, artikel 12, används i den svenska språkversionen lokutionen ”en medlemsstats eller tredje lands åtaganden”, vilket i 1 kap. 8 § 2 LUFS anges som ”en stats åtaganden”. Det rör sig om skilda översättningar av det engelska ordet ”undertakings”. De nya lagarna bör följa det nya direktivet. Ordet ”åtaganden” bör alltså användas. Undantaget synes emellertid avse åtaganden ”av” en medlemsstat eller ett tredje land (”undertakings of a Member State or a third country” i den engelska språkversionen) och inte ”i” en medlemsstat eller ett tredje land. Eftersom det inte finns några andra stater är det vidare en onödig precisering att ange ”medlemsstat eller ett tredjeland” (jfr prop. 2010/11:150 del 1 s. 160). Sammanfattningsvis bör undantaget utformas på samma sätt som artikel 12 i LUFS-direktivet har genomförts i 1 kap. 8 § 2 LUFS.
Enligt artikel 9.1 andra stycket respektive 17.1 andra stycket i LOU-direktivet (20.1 andra stycket respektive 27.1 andra stycket i LUF-direktivet) är medlemsstaterna skyldiga att lämna de rättsliga instrumenten (avtal respektive arrangemang) till kommissionen. Motsvarande bestämmelse i 2004 års direktiv har inte tagits in i LOU eller LUF, eftersom det bedömdes att det saknades behov av att ta in en sådan bestämmelse i lagarna (prop. 2006/07:128 del 1 s. 288 och 458). Det behovet saknas alltjämt.
I artikel 9.3 (20.3) görs en hänvisning till artikel 17 (27) när det gäller kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- och säkerhetsaspekter. Bestämmelsen, som enbart utgör en hänvisning, behöver inte genomföras.
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
358
Ett nytt undantag som rör finansieringen av internationella förfaranden
I artikel 9.2 och 17.2 i LOU-direktivet (artikel 20.2 och 27.2 i LUF-direktivet) regleras frågan om val av tillämpligt regelverk för förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut. Sådana bestämmelser saknas i 2004 års direktiv. Direktivet ska inte tillämpas på kontrakt och projekttävlingar som en upphandlande myndighet eller enhet tilldelar respektive anordnar i enlighet med upphandlingsregler som fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när berörda kontrakt eller projekttävlingar helt finansieras av den organisationen eller det institutet. När det gäller kontrakt och projekttävlingar som till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
I den andra punkten av artikel 9 och 17 (20 och 27) ges alltså riktlinjer för vilka regler som ska tillämpas vid upphandlingar eller projekttävlingar när kontraktet eller projekttävlingen helt eller delvis finansieras av annat, internationellt organ utan att den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att följa de andra upphandlingsreglerna. Den sistnämnda situationen regleras i de aktuella artiklarnas första punkt.
Den förmodat praktiskt viktigaste konsekvensen av den nya regleringen är att när det internationella organet finansierar förfarandet inte helt, men till största delen, måste den upphandlande myndigheten eller enheten och det internationella organet se till att komma överens om tillämpligt regelverk.
Bestämmelserna i de nya lagarna bör utformas i enlighet med direktiven.
9.6 Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
Promemorians förslag: De nya lagarna ska, i likhet med LOU
och LUF, inte gälla för tjänstekontrakt som tilldelas en upphandlande myndighet på grund av ensamrätt.
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
359
Skälen för promemorians förslag: Artikel 11 i LOU-direktivet
respektive artikel 22 i LUF-direktivet innehåller ett undantag för tjänstekontrakt som tilldelas en upphandlande myndighet som har ensamrätt att utföra tjänsten. Motsvarande reglering finns i 1 kap. 7 § LOU respektive 1 kap. 20 § LUF och de nya lagarna bör innehålla en bestämmelse som utformas i enlighet med de bestämmelserna.
9.7 Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt
9.7.1 Förvärv av fastighet
Promemorians förslag: De nya lagarna ska liksom nuvarande
lagar inte gälla för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet. Undantaget ska utformas på samma sätt som nuvarande undantag i LOU och LUF. Dock ska, till skillnad från LOU och LUF, undantaget också gälla för finansiella tjänster med anledning av kontrakt som avses med undantaget.
Skälen för promemorians förslag: I artikel 10 a i LOU-direk-
tivet respektive artikel 21 a i LUF-direktivet undantas kontrakt som avser förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till sådan egendom. Undantaget motsvarar i huvudsak regleringen i 2004 års direktiv (artikel 16 a i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 24 a i 2004 års LUF-direktiv). I de äldre direktiven anges att varje form av kontrakt om finansiella tjänster som sluts samtidigt med, före eller efter köpe- eller hyreskontraktet dock ska omfattas av direktivet. Någon sådan inskränkning av undantaget görs inte i de nya direktiven. Såväl enligt 2004 års direktiv som enligt de nya direktiven är kontrakt som avser upptagande av lån undantagna från upphandlingsskyldighet, se avsnitt 9.7.4 nedan.
Vid genomförandet av 2004 års direktiv gjordes överväganden angående utformningen av den svenska regleringen som alltjämt äger giltighet (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 288 f). Författnings-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
360
bestämmelserna i de nya lagarna bör därför utformas enligt mönster av bestämmelserna i LOU och LUF. I överensstämmelse med de nya direktiven bör dock undantaget inte inskränkas när det gäller upphandling av finansiella tjänster.
9.7.2 Radio- och tv-området
Promemorians förslag: Den nya lagen om offentlig upphand-
ling ska inte gälla för kontrakt som avser
1. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster och som tilldelas av en leverantör av medietjänster, eller
2. sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Ett nytt undantag ska införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Lagen ska inte gälla för kontrakt som avser sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Begreppet ”leverantör av medietjänster” ska i båda lagarna ha samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Skälen för promemorians förslag
Nuvarande undantag i LOU
Enligt 1 kap. 6 § första stycket 2 LOU undantas från lagen kontrakt som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för radio- och tv-program samt upphandling av sändningstid.
En tydligare uppdelning av undantaget i två delar
I artikel 10 b i LOU-direktivet undantas från direktivets tillämpningsområde kontrakt som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för audio-
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
361
visuella medietjänster eller radioutsändningar som tilldelas av leverantörer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster, eller kontrakt för sändningstid eller tillhandahållande av program som tilldelas leverantörer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster.
Genom formuleringen av undantaget i LOU-direktivet tydliggörs att den första delen av undantaget (kontrakt avseende programmaterial) avser kontrakt som förvärvas av leverantörer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster, medan den andra delen av undantaget (kontrakt avseende sändningstid eller tillhandahållande av program) avser kontrakt som tilldelas sådana leverantörer. Lagbestämmelsen i den nya lagen om offentlig upphandling bör utformas på samma sätt.
Den första delen av undantaget riktar in sig på situationen att en leverantör av medietjänster, som är en upphandlande myndighet, anskaffar programmaterial från leverantörer av sådant material. Sådana anskaffningar undantas. Den som levererar programmaterialet kan vara såväl en annan upphandlande myndighet som ett privaträttsligt företag, detta är inte avgörande för undantagets tillämpning. Den andra delen av undantaget riktar in sig på situationen att en upphandlande myndighet vänder sig till en leverantör av medietjänster och anskaffar sändningstid eller program. Huruvida leverantören av medietjänsterna själv är en upphandlande myndighet eller ett privaträttsligt företag är inte avgörande för undantagets tillämpning.
Undantag görs för kontrakt som avser sådana medietjänster som avses i radio-_och_tv-lagen ( 2010:696 )
Artikel 10 b i LOU-direktivet hänvisar beträffande begreppen ”audiovisuella medietjänster” och ”leverantörer av medietjänster” till definitionerna i artikel 1.1 a respektive d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster, förkortat AV-direktivet. Vidare anges att med ”program” avses samma sak som i artikel 1.1 b i AV-direktivet, med tillägget att denna term också ska avse radioprogram och radiopro-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
362
grammaterial. Med program avses samma sak som programmaterial.
Undantagsbestämmelsen i LOU-direktivet har alltså anpassats till AV-direktivets terminologi. I skäl 23 i LOU-direktivet anges att det bör klargöras att undantaget bör tillämpas på både radio- och tv-tjänster och beställtjänster (icke-linjära medietjänster).
I övrigt är skäl 23 identiskt med skäl 25 i 2004 års LOU-direktiv. I skältexten redovisas syftet med undantaget. Det anges att hänsyn bör kunna tas till kulturella eller sociala överväganden som gör att upphandlingsreglerna inte bör tillämpas. Vidare framgår att avsikten är att undantaget ska avse anskaffning, utveckling m.m. av programmaterial som är färdigt för användning (”off-the-shelf programmes” i engelska språkversionen) samt andra förberedande tjänster, t.ex. sådana tjänster som har samband med manuskript eller artistuppträdanden vilka behövs för att genomföra programmet. Den närmare innebörden av den valda lokutionen ”programmaterial färdigt för användning” får sägas vara oklar. Det avgörande måste dock vara att undantaget ska gälla för alla kontrakt som avser förberedelser beträffande själva det materiella innehållet i olika program. När sådana kontrakt ska ingås görs nämligen sådana överväganden av kulturellt slag som gör att kontrakten inte lämpar sig för upphandling. Så framgår också av skälet avslutningsvis att avsikten inte är att undantaget ska tillämpas på tillhandahållandet av den tekniska utrustning som behövs för produktion, samproduktion och sändning av program.
AV-direktivet är ett s.k. minimidirektiv. Det innebär att direktivet lägger fast en lägsta nivå som medlemsstaterna ska uppfylla. Därutöver får en medlemsstat föreskriva mer långtgående eller strängare regler på de områden som regleras av direktivet under förutsättning att dessa regler överensstämmer med unionsrätten i övrigt. 2010 års direktiv är en konsoliderad version av de två direktiven 89/552/EEG och 2007/65/EG, vilka har genomförts delvis i svensk rätt genom radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Radio-_och_tv-lagen omfattar, utöver vad som regleras i AVdirektivet, även s.k. sökbar text-tv och ljudradiosändningar. Att ljudradiosändningar omfattas av undantaget från upphandlingsskyldighet framgår redan av LOU-direktivet. Text-tv-sändningar faller in under yttrandefrihetsgrundlagens, YGL, definition av radioprogram (se 1 kap. 1 § tredje stycket YGL). Hänsynen till
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
363
mediers redaktionella frihet och oberoende gör sig här starkt gällande. De kulturella och sociala överväganden som gör att upphandlingsreglerna inte bör tillämpas för radio- och tv-program är relevanta också för text-tv. Text-tv har kommit att bli en naturlig del av ett programutbud som i hög grad utnyttjas av tittarna. Texttv fungerar både som ett självständigt massmedium och som ett komplement till andra programtjänster. I den sistnämnda funktionen kan text-tv vara ett sätt att förbättra tillgängligheten för hörselskadade eller ett annat sätt att tillhandahålla ytterligare material med anknytning till tv-programmen. Det torde inte var möjligt att dra någon klar gräns mellan de olika funktionerna (se prop. 2009/10:115 s. 209). Med ledning i YGL kan sökbar text-tv omfattas av undantaget från upphandlingsskyldighet såsom radioprogram. Det betyder att samtliga medietjänster som omfattas av radio-_och_tv-lagen omfattas av undantaget.
Begreppet ”medietjänster” bör därför användas i den paragraf som genomför undantaget i stället för direktivets ”audiovisuella medietjänster eller radiotjänster”. Det bör vidare göras en hänvisning till radio-_och_tv-lagen när det gäller betydelsen av begreppet ”leverantör av medietjänster”. Begreppet definieras där som den som har det redaktionella ansvaret för valet av innehåll i en ljudradio- eller tv-sändning, beställ-tv eller sökbar text-tv, och avgör hur innehållet struktureras (3 kap. 1 § 6). Genom hänvisningen avgränsas undantaget och vilka medietjänster som avses.
I radio-_och_tv-lagen används begreppet ”program” utan någon särskild definition. Det är inte nödvändigt att definiera begreppen ”program” eller ”programmaterial” i den nya lagen.
Ett nytt undantag i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna för kontrakt för sändningstid eller tillhandahållande av program
LUF innehåller inte någon undantagsbestämmelse på radio- och tvområdet. I artikel 21 i i LUF-direktivet finns ett nytt undantag för ”kontrakt för sändningstid eller tillhandahållande av program som tilldelas leverantörer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster”. Undantaget motsvarar det senare ledet av undantaget i artikel 10 b i LOU-direktivet. I artikel 21 i i LUF-direktivet hän-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
364
visas till AV-direktivet beträffande begreppet ”leverantörer av medietjänster”.
Undantaget avser den situationen att en upphandlande enhet, inom ramen för sin försörjningsverksamhet, anskaffar sändningstid eller program från en leverantör av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster. En bestämmelse bör införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som genomför undantaget. På samma sätt som i den nya lagen om offentlig upphandling bör omfattningen avgränsas genom en hänvisning till radio- och tvlagen när det gäller betydelsen av ”leverantör av medietjänster”.
9.7.3 Vissa juridiska tjänster
Promemorians förslag: De nya lagarna ska, i likhet med LOU
och LUF, inte gälla för kontrakt som avser skiljemanna- och förlikningsuppdrag.
De nya lagarna ska också innehålla nya undantag för vissa juridiska tjänster.
Lagarna ska inte gälla kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i
1. ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande inom riket, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. ett rättsligt förfarande inför domstol eller hos myndighet inom riket, eller
3. ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantag ska vidare göras för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant rättsligt förfarande, eller när den sak som rådgivningen gäller med hög sannolikhet kommer att bli föremål för ett förfarande.
De nya lagarna ska inte gälla för kontrakt som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus.
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
365
De nya lagarna ska inte gälla för kontrakt som avser juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man.
De nya lagarna ska inte heller gälla för kontrakt som avser juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol.
De nya lagarna ska inte gälla för kontrakt som avser juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Skälen för promemorians förslag
Juridiska tjänster är i dag en s.k. B-tjänst, dvs. de omfattas endast i begränsad omfattning av direktiven och regleras genom de icke direktivstyrda bestämmelserna i 15 kap. LOU respektive LUF. I de nya direktiven omfattas de juridiska tjänster som anges i bilaga XIV till LOU-direktivet respektive bilaga XVII till LUF-direktivet av det ”enklare systemet”, dvs. bestämmelserna om sociala tjänster och andra särskilda tjänster. För överväganden angående genomförandet av de bestämmelserna hänvisas till Genomförandeutredningens delbetänkande. I bilagorna erinras om att tjänsterna omfattas av det enklare systemet i den mån de inte är undantagna enligt artikel 10 d i LOU-direktivet respektive artikel 21 d i LUFdirektivet. Till den del juridiska tjänster faller in under dessa undantag, som är nya i förhållande till 2004 års direktiv, är de alltså helt undantagna från direktivens tillämpningsområden.
Undantagen behandlas nedan uppdelade på de olika tjänsterna. Direktivens bestämmelser är i allt väsentligt överensstämmande och om inte annat framgår av sammanhanget utgår övervägandena nedan från regleringen i LOU-direktivet. Hänvisningar till artiklar i LUF-direktivet göra genom en redovisning av artikeln inom parentes.
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
I 1 kap. 6 § första stycket 3 LOU respektive 1 kap. 19 § första stycket 3 LUF) anges att lagen inte gäller för kontrakt som avser skiljemanna- och förlikningsuppdrag. De nya direktiven innehåller
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
366
motsvarande undantag (artikel 10 c i LOU-direktivet och artikel 21 b i LUF-direktivet).
Biträde av advokat i vissa rättsliga förfaranden
Genom LOU-direktivets artikel 10 d i (LUF-direktivets artikel 21 c i) undantas kontrakt som avser en advokats företrädande av en klient vid vissa nationella eller internationella rättsliga förfaranden. De rättsliga förfaranden som avses är nationella och internationella skiljemanna- och förlikningsförfaranden samt rättsliga förfaranden inför nationella domstolar, tribunaler eller myndigheter eller inför internationella domstolar, tribunaler eller institutioner.
Med tribunal förstås allmänt en domstol som har inrättats för ett speciellt ändamål. I svensk rätt används inte det begreppet. Det finns vissa domstolsliknande organ som funktionellt motsvarar tribunaler, t.ex. hyresnämnden och Statens va-nämnd. Dessa faller dock in under begreppet ”myndighet”. Begreppet tribunal bör därför inte användas i författningstexten utom såvitt avser internationella förfaranden.
Beteckningen advokat har den mening som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster, i lydelsen efter rådets direktiv 2006/100/EG. I artikel 1.2 i direktiv 77/249/EEG anges för Sveriges del att med beteckningen avses varje person som har rätt att utöva sin yrkesmässiga verksamhet just under beteckningen advokat.
De nya lagarna bör därmed undanta kontrakt som avser biträde av en advokat vid de aktuella rättsliga förfarandena. Att, som i direktiven, ange att undantagen gäller för förfaranden i en ”medlemsstat eller i ett tredjeland” är dock en onödig precisering, eftersom det inte finns några andra stater. Därför bör det endast anges ”i en annan stat” i lagtexten. Utöver det nu nämnda bör lagtexten utformas i nära överensstämmelse med direktiven.
Undantaget gäller en advokats företrädande av en klient. Det är alltså avsett för situationer när en upphandlande myndighet kontrakterar en advokat för biträde till antingen den egna myndigheten som sådan eller andra fysiska och/eller juridiska personer. Undantaget kan därför vara tillämpligt t.ex. när en myndighet kontrakte-
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
367
rar en advokat för biträde till någon anställd vid myndigheten. En annan situation när undantaget kan aktualiseras är när en myndighet förordnar en advokat för biträde till en enskild person i ett ärende hos myndigheten.
Det råder inte något advokattvång i processer i Sverige. En upphandlande myndighet är givetvis fri att kontraktera eller förordna den de önskar som ombud eller biträde, men för att undantaget ska vara tillämpligt krävs att kontraktet tecknas med en advokat. Kontraktet ska gälla företrädande av en klient ”av” en advokat. När det gäller sådan juridisk rådgivning som också undantas (se nedan) sägs att en förutsättning för undantag är att rådgivningen ges ”av” en advokat. Detta kan emellertid inte anses som föreskrifter av materiell innebörd rörande hur tjänsten faktiskt ska utföras. Direktivet kan alltså inte innebära någon inskränkning i den kontraktstecknande advokatens möjlighet att delegera uppdraget genom t.ex. en substitutionsfullmakt till någon annan, som inte nödvändigtvis är advokat (t.ex. en biträdande jurist). Om det är möjligt eller inte är en särskild fråga som får avgöras i enlighet med de regler som gäller för det rättsliga förfarandet samt sedvanlig fullmaktslära.
I artikel 10 d ii (21 c ii) undantas kontrakt som avser juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant rättsligt förfarande som avses i artikeln. De nya lagarna bör därmed inte heller gälla för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför sådana förfaranden. Enligt direktiven är undantaget tillämpligt inte bara inför ett konstaterat förfarande, utan även när det finns en ”påtaglig indikation om och en stor sannolikhet för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för sådana förfaranden”. Ett sådant uttryckssätt är främmande för svensk lagstiftning. Direktivens bestämning innebär dels att det ska finnas faktiska omständigheter som talar för ett förfarande, dels att dessa tillsammans med stor sannolikhet kan grunda bedömningen att det kommer att inledas ett förfarande. Detta bör i lagtexten kunna sammanfattas och uttryckas med att det ska vara ”hög sannolikhet” för ett rättsligt förfarande.
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
368
Notarius publicus
I artikel 10 d iii i LOU-direktivet (artikel 21 c iii i LUF-direktivet) undantas tjänster inom certifiering och autentisering av dokument som måste tillhandahållas av notarier. I Sverige finns notarius publicus, som är en offentlig institution vars verksamhet går ut på att tillhandahålla allmänheten bl.a. officiella bevis om vissa faktiska förhållanden, t.ex. bestyrka namnunderskrifter, avskrifter, översättningar och andra uppgifter om innehållet i handlingar. Verksamheten utövas av enskilda uppdragstagare som förordnas av länsstyrelsen, se lag (1981:1363) om notarius publicus och förordning (1982:327) om notarius publicus.
Undantaget avser situationen att en upphandlande myndighet eller enhet, på grund av lag eller annan föreskrift, måste använda sig av notarius publicus tjänster för certifiering av dokument eller äkthetsbevisning. Detta är vanligare i andra medlemsstater. I denna promemoria görs bedömningen att i Sverige torde undantaget ha begränsad betydelse. Många gånger torde också värdet av det enskilda kontraktet vara så lågt, och det samlade anskaffningsbehovet så litet, att tjänsten hade kunnat direktupphandlas. En bestämmelse som genomför direktivens undantag bör emellertid tas in i lagarna.
Juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man
Artikel 10 d iv i LOU-direktivet (21 c iv i LUF-direktivet), första ledet, undantar juridiska tjänster som tillhandahålls av förvaltare eller förmyndare. Här undantas sådana uppdragstagare på det familjerättsliga området vars tjänster visserligen kan sägas vara juridiskt betingade, men vars uppdrag är att bistå eller företräda en enskild person på grund av hans eller hennes personliga eller ekonomiska förhållanden. Utöver förvaltare och förmyndare, som anges i direktivtexten, bör det i svensk rätt använda institutet god man anges i lagtexten.
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
369
Juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller utför uppdraget under överinseende av domstol
Artikel 10 d iv i LOU-direktivet (21 c iv i LUF-direktivet), andra ledet, undantar juridiska tjänster vars leverantörer är utsedda av en domstol eller tribunal i medlemsstaten i fråga eller enligt lag är utsedda att utföra särskilda uppgifter under överinseende av sådana tribunaler eller domstolar. I skäl 25 i LOU-direktivet (skäl 33 i LUF-direktivet) anges följande.
Ett visst antal juridiska tjänster utförs av tjänsteleverantörer som utses av en medlemsstats domstol eller tribunal, innefattar advokaters företrädande av klienter i rätten, måste tillhandahållas av notarier eller är förenade med utövandet av offentlig makt. Sådana juridiska tjänster brukar tillhandahållas av organ eller fysiska personer som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas upphandlingsregler, exempelvis utnämningen av åklagare i vissa medlemsstater. Dessa juridiska tjänster bör följaktligen undantas från detta direktivs tillämpningsområde.
Undantaget tar alltså sikte på domstolens eller tribunalens själva beslut att utse någon och de tjänster som den personen därefter utför åt upphandlande myndigheter eller enheter inom ramen för sitt förordnande. En förutsättning för att upphandlingsskyldighet ska uppkomma i ett enskilt fall är att myndigheten kan anses anskaffa en prestation mot vederlag. Myndigheten ska välja ut den leverantör som utför tjänsten, vilket drar gränsen mot ren auktorisation eller tillståndsgivning.
När en svensk domstol förordnar någon att utföra ett juridiskt uppdrag är det många gånger huvudsakligen andra än domstolen som har intresse av att utnämningen sker och som använder sig av personens tjänster. Så kan sägas vara fallet i fråga om konkursförvaltare enligt konkurslagen (1987:672). I vissa fall får den förordnande och/eller andra myndigheter nytta av den utsedda personens tjänster. När en domstol förordnar t.ex. ett offentligt biträde för någon i ett mål hos domstolen kan såväl domstolen som den enskilda parten sägas dra nytta av tjänsten. När det gäller vederlag ersätts den förordnade personen ibland av allmänna medel, vilket kan ske genom domstolens försorg men i vissa fall genom beslut av någon annan myndighet. I andra fall får den förordnade personen ersättning av den enskilde helt eller delvis. Avgörande för vem som betalar i ett specifikt fall kan t.ex. vara vilken ekonomisk förmåga
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
370
den enskilde har. När det gäller valet av vem som ska förordnas görs detta i vissa fall på förslag av den enskilde eller av någon annan myndighet. I andra fall är inslaget av fritt skön för den förordnande domstolen större. Förhållandena varierar alltså stort, i flera avseenden, beroende dels på hur de regelverk som domstolen tillämpar vid förordnandena är utformade, dels på omständigheterna i de enskilda fallen.
Exemplifieringen visar att det är svårt att avgöra om upphandlingsskyldighet uppkommer när en domstol utser någon att utföra en juridisk tjänst, både på ett generellt plan och från fall till fall. Den yttersta uttolkaren av regelverket är EU-domstolen. Det är också sannolikt att medlemsstaternas nationella bestämmelser uppvisar skillnader t.ex. när det gäller vilken grad av inblandning en domstol har efter att den har utsett någon att utföra ett visst uppdrag. En ändamålsenlig tolkning är därför att undantaget avser att träffa alla förordnanden som en domstol eller tribunal gör, när uppdraget är av juridisk natur, oavsett om upphandlingsskyldighet hade kunnat anses uppkomma i det enskilda fallet eller inte. Det bärande skälet bakom undantaget är att valet av vem som ska tillhandahålla tjänsten styrs av överväganden som gör att tjänsten inte lämpar sig för konkurrensutsättning.
En viktig förutsättning för undantagets tillämplighet är emellertid att tjänsterna är juridiska. Det innebär att tjänster som inte är av juridisk karaktär utan avser annan service – t.ex. tolktjänster – inte kan anses vara omfattade av undantaget.
Direktivens bestämmelser om undantag för juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller tribunal bör genomföras i de nya lagarna. Eftersom begreppet tribunal inte används i svensk rätt, och detta undantag bara avser nationella förhållanden, bör endast domstol anges i författningstexten. Det finns vissa svenska domstolsliknande organ som faller in under begreppet tribunal utan att vara domstolar, t.ex. hyresnämnden och Statens va-nämnd. Sådana organ kan alltså tillämpa undantaget men enligt bedömningen i denna promemoria är det inte nödvändigt att det kommer till särskilt uttryck i lagtexten. De får i detta sammanhang jämställas med domstol.
Direktiven gör också undantag för juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som enligt lag har att fullgöra vissa uppgifter under överinseende av domstol. I denna promemoria görs bedöm-
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
371
ningen att det undantaget är anpassat främst efter förhållandena i andra medlemsstater och att det får en begränsad betydelse i Sverige. Även denna del av undantaget bör dock tas in i de nya lagarna.
Juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning
Artikel 10 d v (artikel 21 c v) undantar andra juridiska tjänster som i medlemsstaten i fråga är förenade, om än endast tillfälligt, med utövandet av offentlig makt. Undantaget knyter an till artikel 51 i EUF-fördraget. Den artikeln stadgar undantag från fördragets bestämmelser om etableringsfrihet för verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt.
En bestämmelse bör tas in i de nya lagarna som genomför undantaget. Bestämmelsen kan lämpligen utformas efter mönster av 1 kap. 2 § första stycket 8 lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden. I stället för ”utövandet av offentlig makt” bör begreppet ”offentlig maktutövning” användas.
9.7.4 Vissa finansiella tjänster
Promemorians förslag: De nya lagarna ska, i likhet med LOU
och LUF, inte gälla för kontrakt som avser vissa finansiella tjänster.
Skälen för promemorians förslag
I artikel 10 e i LOU-direktivet undantas kontrakt som avser finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. Vidare undantas kontrakt som avser centralbankstjänster och insatser som genom-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
372
förs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen. I artikel 21 d i LUFdirektivet görs motsvarande undantag för försörjningssektorerna. Eftersom en centralbank inte kan vara en upphandlande enhet görs dock i detta direktiv inte något undantag för centralbankstjänster. I följande punkt, artikel 10 f i LOU-direktivet (artikel 21 e i LUFdirektivet), görs undantag för kontrakt som avser lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument. De två punkterna i de nya direktiven motsvaras av regleringen i artikel 16 d i 2004 års LOUdirektiv och artikel 24 c i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts i 1 kap. 6 § första stycket 4 och 7 i nuvarande LOU respektive 1 kap. 19 § första stycket 3 i nuvarande LUF.
Begreppet finansiella instrument
När det gäller definitionen av begreppet finansiella instrument hänvisas i de nya direktiven till direktiv 2004/39/EG, vilket får ses som ett klargörande. Direktiv 2004/39/EG har i svensk rätt genomförts i huvudsak genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Finansiella instrument definieras i 1 kap. 4 § första stycket 1 nämnda lag. De nya lagarna bör hänvisa till den definitionen.
Statsskuldsförvaltning
I 2004 års LOU-direktiv anges inte uttryckligen att verksamhet som rör förvaltning av statsskulden är undantagen från direktivets tillämpning. Statsskuldsförvaltning angavs dock som en undantagen verksamhet i skälen till det numera upphävda tjänstedirektivet 92/50/EEG, och så även i skäl 27 i 2004 års LOU-direktiv. I 1 kap. 6 § första stycket 7 LOU anges att verksamhet som rör förvaltning av statsskulden är undantagen vilket följer utformningen av motsvarande bestämmelse i 1992 års LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 291).
I LOU-direktivet anges inte heller statsskuldsförvaltning uttryckligen som en undantagen verksamhet. Att sådan verksamhet är undantagen följer emellertid allmänt av undantaget för finansiella tjänster och för lån. Lagtexten bör följa direktivets utformning i så
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
373
stor utsträckning som möjligt. Därför bör inte något uttryckligt undantag för statsskuldsförvaltning införas i den nya lagen om offentlig upphandling.
Lån
I artikel 16 c i 2004 års LOU-direktiv och artikel 24 c i 2004 års LUF-direktiv undantas ”transaktioner för att förse de upphandlande myndigheterna med pengar eller kapital”. Lån ska alltså inte upphandlas. Det bedömdes inte nödvändigt att särskilt ange denna precisering i lagen (prop. 2006/07:128 del 1 s. 291). I artikel 10 f i det nya LOU-direktivet (artikel 21 e i LUF-direktivet) görs nu undantag för lån. I denna promemoria görs bedömningen att undantaget, sådant det nu har utformats, är tydligt uttryckt och att det ligger ett värde från tillämpningssynpunkt i att det i likhet med direktiven uttryckligen anges i de nya lagarna. Tillägget görs alltså av tydlighetsskäl och syftar inte till att markera någon ändring av rättsläget.
9.7.5 Anställningskontrakt
Promemorians förslag: De nya lagarna ska, i likhet med LOU
och LUF, undanta kontrakt som avser anställningar.
Skälen för promemorians förslag: Artikel 10 g i LOU-direk-
tivet respektive artikel 21 f i LUF-direktivet undantar från direktivens tillämpningsområde kontrakt som avser anställningar. Undantaget motsvarar nuvarande reglering, se 1 kap. 6 § första stycket 5 i nuvarande LOU och 1 kap. 19 § första stycket 4 i nuvarande LUF, och bör tas in i de nya lagarna.
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
374
9.7.6 Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara
Promemorians förslag: De nya lagarna ska inte gälla för kon-
trakt som avser vissa civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av vissa CPV-koder.
Skälen för promemorians förslag: I bilaga XIV till LOU-
direktivet respektive bilaga XVII till LUF-direktivet listas tjänster som omfattas av det s.k. enklare systemet, dvs. direktivens bestämmelser om sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Bland dessa återfinns tjänster som omfattas av CPV-koderna 75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9, kategoriserade som fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster (se om CPV-koder avsnitt 10.4). I bilagorna erinras om att tjänsterna omfattas av det enklare systemet i den mån de inte är undantagna enligt artikel 10 h i LOU-direktivet respektive artikel 21 h i LUF-direktivet.
Artikel 10 h i LOU-direktivet respektive artikel 21 h i LUFdirektivet innehåller nya undantag för kontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av CPV-koderna 75250000-3 (brandkårs- och räddningstjänster), 75251000-0 (brandkårstjänster), 75251100-1 (brandsläckning), 75251110-4 (brandskyddstjänster), 75251120-7 (bekämpning av skogsbränder), 75252000-7 (räddningstjänster), 75222000-8 (civilförsvarstjänster), 98113100-9 (nukleära säkerhetstjänster) och 85143000-3 (ambulanstjänster) utom ambulanstjänster för transport av patienter.
En förutsättning för att de uppräknade tjänsterna ska undantas från upphandling är att kontraktet tilldelas ”icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar”. Av skäl 28 i LOU-direktivet (skäl 36 i LUF-direktivet) framgår att just denna karaktär hos de berörda organisationerna är det viktigaste skälet för att tjänsterna undantas. Det skulle enligt skältexten vara svårt att bibehålla organisationernas särskilda karaktär om tjänsteleverantörerna måste väljas ut i enlighet med de förfaranden som anges i direk-
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
375
tivet. Det sägs inte något ytterligare, vare sig i artikeln eller i skältexterna, om vilka organisationer eller sammanslutningar som avses och hur begreppet ”icke vinstdrivande” ska tolkas i detta sammanhang. Det finns inte heller några vägledande avgöranden från EUdomstolen om saken. Allmänt gäller dock att undantag ska tillämpas restriktivt och i överensstämmelse med unionsrätten och de grundläggande principerna, särskilt principen om icke-diskriminering. Det ankommer på den upphandlande myndighet eller enhet som vill åberopa undantaget att bedöma om förutsättningarna för att tilldela kontraktet utan upphandling är uppfyllda eller om kontraktet bör tilldelas efter en konkurrensutsättning genom upphandling.
I skäl 28 sägs vidare att undantaget inte bör sträcka sig utöver vad som är absolut nödvändigt. Det sägs vara skälet till att ambulanstjänster för ”transport” av patienter inte omfattas av undantaget. Avsikten är att undantaget inte ska träffa sådana transporttjänster som inte är av sjukvårdande karaktär, utan där inslaget av transport är det dominerande. En tjänst av sistnämnda slag kan exempelvis avse transport av funktionshindrade patienter till sjukhus för dialysbehandling. I skältexten ges vägledning för hur blandade kontrakt för tillhandahållandet av allmänna ambulanstransporter ska behandlas. De omfattas av det enklare systemet om värdet av ambulanstjänster för transport av patienter (dvs. sådana transporter som inte har sjukvårdande inslag) är större än värdet av andra ambulanstjänster. I ett sådant fall kan ett kontrakt inte undantas från upphandling.
I denna promemoria görs bedömningen att undantaget får en begränsad betydelse för den svenska marknaden, i vart fall i dagsläget. När det gäller räddningstjänst regleras den i Sverige genom lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Räddningstjänsten är ett ansvar för kommunerna och vissa statliga myndigheter. Direktivets bestämmelser bör dock genomföras i sin helhet i de nya lagarna.
Det är CPV-koderna som är avgörande för vilka tjänster som omfattas av undantaget. Genomförandet måste därför avse dessa koder. Det är vare sig möjligt eller lämpligt att utgå från något annat än koderna i den nationella lagstiftningen. Emellertid har kommissionen enligt artikel 23.2 i LOU-direktivet respektive artikel 41.2 i LUF-direktivet befogenhet att anpassa de CPV-koder som anges i respektive direktiv när ändringar av CPV-nomenklatu-
Undantag från lagarnas tillämpningsområden Ds 2014:25
376
ren ska införas i direktivet och de inte medför en ändring av direktivets tillämpningsområde. Det rör sig om rena konsekvensändringar till följd av ändrad numrering i CPV-nomenklaturen. Om CPV-koderna anges i lagarna medför det en risk för att lagstiftningen tidvis skulle kunna bli inaktuell. Av det skälet bör de aktuella tjänsterna återges med namn men utan några direkt angivna koder. Koderna bör i stället tillkännages av regeringen i Svensk författningssamling (se vidare avsnitt 10.4).
9.7.7 Politiska kampanjer
Promemorians förslag: Den nya lagen om offentlig upphand-
ling ska inte gälla för kontrakt som avser politiska kampanjer och som omfattas av vissa CPV-koder på området, när de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj.
Skälen för promemorians förslag: Artikel 10 j i LOU-direk-
tivet undantar kontrakt som avser tjänster som avser politiska kampanjer och som omfattas av CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 och 92111240-6, när de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj (se om CPV-koder avsnitt 10.4).
I skäl 29 erinras om att direktiven endast gäller för medlemsstaternas upphandlande myndigheter. Följaktligen omfattas politiska partier i allmänhet inte av direktivets bestämmelser, eftersom de inte är upphandlande myndigheter. Politiska partier i vissa medlemsstater kan emellertid omfattas av begreppet offentligrättsliga organ.
De politiska partier som är verksamma i Sverige torde inte omfattas av begreppet offentligrättsliga organ. Undantaget får därför av allt att döma ingen praktisk betydelse för svenska förhållanden. Det kan dock inte uteslutas att det i något fall kan vara en fördel om undantaget finns kodifierat i svensk rätt och det bör därför genomföras i lagen.
Ds 2014:25 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
377
9.8 Bestämmelser om undantag utanför det direktivstyrda området
Promemorians förslag: Bestämmelserna om undantag ska gälla
såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Skälen för promemorians förslag: De direktivstyrda
bestämmelserna om undantag i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. I de nya lagarna är undantagen huvudsakligen oförändrade. Till den del undantag har tillkommit eller utökats bör detta få genomslag även för sådana upphandlingar som faller utanför direktivens tillämpningsområde. Samtliga föreslagna bestämmelser som gäller undantag i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i de föreslagna lagarna.
379
10 Allmänna bestämmelser
10.1 Allmänna bestämmelser i de nya lagarna
Promemorians bedömning: Någon bestämmelse som motsva-
rar 1 kap. 12 § LOU om beviljande av särskilda rättigheter eller ensamrätt att utöva offentlig tjänsteverksamhet införs inte i den nya lagen om offentlig upphandling.
Skälen för promemorians bedömning: I de nuvarande lagarna
finns de allmänna bestämmelserna samlade i 1 kap. 9–12 §§ LOU respektive 1 kap. 24–30 §§ LUF. I LOU behandlas principer för offentlig upphandling, rätten att få delta i offentlig upphandling och beviljande av särskilda rättigheter eller ensamrätt att utöva offentlig tjänsteverksamhet. I LUF behandlas principer för offentlig upphandling, kontrakt som rör mer än en verksamhet och rätten att få delta i en upphandling.
I de nya direktiven finns principerna för upphandling i artikel 18 i LOU-direktivet och artikel 36 i LUF-direktivet. När det gäller genomförandet av dessa artiklar hänvisas till Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51). När det gäller den nationella ”bör-regeln” i nuvarande 1 kap. 9 a § LOU respektive 1 kap. 24 a § LUF, se avsnitt 10.3 nedan.
Bestämmelserna om ekonomiska aktörer och rätten att få delta i upphandling finns i artikel 19 i LOU-direktivet och artikel 37 i LUF-direktivet. De är i huvudsak oförändrade, se avsnitt 10.5 nedan.
Det finns inte någon motsvarighet i LOU-direktivet till artikel 3 i 2004 års LOU-direktiv, som har genomförts i 1 kap. 12 § LOU om beviljande av särskilda rättigheter eller ensamrätt att utöva offentlig tjänsteverksamhet. Någon sådan bestämmelse bör inte heller tas in i den nya lagen om offentlig upphandling.
Allmänna bestämmelser Ds 2014:25
380
Som framgått är bestämmelserna i LUF om upphandling som rör mer än en verksamhet placerade i lagens kapitel med allmänna bestämmelser. I denna promemoria föreslås att motsvarande bestämmelser i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna placeras i kapitlet med bestämmelser om lagens tillämpningsområde. De närmare övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Vissa bestämmelser i Genomförandeutredningens förslag har allmän karaktär och har placerats i de nya lagarnas kapitel med allmänna bestämmelser. För överväganden och kommentarer rörande dessa paragrafer, se utredningens förslag.
10.2 Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella avtal
Promemorians bedömning: Artikel 25 i LOU-direktivet
respektive artikel 43 i LUF-direktivet om WTO-avtalet och andra internationella avtal behöver inte genomföras i de nya lagarna, vilket överensstämmer med den bedömning som gjorts angående motsvarande bestämmelser vid genomförandet av tidigare direktiv.
Skälen för promemorians bedömning: I artikel 25 i LOU-
direktivet respektive artikel 43 i LUF-direktivet behandlas WTOavtalet och andra internationella avtal. Artikeln lyder:
I den mån de omfattas av bilagorna 1, 2, 4 och 5 samt de allmänna anmärkningarna i Europeiska unionens tillägg I till WTO-avtalet och andra internationella avtal som unionen är bunden av ska de upphandlande myndigheterna bevilja byggentreprenader, varor, tjänster och ekonomiska aktörer som har undertecknat dessa avtal en behandling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas byggentreprenader, varor, tj
änster och ekonomiska aktörer i unionen.
Bestämmelsen anger vilka skyldigheter upphandlande myndigheter och enheter har när det gäller behandlingen av aktörer i tredje land. Motsvarande bestämmelser i nuvarande direktiv (artikel 5 i 2004 års LOU-direktiv och artikel 12 i 2004 års LUF-direktiv) har inte tagits in i LOU respektive LUF (se SOU 2005:22 s. 203 och 403, saken berördes inte särskilt i prop. 2006/07:128). Motsvarande
Ds 2014:25 Allmänna bestämmelser
381
bestämmelser fanns även i äldre direktiv men togs inte in i 1992 års LOU.
Lagstiftningen om offentlig upphandling är generell och samma regler som gäller i förhållande till medlemsstater gäller vid upphandling från företag i medlemsstater och tredje land. Det finns inte något behov av att föra in bestämmelsen om WTO-avtal och andra internationella avtal i lagen.
10.3 Målsättningsstadgande om miljöhänsyn och sociala hänsyn
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla en mot-
svarighet till målsättningsstadgandet i 1 kap. 9 a § LOU respektive 1 kap. 24 a § LUF om miljöhänsyn och sociala hänsyn.
Skälen för promemorians förslag: I 1 kap. 9 a § LOU respektive
1 kap. 24 a § LUF finns en bestämmelse som har karaktär av ett målsättningsstadgande. Bestämmelsen anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta. Bestämmelsen genomför inte någon uttrycklig bestämmelse i direktiven och infördes i de svenska upphandlingslagarna genom lagstiftning 2010 (prop. 2009/10:180 del 1 s. 267 f.).
De nya lagarna bör innehålla en bestämmelse som motsvarar målsättningsstadgandet i LOU och LUF om att en myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta. Paragrafen bör placeras i inledningen av lagarnas kapitel med allmänna bestämmelser, i anslutning till de paragrafer som genomför principbestämmelserna i artikel 18 i LOU-direktivet och artikel 36 i LUF-direktivet (angående överväganden rörande genomförandet av dessa bestämmelser hänvisas till Genomförandeutredningens delbetänkande).
Allmänna bestämmelser Ds 2014:25
382
10.4 CPV-nomenklaturen
Promemorians förslag: Den nya lagen om offentlig upphand-
ling respektive nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla en bestämmelse av innebörd att alla hänvisningar till nomenklatur inom offentlig upphandling ska göras med användning av CPV-nomenklaturen.
Promemorians bedömning: Kommissionen har befogenhet
att anpassa de CPV-koder som återges i de nya direktiven och dess bilagor genom s.k. delegerade akter. Koderna bör därför i möjligaste mån inte återges i de nya lagarna eller dess bilagor. I dessa delar bör koderna, såsom de för varje tid har beslutats av kommissionen, tillkännages av regeringen i Svensk författningssamling.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Något om CPV-nomenklaturen
Den grundläggande akten när det gäller CPV-nomenklaturen är Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
CPV-nomenklaturen gör det möjligt att standardisera de referenser som de upphandlande myndigheterna och enheterna använder för att beskriva föremålet för upphandlingen (se skäl 3 i förordning 2195/2002).
En allmän bestämmelse om CPV-nomenklaturen
Av artikel 23.1 i LOU-direktivet respektive 41.1 i LUF-direktivet följer att alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av CPV-nomenklaturen, som fastställs i nyss nämnda förordning. I 2004 års direktiv motsvaras detta av en definition av begreppet ”CPV-nomenklaturen” (artikel 1.14 första stycket i 2004 års LOU-direktiv respek-
Ds 2014:25 Allmänna bestämmelser
383
tive artikel 1.13 första stycket i 2004 års LUF-direktiv, genomförda i 2 kap. 5 § i både LOU och LUF).
I de nya direktiven görs, till skillnad från 2004 års direktiv, inte någon hänvisning till den s.k. CPC-nomenklaturen. Det följer den modell som använts i LUFS-direktivet. När det gäller den s.k. NACE-nomenklaturen på området för byggentreprenader anges nu i bilaga II till LOU-direktivet respektive bilaga I till LUF-direktivet att om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och NACE, ska CPV-nomenklaturen tillämpas. I nuvarande direktiv och lagar anges det motsatta förhållandet.
En bestämmelse bör tas in i lagarna som motsvarar artikel 23.1 i LOU-direktivet respektive 41.1 i LUF-direktivet. Bestämmelsen bör tas in i lagarnas kapitel med allmänna bestämmelser. Därmed behövs inte någon definition av begreppet CPV-nomenklatur motsvarande 2 kap. 5 § LOU respektive LUF.
CPV-koder bör i möjligaste mån inte anges i lagarna, men bör tillkännages av regeringen
CPV-koder används på ett flertal ställen i direktiven och dess bilagor för att ange direktivens tillämpningsområde.
I artikel 7 i LOU-direktivet undantas vissa kontrakt som avser s.k. närstående posttjänster från direktivets tillämpningsområde (se avsnitt 8.6). När det gäller finansiella tjänster avgränsas undantaget i första stycket b med CPV-koder.
I artikel 14 i LOU-direktivet respektive artikel 32 i LUF-direktivet om forsknings- och utvecklingstjänster används CPV-koder för att avgränsa direktivens tillämpning på FoU-området (se avsnitt 8.9). Skälet till att CPV-koderna numera anges direkt i artikeltexten är att det inte längre görs någon uppdelning i A- och Btjänster. Det finns därför inte någon bilaga som motsvarar bilagan till 2004 års direktiv med A-tjänster där koderna kunde anges.
I artikel 10 h i LOU-direktivet (artikel 21 h i LUF-direktivet) används CPV-koder för att avgränsa det nya undantaget för civilförsvarstjänster m.m. (se avsnitt 9.7.6). I artikel 10 j i LOU-direktivet används CPV-koder för att avgränsa undantaget för politiska kampanjer (se avsnitt 9.7.7).
När det gäller byggentreprenader är direktiven tillämpliga för sådan verksamhet som finns angiven i bilaga II till LOU-direktivet
Allmänna bestämmelser Ds 2014:25
384
respektive bilaga I till LUF-direktivet. I dessa bilagor redovisas verksamheterna med angivande dels av undergrupper enligt den s.k. NACE-nomenklaturen, dels med CPV-koder.
Europeiska kommissionen har genom artikel 23.2 i LOU-direktivet (artikel 41.2 i LUF-direktivet) befogenhet att genom s.k. delegerade akter anpassa de CPV-koder som anges i direktiven till följd av ändringar i CPV-nomenklaturen. Ändringarna får inte medföra en ändring av direktivets tillämpningsområden.
Både förordning 2195/2002 med CPV-nomenklaturen och kommissionens eventuella konsekvensändringar av direktiven är bindande och direkt tillämpliga. Att ange CPV-koder direkt i lagtext medför således en risk för att lagtexten periodvis kan bli inaktuell. När det är möjligt bör därför kontraktsföremålen beskrivas i lagarna utan angivande av CPV-koder.
När det gäller undantaget för vissa närstående posttjänster i artikel 7 i LOU-direktivet är det emellertid nödvändigt, för att genomförandet ska bli korrekt och för förståelsens skull, att ange ett intervall med CPV-koder direkt i paragrafen.
Till de båda nya lagarna fogas en bilaga med byggentreprenadkontrakt som motsvarar bilagan till respektive direktiv. Kommissionen har inte behörighet att ändra grupperingen av de olika undergrupperna enligt den s.k. NACE-nomenklaturen i bilagan avseende byggentreprenader. I bilagan till de nya lagarna bör därför, på samma sätt som i dag, undergrupperna till byggentreprenadkontrakt anges med benämning och tillhörande anmärkningar men utan uppgifter om CPV-koder.
De CPV-koder som inte anges i lagarna bör såsom de för varje tid har beslutats av kommissionen tillkännages av regeringen i Svensk författningssamling. En upplysning om detta bör göras i anslutning till paragrafen med bestämmelser om CPV-nomenklaturen.
När det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster avgränsas tillämpningsområdet genom en lista med tjänster och CPV-koder i en bilaga till respektive direktiv (bilaga XIV i LOUdirektivet samt bilaga XVII i LUF-direktivet). En motsvarande lista fogas till de föreslagna lagarna som bilaga 2. För överväganden, se Genomförandeutredningens delbetänkande.
Ds 2014:25 Allmänna bestämmelser
385
10.5 Rätten att få delta i en upphandling
Promemorians förslag: Bestämmelserna i de nya lagarna om
rätten att få delta i en upphandling ska i huvudsak motsvara nu gällande reglering.
En upphandlande myndighet respektive enhet ska få ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven för val av leverantörer, om det är berättigat av objektiva skäl.
En upphandlande myndighet respektive enhet ska få ställa upp särskilda villkor för hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet, om det är berättigat av objektiva skäl.
Promemorians bedömning: Det finns inte något behov att
författningsreglera standardvillkor för hur grupper av leverantörer ska uppfylla krav på teknisk kunskap och yrkeskunskap respektive villkor för kvalificering och urvalsbedömning.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: Artikel 19 i
LOU-direktivet respektive artikel 37 i LUF-direktivet om ekonomiska aktörer motsvarar till stor del regleringen i nu gällande direktiv, som har genomförts genom bestämmelserna om rätten att få delta i en upphandling i 1 kap. LOU respektive LUF.
I artikel 19.2 andra stycket i LOU-direktivet om grupper av ekonomiska aktörer finns dock en ny bestämmelse om att de upphandlande myndigheterna vid behov får klargöra i upphandlingsdokumenten hur grupper av ekonomiska aktörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk kunskap och yrkeskunskap som avses i artikel 58 i LOU-direktivet. Motsvarande bestämmelse i artikel 37.2 andra stycket i LUF-direktivet riktar in sig på de kriterier och krav avseende kvalificering och urvalsbedömning som avses i artiklarna 77–81 i LUF-direktivet.
Det är oklart om det ligger någon avsedd begränsning i att de klargöranden som får göras enligt artikel 19.2 andra stycket LOUdirektivet får avse teknisk och yrkesmässig kunskap. Sådana krav behandlas inte särskilt i artikel 58.4 i LOU-direktivet, som gäller krav på teknisk och yrkesmässig kapacitet. Regleringen får emellertid antas ha sin grund i att det i vissa fall, t.ex. i fråga om större projekt, kan vara nödvändigt för den upphandlande myndigheten, eller enheten, att klargöra t.ex. att vissa åberopade nyckelpersoner
Allmänna bestämmelser Ds 2014:25
386
måste komma från en och samma leverantör. Det är inte möjligt att ställa upp andra villkor för grupper av leverantörer än för enskilda deltagare, men bestämmelsen får förstås som att det finns ett utrymme för klargöranden av nämnda slag. Lagtexten bör utformas i överensstämmelse med direktivet.
En förutsättning för att den upphandlande myndigheten ska få vidta denna åtgärd är enligt direktivet att det är motiverat av objektiva skäl och är proportionellt. Kravet på proportionalitet följer redan av de allmänna principerna för upphandling och behöver inte anges särskilt i lagarna.
Medlemsstaterna får fastställa standardvillkor för hur grupper av ekonomiska aktörer ska uppfylla de aktuella villkoren. Bestämmelsen har förmodligen sin grund i förhållanden i något eller några andra medlemsstater. I denna promemoria görs bedömningen att det inte finns något behov av författningsbestämmelser med standardvillkor i Sverige. Det är en fråga för berörda marknadsaktörer att vid behov ta fram sådana villkor.
I artikel 19.2 andra stycket i LOU-direktivet (37.2 andra stycket i LUF-direktivet) finns en likaledes ny bestämmelse om att villkor för grupper av ekonomiska aktörers fullgörande av ett kontrakt som skiljer sig från dem som gäller för enskilda deltagare också ska motiveras av objektiva skäl och vara proportionella. Den upphandlande myndigheten eller enheten får alltså ställa upp andra särskilda kontraktsvillkor för grupper av leverantörer än för enskilda deltagare. Kravet på proportionalitet följer redan av de allmänna principerna och behöver inte anges särskilt i lagarna.
Ds 2014:25 Allmänna bestämmelser
387
10.6 Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Promemorians förslag: Om en anbudssökande eller anbuds-
givare har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet ska de andra anbudssökandena och anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som i det sammanhanget har lämnats.
Sådana anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverade i förberedelserna av upphandlingsförfarandet ska på grund av detta endast uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan anbudssökanden eller anbudsgivaren utesluts ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen. De åtgärder som vidtas ska dokumenteras.
Promemorians bedömning: Direktivens bestämmelser om
att marknadsundersökningar kan genomföras och om att en upphandlande myndighet respektive enhet får rådfråga eller godta råd från oberoende experter eller myndigheter eller från marknadsaktörer, bör inte tas in i de nya lagarna.
Direktivens bestämmelser om att när en anbudssökande eller anbudsgivare eller anknutna företag till en anbudssökande eller en anbudsgivare har deltagit i förberedelserna av ett upphandlingsförfarande, så ska den upphandlande myndigheten eller enheten vidta lämpliga åtgärder för att se till att konkurrensen inte snedvrids till följd av att den berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren deltar, bör inte tas in i de nya lagarna.
Direktivens bestämmelser om fastställande av lämpliga tidsfrister för mottagande av anbud när en anbudssökande eller anbudsgivare har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, bör inte tas in i de nya lagarna.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: Innan en
upphandlande myndighet eller enhet inleder ett upphandlingsförfarande kan de enligt svensk rätt genomföra marknadsundersökningar för att förbereda upphandlingen. De nya direktiven på upp-
Allmänna bestämmelser Ds 2014:25
388
handlingsområdet medför i detta avseende ingen ändring. Tvärtom anges i motsats till i dag uttryckligen i de nya direktiven att marknadsundersökningar kan genomföras (artikel 40 första stycket i LOU-direktivet och artikel 58 första stycket i LUF-direktivet). Eftersom svensk rätt redan möjliggör genomförande av sådana undersökningar behövs någon särskild bestämmelse om detta inte tas in i de nya lagarna.
De nya direktiven upplyser också om att i syfte att förbereda upphandlingar och informera om dem får den upphandlande myndigheten eller enheten till exempel rådfråga eller godta råd från oberoende experter eller myndigheter eller från marknadsaktörer. Dessa råd får användas vid planering och genomförande av upphandlingsförfarandet, under förutsättning att råden inte snedvrider konkurrensen eller bryter mot principerna om icke-diskriminering och öppenhet (artikel 40 andra stycket i LOU-direktivet respektive artikel 58 andra stycket i LUF-direktivet). Något hinder att rådfråga eller godta råd från olika aktörer i syfte att förbereda eller informera om en upphandling föreligger inte enligt svensk rätt. Några särskilda bestämmelser om detta behövs därför inte i de nya lagarna på upphandlingsområdet. Att råd som snedvrider konkurrensen eller bryter mot principerna om icke-diskriminering och öppenhet inte får användas följer av de grundläggande principerna och behöver inte anges särskilt.
De nya direktiven tydliggör vad som gäller om en leverantör som har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet deltar som anbudssökande eller anbudsgivare i det förfarandet. Det anges att om en anbudssökande eller anbudsgivare eller anknutna företag till en anbudssökande eller en anbudsgivare har bistått den upphandlande myndigheten eller enheten med rådgivning eller på annat sätt har deltagit i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, ska den upphandlande myndigheten eller enheten vidta lämpliga åtgärder för att se till att konkurrensen inte snedvrids till följd av att den berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren deltar (artikel 41 första stycket i LOU-direktivet respektive artikel 59 första stycket i LUF-direktivet). Några särskilda bestämmelser av denna innebörd behöver dock inte tas in i de nya lagarna, då detta följer av likabehandlingsprincipen.
I de nya direktiven anges vidare, något förenklat uttryckt, att sådana anbudssökande och anbudsgivare som inte har deltagit i
Ds 2014:25 Allmänna bestämmelser
389
förberedelserna av upphandlingen ska erhålla samma information som sådana som deltagit i förberedelserna och lämpliga tidsfrister för mottagande av anbud ska fastställas (artikel 41 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 59 andra stycket i LUF-direktivet). Kravet att andra anbudssökande ska erhålla samma information som sådana som deltagit i förberedelserna är ett utflöde av principen om likabehandling. Kravet är emellertid så pass specifikt att uttryckliga bestämmelser av denna innebörd bör tas in i de nya lagarna. Det andra kravet att lämpliga tidsfrister för mottagande av anbud ska fastställas, framgår redan av bestämmelserna om tidsfrister i LOU-direktivet respektive LUF-direktivet och likabehandlingsprincipen. Bestämmelserna om tidsfrister kommer att föras in i de nya upphandlingslagarna. Några särskilda bestämmelser om lämpliga tidsfrister behöver således inte tas in i de nya lagarna.
I de nya direktiven slås i motsats till 2004 års direktiv också uttryckligen fast i vilken utsträckning en anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av ett upphandlingsförfarande kan delta i samma förfarande (artikel 41 andra och tredje styckena LOU-direktivet respektive artikel 59 andra och tredje styckena LUF-direktivet). Det anges att en sådan anbudssökande eller anbudsgivare endast ska uteslutas från förfarandet på grund deltagandet i förberedelserna om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Det anges vidare att innan en anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet på grund av att de varit involverade i förberedelserna av det, ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen. Det framgår också att de åtgärder som vidtas i detta sammanhang ska dokumenteras. Dessa bestämmelser är så pass detaljerade och specifika att de uttryckligen bör framgå av de nya lagarna. Bestämmelser av denna innebörd bör således tas in i dessa lagar.
Allmänna bestämmelser Ds 2014:25
390
10.7 Allmänna bestämmelser utanför det direktivstyrda området
Promemorians förslag: De allmänna bestämmelser som föreslås
i denna promemoria ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområden.
Skälen för promemorians förslag: De allmänna bestämmel-
serna i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. När det gäller de allmänna bestämmelser som föreslås i denna promemoria finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. De bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagarna.
Vilka av de allmänna bestämmelser som Genomförandeutredningen föreslår som bör gälla för upphandlingar som faller utanför direktivens tillämpningsområden behandlas i utredningens delbetänkande.
391
11 Tröskelvärden
Bestämmelserna om tröskelvärden är inte föremål för några mer genomgripande förändringar genom de nya direktiven. Vissa ändringar och nyheter finns dock. Bestämmelsernas innehåll och lydelse i de båda direktiven har också anpassats till varandra så att direktiven i största möjliga utsträckning överensstämmer. Övervägandena nedan rör främst de förändringar som gjorts och hur de bör få genomslag i den nya lagstiftningen.
11.1 Tröskelvärden och deras revidering
Promemorians förslag: Bestämmelserna om tröskelvärden i den
nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska i huvudsak motsvara dagens reglering. De ska vara uppbyggda på samma sätt som i nuvarande lagar. Några belopp ska inte anges direkt i författningstexten, utan en hänvisning görs till Europeiska kommissionens beslut och meddelanden samt regeringens tillkännagivanden.
Tröskelvärdet för projekttävlingar ska regleras i den centrala bestämmelsen om tröskelvärden i lagarnas kapitel med bestämmelser om tröskelvärden och inte, som i dag, i en bestämmelse i kapitlet med bestämmelser om projekttävlingar.
Ett särskilt tröskelvärde ska gälla för den nya kategorin sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
Den nya lagen om offentlig upphandling ska innehålla en bestämmelse som motsvarar 3 kap. 2 § LOU om subventionerade kontrakt som avser uppförande av vissa slag av byggnader, t.ex. sjukhus och skolbyggnader.
Tröskelvärden Ds 2014:25
392
Promemorians bedömning: Den nya lagen om offentlig
upphandling ska till skillnad från LOU inte ha ett särskilt tröskelvärde för centrala statliga myndigheters upphandling av B-tjänster, forsknings- och utvecklingstjänster och vissa tjänster på telekommunikationsområdet.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: De nya
direktivens bestämmelser om tröskelvärden finns i artikel 4 i LOUdirektivet respektive artikel 15 i LUF-direktivet. Där anges tilllämpliga tröskelvärden i direkta belopp för de olika kategorierna. Precis som i nuvarande direktiv görs en uppdelning utifrån de olika upphandlingsslagen (byggentreprenader, varor och tjänster) samt, i LOU-direktivet, olika slag av upphandlande myndigheter. När det gäller det sistnämnda har vissa förenklingar gjorts. I artikel 4 i LOU-direktivet har det särskilda tröskelvärdet för centrala statliga myndigheters upphandling av B-tjänster tagits bort, som en konsekvens av att tjänster inte längre delas in i A-tjänster och Btjänster. Vidare har det särskilda tröskelvärdet för sådana myndigheters upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster och vissa tjänster på telekommunikationsområdet tagits bort. En sådan enklare reglering av tröskelvärdena gäller redan i dag på försörjningsområdet.
En skillnad gentemot de nuvarande direktiven är att regleringen terminologiskt tar sin utgångspunkt i beräkningen av värdet av en upphandling, i stället för beräkningen av värdet av ett offentligt kontrakt. Som redogörs närmare för i avsnitt 8.5 introduceras genom artikel 1.2 i båda direktiven en definition av begreppet upphandling. Det torde vara den främsta anledningen till att det begreppet nu används här. I denna promemoria görs bedömningen att det ändrade uttryckssättet inte innebär något ändrat rättsläge. I artikel 1.2 anges att en upphandling avser anskaffning genom ”ett” offentligt kontrakt. Även om detta alltså är utgångspunkten kan en och samma upphandling i praktiken bestå av flera kontrakt, t.ex. om ett kontrakt delas upp i separata kontrakt enligt bestämmelserna i artikel 46 i LOU-direktivet respektive artikel 65 i LUFdirektivet om uppdelning av kontrakt i delar (för överväganden angående genomförandet av dessa bestämmelser hänvisas till Genomförandeutredningens delbetänkande, SOU 2014:51). Det nu sagda, samt att lagtexten bör vara direktivnära utformad, motiverar
Ds 2014:25 Tröskelvärden
393
att lagtexten utformas i enlighet med det ändrade uttryckssättet i direktiven.
Nivån på tröskelvärdena för de olika kategorierna har inte ändrats jämfört med nuvarande direktiv. Beloppen motsvarar de belopp som anges i kommissionens förordning (EU) nr 1336/2013 av den 13 december 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden, som trädde i kraft den 1 januari 2014. Se också regeringens tillkännagivande (SFS 2014:5). För den helt nya kategorin sociala tjänster och andra särskilda tjänster är tröskelvärdet 750 000 euro enligt LOU-direktivet och 1 000 000 euro enligt LUF-direktivet. För tröskelvärdebeloppen i övrigt enligt de nya direktiven, se författningskommentaren till 5 kap. 1 § i respektive lag.
Tröskelvärdena för projekttävlingar har arbetats in i denna ”centrala” artikel om tröskelvärden och anges inte längre i en särskild artikel (jfr artikel 67.1 i 2004 års LOU-direktiv och artikel 61 i 2004 års LUF-direktiv). Bestämmelserna om beräkning av värdena för projekttävlingar återfinns emellertid alltjämt i särskilda artiklar i direktiven, artikel 78 i LOU-direktivet respektive artikel 95 i LUFdirektivet, i kapitlet med regler om projekttävlingar. De nya lagarna bör följa direktivens struktur i detta avseende.
I artikel 6 i LOU-direktivet och artikel 17 i LUF-direktivet finns bestämmelser om revidering av tröskelvärdena. De motsvarar i princip nuvarande reglering (se artiklarna 78 och 79 första stycket 2 a i 2004 års LOU-direktiv respektive artiklarna 69 och 70.2 g i 2004 års LUF-direktiv). Sammanfattningsvis ges kommissionen befogenhet att vid behov revidera tröskelvärdena vartannat år efter en avstämning gentemot WTO-avtalet. Befogenheten avser de olika tröskelvärdena för byggentreprenader och varor och tjänster (artikel 4 a–4 c i LOU-direktivet och artikel 15 a–15 c i LUF-direktivet). Däremot gäller befogenheten inte det nya tröskelvärdet för sociala tjänster och andra särskilda tjänster (artikel 4 d i LOUdirektivet och artikel 15 d i LUF-direktivet), eftersom det tröskelvärdet inte omfattas av WTO-avtalet.
Artikel 6.3 i LOU-direktivet respektive 17.2 i LUF-direktivet reglerar kommissionens befogenhet att fastställa motvärden till de reviderade tröskelvärdena när det gäller de medlemsstater som, likt Sverige, inte har euron som valuta. I andra stycket finns en särskild
Tröskelvärden Ds 2014:25
394
reglering beträffande omräkning till nationella valutor av tröskelvärdet för sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Syftet med den regleringen är att kommissionen vid behov ska kunna korrigera för eventuella valutakursförändringar mellan euro och de nationella valutorna.
Bestämmelserna om tröskelvärden och revidering av dessa bör genomföras i de nya lagarna med samma lagtekniska lösning som i dag. Med det menas att det i paragrafen med bestämmelser om tröskelvärden inte bör anges några direkta belopp. I stället bör en hänvisning göras till relevant upphandlingsdirektiv, de eventuella beslut eller meddelanden från kommissionen genom vilken de i direktiven angivna värdena har reviderats samt till regeringens särskilda tillkännagivanden. I den nya lagen om offentlig upphandling bör även hänvisas till tillkännagivanden från regeringen beträffande de försvarsprodukter som omfattas av bilaga III till LOU-direktivet. De olika kategorierna av tröskelvärden bör redovisas i paragrafen enligt mönster av LOU och enligt principen att de olika upphandlingsslagen bör redovisas i ordningen varor, tjänster och byggentreprenader.
Som nämnts ovan innehåller artikel 4 i LOU-direktivet respektive artikel 17 i LUF-direktivet också regleringen av tröskelvärdenas storlek vid projekttävlingar. I de nya lagarna bör de tröskelvärdena av tydlighetsskäl alltjämt regleras i en separat paragraf, men den bör placeras i anslutning till paragrafen med tröskelvärden för upphandlingar.
I likhet med nuvarande ordning (se artikel 8 i 2004 års LOUdirektiv) finns i LOU-direktivet en särskild bestämmelse i artikel 13 om direktivets tillämplighet för kontrakt som rör uppförande av vissa slag av byggnader, bl.a. sjukhus, och som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet. Bestämmelserna i artikeln är oförändrade i sak. I artikeln anges vissa tröskelvärdesbelopp. Artikel 6.2 i LOU-direktivet innebär att kommissionen även ska revidera de tröskelvärdena. Motsvarande artikel 8 i 2004 års LOU-direktiv har genomförts i 3 kap. 2 § LOU, dvs. i kapitlet om tröskelvärden. I den paragrafen hänvisas beträffande tröskelvärdesbeloppen till kommissionens beslut och meddelanden samt regeringens tillkännagivanden. Den paragraf i den nya lagen om offentlig upphandling som genomför artikel 13 i LOU-direktivet
Ds 2014:25 Tröskelvärden
395
bör även den placeras i kapitlet om tröskelvärden och den bör vara likalydande med 3 kap. 2 § LOU.
11.2 Beräkning av värdet av en upphandling
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla bestäm-
melser om beräkning av värdet av en upphandling som i huvudsak motsvarar regleringen i nuvarande lagar. Bestämmelserna ska vara strukturerade på samma sätt som i nuvarande lagar.
Lagarna ska innehålla bestämmelser om beräkning av värdet av ett dynamiskt inköpssystem och ett innovationspartnerskap.
Skälen för promemorians förslag: Bestämmelser om hur värdet
av en upphandling ska beräknas finns i artikel 5 i LOU-direktivet och i artikel 16 i LUF-direktivet. De motsvarar i huvudsak dagens reglering.
Det finns en ny bestämmelse (artikel 5.2 i LOU-direktivet respektive 16.2 i LUF-direktivet) om beräkning av värdet av en upphandling när en upphandlande myndighet eller enhet är ”strukturerad i ett antal separata operativa delar” (se närmare avsnitt 11.2.1). I artikel 5.5 och 5.6 i LOU-direktivet (16.5 och 16.6 i LUF-direktivet) finns också bestämmelser om beräkning av värdet av ett dynamiskt inköpssystem respektive ett innovationspartnerskap som bör tas in i lagarna.
Artikel 5.4 i LOU-direktivet respektive artikel 16.4 i LUFdirektivet reglerar vid vilken tidpunkt det beräknade värdet ska gälla. Bestämmelserna motsvarar i sak gällande rätt. I konsekvens med terminologin i de nya direktiven används här begreppet anbudsinfordran, i stället för meddelande om upphandling. Vidare innebär regleringen en viss nyansering beträffande värdetidpunkten i sådana fall en anbudsinfordran inte krävs, t.ex. vid förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Värdetidpunkten är i dessa fall enligt direktiven den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten inleder upphandlingsförfarandet. De nya lagarna bör utformas i enlighet med detta.
De nya direktiven utgår från begreppet värdet av en upphandling i stället för, som i nuvarande direktiv, värdet av ett kontrakt. Någon ändring av rättsläget kan inte bedömas vara avsedd men det
Tröskelvärden Ds 2014:25
396
ändrade uttryckssättet bör få genomslag i de nya lagarna (se även avsnittet ovan).
Bestämmelserna i artikel 5 respektive artikel 16 är omstrukturerade jämfört med den ordning bestämmelserna har i nuvarande direktiv. Bestämmelserna i de nya lagarna bör dock ha samma struktur som de har i 3 kap. LOU respektive LUF. Det bedöms vara den bästa lösningen från tillämpningssynpunkt eftersom den nuvarande lagstrukturen är inarbetad och, såvitt framkommit, inte är ifrågasatt.
11.2.1 Beräkning av värdet när en upphandlande myndighet eller enhet är indelad i flera separata enheter
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla en ny
bestämmelse om beräkning av tröskelvärden för en separat operativ enhet hos en upphandlande myndighet eller enhet.
Skälen för promemorians förslag: I artikel 5.2 i LOU-
direktivet respektive artikel 16.2 i LUF-direktivet har förts in nya bestämmelser som reglerar beräkningen av värdet av en upphandling när en upphandlande myndighet eller enhet är indelad i ett antal separata operativa enheter. Direktiven är i väsentliga delar överensstämmande och övervägandena i det följande utgår från regleringen i LOU-direktivet.
I artikelns första stycke sägs att om en upphandlande myndighet består av ett antal separata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla enskilda operativa enheter beaktas. Enligt andra stycket får, trots vad som sägs i första stycket, värdena uppskattas för den berörda enheten om en separat operativ enhet självständigt ansvarar för sin upphandling eller vissa kategorier av denna.
Som direktivet är utformat kan det alltså finnas en ”separat operativ enhet” hos en upphandlande myndighet eller enhet som ändå inte är så självständig att värdet av dess upphandling ska särskiljas från myndighetens övriga upphandling. Om det ska göras eller inte får avgöras efter en funktionell analys av om den separata enheten självständigt ansvarar för sin upphandling eller vissa kategorier av denna.
Ds 2014:25 Tröskelvärden
397
Det som direktiven reglerar är situationen att det finns självständiga enheter inom en upphandlande myndighet eller enhet, och hur tröskelvärdesberäkningen i så fall får utföras i vissa fall. Direktiven tar inte sikte på frågan vad som är en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter.
Som framgått används i den svenska språkversionen av direktiven termen separata operativa ”enheter”. Detta motsvaras i den engelska versionen av termen separate operative ”units”. Det kan övervägas om något annat ord än ”enhet” bör användas i författningstexten eftersom det ordet redan används i sammansättningen ”upphandlande enhet” (engelska ”contracting entity”). I denna promemoria görs bedömningen att lagtexten bör följa den svenska direktivöversättningen, i båda lagarna, eftersom uttrycket ”separat operativ enhet” sett för sig bäst beskriver vad det är fråga om.
I skäl 20 i LOU-direktivet (skäl 30 i LUF-direktivet) ges viss vägledning för hur analysen av graden av självständighet hos en separat operativ enhet bör göras. Se vidare författningskommentaren till 4 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Inspirationen till direktivens nya bestämmelser om separata operativa enheter är äldre riktlinjer från kommissionen (Policy Guidelines on Contracts Awarded by Separate Units of a Contracting Entity Under Directive 90/531/EEC (CC/92/87 final)). Riktlinjerna gavs i form av en lista med exempel på faktorer som skulle beaktas när graden av självständighet skulle prövas. De faktorerna motsvaras i huvudsak av de exempel som nu anges i skältexten. Riktlinjerna rörde försörjningsområdet men den nya regleringen har alltså gjorts tillämplig också i LOU-direktivet.
De nya lagarna bör innehålla en bestämmelse om beräkning av tröskelvärden i fall då en upphandlande myndighet eller enhet är indelad i flera separata operativa enheter. Det är en uppgift för berörda upphandlande myndigheter och enheter att analysera om deras separata operativa enheter har sådan grad av självständighet när det gäller upphandling att tröskelvärdena kan beräknas särskilt för dessa. Det får förutsättas att den upphandlande myndigheten eller enheten vid behov kan redogöra för hur analysen har utförts.
Tröskelvärden Ds 2014:25
398
11.2.2 Beräkning av värdet av kontrakt som avser både varor och tjänster
Promemorians bedömning: Det bör inte införas någon bestäm-
melse i de nya lagarna motsvarande 3 kap. 6 § LOU och 3 kap. 5 § LUF om att värdet av ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska omfatta det totala värdet av kontraktet, inklusive monterings- och installationsarbeten.
Skälen för promemorians bedömning: I artikel 17.8 i 2004 års
LUF-direktiv finns en bestämmelse om att värdet av ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska omfatta det totala värdet av kontraktet och att i det totala värdet även värdet av monterings- och installationsarbeten ska räknas in. Den bestämmelsen i 2004 år LUF-direktiv har genomförts genom 3 kap. 5 § LUF och en motsvarande bestämmelse har tagits in i 3 kap. 6 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 316).
Artikel 17.8 i 2004 års LUF-direktiv motsvaras enligt jämförelsetabellen i LUF-direktivet (bilaga XXI) av den allmänna bestämmelsen i artikel 16.1 i LUF-direktivet, vars motsvarighet återfinns i artikel 5.1 i LOU-direktivet. Sammanfattningsvis innebär den bestämmelsen att värdet av en upphandling ska beräknas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen.
Det finns alltså inte någon bestämmelse i något av de nya direktiven som specifikt reglerar hur värdet av kontrakt som avser både varor och tjänster ska beräknas. Det får anses följa av den allmänna beräkningsbestämmelsen att beräkningen av värdet av en upphandling som avser anskaffning av både varor och tjänster även fortsättningsvis ska omfatta det totala värdet av upphandlingen och att i det totala värdet även värdet av monterings- och installationsarbeten ska räknas in. Någon motsvarighet till 3 kap. 6 § LOU respektive 3 kap. 5 § LUF bör inte införas i lagarna.
Ds 2014:25 Tröskelvärden
399
11.2.3 Förbud mot att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla ett allmänt
förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena.
De nya lagarna ska i likhet med LOU och LUF innehålla ett förbud mot att dela upp en byggentreprenad eller en planerad anskaffning av en viss mängd varor eller tjänster i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena.
Promemorians bedömning: Det bör inte införas någon
bestämmelse i de nya lagarna med ett uttryckligt förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelserna i den särskilda situationen med varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller förnyas.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: Artikel 9.3 i
2004 års LOU-direktiv (genomförd genom 3 kap. 5 § LOU) respektive artikel 17.2 i 2004 års LUF-direktiv (genomförd genom 3 kap. 4 § LUF) innebär ett förbud mot att dela upp en byggentreprenad eller ett planerat köp av en viss mängd varor och/eller tjänster i avsikt att kringgå tillämpningen av direktivet. Artikel 17.2 i 2004 års LUF-direktiv innehåller härutöver, till skillnad från artikel 9.3 i 2004 års LOU-direktiv, ett generellt förbud mot att använda speciella metoder för att beräkna kontraktets värde i avsikt att kringgå bestämmelserna i direktivet. Med hänsyn till att denna del av bestämmelsen omfattades av det allmänna kravet i 1 kap. 24 § LUF att upphandlingar ska genomföras på ett öppet sätt bedömdes den överflödig och togs därför inte in i LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 481). Bestämmelserna i 3 kap. 4 § LOU och 3 kap. 5 § LUF är därför likalydande och föreskriver ett förbud mot att dela upp en byggentreprenad eller en planerad anskaffning av en viss mängd varor eller tjänster i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i respektive lag.
I artikel 5.3 i LOU-direktivet föreskrivs i första meningen ett förbud mot att välja metod för beräkning av det uppskattade värdet av en upphandling i syfte att undanta upphandlingen från direktivets tillämpningsområde. I andra meningen sägs att en upphandling inte får delas upp för att förhindra att upphandlingen omfattas
Tröskelvärden Ds 2014:25
400
av direktivet, såvida inte detta motiveras av objektiva skäl. Artikel 16.3 i LUF-direktivet är utformad på samma sätt.
De nya lagarna bör innehålla motsvarande bestämmelser. Det innebär att det i båda lagarna bör tas in bestämmelser med dels ett förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena, dels ett förbud mot att dela upp en upphandling i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i respektive lag.
Artikel 9.7 andra stycket i 2004 års LOU-direktiv, som behandlar beräkningen av värdet av varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som förnyas, innehåller – till skillnad från motsvarande bestämmelse i artikel 17.7 i 2004 års LUF-direktiv – ett förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå direktivets bestämmelser. Det förbudet har förts in i 3 kap. 10 § andra stycket LOU och en motsvarande bestämmelse har förts in i 3 kap. 9 § andra stycket LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 484).
I de nya direktiven återfinns bestämmelserna om beräkning av regelbundet återkommande varu- och tjänstekontrakt m.m. i artikel 5.11 i LOU-direktivet respektive 16.11 i LUF-direktivet. Artikeln innehåller inte något särskilt förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå direktivets bestämmelser. Någon sådan bestämmelse bör därmed inte heller införas i de nya lagarna. Behovet av reglering tillgodoses genom det allmänna förbudet mot att välja sådana beräkningsmetoder.
11.2.4 Beräkning av värdet av upphandlingar utanför direktivens tillämpningsområden
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla en bestäm-
melse som motsvarar 15 kap. 3 a § i LOU respektive LUF om beräkning av värdet av ett kontrakt.
Skälen för promemorians förslag: I 15 kap. 3 a § LUF finns en
bestämmelse om beräkning av värdet av ett kontrakt. En bestämmelse med motsvarande innehåll bör införas i 19 kap. i de nya lagarna.
401
12 Upphandlingsförfaranden
12.1 Den nya regleringen av upphandlingsförfaranden
Promemorians förslag: Vid offentlig upphandling och vid upp-
handling inom försörjningssektorerna får, under de förutsättningar och på det sätt som närmare anges i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, något av följande upphandlingsförfarande användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, och
6. innovationspartnerskap.
Skälen för promemorians förslag: Av de nya direktiven följer
att vid tilldelning av varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontrakt ska en upphandlande myndighet eller enhet tillämpa nationella förfaranden som anpassats i enlighet med de nya direktiven (artikel 26.1 i LOU-direktivet respektive artikel 44.1 i LUF-direktivet).
Vid offentlig upphandling gäller vid upphandlingsförfarandena, med undantag för förhandlat förfarande utan föregående annonsering, att leverantörerna ska lämna anbud eller ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran. En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling (artikel 26.5 första stycket LOU-direktivet). Om kontraktet tilldelas genom ett selektivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får medlemsstaterna föreskriva att upphandlande myndigheter under den centrala nivån eller specifika kategorier av dessa får göra anbuds-
Upphandlingsförfaranden Ds 2014:25
402
infordran genom en förhandsannons (artikel 26.5 andra stycket LOU-direktivet).
Av 44.4 a–c LUF-direktivet framgår att en anbudsinfordran vid upphandling inom försörjningssektorerna får göras på något av följande sätt
1. genom en förhandsannons om kontraktet tilldelas genom ett selektivt eller ett förhandlat förfarande,
2. genom en annons om att det finns ett kvalificeringssystem om kontraktet tilldelas genom ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande eller genom en konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap, eller
3. genom en annons om upphandling.
Bestämmelserna om vad som kan utgöra en anbudsinfordran hör nära samman med bestämmelserna om annonsering och bör därför i respektive ny lag om upphandling placeras i kapitlet om annonsering och inte i kapitlet om upphandlingsförfaranden.
Regleringen av upphandlingsförfarandena i direktiven överensstämmer i stort med den nuvarande regleringen. I några avseenden har det dock skett förändringar, vilka närmare berörs nedan. Den nya regleringen av offentlig upphandling lyfter i motsats till vad som följer av 2004-års LOU-direktiv inte fram öppet eller selektivt förfarande som huvudförfaranden. Utgångspunkten är istället att den upphandlande myndigheten vid varje upphandling ska använda sig av det förfarande som är bäst lämpat för just den enskilda upphandlingen.
En stor förändring i förhållande till gällande rätt är att ett nytt upphandlingsförfarande införs, innovationspartnerskap. Detta förfarande behandlas av Genomförandeutredningen och kommenteras därför inte närmare här. En annan stor förändring är att upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog som enligt gällande rätt bara får användas vid offentlig upphandling i och med LUF-direktivet nu införs även vid upphandling inom försörjningssektorerna.
Ds 2014:25 Upphandlingsförfaranden
403
12.2 Öppet respektive selektivt förfarande
Promemorians förslag: Regleringen av öppet förfarande res-
pektive selektivt förfarande överensstämmer i sak i allt väsentligt med den nuvarande regleringen.
Skälen för promemorians förslag: Regleringen av öppet för-
farande respektive selektivt förfarande har behållits i princip oförändrad i de nya direktiven. Den nya regleringen av offentlig upphandling lyfter emellertid som framgått ovan inte fram öppet eller selektivt förfarande som huvudförfaranden. Några begränsningar för när ett öppet eller selektivt förfarande får användas uppställs dock inte.
12.3 Förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog
Promemorians förslag: Möjligheten att använda sig av för-
handlat förfarande med föregående annonsering respektive konkurrenspräglad dialog vid offentlig upphandling utökas och görs flexiblare i förhållande till vad som hittills gällt. Regleringen av själva förfarandet i sig ska dock i allt väsentligt motsvara den nuvarande regleringen.
Regleringen av förhandlat förfarande med föregående annonsering vid upphandling inom försörjningssektorerna ska i allt väsentligt överensstämma med den nuvarande regleringen av förhandlat förfarande som föregås av annonsering.
Konkurrenspräglad dialog införs som ett upphandlingsförfarande vid upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Det ska uttryckligen anges att den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten vid förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska
Upphandlingsförfaranden Ds 2014:25
404
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och de egenskaper som krävs av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange kriterierna för tilldelning av kontrakt.
Skälen för promemorians förslag
Förhandlat förfarande som föregås av en anbudsinfordran kallas i LOU-direktivet ”förhandlat förfarande under konkurrens” och i LUF-direktivet ”förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran”. I princip är det dock fråga om ett och samma förfarande. Enligt LOU-direktivet får det förhandlade förfarandet emellertid bara användas om vissa förutsättningar är uppfyllda samtidigt som det direktivet innehåller fler detaljföreskrifter för förfarandet än vad LUF-direktivet gör. Själva förfarandet i sig motsvarar i allt väsentligt det nuvarande förfarandet ”förhandlat förfarande med föregående annonsering” i LOU.
Regleringen i LUF-direktivet av förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran överensstämmer i sak med den nuvarande regleringen i LUF av förhandlat förfarande som föregås av annonsering. Det innebär bl.a. att det inte uppställs några krav på att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att förfarandet ska få tillämpas.
Ovan nämnda skillnader mellan direktiven vad gäller förutsättningarna för när förfarandet får användas, motiverar dock inte att förfarandet betecknas på ett sätt i den nya lagen om offentlig upphandling och på ett annat sätt i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Lämpligen kan den nuvarande beteckningen på förfarandet i LOU, dvs. förhandlat förfarande med föregående annonsering, användas för att beteckna förfarandet i såväl den nya lagen om offentlig upphandling som i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ds 2014:25 Upphandlingsförfaranden
405
Förutsättningarna för att få använda upphandlingsförfarandena vid offentlig upphandling
Enligt såväl 2004 års LOU-direktiv som LOU får förhandlat förfarande med föregående annonsering användas om ett anbud är ogiltigt eller om ett anbud som lämnats vid ett öppet eller ett selektivt förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog inte kan godtas av vissa uppräknade anledningar (artikel 30.1 a i direktivet respektive 4 kap. 2 § första stycket 1 a–h LOU). Därutöver får förfarandet endast användas i vissa andra undantagsfall (se artikel 30.1 b–d i 2004 års LOU-direktiv respektive 4 kap. 2 § första stycket 2–4 LOU).
Konkurrenspräglad dialog får enligt regleringen i 2004 års LOU-direktiv (artikel 29.1) bara användas vid särskilt komplicerade kontrakt och endast om användningen av öppet eller selektivt förfarande inte medger tilldelning av kontrakt, se vidare 4 kap. 10 § LOU.
I skäl 42 till LOU-direktivet anges att det finns ett stort behov av att upphandlande myndigheter får större flexibilitet att välja ett upphandlingsförfarande enligt vilket förhandlingar ska föras. Det anges vidare att en ökad användning av dessa förfaranden också troligtvis ökar den gränsöverskridande handeln, eftersom utvärderingen (se Europeiska kommissionens utvärderingsrapport Impact and Effectiveness of EU Public Procurement Legislation, SEC[2011]853 final) har visat att kontrakt som tilldelas genom förhandlat förfarande med föregående annonsering om upphandling har en särskilt hög frekvens framgångsrika anbudsgivare från andra länder. Det anges också att medlemsstaterna bör kunna föreskriva användning av förhandlat förfarande under konkurrens eller konkurrenspräglad dialog i olika situationer där öppna eller selektiva förfaranden utan förhandlingar sannolikt inte skulle leda till tillfredsställande upphandlingsresultat.
Mot bakgrund av det anförda har möjligheten att använda sig av förhandlat förfarande med föregående annonsering respektive konkurrenspräglad dialog utökats och gjorts flexiblare i LOU-direktivet i förhållande till vad som gäller enligt 2004 års LOU-direktiv. Regleringen av själva förfarandet i sig motsvarar dock, som redan angivits, i allt väsentligt den nuvarande regleringen (se artiklarna 29 och 30 i LOU-direktivet).
Upphandlingsförfaranden Ds 2014:25
406
Av artikel 26.4 a i direktivet framgår att medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande myndigheterna får tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog bl.a. för varor, tjänster eller byggentreprenader som uppfyller ett eller flera av följande kriterier:
1. Den upphandlande myndighetens behov kan inte tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar.
2. De inbegriper formgivning eller innovativa lösningar.
3. Kontraktet kan inte tilldelas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter i anslutning till dess art, komplexitet eller rättsliga och ekonomiska utformning eller på grund av riskerna i anslutning till dessa.
4. Den upphandlande myndigheten inte kan utarbeta tekniska specifikationer med tillräcklig precision avseende en standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam teknisk specifikation eller teknisk referens.
Det bör framgå av den nya lagen om offentlig upphandling att de upphandlande myndigheterna får tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering respektive konkurrenspräglad dialog om ovanstående kriterier är uppfyllda.
Det fall att endast ogiltiga anbud har lämnats enligt ett öppet eller selektivt förfarande kvarstår fortfarande som en grund för att få tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering (se artikel 26.4 b). Denna grund utvidgas i och med det nya direktivet till att gälla som grund för att tillämpa konkurrenspräglad dialog. Vidare får förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog även tillämpas om inga acceptabla anbud lämnats. Den nuvarande uppräkningen i artikel 30.1 a i 2004 års LOU-direktiv (jfr 4 kap. 2 § 1 a–h LOU) av i vilka fall ett anbud vid ett öppet eller selektivt förfarande inte kan godtas har slopats. Istället innehåller artikel 26.4 b andra stycket en exemplifiering av när ett anbud i synnerhet ska anses vara ogiltigt. Av den exemplifieringen framgår att exempelvis anbud som inte överensstämmer med upphandlingsdokument ska anses ogiltiga. Uppräkningen är emellertid inte uttömmande och bör därför inte anges i den nya lagen.
Ds 2014:25 Upphandlingsförfaranden
407
Konkurrenspräglad dialog inom försörjningssektorerna
I skäl 60 till LUF-direktivet anges att erfarenheten har visat att den konkurrenspräglade dialogen, som föreskrivs enligt LOU-direktivet, har varit användbar i de fall då upphandlande myndigheter inte kan specificera vilka medel som kan tillgodose deras behov eller bedöma vad marknaden kan erbjuda i form av tekniska, finansiella eller rättsliga lösningar. Denna situation kan särskilt uppkomma i samband med innovativa projekt, genomförandet av större integrerade infrastrukturprojekt på transportområdet, stora datanät eller projekt som omfattar komplicerad och strukturerad finansiering. Medlemsstaterna bör därför ha rätt att ge upphandlande enheter tillgång till detta verktyg.
LUF-direktivet anger följaktligen att medlemsstaterna ska föreskriva att upphandlande enheter får tillämpa konkurrenspräglad dialog (artikel 44.3). Några särskilda förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en upphandlande enhet ska få tillämpa förfarandet uppställs inte. Regleringen i direktivet (artikel 48) av förfarandet motsvarar i allt väsentligt den som återfinns i artikel 30 i LOU-direktivet. Konkurrenspräglad dialog bör tas in som ett upphandlingsförfarande i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Konkurrenspräglad dialog utanför det direktivstyrda området
De direktivstyrda bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i LOU är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i den lagen. Det finns inte skäl för någon annan ordning i den nya lagen om offentlig upphandling. Bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i den nya lagen. Motsvarande bör även i konsekvens härmed gälla när konkurrenspräglad dialog genom den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna nu införs som ett upphandlingsförfarande vid upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Upphandlingsförfaranden Ds 2014:25
408
12.4 Konfidentiell information vid förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog
Promemorians bedömning: Några särskilda bestämmelser om
att en upphandlande myndighet eller enhet inte får särbehandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa deltagare i förhållande till andra vid en konkurrenspräglad dialog eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering behöver inte införas. Inte heller behöver några särskilda bestämmelser införas om sekretess för information som lämnats under konkurrenspräglad dialog eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Skälen för promemorians bedömning: Av artikel 30.3 andra
stycket i LOU-direktivet respektive artikel 48.3 andra stycket i LUF-direktivet framgår att de upphandlande myndigheterna respektive enheterna under en konkurrenspräglad dialog ska garantera likabehandling av samtliga deltagare. De får inte särbehandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa deltagare i förhållande till andra. Ett motsvarande krav uppställs även för förhandlat förfarande med föregående annonsering i LOU-direktivet (artikel 29.5 första stycket).
Den upphandlande myndigheten respektive enheten får vidare inte röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare har föreslagit eller annan konfidentiell information som någon anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i dialogen har lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information (artikel 30.3 tredje stycket LOU-direktivet respektive artikel 48.3 tredje stycket LUF-direktivet). Ett motsvarande krav uppställs för förhandlat förfarande med föregående annonsering i LOU-direktivet (artikel 29.5 andra stycket).
Bestämmelser om sekretess finns även i artiklarna 35.7, 50.4, 55.3 och 79.2 i LOU-direktivet respektive i artiklarna 53.7, 70.4, 75.3 och 96.2 i LUF-direktivet (se avsnitt 15.2.2, 17.1.2, 18.2.3 och 20).
Ds 2014:25 Upphandlingsförfaranden
409
Vid införandet av konkurrenspräglad dialog som ett upphandlingsförfarande i svensk rätt gjordes bedömningen att motsvarande bestämmelser i 2004 års LOU-direktiv (artikel 29.3 andra och tredje styckena) inte borde genomföras i LOU, då uppgifter som omfattas av sekretess hos myndigheter regleras i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Därutöver konstaterades att det fanns vissa bestämmelser om tystnadsplikt i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Mot denna bakgrund ansågs det att det inte behövdes några särskilda bestämmelser om sekretess för förfarandet konkurrenspräglad dialog för upphandlande myndigheter (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 242 f.). Den bedömning som då gjordes, vilken även är tillämplig för förhandlat förfarande med föregående annonsering, äger fortfarande giltighet. Genom befintlig reglering i offentlighets- och sekretesslagen och lagen om skydd för företagshemligheter uppfylls således LOU-direktivets krav.
Vad gäller kravet på likabehandling av alla deltagande leverantörer i dialogen så angavs att det redan framgick av 1 kap. 9 § LOU, dvs. den bestämmelse som slår fast att upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke diskriminerande sätt. Någon ytterligare reglering med krav på likabehandling vid konkurrenspräglad dialog ansågs därför inte behövas (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 243). Den nya lagen om offentlig upphandling kommer att innehålla en motsvarighet till 1 kap. 9 § LOU. Någon ytterligare reglering med krav på likabehandling vid konkurrenspräglad dialog eller för den delen vid för-handlat förfarande med föregående annonsering, behövs således inte heller i den nya lagen om offentlig upphandling.
Genom förevarande förslag till lagstiftning kommer konkurrenspräglad dialog emellertid även att införas som ett upphandlingsförfarande vid upphandling inom försörjningssektorerna. Det innebär att det förfarandet även kommer att kunna tillämpas av vissa privaträttsliga subjekt för vilka offentlighets- och sekretesslagen inte gäller. Den ovan nämnda lagen om skydd för företagshemligheter gäller dock. I den lagen finns regler om straff- och skadeståndsansvar för den som obehörigen angriper företagshemligheter. Med företagshemlighet avses enligt 1 § i lagen om skydd för företagshemligheter sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i
Upphandlingsförfaranden Ds 2014:25
410
konkurrenshänseende. Enligt 6 § samma lag är den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare som han i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse med denne ersättningsskyldig för den skada som uppkommer genom hans förfarande (6 §).
Mot bakgrund av att den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna kommer att innehålla en allmän bestämmelse om att upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke diskriminerande sätt samt regleringen i lagen om skydd av företagshemligheter och i offentlighets- och sekretesslagen, görs bedömningen att artikel 48.3 andra och tredje styckena i LUF-direktivet inte behöver genomföras särskilt i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Den allmänna bestämmelsen tillsammans med befintlig reglering i lagen om skydd av företagshemligheter och i offentlighets- och sekretesslagen säkerställer att kraven i artikeln uppfylls.
12.5 Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Promemorians förslag: De förutsättningar som uppställs för att
det ska vara tillåtet att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska i allt väsentligt överensstämma med motsvarande förutsättningar i nuvarande lagstiftning.
Skälen för promemorians förslag: I skäl 50 till LOU-direktivet
respektive skäl 61 till LUF-direktivet anges att med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen bör förhandlade förfaranden utan föregående offentliggörande av meddelande om upphandling (annonsering) endast användas under mycket exceptionella omständigheter.
Förutsättningarna för när förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas anges i artikel 32 i LOU-direktivet respektive artikel 50 i LUF-direktivet. Förutsättningarna motsvarar de som i dag uppställs för att förfarandet ska få användas i 2004 års LOU-direktiv respektive 2004 års LUF-direktiv.
411
13 Ramavtal
13.1 Nya regler om ramavtal m.m.
I de nya direktivens andra avdelning finns ett kapitel med rubriken Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam upphandling (kapitel II), som innehåller bestämmelser om bl.a. ramavtal (artikel 33 i LOU-direktivet och artikel 51 i LUF-direktivet). I denna promemoria behandlas även direktivens bestämmelser om centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler (avsnitt 14) samt dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner (avsnitt 15). De nya direktivens bestämmelser om elektroniska kataloger, tillfällig gemensam upphandling och upphandling med deltagande av upphandlande myndigheter/enheter från olika medlemsstater behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51).
13.2 Ramavtal i den nya lagen om offentlig upphandling
Promemorians förslag: Bestämmelserna om ramavtal i den nya
lagen om offentlig upphandling ska, med vissa förtydliganden och klargöranden, i huvudsak motsvara bestämmelserna i den nuvarande lagen.
Det ska tydliggöras att kontrakt som grundar sig på ramavtal får slutas endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i ramavtalets anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer och som har samtliga villkor för tillhandahål-
Ramavtal Ds 2014:25
412
lande fastställda ska den upphandlande myndigheten använda objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas kontraktet (en fördelningsnyckel). Fördelningsnyckeln ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
En upphandlande myndighet ska under vissa förutsättningar få tilldela kontrakt som grundar sig på sådana ramavtal delvis utan, delvis med en förnyad konkurrensutsättning.
Regleringen om ramavtal ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Promemorians bedömning: Någon bestämmelse motsva-
rande 5 kap. 5 § LOU (ramavtal med flera leverantörer) om att antalet leverantörer som huvudregel måste vara minst tre till antalet, ska inte tas in i den nya lagen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Allmänt om ramavtal som instrument och om det nya direktivet
Bestämmelserna i det nya LOU-direktivet om ramavtal är, till skillnad från 2004 års direktiv, obligatoriska för medlemsstaterna att införa.
Definitionen av ramavtal är oförändrad i det nya direktivet. Definitionen har emellertid inte, som i 2004 års direktiv, tagits in i den artikel som innehåller definitioner (artikel 2). Den är i stället placerad i den inledande delen av artikeln om ramavtal (artikel 33.1 andra stycket i LOU-direktivet). I denna promemoria görs bedömningen att definitionen bör placeras i lagens kapitel med definitioner. Begreppet ramavtal återkommer på flera ställen i lagen och den från systematisk utgångpunkt bästa placeringen är därför i definitionskapitlet.
Det nya direktivet syftar enligt skäl 60 i direktivet till att i stort sett behålla ramavtal som de är, men klargöra vissa aspekter. Ett ramavtal ska enligt definitionen fastställa ”villkoren för tilldelningen av kontrakt under en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i tillämpliga fall, uppskattade kvantiteter”. De villkor som avses här är sådana villkor som avser tillhandahållandet av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna (dvs.
Ramavtal
413
materiella villkor). Ett annat slag av villkor avser hur kontrakten ska fördelas vid tilldelningen (dvs. formella villkor). Som i nuvarande direktiv anvisas två slag av ramavtal – ramavtal som har samtliga villkor för tillhandahållandet fastställda, respektive ramavtal som inte har det. Båda slagen av ramavtal kan ingås antingen med en, eller med flera leverantörer. När det gäller ramavtal som ingås med flera leverantörer föreskriver det nya direktivet också uttryckligen en möjlighet att kombinera de två slagen av ramavtal inom ett och samma ramavtal.
I skäl 61 tredje stycket i direktivet påminns om att ramavtal inte bör användas på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Därmed har regleringen i artikel 32.2 femte stycket i 2004 års direktiv (som inte genomfördes särskilt i LOU, se prop. 2006/07:128 del 1 s. 333), lyfts ut till skältexterna. Därefter sägs att ”de upphandlande myndigheterna bör enligt detta direktiv inte vara skyldiga att anskaffa byggentreprenader, varor eller tjänster som omfattas av ett ramavtal enligt det ramavtalet”. I den aktuella skältexten behandlas inledningsvis ramavtal som har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda. De nu återgivna meningarna i slutet av texten måste emellertid anses avse ramavtal generellt.
Det som sägs i skältexten om att myndigheten ”enligt detta direktiv” inte bör vara bunden vid att använda ett ramavtal får förstås mot bakgrund av att det upphandlingsrättsliga regelverket lägger fast formerna för dels ingående av ramavtal, dels tilldelning av kontrakt med användning av ramavtal. Frågan om ett ramavtal är ömsesidigt förpliktande, dvs. om parterna i ett löpande ramavtal genom avtalet är bundna i förhållande till varandra av det eller inte, är inte en upphandlingsrättslig utan en avtalsrättslig fråga som ligger utanför upphandlingsreglernas räckvidd. Om den upphandlande myndigheten ska vara skyldig att använda sig av ett löpande ramavtal vid anskaffningar av sådant som omfattas av det, eller om leverantören å sin sida ska vara skyldig att leverera på myndighetens begäran, får alltså regleras i det specifika ramavtalet och annars avgöras med tillämpning av allmänna avtalsrättsliga principer. Men, som också hålls fram i skältexten, ramavtal bör inte utformas på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. I det avseendet har avtalsvillkoren i ramavtalet en upphandlingsrättslig betydelse.
Ramavtal Ds 2014:25
414
När det gäller ramavtal som en inköpscentral har ingått i eget namn med en eller flera leverantörer torde sådana andra upphandlande myndigheter som får använda sig av ramavtalet (se artikel 33.2 andra stycket i direktivet) per definition inte kunna betraktas som (civilrättsliga) parter i själva ramavtalet, i vart fall inte utan att de har gett uttryck för någon partsvilja. Om sådana myndigheter ska anses förpliktade att använda sig av ramavtalet, och i vilken utsträckning det är möjligt, är även det en avtalsrättslig fråga som ligger utanför upphandlingsregelverkets räckvidd.
Ramavtalsbestämmelserna måste alltså ses i sitt upphandlingsrättsliga sammanhang. I det sammanhanget måste de också tolkas och tillämpas utifrån att ett ramavtal är en metod för senare tilldelning av kontrakt. Ramavtalet är inte ett självständigt upphandlingsförfarande. Åtgärden att ingå ramavtal ingår däremot, enligt den bedömning som görs i denna promemoria, i definitionen av offentlig upphandling (se avsnitt 8.5). Direktivet skiljer konsekvent mellan aktiviteter som består i ingåendet av ramavtal och tilldelning av (offentliga) kontrakt. Ramavtalet är alltså enligt direktivets systematik inte i sig ett kontrakt. Detta gäller såväl för ramavtal som har samtliga villkor för tillhandahållandet fastställda, som ramavtal som inte har det. När det gäller ramavtal av det förstnämnda slaget sker tilldelning av kontrakt utan någon förnyad konkurrensutsättning. Det kan i sammanhanget sägas att eftersom det inte finns några anbudssökande eller anbudsgivare att underrätta vid sådana avrop inträder heller inte någon avtalsspärr, utan avtal kan ingås i samband med tilldelningen (se 12 kap. 13 § första stycket).
De upphandlingsrättsliga bestämmelserna om ramavtal innebär att när en upphandlande myndighet väl använder ett ramavtal och tilldelar kontrakt är den skyldig att hålla sig inom de ramar som ges av villkoren i ramavtalet. I så måtto är myndigheten alltså bunden av villkoren. Detta gäller både i fråga om ramavtal som har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda som ramavtal som inte har det. Skälet är givetvis att något annat skulle kunna strida mot de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna, särskilt principerna om likabehandling och transparens.
Ramavtal
415
Tillämpliga bestämmelser och ramavtalets löptid
Det nya LOU-direktivet innehåller bestämmelser som, på samma sätt som nuvarande direktiv, innebär att en upphandlande myndighet får ingå ramavtal under förutsättning att de tillämpar de förfaranden som anges i direktivet (artikel 33.1 första stycket) och att ett ramavtal som huvudregel inte får löpa längre än fyra år (artikel 33.1 tredje stycket). När det gäller den sistnämnda bestämmelsen finns vissa klargörande uttalanden i skäl 62 i direktivet, både när det gäller löptiden för ramavtalet och kontrakt som tilldelas, se författningskommentaren till 7 kap. 2 §.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal – ramavtal är ”slutna system”
Kontrakt som grundas på ramavtal ska enligt artikel 33.2 första stycket i LOU-direktivet tilldelas i enlighet med de förfaranden som avses i artikelns följande punkter. I andra stycket sägs att dessa förfaranden bara får tillämpas mellan de upphandlande myndigheter som tydligt identifierats för detta syfte i anbudsinfordran eller i inbjudan att bekräfta intresse och de ekonomiska aktörer som är parter i det ingångna ramavtalet.
Att den upphandlande myndigheten måste vara tydligt identifierad är ett viktigt klargörande i det nya direktivets bestämmelser om ramavtal. Genom den nya lydelsen undviks också en hänvisning som tidigare gjordes till begreppet part, som var oklar när det gäller användarsidan och sådana upphandlande myndigheter som använder sig av ramavtal ingångna av en inköpscentral.
Direktivet inskärper kraven på den upphandlande myndighet som upphandlar ramavtalet – t.ex. en inköpscentral – att ge tydlig och korrekt information om vilka andra upphandlande myndigheter som har rätt att använda sig av ramavtalet. Regleringen och den anslutande skältexten (skäl 60, se angående innehållet författningskommentaren till 7 kap. 3 §) tydliggör också att ett ramavtal är ett ”slutet system” både på myndighets- och leverantörssidan. Det är inte möjligt för vare sig myndigheter eller leverantörer att ansluta sig i efterhand till ett ingånget ramavtal. Den bestämmelse som genomför direktivet bör ansluta till direktivets lydelse.
Ramavtal Ds 2014:25
416
I artikel 33.2 tredje stycket LOU-direktivet sägs att kontrakt som grundas på ett ramavtal inte under några omständigheter får leda till väsentliga ändringar av villkoren i detta ramavtal, särskilt (”in particular” i den engelska språkversionen) i det fall som avses i punkt 3. I motsvarande bestämmelse i 2004 års direktiv (artikel 32.2 tredje stycket) sägs att vid tilldelning av kontrakt som bygger på ett ramavtal får parterna inte i något fall väsentligen ändra villkoren i detta ramavtal, bland annat (”in particular” i den engelska språkversionen) i de fall som avses i punkt 3. Bestämmelsen i 2014 års direktiv är därmed oförändrad i sak, men lydelsen är något ändrad. Det är således inte längre parterna som är utgångspunkt för regleringen. Ett skäl för detta kan vara att en upphandlande myndighet som använder ett ramavtal inte alltid behöver vara part, i civilrättslig mening, i själva ramavtalet. Vidare får det antas att lydelsen har anpassats efter de nya bestämmelserna om ändring av kontrakt och ramavtal under löptiden i artikel 72 i direktivet (Genomförandeutredningens förslag till genomförande av den artikeln är infört i 17 kap. i den föreslagna lagen om offentlig upphandling).
2004 års bestämmelse har genomförts i 5 kap. 2 § andra stycket LOU enligt vilken parterna, vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal, inte får väsentligt avvika från villkoren i ramavtalet. Paragrafen utgår således från det tilldelade kontraktet, till skillnad från direktivet som utgår från ramavtalet. Det är i och för sig ett bättre sätt att uttrycka vad förbudet konkret innebär. För att uppnå överensstämmelse med de paragrafer som genomför artikel 72 bör dock den lagtext som genomför artikel 33.2 tredje stycket utformas i överensstämmelse med direktivets lydelse.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
Artikel 33.3 i LOU-direktivet behandlar ramavtal som sluts med en enda ekonomisk aktör. Bestämmelserna är oförändrade i förhållande till 2004 års direktiv, vars bestämmelser har genomförts i 5 kap. 4 § LOU.
I artikel 33.3 första stycket anges att om ett ramavtal sluts med en enda ekonomisk aktör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet (i den engelska
Ramavtal
417
språkversionen ”shall be awarded within the limits of the terms laid down in the framework agreement”). Vid en jämförelse med den engelska lydelsen framstår det som om innebörden är att den order som läggs ska hålla sig inom ramarna för de villkor som finns angivna i ramavtalet. T.ex. måste avropet avse de varor, tjänster eller byggentreprenader som omfattas av ramavtalet. Villkoren i ramavtalet kan vara ”öppna” i något avseende, t.ex. beträffande priset, så att kompletteringar behövs när avrop ska ske. Men ett avrop måste hålla sig inom de ramar för möjlig justering som alltså måste vara definierade genom villkoren i ramavtalet. Kravet i artikelns föregående punkt, att villkoren i ramavtalet inte får ändras väsentligt genom kontraktet, har också särskild vikt när det är fråga om ramavtal med en enda leverantör.
Bestämmelsen kan också sägas innebära en anvisning om hur själva tilldelningen av kontraktet ska gå till. Tilldelningen ska ske ”direkt” med tillämpning av villkoren, dvs. utan någon förhandling eller utvärdering av leverantörens (ursprungliga) anbud och utan användning av några tilldelningskriterier.
Nuvarande 5 kap. 4 § första stycket LOU har utformats så att bestämmelsen tar sikte på villkoren i det kontrakt som tilldelas. I bestämmelsen anges att de villkoren ska ”överensstämma” med villkoren i ramavtalet. Genom den valda utformningen är det inte lika tydligt att avsikten är att det kan finnas ett visst utrymme för variation vid avropet, under förutsättning att detta utrymme har definierats på förhand genom villkoren i ramavtalet. Dessutom förloras den anvisning som direktivets bestämmelse innebär beträffande själva tilldelningsförfarandet, låt vara att den anvisningen är tämligen självklar. I denna promemoria görs bedömningen att artikel 33.3 första stycket nu bör genomföras med en författningsbestämmelse som överensstämmer med direktivets lydelse.
Artikel 33.3 andra stycket, som behandlar när och hur samråd får ske, bör genomföras med en författningsbestämmelse som är likalydande med 5 kap. 4 § andra stycket LOU.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
I det nya direktivet finns, till skillnad från 2004 års LOU-direktiv, inte någon bestämmelse om att antalet leverantörer i ett ramavtal
Ramavtal Ds 2014:25
418
som huvudregel måste vara minst tre till antalet. Det kommer således att vara möjligt för en upphandlande myndighet att ingå ramavtal med två leverantörer även om det finns flera godtagbara anbud. Någon bestämmelse motsvarande 5 kap. 5 § LOU bör inte tas in i den nya lagen.
När det gäller tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer anges i artikel 33.4 i direktivet tre metoder. Kontrakt kan tilldelas enligt villkoren i avtalet utan förnyad konkurrensutsättning (33.4 a), med förnyad konkurrensutsättning (33.4 c) eller med en kombination av de båda metoderna (33.4 b). Metoderna behandlas närmare i avsnitten nedan.
De bestämmelser i den nya lagen som genomför regleringen om ramavtal med flera leverantörer bör struktureras på ett annat sätt än i direktivet. För att underlätta tillämpningen av de nya bestämmelserna bör avsnittet med bestämmelser inledas med en nyckelparagraf som i ett första stycke i punktform redogör för de båda slagen av ramavtal och i ett andra stycke att det sagda gäller även för gäller delar av ramavtal (se artikel 33.4 b andra stycket). I de paragrafer som närmare reglerar de olika metoderna för tilldelning kan då hänvisas tillbaka till relevant punkt i nyckelparagrafen.
Kontraktstilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
2004 års LOU-direktiv innehåller inte några särskilda bestämmelser om vad som ska iakttas av en upphandlande myndighet vid tilldelning av enskilda kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer med samtliga villkor för tillhandahållande fastställda. En självklar utgångspunkt är att tilldelningen ska ske objektivt och i överenstämmelse med de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna. I 5 kap. 6 § andra stycket LOU har tagits in en nationell bestämmelse som anger att kontrakt ska tilldelas den leverantör som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de villkor som angetts i ramavtalet. Regeringen uttalade i förarbetena bl.a. att ett krav på ramavtalets innehåll borde införas i den meningen att ett ramavtal som innehåller samtliga villkor för senare kontraktstilldelning måste innehålla villkor i form av rangordning eller annan fördelningsnyckel som säkrar att tilldelningen sker på ett objektivt sätt (prop. 2006/07:128 del 1 s. 175 f).
Ramavtal
419
Den nuvarande lagstiftningen, och uttalanden som gjorts i förarbetena, har kritiserats för att avrop enligt rangordning har kommit att bli huvudprincip för hur tilldelningen av kontrakt får gå till. Det uppfattas som mindre flexibelt än nödvändigt (se Upphandlingsutredningens slutbetänkande, SOU 2013:12 s. 319).
Artikel 33.4 a i LOU-direktivet gäller ramavtal som ingås med flera leverantörer och har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda. Det nya LOU-direktivet innehåller, till skillnad från 2004 års direktiv, uttryckliga bestämmelser om hur tilldelningen av kontrakt ska gå till. Den upphandlande myndigheten ska använda ”objektiva villkor för att fastställa vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska utföra” det som avropas. De objektiva villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Såväl den nuvarande nationella bestämmelsen i LOU som det förtydligande på unionsnivå som det nya direktivet innebär syftar till att tilldelningen av kontrakt under ramavtalets löptid ska göras objektivt, transparent och i enlighet med de grundläggande principerna. Trots att den nuvarande bestämmelsen i LOU måste bedömas väl motsvara det nya direktivets bestämmelser bör, enligt bedömningen i denna promemoria, den nya lagens bestämmelser anknyta till direktivets lydelse. Avsikten är att förtydliga rättsläget. Begreppet ”fördelningsnyckel” kan lämpligen introduceras i lagtexten som en samlingsbeteckning för de objektiva villkoren för val av utförare.
En fördelningsnyckel som otvetydigt uppfyller kravet på objektivitet och transparens är en rangordning av leverantörerna, som fastställs vid tilldelningen av ramavtalet.
En strikt fördelning utifrån rangordning är dock inte den enda möjliga fördelningsnyckeln, utan det finns olika varianter. Ett alternativ – som dock torde vara förenat med vissa tillämpningssvårigheter – kan t.ex. vara en procentuell volymbaserad fördelning, om en sådan kombineras med villkor som tillförsäkrar att objektiviteten upprätthålls vid avrop.
Det från upphandlingsrättslig synpunkt centrala är att valet vid ett avrop av vilken leverantör som ska utföra en viss uppgift måste göras i enlighet med de grundläggande principerna för upphandling och får därmed inte bero av den upphandlande myndighetens godtycke. En fördelningsnyckel ska göra det möjligt att förutse enligt vilka grunder och hur valet av leverantör kommer att gå till i en viss
Ramavtal Ds 2014:25
420
given situation. Det ska också kunna gå att konstatera i efterhand vilka faktorer som gjorde att en viss leverantör valdes som utförare framför en annan.
Denna ordning följer i någon mån också av ramavtalets natur. Ramavtal med tilldelning av kontrakt utan förnyad konkurrensutsättning torde många gånger avse t.ex. varor eller tjänster som ska kunna tillhandahållas med kort varsel. Något samråd ska inte äga rum, vare sig om pris eller om andra villkor. Det måste alltså vara förhållandevis enkelt, både för den avropande myndigheten och för berörda leverantörer, att identifiera den leverantör som myndigheten ska vända sig till i en viss situation. Det nu sagda talar för att en strikt fördelning utifrån en rangordning av leverantörerna många gånger är både det bästa och mest effektiva sättet att fördela avropen mellan leverantörerna.
Med att fördelningsnyckeln ska vara objektiv kan inte förstås att den upphandlande myndigheten är förhindrad att utgå från sitt (subjektiva) faktiska behov inför ett avrop. En upphandlande myndighet kan t.ex. stå i begrepp att hålla en större konferens och därför vilja avropa från ett ramavtal rörande konferensanläggningar och kursgårdar. Om de leverantörer som är parter i ramavtalet kan erbjuda anläggningar av olika kapacitet bör myndigheten kunna vända sig direkt till de leverantörer som har tillräckligt stora anläggningar att erbjuda. Ett annat exempel är att den upphandlande myndigheten, vid behov av reparation av utrustning av ett visst märke, kan vända sig till de leverantörer i ramavtalet som har kompetens gällande det märket. En förutsättning är dock att det framgår av villkoren att en sådan avgränsning vid avropet ska kunna göras. Om det efter en sådan avgränsning finns fler än en leverantör i ramavtalet som kan utföra det som den upphandlande myndigheten efterfrågar får inte valet mellan de leverantörerna ske godtyckligt.
I skäl 61 i direktivet förtydligas att de objektiva kriterierna för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som bör utföra en viss uppgift, t.ex. tillhandahålla varor eller tjänster avsedda att användas av fysiska personer, får, för de ramavtal där samtliga villkor fastställs, innefatta de berörda fysiska personernas behov eller val. Med andra ord är det möjligt att, när det gäller ramavtal som avser sådana varor och tjänster, utforma fördelningsnyckeln så att t.ex. enskilda personers val eller behov beaktas. Valet
Ramavtal
421
av utförare överlämnas här inte åt den upphandlande myndighetens godtycke.
Det kan, såsom Upphandlingsutredningen har föreslagit (SOU 2013:12 s. 319 f), övervägas om skältexten bör kodifieras. En sådan kodifiering skulle innebära ett tydliggörande av att det är möjligt att använda sig av sådana villkor i en fördelningsnyckel. I denna promemoria görs dock bedömningen att det vare sig är lämpligt eller nödvändigt att kodifiera skältexten. Till skillnad från 2004 års direktiv finns i det nya direktivet uttryckliga regler som anger grunderna för hur valet av utförare ska göras. Det bör krävas starka skäl för att införa mer detaljerade nationella bestämmelser, som att det bedöms som nödvändigt att göra det för att regleringen ska kunna tillämpas. Sådana skäl finns inte. En kodifiering skulle tvärtom kunna få till konsekvens att den eftersträvade flexibiliteten vid tillämpningen minskar. Det kan heller inte uteslutas att en reglering i upphandlingslagstiftningen i något fall skulle kunna komma i konflikt med bestämmelser och principer på andra rättsområden, t.ex. på socialtjänstområdet när det gäller vem som ytterst har bestämmanderätten i fråga om utformningen av en viss insats.
Den nya lagen bör alltså, i likhet med direktivet, ange de upphandlingsrättsliga ramarna. Genom skältexten klargörs att det finns ett utrymme vid avrop att beakta fysiska personers val eller behov, vilket är av stort värde för möjligheterna att stärka den enskildes möjligheter till delaktighet och inflytande. Men det bör lämpligen överlämnas åt parterna på marknaden, i första hand de upphandlande myndigheter som ingår ramavtal, att från fall till fall bedöma hur det utrymmet bäst används. Vilken fördelningsnyckel som är mest ändamålsenlig i ett visst fall kan t.ex. bero på vilka slag av varor, tjänster eller byggentreprenader som det specifika ramavtalet omfattar, vilka inbördes skillnader som kan förväntas mellan det som leverantörerna erbjuder, beräknad total volym, det beräknade värdet av enskilda avrop, med vilken frekvens avrop kan förväntas eller förväntat antal leverantörer. Det ställs givetvis stora krav på en upphandlande myndighet som ingår ramavtal att dels vara noggrann i denna analys, dels bevaka att objektiviteten säkerställs.
Det bör betonas att om en fördelningsnyckel som tar hänsyn till fysiska personers val eller behov bedöms som ändamålsenlig, behöver detta inte vara sekundärt till en rangordning av leverantörerna.
Ramavtal Ds 2014:25
422
Det är å andra sidan fullt möjligt att kombinera metoderna och t.ex. använda sig av en rangordning när den berörda personen inte kan eller vill välja.
Kontraktstilldelning delvis utan, delvis med en förnyad konkurrensutsättning
Artikel 33.4 b i direktivet gäller tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer och som har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda. Artikeln har följande lydelse.
Om ett ramavtal sluts med fler än en ekonomisk aktör ska det ramavtalet genomföras på ett av följande sätt:
[…]
Om samtliga villkor för tillhandahållandet av de berörda byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna anges i ramavtalet, delvis utan att inleda en förnyad konkurrensutsättning i enlighet med led a och delvis genom att inleda en förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet i enlighet med led c, och om de upphandlande myndigheterna har fastställt denna möjlighet i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Beslutet om huruvida specifika byggentreprenader, varor eller tjänster ska köpas in efter en förnyad konkurrensutsättning eller direkt i enlighet med villkoren i ramavtalet ska fattas i enlighet med objektiva kriterier, som ska fastställas i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. I upphandlingsdokumenten ska det också anges vilka villkor som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning.
De möjligheter som anges i första stycket i detta led ska också gälla för varje del av ett ramavtal för vilken samtliga villkor för tillhandahållandet av de berörda byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna har angetts i ramavtalet, oberoende av om samtliga villkor för tillhandahållandet av de berörda byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna enligt andra delar av ramavtalet har angetts.
I skäl 61, andra och tredje stycket motiveras bestämmelserna enligt följande.
Upphandlande myndigheter bör ges större flexibilitet vid upphandling från ramavtal som ingås med fler än en ekonomisk aktör och där samtliga villkor fastställts.
Ramavtal
423
I sådana fall bör de upphandlande myndigheterna ha möjlighet att anskaffa specifika byggentreprenader, varor eller tjänster som omfattas av ramavtalet, antingen från en av de ekonomiska aktörerna, som utses i enlighet med objektiva kriterier och på de redan fastställda villkoren, eller genom tilldelning av ett specifikt kontrakt avseende berörda byggentreprenader, varor eller tjänster efter en förnyad konkurrensutsättning bland de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet. För att säkerställa öppenhet och likabehandling bör den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten för ramavtalet uppge vilka objektiva kriterier som kommer att styra valet mellan dessa båda metoder för att fullgöra ramavtalet. Sådana kriterier kan till exempel avse kvantitet, värde eller karakteristika för berörda byggentreprenader, varor eller tjänster, inbegripet behovet av en högre servicegrad eller en högre säkerhetsnivå, eller förändringar i prisnivåerna jämfört med ett förutbestämt prisindex. Ramavtal bör inte användas på otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. De upphandlande myndigheterna bör enligt detta direktiv inte vara skyldiga att anskaffa byggentreprenader, varor eller tjänster som omfattas av ett ramavtal enligt det ramavtalet.
Direktivets bestämmelser är nya och bör genomföras i den nya lagen. De syftar enligt skältexten till att öka flexibiliteten för upphandlande myndigheter. Till sitt innehåll får de ses som ett förtydligande av hur de upphandlande myndigheterna kan använda instrumentet ramavtal på ett flexibelt sätt under iakttagande av de grundläggande principerna för upphandling, som likabehandling och transparens. Bestämmelserna är ett uttryck för en avvägning mellan de upphandlande myndigheternas intresse av flexibilitet och leverantörernas intresse av att kunna avgöra hur tilldelning av kontrakt kommer att ske under ramavtalets löptid. För en leverantör som överväger att lämna anbud när ramavtalet ingås kan det vara av betydelse att veta i vilken mån förnyad konkurrensutsättning blir aktuell, eftersom detta är förenat med ytterligare arbete och därmed kostnader. De objektiva villkoren för förnyad konkurrensutsättning ska få ske ska därför vara fastlagda. Det ska även vara klargjort vilka villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning. Den upphandlande myndighet som ingår ramavtalet måste alltså bedöma om det kommer att finnas ett behov av att använda ramavtalet på ett flexiblare sätt och i så fall ange de närmare förutsättningarna för sådan användning. Som framgår av skältexten är kvantitet, värde eller karaktäristika exempel på faktorer som kan vara avgörande för valet mellan de två metoderna för kontraktstilldelning.
Ramavtal Ds 2014:25
424
Innebörden av artikel 33.4 b andra stycket är att det är möjligt att i ett och samma ramavtal ha delar av det ena eller andra slaget, dvs. delar med alla villkor för tillhandahållandet fastställda och delar där villkoren inte är fastställda. Den paragraf som genomför bestämmelsen bör ange detta.
Kontraktstilldelning med en förnyad konkurrensutsättning
Artikel 33.4 c i direktivet gäller tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer och som inte har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda. Tilldelning av kontrakt sker i dessa fall genom förnyad konkurrensutsättning.
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
Tillvägagångssättet vid en förnyad konkurrensutsättning regleras i artikel 33.5.
I det nya direktivet används begreppet förnyad konkurrensutsättning. I 2004 års direktiv används inte det begreppet, men det faktiska skeendet beskrivs på så sätt att de leverantörer som är parter i ramavtalet blir ”föremål för förnyad inbjudan att lämna anbud” (se artikel 32.4 andra stycket, andra strecksatsen i det direktivet och 5 kap. 7 § första meningen andra ledet nuvarande LOU). I den nya lagen bör begreppet förnyad konkurrensutsättning användas men det ligger ett värde från tillämpningssynpunkt i att även i den nya lagen ge en allmän beskrivning av vad en förnyad konkurrensutsättning innebär.
Bestämmelserna om tillvägagångssättet vid en förnyad konkurrensutsättning i artikel 33.5 överensstämmer i sak med nuvarande reglering.
Ramavtal inom det icke direktivstyrda området
De direktivstyrda bestämmelserna om ramavtal i LOU är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagen, utom såvitt avser kravet på minst tre leverantörer för ramavtal som ingås med flera leverantörer. Något sådant krav
Ramavtal
425
finns inte längre. De föreslagna bestämmelserna om ramavtal i 7 kap. i den nya lagen bör göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt 19 kap.
13.3 Ramavtal i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
Promemorians förslag: Ett ramavtal ska få löpa under längre tid
än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Den upphandlande enheten ska vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal använda ett objektivt förfarande. Bestämmelser om förfarandet ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
De tilldelningskriterier eller den fördelningsnyckel som den upphandlande enheten använder vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Regleringen om ramavtal ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Promemorians bedömning: Det ska inte föreskrivas något
undantag från avtalsspärren vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal efter en förnyad konkurrensutsättning.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Det nya direktivet reglerar ramavtal något mer utförligt
Kapitlet om ramavtal i LUF består av endast en paragraf. Enligt 5 kap. 1 § LUF får en upphandlande enhet ingå ramavtal med tilllämpning av bestämmelserna om upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster i denna lag. I förarbetena (prop. 2006/07:128 del 1 s. 176 f) görs en genomgång av i vilken utsträckning de principer som 2004 års LOU-direktiv ger uttryck för också gäller vid upphandling med hjälp av ramavtal inom försörjningssektorerna.
Det nya LUF-direktivet innehåller i artikel 51 något mer utförliga bestämmelser om ramavtal och tilldelning av kontrakt jämfört
Ramavtal Ds 2014:25
426
med det nuvarande direktivet. Enligt skäl 71 har de nuvarande bestämmelserna setts över mot bakgrund av ett behov av att öka konkurrensen genom att förbättra öppenheten och tillträdet till upphandling som genomförs genom ramavtal. Artikel 51 kan sägas spegla de mest centrala delarna av bestämmelserna om ramavtal i LOU-direktivet. Att förfarandena i LUF-direktivet alltjämt regleras mindre detaljerat är ett uttryck för att, generellt sett, större frihet tillåts vid upphandling inom försörjningssektorerna än vid upphandling enligt LOU-direktivet. Den självklara utgångspunkten är att den upphandlande enheten i alla sina åtgärder måste iaktta objektivitet och de grundläggande principerna om upphandling, som likabehandlings- och transparensprincipen.
I detta sammanhang bör också nämnas de nya bestämmelserna i artikel 89 om ändring av kontrakt och ramavtal under löptiden, som bl.a. innebär en reglering av i vilken mån villkoren i ett ramavtal får ändras utan ett nytt upphandlingsförfarande. För genomförandet av den artikeln, se Genomförandeutredningens förslag till paragrafer som har införts i 16 kap. i förslaget till ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna.
Den nya regleringen
I inledningen av artikel 51 lämnas en definition av ramavtal som lämpligen bör placeras i den nya lagens kapitel med definitioner (se även avsnitt 13.2 ovan beträffande motsvarande bestämmelse i LOU-direktivet).
En förändring av materiell innebörd är att det införs en huvudregel om en gräns på åtta år för ramavtalets löptid. Enligt artikel 51.1 tredje stycket får ett ramavtal inte löpa längre än åtta år, utom i undantagsfall som vederbörligen motiverats, särskilt genom föremålet för ramavtalet. Bestämmelsen är utformad på samma sätt som artikel 33.1 tredje stycket i LOU-direktivet, förutom att gränsen där är satt till fyra år, och bör genomföras enligt mönster av motsvarande bestämmelse i LOU.
Skäl 72 i LUF-direktivet anknyter till den bestämmelsen. Skältexten är till stor del likalydande med skäl 62 i LOU-direktivet (se författningskommentaren till 7 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling). Här lämnas dock ett försörjningsspecifikt exem-
Ramavtal
427
pel på när det kan vara motiverat med längre löptider. I fråga om allmännyttiga företag som tillhandahåller grundläggande tjänster till allmänheten kan det i vissa fall behövas både längre ramavtal och längre enskilda kontrakt, exempelvis när det gäller ramavtal som syftar till att säkerställa ordinärt och extraordinärt underhåll av nät som kan kräva dyrbar utrustning som används av personal som fått högt specialiserad utbildning för ett särskilt ändamål för att säkerställa kontinuiteten i tjänsterna och minimera eventuella avbrott.
I artikel 51.2 första stycket i LUF-direktivet föreskrivs att kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas på grundval av objektiva regler och kriterier, som får inbegripa en förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska aktörer som är parter i det ingångna ramavtalet. Dessa regler och kriterier ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Enligt andra stycket ska de objektiva reglerna och kriterierna säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet. Vidare ges vissa bestämmelser om förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning. Om en sådan ingår ska de upphandlande enheterna fastställa en tidsfrist som är tillräckligt lång för att anbud för varje enskilt kontrakt ska kunna lämnas in, och de ska tilldela varje kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat in det bästa anbudet på grundval av tilldelningskriterierna i specifikationerna i ramavtalet.
Konkret anvisar bestämmelserna att den upphandlande enheten, när den ingår ramavtalet, måste bestämma enligt vilket förfarande kontrakt ska få tilldelas. Bestämmelser om förfarandet ska anges i ramavtalets upphandlingsdokument. Tilldelning får ske genom förnyad konkurrensutsättning. Bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning utesluter inte möjligheten att tilldela kontrakt utan förnyad konkurrensutsättning, om alla villkor för tillhandahållande är fastställda. Det är även möjligt att använda en kombination av de båda tilldelningsmetoderna på samma sätt som föreskrivs i artikel 33.4 b i LOU-direktivet.
Enligt artikel 51.2 första stycket ska även objektiva ”kriterier” anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Med detta måste förstås sådana tilldelningskriterier som ska användas vid en förnyad konkurrensutsättning eller sådana villkor för val av utförare som ska användas vid avrop utan förnyad konkurrensutsättning (en fördelningsnyckel).
Ramavtal Ds 2014:25
428
I artikel 51.2 andra stycket sägs att de tilldelningskriterier som används vid förnyad konkurrensutsättning ska anges i ”specifikationerna i ramavtalet”. De ska alltså inte bara anges i upphandlingsdokumenten, vilket följer av första stycket. Vid en jämförelse med den annars mer detaljerade regleringen om förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning i LOU-direktivet kan konstateras att LOU-direktivet endast föreskriver att tilldelningskriterierna ska anges i ramavtalets upphandlingsdokument.
Skillnaden mellan direktiven är svårmotiverad från en saklig synpunkt och synes vara en konsekvens av bestämmelsernas skilda behandling under direktivförhandlingarna. Det är inte heller helt klart vad som närmare avses med ”specifikationerna i ramavtalet” (”the specifications of the framework agreement” i den engelska språkversionen). Avses en del i själva ramavtalet, eller specifikationer i underlaget för ramavtalet? Samma uttryck används i den engelska språkversionen av artikel 32.4 andra stycket d i 2004 års LOU-direktiv (artikeln gäller förfarandet vid förnyad konkurrensutsättning). Den svenska lydelsen är här ”förfrågningsunderlaget till ramavtalet”. Se också 5 kap. 7 § andra stycket 4 LOU. Det bedöms som ett korrekt genomförande att enbart anvisa en skyldighet för den upphandlande enheten att ange tilldelningskriterierna i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Det får till följd att regleringen i de båda nya lagarna överensstämmer på denna punkt.
I artikel 51.2 tredje stycket i LUF-direktivet anges att en upphandlande enhet inte får använda ramavtal på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Motsvarande bestämmelse i artikel 14.4 i 2004 års LUFdirektiv togs inte in i LUF, eftersom de krav som ställs upp i artikeln torde följa redan av den allmänna principbestämmelsen (prop. 2006/07:128 del 1 s. 492 f). Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning, särskilt mot bakgrund av att motsvarande bestämmelse i 2004 års LOU-direktiv har placerats i skältexterna i det nya LOU-direktivet.
Trots avsaknaden av uttrycklig reglering kan det givetvis inte finnas något hinder mot att en upphandlande enhet ingår ett ramavtal med endast en leverantör, under förutsättning att det allmänna förbudet mot onödig konkurrensbegränsning iakttas.
Ramavtal
429
Inget undantag från avtalsspärr vid förnyad konkurrensutsättning
Av 16 kap. 2 § 2 LOU framgår att någon avtalsspärr inte gäller när kontrakt som grundas på ramavtal tilldelas vid en förnyad konkurrensutsättning. En motsvarande bestämmelse föreslås i 20 kap. 2 § 2 i den nya lagen om offentlig upphandling. Undantaget grundas på artikel 2 b i det första rättsmedelsdirektivet (89/665/EEG) i lydelsen enligt ändringsdirektivet (2007/66/EG). Den artikeln medger för medlemsstaterna att föreskriva ett sådant undantag från avtalsspärren. Första rättsmedelsdirektivet gäller för prövning av offentlig upphandling. Till detta är kopplat likaså direktivstyrda bestämmelser i lagen om möjlighet för den upphandlande myndigheten att frivilligt iaktta en avtalsspärr. Bestämmelserna om ogiltighet av avtal är inte tillämpliga för ett avtal som den upphandlande myndigheten ingår efter att ha iakttagit en sådan frivillig avtalsspärr.
Någon möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva undantag från avtalsspärren ges emellertid inte i artikel 2 c i det andra rättsmedelsdirektivet (92/13/EEG) i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Andra rättsmedelsdirektivet gäller för prövning av upphandling inom försörjningssektorerna. Skillnaden mellan rättsmedelsdirektiven beror på att det saknas uttryckliga bestämmelser om förfarandet vid förnyad konkurrensutsättning för försörjningssektorerna i 2004 års LUF-direktiv. När bestämmelserna om avtalsspärr infördes genom ändringsdirektivet saknades det därför förutsättningar att införa ett undantag från avtalsspärren i dessa fall för försörjningssektorerna.
Till följd av LUF-direktivet föreslås nu uttryckliga bestämmelser om förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Det blir därmed uppenbart att regleringen för försörjningssektorerna när det gäller avtalsspärr är striktare än på LOU-området. Det kan konstateras att det inte finns några rationella skäl för en sådan ordning. I denna promemoria görs dock bedömningen att det inte är lämpligt att i strid med det andra rättsmedelsdirektivet lagstifta om ett undantag från avtalsspärren i dessa fall. Det främsta skälet är att det, som framgått, finns en möjlighet på LOU-området att iaktta en avtalsspärr. Den nya regleringen av förnyad konkurrensutsättning inom försörjningssektorerna innebär heller inte något ändrat
Ramavtal Ds 2014:25
430
rättsläge. Om en upphandlande enhet använder sig av förnyad konkurrensutsättning i dag, är den skyldig iaktta en avtalsspärr i samband med underrättelsen om tilldelningsbeslutet.
Ramavtal inom det icke direktivstyrda området
De direktivstyrda bestämmelserna om ramavtal i LUF gäller också vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt lagen. Det finns inte skäl för någon annan ordning i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Samtliga föreslagna bestämmelser om ramavtal bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagen.
431
14 Inköpscentraler
14.1 Nuvarande ordning
I 2004 års upphandlingsdirektiv finns bestämmelser om inköpscentraler som medlemsstaterna kan välja om de vill genomföra. Den svenska regleringen om inköpscentraler, som syftar till att delvis genomföra direktivens bestämmelser om inköpscentraler, trädde i kraft den 15 juli 2010 och återfinns i 2 kap. 9 a § och 4 kap. 22 § LOU respektive 2 kap. 9 a § och 4 kap. 4 § LUF. En motsvarande reglering finns även i LUFS, som trädde i kraft den 1 november 2011. Enligt 4 kap. 22 § LOU får en upphandlande myndighet anskaffa varor, tjänster och byggentreprenader med hjälp av en inköpscentral. Detsamma gäller för upphandlande enheter enligt 4 kap. 4 § LUF. Bestämmelserna innebär att anlitandet av en inköpscentral inte måste föregås av en upphandling (prop. 2009/10:180, del 1, s. 328 och 377). De ger således uttryck för ett undantag från upphandlingsskyldigheten. Däremot måste inköpscentralen vid genomförande av upphandlingar iaktta reglerna i LOU respektive LUF.
Med inköpscentral avses enligt 2 kap. 9 a § LOU en upphandlande myndighet som
1. ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, eller
2. medverkar vid en offentlig upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande myndigheter.
Begreppet inköpscentral definieras på likartat sätt i 2 kap. 9 a § LUF. Även enligt denna bestämmelse måste inköpscentralen vara en upphandlande myndighet. Bestämmelserna om inköpscentraler har ett begränsat tillämpningsområde bl.a. på så sätt att de inte är tillämpliga då endast en enstaka upphandlande myndighet eller
Inköpscentraler Ds 2014:25
432
enhet anlitar en upphandlande myndighet för hjälp i en upphandling. Definitionen av begreppet inköpscentral i LOU respektive LUF innebär att en upphandlande myndighet som medverkar i en upphandling kan vara att se som en inköpscentral i två skilda situationer, beroende på dess roll i upphandlingen. Den ena situationen framgår av första punkten i paragraferna. I dessa fall är det inköpscentralen som själv ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster men där dessa är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter. Efter att ramavtalet ingåtts är det möjligt för de upphandlande myndigheter eller enheter som anlitat inköpscentralen att tilldela kontrakt, eller avropa, enligt ramavtalet.
Den andra situationen framgår av andra punkten i nämnda paragrafer och innebär att en upphandlande myndighet, dvs. inköpscentralen, medverkar i en upphandling som ombud åt andra upphandlande myndigheter eller enheter. I dessa fall resulterar upphandlingen i att kontrakt tilldelas eller ramavtal ingås av de upphandlande myndigheter eller enheter som är huvudmän för inköpscentralen. Att lagtexten anger att ombudsrollen ska avse flera andra upphandlande myndigheter eller flera upphandlande enheter innebär att en upphandlande myndighet som i en upphandling är ombud endast för en enstaka sådan myndighet eller enhet inte på grund av detta utgör en inköpscentral (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 263, 318 och 377).
14.2 De nya upphandlingsdirektiven
Regleringen av inköpscentraler har i de nya direktiven utvecklats väsentligt jämfört med regleringen i 2004 års direktiv. De nya direktiven innehåller bl.a. bestämmelser med definitioner av begreppen centraliserad inköpsverksamhet och stödverksamhet för inköp, bestämmelser om användandet av tjänsterna som inköpscentralerna tillhandahåller och bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan upphandlande myndigheter eller enheter och inköpscentraler. Bestämmelserna återfinns i artikel 2.1.14–16 och 37 i LOU-direktivet respektive artikel 2.10–12 och 55 i LUF-direktivet. Inköpscentraler behandlas även i skäl 69–70 i LOU-direktivet och skäl 78–79 i LUF-direktivet.
Ds 2014:25 Inköpscentraler
433
14.3 Möjligheten för inköpcentraler att bedriva grossistverksamhet
14.3.1 Tidigare överväganden
Den svenska regleringen om inköpscentraler syftar till att delvis genomföra direktivens bestämmelser om inköpscentraler. I såväl 2004 års direktiv som de nya upphandlingsdirektiven finns en möjlighet att låta inköpscentraler få anskaffa varor och/eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter, dvs. en form av grossistverksamhet. De svenska definitionerna av begreppet inköpscentral i LOU och LUF omfattar dock, som framgår av avsnitt 14.1, inte upphandlande myndigheter med en sådan funktion.
Frågan om inköpscentraler och deras verksamhet har varit föremål för flera utredningsåtgärder. Upphandlingsutredningen 2004 föreslog både i delbetänkandet SOU 2005:22, Nya upphandlingsregler, och i slutbetänkandet SOU 2006:28, Nya upphandlingsregler 2, att direktivens bestämmelser om inköpscentraler skulle genomföras fullt ut i svensk rätt. Regeringen bedömde emellertid i propositionen som föregick införandet av LOU och LUF (prop. 2006/07:128 del 1 s. 184 f.), att det behövdes ytterligare beredning av frågan om inköpscentraler. I juni 2008 fick Statskontoret regeringens uppdrag att utreda behovet och konsekvenserna av utredningens förslag samt att bedöma lämpligheten av att införa bestämmelser i enlighet med de förslag som utredningen hade lämnat. Statskontoret redovisade uppdraget i en promemoria den 17 november 2008 (dnr Fi2008/4012) och föreslog att bestämmelser om inköpscentraler skulle införas. Enligt Statskontoret förekom redan inköpscentraler i Sverige och ett genomförande av direktivens bestämmelser om inköpscentraler i svensk lagstiftning vore en önskvärd kodifiering av redan existerande praxis. Statskontoret förespråkade dock att möjligheten enligt direktiven att tillåta inköpscentralerna att bedriva grossistverksamhet inte skulle utnyttjas, dels eftersom det inte tycktes finnas något behov, dels eftersom inköpscentralen skulle ta en affärsmässig risk genom att upphandla produkter för vidareförsäljning. Samtidigt menade Statskontoret att föreställningen av vad en grossist är för något kan komma att förändras i takt med att alltmer av handeln sker på
Inköpscentraler Ds 2014:25
434
elektronisk väg och att det därför inte kunde uteslutas att grossistfunktionen i framtiden skulle framstå som ändamålsenlig.
I Finansdepartementets promemoria Ds 2009:30, Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet, föreslogs att regler om inköpscentraler skulle införas i LOU och LUF, i överensstämmelse med de bedömningar Statskontoret gjort. Regeringen instämde i Statskontorets och promemorians bedömning att grossistfunktionen inte borde införas och anförde att övervägande skäl talar mot att för närvarande införa sådana bestämmelser, även om det i framtiden skulle framstå som ändamålsenligt med en sådan funktion (prop. 2009/10:180 del 1 s. 262 ff.).
14.3.2 Inköpscentraler ska få bedriva grossistverksamhet
Promemorians förslag: Inköpscentraler ska kunna anskaffa
varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter.
Skälen för promemorians förslag: I de tidigare övervägandena
har betonats att grossistfunktionen framöver skulle kunna framstå som ändamålsenlig. I denna promemoria görs bedömningen att mycket talar för att utvecklingen sedan de tidigare övervägandena har gått i sådan riktning att behovet av att införa en reglering som tillåter grossistfunktionen ökat. Redan den snabba tekniska utvecklingen och det faktum att alltmer handel sker på elektronisk väg innebär att möjligheten för inköpscentraler att köpa varor och tjänster i eget namn för vidareförsäljning blir alltmer aktuell. Detta eftersom regleringen i direktiven inte bara omfattar en traditionell grossistverksamhet där en inköpscentral bygger upp varulager för vidareförsäljning. Regleringen omfattar även t.ex. användningen av s.k. genomfakturering, där en inköpscentral i egenskap av köpare är betalningsansvarig gentemot en leverantör men i sin tur fakturerar de upphandlande myndigheter eller enheter som varan eller tjänsten är avsedd för. Sådan genomfakturering kan i hög grad vara ändamålsenlig när det gäller t.ex. centraliserade inköp av stora volymer av generiska produkter. Den tekniska utvecklingen och utvecklingen av logistiken för att effektivisera flöden av pengar och varor torde för övrigt resultera i att behovet av fysiska varulager
Ds 2014:25 Inköpscentraler
435
över huvud taget minskar. Samma utvecklingstrender bör även bidra till att begränsa den affärsmässiga risk som inköpscentralerna kan antas utsätta sig för om grossistfunktionen införs i svensk rätt. Det framstår t.ex. inte som sannolikt att införandet av en reglering som tillåter inköpscentraler att agera grossister kommer att leda till att dessa i någon större utsträckning bygger upp stora varulager. I sammanhanget bör det understrykas att det givetvis är angeläget att inköpscentralernas verksamhet generellt sett bedrivs med försiktighet och att riskbedömningar görs.
Det kanske främsta skälet som anförts mot att införa möjligheten för inköpscentraler att agera grossist är att detta kan skada konkurrensen och missgynna små och medelstora företag. Sådana farhågor har även framförts mot centraliserad inköpsverksamhet i allmänhet. Upphandlingsutredningen 2010 kom dock till slutsatsen att dylika farhågor i stor utsträckning inte har besannats. Tvärtom konstaterade utredningen att mindre och medelstora företag är väl representerade bland leverantörerna på inköpscentralernas ramavtal, vilket förmodligen beror på inköpscentralernas strategier att, där det är möjligt, dela upp upphandlingarna i mindre delar så att konkurrensen på marknaderna tas till vara. Upphandlingsutredningen 2010 gjorde vidare bedömningen att inköpssamverkan rätt genomförd kan medföra betydande effektivitetsvinster för den offentliga sektorn och att inköpscentralernas förutsättningar att skapa värde bör förbättras ytterligare. Enligt utredningens uppfattning bör statsmakterna i större utsträckning än i dag betrakta inköpscentralernas verksamhet som instrument för att åstadkomma en mer kostnadseffektiv anskaffning av vissa varor och tjänster. För att inte gå miste om denna effektiviseringspotential bör inköpscentralerna enligt utredningen ges bästa möjliga förutsättningar att åstadkomma detta (se SOU 2013:12 s. 194 ff.).
I denna promemoria görs bedömningen att starka skäl talar för att nu genomföra direktivens bestämmelser som ger inköpscentralerna möjlighet att agera grossister. Som framförts av Upphandlingsutredningen 2010 kan inköpscentralernas verksamhet leda till betydande besparingar för den offentliga sektorn i sin helhet. Det är angeläget att inköpscentralerna ges bästa möjliga förutsättningar att åstadkomma detta. Den flexibilitet som direktiven medger vad gäller vilken verksamhet som inköpscentraler får bedriva bör därför få genomslag i svensk rätt. Farhågor om att centraliserad inköps-
Inköpscentraler Ds 2014:25
436
verksamhet generellt sett skulle missgynna små och medelstora företag har såvitt känt i stor utsträckning inte besannats. Den affärsmässiga risk som inköpscentraler kan antas komma att ta i och med bedrivandet av sådan grossistverksamhet som direktivet tillåter är sannolikt relativt liten. Sammantaget görs i denna promemoria bedömningen att bestämmelserna som tillåter inköpcentraler att agera som grossist bör genomföras i de nya lagarna. Detta ligger även väl i linje med det övergripande syftet med reformen av upphandlingsdirektiven och upphandlingslagstiftningen, nämligen att skapa en ökad flexibilitet i regelverket. Naturligtvis ska risken för negativa effekter, t.ex. vad gäller effekter för små och medelstora företag, inte negligeras. Införandet av grossistfunktionen bör därför följas upp så att eventuella nackdelar eller missförhållanden kan upptäckas och åtgärdas.
14.4 Definitionen av inköpscentral
Promemorians förslag: Med inköpscentral ska avses en upp-
handlande myndighet eller enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter.
En inköpscentral ska även få tillhandahålla stödverksamhet för inköp.
Upphandling som genomförs av en inköpscentral enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som omfattas av den lagen.
Ds 2014:25 Inköpscentraler
437
Skälen för promemorians förslag
Centraliserad inköpsverksamhet
Med inköpscentral avses enligt artikel 2.1.16 i LOU-direktivet respektive artikel 2.12 i LUF-direktivet en upphandlande myndighet eller enhet som tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet och eventuellt också stödverksamhet för inköp. Centraliserad inköpsverksamhet definieras i sin tur i artikel 2.1.14 i LOU-direktivet respektive artikel 2.10 i LUF-direktivet som verksamhet som bedrivs stadigvarande i någon av följande former:
a) Anskaffning av varor och/eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter.
b) Tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter.
I skäl 69 i LOU-direktivet (skäl 78 i LUF-direktivet) motiveras bestämmelserna enligt följande.
Användningen av centraliserade inköpsmetoder ökar i de flesta medlemsstater. Inköpscentraler har till uppgift att göra anskaffningar, administrera dynamiska inköpssystem eller genomföra upphandling/ingå ramavtal för andra upphandlande myndigheters räkning, med eller utan ersättning. De upphandlande myndigheter för vilka ett ramavtal ingås bör kunna använda detta för att göra individuella eller upprepade inköp. Eftersom det rör sig om stora inköpsvolymer kan dessa förfaranden bidra till att öka konkurrensen och de bör bidra till att professionalisera den offentliga upphandlingen. Därför bör en definition på unionsnivå av inköpscentraler för upphandlande myndigheter införas, och det bör klargöras att inköpscentraler är verksamma på två olika sätt.
För det första bör de kunna agera som grossister genom inköp, lagring och återförsäljning eller, för det andra, som mellanhänder genom att tilldela kontrakt, driva dynamiska inköpssystem eller ingå ramavtal som ska användas av upphandlande myndigheter. Denna roll som mellanhand kan i vissa fall utföras genom att relevanta tilldelningsförfaranden genomförs självständigt, utan detaljerade instruktioner från berörda upphandlande myndigheter; i andra fall kan detta ske genom att de relevanta tilldelningsförfarandena genomförs enligt instruktioner från berörda upphandlande myndigheter, på deras vägnar och för deras räkning.
Av de nya direktiven framgår således att inköpscentraler kan agera antingen som grossist eller som mellanhand. Funktionen som mel-
Inköpscentraler Ds 2014:25
438
lanhand kan i sin tur bedrivas på olika sätt. Det kan röra sig om att inköpscentralen genomför en upphandling och fattar tilldelningsbeslut i egenskap av ombud åt andra upphandlande myndigheter eller enheter, vilket motsvarar den reglering som i dag finns i 2 kap. 9 a § andra punkten LOU och LUF. I dessa fall genomför inköpscentralen, som det uttrycks i skäl 69, upphandlingsförfaranden på de upphandlande myndigheterna eller enheternas vägnar och för deras räkning. Funktionen som mellanhand är dock inte begränsad till dessa ombudsfall. En inköpscentral kan även genomföra upphandlingsförfaranden självständigt och utan detaljerade instruktioner från berörda upphandlande myndigheter eller enheter.
Regleringen i direktiven, inbegripet bestämmelserna om ansvarsfördelningen (se vidare avsnitt 14.6.2), får förstås på så sätt att en inköpscentral kan agera antingen som ombud eller som självständig mellanhand både när det gäller tilldelning av kontrakt och när det gäller ingående av ramavtal. Detta innebär att en upphandlande myndighet eller enhet enligt direktiven kan ge en inköpscentral i uppdrag att självständigt genomföra en upphandling och fatta ett tilldelningsbeslut avseende en vara, tjänst eller byggentreprenad som är avsedd för myndigheten eller enheten. Till skillnad från regleringen i LOU och LUF är det således inte nödvändigtvis så att inköpscentraler agerar som ombud för de upphandlande myndigheterna eller enheterna när det gäller tilldelning av kontrakt.
För att tydliggöra detta i de nya lagarna bör definitionerna av inköpscentral utformas på ett direktivnära sätt. Definitionerna bör ange att inköpscentraler kan bedriva centraliserad inköpsverksamhet i form av tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter. I och med att definitionerna av inköpscentral i de nya lagarna utformas på ett direktivnära sätt kommer de även att överensstämma med formuleringen av direktivens bestämmelser om ansvarsfördelningen. Den nya utformningen av definitionen innebär att inköpscentraler inte endast kan agera som ombud för upphandlande myndigheter eller enheter utan även kan genomföra upphandlingar som mellanhand och fatta tilldelningsbeslut självständigt och på eget ansvar.
Av definitionen av centraliserad inköpsverksamhet i direktiven framgår att sådan verksamhet ska bedrivas stadigvarande. Detta är avsett att tydliggöra skillnaden mellan en inköpscentral och en till-
Ds 2014:25 Inköpscentraler
439
fällig gemensam upphandling som genomförs av flera upphandlande myndigheter eller enheter. Bestämmelser om sådan tillfällig gemensam upphandling finns i artikel 38 i LOU-direktivet respektive artikel 56 i LUF-direktivet (dessa artiklar behandlas av Genomförandeutredningen). Ett tillfälligt samarbete i form av gemensam upphandling innebär således inte att det föreligger en inköpscentral i lagens mening. Kravet att inköpsverksamheten ska bedrivas stadigvarande bör även framgå av definitionerna av inköpscentral i de nya lagarna.
Stödverksamhet för inköp
Av definitionen av inköpscentral i de nya direktiven framgår att en inköpscentral, förutom centraliserad inköpsverksamhet, eventuellt också kan tillhandahålla ”stödverksamhet för inköp”. Med begreppet stödverksamhet för inköp avses enligt direktiven verksamheter för tillhandahållande av stöd för inköp, t.ex. i form av att tillhandahålla teknisk infrastruktur, rådgivning samt förberedande respektive administration av upphandlingsförfaranden på den upphandlande myndighetens eller enhetens vägnar (artikel 2.1.15 i LOUdirektivet respektive artikel 2.11 i LUF-direktivet). Det bör noteras att stödverksamhet för inköp är en tjänst som inte i sig är förbehållen inköpscentraler utan som kan tillhandahållas av vilket offentligt eller privat organ som helst (se artikel 2.1.17 i LOUdirektivet respektive artikel 2.13 i LUF, som behandlas i avsnitt 7.2).
Definitionen av begreppet stödverksamhet för inköp bör genomföras i svensk rätt på så sätt att det i definitionen av inköpscentral i de nya lagarna ska anges att en inköpscentral, förutom centraliserad inköpsverksamhet, även får tillhandahålla stödverksamhet för inköp. Härigenom framgår att det är frivilligt för inköpscentraler att bedriva sådan verksamhet. Det finns inte något behov av att i lagtexten ange att begreppet stödverksamhet för inköp avser verksamheter för tillhandahållande av stöd för inköp, eftersom detta inte tillför något i sak. Direktivens uppräkning av verksamheter som kan omfattas av begreppet är endast exemplifierande och bör därför inte tas med i lagtexten.
Inköpscentraler Ds 2014:25
440
Särskilt om inköpscentraler inom försörjningssektorerna
Artikel 2.1.16 i LOU-direktivet respektive artikel 2.12 i LUFdirektivet innehåller definitionerna av begreppet inköpscentral. En betydelsefull skillnad mellan direktivens definitioner är att det enligt LOU-direktivet endast är en upphandlande myndighet som kan vara inköpscentral medan det i LUF-direktivet anges att en upphandlande enhet kan vara inköpscentral. Att en upphandlande enhet kan vara inköpscentral enligt LUF-direktivet är en nyhet i förhållande till 2004 års LUF-direktiv och LUF. Genom att även upphandlande enheter tillåts vara inköpscentraler enligt LUFdirektivet blir regleringen mer flexibel och anpassad efter de särskilda förhållanden som gäller inom försörjningssektorerna. Den utvidgade definitionen föreslås genomföras i svensk rätt genom att det i definitionen av inköpscentral i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska anges att med inköpscentral avses en upphandlande enhet.
Definitionen av inköpscentral i LUF-direktiven anger vidare att även en upphandlande myndighet enligt LOU-direktivet kan vara en inköpscentral enligt LUF-direktivet. Eftersom definitionen av upphandlande enhet även innefattar upphandlande myndigheter, och då definitionen av upphandlande myndighet är likalydande i de nya lagarna, finns det inget behov av att införa någon motsvarande hänvisning i definitionen i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Av artikel 2.12 andra stycket i LUF-direktivet framgår att upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en verksamhet av den typ som beskrivs i artiklarna 8–14. Bestämmelsen får ses som ett förtydligande av att en inköpscentral ska följa bestämmelserna i LUFdirektivet vid upphandling som den genomför för att kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet, trots att inköpsverksamheten inte i sig är en sådan verksamhet som räknas upp i artiklarna 8–14 och därmed omfattas av direktivet. En motsvarande bestämmelse bör införas i definitionen av inköpscentral i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelsen innebär t.ex. att en inköpscentral ska följa bestämmelserna i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna vid sin upphandling av varor som
Ds 2014:25 Inköpscentraler
441
inköpscentralen anskaffar för vidareförsäljning till en upphandlande enhet enligt den lagen.
14.5 Anlitandet av inköpscentraler och användandet av elektroniska medel för kommunikation
Promemorians förslag: En upphandlande myndighet eller enhet
ska få anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande myndighet eller enhet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet ska tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även få omfatta stödverksamhet för inköp.
Upphandlande myndigheter eller enheter ska få anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Upphandlande myndigheter eller enheter ska också få anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter eller enheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
En inköpscentral ska använda elektroniska medel för kommunikation.
Promemorians bedömning: Det bör inte införas några sär-
skilda bestämmelser som fastställer att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av inköpscentral.
Inköpscentraler Ds 2014:25
442
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Anlitande av inköpscentraler utan föregående upphandling
Som framgår av avsnitt 14.1 innebär bestämmelserna i 4 kap. 22 § LOU respektive 4 kap. 4 § LUF att anlitandet av en inköpscentral inte måste föregås av en upphandling.
Motsvarande reglering finns i artikel 37.4 i LOU-direktivet respektive artikel 55.4 i LUF-direktivet. Av bestämmelserna framgår att upphandlande myndigheter eller enheter får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att tillämpa förfarandena som anges i direktiven. Bestämmelserna ger alltså uttryck för det undantag från upphandlingsskyldighet som gäller då en upphandlande myndighet eller enhet anlitar en inköpscentral. Av artiklarna framgår vidare att om en upphandlande myndighet eller enhet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet, utan att upphandla tjänsten, så får denna tjänst även omfatta stödverksamhet för inköp. I samband med att en upphandlande myndighet eller enhet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet kan myndigheten eller enheten således även använda sig av stödverksamhet för inköp, som inköpscentralen tillhandahåller, utan föregående upphandling. Regleringen innebär t.ex. att en upphandlande myndighet eller enhet som vänt sig till en inköpscentral inför ett avrop från ett ramavtal även kan anlita inköpscentralen för rådgivning i samband med avropet utan att upphandla rådgivningstjänsten. Av bestämmelsen framgår motsatsvis att en upphandlande myndighet eller enhet som enbart vill använda sig av en tjänst som avser stödverksamhet för inköp kan vara skyldig att upphandla denna tjänst. Att denna tolkning är den avsedda framgår även av skäl 70 i LOUdirektivet respektive skäl 79 i LUF-direktivet. Stödverksamhet för inköp är i sig en tjänst som kan tillhandahållas av vilket offentligt eller privat organ som helst och som enligt sedvanliga bestämmelser i lagarna kan behöva upphandlas.
Bestämmelserna i artikel 37.4 i LOU-direktivet respektive artikel 55.4 i LUF-direktivet bör genomföras i särskilda paragrafer i de nya lagarna. Utan att någon saklig skillnad är avsedd gentemot direktivens reglering bör bestämmelserna kunna förenklas.
Ds 2014:25 Inköpscentraler
443
Anskaffningar från och genom en inköpscentral
I de nya direktiven regleras användandet av centraliserad inköpsverksamhet som en inköpscentral tillhandahåller i artikel 37.1 i LOU-direktivet respektive artikel 55.1 i LUF-direktivet. Artiklarna anger för det första att upphandlande myndigheter eller enheter får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral, dvs. använda sig av den form av grossistverksamhet som inköpscentraler får bedriva. I artikeln i LUF-direktivet anges att upphandlande enheter också får anskaffa byggentreprenader från en inköpscentral, vilket dock får anses vara ett förbiseende med hänsyn till att byggentreprenader inte omnämns i definitionen av denna form av centraliserad inköpsverksamhet enligt artikel 2.10.
För det andra anger artiklarna att upphandlande myndigheter eller enheter får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller ramavtal som ingås av en inköpscentral. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter eller enheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Som framgår av avsnitt 14.3.2 görs i denna promemoria bedömningen att inköpscentraler ska få bedriva grossistverksamhet. Direktivens bestämmelser om användandet av centraliserad inköpsverksamhet som inköpscentraler tillhandahåller bör således genomföras i sin helhet i de nya lagarna, med vissa förenklingar. I artikel 37.1 i LOU-direktivet hänvisas, vad gäller användningen av ramavtal, till kraven på ramavtal i artikel 33.2. Hänvisningen framstår som överflödig och någon motsvarande hänvisning bör därför inte införas i den nya lagen om offentlig upphandling.
Artikel 37.1 tredje stycket i LOU-direktivet respektive artikel 55.1 tredje stycket LUF-direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av inköpscentraler eller en eller flera specifika inköpscentraler. Det finns inte skäl att införa några sådana bestämmelser i de nya lagarna.
Inköpscentraler Ds 2014:25
444
Inköpscentraler ska använda elektroniska medel för kommunikation
I artikel 37.3 i LOU-direktivet respektive artikel 55.3 i LUF-direktivet anges att en inköpscentrals samtliga upphandlingsförfaranden ska genomföras med hjälp av elektroniska medel för kommunikation i enlighet med kraven i artikel 22 i LOU-direktivet respektive artikel 40 i LUF-direktivet (de sistnämnda artiklarna behandlas av Genomförandeutredningen). Bestämmelserna bör genomföras i särskilda paragrafer i de nya lagarna.
14.6 Ansvarsfrågor
14.6.1 Nuvarande ordning
En viktig frågeställning beträffande inköpscentraler är vilken aktör som är ansvarig för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd. LOU och LUF saknar dock uttrycklig reglering av denna fråga. Vid införandet av bestämmelserna om inköpscentraler gjorde regeringen bedömningen att uttryckliga bestämmelser rörande ansvarsfördelningen inte behövde införas, med hänsyn till att den ansvarsfördelning som ansågs gälla överensstämde med praxis och då det inte hade gjorts gällande att frågan vållat några problem i praktiken (prop. 2009/10:180 s. 264 ff.).
Den ansvarsfördelning som i dagsläget anses gälla ser olika ut beroende på om inköpscentralens roll är att ingå ramavtal för andra upphandlande myndigheter eller enheter eller om dess roll i stället är att vara ombud i upphandlingen.
I ramavtalsfallet är det den myndighet som tecknar ramavtalet, dvs. inköpscentralen, som är ansvarig och blir motpart vid en eventuell domstolsprövning. Det är också inköpscentralen som bl.a. ansvarar för att upphandlingen genomförs i enlighet med lagstiftningen, utom såvitt avser ramavtal som förutsätter förnyad konkurrensutsättning. Vidare är det inköpscentralen som blir motpart om en leverantör väcker talan om överprövning i förvaltningsdomstol eller om skadestånd i allmän domstol, frånsett när talan avser en förnyad konkurrensutsättning (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 264 ff.).
Ds 2014:25 Inköpscentraler
445
När inköpscentralen agerar som ombud är det istället den myndighet som anlitar inköpscentralen som är ansvarig för att bestämmelserna iakttas. Även om inköpscentralens ombudsroll i ett visst fall omfattar samtliga åtgärder i upphandlingsförfarandet, inklusive avtalstecknandet, görs åtgärderna i uppdragsgivarnas (huvudmännens) namn. Det är också inköpscentralens uppdragsgivare som blir motparter i den mån en leverantör väcker talan med anledning av upphandlingen.
14.6.2 De nya upphandlingsdirektiven
De nya direktiven innehåller en mer detaljerad reglering av ansvarsfrågan än 2004 års direktiv. Frågan regleras i artikel 37.2 och skäl 69 i LOU-direktivet respektive artikel 55.2 och skäl 78 i LUFdirektivet.
Enligt direktivens reglering fullgör en upphandlande myndighet eller enhet sina skyldigheter enligt direktiven när den anskaffar varor och tjänster från en inköpscentral som erbjuder centraliserad inköpsverksamhet. Den upphandlande myndigheten eller enheten fullgör dessutom sina skyldigheter enligt direktiven när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, med hjälp av dynamiska inköpssystem som drivs av inköpscentralen, eller med hjälp av ett ramavtal som ingås av en inköpscentral som erbjuder centraliserad inköpsverksamhet.
Enligt direktiven ska dock den berörda upphandlande myndigheten eller enheten ansvara för att uppfylla skyldigheterna i direktiven när det gäller de delar som den själv genomför. Direktiven anger följande exempel på delar av en upphandling som en upphandlande myndighet eller enhet själv genomför:
a) tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral,
b) genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som en inköpscentral har ingått, och
c) fastställande av vilken av leverantörerna som är parter i ett ramavtal som ska utföra en viss uppgift enligt ramavtalet (denna punkt saknas dock i LUF-direktivet).
Inköpscentraler Ds 2014:25
446
14.6.3 En uttrycklig reglering av ansvarsfrågan
Promemorians förslag: En upphandlande myndighet eller enhet
ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt de nya lagarna när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska dock ansvara för att fullgöra skyldigheterna i lagarna när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Skälen för promemorians förslag: För att underlätta tillämp-
ningen av regelverket föreslås att de nya direktivens reglering av ansvarsfrågan bör genomföras i uttryckliga bestämmelser i de nya lagarna. Bestämmelserna bör ange att en upphandlande myndighet eller enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt lagarna när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller
genom en inköpscentral enligt bestämmelserna om anlitande av
inköpscentraler. Huvudregeln är således att en upphandlande myndighet eller enhet ska anses ha uppfyllt sina skyldigheter enligt lagarna när den använder sig av centraliserad inköpsverksamhet som tillhandahålls av en inköpscentral. Detta gäller oavsett vilken form av centraliserad inköpsverksamhet som den upphandlande myndigheten eller enheten använder sig av (grossistfunktionen eller mellanhandsfunktionen). När en inköpscentral agerar som grossist eller som självständig mellanhand är det således inköpscentralen som ansvarar för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd. Regleringen syftar till att säkerställa att upphandlande myndigheter och enheter genom att anlita en inköpscentral ska kunna frånhända sig ansvaret för att en upphandling genomförs i enlighet med lagstiftningen. En förutsättning för detta när det gäller mellanhandsfunktionen är att inköpscentralen genomför upphandlingsförfarandena i eget namn.
Det finns situationer där den upphandlande myndigheten eller enheten enligt direktiven ansvarar för att fullgöra skyldigheterna i lagstiftningen. Detta gäller för sådana delar av förfarandena som myndigheten eller enheten själv genomför. Som framgår av redogörelsen i avsnitt 14.6.2 anger direktiven några exempel på delar av
Ds 2014:25 Inköpscentraler
447
ett förfarande som en upphandlande myndighet eller enhet själv kan genomföra. Det rör sig t.ex. om när en upphandlande myndighet själv genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som en inköpscentral har ingått. Vid en sådan förnyad konkurrensutsättning blir det således den avropande myndigheten som blir ansvarig för att avropet sker med iakttagande av aktuella bestämmelser. Ytterligare exempel på delar av ett förfarande som en upphandlande myndighet eller enhet själv kan genomföra är tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral.
Direktivens reglering av ansvarsfrågan synes vara utformad med utgångspunkten att en inköpscentral i normalfallet agerar som självständig mellanhand och inte i egenskap av ombud. Utgångspunkten vad gäller inköpscentralernas funktion är därmed delvis en annan än den som präglat regleringen i LOU och LUF. Det nya regelverket utesluter dock inte att inköpscentraler även fortsättningsvis agerar som ombud för upphandlande myndigheter eller enheter. I de rena ombudsfallen, dvs. då inköpscentralens ombudsroll omfattar samtliga åtgärder i upphandlingsförfarandet, bör det vara den upphandlande myndigheten eller enheten som ansvarar för att skyldigheterna i lagstiftningen fullgörs. Detta följer av att inköpscentralens ställning som ombud innebär att det som inköpscentralen gör tillskrivs den upphandlande myndigheten eller enheten. I de rena ombudsfallen bör således myndigheten eller enheten kunna anses själv ha genomfört upphandlingsförfarandena och därmed också ansvara för att skyldigheterna i lagarna fullgörs. Det kan i sammanhanget noteras att om inköpscentralens ombudsroll endast omfattar förberedande eller administration av upphandlingsförfaranden och inte t.ex. tilldelningen av kontraktet, så utgör detta s.k. stödverksamhet för inköp (se avsnitt 14.4).
14.7 Inköpscentraler utanför det direktivstyrda området
Promemorians förslag: Regleringen om inköpscentraler ska
gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Inköpscentraler Ds 2014:25
448
Skälen för promemorians förslag: De direktivstyrda bestäm-
melserna om inköpscentraler i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Samtliga föreslagna bestämmelser som gäller inköpscentraler i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagarna.
449
15 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
15.1 Dynamiska inköpssystem
15.1.1 2004 års upphandlingsdirektiv och frågans tidigare
behandling
I 2004 års upphandlingsdirektiv finns bestämmelser om dynamiska inköpssystem i artikel 1.6 och 33 i LOU-direktivet samt artikel 1.5 och 15 i LUF-direktivet. Medlemsstaterna kan välja om de vill genomföra dessa bestämmelser. Bestämmelserna har inte införts i svensk rätt, men frågan har övervägts i flera sammanhang. Upphandlingsutredningen 2004 föreslog i slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 att bestämmelserna skulle införas i såväl LOU som LUF (SOU 2006:28 s. 135 f.). Även Innovationsupphandlingsutredningen föreslog i betänkandet Innovationsupphandling att regler om dynamiska inköpssystem skulle införas i lagstiftningen (SOU 2010:56 s. 222 f.). Statskontoret genomförde år 2010 en undersökning på uppdrag av Regeringskansliet som skulle tjäna till underlag inför ett beslut om huruvida bestämmelser om dynamiska inköpssystem skulle införas i lagstiftningen (Statskontorets rapport Genomförande av dynamiska inköpssystem, dnr 2010/139-5). Undersökningen visade sammanfattningsvis att endast ett fåtal av de upphandlande myndigheter och organisationer som vidtalades såg ett behov av att använda dynamiska inköpssystem i den egna inköpsverksamheten, men att flertalet trots detta var positiva till att införa regler om sådana system i lagstiftningen. Upphandlingsutredningen 2010 konstaterade i delbetänkandet På jakt efter den goda affären – analys och erfarenheter av den offentliga upphandlingen att det kan finnas anledning att föreslå att
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
450
direktivets bestämmelser om dynamiska inköpssystem införs (SOU 2011:73 s. 127).
15.1.2 De nya upphandlingsdirektiven
I de nya direktiven finns bestämmelser om dynamiska inköpssystem i artikel 34 i LOU-direktivet och artikel 52 i LUF-direktivet. Bestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt i sak. Dynamiska inköpssystem behandlas också i skäl 63-66 i LOU-direktivet och skäl 73–75 i LUF-direktivet. Även skälen överensstämmer i huvudsak med undantag för skäl 65 i LOU-direktivet, som inte har någon motsvarighet i LUF-direktivet. Eftersom artiklarna är lika i sak behandlas i det följande endast bestämmelserna i LOU-direktivet. Motsvarande bestämmelser i LUF-direktivet anges inom parantes.
Till skillnad från 2004 års direktiv är bestämmelserna om dynamiska inköpssystem enligt de nya direktiven obligatoriska för medlemsstaterna att genomföra. Även i övrigt finns vissa skillnader i de nya direktiven jämfört med 2004 års direktiv. I 2004 års direktiv finns t.ex. en definition av dynamiska inköpssystem i artikel 1 i båda direktiven. Denna har i stället i de nya direktiven införlivats i artikel 34 (artikel 52). Enligt 2004 års direktiv ska en upphandlande myndighet vid ett dynamiskt inköpssystem följa reglerna för det öppna förfarandet, medan den enligt de nya direktiven ska använda sig av selektivt förfarande. Ytterligare en skillnad är att dynamiska inköpssystem enligt 2004 års direktiv som huvudregel inte får ha en längre giltighetstid än fyra år. Någon motsvarande tidsbegränsning innehåller inte de nya direktiven.
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
451
15.1.3 Dynamiska inköpssystem i upphandlingslagarna
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla bestäm-
melser om dynamiska inköpssystem. Upphandlande myndigheter och enheter ska få använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens eller enhetens behov. Dynamiska inköpssystem ska kunna användas såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Vid beslut om tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska s.k. avtalsspärr inte gälla. Överprövning ska i stället under vissa förutsättningar kunna ske av ett avtals ogiltighet. Bestämmelserna om ogiltighet ska dock inte tillämpas om en upphandlande myndighet skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet och iakttagit en avtalsspärr.
Promemorians bedömning: Konkurrensverket bör ges i
uppdrag att ta fram en vägledning för dynamiska inköpssystem.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
När får ett dynamiskt inköpssystem användas?
Enligt artikel 34.1 i LOU-direktivet (artikel 52.1 i LUF-direktivet) får de upphandlande myndigheterna använda ett dynamiskt inköpssystem för ”köp av sådant som används frekvent och vars egenskaper, såsom de är allmänt tillgängliga på marknaden, tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov”. Avsikten synes vara att upphandling genom dynamiska inköpssystem ska avse sådant som finns färdigproducerat eller som är av mer standardiserad karaktär och som den upphandlande myndigheten har ett återkommande behov av att köpa in. Direktivets uttryck ”köp av sådant som används frekvent och vars egenskaper, såsom de är allmänt tillgängliga på marknaden, tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov” föreslås i författningstexten täckas in av ”återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
452
behov”. Avsikten är att förenkla utformningen. Någon skillnad i sak är inte avsedd.
Dynamiskt inköpssystem är inte ett självständigt förfarande utan kan i stället sägas vara en elektronisk metod eller ett elektroniskt verktyg för upphandling. Enligt artikel 34.1 (artikel 52.1) ska ett dynamiskt inköpssystem drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna. I skäl 63 (skäl 73) anges att denna upphandlingsteknik gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna att få tillgång till ett särskilt brett urval av anbud, och således uppnå ett optimalt utnyttjande av offentliga medel genom en omfattande konkurrens vad gäller frekvent använda eller färdigproducerade varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden.
Artikelns ordalydelse utesluter inte att dynamiska inköpssystem kan komma till användning för såväl varor som tjänster och byggentreprenader. Detta framgår också av artikel 34.1 tredje meningen (artikel 52.1 tredje meningen) enligt vilken ett dynamiskt inköpssystem kan delas in i kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader. Det ligger dock nära till hands att anta att dynamiska inköpssystem kan få mest utbredd användning för inköp av varor och enklare typer av tjänster (jfr SOU 2006:28 s. 376).
När det gäller möjligheten att dela upp inköpssystemet i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader anges i skäl 66 (skäl 75 i LUF-direktivet) följande.
För att främja små och medelstora företags möjligheter att delta i stora dynamiska inköpssystem, exempelvis sådana som drivs av en inköpscentral, bör den berörda upphandlande myndigheten kunna dela in systemet i objektivt definierade kategorier av varor, byggentreprenader eller tjänster. Sådana kategorier bör definieras genom en hänvisning till objektiva faktorer som exempelvis kan omfatta största tillåtna storlek på specifika kontrakt som ska tilldelas inom den berörda kategorin eller ett specifikt geografiskt område inom vilket specifika kontrakt ska fullgöras. Om ett dynamiskt inköpssystem delas in i kategorier bör den upphandlande myndigheten tillämpa urvalskriterier som är proportionella i förhållande till särdragen för den berörda kategorin.
Exemplen i skälen på vilka objektiva faktorer som kan grunda en uppdelning av systemet anges också i artikel 34.1 sista meningen (artikel 52.1 sista meningen). Det rör sig om en exemplifiering och
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
453
det bedöms därför inte nödvändigt att ange dessa faktorer i författningstexten.
Förfarandet vid ett dynamiskt inköpssystem
Ett dynamiskt inköpssystem kan schematiskt beskrivas som en tvåstegsprocess. I ett första steg upprättas systemet och leverantörer får ansöka om att få delta i detta. Ansökan kan inte bara göras i ett initialt skede utan när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid. Alla leverantörer som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. I ett andra steg sker tilldelningen av kontrakt enligt systemet. Den upphandlande myndigheten ska inför varje kontraktstilldelning bjuda in alla anbudsgivare som godkänts som deltagare i systemet att lämna anbud på de specifika kontrakten.
I artikel 34.2 i LOU-direktivet (artikel 52.2 i LUF-direktivet) anges att en upphandlande myndighet för att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska följa reglerna för selektiva förfaranden. Vidare följer av artikeln att samtliga anbudssökanden som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet och att antalet anbudssökanden som ska få delta i systemet inte får begränsas i enlighet med artikel 65 (artikel 78.2). När de upphandlande myndigheterna har delat upp systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska de specificera tillämpliga urvalskriterier för varje kategori.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Tidsfrister för mottagande av anbudsansökningar och anbud regleras när det gäller dynamiska inköpssystem i artikel 34.2 andra stycket i LOU-direktivet (artikel 52.2 andra stycket i LUF-direktivet). Bestämmelserna skiljer sig något åt mellan direktiven. Enligt artikel 34.2 andra stycket a i LOU-direktivet gäller för mottagande av anbudsansökningar en tidsfrist om minst 30 dagar, medan den enligt motsvarande bestämmelse i LUF-direktivet (artikel 52.2 andra stycket a) ”i regel” ska vara minst 30 dagar. Den minsta tidsfristen enligt LUF-direktivet är alltså endast en huvudregel. Av samma bestämmelse framgår emellertid att tidsfristen inte i något
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
454
fall får vara kortare än 15 dagar. Motsvarande skillnad mellan direktiven finns också när det gäller selektivt förfarande (artikel 28.1 i LOU-direktivet och artikel 46.1 i LUF-direktivet). I artikel 34.2 andra stycket b sista meningen i LOU-direktivet, som reglerar tidsfristen för mottagande av anbud, anges att artikel 28.3 och 28.5 – som innehåller bestämmelser om förkortning av tidsfrister vid förhandsannonsering och vid elektronisk inlämning av anbuden – inte ska tillämpas. Någon motsvarande hänvisning finns inte i LUF-direktivet.
Bestämmelser som genomför artikel 34.2 (artikel 52.2) bör tas in i de nya lagarna. När det gäller placeringen av bestämmelserna kan konstateras att regler om tidsfrister vid de olika upphandlingsförfarandena, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande LOU och LUF, föreslås placeras i 10 kap. (se avsnitt 18.1). Eftersom dynamiskt inköpssystem inte är ett eget förfarande framstår det emellertid som mest ändamålsenligt att placera regler om tidsfrister vid dynamiska inköpssystem i kapitlen som rör sådana system i de nya lagarna. Av förtydligande skäl föreslås dock en hänvisning till dessa bestämmelser i det allmänna kapitlet om tidsfrister (se 11 kap. 4 § i de nya lagarna).
Av artikel 34.3 (artikel 52.3) framgår att all kommunikation inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem endast ska ske med elektroniska medel. När det närmare gäller vad som avses med elektroniska medel hänvisas i bestämmelsen till artiklarna 22.1, 22.3, 22.5 och 22.6 (artiklarna 40.1, 40.3, 40.5 och 40.6). Genomförandet av dessa bestämmelser behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51). Artikel 34.3 (artikel 52.3) bör genomföras genom bestämmelser i de nya lagarna.
Upprättandet av ett dynamiskt inköpssystem
Enligt artikel 34.4 i LOU-direktivet (artikel 52.4 i LUF-direktivet) ska den upphandlande myndigheten, för att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, offentliggöra en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem. I upphandlingsdokumenten ska också anges minst vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser. Vidare ska lämnas all nödvändig information om det dynamiska inköpssystemet, inbegripet hur det
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
455
dynamiska inköpssystemet fungerar, den elektroniska utrustning som används, tekniska arrangemang för anslutning samt tekniska specifikationer. Därutöver ska eventuella indelningar i kategorier anges. Den upphandlande myndigheten ska slutligen ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten i enlighet med artikel 53 (artikel 73) så länge systemet är giltigt. Bestämmelser som genomför artikel 34.4 (artikel 52.4) bör tas in i de nya lagarna.
Ett dynamiskt inköpssystem kan också drivas av en inköpscentral. Om ett sådant system får användas av andra upphandlande myndigheter ska detta anges i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet (se artikel 37 i LOU-direktivet och artikel 55 i LUF-direktivet).
Av artikel 34.5 (artikel 52.5) framgår att en ansökan om att få delta i systemet inte bara kan göras i anslutning till att systemet upprättas utan också i ett senare skede och under hela systemets giltighetstid. Detta skiljer dynamiska inköpssystem från ramavtal, där leverantörer inte kan tillkomma i efterhand. En förutsättning för att leverantörer ska kunna ansöka under hela giltighetstiden är att de också kan få vetskap om att systemet existerar. Detta möjliggörs genom bestämmelser i artikel 51.4 (artikel 71.4), enligt vilka Europeiska unionens publikationsbyrå ska se till att anbudsinfordran som rör ett dynamiskt inköpssystem publiceras fortlöpande under den tid som det dynamiska inköpssystemet är giltigt.
En upphandlande myndighet ska, enligt huvudregeln i artikel 34.5 första stycket (artikel 52.5 första stycket), fullfölja utvärderingen av anbudsansökningar inom tio arbetsdagar från mottagandet. Enligt de svenska språkversionerna av direktiven ska utvärderingen ske ”inom 10 arbetsdagar från och med mottagandet”. I den engelska, tyska och danska språkversionen anges ”within 10 working days following their reciept”, ”innerhalb von zehn Arbeitstagen nach deren Eingang” och ”inden for 10 arbejdsdage efter modtagelsen heraf”. Enligt artikel 3.1 andra stycket i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister, ska den dag då händelsen eller handlingen äger rum inte ingå i tidsfristen. Genom att ange att tidsfristen räknas ”från mottagandet” uppnås överensstämmelse med förordningens föreskrift (prop. 2006/07:128 del 1
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
456
s. 209). En sådan formulering synes också vara bättre i överensstämmelse med de ovan nämnda andra språkversionerna.
Enligt artikeln får tidsfristen i enskilda fall förlängas till 15 arbetsdagar ”när detta är motiverat”. I författningstexten bör detta ersättas med ”när det finns skäl till det”. Av artikeln framgår att en förlängning kan vara motiverad särskilt om det finns behov av att granska kompletterande dokumentation eller annars kontrollera om urvalskriterierna har uppfyllts. Denna exemplifiering bedöms inte nödvändig att ange i författningstexten. I artikeln finns även en generell möjlighet att förlänga utvärderingsperioden, så länge någon inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen inom det dynamiska inköpssystemet ännu inte har skickats ut. En förutsättning för att en sådan förlängning ska kunna ske är att ingen inbjudan att lämna anbud har utfärdats under den förlängda utvärderingsperioden. Den svenska språkversionens uttryck ”har utfärdats” motsvaras i den engelska språkversionen av ”is issued”, vilket tydligare anger att det handlar om att någon inbjudan att lämna anbud inte får skickas under den förlängda utvärderingsperioden. Den aktuella bestämmelsen bör därför genomföras i författningstexten på så sätt att det anges att ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Ytterligare en förutsättning för att en förlängning ska få ske är att den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten anger längden på den förlängda period som den avser att tillämpa. Motivet till bestämmelsen framgår av skäl 64 (skäl 74) i vilket anges att den upphandlande myndigheten – när ett dynamiskt inköpssystem initialt upprättas – som svar på det första meddelandet om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse kan få så många anbudsansökningar att den kan behöva mer tid för att granska dem och att detta bör kunna tillåtas, förutsatt att ingen specifik upphandling inleds innan samtliga ansökningar har granskats.
Enligt artikel 34.5 sista stycket (artikel 52.5 sista stycket) ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt informera den berörda leverantören huruvida denne tagits med i det dynamiska inköpssystemet. I artikel 55 (artikel 75) finns vidare allmänna bestämmelser om information till anbudssökanden och anbudsgivare (se avsnitt 18.2.1–2). Enligt artikel 55.1 ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt underrätta varje anbudssökande och
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
457
anbudsgivare om de beslut som fattas om bl.a. tillträde till ett dynamiskt inköpssystem. Direktivtexten skulle kunna läsas så att de leverantörer som är med i ett dynamiskt inköpssystem ska underrättas om att en ny leverantör fått tillträde till systemet. En sådan ordning skulle emellertid göra det dynamiska inköpssystemet tungrott. Som anförs nedan, under rubriken Överprövning av beslut vid dynamiska inköpssystem, kan de leverantörer som redan tagits med i systemet inte anses ha lidit eller komma att lida sådan skada att de ska ha rätt att överklaga ett beslut att ta med en annan leverantör i systemet. En underrättelseskyldighet skulle därmed inte heller fylla någon funktion. Skyldigheten enligt artikel 55.1 (75.1) att informera om beslutet om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem får därför närmast ses som en upprepning av den skyldighet som föreskrivs i artikel 34.5 sista stycket (artikel 52.5 sista stycket) (se SOU 2006:28 s. 140). Det bör därför vara tillräckligt att denna skyldighet genomförs i en bestämmelse i de nya lagarna, som placeras i kapitlet om dynamiska inköpssystem.
Av artikel 34.5 sista stycket (artikel 52.5 sista stycket) framgår inte någon skyldighet att motivera ett beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem. Inte heller synes någon sådan skyldighet kunna utläsas direkt av artikel 55.1 (artikel 75) (se även avsnitt 18.2.1). Enligt bedömningen i denna promemoria bör emellertid ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet motiveras. Direktivbestämmelserna bör därför kompletteras med en sådan skyldighet. Bestämmelser som genomför artikel 34.5 (artikel 52.5) bör tas in i de nya lagarna.
Tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
Ett andra steg i det dynamiska inköpssystemet är när tilldelning sker av kontrakt inom ramen för systemet. För varje kontrakt som ska tilldelas ska den upphandlande myndigheten enligt artikel 34.6 i LOU-direktivet (artikel 52.6 i LUF-direktivet) bjuda in alla deltagare som tas med i systemet att lämna anbud i enlighet med artikel 54 (artikel 74). Har systemet delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska berörda anbudsgivare i respektive kategori bjudas in. Det är alltså alla de leverantörer som vid den aktuella tidpunkten har godkänts som deltagare i systemet
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
458
som ska bjudas in att lämna anbud på kontraktet. Tilldelning av kontraktet ska sedan ske till den anbudsgivare som lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som angetts. Av artikeln framgår att tilldelningskriterierna ska anges i det meddelande om upphandling som använts för att upprätta det dynamiska inköpssystemet eller, om ett förhandsmeddelande används som en anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse. När en annons om att det finns ett kvalificeringssystem används som anbudsinfordran kan tilldelningskriterierna enligt 52.6 andra stycket i LUF-direktivet även anges i inbjudan att lämna anbud.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud. Vad som avses med detta utvecklas inte närmare vare sig i artikeltexten eller i skälen. Ett dynamiskt inköpssystem kan dock avse olika slag av kontrakt och det kan finnas situationer där tilldelningskriterierna kan behöva anpassas till den specifika upphandlingen. Ett tänkbart exempel skulle kunna vara att leveranstiden för ett enskilt kontrakt är av särskild betydelse och därför behöver preciseras.
Enligt artikel 34.7 i LOU-direktivet får den upphandlande myndigheten när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att inbjudna deltagare inom fem arbetsdagar från den dag då begäran avsändes lämnar in en ny och uppdaterad version av en s.k. egen försäkran. Motsvarande bestämmelse gäller enligt 52.7 i LUF-direktivet för de upphandlande enheter som i enlighet med artikel 80 tillämpar skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med LOU-direktivet. I 34.7 andra stycket i LOU-direktivet hänvisas vidare till att artikel 59.4–6 ska tillämpas under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid. Motsvarande hänvisning i artikel 52.7 andra stycket LUF-direktivet är dock till artikel 59.2–4 i LOU-direktivet. Hänvisningen i båda direktiven kan emellertid rimligen inte avse annat än samma stycken i den aktuella artikeln, dvs. artikel 59.4–6 i LOU-direktivet. Bestämmelser som genomför artikel 34.7 (artikel 52.7) bör tas in i de nya lagarna.
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
459
Giltighetstid och avgifter
I artikel 34.8 i LOU-direktivet (artikel 52.8 i LUF-direktivet) anges att den upphandlande myndigheten i anbudsinfordran ska ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Detta innebär att den upphandlande myndigheten senast i samband med att den ska offentliggöra en anbudsinfordran måste ta ställning till giltighetstiden för det dynamiska inköpssystemet. Artikeln innehåller vidare bestämmelser om anmälan till kommissionen vid ändring eller avslutande av systemet. Skälet till att en sådan anmälan ska ske är att den Europeiska unionens publikationsbyrå, som nämnts ovan, ska se till att publicering sker kontinuerligt av annonser som rör dynamiska inköpssystem under hela giltighetstiden. Enligt artikel 34.9 (artikel 52.9) får inga administrativa avgifter tas ut före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid från de leverantörer som vill delta i eller är parter i det dynamiska inköpssystemet. Artikel 34.8 och 34.9 (52.8 och 52.9) bör genomföras genom bestämmelser i de nya lagarna.
Av artikel 84 framgår att den upphandlande myndigheten varje gång ett dynamiskt inköpssystem upprättas ska upprätta en skriftlig rapport. Motsvarande bestämmelse i LUF-direktivet, artikel 100, anger i stället att upphandlande enheter ska bevara lämplig information om varje kontrakt eller ramavtal som upprättas. Genomförandet av dessa artiklar behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Överprövning av beslut vid dynamiska inköpssystem
Ett beslut om tilldelning av ett enskilt kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem kan överprövas som vilket tilldelningsbeslut som helst (SOU 2006:28 s. 140). Leverantörer kan emellertid även i andra fall begära överprövning av beslut som fattas i anledning av dynamiska inköpssystem. Ett beslut att inte ta med en leverantör i systemet kan t.ex. bli föremål för överprövning.
När det gäller beslut att godkänna en leverantör som deltagare i systemet kan detta i och för sig anses ha betydelse för sådana leverantörer som redan tagits med i systemet i så måtto att konkurrensen om de enskilda kontrakten ökar. Enligt bedömningen i denna promemoria kan emellertid leverantörer som redan tagits
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
460
med i systemet inte anses ha lidit eller komma att lida sådan skada att de bör ha en rätt att överklaga ett beslut att ta med en annan leverantör i systemet. Det får anses tillräckligt att dessa leverantörer kan begära överprövning av ett enskilt tilldelningsbeslut och hävda att den leverantör som fått kontraktet aldrig skulle ha godkänts som deltagare i systemet (a. SOU s. 141)
Av artikel 55 (artikel 75) framgår att den upphandlande myndigheten snarast möjligt ska underrätta varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattas om ingåendet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem inklusive skälen för beslutet. Skyldigheten att informera om tilldelningen av ett kontrakt måste anses innefatta också tilldelningen av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem (se kommentaren till 12 kap. 13 § och avsnitt 18.2.1). Om en upphandlande myndighet enligt dessa bestämmelser är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet gäller som huvudregel bestämmelserna om avtalsspärr (16 kap. 1 § i nuvarande LOU och LUF). En avtalsspärr innebär att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal förrän en viss tid (tio eller femton dagar beroende på kommunikationssätt) har förflutit från det att underrättelsen skickades. Bestämmelserna om avtalsspärr har sin grund i rättsmedelsdirektiven (89/665/EG och 92/13/EG) i deras lydelse enligt ändringsdirektivet (2007/66/EG).
Enligt artikel 2b i rättsmedelsdirektiven i lydelse enligt ändringsdirektivet får medlemsstaterna föreskriva undantag från avtalsspärren i vissa fall. Denna möjlighet har utnyttjats i 16 kap. 2 § 2 LOU, som bl.a. föreskriver att avtalsspärr inte gäller vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 § LOU, dvs. när förnyad konkurrensutsättning sker. I förarbetena uttalades att avtalsspärr inte bör gälla med hänsyn till vikten av ett effektivt förfarande vid denna typ av upphandlingar. Vidare konstaterades att en upphandlande myndighets behov av att vid förnyad konkurrensutsättning snabbt kunna få tillgång till det som upphandlats kan finnas såväl vid större som vid mindre värden och det bedömdes därför inte lämpligt att låta värdet styra om en avtalsspärr skulle gälla eller inte (prop. 2009/10:180 del 1 s. 118). Samtidigt infördes i nuvarande 16 kap. 13 § LOU bestämmelser om att rätten ska besluta att ett avtal är ogiltigt om det slutits i strid med reglerna i 5 kap. 7 § och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
461
komma att lida skada. Av 16 kap. 15 § LOU följer emellertid att bestämmelserna om ogiltighet inte ska tillämpas om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet och iakttagit avtalsspärr. Möjligheten att iaktta en frivillig avtalsspärr innebär att den upphandlande myndigheten kan försäkra sig om att ett avtal som ingås efter förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal inte förklaras ogiltigt.
När det gäller särskilda kontrakt som grundar sig på ett dynamiskt inköpssystem får medlemsstaterna enligt artikel 2b c i rättsmedelsdirektiven i lydelse enligt ändringsdirektivet föreskriva undantag från reglerna om avtalsspärr. Denna möjlighet finns såväl för dynamiska inköpssystem enligt LOU-direktivet, som enligt LUF-direktivet.
När det gäller frågan om avtalsspärr vid tilldelningen av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem bedöms samma skäl göra sig gällande som vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt nuvarande 5 kap. 7 § LOU. Även vid dynamiskt inköpssystem talar alltså vikten av ett snabbt och effektivt förfarande för att avtalsspärr inte bör gälla. Bestämmelser om detta bör därför ingå i de nya lagarna. Det bör därmed också ingå bestämmelser om undantag från ogiltighet vid iakttagande av frivillig avtalsspärr. Bestämmelserna bör i allt väsentligt utformas i enlighet med hur motsvarande bestämmelser utformats i LOU när det gäller avtalsspärr m.m. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal.
Dynamiska inköpssystem utanför det direktivstyrda området
Frågan huruvida bestämmelserna om dynamiska inköpssystem bör vara tillämpliga också utanför det direktivstyrda området behandlades, som framgått, av Upphandlingsutredningen 2004. Utredningen konstaterade bl.a. att utvecklingen med all sannolikhet kommer att leda till en ökad användning av elektroniska medel och att sådana moderna tekniska hjälpmedel, rätt använda, kommer att leda till effektivitetsförbättringar och kostnadsminskningar. Enligt utredningen kunde dynamiska inköpssystem bidra till dessa effekter och dessutom leda till lägre priser på det som upphandlas. Det fanns enligt utredningen inte anledning att begränsa användningen
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
462
av dynamiska inköpssystem till den direktivstyrda upphandlingen (SOU 2006:28 s. 135 f.).
Enligt Statskontorets rapport 2010 Genomförande av dynamiska inköpssystem (dnr 2010/139-5) ansågs dynamiska inköpssystem kunna leda till ökad konkurrens och pressade priser. Det uttrycktes samtidigt farhågor för att dynamiska inköpssystem kunde innebära en tyngre administrativ börda och att detta sannolikt skulle innebära att ramavtal kommer att användas i stället för dynamiska inköpssystem.
Enligt en sammanfattning av Europeiska kommissionens utvärderingsrapport Impact and Effectiveness of EU Public Procurement Legislation är dynamiska inköpssystem den teknik för upphandling som är mest kostsam (EU Public Procurement Legislation: Delivering Results Summary of Evaluation Report s. 19, se Europeiska kommissionens webbplats http://ec.europa.eu/ internal_market/publicprocurement/modernising_rules/evaluation /index_en.htm) . Att kostnaderna för att upphandla enligt ett dynamiskt inköpssystem kan vara höga är något som i och för sig kan tala emot att införa regler om sådana system även vid upphandlingar utanför det direktivstyrda området. Genom de nya direktiven har dock vissa förenklingar skett när det gäller metoden, inte minst på det sätt att systemet nu är uppbyggt kring det selektiva förfarandet och att bl.a. kravet enligt 2004 års direktiv om preliminära anbud och annonsering vid varje kontraktstilldelning inte längre gäller. Detta bör medföra effektivisering och kostnadsminskning för den myndighet som upprättar ett dynamiskt inköpssystem. Syftet med det dynamiska inköpssystemet är också att ge den upphandlande myndigheten tillgång till en ökad konkurrens, vilket i sin tur syftar till att leda till kostnadsbesparingar för myndigheten. För en myndighet som har investerat i den infrastruktur som krävs för att upphandla enligt ett dynamiskt inköpssystem inom det direktivstyrda området torde det rimligen inte heller innebära några större ökade kostnader att använda sig av systemet även för upphandlingar som faller utanför det direktivstyrda området. Det är mot denna bakgrund svårt att se tillräckliga skäl för att upphandlande myndigheter inte ska tillåtas använda sig av dynamiska inköpssystem även utanför det direktivstyrda området. Dynamiska inköpssystem bör därför kunna användas också vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
463
Detta bör framgå av bestämmelser i 19 kap. i de nya lagarna som hänvisar till vissa paragrafer om dynamiska inköpssystem i 8 kap. Vissa av bestämmelserna i 8 kap. bedöms emellertid för det icke direktivstyrda området kunna vara mindre detaljerade och mer flexibla eller i stället i huvudsak följa den nationella regleringen i övrigt, såsom t.ex. bestämmelser om annonsering och tidsfrister. I dessa fall bör 19 kap. i stället innehålla särskilda bestämmelser för dynamiska inköpssystem på det icke direktivstyrda området, se vidare författningskommentaren till 19 kap. Särskilda bestämmelser bör också finnas i 19 kap. när det gäller kontroll av leverantörer vid ett dynamiskt inköpssystem. För att systemen ska kunna användas på ett effektivt sätt bör dessa bestämmelser innehålla en möjlighet för leverantörer som ansöker om att ansluta sig till systemet, att åberopa en egen försäkran om att inga uteslutningsgrunder föreligger och att kraven i övrigt är uppfyllda.
Vägledning om användningen av dynamiska inköpssystem
Dynamiska inköpssystem är en ny metod som upphandlande myndigheter eller enheter ges möjlighet att använda sig av. För att bidra till ökad rättssäkerhet, klarhet och förutsebarhet när det gäller regelverkets tillämpning är det viktigt med stöd såväl till upphandlande myndigheter och enheter som till leverantörer. Konkurrensverket bör därför ges i uppdrag att utarbeta en vägledning för tillämpningen av bestämmelserna om dynamiska inköpssystem. En sådan vägledning kan närmare belysa bestämmelserna, beskriva goda rutiner för genomförandet av dynamiska inköpssystem och innehålla exemplifieringar.
15.2 Elektroniska auktioner
15.2.1 Nuvarande reglering och de nya direktiven
Bestämmelser om elektroniska auktioner infördes i svensk rätt 2010 och finns i 2 kap. 6 a § och 5 a kap. LOU samt 2 kap. 6 a § och 5 a kap. LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 243 f). Paragraferna grundar sig på artiklarna 1.7 och 54 i 2004 års LOU-direktiv respektive artiklarna 1.6 och artikel 56 i 2004 års LUF-direktiv. De
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
464
nya upphandlingsdirektiven innehåller bestämmelser om elektroniska auktioner i artikel 35 i LOU-direktivet och artikel 53 i LUFdirektivet. Elektroniska auktioner behandlas också i skäl 67 (skäl 76).
Bestämmelserna om elektroniska auktioner i de nya direktiven överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i 2004 års upphandlingsdirektiv. En skillnad är dock att det enligt de nya direktiven blir obligatoriskt för medlemsstaterna att genomföra regler om elektroniska auktioner. Ytterligare en skillnad är att möjligheten att använda sig av elektronisk auktion utvidgats enligt LOU-direktivet till att gälla utan begränsande villkor vid förhandlat förfarande med föregående annonsering och enligt LUF-direktivet till att gälla vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Detta innebär att tillämpningsområdet för elektroniska auktioner blir detsamma enligt LOU-direktivet som enligt LUFdirektivet. Vidare har i de nya direktiven en bestämmelse tagits in som avser att klargöra när ett anbud ska anses vara godtagbart (artikel 35.5 andra–fjärde styckena LOU-direktivet, artikel 53.5 andra–fjärde styckena i LUF-direktivet). Bestämmelserna om elektroniska auktioner har också strukturerats om på så sätt att beskrivningen av elektroniska auktioner, som tidigare återfanns i definitionsbestämmelserna i artikel 1 i respektive direktiv, nu har införlivats i själva artikeln om elektroniska auktioner.
Bestämmelserna om elektroniska auktioner överensstämmer i allt väsentligt mellan LOU-direktivet och LUF-direktivet. I det följande behandlas därför endast bestämmelserna i LOU-direktivet, såvida annat inte särskilt anges. Motsvarande bestämmelser i LUFdirektivet anges inom parantes.
15.2.2 Elektroniska auktioner i upphandlingslagarna
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla bestäm-
melser om elektroniska auktioner som i huvudsak ska motsvara nuvarande reglering i LOU och LUF. Elektronisk auktion ska dock enligt den nya lagen om offentlig upphandling kunna användas utan begränsande villkor vid förhandlat förfarande med föregående annonsering. Vidare ska elektronisk auktion kunna användas vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
465
enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Elektroniska auktioner ska vidare enligt båda lagarna kunna användas även vid inbjudan att lämna anbud beträffande kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem. Tillämpningsområdet för elektroniska auktioner ska således vara samma enligt de nya lagarna. En bestämmelse om när ett anbud ska anses vara godtagbart ska också ingå i de nya lagarna.
Elektroniska auktioner ska kunna användas såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Promemorians bedömning: Direktivens bestämmelser om
när ett anbud i synnerhet ska anses vara ogiltigt eller oacceptabelt bör inte genomföras genom särskilda bestämmelser i de nya lagarna. Det finns inte heller skäl att ta in någon särskild bestämmelse som anger när ett anbud ska anses vara olämpligt eller en anbudsansökan ska anses vara olämplig.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Regleringen i de nya lagarna bör i huvudsak motsvara dagens LOU och LUF
Artiklarna om elektroniska auktioner bör i de nya lagarna genomföras på i huvudsak samma sätt som motsvarande artiklar i 2004 års upphandlingsdirektiv genomförts i nuvarande LOU och LUF. Bestämmelserna bör emellertid följa den struktur som de nya direktiven har när det gäller definitionen av elektronisk auktion, som införlivats i själva artikeln (artikel 35.1 i LOU-direktivet, artikel 53.1 i LUF-direktivet). När det gäller det närmare genomförandet av art. 35.1 (artikel 53.1) framgår av andra stycket bl.a. att en elektronisk auktion genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden. Samma sak framgår emellertid även av artikel 35.5 (artikel 53.5). Det är därför tillräckligt att detta, i likhet med vad som skett vid genomförandet av motsvarande bestämmelser i nuvarande LOU och LUF, genomförs i en bestämmelse i respektive lag (prop. 2009/10:180 del 1 s. 249).
Enligt artikel 35.2 (53.2) får en upphandlande myndighet vid öppna eller selektiva förfaranden eller förhandlade förfaranden under konkurrens besluta att tilldelningen av ett offentligt kon-
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
466
trakt ska föregås av en elektronisk auktion om innehållet i upphandlingsdokumenten, särskilt de tekniska specifikationerna, kan fastställas med tillräcklig exakthet. Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas vid förnyad konkurrensutsättning för parter i ett ramavtal och vid inbjudan att lämna anbud beträffande kontrakt som ska tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem. Enligt de nya direktiven är alltså tillämpningsområdet för elektroniska auktioner detsamma. Bestämmelser som genomför artikel 35.2 (53.2) bör ingå i de nya lagarna.
I artikel 35.4 (artikel 53.4) hänvisas till bilaga VI till direktivet (bilaga VII) när det gäller vilken information som ska finnas i upphandlingsdokumenten. I 2004 års upphandlingsdirektiv anges motsvarande information i artikeln om elektronisk auktion, vilken genomförts i 5 a kap. 4 § LOU (5 a kap. 4 § LUF). I likhet med nuvarande LOU och LUF bör de uppgifter som minst ska finnas i upphandlingsdokumenten vid en elektronisk auktion framgå av lagtexten.
Enligt artikel 35.6 (artikel 53.6) ska en inbjudan att delta i den elektroniska auktionen åtföljas av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som genomförts i enlighet med viktningen i artikel 67.5 första stycket (artikel 82.5 första stycket). I motsvarande artiklar i 2004 års upphandlingsdirektiv angavs att inbjudan skulle åtföljas av en sådan bedömning om tilldelningen av kontraktet skulle ske på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Skälet till att det inte längre hänvisas till det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet synes vara de ändrade formuleringar som de nya upphandlingsdirektiven innehåller i artikel 67 i LOU-direktivet och artikel 82 i LUF-direktivet. Genomförandet av nämnda artiklar behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande. Det kan emellertid konstateras att enligt artikel 67.5 första stycket (artikel 82.5 första stycket) är det endast när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska fastställas på grundval av annat än enbart priset, som det ska anges hur de olika kriterierna kommer att viktas. Att någon hänvisning till det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet inte längre görs synes mot den bakgrunden inte i detta avseende innebära någon ändring i sak förhållande till bestämmelserna i LOU och LUF.
I artikel 35.7 sista meningen (artikel 53.7 sista meningen) föreskrivs att den upphandlande myndigheten under inga omständig-
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
467
heter får röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika etapperna i den elektroniska auktionen. Motsvarande bestämmelse i 2004 års LOU-direktiv infördes inte särskilt i LOU, eftersom detsamma bedömdes följa av bestämmelsen om anbudssekretess i 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (prop. 2009/10:180 del 1 s. 333). Inte heller genomfördes motsvarande bestämmelse i 2004 års LUF-direktiv. I enlighet med den bedömning som gjordes när motsvarande regler infördes i LOU och LUF bör någon särskild bestämmelse om förbud att röja anbudsgivares identitet inte införas i de nya lagarna. Frågor om sekretess m.m. vid upphandling, se även avsnitt 12.4 och 18.1.13.
Särskilda bestämmelser om när ett anbud ska anses vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt införs inte
I artikel 35.5 andra stycket i LOU-direktivet (artikel 53.5 andra stycket i LUF-direktivet) anges när ett anbud ska anses vara godtagbart. Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits och som uppfyller urvalskriterierna samt vars anbud överensstämmer med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt. I artikel 35.5 tredje stycket (artikel 53.5 tredje stycket) anges vad som i synnerhet karakteriserar ett ogiltigt respektive ett oacceptabelt anbud. En motsvarande skrivning finns i artikel 26.4 b andra stycket i LOU-direktivet (se avsnitt 12.3). I synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphandlingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upphandlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara ogiltiga. Ett anbud ska anses oacceptabelt i synnerhet om det lämnats in av anbudsgivare som saknar de kvalifikationer som fordras och vars pris överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet inleds. Artikeln i denna del får närmast ses som en exemplifiering och ett förtydligande. Enligt bedömningen i denna promemoria framstår det därför inte som nödvändigt att genomföra denna i lagtexten.
I artikel 35.5 fjärde stycket (artikel 53.5 fjärde stycket) anges vidare när ett anbud ska anses vara olämpligt. Detta ska anses vara fallet om anbudet är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
468
inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav enligt upphandlingsdokumenten. Vidare anges att en anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller får uteslutas eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten. Motsvarande skrivning finns i artikel 32.2 a andra stycket (artikel 50 a andra stycket) när det gäller förutsättningarna för att använda förhandlat förfarande utan föregående anbudsinfordran. Enligt ordalydelsen i artikel 35.5 fjärde stycket (artikel 53.5 fjärde stycket) är inte beskrivningen av vad som ska anses vara ett olämpligt anbud eller en olämplig anbudsansökan exemplifierande på samma sätt som när det gäller ogiltiga eller oacceptabla anbud. Beskrivningen framstår emellertid i huvudsak som ett förtydligande och enligt bedömningen i denna promemoria är det inte nödvändigt att införa denna beskrivning i författningstexten.
Information som bör framgå av upphandlingsdokumenten
I artikel 35.7 i LOU-direktivet (artikel 53.7 i LUF-direktivet) behandlas vilken information den upphandlande myndigheten ska eller får lämna under den elektroniska auktionen. Andra meningen skiljer sig därvid åt mellan direktiven. Medan LOU-direktivet anger att en upphandlande myndighet får, om detta angetts tidigare, lämna andra upplysningar om andra priser eller värden som lämnats, föreskriver LUF-direktivet att sådan information får lämnas under förutsättning att detta anges i specifikationerna. Det är oklart vad som är skälen till denna skillnad. Det kan emellertid noteras att den engelska språkversionen anger att informationen ska anges i ”the specifications”. Samma ord användes i motsvarande bestämmelse i 2004 års direktiv, vilket emellertid då översattes med ”förfrågningsunderlaget” i den svenska språkversionen (se artikel 53.6 i 2004-års LUF-direktiv). Begreppet ”förfrågningsunderlag” används inte i de nya direktiven, utan har i stället i förekommande fall ersatts med ”upphandlingsdokumenten”, som emellertid har en vidare innebörd och även innefattar t.ex. annonsen om upphandling (se avsnitt 7.7).
Av artikel 35.7 i LOU-direktivet framgår alltså inte hur eller var den upphandlande myndigheten ska ha angett att andra upplysningar får lämnas, utan endast att detta tidigare ska ha angetts. När
Ds 2014:25 Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
469
det gäller avslutande av elektroniska auktioner finns i artikel 35.8 (artikel 53.8) motsvarande skrivningar om att uppgifter tidigare ska ha angetts, men ingen information om var eller hur den aktuella informationen ska ha lämnats. Rimligen måste emellertid den aktuella informationen i vart fall ha angetts i något av upphandlingsdokumenten, vilket också bör framgå av författningstexten. Direktivens uttryck ”om detta angetts tidigare” och motsvarande i artikel 35.7 och 35.8 (artikel 53.7 och 53.8) bör därför av tydlighetsskäl ersättas med ”om detta angetts i upphandlingsdokumenten” och motsvarande.
När det gäller artikel 53.7 i LUF-direktivet kan konstateras att det inte framstår som helt klart vad som avses med specifikationerna. Det kan vidare konstateras att det är svårt att se något skäl till varför bestämmelserna i detta avseende skulle vara mindre flexibla när det gäller upphandlande enheter enligt LUF-direktivet, när normalt det omvända gäller. Mycket talar dock för att vad som avses med specifikationerna är det som enligt 2004 års direktiv benämndes förfrågningsunderlag. Benämningen används dock inte längre i direktiven och det framstår därför inte som lämpligt att använda denna i författningstexten. Även här bedöms ”upphandlingsdokumenten” kunna användas även om denna benämning i och för sig omfattar även andra handlingar än enbart ”specifikationerna” eller ”förfrågningsunderlaget”.
Användningen av elektroniska auktioner vid intellektuella prestationer och immateriella rättigheter
En särskild fråga är om elektroniska auktioner kan användas vid tilldelning av kontrakt som innehåller intellektuella prestationer. I artikel 35.1 tredje stycket i LOU-direktivet (artikel 53.1 tredje stycket i LUF-direktivet) anges att vissa offentliga tjänstekontrakt och vissa offentliga byggentreprenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projektering av byggentreprenader, inte kan rangordnas på grundval av automatiska utvärderingsmetoder och att sådana kontrakt därför inte kan bli föremål för elektroniska auktioner. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 1.7 (artikel 1.6) i 2004 års upphandlingsdirektiv. I förarbetena till de lagändringar varigenom bestämmelserna om elektroniska auktioner infördes i LOU och LUF uttalade regeringen bl.a. att det
Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner Ds 2014:25
470
inte framgår om avsikten är att utesluta vissa men inte alla kontrakt som innehåller intellektuella prestationer eller om vissa kontrakt ska uteslutas, nämligen alla sådana som innehåller intellektuella prestationer. Regeringen gjorde sammanfattningsvis bedömningen att det faktum att intellektuella prestationer ingår i föremålet för en upphandling inte i sig utesluter genomförandet av en elektronisk auktion (prop. 2009/10:180 del 1 s. 249). I skäl 67 (skäl 76) i de nya upphandlingsdirektiven klargörs nu att elektroniska auktioner vanligtvis inte är lämpliga för vissa offentliga byggentreprenadkontrakt och tjänstekontrakt som innehåller intellektuella prestationer eftersom endast de aspekter som är lämpliga för automatisk utvärdering på elektronisk väg, utan ingripande eller bedömning från den upphandlande myndighetens sida, kan bli föremål för elektronisk auktion. Skälet ger således stöd för den bedömning regeringen gjorde i samband med att bestämmelserna infördes. I samma skäl klargörs också att elektroniska auktioner kan användas vid upphandling av en specifik immateriell rättighet.
Elektronisk auktion utanför det direktivstyrda området
I likhet med vad som gäller enligt nuvarande LOU och LUF bör elektroniska auktioner också enligt de nya lagarna kunna användas utanför det direktivstyrda området. Detta bör på samma sätt som enligt dagens LOU och LUF framgå av att elektroniska auktioner får användas även i samband med förenklat förfarande och urvalsförfarande. Det bör emellertid också framgå genom en uttrycklig hänvisning i de nya lagarnas kapitel om upphandling som inte omfattas av direktivet till det kapitel som reglerar elektroniska auktioner (se prop. 2010/11:150 del I s. 195).
471
16 Tekniska specifikationer och anbud med alternativa utföranden
16.1 Tekniska specifikationer
Promemorians förslag: Regleringen av tekniska specifikationer
i de nya lagarna ska med vissa undantag motsvara den nuvarande.
Det ska uttryckligen anges att de egenskaper som anges i de tekniska specifikationerna också får avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna, eller byggentreprenaderna eller en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel. Detta ska även gälla då sådana faktorer inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig.
Det ska i de tekniska specifikationerna få anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna som huvudregel bestämmas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller utformning med tanke på samtliga användares behov.
I de nya lagarna ska bestämmelserna om tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav placeras före de bestämmelser om tekniska specifikationer som hänvisar till bl.a. standarder.
Tekniska specifikationer Ds 2014:25
472
Bestämmelserna om ursprung, tillverkning m.m. ska på motsvarande sätt som i dag vara tillämpliga även på sådan upphandling som faller utanför det direktivstyrda området.
Skälen för promemorians förslag: I dag återfinns regleringen
av tekniska specifikationer i 6 kap. LOU och 6 kap. LUF. Regleringen grundar sig på artikel 23 i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 34 i 2004 års LUF-direktiv. I bilaga 4 till respektive lag återfinns definitioner av vissa tekniska specifikationer. Definitionerna är hämtade från bilaga VI i 2004 års LOU-direktiv och från bilaga XXI i 2004 års LUF-direktiv. Motsvarande reglering i de nya direktiven (artikel 42 i LOU-direktivet respektive artikel 54 i LUF-direktivet) innehåller vissa ändringar i förhållande till dagens reglering.
Även i de nya direktiven har definitioner av tekniska specifikationer tagits in i bilagor. Denna ordning bör även fortsättningsvis få genomslag i den svenska lagstiftningen, dvs. på motsvarande sätt som i dag bör definitioner av tekniska specifikationer tas in i särskilda bilagor till lagarna. I artiklarna om tekniska specifikationer i de nya direktiven återfinns till skillnad från nuvarande direktiv en allmän föreskrift om att de egenskaper som krävs av varor, tjänster eller byggentreprenader ska anges i specifikationerna (artikel 42.1 i LOU-direktivet och artikel 60.1 i LUF-direktivet).
I de nya direktiven lyfts vidare i artiklarna uttryckligen fram att de tekniska specifikationerna ska avse egenskaper hos det som upphandlas men att egenskaperna också får avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna (artikel 42.1 i LOU-direktivet och artikel 60.1 i LUF-direktivet). Något som hittills har framgått av de ovan nämnda bilagorna till de äldre direktiven. Det anges vidare att egenskaperna också får avse en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel. Det anges i sammanhanget att de egenskaper som krävs inte måste utgöra en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna förutsatt att de är kopplade till kontraktsföremålet och att de står i proportion till kontraktets värde och målsättningar. Vad gäller kravet att de egenskaper som krävs måste vara kopplade till kontraktsföremålet och stå i proportion till kontraktets värde och målsättningar, så följer emellertid det redan av
Ds 2014:25 Tekniska specifikationer
473
de allmänna principerna för upphandling, vilka kommer att framgå av de nya lagarna, varför detta inte behöver anges särskilt.
Enligt de nya direktiven får i de tekniska specifikationerna också anges om överföring av immateriella rättigheter kommer att krävas (artikel 42.1 i LOU-direktivet och artikel 60.1 i LUF-direktivet).
De nya direktiven innebär ett förstärkt hänsynstagande till tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. I dag anges att de tekniska specifikationerna då det är möjligt bör fastställas för att ta hänsyn till kriterier avseende tillgänglighet för funktionshindrade eller formgivning med tanke på samtliga användares behov. Enligt de nya direktiven ska de tekniska specifikationerna för alla upphandlingar där kontraktsföremålet ska användas av fysiska personer, utom i vederbörligen motiverade fall, fastställas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov (artikel 42.1 i LOU-direktivet och artikel 60.1 i LUF-direktivet).
Om obligatoriska krav för tillgänglighet har antagits genom en unionsrättsakt ska de tekniska specifikationerna avseende tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov utformas med hänvisning till den rättsakten.
En ytterligare nyhet i direktiven är att bestämmelserna om tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav har placerats före bestämmelserna om tekniska specifikationer som hänvisar till bl.a. standarder (artikel 42.3 a och b i LOU-direktivet respektive artikel 60.3 a och b i LUF-direktivet). Syftet är att lyfta fram den förra formen av tekniska specifikationer, då den bäst anses främja innovationer. Den ändrade ordningsföljden bör också få genomslag i de nya upphandlingslagarna.
Bestämmelserna om uppgifter om ursprung, tillverkning m.m. i de tekniska specifikationerna i de nuvarande upphandlingslagarna (se 6 kap. 4 § LOU respektive 6 kap. 4 § LUF) är i dag tillämpliga även på upphandling utanför det direktivstyrda området (se 15 kap. 2 § LOU respektive 15 kap. 2 LUF). Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Motsvarande bestämmelser om ursprung, tillverkning m.m. i dessa lagar bör således även vara tillämpliga på upphandling utanför det direktivstyrda området enligt bestämmelserna i 19 kap. i respektive ny lag.
Tekniska specifikationer Ds 2014:25
474
16.2 Provningsrapport eller intyg från en tredje part
Promemorians förslag: En upphandlande myndighet eller enhet
ska som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, få kräva att leverantörerna uppvisar en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ. Om leverantören inte hade tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg ska under vissa förutsättningar dock andra lämpliga bevismedel godtas som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Skälen för promemorians förslag: Regleringen i de nya direk-
tiven medger att en upphandlande myndighet eller enhet kan kräva att leverantören uppvisar en provningsrapport eller intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet (artikel 44.1 i LOU-direktivet respektive artikel 62.1 i LUF-direktivet). Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bl.a. kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
Andra lämpliga bevismedel ska dock godtas om leverantören inte hade tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg under förutsättning att detta inte kan tillskrivas den berörda leverantören och under förutsättning att den berörda leverantören därigenom bevisar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet (artikel 44.2 i LOU-direktivet respektive artikel 62.2 i LUF-direktivet).
Ds 2014:25 Tekniska specifikationer
475
16.3 Märken
Promemorians förslag: En upphandlande myndighet eller enhet
ska under vissa förutsättningar i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet få kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs.
Regleringen av märken ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Skälen för promemorians förslag: I de nya direktiven har be-
stämmelserna om märken utvidgats till att även omfatta andra märken än miljömärken (artikel 43 i LOU-direktivet respektive artikel 61 i LUF-direktivet). Enligt nuvarande direktiv (artikel 23.6 i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 34.6 i 2004 års LUF-direktiv) måste man ta in de underliggande specifikationerna som ligger till grund för ett miljömärke i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget eller de kompletterande handlingarna. De nya direktiven möjliggör för en upphandlande myndighet eller enhet att i stället direkt hänvisa till ett särskilt märke.
De direktivstyrda bestämmelserna om miljömärken i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna eller att inskränka denna ordning till att enbart gälla för miljömärken. Samtliga föreslagna bestämmelser som gäller märken i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagarna.
16.4 Skyldigheten att tillhandahålla vissa tekniska specifikationer
Promemorians förslag: Den skyldighet som en upphandlande
enhet har att på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som regelbundet anges i enhetens upphandlings-
Tekniska specifikationer Ds 2014:25
476
kontrakt eller de specifikationer enheten avser att tillämpa vid tilldelning av kontrakt som förhandsannonseras, ska i fortsättningen som huvudregel fullgöras med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång.
Skälen för promemorians förslag: En nyhet i LUF-direktivet i
förhållande till gällande rätt är att den skyldighet som en upphandlande enhet har att på begäran från leverantörer som är intresserade av att erhålla ett kontrakt tillhandahålla de tekniska specifikationer som regelbundet anges i enhetens upphandlingskontrakt eller de specifikationer enheten avser att tillämpa vid tilldelning av kontrakt som förhandsannonseras i fortsättningen som huvudregel, ska fullgöras med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång (artikel 63 i LUF-direktivet). Det nya kravet på tillhandahållande med elektroniska medel bör genomföras i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
16.5 Anbud med alternativa utföranden
Promemorians förslag: De nya bestämmelserna om anbud med
alternativa utföranden ska med vissa undantag motsvara de nuvarande.
En upphandlande myndighet eller enhet ska i fortsättningen inte bara få tillåta utan även kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Anbud med alternativa utföranden får krävas eller tillåtas oavsett vilka tilldelningskriterierna är. De tilldelningskriterier som används ska kunna tillämpas på såväl anbud med alternativa utföranden som på anbud som inte utgör alternativ.
Anbud med alternativa utföranden som inte är kopplade till kontraktsföremålet är inte tillåtna.
Skälen för promemorians förslag: Möjligheten att beakta
anbud med alternativa utföranden har utökats i och med de nya direktiven (artikel 45 i LOU-direktivet respektive artikel 64 i LUFdirektivet). Det innebär att alternativa anbud får användas oavsett vilka tilldelningskriterierna är.
Ds 2014:25 Tekniska specifikationer
477
Det förtydligas vidare att de tilldelningskriterier som används ska kunna tillämpas på såväl anbud med alternativa utföranden som på anbud som inte utgör alternativ. De nya direktiven möjliggör också för en upphandlande myndighet eller enhet att inte bara tillåta utan även kräva anbud med alternativa utföranden.
I LOU-direktivet anges uttryckligen att anbud med alternativa utföranden inte är tillåtna om den upphandlande myndigheten inte anger huruvida den tillåter eller kräver sådana anbud och att sådana anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet (artikel 45.1). En motsvarande föreskrift saknas för upphandlande enheter i såväl LUF-direktivet som i 2004 års LUF-direktiv. En föreskrift om att anbud med alternativa utföranden inte är tillåtna om det inte angetts att sådana anbud godkänns, har dock införts i LUF (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 498).
Det ligger i sakens natur att anbud med alternativa utföranden inte är tillåtna om den upphandlande enheten inte anger att den tillåter eller kräver sådana anbud och att sådana anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet. I förtydligande syfte bör emellertid en bestämmelse av denna innebörd också införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna på motsvarande sätt som skett i gällande lagstiftning.
En upphandlande myndighet eller enhet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska på motsvarande sätt som enligt gällande rätt, ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras. I artikel 45.3 i LOU-direktivet anges uttryckligen att en upphandlande myndighet endast ska beakta alternativa anbud som uppfyller de ställda minimikraven. En sådan uttrycklig föreskrift saknas för upphandlande enheter i såväl LUF-direktivet som 2004 års LUF-direktiv. En sådan föreskrift har dock trots det införts i LUF. Av de allmänna principerna om att upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt, får nämligen anses följa att även upphandlande enheter endast får beakta anbud med alternativa utföranden som uppfyller de ställda minimikraven. I förtydligande syfte bör emellertid en uttrycklig föreskrift av denna innebörd också införas för upphandlande enheter i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna på motsvarande sätt som skett i gällande lagstiftning.
479
17 Annonsering
17.1 Annonsering av upphandling
17.1.1 Nuvarande regler om annonsering av upphandling och de nya upphandlingsdirektiven
I 7 kap. LOU och 7 kap. LUF finns bestämmelser om skyldighet att annonsera, om förhandsannonsering och om efterannonsering. Ytterligare bestämmelser om annonsering finns i upphandlingsförordningen (2011:1040). Reglerna genomför bestämmelser i 2004 års upphandlingsdirektiv, artiklarna 35–37 i 2004 års LOU-direktiv och artiklarna 41–44 i 2004 års LUF-direktiv.
I de nya direktiven finns bestämmelser om förhandsmeddelanden, meddelanden om upphandling och meddelanden om kontraktstilldelning i artiklarna 48–50 i LOU-direktivet. Motsvarande bestämmelser finns i artiklarna 67 och 69–70 i LUF-direktivet. Därutöver finns i LUF-direktivet också en bestämmelse om meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem (artikel 68), som inte har någon motsvarighet i LOU-direktivet. I artiklarna 51–52 i LOU-direktivet och artiklarna 71–72 i LUF-direktivet behandlas utformning och offentliggörande av meddelanden samt offentliggörande på nationell nivå.
Strukturen på bestämmelserna om förhandsmeddelande, meddelande om upphandling och meddelande om kontraktstilldelning har ändrats i de nya upphandlingsdirektiven. Vidare har vissa förenklingar skett. Exempelvis har kraven i 2004 års direktiv på att det beräknade totala värdet av varu- och tjänstekontrakt ska anges i förhandsmeddelanden som används för att informera om planerade upphandlingar tagits bort. Det finns inte heller längre något krav på att översändandet av sådana förhandsmeddelanden måste ske snarast möjligt efter varje budgetårs början (artikel 35.1 i 2004 års LOU-direktiv och artikel 41.1 i 2004 års LUF-direktiv).
Annonsering Ds 2014:25
480
En nyhet i LOU-direktivet är möjligheten för medlemsstaterna att föreskriva att upphandlande myndigheter under den centrala nivån eller specifika kategorier av dessa får – om kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering – använda ett förhandsmeddelande som anbudsinfordran i stället för ett meddelande om upphandling (artikel 26.5 andra stycket, se vidare nedan). Möjligheten att använda en sådan förhandsannons finns redan för upphandlande enheter enligt 2004 års LUF-direktiv och gäller också enligt det nya direktivet. Ytterligare en nyhet är att tidsfristen för meddelanden om kontraktstilldelning (efterannonsering) minskats till 30 dagar och nu är densamma i båda direktiven. Vidare blir det obligatoriskt enligt de nya direktiven att utarbeta och skicka annonserna med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå, se artikel 51.2 i LOU-direktivet och artikel 71.2 i LUF-direktivet.
Genom de nya direktiven har den tidigare uppdelningen i s.k. A- och B-tjänster avskaffats (se avsnitt 8.1). I stället innehåller direktiven särskilda bestämmelser för sociala tjänster och andra särskilda tjänster, se artiklarna 74–77 i LOU-direktivet och artiklarna 91–94 i LUF-direktivet. I dessa bestämmelser ingår särskilda regler om offentliggörande av meddelanden, dvs. om annonsering av upphandling, när det gäller tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster. (artikel 75 i LOU-direktivet och artikel 92 i LUF-direktivet). Överväganden när det gäller genomförandet av dessa artiklar finns i avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51).
17.1.2 De nya lagarnas bestämmelser om annonsering
Promemorians förslag: De nya lagarna ska innehålla bestäm-
melser om förhandsannons, annons om upphandling och efterannons, samt för försörjningssektorerna även bestämmelser om annons om kvalificeringssystem, vilka i sak i allt väsentligt ska överensstämma med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF. Direktivens begrepp meddelande ska i de nya lagarna ersättas med annons, på samma sätt som i nuvarande LOU och LUF. I de båda nya lagarna ska begreppet anbudsinfordran användas som en samlande beskrivning för de sätt på vilka upp-
Ds 2014:25 Annonsering
481
handlingar offentliggörs. Enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska vidare upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter ha möjlighet att använda en förhandsannons som anbudsinfordran vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Bestämmelser om annonsering ska i båda lagarna också finnas för det icke-direktivstyrda området. Dessa ska i allt väsentligt vara utformade som motsvarande bestämmelser i LOU och LUF, men kompletteras med en bestämmelse om annonsering av dynamiska inköpssystem.
Bestämmelser om förhandsinsyn ska ingå i de nya lagarna och vara utformade på samma sätt som i LOU och LUF.
Promemorians bedömning: Upphandlande myndigheter
och enheter bör inte åläggas en skyldighet att kvartalsvis samla och skicka efterannonser vid tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal.
Det bör inte införas några bestämmelser i de nya lagarna som anger att den upphandlande myndigheten eller enheten inte behöver lämna ut viss information som rör kontraktstilldelningen eller ingåendet av ett ramavtal om ett utlämnande av sådan information skulle kunna hindra tillämpning av lagen, strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella intressen eller motverka sund konkurrens mellan ekonomiska aktörer.
Ytterligare regler om annonsering bör tas in i en förordning.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Annons ersätter meddelande och begreppet anbudsinfordran införs
I direktivens bestämmelser anges förhandsmeddelande, meddelande om upphandling och liknande. I de nya lagarna bör dock, i likhet med LOU och LUF, begreppet meddelande ersättas med begreppet annons.
Enligt artikel 26.5 första stycket i LOU-direktivet ska en anbudsinfordran göras genom ett meddelande om upphandling enligt artikel 49. Medlemsstaterna får dock, som angetts ovan, enligt artikel 26.5 andra stycket i LOU-direktivet föreskriva att upphandlande myndigheter under den centrala statliga nivån eller spe-
Annonsering Ds 2014:25
482
cifika kategorier av dessa får göra anbudsinfordran genom ett förhandsmeddelande, om kontraktet tilldelas genom selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering. Enligt artikel 44.4 i LUF-direktivet får en anbudsinfordran göras på något av tre sätt, nämligen genom (1) ett förhandsmeddelande enligt artikel 67 om kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, (2) ett meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem enligt artikel 68 om kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, genom en konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap, eller (3) ett meddelande om upphandling enligt artikel 69.
En nyhet i direktiven är användningen av begreppet anbudsinfordran, som inte förekommer i 2004 års direktiv. Begreppet definieras inte i de nya direktiven. Av artikel 26.5 i LOU-direktivet och artikel 44.4 i LUF-direktivet kan utläsas att begreppet anbudsinfordran avser att täcka in de olika typer av annonser som kan användas för att offentliggöra en upphandling. Begreppet anbudsinfordran förekommer förutom i nämnda artiklar och i artiklarna om olika typer av meddelanden om upphandling (artiklarna 48–50 i LOU-direktivet och artiklarna 67 samt 69–70 i LUF-direktivet) på flera andra ställen i direktiven, bl.a. i bestämmelserna om tröskelvärden (artikel 4 i LOU-direktivet och artikel 15 i LUF-direktivet), om öppet, selektivt och förhandlat förfarande (artikel 27–29 i LOU-direktivet och artikel 45–47 i LUF-direktivet) samt om dynamiska inköpssystem (artikel 34 i LOU-direktivet och artikel 52 i LUF-direktivet).
Ordet ”anbudsinfordran” kan tyckas leda tankarna till att det enbart rör sig om en myndighets direkta åtgärd för att begära in anbud. En anbudsinfordran i direktivets mening kan emellertid också göras genom en annons som används för att få in anbudsansökningar från leverantörer. Detta är fallet vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap. I dessa fall lämnas det faktiska anbudet först i ett senare skede, sedan den upphandlande myndigheten eller enheten bjudit in utvalda ansökande att lämna anbud eller, vid en konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen (se artikel 54 i LOU-direktivet, jämför med artikel 74 i LUF-direktivet). Vidare kan en anbudsinfordran också innebära att leverantörer
Ds 2014:25 Annonsering
483
ska anmäla sitt intresse, såsom är fallet när förhandsannonsering skett. Mot denna bakgrund kan ordet anbudsinfordran uppfattas som något missvisande. Övervägande skäl talar trots detta för att följa direktivet och använda begreppet i författningstexten som en samlande beskrivning för hur upphandlingar ska eller får offentliggöras. I promemorian föreslås det därför att ordet anbudsinfordran används i författningstexten.
Generella regler om annonsering av upphandling
Enligt artikel 49 i LOU-direktivet ska ett meddelande om upphandling användas som anbudsinfordran för alla förfaranden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26.5 andra stycket och artikel 32. Att anbudsinfordran ska ske genom ett meddelande om upphandling framgår också av artikel 26.5 första stycket. Huvudregeln är alltså att all upphandling ska offentliggöras genom en annons om upphandling. Möjligheten att med stöd av artikel 26.5 andra stycket för vissa typer av myndigheter föreskriva ett lättare annonseringskrav behandlas nedan. Ytterligare en möjlighet att göra undantag från annonseringskravet i artikel 49 följer av regleringen i artikel 32, som innehåller bestämmelser om när en upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Genomförandet av artikel 32 behandlas i avsnitt 12.
Till skillnad från artikel 26.5 och artikel 49 i LOU-direktivet, som anger att en anbudsinfordran ska göras genom ett meddelande om upphandling, anges i artikel 44.4 och artikel 69 i LUF-direktivet att ett meddelande om upphandling får användas som anbudsinfordran för alla förfaranden. Skälet till detta torde vara att alla upphandlande enheter, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, kan välja att använda sig av något av de andra två sätten för att göra en anbudsinfordran. Vad meddelandena närmare ska innehålla framgår i såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet av en bilaga till direktivet (bilaga V respektive bilaga XI), som ska anges i standardformulär som ska fastställas av kommissionen.
Bestämmelser som genomför artikel 26.5 första stycket och artikel 49 i LOU-direktivet samt artikel 44.4 och artikel 69 i LUF-
Annonsering Ds 2014:25
484
direktivet föreslås i de nya lagarnas kapitel om annonsering av upphandling.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
I artikel 48.1 i LOU-direktivet och artikel 67.1 LUF-direktivet anges att en upphandlande myndighet eller enhet får informera om planerade upphandlingar genom ett förhandsmeddelande. Det har i de nya direktiven tydliggjorts att denna typ av förhandsannonsering är frivillig. Av artikel 27.2 och 28.3 i LOU-direktivet framgår dock att det är obligatoriskt att använda sig av en förhandsannons om den upphandlande myndigheten avser att tillämpa möjligheten till förkortning av tidsfrister vid öppet och selektivt förfarande. När det gäller öppet förfarande finns en motsvarande bestämmelse i artikel 45.2 i LUF-direktivet.
Förhandsmeddelanden för att informera om planerade upphandlingar ska enligt artikel 48.1 i LOU-direktivet och artikel 67.1 i LUF-direktivet offentliggöras antingen av Europeiska unionens publikationsbyrå eller på den upphandlande myndighetens s.k. upphandlarprofil. För det fall det sistnämnda alternativet används ska den upphandlande myndigheten också skicka ett meddelande till publikationsbyrån om att ett sådant offentliggörande skett. Vilken information som ska framgå av förhandsmeddelandena framgår av bilagor till direktiven (bilaga V i LOU-direktivet respektive bilaga VI i LUF-direktivet). Till skillnad från 2004 års direktiv finns det, som nämnts, inte längre några regler om när publiceringen av denna typ av förhandsmeddelanden ska ske. En upphandlande myndighet kan alltså när som helst under året skicka ett sådant meddelande för offentliggörande. Om en upphandlande myndighet eller enhet vill tillämpa möjligheten till förkortning av tidsfrister framgår dock av artikel 27.2 b och 28.3 b i LOU-direktivet samt artikel 45.2 b i LUF-direktivet att en sådan annons måste ha skickats för offentliggörande minst 35 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelandet om upphandling skickades.
Direktivens bestämmelser om att förhandsannonsering får ske och att sådan annonsering ska ske om myndigheten eller enheten vill tillämpa möjligheterna till förkortning av tidsfrister föreslås genomföras genom bestämmelser i de nya lagarna.
Ds 2014:25 Annonsering
485
Förhandsannons som anbudsinfordran
Direktiven skiljer mellan en förhandsannons som används för att informera om planerade upphandlingar och sådana förhandsannonser som används som anbudsinfordran. De sistnämnda behandlas i artikel 26.5 andra och tredje styckena och artikel 48.2 i LOUdirektivet samt i artikel 44.4 a och artikel 67.2 i LUF-direktivet. Möjligheten att annonsera en upphandling genom en förhandsannons finns i dagens LUF, medan någon motsvarande möjlighet inte finns enligt LOU.
I artikel 26.5 andra stycket i LOU-direktivet anges att medlemsstaterna – om kontraktet tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering – får föreskriva att upphandlande myndigheter under den centrala nivån, eller specifika kategorier av dessa, får göra anbudsinfordran genom en förhandsannons enligt artikel 48.2. Av definitionen i artikel 2.1.2 i LOU-direktivet framgår att med centrala statliga myndigheter avses de upphandlande myndigheter som förtecknas i bilaga I till direktivet och, i den mån rättelser eller ändringar gjorts på nationell nivå, de enheter som har ersatt dem. Med upphandlande myndigheter under den centrala nivån avses enligt artikel 2.1.3 i direktivet alla upphandlande myndigheter som inte är centrala statliga myndigheter. Definitionerna behandlas i avsnitt 7.5. I artikel 44.4 a i LUF-direktivet anges att en anbudsinfordran får göras genom ett förhandsmeddelande enligt artikel 67 om kontraktet tilldelas genom ett selektivt eller förhandlat förfarande. Enligt LUF-direktivet har alltså alla enheter möjlighet att använda sig av en sådan förhandsannons.
En förutsättning såväl enligt LOU-direktivet som enligt LUFdirektivet för att ett förhandsmeddelande ska få användas som anbudsinfordran är, som framgått, att kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering. Följden av att ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran är att den upphandlande myndigheten, när själva upphandlingen sedan ska genomföras, inte behöver annonsera upphandlingen på nytt. I stället ska de leverantörer som anmält sitt intresse med anledning av förhandsannonsen bjudas in att bekräfta att de fortfarande är intresserade (se artikel 54.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 74.1 andra stycket i LUF-
Annonsering Ds 2014:25
486
direktivet). Detta skiljer sig från en sådan förhandsannons som inte används som anbudsinfordran. Ytterligare en skillnad är att en förhandsannons som används som anbudsinfordran ska innehålla fler uppgifter. Detta framgår av artikel 48.2 i LOU-direktivet och artikel 67.2 i LUF-direktivet samt bilaga V respektive VI till direktiven. Av artikel 48.2 i LOU-direktivet och artikel 67.2 i LUF-direktivet framgår vidare att förhandsmeddelandet ska ha avsänts för offentliggörande mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse avsändes och att den period som omfattas av förhandsmeddelandet som huvudregel får avse högst 12 månader.
Frågan är om regler bör införas i den nya lagen om offentlig upphandling som föreskriver att upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter får använda ett förhandsmeddelande som anbudsinfordran vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Innebörden av att ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran är att den upphandlande myndigheten inte behöver annonsera upphandlingen på nytt när den specifika upphandlingen ska göras. En sådan ordning skulle sannolikt underlätta för dessa myndigheter och leda till ökad flexibilitet. Upphandlingsförfarandena skulle också kunna göras snabbare än vad som annars skulle ha varit fallet. Ett skäl som kan tala emot att införa regler om förhandsannonsering som anbudsinfordran, är att den information som kan lämnas i en sådan annons är mer begränsad än när annonsering sker inför en specifik upphandling i enlighet med huvudregeln om sådan annonsering. Det kan mot den bakgrunden hävdas att leverantörer får ett sämre underlag för att avgöra vilka upphandlingar som kan vara intressanta att delta i, vilket skulle kunna leda till att färre leverantörer deltar i anbudsgivningen. Ett förhandsmeddelande som används som anbudsinfordran ska dock enligt direktivet innehålla utförligare uppgifter, i den mån dessa är kända, än vad ett förhandsmeddelande som inte används som anbudsinfordran ska innehålla (se artikel 48.2 och bilaga V i LOUdirektivet). Ett krav är t.ex. att det ska framgå vilka varor, tjänster eller byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta. Kravet i artikel 48.2 b i LOU-direktivet om att det i förhandsannonsen ska anges att tilldelning kommer att ske utan att någon ytterligare anbudsinfordran offentliggörs innebär också en tydlighet gentemot
Ds 2014:25 Annonsering
487
leverantörerna. Även om en förhandsannons normalt innehåller mindre information kan det emellertid också innebära fördelar för leverantören att den enbart behöver bevaka en förhandsannons och inte, som annars skulle vara fallet, flera separata annonser om upphandling. Sammantaget görs i promemorian bedömningen att övervägande skäl talar för att införa bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling som möjliggör att upphandlande myndigheter som inte är centrala statliga myndigheter får använda sig av förhandsmeddelande som anbudsinfordran vid selektivt förfarande och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Möjligheten till förhandsannonsering kan enligt artikel 26.5 andra stycket i LOU-direktivet förbehållas för vissa kategorier av upphandlande myndigheter under den centrala nivån. Några skäl som talar för att ett sådant förbehåll ska göras har dock inte framkommit. Bestämmelserna bör därför gälla alla upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter.
Efterannonsering
I artikel 50 i LOU-direktivet och artikel 70 i LUF-direktivet finns bestämmelser om meddelande om kontraktstilldelning, dvs. om annonsering efter att ett kontrakt har tilldelats (efterannonsering). I de nya direktiven anges tiden för att skicka ett sådant meddelande till 30 dagar. Enligt artikel 50.2 andra stycket i LOU-direktivet (artikel 70.2 andra stycket i LUF-direktivet) ska den upphandlande myndigheten inte vara skyldig att skicka något meddelande om resultatet av upphandlingsförfarandet för varje kontrakt som grundas på ett ramavtal. Medlemsstaterna får emellertid fastställa att de upphandlande myndigheterna varje kvartal ska samla meddelanden om resultatet av upphandlingsförfarandet för de kontrakt som grundas på ramavtalet. I detta fall ska de upphandlande myndigheterna sända de samlade meddelandena senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal. Enligt artikel 50.3 i LOU-direktivet (artikel 70.2 tredje stycket i LUF-direktivet) ska de upphandlande myndigheterna sända ett meddelande om kontraktstilldelning på grundval av ett dynamiskt inköpssystem senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt. De får dock gruppera dessa meddelanden per kvar-
Annonsering Ds 2014:25
488
tal. I detta fall ska de sända de samlade meddelandena senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Direktivens bestämmelser om meddelande om kontraktstilldelning i artikel 50 i LOU-direktivet och artikel 70 i LUF-direktivet bör genomföras i de nya lagarna i huvudsak på samma sätt som motsvarande bestämmelser i 2004 års direktiv genomförts i nuvarande LOU och LUF. Enligt bedömningen i denna promemoria finns det inte någon anledning att utnyttja möjligheten i artikel 50.2 andra stycket andra meningen i LOU-direktivet (artikel 70.2 andra stycket andra meningen i LUF-direktivet) att föreskriva att upphandlande myndigheter kvartalsvis ska samla meddelanden om resultatet av upphandlingsförfaranden för kontrakt som grundas på ramavtal. Denna del av artikeln bör därför inte genomföras. I stället bör, på samma sätt som enligt nuvarande reglering i LOU och LUF, huvudregeln gälla, dvs. att den upphandlande myndigheten inte ska vara skyldig att publicera någon efterannons vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal. Skyldigheten enligt artikel 50.3 första meningen i LOU-direktivet respektive artikel 70.3 första meningen i LUF-direktivet att sända ett meddelande om kontraktstilldelning på grundval av ett dynamiskt inköpssystem senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt framgår redan av huvudregeln i artikel 50.1 i LOU-direktivet respektive artikel 70.1 i LUF-direktivet. Denna del av bestämmelsen behöver därför inte genomföras särskilt. Däremot bör bestämmelserna i artikel 50.3 andra meningen i LOU-direktivet och artikel 70.2 tredje stycket i LUF-direktivet om möjlighet att gruppera sådana efterannonser kvartalsvis och skicka dem för publicering senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal genomföras i de nya lagarna. En sådan ordning bör innebära en effektivisering och förenkling för de upphandlande myndigheter som använder sig av ett dynamiskt inköpssystem. I enlighet med artikel 50.2 första stycket i LOUdirektivet och artikel 70.2 första stycket i LUF-direktivet bör även ingå en bestämmelse om att den upphandlande myndigheten eller enheten särskilt ska ange om den – efter en förhandsannons – beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt.
Enligt artikel 50.4 i LOU-direktivet (artikel 70.4 LUF-direktivet) behöver viss information som rör kontraktstilldelningen eller ingåendet av ett ramavtal inte offentliggöras om ett utlämnande av sådan information skulle kunna hindra tillämpning av lagen eller i
Ds 2014:25 Annonsering
489
övrigt strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella intressen för en viss offentlig eller privat leverantör eller motverka sund konkurrens mellan leverantörer. En upphandlande myndighet eller enhet ska beakta att de uppgifter som tas in i en annons inte strider mot bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (prop. 2006/07:128 del 1 s. 359). I likhet med den bedömning som regeringen tidigare gjort görs i denna promemoria bedömningen att bestämmelserna inte behöver genomföras genom särskilda bestämmelser i de nya upphandlingslagarna (se a. prop. s. 274-277). Frågor om sekretess m.m. vid upphandling, se vidare bl.a. avsnitt 12.4 och 18.1.13.
Utformning och offentliggörande av annonser
I artiklarna 51–52 i LOU-direktivet och artiklarna 71–72 i LUFdirektivet finns bestämmelser om utformning och offentliggörande av meddelanden samt om offentliggörande på nationell nivå. Av artikel 51.1 i LOU-direktivet och artikel 71.1 i LUF-direktivet framgår att de meddelanden som avses i artiklarna 48–50 i LOUdirektivet respektive artiklarna 67–70 i LUF-direktivet, ska innehålla de upplysningar som anges i vissa närmare angivna bilagor till respektive direktiv. Upplysningarna ska vidare anges i samma format som standardformulären, inbegripet standardformulär för rättelser, vilka kommissionen ska fastställa genom genomförandeakter. Av artikel 51.2 (artikel 71.2) framgår att meddelandena ska skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå i enlighet med bilagorna VIII respektive IX till direktiven. Denna obligatoriska skyldighet är en nyhet i jämförelse med tidigare direktiv och har inte någon motsvarighet i dagens LOU och LUF. Vidare innehåller artikeln en skyldighet för Europeiska unionens publikationsbyrå att se till att förhandsmeddelanden och den anbudsinfordran som rör ett dynamiskt inköpssystem fortsätter att offentliggöras under viss närmare angiven tid. Denna del av bestämmelsen utgör inte någon skyldighet för medlemsstaten och behöver därför inte genomföras.
Ytterligare en nyhet är artikel 52.1 (artikel 72.1), som anger att meddelanden och informationen i dem inte får offentliggöras på
Annonsering Ds 2014:25
490
nationell nivå före den dag då de har offentliggjorts i enlighet med artikel 51 (artikel 71). I motsvarande bestämmelser i 2004 års direktiv angavs att meddelandena inte fick offentliggöras på nationell nivå före den dag då de skickas till kommissionen. Av de nya direktiven följer också att den Europeiska unionens publikationsbyrå ska lämna en bekräftelse till myndigheten eller enheten på att meddelande har mottagits och när det offentliggjorts (artikel 51.5 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 71.5 andra stycket i LUF-direktivet). Enligt artikel 52.1 (artikel 72.1) får dock offentliggörande under alla omständigheter ske på nationell nivå om den upphandlande myndigheten inte har underrättats om offentliggörandet inom 48 timmar efter bekräftelse av mottagandet. I övrigt motsvarar bestämmelserna i artikel 51 och 52 i huvudsak motsvarande bestämmelser i 2004 års LOU-direktiv.
I likhet med nuvarande LOU och LUF bör de nya lagarna endast innehålla bestämmelser om annons om upphandling, förhandsannons och efterannons. Övriga bestämmelser om annonsering bör tas in i en förordning. I annonseringskapitlen i de nya lagarna bör en upplysning om att regeringen kan meddela kompletterande föreskrifter om utformningen och offentliggörandet av annonser tas in.
Annonsering vid förhandsinsyn
I nuvarande 7 kap. 4 § LOU och 7 kap. 7 § LUF finns bestämmelser om förhandsinsyn som genomför artikel 2d.4 i rättsmedelsdirektiven i lydelse enligt ändringsdirektivet. Bestämmelserna innebär att en upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen. Dessa bestämmelser bör också ingå i de nya lagarna.
Annonsering av upphandling som inte omfattas av direktivet
I likhet med nuvarande LOU och LUF bör det finnas en generell skyldighet för upphandlande myndigheter att annonsera upphandlingar som inte omfattas av direktiven och som sker genom förenk-
Ds 2014:25 Annonsering
491
lat förfarande eller urvalsförfarande. Härutöver bör annonseringsbestämmelser också finnas när det gäller ett dynamiskt inköpssystem som inte omfattas av de direktivstyrda reglerna. På motsvarande sätt som vid urvalsförfarande bör föreskrivas att en sådan annonsering ska ske genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Vidare bör föreskrivas en skyldighet att offentliggöra annonsen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
I likhet med nuvarande LOU och LUF bör också innehållet i en annons regleras i de nya lagarna. Även möjligheten till frivillig förhandsinsyn bör, på samma sätt som i dag, gälla utanför det direktivstyrda området. Regler om detta föreslås därför ingå i 19 kap. i de nya lagarna.
Av artikel 51.6 i LOU-direktivet och artikel 71.6 i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten får offentliggöra meddelanden om offentlig upphandling som inte omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i direktivet under förutsättning att dessa meddelanden skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå med elektroniska medel i överensstämmelse med de format och förfaranden som anges i bilaga IXVIII i LOU-direktivet eller bilaga IX i LUF-direktivet. De bestämmelser i 2004 års direktiv som delvis motsvarar dessa bestämmelser har i nuvarande LOU och LUF genomförts genom en upplysning i 15 kap. 2 § fjärde stycket. Det har i tidigare lagstiftningsärenden ifrågasatts om denna allmänna upplysningsbestämmelse bör finnas kvar (Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet, Ds 2009:30, s. 275 f.). Regeringen ansåg emellertid att upplysningsbestämmelsen skulle finnas kvar på grund av möjligheten att genom efterannonsering förkorta den tidsfrist som gäller för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet, se 16 kap. 17 § andra stycket 1 i nuvarande LOU och LUF (prop. 2009/10:180 del 1 s 303). Mot denna bakgrund bör upplysningsbestämmelsen finnas även i de nya lagarna.
493
18 Tidsfrister och information till leverantörer
18.1 Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
18.1.1 Inledning
I detta avsnitt behandlas promemorians förslag om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud. Bestämmelser om sådana tidsfrister finns i artiklarna 27–31, 47 och 53 i LOUdirektivet samt i artiklarna 45-49, 66 och 73 i LUF-direktivet. I 2004 års LOU-direktiv och 2004 års LUF-direktiv finns dessa bestämmelser samlade i artikel 38 respektive artikel 45. I LOU och LUF finns bestämmelser om tidsfrister i 8 kap.
Förutom tidsfrister behandlar avsnittet även frågor om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument vid annonsering, tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar samt inbjudan att bekräfta intresse, att komma in med anbud, att förhandla eller att delta i dialog. Även dessa frågor regleras i dag i 8 kap. LOU respektive 8 kap. LUF. Avsnittet behandlar inte tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem (se avsnitt 15).
Som utgångspunkt för förslagen gäller att dispositionen i 8 kap. LOU och 8 kap. LUF bör bevaras och att bestämmelserna om tidsfrister i de båda nya lagarna så långt som möjligt bör vara enhetliga.
När ett förslag avser den nya lagen om offentlig upphandling framgår det i vissa fall genom att hänvisning görs till den upphandlande myndigheten. När ett förslag avser den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna framgår det genom att hänvisning görs till den upphandlande enheten. I några fall har det sär-
Tidsfrister och information Ds 2014:25
494
skilt angetts vilken lag förslaget rör. Om förslaget är generellt utformat gäller det båda lagarna.
I LOU-direktivets och LUF-direktivets bestämmelser om tidsfrister talas om förhandsmeddelanden och meddelanden om upphandling etc. I denna promemoria föreslås att begreppet annons ska användas i stället för begreppet meddelande (se avsnitt 17.1.2). Vidare föreslås i promemorian att förhandlat förfarande under konkurrens enligt LOU-direktivet ska benämnas förhandlat förfarande med föregående annonsering i den nya lagen om offentlig upphandling (se avsnitt 12.3). Dessa förslag kommenteras inte särskilt i de kommande underavsnitten.
18.1.2 Huvudregeln för att bestämma tidsfrister
Promemorians förslag: När den upphandlande myndigheten
eller enheten bestämmer tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska särskild hänsyn tas till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbuden.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 47.1 i LOU-
direktivet ska en upphandlande myndighet, när den fastställer tidsfristerna för mottagande av anbud och anbudsansökningar, ta hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid som behövs för att utarbeta ett anbud, utan att detta påverkar de minimitidsfrister som fastställs i artiklarna 27–31. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 66.1 i LUF-direktivet, som dock talar om ”särskild hänsyn”. Även artikel 38.1 i 2004 års LOU-direktiv och artikel 45.1 i 2004 års LUF-direktiv talar om ”särskild hänsyn” i detta sammanhang. Detsamma gäller 8 kap. 1 § LOU och 8 kap. 1 § LUF, som genomför nämnda artiklar (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 208, 360 f och 509). Någon ändring i sak torde inte vara avsedd genom att ordet ”särskild” utelämnats från artikel 47.1 i LOU-direktivet.
Bestämmelser som genomför artikel 47.1 i LOU-direktivet och artikel 66.1 i LUF-direktivet föreslås i 11 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelserna bör ges samma lydelse som 8 kap. 1 § LOU respektive 8 kap. 1 § LUF.
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
495
18.1.3 Tidsfrist vid öppet förfarande
Promemorians förslag: Tidsfristen för att komma in med an-
bud vid öppet förfarande ska vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Tidsfristen ska förlängas i vissa situationer. I andra situationer ska tidsfristen få förkortas.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 27.1 andra
stycket i LOU-direktivet och artikel 45.1 andra stycket i LUFdirektivet ska tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande vara minst 35 dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsändes. Bestämmelser med denna innebörd föreslås i 11 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet innehåller bestämmelser som innebär att tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande ska förlängas i vissa situationer och får förkortas i andra situationer (se avsnitten 18.1.5–18.1.9). Av lagbestämmelserna bör därför framgå att tidsfristen om minst 35 dagar gäller om inte något annat följer av sådana bestämmelser i lagen.
18.1.4 Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap
Promemorians förslag: Tidsfristen för att komma in med
anbudsansökningar vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vid dessa förfaranden enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna bör vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en
Tidsfrister och information Ds 2014:25
496
förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen ska inte i något fall få vara kortare än 15 dagar.
Tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
De ovan angivna tidsfristerna enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska förlängas i vissa situationer. I andra situationer ska tidsfristerna få förkortas.
Skälen för promemorians förslag
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar
Enligt artikel 28.1 andra stycket och artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt förfarande respektive förhandlat förfarande under konkurrens vara 30 dagar från den dag då meddelandet om upphandling eller, när ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran, en inbjudan att bekräfta intresse avsändes. Av artikel 28.6 och artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet framgår att denna tidsfrist får förkortas om det i en brådskande situation, som bestyrks på lämpligt sätt av den upphandlande myndigheten, är omöjligt att tillämpa tidsfristen (se avsnitt 18.1.10).
Enligt artikel 30.1 andra stycket och artikel 31.1 fjärde stycket i LOU-direktivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vid konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap vara 30 dagar ”från och med” den dag då meddelandet om upphandling avsändes. Den svenska språkversionens användning av uttrycket ”från och med” i dessa artiklar i stället för ”från” synes vara en felöversättning. LOU-direktivet innehåller inte någon bestämmelse som avser förlängning eller förkortning av denna tidsfrist.
Enligt artikel 46.1 andra stycket, artikel 47.1 andra stycket och artikel 48.1 andra stycket i LUF-direktivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran respektive
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
497
konkurrenspräglad dialog i regel vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om upphandling eller, om ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse avsändes och får inte i något fall vara kortare än 15 dagar. I artikel 46.1 andra stycket har bisatsen ”om ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran” fallit bort, vilket dock inte påverkar innebörden av bestämmelsen. En inbjudan att bekräfta intresse kan endast användas om ett förhandsmeddelande dessförinnan har använts som anbudsinfordran. Enligt artikel 49.1 fjärde stycket i LUF-direktivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vid innovationspartnerskap i regel vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsändes och får inte i något fall vara kortare än 15 dagar. LUF-direktivet innehåller inte någon bestämmelse som avser förlängning eller förkortning av nu nämnda tidsfrister.
Förhandsannonsering behandlas i avsnitt 17.1.2. Inbjudan att bekräfta intresse behandlas i avsnitt 18.1.13.
Tidsfrister för att komma in med anbud
Enligt artikel 28.2 andra stycket i LOU-direktivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbud vid selektivt förfarande vara 30 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes. Enligt artikel 29.1 fjärde stycket i samma direktiv ska minimitidsfristen för mottagande av det ursprungliga anbudet vid förhandlat förfarande under konkurrens vara 30 dagar från den dag då inbjudan avsändes.
LOU-direktivet föreskriver att tidsfristen för att komma in med anbud vid nämnda förfaranden ska förlängas i vissa situationer och får förkortas i andra situationer (se avsnitten 18.1.5–18.1.9).
Tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna behandlas i avsnitt 18.1.7. Tidsfristerna för att komma in med anbud vid konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap regleras inte särskilt i de nya direktiven. Inbjudan att komma in med anbud behandlas i avsnitt 18.1.14.
Tidsfrister och information Ds 2014:25
498
Promemorians förslag
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets ovan redovisade regleringar föreslås i 11 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Det saknas skäl att ange startpunkten för tidsfristerna för att komma in med anbudsansökningar enligt artikel 30.1 andra stycket och artikel 31.1 fjärde stycket i LOU-direktivet på annat sätt än övriga tidsfrister. Även dessa tidsfrister bör alltså räknas ”från” dagen då annonsen om upphandling skickades för publicering (jfr en motsvarande bedömning i prop. 2006/07:128 del 1 s. 361).
Uttrycket ”ska i regel” i artiklarna 46–49 i LUF-direktivet bör uttryckas som ”bör” i lagtexten (jfr en sådan lösning i 8 kap. 5 § LUF).
18.1.5 Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
Promemorians förslag: Om den upphandlande myndigheten
eller enheten har förhandsannonserat ska tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande få bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran ska tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering få bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Tidsfristen ska endast få förkortas om förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilagor till LOU-direktivet respektive LUF-direktivet, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och minst 35 dagar, men högst 12 månader, har gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artiklarna 27.2, 28.3
och 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet får tidsfristen för att
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
499
komma in med anbud vid öppet förfarande, selektivt förfarande respektive förhandlat förfarande under konkurrens förkortas när den upphandlande myndigheten har offentliggjort ett förhandsmeddelande som inte i sig användes som en anbudsinfordran (se artikel 48.1). I sådana fall får minimitidsfristen för mottagande av anbud minskas till 15 dagar vid öppet förfarande och till 10 dagar vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande under konkurrens.
Som förutsättning för förkortningen gäller enligt nämnda artiklar att förhandsmeddelandet innehöll alla de uppgifter som krävs för meddelandet om upphandling enligt bilaga V del B avsnitt I till LOU-direktivet, i den mån de sistnämnda uppgifterna fanns att tillgå när förhandsmeddelandet offentliggjordes. Vidare krävs att förhandsmeddelandet avsändes för offentliggörande minst 35 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelandet om upphandling avsändes.
I artikel 45.2 i LUF-direktivet finns en motsvarande reglering för öppet förfarande. Regleringen medger att minimitidsfristen för mottagande av anbud minskas till 15 dagar. Kravet på förhandsmeddelandets innehåll finns i bilaga VI del A avsnitten I och II till LUF-direktivet.
Även om artikel 27.2 i LOU-direktivet och artikel 45.2 i LUFdirektivet kan ge det intrycket, medger inte direktiven att ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran vid öppet förfarande. Förhandsannonsering behandlas i avsnitt 17.1.2.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om förkortning av tidsfrister efter förhandsmeddelanden föreslås i 11 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Tidsfrister och information Ds 2014:25
500
18.1.6 Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
Promemorians förslag: Om den upphandlande myndigheten
eller enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt ska tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande få förkortas med fem dagar.
Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt ska tidsfristen för att komma in med anbud få förkortas med fem dagar vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Skälen för promemorians förslag: Av artikel 27.4 i LOU-
direktivet och artikel 45.4 i LUF-direktivet följer att tidsfristen om minst 35 dagar för att komma in med anbud vid öppet förfarande (se avsnitt 18.1.3) får minskas med fem dagar om den upphandlande myndigheten eller enheten tillåter att anbuden skickas in med elektroniska medel.
Enligt artiklarna 28.5 och 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet får tidsfristen om minst 30 dagar för att komma in med anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande under konkurrens (se avsnitt 18.1.4) minskas med fem dagar på samma grund. En motsvarande reglering för nämnda förfaranden saknas i LUF-direktivet.
Möjligheten att förkorta tidsfristen vid tillåtande av elektroniska anbud är en nyhet i de båda direktiven. Den upphandlande myndighetens eller enhetens kommunikation med elektroniska medel behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51), avsnitt 3.5. Av artikel 22 i LOU-direktivet och artikel 40 i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten, utom i vissa undantagsfall, är skyldig att tillåta elektroniska anbud.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om förkortade tidsfrister vid tillåtande av elektroniska anbud föreslås i 11 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
501
18.1.7 Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
Promemorians förslag: Vid selektivt förfarande och förhandlat
förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet, eller en upphandlande enhet få bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Tidsfristen ska inte få bestämmas i enlighet med en överenskommelse, om tidsfristen enligt särskilda bestämmelser ska förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud.
Skälen för promemorians förslag: Möjligheten att avtala om
tidsfristen för att komma in med anbud är en nyhet i LOU-direktivet. Enligt artikel 28.4 i LOU-direktivet får medlemsstaterna ange att alla eller specifika kategorier av upphandlande myndigheter under den centrala nivån får fastställa tidsfristen för mottagande av anbud vid selektivt förfarande enligt överenskommelse mellan den upphandlande myndigheten och utvalda anbudssökande, under förutsättning att alla utvalda anbudssökande har haft lika lång tid på sig att utarbeta och lämna anbud. Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för mottagande av anbud ska tidsfristen vara minst tio dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes. Av artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet framgår att det sagda även gäller vid förhandlat förfarande under konkurrens.
En motsvarande reglering finns i artikel 46.2 andra stycket och artikel 47.2 andra stycket i LUF-direktivet. Regleringen avser dock samtliga upphandlande enheter och är tvingande för medlemsstaterna. I 8 kap. 4 § LUF finns en bestämmelse som i allt väsentligt motsvarar regleringen i LUF-direktivet.
I denna promemoria görs bedömningen att det inte finns några tungt vägande skäl mot att införa en reglering som medger sådana överenskommelser om tidsfristen som LOU-direktivet tillåter.
Tidsfrister och information Ds 2014:25
502
Tillämpning av en överenskommelse förutsätter att alla utvalda anbudssökande är överens och får lika lång tid på sig att komma in med anbudet. Det bör bidra till ett flexiblare upphandlingsförfarande att tillåta denna möjlighet. Något skäl att begränsa möjligheten till specifika kategorier av upphandlande myndigheter har inte framkommit. Möjligheten bör alltså vara öppen för alla upphandlande myndigheter som inte definieras som centrala upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling (se avsnitt 7.5).
Någon minsta tid för en överenskommen tidsfrist anges inte i direktiven. Även när tidsfristen ska bestämmas efter en överenskommelse ska dock den upphandlande myndigheten eller enheten ta sådan särskild hänsyn till upphandlingens komplexitet som avses i huvudregeln för fastställande av tidsfrister (se avsnitt 18.1.2). Vidare kan bestämmelser om förlängning av tidsfristen bli tillämpliga i vissa fall (se avsnitt 18.1.8).
Direktiven uttalar sig inte om hur avtalade tidsfrister förhåller sig till bestämmelser som innebär att tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud (se avsnitt 18.1.8). I artikel 45.9 i 2004 års LUF-direktiv (jfr 8 kap. 9 § tredje stycket LUF) finns dock en reglering som innebär att förlängning av tidsfristen inte ska ske om tidsfristen angetts efter en överenskommelse. I artikel 73.1 tredje och fjärde styckena till LUF-direktivet anges andra situationer där en avtalad tidsfrist undantas från förlängning (se avsnitt 18.1.9).
Frånvaron av undantagsbestämmelser i LOU-direktivet och LUF-direktivet torde innebära att bestämmelser om förlängning av tidsfristen så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud, har företräde framför bestämmelsen som medger överenskommelser om tidsfristen. Detta bör framgå av de nya lagarna.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om tidsfrister för att komma in med anbud efter överenskommelse föreslås i 11 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
503
18.1.8 Förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud
Promemorians förslag: Tidsfristen för att komma in med
anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats, om kompletterande handlingar eller upplysningar inte tillhandahålls inom angivna tidsfrister och om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Promemorians bedömning: Det bör inte anges särskilt i de
nya lagarna att förlängningen av tidsfristen ska stå i proportion till informationens eller ändringens vikt, att betydelselös information inte behöver föranleda en förlängning och att kompletterande handlingar eller upplysningar måste begäras i god tid för att påverka tidsfristen.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: Om anbud
inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats eller efter en granskning på plats av underlaget till upphandlingsdokumenten, ska enligt artikel 47.2 i LOU-direktivet fristerna för att motta anbud, som ska vara längre än de minimitidsfrister som fastställts i artiklarna 27–31, fastställas så att alla berörda ekonomiska aktörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud.
Enligt artikel 47.3 första stycket a) i LOU-direktivet ska de upphandlande myndigheterna förlänga tidsfristerna för mottagande av anbud på motsvarande sätt, om kompletterande information som av den ekonomiska aktören begärts i god tid av något skäl inte lämnas senast sex dagar före den tidsfrist som fastställts för mottagande av anbud. Vid det påskyndade förfarande som avses i artiklarna 27.3 och 28.6 ska denna tidsperiod vara fyra dagar. Enligt artikel 47.3 första stycket b) ska tidsfristerna vidare förlängas på samma sätt om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
LUF-direktivet innehåller motsvarande reglering om förlängning av tidsfristerna i artikel 66.2 och 66.3. Den upphandlande myndighetens eller enhetens skyldighet att tillhandahålla komplet-
Tidsfrister och information Ds 2014:25
504
terande information om upphandlingsdokumenten inom viss tid behandlas i avsnitt 18.1.12.
I artikel 47.3 andra stycket i LOU-direktivet anges att en förlängning av tidsfristen ska stå i proportion till informationens eller ändringens vikt. Enligt tredje stycket i artikeln ska de upphandlande myndigheterna inte vara skyldiga att förlänga tidsfristerna, om kompletterande information inte har begärts i god tid eller om informationen saknar betydelse för utarbetandet av väl underbyggda anbud. Motsvarande formuleringar finns i artikel 66.3 andra och tredje styckena i LUF-direktivet.
Att förlängningen ska stå i proportion till informationens eller ändringens vikt, att betydelselös information inte ska behöva föranleda en förlängning och att kompletterande handlingar eller upplysningar måste begäras i god tid för att kunna påverka tidsfristen följer av andra bestämmelser (se avsnitten 18.1.2 och 18.1.12) och behöver inte anges särskilt i lagtexten.
Att förlängning av tidsfristen ska ske vid väsentliga ändringar av upphandlingsdokumenten är en nyhet i de båda direktiven. I skäl 81 i LOU-direktivet och skäl 90 i LUF-direktivet framhålls särskilt att ändringar i de tekniska specifikationerna kan motivera en förlängning av tidsfristen. Skälen betonar att sådana ändringar dock inte får vara så väsentliga att de skulle medföra att andra anbudssökande ges tillträde än de som ursprungligen valdes eller att ytterligare deltagare anmäler sig till upphandlingsförfarandet. Detta skulle särskilt kunna vara fallet om ändringarna innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin art skiljer sig väsentligt från det kontrakt som ursprungligen fastställdes i upphandlingsdokumenten.
Vid så väsentliga ändringar som skälen syftar på är det inte tillräckligt med en förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud. I stället måste upphandlingen göras om.
Av avsnitt 18.1.7 framgår att det inte går att avtala bort den tidsfrist som innebär att alla leverantörer ska ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud. Av avsnitt 18.1.10 framgår att denna tidsfrist inte heller kan förkortas på grund av brådska.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud så att alla leverantörer ges möjlighet att utarbeta ett anbud, föreslås i 11 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphand-
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
505
ling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
18.1.9 Förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud om upphandlingsdokumenten inte görs elektroniskt tillgängliga
Promemorians förslag: Tidsfristen för att komma in med
anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten eller enheten inte ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten med elektroniska medel från den dag då en förhandsannons eller annons om upphandling skickas för publicering eller från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Tidsfristen för att komma in med anbud ska även förlängas med fem dagar om den upphandlande enheten inte ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten med elektroniska medel från och med den dag då en inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena, om anbudsinfordran utgörs av en annons om att det finns ett kvalificeringssystem.
Förlängningen med fem dagar ska inte göras om tidsfristen anges efter en överenskommelse. Förlängningen ska inte heller göras vid ett s.k. påskyndat förfarande.
Skälen för promemorians förslag: Av artikel 53.1 i LOU-
direktivet och artikel 73.1 i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten med elektroniska medel ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från och med den dag då ett meddelande offentliggörs i enlighet med artikel 51 respektive artikel 71, eller den dag då en inbjudan att bekräfta intresse avsändes. De meddelanden som avses är förhandsmeddelanden, meddelanden om upphandling och meddelanden om kontraktstilldelning. I LUF-direktivet avses även meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem. Enligt artikel 73.1 andra stycket i LUF-direktivet ska elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten i sistnämnda fall ges så snart som möjligt
Tidsfrister och information Ds 2014:25
506
och senast när inbjudan att lämna anbud eller inbjudan att förhandla avsänds.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering behandlas i avsnitt 18.1.11. Enligt förslaget i det avsnittet ska upphandlingsdokumenten göras elektroniskt tillgängliga från den dag då förhandsannonsen eller annonsen om upphandling skickas för publicering. Förslaget innebär en avvikelse från direktivens reglering om tidpunkt för elektroniskt tillgängliggörande.
Vad gäller inbjudan att bekräfta intresse (enligt båda direktiven) och inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla (enligt artikel 73.1 andra stycket i LUF-direktivet) saknas skäl att avvika från direktiven i detta avseende. En inbjudan av aktuellt slag ska som huvudregel skickas till leverantörerna med elektroniska medel. Inbjudan ska innehålla uppgift om den internetadress där upphandlingsdokumenten kan hämtas. En leverantör som fått inbjudan elektroniskt ska med andra ord omedelbart kunna få tillgång till upphandlingsdokumenten. I fråga om inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla föreskriver LUF-direktivet vidare att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga ”senast när” inbjudan avsänds. I de nu nämnda fallen ska alltså upphandlingsdokumenten, i enlighet med vad direktiven föreskriver, göras tillgängliga med elektroniska medel ”från och med” den dag då inbjudan skickas.
I artikel 53.1 andra och tredje styckena i LOU-direktivet regleras vad som gäller om den upphandlande myndigheten inte kan ge sådan elektronisk direktåtkomst som föreskrivs. Enligt artikel 53.1 andra stycket får de upphandlande myndigheterna, om elektronisk tillgång till vissa upphandlingsdokument inte kan ges av något av de skäl som anges i artikel 22.1 andra stycket, i meddelandet eller inbjudan att bekräfta intresse ange att berörda upphandlingsdokument kommer att översändas på annat sätt än med elektroniska medel i enlighet med artikel 53.2. I sådana fall ska tidsfristen för inlämning av anbud förlängas med fem dagar, utom i brådskande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med artiklarna 27.3, 28.6 och 29.1 fjärde stycket. De skäl som avses i artikel 22.1 andra stycket är av teknisk karaktär. Artikel 53.2 föreskriver att kompletterande upplysningar om specifikationerna och de kompletterande handlingarna ska lämnas ut senast sex dagar före tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
507
har begärts i god tid. Vid påskyndat förfarande ska denna tidsperiod vara fyra dagar.
Enligt artikel 53.1 tredje stycket ska de upphandlande myndigheterna, om elektronisk tillgång till vissa upphandlingsdokument inte kan ges på grund av att myndigheterna avser att tillämpa artikel 21.2, i meddelandet eller inbjudan att bekräfta intresse ange vilka åtgärder till skydd för uppgifternas konfidentiella karaktär som de kräver, och hur tillgång kan ges till de berörda dokumenten. I sådana fall ska tidsfristen för inlämning av anbud förlängas med fem dagar, utom i brådskande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med artiklarna 27.3, 28.6 och 29.1 fjärde stycket. Artikel 21.2 föreskriver att en upphandlande myndighet får ställa krav på ekonomiska aktörer för att skydda den konfidentiella karaktären hos de uppgifter som myndigheten lämnar ut under upphandlingsförfarandet.
Motsvarande reglering om förlängning av tidsfristen med fem dagar finns i artikel 73.1 tredje och fjärde styckena i LUF-direktivet. Till skillnad från LOU-direktivet anges att förlängning inte ska ske om tidsfristen fastställts efter en överenskommelse (se avsnitt 18.1.7). Det saknas dock skäl att behandla denna fråga på något annat sätt i den nya lagen om offentlig upphandling. Bestämmelsen om förlängning med fem dagar tar sikte på händelser före överenskommelsen om tidsfristen. När överenskommelsen träffas är den uteblivna elektroniska direktåtkomsten en historisk fråga. Det ligger i sakens natur att den uteblivna direktåtkomsten är något som beaktas av parterna när avtalet träffas.
Det saknas vidare skäl att i de nya lagarna göra frågan om förlängning av tidsfristen beroende av myndighetens eller enhetens anledning till att inte ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten. För att bestämmelserna om förlängning ska vara begripliga och hanterliga bör de innebära att förlängning med fem dagar alltid ska ske om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument inte ges på föreskrivet sätt. Undantag ska endast göras för överenskommelser om tidsfristen och påskyndade förfaranden. Det finns inget hinder mot att göra bestämmelser om förlängning av minimitidsfrister mer heltäckande än vad direktiven anger.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om förlängning av tidsfrister för att komma in med anbud vid utebliven elektronisk tillgång till upphandlings-
Tidsfrister och information Ds 2014:25
508
dokument föreslås i 11 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
18.1.10 Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
Promemorians förslag: Om det på grund av tidsbrist inte är
möjligt att tillämpa de föreskrivna tidsfristerna ska följande gälla.
Tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande ska få bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska få bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska få bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Tidsfristen ska inte få förkortas på grund av tidsbrist, om tidsfristen enligt andra bestämmelser ska förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud.
Skälen för promemorians förslag: Om det i en brådskande
situation som bestyrks på lämpligt sätt av den upphandlande myndigheten eller enheten är omöjligt att tillämpa tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande får, enligt artikel 27.3 i LOU-direktivet och artikel 45.3 i LUF-direktivet, myndigheten eller enheten fastställa en tidsfrist på minst 15 dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsändes.
Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämpligt sätt av den upphandlande myndigheten är omöjligt att tillämpa tidsfristerna vid selektivt förfarande får myndigheten enligt artikel 28.6 i LOU-direktivet fastställa en tidsfrist för mottagande av anbuds-
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
509
ansökningar på minst 15 dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsändes. Under samma förutsättningar får myndigheten vid ett sådant förfarande fastställa en tidsfrist för mottagande av anbud på minst tio dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsändes. Enligt artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet ska artikel 28.6 även tillämpas vid förhandlat förfarande under konkurrens. LOU-direktivet medger inte att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar förkortas på grund av brådska, om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran.
LUF-direktivet saknar bestämmelser om förkortade tidsfrister vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran.
Möjligheten att förkorta tidsfrister på grund av brådska (vid öppet förfarande) är en nyhet i LUF-direktivet. Artikel 38.8 i 2004 års LOU-direktiv medger en sådan förkortning av tidsfristen i vissa fall. Medan nämnda artikel talar om ”tidsbrist” talar LOU-direktivet och LUF-direktivet om ”en brådskande situation som bestyrks på lämpligt sätt”. Någon skillnad i sak mellan ”tidsbrist” och ”brådskande situation” föreligger inte. Begreppet ”tidsbrist” är inarbetat genom den nuvarande bestämmelsen i 8 kap. 8 § LOU och bör kunna användas även i de båda nya lagarna. Även benämningen ”påskyndat förfarande” är inarbetad (jfr 8 kap. 12 § andra stycket LOU).
Att det är den upphandlande myndigheten eller enheten som ska visa att förutsättningarna för det påskyndade förfarandet är uppfyllda (dvs. bestyrka tidsbristen på lämpligt sätt) följer av allmänna principer och behöver inte särskilt anges i de nya lagarna.
Av artikel 47.2 i LOU-direktivet och artikel 66.2 i LUF-direktivet framgår att dessa bestämmelser om förlängning av tidsfristen är överordnade direktivens bestämmelser om minimitidsfrister. Det ligger i sakens natur att så även bör vara fallet i de förlängningsfall som regleras i artikel 47.3 i LOU-direktivet och artikel 66.3 i LUFdirektivet. Bestämmelserna om påskyndat förfarande kan med andra ord inte tillämpas om tidsfristen för att komma in med anbud i stället ska förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud (se avsnitt 18.1.8). Detta bör framgå av de nya lagarna.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om förkortade tidsfrister i brådskande situationer
Tidsfrister och information Ds 2014:25
510
föreslås i 11 kap. 10 och 11 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling respektive 10 kap. 10 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Förutsättningarna för att använda det påskyndade förfarandet berörs närmare i författningskommentaren (se avsnitten 28.1 och 28.2).
18.1.11 Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
Promemorians förslag: Den upphandlande myndigheten eller
enheten ska vid förhandsannonsering och annonsering om upphandling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen. Det nu sagda ska även gälla vid annonsering om projekttävling enligt den nya lagen om offentlig upphandling.
Om elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument inte kan ges, ska annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Om anbudsinfordran utgörs av en annons om att det finns ett kvalificeringssystem enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten ges med elektroniska medel så snart som möjligt och senast från och med den dag då inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen eller inbjudan.
Promemorians bedömning: Det bör inte införas någon
bestämmelse om att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga vid efterannonsering.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: En nyhet i
direktiven avser skyldigheten att göra upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga vid annonsering. Av artikel 53.1 i LOUdirektivet och artikel 73.1 i LUF-direktivet framgår bl.a. att den
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
511
upphandlande myndigheten eller enheten med elektroniska medel ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från och med den dag då ett meddelande offentliggörs i enlighet med artikel 51 respektive artikel 71. Den webbadress där upphandlingsdokumenten kan hämtas ska anges i meddelandet. De meddelanden som avses är förhandsmeddelanden, meddelanden om upphandling och meddelanden om kontraktstilldelning I LUF-direktivet avses även meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem. Enligt artikel 73.1 andra stycket i LUFdirektivet ska elektronisk tillgång i sistnämnda fall ges så snart som möjligt och senast när inbjudan att lämna anbud eller inbjudan att förhandla avsänds.
Av artikel 79.3 och bilaga V del E till LOU-direktivet följer att elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten även ska ges vid ett meddelande om projekttävling. En sådan reglering saknas i LUF-direktivet.
Av avsnitt 18.1.9 framgår att tidsfristen för att komma in med anbud i vissa fall ska förlängas med fem dagar, om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten inte ges på föreskrivet sätt. I det avsnittet redovisas också innehållet i artiklarna 53 och 73 närmare.
Vad som ska ingå i aktuella meddelanden framgår av bilagor till de båda direktiven. Bilaga V del B, C och E till LOU-direktivet reglerar innehållet i förhandsmeddelanden, meddelanden om upphandling och meddelanden om projekttävlingar. Bilagorna VI, X och XI till LUF-direktivet reglerar innehållet i förhandsmeddelanden, meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem och meddelanden om upphandling.
I flertalet fall anges i bilagorna att meddelandet ska innehålla en hänvisning till den e-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten kommer att finnas tillgängliga för fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång. Om sådan tillgång inte kan ges (av anledningar som nämns i direktiven) ska meddelandet innehålla uppgifter om hur tillgång kan fås till dokumenten.
Att meddelandet om kontraktstilldelning (dvs. efterannonsen) inbegripits i direktivens artiklar om elektronisk tillgänglighet förefaller bero på ett förbiseende. I direktiven finns efterföljande skrivningar om att upplysningar ska lämnas i ”meddelandet” om hur tillgång kan ges till dokument som inte har gjorts elektroniskt till-
Tidsfrister och information Ds 2014:25
512
gängliga. Skrivningarna är kopplade till en förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud och avser uppenbart inte meddelandet om kontraktstilldelning. I bilaga V del D till LOU-direktivet och bilaga XII till LUF-direktivet, som reglerar innehållet i meddelanden om kontraktstilldelning, nämns inte något om att upplysningar ska lämnas i meddelandet om sättet för tillgång till dokument som inte har gjorts elektroniskt tillgängliga. Mot denna bakgrund lämnas inte något förslag om att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga i samband med efterannonsering.
Begreppet upphandlingsdokument behandlas i avsnitt 7.7. Det är en nyhet i direktiven att upphandlingsdokumenten (tidigare förfrågningsunderlaget) ska göras elektroniskt tillgängliga i samband med annonsering. Artikel 38.6 i 2004 års LOU-direktiv medger dock att tidsfristen för att komma in med anbud får förkortas med fem dagar vid öppet och selektivt förfarande, om förfrågningsunderlaget görs tillgängligt med elektroniska medel ”från och med offentliggörandet” av annonsen om upphandling. En liknande reglering finns i artikel 45.6 i 2004 års LUF-direktiv. Nämnda artiklar har genomförts genom 8 kap. 6 § LOU respektive 8 kap. 7 § LUF. Efter synpunkter från Lagrådet föreskriver bestämmelserna, med avvikelse från direktivens ordalydelse, att det elektroniska tillgängliggörandet ska ha skett ”från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska kommissionen för publicering” (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 364 och 513 samt del 2 s. 624).
De nya bestämmelserna bör ha motsvarande reglering. Upphandlingsdokumenten ska således göras tillgängliga med elektroniska medel från den dag då förhandsannonsen eller annonsen om upphandling skickas för publicering. Det saknas dock anledning att särskilt i dessa bestämmelser ange att annonserna ska skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå (jfr artikel 51.2 i LOUdirektivet och artikel 71.2 i LUF-direktivet). Detta kommer i stället framgå av förordning (se avsnitt 17.1.2).
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering föreslås i 11 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive 11 kap. 11 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
513
18.1.12 Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
Promemorians förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. Vid ett påskyndat förfarande ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar ska anges i en inbjudan att komma in med anbud.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 53.2 i LOU-
direktivet och artikel 73.2 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande upplysningar om ”specifikationerna” och de kompletterande handlingarna senast sex dagar före tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. I artiklarna anges vidare att tidsperioden ska vara fyra dagar vid påskyndat förfarande (se avsnitt 18.1.10).
Bestämmelser med denna innebörd finns i dag i artiklarna 39.2 och 40.4 i 2004 års LOU-direktiv samt artiklarna 46.2 och 47.3 i 2004 års LUF-direktiv (se 8 kap. 9 § andra stycket och 12 § LOU samt 8 kap. 10 § andra stycket och 13 § LUF). Enligt dessa artiklar ska de kompletterande upplysningarna avse förfrågningsunderlaget (”specifications” i de engelska språkversionerna). I LOU-direktivet och LUF-direktivet förekommer inte begreppet förfrågningsunderlag. I stället används det vidare begreppet upphandlingsdokumenten (se avsnitt 7.7).
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar föreslås i 11 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive 11 kap. 12 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. De kompletterande upplysningarna bör avse upphandlingsdokumenten.
Om kompletterande upplysningar eller handlingar inte lämnas inom angivna tidsfrister, ska tidsfristen för att komma in med
Tidsfrister och information Ds 2014:25
514
anbud förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud (se avsnitt 18.1.8). En sådan förlängning förutsätter att upplysningarna har begärts i god tid. För att underlätta bedömningen av om en begäran har framställts i god tid, bör en inbjudan att komma in med anbud innehålla uppgifter om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar. LOU och LUF (samt 2004 års LUF-direktiv) innehåller, till skillnad från LOU-direktivet och LUF-direktivet, en sådan reglering (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 368 och 515). Bestämmelser med denna innebörd föreslås i de nya lagarna. Inbjudan att komma in med anbud behandlas närmare i avsnitt 18.1.14.
Att uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar vid ett öppet förfarande ska finnas i annonsen om upphandling framgår av avsnitt 17.1.2.
18.1.13 Skriftlig inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
Promemorians förslag: Om en förhandsannons har använts
som anbudsinfordran ska den upphandlande myndigheten eller enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen. Först när myndigheten eller enheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
I de nya lagarna ska även i övrigt anges vad en inbjudan att bekräfta intresse ska innehålla.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 54.1 andra
stycket i LOU-direktivet och artikel 74.1 andra stycket i LUFdirektivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten, om ett
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
515
förhandsmeddelande används som anbudsinfordran i enlighet med artikel 48.2 i LOU-direktivet respektive artikel 44.4 i LUF-direktivet, samtidigt och skriftligen inbjuda de ekonomiska aktörer som har anmält sitt intresse att bekräfta att de fortfarande är intresserade.
Av artikel 54.2 i LOU-direktivet och artikel 74.2 i LUF-direktivet framgår att en inbjudan att bekräfta intresse ska innehålla en hänvisning till den elektroniska adress där upphandlingsdokumenten har gjorts direkt tillgängliga med elektroniska medel. Enligt artiklarna ska inbjudan åtföljas av upphandlingsdokumenten, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dessa dokument inte har getts (av sådana skäl som anges i direktiven) och dokumenten inte redan gjorts tillgängliga på annat sätt. Inbjudan ska också omfatta de uppgifter som anges i bilaga IX till LOU-direktivet respektive bilaga XIII till LUF-direktivet. I bilagorna anges att den upphandlande myndigheten eller enheten får välja anbudsgivare eller förhandlingsparter först när den har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade.
Av artikel 53.1 i LOU-direktivet och artikel 74.1 i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten med elektroniska medel ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från och med dagen då inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena. Om sådan tillgång inte ges, ska tidsfristen för att komma in med anbud förlängas med fem dagar (se avsnitt 18.1.9).
Enligt bilaga IX avsnitt II till LOU-direktivet och bilaga XIII avsnitt II till LUF-direktivet ska en inbjudan att bekräfta intresse, som inte erbjuder elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten, innehålla uppgifter om inlämningsadress och sista dag för begäran om upphandlingsdokument samt uppgift om på vilket eller vilka språk begäran ska avfattas. Även artikel 53.1 andra och tredje styckena i LOU-direktivet och artikel 73.1 tredje och fjärde styckena i LUF-direktivet nämner vissa situationer där en inbjudan att bekräfta intresse, som inte erbjuder elektronisk tillgång, ska innehålla denna typ av uppgifter.
Regleringen i artiklarna 53.1 och 73.1 och bilagorna till direktiven är inte förenlig med regleringen i artiklarna 54.2 och 74.2, som i stället anger att inbjudan ska åtföljas av ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt med elektroniska medel
Tidsfrister och information Ds 2014:25
516
eller på annat sätt. I denna promemoria görs bedömningen att det är mer ändamålsenligt att ett sådant dokument bifogas inbjudan än att leverantörerna hänvisas till att begära tillgång till dokumentet. Bestämmelser med denna innebörd föreslås i de nya lagarna.
I likhet med den bedömning som gjorts i avsnitt 18.1.9 saknas det skäl att i de nya lagarna göra bestämmelsernas tillämpning beroende av myndighetens eller enhetens anledning till att inte ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokument. Även i sådana fall där myndighetens eller enhetens anledning till att inte ge elektroniskt tillgång faller utanför vad som angetts i direktiven, bör dokumenten bifogas en inbjudan.
I vissa fall kan det finnas hemliga uppgifter i upphandlingsdokument som ska bifogas en inbjudan. Uppgifterna kan omfattas av sekretess eller utgöra företagshemligheter. Enligt artikel 21.2 i LOU-direktivet och artikel 39.2 i LUF-direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten ställa krav på ekonomiska aktörer för att skydda den konfidentiella karaktären hos de uppgifter som myndigheten eller enheten lämnar ut under upphandlingsförfarandet. Sådana krav kan ges formen av ett förbehåll enligt 10 kap. 14 § offentlighets- eller sekretesslagen (2009:400). Enligt 6 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter ska vidare den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare, som han i förtroende fått del av i samband med en affärsförbindelse med denne, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Begreppet näringsidkare ska fattas i vidsträckt bemärkelse och omfattar varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. En upphandlande myndighet eller enhet kan därmed i vissa fall betraktas som näringsidkare. En anbudssökande får anses ha trätt i affärsförbindelse med den upphandlande myndigheten eller enheten.
I Genomförandeutredningens delbetänkande, avsnitt 3.4, tar utredningen ställning till om det behöver göras ändringar i offentlighets- och sekretesslagen och lagen om skydd för företagshemligheter med anledning av direktivens regleringar. Utredningen redogör i det sammanhanget närmare för gällande rätt på området.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering föreslås i 11 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
517
upphandling respektive 11 kap. 13 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Anbudsinfordran genom förhandsannonsering behandlas i avsnitt 17.1.2.
18.1.14 Skriftlig inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud, att förhandla eller att delta i dialog
Promemorians förslag: Vid selektivt förfarande, förhandlat för-
farande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten eller enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att delta i konkurrenspräglad dialog eller, vid förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, att förhandla.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
I de nya lagarna ska även i övrigt anges vad en skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att delta i dialog eller att förhandla ska innehålla.
Promemorians bedömning: Det bör inte införas någon
bestämmelse för situationen att någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran ska lämna ut upphandlingsdokument.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: Enligt arti-
kel 54.1 i LOU-direktivet och artikel 74.1 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten vid selektiva förfaranden, förfaranden för konkurrenspräglad dialog, innovationspartnerskap och förhandlade förfaranden (under konkurrens respektive med föregående anbudsinfordran) samtidigt och skriftligen ska inbjuda alla utvalda anbudssökande att lämna anbud, att delta i dialog eller, vid förhandlade förfaranden med föregående anbudsinfordran
Tidsfrister och information Ds 2014:25
518
enligt LUF-direktivet, att förhandla. Någon skyldighet för en upphandlande myndighet att skicka ut en inbjudan att förhandla enligt LOU-direktivet finns inte, eftersom det i vissa fall går att tilldela kontrakt vid förhandlat förfarande under konkurrens utan att förhandla.
Av artikel 54.2 i LOU-direktivet och artikel 74.2 i LUF-direktivet framgår att en inbjudan ska innehålla en hänvisning till den elektroniska adress där upphandlingsdokumenten har gjorts direkt tillgängliga med elektroniska medel. Enligt artiklarna ska inbjudan åtföljas av upphandlingsdokumenten, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dessa dokument inte har getts (av sådana skäl som anges i direktiven) och dokumenten inte redan gjorts tillgängliga på annat sätt. Inbjudan ska också omfatta de uppgifter som anges i bilaga IX till LOU-direktivet respektive bilaga XIII till LUF-direktivet. Av bilagorna framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten får välja anbudsgivare eller förhandlingsparter först när den har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade.
Enligt nämnda bilagor ska bl.a. sista dag för mottagande av anbud anges i inbjudan. I bilaga IX till LOU-direktivet anges, vad gäller konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap, att denna uppgift inte ska ingå i inbjudan att delta i dialogen eller att förhandla, utan ska anges i inbjudan att lämna anbud. I bilaga XIII till LUF-direktivet anges på motsvarande sätt i fråga om samma förfaranden att uppgiften inte ska ingå i inbjudan att förhandla, utan anges i inbjudan att lämna anbud. Dessa upplysningar i bilagorna får anses ligga i sakens natur och bör därför inte införas i de nya lagarnas uppräkning av vad en inbjudan ska innehålla. En motsvarande skrivning finns i artikel 40.5 andra stycket i 2004 års LOU-direktiv. Skrivningen fördes inte in i LOU (jfr 8 kap. 10 § LOU).
Vad gäller innehållet i en inbjudan finns det vissa skillnader mellan bilaga IX till LOU-direktivet och bilaga XIII till LUFdirektivet. Exempelvis behöver uppgifter om viktning eller prioritetsordning för tilldelningskriterierna inte anges i en inbjudan enligt LOU-direktivet, om uppgifterna i stället finns i annonsen om upphandling, inbjudan att bekräfta intresse, de tekniska specifikationerna eller det beskrivande dokumentet. I LUF-direktivets mot-
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
519
svarande uppräkning nämns inte inbjudan att bekräfta intresse och det beskrivande dokumentet.
Se avsnitt 18.1.13 vad gäller situationen att det finns hemliga uppgifter i upphandlingsdokument som ska bifogas inbjudan.
I 8 kap. 11 § LOU och 8 kap. 12 § LUF finns bestämmelser som reglerar situationen att någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran ska lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget. I sådana fall ska adressen anges i inbjudan att komma i med anbud, att delta i dialog eller att förhandla. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de begärda handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan. De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.
LOU-direktivet och LUF-direktivet saknar bestämmelser av denna innebörd. Det ligger dock i sakens natur att de aktuella uppgifterna behöver finnas i en inbjudan och att handlingarna bör skickas så snart som möjligt efter en begäran. I de bestämmelser, som föreslås i denna promemoria, anges bl.a. att en inbjudan ska innehålla ”övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.” I denna promemoria görs bedömningen att det inte är nödvändigt att införa några bestämmelser som motsvarar 8 kap. 11 § LOU och 8 kap. 12 § LUF.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud, att delta i dialog eller att förhandla föreslås i 11 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive 11 kap. 14 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. I avsnitt 18.1.12 föreslås att en inbjudan att komma in med anbud ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar.
Tidsfrister och information Ds 2014:25
520
18.1.15 Tidsfrister, elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering och tillhandahållande av kompletterande information på det icke direktivstyrda området
Promemorians förslag: De nuvarande bestämmelserna på det
icke direktivstyrda området om tidsfrister och om tillhandahållande av kompletterande information ska föras över till de nya lagarna.
Bestämmelserna om tillhandahållande av kompletterande information ska gälla på det icke direktivsatyrda området även vid konkurrenspräglad dialog och upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga vid annonsering om upphandling även på det icke direktivstyrda området.
Skälen för promemorians förslag: I 15 kap. LOU och LUF
finns nationella bestämmelser om upphandling utanför det direktivstyrda området. Enligt 15 kap. 9 § LOU respektive LUF ska anbudssökande och anbudsgivare ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad.
Enligt 15 kap. 10 § LOU respektive LUF ska den upphandlande myndigheten eller enheten vid förenklat förfarande och urvalsförfarande lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Något skäl att ändra de redovisade bestämmelserna har inte framkommit. De bör således föras över till de nya lagarna (jfr avsnitt 22.1). Bestämmelsen om tillhandahållande av kompletterande information bör dock utformas efter mönster av motsvarande bestämmelse på det direktivstyrda området (se avsnitt 18.1.12). Det innebär bl.a. att de kompletterande upplysningarna ska avse upphandlingsdokumenten (se avsnitt 7.7.). Vidare bör bestämmelsen gälla även vid konkurrenspräglad dialog (jfr 8 kap. 12 § och 15 kap. 2 § andra stycket LOU) och vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
521
En nyhet i LOU-direktivet och LUF-direktivet är att den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering om upphandlingen (se avsnitt 18.1.11). I denna promemoria görs bedömningen att denna ordning bör få genomslag även på det icke direktivstyrda området. Bestämmelser om detta föreslås i de nya lagarnas kapitel om icke direktivstyrd upphandling (19 kap.).
18.2 Information till leverantörer
18.2.1 Underrättelse om beslut
Promemorians förslag: Den upphandlande myndigheten eller
enheten ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran eller att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 55.1 i LOU-
direktivet och artikel 75.1 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt underrätta varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattas om ingåendet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, inklusive skälen till att den har beslutat att inte ingå ett ramavtal eller tilldela ett kontrakt efter anbudsinfordran eller att upprepa förfarandet eller att inte inrätta ett dynamiskt inköpssystem.
Av ordalydelsen i direktiven synes följa att upplysningar om skälen endast ska lämnas när den upphandlande myndigheten eller enheten har beslutat att inte fullfölja ett påbörjat upphandlingsförfarande. I likhet med vad som gäller i dag enligt 9 kap. 9 § i LOU
Tidsfrister och information Ds 2014:25
522
respektive LUF bör dock upplysningar alltid lämnas om skälen för ett beslut i ett upphandlingsärende (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 378 och 522).
Av en underrättelse om tilldelningsbeslut ska omständigheterna som legat till grund för beslutet framgå tydligt så att en leverantör kan avgöra om man vill ansöka om överprövning av upphandlingen. Vilka upplysningar som bör lämnas för att uppfylla detta låter sig svårligen regleras utan får avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje enskild upphandling (se prop. 2001/01:142 s. 59 ff. och prop. 2009/10:180 del 1 s. 113 ff.).
Enligt 9 kap. 9 § i LOU respektive LUF ska underrättelsen om tilldelningsbeslutet även innehålla uppgift om den period under vilken avtal inte får ingås (avtalsspärr). Denna reglering trädde i kraft den 15 juli 2010 och infördes med anledning av implementeringen av det s.k. ändringsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling), se prop. 2009/10:180 del 1 s. 99 ff., 112 ff., 338 och 382. Enligt artikel 2a.2 i ändringsdirektivet ska underrättelsen om tilldelningsbeslutet innehålla information om den exakta tiden för avtalsspärrens längd. Av artikel 91 i LOU-direktivet och artikel 107 i LUF-direktivet följer att hänvisningarna i ändringsdirektivet till 2004 års båda upphandlingsdirektiv ska anses avse LOU-direktivet respektive LUF-direktivet.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om underrättelser till leverantörer om beslut under upphandlingen föreslås i 12 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelserna bör motsvara 9 kap. 9 § i LOU respektive LUF. Härav följer att en underrättelse om tilldelningsbeslut ska innehålla uppgift om avtalsspärren. Det innebär vidare att en skriftlig underrättelse ska lämnas snarast möjligt till anbudssökandena och anbudsgivarna när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran eller att göra om upphandlingen.
Information till leverantörerna om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem behandlas i avsnitt 15.1.3. Avtalsspärr behandlas i avsnitt 23.
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
523
18.2.2 Upplysningar på begäran av en leverantör
Promemorians förslag: En upphandlande myndighet eller enhet
ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet eller enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar på begäran av en leverantör ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 55.2 i LOU-
direktivet och artikel 75.2 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran av en anbudssökande, vars ansökan avslagits, underrätta denne om skälen för avslaget. En motsvarande upplysningsplikt finns gentemot en anbudsgivare vars anbud avslagits. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vidare på begäran underrätta varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet. En anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud har dessutom rätt att på begäran få upplysningar av den upphandlande myndigheten eller enheten om genomförandet av och framstegen i förhandlingarna samt dialogen med anbudsgivarna. Det sistnämnda är en nyhet i förhållande till 2004 års båda upphandlingsdirektiv. Bestämmelser om upplysningar på begäran av en leverantör finns i dag i 9 kap. 10 § i LOU respektive LUF.
I såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet anges att upplysningarna ska lämnas snarast möjligt, och i alla händelser senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran.
Tidsfrister och information Ds 2014:25
524
En underrättelse om tilldelningsbeslut (se avsnitt 18.2.1) ska innehålla skälen för att en viss leverantör tilldelats kontraktet. Upplysningar på begäran av en leverantör ska däremot ange skälen för att leverantörens ansökan eller anbud har förkastats. Vidare kan sådana upplysningar innebära att en jämförelse måste göras mellan leverantörens anbud och det vinnande anbudet. Upplysningsskyldigheten på begäran av leverantör sträcker sig således längre än underrättelseskyldigheten avseende ett tilldelningsbeslut.
I artikel 55.2 i LOU-direktivet och artikel 75.2 i LUF-direktivet anges vissa exempel på omständigheter som lett till att anbud förkastats och som ska motiveras. Det rör sig om anbud som innehåller avvikelser från angivna specifikationer eller som hänvisar till vissa standarder, när den upphandlande myndigheten ställt krav på prestanda eller funktion (artikel 42.5 och 42.6 i LOU-direktivet och artikel 60.5 och 60.6 i LUF-direktivet). Det får anses uppenbart att en upphandlande myndighet eller enhet, som inte godtar ett anbud av en sådan anledning som avses, på begäran måste lämna upplysningar om skälen. Något behov av att ange dessa exempel i lag finns därför inte (se motsvarande bedömning i prop. 2006/07:128 del 1 s. 379).
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om upplysningar på begäran av en leverantör föreslås i 12 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
18.2.3 Sekretess och företagshemligheter
Promemorians bedömning: Det bör inte införas någon be-
stämmelse som anger att den upphandlande myndigheten eller enheten inte behöver lämna ut information om ett avtal om det skulle hindra tillämpning av lagen, strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella intressen eller motverka sund konkurrens mellan ekonomiska aktörer.
Skälen för promemorians bedömning: Enligt artikel 55.3 i
LOU-direktivet och artikel 75.3 i LUF-direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten besluta att inte lämna ut sådan information som avses i artiklarna och som rör kontraktstill-
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
525
delningen, ingåendet av ett ramavtal eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, om utlämnande av sådan information skulle kunna hindra tillämpningen av lagen, strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella intressen för en viss offentlig eller privat ekonomisk aktör eller motverka sund konkurrens mellan ekonomiska aktörer.
Bestämmelser med angivet innehåll i 2004 års båda upphandlingsdirektiv har beträffande LOU och LUF inte bedömts kräva särskilt genomförande, eftersom de motsvarades av bestämmelser i sekretesslagen (1980:100) och lagen om skydd för företagshemligheter (1990:409), se prop. 2006/07:128 del 1 s. 265 ff. och 380. Bestämmelserna i sekretesslagen finns numera i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
I denna promemoria görs bedömningen att även artikel 55.3 i LOU-direktivet och 75.3 i LUF-direktivet motsvaras av bestämmelser i OSL och lagen om skydd för företagshemligheter (jfr prop. 2010/11:150 del 1 s. 223). Det saknas därför skäl att i de nya lagarna genomföra aktuella artiklar (jfr bedömningen i avsnitt 12.4).
18.2.4 Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
Promemorians förslag: Den upphandlande myndigheten eller
enheten ska i den annons som används som anbudsinfordran ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud även om denne har fått en underrättelse om tilldelningsbeslutet eller har fått upplysningar om skälen för att anbudet förkastats.
Skälen för promemorians förslag: Av bilaga V del C till LOU-
direktivet och bilaga XI del A till LUF-direktivet framgår beträffande öppet förfarande att en annons om upphandling ska innehålla uppgift om den tid under vilken anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud. I övrigt saknar direktiven bestämmelser som reglerar anbudsgivarens bundenhet av sitt anbud. Det ligger emellertid i sakens natur att en sådan skyldighet måste finnas för att upphandlingen ska fungera på ett rationellt sätt (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 381 och prop. 2009/10:150 del 1 s. 224).
Tidsfrister och information Ds 2014:25
526
Enligt den dispositiva huvudregeln i 5 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar inom förmögenhetsrättens område (avtalslagen) förfaller ett anbud när det avslås, även om detta sker innan anbudstiden har gått ut. En underrättelse om att någon annan har tilldelats upphandlingskontraktet eller upplysningar om skälen för att anbudet har förkastats, innebär att anbudet avslås. Genom 1 kap. 19 a § i 1992 års LOU infördes en civilrättslig specialbestämmelse som klargör att en anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om denne har fått en sådan underrättelse eller upplysning (se prop. 2001/02:142 s. 95). Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2002 (SFS 2002:594). Syftet med bestämmelsen är att undvika att hela upphandlingen ska behöva göras om, om det vid en överprövning av upphandlingen framkommer fel som skulle kunna rättas genom en ny utvärdering av anbuden (jfr prop. 2001/02:142 s. 71 ff.). Bestämmelsen finns i dag i 9 kap. 11 § andra stycket i LOU respektive LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 381 och 523). Enligt första stycket i dessa bestämmelser ska den upphandlande myndigheten eller enheten i förfrågningsunderlaget ange den tid som anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud. Vid öppet förfarande ska det anges i annonsen om upphandling.
I denna promemoria görs bedömningen att det inte har framkommit något skäl för att avskaffa de bestämmelser i LOU och LUF som reglerar anbudsgivarens bundenhet av sitt anbud. Begreppet förfrågningsunderlag har utmönstrats i de nya direktiven. Den upphandlande myndigheten eller enheten bör i stället ange tiden för bindande anbud i den annons som används som anbudsinfordran. Bestämmelserna föreslås i 12 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Annonsering behandlas i avsnitt 17.1.2.
18.2.5 Beslut om kvalificering av leverantör
Promemorians förslag: En upphandlande enhet som har ett
kvalificeringssystem ska inom sex månader pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, ska enheten inom två
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
527
månader från denna tidpunkt underrätta sökanden om orsakerna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslutet kommer att fattas.
Ansökningar om att få delta i ett kvalificeringssystem ska endast få avslås med tillämpning av sådana kriterier som anges i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
En sökande vars ansökan avslagits ska underrättas om beslutet och om skälen för detta så snart som möjligt och senast inom 15 dagar från det att beslutet fattats.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 75.4 i LUF-
direktivet ska en upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett kvalificeringssystem inom sex månader underrätta de sökande om huruvida de kvalificerat sig. Om beslutet kommer att ta längre tid än fyra månader efter det att ansökan lämnats in ska den upphandlande enheten inom två månader efter det att ansökan lämnats in underrätta den sökande om orsakerna till att tidsfristen blivit förlängd och meddela datum för när ansökan kommer att bli godkänd eller avslås.
Enligt artikel 75.5 i LUF-direktivet ska en sökande, vars ansökan om kvalificering avslås, underrättas om avslagsbeslutet samt om skälen till det beslutet så snart som möjligt och senast inom 15 dagar efter det att avslagsbeslutet fattats. Skälen ska grundas på kvalificeringskriterierna i artikel 77.2.
Artikel 75.4 och 75.5 i LUF-direktivet motsvarar artikel 49.3 och 49.4 i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts genom 9 kap. 12 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 523). Tidsgränsen om sex månader för underrättelsen till sökandena är en nyhet. Enligt artikel 49.4 i 2004 års LUF-direktiv ska underrättelsen om kvalificering lämnas inom skälig tid.
En bestämmelse som genomför LUF-direktivets reglering om beslut om kvalificering av en leverantör föreslås i 12 kap. 16 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Upprättande av kvalificeringssystem och fastställande av kriterier och regler för sådana system behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande, avsnitt 8.
Tidsfrister och information Ds 2014:25
528
18.2.6 Underrättelse om att uteslutning övervägs
Promemorians förslag: Om en leverantör har kvalificerat sig,
får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som anges i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
En upphandlande enhet får inte utesluta en leverantör om inte denne dessförinnan underrättats skriftligen om att det finns risk för uteslutning och om skälen för det. Underrättelsen ska ha skickats minst 15 dagar före den dag då beslut ska fattas.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 75.6 i LUF-
direktivet får en upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett kvalificeringssystem utesluta en ekonomisk aktör endast av skäl som grundas på kvalificeringskriterierna i artikel 77.2. En planerad uteslutning ska föregås av ett skriftligt meddelande till den ekonomiska aktören senast 15 dagar före uteslutningen tillsammans med skälen till uteslutningen.
Artikel 75.6 i LUF-direktivet motsvarar artikel 49.5 i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts genom 9 kap. 13 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 524).
En bestämmelse som genomför artikel 75.6 i LUF-direktivet föreslås i 12 kap. 17 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
18.2.7 Information till leverantörer på det icke direktivstyrda området
Promemorians förslag: De nuvarande bestämmelserna på det
icke direktivstyrda området om underrättelser och upplysningar till leverantörer och om anbudsgivarens bundenhet av sitt anbud ska föras över till de nya lagarna. Bestämmelserna ska gälla även vid konkurrenspräglad dialog och upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Vid urvalsförfarande ska inbjudan att lämna anbud innehålla uppgift om den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Ds 2014:25 Tidsfrister och information
529
Skälen för promemorians förslag: I 15 kap. LOU och LUF
finns nationella bestämmelser om upphandling utanför det direktivstyrda området. Av 15 kap. 19 § LOU respektive LUF framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten vid förenklat förfarande och urvalsförfarande snarast möjligt skriftligen ska underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om upphandlingsbeslut (se avsnitt 18.2.1) och lämna upplysningar på begäran av en leverantör (se avsnitt 18.2.2). Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt. En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådana underrättelser eller upplysningar som avses (jfr avsnitt 18.2.4).
De redovisade bestämmelserna bör föras över till de nya lagarnas kapitel om upphandling på det icke direktivstyrda området (jfr avsnitt 22.1.). Bestämmelserna bör gälla även vid konkurrenspräglad dialog och upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Av 15 kap. 5 § LOU respektive LUF framgår att annonsen om upphandling vid förenklat förfarande ska innehålla uppgift om den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande. Det saknas en motsvarande bestämmelse för urvalsförfarande enligt 2 kap. 25 § LOU respektive 2 kap. 28 § LUF. En sådan bestämmelse bör införas i de nya lagarna. Uppgiften om anbudets giltighetstid bör framgå av inbjudan att lämna anbud.
531
19 Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
Promemorians förslag: En upphandlande myndighet eller enhet
ska få ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet på motsvarande sätt som gäller för tilldelningskriterierna. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
Regleringen ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Skälen för promemorians förslag: Enligt artikel 70 i LOU-
direktivet och artikel 87 i LUF-direktivet får en upphandlande myndighet respektive enhet ställa särskilda krav på hur ett kontrakt ska fullgöras. En förutsättning är att kraven är kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i artikel 67.3 i LOU-direktivet respektive artikel 82.3 i LUF-direktivet. Enligt direktiven ska kraven anges i anbudsinfordran eller i upphandlingsdokumenten. Kraven får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade, miljörelaterade, sociala eller sysselsättningsrelaterade hänsyn. Listan är exemplifierande. I skäl 97–99 i LOU-direktivet och skäl 102–104 i LUF-direktivet anges vidare ett flertal exempel på särskilda villkor för fullgörande av kontrakt som kan ställas.
Bestämmelserna i direktiven motsvarar delvis artikel 26 respektive artikel 38 i 2004 års LOU-direktiv och LUF-direktiv, vilka har genomförts i 6 kap. 13 § LOU respektive 6 kap. 14 § LUF. Bestämmelserna gäller uppställandet av särskilda villkor för hur ett tilldelat kontrakt ska fullgöras. Sådana villkor måste accepteras av en anbudsgivare för att denne ska kunna tilldelas kontraktet.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt Ds 2014:25
532
Villkoren ska dock inte påverka utvärderingen av anbuden. Det är således inte fråga om tekniska specifikationer, urvals- eller tilldelningskriterier. Villkoren behöver inte heller vara uppfyllda när anbudet lämnas. Möjligheten att genom särskilda kontraktsvillkor beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn behandlas utförligt i förarbetena till LOU och LUF (prop. 2006/07:128 del 1 s. 196 ff.). Frågan behandlas även av Upphandlingsutredningen (SOU 2013:12 s. 375 ff.).
För att underlätta tillämpningen av de nya bestämmelserna om särskilda kontraktsvillkor bör de utformas i nära anslutning till motsvarande bestämmelser i LOU och LUF. Av bestämmelserna bör därför framgå att upphandlande myndigheter eller enheter får ställa sociala, miljömässiga och andra villkor. I direktiven anges att villkoren även får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade och sysselsättningsrelaterade hänsyn. Dessa hänsyn ryms under bestämmelsernas tillämpningsområde även om de inte omnämns särskilt. De behöver därför inte räknas upp i bestämmelserna.
I direktiven anges också att villkoren ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i artiklarna om tilldelningskriterier. Även enligt nuvarande bestämmelser i LOU och LUF finns ett krav på en koppling mellan villkoren och kontraktsföremålet, även om detta inte anges uttryckligen (prop. 2006/07:128 del 1 s. 352 och s. 500). För att bestämmelserna i de nya lagarna tydligt ska överensstämma med direktiven bör det dock uttryckligen framgå att de särskilda kontraktsvillkoren ska vara kopplade till kontraktsföremålet på motsvarande sätt som gäller för tilldelningskriterierna. Detta uppnås, liksom i direktiven, genom en hänvisning till aktuella bestämmelser beträffande tilldelningskriterierna.
Enligt direktiven ska villkoren anges i anbudsinfordran eller i upphandlingsdokumenten. Eftersom begreppet upphandlingsdokument även omfattar anbudsinfordran är det tillräckligt att i bestämmelserna ange att villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten. I praktiken framstår det som naturligt att villkoren anges i annonsen om upphandling eller i förhandsannonsen.
Vilka villkor som kan ställas får avgöras från fall till fall. En grundförutsättning för att villkoren ska vara tillåtna är att de inte strider mot de grundläggande principerna för upphandling, t.ex. att villkoren inte diskriminerar leverantörer från andra medlemsstater.
Ds 2014:25 Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
533
Vilka typer av villkor och hur långtgående krav som direktiven ger möjlighet att ställa får också bedömas i ljuset av bl.a. artikel 18.2 i LOU-direktivet och artikel 36.2 i LUF-direktivet. Genomförandeutredningen har i uppdrag att lämna förslag på hur dessa artiklar ska genomföras.
De direktivstyrda bestämmelserna om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Bestämmelserna om särskilda kontraktsvillkor i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagarna.
535
20 Projekttävlingar på tjänsteområdet
Promemorians förslag: Regleringen av projekttävlingar på
tjänsteområdet ska i huvudsak motsvara den nuvarande.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
En upphandlande enhet ska sända resultatet av en projekttävling till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter det att projekttävlingen har avslutats.
Bestämmelserna om projekttävlingar ska med avseende på tillämpningsområde, val av deltagare, juryn och dess sammansättning samt juryns beslut vara tillämpliga även utanför det direktivstyrda området.
Skälen för promemorians förslag: Bestämmelser om projekt-
tävlingar på tjänsteområdet återfinns i 14 kap. LOU och 13 kap. LUF och grundar sig på artiklarna 66–74 i 2004 års LOU-direktiv respektive artiklarna 60–66 i 2004 års LUF-direktiv. De svenska bestämmelserna behandlar huvudsakligen tillämpningsområdet, tröskelvärden för projekttävlingar, val av deltagare, annonsering, kommunikation och information, juryn och dess sammansättning, juryns beslut samt i LOU tjänstekontrakt som följer på en projekttävling.
Regleringen av projekttävlingar på tjänsteområdet har bibehållits i huvudsak oförändrad i de nya direktiven (artiklarna 78–82 i LOU-direktivet respektive artiklarna 95–98 i LUF-direktivet). De nya direktiven har dock på detta område delvis fått en annan uppbyggnad än tidigare direktiv, vilket också bör få genomslag i den
Projekttävlingar Ds 2014:25
536
lagstiftning som ska bygga på dem. Kapitlen om projekttävlingar i de nya direktiven innehåller inte några särskilda bestämmelser om vad tröskelvärdena minst ska uppgå till för att bestämmelserna i kapitlen ska bli tillämpliga. Detta framgår i stället direkt av de allmänna bestämmelserna om tröskelvärdena för respektive direktiv (artikel 4 i LOU-direktivet respektive artikel 15 i LUF-direktivet). I LOU-direktivet anges i motsats till vad som är fallet i 2004 års LOU-direktiv (artikel 67 c) inte något särskilt tröskelvärde för projekttävlingar som avser forsknings- och utvecklingstjänster, vissa teletjänster och/eller vissa andra tjänster.
På motsvarande sätt som gäller tröskelvärdena är bestämmelserna om kommunikation i de nya direktiven direkt tillämpliga på projekttävlingar, varför några särskilda hänvisningar till dessa bestämmelser inte behövs i kapitlen om projekttävlingar i de nya lagarna.
En nyhet är att det uppställs krav på att om en upphandlande myndighet eller enhet har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
En annan nyhet i LUF-direktivet är att den tidsfrist inom vilken en upphandlande enhet har att meddela Europeiska kommissionen resultatet av en projekttävling förkortats. I stället för inom två månader ska den upphandlande enheten nu sända resultatet av en projekttävling till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter det att tävlingen avslutats (artikel 96.2 andra stycket).
I direktiven anges på motsvarande sätt som i de tidigare, uttryckligen att rätten att delta i projekttävlingar inte får begränsas till en medlemsstats territorium, eller till en del av detta territorium eller till enbart fysiska personer eller juridiska personer, med hänvisning till att lagen i den medlemsstat där projekttävlingen anordnas kräver det (artikel 80.2 i LOU-direktivet respektive artikel 97.2 i LUF-direktivet). Detta behöver emellertid inte anges särskilt i lagtexten, då det redan följer av de allmänna principer som gäller för upphandling (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 421).
I artikel 80.3 i LOU-direktivet respektive artikel 97.3 i LUFdirektivet anges att om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett angivet antal deltagare, ska den upphandlande myndigheten eller enheten fastställa entydiga och icke diskriminerande
Ds 2014:25 Projekttävlingar
537
kriterier för urvalet. Inte heller detta behöver anges särskilt i lagtexten, då även det kravet redan följer av de allmänna principer som gäller för upphandling (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 420).
Bestämmelser om publicering av annonser kommer att tas in i en förordning på motsvarande sätt som i dag. Europeiska kommissionen ska fastställa standardformulär som ska användas vid annonseringen (artikel 79.3 i LOU-direktivet respektive artikel 96.2 i LUF-direktivet).
Enligt artikel 79.2 andra stycket i LOU-direktivet och 96.2 tredje stycket i LUF-direktivet behöver resultatet av en projekttävling inte offentliggöras om detta skulle hindra tillämpning av lag, strida mot allmänintresset, skada offentliga eller privata företags berättigade affärsintressen eller motverka en sund rens mellan tjänsteleverantörerna. Någon motsvarighet till bestämmelsen tas emellertid inte in i lagtexten, då en upphandlande myndighet eller enhet alltid ska beakta bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, vilka motsvarar bestämmelserna i artiklarna ovan (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 421). En annons om resultatet av en projekttävling ska således inte innehålla information som kan strida mot något intresse som skyddas av de ovan nämnda lagarna.
De direktivstyrda bestämmelserna om projekttävlingar i LOU och LUF avseende tillämpningsområde, val av deltagare, juryn och dess sammansättning samt juryns beslut är tillämpliga även vid projekttävlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Motsvarande bestämmelser i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i dessa lagar.
539
21 Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land
Promemorians förslag: De nya bestämmelserna på försörj-
ningsområdet för anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land ska motsvara den nuvarande regleringen.
Skälen för promemorians förslag: Artikel 85 i LUF-direktivet
innebär att en upphandlande enhet i vissa fall får och i andra fall – vid likvärdiga anbud – ska gynna anbud som omfattar varor med ursprung i unionen eller i ett tredje land som slutit frihandelsavtal av visst slag med unionen. Artikeln har närmast tillkommit av handelspolitiska skäl och är i sak oförändrad jämfört med äldre direktiv. Redan det första direktivet för försörjningssektorerna, 90/531/EEG, innehöll samma bestämmelser. LOU-direktivet, liksom 2004 års LOU-direktiv, saknar motsvarande bestämmelser.
Artikel 85 i LUF-direktivet motsvarar punkt för punkt artikel 58 i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts genom bestämmelserna i 14 kap. LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 547 ff. och SOU 2005:22 s. 563 f.). Enligt artikel 85.1 i LUF-direktivet är artikeln tillämplig på anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, med vilket unionen inte har slutit sådana multilaterala eller bilaterala avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredje land. Artikeln påverkar inte de åtaganden som unionen eller dess medlemsstater har gentemot ett tredje land.
Avgörande för tillämpningsområdet enligt artikel 85 är med andra ord de avtal som unionen eller medlemsstaten har med andra länder. På kommissionens hemsida finns uppgifter om vilka länder unionen har frihandelsavtal med. Sveriges frihandelsavtal med andra
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land Ds 2014:25
540
länder publiceras i serien Sveriges internationella överenskommelser (SÖ).
Artikel 85.2 öppnar en möjlighet till särbehandling inom försörjningssektorerna av varuanbud som till övervägande del omfattar varor med ursprung i tredje land. Enligt artikeln får anbud som lämnas i samband med tilldelning av varukontrakt förkastas om andelen varor med ursprung i tredje land – fastställd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen – uppgår till mer än 50 procent av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar. Vid tillämpning av artikeln ska programvaror för anslutning till telenät anses vara varor.
Om två eller flera anbud är likvärdiga enligt tilldelningskriterierna i artikel 82, ska enligt artikel 85.3 företräde ges de anbud som inte kan förkastas med stöd av artikel 85.2. Priserna på anbuden ska anses som likvärdiga om prisskillnaden inte är större än tre procent. Enligt artikel 85.3 andra stycket ska ett anbud dock inte ges företräde om detta skulle tvinga den upphandlande enheten att anskaffa utrustning med andra tekniska egenskaper än den befintliga utrustningen, med åtföljande inkompabilitet, tekniska svårigheter vid drift och underhåll eller orimliga kostnader.
Artikel 85.3 är en prispreferensregel till förmån för anbud som inte kan förkastas enligt artikel 85.2. Regeln innebär en skyldighet för en upphandlande enhet att ge företräde åt dessa anbud om prisskillnaden mellan två eller flera anbud inte är större än tre procent. Som en förutsättning för denna skyldighet gäller att anbuden i övrigt ska befinnas likvärdiga vid den ordinarie bedömning av anbud som ska göras enligt artikel 82. Det sagda innebär att om anbud som inte kan förkastas enligt artikel 85.2 är upp till tre procent dyrare än övriga anbud, ska de ändå anses likvärdiga med dessa. Annorlunda uttryckt ska ett ”EU-anbud” på 103 miljoner kronor anses prismässigt likvärdigt med ett ”tredjelandsanbud” på 100 miljoner kronor. Därmed ges en treprocentig prisfördel för ”EU-anbud”.
Någon bestämmelse som motsvarar artikel 85.3 andra stycket har inte införts i LUF. Regeringen delade Lagrådets bedömning att anbud behäftade med så allvarliga brister ändå inte torde vara likvärdiga med anbud utan nämnda svårigheter (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 550).
Ds 2014:25 Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land
541
Av artikel 85.4 framgår att beräkningen av andelen tredjelandsvaror enligt artikel 85.2 inte ska beakta varor från tredje länder med sådana frihandelsavtal som avses i artikel 85.1. Detta följer redan av artikel 85.1 som klargör tillämpningsområdet för artikeln. Av denna anledning infördes inte någon motsvarande beräkningsbestämmelse i LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 549).
Reglerna om anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land är inte ändrade i förhållande till 2004 års LUF-direktiv. De överväganden som gjordes i samband med införandet av LUF är därför fortfarande aktuella. De nuvarande bestämmelserna i 14 kap. LUF bör i sak oförändrade föras över till den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. I likhet med LUF bör bestämmelserna ges ett eget kapitel i den nya lagen.
543
22 Ändringar i de nationella bestämmelserna
22.1 Upphandling som inte omfattas av direktiven
Promemorians förslag: De nya lagarna ska i ett särskilt kapitel
reglera upphandlingar som inte omfattas av LOU-direktivet eller LUF-direktivet.
Promemorians bedömning: De särskilda kapitlen bör i allt
väsentligt motsvara 15 kap. LOU respektive LUF.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: Av avsnitt
8.10 framgår att bestämmelserna om icke direktivstyrd upphandling ska samlas i ett kapitel som motsvarar 15 kap. LOU respektive LUF. Utgångspunkten i promemorian är således att bestämmelserna i 15 kap. LOU och LUF ska föras över till de nya lagarna. Regelverket för icke direktivstyrd upphandling är med andra ord inte föremål för en lagteknisk översyn i detta sammanhang. Ändringar i bestämmelserna bör dock göras när det är motiverat, t.ex. på grund av nyheter i direktiven eller för att korrigera brister i bestämmelserna.
Bestämmelserna om icke direktivstyrd upphandling föreslås i de nya lagarnas 19 kap. som kan sägas utgöra ”en lag i lagen”. De enskilda bestämmelserna behandlas i de avsnitt som rör det aktuella sakområdet samt i författningskommentaren.
Av 2 kap. 1 § tredje stycket i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna framgår att 19 kap. i lagarna ska tillämpas vid offentlig upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt lagarnas 5 kap. Tröskelvärdena behandlas i avsnitt 11.
Ändringar i de nationella bestämmelserna Ds 2014:25
544
Enligt 2 kap. 2 § i de nya lagarna ska vidare 19 kap. tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning. Detta utgör en nyhet i förhållande till dagens lagstiftning. Övervägandena i denna del finns i avsnitt 24.
Enligt Genomförandeutredningens förslag ska bestämmelserna i 19 kap. gälla även för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster enligt bilagor till lagarna, oavsett upphandlingens värde (se avsnitt 11 i SOU 2014:51). Som exempel på sådana tjänster kan nämnas hälsovård, socialtjänst, hotell- och restaurangtjänster, juridiska tjänster samt undersöknings- och säkerhetstjänster.
För upphandlingar av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tillämpligt tröskelvärde föreslår utredningen att ytterligare bestämmelser i de nya lagarna ska vara tillämpliga. För sådana upphandlingar gäller vissa bestämmelser i direktiven (se artiklarna 74–77 i LOU-direktivet och artiklarna 91–94 i LUF-direktivet). Av rubriken till 19 kap. framgår att kapitlet även omfattar sådan delvis direktivreglerad upphandling.
Ett exempel på en nyhet i 19 kap. är att en upphandling ska kunna ske enligt ett dynamiskt inköpssystem (se avsnitt 15.1.3). Ett annat sådant exempel är att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga vid annonsering av upphandlingen (se avsnitt 18.1.15).
22.2 Statistikinsamling avseende inköpsvolymer
Promemorians förslag: Den upphandlande myndigheten eller
enheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som myndigheten eller enheten har gjort under ett år enligt kontrakt som ingåtts enligt den nya lagen om offentlig upphandling, den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och lagen om valfrihetssystem.
De nämnda lagarna ska upplysa om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela verkställighetsföreskrifter om uppgiftsskyldigheten.
Ds 2014:25 Ändringar i de nationella bestämmelserna
545
Skälen för promemorians förslag: Upphandlingsutredningen
har i betänkandet Goda affärer – En strategi för hållbar offentlig upphandling (SOU 2013:12 avsnitt 10) lämnat förslag om hur den nationella upphandlingsstatistiken ska förbättras. Enligt utredningens förslag (s. 300 ff.) ska all annonsering enligt LOU och LUF ske i allmänt tillgängliga och godkända databaser. Upphandlingsstatistiken ska i huvudsak inhämtas från annonsdatabaserna.
Enligt Upphandlingsutredningen (s. 587) finns det ett betydande värde i att veta hur mycket ”den offentliga upphandlingen” uppgår till per år. De värden som kan uppskattas utifrån informationen i annonser är emellertid behäftade med betydande osäkerhet. I syfte att öka säkerheten vid uppskattningen av upphandlingens totala värde föreslår utredningen därför att den myndighet som ges ansvaret för den nationella upphandlingsstatistiken ska göra en kompletterande statistikinsamling direkt från upphandlande myndigheter och enheter. Statistikinsamlingen ska avse myndighetens eller enhetens totala inköpsvolym under ett år enligt LOU, LUF och lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV). Vad som åsyftas är den totala summan av alla inköp och utbetalningar som har gjorts under ett år enligt avtal som ingåtts enligt LOU, LUF och LOV. Det är alltså fråga om att mäta de faktiska utgifterna under ett år.
I denna promemoria görs bedömningen att den lösning som Upphandlingsutredningen har valt, med annonsdatabaser som huvudsaklig statistikkälla, bör användas för den nationella upphandlingsstatistiken i väntan på att det blir utrett om regelverket för officiell statistik kan göras tillämpligt.
Upphandlingsutredningen lämnade emellertid inte något författningsförslag i den del som avser den kompletterande statistikinsamlingen. Av 8 kap. 2 § regeringsformen följer att en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för landsting, kommuner och enskilda (t.ex. kommunala bolag) måste ges i lag. För att komplettera Upphandlingsutredningens förslag lämnas därför i denna promemoria ett förslag som möjliggör statistikinsamlingen avseende inköpsvolymer. Även upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet bör omfattas av denna statistikinsamling. I den nya lagen om offentlig upphandling, den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2011:1092) om upphandling på för-
Ändringar i de nationella bestämmelserna Ds 2014:25
546
svars- och säkerhetsområdet och LOV bör således införas bestämmelser om uppgiftsskyldighet avseende den årliga inköpsvolymen.
Av 8 kap. 7 § första stycket 1 och 11 § regeringsformen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om verkställigheten av lag. Med sådana föreskrifter förstås i första hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär men i viss utsträckning också föreskrifter som i materiellt hänseende ”fyller ut” en lag. En förutsättning för att sådana föreskrifter ska få meddelas är att den lagbestämmelse som ska kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något ”väsentligen nytt” genom den av regeringen eller myndigheten beslutade föreskriften (se prop. 1973:90 s. 211). Vid vilken tidpunkt och på vilket sätt uppgifterna om årliga inköpsvolymer ska lämnas bör lämpligen regleras genom verkställighetsföreskrifter. De nu aktuella lagarna bör upplysa om möjligheten att meddela sådana föreskrifter.
Vilken myndighet som ska ansvara för den nationella upphandlingsstatistiken kommer att beredas i särskild ordning.
547
23 Bestämmelserna om rättsmedel tas in i de nya lagarna
Promemorians förslag: Nuvarande bestämmelser om rätts-
medel i lagen om offentlig upphandling respektive lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster överförs i allt väsentligt oförändrade till den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
I de nya lagarna införs bestämmelser om undantag från avtalsspärr och om överprövning vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Bestämmelserna om rättsmedel ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Skälen för promemorians förslag: Det finns två rätts-
medelsdirektiv som syftar till att säkerställa efterlevanden av upphandlingsreglerna. Det första direktivet avser upphandling inom den klassiska sektorn – rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (första rättsmedelsdirektivet). Det andra avser upphandling inom försörjningssektorerna – rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (andra rättsmedelsdirektivet). De båda direktiven har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EEG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv
Bestämmelser om rättsmedel Ds 2014:25
548
89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet).
Rättsmedelsdirektiven, i lydelse enligt ändringsdirektivet, har genomförts i svensk rätt genom bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 16 kap. LOU och 16 kap. LUF samt bestämmelserna om upphandlingsskadeavgift i 17 kap. LOU och 17 kap. LUF. Bestämmelserna om rättsmedel är inom ramen för detta lagstiftningsärende inte föremål för översyn. De förs således endast med några ändringar över till de nya lagarna om upphandling. Med anledning av att det föreslås att bestämmelser om dynamiska inköpssystem ska införas i de nya lagarna om upphandling, sker således vissa kompletteringar av bestämmelserna om undantag från avtalsspärr och överprövning för att göra dem tillämpliga när ett kontrakt har tilldelats inom ramen för ett sådant system (se vidare avsnitt 15.1.3).
Bestämmelserna om rättsmedel är i dag tillämpliga på såväl upphandlingar inom det direktivstyrda området som på upphandlingar som faller utanför detta område. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Samtliga föreslagna bestämmelser som gäller rättsmedel i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagarna.
549
24 Tilldelning av tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten
24.1 Nuvarande regelverk
24.1.1 EU:s kollektivtrafikförordning
Reglering av hur behöriga myndigheter får ingripa
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1169/69 och (EEG) nr 1107/70 (kollektivtrafikförordningen) gäller all kollektivtrafik på järnväg och andra spårburna transportsätt, och på väg, dvs. järnväg, tunnelbana, spårvagn och buss. Medlemsstaterna får dessutom välja att tillämpa förordningen på kollektivtrafik på inre vattenvägar och nationella marina vatten. Sverige har valt att göra kollektivtrafikförordningen tillämplig på kollektivtrafik på vatten (prop. 2011/12:76 Komplettering av kollektivtrafiklagen). Förordningen reglerar hur behöriga myndigheter kan ingripa på området för kollektivtrafik för att se till att det tillhandahålls kollektivtrafiktjänster av allmänt intresse som bl.a. är tätare, säkrare, av bättre kvalitet eller billigare än den fria marknaden skulle kunna erbjuda. Med behörig myndighet avses, något förenklat, ett offentligt organ med befogenhet att ingripa på kollektivtrafikmarknaden inom ett givet geografiskt område. Om detta område inte är nationellt kallas myndigheten för en behörig lokal myndighet. Syftet med förordningen är att fastställa ramarna för de behöriga myndigheternas beviljande av ensamrätter och ersättning för fullgörande av allmän trafikplikt. Skälet till detta är att det är dessa myndighetsåtgärder som medför
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
550
störst risk för att konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna påverkas.
Behöriga myndigheter ska teckna avtal om allmän trafik
De krav som behöriga myndigheter definierar eller fastställer för att sörja för sådan kollektivtrafik av allmänt ekonomiskt intresse som ett kollektivtrafikföretag inte skulle ha något eget kommersiellt intresse av att bedriva utan att få ersättning, eller åtminstone inte i samma omfattning eller på samma villkor, kallas för allmän trafikplikt. När en behörig myndighet beslutar att bevilja ett företag ensamrätt eller någon typ av ersättning som motprestation för fullgörande av allmän trafikplikt ska detta ske inom ramen för ett avtal om allmän trafik. Syftet är att öka öppenheten och insynen i hur motprestationer bestäms. Med avtal om allmän trafik avses i förordningen ett eller flera dokument som är rättsligt bindande och som bekräftar att en behörig myndighet och ett kollektivtrafikföretag har enats om att låta detta företag sköta och tillhandahålla kollektivtrafiktjänster som omfattas av allmän trafikplikt. Begreppet kan emellertid, beroende på medlemsstatens lagstiftning, även avse bl.a. ett beslut av den behöriga myndigheten som innehåller de villkor på vilka den behöriga myndigheten själv eller genom ett s.k. internt företag tillhandahåller tjänsterna.
Innehåll i avtal om allmän trafik och allmänna bestämmelser
I avtal om allmän trafik och i allmänna bestämmelser ska klart och tydligt fastställas vilken allmän trafikplikt kollektivtrafikföretaget ska fullgöra och vilka geografiska områden som avses. Avtalet eller de allmänna bestämmelserna ska även i förväg och på ett objektivt och öppet sätt fastställa de parametrar som ska användas för att beräkna den eventuella ersättningen och den eventuella ensamrättens art och omfattning på ett sätt som förhindrar alltför höga ersättningar. I avtal om allmän trafik och i allmänna bestämmelser ska vidare fastställas hur kostnaderna för tjänsternas tillhandahållande samt hur inkomsterna från biljettförsäljning ska fördelas. Löptiden för avtalen om allmän trafik ska vara begränsad och får
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
551
normalt inte överstiga tio år för busstransporter och 15 år för persontransporter på järnväg eller för annat spårburet transportsätt.
Tilldelning av avtal om allmän trafik
Hur ett avtal om allmän trafik ska tilldelas regleras i artikel 5 i kollektivtrafikförordningen. Artikeln anger inledningsvis att tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik med buss eller spårvagn ska tilldelas i enlighet med de förfaranden som fastställs i 2004 års LUF-direktiv eller LOU-direktiv. Eftersom dessa direktiv har upphävts och ersatts av de nya upphandlingsdirektiven ska hänvisningen anses avse de nya direktiven (artikel 91 andra stycket i LOU-direktivet respektive artikel 107 andra stycket i LUFdirektivet). När avtal ska tilldelas i enlighet med LUF- direktivet eller LOU-direktivet ska kollektivtrafikförordningens bestämmelser om tilldelning inte tillämpas (artikel 5.1). Detta innebär att tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik med buss eller spårvagn regleras enbart av upphandlingsdirektiven. I övrigt ska avtal om allmän trafik tilldelas i enlighet med förordningen. Om det rör sig om tjänstekontrakt i fråga om kollektivtrafik avseende järnvägstrafik och annan spårtrafik än spårvagnstrafik (dvs. huvudsakligen tunnelbanetrafik) ska alltså sådana kontrakt tilldelas i enlighet med artikel 5. Detsamma gäller för tjänstekoncessioner för samtliga trafikslag som omfattas av förordningen.
Enligt förordningen får behöriga lokala myndigheter, om det inte är förbjudet enligt nationell lagstiftning och om vissa villkor är uppfyllda, besluta att själva tillhandahålla kollektivtrafik eller genom direkttilldelning uppdra åt en i rättsligt hänseende fristående enhet som myndigheten kontrollerar på samma sätt som sina egna avdelningar (internt företag), att göra detta (artikel 5.2).
Om behöriga myndigheter väljer att anlita en annan tredje part än ett internt företag för att tillhandahålla kollektivtrafik, ska avtal enligt förordningens artikel 5.3 tilldelas på grundval av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. Detta förfarande ska vara öppet för alla företag, vara rättvist och följa principerna om insyn och ickediskriminering. Efter anbudsinlämningen och ett eventuellt förutval kan förhandlingar föras i enlighet med nämnda principer för att
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
552
avgöra hur specifika eller komplicerade krav kan uppfyllas på bästa sätt.
Vid trafikstörningar eller överhängande risk för sådana får berörda myndigheter vidta kortfristiga nödåtgärder som är undantagna från skyldigheten att infordra anbud (artikel 5.5). Likaså finns möjligheter för medlemsstaterna att tillåta direkttilldelning i vissa fall (artiklar 5.4 och 5.6). I detta sammanhang kan dock nämnas att Europeiska kommissionen lämnat förslag till ett s.k. fjärde järnvägspaket, som syftar till att vidta ytterligare åtgärder för att skapa en inre järnvägsmarknad. I paketet finns förslag till ändringar som bl.a. berör nu nämnda bestämmelser om direkttilldelning (se Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1370/2007 avseende öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg, KOM[2013] 28 slutlig). Lagstiftningsförfarandet pågår för närvarande och det är i dagsläget oklart när förslagen kan antas och vilket slutligt innehåll de kommer att få.
Förordningen ställer vidare krav på att medlemsstaterna, om så inte redan gjorts, ska vidta åtgärder för att möjliggöra en effektiv och snabb överprövning av beslut om tilldelning enligt förordningen (artikel 5.7). Sådana regler om överprövning ska vara jämförbara med relevanta förfaranden i rättsmedelsdirektiven (skäl 21).
De behöriga myndigheterna ska som huvudregel offentliggöra ”föremålen” för sina avtal, och de tilldelningsmetoder som planeras, i Europeiska unionens officiella tidning senast ett år innan det fria anbudsförfarandet inleds respektive innan ett avtal direkttilldelas (artikel 7.2 och skäl 29).
Övergångsperiod
Kollektivtrafikförordningen trädde i kraft den 3 december 2009. Enligt artikel 8.2 i förordningen gäller dock en övergångsperiod på tio år, fram till den 3 december 2019. Från och med den 3 december 2019 ska avtal om allmän trafik tilldelas i enlighet med artikel 5. Under övergångsperioden ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att ”successivt följa artikel 5 för att undvika allvarliga strukturella problem” (artikel 8.1). I kommissionens tolkningsriktlinjer för kollektivtrafikförordningen (2014/C 92/01) anförs under punkten
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
553
2.6 att artikel 8.2 visserligen hänvisar till artikel 5 i dess helhet men att endast artikel 5.3 om skyldigheten att tillämpa förfaranden som följer principerna om öppenhet, insyn, rättvisa och icke-diskriminering när avtal om allmän trafik beviljas framstår som relevant i detta sammanhang.
Det ska noteras att övergångsperioden gäller frågan om när avtal måste tilldelas i enlighet med artikel 5, alltså inte frågan om upphandlingsdirektivens tillämplighet på sådana avtal som faller in under förordningens tillämpningsområde.
24.1.2 Cabotageförordningen
Marknadstillträdet inom sjöfarten regleras i rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage). Den s.k. cabotageförordningen gäller sjötransporttjänster (sjötransport av passagerare och gods) inom en medlemsstat. När en medlemsstat ingår avtal om allmän trafik eller ålägger ett rederi förpliktelser vid allmän trafik ska detta ske på icke-diskriminerande grund med hänsyn till alla rederier inom gemenskapen (artikel 4.1). När en medlemsstats behöriga myndighet ingår ett avtal om allmän trafik måste den enligt kommissionens tolkningsmeddelande, KOM (2003) 595 slutlig, p. 5.4, följa tillämpliga upphandlingsregler. Förordningen innehåller ingen begränsning för varaktigheten för avtal om allmän trafik. Enligt p. 5.5.2 och 5.6 i tolkningsmeddelandet uppfyller en avtalsperiod på mer än sex år i normalfallet inte kravet på proportionalitet, men i fråga om ”mindre öar” kan längre varaktighet, tolv år, godtas.
24.1.3 Kollektivtrafiklagen
Enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ska det finnas en regional kollektivtrafikmyndighet i varje län. Myndigheten kan vara ett landsting, en kommun eller ett gemensamt organ i form av ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd. Den regionala kollektivtrafikmyndigheten ansvarar för att fastställa mål för den regionala kollektivtrafiken genom att besluta om ett trafikförsörjningsprogram. Utifrån trafikförsörjningsprogrammet fattar myn-
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
554
digheten beslut om allmän trafikplikt. Upphandling av regional kollektivtrafik ska ha stöd i ett politiskt fattat beslut om allmän trafikplikt, där kraven på den trafik som ska upphandlas fastställs. Mer operativa uppgifter som att upphandla kollektivtrafik kan överlämnas till aktiebolag och till enskilda kommuner. Ensamrätt får inte medges som motprestation för fullgörande av allmän trafikplikt.
Kollektivtrafiklagen innehåller inte några bestämmelser om hur avtal om allmän trafik ska tilldelas. I förarbetena till lagen (prop. 2009/10:200 s. 67) gjordes bedömningen att
[T]illämpningen av bestämmelserna i artikel 5 i EU:s kollektivtrafikförordning om tilldelning av avtal om allmän trafik på väg och järnväg utanför de områden som styrs av EU-direktivet om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster respektive EU-direktivet om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster bör anstå. Detsamma gäller detaljerade regler för tilldelningsförfarandet och bestämmelser om överprövning i anslutning till bestämmelserna i artikel 5.
Som skäl för bedömningen hänvisade regeringen till pågående översyner på upphandlingsområdet och att befintliga bestämmelser därmed fortsatt skulle tillämpas (a. prop. s. 68). Om en upphandling ska genomföras ska alltså bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen, dvs. LOU och LUF, tillämpas. I 1 kap. 3 § kollektivtrafiklagen finns också en erinran om att det i LOU och LUF finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
24.1.4 2004 års upphandlingsdirektiv och den svenska
upphandlingslagstiftningen
I 2004 års LOU-direktiv finns bestämmelser om offentlig upphandling för upphandlande myndigheter. 2004 års LUF-direktiv ska emellertid tillämpas av upphandlande enheter som bedriver verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten på områdena järnvägstransporter, automatiserade system, spårvagnar, trådbussar, bussar eller linbana (artikel 5). I direktivbestämmelsen nämns inte uttryckligen tillhandahållande eller drift av publika nät avseende tunnelbana.
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
555
Detta har dock lagts till i 1 kap. 8 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 453).
Landtransporter, till vilka i detta sammanhang räknas transporter med buss och spårvagn, är en A-tjänst enligt direktiven. När en upphandlande enhet vill upphandla kontrakt som avser sådana tjänster är direktiven tillämpliga fullt ut, under förutsättning att kontraktets värde överstiger tröskelvärdet om ca 3,8 miljoner kronor. Kontrakt som avser kollektivtrafik torde regelmässigt överstiga detta tröskelvärde.
Järnvägstransporter, till vilka i detta sammanhang räknas transporter med järnväg eller tunnelbana, är dock en B-tjänst. Detsamma gäller för sjötransporter. Det är endast ett par bestämmelser i direktiven, bl.a. om efterannonsering, som gäller för sådana tjänster. Skälet är att sådana tjänster har ansetts vara mindre lämpade för gränsöverskridande handel.
I Sverige har man valt att reglera B-tjänsterna i 15 kap. LOU respektive LUF. Kapitlen innehåller nationella bestämmelser om förfarande m.m. för upphandlingar som inte omfattas av direktivets bestämmelser om detta. Bestämmelserna är mindre detaljerade än den direktivstyrda regleringen i lagarna och är i den meningen mer flexibla. Det innebär i korthet att upphandlande enheter som vill upphandla tjänster som avser järnvägstransporter måste konkurrensutsätta och följa förfarandebestämmelserna i 15 kap. LUF, och upphandlande myndigheter som vill upphandla tjänster som avser sjötransporter måste följa bestämmelserna i 15 kap. LOU. Bestämmelserna i dessa kapitel medger att den upphandlande enheten respektive myndigheten använder sig av ett förenklat förfarande eller ett urvalsförfarande. I vissa undantagsfall får direktupphandling användas.
24.2 Kollektivtrafikmarknaden och tilldelning av avtal i dag
I Sverige, till skillnad från i vissa andra medlemsstater, tilldelas redan avtal om allmän trafik efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande. Sedan 1990-talets mitt upphandlas en stor del av kollektivtrafiken. Tjänstekontrakt är den vanligaste avtalsformen på kollektivtrafikområdet. Trafikanalys har under 2013 genomfört en under-
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
556
sökning av hur avtal avseende offentligt upphandlad kollektivtrafik ser ut i Sverige. Undersökningen visar att två olika typer av avtal är vanligt förekommande. Avtalen benämns vanligen som produktionsavtal respektive incitamentsavtal men bedöms båda utgöra tjänstekontrakt. Produktionsavtal innebär att beställaren reglerar merparten av de förutsättningar som ska gälla för genomförandet i det aktuella avtalet, där möjligheten till påverkan från operatören är relativt liten. I ett rent produktionsavtal är ersättningen till operatören bestämd i förväg och oberoende av t.ex. resandevolymer. Incitamentsavtal skiljer sig från produktionsavtal genom att endast en viss del av ersättningen är till beloppet reglerad i avtalet medan resterande del är rörlig och baseras exempelvis på antalet resande. Dessa incitament används för att uppmuntra operatören att främja en positiv resandeutveckling. Incitamentsavtal innehåller sålunda både större risker och större möjligheter än traditionellt produktionsavtal, utan att gå hela vägen till att bli ett koncessionsavtal. Oaktat avtalstyp sker tilldelning på sätt som anvisas i upphandlingslagstiftningen, dvs. som en A-tjänst för buss och spårvagn och som B-tjänst för järnväg, tunnelbana och sjötransporter. Resultatet av Trafikanalys undersökningar kommer att redovisas i en rapport som publiceras under 2014.
24.3 De nya upphandlingsdirektiven
I de nya upphandlingsdirektiven görs inte någon uppdelning i A- och B-tjänster. Däremot finns vissa särskilda bestämmelser för sociala tjänster och andra särskilda tjänster, det s.k. enklare systemet. Dessa bestämmelser omfattar inte transporttjänster såsom kollektivtrafik. Utgångspunkten är därför att kollektivtrafiktjänster omfattas fullt ut av upphandlingsdirektivens tillämpningsområde om kontraktens beräknade värde överstiger tröskelvärdet.
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana undantas dock helt från upphandlingsdirektivens tillämpningsområde (artikel 10 i i LOU-direktivet respektive artikel 21 g i LUF-direktivet). Skälet för undantaget är att man vill klargöra förhållandet mellan direktiven och EU:s kollektivtrafikförordning och det anges att tilldelning av kontrakt som avser tillhandahållande av kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana även fortsättningsvis bör
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
557
omfattas av bestämmelserna i EU:s kollektivtrafikförordning (skäl 27 respektive skäl 35). I samma skäl pekas dock på att medlemsstaterna bör, i den mån EU:s kollektivtrafikförordning tillåter nationell lagstiftning att avvika från de regler som fastställs i den förordningen, i sin nationella lagstiftning kunna fastställa att avtal om allmän trafik i fråga om kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana måste tilldelas genom ett upphandlingsförfarande som följer deras allmänna regler för offentlig upphandling.
24.4 Tillämpligt regelverk avseende kollektivtrafik på vatten
Promemorians bedömning: Avtal om allmän trafik som avser
kollektivtrafik på vatten bör i Sverige omfattas av kollektivtrafikförordningens bestämmelser och inte av de nya upphandlingsdirektiven.
Skälen för promemorians bedömning: Enligt kollektivtrafik-
förordningen kan medlemsstaterna själva välja att tillämpa förordningen på kollektivtrafik på inre vattenvägar och nationella marina vatten. Sverige har valt att göra förordningen tillämplig på kollektivtrafik på vatten. Därmed omfattas avtal om allmän trafik på vatten i princip av förordningens bestämmelser om tilldelning av sådana avtal.
Enligt artikel 5 i kollektivtrafikförordningen ska avtal om allmän trafik tilldelas i enlighet med förordningens bestämmelser. Endast tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik med buss och spårvagn är uttryckligen undantagna förordningens tilldelningsbestämmelser då sådana kontrakt ska tilldelas i enlighet med de förfaranden som anges i LOU- respektive LUF-direktivet. Kollektivtrafik på inre vattenvägar och nationella marina vatten nämns inte i LOU-direktivet eller LUF-direktivet. Kollektivtrafik på inre vattenvägar och nationella marina vatten undantas alltså inte från direktivens tillämpningsområde på samma sätt som kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana och det sägs ingenting om sådan kollektivtrafik i skälen. Det är därför inte helt klart om tilldelning av avtal om allmän trafik avseende kollektivtrafik på vatten omfattas av upphandlingsdirektiven eller av kollektivtrafikförordningen för sådana med-
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
558
lemsstater som, likt Sverige, har valt att göra kollektivtrafikförordningen tillämplig på kollektivtrafik på vatten. Emellertid får förordningen, såsom varande direkt tillämplig, allmän och bindande, anses ha ett företräde, särskilt som den reglerar tilldelning av avtal just på kollektivtrafikområdet och därför har karaktären av lex specialis. Som anges ovan är tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana undantagna från upphandlingsdirektivens tillämpningsområden. Enligt artikel 10.3 i koncessionsdirektivet ska det direktivet inte tillämpas på koncessioner som avser kollektivtrafik i den mening som avses i kollektivtrafikförordningen. Bestämmelserna får anses ha tillkommit för att klargöra förhållandet mellan direktiven och kollektivtrafikförordningen till undvikande av en normkonflikt. I den mån en medlemsstat gjort kollektivtrafikförordningen tillämplig även på vatten är därför en rimlig tolkning att avtal som rör detta trafikslag ska tilldelas enligt förordningens bestämmelser. Sverige har gjort kollektivtrafikförordningen tillämplig på kollektivtrafik på vatten, varför avtal om allmän trafik på detta område bör tilldelas enligt förordningens bestämmelser.
24.5 Det finns ett behov av kompletterande lagstiftning
Promemorians bedömning: Bestämmelser bör införas som reg-
lerar förfarandet vid konkurrensutsättning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt artikel 5.3 i kollektivtrafikförordningen.
Bestämmelser bör införas som klargör i vilken utsträckning bestämmelserna om direkttilldelning i artikel 5 i EU:s kollektivtrafikförordning är tillämpliga i Sverige.
Bestämmelser bör införas som reglerar överprövning av beslut angående tjänstekontrakt i enlighet med artikel 5 i kollektivtrafikförordningen.
Regeringen bör dock avvakta Genomförandeutredningens förslag till genomförande av koncessionsdirektivet och därefter återkomma i ovanstående frågor när det gäller tjänstekoncessioner.
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
559
Skälen för promemorians bedömning
Det behövs detaljerade bestämmelser om förfarandet vid konkurrensutsättning av tjänstekontrakt enligt kollektivtrafikförordningen
Senast från och med den 3 december 2019 är det bestämmelserna i artikel 5 i EU:s kollektivtrafikförordning som ska vara den rättsliga grunden för tilldelning av avtal om allmän trafik, såvida dessa inte uttryckligen ska tilldelas enligt upphandlingsdirektiven. Av förordningen framgår dock att denna tidpunkt ska föregås av att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att successivt följa artikel 5. Detta krav på succesiv anpassning tar enligt kommissionens tolkningsmeddelande sikte på bestämmelsen i artikel 5.3, som anvisar att avtal om allmän trafik ska tilldelas på grundval av ett konkurrensutsatt anbudsförfarande när en extern tredje part ska anlitas och avtalet inte får direkttilldelas. Som ovan redogjorts har Sverige redan i dag en konkurrensutsatt kollektivtrafikmarknad, varvid förfarandereglerna i 15 kap. LOU och LUF tillämpas vid avtalstilldelning.
Utgångspunkten är att de nya upphandlingslagar som föreslås i denna promemoria ska följa de nya direktiven. Som tidigare nämnts undantas tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana uttryckligen från direktiven. Sådana kontrakt skulle därmed i princip också undantas från de nya lagarnas tillämpningsområden. I samband med ikraftträdandet av de nya lagarna kommer nuvarande LOU och LUF att upphöra att gälla och därmed möjligheten att genom de nationella reglerna i 15 kap. i respektive lag om B-tjänster reglera förfarandet vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende järnväg och tunnelbana.
Kravet i artikel 5.3 i kollektivtrafikförordningen att avtal ska tilldelas efter ett konkurrensutsatt förfarande är tämligen allmänt hållet. Fråga uppstår därför om bestämmelsen ska tolkas så att den uttömmande reglerar hur avtal om allmän trafik ska tilldelas när konkurrensutsättning ska ske eller om det finns utrymme för medlemsstaterna att komplettera artikeln med nationella bestämmelser som mer i detalj reglerar hur avtalstilldelningen ska gå till. Den förstnämnda tolkningen skulle innebära att det överlämnas till kollektivtrafikmyndigheten att själv utforma förfarandet vid konkurrensutsättningen, så länge som det uppfyller kraven i kollektiv-
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
560
trafikförordningen på att det ska vara öppet, rättvist och följa principerna om insyn och icke-diskriminering. Om förordningen ska anses ge utrymme för kompletterande bestämmelser innebär det istället att det i nationell författning får anvisas visst förfarande som ska tillämpas vid avtalstilldelning.
Om någon uttrycklig reglering av tilldelningen av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg och tunnelbana inte görs kommer det att saknas anvisning om vilket förfarande som ska tillämpas vid tilldelning av sådana kontrakt. Mot bakgrund av att dessa har en relativt lång löptid och avser stora värden framstår det inte som lämpligt att underlåta att reglera tilldelningsförfarandet på detta område. En sådan situation riskerar att skapa osäkerhet på marknaden och leda till störningar på densamma.
Som ovan nämnts anges det i skälen till de nya upphandlingsdirektiven att ”[m]edlemsstaterna bör, i den mån förordning (EG) nr 1370/2007 tillåter nationell rätt att avvika från de regler som fastställs i förordningen, i sin nationella rätt kunna fastställa att avtal om kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana ska tilldelas genom ett upphandlingsförfarande som följer deras allmänna regler för offentlig upphandling”. Detta uttalande talar också för att medlemsstaterna ges utrymme att anvisa tilldelningsförfarande genom att införa kompletterande bestämmelser i nationell lagstiftning.
Slutligen kan konstateras att kollektivtrafikförordningen ställer krav på att medlemsstaterna ska möjliggöra en effektiv och snabb överprövning av tilldelningsbeslut enligt artikel 5. I den mån det inte finns anvisning om vilket tilldelningsförfarande som ska tillämpas kan det innebära svårigheter för såväl tredje man som domstol att bedöma huruvida tilldelningen gått rätt till. Även av rättssäkerhetsskäl framstår det därför som bättre lämpat att komplettera förordningen med nationella bestämmelser.
I enlighet med vad som nu anförts behöver det införas bestämmelser som reglerar hur tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg och med tunnelbana ska tilldelas. Eftersom kollektivtrafikförordningen för svensk del även bedöms vara tillämplig för tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på vatten (se avsnitt 24.4) gäller de nyss gjorda övervägandena även för sådana avtal. Bestämmelserna ska därför även reglera hur sådana kontrakt ska tilldelas.
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
561
Det behövs bestämmelser som kompletterar övriga delar av artikel 5 i kollektivtrafikförordningen
Kollektivtrafikförordningen är direkt tillämplig, allmän och bindande. Vid införandet av lagen (2010:1065) om kollektivtrafik gjordes emellertid bedömningen – med stöd av övergångsbestämmelsen i artikel 8.2 – att tillämpningen av artikel 5 i kollektivtrafikförordningen, utanför de områden som styrs av upphandlingsdirektiven, skulle anstå (prop. 2009/10:200 s. 67).
I förordningens artikel 5.2, 5.4 och 5.6 finns bestämmelser om direkttilldelning av avtal som har det gemensamt att de är tillämpliga ”om det inte är förbjudet enligt nationell lagstiftning”. I samband med att det nu föreslås detaljerade regler för förfarandet vid konkurrensutsättning av tjänstekontrakt enligt artikel 5.3, är det nödvändigt att också ta ställning till om avtal bör kunna direkttilldelas i enlighet med dessa bestämmelser.
Det behöver också säkerställas att den svenska lagstiftningen inte kommer i konflikt med bestämmelsen om direkttilldelning vid trafikstörningar i artikel 5.5 i kollektivtrafikförordningen. Artikel 5.7 i kollektivtrafikförordningen ålägger medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att beslut i enlighet med punkterna 2–6 kan överprövas. Lagstiftningen måste alltså möjliggöra sådan överprövning av beslut angående tjänstekontrakt.
Regeringen bör återkomma med överväganden och förslag i fråga om tilldelning av tjänstekoncessioner enligt kollektivtrafikförordningen
Kollektivtrafikförordningen innebär en möjlighet att tilldela avtal om allmän trafik inte bara i form av tjänstekontrakt, utan också i form av tjänstekoncessioner. Även när det gäller sådana kontrakt är det förordningen som senast från och med den 3 december 2019 ska vara den rättsliga grunden för tilldelning. Detta gäller för samtliga trafikslag som omfattas av förordningen, dvs. buss, spårvagn, järnväg och tunnelbana och, för Sveriges vidkommande, kollektivtrafik på vatten.
Det nya koncessionsdirektivet innehåller bestämmelser om förfarandet vid upphandling av tjänstekoncessioner. Enligt artikel 10.3 i det direktivet ska direktivet inte tillämpas på koncessioner för kollektivtrafik i den mening som avses i kollektivtrafikförord-
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
562
ningen. Genom artikel 46 och 47 i koncessionsdirektivet föreskrivs ändringar i de s.k. rättsmedelsdirektiven som, sammanfattningsvis, gör dessa direktiv tillämpliga för koncessioner som tilldelas enligt koncessionsdirektivet. Genomförandeutredningen ska den 1 oktober 2014 lämna ett förslag till genomförande av koncessionsdirektivet.
Artikel 5.7 i kollektivtrafikförordningen innebär att det behövs lagstiftning som gör det möjligt att begära överprövning i frågor om tilldelning av tjänstekoncessioner enligt kollektivtrafikförordningen. Mycket talar för att det också behövs mer detaljerade bestämmelser om förfarandet vid tilldelning av tjänstekoncessioner efter konkurrensutsättning enligt artikel 5.3, på samma sätt som här har bedömts beträffande tjänstekontrakten. Det är emellertid lämpligt att avvakta Genomförandeutredningens förslag till genomförande av koncessionsdirektivet och därefter återkomma i frågan om behovet av reglering och den närmare utformningen av denna.
Även när det gäller ställningtagandet till i vilken utsträckning bestämmelserna om direkttilldelning i artikel 5 är tillämpliga beträffande tjänstekoncessioner bör utredningens förslag avvaktas.
24.6 Tilldelning genom upphandlingsförfarande av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller båt
Promemorians förslag: Vid tilldelning enligt artikel 5 i kollek-
tivtrafikförordningen av tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten ska bestämmelserna i 19 kap. i de nya lagarna (upphandling som inte omfattas av direktivet) tillämpas, med undantag för bestämmelserna om interna kontrakt och om direktupphandling.
Promemorians bedömning: Det är inte nödvändigt att in-
föra bestämmelser i de nya lagarna som uttryckligen genomför artikel 10 i i LOU-direktivet respektive artikel 21 g i LUFdirektivet om undantag för tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana.
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
563
Skälen för promemorians förslag och bedömning
De nationella upphandlingsbestämmelserna bör tillämpas vid konkurrensutsättning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg eller med tunnelbana
När det gäller frågan om hur den mer detaljerade regleringen av tilldelningsförfarandet ska utformas kan det alltså konstateras att det i skälen till de nya upphandlingsdirektiven anges att medlemsstaternas allmänna lagstiftning på upphandlingsområdet kan användas för att uppfylla kollektivtrafikförordningens krav. I Sverige tilllämpas också i dag bestämmelserna i LOU och LUF när tilldelningen av avtal om allmän trafik ska konkurrensutsättas. Inom upphandlingsregelverket finns i sin tur olika typer av förfaranden som kan tillämpas.
Enligt nuvarande reglering utgör järnvägstransport, dvs. transport med järnväg eller tunnelbana, en B-tjänst. En utgångspunkt kan därför vara att införa bestämmelser som medger att tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik tilldelas på liknande sätt som i dag, dvs. enligt förfarandereglerna i 15 kap LOU och LUF. Mot detta talar att bestämmelserna för tilldelning av tjänstekontrakt på kollektivtrafikområdet i sådant fall inte kommer att bli trafikslagsövergripande. Som tidigare nämnts omfattas tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på buss och spårvagn fullt ut av upphandlingsregelverket. Ett alternativ är därför att anvisa de direktivstyrda upphandlingsförfarandena även för kollektivtrafik på järnväg och tunnelbana. Detta skulle innebära att samma förfaranderegler skulle tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt oavsett trafikslag, vilket i viss mån kan vara eftersträvansvärt. Ett ytterligare alternativ är att utforma särskilda förfaranderegler att tillämpas enbart på området för kollektivtrafik på järnväg och tunnelbana. Ett sådant alternativ ger möjligheter att utarbeta en anpassad reglering som tar hänsyn till specifika förutsättningar och förhållanden på denna marknad.
Vid en avvägning mellan de olika alternativen framstår det som mest ändamålsenligt att utforma regleringen så att tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg och tunnelbana kan tilldelas på liknande sätt som i dag. Att införa en separat reglering med ett särskilt tilldelningsförfarande för kollektivtrafik på järnväg och tunnelbana riskerar att bidra till ökad komplexitet och gränsdragningsproblem. En sådan lösning skulle inte heller medföra några
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
564
fördelar utifrån önskemål att få till stånd en trafikslagsövergripande reglering, eftersom tilldelning av tjänstekontrakt i fråga om kollektivtrafik med buss och spårvagn alltjämt faller under direktiven. Det framstår dock inte heller som motiverat att göra de direktivsstyrda förfarandereglerna tillämpliga också på kollektivtrafik avseende järnväg och tunnelbana. Vid ett möte (en s.k. hearing) som Näringsdepartementet anordnade med branschföreträdare uppgav dessa att det fungerar ganska bra som det gör i dag. Vid valet mellan å ena sidan dagens regler med förenklat förfarande och å andra sidan att tjänstekontrakt avseende tåg och tunnelbana ska upphandlas på samma sätt som buss och spårvagn, framkom vid mötet att det förstnämnda ansågs som mest lämpligt. Det framkom inte heller några skäl för särreglering för tilldelning av tjänstekontrakt avseende järnväg eller tunnelbana. Man ville alltså ha en reglering som motsvarar dagens.
Förfarandena i 15 kap. LOU och LUF har använts under lång tid och får anses ändamålsenliga. En sådan reglering uppfyller också kraven i kollektivtrafikförordningen på att det konkurrensutsatta förfarandet ska vara öppet, rättvist och följa principerna om insyn och icke-diskriminering. Det är både i ett förenklat förfarande och i ett urvalsförfarande tillåtet för den upphandlande myndigheten eller enheten att förhandla med anbudsgivarna. Även om olika förfaranden alltså kommer att gälla vid tilldelning av tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik för å ena sidan buss och spårväg och å andra sidan järnväg och tunnelbana får fördelarna med möjligheten att tillämpa t.ex. förenklat förfarande vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende dessa senare trafikslag anses överväga.
När det gäller annonsering anger bestämmelserna i 19 kap. i de nya lagarna endast att upphandlingen ska annonseras i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens. Det kan förutses att det kommer att finnas upphandlingar av kollektivtrafik där det kommer att bedömas som nödvändigt att annonsera på europeisk nivå för att möjliggöra effektiv konkurrens. En upphandlande myndighet eller enhet har i ett sådant fall möjlighet att använda sig av de direktivstyrda bestämmelserna om annonsering i de nya lagarnas 10 kap. Det är alltså alltid möjligt att skicka en annons till Europeiska publikationsbyrån för publicering.
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
565
Bestämmelserna i 19 kap. i de två nya lagarna bör därför göras tillämpliga för tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg och tunnelbana. Därmed behövs inte någon bestämmelse i lagarna som uttryckligen genomför artikel 10 i i LOUdirektivet respektive artikel 21 g i LUF-direktivet om undantag för sådana kontrakt från direktivens tillämpningsområden.
De nationella bestämmelserna bör göras tillämpliga också vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på vatten
Som ovan redogjorts för står olika alternativ till buds beträffande vilket förfarande som ska tillämpas när tilldelning ska ske efter konkurrensutsättning. Med andra ord kan man välja att låta tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på vatten omfattas av de direktivstyrda bestämmelserna i de nya upphandlingslagarna, tillämpa de nationella bestämmelserna för upphandlingar som faller utanför direktivens område eller införa en specialreglering för tilldelning av denna typ av avtal. Några skäl för en sådan särskild reglering har emellertid inte framkommit. På samma sätt som gäller för järnvägstransporter utgör också sjötransporter i dag en Btjänst, vilket innebär att 15 kap. LOU är tillämpligt. Av samma skäl som anförts beträffande kollektivtrafik på järnväg och tunnelbana får fördelarna med att fortsatt kunna tillämpa ett mer flexibelt förfarande för tilldelning av tjänstekontrakt anses överväga jämfört med att tillämpa de direktivsstyrda förfarandebestämmelserna. Med andra ord bör den bestämmelse som anvisar 19 kap. i de nya lagarna för konkurrensutsättning omfatta även tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på vatten.
Utformning och placering av bestämmelsen som gör de nationella upphandlingsbestämmelserna tillämpliga
En likalydande bestämmelse bör införas i båda upphandlingslagarna som anger att 19 kap. gäller vid tilldelning enligt kollektivtrafikförordningen av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten. Bestämmelsen bör placeras i inledningen av lagarna efter mönster av hur B-tjänster är reglerade i nuvarande LOU och LUF. En bestämmelse med samma innebörd bör
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
566
också placeras i 19 kap. i respektive lag. Spårbunden kollektivtrafik torde regelmässigt komma att upphandlas av upphandlande enheter enligt den nya lagen om upphandling på försörjningsområdet. Sjötrafik, däremot, omfattas av den nya lagen om offentlig upphandling. Av förenklingsskäl, och även för att utesluta risken att en upphandling i ett visst fall skulle befinnas oreglerad, bör bestämmelsen i de båda lagarna göras likalydande och alltså omfatta samtliga trafikslag.
Bestämmelserna om överprövning m.m. i 20 kap. ska tillämpas vid upphandlingar enligt 19 kap. och dessa kommer alltså att gälla även för tilldelning av tjänstekontrakt enligt kollektivtrafikförordningen. Förfarandebestämmelserna i 19 kap. kan användas vid konkurrensutsättning enligt artikel 5.3 i förordningen. Eftersom kapitlet är tillämpligt vid tilldelning enligt kollektivtrafikförordningen blir bestämmelserna om överprövning m.m. också gällande för beslut om direkttilldelning enligt artikel 5.2 och beslut om nödåtgärder enligt artikel 5.5 i förordningen (se avsnitt 24.7 om direkttilldelning och nödåtgärder samt avsnitt 24.8 om förordningens krav på tillgång till en effektiv och snabb prövning av tilldelningsbeslut).
Bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen om interna kontrakt och om direktupphandling bör dock inte göras tillämpliga
Genom en hänvisning i 19 kap. i de nya lagarna görs de direktivstyrda bestämmelser om interna kontrakt som Genomförandeutredningen föreslår tillämpliga också för upphandlingar som inte omfattas av direktivet. De bestämmelserna bör emellertid inte göras tillämpliga för tjänstekontrakt som omfattas av kollektivtrafikförordningen. För dessa kontrakt får nämligen artikel 5.2 i förordningen anses exklusivt reglera i vilka fall tilldelning till interna företag får ske (se närmare avsnitt 24.7). På samma sätt får artikel 5.4, 5.5 och 5.6 i förordningen anses exklusivt reglera i vilka övriga fall som direkttilldelning får ske. Därför bör inte heller bestämmelserna om direktupphandling i lagarnas 19 kap. göras tilllämpliga.
Det kan finnas bestämmelser som är tillämpliga vid upphandlingar enligt 19 kap. som i praktiken har begränsad användning vid upphandling av kollektivtrafik. Exempelvis torde bestämmelserna
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
567
om ramavtal inte komma till användning vid i vart fall upphandling av spårbunden trafik. Det kan alltså övervägas om ytterligare särskilda undantag bör göras. Det har emellertid inte framkommit att den nuvarande regleringen i 15 kap. LOU respektive LUF har vållat särskilda tillämpningsproblem. Någon konflikt med artikel 5.3 i kollektivtrafikförordningen kan heller inte bedömas uppkomma. Därför bör, redan av förenklingsskäl, inte ytterligare särskilda undantag göras.
24.7 Direkttilldelning av tjänstekontrakt enligt kollektivtrafikförordningen
Promemorians förslag: En ny bestämmelse ska införas i lagen
(2010:1065) om kollektivtrafik som innebär att avtal om allmän trafik, i form av tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten, inte får direkttilldelas med stöd av artikel 5.4 eller 5.6 i kollektivtrafikförordningen.
Promemorians bedömning: Möjligheten att vidta nödåtgär-
der enligt artikel 5.5 i kollektivtrafikförordningen är tillämplig i samband med att den nya upphandlingslagstiftningen träder i kraft.
Skälen för promemorians förslag och bedömning
Kollektivtrafikförordningen reglerar exklusivt när direkttilldelning får ske
Kollektivtrafikförordningen är bindande och direkt tillämplig. Enligt bedömningen i denna promemoria regleras i förordningens artikel 5 därför exklusivt under vilka förutsättningar avtal om allmän trafik – i den mån dessa inte uttryckligen ska tilldelas enligt upphandlingsdirektiven – får direkttilldelas till ett internt företag (punkten 5.2) eller till ett externt företag (punkterna 5.4, 5.5 och 5.6). Det är inte tillåtet för medlemsstaterna att ha någon konkurrerande, nationell lagstiftning på dessa områden. I punkterna 5.2, 5.4 respektive 5.6 ges dock ett utrymme för medlemsstaterna att helt förbjuda sådan tilldelning som behandlas i respektive punkt.
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
568
Den möjligheten måste ses som ”binär” i den meningen att det inte ges något utrymme att förbjuda tilldelning enligt förordningens bestämmelser för att i stället ha nationella bestämmelser med en alternativ utformning.
Sverige har hittills, med hänvisning till övergångsbestämmelsen i artikel 8.2, valt att anstå med tillämpningen av artikel 5. Genom att det nu föreslås att artikel 5.3 ska tillämpas i Sverige när det gäller tilldelningen av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten är det nödvändigt att ta ställning till artikel 5 även i övrigt, särskilt frågan i vad mån direkttilldelning av sådana kontrakt bör förbjudas när det finns en sådan möjlighet.
Artikel 5.2 i kollektivtrafikförordningen – trafik i egen regi eller direkttilldelning av avtal om allmän trafik till ett internt företag
I artikel 5.2 i kollektivtrafikförordningen ges tämligen detaljerade föreskrifter om i vilka fall behöriga lokala myndigheter får besluta att själva tillhandahålla kollektivtrafik eller direkttilldela ett avtal om allmän trafik till ett internt företag. Föreskrifterna gäller endast om det inte är förbjudet enligt nationell lagstiftning. Något tilllämpningsförbud vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik kan inte anses finnas i dag och det saknas också skäl att införa ett sådant.
Att tillämpningen av artikel 5.2 i kollektivtrafikförordningen således inte bör förbjudas i Sverige i fråga om tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten får till konsekvens att upphandlande myndigheter och enheter ska utgå från denna bestämmelse vid ställningstaganden kring frågor om att driva trafik i egen regi och om direkttilldelning av avtal om allmän trafik till ett internt företag.
Artikel 5.4 i kollektivtrafikförordningen – direkttilldelning av avtal om allmän trafik av mindre värde eller omfattning
I artikel 5.4 ges en möjlighet för behöriga lokala myndigheter att direkttilldela avtal om allmän trafik av mindre ekonomiskt värde eller omfattning i antal kilometer. Även här gäller föreskrifterna
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
569
endast under förutsättning att det inte är förbjudet i nationell lagstiftning.
Eftersom tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik i dagsläget ska upphandlas med tillämpning av bestämmelserna i 15 kap. LOU respektive LUF, anses direkttilldelning enligt denna förordningsbestämmelse som otillåten. Det finns inte skäl att ändra på detta. Det kan sägas att det sannolikt inte finns några tjänstekontrakt i Sverige avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller med båt som är så pass små att en direkttilldelning skulle kunna bli aktuell. Direkttilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt förordningens artikel 5.4 bör dock uttryckligen förbjudas.
Artikel 5.5 i kollektivtrafikförordningen – nödåtgärder vid trafikstörningar
Enligt artikel 5.5 i kollektivtrafikförordningen får den behöriga myndigheten vidta nödåtgärder vid trafikstörningar eller överhängande risk för sådana störningar. Bestämmelsen är inte avhängig någon reglering i nationell rätt utan är direkt tillämplig.
Bestämmelsen utgör en möjlighet till undantag från det konkurrensutsatta tilldelningsförfarandet i fall då ett sådant förfarande riskerar att leda till olägliga avvikelser i kollektivtrafiksituationen. Detta innebär alltså att den regionala kollektivtrafikmyndigheten vid trafikstörning eller överhängande risk för sådan störning ska kunna vidta kortfristiga nödåtgärder i avvaktan på att ett avtal om allmän trafik ska kunna tilldelas enligt de anvisade förfarandena i upphandlingslagstiftningen. I sådana situationer finns enligt bestämmelsen möjlighet att direkttilldela ett avtal. Den regionala kollektivtrafikmyndigheten kan också träffa en formell överenskommelse med ett kollektivtrafikföretag om att utvidga ett redan ingånget avtal om allmän trafik. Vidare har myndigheten möjlighet att ålägga ett kollektivtrafikföretag att fullgöra viss allmän trafikplikt. Ett kontrakt som är tilldelat på något av dessa tre sätt har en maximal löptid om två år. Under den tiden ska den regionala kollektivtrafikmyndigheten vidta de åtgärder som krävs för att ett avtal om allmän trafik kan tilldelas enligt ett konkurrensutsatt förfarande.
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
570
Det bör klargöras att artikel 5.5 är tillämplig i samband med att de föreslagna bestämmelserna om förfarandet vid tilldelning av tjänstekontrakt enligt förordningen träder i kraft.
Artikel 5.6 i kollektivtrafikförordningen – direkttilldelning av järnvägstrafik
Artikel 5.6 i kollektivtrafikförordningen medger för de behöriga lokala myndigheterna att fatta beslut om direkttilldelning av avtal om allmän trafik som rör järnvägstransporter med undantag av annan spårbunden trafik som tunnelbana och spårvagnar. Bestämmelserna gäller endast under förutsättning att det inte är förbjudet enligt nationell lagstiftning. I Sverige upphandlas tjänstekontrakt för kollektivtrafik på järnväg i konkurrens, enligt bestämmelserna i 15 kap. LUF. Direkttilldelning enligt denna artikel i förordningen är därmed inte tillåten. En uttrycklig bestämmelse som tydliggör att direkttilldelning av tjänstekontrakt som avser järnvägstransporter inte får ske bör emellertid nu införas.
24.8 Överprövning och överklagande av beslut enligt kollektivtrafikförordningen
Promemorians förslag: Det införs en ny bestämmelse i lagen
(2010:1065) om kollektivtrafik som anger att den regionala kollektivtrafikmyndighetens beslut enligt artikel 5.5 i kollektivtrafikförordningen om åläggande att fullgöra viss allmän trafikplikt får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Avtalsspärr ska inte gälla vid direkttilldelning och beslut om nödåtgärder enligt kollektivtrafikförordningen.
Promemorians bedömning: Kollektivtrafikförordningens
krav på en effektiv och snabb överprövning av beslut enligt artikel 5 tillgodoses genom bestämmelserna om överprövning av upphandling och av avtals giltighet i de nya lagarna.
Skälen för promemorians förslag och bedömning: I artikel 5.7
i kollektivtrafikförordningen anges att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att garantera att ett beslut i enlighet med punkterna
Ds 2014:25 Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik
571
2–6 kan prövas effektivt och snabbt på begäran av en person som har eller har haft intresse av att få ett särskilt avtal och som har skadats eller riskerar att skadas av en påstådd överträdelse för de fall sådana beslut innefattar överträdelse av gemenskapsrätten eller nationella bestämmelser om genomförande av sådan lag. Ett effektivt översynsförfarande måste enligt skäl 21 i förordningen vara jämförbart med relevanta förfaranden i rättsmedelsdirektiven.
Vid upphandling enligt 19 kap. i de nya lagarna tillämpas även bl.a. 20 och 21 kap. De kapitlen innehåller bestämmelser om överprövning av upphandling och av avtals giltighet som motsvarar rättsmedelsdirektivens bestämmelser. Dessa bestämmelser blir genom förslaget till bestämmelse i inledningen av upphandlingslagarna tillämpliga vid tilldelning enligt kollektivtrafikförordningen av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik. Med tilldelning förstås här direkttilldelning enligt artikel 5.2 och tilldelning som sker efter konkurrensutsättning enligt artikel 5.3 i kollektivtrafikförordningen. Med tilldelning förstås också nödåtgärder enligt artikel 5.5 som vidtas i form av direkttilldelning, utvidgning av ett befintligt avtal eller beslut om åläggande att fullgöra viss allmän trafikplikt.
I fall av direkttilldelning av avtal enligt artikel 5.2 och 5.5 kollektivtrafikförordningen är det själva avtalet som kan angripas genom överprövning av avtalets giltighet. I fall av utvidgning av ett befintligt avtal enligt artikel 5.5 är det tilläggsavtalet som kan angripas genom en sådan överprövning. Den invändning som kan göras är att avtalet borde ha föregåtts av annonsering enligt 19 kap., dvs. att det rör sig om en direkttilldelning som inte var tillåten enligt kollektivtrafikförordningen. När det gäller ett beslut att ålägga ett kollektivtrafikföretag att fullgöra viss allmän trafikplikt kan kollektivtrafikmyndigheten ha ingått avtal med det ålagda kollektivtrafikföretaget vid tidpunkten för en ansökan om överprövning. Ansökan kan då avse giltigheten av avtalet. Om något avtal inte har tecknats vid ansökningstillfället får ansökan ses som en begäran om överprövning av en upphandling.
För att möjliggöra överprövning av avtal som har tilldelats enligt kollektivtrafikförordningen på annat sätt än efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande är det av rent lagtekniska skäl nödvändigt att göra ett undantag från den s.k. avtalsspärren i dessa fall, på motsvarande sätt som undantag görs från avtalsspärr vid direktupphandling enligt 19 kap. Det ligger vidare i sakens natur att någon
Tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik Ds 2014:25
572
skyldighet att iaktta avtalsspärr inte bör gälla i dessa fall eftersom det rör sig om brådskande åtgärder.
Ett beslut om åläggande att fullgöra allmän trafikplikt enligt artikel 5.5 har också verkningar för det ålagda kollektivtrafikföretaget. Därför är det särskilt föreskrivet i artikeln att kollektivtrafikföretaget ska ha rätt att överklaga ett sådant beslut. Det som kollektivtrafikföretaget ska kunna få prövat är om kollektivtrafikmyndigheten hade fog för sitt ensidiga beslut att ålägga företaget trafikplikt. Den prövningen avser en annan sak än vad som kan prövas i ett mål om överprövning. En särskild bestämmelse om att ett åläggande enligt artikel 5.5 i förordningen kan överklagas av kollektivtrafikföretaget behöver därför införas. Målen bör handläggas av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bestämmelsen placeras lämpligen i kollektivtrafiklagen.
Förordningens krav om att beslut enligt punkterna 2–6 i artikel 5 ska kunna överprövas och överklagas bedöms vara tillgodosett genom detta.
573
25 Ändringar i andra lagar
Promemorians förslag: Nödvändiga ändringar i andra lagar med
anledning av den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska göras.
Skälen för promemorians förslag
Berörda lagar
Ett stort antal författningar innehåller hänvisningar till LOU respektive LUF. Hänvisningarna görs i vissa fall till lagarna som sådana i andra fall förekommer hänvisningar till särskilda bestämmelser i dem. I det första fallet bör hänvisningarna ersättas med hänvisningar till de nya lagarna om upphandling och i det andra fallet till motsvarande bestämmelser i dessa lagar. De författningar som berörs av ändringarna är
1. lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
2. lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
4. lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
5. lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi,
6. lagen (2008:962) om valfrihetssystem,
7. lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter,
9. lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare,
10. lagen (2010:1065) om kollektivtrafik, 11. lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden,
Ändringar i andra lagar Ds 2014:25
574
12. lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter,
13. lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster,
14. lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, och
15. lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Lagen om medbestämmande i arbetslivet
I 39 och 40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet finns bestämmelser om facklig vetorätt vid offentlig upphandling.
Av 39 § följer att om en arbetstagarorganisation, efter förhandling enligt 38 §, förklarar att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.
Av 39 § andra stycket följer dock att sådan förklaring vid upphandling på det direktivstyrda området enligt LOU endast får göras om den grundar sig på de omständigheter som anges i 10 kap. 2 § LOU.
I denna paragraf stadgas att en leverantör får uteslutas om leverantören
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2. är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,
3. genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen,
4. har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten kan visa detta,
5. inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller
Ds 2014:25 Ändringar i andra lagar
575
6. i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 10 eller 11 kap.
För upphandling enligt LOU som inte omfattas av direktivet gäller istället enligt 15 kap. 13 § att en sådan förklaring får göras om den grundar sig på sådana omständigheter som ska eller får utgöra grund för uteslutning genom hänvisning till 10 kap. 1 och 2 §§ (se ovan angående 10 kap. 2 § om omständigheter som får medföra uteslutning).
Enligt 10 kap. 1 § LOU ska en upphandlande myndighet utesluta en leverantör från att delta i en offentlig upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF av den 22 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen rörande korruption inom den privata sektorn,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, eller
4. penningtvätt enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG.
Vid upphandling enligt LUF är vetorätten lite annorlunda utformad. Vid upphandling får en vetoförklaring enligt 39 § andra stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet på det direktivstyrda området enligt LUF göras endast om den grundar sig på de
Ändringar i andra lagar Ds 2014:25
576
omständigheter som får användas för uteslutning enligt nuvarande 10 kap. 2 och 3 §§ LUF.
Enligt 10 kap 2 § LUF får en upphandlande enhet – som inte är en upphandlande myndighet – utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling på de grunder som anges i 10 kap 1 §. I detta lagrum stadgas att en upphandlande enhet – som är en upphandlande myndighet – ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF av den 22 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen rörande korruption inom den privata sektorn,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, eller
4. penningtvätt enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG.
Enligt 10 kap 3 § LUF får en upphandlande enhet, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör på samma omständligheter som får medföra uteslutning av en leverantör (som motsvarar 10 kap 2 § LOU).
För upphandling enligt LUF som inte omfattas av direktivet gäller istället enligt 15 kap 13 § att en sådan förklaring får göras om den grundar sig på sådana omständigheter som ska eller får utgöra grund för uteslutning enligt 10 kap 1 § (omständigheter som ska
Ds 2014:25 Ändringar i andra lagar
577
medföra uteslutning) och 10 kap 2 och 3 §§ (omständigheter som får medföra uteslutning).
Av 40 § lagen om medbestämmande i arbetslivet följer att förbud enligt 39 § inte inträder, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen har grundat sin förklaring på andra omständligheter än de som anges i 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § LOU respektive 10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § LUF.
Mot bakgrund av innehållet i de nya direktiven ifråga om omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer lämnar Genomförandeutredningen (SOU 2014:51) förslag till nya bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ifråga om när en leverantör får uteslutas. På det direktivstyrda området i den nya lagen om offentlig upphandling föreslås att uteslutning får göras i de fall som anges i 13 kap. 2 § andra stycket och 3 §§ i den lagen för det för det direktivstyrda området. För upphandling som inte omfattas av direktivet föreslås i 19 kap. 17 § när uteslutning ska och får göras. I förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna anges i 13 kap. 2 § andra stycket, 3 och 4 §§ de omständligheter som får medföra uteslutning av leverantörer. För upphandling som inte omfattas av direktivet föreslås i 19 kap. 18 § LUF bestämmelser om när uteslutning ska och får göras. (Se Genomförandeutredningens överväganden ifråga om när leverantörer får uteslutas på det direktivstyrda området respektive för upphandling som inte omfattas av direktiven.)
För att bibehålla lagstiftningens nuvarande systematik vid offentlig upphandling som omfattas av direktiven – med vetorätt vid motsvarande omständigheter som upphandlande myndigheter får använda för att utesluta en leverantör – krävs följdändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet genom hänvisningar till de lagrum som anger när sådan uteslutning får göras.
På samma sätt och i syfte att bibehålla systematiken för facklig vetorätt också på det icke direktivstyrda området föreslås en motsvarande följdändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet genom hänvisning till bestämmelserna om uteslutning av en leverantör i 19 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 19 kap. 18 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ändringar i andra lagar Ds 2014:25
578
Lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för fysioterapi
Enligt 5 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning gäller bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ LOU i dess lydelse enligt SFS 2007:1091, dvs. i den ursprungliga lydelsen av LOU och 16 kap. 3 § LOU i dess lydelse enligt SFS 2009:853 i fråga om ersättningsetablering enligt lagen om läkarvårdsersättning.
På motsvarande sätt gäller bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ LOU i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § LOU i dess lydelse enligt SFS 2009:853 i fråga om ersättningsetablering enligt lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi. Bestämmelserna i 16 kap. har efter införandet av LOU ändrats och nya bestämmelser har införts (SFS 2010:571). Kapitlets bestämmelser har vidare därefter omdisponerats (SFS 2011:1030).
De nuvarande bestämmelserna i 16 kap. förs i huvudsak oförändrade över till den nya lagen om offentlig upphandling. Hänvisningarna till bestämmelser i 16 kap. LOU bör i lagen om läkarvårdsersättning respektive lagen om ersättning för fysioterapi ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling. I och med att lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för fysioterapi nästan uteslutande hänvisar till bestämmelserna om överprövning och skadestånd i LOU i deras ursprungliga lydelse måste dock hänvisningarna anpassas något för att det ska vara möjligt att i allt väsentligt uppnå en överensstämmelse med gällande rätt. Av den anledningen bör bestämmelserna om avtalsspärr i den nya lagen om offentlig upphandling i relevanta delar göras tillämpliga vid ersättningsetablering. Detta för att dessa bestämmelser, som infördes efter ikraftträdandet av LOU, har ersatt den reglering som återfinns i 16 kap. 1 § andra–fjärde styckena i lydelse enligt SFS 2007:1091 om när en ansökan om överprövning får prövas. Om hänvisningarna till LOU i lagen om läkarvårdsersättning respektive lagen om ersättning för fysioterapi kompletteras med hänvisningar till bestämmelserna om avtalsspärr, bör i allt väsentligt överensstämmelse med gällande rätt uppnås.
Ds 2014:25 Ändringar i andra lagar
579
Lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
I lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering anges bl.a. att termen förfrågningsunderlag i den lagen har samma innebörd som i LOU. Förfrågningsunderlag utmönstras emellertid som begrepp i den nya lagen om offentlig upphandling och ersätts med begreppet upphandlingsdokument. Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen. Begreppet täcker in vad som omfattas av ett förfrågningsunderlag men omfattar i motsatts till det senare även annonser om upphandling och förhandsannonser. Några annonser om upphandling eller förhandsannonser förekommer emellertid inte enligt lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering, varför det inte medför några praktiska problem att ersätta termen förfrågningsunderlag med termen upphandlingsdokument i den lagen och ange att den termen har samma betydelse som enligt den nya lagen om offentlig upphandling.
581
26 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Promemorians förslag: Såväl den nya lagen om offentlig upp-
handling som den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som de ändringar i andra lagar som dessa lagar medför ska träda i kraft den 1 april 2016. Äldre bestämmelser ska gälla för upphandlingar som påbörjats före den 1 april 2016.
Skälen för promemorians förslag: Medlemsstaterna ska senast
den 18 april 2016 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa LOU-direktivet respektive LUF-direktivet (se artikel 90 LOU-direktivet respektive artikel 106 LUF-direktivet). Vad gäller ett fåtal av artiklarna i direktiven finns det möjlighet att i viss utsträckning skjuta upp tillämpningen av dem. De nya lagarna och ändringar i andra lagar till följd av dem, bör emellertid i sin helhet träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 april 2016. De möjligheter som i vissa fall finns att senarelägga tillämpningen av vissa artiklar bör därför inte utnyttjas.
De nya lagarna bör gälla enbart för upphandlingar som har påbörjats efter ikraftträdandet av lagarna. Av HFD 2013 ref. 31 framgår att den tidpunkt när en upphandling har påbörjats sammanfaller med tidpunkten för när en upphandlande myndighets beslut kan bli föremål för överprövning. Av EU-domstolens avgörande i målet Stadt Halle (Mål C-26/03 Stadt Halle och RPL Recyclingpark Lochau GmbH mot Arbeitsgemeinschaft Thermische Restabfall- und Energieverwertungsanlage TREA Leuna, REG 2005 s. I-00001) framgår att denna tidpunkt inträffar när det stadium har passerats då rent interna överväganden och förberedelser görs inom en myndighet inför en upphandling. Ett upphandlingsförfarande
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Ds 2014:25
582
får därmed anses ha påbörjats när den upphandlande myndigheten eller enheten beslutat att inleda ett upphandlingsförfarande och detta beslut kommit till kännedom utåt genom att myndigheten eller enheten tagit någon form av extern kontakt i syfte att anskaffa det som beslutet avser.
583
27 Konsekvensanalys
Promemorians bedömning: De nya upphandlingsdirektiven
syftar till att ge upphandlande myndigheter och enheter tillgång till ett mer flexibelt och förtydligat regelverk för att möjliggöra effektivare offentliga upphandlingar. De ekonomiska konsekvenserna av förslagen i promemorian är svårbedömda. Det beror dels på hur och i vilken omfattning upphandlande myndigheter och enheter kommer att tillämpa de nya upphandlingsförfarandena, dels på att förslagen i flera delar rör förtydliganden och kodifiering av gällande praxis.
– Ett nytt undantag för vissa rättsliga tjänster införs som väntas få begränsade konsekvenser.
– Ökade möjligheter att förhandla om anbuden kan öka tidsåtgången och därmed kostnaderna för genomförande av upphandlingar men väntas leda till bättre upphandlingar med högre kvalitet.
– Den nya regleringen av inköpscentraler och bestämmelserna om ramavtal väntas leda till besparingar för den offentliga sektorn.
– Dynamiska inköpssystem kan effektivisera upphandlingen av standardiserade varor och enklare tjänster.
– Upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter, t.ex. kommuner och landsting ges möjligheter att använda sig av förhandsannonsering vilket kan leda till effektivitetsvinster och förenklingar.
– Möjligheten att begära ett särskilt märke som bevis för att upphandlingsföremålet motsvarar de egenskaper som krävs är ytterligare en förenkling.
– Tillgängligheten för alla användare har fått ett ökat fokus som kan innebära att upphandlande myndigheter och enheter
Konsekvensanalys Ds 2014:25
584
behöver lägga mer tid på att utforma de tekniska specifikationerna.
– Bestämmelserna om tidsfrister för att inkomma med anbud blir mer flexibla.
– Skyldigheten för upphandlande myndigheter och enheter att lämna uppgifter om upphandlingars värde kan leda till att regering och riksdag får bättre underlag för konsekvensanalyser vid regelförändringar.
Skälen för promemorians bedömning
Inledning
Den 26 februari 2014 beslutades tre nya upphandlingsdirektiv, LOU-direktivet, LUF-direktivet och koncessionsdirektivet. Direktiven publicerades i Europeiska unionens tidning den 28 mars 2014 och trädde därmed i kraft den 18 april. De ska vara införlivade i medlemsstaternas nationella rättsordningar senast den 18 april 2016. De nya upphandlingsdirektiven syftar till att ge upphandlande myndigheter och enheter tillgång till ett mer flexibelt och, jämfört med dagens, förtydligat regelverk för att på så sätt möjliggöra effektivare offentliga upphandlingar samt att underlätta möjligheterna att använda offentlig upphandling för att nå olika samhällspolitiska mål. Direktiven innehåller i flera delar också kodifiering av gällande praxis.
LOU-direktivet och LUF-direktivet är omarbetningar av 2004 års upphandlingsdirektiv. Vissa delar av direktiven – de delar som bedömdes som nya i förhållande till 2004 års direktiv – har överlämnats till Genomförandeutredningen. Dessa delar behandlas i utredningens delbetänkande (SOU 2014:51). I denna promemoria lämnas förslag beträffande genomförande av övriga delar av de två direktiven. Konsekvensanalysen omfattar således enbart de delarna.
Även om promemorians förslag i många delar motsvaras av gällande bestämmelser i LOU och LUF finns nyheter också i promemorians förslag. En nyhet är att förutsättningarna för att tillämpa det förhandlande förfarandet med föregående annonsering utökas enligt den nya lagen om offentlig upphandling. Detta innebär att en upphandlande myndighet kommer att få större möjligheter att förhandla om anbuden. I den föreslagna lagen om upphandling inom
Ds 2014:25 Konsekvensanalys
585
försörjningssektorerna införs upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog. Användningsområdet för detta förfarande har även utvidgats i den nya lagen om offentlig upphandling. I båda lagarna införs bestämmelser om dynamiska inköpssystem. Förslagen innebär också att vissa typer av rättsliga tjänster undantas från lagarnas tillämpningsområde. Bestämmelserna om ramavtal är i båda lagarna till viss del ändrade och förtydligade. Även regleringen av inköpscentraler och deras verksamhet är ändrad och förtydligad för att ge inköpscentralerna bättre möjligheter att skapa effektivitetsvinster för den offentliga sektorn.
Ytterligare en nyhet i den föreslagna lagen om offentlig upphandling är att upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter får möjlighet att använda sig av en förhandsannons som anbudsinfordran, dvs. för att offentliggöra upphandlingen, vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Det införs också utökade möjligheter att förkorta tidsfristerna för att komma in med anbud.
I den nya lagen om offentlig upphandling, den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2011:1092) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS) och lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) införs bestämmelser om skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att lämna uppgifter om den totala inköpsvolymen. Bestämmelserna har sin bakgrund i Upphandlingsutredningens förslag om statistikinsamling.
Samtliga upphandlingsförfaranden i de nya direktiven är obligatoriska för medlemsstaterna att införa, detsamma gäller för dynamiska inköpssystem och ramavtal.
Det är i huvudsak inte fråga om någon förändring beträffande vilka som berörs av förslagen i denna promemoria i förhållande till gällande lagstiftning. De som berörs av förslagen är upphandlande myndigheter, upphandlande enheter, anbudsgivare, anbudssökande och leverantörer och till viss del Konkurrensverket samt de allmänna förvaltningsdomstolarna.
Konsekvensanalys Ds 2014:25
586
Går förslagen utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU?
I promemorian föreslås att de nya direktiven genomförs i två nya, separata lagar – en ny lag om offentlig upphandling och en ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna, vilka ska ersätta nuvarande LOU och LUF.
Som framgått ovan avser de författningsförslag som lämnas i promemorian endast delar av de båda direktiven. Genom de nya lagarna och en förordning som regeringen avser att föreslå genomförs LOU-direktivet och LUF-direktivet och förslagen går således inte utöver skyldigheterna som följer av Sveriges anslutning till EU. Flera av bestämmelserna är vidare oförändrade jämfört med gällande rätt eller avser förtydliganden eller kodifiering av praxis.
I 15 kap. LOU respektive LUF finns nationella regler om förfarandet vid upphandlingar som inte omfattas av direktiven, dvs. upphandlingar som understiger EU:s tröskelvärden och upphandlingar av B-tjänster. Bestämmelserna bygger till stor del på direktivens bestämmelser om upphandlingar som omfattas av direktiven men särskilda regler finns avseende t.ex. vilka förfaranden som får tillämpas, om meddelanden och om tidsfrister. Huvudsyftet med denna promemoria är att lämna ett förslag till genomförande av de nya upphandlingsdirektiven. I promemorian har inte gjorts några särskilda överväganden rörande det materiella innehållet i det nationella regelverket. Förslagens inriktning på det området är att det nuvarande regelverket ska bibehållas. De ändringar som ändå föreslås är, förutom rena följdändringar, ändringar som har bedömts som nödvändiga för uppnå följsamhet med de nya direktiven.
Särskilt angående kollektivtrafikförordningen
I dag ska förfarandereglerna i 15 kap. LOU och LUF tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, och med tunnelbana. Senast från och med den 3 december 2019 ska istället bestämmelserna i artikel 5 i EU:s kollektivtrafikförordning tillämpas när sådana kontrakt tilldelas. Medlemsstaterna måste dock innan denna tidpunkt vidta åtgärder för att successivt följa artikel 5. Bestämmelsen i artikel 5 är allmänt hållen och medlemsstaterna har ett visst utrymme att införa mer detaljerade bestäm-
Ds 2014:25 Konsekvensanalys
587
melser om tilldelningsförfarandet i sina nationella rättsordningar. Om någon uttrycklig reglering av tilldelningen av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg och tunnelbana inte görs kommer det att saknas anvisningar om vilket förfarande som ska tillämpas vid tilldelning av sådana kontrakt. Detsamma gäller för kollektivtrafik på vatten. Mot bakgrund av att kontrakten har en relativt lång löptid, avser stora värden och hittills har reglerats framstår det inte som lämpligt att underlåta att reglera tilldelningsförfarandet på dessa områden. En sådan situation riskerar att skapa osäkerhet på marknaden och leda till störningar på densamma.
Ekonomiska konsekvenser
Det är svårt att förutsäga vilka ekonomiska konsekvenser förslagen kommer att få. Konsekvenserna är beroende av om, och i vissa fall också hur, upphandlande myndigheter och enheter kommer att använda de nya reglerna eftersom flertalet bestämmelser som förslagen i promemorian omfattar rör förtydliganden och kodifiering av gällande rätt vilket innebär att de antas få begränsade ekonomiska effekter.
Det nya undantaget för vissa rättsliga tjänster innebär bl.a. att upphandlande myndigheter och enheter inte behöver upphandla tjänster som tillhandahålls av advokater i vissa fall (avsnitt 9.7). Det är inte fråga om något allmänt undantag för juridisk konsultation. Det avser specifikt sådant biträde som en advokat ger under eller i nära anslutning till rättsliga förfaranden som t.ex. processer i allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol. Undantaget avser enbart sådana tjänster som tillhandahålls av advokater, inte andra jurister. Att tjänsterna undantas från konkurrensutsättning kan på sikt leda till att de fördyras och därmed till ökade kostnader för det allmänna. Det är emellertid tänkbart att många upphandlande myndigheter och enheter kommer att välja att tillgodose sitt samlade behov av rättsliga tjänster genom upphandling på samma sätt som tidigare, t.ex. genom användning av ramavtal.
De ökade möjligheterna i den nya lagen om offentlig upphandling att förhandla om anbuden antas innebära att anbudsgivarnas engagemang och vilja att erbjuda lösningar som bättre möter upphandlande myndigheters särskilda behov kommer att förbättras (avsnitt 11.3). Möjligheterna till förhandling är en del i att öka
Konsekvensanalys Ds 2014:25
588
flexibiliteten på så sätt att upphandlande myndigheter får fler förfaranden att välja mellan. Såväl upphandlande myndigheter som leverantörer har också efterfrågat ökade möjligheter till förhandling (se SOU 2013:12 s. 235 ff.). Genom att kunna förhandla om anbuden ges upphandlande myndigheter bättre möjligheter att efterfråga och tillvarata förbättringar som utvecklats i näringslivet samt stimulera nytänkande. Eftersom förutsättningarna för att använda förhandlat förfarande enligt nuvarande LOU är mer begränsade saknar många upphandlande myndigheter erfarenheter av att genomföra förhandlingar. Det innebär att upphandlande myndigheter behöver göra kompetenssatsningar vilket kan förväntas innebära ökade kostnader. Det samlade upphandlingsstödet har här en viktig uppgift. Själva förhandlingarna kommer att kräva att upphandlande myndigheter – och även anbudsgivarna – lägger ner mer tid på upphandlingen och således till ökade kostnader men det väntas leda till högre kvalitet och i många fall mer värde för pengarna i upphandlingarna. Vid upphandlingar inom försörjningssektorerna är förhandling redan i dag tillåten som huvudregel.
Bestämmelserna i det nya LOU-direktivet om ramavtal är, till skillnad från 2004 års direktiv, obligatoriska för medlemsstaterna att införa (avsnitt 13.1.1). Definitionen av ramavtal är oförändrad i de nya direktiven. De nya bestämmelserna i LOU-direktivet om avrop från ramavtal med flera anslutna leverantörer är exempel på sådana bestämmelser som till sitt innehåll är ett klargörande av rättsläget och som därmed inte utgör någon nyhet i sak. I författningskommentaren tydliggörs möjligheterna att använda enskilda personers val eller behov som avropsgrund. Även detta är ett klargörande av rättsläget.
Bestämmelserna om ramavtal i LUF-direktivet har utökats till viss del och närmat sig dem som gäller för LOU-upphandlingar (avsnitt 13.1.2). Från att tidigare ha varit oreglerat införs nu en bestämmelse om att löptiden för ramavtalen som huvudregel inte får överstiga åtta år. Vidare införs något mer detaljerade regler om förfarandet vid tilldelning av kontrakt. De innebär bl.a. att den upphandlande enhet som ingår ramavtalet måste ge tydlig information till anbudsgivare och leverantörer om hur kontrakt som grundar sig på ramavtalet kommer att tilldelas. Redan i dag gäller att de upphandlande enheterna ska iaktta de grundläggande principerna för upphandling såväl när de ingår ramavtal som när kontrakt
Ds 2014:25 Konsekvensanalys
589
tilldelas. De nya bestämmelserna innebär i praktiken endast ett klargörande av detta. Möjligen kan dessa bestämmelser inledningsvis leda till att upphandlande enheter kommer att ingå ramavtal oftare. Under en övergångsperiod kan de nya bestämmelserna därför leda till något ökade kostnader men de väntas inte göra det i ett längre tidsperspektiv.
Den flexibilitet som direktiven medger vad gäller vilken verksamhet som inköpscentraler kan bedriva föreslås få genomslag i de nya lagarna (avsnitt 14). Inköpscentralernas verksamhet kan leda till betydande besparingar för den offentliga sektorn i sin helhet (se SOU 2013:12 s. 194 ff.) och det är angeläget att inköpscentralerna ges bästa möjliga förutsättningar att åstadkomma detta. Inköpscentralerna får för det första möjlighet att bedriva grossistverksamhet, vilket i vissa fall kan vara i hög grad ändamålsenligt. För det andra ska inköpscentraler få möjlighet att antingen agera som ombud eller som självständig mellanhand när de bedriver sin centraliserade inköpsverksamhet. Vidare införs en uttrycklig reglering av anvarsfrågor vad gäller inköpscentralernas verksamhet. Regleringen säkerställer att upphandlande myndigheter och enheter genom att anlita en inköpscentral ska kunna frånhända sig ansvaret för att en upphandling genomförs i enlighet med upphandlingslagstiftningen. Det är inköpscentralen som i dessa fall ansvarar för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd. Den nya flexiblare regleringen ger sammantaget inköpscentralerna bättre möjligheter att åstadkomma en mer kostnadseffektiv anskaffning av vissa varor, tjänster och byggentreprenader, vilket bör leda till besparingar för den offentliga sektorn.
Det är svårt att förutse i vilken utsträckning möjligheterna att upprätta dynamiska inköpssystem kommer att utnyttjas av upphandlande myndigheter och enheter (avsnitt 15.1). Enligt Statskontorets rapport Genomförande av dynamiska inköpssystem från 2010 (dnr 2010/139-5) såg de tillfrågade myndigheterna ett litet behov av att använda sig av systemet i sin inköpsverksamhet. Med hänsyn till att de nya upphandlingsdirektivens regler om dynamiska inköpssystem förenklats i jämförelse med 2004-års direktiv och till den utveckling som allmänt skett av elektronisk upphandling kan det förmodas att upphandlande myndigheter och enheter kommer
Konsekvensanalys Ds 2014:25
590
att se mer positivt på användningen av systemen i sin inköpsverksamhet. Dynamiska inköpssystem tros också kunna leda till effektivisering för upphandlande myndigheter och enheter samt till snabbare upphandlingar för standardiserade varor och enklare tjänster. Även för leverantörer bedöms det kunna medföra en fördel, inte minst på grund av att nya leverantörer kan tillkomma under hela systemets giltighetstid. Eftersom dynamiska inköpssystem är en ny metod för upphandling kommer det emellertid att behövas stödjande insatser och vägledning för de upphandlande myndigheter och enheter som avser att inrätta sådana system, vilket initialt kan förväntas innebära kostnader. För de upphandlande myndigheter och enheter som väljer att inrätta sådana system krävs också investeringar i den infrastruktur som behövs för systemet.
I promemorian föreslås att LOU-direktivets bestämmelser om att upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter ska kunna använda sig av en förhandsannons som anbudsinfordran vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska införas i lagen (avsnitt 17.1). En upphandlande myndighet som publicerat en sådan förhandsannons behöver sedan inte på nytt annonsera upphandlingen utan ska istället bjuda in de leverantörer som anmält sitt intresse med anledning av förhandsannonsen. Denna mer flexibla annonseringsmöjlighet tros leda till effektivitetsvinster och förenklingar för upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter, t.ex. kommuner och landsting. Förhandsannonseringen bedöms också kunna förenkla för leverantörer, och inte minst små- och medelstora företag, eftersom en sådan annonsering innebär att leverantören sedan inte behöver bevaka ytterligare annonsering för den specifika upphandlingen.
De nya direktiven medger, till skillnad mot gällande rätt, möjligheter att begära ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaden motsvarar de egenskaper som krävs (avsnitt 16.2). Bestämmelserna har också utvidgats till att omfatta andra märken än miljömärken. Bestämmelserna förväntas leda till tidsbesparing hos de upphandlande myndigheterna och enheterna.
Direktiven innehåller också särskilda bestämmelser som syftar till ett ökat hänsynstagande till tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning (avsnitt 16.1). Om kontraktsföremålet ska
Ds 2014:25 Konsekvensanalys
591
användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna fastställas med hänsyn till tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov. Om en unionsrättsakt som innehåller obligatoriska krav för tillgänglighet har antagits ska hänvisning ske till den rättsakten. I dag föreligger ett ansvar att när det är möjligt göra verksamheter, lokaler och information tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Bestämmelser om tillgänglighet finns t.ex. i plan- och bygglagen, diskrimineringslagstiftningen, arbetsmiljölagstiftningen m.m. Syftet med bestämmelserna i direktiven är dock att ge tillgänglighetsfrågor ett ökat fokus. Det är svårt att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av bestämmelserna men de torde i vart fall under en övergångsperiod innebära att upphandlande myndigheter och enheter behöver använda mer tid på att utforma de tekniska specifikationerna. Det finns emellertid stöd att få, exempelvis från Myndigheten för delaktighet som har ansvar för tillgänglighetsfrågor. Även upphandlingsstödet vid Konkurrensverket kan bistå med stöd och vägledning. Dessa myndigheters vägledning och stöd kan bidra till att transaktionskostnaderna inte ökar i den utsträckning som annars skulle kunna vara fallet.
Tidsfristerna för att komma in med anbudsansökningar och anbud har jämfört med dagens regler förkortats väsentligt och överensstämmer i stort med de som gäller i WTO-avtalet (avsnitt 18). Tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande i den klassiska sektorn enligt huvudregeln ska exempelvis enligt förslaget vara minst 35 dagar mot 52 dagar enligt nu gällande regler. Syftet har varit att förenkla och göra det mer flexibelt för upphandlande myndigheter och enheter. Fortfarande gäller att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska bestämmas utifrån komplexiteten i upphandlingen och hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbuden. Vilka ekonomiska konsekvenser som förändringarna om tidsfrister kan komma att leda till är beroende av hur upphandlande myndigheter och enheter kommer att tillämpa dem. Därutöver har tidsfristen för meddelanden om kontraktstilldelning (efterannonsering) minskats till 30 dagar och är nu densamma i båda direktiven. Vidare blir det obligatoriskt enligt de nya direktiven att utarbeta och skicka meddelanden, dvs. annonser med elektroniska medel till Europeiska
Konsekvensanalys Ds 2014:25
592
unionens publikationsbyrå. Bestämmelserna antas ha begränsade ekonomiska effekter.
Bestämmelserna avseende insamling av uppgifter om upphandlingarnas värde härrör ur Upphandlingsutredningens förslag om statistikinsamling. Hittills har uppgifterna om vilka värden som den offentliga upphandlingen uppgår till byggt på uppskattningar (SOU 2013:12 s. 556 ff.). Enligt utredningens förslag ska huvuddelen av statistikuppgifterna inhämtas från annonsdatabaser. Uppgifter om upphandlingars värde kan däremot inte hämtas ur annonserna och därför behövs en kompletterande statistikinsamling göras. Bättre statistikinformation kan utgöra underlag för regering och riksdag vid införande av ny lagstiftning eller andra beslut kring frågor om offentlig upphandling. Det begränsade merarbete som uppgiftslämnandet medför för upphandlande myndigheter och enheter vägs således upp av att uppgifterna kan användas för att på olika sätt förbättra den offentliga upphandlingen, vilket kommer att komma de upphandande myndigheterna och enheterna till del.
Konsekvenser för staten
Nya upphandlingsregler kan innebära att antalet upphandlingar som innehåller felaktigheter under en övergångsperiod kan öka på grund av osäkerhet om hur de nya bestämmelserna ska tillämpas. Det kan i sin tur leda till att antalet överprövningar ökar och påverka de allmänna förvaltningsdomstolarna. Fler överprövningar innebär att kostnaderna för upphandlande myndigheter, enheter och leverantörer ökar samtidigt som avgörandena kan vägleda aktörerna hur de nya reglerna ska tillämpas. Det är dock svårt att avgöra hur många fler överprövningar som promemorians förslag kan leda till. Upphandlingsstödet var tidigare splittrat på flera myndigheter men har under 2014 samordnats i Konkurrensverket och kommer från 2015 att väsentligt förstärkas. Upphandlingsstödet har därmed goda förutsättningar att ge stöd till upphandlande myndigheter, enheter samt leverantörer om hur de nya bestämmelserna ska tillämpas. Detta innebär sammantaget att förutsättningarna för att ett nytt regelverk inte behöver leda till ett ökat antal överprövningar är goda.
Ds 2014:25 Konsekvensanalys
593
Flera av promemorians förslag har konsekvenser för Statens inköpscentral. Det gäller framförallt de nya och mer flexibla bestämmelserna om inköpscentraler, se ovan under ekonomiska konsekvenser.
Merkostnader för staten som kan uppstå till följd av förslagen ska finansieras inom befintliga ramar.
Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen
Förslagen innebär inte att den kommunala självstyrelsen begränsas. Syftet med de nya upphandlingsdirektiven är att förtydliga och förenkla regelverket samt att införa mer flexibla förfaranden. Flera ändringar är vidare kodifiering av praxis.
Konsekvenser för företagen
Den statistik som samlas in på upphandlingsområdet har stora brister. Hur många företag som deltar i offentliga upphandlingar, hur många som har kontrakt med upphandlande myndigheter och enheter som omfattas av LOU och LUF, i vilka branscher företagen finns eller deras storlek framgår inte av den statistik som samlas in. Detta innebär i sin tur att det inte med säkerhet går att uttala sig om i vilken utsträckning regeländringarna påverkar kostnaderna för företagen. Kunskaperna om hur mycket tid företagen lägger ned på offentliga upphandlingar är också bristfälliga. Trots detta kan ändå vissa antaganden göras.
Vissa bestämmelser är särskilt framtagna för att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar. Flera av dem ska Genomförandeutredningen lämna förslag om. I övrigt kan följande bestämmelser ha betydelse för företagens kostnader.
De ökade möjligheterna till förhandling i den klassiska sektorn leder till att företagen som deltar i sådana förhandlingar behöver lägga ner mer tid vilket innebär ökade kostnader samtidigt som de förväntas leda till upphandlingar som bättre tar till vara företagens idéer och produkter.
De ändrade bestämmelserna om tekniska specifikationer och som gör det möjligt att hänvisa direkt till miljömärken och andra
Konsekvensanalys Ds 2014:25
594
märken bedöms leda till sänkta transaktionskostnader för företagen. Upphandlingsunderlagen väntas blir tydligare, enklare att följa och därmed underlätta för företag att skriva anbud.
Sammanfattningsvis bedöms förslagen inte leda till ökade kostnader för företagen att delta i upphandlingar som inte vägs upp av motsvarande fördelar för företagen.
Övriga konsekvenser
Flexiblare regler antas leda till bättre fungerande upphandlingsmarknader som kan leda till ett ökat intresse för nya företag att etablera sig och konkurrera om upphandlingskontrakten. Detta bedöms ha en positiv effekt på sysselsättningen.
Förslagen bedöms inte ha några konsekvenser för den offentliga servicen i olika delar av landet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
Promemorians förslag väntas inte få några konsekvenser för miljön. De så kallade bör-reglerna i LOU respektive LUF som innebär att upphandlande myndigheter och enheter bör ta miljöhänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta har inte ändrats.
595
28 Författningskommentar
28.1 Förslaget till lag om offentlig upphandling
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om offentlig upphandling och om projekttävlingar.
Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. 1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner 9 kap. – Tekniska specifikationer 10 kap. – Annonsering av upphandling 11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Val av leverantörer 15 kap. – Egen försäkran och annan utredning avseende förhållanden hos leverantörer
16 kap. – Tilldelning av kontrakt 17 kap. – Fullgörande av kontrakt 18 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet 19 kap. – Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift
Författningskommentar Ds 2014:25
596
22 kap. – Tillsyn och vägledning Till lagen hör följande bilagor. Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Paragrafen beskriver lagens innehåll. Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § LOU, men innehållsförteckningen har getts en ny utformning.
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar av begrepp också i andra kapitel. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 §. CPV-nomenklaturen i 4 kap. 5 §. Direktupphandling i 19 kap. 3 §. Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 §. Elektronisk auktion i 8 kap. 15 §. Förenklat förfarande i 19 kap. 4 §. Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4 §. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 12–18 §§. Innovationspartnerskap i 6 kap. 30 §. Interna kontrakt i 3 kap. 12–17 §§. Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 19–29 §§. Märke i 9 kap. 12 §. Offentlig upphandling i 2 kap. 1 §. Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 §. Projekttävling i 18 kap. 1 §. Selektivt förfarande i 6 kap. 3 §. Urvalsförfarande i 19 kap. 5 §. Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Paragrafen innehåller hänvisningar till bestämmelser i andra kapitel som innehåller definitioner eller förklaringar av begrepp som används i lagen. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i LOU-direktivet eller LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Definitioner av flertalet begrepp som används i lagen finns i detta kapitel. Vissa definitioner som har en tydlig anknytning till
Ds 2014:25 Författningskommentar
597
ett visst kapitel eller en viss bestämmelse placeras i stället i det kapitlet eller i anslutning till den bestämmelsen. För att det ska vara lätt att hitta även en sådan definition eller förklaring finns här hänvisningar till ifrågavarande bestämmelser.
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
Paragrafen genomför artikel 2.1.12 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
I paragrafen definieras begreppet anbudssökande. Definitionen har i förhållande till LOU ändrats på så sätt att det förtydligas att även den som blir inbjuden att delta i ett upphandlingsförfarande omfattas av begreppet. Anbudssökande är därmed den som har ansökt om eller inbjudits att delta i något av de uppräknade förfarandena. Även den som ansöker om att delta i det nya förfarandet innovationspartnerskap omfattas av begreppet.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
Paragrafen genomför artikel 2.1.6 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § första stycket LOU (prop. 2006/07:128 del 1 s. 297 f.). Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Författningskommentar Ds 2014:25
598
Paragrafen innehåller definitionen av begreppet byggentreprenadkontrakt. Bestämmelsen har i förhållande till LOU getts en mer direktivnära utformning genom att den anger tre typer av kontrakt som omfattas av begreppet. Den första punkten överensstämmer med motsvarande bestämmelse i LOU och anger att begreppet omfattar kontrakt som avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1. Den andra punkten är ny i förhållande till LOU men har en motsvarighet i definitionen i 2004 års direktiv. Bestämmelsen tydliggör att ett kontrakt som avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk omfattas av definitionen. Den nya utformningen är inte avsedd att innebära någon ändring av vilka kontrakt som kan anses utgöra byggentreprenadkontrakt. Vad som avses med byggnadsverk framgår av 5 §.
Den tredje punkten gäller kontrakt som, oavsett hur det utformas, medför att ett byggnadsverk realiseras enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet. För att ett sådant kontrakt ska anses utgöra ett byggentreprenadkontrakt krävs att den upphandlande myndigheten utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket. Avsikten med bestämmelsen är att kodifiera EU-domstolens praxis (se mål C-451/08, Helmut Müller GmbH mot Bundesanstalt für Immobilienaufgaben, REG 2010 I-02673, p. 67).
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
Paragrafen genomför artikel 2.1.7 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Paragrafen innehåller definitionen av byggnadsverk. Definitionen är oförändrad i förhållande till den som finns i LOU och ansluter till det samlingsbegrepp för byggnader och anläggningar som används i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900).
6 § Med central upphandlande myndighet avses statliga myndigheter och sådana upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen.
Ds 2014:25 Författningskommentar
599
Paragrafen genomför artikel 2.1.2 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.5.
Paragrafen innehåller definitionen av central upphandlande myndighet. Begreppet ersätter begreppet ”centrala statliga myndigheter” som används i LOU-direktivet som beteckning för den krets av upphandlande myndigheter som är upptagna i bilaga I till direktivet.
Enligt definitionen omfattar begreppet alla statliga myndigheter och de upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till LOUdirektivet. Förteckningen av upphandlande myndigheter i bilagan baseras på WTO-avtalet och kan endast uppdateras av kommissionen genom delegerade akter enligt artikel 6.7 i direktivet. En upphandlande myndighet som är upptagen i förteckningen omfattas enligt artikel 2.1.2 av begreppet även om myndighetens namn skulle vara felaktigt återgivet eller om myndigheten skulle byta namn. En myndighet ska således inte anses falla utanför begreppet även om förteckningen, i avvaktan på en uppdatering av kommissionen, innehåller inaktuella uppgifter. Genom att samtliga statliga myndigheter alltid omfattas av definitionen torde förteckningen i bilaga I till direktivet i praktiken få begränsad betydelse.
För de upphandlande myndigheter som omfattas av definitionen gäller särskilda tröskelvärden enligt 5 kap. 1 §. Vidare har andra upphandlande myndigheter än centrala upphandlande myndigheter, t.ex. kommunala myndigheter, möjlighet att använda sig av förhandsannons som anbudsinfordran enligt 10 kap. 4 §.
7 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
Paragrafen genomför artikel 2.1.19 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 6 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Paragrafen innehåller definitionen av elektroniska medel. Definitionen, som är oförändrad i förhållande till den som finns i LOU, ansluter till definitionen av elektroniskt kommunikationsnät i 1 kap. 7 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
8 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
Författningskommentar Ds 2014:25
600
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande myndigheter.
En inköpscentral får även tillhandahålla stödverksamhet för inköp.
Paragrafen genomför artikel 2.1.14–2.1.16 i LOU-direktivet och motsvarar delvis 2 kap. 9 a § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.4.
Paragrafen innehåller definitionen av inköpscentral. Av första
stycket framgår att en inköpscentral är en upphandlande myndighet
som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet. I enlighet med vad som föreskrivs i LOU-direktivet får endast en upphandlande myndighet vara inköpscentral. Att den centraliserade inköpsverksamheten ska bedrivas stadigvarande tydliggör skillnaden mellan en inköpscentral och en tillfällig gemensam upphandling som genomförs av flera upphandlande myndigheter (bestämmelser om sådan tillfällig gemensam upphandling finns i artikel 37 i LOU-direktivet, som behandlas av Genomförandeutredningen). Ett sådant tillfälligt samarbete i form av gemensam upphandling innebär således inte att det föreligger en inköpscentral i lagens mening. Av bestämmelsen framgår vidare att centraliserad inköpsverksamhet kan bedrivas i två former. Enligt den första punkten kan sådan verksamhet bedrivas i form av anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, dvs. en form av grossistfunktion. Bestämmelsen är ny i förhållande till LOU och innebär att en inköpscentral i eget namn kan anskaffa varor eller tjänster för vidareförsäljning till andra upphandlande myndigheter. Bestämmelsen möjliggör därmed exempelvis användningen av s.k. genomfakturering, där inköpscentralen i egenskap av köpare är betalningsansvarig gentemot leverantören och i sin tur fakturerar de upphandlande myndigheter som varan eller tjänsten är avsedd för (se vidare avsnitt 14.3). Enligt den andra punkten kan centraliserad inköpsverksamhet även bedrivas i form av tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande myndigheter. I denna del motsvarar bestämmelsen delvis 2 kap. 9 a § LOU. Bestämmelsen har dock getts en mer direktivnära utformning. Den nya utformningen innebär att inköpscentraler inte endast kan agera
Ds 2014:25 Författningskommentar
601
som ombud för upphandlande myndigheter utan även kan genomföra upphandlingar och fatta tilldelningsbeslut självständigt och på eget ansvar (se vidare 7 kap. 13 § och kommentaren till den bestämmelsen). En inköpscentral kan agera antingen som ombud eller som självständig mellanhand både när det gäller tilldelning av kontrakt och när det gäller ingående av ramavtal.
I andra stycket, som är nytt, anges att en inköpscentral även får tillhandahålla upphandlande myndigheter stödverksamhet för inköp. Av bestämmelsen framgår att det är frivilligt för inköpscentraler att bedriva sådan verksamhet. Exempel på sådan verksamhet är enligt direktivet tillhandahållande av teknisk infrastruktur, rådgivning samt förberedande respektive administration av upphandlingsförfaranden på den upphandlande myndighetens vägnar. Direktivens uppräkning av verksamheter som kan omfattas av begreppet stödverksamhet för inköp är exemplifierande och har därför inte tagits med i lagtexten.
9 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
[Med kontrakt avses dock inte ett avtal som sluts med en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om förhållandena mellan de berörda parterna är sådana att avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 3 kap. 12–17 §§.]
Paragrafen genomför artikel 2.1.5 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 10 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
I paragrafen definieras begreppet kontrakt. Med kontrakt avses enligt första stycket ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer. Det saknar härvid betydelse om leverantören själv är en upphandlande myndighet (jfr EU-domstolens dom i C-107/98, Teckal Srl och Comune di Viano, Azienda Gas-Acqua Consorziale (AGAC) di Reggio Emilia, REG 1999, s. I-8121, punkt 51). Avtalet, som ska vara skriftligt, ska avse leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad. Något krav att avtalet ska undertecknas eller signeras med en
Författningskommentar Ds 2014:25
602
elektronisk signatur för att kunna omfattas av begreppet kontrakt finns inte.
För kommentar till andra stycket, se 104 § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
10 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
Paragrafen genomför artikel 2.1.10 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 11 § LOU (prop. 2006/07:128 del 1 s. 149 f. och 302.). Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
I paragrafen definieras begreppet leverantör. Begreppet ersätter, liksom i LOU, det i direktiven använda begreppet ”ekonomisk aktör”. Definitionen är oförändrad jämfört med LOU och omfattar enligt första stycket alla fysiska eller juridiska personer som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader. Av skäl 14 i LOU-direktivet framgår att ”ekonomisk aktör” bör ges en vid tolkning och detsamma gäller därmed begreppet leverantör. Av EU-domstolens praxis följer bl.a. att även aktörer som inte huvudsakligen bedriver verksamhet i syfte att skapa vinst och som inte är stadigvarande verksamma på marknaden kan utgöra leverantörer (se mål C-305/08, Consorzio Nazionale Interuniversitario per le Scienze del Mare (CoNISMa) mot Regione Marche, REG 2009 I-12129).
Av andra stycket framgår att även grupper av fysiska eller juridiska personer omfattas av begreppet. Detta gäller oavsett om en sådan sammanslutning är tillfällig.
11 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Paragrafen genomför artikel 2.1.20 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU men motsvaras delvis av 2 kap. 17 § LUFS. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
Paragrafen innehåller definitionen av livscykel. En livscykel omfattar enligt direktivet alla på varandra följande och/eller inbördes sammankopplade skeden som ingår i livslängden för en vara,
Ds 2014:25 Författningskommentar
603
tjänst eller ett byggnadsverk, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut. Sådana skeden kan t.ex. innefatta forskning och utveckling, produktion, handel och dess villkor, transport, användning och underhåll.
12 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
Paragrafen genomför artikel 2.1.4 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 12 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
I paragrafen definieras begreppet offentligt styrda organ. Begreppet ersätter, liksom i LOU, det i direktivet använda begreppet offentligrättsliga organ. Bestämmelsen har i förhållande till LOU förenklats genom att de olika kategorierna av juridiska personer som räknats upp har ersatts av uttrycket ”juridiska personer”. Någon ändring i sak är inte avsedd. Liksom enligt LOU kan begreppet offentligt styrda organ således omfatta bolag, föreningar, delägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser.
13 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
Paragrafen genomför artikel 33.1 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 15 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
14 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
Författningskommentar Ds 2014:25
604
Paragrafen genomför artikel 2.1.9 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 18 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Paragrafen innehåller definitionen av tjänstekontrakt. Till skillnad från motsvarande paragraf i LOU innehåller definitionen inte några bestämmelser om hur ett kontrakt som avser både tjänster och varor eller byggentreprenader ska klassificeras. Det framgår istället av 2 kap. 3 § vilka bestämmelser som ska tillämpas i en sådan situation.
15 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
2. offentligt styrda organ som avses i 12 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
Paragrafen genomför artikel 2.1.1 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 19 § LOU(prop. 2006/07:128 del 1 s. 145 ff. och 306 f.). Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
16 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 2.1.13 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 8 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.
I paragrafen definieras begreppet upphandlingsdokument. Begreppet är nytt och har införts som en samlande beteckning för de olika typer av dokument som en upphandlande myndighet tar fram eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i en upphandling. Begreppet omfattar enligt direktiven bl.a. annonser om upphandling, förhandsmeddelanden, tekniska specifikationer, förslag till kontraktsvillkor och upplysningar om allmänt tillämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande dokument. Definitionen omfattar också vad som avses med begreppet förfrågningsunderlag som används i LOU och LUF, dvs. det underlag för anbud som en upphandlande myndighet tillhandahåller en leverantör.
Ds 2014:25 Författningskommentar
605
Begreppet förfrågningsunderlag har dock helt utmönstrats ur direktiven och används följaktligen inte heller i de nya lagarna.
17 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
Paragrafen genomför artikel 2.1.8 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 21 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Paragrafen innehåller definitionen av varukontrakt. I förtydligande syfte anges i bestämmelsen, i likhet med direktivet, att ett varukontrakt som ett underordnat inslag kan omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten. Av 2 kap. 3 § framgår vilka bestämmelser som ska tillämpas i en situation där ett kontrakt avser både varor och tjänster eller byggentreprenader.
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde och vad som avses med offentlig upphandling
1 § Denna lag gäller för offentlig upphandling. Lagen gäller också när en upphandlande myndighet anordnar projekttävlingar.
Med offentlig upphandling avses att en upphandlande myndighet anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en vald leverantör genom ett kontrakt, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte. Med offentlig upphandling avses även de åtgärder som en upphandlande myndighet vidtar i syfte att ingå ett ramavtal.
[Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. offentliga upphandlingar som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, och
2. offentliga upphandlingar eller projekttävlingar vars värden beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.]
Paragrafen genomför artikel 1.1 och 1.2 i LOU-direktivet. Första och tredje stycket motsvaras av 1 kap. 2 § första och andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.1 och 8.10 samt, beträffande tredje stycket 1, i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51). Andra stycket motsvaras närmast av 2 kap. 13 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
Författningskommentar Ds 2014:25
606
I paragrafens första stycke anges att lagen gäller vid offentlig upphandling och vid projekttävlingar.
I andra stycket beskrivs vad som avses med upphandling i denna lag. Upphandlande myndighet definieras i 1 kap. 15 §. Av definitionen av leverantör i 1 kap. 10 § framgår att med detta avses även grupper av leverantörer. Kontrakt definieras i 1 kap. 9 §.
Begreppet anskaffning måste förstås i vid mening som att få tillgång till fördelarna av varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, vilket inte nödvändigtvis kräver att äganderätten överlåts. Även hyra omfattas således. Vidare brukar inte enbart finansieringen, särskilt genom bidrag, av en verksamhet, som ofta är knuten till skyldigheten att återbetala de mottagna beloppen om de inte används för de avsedda ändamålen, omfattas av reglerna om offentlig upphandling (se skäl 4 till LOU-direktivet). Det måste alltså röra sig om mer än bara en utbetalning av allmänna medel. Rena gåvor, eller bidrag utan krav på någon motprestation, omfattas i princip inte av upphandlingsskyldighet. Det är fråga om upphandling i de fall en leverantör, i utbyte mot ersättning, tillhandahåller varor, tjänster eller byggentreprenader som är av direkt ekonomiskt intresse för den upphandlande myndigheten (se t.ex. EU-domstolens dom i mål nr C-451/08, Helmut Müller GmbH mot Bundesanstalt für Immobilienaufgaben, REG 2010 I-02673, p. 49).
Upphandling förutsätter också ett inslag av selektivitet, dvs. att leverantören har valts av den upphandlande myndigheten. Detta drar gränsen mot ren tillståndsgivning när samtliga leverantörer som uppfyller vissa villkor har rätt att utföra en bestämd uppgift utan urval från myndighetens sida, exempelvis vid valfrihet för kunden och system med servicecheckar. Sådana system är inte upphandling, utan bör enbart ses som auktorisationssystem (se skäl 4 i LOU-direktivet).
Syftet med anskaffningen är inte avgörande för om det är fråga om upphandling eller inte. Det är fråga om upphandling oavsett om myndigheten gör anskaffningen för att fullgöra sitt allmänna uppdrag eller inte (se t.ex. EU-domstolens dom i mål nr C-126/03, Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland, REG 2004 I-11197, p. 18 och domen i mål nr C-44/96, Mannesmann Anlagenbau Austria AG m.fl. mot Strohal Rotationsdruck GsmbH, REG 1998 I-00073, p. 31 och 32). Det saknar även bety-
Ds 2014:25 Författningskommentar
607
delse om leverantörens motprestation kommer den upphandlande myndigheten eller tredje man till godo.
Även åtgärder som vidtas i syfte att ingå ett ramavtal är en form av upphandling. Ett ramavtal är inte i sig ett kontrakt men det ingås med tillämpning av något av upphandlingsförfarandena i denna lag. I den meningen kan ramavtalet sägas upphandlas.
För kommentar till tredje stycket, se kommentaren till 87 § i avsnitt 14.1 i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning
2 § Bestämmelserna i 19 kap. ska tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
Med tilldelning enligt första stycket avses
1. direkttilldelning av avtal om allmän trafik,
2. tilldelning av avtal om allmän trafik efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, eller
3. nödåtgärder. I kollektivtrafiklagen (2010:1065) finns bestämmelser om förbud mot viss direkttilldelning enligt EU:s kollektivtrafik–förordning och om överklagande av beslut om nödåtgärd i vissa fall.
Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 24.6–8.
Genom paragrafens första stycke anvisas bestämmelserna i 19 kap. för tilldelning av tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt EU:s kollektivtrafikförordning. I andra stycket förtydligas att med tilldelning avses samtliga slag av tilldelning av avtal om allmän trafik som regleras i artikel 5 i EU:s kollektivtrafikförordning.
Av 19 kap. 1 och 2 §§ följer att undantagen för interna kontrakt i 3 kap. och bestämmelserna om direktupphandling i 19 kap. 6 § inte ska gälla vid tilldelning av sådana kontrakt som avses i denna paragraf. Skälet är att bestämmelserna om direkttilldelning och om nödåtgärder i artikel 5 i kollektivtrafikförordningen gäller i stället för dessa (se vidare kommentaren till 19 kap. 1 §).
Författningskommentar Ds 2014:25
608
För sådan upphandling som regleras i 19 kap. gäller bestämmelserna om överprövning m.m. i 20 kap (se 19 kap. 2 §). Bestämmelserna om överprövning av upphandling är således tillämpliga vid konkurrensutsättningar enligt kollektivtrafikförordningen som gjorts med användning av något av förfarandena i 19 kap. Bestämmelserna om överprövning av avtals giltighet är tillämpliga i fråga om sådana avtal som tilldelats under åberopande av kollektivtrafikförordningens bestämmelser.
Blandade kontrakt
Blandade kontrakt som avser flera upphandlingsslag enligt denna lag
3 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt som avser mer än ett upphandlingsslag enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader) med tillämpning av de bestämmelser som gäller för det upphandlingsslag som karaktäriserar upphandlingens huvudföremål.
Om ett kontrakt avser både sådana tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster, eller både varor och tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de beräknade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta.
Paragrafen genomför artikel 3.2 i LOU-direktivet och motsvarar närmast 2 kap. 18 § andra och tredje stycket och 21 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.2.
Paragrafen samlar de principer om val av tillämpliga bestämmelser inom lagen som i LOU väsentligen kommer till uttryck i definitionerna av varu- respektive tjänstekontrakt.
Av första stycket följer att den s.k. huvudsaksprincipen gäller för att avgöra vad som är kontraktets huvudföremål, och därmed vilka bestämmelser som ska tillämpas, när ett blandat kontrakt avser byggentreprenader och antingen varor eller tjänster. Detta kodifierar EU-domstolens praxis enligt vilken det huvudsakliga syftet med kontraktet är avgörande för vilka bestämmelser som är tillämpliga när ett kontrakt innehåller både inslag av byggentreprenad och av en annan typ av kontrakt (se t.ex. EU-domstolens dom i mål C-536/07, kommissionen mot Tyskland och domen i mål C-220/05, Jean Auroux). Om en upphandlande myndighet exempelvis upphandlar en byggentreprenad i form av ”nyckelfärdiga” kontorslokaler, med ingående leverans av varor i form av möbler och kon-
Ds 2014:25 Författningskommentar
609
torsutrustning, bör kontraktet klassificeras som en byggentreprenad.
Ett tjänstekontrakt som avser fastighetsförvaltning kan också innefatta byggentreprenader i form av underhållsarbeten. Om dessa underhållsarbeten är av underordnad betydelse i förhållande till kontraktets huvudinnehåll och en följd av, eller ett komplement till detta, kan kontraktet inte klassificeras som ett byggentreprenadkontrakt (se skäl 8 i LOU-direktivet).
Om ett kontrakt som avser byggentreprenad i form av uppförande av byggnadsverk även innefattar hyra av lokalerna ska kontraktet behandlas som ett byggentreprenadkontrakt om det huvudsakliga syftet med kontraktet inte är hyresdelen utan att uppföra byggnaderna. Detta är alltid är fallet om uppförandet av de aktuella byggnadsverken inte ens har påbörjats vid avtalstidpunkten (se nämnda dom i mål nr C-536/07, p. 56). Å andra sidan kan en upphandlande myndighet stå inför situationen att den ska hyra en fastighet med befintliga lokaler, och i samband med det bygga om lokalerna för att anpassa dem för sin verksamhet. Detta är ett blandat kontrakt, en tjänst (hyreskontraktet) och en byggentreprenad. Båda delarna omfattas av denna lag i den meningen att båda delarna ”faller in” under lagen – den ena delen (hyreskontraktet) är dock undantagen genom en uttrycklig undantagsbestämmelse. Kontraktet utgör en odelbar enhet eftersom delarna är beroende av varandra (jämför EU-domstolens analys i nämnda dom i mål C-536/07, p. 28). Lagen är således tillämplig på kontraktet och frågan är vilken del av det blandade kontraktet som ska vara styrande – ska kontraktet undantas från upphandling, eller ska det upphandlas som ett byggentreprenadkontrakt? Även i detta fall ska huvudsaksprincipen användas. Om byggentreprenaden vid en helhetsbedömning av omständigheterna är av underordnad betydelse i förhållande till hyresdelen och en följd av, eller ett komplement till denna, och det huvudsakliga syftet med kontraktet är att hyra fastigheten kan kontraktet behandlas som ett hyreskontrakt. Om det huvudsakliga syftet med kontraktet däremot måste bedömas vara att utföra en byggentreprenad, ska kontraktet upphandlas i sin helhet.
Om ett blandat kontrakt består dels av ”fullvärdiga” tjänster, dels av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster ska enligt paragrafens andra stycke kontraktets huvudföremål bestämmas med
Författningskommentar Ds 2014:25
610
tillämpning av den s.k. överviktsprincipen. I 1 kap. 2 § tredje stycket LOU anges samma princip för att avgöra tillämpligt regelverk för upphandlingar som avser både A- och B-tjänster. Överviktsprincipen ska också tillämpas för blandade kontrakt som består av varor och tjänster.
Blandade kontrakt med inslag av upphandling enligt lagen ( 0000:000 ) om upphandling inom försörjningssektorerna
4 § Om ett blandat kontrakt avser upphandling som omfattas såväl av denna lag som av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska den upphandlande enheten tillämpa bestämmelserna i 2 kap. 11–19 §§ eller 2 kap. 20–28 §§ i den lagen.
Paragrafen genomför artikel 3.5 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
En upphandlande enhet ska alltid utgå från bestämmelserna i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna om blandade kontrakt och om kontrakt som rör mer än en verksamhet. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan prövningen av vilken lag som är tillämplig i och för sig utfalla i att det är bestämmelserna i den nya lagen om offentlig upphandling som ska tillämpas helt eller delvis för det som ska upphandlas. Så kan vara fallet om huvudföremålet i ett kontrakt som avser flera verksamheter hos en upphandlande enhet, som också är en upphandlande myndighet omfattas av lagen om offentlig upphandling. Innebörden av denna paragraf är endast att prövningen ska ske med tillämpning av bestämmelserna i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Delbara blandade kontrakt
5 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som omfattas av denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande myndighet tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Paragrafen genomför artikel 3.4 första stycket första meningen samt artikel 16.1 och 16.2 första stycket i LOU-direktivet. Para-
Ds 2014:25 Författningskommentar
611
grafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
Paragrafen avser situationen att ett kontrakt innehåller särskiljbara delar av vilka någon ska upphandlas enligt något annat upphandlingsregelverk. Med upphandlingsregelverk förstås här, utöver LUF och LUFS, också det nya koncessionsdirektivet.
Det står den upphandlande myndigheten fritt att alltid dela upp ett delbart blandat kontrakt och tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten får också välja att tilldela ett enda kontrakt. I fråga om kontrakt som delvis avser försvar eller säkerhet gäller dock särskilda krav enligt 7–9 §§ för att tilldelning ska få ske utan tillämpning av denna lag.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
6 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Paragrafen genomför artikel 3.4 första stycket andra meningen samt artikel 16.2 andra stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
Om den upphandlande myndigheten delar upp ett kontrakt i flera ska frågan vilka regler som ska tillämpas för varje nytt kontrakt avgöras särskilt för varje kontrakt. Om ett separerat kontrakt omfattas av ett annat upphandlingsregelverk, ska de bestämmelserna tillämpas för det kontraktet.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett enda kontrakt ska, om inte något annat följer av 9–11 §§, denna lag tillämpas på hela kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 3.4 andra stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
Författningskommentar Ds 2014:25
612
Paragrafen innebär att den upphandlande myndigheten får välja att inte dela upp ett delbart blandat kontrakt som till någon del ska upphandlas enligt de direktivstyrda bestämmelserna i denna lag om hela det blandade kontraktet upphandlas i enlighet med denna lags bestämmelser. Detta gäller, vilket anges särskilt i direktivet, oberoende av värdet av de delar som annars skulle ha omfattats av andra rättsregler och oberoende av vilka rättsregler som de delarna annars skulle ha omfattats av (se också EU-domstolens dom i mål nr C-3/88, Europeiska gemenskapernas kommission mot Italienska republiken, REG 1989 04035, p. 17–19).
Särskilda regler gäller enligt 9–11 §§ om någon del av det delbara blandade kontraktet avser försvar eller säkerhet. De bestämmelserna innebär bl.a. att om ett delbart blandat kontrakt till någon del avser upphandling som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller av LUFS, och om det finns såväl objektiva som subjektivt godtagbara skäl för det, får myndigheten välja att inte tilldela kontraktet med användning av bestämmelserna i denna lag. Om förutsättningarna enligt 9–11 §§ inte är uppfyllda, innebär denna paragraf dock att myndigheten alltid har möjlighet att tilldela ett enda kontrakt med tillämpning av denna lag. Av 5 och 6 §§ följer också att myndigheten alltid kan välja att dela upp ett delbart blandat kontrakt i separata kontrakt.
8 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner med tillämpning av denna lag om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas med tillämpning av 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Paragrafens första stycke genomför artikel 3.4 tredje stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3 (första stycket) och 8.10 (andra stycket).
Paragrafens första stycke innebär att denna lag ska tillämpas om den upphandlande myndigheten vill tilldela ett enda kontrakt, när
Ds 2014:25 Författningskommentar
613
kontraktet innehåller en eller flera delar som dels omfattas av denna lag, dels koncessioner. Detta gäller oberoende av värdet av de tillagda koncessionerna. Bestämmelsen har ett nära samband med närmast föregående paragraf och kan sägas vara ett konkret uttryck för den princip som slås fast i den paragrafen. Bestämmelsen kan vara tillämplig exempelvis vid ett blandat kontrakt som dels avser nybeläggning av en motorväg till ett värde överstigande tillämpligt tröskelvärde för byggentreprenadkontrakt, dels en tjänstekoncession avseende driften av ett tullsystem på motorvägen. Om ett enda kontrakt tilldelas ska denna lag tillämpas, oberoende av värdet av tjänstekoncessionen.
Andra stycket anvisar bestämmelserna i 19 kap. för tilldelningen
av sådana blandade kontrakt där inte någon del beräknas uppgå till tillämpligt tröskelvärde.
Delbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet
9 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 11 § första stycket, artikel 16.2 tredje stycket a i LOU-direktivet. Andra stycket genomför artikel 16.3 i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
Första stycket innebär att det inte finns någon skyldighet att
upphandla ett kontrakt enligt denna lag, om det innehåller en del som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Detsamma gäller enligt andra stycket även när det härutöver finns någon del som omfattas av LUFS. Ett exempel på fall då paragrafen kan aktualiseras är om en upphandlande myndighet vill tilldela ett blandat kontrakt som avser inrättandet av en gemensam produktionsanläggning för avancerade, innovativa stridsvagnar och traktorer avsedda för civilt jordbruk. Det kontraktet kan tilldelas utan upphandling under förutsättning att kraven i 11 § är uppfyllda, eftersom det delvis omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget.
Författningskommentar Ds 2014:25
614
10 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 § första stycket, artikel 16.2 tredje stycket b i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
Första stycket speglar bestämmelsen i 1 kap. 4 § LUFS, som in-
nebär att LUFS ”tar över” i den aktuella situationen. En upphandlande myndighet som ska upphandla ett kontrakt som omfattas av LUFS får alltså pröva samtliga frågor rörande kontraktet med tillämpning av LUFS bestämmelser, under förutsättning att kraven i 11 § är uppfyllda.
Innebörden av andra stycket är att bestämmelserna i LUFS ska vara styrande för det blandade kontraktet inte bara när LUFS är tillämplig utan också om den del av kontraktet som avser upphandling enligt LUFS inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde enligt den lagen, eller är undantagen enligt den lagen. Tröskelvärdena i LUFS är högre än motvarande tröskelvärden i denna lag. Om kontraktets värde inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde enligt LUFS ska det blandade kontraktet inte tilldelas enligt de direktivstyrda bestämmelserna i LUFS. Däremot blir de icke direktivstyrda bestämmelserna i LUFS tillämpliga i ett sådant fall (1 kap. 2 § fjärde stycket LUFS). Om ”LUFS-delen” av kontraktet är undantagen enligt någon bestämmelse i LUFS får hela det blandade kontraktet tilldelas utan upphandlingsförfarande.
11 § Det som sägs i 9 och 10 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 9 § första stycket och 10 §, artikel 16.2 tredje stycket a och b i LOU-direktivet. Andra stycket genomför artikel 16.2 fjärde stycket i direktivet.
Ds 2014:25 Författningskommentar
615
För att en upphandlande myndighet ska få tilldela det blandade kontraktet utan tillämpning av bestämmelserna i denna lag måste det enligt första stycket vara objektivt motiverat att göra det. Vad som är objektivt godtagbara skäl får avgöras från fall till fall. Enligt
andra stycket får heller inte syftet med beslutet att tilldela ett enda
kontrakt vara att undvika att antingen denna lag eller LUFS blir tillämplig.
Odelbara blandade kontrakt
12 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas ska den upphandlande myndigheten välja tillämpliga bestämmelser på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget får myndigheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får det tilldelas med tillämpning av den lagen.
Paragrafens första stycke genomför artikel 3.6 i LOU-direktivet. Andra stycket genomför artikel 16.4 i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
Paragrafen riktar in sig på situationen att ett kontrakt består av olika delar som objektivt inte kan särskiljas. Bestämmelserna i det bakomliggande direktivet bygger på relevant rättspraxis från EUdomstolen. De torde regelmässigt aktualiseras vid mera komplexa affärshändelser. En sådan affärshändelse kan innehålla delar som av nödvändighet måste regleras i ett sammanhang men som omfattas av olika regelsystem.
Den första fråga som ska ställas är om kontraktet är en odelbar enhet eller inte, vilket måste avgöras från fall till fall. Den upphandlande myndighetens uttryckliga eller underförstådda avsikt att ett avtal ska utgöra en odelbar enhet är inte avgörande utan bedömningen av om så är fallet bör grunda sig på sakliga omständigheter som kan slå fast att det är motiverat och nödvändigt att ingå ett enda kontrakt. Ett sådant motiverat behov av att ingå ett enda kontrakt kan exempelvis föreligga när det gäller uppförandet av en enda byggnad, där en del direkt kommer att användas av den upphandlande myndigheten i fråga och en annan del kommer att drivas
Författningskommentar Ds 2014:25
616
på grundval av en koncession, exempelvis för att tillhandahålla parkeringsplatser till allmänheten. Behovet av att ingå ett enda kontrakt kan uppstå såväl av tekniska som ekonomiska skäl (se skäl 11 i LOU-direktivet). Se angående bedömningen av om ett kontrakt är odelbart eller inte också EU-domstolens dom i mål nr C-215/09, Mehiläinen Oy och Terveystalo Healthcare Oy mot Uleåborgs stad, REG 2010 I-13749.
Första stycket reglerar kontrakt med enbart civila inslag och in-
nebär att om det går att konstatera att avtalet är en odelbar enhet ska frågan vilket regelverk som ska tillämpas avgöras med tillämpning av huvudsaksprincipen. Om den del av kontraktet som omfattas av denna lag är kontraktets huvudföremål ska kontraktet i sin helhet upphandlas enligt denna lag (se t.ex. det nyss anmärkta avgörandet i mål nr C-215/09). Å andra sidan, om det huvudsakliga ändamålet med det odelbara blandade kontraktet är en icke upphandlingspliktig del, t.ex. en aktieöverlåtelse, talar praxis från EUdomstolen för att kontraktet i sin helhet kan undantas från upphandlingsskyldighet (se domen i nr C-331/92 Gestión Hotelera Internacional SA mot Comunidad Autónoma de Canarias, Ayuntamiento de Las Palmas de Gran Canaria och Gran Casino de Las Palmas SA, REG 1994 I-01329 och domen i mål C-145/08, Club Hotel Loutraki). I detta fall kan alltså de icke upphandlingspliktiga delarna ”smitta” de delar som annars skulle ha upphandlats.
Andra stycket reglerar fallet att ett odelbart blandat kontrakt
delvis avser försvar eller säkerhet. Då gäller inte huvudsaksprincipen. Om kontraktet till någon del omfattas av artikel 346 i EUFfördraget, eller om det delvis avser upphandling som omfattas av LUFS, är den upphandlande myndigheten inte skyldig att tillämpa den nya lagen om offentlig upphandling. I det förra fallet får kontraktet tilldelas utan upphandling. I det senare fallet får myndigheten välja att i stället upphandla kontraktet med tillämpning av LUFS bestämmelser. Om den kontraktsdelen omfattas av en uttrycklig undantagsbestämmelse i LUFS, kan hela kontraktet undantas från upphandling. En upphandlande myndighet kan givetvis alltid välja att tillämpa denna lag på tilldelningen av kontraktet, trots inslaget av försvar eller säkerhet.
Ds 2014:25 Författningskommentar
617
Lagens tillämplighet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
13 § Denna lag gäller för kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster enligt andra stycket om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. FoU-tjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning, 4 forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
Paragrafen genomför artikel 14 i LOU-direktivet och motsvaras av 1 kap. 6 § första stycket 6 LOU samt kategori 8 i bilaga 2 till samma lag. Övervägandena finns i avsnitt 8.9.
I paragrafen anges två förutsättningar som båda måste vara uppfyllda för att det ska vara fråga om offentlig upphandling som omfattas av lagen. Bestämmelsen innebär inte något ändrat rättsläge, även om nuvarande bestämmelse om FoU-tjänster i LOU är formulerad som ett undantag.
Av 4 kap. 5 § framgår att regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för de FoU-tjänster som avses i denna paragraf.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling inom försörjningssektorerna
1 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller
2. är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 25 § i den lagen.
Författningskommentar Ds 2014:25
618
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 7 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Vissa närstående posttjänster
2 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap. 8 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om kontraktet avser
1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument och andra liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel,
2. tjänster som avser postanvisningar och girobetalningar samt finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1 till 66720000-3 och av 3 kap. 31 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. filatelitjänster, eller
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 7 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Paragrafen undantar från lagens tillämpningsområde vissa kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet som även tillhandahåller posttjänster. LUF omfattar när det gäller posttjänster bl.a. ett antal s.k. närstående posttjänster enligt en uppräkning i punktform i 2 kap. 13 § tredje stycket LUF. Några av de tjänsterna – de som anges i andra, fjärde, femte och sjätte punkten – har emellertid exkluderats från LUF-direktivet och därmed även från den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (se 2 kap. 8 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna). Det nu aktuella undantaget avser att säkerställa att det inte uppkommer någon skyldighet för en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster att i stället upphandla kontrakt avseende sådana tjänster enligt denna lag.
Ds 2014:25 Författningskommentar
619
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
3 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § den lagen.
Paragrafen genomför artikel 15.1 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 3 a § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Paragrafen innebär ingen ändring av rättsläget. För sådana upphandlingar som på grund av sin karaktär omfattas av LUFS, eller något av de angivna undantagen i den lagen, ska denna lag inte tillämpas. Artikel 15 i LOU-direktivet är införd under rubriken ”Särskilda situationer”. I artikeln anges att direktivet ska tillämpas vid tilldelning av offentliga kontrakt och anordnande av projekttävlingar på försvars- och säkerhetsområdet med undantag för sådana kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för LUFS-direktivet eller ska undantas från det direktivets tillämpning. Om en upphandling inte omfattas av LUFS bestämmelser, eller kan undantas med stöd av någon bestämmelse i den lagen, ska alltså lagen om offentlig upphandling tillämpas. Precis som i nuvarande 1 kap. 3 a § LOU anges inte det särskilt i paragrafen. Det följer av den föreslagna 2 kap. 1 § att denna lag är tillämplig i sådana fall. Frågan om ett sådant kontrakt ändå ska undantas från upphandling, till följd av artikel 346 eller annan bestämmelse i EUF-fördraget eller till följd av undantagen i 4 eller 5 § eller annat undantag i denna lag, får avgöras från fall till fall.
Sekretess
4 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling, som inte annars ska undantas enligt 3 §, om
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
Paragrafen genomför artikel 15.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Paragrafen
Författningskommentar Ds 2014:25
620
avser sådana fall då ett kontrakt inte omfattas av LUFS, eller något av undantagen i LUFS, men det finns väsentliga säkerhetsintressen som gör att det ändå är olämpligt att genomföra ett offentligt upphandlingsförfarande. En förutsättning för att ett kontrakt ska kunna undantas med stöd av första punkten är enligt direktivet att det inte är möjligt att tillgodose behovet av skydd genom mindre ingripande åtgärder under ett upphandlingsförfarande eller i en projekttävling. Sådana åtgärder kan t.ex. vara att lämna ut handlingar med förbehåll enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. Punkten är, till skillnad från följande punkt, inte begränsad till att avse utlämnande av information. De väsentliga säkerhetsintressena kan alltså avse andra omständigheter, t.ex. den fysiska utformningen av lokaler där en tjänst ska utföras. Andra punkten tar sikte på utlämnande av information och innebär en koppling till artikel 346.1 a i EUF-fördraget.
Paragrafen kan aktualiseras i de fall en upphandling inte kan undantas genom tillämpning av undantaget för upphandlingar som omfattas av LUFS (3 §). Paragrafen har karaktären av en ”säkerhetsventil” och det är därför svårt att närmare förutse användningsområdet. En tänkbar situation kan vara vid anskaffning på försvarsområdet av materiel, som visserligen är avsedd för specifikt militära ändamål men som också har en civil användning och som inte har utvecklats eller anpassats speciellt för militära syften. Ett avgörande från EU-domstolen talar för att sådan materiel inte kan anses vara ”militär utrustning” i den mening som avses i LUFS (mål nr C-615/10, Insinööritoimisto InsTiimi Oy, ännu inte publicerat i rättsfallssamlingen). En sådan upphandling skulle alltså kunna falla utanför tillämpningsområdet för LUFS och då är utgångpunkten att upphandlingen i stället ska genomföras enligt LOU. Frågan om det aktuella undantaget är tillämpligt eller inte får emellertid besvaras från fall till fall. Undantag ska tillämpas restriktivt och det är den upphandlande myndigheten som ska kunna visa att förutsättningarna för undantag är uppfyllda.
5 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.
Undantagen i första stycket gäller även för projekttävlingar.
Ds 2014:25 Författningskommentar
621
Paragrafen genomför artikel 15.3 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 5 a § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.
Paragrafen möjliggör undantag för upphandlingar och projekttävlingar på grund av sekretess eller rikets väsentliga intressen, vilket motsvarar regleringen i 1 kap. 5 a § LOU. Som anges i förarbetena till den paragrafen riktar bestämmelsen in sig på situationer då undantag krävs utan att det är fråga om ett försvars- eller säkerhetsintresse, exempelvis upphandlingar som avser sådana säkerhets- eller bevakningsåtgärder som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 8 § OSL (prop. 2010/11:150 del 1 s. 450). I den nu föreslagna paragrafen anges uttryckligen att en förutsättning för undantag är att skyddsbehovet ska finnas under såväl själva upphandlingsförfarandet som fullgörandefasen.
Elektroniska kommunikationstjänster
6 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva allmänna kommunikationsnät, eller att för allmänheten tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.
Allmänna kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Paragrafen genomför artikel 8 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
I förhållande till LOU har undantaget utökats till att omfatta inte bara publika telenät och tillhandahållande av teletjänster utan alla former av allmänna kommunikationsnät och tillhandahållande av alla slag av elektroniska kommunikationstjänster. Terminologin har anpassats till det s.k. ramdirektivet.
Första stycket innebär att en upphandlande myndighet, som be-
driver sådan verksamhet som avses i paragrafen, inte är skyldig att upphandla kontrakt som den avser att tilldela inom ramen för den verksamheten. I samma utsträckning är myndigheten inte heller skyldig att tillämpa bestämmelserna om projekttävlingar. Vad avser konsekvensen av att undantaget har utökats omfattas givetvis även fortsättningsvis publika telenät och teletjänster av undantaget. Bredbandsnät betraktas som telenät och torde alltså redan i dag
Författningskommentar Ds 2014:25
622
anses som undantagna. Som allmänna kommunikationsät anses också nät för överföring av tv- och radiosignaler samt kabel-tv-nätverk.
När det gäller betydelsen av begreppen allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationsnät hänvisas i artikel 8 i LOU-direktivet till den betydelse begreppen har enligt det s.k. ramdirektivet (2002/21/EG). Ramdirektivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, varför en hänvisning till den lagen görs i paragrafens andra
stycke. Med elektronisk kommunikationstjänst avses enligt den
lagen en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Definitionen tydliggör att undantaget avser kontrakt som rör den elektroniska överföringen och inte innehållet i det som överförs. För anskaffning, utveckling och produktion m.m. av program och programmaterial finns ett särskilt undantag från upphandlingsskyldighet, se 21 §.
Förfaranden enligt andra internationella regler
7 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande myndighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Paragrafen genomför artikel 9.1 och 17.1 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 5 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
I rubriken som föregår paragrafen används termen förfarande i stället för som i LOU begreppet upphandling eftersom paragrafen avser inte bara internationella upphandlingar utan också projekttävlingar.
Paragrafen motsvarar i sak nuvarande reglering i LOU. Lydelsen av den inledande delen av paragrafen har ändrats något i syfte att lyfta fram de grundläggande förutsättningarna för undantaget. Det aktuella kontraktet måste, för att omfattas av undantaget, falla
Ds 2014:25 Författningskommentar
623
inom tillämpningsområdet för internationella regler enligt någon av punkterna 1–3. Dessa regler ska föreskriva ett upphandlingsförfarande som den upphandlande myndigheten är skyldig att följa. Det ska alltså röra sig om en reell normkonflikt. Om de förutsättningarna är uppfyllda ska lagen inte tillämpas.
De rättsliga instrument som avses i första punkten kan t.ex. vara internationella avtal. Avtalet ska medföra internationella skyldigheter. Andra punkten avser förfaranden som bestämts av internationella organisationer.
Av artikel 9.1 andra stycket i LOU-direktivet framgår att sådana rättsliga instrument som avses i paragrafens punkt 1 ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den rådgivande kommittén för offentlig upphandling. Denna bestämmelse har inte genomförts i lagen.
8 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande myndighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. en internationell organisation.
Paragrafen genomför artikel 17.1 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 5 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
Paragrafen rör sådana kontrakt som avser försvars- och säkerhetsaspekter. De grundläggande förutsättningarna för undantagets tillämplighet är desamma som i 7 §. När det gäller sådana internationella avtal eller arrangemang som avses i första punkten föreskrivs dock inte att dessa ska medföra internationella skyldigheter. Andra
punkten är specifik för avtal på försvars- och säkerhetsområdet.
Av artikel 17.1 andra stycket framgår att sådana avtal som avses i första punkten ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den rådgivande kommittén för offentlig upphandling. Denna bestämmelse har inte genomförts i lagen.
Författningskommentar Ds 2014:25
624
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
9 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande myndighet tilldelar eller anordnar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Paragrafen genomför artikel 9.2 och 17.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.
I paragrafen ges riktlinjer för vilka regler som ska eller, såvitt avser andra stycket, får tillämpas vid upphandlingar eller projekttävlingar när kontraktet eller projekttävlingen hel- eller delfinansieras av annat, internationellt organ utan att den upphandlande myndigheten, som fallet är i 7 §, är skyldig att följa de andra upphandlingsreglerna.
Första stycket avser situationen då den internationella organisa-
tionen eller det internationella finansinstitutet finansierar kontraktet i sin helhet. Då ska kontraktet undantas från lagens tillämpningsområde.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen finansieras av det internationella organet följer av andra stycket att den upphandlande myndigheten måste komma överens med det internationella organet om vilka förfaranderegler som ska tillämpas. I denna promemoria görs motsatsvis bedömningen att om kontraktet till största delen finansieras av den upphandlande myndigheten kan kontraktet inte undantas från lagens tillämpningsområde.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
10 § Denna lag gäller inte för tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Ds 2014:25 Författningskommentar
625
Paragrafen genomför artikel 11 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 7 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.6. Bestämmelsen innebär ingen ändring i sak och är utformad med nuvarande bestämmelse i LOU som förebild (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 292).
11–19 §§
Se 105–113 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt
Förvärv av fastighet m.m.
20 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet.
Med fastighet enligt första stycket avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Paragrafen genomför artikel 10 a i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 1 samt andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.1.
Första stycket beskriver närmare omfattningen av undantaget.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande reglering i 1 kap. 6 § första stycket 1 LOU. Enligt LOU gäller dock lagen för upphandling av finansiella tjänster med anledning av sådana kontrakt som avses med undantaget. Någon sådan inskränkning av undantaget görs inte längre.
Paragrafens andra stycke är likalydande med 1 kap. 6 § andra stycket LOU. Regleringen är föranledd av att även byggnader på annans mark enligt jordabalken bör anses som fastighet samt att även tillbehör till sådan byggnad som avses i 2 kap. 2 och 3 § jordabalken bör utgöra fastighet i detta sammanhang. I artikel 10 a i LOU-direktivet används uttrycket ”befintliga byggnader”. Vid uppförandet av en ny byggnad är undantaget alltså inte tillämpligt. Det faktum att uttrycket befintlig används syftar till att klargöra att undantaget inte omfattar byggentreprenadkontrakt (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 290 f.).
Författningskommentar Ds 2014:25
626
Radio- och tv-området
21 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster och som tilldelas av en leverantör av medietjänster, eller
2. sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Paragrafen genomför artikel 10 b i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 2 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.2.
I första stycket 1 undantas kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet, som är en leverantör av medietjänster, när kontrakten avser bl.a. anskaffning och produktion av programmaterial. Undantaget avser alla förberedande tjänster, t.ex. manusskrivning eller artistuppträdanden som behövs för att genomföra programmet. Undantaget ska dock inte tillämpas när det gäller tillhandahållandet av den tekniska utrustning som behövs för produktion, samproduktion eller utsändning av program. Undantaget är bara relevant för sådana leverantörer av medietjänster som är upphandlande myndigheter. Sådana leverantörer av medietjänster som inte är upphandlande myndigheter omfattas inte av upphandlingsskyldighet.
I första stycket 2 undantas kontrakt som gäller sändningstid eller program som en upphandlande myndighet tilldelar en leverantör av medietjänster. Undantaget riktar alltså in sig på situationen att en upphandlande myndighet vänder sig till en leverantör av medietjänster – som kan vara såväl offentlig som privaträttslig – och anskaffar sändningstid eller program. Om exempelvis Sveriges riksdag vill TV-sända sina debatter, kan kontraktet avseende sändningstid tilldelas utan upphandling.
I paragrafens andra stycke hänvisas till radio-_och_tv-lagen när det gäller betydelsen av begreppet leverantör av medietjänster. Begreppet definieras där som den som har det redaktionella ansvaret för valet av innehåll i en ljudradio- eller tv-sändning, beställ-tv eller sökbar text-tv, och avgör hur innehållet struktureras (3 kap. 1 § 6). Dessa medietjänster avses med undantaget.
Ds 2014:25 Författningskommentar
627
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
22 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Paragrafen genomför artikel 10 c i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 3 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3.
Vissa juridiska tjänster
23 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i
1. ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande inom riket, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. ett rättsligt förfarande inför domstol eller hos myndighet inom riket, eller
3. ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen enligt första stycket gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när den sak som rådgivningen gäller med hög sannolikhet kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
Paragrafen genomför LOU-direktivets artikel 10 d i och ii och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3.
Paragrafens första stycke undantar kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i de rättsliga förfaranden som anges i punktform. Att kontraktet ska avse ”biträde till en klient” innebär att undantaget omfattar sådan advokathjälp som myndigheten anskaffar för såväl sin egen som för någon annans, t.ex. en anställds, räkning. Undantaget omfattar också det fallet att en upphandlande myndighet förordnar en advokat som ett juridiskt biträde till någon enskild i ett ärende hos myndigheten.
När det gäller beteckningen ”advokat” hänvisas i direktivet till artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2006/100/EG. Med beteckningen avses därför, för svenskt vid-
Författningskommentar Ds 2014:25
628
kommande, varje person som har rätt att utöva sin yrkesmässiga verksamhet just under beteckningen advokat. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs alltså att kontraktet ingås med en advokat. Om den kontraktstecknande advokaten äger rätt att sätta någon annan i sitt ställe när tjänsten väl ska utföras är en särskild fråga som får lösas mellan de kontraktstecknande parterna och i enlighet med de regler som är tillämpliga för det rättsliga förfarandet samt sedvanlig fullmaktslära.
Enligt andra stycket gäller undantaget också för juridisk rådgivning inför något av de rättsliga förfaranden som räknas upp i första stycket. I direktivet sägs att undantaget är tillämpligt ”när det finns en påtaglig indikation om och en stor sannolikhet för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för sådana förfaranden”. Det måste alltså finnas en tydlig koppling mellan den rådgivning som ges och ett kommande rättsligt förfarande. I lagtexten används bestämningen ”hög sannolikhet” för att ge uttryck för detta. Även när det gäller rådgivning är en förutsättning för att kunna tillämpa undantaget att kontraktet ingås med en advokat.
24 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Paragrafen genomför LOU-direktivets artikel 10 d iii–v och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3.
Första punkten avser situationen att en upphandlande myndighet
är skyldig att använda sig av notarius publicus tjänster beträffande certifiering och verifiering av dokument. Det är då inte nödvändigt att den upphandlande myndigheten upphandlar den tjänsten. Undantaget har begränsad betydelse i Sverige.
Andra punkten undantar förordnanden av familjerättsliga upp-
dragstagare i form av förmyndare, förvaltare och god man.
Innebörden av tredje punktens första led är att någon upphandling inte behöver göras när en domstol utser någon att tillhanda-
Ds 2014:25 Författningskommentar
629
hålla tjänster som är juridiska. Det kan röra sig om förordnanden av offentliga biträden och offentliga försvarare. Andra exempel är att allmän förvaltningsdomstol förordnar en sakkunnig i psykiatrimål eller att allmän domstol förordnar en medlare i ett mål om vårdnad eller umgänge. Att tjänsten ska vara juridisk innebär att t.ex. rena tolktjänster inte omfattas av undantaget. Som domstol räknas i detta sammanhang sådana domstolsliknande organ som till sin funktion är att jämställa med det europeiska institutet tribunal, t.ex. hyresnämnden och Statens VA-nämnd. I tredje punktens andra led undantas sådana juridiska tjänster där utövaren inte nödvändigtvis har utsetts av domstol, men fullgör sitt uppdrag under överinseende av domstol. Undantaget i denna del torde ha begränsad tillämpning.
Även enligt fjärde punkten krävs för undantag att tjänsterna är juridiska. Härutöver ska tjänsterna vara förenade med offentlig maktutövning. Undantaget knyter an till artikel 51 i EUF-fördraget. Tjänsterna ska i sig ha inslag som gör att de kan sägas vara förenade med offentlig maktutövning. Det är alltså inte tillräckligt att tjänsterna kommer till användning i en verksamhet som har sådan inriktning hos den upphandlande myndigheten. EU-domstolen har i ett avgörande angående etableringsfrihet bl.a. uttalat att advokatyrkets mest typiska verksamhetsformer, såsom juridisk rådgivning och juridiskt biträde eller företrädande och försvar av parter inför domstol, inte kan anses vara förenade med offentlig maktutövning. Utövandet av dessa former av verksamhet berör inte den dömande myndighetens bedömning eller det fria utövandet av rättskipningsbefogenheten (mål C-2/74, Jean Reyners mot belgiska staten, REG 1974 00631). Uttalandena ger vid handen att det aktuella undantaget inte kan tillämpas om en upphandlande myndighet vill förordna ett juridiskt biträde åt någon enskild person i ett pågående ärende hos myndigheten, även om ärendet i sig avser myndighetsutövning. Om den som myndigheten förordnar är advokat kan dock undantaget för kontrakt som avser biträde av advokat i rättsliga förfaranden vara tillämpligt.
Författningskommentar Ds 2014:25
630
Vissa finansiella tjänster
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i anslutning till utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. tjänster som utförs av centralbanker,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Paragrafen genomför artikel 10 e och f i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 4 och 7 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.4.
Anställningskontrakt
26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Paragrafen genomför artikel 10 g i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 5 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.5.
Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Ds 2014:25 Författningskommentar
631
Paragrafen genomför artikel 10 h i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.6. Av 4 kap. 5 § framgår att regeringen tillkännager de CPV-koder som avses med undantaget.
Politiska kampanjer
28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser politiska kampanjer om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av CPV-koderna för
1. reklamkampanjer,
2. produktion av propagandafilm, eller
3. produktion av propagandavideor.
Paragrafen genomför artikel 10 j i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.7. Av 4 kap. 5 § framgår att regeringen tillkännager de CPV-koder som avses med undantaget.
4 kap. Allmänna bestämmelser
1 och 2 §§
Se 101–102 § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
3 § En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 a § LOU och saknar motsvarighet i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Bestämmelsen infördes i nuvarande LOU genom lagstiftning år 2010 och lydelsen är oförändrad. Bestämmelsen har karaktären av ett målsättningsstadgande, se prop. 2009/10:180 del 1 s. 267 f.
4 §
Se 103 § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Författningskommentar Ds 2014:25
632
CPV-nomenklaturen
5 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 13 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 27 §,
3. politiska kampanjer som avses i 3 kap. 28 §, och
4. byggentreprenadkontrakt som avses i bilaga 1.
Paragrafens första stycke genomför artikel 23.1 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 5 § LOU. Andra stycket saknar motsvarighet i direktivet och motsvarar 1 kap. 2 § femte stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.
Rätten att få delta i en offentlig upphandling
6 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en offentlig upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
Paragrafen genomför artikel 19.1 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 10 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Paragrafen överensstämmer med nuvarande bestämmelse i LOU förutom att den berättigade benämns leverantör i stället för anbudssökande eller anbudsgivare. Den nya lydelsen följer av det nya direktivet men innebär inte någon ändring i sak.
Ds 2014:25 Författningskommentar
633
7 § Grupper av leverantörer får delta i offentliga upphandlingar. En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud.
Myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 6 och 7 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 8 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Paragrafen genomför artikel 19.2 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 11 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Första stycket överensstämmer i sak med nuvarande bestämmelse
i LOU. Andra stycket är nytt. En upphandlande myndighet får inte ställa upp andra krav för grupper av leverantörer än de som gäller för enskilda deltagare. Myndigheten kan emellertid vid behov klargöra i upphandlingsdokumenten hur gruppen ska uppfylla kraven, t.ex. i avseende på teknisk kunskap eller yrkeskunskap. Beroende på omständigheterna kan den upphandlande myndigheten t.ex. finna det nödvändigt att klargöra att vissa åberopade nyckelpersoner måste komma från en och samma leverantör. Det måste finnas objektiva skäl för att göra det. Enligt direktivet måste åtgärden också vara proportionell. Detta följer redan av de allmänna principerna för upphandling och har därför inte angetts särskilt här. Den upphandlande myndigheten får inte uppställa klargöranden slentrianmässigt, utan det måste vara motiverat av omständigheterna i det enskilda fallet och inte vara onödigt begränsande.
Av tredje stycket följer att en upphandlande myndighet får ställa upp villkor för fullgörande av kontraktet som specifikt avser grupper av leverantörer. Det kan t.ex. vara nödvändigt för den upphandlande myndigheten att slå fast ansvarsfördelningen mellan de leverantörer som ingår i gruppen gentemot den upphandlande myndigheten. Åtgärden att uppställa särskilda villkor måste vara motiverad av objektiva skäl och även här anges uttryckligen i direktivet att det måste vara proportionerligt att vidta den.
Författningskommentar Ds 2014:25
634
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
8 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som i det sammanhanget har lämnats.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan en anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras i den individuella rapport som krävs enligt 12 kap. 17 §.
Paragrafen genomför del av artikel 41 andra stycket i LOU-direktivet samt tredje stycket i samma artikel. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.
Paragrafen är ett utflöde av principen om likabehandling och ska säkerställa att konkurrensen inte snedvrids.
I andra stycket tydliggörs i vilken utsträckning en anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av ett upphandlingsförfarande, kan delta i det förfarandet. En sådan anbudssökande eller anbudsgivare ska uteslutas först om det inte är möjligt att upprätthålla principen om likabehandling på något annat sätt och först efter att den fått möjlighet att visa att dess deltagande inte snedvrider konkurrensen, jfr de förenade målen C-21/03 och C-34/03 Fabricom SA mot Belgiska staten, REG 2005 I-1559. I 13 kap. 3 § 7 finns en bestämmelse om att den upphandlande myndigheten får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling i vissa fall (se Genomförandeutredningens delbetänkande).
9 §
Se 1 § i avsnitt 14.1 i SOU (2014:51).
10–15 §§
Se 45–50 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Ds 2014:25 Författningskommentar
635
5 kap. Tröskelvärden
Tröskelvärdenas storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på offentliga upphandlingar vilkas värden beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
1. a) varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet, i fråga om varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet inom försvarsområdet dock endast om kontraktet avser varor som omfattas av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG,
1. b) tjänstekontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet eller projekttävling som anordnas av sådan myndighet,
2. varu- och tjänstekontrakt som tilldelas eller projekttävling som anordnas i andra fall än som avses i 1,
3. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen, eller
4. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 1 a.
Värdet av en offentlig upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Paragrafen genomför artikel 4, artikel 5.1 första meningen första ledet och relevanta delar av artikel 6 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 1 § LOU samt 14 kap. 2 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.
Första stycket utgår från värdet av en upphandling i stället för
värdet av ett kontrakt. En upphandling kan i praktiken bestå av flera kontrakt, t.ex. om en anskaffning delas upp i flera kontrakt. Det ändrade uttryckssättet följer av det nya direktivet men har i denna promemoria inte bedömts innebära ett ändrat rättsläge. I inledningen av paragrafen hänvisas, enligt mönster av nuvarande lag, till de tröskelvärden som anges i direktivet eller de beslut eller meddelanden från kommissionen enligt vilka tröskelvärdena reviderats. Enligt artikel 6.1 i LOU-direktivet ska kommissionen vid
Författningskommentar Ds 2014:25
636
behov revidera de tröskelvärden som anges i direktivet för de kategorier av tröskelvärden som här anges i punkterna 1, 2 och 4.
Bestämmelserna om tröskelvärdenas storlek i LOU-direktivet har ändrats i två avseenden jämfört med 2004 års LOU-direktiv och LOU. Det särskilda tröskelvärdet för B-tjänster har tagits bort som en konsekvens av att det inte längre görs någon uppdelning i A- och B-tjänster. Vidare har det särskilda tröskelvärdet för forsknings- och utvecklingstjänster och vissa tjänster på telekommunikationsområdet tagits bort. En liknande enklare reglering av tröskelvärdena gäller redan i dag för upphandling inom försörjningssektorerna enligt 3 kap. 1 § LUF.
Bestämmelserna om tröskelvärdenas storlek vid projekttävlingar har, i konsekvens med det nya direktivet, tagits in i denna paragraf.
För varu- och tjänstekontrakt som tilldelas av centrala statliga myndigheter, i direktivets mening, gäller enligt artikel 4 b i direktivet ett tröskelvärde om 134 000 euro. Detta tröskelvärde avses i
första punkten a och b och gäller för centrala upphandlande myn-
digheter enligt definitionen i 1 kap. 6 § om kontraktet avser varor eller tjänster. När sådana upphandlande myndigheter som bedriver verksamhet på försvarsområdet upphandlar varor gäller detta tröskelvärde dock endast om kontraktet avser varor som omfattas av bilaga III till direktivet (dvs. sådana varor som inte har en enbart militär användning).
Tröskelvärdet enligt första punkten gäller också när centrala upphandlande myndigheter anordnar projekttävlingar.
För varu- och tjänstekontrakt som tilldelas av upphandlande myndigheter ”under den centrala nivån” gäller enligt artikel 4 c i direktivet tröskelvärdet 207 000 euro. Detta tröskelvärde avses i
andra punkten. Tröskelvärdet enligt denna punkt gäller för sådana
upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter, dvs. i huvudsak kommunala myndigheter, om kontraktet avser varor eller tjänster. Detta tröskelvärde gäller också för sådana upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till direktivet och som bedriver verksamhet på försvarsområdet, om kontraktet avser varor som inte omfattas av bilaga III till direktivet (dvs. om kontraktet avser varor med enbart militär användning). Detta något högre tröskelvärde får för dessa myndigheters del ses som ett undantag från huvudregeln, vilken är att tröskelvärdet en-
Ds 2014:25 Författningskommentar
637
ligt första punkten ska tillämpas vid upphandling av såväl varu- som tjänstekontrakt (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 312).
Tröskelvärdet enligt andra punkten gäller också när andra myndigheter än centrala upphandlande myndigheter anordnar projekttävlingar.
För kontrakt som avser sociala och andra särskilda tjänster som omfattas av bilaga XIV till LOU-direktivet gäller enligt artikel 4 d i direktivet tröskelvärdet 750 000 euro. Detta tröskelvärde avses i
tredje punkten. Direktivets bilaga XIV motsvaras av bilaga 2 till
denna lag. Närmare om förslaget till författningsreglering av de sociala och andra särskilda tjänsterna samt utformningen av bilaga 2, se Genomförandeutredningens förslag.
För byggentreprenadkontrakt gäller enligt artikel 4 a i LOUdirektivet ett tröskelvärde om 5 186 000 euro. Detta tröskelvärde avses i fjärde punkten.
Som framgår ovan är det kommissionen som beslutar om ändring av tröskelvärdena. Andra stycket innebär, på samma sätt som i nuvarande lag, en upplysning om att regeringen tillkännager i Svensk författningssamling de aktuella tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 2 a, dvs. den förteckning som återfinns i bilaga III till direktivet. Att värdet av en offentlig upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt framgår av tredje stycket.
Bestämmelser om beräkning av tröskelvärdet vid projekttävlingar finns i 17 kap.
Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet
2 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
Författningskommentar Ds 2014:25
638
1. en byggentreprenad som gäller uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
2. tjänster som har samband med en byggentreprenad som avses i 1. Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafen genomför artikel 13 och relevanta delar av artikel 6 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 2 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.
I artikel 6, som också har behandlats i kommentaren till 1 §, ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter revidera de tröskelvärden som anges i artikel 13. Detta genomförs lagtekniskt på samma sätt som i 1 § samt i nuvarande 3 kap. 2 § LOU genom en hänvisning till kommissionens beslut och meddelanden i paragrafens första stycke samt till regeringens tillkännagivanden i tredje
stycket. Tröskelvärdet för de byggentreprenader som avses i första stycket 1 är enligt direktivet 5 186 000 euro. Det motsvarar det
tröskelvärde för byggentreprenadkontrakt som avses i 1 § första stycket 4. Tröskelvärdet för de tjänster som avses i första stycket 2 är enligt direktivet 207 000 euro. Det motsvarar det tröskelvärde för varu- eller tjänstekontrakt som avses i 1 § första stycket 2.
Beräkning av värdet av en upphandling
3 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Paragrafen genomför artikel 5.1 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Beräkningen utgår, i konsekvens med det nya direktivet, från värdet av en upphandling i stället för som i nuvarande direktiv och lag värdet av ett kontrakt. Det ändrade uttryckssättet har i denna promemoria inte bedömts innebära något ändrat
Ds 2014:25 Författningskommentar
639
rättsläge. Paragrafen motsvarar i övrigt 3 kap. 3 § LOU förutom tillägget att eventuella förlängningsklausuler ska anges uttryckligen i upphandlingsdokumenten. Tillägget föranleds av det nya direktivets utformning.
Separata operativa enheter
4 § Om en upphandlande myndighet består av flera separata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas. Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Paragrafen genomför artikel 5.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.1.
Paragrafen innebär att en upphandlande myndighet som är indelad i separata operativa enheter kan tillåta en sådan enhet att själv beräkna värdet för sin offentliga upphandling eller vissa kategorier av denna. Förutsättningen är att den separata enheten i tillräckligt hög grad ansvarar självständigt för sin upphandling i de delarna. Om den gör det eller inte får avgöras efter en analys av graden av självständighet. Analysen kan utfalla i resultatet att en separat operativ enhet är självständig i fråga om visst slag av upphandling, men inte i andra. Analysen ska grundas på en helhetsbedömning och i skäl 20 i LOU-direktivet ges vägledning för vilka omständigheter som då kan beaktas. Skältexten säger att det bör klargöras att det vid uppskattningen av värdet av en viss upphandling bör vara tillåtet att grunda uppskattningen av värdet på en uppdelning av upphandlingen endast när detta motiveras av objektiva skäl. Det kan exempelvis vara motiverat att uppskatta kontraktsvärden för en separat operativ enhet hos den upphandlande myndigheten, såsom skolor eller daghem, under förutsättning att enheten i fråga självständigt ansvarar för sin upphandling. Detta kan antas vara fallet när den separata operativa enheten självständigt genomför upphandlingar och beslutar om inköp, förfogar över en egen budgetpost för de berörda upphandlingarna, ingår kontraktet självständigt och finansierar det ur en budget som den förfogar över. En uppdelning är inte motiverad när det bara är genomförandet av upphandlingen som den upphandlande myndigheten sköter decentraliserat.
Författningskommentar Ds 2014:25
640
En fråga som uppkommer i detta sammanhang är vilka varor, tjänster respektive byggentreprenader som är av samma slag när det kommer till anskaffning. En upphandlande myndighet ska ju lägga samman värdet av delkontrakt enligt bestämmelserna om upphandling av delkontrakt (se 7 §). Myndigheten ska också lägga samman värdet av flera planerade anskaffningar enligt bestämmelserna om varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas (se 10 §). Se angående frågan prop. 2006/07:128 del 1 s. 316 f. I skäl 19 i LOU-direktivet ges också viss vägledning i fråga om begreppet ”likartade varor”. Här sägs bl.a. att det begreppet vid beräkningen av tröskelvärdena bör förstås som varor som är avsedda för identisk eller likartad användning, till exempel varor som utgörs av ett antal livsmedel eller av olika kontorsmöbler. En ekonomisk aktör (leverantör) som är verksam på det berörda området skulle i typfallet troligtvis ha sådana varor i sitt normala varuutbud.
Distinktionen görs enbart i avseende på tröskelvärdesberäkningen. Även om en separat operativ enhet befinns vara självständig i fråga om hela eller delar av sin upphandling är det inte fråga om en egen upphandlande myndighet i lagens mening.
Värdetidpunkten
5 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder upphandlingsförfarandet.
Paragrafen genomför artikel 5.4 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Enligt huvudregeln i paragrafens första led ska beräkningen av värdet av en upphandling avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut. Anbudsinfordran är normalt en annons om upphandlingen men i vissa fall kan anbudsinfordran ske genom förhandsannonsering.
Alternativregeln i paragrafens sista led gäller om en anbudsinfordran inte krävs, t.ex. vid förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Enligt 3 kap. 4 § LOU är värdetidpunkten i dessa fall när den upphandlande myndigheten bjuder in leverantörer till anbudsgivning. Nu föreskrivs, i enlighet med det nya
Ds 2014:25 Författningskommentar
641
direktivets lydelse, att beräkningen ska avse värdet vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder upphandlingsförfarandet. Detta bör ses som en nyansering. I artikeln ges exemplet att den upphandlande myndigheten, när så är lämpligt, söker kontakt med ekonomiska aktörer med tanke på upphandlingen. Se i detta sammanhang också rättsfallet HFD 2013 ref. 31. I ett mål om upphandlingsskadeavgift till följd av otillåten direktupphandling uppkom frågan när upphandlingen skulle anses ha påbörjats. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade bl.a. att ett upphandlingsförfarande får anses ha påbörjats när den upphandlande myndigheten beslutat att inleda ett upphandlingsförfarande och detta beslut kommit till kännedom utåt genom att myndigheten tagit någon form av extern kontakt i syfte att anskaffa det som beslutet avser.
Förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelser
6 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Paragrafen genomför artikel 5.3 första meningen i LOU-direktivet och motsvarar närmast 3 kap. 10 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3.
Förbud mot att dela upp en upphandling i avsikt att kringgå bestämmelser
7 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Paragrafen genomför artikel 5.3 andra meningen i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 5 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3.
Paragrafen innebär att det endast är tillåtet att grunda uppskattningen av värdet på en uppdelning av upphandlingen när det är motiverat av objektiva skäl. Ett sådant skäl kan vara när kontraktsvärden kan uppskattas särskilt för en separat operativ enhet hos den upphandlande myndigheten enligt 4 § (se skäl 59 i LOU-
Författningskommentar Ds 2014:25
642
direktivet). En annan situation då det kan vara objektivt motiverat att frångå förbudet mot uppdelning är när en upphandlande myndighet delar upp ett kontrakt i enlighet med bestämmelserna om uppdelning av kontrakt i delar i 4 kap. (för överväganden rörande dessa paragrafer, se SOU 2014:51), och det leder till att förutsättningarna för undantag från de direktivstyrda bestämmelserna enligt 8 § andra till fjärde stycket är uppfyllda för något av de efterföljande kontrakten (se skäl 78 andra stycket i LOU-direktivet). Som följer av fjärde stycket i nämnda paragraf ska dock de icke direktivstyrda bestämmelserna om upphandling i 19 kap. tillämpas i ett sådant fall.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas samtidigt i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.
Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
Paragrafen genomför artikel 5.8–10 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 7 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Byggentreprenadkontrakt
9 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras räknas in.
Ds 2014:25 Författningskommentar
643
Paragrafen genomför artikel 5.7 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 8 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
I sak motsvarar paragrafen nuvarande 3 kap. 8 § LOU. Paragrafen har dock fått en ändrad utformning, utifrån lydelsen av artikel 5.7 i LOU-direktivet, utan att någon ändring av rättsläget är avsedd. Artikel 5.7 motsvaras i 2004 års LOU-direktiv av artikeln 8.4. I syfte att ensa direktiven har artikel 5.7 i LOU-direktivet anpassats efter regleringen i artikel 17.4 och även 17.5 i 2004 års LUF-direktiv, som i vissa avseenden är mer utförlig än den korresponderande regleringen i 2004 års LOU-direktiv. Därmed inkluderas nu i artikel 5.7 i LOU-direktivet värdet av både varor och tjänster, och det anges uttryckligen att dessa måste vara nödvändiga för att byggentreprenaden ska kunna fullgöras. Redan vid genomförandet av 2004 års direktiv kompletterades emellertid 3 kap. 8 § LOU, i förhållande till 2004 års LOU-direktiv, så att den skulle överensstämma med den något utförligare regleringen i artikel 17.4 och 5 i 2004 års LUF-direktiv (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 318 f).
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
10 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Paragrafen genomför artikel 5.12 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 9 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
11 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det före-
Författningskommentar Ds 2014:25
644
gående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Paragrafen genomför artikel 5.11 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 10 § första stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. En bestämmelse som i sak motsvarar 3 kap. 10 § andra stycket LOU återfinns i 6 §. Se angående detta även avsnitt 11.2.3.
Vissa tjänstekontrakt
12 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i
1. när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,
2. när det gäller banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning, och
3. när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
Paragrafen genomför artikel 5.13 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 11 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
13 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader och av månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.
Paragrafen genomför artikel 5.14 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 12 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
14 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga de kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Ds 2014:25 Författningskommentar
645
Paragrafen genomför artikel 5.5 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 13 § LOU men omfattar nu även beräkning av värdet av ett dynamiskt inköpssystem. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Innovationspartnerskap
15 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
Paragrafen genomför artikel 5.6 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Val av upphandlingsförfarande
1 § Vid offentlig upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. innovationspartnerskap.
Paragrafen genomför artikel 26.1–26.3 och delar av artikel 26.4 respektive artikel 32.1 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.
Paragrafen anger samtliga upphandlingsförfaranden som får användas vid offentlig upphandling om upphandlingen avser kontrakt vars värde överstiger de tröskelvärden som anges i lagen.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Författningskommentar Ds 2014:25
646
Paragrafen genomför artikel 27.1 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 22 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.
Vid ett öppet förfarande ska enligt 10 kap. 2 § en annons om upphandling användas som anbudsinfordran, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande myndigheten att delta får lämna anbud.
Paragrafen genomför delvis artikel 28.1 första stycket och delvis artikel 28.2 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 16 § i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.
Vid ett selektivt förfarande ska enligt 10 kap. 2 § en annons om upphandling användas som anbudsinfordran. Myndigheter under den centrala nivån får dock enligt 10 kap. 4 § även använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Vad gäller vilka krav som kan ställas vid urvalet, se 14 kap. 4–9 §§. En upphandlande myndighet får i enlighet med 14 kap. 1–3 §§ begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande myndigheten får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Paragrafen genomför delvis artikel 29.1 första stycket och delvis artikel 29.2 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 9 § i LOU Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Ds 2014:25 Författningskommentar
647
Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering ska enligt 10 kap. 2 § en annons om upphandling användas som anbudsinfordran. Myndigheter under den centrala nivån får dock enligt 10 kap. 4 § även använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Vad gäller vilka krav som kan ställas vid urvalet, se 14 kap. 4–9 §§. En upphandlande myndighet får i enlighet med 14 kap. 1–3 §§ begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet.
När får förfarandet användas
5 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om
1. den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar,
2. föremålet för kontraktet inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. kontraktet inte kan tilldelas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser kontraktets art, komplexitet, rättsliga och ekonomiska utformning eller på grund av riskerna i anslutning till dessa, eller
4. den upphandlande myndigheten inte med tillräcklig precision kan utarbeta tekniska specifikationer med hänvisning till en standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam teknisk specifikation eller teknisk referens.
Paragrafen genomför tillsammans med 19 § artikel 26.4 a i LOUdirektivet och motsvarar 4 kap. 2 § första stycket 2–4 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
I paragrafen anges under vilka förutsättningar förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas. I förhållande till den nuvarande regleringen har möjligheten att använda sig av ett förhandlat förfarande utvidgats och gjorts mer flexibel.
6 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
Författningskommentar Ds 2014:25
648
Paragrafen genomför tillsammans med 15 § del av artikel 26.4 b första stycket i LOU-direktivet. Den motsvarar 4 kap. 2 § första stycket 1 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Av paragrafen framgår att förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
I artikel 26.4 b andra stycket återfinns dels en uppräkning av i vilka fall som ett anbud i synnerhet ska anses vara ogiltigt, dels en uppräkning av i vilka fall ett anbud i synnerhet ska anses vara oacceptabelt. Uppräkningarna är inte uttömmande. Av den första uppräkningen framgår att i synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphandlingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upphandlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara ogiltiga. Av den andra uppräkningen framgår att i synnerhet anbud som lämnats in av anbudsgivare som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud vars pris överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet inleds ska anses vara oacceptabla.
Av 15 § följer att i de fall som avses i denna paragraf får en upphandlande myndighet avstå från att på nytt annonsera upphandlingen om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. uppfyller kraven enligt 13 och 14 kap., och
2. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
Upphandlingsdokumenten
7 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och de egenskaper som krävs av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange kriterierna för tilldelning av kontrakt. Informationen som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och räckvidd och besluta om att ansöka om att få delta i förfarandet.
Ds 2014:25 Författningskommentar
649
Paragrafen genomför artikel 29.1 andra och tredje styckena i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Vad som avses med upphandlingsdokument definieras i 1 kap. 16 §. Av 9 kap. 1 § framgår att tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten. I de tekniska specifikationerna ska de egenskaper som krävs av de berörda varorna tjänsterna eller byggentreprenaderna anges.
Med minimikrav avses de villkor och egenskaper (i synnerhet fysiska, funktionella och rättsliga) som alla anbud bör uppfylla eller inneha för att den upphandlande myndigheten ska kunna tilldela kontraktet i enlighet med de valda tilldelningskriterierna (jfr skäl 45 i LOU-direktivet). Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter att upphandlingsförfarandet påbörjats ska den upphandlande myndigheten enligt 8 § skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. Av nämnda paragraf framgår dock att den upphandlande myndigheten efter att upphandlingen påbörjats inte får ändra minimikraven.
Tilldelningskriterierna behandlas i 16 kap.
8 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter att upphandlingsförfarandet påbörjats ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten ge anbudsgivarna möjlighet att inom skälig tid komma in med ändrade anbud.
Den upphandlande myndigheten får efter att upphandlingen påbörjats inte ändra minimikraven.
Paragrafen genomför delvis artikel 29.5 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Första stycket är exempelvis tillämpligt om den upphandlande
myndigheten under upphandlingsförfarandet vill definiera om de egenskaper som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna och således ändrar i de tekniska specifikationerna.
Vad som utgör skälig tid för anbudsgivarna för att komma in med ändrade anbud måste avgöras från fall till fall. Allmänt kan sägas att den tid som ges måste vara tillräckligt väl tilltagen för att anbudsgivarna ska ha möjlighet att ändra sina anbud och komma in med de ändrade anbuden till myndigheten.
Författningskommentar Ds 2014:25
650
I andra stycket i förevarande paragraf klargörs att den upphandlande myndigheten inte heller på eget initiativ får ändra minimikraven efter att upphandlingsförfarandet påbörjats. Av HFD 2013 ref. 31 framgår att ett upphandlingsförfarande får anses ha påbörjats när den upphandlande myndigheten beslutat att inleda ett sådant förfarande och detta beslut kommit till kännedom utåt genom att myndigheten tagit någon form av extern kontakt i syfte att anskaffa det som beslutet avser.
Av 9 § framgår att minimikraven inte får vara föremål för förhandlingar. Vad som avses med minimikrav framgår av kommentaren till 7 §.
Förhandlingarna
9 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de lämnar, med undantag för de slutgiltiga anbuden, för att förbättra innehållet i anbuden. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar tilldela kontrakt utifrån ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen eller i inbjudan att bekräfta intresse har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
Paragrafen motsvarar artiklarna 29.3 och 29.4 i LOU-direktivet. Första stycket motsvaras av 4 kap. 3 § LOU. Andra stycket saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Förhandlingarna enligt första stycket ska ha som mål att förbättra anbuden så att det är möjligt för den upphandlande myndigheten att erhålla varor, tjänster och byggentreprenader som är perfekt anpassade till dess särskilda behov. Förhandlingarna får avse alla aspekter av de aktuella varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, innefattande till exempel kvalitet, kvantiteter, handelsklausuler samt sociala, miljömässiga och innovativa egenskaper (se skäl 45 i LOU-direktivet).
Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna. Vad som avses med minimikrav framgår av kommentaren till 7 §. Tilldelningskriterierna behandlas i 16 kap.
Ds 2014:25 Författningskommentar
651
Av 8 § framgår att den upphandlande myndigheten inte heller på eget initiativ får ändra minimikraven efter att upphandlingsförfarandet påbörjats.
10 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får delas upp i successiva etapper för att minska antalet anbud som det ska förhandlas om. Detta förutsätter att det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp minska det antal anbud som det ska förhandlas om. Minskningen av antalet anbud ska ske på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
Paragrafen genomför artikel 29.6 och del av artikel 66 i LOUdirektivet och motsvarar 4 kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
11 § Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna och ange en gemensam tidsfrist för dem att komma in med eventuella nya eller ändrade anbud.
Paragrafen genomför delvis artikel 29.7 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3
Paragrafen är ett utflöde av principen om likabehandling och säkerställer att alla kvarvarande anbudsgivare ges möjligheter att komma in med ett slutgiltigt anbud.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
12 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt och att en rapport lämnas till Europeiska kommissionen om den så begär, får en upphandlande myndighet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud.
Författningskommentar Ds 2014:25
652
Paragrafen genomför artikel 32.2 a i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 5 § första stycket 1 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får enligt förevarande paragraf till skillnad från vad som gäller enligt 4 kap. 5 § första stycket 1 LOU även användas när det visserligen har lämnats anbudsansökningar men inte några som är lämpliga.
Av artikel 32.2 a andra stycket framgår att ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsansökan ska anses vara olämplig enligt samma artikel om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 13 kap. eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten i enlighet med 14 kap.
Det ligger i sakens natur att om inga anbudsansökningar eller anbud har lämnats, så har heller inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud lämnats.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
13 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör får en upphandlande myndighet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det sker för att skydda en ensamrätt. De undantag som anges i första stycket 2 och 3 gäller endast när det inte finns rimliga alternativ eller substitut och om avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstgjord begränsning av upphandlingsparametrarna.
Paragrafen genomför artikel 32.2 b i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 5 § första stycket 2 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
I förhållande till gällande rätt tydliggörs i första stycket 1 att vid inköp av en produkt av konstnärlig gestaltning, får förhandlat förfarande utan föregående annonsering endast användas om det är
Ds 2014:25 Författningskommentar
653
fråga om att förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation (jfr RÅ 2008 ref. 79 och RÅ 2009 not.134).
I punkten 2 klargörs att förhandlat förfarande utan annonsering får användas om det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens.
Skyddet av ensamrätter i punkten 3 inkluderar skydd av immateriella rättigheter.
Av andra stycket framgår under vilka förutsättningar undantagen i första stycket 2 och 3 får tillämpas. För att kunna tillämpa punkten 3 är det inte tillräckligt att varan eller tjänsten är skyddad av ensamrätt. Den upphandlande myndigheten måste också kunna visa att det inte är möjligt för någon annan att genomföra uppdraget (jfr mål C-328/92 Commission of the European Communities v Kingdom of Spain, ECR 1994 I-01569).
Synnerlig brådska
14 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande myndigheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Paragrafen genomför artikel 32.2 c i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 5 § första stycket 3 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
I bestämmelsen understryks att de omständigheter som åberopas som skäl för synnerlig brådska inte får bero på den upphandlande myndigheten.
Ogiltiga eller oacceptabla anbud
15 § I de fall som avses i 6 § får en upphandlande myndighet avstå från att på nytt annonsera upphandlingen om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. uppfyller kraven enligt 13 och 14 kap., och
2. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
Författningskommentar Ds 2014:25
654
Paragrafen genomför del av artikel 26.4 b första stycket i LOUdirektivet och motsvarar 4 kap. 6 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Vid tilldelning av varukontrakt
16 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om
1. det gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor att tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning, avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. det gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören om
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Ett varukontrakt enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
Paragrafen genomför artikel 32.3 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 7 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Paragrafen reglerar ett antal situationer då förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas för tilldelning av varukontrakt. Om kontraktet avser två eller flera slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) måste upphandlingen av varor utgöra huvudföremålet för upphandlingen för att det ska vara fråga om tilldelning av ett varukontrakt. Uppfylls inte denna förutsättning är förevarande paragraf inte tillämplig, se vidare 2 kap. 3 §.
Ds 2014:25 Författningskommentar
655
Kravet i första stycket 1 på att tilldelningen av kontraktet inte får påverka efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning saknar motsvarighet i artikel 32.3 i LOU-direktivet. Ett sådant krav återfinns dock i motsvarigheten till artikeln i LUF-direktivet (artikel 50). Det finns inget sakligt skäl varför inte motsvarande ska gälla även här (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 329).
I förhållande till gällande rätt innebär första stycket 4 en utvidgning, då motsvarande bestämmelse i LOU (4 kap. 7 § första stycket 4) inte är tillämplig på anskaffning av tjänster.
Upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader
17 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning
1. att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. det i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet angivits omfattningen av möjliga kompletterande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem,
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Det förfarande som avses i första stycket får tillämpas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts.
Paragrafen genomför artikel 32.5 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 8 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
I förhållande till 4 kap. 8 § LOU är kravet i första stycket 4 nytt.
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
18 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling som anordnats enligt 18 kap., under förutsättning att
Författningskommentar Ds 2014:25
656
kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Paragrafen genomför artikel 32.4 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 9 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Konkurrenspräglad dialog
Förutsättningar
19 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran i form av en annons om upphandling genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet.
En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad dialog under de förutsättningar som framgår av 5 och 6 §§.
Första stycket genomför artikel 30.1 i LOU-direktivet och andra stycket genomför tillsammans med 5 och 6 §§ artikel 26.4 a och b i LOU-direktivet. Första stycket motsvarar 2 kap. 9 b § LOU och andra stycket 4 kap. 10 och 11 §§ LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Av andra stycket framgår att de förutsättningar som måste vara uppfyllda för att det ska vara möjligt att få använda sig av konkurrenspräglad dialog överensstämmer med dem som gäller för att förhandlat förfarande med föregående annonsering ska få användas.
Annonsering
20 § Om en upphandlande myndighet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande myndigheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Paragrafen genomför artikel 30.2 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 12 och 18 §§ LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Ds 2014:25 Författningskommentar
657
Paragrafen innehåller ett krav på annonsering vid upphandling genom konkurrenspräglad dialog. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav. Ett ”beskrivande dokument” förklaras i författningskommentaren till 4 kap. 12 § LOU som en kompletterande handling till annonseringen där uppdraget som upphandlingen avser beskrivs närmare. Det anges vidare att det inte finns något krav på att upprätta ett beskrivande dokument. Kan nödvändig information lämnas redan i annonsen, är detta tillräckligt (prop. 2009/10:180 del 1 s. 323).
I förevarande paragraf slås också fast att tilldelningskriterierna ska anges i samma dokument som det där den upphandlande myndigheten anger sina behov och krav. Anges kraven och behoven i ett beskrivande dokument ska tilldelningskriterierna således också anges där. Det är inte möjligt att i efterhand komplettera dokumenten med dem. Det är vidare inte tillräckligt att endast översiktligt ange innebörden av tilldelningskriterierna då det av paragrafen framgår att den närmare innebörden av kriterierna ska förklaras.
Inledande av dialog
21 § Den upphandlande myndigheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut med tillämpning av 13 och 14 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda anbudssökandena.
Paragrafen genomför artikel 30.3 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 13 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
En upphandlande myndighet får i enlighet med 14 kap. 1–3 §§ begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet.
Genomförande av dialogen
22 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det
Författningskommentar Ds 2014:25
658
beskrivande dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
Paragrafen genomför artikel 30.4 och del av artikel 66 i LOUdirektivet och motsvarar 4 kap. 14 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Vad som avses med ett beskrivande dokument framgår av kommentaren till 20 §.
23 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Paragrafen genomför artikel 30.5 och tillsammans med 24 § artikel 30.6 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 15 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Uppmaning att lämna ett slutligt anbud
24 § När en underrättelse har lämnats enligt 23 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Paragrafen genomför tillsammans med 23 § artikel 30.6 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 16 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
25 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den offentliga upp-
Ds 2014:25 Författningskommentar
659
handlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Paragrafen genomför artikel 30.6 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 17 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen gör det möjligt för en upphandlande myndighet att uppmana en deltagande leverantör att förtydliga innehållet eller, vilket utgör en nyhet i förhållande till gällande rätt, optimera sitt anbud. Utrymmet för ändringar är emellertid begränsat, vilket framgår av andra stycket.
Av artikel 30.6 andra stycket framgår att i väsentliga aspekter av anbudet eller den offentliga upphandlingen inkluderas de behov och krav som angivits i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Värdering av anbud
26 § Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Paragrafen genomför artikel 30.7 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 18 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
27 § Vid en konkurrenspräglad dialog får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Paragrafen genomför artikel 30.1 tredje stycket sista meningen i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 19 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Bestämmelsen begränsar en upphandlande myndighets valmöjligheter när det gäller grunderna för utvärdering av anbud. Vid konkurrenspräglad dialog får grunden pris enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1 inte användas för att utvärdera anbuden. Det är sålunda enbart grunden kostnad enligt punkten 2 i samma stycke som får användas vid utvärderingen. Detta utesluter dock inte att priset kan vara en av flera faktorer som kan beaktas när anbuden utvärderas.
Författningskommentar Ds 2014:25
660
Som framgår av 16 kap. 3 § kan bl.a. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet vara en grund vid utvärderingen.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
28 § På den upphandlande myndighetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnad enligt 16 kap. 1 § andra stycket 2 föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen ändras i sak och inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Paragrafen genomför artikel 30.7 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 20 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att förhandla med den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 2. Förhandlingsutrymmet är emellertid begränsat. Förhandlingen får endast syfta till att få villkoren i anbudet bekräftade.
Av artikel 30.7 andra stycket framgår att i väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen inkluderas de behov och krav som angivits i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Priser eller betalning till deltagare
29 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Paragrafen genomför artikel 30.8 i LOU-direktivet och motsvarar i 4 kap. 21 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
30–44 §§
Se 20–34 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Ds 2014:25 Författningskommentar
661
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande myndighet får ingå ramavtal med tillämpning av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Paragrafen genomför artikel 33.1 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
I skäl 61 tredje stycket i direktivet erinras om att ramavtal inte bör användas på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids (jfr artikel 32.2 femte stycket i 2004 års LOU-direktiv, som inte genomfördes särskilt i LOU, se prop. 2006/07:128 del 1 s. 333).
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl.
Paragrafen genomför artikel 33.1 tredje stycket i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
På samma sätt som i nuvarande lag har direktivets formulering ”utom i undantagsfall som vederbörligen motiverats, särskilt genom föremålet för ramavtalet” genomförts med föreskriften att undantag från huvudregeln om fyra år får göras ”endast om det finns särskilda skäl” (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 333 f). I skäl 62 andra stycket i direktivet anges som exempel på fall som motiverar avsteg från huvudregeln om fyra år att leverantörer måste förfoga över utrustning som har längre avskrivningstid än fyra år och som måste vara tillgänglig när som helst under ramavtalets hela löptid. I en sådan specifik situation kan det således finnas skäl att föreskriva en längre löptid för ramavtalet i syfte att tillförsäkra en effektiv konkurrens när ramavtalet ingås.
I första stycket i samma skältext anges också, såsom ett klargörande, att kontrakt som grundas på ett ramavtal visserligen måste tilldelas innan själva ramavtalet löper ut. Löptiden för de enskilda
Författningskommentar Ds 2014:25
662
kontrakt som grundas på ett ramavtal behöver dock inte sammanfalla med löptiden för det ramavtalet utan i förekommande fall får den vara kortare eller längre. Det bör i synnerhet vara tillåtet att fastställa löptiden för de enskilda kontrakt som grundas på ett ramavtal med beaktande av faktorer såsom den tid som behövs för deras fullgörande, när underhåll av utrustning med en uppskattad ekonomisk livslängd på mer än fyra år ingår eller när det behövs omfattande utbildning av personal för att fullgöra kontraktet.
I förhållande till LOU har 2 och 3 §§ bytt plats. Syftet är att hålla samman de bestämmelser som uteslutande rör själva ramavtalet i kapitlets inledning.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får ingås endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får inte innebära väsentliga ändringar av villkoren i ramavtalet.
Paragrafen genomför artikel 33.2 andra och tredje stycket i LOUdirektivet och motsvarar 5 kap. 2 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Första stycket är ändrat i förhållande till motsvarande reglering i
LOU (5 kap. 2 § första stycket). Kravet att en upphandlande myndighet som ska använda ramavtalet måste vara tydligt identifierad i underlaget för ramavtalet ska ses i ljuset av transparensprincipen. En leverantör måste, när ramavtalet ingås, enkelt och otvetydigt kunna identifiera vilka upphandlande myndigheter som kommer att ha rätt att använda sig av ramavtalet. Informationen om detta ska varken vara svårtillgänglig eller tveksam när det gäller innehållet. Informationen kan ha avgörande betydelse för om en viss leverantör väljer att lämna anbud i ramavtalsupphandlingen eller inte och för hur leverantören utformar ett eventuellt anbud.
Skäl 60 i direktivet klargör att kravet på tydlig identifiering innebär att det inte är möjligt för t.ex. en nybildad upphandlande myndighet att ansluta till och börja använda ett ramavtal som redan har ingåtts av en annan upphandlande myndighet, t.ex. en inköps-
Ds 2014:25 Författningskommentar
663
central. Att det bara är sådana leverantörer som är parter i ramavtalet som får ingå kontrakt innebär, på samma sätt, att ramavtalet inte är öppet för anslutning av nya leverantörer när det har ingåtts. Ett ingånget ramavtal är således ett ”slutet system” såväl på användarsidan som på leverantörssidan.
Den upphandlande myndighet som ingår ramavtalet måste överväga hur kravet på transparens kan tillgodoses. Närmare hur informationen ska vara utformad får avgöras utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Kravet på tydlighet får av naturliga skäl störst betydelse när det handlar om ramavtal med många upphandlande myndigheter som potentiella användare. I skäl 60 sägs i exemplifierande syfte att de berörda myndigheterna antingen kan namnges eller identifieras på annat sätt, som genom en hänvisning till en viss kategori av upphandlande myndigheter inom ett tydligt avgränsat geografiskt område. Ett angivet geografiskt område bör inte vara för stort eller otydligt avgränsat.
Med ledning av samma skältext kan sägas att en inköpscentral kan föra eller låta föra ett register över vilka upphandlande myndigheter som har rätt att använda sig av inköpscentralens ramavtal. Kravet på tydlighet får anses vara uppfyllt genom en hänvisning till registret, t.ex. genom en länk till ett web-baserat register, i ramavtalets anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse. Men det bör då framgå av registret från vilket datum den berörda upphandlande myndigheten fick rätt att använda sig av de ramavtal som inköpscentralen ingår, eftersom detta datum avgör vilka specifika ramavtal som den upphandlande myndigheten får använda.
Genom att paragrafen hänvisar till inbjudan att bekräfta intresse tydliggörs att ett ramavtal kan ingås inte bara efter annonsering utan också när anbudsinfordran är en förhandsannons.
Lydelsen av andra stycket är ändrad i förhållande till 5 kap. 2 § andra stycket LOU utan att någon skillnad i sak är avsedd. Ändringen är främst motiverad av att det nya direktivet har fått en ändrad utformning. Bestämmelsen innebär att de materiella villkoren i det tilldelade kontrakt inte i något fall – dvs. varken i fråga om ramavtal med en enda leverantör, eller i fråga om ramavtal med flera leverantörer – får innebära väsentliga ändringar av villkoren i ramavtalet. Bedömningen av vad som är väsentliga ändringar av villkoren i ramavtalet ska göras med ledning av bestämmelserna i 17 kap. om ändring av kontrakt. I direktivet framhålls kravets sär-
Författningskommentar Ds 2014:25
664
skilda vikt i fråga om ramavtal med en enda leverantör. Detta får ses som en erinran om att det är särskilt viktigt att beakta transparens- och likabehandlingsprincipen i dessa fall eftersom det av naturliga skäl är svårt för utomstående att få insyn vid en sådan kontraktstilldelning.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
4 § Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten skriftligen samråda med den leverantör som är part i ramavtalet och vid behov uppmana leverantören att komplettera sitt anbud.
Paragrafen genomför artikel 33.3 i LOU-direktivet och, tillsammans med 5 §, artikel 33.2 första stycket. Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Ramavtal som ingås med en enda leverantör kan antingen ha samtliga villkor för tillhandahållande fastställda, eller inte ha det. Lydelsen av första stycket är ändrad i förhållande till 5 kap. 4 § första stycket LOU till en ordalydelse som anknyter till direktivet. Den bakomliggande direktivbestämmelsen i artikel 33.3 första stycket är inte ändrad i förhållande till 2004 års direktiv.
Bestämmelsen är tillämplig både när det gäller ramavtal som har samtliga villkor fastställda och ramavtal som inte har det. Med villkor förstås här sådana villkor som rör tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser. Kontraktstilldelning ska ske utan användning av några villkor för tilldelning – någon utvärdering av anbudet ska inte ske. Den upphandlande myndighetens avrop måste hålla sig inom ramarna för de villkor för tillhandahållandet som anges i ramavtalet, t.ex. när det gäller vilka varor, tjänster eller byggentreprenader samt kvantiteter som kan avropas. Om det finns ”öppna” villkor som kan kompletteras inför avrop måste dessa alltså vara angivna så att det framgår inom vilket utrymme kompletteringar är möjliga.
Andra stycket motsvarar 5 kap. 4 § andra stycket LOU. När det
handlar om ramavtal med samtliga villkor för tillhandahållande fastställda sker tilldelning av kontrakt genom rena avrop. Genom bestämmelsen i detta stycke står det klart att det finns ett visst
Ds 2014:25 Författningskommentar
665
utrymme att använda sig av ”öppna” villkor för tillhandahållande i ett ramavtal med en enda leverantör. Utrymmet är dock begränsat. Transparens- och likabehandlingsprincipen måste upprätthållas. Regleringen måste förstås och tillämpas i ljuset av detta och att det av naturliga skäl är särskilt svårt i dessa fall för utomstående, t.ex. andra leverantörer i ramavtalet eller på marknaden, att få insyn vid tilldelningen. Att förbättra möjligheten till insyn torde också vara skälet till att det föreskrivs att ett samråd inför kontraktstilldelningen ska vara skriftligt.
Med samråd kan inte förstås förhandlingar. Någon förnyad konkurrensutsättning sker heller inte och det är inte fråga om en ny anbudsgivning. Tilldelning måste enligt bestämmelsen i första stycket göras i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Som nämnts i kommentaren till 3 § tredje stycket anges i direktivet att kravet att villkoren i det kontrakt som tilldelas inte väsentligen får avvika från ramavtalet har särskild vikt i dessa fall. I praktiken innebär detta att det ges utrymme för en precisering av ramavtalsvillkoren genom en komplettering av leverantörens ursprungliga anbud. Det kan t.ex. röra sig om uppgift om aktuellt pris, om detta enligt ramavtalet är kopplat till någon form av prisjusteringsklausul (jfr exemplen i prop. 2006/07:128 del 1 s. 335).
Det är den upphandlande myndigheten som kan ta initiativ till ett samråd. Myndighetens behov är alltså avgörande för om samråd ska ske vilket bl.a. talar för att det i det nyss nämnda fallet normalt rör sig om prissänkningar, dvs. justeringar som är till fördel för den upphandlande myndigheten. Det finns också från en principiell utgångspunkt större utrymme för sådana, för den upphandlande myndigheten gynnsamma, kompletteringar. Men det kan inte uteslutas att det finns fall där en komplettering också kan innebära en prishöjning, om det är nödvändigt för att ett avrop ska kunna komma till stånd och den upphandlande myndigheten därmed få sitt behov tillgodosett. En förutsättning torde vara att prishöjningen är en konsekvens av objektiva, kontrollerbara omständigheter samt att den går att förutse genom och håller sig inom ramarna för det öppna villkoret i ramavtalet. Närmare vilka kompletteringar som kan göras vid ett enskilt avrop måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och med utgångspunkt från de således ganska snäva ramar som sätts upp genom dels denna paragraf, dels kravet i 3 § tredje stycket samt det allmänna
Författningskommentar Ds 2014:25
666
förbudet mot onödig konkurrensbegränsning och de grundläggande principerna för upphandling.
Frågan kan ställas vad skillnaden är mellan ett ramavtal som ingås av en upphandlande myndighet och en leverantör och ett vanligt upphandlingskontrakt mellan samma parter. I LOU-direktivet görs konsekvent åtskillnad mellan ramavtal och (offentliga) kontrakt. Offentliga kontrakt avser, till skillnad från ramavtal, specifika anskaffningar. Ramavtal är – även i fall då det ingås med en enda leverantör – i direktivets mening en metod för senare tilldelning av kontrakt och bör inte ses som ett offentligt kontrakt. De upphandlingsrättsliga bestämmelserna om ramavtal innebär inte heller i sig inte några krav på parternas skyldighet att tillämpa avtalet, vare sig när det gäller beställningar eller leveranser. Ett ramavtal som rättslig figur kan alltså sägas konstituera ett flexiblare förhållande, jämfört med ett kontrakt, mellan den upphandlande myndigheten och leverantören. Men ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl. När det gäller vanliga kontrakt finns inte någon sådan uttrycklig begränsning.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
5 § Ett ramavtal som ingås med flera leverantörer och som har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser får tilldelas enligt 6 eller 7 §§.
Ett ramavtal som inte har samtliga sådana villkor fastställda ska tilldelas enligt 8 §.
Det som sägs i första och andra stycket gäller även delar av ett ramavtal.
Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Första och andra styckena genomför första delen av artikel 33.4 i LOU-direktivet och, tillsammans med 4 §, artikel 33.2 första stycket. Tredje stycket genomför artikel 33.4 b andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
När ett ramavtal har alla villkor för tillhandahållande fastställda kan kontrakt som grundas på ramavtalet tilldelas på två sätt. Som huvudregel ska kontrakt tilldelas utan en förnyad konkurrensutsättning, med tillämpning av en fördelningsnyckel. I vissa fall får dock kontrakt som grundas på sådana ramavtal tilldelas genom en
Ds 2014:25 Författningskommentar
667
delvis konkurrensutsättning. Detta följer av första stycket med hänvisningar. När det gäller ramavtal som inte har alla villkor för tillhandahållande fastställda måste tilldelning av kontrakt enligt andra
stycket ske med en förnyad konkurrensutsättning. Innebörden av tredje stycket är att ett och samma ramavtal kan bestå av delar som
är av det ena eller andra slaget.
Tilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
6 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrensutsättning, med tillämpning av de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet.
Den upphandlande myndigheten ska använda objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas kontraktet (en fördelningsnyckel). Fördelningsnyckeln ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Paragrafen genomför artikel 33.4 a i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 6 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
I paragrafen behandlas tilldelning av kontrakt utan förnyad konkurrensutsättning, dvs. genom avrop, när fler än en leverantör är parter i ramavtalet. Lydelsen av första stycket överensstämmer i princip med 5 kap. 6 § första stycket LOU. Att kontrakt ska tilldelas med tillämpning av villkoren i ramavtalet innebär att den upphandlande myndighetens avrop ska hålla sig inom ramen för villkoren om tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser. Tilldelning ska ske utan samråd och utan användning av tilldelningskriterier. Någon ny utvärdering av leverantörernas anbud ska inte göras.
Andra stycket behandlar frågan hur den upphandlande myndig-
heten ska avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas ett visst kontrakt vid ett avrop. Myndigheten ska använda en fördelningsnyckel. Med fördelningsnyckel avses de objektiva villkor som styr valet av utförare vid ett avrop från ramavtalet.
Syftet med kravet på en fördelningsnyckel är att utesluta att valet av leverantör vid ett avrop styrs av den upphandlande myndighetens godtycke eller ovidkommande hänsyn. Bestämmelserna
Författningskommentar Ds 2014:25
668
om ramavtal innebär inte i sig någon skyldighet för en upphandlande myndighet att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader som omfattas av ett ramavtal enligt det ramavtalet (se skäl 61 tredje stycket i direktivet). Den saken får regleras närmare i ramavtalet. Men om och när en myndighet tilldelar kontrakt genom avrop från ett ramavtal av det aktuella slaget är bestämmelserna avsedda att vara garanter för att frågan vilken leverantör som ska utföra en viss uppgift avgörs på ett objektivt sätt, med iakttagande av de grundläggande principerna som likabehandlings- och transparensprincipen.
Vilken fördelningsnyckel som kan respektive bör användas i ett visst ramavtal ska avgöras utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Den upphandlande myndighet som ingår ramavtalet måste alltså noggrant överväga hur villkoren i fördelningsnyckeln ska utformas. I många fall torde en rangordning av leverantörerna, som fastställs i samband med tilldelning av ramavtalet, vara den bästa och effektivaste metoden för att helt eller delvis styra tilldelningen. En tilldelning utifrån rangordning tillgodoser kraven på förutsebarhet och objektivitet.
När det gäller varor eller tjänster avsedda att användas av fysiska personer får villkoren i fördelningsnyckeln innefatta de berörda fysiska personernas behov eller val (se skäl 61 i direktivet). Att t.ex. en enskild person – utifrån sina personliga behov eller preferenser – väljer vilken leverantör som ska få tillhandahålla en viss personlig tjänst eller vara innebär inte att valet styrs av den upphandlande myndighetens godtycke och det är därför möjligt att använda detta som en objektiv metod för val av utförare. Det kan emellertid förutses situationer där det kan komma att ifrågasättas om inte avrop som styrs av fysiska personers behov eller val i praktiken styrs av den upphandlande myndighetens godtycke. En situation där det går att se en risk för godtycke är t.ex. om det är fråga om avrop av tjänster eller utrustning för personlig användning som görs för fysiska personer som är anställda vid myndigheten. En annan sådan situation är när en enskild person på grund av sin fysiska eller psykiska status är oförmögen att själv välja utförare och om valet därför ska göras åt den enskilde av någon myndighetsperson (t.ex. en behandlande läkare eller en socialtjänsteman). I de nu nämnda fallen måste den berörda personens behov vara klarlagt och definierat och kunna matchas mot villkoren i fördelningsnyckeln, så att
Ds 2014:25 Författningskommentar
669
det är behovet och inte myndighetens godtyckliga bedömningar som styr. Om det finns fler än en leverantör som kan tillgodose behovet får valet dem emellan inte ske godtyckligt, utan genom exempelvis en rangordning. Det är viktigt att villkoren i en fördelningsnyckel av aktuellt slag tydligt och precist reglerar enligt vilka förutsättningar avrop ska göras så att kravet på objektivitet kan upprätthållas.
Tilldelning delvis utan, delvis med en förnyad konkurrensutsättning
7 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis utan en förnyad konkurrensutsättning på sätt som anges i 6 §, delvis med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §, om det har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet att den upphandlande myndigheten ska ha den möjligheten.
I upphandlingsdokumenten för ramavtalet ska i sådana fall också anges
1. vilka av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som en upphandlande myndighet ska använda när den avgör om tilldelning ska ske med eller utan en förnyad konkurrensutsättning.
Paragrafen genomför artikel 33.4 b första stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Paragrafens första stycke innebär att om ett ramavtal eller en del av ett ramavtal har samtliga villkor för tillhandahållandet fastställda, kan ändå ett eller flera av dessa villkor bli föremål för förnyad konkurrensutsättning. En förutsättning är att det har angetts i ramavtalets upphandlingsdokument att myndigheten ska ha den möjligheten. Av andra stycket följer att det också måste framgå av upphandlingsdokumenten vilka villkor som kan bli föremål för förnyad konkurrensutsättning och under vilka förutsättningar en upphandlande myndighet får använda sig av förnyad konkurrensutsättning. Kvantitet, värde eller karaktäristika för det som ska tillhandahållas är, enligt en exemplifierande uppräkning i skäl 61 i direktivet, faktorer som kan vara avgörande för valet mellan de två metoderna för kontraktstilldelning.
Författningskommentar Ds 2014:25
670
Den upphandlande myndighet som ingår ramavtalet måste analysera om det kommer att finnas ett behov av flexibilitet vid användning av ramavtalets fastlagda villkor för tillhandahållande och i så fall ange de närmare villkoren för sådan användning i upphandlingsdokumenten. De förutsättningar som därmed ges får inte ändras eller frångås av en upphandlande myndighet som använder ramavtalet, eftersom det skulle strida mot likabehandlingsprincipen.
Tilldelning med en förnyad konkurrensutsättning
8 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
Paragrafen genomför artikel 33.4 c i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 7 § första stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
9 § Vid en förnyad konkurrensutsättning ska parterna inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet. Dessa villkor får om det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpning av första stycket ska
1. den upphandlande myndigheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Paragrafen genomför artikel 33.5 i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 7 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Ds 2014:25 Författningskommentar
671
Paragrafen är i princip likalydande med 5 kap. 7 § LOU. För tidigare överväganden se prop. 2006/07:128 del 1 s. 174, 176 och 338 f. Det kan här framhållas att med skriftligt samråd kan inte förstås förhandlingar. Samrådet måste avse de villkor som tillämpades vid tilldelning av ramavtalet och, vid behov, andra villkor som anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Ramen för samrådet ges i 3 § tredje stycket. Det är möjligt att hålla en elektronisk auktion vid en förnyad konkurrensutsättning.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
10 § En upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral enligt första stycket får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Paragrafen genomför artikel 37.4 i LOU-direktivet och motsvarar närmast 4 kap. 22 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten. Någon konkurrensutsättning behöver således inte ske när en upphandlande myndighet ska anlita en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet. Vad som avses med centraliserad inköpsverksamhet framgår av 1 kap. 8 §, se kommentaren till den bestämmelsen.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten får denna tjänst enligt andra stycket även omfatta stödverksamhet för inköp. I samband med att en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet kan myndigheten således även använda sig av stödverksamhet för inköp, som inköpscentralen tillhandahåller, utan föregående upphandling. Sådan stödverksamhet för inköp kan t.ex. avse rådgivning och förberedande av upphandlingsförfaranden (se vidare kommentaren till 1 kap. 8 §). Bestämmelsen innebär t.ex. att en upphandlande myndighet som vänt sig till en inköpscentral inför ett avrop från ett ramavtal även
Författningskommentar Ds 2014:25
672
kan anlita inköpscentralen för rådgivning i samband med avropet, utan att upphandla rådgivningstjänsten. Av bestämmelsen framgår motsatsvis att en upphandlande myndighet som enbart vill använda sig av en tjänst som avser stödverksamhet för inköp kan vara skyldig att upphandla denna tjänst.
Anskaffning från en inköpscentral
11 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Paragrafen genomför artikel 37.1 första stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.
Av paragrafen framgår att upphandlande myndigheter får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral, dvs. använda sig av den form av grossistfunktion som inköpscentraler får bedriva enligt 1 kap. 8 § första stycket 1, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Anskaffning genom en inköpscentral
12 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Paragrafen genomför artikel 37.1 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar delvis 4 kap. 22 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.
Av första stycket framgår att upphandlande myndigheter får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral, dvs. använda sig av den form av centraliserad inköpsverksamhet som anges 1 kap. 8 § första stycket 2, se vidare kommentaren till den bestämmelsen. Detta kan ske med hjälp av kontrakt
Ds 2014:25 Författningskommentar
673
som tilldelas av en inköpscentral, dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller ramavtal som ingås av en inköpscentral. Av 3 § framgår att kontrakt som grundar sig på ett ramavtal endast får slutas mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i ramavtalets anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse.
Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter ska detta enligt
andra stycket nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det
dynamiska inköpssystemet. En inköpscentral kan således driva ett dynamiskt inköpssystem som får användas av andra upphandlande myndigheter utan att dessa myndigheter från början har identifierats i anbudsinfordran. Ett krav vid ett sådant förfarande är dock att det anges i anbudsinfordran att andra upphandlande myndigheter kan komma att använda systemet.
Den upphandlande myndighetens ansvar
13 § En upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §.
Den upphandlande myndigheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Paragrafen genomför artikel 37.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.6.3.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §. Bestämmelsen innebär att en upphandlande myndighet ska anses ha uppfyllt sina skyldigheter enligt lagen när den använder sig av centraliserad inköpsverksamhet som tillhandahålls av en inköpscentral. Detta gäller oavsett vilken form av centraliserad inköpsverksamhet som den upphandlande myndigheten använder sig av. När en inköpscentral agerar som grossist eller som självständig mellanhand är det således inköpscentralen som ansvarar för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en
Författningskommentar Ds 2014:25
674
leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd. Regleringen innebär att upphandlande myndigheter genom att anlita en inköpscentral kan frånhända sig ansvaret för att en upphandling genomförs i enlighet med upphandlingslagstiftningen.
I andra stycket anges att den upphandlande myndigheten ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt lagen när det gäller de delar av ett förfarande som myndigheten själv genomför. Med delar av ett förfarande som en upphandlande myndighet själv genomför avses t.ex. när den upphandlande myndigheten genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som en inköpscentral har ingått. Vid en sådan förnyad konkurrensutsättning blir det således den avropande myndigheten som blir ansvarig för att avropet sker med iakttagande av aktuella bestämmelser. Ytterligare exempel på delar av ett förfarande som en upphandlande myndighet själv kan genomföra är tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral och fastställande av vilken leverantör som ska utföra en viss uppgift enligt ett ramavtal som en inköpscentral har ingått. Om en inköpscentral genomför en upphandling i egenskap av ombud för en upphandlande myndighet så agerar inköpscentralen i myndighetens (huvudmannens) namn. Detta innebär att det som inköpscentralen gör tillskrivs den upphandlande myndigheten. I de rena ombudsfallen bör således den upphandlande myndigheten anses själv ha genomfört upphandlingsförfarandena och därmed också ansvara för att skyldigheterna i lagen fullgörs.
Användning av elektroniska medel för kommunikation
14 § En inköpscentral ska använda elektroniska medel för kommunikation enligt 12 kap. 1–9 §§ vid alla upphandlingsförfaranden.
Paragrafen genomför artikel 37.3 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.
15–24 §§
Se 35–43 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Ds 2014:25 Författningskommentar
675
8 kap. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
Kapitlet innehåller bestämmelser om dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner utgör inte självständiga förfaranden utan kan i stället beskrivas som elektroniska metoder eller verktyg för tilldelning av kontrakt. Ett dynamiskt inköpssystem kan schematiskt beskrivas som en tvåstegsprocess, som används för återkommande inköp av sådant som finns på marknaden. I ett första steg upprättas systemet och leverantörer kan när som helst under dess giltighetstid ansöka om att få delta. Alla leverantörer som uppfyller urvalskriterierna ska få delta. I ett andra steg sker tilldelningen av kontrakt enligt systemet. Inför varje kontraktstilldelning ska den upphandlande myndigheten bjuda in alla anbudsgivare som godkänts som deltagare att lämna anbud. En elektronisk auktion är en upprepad process för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden, som sker helt med elektroniska medel. En elektronisk auktion kan ingå som en avslutande del vid vissa upphandlingsförfaranden eller metoder för upphandling.
Bestämmelserna om dynamiska inköpssystem genomför artikel 34 och bestämmelserna om elektroniska auktioner genomför artikel 35 i LOU-direktivet. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner behandlas också i skäl 63–66 respektive skäl 67 i LOU-direktivet.
Reglerna om dynamiska inköpssystem har inte någon motsvarighet i nuvarande LOU, medan elektroniska auktioner regleras i 5 a kap. i nuvarande LOU. Bestämmelserna har sin grund i 2004 års LOU-direktiv och infördes i LOU år 2010 (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 243 f.). I förhållande till nuvarande LOU föreslås tillämpningsområdet för elektroniska auktioner utvidgas till att gälla utan begränsande villkor vid förhandlat förfarande med föregående annonsering. Elektroniska auktioner föreslås också kunna användas vid tilldelningen av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. I övrigt föreslås bestämmelserna om elektroniska auktioner i den nya lagen om offentlig upphandling i allt väsentligt motsvara bestämmelserna i nuvarande LOU.
Författningskommentar Ds 2014:25
676
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 34.1 i LOUdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem och för vilken typ av inköp systemet får användas. I den svenska språkversionen av direktivet anges ”köp av sådant som används frekvent och vars egenskaper, såsom de är allmänt tillgängliga på marknaden, tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov”. Detta täcks i författningstexten in av ”återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov”. Avsikten är att förenkla utformningen och någon skillnad i sak är inte avsedd. Paragrafens ordalydelse utesluter inte att ett dynamiskt inköpssystem kan avse såväl varor och tjänster som byggentreprenader. Att så är fallet framgår också av 2 § enligt vilken ett dynamiskt inköpssystem kan delas in i olika kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
Ett dynamiskt inköpssystem gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att få tillgång till ett särskilt brett urval av anbud, och således uppnå ett optimalt utnyttjande av medel genom en omfattande konkurrens vad gäller frekvent använda eller färdigproducerade varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden (se skäl 63 i LOU-direktivet).
Av paragrafens andra stycke framgår att ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna. Till skillnad från vad som gäller vid ramavtal kan alltså nya leverantörer anslutas till systemet inte bara till en början utan också senare under systemets giltighetstid, jämför avsnitt 13.2.
Ds 2014:25 Författningskommentar
677
Det bör också vara möjligt för leverantörer att utgå ur systemet (SOU 2006:28 s. 388).
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 34.1 i LOUdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av paragrafen framgår att dynamiska inköpssystem får delas in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Ett skäl att göra detta kan vara för att främja små och medelstora företags möjligheter att delta i stora dynamiska inköpssystem, t.ex. sådana som drivs av inköpscentraler (se skäl 66). Enligt paragrafen ska de olika kategorierna definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin. Sådana objektiva faktorer som kan ligga till grund för en uppdelning av systemet i olika kategorier kan avse t.ex. största tilllåtna storlek på enskilda kontrakt som tilldelas inom en viss kategori eller ett specifikt geografiskt område inom vilket senare ingångna kontrakt ska fullgöras (se artikel 34.1 sista meningen i LOU-direktivet).
Förfarande vid dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Om den upphandlande myndigheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska tillämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
Paragrafen genomför artikel 34.2 första stycket i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet för att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska använda sig av selektivt förfarande. Närmare regler om selektivt
Författningskommentar Ds 2014:25
678
förfarande finns i 6 kap. 3 §. Alla anbudssökanden som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i det dynamiska inköpssystemet. Det framgår också av paragrafen att den upphandlande myndigheten inte får begränsa antalet anbudssökanden som ska få delta i systemet. Detta innebär att 14 kap. 1 § inte är tillämplig när det gäller dynamiska inköpssystem.
Om en upphandlande myndighet väljer att dela in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader framgår av andra stycket att urvalskriterier ska specificeras för varje kategori. Proportionalitetsprincipen gäller när en myndighet bestämmer urvalskriterierna. När en uppdelning skett i olika kategorier innebär detta att urvalskriterierna ska vara proportionerliga i förhållande till den berörda kategorins särdrag (se skäl 66 i LOUdirektivet).
Upphandlingsdokumenten m.m.
4 § För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten
1. publicera en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
2. i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser samt lämna all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. om indelning gjorts i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ange dessa indelningar och vad som karakteriserar dessa, och
4. ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 11 kap. 12 § och 13 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Paragrafen genomför artikel 34.4 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av paragrafen framgår vad den upphandlande myndigheten måste iaktta för att kunna tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. I punkten 1 anges att den upphandlande myndigheten ska offentliggöra en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem. En anbudsinfordran kan ske antingen genom en annons om upphandling eller – om det är en
Ds 2014:25 Författningskommentar
679
myndighet som inte är en central upphandlande myndighet enligt definitionen i 1 kap. 6 § – genom en förhandsannons (se vidare 10 kap. om annonsering). Vad annonsen närmare ska innehålla framgår av bilaga V till LOU-direktivet. Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och systemet får användas av andra upphandlande myndigheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet, se 7 kap. 12 § andra stycket och kommentaren till den paragrafen.
Av 5 § framgår att den upphandlande myndigheten i anbudsinfordran även ska ange det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
I punkten 2 anges att den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten minst ska ange vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser samt lämna all nödvändig information om systemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning. Vad som avses med upphandlingsdokumenten anges i 1 kap. 16 §. Att den angivna informationen ska anges i upphandlingsdokumenten kan inte anses innebära att informationen ska anges i vart och ett av dessa dokument. I stället bör det vara tillräckligt att informationen lämnas i något av dokumenten.
Det dynamiska inköpssystemets giltighetstid
5 § Den upphandlande myndigheten ska i anbudsinfordran ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Ändringar av giltighetstiden ska anmälas till Europeiska kommissionen.
Paragrafen genomför del av artikel 34.8 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten ska ange giltighetstiden för det dynamiska inköpssystemet i anbudsinfordran. Närmare bestämmelser om anbudsinfordran och annonsering finns i 10 kap. Innan någon anbudsinfordran kan göras måste alltså den upphandlande myndigheten bestämma hur länge det dynamiska inköpssystemet ska vara giltigt. Det föreskrivs inte någon längsta tidsperiod för ett dynamiskt inköpssystem.
Den upphandlande myndigheten ska använda sig av standardformulär för att anmäla ändringar av giltighetstiden. Dessa stan-
Författningskommentar Ds 2014:25
680
dardformulär fastställs enligt artikel 51.1 av Europeiska kommissionen.
All kommunikation ska ske med elektroniska medel
6 § All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem ska ske med elektroniska medel enligt 12 kap. 1–5 och 7–11 §§.
Paragrafen genomför artikel 34.3 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
När det gäller vad som avses med elektroniska medel hänvisas i paragrafen till bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ och 7–11 §§. Dessa bestämmelser föreslås genomföra artikel 22 i LOU-direktivet och behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande myndighet ska under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande myndigheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande myndigheten, så länge som inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet inte har skickats, förlänga utvärderingsperioden. Ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Paragrafen genomför artikel 34.5 första och andra stycket i LOUdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten under hela systemets giltighetstid ska ge leverantörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet. En förutsättning för detta är att leverantörerna under hela denna tid kan få vetskap om att systemet existerar. Detta möjliggörs genom bestämmelser i artikel 51.4 i LOU-direktivet som anger att Europeiska unionens publikations-
Ds 2014:25 Författningskommentar
681
byrå ska se till att anbudsinfordran som rör ett dynamiskt inköpssystem ska fortsätta att offentliggöras under den tid som det dynamiska inköpssystemet är giltigt.
Av andra stycket framgår att huvudregeln är att anbudsansökningar ska granskas inom 10 arbetsdagar, men att tidsfristen när det finns skäl till det och i enskilda fall får förlängas till 15 arbetsdagar. Att förlängningen endast får avse enskilda fall innebär att förlängningen endast får ske beträffande en viss anbudsansökan. Detta kan exempelvis vara fallet om den upphandlande myndigheten behöver granska kompletterande dokumentation eller annars kontrollera att urvalskriterierna har uppfyllts (se artikel 35.5 första stycket i LOU-direktivet). Enligt artikel 2.2 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1181/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister avses med arbetsdagar alla dagar utom helgdagar, söndagar och lördagar.
En mer generell möjlighet till förlängning av tidsfristen medges dock enligt tredje stycket i paragrafen, som anger att den upphandlande myndigheten, trots vad som sägs i andra stycket, får förlänga utvärderingsperioden. En förutsättning för detta är att förlängningen sker innan inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats. Vidare får någon inbjudan att lämna anbud inte heller skickas under den förlängda utvärderingsperioden. Ett skäl till förlängning kan exempelvis vara att den upphandlande myndigheten, när ett dynamiskt inköpssystem initialt upprättas, kan förvänta sig så många anbudsansökningar att det behövs längre tid för granskningen av ansökningarna (skäl 64 i LOU-direktivet).
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten ska ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa. Vad som avses med upphandlingsdokumenten framgår av definitionen i 1 kap. 16 §. Myndigheten måste alltså redan i samband med att den upprättar upphandlingsdokumenten avseende det dynamiska inköpssystemet överväga om det kan finnas behov av att förlänga den första utvärderingsperioden. Att uppgiften ska anges i upphandlingsdokumenten innebär inte att uppgiften måste anges i vart och ett av dokumenten, utan det bör vara tillräckligt att uppgiften anges i något av dokumenten.
Författningskommentar Ds 2014:25
682
Myndigheten är, under förutsättning att de föreskrivna tidsfristerna hålls, fri att bestämma hur granskningen av anbudsansökningarna ska genomföras, t.ex. genom att besluta att granskningen ska ske endast en gång per vecka (se skäl 64 i LOU-direktivet).
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 §, artikel 34.2 andra stycket i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
I första stycket anges tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar till minst 30 dagar. I bestämmelsen regleras alltså endast minimitidsfristen, vilket innebär att den upphandlande myndigheten är fri att bestämma en längre frist. Av artikel 3.1 andra stycket i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister följer att beräkningen av tidsfristen inte ska innefatta den dag annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse skickades. Angående den närmare beräkningen av tidsfrister se kommentaren till 11 kap.
Av andra stycket framgår att inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats ut. Bakgrunden till detta är att leverantörer när som helst under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ska kunna ansöka om att få delta.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Ds 2014:25 Författningskommentar
683
Paragrafen genomför artikel 34.5 sista stycket och del av artikel 55.1 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen ska underrätta en leverantör om huruvida denne beretts tillträde till systemet. Skyldigheten att motivera ett beslut om att inte godkänna leverantören som deltagare i systemet innebär att skälen måste framgå tydligt så att en leverantör kan avgöra om denne vill ansöka om överprövning av beslutet.
En upphandlande myndighet är också skyldig att underrätta leverantörer om de beslut som har fattats om att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Detta framgår av 12 kap. 13 §. Av samma paragraf framgår också en skyldighet att underrätta om beslut att avbryta en upphandling eller att göra om en upphandling, som även gäller vid dynamiska inköpssystem, se kommentaren till nämnda paragraf.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande myndigheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska den upphandlande myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Paragrafen genomför artikel 34.6 första stycket i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Enligt första stycket ska den upphandlande myndigheten bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet. Har systemet delats upp i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska den upphandlande myndigheten enligt andra stycket bjuda in de leverantörer som godkänts som deltagare inom den berörda kategorin att lämna anbud.
När det gäller att fastställa tidsfristen för att komma in med anbud, se 11 §.
Författningskommentar Ds 2014:25
684
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse.
Bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ får inte tillämpas.
Paragrafen genomför, tillsammans med 8 §, artikel 34.2 andra stycket i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
I första stycket regleras minsta tidsfrist för mottagande av anbud vid ett dynamiskt inköpssystem. I likhet med vad som gäller beträffande tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar regleras endast minimitidsfristen och den upphandlande myndigheten är alltså fri att bestämma en längre tidsfrist. Vid denna bedömning ska den upphandlande myndigheten ta hänsyn till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden, se 11 kap. 1 § och kommentaren till den paragrafen.
Av paragrafens andra stycke framgår att upphandlande myndigheter under den centrala statliga nivån får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § första och andra stycket, som möjliggör att tidsfristen bestäms efter överenskommelse med anbudsgivarna, se vidare kommentaren till 11 kap. 7 §. Enligt tredje stycket är bestämmelserna om möjlighet till förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ inte tillämpliga vid dynamiska inköpssystem. Detta innebär att tidsfristen inte får förkortas med hänvisning till att en förhandsannons som inte använts som anbudsinfordran publicerats eller till att myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Ds 2014:25 Författningskommentar
685
Paragrafen genomför artikel 34.6 andra stycket i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
I första stycket anges att den upphandlande myndigheten ska tilldela kontraktet till den anbudsgivare som lämnat det bästa anbudet på grundval av tilldelningskriterierna. Bestämmelser om tilldelning av kontrakt finns i 16 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling, som föreslås i Genomförandeutredningens delbetänkande, se avsnitt 9.
Enligt andra stycket får tilldelningskriterierna vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud. Vad som närmare avses med detta framgår inte av direktivet. Ett dynamiskt inköpssystem kan dock avse olika slag av kontrakt och det kan tänkas finnas situationer där tilldelningskriterierna behöver anpassas till den specifika upphandlingen. Ett sådant exempel skulle kunna vara att leveranstiden är av särskild betydelse i ett enskilt fall och behöver preciseras ytterligare utöver vad som allmänt gäller enligt det dynamiska inköpssystemet.
Av 10 kap. 6 § framgår att den upphandlande myndigheten som huvudregel ska sända en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt, men att annonserna också kan samlas ihop och sändas kvartalsvis.
Egen försäkran av leverantörer som godkänts som deltagare i systemet
13 § En upphandlande myndighet får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§.
15 kap. 4–6 §§ ska tillämpas under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Paragrafen genomför artikel 34.7 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten när som helst under inköpssystemets giltighetstid från varje godkänd leverantör kan kräva en ny och uppdaterad version av leverantörens egen försäkran. I andra stycket erinras vidare om att bestämmelserna i 15 kap. 4–6 §§, som bl.a. behandlar möjligheten att begära in kompletterande dokument, ska tillämpas under hela giltighetstiden.
Författningskommentar Ds 2014:25
686
Bestämmelserna i 15 kap. 1–6 §§ behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Avgifter
14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem.
Paragrafen genomför artikel 34.9 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Av paragrafen framgår att inga avgifter får tas ut varken av leverantörer som vill delta i eller som har tagits med i systemet. Detta gäller såväl före systemets giltighet som under den tid det är giltigt.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande myndigheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
Paragrafen genomför, tillsammans med 17 §, artikel 35.1 i LOUdirektivet och motsvarar 2 kap. 6 a § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Paragrafen innehåller en beskrivning av vad en elektronisk auktion får användas för, nämligen för att presentera nya lägre priser och/eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Av 17 § framgår att en elektronisk auktion ska möjliggöra en rangordning på grundval av automatiska utvärderingsmetoder.
16 § En upphandlande myndighet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
Ds 2014:25 Författningskommentar
687
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
Paragrafen genomför artikel 35.2 i LOU-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Av paragrafen framgår vid vilka upphandlingsförfaranden och upphandlingsmetoder en elektronisk auktion får användas. Möjligheterna att använda sig av en elektronisk auktion vid förhandlat förfarande har i förhållande till vad som gäller enligt LOU utökats och är enligt den nya lagen inte förenad med några begränsande villkor. Utöver detta föreskrivs en möjlighet att använda sig av elektronisk auktion också vid tilldelningen av ett kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Elektronisk auktion kan alltså användas som en avslutande del också vid ett dynamiskt inköpssystem. Tillämpningsområdet för elektroniska auktioner är detsamma som enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Elektronisk auktion kan enligt 19 kap. användas även vid upphandling utanför det direktivstyrda området och i punkterna 6 och 7 anges därför förenklat förfarande och urvalsförfarande. Dessa förfaranden motsvarar för det icke-direktivstyrda området i princip öppet förfarande och selektivt förfarande.
Som framgår av paragrafen är ett krav för att en elektronisk auktion ska kunna genomföras att innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig exakthet. I artikel 35.2 i LOU-direktivet förtydligas att detta särskilt avser de tekniska specifikationerna. Vad som avses med upphandlingsdokumenten framgår av 1 kap. 16 §.
Användningen av elektroniska auktioner vid intellektuella prestationer och immateriella rättigheter behandlas i avsnitt 15.2.2.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas enbart på grundval av priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som
Författningskommentar Ds 2014:25
688
lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnaden.
Paragrafen genomför, tillsammans med 15 §, artikel 35.1 och artikel 35.3 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 a kap. 2 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
I paragrafen anges att den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder. Det finns alltså vid en elektronisk auktion inte utrymme för subjektiva värderingar (prop. 2009/10:180 del 1 s. 330).
När det gäller vad rangordningen ska grundas på skiljer sig bestämmelsens utformning något från motsvarande bestämmelse i LOU. Skälet till detta är att utformningen av bestämmelserna om tilldelningskriterier ändrats i LOU-direktivet. Genomförandet av dessa bestämmelser behandlas i Genomförandeutredningens delbetänkande.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Paragrafen genomför, tillsammans med 19 §, artikel 35.4 i LOUdirektivet och motsvarar 5 a kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse ska ange att en elektronisk auktion kommer att användas. Om en anbudsinfordran skett genom en förhandsannons enligt 10 kap. 4 § är det alltså tillräckligt att den upphandlande myndigheten i inbjudan att bekräfta intresse anger att en elektronisk auktion kommer att användas.
Upphandlingsdokumenten
19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
Ds 2014:25 Författningskommentar
689
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 §, artikel 35.4 och bilaga VI i LOU-direktivet. Den motsvarar i huvudsak 5 a kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
I paragrafen regleras vilka uppgifter som bl.a. ska framgå av upphandlingsdokumenten när en upphandlande myndighet avser att genomföra en elektronisk auktion. Vad som avses med upphandlingsdokumenten framgår av 1 kap. 16 §.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion ska myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Paragrafen genomför artikel 35.5 första stycket i LOU-direktivet och motsvaras av 5 a kap. 5 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet enligt 13 kap., som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud överensstämmer med de
Författningskommentar Ds 2014:25
690
tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
Paragrafen genomför artikel 35.5 andra stycket och, tillsammans med 24–25 §§, femte stycket i LOU-direktivet. Första stycket motsvarar delvis 5 a kap. 6 § LOU, medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
I andra stycket anges vad som avses med godtagbara anbud. I artikel 35.5 andra–fjärde styckena i LOU-direktivet finns en beskrivning av vad som ska anses vara ogiltiga, oacceptabla och olämpliga anbud eller anbudsansökningar. I artikeln anges att i synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphandlingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upphandlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara ogiltiga. Vidare anges att i synnerhet anbud som lämnats in av anbudsgivare som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud vars pris överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet inleds ska anses vara oacceptabla.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller får uteslutas eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten.
Beskrivningarna av vad som ska anses vara ett ogiltigt eller oacceptabelt anbud eller av vad som ska anses vara ett olämpligt anbud eller en olämplig anbudsansökan har inte bedömts nödvändiga att genomföra i lagtexten (se närmare avsnitt 15.2.2).
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
Paragrafen genomför artikel 35.6 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 7 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Ds 2014:25 Författningskommentar
691
För att resultatet av utvärderingen ska kunna tjäna som underlag för den elektroniska auktionen synes det inte vara tillräckligt att anbudsgivaren får kännedom om den sammanlagda bedömning som gjorts av dennes anbud. I stället måste information lämnas om det separata resultatet beträffande varje del av anbuden som ska ingå i auktionsförfarandet (prop. 2009/10:180 del 1 s. 332).
23 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
Paragrafen genomför artikel 35.6 andra och tredje stycket i LOUdirektivet och motsvarar 5 a kap. 8 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
Paragrafen genomför, tillsammans med 21 och 25 §§, artikel 35.5 femte stycket i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 9 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Med arbetsdagar avses enligt artikel 2.2 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1181/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister alla dagar utom helgdagar, söndagar och lördagar.
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Författningskommentar Ds 2014:25
692
Paragrafen genomför, tillsammans med 21 och 24 §§, artikel 35.5 femte stycket i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 10 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
I 26 § regleras vilka upplysningar som ska eller får lämnas ut under en etapp i en elektronisk auktion.
Upplysningar till anbudsgivarna
26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande
myndigheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Paragrafen genomför delvis artikel 35.7 i LOU-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 11 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Paragrafen föreskriver vilka upplysningar en upphandlande myndighet ska eller får lämna till anbudsgivarna under varje etapp i en elektronisk auktion. I andra stycket anges att den upphandlande myndigheten får lämna andra upplysningar om priser och värden under förutsättning att detta angetts i upphandlingsdokumenten. Det bör vara tillräckligt att informationen lämnats i något av upphandlingsdokumenten. Det är alltså inte avgörande var informationen i fråga lämnats utan att den faktiskt har lämnats.
Av sista meningen i artikel 35.7 i LOU-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten inte under några omständigheter får röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika etapperna i den elektroniska auktionen. Detta har emellertid bedömts följa redan av reglerna om anbudssekretess i 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), varför någon särskild bestämmelse om detta inte tagits in i den nya lagen (prop. 2009/10:180 del 1 s. 333).
19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) möjliggör att uppgifter kan lämnas ut till anbudsgivare under en elektronisk auktion.
Ds 2014:25 Författningskommentar
693
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har mottagit det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
Paragrafen genomför artikel 35.8 i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 12 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
En skillnad jämfört med nuvarande LOU är att det inte längre är ett krav att information enligt paragrafen ska lämnas i inbjudan att delta i auktionen. I stället är det tillräckligt att den angetts i upphandlingsdokumenten. Hänvisningen till upphandlingsdokumenten innebär emellertid inte att uppgifter måste lämnas i vart och ett av dessa dokument, utan det räcker att informationen finns i något av dokumenten.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
Paragrafen genomför artikel 35.9 i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 13 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Kontraktet ska tilldelas på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen. Inga andra omständigheter än resultatet av auktionen får inverka på tilldelningen av kontraktet. Resultatet ska komma fram automatiskt och utan något inslag av subjektiv bedömning från den upphandlande myndighetens sida (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 334).
Författningskommentar Ds 2014:25
694
9 kap. Tekniska specifikationer
Tekniska specifikationer
Vad som ska anges i tekniska specifikationer
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten. Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§. De ska ange de egenskaper som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Egenskaperna får också avse
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Första stycket 1 och 2 gäller även då sådana faktorer inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
Paragrafen genomför artikel 42.1 första, andra och tredje styckena i LOU-direktivet och motsvarar delvis 6 kap. 1 § första stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Vad som avses med tekniska specifikationer anges utförligare i bilaga 3. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av definitionen i 1 kap. 16 §. Av de allmänna principerna för offentlig upphandling följer att de tekniska specifikationerna ska tillåta att leverantörer deltar på lika villkor i upphandlingsförfarandet och att de inte får innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling öppnas för konkurrens (jfr artikel 42.2 i LOU-direktivet).
I första stycket anges att de tekniska specifikationerna ska avse egenskaper hos det som upphandlas men att egenskaperna också får avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Detta har hittills framgått av bilaga VI till LOU-direktivet och bilaga 4 till LOU. Det anges vidare att egenskaperna även får avse en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Enligt andra stycket behöver sådana processer eller metoder som avses i första stycket inte nödvändigtvis ha gett avtryck i den slutliga varan tjänsten eller byggentreprenaden.
Ds 2014:25 Författningskommentar
695
Varor och tjänster kan orsaka miljöpåverkan i alla delar och skeenden av sin livscykel. Hur stor påverkan är i de olika skedena kan variera. I vissa fall kan den miljöpåverkan som sker under t.ex. en tillverkningsprocess utgöra en viktig del av den miljöpåverkan produkten har under sin livscykel. Det gäller exempelvis vid tillverkning av textil. Andra stycket medför att de processer eller metoder som avses i första stycket kan utgöras av faktorer relaterade till extern miljöpåverkan. Detta inkluderar exempelvis krav på användande av miljövänliga produkter som klorfritt papper eller särskilda krav vid tillverkningen av textilier avseende exempelvis särskilt farliga ämnen.
I tredje stycket anges att en upphandlande myndighet i en teknisk specifikation också får ange om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov. Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl. Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationerna som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov, bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Paragrafen genomför artikel 42.1 fjärde och femte styckena i LOUdirektivet och motsvarar delvis 6 kap. 1 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Första stycket gäller enligt vad som framgår av artikel 42.1 fjärde
stycket oavsett om det som upphandlas ska användas av allmänheten eller av personal vid den upphandlande myndigheten.
Undantag får enligt vad som anges i artikeln bara göras i ”vederbörligen motiverade fall”. I lagtexten framgår detta genom att det anges att undantag bara får göras om det finns särskilda skäl. Det är oklart vad som menas med ”vederbörligen motiverade fall”. Det ligger emellertid i sakens natur att det är den upphandlande myn-
Författningskommentar Ds 2014:25
696
digheten som har bevisbördan för att det vid upphandling av sådant som ska användas av fysiska personer föreligger skäl att bestämma de tekniska specifikationerna utan hänsyn till omständigheterna i punkterna 1 och 2. Dessa skäl ska vidare vara hänförliga till föremålet för upphandlingen. En situation där undantagsbestämmelsen borde vara tillämplig är där det redan från början står klart att det som ska upphandlas inte kommer att användas av personer med funktionsnedsättning.
Oavsett om en upphandlande myndighet väljer att tillämpa undantagsbestämmelsen eller inte, är de särskilda bestämmelser som finns i speciallagstiftningen om krav på byggnadsverk i fråga om tillgänglighet, t.ex. i 8 kap. plan- och bygglagen (2010:900) eller på tillgänglighet inom kollektivtrafikområdet, t.ex. i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik alltid tillämpliga. Hur denna speciallagstiftning förhåller sig till bestämmelserna i första stycket framgår närmare av prop. 2006/07:128 del 1 s. 340 och 341.
Av andra stycket framgår att om det finns obligatoriska krav inom EU som antagits av unionen genom en rättsakt ska dessa tillämpas.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande myndighet ska, om inte 4 eller 5 § tillämpas, ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande myndighet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Paragrafen genomför artikel 42.3 a och c i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 3 § första och andra styckena LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar till bl.a. standarder
4 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 eller 5 § tillämpas, vara utformade genom en hänvisning till tekniska specifikationer, och i turordning hänvisa till
Ds 2014:25 Författningskommentar
697
1. svensk standard som överensstämmer med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard,
5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande bestämmelser.
Paragrafen genomför artikel 42.3 b i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 2 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Innebörden av begreppen i första stycket framgår delvis av bilaga 3. Den hänvisning till ”europeiskt tekniskt godkännande” som återfinns i motsvarande bestämmelse i gällande rätt har genom
punkten 2 slopats och ersatts av en hänvisning till ”europeisk tek-
nisk bedömning”. Ändringen, som följer av artikel 42.3 b, är föranledd av att det förra institutet har avskaffats och ersatts av det senare, vilket framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter. Av förordningen följer att en byggprodukt ska CE-märkas om den omfattas av en harmoniserad standard. Byggprodukttillverkare som vill CE-märka sina byggprodukter trots att de inte omfattas av en tillämplig harmoniserad standard, eller om standarden inte kan användas för bedömning av alla väsentliga produktegenskaper, kan be om en europeisk teknisk bedömning av ett tekniskt bedömningsorgan. I bilaga 3 definieras en europeisk teknisk bedömning som en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt den ovan nämnda förordningen. På grundval av den tekniska bedömningen beskriver sedan tillverkaren byggproduktens egenskaper i en prestandadeklaration och CEmärker den.
Författningskommentar Ds 2014:25
698
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till specifikationerna enligt 4 § i fråga om vissa egenskaper och till prestanda- eller funktionskraven enligt 3 § i fråga om andra egenskaper.
Paragrafen genomför artikel 42.3 d i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 3 § tredje stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar som avses i första stycket får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Paragrafen genomför artikel 42.4 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Bestämmelserna i paragrafen återspeglar grundläggande principer som likabehandling och icke-diskriminering.
I förhållande till motsvarande bestämmelse i gällande rätt, används begreppen ”tillverkning” och ”ursprung” endast en gång i lagtexten. I första stycket första meningen har dessa begrepp utmönstrats och ersatts av ”fabrikat” respektive ”källa”. Ändringen är föranledd av att artikel 42.4 i den svenska språkversionen av direktivet i förhållande till motsvarande bestämmelse i 2004 års LOU-direktiv språkligt har justerats. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Förbudet i första stycket att hänvisa till särskilt fabrikat, särskild källa eller ett särskilt framställningssätt gäller endast till sådana fabrikat, källor eller framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör.
Ds 2014:25 Författningskommentar
699
Likvärdiga lösningar
7 § Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte överensstämmer med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
Paragrafen genomför artikel 42.5 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 5 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Av artikeln framgår att ett sätt för anbudsgivaren att visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna är med hjälp av provningsrapporter eller intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller teknisk dokumentation från tillverkaren. Vad som avses med ett organ för bedömning av överensstämmelse framgår av 9 §.
8 § Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader, om anbudsgivaren kan visa att anbudet överensstämmer med
1. en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Första stycket gäller under förutsättning att de varor, tjänster eller byggentreprenader som överensstämmer med någon av de specifikationer som det hänvisas till i det stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande myndigheten har ställt upp.
Paragrafen genomför artikel 42.6 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 6 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
I bilaga 3 utvecklas vad som avses med de specifikationer som det hänvisas till i första stycket 1–5 med undantag för ”europeiskt tekniskt godkännande”. En definition av vad som avses med ett sådant godkännande återfinns i bilaga 4 till LOU. Av författningskommentaren till 4 § framgår att den typen av specifikation har ut-
Författningskommentar Ds 2014:25
700
mönstrats och ersatts av ”europeisk teknisk bedömning”. Av artikel 9 i förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter följer dock att tillverkare och importörer får använda de europeiska tekniska godkännanden som utfärdats före den 1 juli 2013 i enlighet med artikel 9 i rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter som europeiska tekniska bedömningar under hela giltighetsperioden för dessa godkännanden.
De slag av specifikationer som omnämns i 4 § första stycket 6 ingår inte bland de specifikationer som det hänvisas till i första stycket.
Bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande myndighet får som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ. Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
Paragrafen genomför artikel 42.6 andra stycket och artikel 44.1 första och tredje styckena i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 8 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Organ för bedömning av överensstämmelse ackrediteras i Sverige enligt 4 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Swedac.
10 § Om en upphandlande myndighet kräver att ett sådant intyg som avses i 9 § ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
Ds 2014:25 Författningskommentar
701
Paragrafen genomför artikel 44.1 andra stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 44.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Som exempel på ”andra lämpliga bevismedel” nämns i artikeln teknisk dokumentation från tillverkaren.
Märken
12 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
Paragrafen genomför artikel 2.1.23 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
13 § En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevismedel för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
Författningskommentar Ds 2014:25
702
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Om en upphandlande myndighet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till kontraktsföremålet, får den upphandlande myndigheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till de av de detaljerade specifikationerna för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
Paragrafen genomför artikel 43.1 första och andra styckena och 43.2 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § första stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Genom första stycket införs en möjlighet för en upphandlande myndighet att direkt hänvisa till ett särskilt märke som bevismedel för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs. Det särskilda märket kan avse miljömässiga egenskaper men även andra egenskaper som t.ex. sociala.
Sådana parter som avses i punkten 4 inkluderar enligt artikel 43.1 första stycket c statliga organ, konsumenter, arbetsmarknadens parter, tillverkare, distributörer och icke statliga organisationer.
14 § En upphandlande myndighet som kräver ett specifikt märke enligt 13 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
Paragrafen genomför artikel 43.1 tredje stycket i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
15 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande myndigheten kräver enligt 13 § eller ett likvärdigt märke enligt 14 § inom den aktuella tidsfristen och att detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i 13 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Ds 2014:25 Författningskommentar
703
Paragrafen genomför artikel 43.1 fjärde stycket i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § LOU andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Som exempel på andra lämpliga bevismedel nämns i artikeln teknisk dokumentation från tillverkaren.
Anbud med alternativa utföranden
16 § En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i annonsen om upphandlingen eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse, ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Om detta inte anges eller om anbud med alternativa utföranden inte är kopplade till kontraktsföremålet, är sådana anbud inte tillåtna.
Paragrafen genomför artikel 45.1 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 9 § första och andra styckena LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.
Anbud med alternativa utföranden får krävas eller tillåtas oavsett vilka tilldelningskriterierna är.
17 § En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras. Den upphandlande myndigheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 45.2 och artikel 45.3 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 9 § tredje och fjärde styckena LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.
I artikel 45.2 anges med avseende på de särskilda villkor som gäller för redovisningen (presentationen) av de alternativa anbuden att det är särskilt viktigt att ange om anbud med alternativa utföranden endast får lämnas om ett anbud som inte utgör ett alternativ också har lämnats.
Författningskommentar Ds 2014:25
704
18 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
Paragrafen genomför artikel 45.3 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 10 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.
10 kap. Annonsering av upphandling
Kapitlet innehåller bestämmelser om annonsering av upphandling. I sak motsvarar kapitlet i stora delar 7 kap. LOU. En nyhet är att det samlande begreppet anbudsinfordran används för att beskriva de sätt på vilka en upphandling kan offentliggöras. Huvudregeln är, liksom tidigare, att en upphandling ska offentliggöras genom en annons. Ytterligare en nyhet är dock att upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 6 §, får använda en förhandsannons som anbudsinfordran vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
I kapitlet lämnas förslag till genomförande av del av artikel 26 och av artiklarna 48–50 i LOU-direktivet. Vidare lämnas förslag till genomförande av bestämmelser om annonsering av sociala tjänster och andra särskilda tjänster i artikel 75 i LOU-direktivet, se avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51). Ytterligare bestämmelser om annonsering kommer att meddelas i en förordning.
Anbudsinfordran
1 § En anbudsinfordran görs genom en annons om upphandling enligt 2 § eller en förhandsannons enligt 4 §.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 26.5 första och andra styckena i LOU-direktivet. Den har inte någon direkt motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Ds 2014:25 Författningskommentar
705
Av paragrafen framgår att en anbudsinfordran görs antingen genom en annons om upphandling enligt 2 § eller genom en förhandsannons enligt 4 §. Med anbudsinfordran avses alltså det sätt på vilket en upphandlande myndighet offentliggör en upphandling. Att undantag från den generella annonseringsskyldigheten i vissa fall kan göras framgår av 2 §, som hänvisar till 6 kap. 12–18 §§ om förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Annons om upphandling
2 § En upphandlande myndighet ska använda en annons om upphandling som anbudsinfordran vid alla förfaranden, om inte något annat följer av 4 § eller 6 kap. 12–18 §§.
Paragrafen genomför delar av artikel 49 och del av artikel 75 i LOU-direktivet och motsvarar delvis 7 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Av paragrafen framgår att huvudregeln är att en annons om upphandling ska användas som anbudsinfordran vid alla förfaranden. Upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 6 § får emellertid enligt 4 § – om kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering – göra undantag från huvudregeln genom att i stället använda en förhandsannons som anbudsinfordran. För centrala upphandlande myndigheter är det emellertid obligatoriskt att använda en annons om upphandling. Undantag från annonseringsskyldigheten kan dock av alla upphandlande myndigheter göras med stöd av bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, se 6 kap. 12–18 §§ och kommentaren till dessa paragrafer.
Vad som ska finnas i en annons om upphandling framgår av bilaga V till LOU-direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen, se artikel 51.1 andra stycket i LOU-direktivet.
Författningskommentar Ds 2014:25
706
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
En upphandlande myndighet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information om planerade upphandlingar.
Paragrafen genomför delvis artikel 27.2 och artikel 28.3 samt delar av artikel 48.1 i LOU-direktivet. Paragrafens första stycke saknar direkt motsvarighet i LOU, medan andra stycket motsvarar 7 kap. 2 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Enligt första stycket får en upphandlande myndighet informera om planerade upphandlingar i en förhandsannons. Denna möjlighet finns också enligt nuvarande LOU även om den inte uttryckligen framgår av motsvarande bestämmelse (prop. 2006/07:128 del 1 s. 357). Bestämmelsen innebär alltså ett förtydligande av vad som redan gäller. Syftet med en förhandsannonsannons enligt första stycket är att ge leverantörer preliminära upplysningar om den upphandlande myndighetens kommande upphandlingar och att garantera principen om öppenhet i upphandlingen (a. prop. s. 204). Ur den upphandlande myndighetens perspektiv kan det också vara lämpligt att informera marknaden om kommande upphandlingar (a. prop. s. 357).
Av andra stycket framgår att det är obligatoriskt att använda en förhandsannons om den upphandlande myndigheten vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 §. Vad som närmare krävs för att förkortning av tidsfrister ska kunna tillämpas framgår av 11 kap. 5 § andra stycket, se kommentaren till den paragrafen.
Vad som ska finnas i en förhandsannons framgår av bilaga V i direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen, se artikel 51.1 i LOU-direktivet.
Förhandsannons som anbudsinfordran
4 § En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Ds 2014:25 Författningskommentar
707
En upphandlande myndighet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i bilaga 2, får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 26.5 andra stycket, del av artikel 48.2 och del av artikel 75 i LOU-direktivet. Paragrafen har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena när det gäller första stycket finns i avsnitt 17.1.2. För överväganden när det gäller andra stycket, se avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Första stycket reglerar möjligheten för andra upphandlande
myndigheter än centrala upphandlande myndigheter att använda en förhandsannons som anbudsinfordran när kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering i stället för en annons om upphandling. Centrala upphandlande myndigheter definieras i 1 kap. 6 §, se kommentaren till den paragrafen och avsnitt 7.5.
Enligt andra stycket får en upphandlande myndighet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i bilaga 2 också använda en förhandsannons som anbudsinfordran, se avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Vilka närmare krav som ställs på en förhandsannons som används som anbudsinfordran framgår av 5 §. När en sådan förhandsannons publicerats ska intresserade leverantörer anmäla sitt intresse. Någon ytterligare anbudsinfordran behöver sedan inte offentliggöras, utan i stället ska intresserade leverantörer bjudas in att bekräfta sitt intresse, se 11 kap. 14 §.
5 § När en förhandsannons används som anbudsinfordran enligt 4 § ska bl.a. följande anges i annonsen.
1. vilka varor, tjänster eller byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta, och
2. att kontraktet kommer att tilldelas utan någon ytterligare annonsering antingen genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering eller, om kontraktet avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, genom något av förfarandena som får användas enligt 19 kap. samt att intresserade leverantörer skriftligen ska anmäla sitt intresse.
Författningskommentar Ds 2014:25
708
Förhandsannonsen ska omfatta en period om högst 12 månader från den dag den skickas för publicering. En förhandsannons som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 får dock omfatta mer än 12 månader.
Förhandsannonsen ska skickas för publicering mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickas.
Paragrafen genomför delar av artikel 48.2 och artikel 75.1 b i LOUdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2 och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – i avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Av första stycket följer vilka krav en förhandsannons måste uppfylla för att kunna användas som anbudsinfordran. Vad som i övrigt ska finnas i en sådan annons framgår av bilaga V till LOUdirektivet. Av bilagan framgår att en förhandsannons som används som anbudsinfordran ska innehålla viss kompletterande information utöver den information som enligt samma bilaga ska finnas i alla förhandsannonser. Bland annat ska typ av tilldelningsförfarande och – så långt det är känt – kontraktets eller kontraktens uppskattade totala storleksordning uppges. Förhandsannonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen, se artikel 51.1 i LOU-direktivet.
I andra och tredje styckena finns krav när det gäller vilken period en förhandsannons får omfatta och när den ska ha skickats för publicering.
Efterannons om resultatet av en upphandling
6 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande myndigheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Ds 2014:25 Författningskommentar
709
Paragrafen genomför artikel 50.1 första stycket, del av artikel 50.2 och 50.3 samt del av artikel 75 i LOU-direktivet. Paragrafens första och tredje stycke motsvarar 7 kap. 3 § LOU, medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2. och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – i avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Med efterannons avses en annons om genomförd upphandling som publiceras efter det att ett upphandlingskontrakt tilldelats eller ett ramavtal ingåtts. Skyldigheten att annonsera i efterhand har införts mot bakgrund av vissa övervakningssyften och för statistiska ändamål.
Enligt huvudregeln i första stycket ska en efterannons skickas för offentliggörande inom 30 dagar vid all upphandling som omfattas av direktivet. Denna huvudregel omfattar även tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Av andra stycket i paragrafen framgår emellertid att den upphandlande myndigheten i stället för att skicka en annons efter varje kontraktstilldelning enligt ett dynamiskt inköpssystem, kan välja att samla ihop annonserna och skicka dem kvartalsvis. Samma sak gäller vid tilldelning av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2. De samlade annonserna ska i sådana fall skickas för publicering senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Även att ett ramavtal har ingåtts ska annonseras. Däremot framgår av tredje stycket att det inte finns någon annonseringsskyldighet vid tilldelningen av kontrakt som grundar sig på ramavtalet.
Vad som ska finnas i en efterannons framgår av bilaga V till LOU-direktivet. Annonsens format ska antas av kommissionen i form av standardformulär, se artikel 51.1 i LOU-direktivet. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter gäller även sådana uppgifter som ska anges i annonsen. En upphandlande myndighet måste därför beakta att de uppgifter som tas med i annonsen inte strider mot dessa lagars bestämmelser (prop. 2006/07:128 del 1 s. 359).
Regeringen avser att meddela kompletterande bestämmelser om annonsering i en förordning.
Författningskommentar Ds 2014:25
710
7 § Om en förhandsannons använts som anbudsinfordran och den upphandlande myndigheten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under den period som omfattas av annonsen, ska detta anges i efterannonsen.
Paragrafen genomför del av artikel 50.2 i LOU-direktivet och har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Annons om förhandsinsyn
8 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–18 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 § i LOU, som infördes år 2010 (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 142 f.). Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Kompletterande föreskrifter
9 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utformning och offentliggörande av annonser.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Regeringen avser att meddela kompletterande bestämmelser om annonsering i en förordning på motsvarande sätt som skett i upphandlingsförordningen (2011:1040). Bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse som avser att tydliggöra att kompletterande bestämmelser om annonsering finns i en förordning.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Kapitlet innehåller bestämmelser om tidsfrister, dvs. den tid som en leverantör har till sitt förfogande att komma in med en anbuds-
Ds 2014:25 Författningskommentar
711
ansökan eller ett anbud. De tidsfrister som normalt ska gälla ska i vissa fall förlängas. I andra fall får tidsfristerna förkortas. LOUdirektivets bestämmelser om tidsfrister finns i artiklarna 27 –31, som behandlar upphandlingsförfarandena, samt i artiklarna 47 och 53.
De tidsfrister som behandlas i 11 kap. är de tidsfrister som styrs av LOU-direktivet. Tidsfrister för upphandling utanför det direktivstyrda området regleras i 19 kap. 13 §.
Tillämpningsområdet för kapitlet överensstämmer med 8 kap. i nuvarande LOU. Systematiken och rubriksättningen i 8 kap. LOU har i stora delar bevarats. Det innebär att kapitlet även behandlar frågor om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten (artikel 53.1), tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar (artikel 53.2) och inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse, att komma in med anbud eller att delta i dialog (artikel 54).
Om det uppkommer behov av särskilda regler för tillämpning av tidsfristerna kan dessa ges ut i förordningsform. Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister är dock tillämplig på alla förekommande tidsfrister. Av förordningen framgår bl.a. att dag löper ut kl. 24.00. Det är med andra ord inte möjligt att låta en tidsfrist löpa ut vid ett visst klockslag under dagen.
I artikel 3.4 i förordningen anges att om sista dagen av en tidsfrist som inte uttrycks i timmar infaller på en helgdag, söndag eller lördag ska tidsfristen upphöra vid påföljande arbetsdags sista timme. Enligt den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid ska – om sista dagen i tidsfristen infaller på en lördag, en allmän helgdag, söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton – sista dagen i tidsfristen i stället vara nästföljande vardag.
I fråga om midsommarafton, julafton och nyårsafton, vilka inte har formell status som helgdag, går söndagsregeln längre än förordningen. Denna ordning har ansetts inte strida mot förordningen när det rör sig om direktivreglerade minimitidsfrister (se 16 kap. 18 § LOU och prop. 2009/10:180 del 1 s. 171 f.).
Författningskommentar Ds 2014:25
712
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
Paragrafen genomför artikel 47.1 i LOU-direktivet och motsvarar 8 kap. 1 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 360 f.). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.2.
Bestämmelsen anger vad en upphandlande myndighet alltid ska iaktta när den fastställer tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud. Bestämmelsen är således tillämplig även om tidsfristen inte reglerats särskilt i 11 kap., t.ex. när tidsfristen för att komma in med anbud vid konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska bestämmas. Tidsfristerna får aldrig understiga det antal dagar som anges i de efterföljande paragraferna. Om en tidsfrist ska förkortas enligt någon bestämmelse i 11 kap. måste hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är enligt 1 §.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–11 §§.
Paragrafen genomför artikel 27.1 andra stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 2 § LOU med den skillnaden att tidsfristen enligt den paragrafen är minst 52 dagar. Tidsfristen enligt 2 § kan förlängas eller förkortas med tillämpning av 5–11 §§. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.3.
Ds 2014:25 Författningskommentar
713
Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 10 och 11 §§. Andra stycket gäller om inte något annat följer av 5–11 §§.
Paragrafen genomför artikel 28.1 andra stycket, artikel 28.2 andra stycket, artikel 30.1 andra stycket samt delar av artikel 29.1 fjärde stycket och artikel 31.1 fjärde stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 8 kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4.
I första stycket behandlas tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar. Förfarandet innovationspartnerskap är en nyhet. Tidsfristen har förkortats i den nya lagen från minst 37 dagar till minst 30 dagar. Möjligheten att använda en förhandsannons som anbudsinfordran finns inte i LOU. Möjligheten gäller enligt förslaget i 10 kap. 4 § vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering för upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 6 §. Inbjudan att bekräfta intresse behandlas i 14 §.
I andra stycket behandlas tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Tidsfristen har förkortats i den nya lagen från minst 40 dagar till minst 30 dagar. Till skillnad från 8 kap. 3 § LOU anges tidsfristen för att komma in med anbud vid förhandlat förfarande med föregående annonsering. Det anbud som avses är anbudet enligt 6 kap. 4 §, dvs. inte de nya eller ändrade anbud som lämnas under de efterföljande avtalsförhandlingarna. Inbjudan att komma in med anbud regleras i 15 §.
Författningskommentar Ds 2014:25
714
Tidsfrister för att komma in med anbud vid konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap regleras inte i LOU-direktivet. Bestämmelsen i 1 § är dock tillämplig även i dessa fall. Den upphandlande myndighetens uppmaning till de deltagande anbudssökandena att lämna slutgiltiga anbud vid konkurrenspräglad dialog behandlas i 6 kap. 24 §. Bestämmelsen om inbjudan att komma in med anbud i 15 § omfattar även innovationspartnerskap.
Av tredje stycket följer att tidsfristerna i första respektive andra stycket kan förlängas eller förkortas med tillämpning av 5–11 §§.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Se kommentarerna till 8 kap. 8 och 11 §§.
Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran får tidsfristen för att komma in med anbud
1. vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om
1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga V del B avsnitt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och
2. minst 35 dagar, men högst 12 månader, har gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering.
Paragrafen genomför artiklarna 27.2 och 28.3 samt delar av artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 4 § LOU, som dock inte innehåller någon reglering för för-
Ds 2014:25 Författningskommentar
715
handlat förfarande med föregående annonsering. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.5.
Bestämmelsen behandlar möjligheten att förkorta tidsfristen för att komma in med anbud när den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran. Tidsfristerna för att komma in med anbud enligt bestämmelsen överensstämmer med tidsfristerna vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§. Bestämmelsen ger möjlighet till kortare tidsfrister än vad LOU medger i motsvarande situation (normalt minst 36 dagar och aldrig kortare än 22 dagar). Vid en förkortning av tidsfristen måste alltid en bedömning av upphandlingens komplexitet göras enligt 1 §. Förhandsannonsering som kan föranleda en förkortning av tidsfristen regleras i 10 kap. 3 §.
Förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt får tidsfristen enligt 2 § eller 3 § andra stycket för att komma in med anbud vid öppet eller selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med fem dagar.
Paragrafen genomför artiklarna 27.4 och 28.5 samt delar av artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.6.
Tidsfristen enligt 6 § kan bestämmas till minst 30 dagar vid öppet förfarande och till minst 25 dagar vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Om förutsättningarna i 10 § är uppfyllda får tidsfristen förkortas utöver vad som följer av 6 §. Bestämmelserna i 1, 8 och 9 §§ måste dock iakttas.
Av 12 kap. 3 § framgår att den upphandlande myndigheten, utom i vissa undantagssituationer, ska anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med myndigheten. Se vidare avsnitt 3.5 i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51).
Författningskommentar Ds 2014:25
716
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Paragrafen genomför artikel 28.4 och delar av artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU (jfr dock 8 kap. 4 § LUF). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.7.
Första stycket behandlar möjligheten att bestämma tidsfristen i
enlighet med en överenskommelse. Någon minsta tid för en sådan tidsfrist finns inte angiven i LOU-direktivet. Bestämmelsen i 1 § är dock tillämplig även när en myndighet avser att bestämma tidsfristen grundval av ett avtal. Av 8 § 2 följer vidare att en meddelad tidsfrist ska förlängas, om tidsfristen har varit så kort att kompletterande handlingar eller upplysningar inte kunnat lämnas inom de tidsfrister som anges i 13 §. Med central upphandlande myndighet avses enligt 1 kap. 6 § statliga myndigheter och sådana upphandlande myndigheter som anges i den ursprungliga lydelsen av bilaga 1 till LOU-direktivet. Det är främst kommunala och landstingskommunala myndigheter som faller utanför definitionen i 1 kap. 6 § (se avsnitt 7.5).
I andra stycket regleras hur tidsfristen ska bestämmas om en överenskommelse inte har kunnat nås. Bestämmelserna i 1, 8 och 9 §§ måste beaktas i en sådan situation. Om den upphandlande myndigheten inte har gjort upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga på föreskrivet sätt, innebär 9 § att tidsfristen ska vara minst 15 dagar. Inbjudan att komma in med anbud regleras i 15 §.
Av tredje stycket framgår att det inte är möjligt att avtala om en tidsfrist som är kortare än vad som följer av 8 §. Om anbud endast kan lämnas efter ett besök på plats eller om väsentliga ändringar kommer att göras i upphandlingsdokumenten, ska alltså tidsfristen
Ds 2014:25 Författningskommentar
717
för att komma in med anbud alltid bestämmas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud.
Förlängning av tidsfrister för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i 13 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artiklarna 47.2 och 47.3 i LOU-direktivet och motsvarar delvis 8 kap. 7 § LOU. Tredje punkten saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.8.
Bestämmelsen anger situationer som innebär att tidsfristen för att komma in med anbud ska bestämmas (”förlängas”) så att alla leverantörer får tillräcklig tid att utarbeta ett anbud. Bestämmelsen, som är ett utflöde av principen bakom 1 §, är överordnad bestämmelserna om tidsfrister i 2, 3, 5–7 och 10–11 §§. Det är ingen förutsättning för bestämmelsens tillämplighet att tidsfristen har reglerats särskilt i 11 kap.
Första punkten genomför artikel 47.2 i LOU-direktivet och
motsvarar 8 kap. 7 § andra stycket LOU. Enligt bestämmelsen ska tidsfristen förlängas om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats. Bestämmelsen tar sikte på förhållandena när tidsfristen ska bestämmas, dvs. det är inte fråga om en förlängning av en redan meddelad tidsfrist. I de upphandlingar där besök på platsen är nödvändigt för att leverantörerna ska kunna utarbeta anbud ska den upphandlande myndigheten bestämma tidsfristen så att samtliga leverantörer bereds denna besöksmöjlighet. I syfte att förhindra anbudskarteller och skydda leverantörernas identitet under anbudsprocessen bör leverantörerna besöka platsen vid olika tillfällen.
Andra punkten genomför artikel 47.3 första stycket a) i LOU-
direktivet och motsvarar 8 kap. 7 § första stycket LOU. Punkten
Författningskommentar Ds 2014:25
718
avser situationer som inträffar efter det att en tidsfrist har meddelats.
Tredje punkten genomför artikel 47.3 första stycket b) i LOU-
direktivet. En ändring av upphandlingsdokumenten kan göras i samband med att tidsfristen för att komma in med anbud meddelas eller efteråt, under löpande tidsfrist. Med ändring i upphandlingsdokumenten torde även avses att helt nya dokument tillkommer. Begreppet upphandlingsdokument definieras i 1 kap. 16 § (se avsnitt 7.7).
Se vidare kommentarerna till 7 § tredje stycket och 11 kap. 8 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en förhandsannons eller annons om upphandling skickas för publicering, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.1 andra och tredje styckena i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU (jfr dock 8 kap. 6 § LOU). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.9.
Enligt första stycket ska tidsfristen för att komma in med anbud förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten inte ger sådan elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten som föreskrivs i 12 § och 14 § andra stycket. Bestämmelsen tar ingen hänsyn till anledningen till att myndigheten inte har gjort dokumenten elektroniskt tillgängliga på föreskrivet sätt.
Den tidsfrist som ska förlängas med fem dagar är den tidsfrist som annars skulle ha bestämts enligt särskilda tidsfristbestämmelser i kapitlet, dvs. i förekommande fall en tidsfrist som annars skulle förkortas. En tidsfrist som skulle bestämmas till 30 dagar med tillämpning av 6 § ska alltså förlängas till 35 dagar med tillämpning av 9 §.
Av andra stycket framgår att förlängningen med fem dagar inte ska göras om tidsfristen anges efter en överenskommelse eller för-
Ds 2014:25 Författningskommentar
719
kortas vid ett påskyndat förfarande. Om bestämmelserna om förlängning i 8 och 9 §§ är tillämpliga samtidigt, torde tidsfristen få bestämmas enligt den bestämmelse som innebär den längsta tidsfristen.
Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, gäller 11 §. Bestämmelserna i 11 § gäller dock inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
11 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid öppet förfarande får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Paragraferna genomför artiklarna 27.3, 28.6 och delar av artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet. Paragraferna motsvarar delvis 8 kap. 8 § LOU, som dock inte reglerar tidsfristerna för att komma in med anbud vid öppet förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.10.
Paragraferna behandlar det s.k. påskyndade förfarandet. Enligt
10 § får förfarandet användas om det på grund av tidsbrist inte är
möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i kapitlet. Enligt skäl 46 i LOU-direktivet bör det klargöras att det inte måste vara fråga om synnerligen brådskande situationer till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse och som inte kan tillskrivas den. I förarbetena till äldre upphandlingslagstiftning finns uttalanden om att påskyndat förfarande inte får användas om den upphandlande myndigheten genom försummelse (t.ex. bristande inköpsplanering) har försatt sig i en sådan situation att tidsbrist har uppstått (se prop. 1992/93:88 s. 79 och prop.
Författningskommentar Ds 2014:25
720
2006/07:128 del 1 s. 365). Skäl 46 i LOU-direktivet torde innebära att dessa uttalanden inte längre är aktuella.
LOU-direktivet talar inte om tidsbrist utan om ”en brådskande situation som bestyrks på lämpligt sätt av den upphandlande myndigheten”. Med uttrycket får förstås att myndigheten genom dokumentation ska kunna visa att det på grund av objektivt godtagbara skäl har varit omöjligt att tillämpa tidsfristen, dvs. att situationen har varit tillräckligt brådskande. Att det är myndigheten som ska visa att förutsättningarna för det påskyndade förfarandet har varit uppfyllda följer av allmänna principer.
Ett påskyndat förfarande får inte användas om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §. Bestämmelserna om påskyndat förfarande är dock överordnade bestämmelsen om förlängning i 9 §. Vid en förkortning av tidsfristen måste alltid en bedömning av upphandlingens komplexitet göras enligt 1 §.
I 11 § behandlas de tidsfrister som ska gälla vid det påskyndade förfarandet. Tidsfristerna för att komma in med anbud vid ett sådant förfarande överensstämmer med tidsfristerna för att komma in med anbud efter förhandsannonsering (5 §) eller efter utebliven överenskommelse om tidsfristen (7 § andra stycket). Tidsfristen i
första stycket motsvarar tidsfristen enligt huvudregeln i 8 kap. 8 §
första stycket LOU. Nämnda bestämmelse tillåter dock en tidsfrist om minst tio dagar om annonsen skickades med elektroniska medel. LOU-direktivet medger inte att tidsfristerna för att komma in med anbudsansökningar förkortas om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran. Andra stycket saknar motsvarighet i LOU. Tidsfristen enligt tredje stycket motsvarar tidsfristen i 8 kap. 8 § andra stycket LOU, en bestämmelse som dock inte reglerar förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Bestämmelserna i 10 och 11 §§ behandlar inte möjligheten att förkorta en redan meddelad tidsfrist.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
12 § Den upphandlande myndigheten ska vid förhandsannonsering, annonsering om upphandling och annonsering om projekttävling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publice-
Ds 2014:25 Författningskommentar
721
ring. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.1 och artikel 79.3 i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.11.
Första stycket behandlar den upphandlande myndighetens skyl-
dighet att göra upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga i samband med annonsering. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av 1 kap. 16 § (se avsnitt 7.7). Att den upphandlande myndigheten har en motsvarande skyldighet att göra upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga vid en inbjudan att bekräfta intresse, att komma in med anbud eller att delta i dialog framgår av 14 § andra stycket och 15 § andra stycket.
I andra stycket regleras hur leverantörerna ska få tillgång till upphandlingsdokument som inte har gjorts elektroniskt tillgängliga enligt första stycket. Enligt 9 § ska tidsfristen för att komma in med anbud förlängas med fem dagar i vissa fall om elektronisk tillgång inte ges på föreskrivet sätt.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
13 § Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare som deltar
i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§ ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Paragrafen genomför artikel 53.2 i LOU-direktivet och motsvarar 8 kap. 9 § andra stycket och 12 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.12.
Bestämmelsen reglerar den tid inom vilken den upphandlande myndigheten ska lämna ut kompletterande upplysningar om upp-
Författningskommentar Ds 2014:25
722
handlingsdokumenten. En anbudsgivare får begära att en upphandlande myndighet lämnar kompletterande information om upphandlingsdokumenten. Ett skriftligt svar på en sådan begäran utgör en kompletterande handling. Av likabehandlingsprincipen följer att alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet ska få den kompletterande informationen samtidigt och i samma form. Om kompletterande handlingar eller upplysningar inte lämnas inom den tid som anges i 13 §, ska tidsfristen för att komma in med anbud förlängas enligt 8 § 2. Tidsfristen i 13 § börjar dock endast löpa om begäran om handlingar eller upplysningar har framställts i god tid. Av 15 § tredje stycket 1 framgår att en inbjudan att komma in med anbud ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar.
Det underlag som begärs enligt 13 § utgör i de flesta fall en allmän handling. En allmän handling som inte omfattas av sekretess ska enligt tryckfrihetsförordningen lämnas ut genast eller så snart det är möjligt. En upphandlande myndighet har att på sedvanligt sätt efterkomma en begäran om att lämna ut en sådan handling. Tidsfristerna i 13 § är alltså subsidiära i förhållande till offentlighetsprincipen och bör närmast betraktas som maximigränser (se prop. 2006/07:128 s. 366).
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
14 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen. Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det
Ds 2014:25 Författningskommentar
723
gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande myndigheten,
5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhandsannonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.1 första stycket och artikel 54 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU, som inte medger att en förhandsannons används som anbudsinfordran (jfr dock 8 kap. 14 § LUF). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.13.
Första stycket genomför artikel 54.1 andra stycket i LOU-direk-
tivet. En inbjudan att bekräfta intresse utgör startpunkten för tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar enligt 3 § första stycket och 11 § första stycket. Anbudsinfordran genom förhandsannonsering regleras i 10 kap. 4 och 5 §§.
Andra stycket genomför tillsammans med 15 § andra stycket ar-
tikel 54.2 i LOU-direktivet (jfr även 12 §). Av 9 § framgår att tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten inte ger sådan elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten som avses. Detta gäller dock inte vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§.
I tredje stycket anges genom en uppräkning i punktform vad en inbjudan att bekräfta intresse minst ska innehålla i övrigt (jfr bilaga IX avsnitt 2 till LOU-direktivet och 8 kap. 14 § tredje stycket LUF). Ytterligare bestämmelser som reglerar innehållet i en inbjudan att bekräfta intresse finns i 4 kap. 13 §, 6 kap. 9 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 12 och 18 §§ samt 14 kap. 1 och 4 §§.
Författningskommentar Ds 2014:25
724
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud eller att delta i dialog
15 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen för kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, inbjudan att bekräfta intresse, de tekniska specifikationerna eller det beskrivande dokumentet, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Paragrafen genomför delar av artikel 54 i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 10 § LOU, som dock saknar reglering för innovationspartnerskap. Övervägandena finns i avsnitten 18.1.12 och 18.1.14.
Första stycket genomför artikel 54.1 första stycket i LOU-direk-
tivet. En inbjudan att komma in med anbud utgör startpunkten för tidsfrister enligt 3 § andra stycket, 5 § första stycket 2, 7 § och 11 § tredje stycket. Till skillnad från 8 kap. 10 § LOU innehåller bestämmelsen inte någon skyldighet för den upphandlande myndigheten att skicka ut en skriftlig inbjudan att förhandla till de utvalda anbudssökandena. Detta hänger samman med att en upphandlande myndighet vid förhandlat förfarande med föregående annonsering i
Ds 2014:25 Författningskommentar
725
vissa fall får tilldela kontraktet utan förhandlingar (se 6 kap. 9 § andra stycket). Den upphandlande myndighetens uppmaning till de deltagande anbudssökandena att lämna slutgiltiga anbud vid konkurrenspräglad dialog behandlas i 6 kap. 24 §.
Andra stycket genomför tillsammans med 14 § andra stycket
artikel 54.2 i LOU-direktivet (jfr även 12 §).
I tredje stycket anges genom en uppräkning i punktform vad en inbjudan minst ska innehålla i övrigt (jfr bilaga IX avsnitt 1 till LOU-direktivet). Första punkten motsvarar 8 kap. 10 § tredje stycket 1 LOU (jfr prop. 2006/07:128 s. 368) men har ingen motsvarighet i LOU-direktivet. Tidsfristen har betydelse för prövningen av om kompletterande upplysningar har begärts i god tid enligt 13 §. Sjätte punkten motsvarar 8 kap. 10 § tredje stycket 6 LOU men saknar motsvarighet i LOU-direktivet.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
1–11 §§
Se 2–12 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
12 §
Se 51 § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Information till leverantörer
Underrättelse om beslut
13 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Författningskommentar Ds 2014:25
726
Paragrafen genomför artikel 55.1 i LOU-direktivet och motsvarar 9 kap. 9 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.1.
Första stycket behandlar den upphandlande myndighetens skyl-
dighet att underrätta leverantörer om innehållet i tilldelningsbeslut. Samtliga anbudsgivare och anbudssökande ska få sådan information som avses i paragrafen. Av likabehandlingsprincipen följer att underrättelserna till leverantörerna ska vara identiska och lämnas samtidigt. Underrättelseskyldigheten utlöser avtalsspärren enligt 20 kap. 1 § (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 106 ff. och 338). Om underrättelsen inte uppfyller de krav som anges börjar avtalsspärren inte löpa. Av upplysningarna ska omständigheterna som legat till grund för beslutet framgå tydligt så att en leverantör kan avgöra om man vill ansöka om överprövning av upphandlingen. Vilka upplysningar som bör lämnas för att uppfylla detta måste avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje enskild upphandling (se prop. 2001/02:142 s. 61 och prop. 2009/10:180 s. 114). Alltför intetsägande uppgifter om varför en viss leverantör har tilldelats upphandlingskontraktet kan innebära att myndigheten inte anses ha lämnat upplysningar om skälen för beslutet (se prop. 2001/02:142 s. 97). Det ligger i den upphandlande myndighetens intresse att lämna ut så mycket information att avtalsspärren börjar löpa samtidigt som myndigheten inte får lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess. En underrättelse om tilldelningsbeslutet kan göras genom att informationen hålls tillgänglig på en internetadress (se rättsfallet RÅ 2009 ref. 70).
Av andra stycket framgår att en skriftlig underrättelse även ska lämnas när upphandlingen avbryts eller görs om. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges. Av rättsfallet RÅ 2005 ref. 62 framgår att allmän förvaltningsdomstol kan överpröva en upphandlande myndighets beslut att avbryta en offentlig upphandling. En underrättelse enligt andra stycket föranleder inte någon avtalsspärr.
Det får avgöras från fall till fall om ett beslut under upphandlingen, t.ex. om uteslutning av leverantör, ska meddelas särskilt eller först i anslutning till tilldelningsbeslutet (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 378).
Av 14 § framgår att den upphandlande myndigheten ska lämna viss ytterligare information på begäran av en leverantör. En leverantör har därutöver rätt att ta del av uppgifter med stöd av andra
Ds 2014:25 Författningskommentar
727
bestämmelser om denne begär överprövning av upphandlingen eller väcker skadeståndstalan (se prop. 2001/02:142 s. 97).
I artikel 55.1 i LOU-direktivet behandlas även den upphandlande myndighetens skyldighet att ge information vid beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem. Denna underrättelseskyldighet regleras i 8 kap. 9 §. Bestämmelsen i 13 § är givetvis även tillämplig vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, om tilldelningsbeslut fattas eller om upphandlingen avbryts eller görs om.
Att efterannonsering ska ske vid beslut om att tilldela kontrakt eller ingå ramavtal följer av 10 kap. 6 §.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14
§ En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller
anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt. Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Paragrafen genomför artikel 55.2 i LOU-direktivet och motsvarar 9 kap. 10 § LOU. Andra punkten i andra stycket är dock ny. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.2.
Bestämmelsen behandlar den upphandlande myndighetens skyldighet att lämna upplysningar på begäran av leverantör. Denna upplysningsskyldighet går längre än vad som följer av 13 § (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 379).
Enligt första stycket ska på begäran upplysningar lämnas om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats. Såväl en anbudsansökan som ett anbud kan förkastas innan tilldelningsbeslutet fattas. Det innebär att skyldigheten att lämna upplysningar enligt första stycket kan inträda innan skyldigheten att lämna upplysningar om tilldelningsbeslutet inträder (se prop. 2001/02:142 s. 68 f.).
Författningskommentar Ds 2014:25
728
Enligt andra stycket ska upplysningar på begäran lämnas till en leverantör som har lämnat ett godtagbart anbud. Upplysningar som avses i första punkten förutsätter att det valda anbudet ställs mot det anbud som lämnats av den leverantör som begärt upplysningarna.
Andra punkten genomför artikel 55.2 d) i LOU-direktivet. Upplys-
ningar som avses i punkten kan begäras såväl under som efter ett upphandlingsförfarande.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15
§ En upphandlande myndighet ska i annonsen om upphandling eller i
förhandsannonsen, om en sådan annons används som anbudsinfordran, ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 11 § LOU. Någon motsvarighet i LOU-direktivet finns inte. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.4.
Enligt första stycket ska den upphandlande myndigheten i annonsen som används som anbudsinfordran ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Anbudsinfordran genom förhandsannonsering regleras i 10 kap. 4 och 5 §§. Även om upphandlingen är föremål för överprövning löper anbudstiden ut i enlighet med vad som angetts.
Det finns ingen bestämmelse i lagen som reglerar frågan om förlängning av anbuds giltighetstid. En sådan förlängning är därför en fråga mellan den upphandlande myndigheten och anbudsgivarna. En förlängning förutsätter att de allmänna upphandlingsrättsliga principerna i 4 kap. 1 § iakttas.
Bestämmelsen i andra stycket är en civilrättslig specialreglering som innebär att en anbudsgivare, vars anbud avslagits genom sådana besked som avses i bestämmelsen, ändå är bunden av sitt anbud under den tid som den upphandlande myndigheten har angett i annonsen.
Civilrättslig bundenhet för den upphandlande myndigheten i förhållande till den vinnande leverantören kan uppstå genom underrättelsen om tilldelningsbeslutet, som avtalsrättsligt kan anses utgöra en accept. För att undvika att civilrättslig bundenhet uppstår
Ds 2014:25 Författningskommentar
729
i förhållande till en viss leverantör innan upphandlingen är avslutad bör myndigheten se till att i anbudsinfordran ange att avtal sluts genom ett upphandlingskontrakt och att myndigheten för tiden fram till upphandlingens avslutande kan välja att ingå ett villkorat avtal (se prop. 2001/02:142 s. 78, prop. 2006/07:128 del 1 s. 381 och prop. 2009/10:180 del 1 s. 110).
16–20 §§
Se 93–94 c § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
13 kap. Uteslutning av leverantörer
1–7 §§
Se 13–19 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
14 kap. Val av leverantörer
Begränsning av antalet anbudssökande
1 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap får den upphandlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, förhandla med eller inleda en dialog med.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange
1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta antal kommer att bjudas in, detta antal.
Paragrafen genomför artikel 65.1 och artikel 65.2 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 11 kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.
2 § Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande, vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, vid en konkurrenspräglad dialog eller vid ett innovationspartnerskap ska vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås.
Författningskommentar Ds 2014:25
730
Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande får inte vara mindre än fem.
Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, vid konkurrenspräglad dialog eller vid innovationspartnerskap får antalet anbudssökande som bjuds in att delta inte vara mindre än tre.
Paragrafen genomför artikel 65.2 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 11 kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.
3 § En upphandlande myndighet skall bjuda in minst det lägsta antal anbudssökande som angetts enligt 1 § andra stycket 2.
Om antalet anbudssökande, som uppfyller de i annonsen angivna kraven och urvalskriterierna (de kvalificerade anbudssökande), är lägre än det i annonsen angivna lägsta antal som kommer att bjudas in, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
Paragrafen genomför artikel 65.2 tredje stycket i LOU-direktivet och motsvarar 11 kap. 5 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.
4–8 §§
Se 52–56 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
9 §
Se 73 § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
15 kap. Egen försäkran och annan utredning avseende förhållanden hos leverantörer
1–16 §§
Se 57–72 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
17–20 §§
Se 74–77 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
16 kap. Tilldelning av kontrakt
1–10 §§
Se 78–86 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Ds 2014:25 Författningskommentar
731
11–14 §§
Se 125–128 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
17 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 4 §.
Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 70 i LOU-direktivet och motsvarar delvis 6 kap. 13 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 19.
Bestämmelsen anger att upphandlande myndigheter får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Av bestämmelsens utformning följer att villkoren även kan omfatta t.ex. ekonomiska, innovationsrelaterade och sysselsättningsrelaterade hänsyn.
Vilka villkor som kan ställas får avgöras från fall till fall. En grundförutsättning för att villkoren ska vara tillåtna är att de inte strider mot de grundläggande principerna för upphandling, t.ex. att villkoren inte diskriminerar leverantörer från andra medlemsstater. Av bestämmelsen framgår vidare att de särskilda kontraktsvillkoren ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 4 §. Det ska således finnas en koppling mellan villkoren och kontraktsföremålet på motsvarande sätt som gäller för tilldelningskriterierna, se kommentaren till 16 kap. 4 §. Kravet på samband innebär att villkoren t.ex. inte får gälla en allmän företagspolicy hos leverantörerna som inte kan anses vara en faktor som karakteriserar det specifika tillhandahållandet av den vara, tjänst eller byggentreprenad som kontraktet rör.
I skäl 97–99 i direktivet anges ett flertal exempel på särskilda villkor för fullgörande av kontrakt som kan ställas. Det gäller t.ex. villkor som syftar till att främja jämställdhet i arbetslivet, ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden och en balans mellan arbete och privatliv. Ytterligare exempel är villkor som gäller miljöskydd eller djurskydd, sysselsättning och utbildningsåtgärder för arbetslösa och ungdomar samt efterlevnad av grundläggande ILO-
Författningskommentar Ds 2014:25
732
konventioner. Villkor som avser miljöhänsyn kan omfatta leverans, paketering och bortskaffande av varor samt avfallsminimering eller resurseffektivitet vid tjänste- och byggentreprenadkontrakt. Exempel på villkor som avser miljöhänsyn är att tillverkningen av köpta varor inte omfattar giftiga kemikalier eller att de köpta tjänsterna tillhandahålls med hjälp av energieffektiva maskiner. Slutligen kan villkoren, i enlighet med EU-domstolens praxis, avse leverans eller användning av rättvisemärkta varor (se EU-domstolens dom i mål C-368/10, Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna, ännu inte publicerat i rättsfallssamlingen).
Vilka typer av villkor och hur långtgående krav som direktiven ger möjlighet att ställa får också bedömas i ljuset av bl.a. artikel 18.2 i LOU-direktivet och artikel 36.2 i LUF-direktivet. Genomförandeutredningen har i uppdrag att lämna förslag på hur dessa artiklar ska genomföras.
Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten och särskiljas från tekniska specifikationer, urvalskriterier och tilldelningskriterier. Ett anbud från en leverantör ska förkastas om leverantören förklarar sig inte vilja eller kunna följa uppställda särskilda villkor för fullgörandet. Villkoren ska dock inte påverka utvärderingen av anbuden. Villkoren behöver inte heller vara uppfyllda när anbudet lämnas.
2–7 §§
Se 95–100 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
8–18 §§
Se 114-124 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
18 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
Definition
1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Paragrafen genomför artikel 2.1.21 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 14 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Ds 2014:25 Författningskommentar
733
Tillämpningsområdet
2 § Detta kapitel ska tillämpas på projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Paragrafen genomför artikel 78 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 1 § första stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdena i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, med i förekommande fall tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
Paragrafen genomför artikel 78 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.
I LOU regleras hur tröskelvärdena ska beräknas för sådana projekttävlingar som avses i 2 § 1 och för sådana som avses i 2 § 2, genom en gemensam bestämmelse i 14 kap. 3 §. I enlighet med systematiken i LOU-direktivet regleras i fortsättningen hur beräkningen av tröskelvärdena för dessa båda slag av projekttävlingar ska ske var för sig genom två separata bestämmelser, jfr vidare 4 §.
4 § Tröskelvärdena i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Paragrafen genomför artikel 78 tredje stycket i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 3 § LOU. Se vidare författningskommentaren till 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Annonsering
5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Författningskommentar Ds 2014:25
734
Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
Paragrafen genomför artikel 79.1 och delvis artikel 79.2 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 5 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.
En nyhet i artikel 79.1 i förhållande till vad som gällt hittills är att om den upphandlande myndigheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i andra stycket i förevarande paragraf.
Val av deltagare
6 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare.
Den upphandlande myndigheten ska ange kriterier för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Paragrafen genomför delvis artikel 80.3 i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Av de allmänna principer som gäller för upphandling följer att om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett angivet antal deltagare, ska den upphandlande myndigheten fastställa entydiga och icke diskriminerande kriterier för urvalet, jfr 4 kap. 1 §.
Juryn och dess sammansättning
7 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Ds 2014:25 Författningskommentar
735
Paragrafen genomför artikel 81 i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 7 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Juryns beslut
8 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
Ett tävlingsbidrag får presenteras för juryn endast på ett sådant sätt att det inte framgår vem som har lämnat ett enskilt bidrag. Anonymiteten ska gälla fram till dess juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
Paragrafen genomför artiklarna 82.1, 82.2 och 82.4 i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 8 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.
9 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilken tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Paragrafen genomför artiklarna 82.3, 82.5 samt 82.6 i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 9 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.
19 kap. Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller i fråga om
1. offentlig upphandling och projekttävling enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 2,
2. tilldelning av kontrakt enligt 2 kap. 2 §, och
Författningskommentar Ds 2014:25
736
[3. offentlig upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster).]
Bestämmelsen om direktupphandling i 6 § andra stycket gäller dock inte vid sådan tilldelning av kontrakt som avses i första stycket 2.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitten 8.10, 22.1 och 24.6.
Första punkten i första stycket avser upphandlingar och pro-
jekttävlingar under det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 eller 2 § (se avsnitt 11). Andra punkten, som saknar motsvarighet i LOU, avser tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning. Bestämmelserna i detta kapitel gäller när en regional kollektivtrafikmyndighet konkurrensutsätter tjänsteavtal avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt artikel 5.3 i kollektivtrafikförordningen. Bestämmelserna gäller även, i tillämpliga delar, när en regional kollektivtrafikmyndighet beslutar om direkttilldelning av sådana kontrakt enligt artikel 5.2 i förordningen eller vidtar nödåtgärder enligt artikel 5.5 i form av direkttilldelning, utvidgning av ett befintligt avtal eller ett åläggande att fullgöra viss allmän trafikplikt. Av 3 kap. 3 b § kollektivtrafiklagen framgår att annan direkttilldelning som regleras i artikel 5 i kollektivtrafikförordningen inte är tillåten i Sverige.
Tredje punkten motsvarar 87 § 1 i avsnitt 14.1 i Genomförande-
utredningens delbetänkande (SOU 2014:51). Uppdelningen i s.k. A- och B-tjänster har utmönstrats i den nya lagen (se avsnitt 8.1).
Upphandlingar enligt andra och tredje punkterna omfattas av 19 kap. oavsett upphandlingens värde. Om en upphandling enligt tredje punkten överstiger tillämpligt tröskelvärde gäller särskilda bestämmelser, se 2 § tredje stycket.
Av andra stycket framgår att bestämmelserna om direktupphandling i 6 § inte ska tillämpas vid
tilldelning
av tjänstekontrakt
enligt EU:s kollektivtrafikförordning. Av 2 § framgår vidare att undantagen i 3 kap. 11–17 §§ för interna kontrakt inte ska tillämpas vid sådan upphandling. Skälet är att i vilka fall direkttilldelning får ske i stället regleras i kollektivtrafikförordningen. Förordningens bestämmelser är direkt tillämpliga och reglerar exklusivt i vilka fall ett kontrakt får undantas från konkurrensutsättning genom direkttilldelning. Det är inte tillåtet med nationella bestämmelser som reglerar samma sak.
Ds 2014:25 Författningskommentar
737
En regional kollektivtrafikmyndighet som överväger att direkttilldela ett tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten ska alltså tillämpa bestämmelserna i artikel 5 i kollektivtrafikförordningen. Enligt 3 kap. 3 b § lagen (2010:1065) om kollektivtrafik får dock en regional kollektivtrafikmyndighet inte tillämpa de möjligheter som ges i kollektivtrafikförordningen att direkttilldela avtal av mindre värde eller omfattning (artikel 5.4 i förordningen) eller avtal som avser järnvägstransporter (artikel 5.6 i förordningen). I artikel 5.2 i kollektivtrafikförordningen finns bestämmelser om i vilka fall myndigheten får besluta att själv tillhandahålla kollektivtrafik eller direkttilldela ett avtal om allmän trafik till ett s.k. internt företag. Artikel 5.5 i kollektivtrafikförordningen reglerar under vilka förhållanden och på vilket sätt myndigheten får vidta nödåtgärder i händelse av trafikstörningar eller överhängande risk för sådana störningar.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner), – 2 kap. (lagens tillämpningsområde), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), utom 11–17 §§ om interna kontrakt vid sådan tilldelning av kontrakt som avses i 2 kap. 2 §,
– 4 kap. (allmänna bestämmelser),
[utom 10–13 §§ om tilldelning av ett
kontrakt i separata delar samt 14 och 15 §§ om bedömning av villkor som rör anbud, uteslutning av och val av leverantörer samt tilldelning av kontrakt,]
– 7 kap. (offentlig upphandling genom ramavtal och inköpscentraler och annan samordnad upphandling),
[utom 15-24 §§ om gränsöverskridande
gemensam upphandling,]
– 8 kap. (dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner), utom 4 och 5 §§ om upphandlingsdokumenten och det dynamiska inköpssystemets giltighetstid, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken),
[– 14 kap. 5 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet),]
– 17 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
Författningskommentar Ds 2014:25
738
[– 22 kap. (tillsyn och vägledning).]
Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 1 § 5 och 19–29 §§, 11 kap. 3 och 15 §§ samt 14 kap. 1–3 §§.
[Vid offentlig upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster) tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–11 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2 och 4–6 §§ och om individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt enligt 12 kap. 17–19 §§, om värdet av upphandlingen uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 5 kap.]
En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 2 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 425 f., prop. 2009/10:180 del 1 s. 343 f. och prop. 2010/11:150 del 1 s. 453). Övervägandena finns i avsnitten 8.10 (lagens tillämpningsområde), 9.8 (undantag från lagens tillämpningsområde), 10.7 (allmänna bestämmelser), 12.3 (konkurrenspräglad dialog), 13.2 (ramavtal), 14.7 (inköpscentraler), 15.1.3 (dynamiskt inköpssystem), 15.2.2 (elektroniska auktioner), 16.1 (tekniska specifikationer), 16.3 (märken), 17.1.2 (annonsering), 19 (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), 22.1 (allmänna överväganden), 23 (avtalsspärr, överprövning, skadestånd och upphandlingsskadeavgift) och 24.6 (tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning). Se vidare avsnitt 1.3.2 i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Av första stycket framgår vilka bestämmelser i lagens övriga kapitel som ska tillämpas vid en upphandling enligt 19 kap. Att dynamiskt inköpssystem kan användas på det icke direktivstyrda området är en nyhet (se avsnitt 15.1.3). Av hänvisningen i bestämmelsen framgår att bestämmelserna som reglerar dynamiska inköpssystem i 8 kap. ska gälla, utom 4–5, 8 och 11–13 §§. Av 8 kap. 1 § framgår tillämpningsområdet för ett dynamiskt inköpssystem, av 2 § framgår att systemet får delas in i kategorier och i 3 § finns bestämmelser om förfarandet vid ett dynamiskt inköpssystem. 8 kap. 7 och 10 §§ innehåller bestämmelser om ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem och inbjudan att lämna anbud. I 14 § föreskrivs att inga administrativa avgifter får tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem. För närmare kommentar rörande dessa bestämmelser, se författningskommentaren till respektive paragraf. Bestämmelserna kompletteras med särskilda bestämmelser i 19 kap. om dynamiska
Ds 2014:25 Författningskommentar
739
inköpssystem, se bl.a. 9 och 10 §§ om annonsering och innehållet i en annons samt 14 § om tidsfrister. Därutöver är naturligtvis även de bestämmelser som allmänt gäller vid upphandling enligt 19 kap. i förekommande fall tillämpliga vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, t.ex. bestämmelserna om kontroll och uteslutning av leverantörer i 17 och 18 §§ och tilldelning av kontrakt i 23 §.
Andra stycket motsvarar 15 kap. 2 § andra stycket LOU (se av-
snitt 12.3). I stycket finns hänvisningar till bestämmelser om konkurrenspräglad dialog som ska tillämpas när detta förfarande används enligt 19 kap. Bestämmelserna rör förfarandet konkurrenspräglad dialog, tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar, den skriftliga inbjudan till anbudssökandena att delta i dialogen och begränsning av antalet anbudssökande. Av 6 § tredje stycket framgår att konkurrenspräglad dialog endast får användas om förenklat förfarande och urvalsförfarande inte medger tilldelning av kontrakt.
Tredje stycket genomför förslaget i avsnitt 11.2.3 i Genomföran-
deutredningens delbetänkande (jfr 15 kap. 2 § tredje stycket LOU).
Fjärde stycket motsvarar 15 kap. 2 § fjärde stycket LOU (se av-
snitt 17.1.2).
Definitioner som gäller för detta kapitel
3 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss
form.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 23 § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 287 och 318). Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
4 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 24 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 309). Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
5 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbju-
Författningskommentar Ds 2014:25
740
der vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 25 § LOU (se prop. 1999/2000:128 s. 23 ff. och prop. 2006/07:128 del 1 s. 309). Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Upphandlingsförfaranden
6 § En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller vid ett dynamiskt inköpssystem genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §.
Direktupphandling får dock användas om upphandlingens värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 eller 2 §. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–18 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 429, prop. 2009/10:180 s. 344 f. och prop. 2013/14:133 s. 34). Övervägandena finns i avsnitten 22.1 och 15.1.3 (dynamiskt inköpssystem).
I första stycket har ett tillägg gjorts avseende upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem. Av bestämmelsen framgår att den upphandlande myndigheten, för att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, ska följa reglerna för det selektiva förfarande i 6 kap. 3 §. Vad som avses med ett selektivt förfarande anges alltså i 6 kap. 3 §.
Beräkning av värdet av en upphandling
7 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats.
Ds 2014:25 Författningskommentar
741
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 a § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 345). Övervägandena finns i avsnitt 11.2.4.
LOU-direktivet talar om värdet av en upphandling medan 2004 års LOU-direktiv talar om värdet av ett kontrakt. Ordbytet kan inte anses innebära någon skillnad i sak (se avsnitt 11.2).
Annonsering
8 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Paragrafens två första stycken motsvarar 15 kap. 4 § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 346). Tredje stycket är nytt. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
I tredje stycket finns bestämmelser om annonsering av ett dynamiskt inköpssystem. Annonsering av det dynamiska inköpssystemet ska ske under hela systemets giltighetstid. Skälet till detta är att leverantörer under hela systemets giltighetstid har möjlighet att ansöka om att få delta i systemet, vilket också förutsätter att de kan få kännedom om att systemet existerar.
Författningskommentar Ds 2014:25
742
Innehåll i en annons
9 § En annons om upphandling enligt 8 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in. Vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser,
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. eventuell indelning i olika kategorier och vad som i så fall karakteriserar dessa, och
4. det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Paragrafens tre första stycken motsvarar 15 kap. 5 § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 346). Fjärde stycket är nytt. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Av fjärde stycket framgår vilken information som ska finnas i en annons om ett dynamiskt inköpssystem.
Annonsering vid förhandsinsyn
10 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 6 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 a § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 347). Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Andra stycket upplyser om regeringens möjlighet att meddela
kompletterande föreskrifter. Stycket har formulerats om i enlighet
Ds 2014:25 Författningskommentar
743
med riktlinjerna för författningsskrivning i Gröna boken (Ds 2014:1).
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
11 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering enligt 8 eller 10 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 §.
Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Bestämmelsens två första stycken motsvarar 11 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling (se avsnitt 18.1.11). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.15.
Tredje stycket föreskriver att upphandlingsdokumenten ska
göras elektroniskt tillgängliga även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 §. Enligt 2 § fjärde stycket får en upphandlande myndighet publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap. Av 2 § andra stycket och 6 kap. 20 § följer att en konkurrenspräglad dialog ska annonseras enligt 10 kap. 2 §.
12 §
Se 129 § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
13 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 8 § andra eller tredje stycket.
Författningskommentar Ds 2014:25
744
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Paragrafens första stycke motsvarar 15 kap. 9 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 432 f. och prop. 2009/10 del 1 s. 347). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.15. Andra stycket saknar motsvarighet i LOU. Dessa överväganden finns i avsnitt 15.1.3.
Andra stycket motsvarar 8 kap. 8 §, se kommentaren till den be-
stämmelsen.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
14 § Den upphandlande myndigheten ska vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 10 § LOU (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 454) och 11 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling (se avsnitt 18.1.12). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.15.
Hänvisningarna till konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem är nyheter.
15–19 §§
Se 130–134 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
20 § En leverantör som vid ett dynamiskt inköpssystem lämnar in en anbudsansökan får också lämna in en egen försäkran om att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 17 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt.
Den upphandlande myndigheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Ds 2014:25 Författningskommentar
745
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska myndigheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Paragrafen reglerar kontrollen av leverantörer vid ett dynamiskt inköpssystem och bygger delvis på bestämmelserna i 8 kap. 13 §, som gäller för det direktivstyrda området. Syftet med bestämmelserna är att förenkla kontrollen av leverantörers lämplighet på motsvarande sätt som vid förenklat förfarande och urvalsförfarande enligt 19 §.
I första stycket anges att en leverantör får lämna in en egen försäkran om att det inte finns grund för uteslutning enligt 17 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt. När leverantören ansöker om att få delta i systemet behöver den alltså endast ge in en egen försäkran om att det inte finns någon grund för uteslutning och att den i övrigt uppfyller de krav som ställts. Av tredje stycket framgår dock att den upphandlande myndigheten, från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet, alltid ska begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Bestämmelserna innebär alltså att endast den vinnande anbudsgivaren vid varje enskild upphandling enligt systemet behöver presentera de handlingar som ligger till grund för uppgifterna i en egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Av andra stycket framgår att den upphandlande myndigheten när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid får begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i första stycket. En motsvarande bestämmelse finns i 8 kap. 13 §, se kommentaren till den paragrafen.
Författningskommentar Ds 2014:25
746
Prövning av anbudsansökningar och anbud
21 § En upphandlande myndighet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 17 §.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 348). Övervägandena finns i avsnitt 22.1.
22–26 §§
Se 135–139 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
27 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket. Vid urvalsförfarande ska den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande anges i inbjudan att lämna anbud.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 19 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 438 f., prop. 2009/10:180 del 1 s. 349 och prop. 2010/11:150 del 1 s. 454). Övervägandena finns i avsnitt 18.2.7.
Hänvisningarna till konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem i första stycket är nyheter. Andra meningen i tredje
stycket saknar motsvarighet i LOU (jfr dock 15 kap. 10 § LOU i
dess lydelse enligt SFS 2007:1091). Vid förenklat förfarande ska den angivna uppgiften framgå av annonsen om upphandling, se 9 § andra stycket 3.
28 §
Se 140 § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Ds 2014:25 Författningskommentar
747
Projekttävlingar
29 § Bestämmelserna i 18 kap. 2 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det i 6 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 6 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 8 eller 10 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 23 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 441 och prop. 2009/10:180 del 1 s. 350). Övervägandena finns i avsnitt 20.
Första stycket hade tidigare en utformning som inte motsvarade
avsikten med bestämmelsen. I stycket har nu klargjorts att de tillämpliga bestämmelserna i 18 kap. ska gälla för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet enligt 5 kap. 1§ men som överstiger gränsen för direktupphandling enligt 6 § andra stycket.
I andra stycket har en felaktig hänvisning korrigerats. Hänvisningen i andra stycket till 8 och 10 §§ innebär bl.a. att bestämmelsen i 11 § om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering blir tillämplig.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Paragraferna i kapitlet motsvarar, med undantag för 6 §, dem i 16 kap. LOU. Den nya 6 § motsvarar 44 § i avsnitt 14.1 i Genomförandeutredningens författningsförslag i SOU 2014:51. Införandet av den bestämmelsen innebär att numreringen av paragraferna i detta kapitel endast överensstämmer med den i 16 kap. fram till 5 §. Därefter förskjuts numreringen ett steg såtillvida att 16 kap. 6–21 §§ LOU motsvaras av 7–22 §§ i detta kapitel.
I förhållande till regleringen i LOU har vissa av bestämmelserna om undantag från avtalsspärr och om överprövning kompletterats för att göra dem tillämpliga när ett kontrakt har tilldelats enligt ett dynamiskt inköpssystem. Bestämmelserna om undantag från avtalsspärr och om överprövning av avtals giltighet har också anpassats till bestämmelserna om direkttilldelning och nödåtgärder i EU:s kollektivtrafikförordning. I förhållande till 16 kap. har vidare
Författningskommentar Ds 2014:25
748
hänvisningarna där till andra lagrum i LOU ändrats till att avse motsvarande lagrum i den nya lagen om offentlig upphandling.
Författningskommentarer till bestämmelserna i 16 kap. finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 350–366. För att bestämmelserna skulle bli mer överskådliga och lättillgängliga omdisponerades kapitlet i ett senare lagstiftningsärende, se prop. 2010/11:150 del 1 s. 326 och s. 454–458. Det är den dispositionen som följs i detta kapitel med den justering som den nya 6 § innebär.
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 27 § första stycket och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 1 § LOU, tidigare 16 kap. 6 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 352 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–18 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt med förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem,
4. vid direktupphandling enligt 19 kap. 6 § andra stycket, eller
Ds 2014:25 Författningskommentar
749
5. vid sådan direkttilldelning och sådana nödåtgärder som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1 och 3.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 2 § LOU (tidigare 16 kap. 7 §, se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 354 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 455. Övervägandena finns i avsnitt 23.
I förhållande till 16 kap. 2 § har ett undantag från avtalsspärren vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem införts (se vidare avsnitt 15.1.3). Vidare görs undantag från avtalsspärren i fall av direkttilldelning eller nödåtgärder enligt artikel 5.2 eller 5.5 i EU:s kollektivtrafikförordning (se vidare avsnitt 24.8).
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 8 § eller 19 kap. 10 § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 3 § LOU, tidigare 16 kap. 8 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 354. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 4 § LOU, tidigare 16 kap. 1 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 350 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 455. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Författningskommentar Ds 2014:25
750
Bestämmelserna om överprövning av upphandling och avtals giltighet är tillämpliga i fråga om sådan tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik enligt EU:s kollektivtrafikförordning som avses i 2 kap. 2 §. Härutöver gäller enligt 6 kap. 2 a § kollektivtrafiklagen att ett beslut enligt kollektivtrafikförordningen om nödåtgärd i form av ett åläggande att fullgöra allmän trafikplikt får överklagas av det ålagda kollektivtrafikföretaget till allmän förvaltningsdomstol. En sådan talan ska alltså inte väckas som en begäran om överprövning, utan som ett förvaltningsbesvär (se vidare avsnitt 24.8).
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 5 § LOU, tidigare 16 kap. 2 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 351. Övervägandena finns i avsnitt 23.
6 §
Se 44 § i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Överprövning av en upphandling
7 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 6 § LOU, tidigare 16 kap. 5 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 352 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 455. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Ds 2014:25 Författningskommentar
751
8 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 9, 10 eller 11 §§, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 14–16 §§.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 7 § LOU, tidigare 16 kap. 14 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 359 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 456. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Förlängd avtalsspärr
9 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 § LOU, tidigare 16 kap. 9 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 354 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 456. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
10 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 9 §§ inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 9 § LOU, tidigare 16 kap. 4 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 351 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 456. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Författningskommentar Ds 2014:25
752
Tiodagarsfrist
11 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 10 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.
När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 10 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 10 § LOU. I 11 § har de nuvarande andra och tredje styckena i 16 kap. 10 § slagits samman till ett stycke. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 356 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 456 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
12 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in
till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §§.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 11 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 357 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 457. Övervägandena finns i avsnitt 23.
13 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 12 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 358. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Ds 2014:25 Författningskommentar
753
Överprövning av ett avtals giltighet
14 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2 eller 3 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 § under förutsättning att
a) direktupphandling enligt 19 kap.,
b) sådan direkttilldelning som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1, eller
c) sådan nödåtgärd som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 3 inte får användas,
2. efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 § samt 9 § utan att de villkor har följts som framgår av de paragraferna eller av det ramavtal som ligger till grund för konkurrensutsättningen och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 9 §§, ett interimistiskt beslut enligt 10 § eller tiodagarsfristen i 11 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 27 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § LOU, tidigare 16 kap. 15 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 360 f och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 457. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Första stycket 1 är delvis nytt i förhållande till 16 kap. 13 § LOU.
Övervägandena i denna del finns i avsnitt 24.8. Tillägget innebär en möjlighet att begära överprövning av ett ingånget avtal med invändningen att avtalet borde ha konkurrensutsatts enligt EU:s kollektivtrafikförordning och att det därmed har slutits utan föregående annonsering enligt 19 kap. 8 §. En förutsättning för rättens åtgärd i dessa fall är att det inte har funnits skäl för kollektivtrafikmyndigheten att direkttilldela ett avtal eller vidta en nödåtgärd enligt bestämmelserna om detta i kollektivtrafikförordningen. En nödåtgärd enligt artikel 5.5 i kollektivtrafikförordningen kan bestå i en direkttilldelning, en utvidgning av ett befintligt avtal eller ett
Författningskommentar Ds 2014:25
754
åläggande att fullgöra viss allmän trafikplikt. Det som kan överprövas i det sistnämnda fallet är det avtal som ingås med det ålagda kollektivtrafikföretaget som en följd av beslutet om åläggande. Det ålagda kollektivtrafikföretaget har enligt 6 kap. 2 a § kollektivtrafiklagen rätt att överklaga beslutet om åläggande.
I förhållande till 16 kap. 13 § LOU är första stycket 3 nytt, se avsnitt 15.1.3.
15 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 14 § är uppfyllda.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 14 § LOU, tidigare 16 kap. 16 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 362 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 457 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
16 § Bestämmelserna om ogiltighet i 14 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 §§, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §,
2. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
3 om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 8 § eller 19 kap. 10 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 15 § LOU, tidigare 16 kap. 17 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 363 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 458. Övervägandena finns i avsnitt 23.
I förhållande till 16 kap. 15 § är punkten 2 ny, se avsnitt 15.1.3.
Ds 2014:25 Författningskommentar
755
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
17 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 16 § LOU, tidigare 16 kap. 4 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 351 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 458. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 6 §, eller
2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 17 § LOU, tidigare 16 kap. 18 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 363 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Beräkning av vissa tider
19 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 11 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 18 § LOU, tidigare 16 kap. 19 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till
Författningskommentar Ds 2014:25
756
denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 365. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Förbud mot överklagande
20 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Paragrafen motsvarar 16 kap. 19 § LOU, tidigare 16 kap. 3 § § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 351. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Skadestånd
21 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 20 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 365 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
22 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 14 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 21 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 366 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 458. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Ds 2014:25 Författningskommentar
757
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Paragraferna i kapitlet överensstämmer med dem i 17 kap. LOU. Hänvisningarna i 17 kap. till andra lagrum i LOU har dock ändrats till att avse motsvarande lagrum i den nya lagen om offentlig upphandling.
Se vidare prop. 2009/10:180 del 1 s. 366–372 och prop. 2010/11:150 del 1 s. 458 f.
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 9 §§,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 15 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2, 3 eller 4 §§, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 366–368 och i 2010/11:150 del 1 s. 458 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 368 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Författningskommentar Ds 2014:25
758
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 369. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 5 kap. 3–5 §§ eller 19 kap. 7 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 4 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 369. Övervägandena finns i avsnitt 23.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 5 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 369 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
Ds 2014:25 Författningskommentar
759
Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 371. Övervägandena finns i avsnitt 23.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 7 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 371 f och i 2010/11:150 del 1 s. 459. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 372. Övervägandena finns i avsnitt 23.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 372. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Författningskommentar Ds 2014:25
760
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 372. Övervägandena finns i avsnitt 23.
22 kap. Tillsyn och vägledning
1–5 §§
Se 88–92 §§ i avsnitt 14.1 i SOU 2014:51.
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten
6 § Den upphandlande myndigheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Paragrafen saknar motsvarighet i LOU-direktivet och LOU. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Den föreslagna bestämmelsen kompletterar de förslag om nationell upphandlingsstatistik som Upphandlingsutredningen har presenterat i betänkandet SOU 2013:12. Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten har en skyldighet att lämna uppgift om den årliga totalsumman av de utbetalningar som myndigheten gjort enligt kontrakt som tilldelats enligt lagen (dvs. inklusive kontrakt som tilldelats enligt 19 kap.). Andra stycket är en upplysningsbestämmelse som erinrar om möjligheten för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela verkställighetsföreskrifter om uppgiftsskyldigheten. Sådana föreskrifter kan exempelvis ange när och hur uppgifterna ska lämnas.
Ds 2014:25 Författningskommentar
761
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Genom lagen upphävs lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
3. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som påbörjats före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 26.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
Författningskommentar Ds 2014:25
762
28.2 Förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om upphandling av enheter som är verksamma inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.
1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner 9 kap. – Tekniska specifikationer 10 kap. – Annonsering av upphandling 11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Val av leverantörer 15 kap. – Tilldelning av kontrakt 16 kap. – Fullgörande av kontrakt 17 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet 18 kap. – Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land 19 kap. – Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn och vägledning Till lagen hör följande bilagor. Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Paragrafen beskriver lagens innehåll. Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § LUF, men innehållsförteckningen har getts en ny utformning.
Ds 2014:25 Författningskommentar
763
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar av begrepp också i andra kapitel. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 §. Anknutet företag i 3 kap. 20 §. CPV-nomenklaturen i 4 kap. 5 §. Direktupphandling i 19 kap. 4 §. Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 §. Elektronisk auktion i 8 kap. 15 §. Förenklat förfarande i 19 kap. 5 §. Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4 §. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 5–11 §§. Innovationspartnerskap i 6 kap. 23 §. Interna kontrakt i 3 kap. 12–17 §§. Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 12–22 §§. Märke i 9 kap. 13 §. Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 §. Posttjänster i 2 kap. 8 §. Projekttävling i 17 kap. 1 §. Selektivt förfarande i 6 kap. 3 §. Upphandling i 2 kap. 1 §. Urvalsförfarande i 19 kap. 6 §. Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Paragrafen innehåller hänvisningar till bestämmelser i andra kapitel som innehåller definitioner eller förklaringar av begrepp som används i lagen. Bestämmelsen har ingen motsvarighet i LUF-direktivet eller LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Definitioner av flertalet begrepp som används i lagen finns i detta kapitel. Vissa definitioner som har en tydlig anknytning till ett visst kapitel eller en viss bestämmelse placeras i stället i det kapitlet eller i anslutning till den bestämmelsen. För att det ska vara lätt att hitta även en sådan definition eller förklaring finns här hänvisningar till ifrågavarande bestämmelser.
Författningskommentar Ds 2014:25
764
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
Paragrafen genomför artikel 2.8 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
Paragrafen genomför artikel 2.2 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § första stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
Paragrafen genomför artikel 2.3 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ds 2014:25 Författningskommentar
765
6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
Paragrafen genomför artikel 2.15 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 6 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
7 § Med inköpscentral avses en upphandlande enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande enheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande enheter.
En inköpscentral får även tillhandahålla stödverksamhet för inköp. Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 3–10 §§.
Paragrafen genomför artikel 2.10–2.12 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 2 kap. 9 a § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.4.
Paragrafen innehåller definitionen av inköpscentral. Av första
stycket framgår att en inköpscentral är en upphandlande enhet som
stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet. Till skillnad från vad som gäller enligt 2004 års LUF-direktiv och LUF är det således inte bara en upphandlande myndighet som får vara inköpscentral. Även ett företag som är att anse som en upphandlande enhet kan vara inköpscentral. I övrigt motsvarar första stycket 1 kap. 8 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Andra stycket motsvarar 1 kap. 8 § andra stycket i den nya lagen
om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Av tredje stycket, som är nytt, framgår att upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 3–10 §§. Bestämmelsen innebär att en inköpscentral ska följa bestämmelserna i denna lag vid upphandling som den genomför för
Författningskommentar Ds 2014:25
766
att kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet, trots att inköpsverksamheten inte i sig är en sådan verksamhet som enligt 2 kap. 3– 10 §§ omfattas av lagen. Om en inköpscentral t.ex. anskaffar varor för vidareförsäljning till en upphandlande enhet i enlighet med denna lag ska inköpscentralen följa bestämmelserna i denna lag vid sin upphandling av varorna.
8 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
[Med kontrakt avses dock inte ett avtal som en upphandlande myndighet sluter med en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om förhållandena mellan de berörda parterna är sådana att avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 3 kap. 12–17 §§.]
Paragrafen genomför artikel 2.1 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 10 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Första stycket motsvarar 1 kap. 9 § första stycket i den nya lagen
om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
För kommentar till andra stycket, se 99 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
9 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
Paragrafen genomför artikel 2.6 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 11 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
10 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Paragrafen genomför artikel 2.16 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF men motsvaras delvis av 2 kap. 17 § LUFS. Övervägandena finns i avsnitt 7.6.
Ds 2014:25 Författningskommentar
767
Paragrafen motsvarar 1 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
11 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
Paragrafen genomför artikel 3.4 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 12 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
12 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
Paragrafen genomför artikel 51.1 andra stycket i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 16 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
13 § Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 3–10 §§ till ett eller flera företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
Med särskild rättighet eller ensamrätt enligt första stycket avses dock inte en rättighet eller ensamrätt som har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet har grundats på objektiva kriterier.
Paragrafen genomför artikel 4.3 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 20 § tredje stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Författningskommentar Ds 2014:25
768
I bestämmelsen definieras begreppet särskild rättighet eller ensamrätt, som i sin tur används i definitionen av begreppet upphandlande enhet i 15 §. Första stycket överensstämmer med 2 kap. 20 § tredje stycket LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 253 ff. och 474 ff.). Enligt undantaget i andra stycket omfattar begreppet inte sådana rättigheter eller ensamrätter som har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet har grundats på objektiva kriterier. Bestämmelsen är ny men motsvaras i sak av vad som framgår av skäl 25 till 2004 års LUF-direktiv och vad som redan får anses vara gällande rätt (jfr EU-domstolens dom i mål C-302/94, The Queen mot Secretary of State for Trade and Industry, ex parte British Telecommunications plc, REG 1996 I-6417 och prop. 2006/07:128 del 1 s. 253 ff.). Bestämmelsen är således inte avsedd att innebära någon ändring av rättsläget utan har, liksom i direktivet, införts i förtydligande syfte. I artikel 4.3 i direktivet anges exempel på sådana förfaranden som föranleder att en beviljad rättighet eller ensamrätt inte omfattas av begreppet. För det första omnämns upphandlingsförfaranden med föregående annonsering i enlighet med LOU-direktivet, LUF-direktivet, koncessionsdirektivet eller LUFS-direktivet. För det andra anges som exempel förfaranden i enlighet med vissa unionsrättsakter som förtecknas i bilaga II till LUF-direktivet, som t.ex. konkurrensutsatt anbudsförfarande i enlighet med artikel 5.3 i kollektivtrafikförordningen. Eftersom uppräkningen i artikel 4.3 i direktivet är exemplifierande har den inte införts i lagtexten.
14 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
Paragrafen genomför artikel 2.5 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 19 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
15 § Med upphandlande enheter avses i denna lag dels upphandlande myndigheter enligt 16 §, dels sådana företag som
1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
Ds 2014:25 Författningskommentar
769
2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§ med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt 13 §.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Paragrafen genomför artikel 4.1–2 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 20 § första och andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
I paragrafen definieras begreppet upphandlande enheter. Definitionen överensstämmer i sak med 2 kap. 20 § första och andra stycket LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 145 ff. och 474 ff.). Vad som avses med upphandlande myndighet respektive särskild rättighet eller ensamrätt framgår av 16 § respektive 13 §, se kommentarerna till de bestämmelserna.
16 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
2. offentligt styrda organ som avses i 11 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
Paragrafen genomför artikel 3.1 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 2 kap. 21 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
17 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande enheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 2.9 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 8 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.7.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Författningskommentar Ds 2014:25
770
18 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
Paragrafen genomför artikel 2.4 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 24 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde och vad som avses med upphandling
1 § Denna lag gäller för upphandling för verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster enligt 3–10 §§. Lagen gäller också när en upphandlande enhet anordnar projekttävlingar.
Med upphandling avses att en upphandlande enhet anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en vald leverantör genom ett kontrakt, när anskaffningen görs för verksamhet enligt 3–10 §§. Med upphandling avses även de åtgärder som en upphandlande enhet vidtar i syfte att ingå ett ramavtal.
[Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. upphandlingar som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, och
2. upphandlingar eller projekttävlingar vars värden beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap .]
Paragrafen genomför artikel 1.1 och 1.2 i LUF-direktivet. Första och tredje stycket motsvaras av 1 kap. 2 § första och andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.1 och 8.10 samt, beträffande tredje stycket 1, i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51). Andra stycket motsvaras närmast av 2 kap. 23 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
Paragrafens första stycke anger att lagen gäller vid upphandling som utförs av upphandlande enheter. Upphandlande enheter definieras i 1 kap. 15 §. På samma sätt som enligt LUF är en förutsättning för att lagen ska vara tillämplig att det som den upphandlande enheten anskaffar är avsett för någon av de verksamheter som avses i 3–10 §§.
Ds 2014:25 Författningskommentar
771
I andra stycket beskrivs vad som avses med upphandling, se här även kommentaren till 2 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Av definitionen av leverantör i 1 kap. 9 § framgår att med detta avses även grupper av leverantörer. Kontrakt definieras i 1 kap. 8 §.
För kommentar till tredje stycket, se kommentaren till 80 § i avsnitt 14.2 i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning
2 § Bestämmelserna i 19 kap. ska tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
Med tilldelning enligt första stycket avses
1. direkttilldelning av avtal om allmän trafik,
2. tilldelning av avtal om allmän trafik efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, eller
3. nödåtgärder. I kollektivtrafiklagen (2010:1065) finns bestämmelser om förbud mot viss direkttilldelning enligt EU:s kollektivtrafik–förordning och om överklagande av beslut om nödåtgärd i vissa fall.
Paragrafen är ny och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 24.6–8. Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Verksamheter som omfattas av lagen
Gas, värme, el och dricksvatten
3 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av
1. tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produktion, transport eller distribution av gas, värme, el eller dricksvatten, eller
2. leverans av gas, värme, el eller dricksvatten till sådana nät som avses i 1.
Författningskommentar Ds 2014:25
772
Med leverans enligt första stycket 2 förstås generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning. Produktion av gas i form av utvinning regleras dock i 10 §.
Paragrafens första stycke genomför artikel 8.1, artikel 9.1 och artikel 10.1 i LUF-direktivet. Andra stycket genomför artikel 7 i LUFdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
LUF-direktivet innebär inte någon ändring i förhållande till nu gällande ordning och första stycket är likalydande med 1 kap. 4 § LUF. Andra stycket är nytt. Här klargörs att med leverans avses generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning. Att det rör sig om ett klargörande, och inte om en utvidgning av tillämpningsområdet, anges i skäl 23 i direktivet.
4 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar gas eller värme till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 3 §, om
1. enhetens produktion är en oundviklig följd av en annan verksamhet än någon av dem som avses 3, 6 eller 7 §,
2. leverans till det publika nätet endast syftar till att använda denna produktion ekonomiskt, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
Paragrafen genomför artikel 8.2 i LUF-direktivet och motsvaras av 1 kap. 5 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Undantaget har utvidgats något. Det får nu tillämpas även i de fall den upphandlande enhetens huvudverksamhet avser någon av de verksamheter som anges i 8, 9 eller 10 §. Se närmare kommentaren till första punkten nedan.
Paragrafen gäller för andra upphandlande enheter än upphandlande myndigheter. Det kan röra sig om ett privaträttsligt företag som bedriver verksamhet enligt 8, 9 eller 10 § med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt. Det kan också röra sig om ett offentligt företag som bedriver verksamhet av industriell eller kommersiell karaktär, antingen sådan verksamhet som avses i 8, 9 eller 10 § eller någon annan verksamhet. Om verksamheten är av industriell eller kommersiell karaktär är det offentliga företaget inte ett sådant offentligt styrt organ som jämställs med upphandlande myndighet (se 1 kap. 11 § och 16 § denna lag, som motsvaras av
Ds 2014:25 Författningskommentar
773
1 kap. 12 § och 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling). Ett sådant offentligt företag är alltså inte en upphandlande myndighet men det är att betrakta som en upphandlande enhet till följd av sin produktion och leverans av gas eller värme. Det kan givetvis vara en upphandlande enhet redan till följd av sin huvudverksamhet, om det rör sig om en sådan verksamhet som anges i 8, 9 eller 10 §.
Om företaget är verksamt inom något av de områden som anges i 8, 9 eller 10 § kan det även vara upphandlingsskyldigt inom ramen för denna verksamhet. Eftersom företaget inte är en upphandlande myndighet är det i alla händelser inte skyldigt att upphandla enligt den nya lagen om offentlig upphandling inom ramen för sin huvudverksamhet. Som en ”biprodukt” av den huvudsakliga verksamheten kan oundvikligen uppkomma nyttigheter i form av gas eller värme, som företaget vill använda ekonomiskt genom leverans till det publika nätet. Detta är ju enligt 3 § sådan verksamhet som i och för sig omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Den allmänna innebörden av såväl undantaget i denna paragraf som i följande 5 §, som gäller egen produktion och leverans av el eller dricksvatten, är emellertid att om den sekundära verksamheten inte är alltför omfattande faller den ändå utanför den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Företaget behöver alltså inte upphandla enligt den nya lagen när det gör anskaffningar inom ramen för den sekundära verksamheten.
Samtliga förutsättningar i punkterna 1–3 måste vara uppfyllda för att undantaget ska vara tillämpligt. Första punkten uppställer krav rörande företagets huvudsakliga verksamhet, som inte i sig får avse gas, värme, el eller dricksvatten (3 och 6 §§) eller transporttjänster (7 §), och produktionen inom den sekundära verksamheten, som måste vara en oundviklig följd av huvudverksamheten. Som redan berörts finns här en skillnad gentemot nuvarande 1 kap. 5 § LUF, vilken exkluderar alla slags verksamheter enligt LUF. LUF-direktivet har således ändrats i detta avseende i förhållande till 2004 års LUF-direktiv. Ändringen får till följd att ett företag kan vara verksamt i och upphandlingsskyldigt inom antingen postområdet, området för tillhandahållande av hamnar och flygplatser eller utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen enligt 8, 9 eller 10 § och ändå tillämpa detta undantag för den sekundära verksamheten. Ändringen har inte kommenterats i någon skältext eller berörts i något förkla-
Författningskommentar Ds 2014:25
774
rande dokument. Motsvarande ändring har gjorts beträffande ”biprodukterna” el och vatten, se 5 § nedan. Det är oklart varför undantaget har utvidgats, men det kan konstateras att ändringen innebär att förutsättningarna har ökat för att undantaget ska kunna komma till praktisk användning. Ändringen innebär å andra sidan att det förmodade huvudsyftet med undantaget – att ett företag som normalt sett inte upphandlar inte ska behöva göra det i den sekundära verksamheten – inte kan sägas vara lika uttalat.
Andra punkten rör syftet med leveransen av ”biprodukten”.
Syftet med leveransen måste vara att hantera den produkten på ett ekonomiskt sätt. Tredje punkten uppställer krav rörande omfattningen av den sekundära verksamheten i förhållande till företagets totala omsättning. I artikel 8.2 i LUF-direktivet anges att omsättningen ska beräknas på de tre närmast föregående årens genomsnitt, vilket motsvarar skrivningen i artikel 3.2 i 2004 års LUFdirektiv. Den formulering som har valts i paragrafen, ”beräknat efter genomsnittet för de tre föregående åren” motsvarar nuvarande 1 kap. 5 § LUF. Formuleringen bedöms ge uttryck för hur direktivbestämmelsen bör tolkas (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 451). Beräkningen ska alltså bygga på de tre närmast föregående kalenderåren inklusive innevarande år, där en prognos får göras för årsomsättningen.
5 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar el eller dricksvatten till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 3 §, om
1. enhetens produktion behövs för en annan verksamhet än någon av dem som avses i 3, 6 eller 7 §,
2. leverans till det publika nätet beror endast på enhetens egen förbrukning, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 30 procent av enhetens totala produktion av el respektive dricksvatten, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
Paragrafen genomför artikel 9.2 och artikel 10.3 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 1 kap. 6 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Paragrafen berör samma kategorier av företag som avses i 4 § och avser på samma sätt att undanta viss sekundär verksamhet, se kommentaren till den paragrafen. Den sekundära verksamhet som
Ds 2014:25 Författningskommentar
775
avses i denna paragraf är egen produktion och leverans av el eller dricksvatten.
I punkterna 1–3 anges de närmare förutsättningarna för undantaget, vilka samtliga måste vara uppfyllda. Första punkten innebär att företagets huvudverksamhet inte i sig får avse gas, värme, el eller dricksvatten (3 och 6 §§) eller transporttjänster (7 §) och att företaget ska producera el eller dricksvatten för användning i sin huvudverksamhet. Andra punkten innebär att företagets leverans ska avse överskottet av produktionen. Möjligheten att leverera måste vara kopplad till företagets egen förbrukning. Tredje punkten uppställer krav på omfattningen av leveranserna i förhållande till företagets totala produktion av el eller dricksvatten. Beräkningen av de närmaste föregående årens genomsnitt ska göras på det sätt som anges i kommentaren till 4 §.
6 § Denna lag gäller även för upphandling som görs och projekttävlingar som anordnas av en upphandlande enhet som bedriver verksamhet som avser dricksvatten enligt 3 §, om upphandlingen eller projekttävlingen har anknytning till
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering och den volym vatten som används för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortföring eller rening av avloppsvatten.
Paragrafen genomför artikel 10.2 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. LUF-direktivet innebär ingen ändring i förhållande till nu gällande ordning och paragrafen motsvarar 1 kap. 7 § LUF.
Artikel 10.2 i LUF-direktivet är otydlig, men paragrafen har utformats med utgångspunkt i bedömningen att det är kontraktet och projekttävlingen som ska ha anknytning till vattenbyggnadsprojekt etc. (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 452).
Transporttjänster
7 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande eller drift av publika nät i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana.
Författningskommentar Ds 2014:25
776
Ett nät för transporttjänster ska anses finnas om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.
Paragrafen genomför artikel 11 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 8 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Artikel 11 i LUF-direktivet omfattar inte uttryckligen tillhandahållande eller drift av tunnelbanenät. Paragrafens första stycke har utformats med utgångspunkt i bedömningen att tunnelbana får anses vara en slags järnvägstransport (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 453). I andra stycket definieras nät för transporttjänster.
I 1 kap. 8 § tredje stycket LUF hänvisas till 1 kap. 22 § LUF, i vilken vissa busstransporttjänster undantas från LUF. Det undantaget har utgått varför någon motsvarande hänvisning inte görs i den föreslagna paragrafen. I övrigt är paragrafen likalydande med 1 kap. 8 § LUF.
Posttjänster m.m.
8 § Denna lag omfattar en verksamhet som består av tillhandahållande av posttjänster och närstående posttjänster.
Med posttjänster avses insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser.
Med postförsändelse avses en adresserad försändelse i den slutliga utformning i vilken den ska överlämnas, såsom brevförsändelser, böcker, kataloger, tidningar och tidsskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde.
Med närstående posttjänster avses följande tjänster som tillhandahålls av en upphandlande enhet som även tillhandahåller posttjänster:
1. tjänster som innebär hantering av posttjänster såväl före som efter avsändandet, och
2. tjänster som avser oadresserad direktreklam och andra försändelser som inte omfattas av tredje stycket.
Paragrafen genomför artikel 13 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 § och 2 kap. 13 § LUF.
Definitionerna av begreppen postförsändelse, posttjänster och andra tjänster än posttjänster, som i LUF har införts i en särskild
Ds 2014:25 Författningskommentar
777
paragraf i lagens kapitel med definitioner, återges direkt i denna paragraf av det skälet att begreppen inte återkommer på något annat ställe i lagen. Det är genom definitionerna som lagens tillämpning när det gäller posttjänster och närstående posttjänster närmare avgränsas. Genom definitionen i fjärde stycket framgår vilka närstående posttjänster som omfattas. Vissa tjänster som i 2004 års LUF-direktiv och LUF sorterar under detta begrepp har exkluderats till följd av att de är exkluderade från LUF-direktivet. I övrigt är tillämpningsområdet oförändrat.
Tillhandahållande av hamnar och flygplatser
9 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att ge tillgång till flygplatser, hamnar eller andra terminaler för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar.
Paragrafen genomför artikel 12 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. LUF-direktivet innebär ingen ändring i förhållande till nu gällande ordning och paragrafen är likalydande med 1 kap. 10 § 2 LUF.
Utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen
10 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
1. utvinna olja eller gas, eller
2. prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Paragrafen genomför artikel 14 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 10 § 1 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.
Till skillnad från nuvarande ordning omfattas inte prospektering av olja och gas av direktivets tillämpningsområde. Skälet är att den marknaden bedöms som så konkurrensutsatt att det inte är nödvändigt att reglera den genom upphandlingsdirektiven (se skäl 25 i LUF-direktivet).
Författningskommentar Ds 2014:25
778
Blandade kontrakt inom ramen för samma verksamhet
Blandade kontrakt som avser flera upphandlingsslag enligt denna lag
11 § En upphandlande enhet ska tilldela ett kontrakt som avser mer än ett upphandlingsslag enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader) med tillämpning av de bestämmelser som gäller för det upphandlingsslag som karaktäriserar upphandlingens huvudföremål.
Om ett kontrakt avser både sådana tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster, eller både varor och tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de beräknade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta.
Paragrafen genomför artikel 5.2 i LUF-direktivet och motsvaras av 2 kap. 19 § andra och tredje stycket samt 24 § andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.2. Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Delbara blandade kontrakt
12 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som omfattas av denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande enhet tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Paragrafen genomför artikel 5.4 första stycket första meningen samt artikel 25.1 och 25.2 första stycket i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
13 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Ds 2014:25 Författningskommentar
779
Paragrafen genomför artikel 5.4 första stycket andra meningen samt artikel 25.2 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3. Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
14 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett enda kontrakt ska, om inte något annat följer av 16–18 §§, denna lag tillämpas på hela kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 5.4 andra stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3. Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
15 § Den upphandlande enheten ska tilldela ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner med tillämpning av denna lag om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas med tillämpning av 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Paragrafens första stycke genomför artikel 5.4 tredje stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3. Paragrafen är tillämplig exempelvis om en upphandlande enhet i ett och samma kontrakt upphandlar en byggentreprenad i form av reparation av vattenanläggningar, och kombinerar detta med en tjänstekoncession avseende driften av vattenförsörjningen. Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den bestämmelsen.
Författningskommentar Ds 2014:25
780
Delbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet
16 § Den upphandlande enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 18 § första stycket, artikel 25.2 tredje stycket a i LUF-direktivet. Andra stycket genomför artikel 25.3 i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3. Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
17 § Den upphandlande enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 § första stycket, artikel 25.2 tredje stycket b i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3. Bestämmelserna om kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet kan vara tillämpliga om t.ex. en upphandling avser att uppföra en ny terminal på en flygplats. I terminalen ska installeras utrustning för att upptäcka explosiva ämnen, vilket nödvändiggör att information sekretessbeläggs vilket i sin tur medför att bestämmelserna i LUFS blir tillämpliga för den delen av kontraktet. Om förutsättningarna i 18 § är uppfyllda får hela kontraktet tilldelas med tillämpning av bestämmelserna i LUFS.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den bestämmelsen.
18 § Det som sägs i 16 och 17 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ds 2014:25 Författningskommentar
781
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 16 § första stycket och 17 §, artikel 25.2 tredje stycket a och b i LUF-direktivet. Paragrafens andra stycke genomför artikel 25.2 fjärde stycket i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF men speglar 1 kap. 6 § LUFS. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Odelbara blandade kontrakt
19 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas ska den upphandlande enheten välja tillämpliga bestämmelser på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget får enheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får det tilldelas med tillämpning av den lagen.
Paragrafens första stycke genomför artikel 5.5 i LUF-direktivet. Andra stycket genomför artikel 25.4 i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.3. Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Kontrakt som rör mer än en verksamhet
20 § Om ett kontrakt är avsett för mer än en verksamhet får den upphandlande enheten tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
Paragrafen genomför artikel 6.1 första stycket första meningen och artikel 26.1 första stycket första meningen i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Författningskommentar Ds 2014:25
782
Bestämmelserna i 11–19 §§ ovan reglerar vad som ska gälla när ett blandat kontrakt avser flera anskaffningar som ska användas i en och samma verksamhet. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i den nya lagen om offentlig upphandling. Bestämmelserna om upphandling som avser mer än en verksamhet är specifika för den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. De är tillämpliga när ett kontrakt avser en eller flera anskaffningar som ska användas i flera verksamheter hos den upphandlande enheten. Sådana verksamheter kan omfattas av skilda regelverk. En upphandlande enhet, som också är en upphandlande myndighet och bedriver verksamhet inom båda områdena, kan t.ex. köpa in kontorsutrustning som är avsedd att användas i båda verksamheterna.
I paragrafen anges som huvudregel att en upphandlande enhet får dela upp ett kontrakt som är avsett för flera verksamheter i flera separata kontrakt. Enheten får också välja att tilldela ett enda kontrakt. Dock gäller de allmänna kraven i 21 §. Syftet får inte vara att undandra kontraktet eller kontrakten från upphandlingsskyldighet. Om någon av de berörda verksamheterna rör försvar eller säkerhet måste också kraven i 27 § vara uppfyllda för att enheten ska få tilldela ett enda kontrakt utan tillämpning av denna lag.
21 § Den upphandlande enheten får inte tilldela ett enda kontrakt eller tilldela separata kontrakt för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Paragrafen genomför artikel 6.1 tredje stycket, artikel 26.1 andra stycket andra meningen och artikel 26.2 tredje stycket sista ledet i LUF-direktivet. Paragrafen motsvaras av 1 kap. 28 § LUF och speglar 1 kap. 6 § andra stycket LUFS. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Paragrafen innebär ett förbud mot att antingen tilldela ett enda kontrakt eller tilldela ett antal separata kontrakt om syftet med den valda åtgärden är att undandra kontraktet eller kontrakten från upphandlingsskyldighet.
Ds 2014:25 Författningskommentar
783
Tilldelning av separata kontrakt
22 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Paragrafen genomför artikel 6.1 första stycket andra meningen och artikel 26.1 första stycket andra meningen i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Tilldelning av ett enda kontrakt
23 § En upphandlande enhet som tilldelar ett enda kontrakt avsett för mer än en verksamhet ska tillämpa de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för.
Om någon av de berörda verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller lagen (2011:1029) om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet ska dock 25–27 §§ tillämpas.
Paragrafens första stycke genomför artikel 6.2 i LUF-direktivet. Andra stycket genomför artikel 6.1 andra stycket andra meningen i direktivet. Första stycket överensstämmer med 1 kap. 25 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Enligt artikel 6.1 andra stycket första meningen i direktivet gäller det som sägs i artikel 6 om tilldelning av ett enda kontrakt trots vad som sägs i artikel 5 om blandad upphandling som omfattar samma verksamhet. En upphandlande enhet ska alltså tillämpa bestämmelserna om tilldelning av ett enda kontrakt för flera verksamheter i stället för bestämmelserna i 11–19 §§, så snart ett kontrakt avser flera verksamheter hos enheten.
24 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för ska, om en av verksamheterna omfattas av
1. lagen (0000:000) om offentlig upphandling den lagen tillämpas,
2. [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet] denna lag tillämpas, eller
Författningskommentar Ds 2014:25
784
3. denna lag och de andra varken omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet] denna lag tillämpas.
Paragrafen genomför artikel 6.3 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Paragrafen följer principen att striktast möjliga regelverk ska tillämpas. Första punkten motsvaras av 1 kap. 26 § LUF. Andra
punkten är ny och föranleds av det nya koncessionsdirektivet.
Genomförandeutredningen ska lämna förslag till genomförande av koncessionsdirektivet i ett slutbetänkande den 1 oktober 2014.
Tredje punkten motsvaras av 1 kap. 27 § LUF, förutom tillägget i
fråga om koncessionsdirektivet. Ett exempel på när tredje punkten kan vara tillämplig är om en av verksamheterna avser produktion av olja och den andra verksamheten avser prospektering av olja, som inte omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (se 2 kap. 10 §). Den andra verksamheten kan också vara en sådan konkurrensutsatt verksamhet som är undantagen i enlighet med 3 kap. 25 §.
Tilldelning av ett enda kontrakt när en av verksamheterna rör försvar eller säkerhet
25 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt är avsett för en verksamhet som omfattas av denna lag samt en verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också för ett kontrakt som är avsett för en verksamhet enligt denna lag och en verksamhet som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och dessutom innehåller upphandling eller andra beståndsdelar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget.
Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 26 §, artikel 26.2 första stycket i LUF-direktivet. Andra stycket genomför artikel 26.2 andra stycket i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Om den upphandlande enheten väljer att tilldela ett enda kontrakt, och en del av kontraktet avser verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, innebär första stycket att kontraktet kan tilldelas utan upphandling. Av andra stycket följer att ett kon-
Ds 2014:25 Författningskommentar
785
trakt som innehåller tre komponenter som omfattas av denna lag, LUFS respektive artikel 346 i EUF-fördraget, kan tilldelas utan upphandling.
26 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt som är avsett för en verksamhet som omfattas av denna lag samt en verksamhet som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 25 §, artikel 26.2 första stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen speglar 1 kap. 4 § LUFS. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Första stycket innebär att om den upphandlande enheten tilldelar
ett enda kontrakt och en del av kontraktet är avsett för en verksamhet som omfattas av LUFS, får enheten välja att tilldela kontraktet med tillämpning av LUFS. Innebörden av andra stycket är att ”LUFS-delen” av kontraktet ska vara styrande för vilket regelverk som är tillämpligt såväl när LUFS är tillämplig på den delen som när värdet på den delen understiger tillämpligt tröskelvärde enligt LUFS. Detsamma gäller om den delen är undantagen från LUFS enligt en uttrycklig undantagsbestämmelse.
27 § Det som sägs i 25 och 26 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Paragrafen genomför artikel 26.2 tredje stycket, första ledet, i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen speglar 1 kap. 6 § första stycket LUFS. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.
Tilldelning av ett enda kontrakt i dessa fall kan få till följd att upphandlingsskyldighet helt bortfaller för kontraktet. Därför gäller att åtgärden måste vara berättigad av objektiva skäl. Vad som är objektiva skäl får avgöras från fall till fall. Valet att tilldela ett enda kontrakt utan tillämpning av denna lag måste alltså understödjas av objektiva omständigheter. Om det brister i denna förutsättning kan den upphandlande enheten, beroende på omständigheterna, upphandla hela kontraktet enligt denna lag eller välja att tilldela sepa-
Författningskommentar Ds 2014:25
786
rata kontrakt. Enheten måste dock även förhålla sig till kravet på subjektivt godtagbara skäl i 21 §.
Lagens tillämplighet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
28 § Denna lag gäller för kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster enligt andra stycket om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande enheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. FoU-tjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning,
4. forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
Paragrafen genomför artikel 32 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 5 LUF samt kategori 8 i bilaga 2 till samma lag. Övervägandena finns i avsnitt 8.9.
Av 4 kap. 5 § framgår att regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för de FoU-tjänster som avses i denna paragraf. Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
1 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
Ds 2014:25 Författningskommentar
787
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § i den lagen.
Paragrafen genomför artikel 24.1 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 3 a § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Paragrafen innebär ingen ändring av rättsläget. Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska inte tillämpas för upphandling eller projekttävling som omfattas av LUFS tillämpningsområde. Motsvarande paragraf i LUF är införd under rubriken ”Lagens tillämpningsområde”. Innebörden av paragrafen är att en anskaffning som annars skulle ha omfattats av denna lag inte gör det, om karaktären på det som anskaffas gör att LUFS är tillämplig. Därför har den nu föreslagna bestämmelsen placerats under rubriken ”Undantag från lagens tillämpningsområde”, vilket överensstämmer med placeringen av motsvarande paragraf i lagen om offentlig upphandling. Ändringen är redaktionell och innebär inte någon ändring i sak.
Sekretess
2 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling, som inte annars ska undantas enligt 1 §, om
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
Paragrafen genomför artikel 24.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
3 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.
Undantagen i första stycket gäller även för projekttävlingar.
Paragrafen genomför artikel 24.3 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 13 a § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se
Författningskommentar Ds 2014:25
788
även kommentaren till den paragrafen. Nuvarande lag möjliggör enbart undantag på grund av sekretess. Till följd av ändrad reglering i LUF-direktivet ges i den föreslagna paragrafen en möjlighet att också göra undantag om upphandlingen eller projekttävlingen rör rikets väsentliga intressen.
Kontrakt för återförsäljning eller uthyrning till tredje man
4 § Denna lag gäller inte för anskaffningar som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för kontraktet och även andra har rätt att sälja eller hyra ut det på samma villkor som den upphandlande enheten.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet.
Paragrafen genomför artikel 18 och 2.12 andra stycket sista meningen i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Vad gäller första och andra styckena innebär LUF-direktivet ingen ändring i förhållande till nu gällande ordning och bestämmelserna motsvarar 1 kap. 12 § LUF. I tredje stycket anges att undantaget för återförsäljning eller uthyrning till tredje man och anmälningsskyldigheten i första och andra styckena inte gäller för upphandlingar som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet. Bestämmelsen är ny och har införts i förtydligande syfte.
Verksamhet i tredje land samt anmälan till Europeiska kommissionen
5 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas eller projekttävling som anordnas för att i ett land som inte är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utöva sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 § utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i ett eller flera EESländer.
Ds 2014:25 Författningskommentar
789
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Paragrafen genomför artikel 19 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 13 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Som föremål för undantaget anges ”kontrakt” i stället för, som i nuvarande lag, ”upphandling”. Paragrafen innebär emellertid ingen ändring av rättsläget.
Enligt artikel 19.1 är LUF-direktivet inte tillämpligt för något annat ändamål än de verksamheter som anges i artiklarna 8–14. Detta följer emellertid redan av 2 kap. 1 § och har därför inte angetts särskilt här (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 456 f).
Förfaranden enligt andra internationella regler
6 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Paragrafen genomför artikel 20.1 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 14 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.5. Paragrafen motsvarar 3 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
7 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. en internationell organisation.
Författningskommentar Ds 2014:25
790
Paragrafen genomför artikel 27.1 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 14 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.5. Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande enhet tilldelar eller anordnar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
Paragrafen genomför artikel 20.2 och 27.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.5. Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för tjänstekontrakt som en upphandlande enhet tilldelar en upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Paragrafen genomför artikel 22 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 20 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.6. Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Kontrakt som avser vatten, energi eller bränsle i vissa fall
10 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas av en upphandlande enhet och avser
1. anskaffning av vatten, om den upphandlande enheten bedriver verksamhet enligt 2 kap. 3 § som avser dricksvatten, eller
Ds 2014:25 Författningskommentar
791
2. leverans av energi eller bränsle för energiproduktion, om den upphandlande enheten bedriver verksamhet enligt 2 kap. 3 § som avser el, gas eller värme eller verksamhet som avses i 2 kap. 10 §.
Paragrafen genomför artikel 23 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 21 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
11–19 §§
Se 100–108 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Anknutna företag och samriskföretag
20 § Med anknutet företag avses
1. företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Paragrafen genomför artikel 29.1–2 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 2 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Definitionen av anknutet företag har här införts i anslutning till de paragrafer där begreppet används. Paragrafen har samma lydelse som 2 kap. 2 § LUF förutom att en hänvisning nu görs till direktiv 2013/34/EU, vilket har ersatt direktiv 83/349/EEG.
Artikel 29–31 i LUF-direktivet om anknutna företag och samriskföretag innebär ingen ändring av rättsläget (artikel 23 i 2004 års LUF-direktiv som har genomförts i 1 kap. 15–18 §§ samt 2 kap. 2 §
Författningskommentar Ds 2014:25
792
LUF). Regleringen i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna om anknutna företag och samriskföretag är därför i allt väsentligt utformad i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i LUF, se för tidigare överväganden och kommentarer prop. 2006/07:128 del 1 s. 257 f, 458 f. och 467 f.
21 § Under de förutsättningar som anges i 22 § gäller inte denna lag för kontrakt som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dem.
Paragrafen genomför artikel 29.3 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 15 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Av direktivet framgår att undantaget gäller utan hinder av de nya bestämmelserna i artikel 28 (11–19 §§). En upphandlande enhet är således oförhindrad att undanta kontrakt med stöd av denna paragraf, även om också bestämmelserna om interna kontrakt och kontrakt mellan upphandlande myndigheter är tillämpliga.
22 § Bestämmelserna i 21 § gäller under förutsättning att leverans med anledning av tilldelningen av varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontrakt motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av varor, tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande varor, tjänster eller byggentreprenader, varor eller tjänster, ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från varor, tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
Paragrafen genomför artikel 29.4–6 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 16 § LUF så när som på en ändring av redaktionellt slag när det gäller ordningen vid uppräkning av de tre upphandlingsslagen
Ds 2014:25 Författningskommentar
793
varor, tjänster och byggentreprenader. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
23 § Denna lag gäller inte för kontrakt som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen i första stycket gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
Paragrafen genomför artikel 30 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 17 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Av direktivet framgår att undantaget gäller utan hinder av de nya bestämmelserna i artikel 28 (11–19 §§). En upphandlande enhet är således oförhindrad att undanta kontrakt med stöd av denna paragraf, även om också bestämmelserna om interna kontrakt och kontrakt mellan upphandlande myndigheter är tillämpliga.
24 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 21 eller 23 § lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda kontraktens art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 21–23 §§.
Paragrafen genomför artikel 31 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 18 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
25 § Denna lag gäller inte om det fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och
Författningskommentar Ds 2014:25
794
om upphävande av direktiv 2004/17/EG att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Europeiska kommissionen prövar efter begäran från en upphandlande enhet om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för viss verksamhet.
Paragrafen genomför artikel 34.1 och 35.1 första stycket i LUFdirektivet och är likalydande med 1 kap. 23 § LUF förutom att en hänvisning här görs till LUF-direktivet i stället för 2004 års LUFdirektiv. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.1.
Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt
Förvärv av fastighet m.m.
26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet.
Med fastighet enligt första stycket avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Paragrafen genomför artikel 21 a i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 1 samt andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.1. Paragrafen motsvarar 3 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Radio- och tv-området
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Paragrafen genomför LUF-direktivets artikel 21 i och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.2. Paragrafen
Ds 2014:25 Författningskommentar
795
motsvarar 3 kap. 21 § första stycket 2 samt andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Paragrafen genomför artikel 21 b i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 2 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Vissa juridiska tjänster
29 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i
1. ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande inom riket, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. ett rättsligt förfarande inför domstol eller hos myndighet inom riket, eller
3. ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen enligt första stycket gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när den sak som rådgivningen gäller med hög sannolikhet kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
Paragrafen genomför LUF-direktivets artikel 21 c i och ii och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
30 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
Författningskommentar Ds 2014:25
796
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Paragrafen genomför artikel 21 c iii–v i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 24 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Vissa finansiella tjänster
31 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i anslutning till utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
3. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Paragrafen genomför artikel 21 d och e i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 3 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.4. Förutom att det i denna paragraf inte görs något undantag för centralbankstjänster motsvarar den 3 kap. 25 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Anställningskontrakt
32 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Paragrafen genomför artikel 21 f i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 4 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.5. Paragrafen motsvarar 3 kap. 26 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Ds 2014:25 Författningskommentar
797
Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara
33 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Paragrafen genomför artikel 21 h i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.6. Paragrafen motsvarar 3 kap. 27 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
4 kap. Allmänna bestämmelser
1–2 §§
Se 96–97 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
3 § En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 24 a § LUF och saknar motsvarighet i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3. Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
4 §
Se 98 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
CPV-nomenklaturen
5 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i
Författningskommentar Ds 2014:25
798
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), ändrad genom Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 29 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 33 §, och
3. byggentreprenadkontrakt som avses i bilaga 1.
Paragrafens första stycke genomför artikel 41 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 5 § LUF. Andra stycket saknar motsvarighet i direktivet och motsvarar 1 kap. 2 § femte stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 10.4. Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling förutom när det gäller uppräkningen i andra stycket, som här är anpassad efter den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och därför saknar hänvisning till bestämmelser om politiska kampanjer, se kommentaren till den bestämmelsen.
Rätten att få delta i en upphandling
6 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
Paragrafen genomför artikel 37.1 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 29 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.5. Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
7 § Grupper av leverantörer får delta i upphandlingar. En upphandlande enhet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juri-
Ds 2014:25 Författningskommentar
799
disk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande enheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven för val av leverantörer enligt 14 kap. om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande enheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Paragrafen genomför artikel 37.2 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 30 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.5. Paragrafen motsvarar i väsentliga delar 4 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
8 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som i det sammanhanget har lämnats.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan en anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras och bevaras på sådant sätt som anges i 12 kap. 19 § och information om åtgärderna eller huvuddragen i denna ska på begäran tillställas Europeiska kommissionen eller de myndigheter som avses i 22 kap. 1 §.
Paragrafen genomför del av artikel 59 andra stycket samt tredje stycket i samma artikel i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
9 §
Se 1 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Författningskommentar Ds 2014:25
800
10–13 §§
Se 38–41 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
5 kap. Tröskelvärden
Tröskelvärdenas storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på upphandlingar vilkas värden beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
1. varukontrakt eller tjänstekontrakt samt projekttävlingar,
2. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen, eller
3. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Värdet av en upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Paragrafen genomför artikel 15, artikel 16.1 första meningen första ledet och relevanta delar av artikel 17 i LUF-direktivet. Den motsvarar 3 kap. 1 § LUF. Paragrafen är anpassad efter förhållandena på försörjningsområdet men motsvarar i övrigt 5 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se angående de delarna kommentaren till den paragrafen.
På samma sätt som i 2004 års LUF-direktiv anges i artikelbestämmelsen uttryckligen att direktivet ska tillämpas på all upphandling som inte ska undantas enligt artiklarna 18–23 eller artikel 34 när det gäller utövande av verksamheten i fråga. Syftet får antas vara att markera försörjningsdirektivets karaktär av lex specialis. Det framgår emellertid redan av de bestämmelser i 3 kap. som genomför de aktuella undantagen att vissa upphandlingar inte omfattas av lagen. Det blir i dessa fall inte aktuellt att beakta tröskelvärdena (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 480).
I första stycket anges de kategorier av tröskelvärden som är aktuella på försörjningsområdet. I likhet med nuvarande ordning är uppdelningen gjord utifrån de olika upphandlingsslagen (varor,
Ds 2014:25 Författningskommentar
801
tjänster respektive byggentreprenader). För varor och tjänster gäller enligt direktivet ett tröskelvärde om 414 000 euro, och detta tröskelvärde gäller även för projekttävlingar (första punkten). För sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen gäller enligt direktivet ett tröskelvärde om 1 000 000 euro (andra punkten). För byggentreprenader gäller enligt direktivet ett tröskelvärde om 5 186 000 euro (tredje punkten).
Beräkning av värdet av en upphandling
2 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen, exklusive mervärdesskatt. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande enheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Paragrafen genomför artikel 16.1 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 2 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Separata operativa enheter
3 § Om en upphandlande enhet består av flera separata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas. Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Paragrafen genomför artikel 16.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.1. Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Värdetidpunkten
4 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om ett sådant meddelande inte
Författningskommentar Ds 2014:25
802
krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande enheten inleder upphandlingsförfarandet.
Paragrafen genomför artikel 16.4 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 3 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelser
5 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Paragrafen genomför artikel 16.3 första meningen i LUF-direktivet och motsvarar närmast 3 kap. 9 § andra stycket LUF. Andra meningen motsvarar 3 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3. Paragrafen motsvarar 5 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Förbud mot att dela upp en upphandling i avsikt att kringgå bestämmelser
6 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Paragrafen genomför artikel 16.3 andra meningen i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3. Paragrafen motsvarar 5 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandling av delkontrakt
7 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas samtidigt i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då
Ds 2014:25 Författningskommentar
803
överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.
Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
Paragrafen genomför artikel 16.8–10 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 6 § LUF. Paragrafen motsvarar 5 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Byggentreprenadkontrakt
8 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upphandlande enheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras räknas in.
Paragrafen genomför artikel 16.7 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 7 § LUF. Paragrafen motsvarar 5 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den paragrafen.
I artikel 16.7 i LUF-direktivet görs en allmän hänvisning till bestämmelsen om tröskelvärden i artikel 15. Motsvarande hänvisning görs inte i artikel 5.7 i LOU-direktivet. Samma skillnad i uppbyggnad finns mellan motsvarande artiklar i nuvarande direktiv (artikel 9.4 i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 17.4 i 2004 års LUF-direktiv). I 3 kap. 7 § LUF, som motsvarar 3 kap. 8 § LOU, görs inte någon allmän hänvisning till bestämmelserna om tröskelvärden. Paragrafen har utformats med nuvarande lagar som förebild.
Författningskommentar Ds 2014:25
804
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
9 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Paragrafen genomför artikel 16.12 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 8 § LUF. Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
10 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Paragrafen genomför artikel 16.11 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 9 § första stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. En bestämmelse som i sak motsvarar 3 kap. 9 § andra stycket LUF återfinns i 5 §. Se angående detta även avsnitt 11.2.3. Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Vissa tjänstekontrakt
11 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i
Ds 2014:25 Författningskommentar
805
1. när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,
2. när det gäller banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning, och
3. när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
Paragrafen genomför artikel 16.13 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 10 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
12 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader och av månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.
Paragrafen genomför artikel 16.14 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 11 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
13 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga de kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Paragrafen genomför artikel 16.5 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 12 § LUF men omfattar nu även beräkning av värdet av ett dynamiskt inköpssystem. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Innovationspartnerskap
14 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
Författningskommentar Ds 2014:25
806
Paragrafen genomför artikel 16.6 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Val av upphandlingsförfarande
1 § Vid upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande förfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. innovationspartnerskap.
Paragrafen genomför artikel 44.1–44.3 och artikel 44.5 i LUFdirektivet. Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.
Paragrafen anger samtliga upphandlingsförfaranden som får användas vid upphandling inom försörjningssektorerna om upphandlingen avser kontrakt vars värde överstiger de tröskelvärden som anges i lagen.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Paragrafen genomför artikel 45.1 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 25 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.
Vid ett öppet förfarande ska en annons om upphandling användas som anbudsinfordran, jfr 10 kap. 1, 2, 4 och 6 §§ och 14 kap. 3 §.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upp-
Ds 2014:25 Författningskommentar
807
handlande enheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande enheten att delta får lämna anbud.
Paragrafen genomför delvis artikel 46.1 första stycket och delvis artikel 46.2 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 17 § i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.
Vid ett selektivt förfarande får en förhandsannons, annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling användas som anbudsinfordran, jfr 10 kap. 1, 2, 4 och 6 §§ och 14 kap. 3 §.
En upphandlande enhet får i enlighet med 14 kap. 10 § begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för det kvalitativa urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande enheten får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Paragrafen genomför delvis artikel 47.1 första stycket och delvis artikel 47.2 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 9 § i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får en förhandsannons, en annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling användas som anbudsinfordran, jfr 10 kap. 1, 2, 4 och 6 §§ och 14 kap. 3 §.
En upphandlande enhet får i enlighet med 14 kap. 10 § begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
5 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan
Författningskommentar Ds 2014:25
808
föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud.
Paragrafen genomför artikel 50 a i LUF-direktivet och motsvarar i 4 kap. 2 § 1 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får enligt förevarande paragraf till skillnad från vad som gäller enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 LUF även användas när det visserligen har lämnats anbudsansökningar men inte några som är lämpliga.
Av artikel 50 a andra stycket framgår att ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande enhetens behov och krav enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 13 kap. eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande enheten i enlighet med 14 kap.
Det ligger i sakens natur att om inga anbudsansökningar eller anbud har lämnats, så har heller inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud lämnats.
Till skillnad från motsvarande reglering i LOU-direktivet (artikel 32.2 a) krävs enligt LUF-direktivet inte att en rapport lämnas till kommissionen om den så begär för att förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska få tillämpas när inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud har lämnats (jfr 6 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling).
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
6 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det sker för att skydda en ensamrätt. De undantag som anges i första stycket 2 och 3 gäller endast när det inte finns alternativ eller substitut och om avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstgjord begränsning av upphandlingsparametrarna.
Ds 2014:25 Författningskommentar
809
Paragrafen genomför artikel 50 c i LUF-direktivet och motsvarar 4 kap. 2 § 3 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Synnerlig brådska
7 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande enheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Paragrafen genomför artikel 50 d i LUF-direktivet och motsvarar i 4 kap. 2 § 4 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
I bestämmelsen understryks att de omständigheter som åberopas som skäl för synnerlig brådska inte får bero på den upphandlande enheten.
Vid tilldelning av varukontrakt
8 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om
1. det gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor att tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning, avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. det gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören om
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
Författningskommentar Ds 2014:25
810
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Paragrafen genomför artikel 50 b, e, g och i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Paragrafen reglerar ett antal situationer då förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas för tilldelning av varukontrakt. Om kontraktet avser två eller flera slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) måste upphandlingen av varor utgöra huvudföremålet för upphandlingen för att det ska vara fråga om tilldelning av ett varukontrakt. Uppfylls inte denna förutsättning är förevarande paragraf inte tillämplig, se vidare 2 kap. 3 §.
Till skillnad från vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i förslaget till ny lag om offentlig upphandling, så finns inte någon reglering av hur länge ett varukontrakt enligt punkten 2 får gälla, (jfr 6 kap. 16 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling).
Särskilt förmånliga erbjudanden
9 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering när det är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under det normala marknadspriset.
Paragrafen genomför artikel 50 h i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Denna grund för att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering saknar motsvarighet i förslaget till lag om offentlig upphandling.
Av bestämmelsen framgår att för att det ska vara fråga om ett särskilt förmånligt erbjudande är det inte tillräckligt att priset understiger det normala marknadspriset. Det krävs att priset ligger betydligt under det normala marknadspriset.
Ds 2014:25 Författningskommentar
811
Upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader
10 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning
1. att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. det i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet angivits omfattningen av möjliga kompletterandetjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem,
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Paragrafen genomför artikel 50 f i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Till skillnad från vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i förslaget till lag om offentlig upphandling, så finns inte någon reglering av hur länge det förfarandet får tillämpas efter det att det ursprungliga kontraktet slöts (jfr 6 kap. 17 § andra stycket den lagen).
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
11 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling som anordnats enligt 18 kap., under förutsättning att kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Paragrafen genomför artikel 50 j i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.
Författningskommentar Ds 2014:25
812
Konkurrenspräglad dialog
Förutsättningar
12 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran i form av en annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet.
Paragrafen genomför artikel 48.1 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Vid en konkurrenspräglad dialog får en annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling användas som anbudsinfordran. En förhandsannons får inte användas som anbudsinfordran, jfr 10 kap. 1, 2, 4 och 6 §§ och 14 kap. 3 §.
En upphandlande enhet får i enlighet med 14 kap. 10 § begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet.
Annonsering
13 § Om en upphandlande enhet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska enheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande enheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Paragrafen genomför artikel 48.2 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Inledande av dialog
14 § Den upphandlande enheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut med tillämpning av 13 och 14 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande enhetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får enheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda anbudssökandena.
Ds 2014:25 Författningskommentar
813
Paragrafen genomför artikel 48.3 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Genomförande av dialogen
15 § Den upphandlande enheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
Paragrafen genomför artikel 48.4 respektive del av artikel 78.2 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
16 § Den upphandlande enheten ska fortsätta dialogen fram till dess att enheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser enhetens behov.
Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Paragrafen genomför artikel 48.5 och tillsammans med 17 § artikel 48.6 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Uppmaning att lämna ett slutligt anbud
17 § När en underrättelse har lämnats enligt 16 §, ska den upphandlande enheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Paragrafen genomför tillsammans med 9 § artikel 48.6 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Författningskommentar Ds 2014:25
814
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
18 § Den upphandlande enheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den upphandlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Paragrafen genomför artikel 48.6 andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen gör det möjligt för en upphandlande enhet att uppmana en deltagande leverantör att förtydliga innehållet eller optimera sitt anbud. Utrymmet för ändringar är emellertid begränsat, vilket framgår av andra stycket.
Av artikel 48.6 andra stycket framgår att i väsentliga aspekter av anbudet eller den offentliga upphandlingen inkluderas de behov och krav som angivits i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Värdering av anbud
19 § Den upphandlande enheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Paragrafen genomför artikel 48.7 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
20 § Vid en konkurrenspräglad dialog får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 15 kap. 1 § andra stycket 1.
Paragrafen genomför artikel 48.1 tredje stycket sista meningen i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 27 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ds 2014:25 Författningskommentar
815
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
21 § På den upphandlande enhetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnad enligt 15 kap. 1 § andra stycket 2 föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen ändras i sak och inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Paragrafen genomför artikel 48.7 andra stycket i LUF-direktivet Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att förhandla med den anbudsgivare som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnad enligt 15 kap. 1 § andra stycket 2. Förhandlingsutrymmet är emellertid begränsat. Förhandlingen får endast syfta till att få villkoren i anbudet bekräftade.
Av artikel 48.7 andra stycket framgår att i väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen inkluderas de behov och krav som angivits i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Priser eller betalning till deltagare
22 § Den upphandlande enheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Paragrafen genomför artikel 48.8 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
23–37 §§
Se 13–27 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Författningskommentar Ds 2014:25
816
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande enhet får ingå ramavtal med tillämpning av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Paragrafen genomför artikel 51.1 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 5 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Paragrafen genomför artikel 51.1 tredje stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Paragrafen innebär en nyhet genom att det numera uttryckligen föreskrivs en gräns för löptiden av ett ramavtal. Huvudregeln är att ett avtal inte får löpa under längre tid än åtta år. I skäl 72 i direktivet lämnas vissa klargöranden när det gäller löptiden både för enskilda kontrakt och för ramavtalet som sådant. Texten överensstämmer till viss del med skäl 62 i LOU-direktivet. Se redogörelsen i kommentaren till 6 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling. I skäl 72 i LUF-direktivet lämnas också ett exempel som det för försörjningssektorerna specifika fallet med allmännyttiga företag som tillhandahåller grundläggande tjänster till allmänheten. I vissa sådana fall kan det behövas både längre ramavtal och längre enskilda kontrakt, exempelvis när det gäller ramavtal som syftar till att säkerställa ordinärt och extraordinärt underhåll av nät som kan kräva dyrbar utrustning som används av personal som fått högt specialiserad utbildning för ett särskilt ändamål för att säkerställa kontinuiteten i tjänsterna och minimera eventuella avbrott.
Ds 2014:25 Författningskommentar
817
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten för ramavtalet ange objektiva bestämmelser om förfarandet vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet. Enheten ska också ange objektiva villkor för tilldelning av kontrakten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 51.2 första och andra stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Den upphandlande enhet som ingår ramavtalet ska genom särskilda bestämmelser i upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningen av kontrakt som grundar sig på ramavtalet ska gå till. Av 4 § följer att förnyad konkurrensutsättning kan användas som ett förfarande vid tilldelning. Om samtliga villkor för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet gäller finns angivna i ramavtalet kan den upphandlande enheten också föreskriva att kontrakt ska tilldelas med tillämpning av de villkoren, utan en förnyad konkurrensutsättning. Det är också möjligt att föreskriva att kontrakt som grundar sig på ramavtal med alla villkor för tillhandahållande fastställda får tilldelas delvis med, delvis utan förnyad konkurrensutsättning, om de närmare förutsättningarna för detta anges (se 7 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling). I samtliga fall måste det framgå av upphandlingsdokumenten vilka objektiva villkor som ska användas vid tilldelning av kontrakten. Med detta förstås de tilldelningskriterier som kan användas vid en förnyad konkurrensutsättning alternativt den fördelningsnyckel som ska användas vid avrop utan en förnyad konkurrensutsättning.
Av artikel 51.2 andra stycket i direktivet framgår att bestämmelserna och villkoren ska säkerställa likabehandling av de leverantörer som är parter i ramavtalet. Att leverantörerna ska behandlas lika följer redan av de grundläggande principerna för upphandling och har inte angetts särskilt här.
4 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får tilldelas med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet.
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande enheten
1. ange en tidsfrist som är tillräckligt lång för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, och
Författningskommentar Ds 2014:25
818
2. tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 3 §, artikel 51.2 första och andra stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Genom paragrafen klargörs att den upphandlande enheten har möjlighet att använda sig av en förnyad konkurrensutsättning vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet. Bestämmelserna är mindre detaljerade än motsvarande reglering i LOU vilket är uttryck för den generellt sett större frihet som tillåts vid upphandling inom försörjningssektorn än vid upphandling enligt LOU. En självklar utgångspunkt är att förfarandet ska vara objektivt och i enlighet med de grundläggande principerna, som likabehandlingsprincipen och transparensprincipen.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
5 § En upphandlande enhet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande enhet anlitar en inköpscentral enligt första stycket får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Paragrafen genomför artikel 55.4 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Anskaffning från en inköpscentral
6 § En upphandlande enhet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Paragrafen genomför artikel 55.1 första stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.
Ds 2014:25 Författningskommentar
819
Paragrafen motsvarar 7 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Anskaffning genom en inköpscentral
7 § En upphandlande enhet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande enheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Paragrafen genomför artikel 55.1 andra stycket i LUF-direktivet och motsvarar delvis 4 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Den upphandlande enhetens ansvar
8 § En upphandlande enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 6 eller 7 §.
Den upphandlande enheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Paragrafen genomför artikel 55.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.6.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Användning av elektroniska medel för kommunikation
9 § En inköpscentral ska använda elektroniska medel för kommunikation enligt 12 kap. 1–9 §§ vid alla upphandlingsförfaranden.
Författningskommentar Ds 2014:25
820
Paragrafen genomför artikel 55.3 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.5.
Gränsöverskridande gemensam upphandling
10–19 §§
Se 28–36 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
8 kap. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
Kapitlet innehåller bestämmelser om dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner utgör inte självständiga förfaranden utan kan i stället beskrivas som elektroniska metoder eller verktyg för tilldelning av kontrakt. Ett dynamiskt inköpssystem kan schematiskt beskrivas som en tvåstegsprocess, som används för återkommande inköp av sådant som finns på marknaden. I ett första steg upprättas systemet och leverantörer kan när som helst under dess giltighetstid ansöka om att få delta. Alla leverantörer som uppfyller urvalskriterierna ska få delta. I ett andra steg sker tilldelningen av kontrakt enligt systemet. Inför varje kontraktstilldelning ska den upphandlande enheten bjuda in alla anbudsgivare som godkänts som deltagare att lämna anbud. En elektronisk auktion är en upprepad process för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden, som sker helt med elektroniska medel. En elektronisk auktion kan ingå som en avslutande del vid vissa upphandlingsförfaranden eller metoder för upphandling.
Bestämmelserna om dynamiska inköpssystem genomför artikel 52 och bestämmelserna om elektroniska auktioner genomför artikel 53 i LUF-direktivet. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner behandlas också i skäl 73-75 respektive skäl 76 i LUFdirektivet.
Reglerna om dynamiska inköpssystem har inte någon motsvarighet i nuvarande LUF, medan elektroniska auktioner regleras i 5 a kap. i nuvarande LUF. Bestämmelserna har sin grund i 2004 års LUF-direktiv och infördes i LUF år 2010 (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 243 f.). I förhållande till nuvarande LUF föreslås tillämpningsområdet för elektroniska auktioner utvidgas till att gälla även vid
Ds 2014:25 Författningskommentar
821
förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal och vid dynamiska inköpssystem. I övrigt föreslås bestämmelserna i allt väsentligt motsvara nuvarande LUF. Den nya lagens bestämmelser om dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner motsvarar i hög utsträckning 8 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till det kapitlet.
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande enhet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande enhetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 52.1 i LUFdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 52.1 i LUFdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Förfarande vid dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Författningskommentar Ds 2014:25
822
Om den upphandlande enheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska tillämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
Paragrafen genomför artikel 52.2 första stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandlingsdokumenten m.m.
4 § För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten
1. publicera en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
2. i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser samt lämna all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. om indelning gjorts i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ange dessa indelningar och vad som karakteriserar dessa, och
4. ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 11 kap. 11 § och 12 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Paragrafen genomför artikel 52.4 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Det dynamiska inköpssystemets giltighetstid
5 § Den upphandlande enheten ska i anbudsinfordran ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Ändringar av giltighetstiden ska anmälas till Europeiska kommissionen.
Paragrafen genomför del av artikel 52.8 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 § i
Ds 2014:25 Författningskommentar
823
den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
All kommunikation ska ske med elektroniska medel
6 § All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem ska ske med elektroniska medel enligt 12 kap. 1–5 och 7–11 §§.
Paragrafen genomför artikel 52.3 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande enhet ska under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande enheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande enheten, så länge som inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet inte har skickats, förlänga utvärderingsperioden. Ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Paragrafen genomför artikel 52.5 första och andra stycket i LUFdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bör vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, från den
Författningskommentar Ds 2014:25
824
dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen får inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 §, artikel 52.2 andra stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Av första stycket framgår att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar som huvudregel ska vara minst 30 dagar och att den inte i något fall får vara kortare än 15 dagar. Bestämmelsen är därmed mer flexibel än motsvarande bestämmelse i den nya lagen om offentlig upphandling, som anger att tidsfristen ska vara minst 30 dagar.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Paragrafen genomför artikel 52.5 sista stycket och del av artikel 75.1 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande enheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska den upphandlande enheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Ds 2014:25 Författningskommentar
825
Paragrafen genomför artikel 52.6 första stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
Bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse får tillämpas.
Paragrafen genomför, tillsammans med 8 §, artikel 52.2 andra stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande enheten ska tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller i inbjudan att lämna anbud när anbudsinfordran skett genom en annons om kvalificeringssystem.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Paragrafen genomför artikel 52.6 andra stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Egen försäkran av leverantör som godkänts som deltagare i systemet
13 § En upphandlande enhet som med stöd av 13 kap. och 14 kap. 9 § tillämpar skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med lagen (0000:000) om offentlig upphandling, får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran
Författningskommentar Ds 2014:25
826
skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§ lagen om offentlig upphandling.
15 kap. 4–6 §§ lagen om offentlig upphandling ska tillämpas under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Paragrafen genomför artikel 52.7 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Bestämmelserna i 13 kap., 14 kap. 9 § och 15 kap. 1–6 §§ föreslås i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Avgifter
14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem.
Paragrafen genomför artikel 34.9 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande enhet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande enheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
Paragrafen genomför, tillsammans med 17 §, artikel 53.1 i LUFdirektivet och motsvarar 2 kap. 6 a § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
16 § En upphandlande enhet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
Ds 2014:25 Författningskommentar
827
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 4 §,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
Paragrafen genomför artikel 53.2 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 5 a kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
I förhållande till motsvarande bestämmelser i 5 a kap. 1 § LUF har tillämpningsområdet för elektronisk auktion utvidgats till att gälla även vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal och vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Elektronisk auktion kan alltså användas som en avslutande del även vid dessa båda metoder eller verktyg för upphandling. Tillämpningsområdet för elektroniska auktioner är därmed detsamma enligt de nya upphandlingslagarna.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas enbart på grundval av priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnaden.
Paragrafen genomför, tillsammans med 15 §, artikel 53.1 och artikel 53.3 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 a kap. 2 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller, när en annons om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbjudan att lämna anbud.
Författningskommentar Ds 2014:25
828
Paragrafen genomför, tillsammans med 19 §, artikel 53.4 i LUFdirektivet och motsvarar delvis 5 a kap. 3 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Av paragrafen framgår att informationen om att en elektronisk auktion kan komma att användas kan anges antingen i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller i inbjudan att lämna anbud vid ett kvalificeringssystem. Till skillnad från motsvarande bestämmelse i nuvarande LUF kan alltså informationen om att en elektronisk auktion kan komma att användas lämnas i annat än annonsen om upphandling.
Upphandlingsdokumenten
19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 §, artikel 53.4 och bilaga VII i LUF-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ds 2014:25 Författningskommentar
829
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion ska enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Paragrafen genomför artikel 53.5 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 5 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet enligt 13 kap. eller 14 kap. 8 §, som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud överensstämmer med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
Paragrafen genomför artikel 53.5 andra stycket och, tillsammans med 24–25 §§ 53.5 femte stycket i LUF-direktivet. Första stycket motsvarar delvis 5 a kap. 6 § LUF, medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 21 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
Paragrafen genomför artikel 53.6 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 7 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Författningskommentar Ds 2014:25
830
23 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
Paragrafen genomför artikel 53.6 andra och tredje styckena i LUFdirektivet och motsvarar 5 a kap. 8 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
Paragrafen genomför, tillsammans med 21 och 25 §§, artikel 35.5 femte stycket i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 9 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 24 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Paragrafen genomför, tillsammans med 21 och 24 §§, artikel 35.5 femte stycket i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 10 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 25 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ds 2014:25 Författningskommentar
831
Upplysningar till anbudsgivarna
26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande
enheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Paragrafen genomför delvis artikel 53.7 i LUF-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 11 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 26 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande enheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har mottagit det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
Paragrafen genomför artikel 53.8 i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 12 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 27 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
Författningskommentar Ds 2014:25
832
Paragrafen genomför artikel 53.9 i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 13 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 28 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
9 kap. Tekniska specifikationer
Tekniska specifikationer
Vad som ska anges i tekniska specifikationer
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten. Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§. De ska ange de egenskaper som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Egenskaperna får också avse
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Första stycket 1 och 2 gäller även då sådana faktorer inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
Paragrafen genomför artikel 60.1 första, andra och tredje styckena i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 1 § första stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Vad som avses med tekniska specifikationer utvecklas utförligare i bilaga 3. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av definitionen i 1 kap. 17 §. Av de allmänna principerna för offentlig upphandling följer att de tekniska specifikationerna ska tillåta att leverantörer deltar på lika villkor i upphandlingsförfarandet och att de inte får innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling öppnas för konkurrens (jfr artikel 60.2)
I första stycket anges att de tekniska specifikationerna ska avse egenskaper hos det som upphandlas men att egenskaperna också får avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Detta har hittills framgått av bilaga XXI till 2004 års LUF-direktiv
Ds 2014:25 Författningskommentar
833
och bilaga 4 till LUF. Det anges vidare att egenskaperna även får avse en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Vad avser andra och tredje styckena, se författningskommentaren till 9 kap. 1 § andra och tredje styckena i den nya lagen om offentlig upphandling.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov. Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl. Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationerna som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov, bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Paragrafen genomför artikel 60.1 fjärde och femte styckena i LUFdirektivet och motsvarar 6 kap. 1 § andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande enhet ska, om inte 4 eller 5 § tillämpas, ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande enhet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Paragrafen genomför artikel 60.3 a och c i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 3 § första och andra styckena LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Författningskommentar Ds 2014:25
834
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar
4 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 eller 5 § tillämpas, vara utformade genom en hänvisning till tekniska specifikationer, och i turordning hänvisa till
1. svensk standard som överensstämmer med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard,
5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande bestämmelser.
Paragrafen genomför artikel 60.3 b i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 2 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Innebörden av begreppen i första stycket framgår delvis av bilaga 3.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till specifikationerna enligt 4 § i fråga om vissa egenskaper och till prestanda- eller funktionskraven enligt 3 § i fråga om andra egenskaper.
Paragrafen genomför artikel 60.3 d i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 3 § tredje stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som
Ds 2014:25 Författningskommentar
835
karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar som avses i första stycket får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Paragrafen genomför artikel 60.4 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Likvärdiga lösningar
7 § Om en upphandlande enhet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte överensstämmer med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
Paragrafen genomför artikel 60.5 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 5 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
8 § Om en upphandlande enhet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader om anbudsgivaren kan visa att anbudet överensstämmer med
1. en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Första stycket gäller under förutsättning att de byggentreprenader, varor eller tjänster som överensstämmer med någon av de specifikationer
Författningskommentar Ds 2014:25
836
som det hänvisas till i det stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande enheten har ställt upp.
Paragrafen genomför artikel 60.6 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 6 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
I bilaga 3 utvecklas delvis vad som avses med de specifikationer som det hänvisas till i första stycket 1–5 med undantag för ”europeiskt tekniskt godkännande”. En definition av vad som avses med ett sådant godkännande återfinns i bilaga 4 till LUF.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande enhet får som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ. Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
Paragrafen genomför artikel 62.1 första och tredje styckena i LUFdirektivet och motsvarar 6 kap. 8 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
10 § Om en upphandlande enhet kräver att ett sådant intyg som avses i 9 § ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
Paragrafen genomför artikel 62.1 andra stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Ds 2014:25 Författningskommentar
837
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 62.2 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Som exempel på ”andra lämpliga bevismedel” nämns i artikeln teknisk dokumentation från tillverkaren.
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
12 § En upphandlande enhet ska på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som regelbundet anges i enhetens upphandlingskontrakt. Detsamma gäller för de specifikationer enheten avser att tilllämpa vid tilldelning av kontrakt som förhandsannonseras. Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång inte kan ges till vissa upphandlingsdokument med elektroniska medel av något av de skäl som anges i 12 kap. 4 § eller på grund av att de innehåller uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller på grund av att de innehåller företagshemligheter enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, ska de tekniska specifikationerna tillhandahållas på annat sätt än med elektroniska medel.
Om de tekniska specifikationerna har angetts i handlingar som är tillgängliga för leverantören med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång, är det tillräckligt att enheten hänvisar till dessa handlingar.
Paragrafen genomför artikel 63 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 9 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.4.
De tekniska specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel. De elektroniska medel som specifikationerna tillhandahålls med ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem.
I andra stycket anges när de tekniska specifikationerna ska tillhandahållas på annat sätt än med elektroniska medel.
Författningskommentar Ds 2014:25
838
Av tredje stycket framgår att om de tekniska specifikationerna har angetts i handlingar som är tillgängliga för leverantören med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång, räcker det med att hänvisa till dessa handlingar.
Märken
13 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
Paragrafen genomför artikel 2.19 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
14 § En upphandlande enhet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Om en upphandlande enhet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till kontraktsföremålet, får den upphandlande enheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till de av de detaljerade specifikationerna för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
Ds 2014:25 Författningskommentar
839
Paragrafen genomför artikel 61.1 första och andra styckena och 61.2 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
15 § En upphandlande enhet som kräver ett specifikt märke enligt 14 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
Paragrafen genomför artikel 61.1 tredje stycket i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
16 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande enheten kräver enligt 14 § eller ett likvärdigt märke enligt 15 § inom den aktuella tidsfristen och att detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i 14 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Paragrafen genomför artikel 61.1 fjärde stycket i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.
Som exempel på andra lämpliga bevismedel nämns i artikeln teknisk dokumentation från tillverkaren.
Anbud med alternativa utföranden
17 § En upphandlande enhet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i upphandlingsdokumenten ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Om detta inte anges eller om anbud med alternativa utföranden inte är kopplade till kontraktsföremålet, är sådana anbud inte tillåtna.
Paragrafen genomför tillsammans med 18 § artikel 64.1 i LUFdirektivet och motsvarar 6 kap. 10 § första och andra styckena LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.
Författningskommentar Ds 2014:25
840
Anbud med alternativa utföranden får krävas eller tillåtas oavsett vilka tilldelningskriterierna är.
18 § En upphandlande enhet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras. Den upphandlande enheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
Första stycket genomför tillsammans med 17 § artikel 64.1 andra
stycket i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 10 § tredje stycket LUF. Andra stycket som saknar motsvarighet i direktivet motsvarar 6 kap. 10 § fjärde stycket i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.
Av artikel 64.1 andra stycket framgår med avseende på eventuella krav som uppställs för hur de alternativa anbuden ska presenteras att det är särskilt viktigt att ange om anbud med alternativa utföranden endast får lämnas om ett anbud som inte utgör ett alternativ också har lämnats.
19 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande enhet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
Paragrafen genomför artikel 64.2 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 11 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.
10 kap. Annonsering av upphandling
Kapitlet innehåller bestämmelser om annonsering av upphandling. I sak motsvarar kapitlet 7 kap. LUF. En nyhet är dock att det samlande begreppet anbudsinfordran används för att beskriva hur upphandlingar kan offentliggöras.
Ds 2014:25 Författningskommentar
841
I kapitlet lämnas förslag till genomförande av del av artikel 44 och av artiklarna 67–70 i LUF-direktivet. Vidare lämnas förslag till genomförande av bestämmelser om annonsering av sociala tjänster och andra särskilda tjänster i artikel 92 i LUF-direktivet, se avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51). Ytterligare bestämmelser om annonsering avses meddelas i en förordning.
Anbudsinfordran
1 § En anbudsinfordran ska, om inte något annat följer av 6 kap. 5–11 §§, göras genom
1. en annons om upphandling enligt 2 §
2. en förhandsannons enligt 4 §, eller
3. en annons om kvalificeringssystem enligt 6 §.
Paragrafen genomför delar av artikel 44.4 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 7 kap. 2 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2. Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Av paragrafen framgår huvudregeln att all anbudsinfordran ska ske genom en annons. I paragrafen anges de olika typer av annonser som kan användas som anbudsinfordran.
Undantag från den generella annonseringsskyldigheten kan ske med stöd av bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, se 6 kap. 5–11 §§.
Annons om upphandling
2 § En upphandlande enhet får använda en annons om upphandling som anbudsinfordran vid alla förfaranden.
Paragrafen genomför delar av artikel 69 och del av artikel 92 i LUFdirektivet och motsvarar delvis 7 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2. Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Av paragrafen framgår att en annons om upphandling får användas som anbudsinfordran vid alla förfaranden. Bestämmelsen har
Författningskommentar Ds 2014:25
842
inte samma obligatoriska karaktär som motsvarande bestämmelse i 10 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, eftersom den anger att upphandlande enheter får – och inte ska – använda en annons om upphandling som anbudsinfordran. Skälet till detta är att alla upphandlande enheter alternativt kan välja att använda sig av en förhandsannons eller en annons om kvalificeringssystem. Enligt den nya lagen om offentlig upphandling är det endast upphandlande myndigheter under den centrala nivån som kan välja annat sätt att infordra anbud än genom en annons om upphandling, nämligen genom en förhandsannons.
Vad som ska finnas i en annons framgår av bilagorna XI och XVIII till LUF-direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som fastställs av kommissionen, se artikel 71.1.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande enhet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
En upphandlande enhet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information om planerade upphandlingar.
Paragrafen genomför delvis artikel 45.2 och delar av artikel 67.1 i LUF-direktivet. Paragrafens första stycke saknar direkt motsvarighet i LUF, medan andra stycket motsvarar 7 kap. 3 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2. Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Vilken information som ska finnas i en förhandsannons enligt paragrafen framgår av bilaga VI till LUF-direktivet.
Förhandsannons som anbudsinfordran
4 § En upphandlande enhet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En upphandlande enhet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i bilaga 2, får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Ds 2014:25 Författningskommentar
843
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 44.4 a, delar avartikel 67.2 samt del av artikel 92 i LUF-direktivet. Första stycket motsvarar 7 kap. 4 § LUF medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LUF. Övervägandena när det gäller första stycket finns i avsnitt 17.1.2. För överväganden när det gäller andra stycket, se avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande. Paragrafen motsvarar delvis 10 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Första stycket reglerar möjligheten att i stället för en annons om upphandling använda sig av en förhandsannons som anbudsinfordran när kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande. Till skillnad från den nya lagen om offentlig upphandling gäller bestämmelsen alla upphandlande enheter.
Av andra stycket framgår att en upphandlande enhet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i bilaga 2 också får använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Av bilaga VI till LUF-direktivet framgår att en annons som används som anbudsinfordran enligt första stycket ska innehålla viss kompletterande information utöver den information som enligt samma bilaga ska finnas i alla förhandsannonser. Vad en förhandsannons som avses i andra stycket ska innehålla framgår av bilaga XVIII till LUF-direktivet. Förhandsannonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen, se artikel 71.1.
5 § När en förhandsannons används som anbudsinfordran enligt 4 § ska bl.a. följande anges i annonsen.
1. vilka varor, tjänster eller byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta, och
2. att kontraktet kommer att tilldelas utan någon ytterligare annonsering antingen genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande eller, om kontraktet avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, genom något av förfarandena som får användas enligt 19 kap. samt att intresserade leverantörer skriftligen ska anmäla sitt intresse.
Förhandsannonsen ska omfatta en period om högst 12 månader från den dag den skickas för publicering. En förhandsannons som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 får dock omfatta mer än 12 månader.
Författningskommentar Ds 2014:25
844
Förhandsannonsen ska skickas för publicering mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickas.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 67.2 i LUFdirektivet och del av artikel 92. Paragrafen motsvarar delvis 7 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2 och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – i avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande. Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Annons om kvalificeringssystem
6 § En upphandlande enhet som enligt 14 kap. 3 § upprättar ett kvalificeringssystem ska i en annons upplysa om detta.
Annonsen ska innehålla uppgifter om syftet med systemet och var reglerna för systemet finns tillgängliga. Detta gäller dock inte om annonsen avser ett kvalificeringssystem för sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2.
Paragrafen genomför delvis artikel 68 och del av artikel 92 i LUFdirektivet. Den motsvarar delvis 7 kap. 5 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2 och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – i avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande. Paragrafen har inte någon motsvarighet i den nya lagen om offentlig upphandling.
Av 14 kap. 3 § framgår att en upphandlande enhet får ha ett särskilt kvalificeringssystem för val på förhand av leverantörer som får delta i selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller innovationspartnerskap. Av hänvisningen i 19 kap. till nyss nämnda bestämmelser följer att ett kvalificeringssystem även får anlitas vid urvalsförfarande enligt samma kapitel och att detta ska annonseras enligt samma regler som gäller för de nyss uppräknade förfarandena.
Enligt första stycket ska en upphandlande enhet som upprättar ett kvalificeringssystem upplysa om detta i en annons.
I annonsen ska den upphandlande enheten enligt andra stycket ange syftet med systemet och var reglerna för systemet finns tillgängliga. Kraven på vilka uppgifter som ska lämnas i annonsen
Ds 2014:25 Författningskommentar
845
gäller inte om annonsen avser ett kvalificeringssystem för sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 (se avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande). Vad en annons om kvalificeringssystem närmare ska innehålla framgår av bilagorna X och XVIII till direktivet. Standardformulär för dessa annonser ska fastställas av kommissionen, se artikel 71.1 andra stycket.
Efterannons om resultatet av en upphandling
7 § En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande enheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Paragrafen genomför artikel 70.1 och 70.2 andra och tredje stycket samt del av artikel 92 i LUF-direktivet. Paragrafens första och tredje stycke motsvarar 7 kap. 6 § LUF, medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2 och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – i avsnitt 11.2.3 i Genomförandeutredningens delbetänkande. Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Vilken närmare information som ska finnas i efterannonser framgår av bilagorna XII och XVIII till LUF-direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som fastställs av kommissionen, se artikel 71.1
8 § Om en förhandsannons använts som anbudsinfordran och den upphandlande enheten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under den period som omfattas av annonsen, ska detta anges i efterannonsen.
Paragrafen genomför artikel 70.2 första stycket i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i
Författningskommentar Ds 2014:25
846
avsnitt 17.1.2. Paragrafen motsvarar 10 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Annons om förhandsinsyn
9 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–11 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Paragrafen motsvarar 7 kap. 7 § i LUF, som infördes år 2010 (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 142 f.). Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2. Paragrafen motsvarar 10 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Kompletterande föreskrifter
10 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utformning och offentliggörande av annonser.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2. Paragrafen motsvarar 10 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Regeringen avser att meddela kompletterande bestämmelser om annonsering i en förordning på motsvarande sätt som skett i upphandlingsförordningen (2011:1040). Bestämmelsen är en upplysningsbestämmelse som avser att tydliggöra att kompletterande bestämmelser om annonsering finns i en förordning.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Kapitlet innehåller bestämmelser om tidsfrister, dvs. den tid som en leverantör har till sitt förfogande att komma in med en anbudsansökan eller ett anbud. De tidsfrister som normalt ska gälla ska i vissa fall förlängas. I andra fall får tidsfristerna förkortas. LUFdirektivets bestämmelser om tidsfrister finns i artiklarna 45-49,
Ds 2014:25 Författningskommentar
847
som behandlar upphandlingsförfarandena, samt i artiklarna 66 och 73.
De tidsfrister som behandlas i 11 kap. är de tidsfrister som styrs av LUF-direktivet. Tidsfrister för upphandling utanför det direktivstyrda området regleras i 19 kap. 14 §.
Tillämpningsområdet för kapitlet överensstämmer i stora delar med 8 kap. LUF. Det innebär att kapitlet även behandlar frågor om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten (artikel 73.1), tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar (artikel 73.2) och inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse, att komma in med anbud, att förhandla eller att delta i dialog (artikel 74).
Se författningskommentaren till 11 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling vad gäller beräkning av tidsfrister.
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande enheten ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
Paragrafen genomför artikel 66.1 i LUF-direktivet och motsvarar 8 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.2.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–10 §§.
Paragrafen genomför artikel 45.1 andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 2 § LUF med den skillnaden att tidsfristen enligt den paragrafen är minst 52 dagar. Tidsfristen enligt 2 § kan förkortas enligt 5, 6 eller 10 § eller förlängas enligt 8 eller 9 §. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.3.
Författningskommentar Ds 2014:25
848
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap bör tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen får inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Paragrafen genomför artikel 46.1 andra stycket, artikel 47.1 andra stycket, artikel 48.1 andra stycket och delar av artikel 49.1 fjärde stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 3 § första stycket LUF, som dock inte innehåller någon reglering för konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4.
I bestämmelsen behandlas tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar. Tidsfristen enligt bestämmelsens huvudregel har förkortats i den nya lagen från minst 37 dagar till minst 30 dagar. Vidare har den kortaste möjliga tidsfristen sänkts från minst 22 dagar till minst 15 dagar. Möjligheten att använda en förhandsannons som anbudsinfordran gäller enligt 10 kap. 4 § vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Inbjudan att bekräfta intresse regleras i 13 §.
Tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering behandlas i 7 §. Tidsfristen för att komma in med anbud vid konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap regleras inte särskilt i LUFdirektivet. Bestämmelsen i 1 § är dock tillämplig även i dessa fall. Den upphandlande enhetens uppmaning till de deltagande anbudssökandena att lämna slutgiltiga anbud vid konkurrenspräglad dialog behandlas i 6 kap. 17 §. Bestämmelsen om inbjudan att komma in med anbud i 14 § omfattar även innovationspartnerskap.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Ds 2014:25 Författningskommentar
849
Se kommentarerna till 8 kap. 8 och 11 §§.
Förkortad tidsfrist efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande enheten har förhandsannonserat får tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Den tidsfrist som anges i första stycket får användas endast om
1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga VI del A avsnitten 1 och 2 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och
2. minst 35 dagar, men högst 12 månader, har gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering.
Paragrafen genomför artikel 45.2 i LUF-direktivet och motsvarar 8 kap. 5 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.5.
Tidsfristen för att komma in med anbud enligt 5 § överensstämmer med tidsfristen för att komma in med anbud vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §. Bestämmelsen ger möjlighet till en kortare tidsfrist än vad 8 kap. 5 § LUF medger (normalt minst 36 dagar och aldrig kortare än 22 dagar). Vid en förkortning av tidsfristen måste alltid en bedömning av upphandlingens komplexitet göras enligt 1 §. Förhandsannonsering vid öppet förfarande regleras i 10 kap. 3 §.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt får tidsfristen enligt 2 § för att komma in med anbud vid öppet förfarande, förkortas med fem dagar
.
Paragrafen genomför artikel 45.4 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.6.
Tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande kan bestämmas till minst 30 dagar med stöd av 6 §. Om förutsätt-
Författningskommentar Ds 2014:25
850
ningarna i 10 § är uppfyllda får tidsfristen förkortas utöver vad som följer av 6 §. Bestämmelserna i 1, 8 och 9 §§ måste dock iakttas.
Av 12 kap. 3 § framgår att den upphandlande enheten, utom i vissa undantagssituationer, ska anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med enheten. Se vidare avsnitt 3.5 i Genomförandeutredningens delbetänkande (SOU 2014:51).
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den upphandlande enheten bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Paragrafen genomför artikel 46.2 andra och tredje styckena samt artikel 47.2 andra och tredje styckena i LUF-direktivet. Bestämmelsens två första stycken motsvarar 8 kap. 4 § LUF, vars andra stycke dock innehåller en rekommenderad minsta tidsfrist om 24 dagar. Inbjudan att komma in med anbud regleras i 14 §. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.7. Tredje stycket saknar motsvarighet i LUF, se kommentaren till 8 §.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Förlängning av tidsfrister för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i 12 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Ds 2014:25 Författningskommentar
851
Paragrafen genomför artiklarna 66.2 och 66.3 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 8 kap. 9 § LUF. Tredje punkten saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.8.
Bestämmelsen, som är ett utflöde av principen bakom 1 §, är överordnad bestämmelserna om tidsfrister i 2, 5–7 och 10 §§. Begreppet upphandlingsdokument definieras i 1 kap. 17 § (se avsnitt 7.7).
Av 8 kap. 9 § tredje stycket LUF framgår att bestämmelserna om förlängning i paragrafen inte gäller om tidsfristen anges efter en överenskommelse med anbudssökandena (se artikel 45.9 i 2004 års LUF-direktiv). Någon sådan reglering finns inte i LUF-direktivet (jfr dock artikel 73.1 som uttryckligen undantar en avtalad tidsfrist från förlängning i en annan situation, se 9 § andra stycket). Frånvaron av en undantagsbestämmelse innebär att det inte är möjligt att avtala om en tidsfrist som är kortare än vad som följer av 8 §. Detta framgår av 7 § tredje stycket.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande enheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en förhandsannons eller annons om upphandling skickas för publicering,
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena, om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
Paragrafen genomför delar av artikel 73.1 tredje och fjärde styckena i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.9.
Första stycket motsvarar, förutom tredje punkten, 11 kap. 9 §
första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen. Elektronisk tillgång till upphand-
Författningskommentar Ds 2014:25
852
lingsdokumenten regleras i 11 § första och tredje styckena, 13 § andra stycket och 14 § andra stycket.
Av andra stycket framgår att förlängningen med fem dagar inte ska göras om tidsfristen bestäms efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §. Om bestämmelserna om förlängning i 8 och 9 §§ är tillämpliga samtidigt, torde tidsfristen få bestämmas enligt den bestämmelse som innebär den längsta tidsfristen.
Förkortad tidsfrist på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa den tidsfrist för att komma in med anbud vid öppet förfarande som anges i 2 §, får tidsfristen bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Paragrafen genomför artikel 45.3 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.10.
Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 10 § och 11 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till dessa paragrafer. Uttalandena i skäl 46 i LOU-direktivet torde även vara vägledande för tillämpningen av ifrågavarande paragraf (jfr skäl 89 i LUF-direktivet).
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
11 § Den upphandlande enheten ska vid förhandsannonsering och annonsering om upphandling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska enheten i annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten ges med elektroniska medel så snart som möjligt och senast från
Ds 2014:25 Författningskommentar
853
och med den dag då inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen eller inbjudan.
Paragrafen genomför delar av artikel 73.1 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.11.
Paragrafens två första stycken motsvarar 11 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av 1 kap. 17 § (se avsnitt 7.7). Tredje stycket genomför artikel 73.1 andra stycket i LUF-direktivet. Anbudsinfordran och annonsering regleras i 10 kap.
Andra bestämmelser om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten finns i 13 § andra stycket och 14 § andra stycket.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
12 § Den upphandlande enheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 10 § ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Paragrafen genomför artikel 73.2 i LUF-direktivet och motsvarar 8 kap. 10 § andra stycket och 13 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.12.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Om kompletterande handlingar eller upplysningar inte lämnas inom den tid som anges i 12 § ska tidsfristen för att komma in med anbud förlängas enligt 8 § 2. Av 14 § tredje stycket 1 framgår att en inbjudan att komma in med anbud ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar.
Författningskommentar Ds 2014:25
854
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
13 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen. Först när enheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande enheten,
5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhandsannonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Paragrafen genomför delar av artikel 73.1 första stycket och artikel 74 i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 14 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.13.
Första stycket genomför artikel 74.1 andra stycket i LUF-direk-
tivet. En inbjudan att bekräfta intresse utgör startpunkten för tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar enligt 3 § första stycket vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med
Ds 2014:25 Författningskommentar
855
föregående annonsering. Anbudsinfordran genom förhandsannonsering regleras i 10 kap. 4 och 5 §§.
Andra stycket genomför tillsammans med 14 § andra stycket
artikel 74.2 i LUF-direktivet (jfr även 11 §). Av 9 § framgår att tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande enheten inte ger sådan elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten som avses. Detta gäller dock inte vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
I tredje stycket anges genom en uppräkning i punktform vad en inbjudan att bekräfta intresse minst ska innehålla i övrigt (jfr bilaga XIII avsnitt 2 till LUF-direktivet och 8 kap. 14 § tredje stycket LUF). I 4 kap. 13 § samt 8 kap. 12 och 18 §§ finns ytterligare bestämmelser som reglerar innehållet i en inbjudan att bekräfta intresse.
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud, att förhandla eller att delta i dialog
14 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att förhandla eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till den annons som använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. tilldelningskriterier, om de inte redovisas i en annons om kvalificeringssystem som används som anbudsinfordran,
Författningskommentar Ds 2014:25
856
6. den inbördes viktningen för kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, annonsen om kvalificeringssystem eller de tekniska specifikationerna, och
7. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 74.1 första stycket och delar av artikel 74.2 i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 11 § LUF. Övervägandena finns i avsnitten 18.1.12 och 18.1.14.
En inbjudan att komma in med anbud enligt första stycket utgör startpunkten för tidsfrister enligt 7 §. Se vidare kommentaren till 3 § vad gäller tidsfrister för att komma in med anbud.
Andra stycket genomför tillsammans med 13 § andra stycket
artikel 74.2 i LUF-direktivet.
I tredje stycket anges genom en uppräkning i punktform vad en inbjudan minst ska innehålla i övrigt (jfr bilaga XIII avsnitt 1 till LUF-direktivet). Första punkten motsvarar 8 kap. 11 § tredje stycket 1 LUF men har ingen motsvarighet i LUF-direktivet. Tidsfristen har betydelse för prövningen av om kompletterande upplysningar har begärts i god tid enligt 12 §. En annons enligt
tredje punkten kan vara en förhandsannons, en annons om upp-
handling eller en annons om kvalificeringssystem. Sjunde punkten motsvarar 8 kap. 11 § tredje stycket 7 LUF men saknar motsvarighet i LUF-direktivet.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
1–11 §§
Se 2–12 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
12 §
Se 70 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Ds 2014:25 Författningskommentar
857
Information till leverantörer
Underrättelse om beslut
13 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Paragrafen genomför artikel 75.1 i LUF-direktivet och motsvarar 9 kap. 9 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.1.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
I artikel 75.1 i LUF-direktivet behandlas även den upphandlande enhetens skyldighet att ge information vid beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem. Denna underrättelseskyldighet regleras i 8 kap. 9 §. Bestämmelsen i 13 § är givetvis även tillämplig vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, om tilldelningsbeslut fattas eller om upphandlingen avbryts eller görs om.
Att efterannonsering ska ske vid beslut om att tilldela kontrakt eller ingå ramavtal följer av 10 kap. 7 §.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 § En upphandlande enhet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt. Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Författningskommentar Ds 2014:25
858
Paragrafen genomför artikel 75.2 i LUF-direktivet och motsvarar 9 kap. 10 § LUF. Andra punkten i andra stycket är dock ny. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.2.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande enhet ska i den annons som används som anbudsinfordran ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 11 § LUF. Någon motsvarighet till paragrafen i LUF-direktivet finns inte. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.4.
En annons som används som anbudsinfordran enligt första
stycket kan vara en annons om upphandling, en förhandsannons
eller en annons om kvalificeringssystem. Anbudsinfordran och annonsering regleras i 10 kap.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Beslut om kvalificering av leverantör
16 § En upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3 § ska inom sex månader pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, ska den upphandlande enheten inom två månader från denna tidpunkt underrätta sökanden om orsakerna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslutet kommer att fattas.
Ansökningar om att få delta i ett kvalificeringssystem får avslås endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 14 kap. 4 och 5 §§.
En sökande vars ansökan avslagits ska underrättas om beslutet och om skälen för detta så snart som möjligt och senast inom 15 dagar från det att beslutet fattats.
Ds 2014:25 Författningskommentar
859
Paragrafen genomför artikel 75.4 och 75.5 i LUF-direktivet och motsvarar 9 kap. 12 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.5.
I första stycket anges nu att ansökan ska prövas inom sex månader. Enligt 9 kap. 12 § LOU ska ansökan prövas ”inom skälig tid”. Det har förtydligats att underrättelsen om förseningen ska lämnas inom två månader från tidpunkten för ansökan.
Andra stycket avser beslut om avslag. Det följer av likabehand-
lingsprincipen att en upphandlande enhet inte får godkänna en sökande som inte uppfyller kvalificeringskriterierna i 14 kap. 4 och 5 §§ (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 523). Ett beslut om att avslå en ansökan om att få delta i ett kvalificeringssystem kan bli föremål för överprövning enligt bestämmelserna i 20 kap.
Underrättelse om att uteslutning övervägs
17 § Om en leverantör har kvalificerat sig, får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 14 kap. 4 och 5 §§.
En upphandlande enhet får inte utesluta en leverantör om inte leverantören dessförinnan underrättats skriftligen om att det finns risk för uteslutning och om skälen för det. Underrättelsen ska ha skickats minst 15 dagar före den dag då beslut ska fattas.
Paragrafen genomför artikel 75.6 i LUF-direktivet och motsvarar 9 kap. 13 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.6.
Ett beslut om uteslutning kan bli föremål för överprövning enligt bestämmelserna i 20 kap.
18–19 §§
Se 86–87 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
20 §
Se 89 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
21 §
Se 88 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Författningskommentar Ds 2014:25
860
13 kap. Uteslutning av leverantörer
1–8 §§
Se 58–65 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
14 kap. Val av leverantörer
1–2 §§
Se 69
–
69 a §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
3–22 §§
Se 42–57 c §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
23–25 §§
Se 66–68 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
15 kap. Tilldelning av kontrakt
1–10 §§
Se 71-79 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
11–14 §§
Se 120–123 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
16 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 4 §.
Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 87 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 6 kap. 14 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 19.
Bestämmelsen motsvarar 17 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
2–7 §§
Ds 2014:25 Författningskommentar
861
Se 90–95 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
8–18 §§
Se 109–119 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
17 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
Definition
1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande enhet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Paragrafen genomför artikel 2.17 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 14 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Tillämpningsområdet
2 § Detta kapitel ska tillämpas på projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Paragrafen genomför tillsammans med 3 och 4 §§ artikel 95.1 och 95.2 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 1 § första stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, med i förekommande fall tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
Paragrafen genomför tillsammans med 2 § artikel 95.1 i LUFdirektivet och motsvarar 13 kap. 3 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
I LUF regleras hur tröskelvärdet ska beräknas för sådana tävlingar som avses i 2 § 1 och för sådana som avses i 2 § 2, genom en gemensam bestämmelse i 13 kap. 3 §.
Författningskommentar Ds 2014:25
862
I enlighet med systematiken i LUF-direktivet regleras i fortsättningen hur beräkningen av tröskelvärdena för dessa båda slag av projekttävlingar ska ske var för sig genom två separata bestämmelser, jfr vidare 4 §.
4 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Paragrafen genomför tillsammans med 2 § artikel 95.2 i LUFdirektivet och motsvarar 13 kap. 3 § LUF. Se vidare författningskommentaren till 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Annonsering
5 § En upphandlande enhet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Om den upphandlande enheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
Paragrafen genomför artikel 96.1 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 5 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
En nyhet i artikel 96.1 i förhållande till vad som gällt hittills är att om den upphandlande enheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i andra stycket i förevarande paragraf.
6 § Resultatet av en projekttävling ska sändas till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter det att projekttävlingen har avslutats.
Paragrafen genomför delvis artikel 96.2 andra stycket i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 7 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Ds 2014:25 Författningskommentar
863
Kravet på att resultatet ska sändas till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter att projekttävlingen har avslutats innebär en skärpning i förhållande till gällande rätt. I dag har en upphandlande enhet två månader på sig att skicka resultatet efter att projekttävlingen har avslutats till kommissionen.
Val av deltagare
7 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare.
Den upphandlande enheten ska ange kriterier för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Paragrafen genomför delvis artikel 97.3 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Av de allmänna principer som gäller för upphandling följer att om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett angivet antal deltagare, ska den upphandlande myndigheten fastställa entydiga och icke diskriminerande kriterier för urvalet, jfr 4 kap. 1 §.
Juryn och dess sammansättning
8 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Paragrafen genomför artikel 97.4 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 8 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
Juryns beslut
9 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
Ett tävlingsbidrag får presenteras för juryn endast på ett sådant sätt att det inte framgår vem som har lämnat ett enskilt bidrag. Anonymiteten ska gälla fram till dess juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
Författningskommentar Ds 2014:25
864
Paragrafen genomför artiklarna 98.1, 98.2 och 98.4 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 9 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
10 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilket tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Paragrafen genomför artiklarna 98.3, 98.5 och 98.6 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 10 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.
18 kap. Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land
Tillämpningsområdet
1 § För anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, med vilket
Europeiska unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredje land, tillämpas 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om något annat följer av åtaganden som unionen eller Sverige har med tredje land.
Paragrafen genomför artikel 85.1 i LUF-direktivet och motsvarar 14 kap. 1 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 547 f.). Övervägandena finns i avsnitt 21.
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land får förkastas
2 § En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för un-
Ds 2014:25 Författningskommentar
865
ionen, uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.
Med vara avses även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.
Paragrafen genomför artikel 85.2 i LUF-direktivet och motsvarar 14 kap. 2 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 548 f.). Övervägandena finns i avsnitt 21.
Företräde vid flera likvärdiga anbud
3 § Om prisskillnaden mellan två eller flera anbud inte är större än tre procent och anbuden i övrigt är likvärdiga vid en bedömning enligt 15 kap. 1 §, ska företräde ges anbud som inte kan förkastas med stöd av 2 §.
Paragrafen genomför artikel 85.3 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 14 kap. 3 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 549 f.). Övervägandena finns i avsnitt 21.
19 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller i fråga om
1. upphandling och projekttävling enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 2,
2. tilldelning av kontrakt enligt 2 kap. 2 §, och
[3. upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster).]
Bestämmelsen om direktupphandling i 7 § andra stycket gäller dock inte vid sådan tilldelning av kontrakt som avses i första stycket 2.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitten 8.10, 22.1 och 24.6. Bestämmelsen motsvarar 19 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Första punkten i första stycket avser upphandlingar och pro-
jekttävlingar under det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 eller 2 § (se avsnitt 11). Andra punkten avser tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning. Tredje punkten motsvarar 80 § 1 i avsnitt 14.2 i Genomförandeutredningens delbetän-
Författningskommentar Ds 2014:25
866
kande (SOU 2014:51, avsnitt 11). Uppdelningen i s.k. A- och Btjänster har utmönstrats i den nya lagen (se avsnitt 8.1).
Upphandlingar enligt andra och tredje punkterna omfattas av 19 kap. oavsett upphandlingens värde. Om en upphandling enligt tredje punkten överstiger tillämpligt tröskelvärde gäller särskilda bestämmelser, se 2 § tredje stycket.
Andra stycket motsvarar 19 kap. 1 § andra stycket i den nya lagen
om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner), – 2 kap. (lagens tillämpningsområde), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), utom 11–17 §§ om interna kontrakt vid sådan tilldelning av kontrakt som avses i 2 kap. 2 §,
– 4 kap. (allmänna bestämmelser),
[utom 10–13 §§ om tilldelning av ett
kontrakt i separata delar,]
– 7 kap. (upphandling genom ramavtal och inköpscentraler och annan samordnad upphandling),
[utom 10–19 §§ om gränsöverskridande gemensam
upphandling,]
– 8 kap. (dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner), utom 4 och 5 §§ om upphandlingsdokumenten och det dynamiska inköpssystemets giltighetstid, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märken), – 16 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och [– 22 kap. (tillsyn och vägledning).]
[Vid upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster) tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–12 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2 och 4–7 §§ och om information om förfaranden för tilldelning av kontrakt i 12 kap. 19 och 20 §§, om värdet av upphandlingen uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 5 kap.]
[Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3–6 §§ får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.]
Ds 2014:25 Författningskommentar
867
En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 2 § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 385 f. och prop. 2010/11:150 del 1 s. 463 f.). Övervägandena finns i avsnitten 8.10 (lagens tillämpningsområde), 9.8 (undantag från lagens tillämpningsområde), 10.7 (allmänna bestämmelser), 12.3 (konkurrenspräglad dialog), 13.3 (ramavtal), 14.7 (inköpscentraler), 15.1.3 (dynamiskt inköpssystem), 15.2.2 (elektroniska auktioner), 16.1 (tekniska specifikationer), 16.3 (märken), 17.1.2 (annonsering), 19 (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), 22.1 (allmänna överväganden), 23 (avtalsspärr, överprövning, skadestånd och upphandlingsskadeavgift) och 24.6 (tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning). Se vidare avsnitt 1.3.2 i Genomförandeutredningens delbetänkande.
Av första stycket framgår vilka bestämmelser i lagens övriga kapitel som ska tillämpas vid en upphandling enligt 19 kap. Att dynamiskt inköpssystem kan användas på det icke direktivstyrda området är en nyhet (se avsnitt 15.1.3). Hänvisningen till 8 kap. vad gäller dynamiska inköpssystem har samma innebörd som motsvarande hänvisning i 19 kap. 5 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Andra stycket genomför förslaget i avsnitt 11.2.3 i genomföran-
deutredningens delbetänkande (jfr 15 kap. 2 § andra stycket LUF).
Tredje stycket motsvarar 15 kap. 2 § tredje stycket LUF (jfr be-
dömningen i avsnitt 1.3.2 i SOU 2014:51).
Fjärde stycket motsvarar 15 kap. 2 § fjärde stycket LUF och be-
handlas i avsnitt 17.1.2.
3 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 1 § 5 och 12–22 §§, 11 kap. 3 och 14 §§ och 14 kap. 10 §.
Paragrafen saknar motsvarighet i LUF (jfr dock 15 kap. 2 § andra stycket LOU). Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 5 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Författningskommentar Ds 2014:25
868
Av 7 § tredje stycket framgår att konkurrenspräglad dialog endast får användas om förenklat förfarande och urvalsförfarande inte medger tilldelning av kontrakt.
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss
form.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 26 § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 287, 318 och 377). Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 27 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 478). Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
6 §
Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att
ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 28 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 478). Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Upphandlingsförfaranden
7 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller vid ett dynamiskt inköpssystem genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §.
Direktupphandling får dock användas om upphandlingens värde uppgår till högst 26 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 eller 2 §. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall då förutsättningarna för tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering som avses i 6 kap. 5–11 §§ eller 17 kap. 5 § andra stycket är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande enheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Ds 2014:25 Författningskommentar
869
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 429, prop. 2009/10:180 s. 385 f. och prop. 2013/14:133 s. 35). Övervägandena finns i avsnitten 22.1 och 15.1.3 (dynamiskt inköpssystem).
I första stycket har ett tillägg gjorts avseende upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem. Av bestämmelsen framgår att den upphandlande enheten, för att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, ska följa reglerna för det selektiva förfarande i 6 kap. 3 §. Vad som avses med ett selektivt förfarande anges alltså i 6 kap. 3 §.
Tredje stycket är nytt och motsvarar 19 kap. 6 § tredje stycket i
den nya lagen om offentlig upphandling (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 345).
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av enheten under räkenskapsåret.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 a § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 345 och 387). Övervägandena finns i avsnitt 11.2.4.
LUF-direktivet talar om värdet av en upphandling medan 2004 års LUF-direktiv talar om värdet av ett kontrakt. Ordbytet kan inte anses innebära någon skillnad i sak (se avsnitt 11.2).
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Författningskommentar Ds 2014:25
870
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Paragrafens två första stycken motsvarar 15 kap. 4 § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 346 och 387). Tredje stycket är nytt. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Innehåll i en annons
10 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in. Vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser,
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. eventuell indelning i olika kategorier och vad som i så fall karakteriserar dessa, och
4. det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Ds 2014:25 Författningskommentar
871
Paragrafens tre första stycken motsvarar 15 kap. 5 § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 346 och 387). Fjärde stycket är nytt. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Av fjärde stycket framgår vilken information som ska finnas i en annons om ett dynamiskt inköpssystem.
Annonsering vid förhandsinsyn
11 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 7 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 a § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 347 och 387). Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Andra stycket upplyser om regeringens möjlighet att meddela
kompletterande föreskrifter. Stycket har formulerats om i enlighet med riktlinjerna för författningsskrivning i Gröna boken (Ds 2014:1).
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
12 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering enligt 9 eller 11 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande enheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 §.
Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Bestämmelsens två första stycken motsvarar 11 kap. 11 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (se avsnitt 18.1.11). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.15.
Författningskommentar Ds 2014:25
872
Tredje stycket föreskriver att upphandlingsdokumenten ska
göras elektroniskt tillgängliga även när den upphandlande enheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 §. Enligt 2 § fjärde stycket får en upphandlande enhet publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap. Av 3 § och 6 kap. 13 § följer att en konkurrenspräglad dialog ska annonseras enligt 10 kap. 2 §.
13 §
Se 124 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
14 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Paragrafens första stycke motsvarar 15 kap. 9 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 432 f. och prop. 2009/10 del 1 s. 347 och 388). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.15. Andra stycket saknar motsvarighet i LUF. Dessa överväganden finns i avsnitt 15.1.3.
Andra stycket motsvarar 8 kap. 8 §, se kommentaren till den be-
stämmelsen.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
15 § Den upphandlande enheten ska vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 10 § LUF (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 464) och 11 kap. 12 § i den nya lagen om upphandling inom för-
Ds 2014:25 Författningskommentar
873
sörjningssektorerna (se avsnitt 18.1.12). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.15.
Hänvisningarna till konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem är nyheter.
16–20 §§
Se 125–129 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
21 § En leverantör som vid ett dynamiskt inköpssystem lämnar in en anbudsansökan får också lämna in en egen försäkran om att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 18 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande enheten har ställt.
Den upphandlande enheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande enheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska enheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.3.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
22 § En upphandlande enhet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 18 §.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 348 och 388). Övervägandena finns i avsnitt 22.1.
23–27 §§
Se 130–134 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Författningskommentar Ds 2014:25
874
28 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket. Vid urvalsförfarande ska den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande anges i inbjudan att lämna anbud.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 19 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 559 f., prop. 2009/10:180 del 1 s. 349 och 389 samt prop. 2010/11:150 del 1 s. 464). Övervägandena finns i avsnitt 18.2.7.
Hänvisningarna till konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem i första stycket är nyheter. Andra meningen i tredje
stycket saknar motsvarighet i LUF (jfr dock 15 kap. 10 § LUF i dess
lydelse enligt SFS 2007:1092). Vid förenklat förfarande ska den angivna uppgiften framgå av annonsen om upphandling, se 10 § andra stycket 3.
29 §
Se 135 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Projekttävlingar
30 § Bestämmelserna i 17 kap. 2 och 7–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det i 7 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9 eller 11 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 23 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 562 och prop. 2009/10:180 del 1 s. 389). Övervägandena finns i avsnitt 20.
Ds 2014:25 Författningskommentar
875
Paragrafen motsvarar 19 kap. 29 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Paragraferna i kapitlet överensstämmer i allt väsentligt, med undantag för 6 §, med dem i 16 kap. LUF. Vad gäller 6 § så motsvarar den 37 § i avsnitt 14.2 i Genomförandeutredningens författningsförslag i SOU 2014:51. Införandet av den bestämmelsen innebär att numreringen av paragraferna i detta kapitel endast överensstämmer med den i 16 kap. fram till 5 §. Därefter förskjuts numreringen ett steg såtillvida att 16 kap. 6–21 §§ LUF motsvaras av 7–22 §§ i detta kapitel.
I förhållande till regleringen i LUF har vissa av bestämmelserna om undantag om avtalsspärr och om överprövning kompletterats för att göra dem tillämpliga när ett kontrakt har tilldelats enligt ett dynamiskt inköpssystem. Bestämmelserna om undantag från avtalsspärr och om överprövning av avtals giltighet har också anpassats till bestämmelserna om direkttilldelning i EU:s kollektivtrafikförordning. I förhållande till 16 kap. har vidare hänvisningarna där till andra lagrum i LUF ändrats till att avse motsvarande lagrum i den nya lagen om offentlig upphandling.
De huvudsakliga författningskommentarerna till bestämmelserna i 16 kap. finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390–395. För att bestämmelserna skulle bli mer överskådliga och lättillgängliga omdisponerades kapitlet i ett senare lagstiftningsärende, se prop. 2010/11:150 del 1 s. 326 och s. 464–467. Det är den dispositionen som följs i detta kapitel med den justering som införandet av 6 § innebär.
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 28 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Författningskommentar Ds 2014:25
876
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 1 § LUF, tidigare 16 kap. 6 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 391. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 5–9, eller 11 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem,
3. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § andra stycket, eller
4. vid sådan direkttilldelning och sådana nödåtgärder som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1 och 3.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 2 § LUF, tidigare 16 kap. 7 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 392 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 464 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
I förhållande till 16 kap. 2 § har ett undantag från avtalsspärren vid tilldelning av kontrakt på grund av ett dynamiskt inköpssystem införts (se vidare avsnitt 15.1.3). Vidare görs undantag från avtalsspärren i fall av direkttilldelning eller nödåtgärder enligt artikel 5.2 eller 5.5 i EU:s kollektivtrafikförordning (se vidare avsnitt 24.8).
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 9 § eller 19 kap. 11 § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 3 § LUF, tidigare 16 kap. 8 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna
Ds 2014:25 Författningskommentar
877
paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 392. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 4 § LUF, tidigare 16 kap. 1 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Bestämmelserna om överprövning av upphandling och avtals giltighet är tillämpliga i fråga om sådan tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik enligt EU:s kollektivtrafikförordning som avses i 2 kap. 2 §. Härutöver gäller enligt 6 kap. 2 a § kollektivtrafiklagen att ett beslut enligt kollektivtrafikförordningen om nödåtgärd i form av ett åläggande att fullgöra allmän trafikplikt får överklagas av det ålagda kollektivtrafikföretaget till allmän förvaltningsdomstol. En sådan talan ska alltså inte väckas som en begäran om överprövning, utan som ett förvaltningsbesvär (se avsnitt 24.8).
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars
domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 5 § LUF, tidigare 16 kap. 2 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390. Övervägandena finns i avsnitt 23.
6 §
Se 37 § i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Författningskommentar Ds 2014:25
878
Överprövning av en upphandling
7 § Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 6 § LUF, tidigare 16 kap. 5 och 13 §§ (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 391 och 393 samt i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465. Övervägandena finns i avsnitt 23.
8 § Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 9, 10 eller 11 §§, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 14–16 §§.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 7 § LUF, tidigare 16 kap. 14 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 393 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Förlängd avtalsspärr
9 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 §§ att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 § LUF, tidigare 16 kap. 9 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 392 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Ds 2014:25 Författningskommentar
879
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
10 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 9 §§ inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 9 § LUF, tidigare 16 kap. 4 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns prop. 2009/10:180 del 1 s. 391 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Tiodagarsfrist
11 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 10 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 10 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 10 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 392 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466.
Andra stycket i förevarande paragraf är en sammanslagning av det
nuvarande andra och tredje stycket i 16 kap. 10 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
12 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
Författningskommentar Ds 2014:25
880
Paragrafen motsvarar 16 kap. 11 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 393 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466. Övervägandena finns i avsnitt 23.
13 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 12 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 393. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Överprövning av ett avtals giltighet
14 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2 eller 3 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 § under förutsättning att
a) direktupphandling enligt 19 kap.,
b) sådan direkttilldelning som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1, eller
c) sådan nödåtgärd som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 3 inte får användas,
2. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 9 §, ett interimistiskt beslut enligt 10 § eller tiodagarsfristen i 11 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 28 §.. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § LUF, tidigare 16 kap. 15 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till
Ds 2014:25 Författningskommentar
881
denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 393 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466. Övervägandena finns i avsnitt 18.
Första stycket 1 är delvis nytt i förhållande till 16 kap. 13 § LUF. Övervägandena i denna del finns i avsnitt 24.8. Tillägget innebär en möjlighet att begära överprövning av ett ingånget avtal med invändningen att avtalet borde ha konkurrensutsatts enligt EU:s kollektivtrafikförordning och att det därmed har slutits utan föregående annonsering enligt 19 kap. 8 § (se vidare kommentaren till 20 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling).
I förhållande till 16 kap. 13 § LOU är första stycket 3 nytt, se avsnitt 15.1.3.
15 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 14 § är uppfyllda.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 14 § LUF, tidigare 16 kap. 16 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466. Övervägandena finns i avsnitt 23.
16 § Bestämmelserna om ogiltighet i 14 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §.
2. om en upphandlande enhet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 9 § eller 19 kap. 11 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 15 § LUF, tidigare 16 kap. 17 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466. Övervägandena finns i avsnitt 23.
I förhållande till 16 kap. 15 § är punkten 1 ny, se avsnitt 15.1.3.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
17 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Författningskommentar Ds 2014:25
882
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 16 § LUF, tidigare 16 kap. 4 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 391 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 7 §, eller
2. den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 17 § LUF, tidigare 16 kap. 18 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Beräkning av vissa tider
19 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 11 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 18 § LUF, tidigare 16 kap. 19 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Ds 2014:25 Författningskommentar
883
Förbud mot överklagande
20 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Paragrafen motsvarar 16 kap. 19 § LUF, tidigare 16 kap. 3 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Skadestånd
21 § En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 20 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
22 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 14 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 21 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 395 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467. Övervägandena finns i avsnitt 23.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Paragraferna i kapitlet överensstämmer med dem i 17 kap. LUF. Hänvisningarna i 17 kap. till andra lagrum i LUF har dock ändrats till att avse motsvarande lagrum i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Författningskommentar Ds 2014:25
884
Se vidare prop. 2009/10:180 del 1 s. 395–397 och prop. 2010/11:150 del 1 s. 467 f.
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 9 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 15 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1–5 eller 6 § eller 19 kap. 9 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 395 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467. Övervägandena finns i avsnitt 23.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 395 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Ds 2014:25 Författningskommentar
885
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 5 kap. 2, 3 eller 4 §§ eller 19 kap. 8 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 4 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396. Övervägandena finns i avsnitt 23.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 5 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396. Övervägandena finns i avsnitt 23.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Författningskommentar Ds 2014:25
886
Paragrafen motsvarar 17 kap. 7 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396 f och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467 f. Övervägandena finns i avsnitt 23.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 397. Övervägandena finns i avsnitt 23.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 397. Övervägandena finns i avsnitt 23.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 397. Övervägandena finns i avsnitt 23.
22 kap. Tillsyn och vägledning
1–5 §§
Se 81–85 §§ i avsnitt 14.2 i SOU 2014:51.
Ds 2014:25 Författningskommentar
887
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande enheten
6 § Den upphandlande enheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som enheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Paragrafen saknar motsvarighet i LUF-direktivet och LUF. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Paragrafen motsvarar 22 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Genom lagen upphävs lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
3. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som påbörjats före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 26.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling ska träda i kraft.
28.3 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1971:289 ) om allmänna förvaltningsdomstolar
18 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Författningskommentar Ds 2014:25
888
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt fängelselagen (2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,
4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken,
7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Ds 2014:25 Författningskommentar
889
I fjärde stycket 5 har hänvisningarna till mål enligt LOU respektive LUF ersatts av hänvisningar till mål enligt den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och porttjänster
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.4 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1976:580 ) om medbestämmande i arbetslivet
39 § Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbetstagarorganisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.
Vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständigheter som anges i
– 13 kap. 3 § och 19 kap. 17 § lagen om offentlig upphandling, – 13 kap. 3 och 4 §§ samt 19 kap. 18 § lagen om upphandling inom
försörjningssektorerna,
– 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem, eller – 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Författningskommentar Ds 2014:25
890
Paragrafen, som reglerar facklig vetorätt för viss åtgärd, är ändrad. I paragrafens andra stycke justeras hänvisningarna till de paragrafer som anger vilka omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer i LOU och LUF till att avse motsvarande paragrafer i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Övervägandena finns i avsnitt 25.
40 § Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen vid sådan upphandling som avses i 39 § andra stycket har grundat sin förklaring på andra omständigheter än som anges i
– 13 kap. 3 § och 19 kap. 17 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling,
– 13 kap. 3 och 4 §§ samt 19 kap. 18 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna,
– 7 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller – 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas.
Paragrafen är ändrad. Paragrafen reglerar de närmare förutsättningarna för när förbud inträder att vidta viss åtgärd till följd av facklig vetorätt. Hänvisningarna i paragrafens första stycke justeras till att avse de paragrafer i den nya lagen om offentlig upphandling respektive i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som anger vilka omständigheter som kan utgöra grund för facklig vetoförklaring. Övervägandena finns i avsnitt 25.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna
Ds 2014:25 Författningskommentar
891
lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.5 Förslaget till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
2 kap.
11 § Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Hänvisningarna till LOU respektive LUF i andra stycket har ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
13 § Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen. I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.
Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då
Författningskommentar Ds 2014:25
892
gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Ändringen i tredje stycket är av motsvarande slag som i 12 §.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.6 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1993:1651 ) om läkarvårdsersättning
5 § Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda
tjänster.
Hänvisningarna till LOU i fjärde stycket ersätts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling. Med anledning av att den nya lagen inte innehåller någon uppdelning i A- och B-tjänster har hänvisningen till tjänster enligt bilaga 3 till LOU (B-tjänster) slopats och ersatts med en hänvisning till sociala tjänster och andra
Ds 2014:25 Författningskommentar
893
särskilda tjänster. Innebörden är i båda fallen att ett ingående av samverkansavtal likställs med offentlig upphandling under tröskelvärdena. Övervägandena finns i avsnitt 25.
5 g § Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4, 5, 7, 10 och 20–22 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upp-
handling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap.
27 § första stycket ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7 § och 21 § första stycket lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Genom ändringarna har hänvisningarna till bestämmelser i 16 kap. LOU om överprövning och skadestånd i LOU i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och i ett fall till lydelse enligt SFS 2009:853 slopats och ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling. Övervägandena finns i avsnitt 25.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.7 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1993:1652 ) om ersättning för fysioterapi
5 § Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Författningskommentar Ds 2014:25
894
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En fysioterapeut i privat verksamhet som ger fysioterapi enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda
tjänster.
5 g § Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4, 5, 7, 10 och 20–22 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap.
27 § första stycket ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7 § och 20 § första stycket lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
Ds 2014:25 Författningskommentar
895
28.8 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2008:962 ) om valfrihetssystem
1 kap.
1 § Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som omfattas av CPV-kod 79611000-0 eller 85000000-9 till 85323000-9 enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling.
Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5, 85321000-5 eller 85322000-2.
Med valfrihetssystem enligt denna lag avses ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet godkänt och tecknat kontrakt med. Den upphandlande myndigheten behöver inte tillämpa samma valfrihetssystem inom alla berörda områden.
Den nuvarande hänvisningen i första stycket till tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som är upptagna som B-tjänster i kategori 25 i bilaga 3 till LOU utgår. Den nya lagen om offentlig upphandling gör inte någon uppdelning i A- och B-tjänster. Hänvisningen ersätts därför med direkta hänvisningar till de enskilda tjänster inom hälsovård och socialtjänster som i dag är upptagna som Btjänster i kategori 25 genom angivande av dessa tjänsters CPVkoder.
10 kap.
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten
10 § Den upphandlande myndigheten ska till den myndighet som regeringen
bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tecknats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Författningskommentar Ds 2014:25
896
Paragrafen motsvarar 22 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Bestämmelsen gäller även när Arbetsförmedlingen tillämpar lagen om valfrihetssystem på grund av bestämmelser i lagen (2010:536) om valfrihet hos Arbetsförmedlingen och lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.9 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2009:47 ) om vissa kommunala befogenheter
6 kap.
4 § En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
Av bestämmelsen framgår att nämnder i kommuner, landsting och kommunalförbund har möjlighet att delegera rätten att fatta upphandlingsbeslut till personer i en inköpscentral.
Genom ändringen ersätts hänvisningarna till bestämmelser i LOU och LUF med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. För att anpassa bestäm-
Ds 2014:25 Författningskommentar
897
melsen till utformningen av bestämmelserna om inköpscentraler i de nya upphandlingslagarna slopas samtidigt kravet att en nämnd ska ha anlitat inköpcentralen som ombud för att beslutanderätten ska kunna delegeras.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling är tillämplig.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.10 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
19 kap.
3 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 26 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, 8 kap. 26 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Författningskommentar Ds 2014:25
898
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
I andra stycket har hänvisningarna till bestämmelser enligt LOU respektive LUF ersatts av hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
31 kap.
3 § Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
I första stycket har hänvisningarna till ärenden enligt LOU och LUF ersatts med hänvisningar till ärenden enligt den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Ds 2014:25 Författningskommentar
899
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om uppgifter i ärenden enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.11 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2010:197 ) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare
12 § När Arbetsförmedlingen tillhandahåller valfrihetssystem ska myndigheten tillämpa lagen (2008:962) om valfrihetssystem för tjänster som omfattas av CPV-kod 79600000-0 till 79635000-4, 85000000-9 till 85323000-9 eller 98500000-8 till 98514000-9 enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 79632000-3, 79633000-0, 85321000-5 eller 85322000-2.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
Författningskommentar Ds 2014:25
900
28.12 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2010:1065 ) om kollektivtrafik
1 kap.
3 § I lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
Hänvisningarna till LOU respektive LUF har ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
3 kap.
3 b § En regional kollektivtrafikmyndighet får inte tillämpa de möjligheter
som ges i EU:s kollektivtrafikförordning att tilldela ett avtal om allmän trafik i form av tjänstekontrakt i fråga om
1. direkttilldelning av avtal av mindre värde eller omfattning, och
2. direkttilldelning av avtal om allmän trafik som avser järnvägstransporter.
Av paragrafen, som är ny, framgår att sådan direkttilldelning som regleras i artikel 5.4 och 5.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning) inte är tillåten. Övervägandena finns i avsnitt 24.7.
6 kap.
2 a § Den regionala kollektivtrafikmyndighetens beslut om nödåtgärd genom
att ålägga ett kollektivtrafikföretag att fullgöra viss allmän trafikplikt enligt artikel 5.5 i EU:s kollektivtrafikförordning får överklagas av kollektivtrafikföretaget hos allmän förvaltningsdomstol.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 24.8.
Av paragrafen framgår att en nödåtgärd enligt artikel 5.5 i EU:s kollektivtrafikförordning som består i ett beslut av den regionala
Ds 2014:25 Författningskommentar
901
kollektivtrafikmyndigheten att ålägga ett kollektivtrafikföretag att fullgöra viss allmän trafikplikt får överklagas av kollektivtrafikföretaget hos allmän förvaltningsdomstol. Av 4 § följer att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen kompletterar artikel 5.5 i kollektivtrafikförordningen som anger att kollektivtrafikföretaget ska ha rätt att överklaga ett beslut om åläggande. Om ett annat kollektivtrafikföretag, som har eller har haft intresse av att få ett särskilt avtal, är missnöjt med beslutet kan det företaget, beroende på om avtal har ingåtts vid ansökningstidpunkten eller ej, begära överprövning av upphandlingen eller av avtalets giltighet enligt bestämmelserna om detta i tillämplig upphandlingslag.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.13 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2010:1350 ) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
2 § Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag omfattar inte
1. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av konkurrenslagen (2008:579),
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
3. överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor,
4. företagshemligheter av teknisk natur, eller
5. skriftlig handling vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och som
Författningskommentar Ds 2014:25
902
innehas av advokaten eller biträdet eller den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
I andra punkten har hänvisningarna till LOU respektive LUF ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
4 § Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
I första stycket har hänvisningarna till LOU respektive LUF ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.14 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2011:721 ) om märkning av energirelaterade produkter
12 § Upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 15 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade
Ds 2014:25 Författningskommentar
903
produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i 5 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling.
I paragrafen har hänvisningarna till bestämmelser i LOU ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.15 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2011:846 ) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster
2 § Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om upphandlingen avser
1. köp eller leasing av bilar, eller
2. köp av persontransporttjänster som tillhandahålls av ett kollektivtrafikföretag inom ramen för ett avtal om allmän trafik.
Lagen gäller inte köp eller leasing av bilar som
1. är konstruerade och tillverkade för användning av Försvarsmakten, det civila försvaret, räddningstjänsten eller ordningsmakten, eller
2. används uteslutande inom inhägnade järnvägs-, industri- eller tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden.
Författningskommentar Ds 2014:25
904
I paragrafen har hänvisningarna till LOU respektive LUF ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att beakta energi- och miljöpåverkan som avses i 6 § som ett tilldelningskriterium, ska driftskostnaderna under bilens hela livslängd för energianvändning och utsläpp av koldioxid, kväveoxider (NOX), icke-metankolväten (NMHC) och partiklar omvandlas till ett belopp i pengar.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 9 kap. lagen (0000:000) om offentlig upphandling och i 9 kap. lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 16 kap. 1–10 §§ samt
19 kap. 23 och 24 §§ lagen om offentlig upphandling och i 15 kap. 1–10 §§
samt 19 kap. 24 och 25 §§ lagen om upphandling inom försörjnings-
sektorerna.
I andra och tredje styckena har hänvisningarna till bestämmelser i LOU respektive LUF ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
Ds 2014:25 Författningskommentar
905
28.16 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2011:1029 ) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
1 kap.
3 § Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (0000:000) om offentlig upphandling och om upphandling i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Hänvisningarna till LOU respektive LUF har ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
4 § Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (0000:00) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska denna lag tillämpas.
Ändringen är av samma slag som i 3 §.
5 § Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska denna lag inte tillämpas.
Ändringen är av samma slag som i 3 §.
6 § Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjnings-
sektorerna.
Ändringen är av samma slag som i 3 §.
Författningskommentar Ds 2014:25
906
18 kap.
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten eller enheten
6 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till den myndighet som
regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten eller enheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Paragrafen är ny. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Paragrafen motsvarar 22 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
28.17 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 2013:311 ) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
2 § Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna upphandlingsdokument, kontrakt och upphandlande myndig-
het har i denna lag samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig
upphandling.
Hänvisningen till LOU i andra stycket har slopats och ersatts med en hänvisning till den nya lagen om offentlig upphandling. I den lagen förekommer inte termen ”förfrågningsunderlag”, varför den termen har utmönstrats och ersatts av motsvarande term i den
Ds 2014:25 Författningskommentar
907
lagen dvs. ”upphandlingsdokument”. Det begreppet täcker in vad som omfattas av ett förfrågningsunderlag men omfattar i motsatts till det senare även annonser om upphandling och förhandsannonser. Sådana annonser förekommer dock inte inom ramen för ett valfrihetssystem enligt förevarande lag. Övervägandena finns i avsnitt 25.
Annonsering och upphandlingsdokument
4 § En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga på webbplatsen till-
sammans med annonsen.
Genom ändringen i andra stycket har termen förfrågningsunderlag ersatts av termen upphandlingsdokument. Övervägandena finns i avsnitt 25.
5 § Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av upphandlingsdokumenten.
Ändringen är av motsvarande slag som i 4 §.
6 § Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i upphandlingsdokumenten.
Ändringen är av motsvarande slag som i 4 §.
7 § I annonsen eller upphandlingsdokumenten ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in
I upphandlingsdokumenten ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
Ändringen är av motsvarande slag som i 4 §.
Författningskommentar Ds 2014:25
908
12 § Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och upphandlingsdokumenten och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
Ändringen är av motsvarande slag som i 4 §.
Ikraftträdandebestämmelse
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Datumet för ikraftträdandet överensstämmer med när den föreslagna lagen om offentlig upphandling respektive den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska träda i kraft.
Nya regler om upphandling
Bilagor
Del 2
Socialdepartementet
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. Beställningsadress: Fritzes kundtjänst, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se fritzes.se
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen, SB PM 2003:3 (reviderad 2009-05-02)
En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remiss
Omslag: Elanders Sverige AB. Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2014.
ISBN 978-91-38-24144-8 ISSN
0284-6012
3
Innehåll
Bilaga 1 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG....................................................... 5
Bilaga 2 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG................................................................. 183
Bilaga 3 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner .................................. 315
4
5
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/24/EU
av den 26 februari 2014
om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och
av följande skäl:
(1)
Offentlig upphandling av medlemsstaternas myndigheter
eller för deras räkning måste överensstämma med prin
ciperna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget), särskilt om fri rörlighet för varor, etable
ringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster samt de
principer som följer därav, bland annat om likabehand
ling, icke-diskriminering, ömsesidigt erkännande, propor
tionalitet och öppenhet. För offentliga kontrakt över ett
visst värde bör dock bestämmelser fastställas om sam
ordning av nationella upphandlingsförfaranden för att
se till att dessa principer omsätts i praktiken och för
att säkerställa att offentlig upphandling öppnas för kon
kurrens.
(2)
Offentlig upphandling ges en framträdande roll i Europa
2020-strategin, som framgår av kommissionens medde
lande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kal
lad Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för
alla), som ett av de marknadsbaserade instrument som
ska användas för att uppnå smart och hållbar tillväxt för
alla, samtidigt som den säkerställer att offentliga medel
utnyttjas så effektivt som möjligt. De upphandlingsregler
som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rå
dets direktiv 2004/17/EG ( 4 ) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/18/EG ( 5 ) bör därför ses över och
moderniseras, i syfte att använda offentliga medel effek
tivare, i synnerhet genom att underlätta små och medels
tora företags deltagande i offentlig upphandling, och se
till att upphandlande myndigheter kan utnyttja offentliga
upphandlingar på ett bättre sätt till stöd för gemen
samma samhällsmål. Det finns även ett behov av att
klargöra grundläggande begrepp och principer för att
säkerställa rättslig säkerhet samt inbegripa vissa aspekter
i väletablerad rättspraxis från Europeiska unionens dom
stol.
(3)
Vid genomförandet av detta direktiv bör Förenta natio
nernas konvention om rättigheter för personer med funk
tionsnedsättning ( 6 ) beaktas, särskilt i samband med val
av medel för kommunikation, tekniska specifikationer,
tilldelningskriterier och villkor för fullgörande av ett
kontrakt.
(4)
De alltmer varierande formerna av offentliga åtgärder har
gjort det nödvändigt att tydligare definiera själva begrep
pet upphandling; detta klargörande bör emellertid inte
utvidga tillämpningsområdet för detta direktiv i jäm
förelse med direktiv 2004/18/EG. Unionens regler för
offentlig upphandling är inte avsedda att täcka alla for
mer av utbetalning av offentliga medel, utan enbart ut
betalningar i syfte att anskaffa byggentreprenader, varor
eller tjänster genom ett offentligt kontrakt. Det bör klar
göras att sådana anskaffningar av byggentreprenader, va
ror eller tjänster bör omfattas av detta direktiv oberoende
av om de genomförs genom inköp, leasing eller andra
kontraktsformer.
Begreppet anskaffning bör förstås i vid mening som att få
tillgång till fördelarna av de berörda byggentreprenader
na, varorna eller tjänsterna, vilket inte nödvändigtvis krä
ver att äganderätten överlåts till de upphandlande myn
digheterna. Vidare brukar inte enbart finansieringen, sär
skilt genom bidrag, av en verksamhet, som ofta är knu
ten till skyldigheten att återbetala de mottagna beloppen
om de inte används för de avsedda ändamålen, omfattas
av reglerna för offentlig upphandling. På liknande sätt
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/65
(
1
) EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
(
2
) EUT C 391, 18.12.2012, s. 49.
(
3
) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 januari 2014 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 februari 2014.
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områ
dena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirekti
vet) (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av
byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004,
s. 114).
(
6
) Godkänt genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november
2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta
nationernas konvention om rättigheter för personer med funktions
nedsättning (EUT L 23, 27.1.2010, s. 35).
Ds 2014:25
Bilaga 1
6
bör situationer då samtliga aktörer som uppfyller vissa
villkor har rätt att utföra en bestämd uppgift utan selek
tivitet, exempelvis vid valfrihet för kunden och system
med servicecheckar, inte ses som upphandling, utan en
bart som auktorisationssystem (exempelvis licenser för
läkemedel eller hälsovårdstjänster).
(5)
Det bör erinras om att ingenting i detta direktiv ålägger
medlemsstaterna att använda underleverantörer eller
lägga ut tillhandahållandet av tjänster som de själva öns
kar tillhandahålla på entreprenad eller organisera på an
nat sätt än genom offentliga kontrakt i den mening som
avses i detta direktiv. Tillhandahållande av tjänster som
grundas på lagar, författningar eller anställningsavtal bör
inte omfattas. I vissa medlemsstater kan detta exempelvis
gälla vissa administrativa tjänster och statliga tjänster,
såsom verkställande och lagstiftande tjänster, eller tillhan
dahållandet av vissa samhällstjänster, såsom utrikespoli
tiska tjänster eller rättstjänster eller obligatorisk socialför
säkring.
(6)
Det bör också erinras om att detta direktiv inte bör
påverka medlemsstaternas lagstiftning på området för
social trygghet. Det bör inte heller avse liberalisering av
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är för
behållna offentliga eller privata enheter, eller privatisering
av offentliga enheter som tillhandahåller tjänster.
Det bör likaledes erinras om att medlemsstaterna är fria
att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala
tjänster och andra tjänster, såsom posttjänster, som tjäns
ter av allmänt ekonomiskt intresse, som icke-ekonomiska
tjänster av allmänt intresse, eller som en blandning av
dessa. Det är lämpligt att klargöra att icke-ekonomiska
tjänster av allmänt intresse inte bör omfattas av detta
direktivs tillämpningsområde.
(7)
Det bör slutligen erinras om att detta direktiv inte på
verkar nationella, regionala och lokala myndigheters fri
het att, i enlighet med unionsrätten, definiera tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, deras omfattning och egen
skaperna hos de tjänster som ska tillhandahållas, inbegri
pet eventuella villkor avseende kvaliteten på tjänsten, i
syfte att fullfölja deras allmänpolitiska mål. Detta direktiv
bör inte heller påverka nationella, regionala och lokala
myndigheters befogenhet att tillhandahålla, beställa och
finansiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i enlig
het med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr 26
om tjänster av allmänt intresse, som fogats till EUF-för
draget och fördraget om Europeiska unionen (EU-fördra
get). Direktivet gäller dessutom inte finansieringen av
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller medlemssta
ternas stödsystem, t.ex. på det sociala området, i enlighet
med unionens konkurrensregler.
(8)
Ett kontrakt bör bedömas vara ett offentligt byggentre
prenadkontrakt endast om det specifikt avser utförande
av de verksamheter som avses i bilaga II, även om kon
traktet också kan omfatta tillhandahållande av andra
tjänster som är nödvändiga för utförandet av dessa verk
samheter. Offentliga tjänstekontrakt, särskilt på området
för fastighetsförvaltningstjänster, kan i vissa fall omfatta
byggentreprenad. Om emellertid sådan byggentreprenad
är av underordnad betydelse i förhållande till kontraktets
huvudinnehåll och är en följd av eller ett komplement till
detta, kan det faktum att sådan byggentreprenad ingår i
upphandlingen inte anses vara ett tillräckligt skäl för att
klassificera det offentliga tjänstekontraktet som ett offent
ligt byggentreprenadkontrakt.
Med hänsyn till de många olika typerna av offentliga
byggentreprenadkontrakt bör den upphandlande myndig
heten emellertid kunna välja såväl gemensam som sepa
rat upphandling för projektering och utförande av bygg
entreprenader. Avsikten med detta direktiv är inte att
fastställa huruvida upphandlingen ska vara gemensam
eller separat.
(9)
Genomförande av en byggentreprenad som motsvarar de
krav som anges av den upphandlande myndigheten krä
ver att den myndigheten ska ha vidtagit åtgärder för att
fastställa typ av byggentreprenad eller åtminstone ha haft
ett avgörande inflytande över projekteringen av den. Hu
ruvida entreprenören genomför hela eller en del av bygg
entreprenaden på egen hand eller säkerställer genom
förandet med andra medel bör inte ändra kontraktets
klassificering som ett byggentreprenadkontrakt, så länge
som entreprenören åtar sig en direkt eller indirekt rätts
ligt bindande skyldighet att säkerställa att byggentrepre
naden genomförs.
(10)
Begreppen upphandlande myndigheter och särskilt of
fentligrättsliga organ har vid upprepade tillfällen behand
lats i rättspraxis från Europeiska unionens domstol. För
att det ska stå klart att den personkrets som omfattas av
detta direktiv inte bör ändras, är det lämpligt att behålla
de definitioner som domstolen använder och införliva ett
visst antal förtydliganden som görs i denna rättspraxis, så
att definitionerna kan förstås, utan att tolkningen av be
greppet i rättspraxis ändras. Det bör därför klargöras att
ett organ som verkar på normala marknadsmässiga vill
kor, har ett vinstsyfte och bär de förluster som uppstår i
samband med utövandet av sin verksamhet inte bör an
ses vara ett offentligrättsligt organ, eftersom de behov i
det allmännas intresse som det har inrättats för att till
godose eller har fått i uppdrag att tillgodose kan anses ha
industriell eller kommersiell karaktär.
SV
L 94/66
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
7
På liknande sätt har också villkoret avseende det tänkbara
organets finansiering diskuterats i rättspraxis, där det
bland annat klargörs att det med en finansiering ”till
största delen” avses ”till mer än hälften”, och att denna
finansiering kan omfatta sådana betalningar från använ
dare som åläggs, beräknas och uppbärs i enlighet med
offentligrättsliga bestämmelser.
(11)
För blandade kontrakt bör de tillämpliga reglerna be
stämmas med beaktande av kontraktets huvudändamål
då de olika delarna av kontraktet objektivt sett inte kan
särskiljas. Det bör därför klargöras hur de upphandlande
myndigheterna ska avgöra om de olika delarna kan sär
skiljas. Ett sådant klargörande bör bygga på relevant rätt
praxis från Europeiska unionens domstol.
Detta bör avgöras från fall till fall, och den upphandlande
myndighetens uttryckliga eller presumerade avsikt att be
trakta de olika delarna av ett blandat kontrakt som oskilj
aktiga bör inte utgöra en tillräcklig omständighet, utan en
sådan bedömning bör grunda sig på sakliga bevis som
kan slå fast att det var motiverat och nödvändigt att ingå
ett enda kontrakt. Ett sådant motiverat behov av att ingå
ett enda kontrakt kan exempelvis föreligga när det gäller
uppförandet av en enda byggnad, där en del direkt kom
mer att användas av den upphandlande myndigheten i
fråga och en annan del kommer att drivas på grundval av
en koncession, exempelvis för att tillhandahålla parke
ringsplatser till allmänheten. Det bör klargöras att beho
vet av att ingå ett enda kontrakt kan uppstå såväl av
tekniska som ekonomiska skäl.
(12)
För blandade kontrakt som kan delas upp, står det alltid
de upphandlande myndigheterna fritt att tilldela separata
kontrakt för de olika delarna av det blandade kontraktet,
varvid det bör avgöras vilka bestämmelser som är till
lämpliga på varje separat del uteslutande med utgångs
punkt i det specifika kontraktets beskaffenhet. Å andra
sidan, när de upphandlande myndigheterna väljer att ta
med andra delar i upphandlingen, oavsett värde och vilka
rättsregler som de andra delarna annars skulle ha omfat
tats av, bör huvudprincipen vara att detta direktiv fort
sätter att gälla för hela det blandade kontraktet, om ett
kontrakt bör tilldelas enligt bestämmelserna i detta direk
tiv om det skulle tilldelas ensamt.
(13)
Särskilda bestämmelser bör emellertid gälla för blandade
kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter eller
delar som inte omfattas av EUF-fördraget. I dessa fall bör
det vara möjligt att inte tillämpa detta direktiv under
förutsättning att tilldelning av ett enda kontrakt motive
ras av objektiva skäl och att beslutet att tilldela ett enda
kontrakt inte fattas i syfte att undvika att kontrakt om
fattas av detta direktiv eller av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/81/EG ( 1 ). Det bör klargöras att upp
handlande myndigheter inte bör hindras från att välja att
tillämpa detta direktiv på vissa blandade kontrakt i stället
för att tillämpa direktiv 2009/81/EG.
(14)
Det bör klargöras att begreppet ekonomisk aktör bör ges
en vid tolkning så att det omfattar alla personer och/eller
enheter som erbjuder sig att utföra byggentreprenader,
leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden,
oberoende av vilken juridisk form de har valt för sin
verksamhet. Således bör samtliga företag, filialer, dotter
bolag, partnerskap, kooperativ, aktiebolag, universitet och
andra former av enheter som inte är fysiska personer,
oavsett om de är offentliga eller privata, omfattas av
begreppet ekonomisk aktör, oavsett om de är juridiska
personer under samtliga omständigheter.
(15)
Det bör klargöras att grupper av ekonomiska aktörer,
även när de har gått samman i form av en tillfällig
sammanslutning, får delta i tilldelningsförfaranden utan
att det krävs att de antar en viss juridisk form. Om det är
nödvändigt får det krävas, till exempel när solidariskt
ansvar förutsätts, att grupperna antar en viss juridisk
form när dessa grupper har blivit tilldelade kontraktet.
Det bör också klargöras att upphandlande myndigheter
bör ha rätt att uttryckligen ange hur grupper av ekono
miska aktörer ska uppfylla de krav på ekonomisk och
finansiell ställning som anges i detta direktiv eller de
kriterier för teknisk kunskap och yrkeskunskap som
krävs av ekonomiska aktörer som deltar på egen hand.
När kontrakt fullgörs av grupper av ekonomiska aktörer
kan det bli nödvändigt att fastställa villkor som inte gäller
för enskilda deltagare. Sådana villkor, som bör motiveras
av objektiva skäl och vara proportionella, kan exempelvis
inbegripa krav på att grupperna i samband med upp
handlingsförfarandet utser en gemensam företrädare eller
en huvudpartner eller lämnar information om gruppens
sammansättning.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/67
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli
2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kon
trakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande
myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och
om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT
L 216, 20.8.2009, s. 76).
Ds 2014:25
Bilaga 1
8
(16)
Upphandlande myndigheter bör utnyttja alla medel som
står till deras förfogande enligt nationell rätt för att för
hindra att snedvridningar uppstår i offentliga upphand
lingsförfaranden till följd av intressekonflikter. Detta kan
inbegripa förfaranden för att upptäcka, förhindra och
avhjälpa intressekonflikter.
(17)
Genom rådets beslut 94/800/EG ( 1 ) godkändes särskilt
Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upp
handling (nedan kallat WTO-avtalet). Syftet med WTO-
avtalet är att fastställa en multilateral ram med balanse
rade rättigheter och skyldigheter i samband med offentlig
upphandling för att liberalisera och öka världshandeln.
För kontrakt som omfattas av bilagorna 1, 2, 4 och 5
samt de allmänna anmärkningarna i Europeiska unionens
tillägg I till WTO-avtalet, samt av andra relevanta inter
nationella avtal som unionen är bunden av, bör upp
handlande myndigheter fullgöra skyldigheterna enligt
dessa avtal genom att tillämpa detta direktiv på ekono
miska aktörer i tredjeländer som är parter i avtalen.
(18)
WTO-avtalet är tillämpligt på kontrakt över vissa trös
kelvärden, som är fastställda i WTO-avtalet och utfor
made som särskilda dragningsrätter. De tröskelvärden
som fastställs genom detta direktiv bör anpassas så att
de i euro motsvarar WTO-avtalets tröskelvärden. Bestäm
melser bör också införas om regelbundna översyner av
tröskelvärdena i euro för att anpassa dem genom en rent
matematisk beräkning till eventuella förändringar av eu
rons värde i förhållande till de särskilda dragningsrätter
na. Utöver dessa regelbundna matematiska anpassningar
bör en höjning av WTO-avtalets tröskelvärden övervägas
under nästa förhandlingsomgång avseende tröskelvär
dena.
(19)
Det bör klargöras att alla intäkter måste beaktas vid upp
skattningen av ett kontrakts värde, oavsett om de kom
mer från den upphandlande myndigheten eller från tredje
parter. Det bör också klargöras att begreppet likartade
varor vid beräkningen av tröskelvärdena bör förstås
som varor som är avsedda för identisk eller likartad an
vändning, till exempel varor som utgörs av ett antal livs
medel eller av olika kontorsmöbler. En ekonomisk aktör
som är verksam på det berörda området skulle i typfallet
troligtvis ha sådana varor i sitt normala varuutbud.
(20)
Det bör klargöras att det vid uppskattningen av värdet av
en viss upphandling bör vara tillåtet att grunda uppskatt
ningen av värdet på en uppdelning av upphandlingen
endast när detta motiveras av objektiva skäl. Det kan
exempelvis vara motiverat att uppskatta kontraktsvärden
för en separat operativ enhet hos den upphandlande
myndigheten, såsom skolor eller daghem, under
förutsättning att enheten i fråga självständigt ansvarar för
sin upphandling. Detta kan antas vara fallet när den
separata operativa enheten självständigt genomför upp
handlingar och beslutar om inköp, förfogar över en
egen budgetpost för de berörda upphandlingarna, ingår
kontraktet självständigt och finansierar det ur en budget
som den förfogar över. En uppdelning är inte motiverad
när det bara är genomförandet av upphandlingen som
den upphandlande myndigheten sköter decentraliserat.
(21)
Offentliga kontrakt som tilldelas av upphandlande myn
digheter som är verksamma inom områdena vatten, ener
gi, transporter och posttjänster och som gäller dessa
verksamheter omfattas av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2014/25/EU ( 2 ). Kontrakt som tilldelas av upp
handlande myndigheter inom ramen för deras transport
verksamhet till havs, längs kusterna och på inre vatten
vägar omfattas dock av det här direktivet.
(22)
Eftersom detta direktiv är riktat till medlemsstaterna är
det inte tillämpligt på upphandling som genomförs av
internationella organisationer eller för deras räkning.
Det behöver dock klargöras i vilken utsträckning detta
direktiv bör tillämpas på upphandling som styrs av sär
skilda internationella regler.
(23)
Vid offentlig upphandling av vissa audiovisuella medie
tjänster och radiotjänster från leverantörer av medietjäns
ter bör hänsyn kunna tas till kulturella eller sociala över
väganden som gör att upphandlingsreglerna inte bör till
lämpas. Av dessa skäl bör det göras undantag för offent
liga tjänstekontrakt som tilldelats av leverantörerna av
medietjänster själva och som avser anskaffning, utveck
ling, produktion eller samproduktion av programmaterial
som är färdigt för användning samt andra förberedande
tjänster, t.ex. sådana tjänster som har samband med ma
nuskript eller artistuppträdanden vilka behövs för att pro
ducera programmet. Det bör också klargöras att detta
undantag även bör tillämpas på både radio- och tv-tjäns
ter och beställtjänster (icke-linjära medietjänster). Detta
undantag bör dock inte tillämpas på tillhandahållandet
av den tekniska utrustning som behövs för produktion,
samproduktion och sändning av sådana program.
(24)
Det bör erinras om att skiljemanna- och förlikningstjäns
ter och andra liknande former av alternativ tvistlösning
vanligen tillhandahålls av organ eller fysiska personer
som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas
upphandlingsregler. Det bör klargöras att detta direktiv
inte bör tillämpas på tjänstekontrakt för tillhandahållande
av sådana tjänster, oavsett deras benämning i nationell
lagstiftning.
SV
L 94/68
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående på
gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess
behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala för
handlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336,
23.12.1994, s. 1).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den
26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma
på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (se sidan
243 I detta nummer av EUT).
Ds 2014:25
Bilaga 1
9
(25)
Ett visst antal juridiska tjänster utförs av tjänsteleveran
törer som utses av en medlemsstats domstol eller tribu
nal, innefattar advokaters företrädande av klienter i rät
ten, måste tillhandahållas av notarier eller är förenade
med utövandet av offentlig makt. Sådana juridiska tjäns
ter brukar tillhandahållas av organ eller fysiska personer
som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas
upphandlingsregler, exempelvis utnämningen av åklagare
i vissa medlemsstater. Dessa juridiska tjänster bör följ
aktligen undantas från detta direktivs tillämpningsområ
de.
(26)
Det bör påpekas att begreppet finansiella instrument i
detta direktiv har samma innebörd som i övrig lagstift
ning om den inre marknaden och det bör fastställas, mot
bakgrund av inrättandet nyligen av Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanis
men, att insatser inom ramen för den faciliteten och den
mekanismen bör undantas från detta direktivs tillämp
ningsområde. Slutligen bör det klargöras att lån, oavsett
om de har samband med utfärdandet av värdepapper
eller andra finansiella instrument, eller andra därmed
sammanhängande verksamheter, bör undantas från detta
direktivs tillämpningsområde.
(27)
Det bör erinras om att det i artikel 5.1 i Europaparlamen
tets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 ( 1 ) uttryck
ligen anges att direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG
är tillämpliga på tjänstekontrakt respektive offentliga
kontrakt om trafik avseende kollektivtrafik med buss eller
spårvagn, medan förordning (EG) nr 1370/2007 är till
lämplig på tjänstekoncessioner för kollektivtrafik med
buss- och spårvagn. Det bör dessutom erinras om att
den förordningen ska fortsätta att tillämpas på avtal
om (allmän) trafik och på tjänstekoncessioner för kollek
tivtrafik på järnväg eller tunnelbana. För att klargöra för
hållandet mellan detta direktiv och förordning (EG) nr
1370/2007 bör det uttryckligen anges att detta direktiv
inte ska tillämpas på tjänstekontrakt som avser tillhanda
hållande av kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana;
tilldelning av sådana kontrakt bör även fortsättningsvis
omfattas av den förordningen. Medlemsstaterna bör, i
den mån förordning (EG) nr 1370/2007 tillåter nationell
lagstiftning att avvika från de regler som fastställs i den
förordningen, i sin nationella lagstiftning kunna fastställa
att avtal om allmän trafik i fråga om kollektivtrafik på
järnväg eller tunnelbana ska tilldelas genom ett upphand
lingsförfarande som följer deras allmänna regler för of
fentlig upphandling.
(28)
Detta direktiv bör inte tillämpas på vissa räddningstjäns
ter när de utförs av icke vinstdrivande organisationer eller
sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att bi
behålla dessa organisationers särskilda karaktär om tjäns
televerantörerna måste väljas ut i enlighet med de
förfaranden som anges i detta direktiv. Detta undantag
bör dock inte sträcka sig utöver vad som är absolut
nödvändigt. Det bör därför uttryckligen anges att ambu
lanstjänster för transport av patienter inte bör undantas. I
detta sammanhang är det dessutom nödvändigt att klar
göra att CPV-grupp 601 ”landtransport” inte omfattar
ambulanstjänster, som faller under CPV-undergrupp
8514. Det bör därför klargöras att tjänster som omfattas
av CPV-kod 85143000–3 som uteslutande består av am
bulanstjänster för transport av patienter bör omfattas av
det särskilda systemet som gäller sociala tjänster och
andra särskilda tjänster (nedan kallat det enklare systemet).
Detta innebär att också blandade kontrakt för tillhanda
hållande av allmänna ambulanstjänster omfattas av det
enklare systemet om värdet av ambulanstjänster för
transport av patienter är större än värdet av andra am
bulanstjänster.
(29)
Det är lämpligt att erinra om att detta direktiv endast
gäller för medlemsstaternas upphandlande myndigheter.
Följaktligen omfattas politiska partier i allmänhet inte av
dess bestämmelser, eftersom de inte är upphandlande
myndigheter. Politiska partier i vissa medlemsstater kan
emellertid omfattas av begreppet offentligrättsliga organ.
Vissa tjänster (såsom produktion av propagandafilm och
propagandavideor) är dock så oupplösligt knutna till
tjänsteleverantörens politiska åsikter när de tillhandahålls
i samband med en valkampanj att tjänsteleverantörerna
normalt väljs på ett sätt som inte kan underkastas upp
handlingsregler.
Slutligen bör det erinras om att stadgar för och finan
siering av europeiska politiska partier och europeiska
politiska stiftelser omfattas av andra bestämmelser än
de som fastställs i detta direktiv.
(30)
I vissa fall kan en upphandlande myndighet eller en
sammanslutning av upphandlande myndigheter vara de
enda som får tillhandahålla en viss tjänst, eftersom de
med avseende på den tjänsten innehar en ensamrätt en
ligt lagar och andra offentliggjorda författningar som är
förenliga med EUF-fördraget. Det bör klargöras att detta
direktiv inte behöver tillämpas på tilldelning av offentliga
tjänstekontrakt till den upphandlande myndigheten eller
sammanslutningen.
(31)
Det råder betydande rättsosäkerhet om i vilken mån
kontrakt som ingåtts mellan enheter inom den offentliga
sektorn ska omfattas av regler för offentlig upphandling.
Tolkningen av relevant rättspraxis från Europeiska unio
nens domstol varierar mellan medlemsstaterna och även
mellan upphandlande myndigheter. Det är därför nöd
vändigt att klargöra i vilka fall reglerna om offentlig upp
handling inte är tillämpliga på kontrakt som ingås inom
den offentliga sektorn.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/69
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av
den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG)
nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
10
Ett sådant klargörande bör vägledas av de principer som
fastställts i Europeiska unionens domstols relevanta rätts
praxis. Enbart det faktum att båda avtalsparterna själva är
myndigheter utesluter inte i sig tillämpning av upphand
lingsreglerna. Tillämpningen av reglerna för offentlig
upphandling bör dock inte inskränka upphandlande
myndigheters frihet att utföra de offentliga uppdrag
som åligger dem genom att använda sina egna resurser,
vilket innefattar möjligheten att samarbeta med andra
myndigheter.
Det bör säkerställas att undantag för samarbete mellan
myndigheter inte leder till att konkurrensen snedvrids i
förhållande till privata ekonomiska aktörer i den mån det
gynnar en privat tjänsteleverantör i förhållande till dess
konkurrenter.
(32)
Offentliga kontrakt som tilldelas en kontrollerad juridisk
person bör inte omfattas av tillämpningen av de förfaran
den som föreskrivs i detta direktiv om den upphandlande
myndigheten utövar kontroll över den berörda juridiska
personen motsvarande den kontroll som den utövar över
sina egna förvaltningar, förutsatt att den kontrollerade
juridiska personen genomför mer än 80 % av sin verk
samhet i och med fullgörandet av de uppgifter som den
anförtrotts av den kontrollerande upphandlande myndig
heten eller av andra juridiska personer som kontrolleras
av den upphandlande myndigheten, oavsett vem som
drar nytta av fullgörandet av kontraktet.
Detta undantag bör inte utvidgas till situationer där en
privat ekonomisk aktör har ett direkt ägarintresse i den
kontrollerade juridiska personens kapital, eftersom tilldel
ning av ett offentligt kontrakt utan ett förfarande under
konkurrens under sådana omständigheter skulle ge den
privata ekonomiska aktör som har en kapitalandel i den
kontrollerade juridiska personen en otillbörlig förmån
gentemot dess konkurrenter. Mot bakgrund av särdragen
hos offentliga organ med obligatoriskt medlemskap, så
som organisationer som ansvarar för förvaltning eller
utövande av vissa offentliga tjänster, bör detta dock
inte gälla i fall där särskilda privata ekonomiska aktörers
ägarintresse i den kontrollerade juridiska personens ka
pital är obligatoriskt enligt en bestämmelse i den natio
nella lagstiftningen i överensstämmelse med fördragen,
förutsatt att ett sådant ägarintresse är icke-kontrollerande
och icke-blockerande och inte ger ett avgörande infly
tande över den kontrollerade juridiska personens beslut.
Det bör ytterligare klargöras att den avgörande faktorn
enbart består i det direkta privata ägarintresset i den
kontrollerade juridiska personen. Om det föreligger ett
privat ägarintresse i den kontrollerande upphandlande
myndighetens eller de kontrollerande upphandlande
myndigheternas kapital hindrar detta sålunda inte att of
fentliga kontrakt tilldelas den kontrollerade juridiska per
sonen utan att man tillämpar de förfaranden som anges i
detta direktiv, eftersom ett sådant ägarintresse inte inver
kar negativt på konkurrensen mellan privata ekonomiska
aktörer.
Det bör också klargöras att upphandlande myndigheter
såsom offentligrättsliga organ, som kan ha ett privat
ägarintresse i kapitalet, bör kunna utnyttja undantaget
för övergripande samarbete. När alla andra villkor för
det övergripande samarbetet är uppfyllda bör följaktligen
undantaget för övergripande samarbete även omfatta så
dana upphandlande myndigheter när kontraktet ingås
uteslutande mellan upphandlande myndigheter.
(33)
Upphandlande myndigheter bör kunna välja att tillhan
dahålla sina offentliga tjänster gemensamt genom sam
arbete utan skyldighet att använda en viss juridisk form.
Ett sådant samarbete kan omfatta alla typer av verksam
het som sammanhänger med fullgörandet av tjänster och
ansvar som förelagts de deltagande myndigheterna eller
som de påtagit sig ansvaret för, t.ex. obligatoriska eller
frivilliga uppgifter för lokala eller regionala myndigheter
eller tjänster som genom lag ålagts vissa organ. De tjäns
ter som tillhandahålls av de olika deltagande myndighe
terna måste inte nödvändigtvis vara identiska; de kan
också komplettera varandra.
Kontrakt för gemensamt tillhandahållande av offentliga
tjänster bör inte omfattas av tillämpningen av reglerna
i detta direktiv förutsatt att de har ingåtts uteslutande
mellan upphandlande myndigheter, att genomförandet
av samarbetet endast styrs av överväganden som sam
manhänger med allmänintresset och att ingen privat
tjänsteleverantör gynnas i förhållande till sina konkurren
ter.
För att uppfylla dessa villkor bör samarbetet grundas på
ett samarbetskoncept. För sådant samarbete krävs inte att
alla deltagande myndigheter åtar sig att fullgöra de hu
vudsakliga avtalsförpliktelserna så länge det finns åtagan
den om att bidra till ett fullgörande av den berörda
offentliga tjänsten genom samarbete. Genomförandet av
samarbetet, inbegripet ekonomiska överföringar mellan
de deltagande upphandlande myndigheterna, bör dess
utom endast styras av överväganden som sammanhänger
med allmänintresset.
(34)
Det finns vissa fall där en juridisk person, enligt tillämp
liga bestämmelser i nationell lagstiftning, agerar som ett
instrument eller en teknisk tjänst för vissa fastställda upp
handlande myndigheter och är skyldig att utföra order
från dessa upphandlande myndigheter utan inflytande
över ersättningen för sin insats. Ett sådant rent administ
rativt förhållande bör inte omfattas av offentliga upp
handlingsförfaranden, mot bakgrund av att det inte grun
das på något avtal.
SV
L 94/70
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
11
(35)
Industrin bör uppmuntras att medfinansiera program för
forskning och utveckling (FoU). Det bör därför klargöras
att detta direktiv endast är tillämpligt när någon sådan
medfinansiering inte förekommer och när utfallet av
FoU-verksamheten kommer berörd upphandlande myn
dighet till godo. Detta bör inte utesluta möjligheten att
den tjänsteleverantör som har utfört verksamheten of
fentligt kan redogöra för denna, så länge som den upp
handlande myndigheten behåller den exklusiva rättighe
ten att använda FoU-utfallet i sin egen verksamhet. Fik
tiva utbyten av FoU-resultat eller enbart symbolisk med
verkan i ersättningen till tjänsteleverantören bör dock
inte hindra att detta direktiv tillämpas.
(36)
Anställning och sysselsättning bidrar till social integration
och är av största vikt när det gäller att garantera lika
möjligheter för alla. I detta sammanhang kan skyddade
verkstäder spela en väsentlig roll. Detsamma gäller för
andra sociala företag vars främsta syfte är att stödja social
och yrkesmässig integration eller återintegration av per
soner med funktionsnedsättning och missgynnade perso
ner, såsom arbetslösa, missgynnade minoriteter eller på
annat sätt marginaliserade befolkningsgrupper. Sådana
verkstäder eller företag kan emellertid sakna möjlighet
att få kontrakt under normala konkurrensförhållanden.
Det är därför lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna
får reservera rätten att delta i tilldelningsförfaranden för
offentliga kontrakt eller för vissa delar av dessa för så
dana verkstäder eller företag eller föreskriva att kontrak
ten ska fullgöras inom ramen för program för skyddad
anställning.
(37)
I syfte att på ett lämpligt sätt integrera miljö-, social- och
arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingsförfaranden
är det av särskild vikt att medlemsstater och upphand
lande myndigheter vidtar relevanta åtgärder för att säker
ställa efterlevnaden av de miljö-, social- och arbetsrätts
liga skyldigheter som är tillämpliga på den ort där bygg
entreprenaden utförs eller tjänsterna tillhandahålls och
som följer av lagar, författningar, dekret och beslut
både på nationell nivå och unionsnivå, samt av kollektiv
avtal, förutsatt att dessa bestämmelser och deras tillämp
ning överensstämmer med unionsrätten. Likaså bör de
skyldigheter som följer av internationella avtal som har
ratificerats av alla medlemsstater och som förtecknas i
bilaga XI tillämpas under fullgörandet av kontraktet.
Detta bör dock inte på något sätt hindra att arbets-
och anställningsvillkor som är förmånligare för arbets
tagarna tillämpas.
De relevanta åtgärderna bör tillämpas i överensstämmelse
med de grundläggande principerna i unionsrätten, särskilt
i syfte att säkerställa likabehandling. Sådana relevanta
åtgärder bör tillämpas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 96/71/EG ( 1 ) och på ett sätt som
säkerställer likabehandling och inte direkt eller indirekt
diskriminerar ekonomiska aktörer och arbetstagare från
andra medlemsstater.
(38)
Tjänsterna bör anses vara tillhandahållna på den ort där
de karaktäristiska prestationerna utförs. När tjänster till
handahålls på distans, t.ex. tjänster som tillhandahålls av
teletjänstcentraler, bör de tjänsterna anses vara tillhanda
hållna på den ort där tjänsterna utförs, oberoende av de
orter och medlemsstater till vilka tjänsterna är riktade.
(39)
De relevanta skyldigheterna kan avspeglas i kontrakts
bestämmelserna. Det bör också vara möjligt att i offent
liga kontrakt inkludera bestämmelser som garanterar ef
terlevnaden av kollektivavtal i överensstämmelse med
unionsrätten. Om de relevanta skyldigheterna inte efter
levs kan det betraktas som ett allvarligt fel från den
berörda ekonomiska aktörens sida, och medföra att
denne utesluts från det offentliga upphandlingsförfaran
det.
(40)
Kontroll av att de miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelserna iakttas bör ske under de relevanta skedena
i upphandlingsförfarandet, vid tillämpning av de all
männa principerna för val av deltagare och tilldelning
av kontrakt, vid tillämpning av kriterierna för uteslutning
och vid tillämpning av bestämmelserna om onormalt
låga anbud. De nödvändiga kontrollerna för detta ända
mål bör utföras i enlighet med de relevanta bestämmel
serna i detta direktiv, särskilt bestämmelserna om bevis
medel och egen försäkran.
(41)
Ingenting i detta direktiv bör hindra vidtagande eller ge
nomförande av sådana åtgärder som behövs för att
skydda allmän ordning, allmän moral och allmän säker
het, hälsa, att skydda människors och djurs liv eller att
bevara växter eller andra miljöåtgärder, i synnerhet med
sikte på en hållbar utveckling, under förutsättning att
åtgärderna överensstämmer med EUF-fördraget.
(42)
Det finns ett stort behov av att upphandlande myndig
heter får större flexibilitet att välja ett upphandlingsför
farande enligt vilket förhandlingar ska föras. En ökad
användning av dessa förfaranden ökar också troligtvis
den gränsöverskridande handeln, eftersom utvärderingen
har visat att kontrakt som tilldelas genom förhandlat
förfarande med föregående meddelande om upphandling
har en särskilt hög frekvens framgångsrika anbudsgivare
från andra länder. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva
användning av förhandlat förfarande under konkurrens
eller konkurrenspräglad dialog i olika situationer där
öppna eller selektiva förfaranden utan förhandlingar san
nolikt inte skulle leda till tillfredsställande upphandlings
resultat. Det bör erinras om att användningen av kon
kurrenspräglad dialog på senare år har ökat betydligt vad
beträffar värdet av de berörda kontrakten. Förfarandet har
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/71
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 decem
ber 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhan
dahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
12
visat sig vara användbart i de fall då upphandlande myn
digheter inte kan specificera vilka medel som kan till
godose deras behov eller bedöma vad marknaden kan
erbjuda i form av tekniska, finansiella eller rättsliga lös
ningar. Denna situation kan särskilt uppkomma i sam
band med innovativa projekt, genomförandet av större
integrerade infrastrukturprojekt på transportområdet,
stora datanät eller projekt som omfattar komplicerad
och strukturerad finansiering. Upphandlande myndighe
ter bör när så är lämpligt uppmanas att utnämna en
projektledare för att säkerställa ett gott samarbete mellan
de ekonomiska aktörerna och den upphandlande myn
digheten under tilldelningsförfarandet.
(43)
För byggentreprenadkontrakt innefattar sådana situatio
ner byggentreprenader som inte avser standardbyggnader
eller som inbegriper formgivning eller innovativa lösning
ar. För tjänster eller varor som kräver anpassning eller
formgivning ger användning av ett förhandlat förfarande
under konkurrens eller en konkurrenspräglad dialog san
nolikt mervärde. Sådana krav på anpassning eller form
givning är nödvändiga särskilt då det gäller komplexa
inköp, såsom inköp av sofistikerade varor, intellektuella
tjänster, t.ex. vissa konsulttjänster, arkitekttjänster eller
ingenjörstjänster, eller större projekt i fråga om infor
mations- och kommunikationsteknik (IKT). I dessa fall
kan förhandlingar vara nödvändiga för att garantera att
varan eller tjänsten i fråga motsvarar den upphandlande
myndighetens behov. För färdigproducerade tjänster eller
varor som kan tillhandahållas av flera olika ekonomiska
aktörer på marknaden, bör förhandlat förfarande under
konkurrens och konkurrenspräglad dialog inte användas.
(44)
Det förhandlade förfarandet under konkurrens bör även
kunna användas i fall då ett öppet eller selektivt för
farande lett till enbart ogiltiga eller oacceptabla anbud.
I sådana fall bör upphandlande myndigheter ha rätt att
föra förhandlingar i syfte att erhålla giltiga och acceptabla
anbud.
(45)
Det förhandlade förfarandet under konkurrens bör förses
med lämpliga garantier för att se till att principerna om
likabehandling och öppenhet iakttas. Upphandlande
myndigheter bör i synnerhet från början ange de minimi
krav som kännetecknar upphandlingen, och dessa bör
inte ändras under förhandlingarna. Tilldelningskriterier
och deras viktning bör förbli stabila under hela förfaran
det och bör inte vara föremål för förhandling, för att
garantera likabehandling av alla ekonomiska aktörer. För
handlingarna bör ha som mål att förbättra anbuden så att
det är möjligt för upphandlande myndigheter att erhålla
byggentreprenader, varor och tjänster som är perfekt an
passade till deras särskilda behov. Förhandlingar får avse
alla aspekter av de inköpta byggentreprenaderna, varorna
eller tjänsterna, innefattande till exempel kvalitet, kvan
titeter, handelsklausuler samt sociala, miljömässiga och
innovativa egenskaper, förutsatt att de inte utgör minimi
krav.
Det bör klargöras att de minimikrav som den upphand
lande myndigheten fastställer är de villkor och egenska
per (i synnerhet fysiska, funktionella och rättsliga) som
alla anbud bör uppfylla eller inneha för att den upphand
lande myndigheten ska kunna tilldela kontraktet i enlig
het med de valda tilldelningskriterierna. För att säkerställa
förfarandets öppenhet och spårbarhet bör alla stadier
vederbörligen dokumenteras. Dessutom bör alla anbud
under förfarandena lämnas in skriftligen.
(46)
Upphandlande myndigheter bör få förkorta vissa tidsfris
ter för öppet respektive selektivt förfarande samt för för
handlade förfaranden under konkurrens där tidsfristerna
skulle vara omöjliga att tillämpa på grund av brådskande
situationer som bestyrks på lämpligt sätt av de upphand
lande myndigheterna. Det bör klargöras att det inte
måste vara synnerligen brådskande situationer till följd
av omständigheter som den upphandlande myndigheten
inte har kunnat förutse och som inte kan tillskrivas den.
(47)
Forskning och innovation, inklusive miljöinnovation och
social innovation, tillhör de viktigaste drivkrafterna för
framtida tillväxt och har satts i centrum för Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.
Myndigheter bör utnyttja offentlig upphandling på bästa
möjliga strategiska sätt för att stimulera innovation. Köp
av innovativa varor, byggentreprenader och tjänster är
betydelsefullt för att förbättra effektiviteten och kvaliteten
på offentliga tjänster samtidigt som man försöker lösa
viktiga samhällsproblem. Det bidrar till att uppnå bästa
möjliga värde för offentliga medel samt till mer övergri
pande ekonomisk, miljömässig och samhällelig nytta ge
nom att ge upphov till nya idéer, omsätta dem i inno
vativa varor och tjänster och därigenom främja hållbar
ekonomisk tillväxt.
Det bör erinras om att ett antal modeller för upphandling
beskrivs i kommissionens meddelande av den 14 decem
ber 2007 med titeln Förkommersiell upphandling: Att
driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög
kvalitet i Europa, vilket avser upphandling av de FoU-
tjänster som inte omfattas av detta direktiv. Modellerna
skulle även fortsättningsvis kunna användas, men detta
direktiv bör också bidra till att underlätta offentlig upp
handling av innovation och hjälpa medlemsstaterna att
uppnå innovationsunionens mål.
(48)
Med hänsyn till vikten av innovation bör upphandlande
myndigheter uppmanas att tillåta alternativa anbud så
ofta som möjligt. Dessa myndigheter bör följaktligen
uppmärksammas på behovet av att fastställa minimikrav
som de alternativa anbuden ska uppfylla innan de anger
att alternativa anbud får lämnas.
SV
L 94/72
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
13
(49)
Om det finns ett behov av att utveckla en innovativ vara,
tjänst eller byggentreprenad och därefter köpa denna va
ra, tjänst eller byggentreprenad, och behovet inte kan
uppfyllas med lösningar som redan tillhandahålls på
marknaden, bör upphandlande myndigheter ha tillträde
till ett särskilt upphandlingsförfarande för kontrakt som
omfattas av detta direktiv. Detta särskilda förfarande bör
tillåta upphandlande myndigheter att ingå långsiktiga in
novationspartnerskap för utveckling och efterföljande
köp av nya, innovativa varor, tjänster eller byggentrepre
nader, förutsatt att dessa kan levereras till överenskomna
kapacitetsnivåer och kostnader, utan att det behövs ett
separat upphandlingsförfarande för köpet. Innovations
partnerskapet bör baseras på de förfaranderegler som till
lämpas på det förhandlade förfarandet under konkurrens,
och kontrakten bör endast tilldelas utifrån det bästa för
hållandet mellan pris och kvalitet, vilket är det lämpli
gaste sättet att jämföra anbud som rör innovativa lös
ningar. Oavsett om det rör sig om mycket stora eller
mindre innovationsprojekt bör innovationspartnerskapet
struktureras på ett sådant sätt att det kan ge det nödvän
diga efterfrågetrycket på marknaden som ger incitament
till utveckling av en innovativ lösning utan att mark
naden för den skull sätts ur spel.
En upphandlande myndighet bör därför inte använda
innovationspartnerskap på ett sådant sätt att konkurren
sen förhindras, begränsas eller snedvrids. I vissa fall kan
upprättandet av innovationspartnerskap med flera partner
bidra till att undvika sådana effekter.
(50)
Med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen
bör förhandlade förfaranden utan föregående offentliggö
rande av meddelande om upphandling endast användas
under mycket exceptionella omständigheter. Undantaget
bör begränsas till fall då offentliggörande antingen är
omöjligt, på grund av synnerlig brådska till följd av om
ständigheter som den upphandlande myndigheten inte
har kunnat förutse eller som inte kan tillskrivas den, eller
där det redan från början står klart att offentliggörandet
inte kommer att leda till ökad konkurrens eller bättre
upphandlingsresultat, inte minst därför att det objektivt
sett endast finns en ekonomisk aktör som kan fullgöra
kontraktet. Detta gäller för konstverk, när konstnärens
identitet i sig avgör konstföremålets unika art och värde.
Exklusivitet kan också uppstå av andra skäl, men endast
objektivt exklusiva situationer kan motivera använd
ningen av förhandlat förfarande utan föregående medde
lande om upphandling, där den exklusiva situationen inte
har skapats av den upphandlande myndigheten själv med
tanke på det framtida upphandlingsförfarandet.
Upphandlande myndigheter som åberopar detta undan
tag bör motivera varför det inte finns några rimliga al
ternativ eller andra möjliga utvägar, såsom att använda
alternativa distributionskanaler, inklusive utanför den
medlemsstat där den upphandlande myndigheten finns,
eller överväga till sin funktion jämförbara byggentrepre
nader, varor och tjänster.
Om den exklusiva situationen har uppstått av tekniska
skäl bör de definieras och motiveras ytterst noggrant från
fall till fall. Det kan exempelvis röra sig om att det är
tekniskt nära nog omöjligt för en annan ekonomisk ak
tör att uppnå erforderlig fullgörandenivå eller att det är
nödvändigt att använda specifik kunskap eller specifika
verktyg eller medel som endast en ekonomisk aktör har.
Tekniska skäl kan också innebära särskilda driftskompati
bilitetskrav som måste uppfyllas i syfte att säkerställa att
de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska upp
handlas kommer att fungera.
Slutligen är det inte ändamålsenligt att genomföra en
upphandling när varor förvärvas direkt på en varumark
nad, inklusive handelsplattformar för råvaror, exempelvis
jordbruksprodukter, råmaterial och energiutbyten, om
den reglerade och övervakade multilaterala handelsstruk
turen på ett naturligt sätt garanterar marknadspriserna.
(51)
Det bör klargöras att bestämmelserna om skydd av kon
fidentiell information inte på något sätt utgör ett hinder
för offentliggörande av icke-konfidentiella delar av in
gångna kontrakt, inklusive eventuella senare ändringar.
(52)
Elektroniska medel för information och kommunikation
kan i hög grad förenkla offentliggörandet av meddelan
den om upphandlingar och öka effektiviteten och öppen
heten i upphandlingsprocesserna. De bör bli stan
dardhjälpmedel för kommunikationen och informations
utbytet i upphandlingsförfaranden, eftersom de i hög
grad stärker de ekonomiska aktörernas möjligheter att
delta i upphandlingar på hela den inre marknaden. Det
bör därför vara obligatoriskt att överföra meddelanden
om upphandling i elektronisk form, att göra upphand
lingsdokumenten tillgängliga på elektronisk väg och –
efter en övergångsperiod på 30 månader – att i alla
skeden av förfarandet föra en elektronisk kommunika
tion, dvs. kommunikation med hjälp av elektroniska me
del; detta gäller också överföringen av anbudsansökning
ar, och särskilt överföringen av anbud (elektronisk inläm
ning). Medlemsstaterna och upphandlande myndigheter
bör ha rätt att gå längre om de så önskar. Det bör också
klargöras att obligatorisk användning av elektroniska me
del för kommunikation enligt detta direktiv dock inte
innebär att upphandlande myndigheter är tvungna att
behandla anbuden elektroniskt eller genomföra elektro
nisk utvärdering eller automatisk databehandling. Dess
utom bör enligt detta direktiv inga delar av den offentliga
upphandlingsprocessen efter kontraktstilldelningen om
fattas av skyldigheten att använda elektroniska medel
för kommunikation och detta bör också gälla den interna
kommunikationen inom den upphandlande myndighe
ten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/73
Ds 2014:25
Bilaga 1
14
(53)
Upphandlande myndigheter bör, utom i vissa särskilda
situationer, använda elektroniska medel för kommunika
tion som är icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga och
driftskompatibla med allmänt använda IKT-produkter
och som inte begränsar de ekonomiska aktörernas till
träde till upphandlingsförfarandet. Användningen av så
dana medel för kommunikation bör också ta vederbörlig
hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionsned
sättning. Det bör klargöras att det inte skulle vara lämp
ligt att kräva att elektroniska medel för kommunikation
används i alla stadier i upphandlingsförfarandet om
denna användning kräver särskilda hjälpmedel eller filfor
mat som inte finns allmänt tillgängliga eller när kom
munikationerna i fråga endast kan hanteras med hjälp
av specialiserad kontorsutrustning. Upphandlande myn
digheter bör därför inte vara skyldiga att kräva att elek
troniska medel för kommunikation används vid inläm
ning av anbud i vissa fall, som bör anges i en uttöm
mande förteckning. I detta direktiv anges att sådana fall
bör omfatta situationer där det krävs användning av spe
cialiserad kontorsutrustning som i allmänhet inte finns
tillgänglig för upphandlande myndigheter, exempelvis
storformatsskrivare. I vissa upphandlingsförfaranden kan
det enligt upphandlingsdokumenten efterfrågas en fysisk
modell eller en arkitektmodell som inte kan översändas
elektroniskt till den upphandlande myndigheten. I sådana
situationer bör modellen sändas per post eller annan
lämplig transportör till den upphandlande myndigheten.
Det bör dock klargöras att användningen av andra medel
för kommunikation bör begränsas till de delar av anbu
det där elektroniska medel för kommunikation inte krävs.
Det bör klargöras att de upphandlande myndigheterna,
där så krävs av tekniska skäl, bör kunna fastställa en
maximigräns för storleken på de filer som kan överföras.
(54)
Det kan finnas undantagsfall i vilka de upphandlande
myndigheterna bör ha rätt att inte använda elektroniska
medel för kommunikation, när det är nödvändigt att inte
använda sådana medel för kommunikation för att skydda
den särskilt känsliga karaktären hos information. Det bör
klargöras att elektroniska verktyg som inte är allmänt
tillgängliga bör användas när deras användning kan er
bjuda den nödvändiga skyddsnivån. Detta kan exempelvis
vara fallet när de upphandlande myndigheterna kräver att
dedikerade, säkra medel för kommunikation, till vilka de
erbjuder tillgång, används.
(55)
Skilda tekniska format eller processer och meddelande
standarder kan potentiellt innebära hinder för driftskom
patibiliteten, inte enbart inom en medlemsstat utan
också, och särskilt, mellan medlemsstaterna. För att till
exempel kunna delta i ett upphandlingsförfarande där
användning av elektroniska kataloger – ett format för
att presentera och organisera information på ett för alla
deltagande anbudsgivare gemensamt sätt och som lämpar
sig för elektronisk hantering – tillåts eller krävs, skulle de
ekonomiska aktörerna, i avsaknad av standarder, vara
tvungna att skräddarsy sina egna kataloger för varje upp
handlingsförfarande, vilket skulle medföra att de måste
tillhandahålla mycket likartad information i olika format,
beroende på vilka krav som ställs av berörd upphand
lande myndighet. En standardisering av katalogformat
skulle därmed förbättra driftskompatibiliteten, öka effek
tiviteten och även minska de insatser som krävs från de
ekonomiska aktörernas sida.
(56)
När kommissionen överväger om det finns ett behov av
att säkerställa eller stärka driftskompatibiliteten mellan
olika tekniska format eller process- och meddelandestan
darder genom att göra användningen av specifika stan
darder obligatorisk, och i så fall vilka standarder som ska
användas, bör den ta största möjliga hänsyn till de be
rörda intressenternas synpunkter. Den bör också beakta i
vilken utsträckning de ekonomiska aktörerna och de
upphandlande myndigheterna redan har använt en viss
standard i praktiken och hur väl den har fungerat. Innan
kommissionen gör användningen av en viss teknisk stan
dard obligatorisk bör den också noggrant överväga vilka
kostnader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpass
ning till befintliga e-upphandlingslösningar, inklusive in
frastruktur, processer och programvara. Om de berörda
standarderna inte har tagits fram av ett internationellt,
europeiskt eller nationellt standardiseringsorgan bör de
uppfylla de krav som är tillämpliga på IKT-standarder
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1025/2012 ( 1 ).
(57)
Innan medlemsstaterna och de upphandlande myndighe
terna specificerar vilken säkerhetsnivå som krävs för de
elektroniska medel för kommunikation som ska använ
das i olika skeden av tilldelningsförfarandet bör de utvär
dera proportionaliteten mellan, å ena sidan, de krav som
syftar till att säkerställa korrekt och pålitlig identifiering
av avsändarna i den berörda kommunikationen samt in
tegriteten i innehållet och, å andra sidan, risken för att
problem uppstår, t.ex. i situationer när meddelanden skic
kas av en annan avsändare än vad som angetts. Under i
övrigt lika förhållanden skulle detta innebära att den
nödvändiga säkerhetsnivån för exempelvis ett e-postmed
delande där man vill få bekräftat exakt var ett infor
mationsmöte kommer att äga rum inte behöver vara
SV
L 94/74
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av
den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring
av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europapar
lamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG,
97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och
2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG
och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT
L 316, 14.11.2012, s. 12).
Ds 2014:25
Bilaga 1
15
densamma som för själva anbudet, som är ett bindande
erbjudande från den ekonomiska aktören. På liknande
sätt kan utvärderingen av proportionaliteten resultera i
att en lägre säkerhetsnivå krävs i samband med ett för
nyat inlämnande av elektroniska kataloger eller inläm
nande av anbud i samband med förnyad konkurrens
utsättning vid ett ramavtal eller tillgången till upphand
lingsdokument.
(58)
Även om väsentliga delar av upphandlingsförfarandet,
såsom upphandlingsdokument, anbudsansökningar, be
kräftelse av intresse och anbud, alltid bör genomföras
skriftligen, bör muntlig kommunikation med ekonomiska
aktörer i andra fall även fortsättningsvis vara möjlig, för
utsatt att innehållet dokumenteras i lämplig utsträckning.
Detta är nödvändigt för att säkerställa en lämplig grad av
insyn som gör det möjligt att kontrollera om principen
om likabehandling har följts. Det är särskilt av stor vikt
att sådan muntlig kommunikation med anbudsgivare
som kan påverka innehållet i och bedömningen av an
buden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och på
lämpligt sätt, t.ex. genom skriftliga eller inspelade redo
görelser eller sammanfattningar av huvudinnehållet i
kommunikationen.
(59)
Det finns en starkt växande tendens på unionens mark
nader för offentlig upphandling att begära att offentliga
upphandlare ska samla sina inköp för att uppnå stor
driftsfördelar, bland annat lägre priser och transaktions
kostnader, och för att förbättra och professionalisera
upphandlingsverksamheten. Detta kan uppnås genom
att inköpen samordnas med avseende på antingen antalet
upphandlande myndigheter eller volym och värde över
tiden. Sammanläggning och centralisering av inköp bör
dock noga övervakas för att kunna undvika för långt
driven koncentration av köpkraft och hemliga överens
kommelser, bevara öppenhet och konkurrens samt ge
små och medelstora företag möjlighet att få tillträde till
marknaden.
(60)
Ramavtal är ett instrument som har använts i stor ut
sträckning och betraktas som en effektiv upphandlings
metod i hela Europa. Instrumentet bör därför i stort sett
behållas som det är. Vissa aspekter behöver dock klargö
ras, särskilt att ramavtal inte bör användas av en upp
handlande myndighet som själv inte identifieras i dessa. I
detta syfte bör de upphandlande myndigheter som är
parter i ett specifikt ramavtal från första början tydligt
anges, antingen genom att de namnges eller på annat
sätt, som en hänvisning till en viss kategori av upphand
lande myndigheter inom ett tydligt avgränsat geografiskt
område, så att berörda upphandlande myndigheter enkelt
och otvetydigt kan identifieras. På samma sätt bör ett
ramavtal inte vara öppet för anslutning av nya ekono
miska aktörer när det väl har ingåtts. När en inköpscen
tral använder allmänna register över upphandlande myn
digheter eller kategorier av upphandlande myndigheter,
såsom lokala myndigheter i ett visst geografiskt område,
och myndigheterna har rätt att utnyttja de ramavtal som
inköpscentralen ingår, bör inköpscentralen göra detta på
ett sätt som gör det möjligt att kontrollera inte bara den
berörda upphandlande myndighetens identitet, utan
också från vilket datum den fick rätt att utnyttja de ram
avtal som inköpscentralen ingår, eftersom detta datum
avgör vilka specifika ramavtal som den upphandlande
myndigheten bör få använda.
(61)
De objektiva kriterierna för att avgöra vilken av de eko
nomiska aktörer som är parter i ramavtalet som bör
utföra en viss uppgift, t.ex. tillhandahålla varor eller tjäns
ter avsedda att användas av fysiska personer, får, för de
ramavtal där samtliga villkor fastställs, innefatta de be
rörda fysiska personernas behov eller val.
Upphandlande myndigheter bör ges större flexibilitet vid
upphandling från ramavtal som ingås med fler än en
ekonomisk aktör och där samtliga villkor fastställts.
I sådana fall bör de upphandlande myndigheterna ha
möjlighet att anskaffa specifika byggentreprenader, varor
eller tjänster som omfattas av ramavtalet, antingen från
en av de ekonomiska aktörerna, som utses i enlighet med
objektiva kriterier och på de redan fastställda villkoren,
eller genom tilldelning av ett specifikt kontrakt avseende
berörda byggentreprenader, varor eller tjänster efter en
förnyad konkurrensutsättning bland de ekonomiska ak
törer som är parter i ramavtalet. För att säkerställa öp
penhet och likabehandling bör den upphandlande myn
digheten i upphandlingsdokumenten för ramavtalet
uppge vilka objektiva kriterier som kommer att styra
valet mellan dessa båda metoder för att fullgöra ramavta
let. Sådana kriterier kan till exempel avse kvantitet, värde
eller karakteristika för berörda byggentreprenader, varor
eller tjänster, inbegripet behovet av en högre servicegrad
eller en högre säkerhetsnivå, eller förändringar i prisnivå
erna jämfört med ett förutbestämt prisindex. Ramavtal
bör inte användas på otillbörligt sätt eller på ett sådant
sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller
snedvrids. De upphandlande myndigheterna bör enligt
detta direktiv inte vara skyldiga att anskaffa byggentre
prenader, varor eller tjänster som omfattas av ett ram
avtal enligt det ramavtalet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/75
Ds 2014:25
Bilaga 1
16
(62)
Det bör också klargöras att kontrakt som grundas på ett
ramavtal visserligen måste tilldelas innan själva ramavta
let löper ut, men att löptiden för de enskilda kontrakt
som grundas på ett ramavtal inte behöver sammanfalla
med löptiden för det ramavtalet utan i förekommande
fall får vara kortare eller längre. Det bör i synnerhet
vara tillåtet att fastställa löptiden för de enskilda kontrakt
som grundas på ett ramavtal med beaktande av faktorer
såsom den tid som behövs för deras fullgörande, när
underhåll av utrustning med en uppskattad ekonomisk
livslängd på mer än fyra år ingår eller när det behövs
omfattande utbildning av personal för att fullgöra kon
traktet.
Det bör också klargöras att det kan finnas undantagsfall i
vilka löptiden för själva ramavtalen bör få fastställas till
mer än fyra år. Dessa fall, som bör vara vederbörligen
motiverade framför allt av föremålet för ramavtalet, kan
uppstå exempelvis när ekonomiska aktörer måste förfoga
över utrustning för vilken avskrivningstiden är längre än
fyra år och som måste vara tillgänglig när som helst
under ramavtalets hela löptid.
(63)
Erfarenheten visar även att det finns ett behov av att
anpassa reglerna för dynamiska inköpssystem så att de
upphandlande myndigheterna till fullo kan utnyttja de
möjligheter som detta instrument erbjuder. Systemen be
höver förenklas, särskilt på så sätt att de hanteras i form
av ett selektivt förfarande som skulle undanröja behovet
av preliminära anbud, vilket har setts som en av de stora
bördorna i samband med dynamiska inköpssystem. Alla
ekonomiska aktörer som lämnar in en ansökan om att få
delta och som uppfyller urvalskriterierna bör således få
delta i upphandlingsförfaranden som genomförs som dy
namiska inköpssystem under den tid de är giltiga. Denna
upphandlingsteknik gör det möjligt för de upphandlande
myndigheterna att få tillgång till ett särskilt brett urval av
anbud, och således uppnå ett optimalt utnyttjande av
offentliga medel genom en omfattande konkurrens vad
gäller frekvent använda eller färdigproducerade varor,
byggentreprenader eller tjänster som är allmänt tillgäng
liga på marknaden.
(64)
Dessa anbudsansökningar bör normalt granskas inom
högst tio arbetsdagar, med tanke på att utvärderingen
av urvalskriterier kommer att ske på grundval av de för
enklade dokumentationskrav som anges i detta direktiv.
När ett dynamiskt inköpssystem initialt inrättas kan den
upphandlande myndigheten emellertid, som svar på det
första meddelandet om upphandling eller inbjudan att
bekräfta intresse, få så många anbudsansökningar att de
kan behöva mer tid för att granska dem. Detta bör kunna
tillåtas, förutsatt att ingen specifik upphandling inleds
innan samtliga ansökningar har granskats. De upphand
lande myndigheterna bör själva få organisera gransk
ningen av anbudsansökningarna, exempelvis genom att
besluta att granskningar ska genomföras endast en gång
per vecka, förutsatt att tidsfristerna för granskning av
varje ansökan om att få delta kan hållas.
(65)
När som helst under det dynamiska inköpssystemets gil
tighetstid bör de upphandlande myndigheterna få begära
att de ekonomiska aktörerna inom en lämplig tidsfrist
lämnar in en ny och uppdaterad egen försäkran om att
de kvalitativa urvalskriterierna kommer att uppfyllas. Det
bör erinras om att den möjlighet som anges i de all
männa bestämmelserna om bevismedel i detta direktiv,
nämligen att begära att de ekonomiska aktörerna lämnar
in kompletterande handlingar, och om skyldigheten för
den anbudsgivare till vilken man har beslutat att tilldela
kontraktet att göra detta, också gäller i det specifika
sammanhang som avser dynamiska inköpssystem.
(66)
För att främja små och medelstora företags möjligheter
att delta i stora dynamiska inköpssystem, exempelvis så
dana som drivs av en inköpscentral, bör den berörda
upphandlande myndigheten kunna dela in systemet i ob
jektivt definierade kategorier av varor, byggentreprenader
eller tjänster. Sådana kategorier bör definieras genom en
hänvisning till objektiva faktorer som exempelvis kan
omfatta största tillåtna storlek på specifika kontrakt
som ska tilldelas inom den berörda kategorin eller ett
specifikt geografiskt område inom vilket specifika kont
rakt ska fullgöras. Om ett dynamiskt inköpssystem delas
in i kategorier bör den upphandlande myndigheten till
lämpa urvalskriterier som är proportionella i förhållande
till särdragen för den berörda kategorin.
(67)
Det bör klargöras att elektroniska auktioner vanligtvis
inte är lämpliga för vissa offentliga byggentreprenadkon
trakt och offentliga tjänstekontrakt som innehåller intel
lektuella prestationer, såsom projektering av byggentre
prenader, eftersom endast de aspekter som är lämpliga
för automatisk utvärdering på elektronisk väg, utan in
gripande eller bedömning från den upphandlande myn
dighetens sida, nämligen aspekter som är kvantifierbara
så att de kan uttryckas i siffror eller procenttal, kan bli
föremål för elektronisk auktion.
Det bör emellertid också klargöras att elektroniska auk
tioner kan användas vid upphandling av en specifik im
materiell rättighet. Det är också lämpligt att erinra om att
de upphandlande myndigheterna visserligen har rätt att
minska antalet anbudssökande eller anbudsgivare så länge
som auktionen inte har inletts, men att ingen ytterligare
minskning av antalet anbudsgivare som deltar i den elek
troniska auktionen bör tillåtas efter det att auktionen har
inletts.
(68)
Det utvecklas ständigt nya elektroniska upphandlingstek
niker, exempelvis elektroniska kataloger. Med elektro
niska kataloger förstås format för att presentera och or
ganisera information på ett sätt som är gemensamt för
alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för
elektronisk behandling. Ett exempel kan vara att anbud
presenteras i form av ett kalkylblad. Upphandlande myn
digheter bör kunna kräva elektroniska kataloger i alla
tillgängliga förfaranden där det krävs att elektroniska me
del för kommunikation ska användas. Elektroniska kata
loger bidrar till att öka konkurrensen och förbättra ef
fektiviteten vid offentlig upphandling, särskilt genom
SV
L 94/76
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
17
tids- och kostnadsbesparingar. Vissa regler bör dock fast
ställas för att se till att de nya teknikerna överensstämmer
med detta direktiv och med principerna om likabehand
ling, icke-diskriminering och öppenhet. Användningen av
elektroniska kataloger för presentation av anbud bör där
för inte medföra en möjlighet för de ekonomiska aktö
rerna att enbart överlämna sin allmänna katalog. De eko
nomiska aktörerna bör även fortsättningsvis vara tvungna
att anpassa sina allmänna kataloger till det specifika upp
handlingsförfarandet. En sådan anpassning säkerställer att
den katalog som överlämnas som svar på ett viss upp
handlingsförfarande endast innehåller varor, byggentre
prenader eller tjänster som de ekonomiska aktörerna,
efter en aktiv granskning, ansåg motsvara de krav som
den upphandlande myndigheten ställt. I samband med
detta bör de ekonomiska aktörerna tillåtas att kopiera
informationen i sin allmänna katalog, men inte att över
lämna själva den allmänna katalogen.
När det finns tillräckliga garantier för spårbarhet, likabe
handling och förutsebarhet bör de upphandlande myn
digheterna dessutom ha rätt att generera anbud för spe
cifika inköp på grundval av tidigare översända elektro
niska kataloger, särskilt i samband med förnyad konkur
rensutsättning vid ett ramavtal eller när ett dynamiskt
inköpssystem används.
När den upphandlande myndigheten har genererat anbud
bör den berörda ekonomiska aktören ges möjlighet att
kontrollera att det anbud som upprättats av den upp
handlande myndigheten inte innehåller några materiella
fel. När sådana fel förkommer bör den ekonomiska ak
tören inte vara bunden av det anbud som genererats av
den upphandlande myndigheten, såvida inte felet rättas
till.
I enlighet med kraven i reglerna för elektroniska medel
för kommunikation bör upphandlande myndigheter und
vika att ställa upp omotiverade hinder för ekonomiska
aktörers tillträde till upphandlingsförfaranden där anbu
den ska lämnas i form av elektroniska kataloger och där
iakttagandet av de allmänna principerna om icke-diskri
minering och likabehandling garanteras.
(69)
Användningen av centraliserade inköpsmetoder ökar i de
flesta medlemsstater. Inköpscentraler har till uppgift att
göra anskaffningar, administrera dynamiska inköpssystem
eller genomföra upphandling/ingå ramavtal för andra
upphandlande myndigheters räkning, med eller utan er
sättning. De upphandlande myndigheter för vilka ett
ramavtal ingås bör kunna använda detta för att göra
individuella eller upprepade inköp. Eftersom det rör sig
om stora inköpsvolymer kan dessa förfaranden bidra till
att öka konkurrensen och de bör bidra till att professio
nalisera den offentliga upphandlingen. Därför bör en de
finition på unionsnivå av inköpscentraler för upphand
lande myndigheter införas, och det bör klargöras att in
köpscentraler är verksamma på två olika sätt.
För det första bör de kunna agera som grossister genom
inköp, lagring och återförsäljning eller, för det andra,
som mellanhänder genom att tilldela kontrakt, driva dy
namiska inköpssystem eller ingå ramavtal som ska an
vändas av upphandlande myndigheter. Denna roll som
mellanhand kan i vissa fall utföras genom att relevanta
tilldelningsförfaranden genomförs självständigt, utan de
taljerade instruktioner från berörda upphandlande myn
digheter; i andra fall kan detta ske genom att de relevanta
tilldelningsförfarandena genomförs enligt instruktioner
från berörda upphandlande myndigheter, på deras vägnar
och för deras räkning.
Dessutom bör regler fastställas för fördelningen av an
svaret för iakttagandet av skyldigheterna enligt detta di
rektiv, mellan inköpscentralen och de upphandlande
myndigheter som upphandlar från eller genom inköps
centralen. Om inköpscentralen ensam ansvarar för ge
nomförandet av upphandlingsförfaranden, bör centralen
också vara ensam och direkt ansvarig för förfarandenas
laglighet. Om en upphandlande myndighet genomför
vissa delar av förfarandet, exempelvis förnyad konkur
rensutsättning vid ett ramavtal eller tilldelning av enskilda
kontrakt på grundval av ett dynamiskt inköpssystem, bör
den fortsätta att vara ansvarig för de etapper som den
genomför.
(70)
De upphandlande myndigheterna bör tillåtas att tilldela
ett offentligt tjänstekontrakt för tillhandahållande av cen
traliserad inköpsverksamhet till en inköpscentral utan att
tillämpa de förfaranden som anges i detta direktiv. Det
bör också vara tillåtet att sådana offentliga tjänstekon
trakt omfattar en bestämmelse om tillhandahållande av
stödverksamheter för inköp. Offentliga tjänstekontrakt
för tillhandahållande av stödverksamhet för inköp bör,
när de fullgörs på annat sätt än genom en inköpscentral
i samband med tillhandahållande av centraliserad inköps
verksamhet till berörda upphandlande myndigheter, till
delas i enlighet med detta direktiv. Det bör också erinras
om att detta direktiv inte bör tillämpas när centraliserad
inköpsverksamhet eller stödverksamhet för inköp tillhan
dahålls på annat sätt än genom ett kontrakt med ekono
miska villkor, som utgör upphandling i den mening som
avses i detta direktiv.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/77
Ds 2014:25
Bilaga 1
18
(71)
Skärpta bestämmelser som rör inköpscentraler bör inte
på något sätt förhindra nuvarande förfaranden för till
fällig gemensam upphandling, dvs. att mindre institutio
naliserade och systematiska gemensamma inköp fortsät
ter eller att tjänsteleverantörer enligt etablerad praxis an
litas för att utarbeta och sköta upphandlingsförfaranden
på en upphandlande myndighets vägnar, för dess räkning
och enligt dess instruktioner. Däremot bör vissa funktio
ner i den gemensamma upphandlingen klargöras, då
denna upphandling kan spela en viktig roll, inte minst
i samband med innovativa projekt.
Gemensam upphandling kan ske i många olika former,
från samordnad upphandling genom att ett antal upp
handlande myndigheter utarbetar gemensamma tekniska
specifikationer för sådana byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska upphandlas men att var och en genom
för en separat upphandling, till att de berörda upphand
lande myndigheterna gemensamt genomför ett enda upp
handlingsförfarande, antingen i samverkan eller genom
att en upphandlande myndighet ges i uppdrag att sköta
upphandlingen på samtliga upphandlande myndigheters
vägnar.
Om flera upphandlande myndigheter gemensamt genom
för ett upphandlingsförfarande bör de gemensamt an
svara för att uppfylla skyldigheterna enligt detta direktiv.
När de upphandlande myndigheterna endast genomför
delar av upphandlingsförfarandet gemensamt bör det ge
mensamma ansvaret dock endast gälla de delar av för
farandet som genomfördes gemensamt. Varje upphand
lande myndighet bör ensam vara ansvarig för förfaranden
eller delar av förfaranden som den ensam genomför, ex
empelvis tilldelning av kontrakt, ingående av ramavtal,
drift av ett dynamiskt inköpssystem, förnyad konkurrens
utsättning inom ramen för ett ramavtal eller fastställande
av vilka ekonomiska aktörer som är parter i ett ramavtal
som ska utföra en viss uppgift.
(72)
Elektroniska medel för kommunikation är särskilt väl
lämpade för att stödja centraliserade inköpsrutiner och
-verktyg genom de möjligheter som de ger att åter
använda och automatiskt behandla uppgifter och där
igenom minimera informations- och transaktionskost
naderna. I ett första steg bör det därför bli obligatoriskt
för inköpscentraler att använda sådana elektroniska me
del för kommunikation, vilket också underlättar samord
ning av förfarandena i hela unionen. Detta bör följas av
en allmän skyldighet att använda elektroniska medel för
kommunikation i alla upphandlingsförfaranden efter en
övergångsperiod på 30 månader.
(73)
Att upphandlande myndigheter från olika medlemsstater
genomför gemensamma upphandlingar möter för närva
rande särskilda juridiska svårigheter i fråga om lagkon
flikter mellan olika nationella lagstiftningar. Trots att
gränsöverskridande gemensam offentlig upphandling im
plicit är tillåten enligt direktiv 2004/18/EG, ställs de upp
handlande myndigheterna fortfarande inför stora juri
diska och praktiska svårigheter att göra inköp från
inköpscentraler i andra medlemsstater eller genomföra
gemensamma offentliga upphandlingar. För att de upp
handlande myndigheterna ska kunna dra största möjliga
nytta av den inre marknadens potential när det gäller
stordriftsfördelar och möjligheten att dela risken och nyt
tan, inte minst för innovativa projekt som innebär högre
risk än vad en ensam upphandlande myndighet rimligen
kan bära, bör dessa svårigheter undanröjas. Därför bör
nya regler fastställas för gränsöverskridande gemensam
upphandling för att underlätta samarbete mellan de upp
handlande myndigheterna och öka fördelarna med den
inre marknaden genom att det skapas gränsöverskridande
affärsmöjligheter för varu- och tjänsteleverantörer. Dessa
regler bör innebära att villkor för gränsöverskridande
användning av inköpscentraler fastställs och att tillämplig
lagstiftning om offentlig upphandling anges, även till
lämplig lagstiftning om rättsmedel, när det gäller gräns
överskridande gemensamma förfaranden som komplette
rar lagvalsreglerna i Europaparlamentets och rådets för
ordning (EG) nr 593/2008 ( 1 ). Dessutom bör upphand
lande myndigheter från olika medlemsstater kunna in
rätta gemensamma enheter enligt nationell rätt eller en
ligt unionsrätten. För sådana fall av gemensam upphand
ling bör särskilda regler fastställas.
De upphandlande myndigheterna bör emellertid inte an
vända möjligheterna till gränsöverskridande gemensam
upphandling för att kringgå tvingande lagregler som är
förenliga med unionsrätten och som är tillämpliga på
dem i de medlemsstater där de är belägna. Sådana regler
kan exempelvis omfatta bestämmelser om öppenhet och
tillgång till handlingar eller särskilda krav avseende spår
barhet för känsliga varor.
(74)
De tekniska specifikationer som offentliga upphandlare
upprättar måste tillåta att den offentliga upphandlingen
är öppen för konkurrens och uppfyller hållbarhetsmål.
Det bör därför vara möjligt att lämna anbud som avspeg
lar olika tekniska lösningar, standarder och tekniska spe
cifikationer på marknaden, inklusive de som utarbetats
på grundval av prestandakrav knutna till byggentrepre
nadernas, varornas och tjänsternas livscykelegenskaper
och hållbarhetsaspekten i produktionsprocessen.
Följaktligen bör tekniska specifikationer utformas på ett
sådant sätt att man undviker att på konstlad väg begränsa
konkurrensen genom krav som gynnar en viss ekono
misk aktör då de avspeglar viktiga egenskaper hos de
varor, tjänster eller byggentreprenader som den aktören
brukar erbjuda. Om tekniska specifikationer utformas
som funktions- och prestandakrav kan i allmänhet detta
mål uppfyllas på bästa möjliga sätt. Funktions- och pre
standakrav är också lämpliga för att främja innovation i
samband med offentlig upphandling, och de bör använ
das i så stor uträckning som möjligt. Om det hänvisas till
en europeisk standard eller, om det inte finns någon
SV
L 94/78
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den
17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT
L 177, 4.7.2008, s. 6).
Ds 2014:25
Bilaga 1
19
sådan, till en nationell standard bör de upphandlande
myndigheterna beakta anbud som baseras på likvärdiga
arrangemang. Det bör åligga den ekonomiska aktören att
bevisa likvärdighet med det begärda märket.
För att bevisa att ett arrangemang är likvärdigt bör det
vara möjligt att ålägga anbudsgivare att tillhandahålla
bevis som verifierats av tredje part. Andra lämpliga bevis
medel, såsom tillverkarens tekniska dokumentation, bör
dock också tillåtas om den berörda ekonomiska aktören
inte har tillgång till sådana intyg eller provningsrapporter
eller inte har möjlighet att anskaffa dem inom de aktuella
tidsfristerna, förutsatt att den berörda ekonomiska aktö
ren därigenom bevisar att byggentreprenaderna, varorna
eller tjänsterna uppfyller kraven eller kriterierna i de tek
niska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller vill
koren för fullgörande av kontraktet.
(75)
Upphandlande myndigheter som vill köpa byggentrepre
nader, varor eller tjänster med särskilda miljömässiga,
sociala eller andra egenskaper bör kunna hänvisa till sär
skilda märken, exempelvis det europeiska miljömärket,
(multi-)nationella miljömärken eller andra märken, för
utsatt att märkeskraven har ett samband med kontrakts
föremålet, såsom beskrivningen av varan och dess pre
sentation, inbegripet förpackningskrav. Vidare är det vik
tigt att dessa krav utformas och antas på grundval av
objektivt kontrollerbara kriterier genom ett förfarande i
vilket alla berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumen
ter, tillverkare, distributörer och miljöorganisationer, kan
delta och att miljömärket är tillgängligt för alla berörda
parter. Det bör klargöras att berörda parter kan vara
offentliga eller privata organ, företag eller alla typer av
icke-statliga organisationer (organisationer som inte är en
del av en myndighet och inte är konventionella företag).
Det bör likaså klargöras att specifika organ eller organi
sationer på nationell eller statlig nivå kan delta i faststäl
landet av märkeskrav som kan användas i samband med
myndigheters upphandling utan att dessa organ eller or
ganisationer förlorar sin status som tredje part.
Hänvisningar till märken bör inte leda till en begränsning
på innovationsområdet.
(76)
Vid all upphandling där kontraktsföremålet ska användas
personer, oavsett om det rör sig om allmänheten eller
den upphandlande myndighetens personal, är det utom i
vederbörligen motiverade fall nödvändigt att de upphand
lande myndigheterna vid fastställandet av de tekniska
specifikationerna beaktar kriterier avseende tillgänglighe
ten för personer med funktionsnedsättning eller formgiv
ning med tanke på samtliga användares behov.
(77)
De upphandlande myndigheterna bör när de utformar
tekniska specifikationer ta hänsyn till de krav som ställs
i unionsrätten på området för lagstiftning om skydd av
personuppgifter, särskilt vad gäller fastställande av be
handlingen av personuppgifter (inbyggt uppgiftsskydd).
(78)
Den offentliga upphandlingen bör anpassas till de små
och medelstora företagens behov. De upphandlande
myndigheterna bör uppmanas att använda de regler om
bästa praxis som fastställts i kommissionens avdelningars
arbetsdokument av den 25 juni 2008 med titeln European
Code of Best Practices Facilitating Access by SMEs to Public
Procurement Contracts, som ger vägledning om hur de kan
tillämpa ramen för offentlig upphandling på ett sätt som
underlättar de små och medelstora företagens deltagande.
I detta syfte och för att stärka konkurrensen bör de upp
handlande myndigheterna i synnerhet uppmuntras att
dela upp större kontrakt i delar. En sådan uppdelning
kan göras på kvantitativ basis, så att storleken på de
enskilda kontrakten bättre överensstämmer med de små
och medelstora företagens kapacitet, eller på kvalitativ
basis, beroende på de olika berörda verksamhetsgrenarna
och specialiseringarna, så att innehållet i de enskilda
kontrakten närmare anpassas till de specialiserade sekto
rer där de små och medelstora företagen är verksamma
eller till olika därpå följande projektfaser.
Storleken på och föremålet för delarna bör bestämmas av
den upphandlande myndigheten, som i enlighet med re
levanta regler om beräkningen av upphandlingens upp
skattade värde också bör få tilldela vissa av delarna utan
tillämpning av förfarandena i detta direktiv. Den upp
handlande myndigheten bör ha skyldighet att överväga
huruvida det är lämpligt att dela upp kontrakt i delar,
samtidigt som det står den fritt att självständigt fatta sitt
beslut på de grunder den anser vara relevanta, utan att
underkastas administrativ eller rättslig kontroll. Om den
upphandlande myndigheten beslutar att det inte är lämp
ligt att kontraktet delas upp, bör den i den enskilda
rapporten eller upphandlingsdokumenten ange huvudskä
len till sitt val. Dessa skäl kan exempelvis vara att den
upphandlande myndigheten anser att en uppdelning kan
riskera att begränsa konkurrensen eller att kontraktets
genomförande blir orimligt tekniskt svårt eller dyrt, eller
att behovet av att samordna de olika leverantörerna av
delarna allvarligt kan riskera att underminera ett korrekt
genomförande av kontraktet.
Medlemsstaterna bör få gå längre i sin strävan att under
lätta små och medelstora företags deltagande på mark
naden för offentlig upphandling genom att utvidga skyl
digheten att överväga om det är lämpligt att dela upp
kontrakt i mindre kontrakt, genom att begära att upp
handlande myndigheter motiverar sitt beslut att inte dela
upp kontrakten eller genom att göra en uppdelning ob
ligatorisk under vissa förutsättningar. I samma syfte bör
medlemsstaterna också få tillhandahålla mekanismer för
direktbetalning till underleverantörer.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/79
Ds 2014:25
Bilaga 1
20
(79)
Om kontrakt delas upp i delar bör de upphandlande
myndigheterna, t.ex. för att upprätthålla konkurrensen
eller garantera tillförlitliga leveranser, få begränsa det an
tal delar som en ekonomisk aktör får lämna anbud på; de
bör också få begränsa antalet delar som kan tilldelas en
och samma anbudsgivare.
Målet om att underlätta små och medelstora företags
tillträde till offentlig upphandling kan dock hämmas
om upphandlande myndigheter förpliktas att tilldela
kontraktet del för del även när detta skulle innebära att
man måste godta avsevärt mindre fördelaktiga lösningar
jämfört med en tilldelning som slår samman flera eller
samtliga delar. I de fall där möjligheten att tillämpa en
sådan metod tydligt har angetts i förväg bör det därför
vara möjligt för de upphandlande myndigheterna att göra
en jämförande bedömning av anbuden för att fastställa
huruvida de anbud som lämnats av en särskild anbuds
givare för en specifik kombination av delar som helhet
skulle uppfylla de tilldelningskriterier som fastställts i
enlighet med detta direktiv för dessa delar bättre än an
buden för de berörda enskilda delarna betraktade separat.
Om så är fallet bör den upphandlande myndigheten få
tilldela ett kontrakt som kombinerar berörda delar till
den berörda anbudsgivaren. Det bör klargöras att de upp
handlande myndigheterna bör göra en sådan jämförande
bedömning genom att först fastställa vilka anbud som
bäst uppfyller de fastställda tilldelningskriterierna för
varje enskild del och sedan jämföra detta med de anbud
som lämnats av en särskild anbudsgivare för en specifik
kombination av delar som helhet.
(80)
För att göra förfaranden snabbare och mer effektiva bör
tidsfristerna för deltagande i upphandlingsförfarandena
begränsas så långt som möjligt utan att det skapas orim
liga hinder för deltagande för ekonomiska aktörer inom
den inre marknaden, i synnerhet små och medelstora
företag. Det bör därför erinras om att de upphandlande
myndigheterna, när de fastställer tidsfrister för motta
gande av anbudsansökningar och anbud, särskilt bör ta
hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid
som behövs för att utarbeta anbuden, även om detta
innebär att det fastställs tidsfrister som är längre än mi
nimifristerna i detta direktiv. Användning av elektroniska
medel för information och kommunikation, i synnerhet
det faktum att ekonomiska aktörer, anbudsgivare och
anbudssökande har full tillgång till upphandlingsdoku
ment och elektronisk överföring av meddelanden, leder
å andra sidan till ökad öppenhet och tidsbesparingar.
Minimitidsfristerna bör därför förkortas enligt de regler
som anges i WTO-avtalet, dock under förutsättning att
de är förenliga med den särskilda överföringsteknik som
fastställs på unionsnivå. Dessutom bör de upphandlande
myndigheterna ges möjlighet att ytterligare förkorta tids
fristerna för mottagande av anbudsansökningar och an
bud, i sådana brådskande fall där normala tidsfrister är
opraktiska, även om ett normalt meddelandeförfarande
fortfarande bör vara möjligt. Endast i synnerligen bråds
kande situationer då det, till följd av omständigheter som
den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse
och som inte kan tillskrivas den, är omöjligt att genom
föra ett normalt förfarande trots kortare tidsfrister, bör de
upphandlande myndigheterna undantagsvis, om detta är
absolut nödvändigt, ha möjlighet att tilldela kontrakt
med förhandlat förfarande utan föregående meddelande
om upphandling. Detta kan vara fallet när naturkatastro
fer kräver att omedelbara åtgärder vidtas.
(81)
Det bör klargöras att behovet av att säkerställa att ekono
miska aktörer har tillräckligt med tid för att utarbeta väl
underbyggda anbud kan innebära att de ursprungligen
fastställda tidsfristerna måste förlängas. Detta skulle sär
skilt vara fallet om väsentliga ändringar görs i upphand
lingsdokumenten. Det bör också preciseras att väsentliga
ändringar i det fallet bör förstås som inbegripande änd
ringar särskilt i de tekniska specifikationerna, för vilka de
ekonomiska aktörerna skulle behöva mer tid i syfte att
förstå dem och reagera på dem på lämpligt sätt. Det bör
dock klargöras att sådana ändringar inte får vara så vä
sentliga att de skulle medföra att andra anbudssökande
ges tillträde än de som ursprungligen valdes eller att
ytterligare deltagare anmäler sig till upphandlingsför
farandet. Detta skulle särskilt kunna vara fallet om änd
ringarna innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin art
skiljer sig väsentligt från det kontrakt som ursprungligen
fastställdes i upphandlingsdokumenten.
(82)
Det bör klargöras att information om vissa beslut som
fattats inom ramen för ett upphandlingsförfarande, även
beslut om att inte tilldela ett kontrakt eller att inte ingå
ett ramavtal, bör överlämnas av de upphandlande myn
digheterna, utan att anbudssökande eller anbudsgivare
behöver begära informationen. Det bör också erinras
om att det i rådets direktiv 89/65/EEG ( 1 ) fastställs en
skyldighet för upphandlande myndigheter, även här
utan att de anbudssökande eller anbudsgivarna har begärt
detta, att ge berörda anbudssökande och anbudsgivare en
kortfattad redogörelse av relevanta skäl för vissa av de
centrala beslut som fattas under upphandlingsförfaran
dets gång. Det bör slutligen klargöras att anbudssökande
och anbudsgivare bör kunna begära mer detaljerad infor
mation om dessa skäl, som de upphandlande myndighe
terna är tvungna att lämna, såvida det inte finns allvarliga
skäl som talar emot detta. Dessa skäl bör anges i detta
direktiv. För att säkerställa nödvändig insyn i de upp
handlingsförfaranden som innefattar förhandling och dia
log med anbudsgivare, bör anbudsgivare som har lämnat
ett godtagbart anbud, utom om det finns allvarliga skäl
som talar emot detta, också få möjlighet att begära infor
mation om genomförandet av och framstegen i förfaran
det.
SV
L 94/80
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om sam
ordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig
upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT
L 395, 30.12.1989, s. 33).
Ds 2014:25
Bilaga 1
21
(83)
Alltför högt ställda krav på ekonomisk och finansiell
kapacitet utgör ofta ett omotiverat hinder för små och
medelstora företags deltagande i offentlig upphandling.
Alla sådana krav bör ha samband med kontraktsföremå
let och stå i proportion till detta. De upphandlande myn
digheterna bör särskilt inte få lov att kräva att ekono
miska aktörer ska ha en minimiomsättning som inte står
i proportion till kontraktsföremålet; kravet bör normalt
inte överskrida mer än två gånger det uppskattade kont
raktsvärdet. I vederbörligen motiverade fall bör det dock
vara möjligt att tillämpa högre krav. Sådana omständig
heter kan vara att fullgörandet av kontraktet är förknip
pat med högre risk eller att det är av avgörande betydelse
att kontraktet fullgörs i tid och korrekt, t.ex. därför att
det utgör en nödvändig förutsättning för fullgörandet av
andra kontrakt.
I sådana vederbörligen motiverade fall bör de upphand
lande myndigheterna ha rätt att självständigt fatta beslut
om huruvida högre krav på minimiomsättning vore
lämpliga och relevanta utan att underkastas administrativ
eller rättslig kontroll. Om högre krav på minimiomsätt
ning ska tillämpas bör de upphandlande myndigheterna
ha rätt att fastställa nivån så länge som den har samband
med kontraktsföremålet och står i proportion till detta.
Om den upphandlande myndigheten beslutar att kravet
på minimiomsättning bör sättas till en högre nivå än två
gånger det uppskattade kontraktsvärdet, bör den i den
enskilda rapporten eller upphandlingsdokumenten ange
huvudskälen till sitt val.
De upphandlande myndigheterna bör också kunna be
gära information om kvoten mellan exempelvis tillgångar
och skulder i bokslutet. En positiv kvot som visar på
större tillgångar än skulder kan utgöra ytterligare bevis
på att de ekonomiska aktörernas finansiella kapacitet är
tillräcklig.
(84)
Många ekonomiska aktörer, inte minst små och medel
stora företag, anser att kravet på att lägga fram en mängd
intyg eller andra handlingar avseende uteslutnings- eller
urvalskriterier medför en administrativ börda som är ett
stort hinder för deras deltagande i offentlig upphandling.
En begränsning av sådana krav, t.ex. genom användning
av ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument bestå
ende av en uppdaterad egen försäkran, kan leda till en
betydande förenkling som både upphandlande myndig
heter och ekonomiska aktörer vinner på.
Den anbudsgivare som myndigheten har beslutat att till
dela kontraktet bör dock vara skyldig att tillhandahålla
relevanta bevis, och de upphandlande myndigheterna bör
inte ingå kontrakt med anbudsgivare som inte kan göra
detta. De upphandlande myndigheterna bör också ha rätt
att begära alla eller delar av de kompletterande handling
arna närhelst de anser detta vara nödvändigt för ett kor
rekt genomförande av förfarandet. Detta kan särskilt vara
fallet när det gäller tvåstegsförfaranden – selektiva för
faranden, förhandlade förfaranden under konkurrens,
konkurrenspräglade dialoger och innovationspartnerskap
– där de upphandlande myndigheterna utnyttjar möjlig
heten att begränsa antalet anbudssökande som ombeds
lämna ett anbud. Det kan vara berättigat att kräva att
kompletterande handlingar lämnas in när de anbuds
sökande som ska inbjudas väljs ut så att man undviker
att de upphandlande myndigheterna bjuder in anbuds
sökande som senare visar sig inte kunna lämna in kom
pletterande dokument i tilldelningsskedet, och därmed
hindrar annars kvalificerade anbudssökande från att delta.
Det bör uttryckligen anges att det europeiska enhetliga
upphandlingsdokumentet också bör innehålla relevant
information om enheter vars kapacitet en ekonomisk
aktör utnyttjar, så att kontrollen av informationen om
dessa enheter kan utföras tillsammans med och på
samma villkor som kontrollen avseende den huvudsak
liga ekonomiska aktören.
(85)
Det är viktigt att de upphandlande myndigheternas beslut
grundar sig på aktuell information, framför allt vad gäller
skäl för uteslutning, med tanke på att viktiga föränd
ringar kan ske ganska snabbt, t.ex. i fall av finansiella
svårigheter som skulle medföra att den ekonomiska ak
tören blir olämplig eller, omvänt, i fall där en utestående
socialavgiftsskuld har betalats under tiden. Det är därför
att föredra att de upphandlande myndigheterna, när så är
möjligt, kontrollerar sådan information genom att kon
sultera relevanta databaser, som bör vara nationella i det
avseendet att de förvaltas av myndigheter. I nuläget kan
det fortfarande finnas fall där det av tekniska skäl ännu
inte är möjligt att genomföra detta. Kommissionen bör
därför se som en möjlighet att främja åtgärder som kan
underlätta smidig tillgång till aktuell information på elek
tronisk väg, exempelvis en förstärkning av verktyg som
ger tillgång till Virtual Company Dossier, eller sätt att
underlätta driftskompatibiliteten mellan databaser, eller
andra sådana stödåtgärder.
Det bör också föreskrivas att de upphandlande myndig
heterna inte bör begära fortfarande aktuella dokument
som de redan förfogar över från tidigare upphandlings
förfaranden. Det bör dock också säkerställas att de upp
handlande myndigheterna inte åläggs oproportionerliga
arkiverings- och klassificeringsbördor i detta samman
hang. Följaktligen bör fullgörandet av denna skyldighet
krävas först när användningen av elektroniska medel för
kommunikation är obligatorisk, eftersom elektronisk do
kumenthantering kommer att göra uppgiften mycket lät
tare för de upphandlande myndigheterna.
(86)
Ytterligare förenkling för både ekonomiska aktörer och
upphandlande myndigheter kan åstadkommas genom ett
standardformulär för egen försäkran, som kan minska
problemen i samband med den exakta utformningen av
formella förklaringar och förklaringar om samtycke samt
språkfrågor.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/81
Ds 2014:25
Bilaga 1
22
(87)
Kommissionen tillhandahåller och förvaltar ett elektro
niskt system, e-Certis, som nationella myndigheter för
närvarande uppdaterar och verifierar på frivillig basis.
Syftet med e-Certis är att underlätta utbytet av intyg
och annan styrkande dokumentation som upphandlande
myndigheter ofta kräver. Erfarenheten hittills tyder på att
frivillig uppdatering och verifiering inte är tillräckligt för
att garantera att e-Certis infriar hela sin potential att för
enkla och underlätta dokumentutbytet till fördel särskilt
för små och medelstora företag. Underhållet bör därför i
ett första steg göras obligatoriskt och i ett senare steg bör
det bli obligatoriskt att använda e-Certis.
(88)
De upphandlande myndigheterna bör kunna kräva att
åtgärder eller system för miljöledning tillämpas vid full
görandet av ett offentligt kontrakt. Miljöledningssystem
kan, oberoende av om de är registrerade i överensstäm
melse med unionsinstrument såsom Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 ( 1 ), eller inte,
visa att den ekonomiska aktören har teknisk kapacitet att
fullgöra kontraktet. Detta inbegriper intyg för EU-miljö
märket som omfattar miljöledningskriterier. Om en eko
nomisk aktör inte har tillgång till sådana registrerade
system för miljöledning eller möjlighet att få det inom
de aktuella tidsfristerna, bör det vara tillåtet att lämna en
beskrivning av de åtgärder för miljöledning som har ge
nomförts, förutsatt att den berörda ekonomiska aktören
visar att dessa åtgärder garanterar samma miljöskydds
nivå som de åtgärder som krävs enligt miljöledningen.
(89)
Begreppet tilldelningskriterier är centralt för detta direk
tiv. Det är därför viktigt att de relevanta bestämmelserna
presenteras på ett så enkelt och rationellt sätt som möj
ligt. Detta kan uppnås genom att man använder termen
”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” som det
överordnade begreppet eftersom alla vinnande anbud
slutligen bör väljas i enlighet med vad den enskilda upp
handlande myndigheten anser vara den ekonomiskt bästa
lösningen bland dem som erbjudits. För att undvika för
växling med det tilldelningskriterium som för närvarande
är känt som det ”ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”
i direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG, bör en annan
term användas för det begreppet, nämligen det ”bästa
förhållandet mellan pris och kvalitet”. Detta bör följakt
ligen tolkas i enlighet med den rättspraxis som avser de
direktiven, förutom när det uppenbarligen föreligger en
väsentligt annorlunda lösning i detta direktiv.
(90)
Kontraktstilldelningen bör ske på grundval av objektiva
kriterier som säkerställer att principerna om öppenhet,
icke-diskriminering och likabehandling iakttas, i syfte
att säkerställa en objektiv jämförelse av anbudens relativa
värden, så att det går att fastställa vilket anbud som är
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i verklig
konkurrens. Det bör uttryckligen anges att det ekono
miskt mest fördelaktiga anbudet bör bedömas utifrån
det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, som alltid
bör inbegripa ett pris- eller kostnadselement. Det bör
likaså klargöras att en sådan bedömning av det ekono
miskt mest fördelaktiga anbudet också kan göras på
grundval av antingen enbart pris eller enbart kostnads
effektivitet. Det är också lämpligt att erinra om att de
upphandlande myndigheterna har frihet att bestämma
lämpliga kvalitetsnormer genom att använda tekniska
specifikationer eller villkor för fullgörande av kontraktet.
För att uppmuntra en större inriktning mot kvalitet i den
offentliga upphandlingen bör medlemsstaterna få för
bjuda eller begränsa användningen av enbart pris eller
enbart kostnad för att bedöma det ekonomiskt mest för
delaktiga anbudet då de anser att detta är lämpligt.
För att säkerställa att principen om likabehandling iakttas
vid kontraktstilldelning bör de upphandlande myndighe
terna ha en skyldighet att skapa nödvändig öppenhet, så
att alla anbudsgivare i rimlig mån kan informeras om de
kriterier och arrangemang som kommer att tillämpas vid
beslut om tilldelning. De upphandlande myndigheterna
bör därför ha en skyldighet att ange tilldelningskriterierna
samt viktningen av de olika kriterierna inbördes. De upp
handlande myndigheterna bör dock få göra undantag
från kravet att ange viktning av tilldelningskriterierna i
vederbörligen motiverade fall, som de måste kunna ange
skälen för, när denna viktning, särskilt på grund av upp
handlingens komplicerade art, inte kan anges i förväg. I
sådana fall bör de ange kriterierna i fallande prioritets
ordning.
(91)
Enligt artikel 11 i EUF-fördraget ska miljöskyddskrav in
tegreras i utformningen och genomförandet av unionens
politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en håll
bar utveckling. I detta direktiv klargörs hur de upphand
lande myndigheterna kan bidra till att skydda miljön och
främja en hållbar utveckling, samtidigt som de sörjer för
det bästa förhållandet mellan kvalitet och pris i sina
kontrakt.
(92)
När de upphandlande myndigheterna bedömer det bästa
förhållandet mellan pris och kvalitet bör de fastställa de
ekonomiska kriterier och kvalitetskriterier som är kopp
lade till kontraktsföremålet och som de kommer att an
vända för detta ändamål. Dessa kriterier bör således möj
liggöra en jämförande utvärdering av varje anbuds pre
standa i förhållande till föremålet för upphandlingen, en
ligt definitionen i de tekniska specifikationerna. Beträf
fande det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet åter
finns en icke uttömmande förteckning över möjliga till
delningskriterier, inbegripet miljöaspekter och sociala
aspekter, i detta direktiv. De upphandlande myndighe
terna bör uppmuntras att välja tilldelningskriterier som
ger dem möjlighet att erhålla byggentreprenader, varor
och tjänster av hög kvalitet som är optimalt lämpade
för deras behov.
SV
L 94/82
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av
den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer
i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och
om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissio
nens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342,
22.12.2009, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
23
De tilldelningskriterier som väljs bör inte innebära att
den upphandlande myndigheten ges oinskränkt valfrihet,
och de bör säkerställa möjligheten till verklig och sund
konkurrens och åtföljas av arrangemang som gör det
möjligt att effektivt kontrollera de upplysningar som läm
nas av anbudsgivarna.
För att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska
kunna fastställas bör beslut om tilldelning av kontrakt
inte uteslutande grunda sig på andra kriterier än kost
naderna. Kvalitetskriterier bör därför åtföljas av ett kost
nadskriterium som, beroende på vad den upphandlande
myndigheten väljer, antingen kan avse priset eller kost
nadseffektiviteten, exempelvis en beräkning av livscykel
kostnaderna. Tilldelningskriterierna bör dock inte påverka
tillämpningen av nationella bestämmelser om faststäl
lande av ersättning för vissa tjänster eller av fasta priser
på vissa varor.
(93)
Om det föreligger nationella bestämmelser om faststäl
lande av ersättning för vissa tjänster eller av fasta priser
på vissa varor bör det klargöras att det fortfarande är
möjligt att bedöma förhållandet mellan kvalitet och pris
på grundval av andra faktorer än enbart pris eller ersätt
ning. Beroende på vilken tjänst eller vara det gäller kan
sådana faktorer exempelvis inbegripa leverans- och betal
ningsvillkor, olika aspekter av eftermarknadsservice (t.ex.
omfattningen av rådgivnings- och ersättningstjänster) el
ler miljöaspekter eller sociala aspekter (t.ex. huruvida
böcker är tryckta på returpapper eller papper från håll
bart timmer, huruvida kostnader tillskrivs externa miljö
effekter eller huruvida social integration för missgynnade
personer eller medlemmar i sårbara grupper bland de
personer som fått i uppdrag att fullgöra kontraktet har
främjats). Med tanke på de många möjligheter som finns
att bedöma förhållandet mellan kvalitet och pris på
grundval av materiella kriterier bör man undvika att till
gripa lottdragning som den enda metoden för tilldelning
av kontrakt.
(94)
När kvaliteten på anställd personal är relevant för nivån
på kontraktets fullgörande, bör de upphandlande myn
digheterna också som ett tilldelningskriterium få använda
arbetsorganisationen samt kvalifikationer och erfarenhe
ter hos den personal som utsetts att fullgöra det berörda
kontraktet, eftersom detta kan påverka kvaliteten på full
görandet av kontraktet och därmed anbudets ekonomiska
värde. Detta kan till exempel gälla kontrakt som avser
intellektuella tjänster, såsom konsulttjänster eller arkitekt
tjänster. De upphandlande myndigheter som utnyttjar
denna möjlighet bör med lämpliga avtalsrättsliga medel
se till att den personal som utsetts att fullgöra kontraktet
faktiskt uppfyller de angivna kvalitetsstandarderna och att
sådana personer endast får ersättas med samtycke av den
upphandlande myndigheten, som kontrollerar att de er
sätts med personer på likvärdig kvalitetsnivå.
(95)
Det är ytterst viktigt att fullt ut utnyttja de möjligheter
som offentlig upphandling ger att uppnå målen i Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. I
detta sammanhang bör det erinras om att offentlig upp
handling kan användas för att driva på innovation, vilket
är oerhört viktigt för den framtida tillväxten i Europa.
Med hänsyn till de stora skillnaderna mellan olika sekto
rer och marknader är det dock inte lämpligt att fastställa
allmänna obligatoriska krav för miljörelaterad, social och
innovativ upphandling.
Unionslagstiftaren har redan fastställt obligatoriska upp
handlingskrav för att uppnå särskilda mål för vägtrans
portfordon (Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/33/EG ( 1 )) och kontorsutrustning (Europaparlamen
tets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 ( 2 )). Dess
utom har man kommit mycket långt med utvecklingen
av gemensamma metoder för beräkning av livscykelkost
nader.
Det förefaller därför lämpligt att fortsätta på den vägen
och låta sektorslagstiftningen fastställa obligatoriska mål
med hänsyn till den särskilda politiken för den berörda
sektorn och de villkor som råder där, och att främja
utvecklingen och användningen av europeiska metoder
för beräkning av livscykelkostnader för att ytterligare un
derbygga användningen av offentlig upphandling till för
mån för en hållbar tillväxt.
(96)
Dessa sektorsspecifika åtgärder bör kompletteras av en
anpassning av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG
för att ge upphandlande myndigheter befogenhet att i
sina upphandlingsstrategier eftersträva de mål som ställs
upp i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt
för alla. Det bör således göras klart att de upphandlande
myndigheterna, förutom vid en bedömning som görs
uteslutande på grundval av priset, får anlägga ett livs
cykelkostnadsperspektiv när de fastställer vilket som är
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet och den lägsta
kostnaden. Begreppet livscykelkostnad innefattar alla
kostnader under byggentreprenadernas, varornas eller
tjänsternas livscykel.
Med detta avses interna kostnader, t.ex. forskning som
ska genomföras, utveckling, produktion, transport, an
vändning, underhåll och bortskaffande av uttjänta varor,
men det kan också omfatta kostnader som kan tillskrivas
externa miljöeffekter, t.ex. föroreningar som orsakas av
utvinning av råmaterial som används i varan eller som
beror på själva varan eller dess tillverkning, om de kan
beräknas i ekonomiska termer och övervakas. De meto
der som de upphandlande myndigheterna använder för
att bedöma kostnader som kan tillskrivas externa miljö
effekter bör fastställas i förhand på ett objektivt och icke-
diskriminerande sätt och vara tillgängliga för alla berörda
parter. Sådana metoder kan fastställas på nationell, regio
nal eller lokal nivå, men för att undvika att skräddarsydda
metoder leder till en snedvridning av konkurrensen bör
de vara generella i den mening att de inte bör upprättas
specifikt för ett visst offentligt upphandlingsförfarande.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/83
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april
2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon
(EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).
(
2
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den
15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitets
märkning av kontorsutrustning (EUT L 39, 13.2.2008, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
24
Gemensamma metoder bör utvecklas på unionsnivå för
beräkning av livscykelkostnader för särskilda kategorier
av varor eller tjänster. När sådana gemensamma metoder
utvecklas bör deras användning göras obligatorisk.
Vidare bör det undersökas om det är genomförbart att
inrätta en gemensam metod för beräkning av sociala livs
cykelkostnader med beaktande av befintliga metoder så
som riktlinjerna för bedömning av varors sociala livs
cykelkostnader (Guidelines for Social Life Cycle Assessment
of Products), som antogs inom ramen för Förenta natio
nernas miljöprogram.
(97)
Dessutom bör de upphandlande myndigheterna, för att
förbättra integreringen av sociala och miljörelaterade
hänsyn i upphandlingsförfaranden, ha rätt att använda
tilldelningskriterier eller villkor för fullgörande av ett
kontrakt i fråga om de byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska tillhandahållas inom ramen för det of
fentliga kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av
deras livscykel, från utvinningen av råmaterial för varan
till bortskaffandet av varan, inklusive faktorer som berör
den specifika produktions-, tillhandahållande- eller han
delsprocessen och dess villkor för byggentreprenaderna,
varorna eller tjänsterna eller en specifik process i ett
senare skede av deras livscykel, även då sådana faktorer
inte utgör en del av dem. Kriterier och villkor för en
sådan produktions- eller tillhandahållandeprocess är till
exempel att tillverkningen av köpta varor inte omfattar
giftiga kemikalier, eller att de köpta tjänsterna tillhanda
hålls med hjälp av energieffektiva maskiner. I enlighet
med rättspraxis från Europeiska unionens domstol om
fattar detta också tilldelningskriterier eller villkor för full
görande av ett kontrakt som avser leverans eller använd
ning av rättvisemärkta varor vid fullgörandet av det kont
rakt som ska tilldelas. Kriterier och villkor för handel och
dess villkor kan exempelvis innebära att den berörda
varan måste vara rättvisemärkt och bland annat omfatta
krav på betalning av ett minimipris och ett högre pris till
tillverkarna. Villkor för fullgörande av ett kontrakt som
avser miljöhänsyn kan exempelvis omfatta leverans, pa
ketering och bortskaffande av varor, och, när det gäller
byggentreprenad- och tjänstekontrakt, avfallsminimering
eller resurseffektivitet.
Villkoret att det ska finnas en koppling till kontrakts
föremålet utesluter dock kriterier och villkor som rör
allmän företagspolicy, som inte kan anses vara en faktor
som karakteriserar den specifika produktions- eller till
handahållandeprocessen för de byggentreprenader, varor
eller tjänster som ska upphandlas. De upphandlande
myndigheterna bör därför inte få kräva att anbudsgivarna
ska ha fastställt en viss politik för företags sociala eller
miljömässiga ansvar.
(98)
Det är synnerligen viktigt att tilldelningskriterier eller vill
kor för fullgörande av ett kontrakt som avser de sociala
aspekterna av produktionsprocessen rör de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas enligt
kontraktet. De bör dessutom tillämpas i enlighet med
direktiv 96/71/EG, som det tolkas av Europeiska unio
nens domstol, och bör inte väljas eller tillämpas på ett
sätt som direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska
aktörer från andra medlemsstater eller från tredjeländer
som är parter i WTO-avtalet eller de frihandelsavtal som
unionen är part i. Krav som rör grundläggande arbets
villkor i direktiv 96/71/EG, exempelvis minimilön, bör
även fortsättningsvis ligga på den nivå som anges i na
tionell lagstiftning eller i kollektivavtal som tillämpas i
enlighet med unionsrätten inom ramen för det direktivet.
Villkor för fullgörande av ett kontrakt kan också syfta till
genomförande av åtgärder för att främja jämställdhet i
arbetslivet mellan kvinnor och män, ett ökat deltagande
av kvinnor på arbetsmarknaden och en balans mellan
arbete och privatliv, miljöskydd eller djurs välbefinnande
och till efterlevnad i sak av Internationella arbetsorgani
sationens (ILO) grundläggande konventioner, eller till an
ställning av fler missgynnade personer än vad som krävs
enligt nationell lagstiftning.
(99)
Åtgärder som syftar till hälsoskydd för den personal som
deltar i produktionsprocessen, främjande av social integ
ration för missgynnade personer eller medlemmar i sår
bara grupper bland de personer som fått i uppdrag att
fullgöra kontraktet eller utbildning i de färdigheter som
behövs för kontraktet i fråga kan också bli föremål för
tilldelningskriterier eller villkor för fullgörande av ett
kontrakt, förutsatt att de avser de byggentreprenader,
varor eller tjänster som ska tillhandahållas enligt kon
traktet. Till exempel kan sådana kriterier eller villkor
bland annat hänvisa till sysselsättning för långtidsarbets
lösa eller genomförande av utbildningsåtgärder för ar
betslösa eller ungdomar under fullgörandet av det kont
rakt som ska tilldelas. I de tekniska specifikationerna kan
de upphandlande myndigheterna föreskriva sådana so
ciala krav som direkt karakteriserar berörda varor eller
tjänster, exempelvis tillgänglighet för personer med funk
tionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga
användares behov.
(100)
Offentliga kontrakt bör inte tilldelas ekonomiska aktörer
som har deltagit i en kriminell organisation eller som
befunnits skyldiga till korruption eller bedrägerier riktade
mot unionens ekonomiska intressen, terroristbrott, pen
ningtvätt eller finansiering av terrorism. Obetalda skatter
eller socialförsäkringsavgifter bör också leda till obligato
risk uteslutning på unionsnivå. Medlemsstaterna bör dock
kunna föreskriva att undantag från denna obligatoriska
uteslutning kan tillämpas i exceptionella fall då tvingande
allmänna intressen gör en upphandling nödvändig. Detta
kan exempelvis vara fallet när det snabbt behövs vaccin
eller nödutrustning och detta endast kan köpas från en
ekonomisk aktör för vilken ett av de obligatoriska skälen
för uteslutning föreligger.
SV
L 94/84
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
25
(101)
De upphandlande myndigheterna bör dessutom ges möj
lighet att utesluta ekonomiska aktörer som har visat sig
vara opålitliga, exempelvis på grund av att de inte fullgör
sina miljörelaterade eller sociala skyldigheter, inklusive
bestämmelser om tillgänglighet för personer med funk
tionsnedsättning, eller som gör sig skyldiga till andra
former av allvarliga fel i yrkesutövningen, såsom över
trädelser av konkurrensregler eller intrång i immateriella
rättigheter. Det bör klargöras att ett allvarligt fel i yrkes
utövningen kan innebära att en ekonomisk aktörs red
barhet ifrågasätts och att den ekonomiska aktören så
lunda blir olämplig för tilldelning av ett offentligt kon
trakt oberoende av om den ekonomiska aktören annars
har teknisk och ekonomisk kapacitet att fullgöra kon
traktet.
Med tanke på att de upphandlande myndigheterna kom
mer att ansvara för följderna av eventuella felaktiga beslut
som de fattar, bör de också ha rätt att anse att det har
förekommit allvarliga fel i yrkesutövningen om de, innan
de fattar ett slutligt och bindande beslut om att det fö
religger obligatoriska skäl för uteslutning, på något lämp
ligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktören inte har
fullgjort sina skyldigheter, inklusive skyldigheter som gäl
ler betalning av skatter eller sociala avgifter, såvida inte
annat föreskrivs i nationell rätt. De bör också kunna
utesluta anbudssökande eller anbudsgivare vars genom
förande av tidigare offentliga kontrakt har visat på bety
dande brister i fråga om de väsentliga kraven, exempelvis
uteblivna leveranser eller uteblivet tillhandahållande, stora
brister i fråga om levererade varor eller tillhandahållna
tjänster som gör dem oanvändbara för det avsedda syftet,
eller olämpligt uppträdande som ger upphov till allvarliga
tvivel om den ekonomiska aktörens pålitlighet. Det bör i
nationell rätt föreskrivas en längsta tid för sådan uteslut
ning.
Vid tillämpning av fakultativa skäl för uteslutning bör de
upphandlande myndigheterna ägna särskild uppmärk
samhet åt proportionalitetsprincipen. Mindre allvarliga
oegentligheter bör bara under exceptionella omständighe
ter leda till att en ekonomisk aktör utesluts. Upprepade
fall av mindre allvarliga oegentligheter kan dock ge upp
hov till tvivel om en ekonomisk aktörs pålitlighet, vilket
kan motivera att den utesluts.
(102)
Man bör dock kunna ta hänsyn till möjligheten att eko
nomiska aktörer kan vidta efterlevnadsåtgärder för att
avhjälpa konsekvenserna av brott eller fel och för att
effektivt förhindra att de upprepas. Dessa åtgärder kan
bland annat bestå i personella och organisatoriska åtgär
der som att avbryta alla förbindelser med personer eller
organisationer som är inblandade i det olämpliga upp
trädandet, lämpliga åtgärder för att organisera om perso
nalen, att införa rapporterings- och kontrollsystem, att
inrätta en intern kontrollorganisation för att övervaka
efterlevnaden samt att anta interna ansvars- och ersätt
ningsregler. Om åtgärderna ger tillräckliga garantier bör
den berörda ekonomiska aktören inte längre uteslutas
enbart på dessa grunder. Ekonomiska aktörer bör ha
möjlighet att begära att de efterlevnadsåtgärder som vid
tagits för att eventuellt ge en berörd aktör tillträde till
upphandlingsförfarandet granskas. Det bör emellertid
vara medlemsstaternas sak att avgöra närmare formella
och materiella villkor som är tillämpliga i sådana fall. I
synnerhet bör de fritt kunna bestämma om de vill över
låta till de enskilda upphandlande myndigheterna att göra
de relevanta bedömningarna eller anförtro andra myndig
heter på central eller lokal nivå denna uppgift.
(103)
Anbud som förefaller vara onormalt låga i förhållande till
byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna kan vara
baserade på antaganden eller praxis som är tekniskt, eko
nomiskt eller rättsligt osunda. Om anbudsgivaren inte
kan ge en tillfredsställande förklaring bör den upphand
lande myndigheten ha rätt att förkasta anbudet. Detta
agerande bör vara obligatoriskt i de fall då den upphand
lande myndigheten har konstaterat att det onormalt låga
pris eller de onormalt låga kostnader som föreslås beror
på att tvingande unionsrätt eller nationell rätt som är
förenlig med unionsrätten på social-, arbets- eller miljö
rättens område inte följs eller att bestämmelser i interna
tionell arbetsrätt åsidosätts.
(104)
I villkoren för fullgörandet av ett kontrakt fastställs spe
cifika krav på kontraktets fullgörande. Till skillnad från
tilldelningskriterier som ligger till grund för en jäm
förande utvärdering av anbudens kvalitet, är villkoren
för fullgörande av ett kontrakt fasta objektiva krav som
inte påverkar bedömningen av anbuden. Villkoren för
fullgörandet av ett kontrakt bör vara förenliga med detta
direktiv om de inte är direkt eller indirekt diskrimine
rande och om de är kopplade till kontraktsföremålet,
vilket inbegriper alla faktorer som direkt berör den spe
cifika produktions-, tillhandahållande- eller saluförings
processen. Här ingår villkor som rör fullgörande av kon
traktet men inte krav som avser allmän företagspolicy.
Villkoren för fullgörande av ett kontrakt bör anges i
meddelandet om upphandling, i det förhandsmeddelande
som används för att infordra anbud eller i upphandlings
dokumenten.
(105)
Det är viktigt att underleverantörernas iakttagande av till
lämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter
som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal
eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga
bestämmelser som anges i detta direktiv, förutsatt att
sådana regler och deras tillämpning överensstämmer
med unionsrätten, säkerställs genom lämpliga åtgärder
från de behöriga nationella myndigheterna, exempelvis
yrkesinspektioner eller miljövårdsmyndigheter, inom ra
men för deras ansvar och befogenheter.
Det är också nödvändigt att säkerställa viss öppenhet i
underleverantörskedjan, eftersom detta kommer att ge de
upphandlande myndigheterna information om vem som
är närvarande på byggplatser där byggentreprenader ut
förs för deras räkning eller vilka företag som tillhanda
håller tjänster i eller vid byggnader, infrastrukturer eller
områden, såsom stadshus, kommunala skolor, idrotts
anläggningar, hamnar eller motorvägar, för vilka de upp
handlande myndigheterna ansvarar eller över vilka de
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/85
Ds 2014:25
Bilaga 1
26
utövar direkt tillsyn. Det bör klargöras att skyldigheten
att lämna den begärda informationen under alla förhål
landen åligger huvudentreprenören, antingen på grundval
av särskilda klausuler som varje upphandlande myndighet
är skyldig att inkludera i samtliga upphandlingsförfaran
den, eller på grundval av skyldigheter som medlemssta
terna ålägger huvudentreprenörer genom allmänt tillämp
liga bestämmelser.
Det bör också klargöras att villkoren för kontrollen av
efterlevnaden av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrätts
liga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell
rätt, kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och
arbetsrättsliga bestämmelser som anges i detta direktiv,
förutsatt att sådana regler och deras tillämpning överens
stämmer med unionsrätten, alltid bör tillämpas när en
medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och huvud
entreprenören. Det bör dessutom uttryckligen anges att
medlemsstaterna bör kunna gå längre än så, t.ex. genom
att utvidga skyldigheterna avseende öppenhet, genom att
möjliggöra direktbetalning till underleverantörer eller ge
nom att möjliggöra eller kräva att de upphandlande myn
digheterna kontrollerar att underleverantörerna inte be
finner sig i någon av de situationer där det är befogat att
utesluta en ekonomisk aktör. Om sådana åtgärder till
lämpas på underleverantörer bör överensstämmelse med
de bestämmelser som är tillämpliga på huvudentreprenö
rer garanteras så att huvudentreprenören, om obligato
riska skäl för uteslutning föreligger, är skyldig att byta ut
den berörda underleverantören. Om det av en sådan
kontroll framgår att det föreligger icke-obligatoriska
skäl för uteslutning, bör det klargöras att de upphand
lande myndigheterna har möjlighet att kräva ett sådant
utbyte. Det bör dock också uttryckligen anges att de
upphandlande myndigheterna kan åläggas att kräva att
den berörda underleverantören byts ut när uteslutning
av huvudentreprenörer skulle vara obligatoriskt i sådana
fall.
Det bör även uttryckligen anges att medlemsstaterna har
rätt att införa strängare ansvarsregler enligt nationell rätt
eller gå längre enligt nationell rätt om direktbetalning till
underleverantörer.
(106)
Det bör erinras om att rådets förordning (EEG, Euratom)
nr 1182/71 ( 1 ) är tillämplig vid beräkning av de tidsfris
ter som anges i detta direktiv.
(107)
Det är nödvändigt att klargöra under vilka omständighe
ter ändringar av ett kontrakt under dess fullgörande krä
ver ett nytt upphandlingsförfarande, med hänsyn till re
levant rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Ett
nytt upphandlingsförfarande krävs om väsentliga änd
ringar görs av det ursprungliga kontraktet, särskilt i fråga
om omfattningen av och innehållet i parternas ömsesi
diga rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen
av immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar att
parterna har för avsikt att omförhandla viktiga kontrakts
villkor. Detta är fallet särskilt om de ändrade villkoren
skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de hade
ingått i det ursprungliga förfarandet.
Ändringar av kontraktet som leder till smärre föränd
ringar av kontraktsvärdet upp till ett visst värde bör alltid
gå att göra utan att ett nytt upphandlingsförfarande
måste genomföras. I detta syfte och för att garantera
rättslig säkerhet bör detta direktiv föreskriva tröskelvär
den under vilka ett nytt upphandlingsförfarande inte
krävs. Ändringar av kontraktet som överstiger dessa trös
kelvärden bör gå att göra utan att ett nytt upphandlings
förfarande måste genomföras i den mån som de uppfyller
de relevanta villkoren i detta direktiv.
(108)
De upphandlande myndigheterna kan ställas inför situa
tioner där kompletterande byggentreprenader, varor eller
tjänster behövs; i sådana fall kan en ändring av det ur
sprungliga kontraktet utan ett nytt upphandlingsför
farande vara motiverad, i synnerhet om de komplette
rande leveranserna syftar antingen till att delvis ersätta
eller till att utöka befintliga tjänster, varor eller anlägg
ningar, i de fall ett byte av leverantör skulle tvinga den
upphandlande myndigheten att anskaffa materiel, bygg
entreprenader eller tjänster med andra tekniska egenska
per med åtföljande inkompatibilitet eller oproportioner
liga tekniska svårigheter vid användning och underhåll.
(109)
De upphandlande myndigheterna kan ställas inför yttre
omständigheter som de inte hade kunnat förutse när de
tilldelade kontraktet, särskilt när fullgörandet av kontrak
tet sker under en längre tidsperiod. I sådana fall behövs
det en viss flexibilitet för att kontraktet ska kunna anpas
sas till dessa omständigheter utan ett nytt upphandlings
förfarande. Begreppet oförutsebara omständigheter avser
omständigheter som inte hade kunnat förutses trots att
den upphandlande myndigheten har visat skälig omsorg i
förberedelserna av den ursprungliga kontraktstilldel
ningen med hänsyn till tillgängliga medel, det berörda
projektets beskaffenhet och egenskaper, god praxis på
det berörda området samt behovet av att säkerställa ett
lämpligt förhållande mellan de resurser som ägnas åt att
förbereda kontraktstilldelningen och dess förutsebara vär
de. Detta kan dock inte tillämpas i de fall då en ändring
leder till att den övergripande upphandlingen får en an
nan karaktär, exempelvis genom att de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska upphandlas ersätts
med något annat eller genom att typen av upphandling
förändras i grunden, eftersom man i en sådan situation
kan anta att resultatet skulle ha påverkats.
SV
L 94/86
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971
om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT –
Svensk specialutgåva: Område 01 Volym 1 s. 71).
Ds 2014:25
Bilaga 1
27
(110)
I överensstämmelse med principerna om likabehandling
och öppenhet bör inte en utvald anbudsgivare kunna
ersättas med en annan ekonomisk aktör, exempelvis
om ett kontrakt avslutas på grund av brister i fullgöran
det, utan att kontraktet konkurrensutsätts på nytt. Den
utvalda anbudsgivaren som fullgör kontraktet bör dock,
särskilt om kontraktet har tilldelats fler än ett företag,
kunna genomgå vissa strukturella förändringar under full
görandet av kontraktet, exempelvis rent interna omorga
nisationer, uppköp, sammanslagningar och förvärv eller
insolvens. Sådana strukturella förändringar bör inte auto
matiskt kräva nya upphandlingsförfaranden för alla of
fentliga kontrakt som den anbudsgivaren fullgör.
(111)
Upphandlande myndigheter bör genom ändringsklausuler
eller optioner i de enskilda kontrakten kunna medge en
möjlighet att införa ändringar, men dessa klausuler bör
inte ge dem obegränsad frihet. I detta direktiv bör därför
fastställas i vilken utsträckning ändringsmöjligheter kan
medges i det ursprungliga kontraktet. Det bör följaktligen
klargöras att man genom tillräckligt tydligt utformade
ändringsklausuler eller optioner exempelvis får föreskriva
prisindexering eller garantera att t.ex. kommunikations
utrustning som ska levereras under en given tidsperiod
fortsätter att vara lämplig också om kommunikationspro
tokollen ändras eller om andra tekniska förändringar in
träffar. Det bör också vara möjligt att genom tillräckligt
klara klausuler föreskriva anpassningar av kontraktet som
har blivit nödvändiga på grund av tekniska svårigheter
som har framkommit vid användning eller underhåll. Det
bör även erinras om att kontrakten exempelvis både kan
inbegripa ordinarie underhåll och föreskriva extraordinära
underhållsåtgärder som kan visa sig vara nödvändiga för
att säkra ett fortsatt tillhandahållande av en offentlig
tjänst.
(112)
Upphandlande myndigheter ställs ibland inför omständig
heter som kräver att offentliga kontrakt avslutas i förtid
för att de skyldigheter som följer av unionsrätten på
området offentlig upphandling ska uppfyllas. Medlems
staterna bör därför se till att de upphandlande myndig
heterna enligt de villkor som fastställs i nationell rätt har
möjlighet att avsluta ett offentligt kontrakt under dess
löptid, om detta krävs enligt unionsrätten.
(113)
Resultaten av arbetsdokumentet från kommissionens av
delningar av den 27 juni 2011 med titeln Utvärderingen
av effekterna av och effektiviteten hos EU:s lagstiftning om
offentlig upphandling tydde på att det undantag som gjorts
för vissa tjänster på vilka direktiv 2004/18/EG inte till
lämpas fullt ut borde ses över. Följaktligen bör tillämp
ningen av det här direktivet utsträckas till att gälla fullt ut
för en rad tjänster.
(114)
Vissa kategorier av tjänster har på grund av sin natur
fortfarande en begränsad gränsöverskridande dimension,
nämligen de tjänster som kallas personliga tjänster, t.ex.
vissa sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt
utbildningstjänster. Dessa tjänster tillhandahålls i ett sär
skilt sammanhang som varierar betydligt mellan med
lemsstaterna på grund av olika kulturella traditioner. Sär
skilda bestämmelser bör därför införas för offentliga upp
handlingskontrakt för dessa tjänster med ett högre trös
kelvärde än det som tillämpas på andra tjänster.
Personliga tjänster till värden under detta tröskelvärde
brukar inte vara av intresse för leverantörer från andra
medlemsstater, annat än om det finns konkreta indika
tioner på motsatsen, till exempel unionsfinansiering av
gränsöverskridande projekt.
Kontrakt för personliga tjänster över detta tröskelvärde
bör vara öppna på unionsnivå. Med hänsyn till betydel
sen av det kulturella sammanhanget och dessa tjänsters
känslighet, bör medlemsstaterna ges stor frihet att orga
nisera valet av tjänsteleverantörer på det sätt som de
finner lämpligast. Detta krav har beaktats i bestämmel
serna i detta direktiv och det föreskrivs endast att vissa
grundprinciper om öppenhet och likabehandling ska
iakttas och att upphandlande myndigheter ska kunna till
lämpa särskilda kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleve
rantörer, exempelvis kriterierna i den frivilliga europeiska
kvalitetsramen för sociala tjänster som offentliggjorts av
kommittén för socialt skydd. Vid fastställande av de för
faranden som ska användas för tilldelning av kontrakt för
personliga tjänster bör medlemsstaterna beakta artikel 14
i EUF-fördraget och protokoll nr 26. Medlemsstaterna
bör i detta sammanhang också sträva efter att fullfölja
målen om att förenkla och lätta den administrativa bör
dan för upphandlande myndigheter och ekonomiska ak
törer. Det bör klargöras att man härvid också kan behöva
åberopa regler som är tillämpliga på tjänstekontrakt som
inte omfattas av de särskilda bestämmelserna.
Medlemsstater och myndigheter har frihet att tillhanda
hålla dessa tjänster själva eller att organisera sociala tjäns
ter på ett sätt som inte medför ingående av offentliga
kontrakt, exempelvis genom att enbart finansiera sådana
tjänster eller genom att bevilja licenser eller tillstånd till
alla ekonomiska aktörer som uppfyller de villkor som
den upphandlande myndigheten uppställt i förväg, utan
några gränser eller kvoter, förutsatt att ett sådant system
tryggar en tillräcklig annonsering och överensstämmer
med principerna om öppenhet och icke-diskriminering.
(115)
På samma sätt brukar hotell- och restaurangtjänster en
dast erbjudas av aktörer som är etablerade på den speci
fika platsen för leveransen av dessa tjänster och de har
därför också en begränsad gränsöverskridande dimension.
De bör därför endast omfattas av det enklare systemet
från och med ett tröskelvärde på 750 000 EUR. Större
kontrakt som avser hotell- och restaurangtjänster och
vars värde överskrider detta tröskelvärde kan vara av
intresse för olika ekonomiska aktörer, såsom resebyråer
och andra mellanhänder, även över gränserna.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/87
Ds 2014:25
Bilaga 1
28
(116)
På samma sätt avser vissa juridiska tjänster frågor som
gäller uteslutande nationell rätt och de brukar därför
endast erbjudas av aktörer etablerade i den berörda med
lemsstaten och har följaktligen också en begränsad gräns
överskridande dimension. De bör därför endast omfattas
av det enklare systemet från och med ett tröskelvärde på
750 000 EUR. Större kontrakt som avser juridiska tjäns
ter och vars värde överskrider detta tröskelvärde kan vara
av intresse för olika ekonomiska aktörer, t.ex. internatio
nella advokatbyråer, även över gränserna, särskilt om de
berör juridiska frågor som uppstår till följd av eller mot
bakgrund av unionsrätten eller annan internationell rätt,
eller som berör fler än ett land.
(117)
Erfarenheten har visat att ett antal andra tjänster, t.ex.
räddningstjänster, brandsläckning och fängelsetjänster,
vanligtvis bara ger upphov till gränsöverskridande in
tresse när de genom ett tillräckligt högt värde når en
kritisk massa. I den mån de inte är undantagna från detta
direktivs tillämpningsområde bör de omfattas av det enk
lare systemet. I den utsträckning tillhandahållandet fak
tiskt grundas på kontrakt skulle andra kategorier av tjäns
ter, t.ex. statliga tjänster eller samhällstjänster, vanligtvis
endast ge upphov till ett gränsöverskridande intresse från
och med ett tröskelvärde på 750 000 EUR och de bör
följaktligen endast då omfattas av det enklare systemet.
(118)
För att sörja för kontinuitet i offentliga tjänster bör detta
direktiv tillåta att deltagande i upphandlingsförfaranden
för vissa tjänster på områdena för hälsovårdstjänster samt
sociala tjänster och kulturella tjänster kan förbehållas or
ganisationer på grundval av personalens ägande eller ak
tiva deltagande i förvaltningen, och befintliga organisa
tioner såsom kooperativ, när det gäller att delta i till
handahållandet av dessa tjänster till slutanvändarna.
Denna bestämmelses tillämpningsområde begränsar sig
uteslutande till vissa hälsovårdstjänster, sociala tjänster
och närbesläktade tjänster, vissa utbildningstjänster, bib
liotekstjänster, arkivtjänster, museitjänster och andra kul
turella tjänster, idrottstjänster, och tjänster för privata
hushåll, och är inte avsett att täcka något av de undantag
som annars föreskrivs i detta direktiv. Sådana tjänster bör
endast omfattas av det enklare systemet.
(119)
Det är lämpligt att identifiera dessa tjänster genom att
hänvisa till specifika poster i den gemensamma termino
login vid offentlig upphandling (CPV) som antagits ge
nom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2195/2002 ( 1 ), en hierarkiskt uppställd nomenklatur in
delad i huvudgrupper, grupper, undergrupper, kategorier
och underkategorier. För att undvika rättsosäkerhet bör
det klargöras att hänvisning till en huvudgrupp inte im
plicit innebär en hänvisning till underavdelningar. En
sådan heltäckande hänvisning bör i stället göras explicit
genom att alla relevanta poster nämns, där så är lämpligt
som ett intervall av koder.
(120)
Projekttävlingar har av tradition främst kommit till an
vändning vid stads- och landsbygdsplanering, arkitektur,
formgivningsteknik och databehandling. Det bör dock
erinras om att dessa flexibla instrument också kan an
vändas för andra ändamål, exempelvis för att få fram
planer för finansieringslösningar i syfte att optimera stö
det till små och medelstora företag inom ramen för ge
mensamma europeiska resurser för mikroföretag till me
delstora företag (Jeremie) eller andra unionsprogram för
stöd till små och medelstora företag i en viss medlems
stat. Vid en projekttävling för anskaffande av planer för
sådana finansieringslösningar kan det också anges att
därpå följande tjänstekontrakt för utförande av dessa fi
nansieringslösningar kommer att tilldelas vinnaren eller
en av vinnarna av projekttävlingen genom ett förhandlat
förfarande utan föregående meddelande om upphandling.
(121)
Utvärderingar har visat att det ännu finns ett avsevärt
utrymme för förbättringar i tillämpningen av unionens
regler för offentlig upphandling. För att uppnå en mer
effektiv och konsekvent tillämpning av reglerna är det
viktigt att få en bra översikt över eventuella strukturella
problem och allmänna mönster inom nationell upphand
lingspolicy så att eventuella problem ska kunna angripas
på ett mer målinriktat sätt. Denna översikt bör åstad
kommas genom lämplig övervakning vars resultat bör
publiceras regelbundet för att möjliggöra en välunder
byggd debatt om eventuella förbättringar av upphand
lingsregler och praxis. Genom att skaffa sig en sådan
bra översikt kan man också få insikt i tillämpningen av
reglerna för offentlig upphandling inom ramen för ge
nomförandet av projekt som medfinansieras av unionen.
Medlemsstaterna bör själva få besluta hur och av vem
denna övervakning ska genomföras i praktiken; därvid
bör de också själva få bestämma om övervakningen ska
bygga på en stickprovsbaserad efterhandskontroll eller en
systematisk förhandskontroll av de offentliga upphand
lingsförfaranden som avses i detta direktiv. Det bör
vara möjligt att lägga fram eventuella problem för rätt
organ; detta bör inte nödvändigtvis innebära att de som
utfört övervakningen har självständig talerätt i domstolar
och tribunaler.
Bättre vägledning, information och stöd till upphand
lande myndigheter och ekonomiska aktörer kan också i
hög grad bidra till att öka den offentliga upphandlingens
effektivitet genom ökad kunskap, rättssäkerhet och pro
fessionalisering av upphandlingsmetoderna. Sådan vägled
ning bör göras tillgänglig för upphandlande myndigheter
och ekonomiska aktörer närhelst det verkar behövas för
att förbättra en korrekt tillämpning av reglerna. Den
vägledning som ska ges kan omfatta allt som är relevant
för offentlig upphandling, exempelvis planering av an
skaffningar, förfaranden, val av tekniker och instrument
samt god praxis vid genomförandet av förfarandena. När
SV
L 94/88
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av
den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig
upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
29
det gäller rättsliga frågor bör vägledningen inte nödvän
digtvis innebära en fullständig rättslig analys av berörda
frågor, utan kan begränsas till ett allmänt omnämnande
av vad som bör beaktas vid en senare detaljerad analys av
frågorna, till exempel genom att det hänvisas till rätts
praxis som kan vara relevant eller till anvisningar eller
andra källor där den specifika frågan har behandlats.
(122)
Enligt direktiv 89/665/EEG ska vissa prövningsförfaran
den vara tillgängliga, åtminstone för var och en som har
eller har haft intresse av att få ingå ett visst avtal och som
har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en
påstådd överträdelse av unionsrätten på området offentlig
upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar
denna rätt. Dessa prövningsförfaranden bör inte påverkas
av det här direktivet. Medborgare, berörda parter, vare sig
de är organiserade eller inte, och andra personer eller
organ som inte har tillgång till prövningsförfaranden en
ligt direktiv 89/665/EEG har emellertid som skattebeta
lare ett legitimt intresse av att det finns sunda upphand
lingsförfaranden. De bör därför ges möjlighet att på an
nat sätt än genom prövningssystemet enligt direktiv
89/655/EEG och utan att det innebär att de nödvändigt
vis ges talerätt i domstolar och tribunaler, påtala eventu
ella överträdelser av det här direktivet till behörig myn
dighet eller struktur. För att undvika dubbelarbete inom
befintliga myndigheter eller strukturer bör medlemssta
terna kunna föreskriva en möjlighet att vända sig till
allmänna tillsynsmyndigheter eller tillsynsstrukturer, sek
toriella tillsynsorgan, kommunala tillsynsmyndigheter,
konkurrensmyndigheter, ombudsmannen eller nationella
revisionsmyndigheter.
(123)
För att det till fullo ska gå att utnyttja de möjligheter som
offentlig upphandling ger att uppnå målen i Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla,
kommer även miljörelaterad, social och innovativ upp
handling att behöva spela en roll. Det är därför viktigt att
skaffa sig en översikt över utvecklingen när det gäller
strategisk upphandling så att det går att få en välgrundad
uppfattning om de allmänna trenderna på övergripande
nivå på detta område. Alla redan utarbetade, relevanta
rapporter kan självfallet också användas i detta samman
hang.
(124)
Med tanke på små och medelstora företags potential att
skapa arbetstillfällen, tillväxt och innovation är det viktigt
att uppmuntra deras deltagande i offentlig upphandling,
både genom lämpliga bestämmelser i detta direktiv och
genom initiativ på nationell nivå. De nya bestämmelserna
i detta direktiv bör bidra till att höja resultatnivån, dvs.
den andel av tilldelade kontrakts totala värde som små
och medelstora företag står för. Det är inte lämpligt att
fastställa obligatoriska resultatnivåer, men nationella ini
tiativ för att öka små och medelstora företags deltagande
bör noga följas med tanke på hur viktigt det är.
(125)
En rad förfaranden och arbetsmetoder har redan inrättats
till följd av kommissionens kommunikation och kontak
ter med medlemsstater, såsom kommunikation och kon
takter i samband med förfarandena i artiklarna 258 och
260 i EUF-fördraget – problemlösningsnätverket för den
inre marknaden (Solvit) och EU Pilot – som inte ändras i
och med detta direktiv. De bör dock kompletteras genom
att det i varje medlemsstat utnämns en enda kon
taktpunkt för samarbetet med kommissionen, som en
sam skulle fungera som kontaktpunkt i frågor som rör
offentlig upphandling i den berörda medlemsstaten.
Denna funktion kan utföras av personer eller strukturer
som redan är i regelbunden kontakt med kommissionen i
frågor som avser offentlig upphandling, exempelvis na
tionella kontaktpunkter, ledamöter i rådgivande kommit
tén för offentlig upphandling, medlemmar i upphand
lingsnätverket eller nationella samordnande instanser.
(126)
Spårbarhet och öppenhet i beslutsfattandet i upphand
lingsförfarandena är av avgörande betydelse för att man
ska kunna säkerställa att sunda förfaranden används, vil
ket även inbegriper effektiv bekämpning av korruption
och bedrägeri. De upphandlande myndigheterna bör där
med behålla kopior av ingångna kontrakt av högt värde,
så att de kan ge berörda parter tillgång till dessa doku
ment i enlighet med tillämpliga regler om tillgång till
handlingar. Dessutom bör viktiga delar av och beslut
inom enskilda upphandlingsförfaranden dokumenteras i
en upphandlingsrapport. För att undvika administrativ
börda bör det, när så är möjligt, vara tillåtet att i upp
handlingsrapporten hänvisa till information som redan
finns i relevant meddelande om tilldelning av kontrakt.
Det elektroniska systemet för publicering av dessa med
delanden, som administreras av kommissionen, bör även
förbättras så att datainmatningen förenklas samtidigt som
det blir lättare att ta ut rapporter och överföra data mel
lan olika system.
(127)
För att förenkla administrationen och minska medlems
staternas arbetsbelastning bör kommissionen med jämna
mellanrum granska huruvida informationen i de medde
landen som offentliggörs i samband med offentliga upp
handlingsförfaranden är av tillräckligt hög kvalitet och
tillräckligt komplett för att kommissionen ska kunna ta
fram den statistik som medlemsstaterna annars skulle ha
överlämnat.
(128)
Effektivt administrativt samarbete är en nödvändighet för
det informationsutbyte som krävs för att genomföra till
delningsförfarandet i gränsöverskridande situationer, sär
skilt för att verifiera skälen för uteslutning och valet av
urvalskriterier, tillämpningen av kvalitets- och miljöstan
darderna och förteckningen över godkända ekonomiska
aktörer. Informationsutbytet är underkastat nationella
lagstiftningar om sekretess. Detta direktiv medför därför
inte någon skyldighet för medlemsstaterna att utbyta in
formation som går utöver vad nationella upphandlande
myndigheter har tillgång till. Informationssystemet för
den inre marknaden (IMI), som inrättats genom Europa
parlamentets och rådets förordning (EU) nr
1024/2012 ( 1 ), kan vara ett användbart elektroniskt me
del för att underlätta och stärka det administrativa sam
arbetet och hantera informationsutbytet på grundval av
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/89
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av
den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom infor
mationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av
kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316,
14.11.2012, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
30
enkla och enhetliga förfaranden för att undanröja språk
barriärer. Ett pilotprojekt bör därför inledas så snart som
möjligt för att testa om det är lämpligt att utvidga IMI till
att omfatta informationsutbyte enligt detta direktiv.
(129)
I syfte att anpassa detta direktiv till den snabba tekniska
och ekonomiska utvecklingen och förändringar av regel
verken, bör befogenheten att anta akter i enlighet med
artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen
med avseende på en rad icke-väsentliga bestämmelser i
direktivet. På grund av behovet av att iaktta internatio
nella överenskommelser bör kommissionen ges befogen
het att ändra den tekniska utformningen av metoderna
för att beräkna tröskelvärden samt att regelbundet se
över själva tröskelvärdena och anpassa bilagorna V och
XI; förteckningarna över centrala statliga myndigheter
kan komma att ändras till följd av administrativa föränd
ringar på nationell nivå. Dessa förändringar anmäls till
kommissionen som bör ges befogenhet att anpassa bilaga
I; hänvisningarna till den gemensamma upphandlingsord
listan (CPV) kan komma att ändras till följd av ändringar
på unionsnivå och dessa ändringar bör avspeglas i detta
direktiv; de tekniska uppgifterna om och egenskaperna
hos anordningar för elektronisk mottagning bör hållas
uppdaterade med den tekniska utvecklingen; därför är
det också nödvändigt att ge kommissionen befogenhet
att fastställa sådana obligatoriska tekniska standarder för
elektronisk kommunikation som ska se till att tekniska
format, processer och meddelandetjänster i upphand
lingsförfaranden som genomförs med elektroniska medel
är driftskompatibla med hänsyn till den tekniska utveck
lingen; förteckningen över unionens lagstiftningsakter om
gemensamma metoder för beräkning av livscykelkost
nader bör snabbt anpassas så att man kan införliva åt
gärder som antagits på sektorsnivå. För att tillgodose
dessa behov bör kommissionen ges befogenhet att hålla
förteckningen över lagstiftningsakter aktuell, inklusive
metoderna för beräkning av livscykelkostnader. Det är
av särskild betydelse att kommissionen genomför lämp
liga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på
expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar
delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar
översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och
att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(130)
Vid tillämpningen av detta direktiv bör kommissionen
samråda med lämpliga expertgrupper på området e-upp
handling, varvid en balanserad sammansättning av de
viktigaste intressegrupperna bör tryggas.
(131)
I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet
av detta direktiv bör kommissionen ges genomförande
befogenheter när det gäller utformningen av standardfor
mulär för offentliggörande av meddelanden om upp
handling och ett standardformulär för egen försäkran.
Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europapar
lamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 1 ).
(132)
Det rådgivande förfarandet bör användas för antagandet
av genomförandeakterna avseende standardformulär för
offentliggörande av meddelanden om upphandling, som
inte har några konsekvenser från finansiell synpunkt eller
när det gäller arten och omfattningen av de skyldigheter
som följer av detta direktiv. Dessa akter har tvärtom ett
rent administrativt syfte och tjänar ändamålet att under
lätta tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv.
(133)
Granskningsförfarandet bör användas för antagande av
standardformulären för egen försäkran, på grund av
den inverkan som den egna försäkran har på upphand
lingen och eftersom de spelar en central roll i förenk
lingen av dokumentationskraven i samband med upp
handlingsförfaranden.
(134)
Kommissionen bör se över de effekter som tillämpningen
av tröskelvärdena har på den inre marknaden och rap
portera om detta till Europaparlamentet och rådet. I sam
band med detta bör den beakta sådana faktorer som
nivån på den gränsöverskridande upphandlingen, små
och medelstora företags deltagande, transaktionskost
nader och avvägningen mellan kostnaderna och nyttan.
I enlighet med artikel XXII.7 i WTO-avtalet ska det av
talet bli föremål för ytterligare förhandlingar tre år efter
det att det har trätt i kraft, och med jämna mellanrum
därefter. I detta sammanhang bör också nivån på trös
kelvärdena granskas med beaktande av effekterna av in
flationen mot bakgrund av en lång tidsperiod utan änd
ringar av WTO-avtalets tröskelvärden; om tröskelvärdet
skulle ändras som en följd av detta bör kommissionen i
förekommande fall anta ett förslag till rättsakt om änd
ring av de tröskelvärden som anges i detta direktiv.
(135)
Med tanke på pågående diskussioner om övergripande
bestämmelser som reglerar förhållandet till tredjeländer
när det gäller offentlig upphandling bör kommissionen
noga övervaka globala handelsvillkor och bedöma unio
nens konkurrensläge.
(136)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att samordna
medlemsstaternas lagar och andra författningar om vissa
offentliga upphandlingsförfaranden, inte i tillräcklig ut
sträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare,
på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås
bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om
Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprin
cipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad
som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
SV
L 94/90
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den
16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ds 2014:25
Bilaga 1
31
(137)
Direktiv 2004/18/EG bör upphävas.
(138)
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen
från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande
dokument av den 28 september 2011 har medlemssta
terna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta an
mälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera
dokument som förklarar förhållandet mellan de olika
delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella
instrumenten för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana
dokument är berättigat.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I: TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH ALLMÄNNA PRINCIPER
KAPITEL I:
Tillämpningsområde och definitioner
AVSNITT 1:
SYFTE OCH DEFINITIONER
Artikel 1:
Syfte och tillämpningsområde
Artikel 2:
Definitioner
Artikel 3:
Blandad upphandling
AVSNITT 2:
TRÖSKELVÄRDEN
Artikel 4:
Tröskelbelopp
Artikel 5:
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en upphandling
Artikel 6:
Revidering av tröskelvärdena och av förteckningen över centrala statliga myndigheter
AVSNITT 3:
UNDANTAG
Artikel 7:
Kontrakt som tilldelas inom vatten-, energi-, transport- och postsektorerna
Artikel 8:
Särskilda undantag på området elektronisk kommunikation
Artikel 9:
Tilldelning av offentliga kontrakt och anordnande av projekttävlingar i enlighet med internationella
regler
Artikel 10:
Särskilda undantag för tjänstekontrakt
Artikel 11:
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Artikel 12:
Offentliga kontrakt mellan enheter i den offentliga sektorn
AVSNITT 4:
SÄRSKILDA SITUATIONER
Underavsnitt 1: Subventionerade kontrakt och forsknings- och utvecklingstjänster
Artikel 13:
Kontrakt som subventioneras av en upphandlande myndighet
Artikel 14:
Forsknings- och utvecklingstjänster
Underavsnitt 2: Upphandling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Artikel 15:
Försvar och säkerhet
Artikel 16:
Blandad upphandling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Artikel 17:
Offentliga kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas
eller anordnas i enlighet med internationella regler
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/91
Ds 2014:25
Bilaga 1
32
KAPITEL II:
Allmänna bestämmelser
Artikel 18:
Principer för upphandling
Artikel 19:
Ekonomiska aktörer
Artikel 20:
Reserverade kontrakt
Artikel 21:
Sekretess
Artikel 22
Regler för kommunikation
Artikel 23:
Nomenklatur
Artikel 24:
Intressekonflikter
AVDELNING II: BESTÄMMELSER OM OFFENTLIGA KONTRAKT
KAPITEL I:
Förfaranden
Artikel 25:
Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella avtal
Artikel 26:
Val av förfaranden
Artikel 27:
Öppet förfarande
Artikel 28:
Selektivt förfarande
Artikel 29:
Förhandlat förfarande under konkurrens
Artikel 30:
Konkurrenspräglad dialog
Artikel 31:
Innovationspartnerskap
Artikel 32:
Användning av förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling
KAPITEL II:
Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam upphandling
Artikel 33:
Ramavtal
Artikel 34:
Dynamiska inköpssystem
Artikel 35:
Elektroniska auktioner
Artikel 36:
Elektroniska kataloger
Artikel 37:
Centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler
Artikel 38:
Tillfällig gemensam upphandling
Artikel 39:
Upphandling med deltagande av upphandlande myndigheter från olika medlemsstater
KAPITEL III:
Upphandlingsförfarandets gång
AVSNITT 1:
FÖRBEREDELSE
Artikel 40:
Preliminära marknadsundersökningar
SV
L 94/92
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
33
Artikel 41:
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Artikel 42:
Tekniska specifikationer
Artikel 43:
Märken
Artikel 44:
Provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel
Artikel 45:
Alternativa anbud
Artikel 46:
Uppdelning av kontrakt i delar
Artikel 47:
Fastställande av tidsfrister
AVSNITT 2:
OFFENTLIGGÖRANDE OCH ÖPPENHET
Artikel 48:
Förhandsmeddelanden
Artikel 49:
Meddelanden om upphandling
Artikel 50:
Meddelande om kontraktstilldelning
Artikel 51:
Utformning och offentliggörande av meddelanden
Artikel 52:
Offentliggörande på nationell nivå
Artikel 53:
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
Artikel 54:
Inbjudan till anbudssökande
Artikel 55:
Information till anbudssökande och anbudsgivare
AVSNITT 3:
VAL AV DELTAGARE SAMT TILLDELNING AV KONTRAKT
Artikel 56:
Allmänna principer
Underavsnitt 1: Kvalitativa urvalskriterier
Artikel 57:
Skäl till uteslutning
Artikel 58:
Urvalskriterier
Artikel 59:
Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument
Artikel 60:
Bevismedel
Artikel 61:
Online-verktyg för tillhandahållande av intyg och certifikat (e-Certis)
Artikel 62:
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Artikel 63:
Utnyttjande av andra enheters kapacitet
Artikel 64:
Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer och certifiering genom offentligrättsliga
eller privaträttsliga organ
Underavsnitt 2: Minskning av antalet anbudssökande, anbudsgivare och lösningar
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/93
Ds 2014:25
Bilaga 1
34
Artikel 65:
Minskning av antalet i övrigt kvalificerade anbudssökande som inbjuds att delta
Artikel 66:
Minskning av antalet anbud och lösningar
Underavsnitt 3: Kontraktstilldelning
Artikel 67:
Tilldelningskriterier
Artikel 68:
Livscykelkostnader
Artikel 69:
Onormalt låga anbud
KAPITEL IV:
Fullgörande av kontrakt
Artikel 70:
Villkor för fullgörande av kontrakt
Artikel 71
Anlitande av underleverantör
Artikel 72:
Ändring av kontrakt under löptiden
Artikel 73:
Uppsägning av kontrakt
AVDELNING III: SÄRSKILDA UPPHANDLINGSSYSTEM
KAPITEL I
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 74:
Tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 75:
Offentliggörande av meddelanden
Artikel 76:
Principer för tilldelning av kontrakt
Artikel 77:
Reserverade kontrakt för vissa tjänster
KAPITEL II
Regler om projekttävlingar
Artikel 78:
Tillämpningsområde
Artikel 79:
Meddelanden
Artikel 80:
Anordnande av projekttävlingar och val av deltagare
Artikel 81:
Juryns sammansättning
Artikel 82
Juryns beslut
AVDELNING IV: STYRNING
Artikel 83:
Genomförande
Artikel 84
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt
Artikel 85:
Nationell rapportering och statistiska uppgifter
Artikel 86:
Administrativt samarbete
SV
L 94/94
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
35
AVDELNING V: DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 87:
Utövande av delegeringen
Artikel 88:
Skyndsamt förfarande
Artikel 89:
Kommittéförfarande
Artikel 90:
Införlivande och övergångsbestämmelser
Artikel 91:
Upphävande
Artikel 92:
Översyn
Artikel 93:
Ikraftträdande
Artikel 94:
Adressater
BILAGOR:
BILAGA I:
CENTRALA STATLIGA MYNDIGHETER
BILAGA II:
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHET SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 2.1 led 6 a
BILAGA III:
FÖRTECKNING ÖVER VAROR ENLIGT ARTIKEL 4 b I FRÅGA OM KONTRAKT SOM TILLDELAS
AV UPPHANDLANDE MYNDIGHETER PÅ FÖRSVARSOMRÅDET
BILAGA IV:
KRAV PÅ VERKTYG OCH ANORDNINGAR FÖR ELEKTRONISK MOTTAGNING AV ANBUD, AN
BUDSANSÖKNINGAR SAMT RITNINGAR OCH PLANER I PROJEKTTÄVLINGARNA
BILAGA V:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN
Del A:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM OFFENTLIGGÖRANDE AV FÖRHANDS
MEDDELANDEN PÅ EN UPPHANDLARPROFIL
Del B:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN (i enlighet med artikel 48)
Del C:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM UPPHANDLING (i enlighet med artikel 49)
Del D:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM TILLDELNING AV KONTRAKT (i enlighet
med artikel 50)
Del E:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM PROJEKTTÄVLINGAR (i enlighet med
artikel 79)
Del F:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM RESULTATET AV EN PROJEKTTÄVLING (i
enlighet med artikel 79.2)
Del G:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ÄNDRINGAR AV ETT KONTRAKT UN
DER DESS GILTIGHETSTID (i enlighet med artikel 72.1)
Del H:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM UPPHANDLING AV SOCIALA OCH
ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER (i enlighet med artikel 75.1)
Del I:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN OM SOCIALA OCH ANDRA SÄR
SKILDA TJÄNSTER (i enlighet med artikel 75.1)
Del J:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM TILLDELNING AV KONTRAKT FÖR
SOCIALA OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER (i enlighet med artikel 75.2)
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/95
Ds 2014:25
Bilaga 1
36
BILAGA VI:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I UPPHANDLINGSDOKUMENTEN I SAMBAND MED ELEKTRO
NISKA AUKTIONER (ARTIKEL 33.4)
BILAGA VII:
DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER
BILAGA VIII:
KARAKTERISTIKA FÖR OFFENTLIGGÖRANDET
BILAGA IX:
INNEHÅLL I DE INBJUDNINGAR ATT LÄMNA ANBUD, DELTA I EN DIALOG ELLER BEKRÄFTA
INTRESSE SOM FÖRESKRIVS I ARTIKEL 54
BILAGA X:
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER
SOM AVSES I ARTIKEL 18.2
BILAGA XI:
REGISTER
BILAGA XII:
BEVISMEDEL NÄR DET GÄLLER URVALSKRITERIERNA
BILAGA XIII: FÖRTECKNING ÖVER DE UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 67.3
BILAGA XIV: TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 74
BILAGA XV:
JÄMFÖRELSETABELL
AVDELNING I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH
ALLMÄNNA PRINCIPER
KAPITEL I
Tillämpningsområde och definitioner
A v s n i t t 1
S y f t e o c h d e f i n i t i o n e r
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I detta direktiv fastställs regler om upphandlingsförfaran
den för upphandlande myndigheter med avseende på offentliga
kontrakt samt om projekttävlingar, vars värde uppskattas till
minst de tröskelvärden som fastställs i artikel 4.
2. Med upphandling avses i detta direktiv en eller flera upp
handlande myndigheters anskaffning genom ett offentligt kon
trakt av byggentreprenader, varor eller tjänster från ekonomiska
aktörer som utvalts av dessa upphandlande myndigheter obero
ende av om byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna är
avsedda för ett offentligt ändamål eller inte.
3. Detta direktiv ska tillämpas om inte annat följer av arti
kel 346 i EUF-fördraget.
4. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas frihet att i
enlighet med unionsrätten definiera vad de anser vara tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, hur dessa tjänster bör organiseras
och finansieras i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd
samt vilka särskilda krav de bör underställas. Detta direktiv
påverkar inte heller myndigheters beslut om huruvida, hur
och i vilken omfattning de önskar utöva offentliga funktioner
själva, i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr
26.
5. Detta direktiv påverkar inte hur medlemsstaterna organi
serar sina system för social trygghet.
6. Överenskommelser, beslut eller andra rättsliga instrument
för överföring mellan upphandlande myndigheter eller grupper
av upphandlande myndigheter av befogenheter och ansvar för
fullgörande av ett offentligt uppdrag som inte innebär att av
talade prestationer fullgörs mot ersättning, ska ses som en del
av den berörda medlemsstatens interna organisation och påver
kas därmed inte på något sätt av detta direktiv.
Artikel 2
Definitioner
1. I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. upphandlande myndigheter: statliga, regionala eller lokala
myndigheter, offentligrättsliga organ eller sammanslut
ningar av en eller flera sådana myndigheter eller ett eller
flera sådana organ.
2. centrala statliga myndigheter: de upphandlande myndigheter
som förtecknas i bilaga I och, i den mån rättelser eller
ändringar gjorts på nationell nivå, de enheter som har ersatt
dem.
3. upphandlande myndigheter under den centrala nivån: alla upp
handlande myndigheter som inte är centrala statliga myn
digheter.
SV
L 94/96
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
37
4. offentligrättsliga organ: varje organ som har samtliga följande
egenskaper:
a) De har särskilt inrättats för att tillgodose behov i det
allmännas intresse, utan industriell eller kommersiell ka
raktär.
b) De är juridiska personer.
c) De finansieras till största delen av statliga, regionala eller
lokala myndigheter, eller av andra offentligrättsliga or
gan, eller står under administrativ tillsyn av sådana myn
digheter eller organ; eller de har ett förvaltnings-, led
nings- eller kontrollorgan där mer än hälften av leda
möterna utses av staten, regionala eller lokala myndig
heter, eller av andra offentligrättsliga organ.
5. offentligt kontrakt: ett skriftligt kontrakt med ekonomiska
villkor som ingås mellan en eller flera ekonomiska aktörer
och en eller flera upphandlande myndigheter och som avser
utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller till
handahållande av tjänster.
6. offentligt byggentreprenadkontrakt: ett offentligt kontrakt som
avser något av följande:
a) Utförande eller projektering och utförande av byggentre
prenader för sådana verksamheter som omfattas av bi
laga II.
b) Utförande, eller både projektering och utförande, av ett
byggnadsverk.
c) Realisering, oavsett medel, av ett byggnadsverk som
motsvarar de krav som anges av den upphandlande
myndighet som utövar ett avgörande inflytande över
typen eller projekteringen av byggnadsverket.
7. byggnadsverk: ett resultat av bygg- och anläggningsarbeten,
betraktat som en helhet och vilket i sig fullgör en teknisk
eller ekonomisk funktion.
8. offentligt varukontrakt: ett offentligt kontrakt som avser köp,
leasing, hyra eller hyrköp – med eller utan köpoption – av
varor. Ett offentligt varukontrakt kan som ett underordnat
inslag omfatta kompletterande monterings- och installa
tionsarbeten.
9. offentligt tjänstekontrakt: ett offentligt kontrakt som avser
tillhandahållandet av andra tjänster än de som avses i
punkt 6.
10. ekonomisk aktör: varje fysisk eller juridisk person, offentlig
enhet eller grupp av sådana personer och/eller enheter, in
begripet tillfälliga företagssammanslutningar, som erbjuder
sig att utföra byggentreprenader och/eller ett byggnadsverk,
leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden.
11. anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett an
bud.
12. anbudssökande: en ekonomisk aktör som har ansökt om att
få eller inbjudits att lämna anbud vid ett selektivt förfaran
de, ett förhandlat förfarande under konkurrens, ett förhand
lat förfarande utan föregående meddelande om upphand
ling, en konkurrenspräglad dialog eller i ett innovations
partnerskap.
13. upphandlingsdokument: alla dokument som utarbetas av den
upphandlande myndigheten eller som den upphandlande
myndigheten hänvisar till för att beskriva eller fastställa
innehållet i upphandlingen eller förfarandet, inbegripet
meddelanden om upphandling, förhandsmeddelanden som
används som anbudsinfordran, tekniska specifikationer, det
beskrivande dokumentet, förslag till kontraktsvillkor, for
mat för de handlingar som ska lämnas in av anbuds
sökande och anbudsgivare, upplysningar om allmänt till
lämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande do
kument.
14. centraliserad inköpsverksamhet: verksamhet som bedrivs sta
digvarande i någon av följande former:
a) Anskaffning av varor och/eller tjänster som är avsedda
för upphandlande myndigheter.
b) Tilldelning av offentliga kontrakt eller ingående av ram
avtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är
avsedda för upphandlande myndigheter.
15. stödverksamhet för inköp: verksamheter för tillhandahållande
av stöd för inköp, särskilt i följande former:
a) Teknisk infrastruktur som gör det möjligt för upphand
lande myndigheter att tilldela offentliga kontrakt eller
ingå ramavtal för byggentreprenader, varor eller tjänster.
b) Rådgivning om genomförande eller utformning av of
fentliga upphandlingsförfaranden.
c) Förberedande och administration av upphandlingsför
faranden på den upphandlande myndighetens vägnar
och för denna.
16. inköpscentral: en upphandlande myndighet som tillhandahål
ler centraliserad inköpsverksamhet och eventuellt också
stödverksamhet för inköp.
17. leverantör av upphandlingstjänster: ett offentligt eller privat
organ som erbjuder stödverksamhet för inköp på mark
naden.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/97
Ds 2014:25
Bilaga 1
38
18. skriftlig: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas, åter
ges och sedan meddelas, inklusive uppgifter som går att
överföra eller lagra med elektroniska medel.
19. elektroniska medel: elektronisk utrustning för behandling
(även digital komprimering) och lagring av data som sänds,
överförs och mottas via kabel, radiovågor, på optisk eller
annan elektromagnetisk väg.
20. livscykel: alla på varandra följande och/eller inbördes sam
mankopplade skeden, inklusive forskning och utveckling
som ska genomföras, produktion, handel och dess villkor,
transport, användning och underhåll, som ingår i livsläng
den för en vara eller ett byggnadsverk eller tillhandahål
landet av en tjänst, från råvaruanskaffning eller generering
av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller
användningens slut.
21. projekttävling: förfarande på främst sådana områden som
fysisk planering, arkitekt- och ingenjörstjänster eller databe
handling som innebär att den upphandlande myndigheten
får en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett
till vinnande bidrag i en tävling med eller utan priser.
22. innovation: genomförande av en ny eller väsentligt förbätt
rad vara, tjänst eller process, som inbegriper men inte be
gränsar sig till produktions-, byggnads- eller anläggnings
processer, en ny marknadsföringsmetod eller en ny organi
sationsmetod inom affärspraxis, arbetsplatsorganisation el
ler yttre förbindelser bland annat i syfte att bidra till att lösa
samhällsutmaningar eller stödja Europa 2020-strategin för
smart och hållbar tillväxt för alla.
23. märke: alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att
byggentreprenader, varor, tjänster eller processer eller be
rörda förfaranden uppfyller vissa krav.
24. märkeskrav: de krav som ska uppfyllas av byggentreprenader,
varor, tjänster eller processer eller berörda förfaranden för
att det berörda märket ska få användas.
2. I denna artikel avses med regionala myndigheter bland
annat sådana myndigheter som anges i en icke uttömmande
förteckning i kategorierna Nuts 1 och 2 i enlighet med Euro
paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 ( 1 ),
medan lokala myndigheter omfattar alla myndigheter under ad
ministrativa enheter som anges i kategori Nuts 3 och mindre
administrativa enheter enligt förordning (EG) nr 1059/2003.
Artikel 3
Blandad upphandling
1. Punkt 2 ska tillämpas på blandade kontrakt som avser
olika typer av upphandlingar som alla omfattas av detta direktiv.
Punkterna 3–5 ska tillämpas på blandade kontrakt som avser
upphandlingar som omfattas av detta direktiv och upphand
lingar som omfattas av andra rättsregler.
2. Kontrakt som avser två eller flera slag av upphandling
(byggentreprenader, tjänster eller varor) ska tilldelas i enlighet
med tillämpliga bestämmelser för den typ av upphandling som
karakteriserar huvudföremålet för den berörda upphandlingen.
För blandade kontrakt bestående delvis av tjänster i den mening
som avses i avdelning III kapitel I och delvis av andra tjänster,
eller blandade kontrakt bestående delvis av tjänster och delvis av
varor, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de upp
skattade värdena för tjänster respektive varor som är det högsta.
3. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
kan särskiljas ska punkt 4 tillämpas. Om de olika delarna av ett
visst kontrakt objektivt sett inte kan särskiljas ska punkt 6 till
lämpas.
Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget eller av direktiv 2009/81/EG ska artikel 16 i det här
direktivet tillämpas.
4. De upphandlande myndigheterna får välja att tilldela se
parata kontrakt för de olika delarna eller att tilldela ett enda
kontrakt när det gäller kontrakt som avser både upphandling
som omfattas av detta direktiv och upphandling som inte om
fattas av detta direktiv. Om de upphandlande myndigheterna
väljer att tilldela separata kontrakt för de olika delarna ska
beslut om vilka rättsregler som ska gälla för de olika kontrakten
fattas på grundval av de egenskaper som varje del har.
Om de upphandlande myndigheterna väljer att tilldela ett enda
kontrakt ska detta direktiv tillämpas, om inte annat följer av
artikel 16, på det blandade kontrakt som ingås, oberoende av
värdet av de delar som annars skulle omfattas av andra rätts
regler och oberoende av vilka rättsregler dessa delar annars
skulle ha omfattats av.
För blandade kontrakt bestående av varu-, byggentreprenads-
och tjänstekontrakt och av koncessioner ska det blandade kont
raktet tilldelas i enlighet med detta direktiv, förutsatt att det
uppskattade värdet av den del av kontraktet som utgör ett
kontrakt som omfattas av detta direktiv, som beräknats i enlig
het med artikel 5, uppgår till minst det relevanta tröskelvärde
som anges i artikel 4.
SV
L 94/98
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av
den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur
för statistiska territoriella enheter (Nuts) (EUT L 154, 21.6.2003,
s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
39
5. För kontrakt som avser både upphandling som omfattas
av detta direktiv och upphandling för att bedriva en verksamhet
som omfattas av direktiv 2014/25/EU ska tillämpliga regler,
trots vad som sägs i punkt 4 i den här artikeln, fastställas i
enlighet med artiklarna 5 och 6 i direktiv 2014/25/EU.
6. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas ska de tillämpliga rättsreglerna fastställas på
grundval av huvudföremålet för kontraktet.
A v s n i t t 2
T r ö s k e l v ä r d e n
Artikel 4
Tröskelvärden
Detta direktiv ska tillämpas på upphandlingar vars värde exklu
sive mervärdesskatt beräknas uppgå till minst följande tröskel
värden:
a) 5 186 000 EUR för offentliga byggentreprenadkontrakt.
b) 134 000 EUR för offentliga varu- och tjänstekontrakt som
tilldelas av centrala statliga myndigheter och projekttävlingar
som anordnas av sådana myndigheter. Om offentliga varu
kontrakt tilldelas av upphandlande myndigheter på försvars
området ska detta tröskelvärde bara gälla vid kontrakt som
avser varor som omfattas av bilaga III.
c) 207 000 EUR för offentliga varu- och tjänstekontrakt som
tilldelas av upphandlande myndigheter under den centrala
nivån och för projekttävlingar som anordnas av sådana myn
digheter. Detta tröskelvärde ska också gälla för offentliga
varukontrakt som tilldelas av centrala statliga myndigheter
på försvarsområdet, om kontrakten avser varor som inte
omfattas av bilaga III.
d) 750 000 EUR för offentliga tjänstekontrakt för de sociala
och andra särskilda tjänster som anges i bilaga XIV.
Artikel 5
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en
upphandling
1. Beräkningen av det uppskattade värdet av en upphandling
ska grundas på det totala beloppet exklusive mervärdesskatt
som ska betalas enligt den upphandlande myndighetens egen
uppskattning, inbegripet varje form av eventuell optionsrätt och
de eventuella klausuler om förlängning av kontrakten som ut
tryckligen anges i upphandlingsdokumenten.
Om den upphandlande myndigheten planerar för premier eller
ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare ska den be
akta dessa när den beräknar det uppskattade upphandlingsvär
det.
2. Om en upphandlande myndighet består av ett antal sepa
rata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla
enskilda operativa enheter beaktas.
Trots vad som sägs i första stycket får värdena uppskattas för
den berörda enheten om en separat operativ enhet självständigt
ansvarar för sin upphandling eller vissa kategorier av denna.
3. Metoden för beräkning av det uppskattade värdet av en
upphandling får inte väljas i syfte att undanta den från detta
direktivs tillämpningsområde. En upphandling får inte delas upp
för att förhindra att upphandlingen omfattas av detta direktiv,
såvida inte detta motiveras av objektiva skäl.
4. Det uppskattade värdet ska gälla vid den tidpunkt då an
budsinfordran skickas ut eller, om en anbudsinfordran inte
krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten
inleder upphandlingsförfarandet, exempelvis, när så är lämpligt,
genom att man kontaktar ekonomiska aktörer i samband med
upphandlingen.
5. För ramavtal och dynamiska inköpssystem är det värde
som ska beaktas det högsta uppskattade värdet exklusive mer
värdesskatt av samtliga planerade kontrakt under ramavtalets
eller det dynamiska inköpssystemets hela löptid.
6. För innovationspartnerskap är det värde som ska beaktas
det högsta uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt av de
forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras
under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor,
tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas och upp
handlas i slutet av det planerade partnerskapet.
7. För offentliga byggentreprenadkontrakt ska man vid be
räkningen av det uppskattade värdet beakta såväl kostnaden för
byggentreprenaden som hela det uppskattade värdet av de varor
och tjänster som den upphandlade myndigheten tillhandahåller
entreprenören, förutsatt att de är nödvändiga för att byggentre
prenaden ska kunna genomföras.
8. Om ett planerat byggnadsverk eller ett planerat tillhanda
hållande av tjänster kan innebära att flera kontrakt tilldelas i
form av delkontrakt, ska det uppskattade totala värdet av samt
liga delkontrakt beaktas.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst
det tröskelvärde som anges i artikel 4, ska detta direktiv till
lämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
9. Om en planerad anskaffning av likartade varor kan inne
bära att flera kontrakt tilldelas i form av delkontrakt, ska det
uppskattade totala värdet av samtliga delkontrakt beaktas vid
tillämpningen av artikel 4 b och c.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/99
Ds 2014:25
Bilaga 1
40
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst
det tröskelvärde som anges i artikel 4, ska detta direktiv till
lämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
10. Trots vad som sägs i punkterna 8 och 9 får de upphand
lande myndigheterna tilldela kontrakt för enskilda delar utan att
tillämpa de förfaranden som föreskrivs i detta direktiv, förutsatt
att det uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt för den
berörda delen är lägre än 80 000 EUR för varor eller tjänster
eller 1 miljon EUR för byggentreprenader. Det sammanlagda
värdet av de delar som därigenom tilldelas utan att tillämpa
detta direktiv får dock inte överskrida 20 % av det sammanlagda
värdet av alla delar som den föreslagna byggentreprenaden, den
föreslagna anskaffningen av likartade varor eller det föreslagna
tillhandahållandet av tjänster har delats upp i.
11. För offentliga varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet
återkommer eller som ska förnyas inom en viss period, ska det
uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån
a) antingen det reella totala värdet av en följd av liknande
kontrakt som tilldelats under de föregående tolv månaderna
eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt korri
gerat för att ta hänsyn till eventuella ändringar i kvantitet
eller värde under loppet av de tolv månader som följer efter
det första kontraktet,
b) eller det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt
som avses att tilldelas under loppet av de tolv månader som
följer efter den första leveransen eller under räkenskapsåret
om detta är längre än tolv månader.
12. För offentliga varukontrakt som avser leasing, hyra eller
hyrköp, ska det uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån
följande värde:
a) För offentliga kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst
tolv månader, det uppskattade totala värdet för hela kon
traktstiden eller om denna är längre än tolv månader, kon
traktets totala värde, inbegripet uppskattat restvärde.
b) För offentliga kontrakt på obestämd tid eller kontrakt som
inte kan tidsbestämmas, månadsvärdet multiplicerat med 48.
13. För offentliga tjänstekontrakt ska det uppskattade kon
traktsvärdet beräknas utifrån följande värde i förekommande
fall:
a) Försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra
former av ersättning.
b) Banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisio
ner som ska betalas, ränta och andra former av ersättning.
c) Kontrakt som avser projektering: arvoden, provisioner som
ska betalas och andra former av ersättning.
14. För offentliga tjänstekontrakt där det inte anges något
totalpris, ska det uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån
följande värde:
a) För kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst 48 må
nader: det totala värdet under hela kontraktstiden.
b) För kontrakt på obestämd tid eller kontrakt med mer än 48
månaders löptid: månadsvärdet multiplicerat med 48.
Artikel 6
Revidering av tröskelvärdena och av förteckningen över
centrala statliga myndigheter
1. Kommissionen ska vartannat år från och med den 30 juni
2013 kontrollera att de tröskelvärden som fastställs i artikel 4 a,
b och c motsvarar dem som fastställs i Världshandelsorganisa
tionens avtal om offentlig upphandling (nedan kallat WTO-av
talet), och ska vid behov revidera dem i enlighet med den här
artikeln.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska kommissionen beräkna tröskelvärdena utifrån genomsnittlig
dagskurs för euro, uttryckt i särskilda dragningsrätter (SDR),
under en period på 24 månader som slutar den 31 augusti
omedelbart före den revidering som börjar gälla den 1 januari.
Om det behövs ska de reviderade tröskelvärdena avrundas nedåt
till närmaste tusental euro för att säkerställa iakttagandet av de
gällande tröskelvärdena enligt WTO-avtalet, uttryckta i SDR.
2. När kommissionen genomför revideringen enligt punkt 1 i
denna artikel ska den dessutom revidera följande:
a) Tröskelvärdet i artikel 13 första stycket a genom att anpassa
det till det reviderade tröskelvärdet för offentliga byggentre
prenadkontrakt.
b) Tröskelvärdet i artikel 13 första stycket b genom att anpassa
det till det reviderade tröskelvärdet för offentliga tjänstekon
trakt som tilldelas av upphandlande myndigheter under den
centrala nivån.
3. Kommissionen ska vartannat år från och med den 1 ja
nuari 2014 fastställa motvärdet till de tröskelvärden som avses i
artikel 4 a, b och c i nationella valutor när det gäller de med
lemsstater som inte har euron som valuta, och som ska revide
ras i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.
Samtidigt ska kommissionen fastställa motvärdet till det trös
kelvärde som avses i artikel 4 d i nationella valutor när det
gäller de medlemsstater som inte har euron som valuta.
SV
L 94/100
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
41
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska dessa motvärden fastställas på grundval av den genomsnitt
liga dagskursen för dessa valutor motsvarande det tillämpliga
tröskelvärdet uttryckt i euro under de 24 månader som slutar
den 31 augusti omedelbart före den revidering som börjar gälla
den 1 januari.
4. Kommissionen ska offentliggöra de reviderade tröskelvär
dena enligt punkt 1, deras motvärden i de nationella valutor
som avses i punkt 3 första stycket och det motvärde som fast
ställs i enlighet med punkt 3 andra stycket i Europeiska unionens
officiella tidning i början av november månad efter revideringen.
5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att anpassa de metoder som anges i
andra stycket i punkt 1 i den här artikeln till eventuella änd
ringar i den metod som anges i WTO-avtalet för en revidering
av de tröskelvärden som avses i artikel 4 a, b och c, och för att
fastställa de motsvarande beloppen i nationella valutor när det
gäller de medlemsstater som inte har euron som valuta i enlig
het med punkt 3 i den här artikeln.
Kommissionen ska också ges befogenhet att anta delegerade
akter enligt artikel 87 för att revidera de tröskelvärden som
avses i artikel 4 a, b och c i enlighet med punkt 1 i denna
artikel och för att revidera de tröskelvärden som avses i arti
kel 13 första stycket a och b i enlighet med punkt 2 i den här
artikeln.
6. Om det är nödvändigt att revidera de tröskelvärden som
avses i artikel 4 a, b och c samt de tröskelvärden som avses i
artikel 13 första stycket a och b, och det på grund av tidsbrist
inte går att använda förfarandet i artikel 87 och det därför
föreligger tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande
som anges i artikel 88 tillämpas på delegerade akter som antas
enligt punkt 5 andra stycket i den här artikeln.
7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att ändra bilaga I i syfte att uppdatera
förteckningen över upphandlande myndigheter efter anmälan
från medlemsstaterna, om ändringarna är nödvändiga för att
det ska gå att korrekt identifiera upphandlande myndigheter.
A v s n i t t 3
U n d a n t a g
Artikel 7
Kontrakt som tilldelas inom vatten-, energi-, transport- och
postsektorerna
Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt och pro
jekttävlingar som i enlighet med direktiv 2014/25/EU tilldelas
eller anordnas av upphandlande myndigheter som utövar en
eller flera av de verksamheter som avses i artiklarna 8–14 i
det direktivet och som tilldelas för utförandet av dessa verk
samheter, och inte heller på offentliga kontrakt som är undan
tagna från det direktivets tillämpningsområde enligt artiklarna
18, 23 och 34 i det direktivet eller, om de tilldelas av en
upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster i den
mening som avses i artikel 13.2 b i det direktivet, på kontrakt
som tilldelas för utförandet av följande verksamheter:
a) Mervärdestjänster som har anknytning till och utförs helt
och hållet med elektroniska medel (inbegripet säker över
föring av kodade dokument med elektroniska medel, adress
hanteringstjänster och överföring av registrerad e-post).
b) Finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna
66100000–1 till 66720000–3 och i artikel 21 d i direktiv
2014/25/EU inbegripet särskilt postanvisningar och postgi
robetalningar.
c) Filatelitjänster.
d) Logistiktjänster (tjänster där fysisk leverans och/eller magasi
nering kombineras med andra tjänster som inte är posttjäns
ter).
Artikel 8
Särskilda undantag på området elektronisk kommunikation
Detta direktiv ska inte tillämpas på sådana offentliga kontrakt
och projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en
upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva
allmänna kommunikationsnät, eller att för allmänheten tillhan
dahålla en eller flera elektroniska kommunikationstjänster.
I denna artikel ska allmänt kommunikationsnät och elektronisk
kommunikationstjänst ha samma betydelse som i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2002/21/EG ( 1 ).
Artikel 9
Tilldelning av offentliga kontrakt och anordnande av
projekttävlingar i enlighet med internationella regler
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt
eller projekttävlingar som den upphandlande myndigheten är
skyldig att tilldela eller anordna enligt andra upphandlingsför
faranden än de som föreskrivs i detta direktiv, som fastställts
genom något av följande:
a) Ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga
skyldigheter, såsom ett internationellt avtal som i överens
stämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat
och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som
omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är av
sedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller
utnyttja gemensamt.
b) En internationell organisation.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/101
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars
2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika
tionsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108,
24.4.2002, s. 33).
Ds 2014:25
Bilaga 1
42
Medlemsstaterna ska lämna alla rättsliga instrument som avses i
led a i första stycket i denna punkt till kommissionen, som får
rådfråga den rådgivande kommitté för offentlig upphandling
som avses i artikel 89.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt och
projekttävlingar som upphandlande myndighet tilldelar respek
tive anordnar i enlighet med upphandlingsregler som fastställts
av en internationell organisation eller ett internationellt finans
institut när berörda kontrakt eller projekttävlingar helt finansie
ras av den organisationen eller det institutet; när det gäller
offentliga kontrakt och projekttävlingar som till största delen
medfinansieras av en internationell organisation eller ett inter
nationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upp
handlingsförfaranden.
3. Artikel 17 ska tillämpas på kontrakt och projekttävlingar
som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas
eller anordnas i enlighet med internationella regler. Punkterna
1 och 2 i den här artikeln ska inte tillämpas på dessa kontrakt
och projekttävlingar.
Artikel 10
Särskilda undantag för tjänstekontrakt
Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
som avser
a) förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befint
liga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till
sådan egendom,
b) anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av
programmaterial avsett för audiovisuella medietjänster eller
radiotjänster som tilldelas av leverantörer av audiovisuella
medietjänster eller radiotjänster, eller kontrakt för sändnings
tid eller tillhandahållande av program som tilldelas leveran
törer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster. I detta
led har audiovisuella medietjänster och leverantörer av me
dietjänster samma betydelse som i artikel 1.1 a respektive d i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU ( 1 ). Pro
gram ska ha samma betydelse som i artikel 1.1 b i det
direktivet, men ska också omfatta radioprogram och radio
programmaterial. Dessutom ska programmaterial i denna
bestämmelse ha samma betydelse som program.
c) skiljemanna- och förlikningstjänster,
d) någon av följande juridiska tjänster, nämligen
i) företrädande av en klient av en advokat i den mening
som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG ( 2 ) vid
— skiljeförfarande eller förlikning i en medlemsstat, ett
tredjeland eller en internationell skiljeförfarande- eller
förlikningsinstans, eller
— rättsliga förfaranden i domstolar, i tribunaler eller hos
myndigheter i en medlemsstat eller ett tredjeland eller
vid internationella domstolar, tribunaler eller institu
tioner,
ii) juridisk rådgivning i förberedande syfte inför något av de
förfaranden som avses i led i i detta led eller när det
finns en påtaglig indikation om och en stor sannolikhet
för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att
bli föremål för sådana förfaranden, förutsatt att rådgiv
ningen ges av en advokat i den mening som avses i
artikel 1 i direktiv 77/249/EEG,
iii) tjänster inom certifiering och autentisering av dokument
som måste tillhandahållas av notarier,
iv) juridiska tjänster som tillhandahålls av förvaltare eller
förmyndare eller andra juridiska tjänster vars leverantörer
är utsedda av en domstol eller tribunal i medlemsstaten i
fråga eller enligt lag är utsedda att utföra särskilda upp
gifter under överinseende av sådana tribunaler eller dom
stolar,
v) andra juridiska tjänster som i medlemsstaten i fråga är
förenade, om än endast tillfälligt, med utövandet av of
fentlig makt,
e) finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning,
förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella
instrument i den mening som avses i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG ( 3 ) samt centralbankstjänster
och insatser som genomförs tillsammans med Europeiska
finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitets
mekanismen,
f) lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller
överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
g) anställningskontrakt,
SV
L 94/102
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars
2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i med
lemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av
audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)
(EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
( 2 ) Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande
för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla
tjänster (EGT L 78, 26.3.1977, s, 17).
(
3
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april
2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets
och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv
93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
43
h) civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för före
byggande av fara som tillhandahålls av icke-vinstdrivande
organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av
CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1,
75251110-4, 75251120-7, 75.25.2000-7, 75.22.2000-8,
98113100-9 och 85143000-3 utom ambulanstjänster för
transport av patienter,
i) kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana,
j) tjänster som avser politiska kampanjer och som omfattas av
CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 och 92111240-6,
när de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en val
kampanj,
Artikel 11
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
som av en upphandlande myndighet tilldelas en annan upp
handlande myndighet eller en sammanslutning av upphand
lande myndigheter på grundval av en ensamrätt som dessa
innehar enligt lagar eller andra offentliggjorda författningar
som är förenliga med EUF-fördraget.
Artikel 12
Offentliga kontrakt mellan enheter i den offentliga sektorn
1. Ett offentligt kontrakt som en upphandlande myndighet
tilldelar en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person ska
inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv om
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten utövar kontroll över den
berörda juridiska personen motsvarande den som den utövar
över sin egen förvaltning.
b) Den kontrollerade juridiska personen utför mer än 80 % av
sin verksamhet för den upphandlande myndighetens räkning
eller för andra juridiska personer som den upphandlande
myndigheten utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell
lagstiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som
inte utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade
juridiska personen.
En upphandlande myndighet ska anses utöva kontroll över en
juridisk person motsvarande den kontroll som den utövar över
sin egen förvaltning i den mening som avses i första stycket a
om myndigheten har ett avgörande inflytande över både den
kontrollerade juridiska personens strategiska mål och viktiga
beslut. Sådan kontroll kan också utövas av en annan juridisk
person, som själv kontrolleras på samma sätt av den upphand
lande myndigheten.
2. Punkt 1 gäller också när den kontrollerade juridiska per
sonen är en upphandlande myndighet, och myndigheten till
delar ett kontrakt till den kontrollerande upphandlande myn
digheten eller till en annan juridisk person som kontrolleras av
samma upphandlande myndighet, förutsatt att det inte finns
något direkt privat ägarintresse i kapitalet i den juridiska person
som tilldelas det offentliga kontraktet med undantag för icke-
kontrollerande och icke-blockerande former av privat ägar
intresse i kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lags
tiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte ut
övar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juridiska
personen.
3. En upphandlande myndighet som inte utövar kontroll
över en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person i den
mening som avses i punkt 1 kan emellertid tilldela ett offentligt
kontrakt till denna juridiska person utan att tillämpa detta di
rektiv om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten utövar tillsammans med
andra upphandlande myndigheter kontroll över den berörda
juridiska personen motsvarande den som de utövar över sina
egna förvaltningar.
b) Den juridiska personen utför mer än 80 % av sin verksamhet
för de kontrollerande upphandlande myndigheternas räkning
eller för andra juridiska personer som samma upphandlande
myndigheter utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lagstiftning,
i överensstämmelse med fördragen, och som inte utövar ett
avgörande inflytande över den kontrollerade juridiska perso
nen.
För tillämpningen av första stycket a ska de upphandlande
myndigheterna anses utöva gemensam kontroll över en juridisk
person om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den kontrollerade juridiska personens beslutsorgan består av
representanter från samtliga deltagande upphandlande myn
digheter. Enskilda representanter får företräda flera eller
samtliga av de deltagande upphandlande myndigheterna.
ii) Dessa upphandlande myndigheter har tillsammans ett avgö
rande inflytande såväl över den kontrollerade juridiska per
sonens strategiska mål som över dess viktiga beslut.
iii) Den kontrollerade juridiska personen har inget eget intresse
som strider mot de kontrollerande upphandlande myndig
heternas intressen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/103
Ds 2014:25
Bilaga 1
44
4. Ett kontrakt som ingåtts uteslutande mellan två eller flera
upphandlande myndigheter ska inte omfattas av tillämpnings
området för detta direktiv, om samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Kontraktet inrättar eller genomför ett samarbete mellan de
deltagande upphandlande myndigheterna för att säkerställa
att de offentliga tjänster som de ska utföra tillhandahålls med
målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål.
b) Genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden
som sammanhänger med allmänintresset.
c) De deltagande upphandlande myndigheterna utövar verk
samhet på den öppna marknaden i en omfattning som un
derstiger 20 % av de verksamheter som berörs av samarbetet.
5. När procentsatsen för de verksamheter som avses i punkt
1 första stycket b, punkt 3 första stycket b och punkt 4 c
fastställs ska man beakta den genomsnittliga totala omsätt
ningen eller ett lämpligt alternativt verksamhetsbaserat mått,
såsom kostnader som uppstått hos den berörda juridiska per
sonen eller upphandlande myndigheten i fråga om tjänster, va
ror och byggentreprenader under de tre åren som föregår kon
traktets tilldelning.
När omsättningen, eller det alternativa verksamhetsbaserade
måttet såsom kostnader, för de föregående tre åren inte är till
gängliga eller inte längre är relevanta på grund av tidpunkten
för den berörda juridiska personens eller upphandlande myn
dighetens etablering eller inledandet av verksamheten eller en
omorganisation av dess verksamheter, är det tillräckligt att fö
retaget kan påvisa att verksamhetsmåttet är trovärdigt, särskilt
genom prognoser för verksamheten.
A v s n i t t 4
S ä r s k i l d a s i t u a t i o n e r
U n d e r a v s n i t t 1
S u b v e n t i o n e r a d e k o n t r a k t o c h f o r s k n i n g s - o c h
u t v e c k l i n g s t j ä n s t e r
Artikel 13
Kontrakt som subventioneras av en upphandlande
myndighet
Detta direktiv ska tillämpas på tilldelning av följande kontrakt:
a) Kontrakt för byggentreprenad som får direkta bidrag på mer
än 50 % av finansieringen från upphandlande myndigheter
och vars uppskattade värde, exklusive mervärdesskatt, uppgår
till minst 5 186 000 EUR, när dessa kontrakt omfattar en av
följande verksamheter:
i) De bygg- och anläggningsarbeten som ingår i förteck
ningen i bilaga II.
ii) Uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation
och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller bygg
nader för administrationsändamål.
b) Tjänstekontrakt som får direkta bidrag på mer än 50 % av
finansieringen från de upphandlande myndigheterna och vars
uppskattade värde, exklusive mervärdesskatt, uppgår till
minst 207 000 EUR om dessa kontrakt har samband med
ett byggentreprenadkontrakt som avses i a.
De upphandlande myndigheter som betalar ut de bidrag som
avses i leden a och b i första stycket ska se till att detta direktiv
iakttas om de inte själva tilldelar det subventionerade kontraktet
eller när de själva tilldelar kontraktet i andra enheters namn och
för deras räkning.
Artikel 14
Forsknings- och utvecklingstjänster
Detta direktiv ska endast tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
för forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-
koderna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5,
73420000-2 och 73430000-5 under förutsättning att följande
två villkor är uppfyllda:
a) Resultaten tillkommer endast den upphandlande myndighe
ten i dess egen verksamhet.
b) Den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den
upphandlande myndigheten.
U n d e r a v s n i t t 2
U p p h a n d l i n g s o m a v s e r f ö r s v a r s - e l l e r s ä k e r
h e t s a s p e k t e r
Artikel 15
Försvar och säkerhet
1. Detta direktiv ska tillämpas på tilldelning av offentliga
kontrakt och anordnande av projekttävlingar på försvars- och
säkerhetsområdet, med undantag för följande kontrakt:
a) Kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv
2009/81/EG.
b) Kontrakt på vilka direktiv 2009/81/EG inte är tillämpligt i
enlighet med artiklarna 8, 12 och 13 i det direktivet.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt och
projekttävlingar som inte annars omfattas av ett undantag enligt
punkt 1, om skyddet av en medlemsstats väsentliga säkerhets
intressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder,
exempelvis genom att det ställs krav för att skydda den kon
fidentiella karaktären hos den information som den upphand
lande myndigheten lämnar ut i ett förfarande för kontraktstill
delning som genomförs i enlighet med detta direktiv.
SV
L 94/104
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
45
Detta direktiv ska dessutom, i överensstämmelse med arti
kel 346.1 a i EUF-fördraget, inte tillämpas på offentliga kontrakt
och projekttävlingar som inte annars omfattas av ett undantag
enligt punkt 1 i den här artikeln, om tillämpningen av detta
direktiv skulle innebära en skyldighet för en medlemsstat att
tillhandahålla information vars avslöjande den anser strida
mot medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen.
3. Om upphandlingen och fullgörandet av det offentliga
kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller
måste åtföljas av särskilda säkerhetsåtgärder i enlighet med lagar
och andra författningar som gäller i en medlemsstat, ska detta
direktiv inte tillämpas, förutsatt att medlemsstaten har fastslagit
att de berörda väsentliga intressena inte kan garanteras genom
mindre ingripande åtgärder, såsom de som avses i punkt 2
första stycket.
Artikel 16
Blandad upphandling som avser försvars- eller
säkerhetsaspekter
1. Denna artikel ska tillämpas på blandade kontrakt som
avser både upphandling som omfattas av detta direktiv och
upphandling som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller
direktiv 2009/81/EG.
2. Om de olika delarna av ett visst offentligt kontrakt ob
jektivt sett kan särskiljas får de upphandlande myndigheterna
välja att tilldela separata kontrakt för de olika delarna eller att
tilldela ett enda kontrakt.
Om de upphandlande myndigheterna väljer att tilldela separata
kontrakt för de olika delarna ska beslut om vilka rättsregler som
ska gälla för de olika kontrakten fattas på grundval av de egen
skaper som varje del har.
Om de upphandlande myndigheterna väljer att tilldela ett enda
kontrakt ska följande kriterier tillämpas för att fastställa de till
lämpliga rättsreglerna:
a) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i
EUF-fördraget får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv, förutsatt att tilldelning av ett enda kontrakt
motiveras av objektiva skäl.
b) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av direktiv
2009/81/EG får kontraktet tilldelas i enlighet med det direk
tivet, förutsatt att tilldelning av ett enda kontrakt motiveras
av objektiva skäl. Detta led påverkar inte de tröskelvärden
och undantag som föreskrivs i det direktivet.
Beslutet att tilldela ett enda kontrakt får emellertid inte fattas i
syfte att förhindra att kontraktet omfattas av antingen detta
direktiv eller direktiv 2009/81/EG.
3. Punkt 2 tredje stycket a ska tillämpas på blandade kon
trakt på vilka både led a och led b i det stycket annars skulle
kunna vara tillämpliga.
4. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv när det inbegriper delar på vilka artikel 346 i
EUF-fördraget är tillämplig; annars får det tilldelas i enlighet
med direktiv 2009/81/EG.
Artikel 17
Offentliga kontrakt och projekttävlingar som avser
försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas eller
anordnas i enlighet med internationella regler
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt
eller projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
och som den upphandlande myndigheten är skyldig att tilldela
eller anordna enligt andra upphandlingsförfaranden än de som
föreskrivs i detta direktiv, som fastställts genom något av föl
jande:
a) Ett internationellt avtal eller arrangemang som i överens
stämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat
och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som
omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är av
sedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller
utnyttja gemensamt.
b) Internationellt ingångna avtal eller arrangemang om statio
nering av trupper och som avser åtaganden i en medlemsstat
eller ett tredjeland.
c) En internationell organisation.
Alla avtal och arrangemang som avses i första stycket a i denna
punkt ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den råd
givande kommitté för offentlig upphandling som avses i arti
kel 89.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt och
projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och
som de upphandlande myndigheterna tilldelar i enlighet med
upphandlingsregler som fastställts av en internationell organisa
tion eller ett internationellt finansinstitut när berörda offentliga
kontrakt eller projekttävlingar helt finansieras av den organisa
tionen eller det institutet. När det gäller offentliga kontrakt och
projekttävlingar som till största delen medfinansieras av en in
ternationell organisation eller ett internationellt finansinstitut,
ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
KAPITEL II
Allmänna bestämmelser
Artikel 18
Principer för upphandling
1. De upphandlande myndigheterna ska behandla ekono
miska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt
samt förfara på ett öppet och proportionerligt sätt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/105
Ds 2014:25
Bilaga 1
46
Upphandlingen får inte utformas i syfte att undanta den från
tillämpningsområdet för detta direktiv eller att på ett konstgjort
sätt begränsa konkurrensen. Konkurrensen ska anses begränsas
på ett konstgjort sätt om upphandlingen utformas i syfte att på
ett otillbörligt sätt favorisera eller missgynna vissa ekonomiska
aktörer.
2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säker
ställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kon
trakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyl
digheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektiv
avtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelser som anges i bilaga X.
Artikel 19
Ekonomiska aktörer
1. Ekonomiska aktörer som enligt lagstiftningen i sin den
medlemsstat där de är etablerade har rätt att tillhandahålla
den aktuella tjänsten får inte uteslutas endast på grund av att
lagstiftningen i den medlemsstat där kontraktet tilldelas kräver
att de ska vara antingen fysiska eller juridiska personer.
Juridiska personer kan likväl åläggas att, när det gäller offentliga
tjänstekontrakt och offentliga byggentreprenadkontrakt samt of
fentliga varukontrakt som dessutom omfattar tjänster eller mon
terings- och installationsarbeten, i anbudet eller anbudsansökan
uppge namn och relevanta yrkeskvalifikationer för den personal
som ska fullgöra kontraktet i fråga.
2. Grupper av ekonomiska aktörer, inbegripet tillfälliga sam
manslutningar, får delta i upphandlingsförfaranden. De upp
handlande myndigheterna får inte kräva att de ska ha en viss
juridisk form för att få lämna ett anbud eller en anbudsansökan.
De upphandlande myndigheterna får vid behov i upphandlings
dokumenten klargöra hur grupper av ekonomiska aktörer ska
uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning eller tek
nisk kunskap och yrkeskunskap som avses i artikel 58, förutsatt
att detta motiveras av objektiva skäl och är proportionerligt.
Medlemsstaterna får fastställa standardvillkor för hur grupper
av ekonomiska aktörer ska uppfylla dessa krav.
Villkor för dessa grupper av ekonomiska aktörers fullgörande av
ett kontrakt som skiljer sig från dem som gäller för enskilda
deltagare ska också motiveras av objektiva skäl och vara pro
portionella.
3. Trots vad som sägs i punkt 2 får upphandlande myndig
heter kräva att grupper av ekonomiska aktörer antar en viss
juridisk form när de har blivit tilldelade kontraktet, om det är
nödvändigt för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett till
fredsställande sätt.
Artikel 20
Reserverade kontrakt
1. Medlemsstaterna får reservera deltagandet i offentliga upp
handlingsförfaranden för skyddade verkstäder och ekonomiska
aktörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration
av personer med funktionsnedsättning eller missgynnade perso
ner, eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för
program för skyddad anställning, förutsatt att minst 30 % av
arbetstagarna i sådana verkstäder, ekonomiska aktörer eller pro
gram är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade
arbetstagare.
2. Anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till denna
artikel.
Artikel 21
Sekretess
1.
Om inte annat föreskrivs i detta direktiv eller nationell rätt
som den upphandlande myndigheten omfattas av, särskilt lag
stiftning om tillgång till information, och utan att det påverkar
upplysningsskyldigheten i fråga om tilldelade kontrakt och in
formation till anbudssökande och anbudsgivare enligt artiklarna
50 och 55, får den upphandlande myndigheten inte offentlig
göra uppgifter som lämnats in och förklarats konfidentiella av
de ekonomiska aktörerna, inklusive men inte begränsat till tek
niska hemligheter, affärshemligheter och konfidentiella aspekter
i anbuden.
2. En upphandlande myndighet får ställa krav på ekono
miska aktörer för att skydda den konfidentiella karaktären hos
de uppgifter som myndigheten lämnar ut under upphandlings
förfarandet.
Artikel 22
Regler för kommunikation
1. Medlemsstaterna ska se till att all kommunikation och allt
informationsutbyte enligt detta direktiv, särskilt elektronisk in
lämning, sker med hjälp av elektroniska medel för kommuni
kation i enlighet med kraven i denna artikel. De verktyg och
anordningar som ska användas för kommunikation med elek
troniska medel, liksom deras tekniska egenskaper, ska vara icke-
diskriminerande, allmänt tillgängliga och driftskompatibla med
allmänt använda IKT-produkter och får inte begränsa de ekono
miska aktörernas tillträde till upphandlingsförfarandet.
Trots vad som sägs i första stycket ska de upphandlande myn
digheterna inte vara skyldiga att kräva att elektroniska medel för
kommunikation används vid inlämning i följande situationer:
a) På grund av upphandlingens specialiserade beskaffenhet
skulle användningen av elektroniska medel för kommunika
tion kräva särskilda verktyg, anordningar eller filformat som
inte finns allmänt tillgängliga eller inte stöds av allmänt till
gängliga applikationer.
b) Applikationer som stöder filformat som är lämpliga för be
skrivningen av anbuden använder filformat som inte kan
användas av några andra öppna eller allmänt tillgängliga
applikationer eller omfattas av en licensordning och kan
inte göras tillgänglig för nedladdning eller fjärranvändning
av den upphandlande myndigheten.
SV
L 94/106
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
47
c) Användningen av elektroniska medel för kommunikation
skulle kräva specialiserad kontorsutrustning som inte är all
mänt tillgänglig för upphandlande myndigheter.
d) I upphandlingsdokumenten efterfrågas det fysiska modeller
eller arkitektmodeller som inte kan översändas med hjälp av
elektroniska medel.
Den kommunikation där elektroniska medel för kommunika
tion inte används enligt andra stycket ska ske via post eller
annan lämplig transportör eller en kombination av post eller
annan lämplig transportör och elektroniska medel.
Trots vad som sägs i första stycket i denna punkt är de upp
handlande myndigheterna inte skyldiga att kräva att elektroniska
medel för kommunikation används vid inlämning i den mån
som användning av andra än elektroniska medel för kommuni
kation är nödvändig antingen på grund av brott mot säkerheten
i elektroniska medel för kommunikation eller i syfte att skydda
den särskilt känsliga karaktären hos information som kräver en
så hög skyddsnivå att den inte kan säkerställas på korrekt sätt
genom användning av elektroniska verktyg och anordningar
som antingen är allmänt tillgängliga för ekonomiska aktörer
eller kan göras tillgängliga för dem genom alternativa medel
för tillgång i den mening som avses i punkt 5.
Det är de upphandlande myndigheterna som i enlighet med
andra stycket i denna punkt ska kräva andra än elektroniska
medel för kommunikation för inlämning som i den enskilda
rapport som avses i artikel 84 ska ange skälen till detta krav.
I tillämpliga fall ska de upphandlande myndigheterna i den
enskilda rapporten visa varför man har ansett det vara nödvän
digt att använda andra än elektroniska medel för kommunika
tion vid tillämpning av fjärde stycket i denna punkt.
2. Trots vad som sägs i punkt 1 får muntlig kommunikation
användas vid annan kommunikation än den som avser de vä
sentliga delarna av upphandlingsförfarandet, under förutsättning
att innehållet i den muntliga kommunikationen har dokumen
terats i tillfredsställande utsträckning. I detta syfte ska de väsent
liga delarna av ett upphandlingsförfarande inbegripa upphand
lingsdokument, anbudsansökningar, intresseförklaringar och an
bud. Särskilt ska sådan muntlig kommunikation med anbuds
givare som väsentligen kan påverka innehållet i och bedöm
ningen av anbuden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och
på lämpligt sätt, t.ex. genom skriftliga eller inspelade redogörel
ser eller sammanfattningar av huvudinnehållet i kommunikatio
nen.
3. De upphandlande myndigheterna ska säkerställa att kom
munikationen, informationsutbytet och lagringen av uppgifterna
sker på ett sådant sätt att alla uppgifters integritet och den
sekretess som gäller för anbuden och anbudsansökningarna be
varas. De upphandlande myndigheterna ska inte ta del av in
nehållet i anbuden och anbudsansökningarna förrän tidsfristen
för att lämna anbud har löpt ut.
4. För offentliga byggentreprenadkontrakt och projekttäv
lingar får medlemsstaterna kräva att särskilda elektroniska verk
tyg, t.ex. elektroniska modellverktyg för bygginformation eller
liknande, används. I sådana fall ska de upphandlande myndig
heterna erbjuda alternativa medel för tillgång enligt punkt 5
fram till dess att dessa verktyg blir allmänt tillgängliga i den
mening som avses i punkt 1 första stycket andra meningen.
5. De upphandlande myndigheterna får vid behov kräva an
vändning av verktyg och anordningar som inte är allmänt till
gängliga, förutsatt att dessa myndigheter erbjuder alternativa
medel för tillgång.
De upphandlande myndigheterna ska anses erbjuda passande
alternativa medel för tillgång i följande situationer, om de
a) på elektronisk väg ger oinskränkt, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång till dessa verktyg och anordningar från
och med dagen för offentliggörandet av meddelandet i en
lighet med bilaga VIII eller från den dag då inbjudan att
bekräfta intresse avsänds; den webbadress där dessa verktyg
och anordningar finns tillgängliga ska anges i meddelandet
eller inbjudan att bekräfta intresse,
b) ser till att anbudsgivare som inte har tillgång till de verktyg
och anordningar som berörs, eller inte har möjlighet att
erhålla dem inom aktuella tidsfrister, förutsatt att detta inte
kan tillskrivas berörd anbudsgivare, får tillträde till upphand
lingsförfarandet genom användning av provisoriska anord
ningar som görs tillgängliga kostnadsfritt online, eller
c) stöder en alternativ kanal för elektronisk inlämning av an
bud.
6. Utöver de krav som anges i bilaga IV ska följande regler
gälla verktyg och anordningar för elektronisk överföring och
mottagning av anbud och för elektronisk mottagning av
anbudsansökningar:
a) Information om de specifikationer som är nödvändiga för
elektronisk inlämning av anbud och anbudsansökningar, in
begripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig
för alla berörda parter.
b) Medlemsstaterna, eller de upphandlande myndigheter som
agerar inom en övergripande ram som har fastställts av
den berörda medlemsstaten, ska ange den säkerhetsnivå
som krävs för de elektroniska medlen för kommunikation
i olika skeden av upphandlingsförfarandet; säkerhetsnivån
ska stå i proportion till de risker som är förknippade med
förfarandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/107
Ds 2014:25
Bilaga 1
48
c) Om medlemsstaterna, eller de upphandlande myndigheter
som agerar inom en övergripande ram som har fastställts
av den berörda medlemsstaten, konstaterar att risknivån, be
dömd i enlighet med led b i denna punkt, är sådan att
avancerade elektroniska signaturer enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/93/EG ( 1 ) krävs, ska de upphand
lande myndigheterna godta avancerade elektroniska signatu
rer som stöds av ett kvalificerat certifikat, med beaktande av
om dessa certifikat tillhandahålls av en tillhandahållare av
certifieringstjänster som är med i en tillförlitlig förteckning
som föreskrivs i kommissionens beslut 2009/767/EG ( 2 ),
med eller utan en säker anordning för skapande av signatu
rer, förutsatt att de uppfyller följande villkor:
i) De upphandlande myndigheterna ska fastställa det format
för avancerade signaturer som krävs på grundval av de
format som anges i kommissionens beslut
2011/130/EU ( 3 ) och ska vidta nödvändiga åtgärder för
den tekniska behandlingen av dessa format. Om ett annat
format för elektroniska signaturer används ska den elek
troniska signaturen eller de medier som innehåller det
elektroniska dokumentet innehålla information om de
existerande valideringsmöjligheterna, som ska falla under
medlemsstatens ansvarsområde. Valideringsmöjligheterna
ska göra det möjligt för den upphandlande myndigheten
att online, kostnadsfritt och på ett sätt som är begripligt
för personer med ett annat modersmål validera den mot
tagna elektroniska signaturen som en avancerad elektro
nisk signatur som stöds av ett kvalificerat certifikat.
Medlemsstaterna ska överlämna information om tillhan
dahållaren av valideringstjänster till kommissionen, som
ska göra den information som erhållits från medlemssta
terna tillgänglig för allmänheten på internet.
ii) Om ett anbud är försett med en signatur som stöds av ett
kvalificerat certifikat som finns med i en tillförlitlig för
teckning får de upphandlande myndigheterna inte införa
ytterligare krav som kan förhindra anbudsgivarna att an
vända dessa signaturer.
När det gäller dokument som används vid ett upphandlingsför
farande som är signerade av en behörig myndighet i en med
lemsstat eller av en annan utfärdande enhet, får den behöriga
utfärdande myndigheten eller enheten fastställa det format för
avancerade signaturer som krävs på grundval av de krav som
anges i artikel 1.2 i beslut 2011/130/EU. De ska vidta nödvän
diga åtgärder för den tekniska behandlingen av detta format
genom att inkludera den information som krävs för behand
lingen av signaturen i det berörda dokumentet. Sådana doku
ment ska i den elektroniska signaturen eller i de medier som
innehåller de elektroniska dokumenten innehålla information
om de existerande valideringsmöjligheterna som gör det möjligt
att validera den mottagna elektroniska signaturen online, kost
nadsfritt och på ett sätt som är begripligt för personer med ett
annat modersmål.
7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att ändra de tekniska detaljer och egen
skaper som anges i bilaga IV för att beakta den tekniska utveck
lingen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter
enligt artikel 87 för att ändra förteckningen i punkt 1 andra
stycket a–d i den här artikeln om den tekniska utvecklingen
innebär att fortsatta undantag från användningen av elektro
niska medel för kommunikation blir olämpliga eller, i undan
tagsfall, om nya undantag måste föreskrivas på grund av den
tekniska utvecklingen.
För att se till att tekniska format samt process- och meddelande
standarder är driftskompatibla, särskilt i ett gränsöverskridande
sammanhang, ska kommissionen ges befogenhet att anta dele
gerade akter enligt artikel 87 för att besluta om obligatorisk
användning av sådana specifika tekniska standarder, särskilt i
fråga om elektronisk inlämning, elektroniska kataloger och me
del för elektronisk autentisering, endast när de tekniska stan
darderna noggrant har testats och deras användbarhet har be
visats i praktiken. Innan kommissionen gör användningen av en
teknisk standard obligatorisk ska den också noggrant överväga
vilka kostnader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpass
ningar till befintliga lösningar på e-upphandlingsområdet, inklu
sive infrastruktur, processer och programvara.
Artikel 23
Nomenklatur
1. Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offent
lig upphandling ska göras genom användning av den gemen
samma terminologin vid offentlig upphandling, (Common Procu
rement Vocabulary, CPV) som fastställs i förordning (EG) nr
2195/2002.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att anpassa de CPV-koder som anges i
detta direktiv när ändringar av CPV-nomenklaturen ska införas i
detta direktiv och de inte medför en ändring av direktivets till
lämpningsområde.
Artikel 24
Intressekonflikter
Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndigheterna
vidtar lämpliga åtgärder för att effektivt förebygga, identifiera
och avhjälpa intressekonflikter som uppstår under genomföran
det av upphandlingsförfarandena i syfte att undvika snedvrid
ning av konkurrensen och säkerställa lika behandling av alla
ekonomiska aktörer.
SV
L 94/108
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 de
cember1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer
(EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).
( 2 ) Kommissionens beslut 2009/767/EG av den 16 oktober 2009 om
åtgärder som underlättar användningen av förfaranden på elektro
nisk väg genom gemensamma kontaktpunkter i enlighet med Euro
paparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den
inre marknaden (EUT L 274, 20.10.2009, s. 36).
(
3
) Kommissionens beslut 2011/130/EU av den 25 februari 2011 om
fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av doku
ment som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet
med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjäns
ter på den inre marknaden (EUT L 53, 26.2.2011, s. 66).
Ds 2014:25
Bilaga 1
49
Begreppet intressekonflikt ska minst omfatta situationer där så
dan personal hos den upphandlande myndigheten eller en leve
rantör av upphandlingstjänster som agerar på den upphand
lande myndighetens vägnar som deltar i genomförandet av upp
handlingsförfarandet eller kan påverka resultatet av förfarandet
direkt eller indirekt har ett finansiellt, ekonomiskt eller annat
personligt intresse som kan ses som komprometterande för dess
opartiskhet och oavhängighet under upphandlingsförfarandet.
AVDELNING II
BESTÄMMELSER OM OFFENTLIGA KONTRAKT
KAPITEL I
Förfaranden
Artikel 25
Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella
avtal
I den mån de omfattas av bilagorna 1, 2, 4 och 5 samt de
allmänna anmärkningarna i Europeiska unionens tillägg I till
WTO-avtalet och andra internationella avtal som unionen är
bunden av ska de upphandlande myndigheterna bevilja bygg
entreprenader, varor, tjänster och ekonomiska aktörer som har
undertecknat dessa avtal en behandling som inte är mindre
gynnsam än den som beviljas byggentreprenader, varor, tjänster
och ekonomiska aktörer i unionen.
Artikel 26
Val av förfaranden
1. Vid tilldelning av offentliga kontrakt ska en upphandlande
myndighet tillämpa nationella förfaranden som anpassats i en
lighet med detta direktiv, under förutsättning att, och utan att
det påverkar artikel 32, en anbudsinfordran har offentliggjorts i
enlighet med detta direktiv.
2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande myn
digheterna får tillämpa öppna eller selektiva förfaranden i enlig
het med bestämmelserna i detta direktiv.
3. Medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande myn
digheterna får tillämpa innovationspartnerskap i enlighet med
bestämmelserna i detta direktiv.
4. Medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande myn
digheterna får tillämpa förhandlade förfaranden under konkur
rens eller konkurrenspräglade dialoger i följande situationer:
a) För byggentreprenader, varor eller tjänster som uppfyller ett
eller flera av följande kriterier:
i) Den upphandlande myndighetens behov kan inte till
godoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar.
ii) De inbegriper formgivning eller innovativa lösningar.
iii) Kontraktet kan inte tilldelas utan föregående förhand
lingar på grund av särskilda omständigheter i anslutning
till dess art, komplexitet eller rättsliga och ekonomiska
utformning eller på grund av riskerna i anslutning till
dessa.
iv) Den upphandlande myndigheten kan inte utarbeta tek
niska specifikationer med tillräcklig precision avseende en
standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam tek
nisk specifikation eller teknisk referens i den mening som
avses i punkterna 2–5 i bilaga VII.
b) För byggentreprenader, varor eller tjänster där endast ogiltiga
eller oacceptabla anbud har lämnats enligt ett öppet eller
selektivt förfarande. I sådana situationer ska den upphand
lande myndigheten inte vara skyldig att offentliggöra ett
meddelande om upphandling om den i förfarandet inbegri
per endast de anbudsgivare som uppfyller kriterierna i artik
larna 57–64 och som i ett föregående öppet eller selektivt
förfarande har lämnat anbud som uppfyller de formella kra
ven för anbudsförfarandet.
I synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphand
lingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis
för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upp
handlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara
ogiltiga. I synnerhet ska anbud som lämnats in av anbuds
givare som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud
vars pris överskrider den budget som beslutats och doku
menterats av den upphandlande myndigheten innan upp
handlingsförfarandet inleds anses vara oacceptabla.
5. Anbudsinfordran ska göras genom ett meddelande om
upphandling enligt artikel 49.
Om kontraktet tilldelas genom ett selektivt förfarande eller ett
förhandlat förfarande under konkurrens får medlemsstaterna,
trots vad som sägs i första stycket i denna punkt, föreskriva
att upphandlande myndigheter under den centrala nivån eller
specifika kategorier av dessa får göra anbudsinfordran genom
ett förhandsmeddelande enligt artikel 48.2.
Då anbudsinfordran görs i form av ett förhandsmeddelande i
enlighet med artikel 48.2 ska de ekonomiska aktörer som har
anmält intresse efter offentliggörande av ett förhandsmedde
lande uppmanas att lämna in en skriftlig bekräftelse av sitt
intresse genom en ”inbjudan att bekräfta intresse” i enlighet
med artikel 54.
6. Medlemsstaterna kan föreskriva att upphandlande myndig
heter, i de särskilda fall och under de särskilda omständigheter
som uttryckligen anges i artikel 32, får tillämpa ett förhandlat
förfarande utan föregående offentliggörande av anbudsinfordran.
Medlemsstaterna får inte tillåta att detta förfarande tillämpas i
andra fall än de som anges i artikel 32.
Artikel 27
Öppet förfarande
1. Vid öppna förfaranden får alla intresserade ekonomiska
aktörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/109
Ds 2014:25
Bilaga 1
50
Fristen för mottagande av anbud ska vara minst 35 dagar från
den dag då meddelandet om upphandling avsändes.
Anbudet ska innehålla de upplysningar som den upphandlande
myndigheten kräver för det kvalitativa urvalet.
2. Om en upphandlande myndighet har offentliggjort ett för
handsmeddelande som inte i sig användes som en anbudsinfor
dran får den minimitidsfrist för mottagande av anbud som fast
ställs i punkt 1 andra stycket i denna artikel minskas till 15
dagar, under förutsättning att samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Förhandsmeddelandet innehöll alla de uppgifter som krävs
för meddelandet om upphandling enligt bilaga V avsnitt I del
B, i den mån de sistnämnda uppgifterna fanns att tillgå när
förhandsmeddelandet offentliggjordes.
b) Förhandsmeddelandet avsändes för offentliggörande minst
35 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelan
det om upphandling avsändes.
3. Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämp
ligt sätt av den upphandlande myndigheten är omöjligt att till
lämpa den tidsfrist som fastställs i punkt 1 andra stycket, får
den fastställa en tidsfrist på minst 15 dagar från den dag då
meddelandet om upphandling avsändes.
4. Den upphandlande myndigheten får minska den tidsfrist
för mottagande av anbud som anges i punkt 1 andra stycket i
denna artikel med fem dagar om den tillåter att anbuden skickas
in med hjälp av elektroniska medel i enlighet med artikel 22.1
första stycket, 22.5 och 22.6.
Artikel 28
Selektivt förfarande
1. Vid selektiva förfaranden får alla ekonomiska aktörer an
söka om att få delta efter en anbudsinfordran som innehåller
den information som anges i del B eller C i bilaga V, allt efter
omständigheterna, genom att lämna de upplysningar som krävs
för det kvalitativa urvalet och som den upphandlande myndig
heten begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska vara 30
dagar från den dag då meddelandet om upphandling eller, när
ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran, en in
bjudan att bekräfta intresse avsändes.
2. Endast de ekonomiska aktörer som inbjuds att delta av
den upphandlande myndigheten efter det att den bedömt de
inlämnade upplysningarna får lämna anbud. De upphandlande
myndigheterna får i enlighet med artikel 65 begränsa antalet
lämpliga anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i
förfarandet.
Minimitidsfristen för mottagande av anbud ska vara 30 dagar
från den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
3. Om en upphandlande myndighet har offentliggjort ett för
handsmeddelande som inte i sig använts som en anbudsinfor
dran får den minimitidsfrist för mottagande av anbud som
fastställs i punkt 2 andra stycket i denna artikel minskas till tio
dagar, under förutsättning att samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Förhandsmeddelandet innehöll alla de uppgifter som krävs
enligt bilaga V avsnitt I del B, i den mån de sistnämnda
uppgifterna fanns att tillgå när förhandsmeddelandet offent
liggjordes.
b) Förhandsmeddelandet avsändes för offentliggörande minst
35 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelan
det om upphandling avsändes.
4. Medlemsstaterna får ange att alla eller specifika kategorier
av upphandlande myndigheter under den centrala nivån får
fastställa tidsfristen för mottagande av anbud enligt överens
kommelse mellan den upphandlande myndigheten och utvalda
anbudssökande, under förutsättning att alla utvalda anbuds
sökande har haft lika lång tid på sig att utarbeta och lämna
anbud. Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för
mottagande av anbud ska tidsfristen vara minst tio dagar från
den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
5. Fristen för mottagande av anbud enligt punkt 2 i den här
artikeln får förkortas med fem dagar om den upphandlande
myndigheten godtar att anbuden lämnas med elektroniska me
del i enlighet med artikel 22.1, 22.5 och 22.6.
6. Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämp
ligt sätt av den upphandlande myndigheten är omöjligt att till
lämpa de tidsfrister som fastställs i denna artikel, får den fast
ställa
a) en tidsfrist för mottagande av anbudsansökan på minst 15
dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsän
des,
b) en tidsfrist för mottagande av anbud på minst tio dagar från
den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
Artikel 29
Förhandlat förfarande under konkurrens
1. Vid förhandlat förfarande under konkurrens får alla eko
nomiska aktörer ansöka om att få delta efter en anbudsinfor
dran som innehåller den information som anges i delarna B och
C i bilaga V, genom att lämna de upplysningar som krävs för
det kvalitativa urvalet och som den upphandlande myndigheten
begärt.
I upphandlingsdokumenten ska de upphandlande myndighe
terna fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva
sina behov och de egenskaper som krävs av de varor, bygg
entreprenader eller tjänster som ska upphandlas samt ange kri
terierna för tilldelning av kontrakt. De ska också ange vilka
delar av beskrivningen som fastställer de minimikrav som ska
uppfyllas av alla anbud.
SV
L 94/110
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
51
Den information som lämnas ska vara tillräckligt precis för att
de ekonomiska aktörerna ska kunna bedöma upphandlingens
art och räckvidd och besluta om de ska ansöka om att få delta
i förfarandet.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska vara 30
dagar från den dag då meddelandet om upphandling eller, när
ett förhandsmeddelande används som en anbudsinfordran, in
bjudan att bekräfta intresse avsändes. Minimitidsfristen för mot
tagande av det ursprungliga anbudet ska vara 30 dagar från den
dag då inbjudan avsändes. Artikel 28.3–28.6 ska tillämpas.
2. Endast de ekonomiska aktörer som inbjuds att delta av
den upphandlande myndigheten efter det att den bedömt de
inlämnade upplysningarna får lämna in ett ursprungligt anbud,
som ska ligga till grund för de efterföljande förhandlingarna. De
upphandlande myndigheterna får i enlighet med artikel 65 be
gränsa antalet lämpliga anbudssökande som kommer att inbju
das att delta i förfarandet.
3. Om inte annat anges i punkt 4 ska de upphandlande
myndigheterna förhandla med anbudsgivarna om det ursprung
liga och alla efterföljande anbud som de lämnat, förutom de
slutliga anbuden i den mening som avses i punkt 6, för att
förbättra innehållet i anbuden.
Minimikraven och tilldelningskriterierna får inte vara föremål
för förhandling.
4. De upphandlande myndigheterna får utan förhandlingar
tilldela kontrakt utifrån det ursprungliga anbudet om de i med
delandet om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse
har meddelat att de förbehåller sig rätten till detta.
5. De upphandlande myndigheterna ska under förhandling
arna garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. De får
inte särbehandla någon genom att lämna ut information som
kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra. De ska
skriftligen informera alla anbudsgivare vars anbud inte har ute
slutits i enlighet med punkt 6 om eventuella ändringar av de
tekniska specifikationerna eller andra upphandlingsdokument
förutom de där minimikraven anges. Efter dessa ändringar ska
de upphandlande myndigheterna ge anbudsgivarna tillräckligt
med tid för att vid behov kunna ändra sina anbud och skicka
in de ändrade anbuden.
I enlighet med artikel 21 får de upphandlande myndigheterna
inte röja för de övriga deltagarna konfidentiell information som
någon anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i förhand
lingarna har lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke
får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan
ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information.
6. Förhandlat förfarande under konkurrens får äga rum i
successiva steg för att minska det antal anbud som det ska
förhandlas om, genom tillämpning av de tilldelningskriterier
som anges i meddelandet om upphandling, i inbjudan att be
kräfta intresse eller i något annat upphandlingsdokument. Den
upphandlande myndigheten ska i meddelandet om upphandling,
i inbjudan att bekräfta intresse eller i något annat upphandlings
dokument ange om den kommer att utnyttja denna möjlighet.
7. Om de upphandlande myndigheterna har för avsikt att
avsluta förhandlingarna ska de informera de anbudsgivare som
fortfarande är med och fastställa en gemensam tidsfrist för in
lämning av eventuella nya eller ändrade anbud. De ska kon
trollera att de slutliga anbuden uppfyller minimikraven och
överensstämmer med artikel 56.1, bedöma de slutliga anbuden
på grundval av tilldelningskriterierna och tilldela kontraktet i
enlighet med artiklarna 66–69.
Artikel 30
Konkurrenspräglad dialog
1. I en konkurrenspräglad dialog får alla ekonomiska aktörer
ansöka om att få delta efter ett meddelande om upphandling
genom att lämna de upplysningar som krävs för det kvalitativa
urvalet och som den upphandlande myndigheten begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar ska
vara 30 dagar från och med den dag då meddelandet om upp
handling avsändes.
Endast sådana ekonomiska aktörer som får en inbjudan av den
upphandlande myndigheten efter en bedömning av de inläm
nade upplysningarna får delta i dialogen. De upphandlande
myndigheterna får i enlighet med artikel 65 begränsa antalet
lämpliga anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i
förfarandet. Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska
vara det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris
och kvalitet i enlighet med artikel 67.2.
2. De upphandlande myndigheterna ska ange sina behov och
krav i meddelandet om upphandling, och de ska definiera dessa
behov och krav i meddelandet och/eller i ett beskrivande doku
ment. Samtidigt och i samma dokument ska de upphandlande
myndigheterna också ange och definiera de valda tilldelnings
kriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
3.
De upphandlande myndigheterna ska inleda en dialog med
de deltagare som valts ut enligt de relevanta bestämmelserna i
artiklarna 56–66, där dialogens syfte ska vara att identifiera och
definiera hur deras behov bäst ska kunna tillgodoses. Under
denna dialog får de diskutera alla aspekter av upphandlingen
med de utvalda deltagarna.
De upphandlande myndigheterna ska under dialogen garantera
likabehandling av samtliga deltagare. De får inte särbehandla
någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa
deltagare i förhållande till andra.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/111
Ds 2014:25
Bilaga 1
52
I enlighet med artikel 21 får de upphandlande myndigheterna
inte röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare
har föreslagit eller annan konfidentiell information som någon
anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i dialogen har
lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke får inte ha
formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan ska lämnas
specifikt för kommunikation av viss information.
4. En konkurrenspräglad dialog får äga rum i successiva steg
för att minska det antal lösningar som ska diskuteras under
dialogen, genom tillämpning av de tilldelningskriterier som
anges i meddelandet om upphandling eller i det beskrivande
dokumentet. Den upphandlande myndigheten ska i meddelan
det om upphandling eller i det beskrivande dokumentet ange
om den kommer att utnyttja denna möjlighet.
5. Den upphandlande myndigheten ska fortsätta denna dia
log till dess att den kan identifiera den eller de lösningar som
kan tillgodose dess behov.
6. Efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha
informerat de återstående deltagarna om detta ska den upp
handlande myndigheten uppmana var och en av dem att lämna
sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som
lagts fram och specificerats under dialogen. Dessa anbud ska
innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för
projektets genomförande.
På begäran av den upphandlande myndigheten får dessa anbud
klarläggas, preciseras och optimeras. Sådana klarlägganden, pre
ciseringar, optimeringar eller kompletteringar får dock inte om
fatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den of
fentliga upphandlingen, däribland de behov och krav som anges
i meddelandet om upphandling eller i det beskrivande doku
mentet, om ändringar av dessa aspekter, behov och krav riskerar
att snedvrida konkurrensen eller ha en diskriminerande effekt.
7. Den upphandlande myndigheten ska bedöma de inkomna
anbuden på grundval av de tilldelningskriterier som fastställs i
meddelandet om upphandling eller i det beskrivande dokumen
tet.
På den upphandlande myndighetens begäran får förhandlingar
med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det
bästa förhållandet mellan pris och kvalitet i enlighet med arti
kel 67 föras i syfte att bekräfta de finansiella åtaganden eller
andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa
kontraktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att
väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen
ändras i sak, inklusive de behov och krav som anges i medde
landet om upphandling eller i det beskrivande dokumentet, och
inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskrimine
ring.
8. Den upphandlande myndigheten får besluta om tävlings
priser eller betalningar till deltagarna i dialogen.
Artikel 31
Innovationspartnerskap
1. När det gäller innovationspartnerskap får alla ekonomiska
aktörer lämna in en ansökan om att delta efter ett meddelande
om upphandling genom att lämna de upplysningar som krävs
för det kvalitativa urvalet och som den upphandlande myndig
heten begärt.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande myndigheten
identifiera behovet av en innovativ vara, tjänst eller byggentre
prenad som inte kan tillgodoses genom inköp av varor, tjänster
eller byggentreprenader som redan finns tillgängliga på mark
naden. Den ska ange vilka delar av beskrivningen som fastställer
de minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud. Den infor
mation som lämnas ska vara tillräckligt precis för att de ekono
miska aktörerna ska kunna bedöma den begärda lösningens art
och räckvidd och besluta om de ska ansöka om att få delta i
förfarandet.
Den upphandlande myndigheten får besluta att inrätta innova
tionspartnerskapet med en eller flera partner som bedriver se
parat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar ska
vara 30 dagar från och med den dag då meddelandet om upp
handling avsändes. Endast sådana ekonomiska aktörer som får
en inbjudan av den upphandlande myndigheten efter en bedöm
ning av de inlämnade upplysningarna får delta i förfarandet. De
upphandlande myndigheterna får i enlighet med artikel 65 be
gränsa antalet lämpliga anbudssökande som kommer att inbju
das att delta i förfarandet. Det enda kriteriet för tilldelning av
kontrakt ska vara det anbud som har bästa förhållandet mellan
pris och kvalitet i enlighet med artikel 67.
2. Innovationspartnerskapen ska syfta till utvecklingen av en
innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande
inköp av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, under
förutsättning att de motsvarar de prestandanivåer och maxkost
nader som överenskommits mellan de upphandlande myndig
heterna och deltagarna.
Innovationspartnerskapet ska delas upp i successiva etapper som
följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen, och som
kan inkludera tillverkning av varorna, tillhandahållande av tjäns
terna eller slutförande av byggentreprenaderna. Innovationspart
nerskapet ska ha mellanliggande mål som partnerna i fråga ska
uppfylla och föreskriva utbetalning av ersättning genom lämp
liga delbetalningar.
Baserat på dessa mål kan den upphandlande myndigheten efter
varje avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet
eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera partner,
minska antalet partner genom att avsluta enskilda kontrakt,
under förutsättning att den upphandlande myndigheten i upp
handlingsdokumenten har angett dessa möjligheter och på vilka
villkor de kan utnyttjas.
3. Om inte annat anges i denna artikel ska de upphandlande
myndigheterna förhandla med anbudsgivarna om det ursprung
liga och alla efterföljande anbud som de lämnat, förutom det
slutliga anbudet, för att förbättra innehållet i anbuden.
Minimikraven och tilldelningskriterierna får inte vara föremål
för förhandling.
SV
L 94/112
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
53
4. De upphandlande myndigheterna ska under förhandling
arna garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. De får
inte särbehandla någon genom att lämna ut information som
kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra. De ska
skriftligen informera alla anbudsgivare vars anbud inte har ute
slutits i enlighet med punkt 5 om eventuella ändringar av de
tekniska specifikationerna eller andra upphandlingsdokument än
de där minimikraven anges. Efter dessa ändringar ska de upp
handlande myndigheterna ge anbudsgivarna tillräckligt med tid
för att vid behov kunna ändra sina anbud och skicka in de
ändrade anbuden.
I enlighet med artikel 21 får de upphandlande myndigheterna
inte röja för de övriga deltagarna konfidentiell information som
någon anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i förhand
lingarna har lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke
får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan
ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information.
5. Förhandlingar under förfarandet för innovationspartner
skap får genomföras i successiva steg för att minska det antal
anbud som ska förhandlas, på grundval av de tilldelningskrite
rier som anges i meddelandet om upphandling, i inbjudan att
bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten. Den upp
handlande myndigheten ska i meddelandet om upphandling, i
inbjudan att bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten
ange om den kommer att använda sig av denna möjlighet eller
inte.
6. Vid urvalet av anbudssökande ska de upphandlande myn
digheterna särskilt tillämpa kriterier för de anbudssökandes ka
pacitet på FoU-området och när det gäller att utveckla och
genomföra innovativa lösningar.
Endast de ekonomiska aktörer som bjuds in att delta av den
upphandlande myndigheten efter en bedömning av de begärda
uppgifterna får lämna in forsknings- och innovationsprojekt,
vars syfte ska vara att tillgodose de behov som enligt den upp
handlande myndighetens bedömning inte kan tillgodoses ge
nom befintliga lösningar.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande myndigheten
fastställa vilka arrangemang för immateriell äganderätt som ska
tillämpas. Vid innovationspartnerskap med flera partner får den
upphandlande myndigheten i enlighet med artikel 21 inte röja
för övriga partner vilka lösningar som har föreslagits eller annan
konfidentiell information som har förmedlats av en partner
inom ramen för partnerskapet utan dennes samtycke. Ett sådant
samtycke får inte ha formen av ett allmänt avstående från rät
tigheter utan ska lämnas specifikt för kommunikation av viss
information.
7. Den upphandlande myndigheten ska se till att partnerska
pets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika
etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna
lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som
krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns
tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor,
tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt
i förhållande till de investeringar som krävs för deras framtagan
de.
Artikel 32
Användning av förhandlat förfarande utan föregående
meddelande om upphandling
1. Medlemsstaterna kan i de särskilda fall och under de sär
skilda omständigheter som anges i punkterna 2–5 föreskriva att
de upphandlande myndigheterna vid tilldelning av offentliga
kontrakt får tillämpa ett förhandlat förfarande utan föregående
meddelande om upphandling.
2. Ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling får tillämpas för offentliga kontrakt för byggentre
prenader, varor och tjänster i följande fall:
a) Om inga anbud eller inga lämpliga anbud, inga anbudsan
sökningar eller inga lämpliga anbudsansökningar har lämnats
vid ett öppet eller selektivt förfarande, förutsatt att de ur
sprungliga villkoren för kontraktet inte väsentligt ändrats och
att en rapport lämnas till kommissionen, om den så begär.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för
kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga änd
ringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov
och krav enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsan
sökan ska anses vara olämplig om den berörda ekonomiska
aktören ska eller kan uteslutas enligt artikel 57 eller inte
uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphand
lande myndigheten i enlighet med artikel 58.
b) Om byggentreprenaden, varorna eller tjänsterna endast kan
tillhandahållas av en viss ekonomisk aktör, av något av föl
jande skäl:
i) Syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett
unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation.
ii) Det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens.
iii) Skydd av ensamrätt, inklusive immateriella rättigheter.
De undantag som anges i leden ii och iii ska endast gälla när
inget rimligt alternativ eller substitut finns och om avsak
naden av konkurrens inte beror på en konstgjord begräns
ning av upphandlingsparametrarna.
c) Om det, när det är absolut nödvändigt och på grund av
synnerlig brådska till följd av omständigheter som den upp
handlande myndigheten inte har kunnat förutse, är omöjligt
att iaktta de tidsfrister som gäller vid öppet förfarande, se
lektivt förfarande eller förhandlat förfarande under konkur
rens. De omständigheter som åberopas som skäl för synner
lig brådska får inte i något fall tillskrivas den upphandlande
myndigheten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/113
Ds 2014:25
Bilaga 1
54
3. Ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling får tillämpas för offentliga varukontrakt i följande
fall:
a) Om varorna i fråga endast framställs för forsknings-, expe
riment-, studie- eller utvecklingsändamål; de kontrakt som
tilldelas enligt denna punkt får dock inte inbegripa tillverk
ning i en omfattning som syftar till att göra varan lönsam
eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.
b) Om det rör sig om kompletterande leveranser som utförs av
den ursprungliga varuleverantören och som antingen syftar
till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller
till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, i de
fall ett byte av varuleverantör skulle tvinga den upphand
lande myndigheten att anskaffa varor med andra tekniska
egenskaper med åtföljande inkompatibilitet eller oproportio
nerliga tekniska svårigheter vid användning och underhåll;
löptiden för sådana kontrakt, liksom för återkommande
kontrakt, får som regel inte överstiga tre år.
c) Om det rör sig om varor som noterats och förvärvats på en
råvarumarknad.
d) Om det rör sig om inköp av varor eller tjänster på särskilt
gynnsamma villkor, antingen hos en varuleverantör eller
tjänsteleverantör som slutgiltigt avslutar sin affärsverksamhet
eller hos en förvaltare eller en likvidator vid insolvensför
farande, offentligt ackord eller förfarande av liknande slag
som finns i nationella lagar och andra författningar.
4. Ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling får tillämpas för offentliga tjänstekontrakt om
kontraktet följer på en projekttävling som anordnats enligt detta
direktiv och enligt de regler som föreskrivits i projekttävlingen
ska gå till vinnaren eller en av vinnarna i projekttävlingen; i det
senare fallet ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhand
lingarna.
5. Ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling får tillämpas om det rör sig om nya byggentre
prenader eller tjänster som är en upprepning av liknande bygg
entreprenader eller tjänster som av samma upphandlande myn
dighet tilldelats samma ekonomiska aktör i ett ursprungligt
kontrakt, under förutsättning att de nya byggentreprenaderna
eller tjänsterna är i överensstämmelse med ett grundläggande
projekt, för vilket det ursprungliga kontraktet tilldelats genom
ett förfarande i enlighet med artikel 26.1. Det ursprungliga
projektet ska ange omfattningen av möjliga kompletterande
byggentreprenader eller tjänster samt villkoren för tilldelning.
Så snart som det första projektet blir föremål för detta för
farande ska den upphandlande myndigheten ange att detta
förfaringssätt kan bli aktuellt och i beräkningen ta med den
uppskattade totala kostnaden för kommande byggentreprenader
eller tjänster vid tillämpning av artikel 4.
Detta förfaringssätt får bara användas under tre år efter det att
det ursprungliga kontraktet ingicks.
KAPITEL II
Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam
upphandling
Artikel 33
Ramavtal
1. Upphandlande myndigheter får sluta ramavtal under för
utsättning att de tillämpar de förfaranden som anges i detta
direktiv.
Ett ramavtal avser ett avtal som ingås mellan en eller flera
upphandlande myndigheter och en eller flera ekonomiska aktö
rer i syfte att fastställa villkoren för tilldelningen av kontrakt
under en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i
tillämpliga fall, uppskattade kvantiteter.
Ett ramavtal får inte löpa längre än fyra år, utom i undantagsfall
som vederbörligen motiverats, särskilt genom föremålet för
ramavtalet.
2. Kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas i en
lighet med de förfaranden som avses i denna punkt samt i
punkterna 3 och 4.
Dessa förfaranden får bara tillämpas mellan de upphandlande
myndigheter som tydligt identifieras för detta syfte i anbuds
infordran eller i inbjudan att bekräfta intresse och de ekono
miska aktörer som är parter i det ingångna ramavtalet.
Kontrakt som grundas på ett ramavtal får inte under några
omständigheter leda till väsentliga ändringar av villkoren i detta
ramavtal, särskilt i det fall som avses i punkt 3.
3. Om ett ramavtal sluts med en enda ekonomisk aktör, ska
kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med
villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får de upphandlande myn
digheterna skriftligen samråda med den ekonomiska aktör som
är part i ramavtalet och vid behov uppmana denne att kom
plettera sitt anbud.
4.
Om ett ramavtal sluts med fler än en ekonomisk aktör ska
det ramavtalet genomföras på ett av följande sätt:
SV
L 94/114
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
55
a) Enligt villkoren i ramavtalet, utan att inleda en förnyad kon
kurrensutsättning, om samtliga villkor för tillhandahållandet
av de berörda byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna
samt objektiva villkor för att fastställa vilken av de ekono
miska aktörer som är parter i ramavtalet som ska utföra dem
anges i ramavtalet; de senare villkoren ska anges i upphand
lingsdokumenten för ramavtalet.
b) Om samtliga villkor för tillhandahållandet av de berörda
byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna anges i ram
avtalet, delvis utan att inleda en förnyad konkurrensutsätt
ning i enlighet med led a och delvis genom att inleda en
förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska aktörer
som är parter i ramavtalet i enlighet med led c, och om
de upphandlande myndigheterna har fastställt denna möjlig
het i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Beslutet om
huruvida specifika byggentreprenader, varor eller tjänster ska
köpas in efter en förnyad konkurrensutsättning eller direkt i
enlighet med villkoren i ramavtalet ska fattas i enlighet med
objektiva kriterier, som ska fastställas i upphandlingsdoku
menten för ramavtalet. I upphandlingsdokumenten ska det
också anges vilka villkor som kan bli föremål för en förnyad
konkurrensutsättning.
De möjligheter som anges i första stycket i detta led ska
också gälla för varje del av ett ramavtal för vilken samtliga
villkor för tillhandahållandet av de berörda byggentrepre
naderna, tjänsterna och varorna har angetts i ramavtalet,
oberoende av om samtliga villkor för tillhandahållandet av
de berörda byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna en
ligt andra delar av ramavtalet har angetts.
c) Om inte samtliga villkor för tillhandahållandet av byggentre
prenader, tjänster eller varor fastställs i ramavtalet, genom att
inleda en förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska
aktörer som är parter i ramavtalet.
5. De konkurrensutsättningar som avses i punkt 4 b och c
ska grundas på samma villkor som tillämpas vid tilldelningen av
ramavtalet som, om det är nödvändigt ska preciseras, och vid
behov andra villkor som anges i upphandlingsdokumenten för
ramavtalet i enlighet med följande förfarande:
a) För varje kontrakt som ska tilldelas ska den upphandlande
myndigheten skriftligen samråda med de ekonomiska aktörer
som är i stånd att genomföra kontraktet.
b) Den upphandlande myndigheten ska fastställa en tidsfrist
som är tillräcklig för att lämna in anbud beträffande varje
särskilt kontrakt, med hänsyn till faktorer som hur komplext
kontraktsföremålet är och den tid som behövs för att lämna
anbud.
c) Anbuden ska lämnas skriftligen, och innehållet i dem ska
vara hemligt tills den angivna svarstiden har löpt ut.
d) Den upphandlande myndigheten ska tilldela varje kontrakt
till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på
grundval av de tilldelningskriterier som anges i upphand
lingsdokumenten för ramavtalet.
Artikel 34
Dynamiska inköpssystem
1. De upphandlande myndigheterna får använda ett dyna
miskt inköpssystem för köp av sådant som används frekvent
och vars egenskaper, såsom de är allmänt tillgängliga på mark
naden, tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk
process, och ska under inköpssystemets hela giltighetstid vara
öppet för varje ekonomisk aktör som uppfyller urvalskriterierna.
Det kan delas in i kategorier av varor, byggentreprenader eller
tjänster som är objektivt definierade på grundval av egenska
perna för den upphandling som ska genomföras inom den
berörda kategorin. Sådana egenskaper kan omfatta en hänvis
ning till största tillåtna storlek på senare ingångna specifika
kontrakt eller till ett specifikt geografiskt område inom vilket
det senare ingångna specifika kontraktet ska fullgöras.
2. För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt
inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa reglerna
för selektiva förfaranden. Samtliga anbudssökande som uppfyl
ler urvalskriterierna ska få delta i systemet, och antalet anbuds
sökande som ska få delta i systemet får inte begränsas i enlighet
med artikel 65. När de upphandlande myndigheterna har delat
upp systemet i olika kategorier av varor, byggentreprenader eller
tjänster i enlighet med punkt 1 i denna artikel, ska de specifi
cera tillämpliga urvalskriterier för varje kategori.
Trots vad som sägs i artikel 28 ska följande tidsfrister gälla:
a) Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska vara
30 dagar från den dag då meddelandet om upphandling,
eller när ett förhandsmeddelande används som anbudsinfor
dran, en inbjudan att bekräfta intresse avsändes. Inga ytter
ligare tidsfrister ska gälla för mottagande av anbudsansök
ningar när inbjudan att lämna anbud för den första specifika
upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har
skickats ut.
b) Minimitidsfristen för mottagande av anbud ska vara 10 dagar
från den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes. I före
kommande fall ska artikel 26.4 tillämpas. Artikel 28.3 och
28.5 ska inte tillämpas.
3. All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt in
köpssystem ska endast ske med elektroniska medel i enlighet
med artikel 22.1, 22.3, 22.5 och 22.6.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/115
Ds 2014:25
Bilaga 1
56
4. För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
ska den upphandlande myndigheten
a) offentliggöra en anbudsinfordran och ange att det är fråga
om ett dynamiskt inköpssystem,
b) i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp
och vilka kvantiteter som detta system avser samt lämna
all nödvändig information om det dynamiska inköpssyste
met, inbegripet hur det dynamiska inköpssystemet fungerar,
den elektroniska utrustning som används, tekniska arrange
mang för anslutning samt tekniska specifikationer,
c) ange alla indelningar i olika kategorier av varor, byggentre
prenader eller tjänster och vad som karakteriserar dessa,
d) ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdoku
menten så länge systemet är giltigt i enlighet med artikel 53.
5. Den upphandlande myndigheten ska under hela den tid
som det dynamiska inköpssystemet är giltigt ge alla ekonomiska
aktörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de
villkor som anges i punkt 2. Den ska fullfölja sin utvärdering av
sådana anbudsansökningar i enlighet med urvalskriterierna inom
10 arbetsdagar från och med mottagandet. Tidsfristen kan i
enskilda fall förlängas till 15 arbetsdagar när detta är motiverat,
särskilt om det finns ett behov av att granska kompletterande
dokumentation eller att annars kontrollera om urvalskriterierna
har uppfyllts.
Trots vad som sägs i första stycket får de upphandlande myn
digheterna, så länge som inbjudan att lämna anbud för den
första specifika upphandlingen inom det dynamiska inköps
systemet inte har skickats ut, förlänga utvärderingsperioden
om ingen inbjudan att lämna anbud har utfärdats under den
förlängda utvärderingsperioden. Upphandlande myndigheter ska
i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda pe
riod som de avser att tillämpa.
Den upphandlande myndigheten ska snarast möjligt informera
den berörda ekonomiska aktören huruvida denne tagits med i
det dynamiska inköpssystemet.
6. Den upphandlande myndigheten ska inbjuda alla deltagare
som tas med i det dynamiska inköpssystemet att lämna ett
anbud för varje enskilt kontrakt som ska tilldelas inom systemet
i enlighet med artikel 54. Om det dynamiska inköpssystemet
har delats in i olika kategorier av byggentreprenader, varor eller
tjänster ska de upphandlande myndigheterna uppmana samtliga
deltagare som har inbjudits inom den kategori som motsvarar
berörd specifik upphandling att lämna in ett anbud.
Den upphandlande myndigheten ska tilldela kontraktet till den
anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av
de tilldelningskriterier som anges i det meddelande om upp
handling som använts för att inrätta det dynamiska
inköpssystemet eller, om ett förhandsmeddelande används som
en anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse. Dessa kri
terier får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
7. Den upphandlande myndigheten får när som helst under
det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att inbjudna
deltagare, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran av
sändes, lämnar in en ny och uppdaterad version av den egna
försäkran som avses i artikel 59.1.
Artikel 59.4–59.6 ska tillämpas under det dynamiska inköps
systemets hela giltighetstid.
8. Den upphandlande myndigheten ska i anbudsinfordran
ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Den
ska anmäla eventuella ändringar av giltighetstiden till kommis
sionen genom att använda följande standardformulär:
a) Om giltighetstiden ändras utan att systemet avslutas, det
formulär som ursprungligen användes för anbudsinfordran
gällande det dynamiska inköpssystemet.
b) Om systemet har avslutats, det meddelande om kontrakts
tilldelning som avses i artikel 50.
9. Inga administrativa avgifter får före eller under det dyna
miska inköpssystemets giltighetstid tas ut från de ekonomiska
aktörer som vill delta i eller är parter i det dynamiska inköps
systemet.
Artikel 35
Elektroniska auktioner
1. En upphandlande myndighet får använda elektroniska
auktioner för att presentera nya lägre priser, och/eller nya vär
den för vissa delar av anbuden.
I detta syfte ska den upphandlande myndigheten strukturera den
elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process,
vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av an
buden och möjliggör en rangordning på grundval av auto
matiska utvärderingsmetoder.
Vissa offentliga tjänstekontrakt och vissa offentliga byggentre
prenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom
projektering av byggentreprenader, som inte kan rangordnas på
grundval av automatiska utvärderingsmetoder, ska inte bli före
mål för elektronisk auktion.
2. Vid öppna eller selektiva förfaranden eller förhandlade
förfaranden under konkurrens får den upphandlande myndighe
ten besluta att tilldelningen av ett offentligt kontrakt ska föregås
av en elektronisk auktion om innehållet i upphandlingsdoku
menten, särskilt de tekniska specifikationerna, kan fastställas
med tillräcklig exakthet.
SV
L 94/116
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
57
Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas
vid förnyad konkurrensutsättning för parter i ett ramavtal som
avses i artikel 33.4 b eller c, och vid inbjudan att lämna anbud
beträffande kontrakt som ska tilldelas inom ramen för det dy
namiska inköpssystem som avses i artikel 34.
3. En elektronisk auktion ska grundas på ett av följande
inslag i anbuden:
a) Enbart priser, om kontraktet tilldelas enbart på grundval av
priset.
b) Priser och/eller nya värden på de aspekter i anbuden som
angetts i upphandlingsdokumenten, om kontraktet tilldelas
på grundval av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet
eller ges till anbudet med den lägsta kostnaden genom en
analys av kostnadseffektiviteten.
4. En upphandlande myndighet som beslutar att använda
elektronisk auktion ska ange detta i meddelandet om upphand
ling eller i inbjudan att bekräfta intresse. Upphandlingsdoku
menten ska innehålla åtminstone de upplysningar som anges i
bilaga VI.
5. Innan den elektroniska auktionen inleds ska den upphand
lande myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering
av anbuden i enlighet med kriteriet eller kriterierna för tilldel
ning och den fastställda viktningen.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av
en anbudsgivare som inte har uteslutits enligt artikel 57 och
som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud överensstämmer
med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt eller
oacceptabelt eller olämpligt.
I synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphand
lingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis
för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upp
handlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara
ogiltiga. I synnerhet ska anbud som lämnats in av anbudsgivare
som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud vars pris
överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den
upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet in
leds anses vara oacceptabla.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för
kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar
kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav
enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsansökan ska anses
vara olämplig om den berörda ekonomiska aktören ska eller får
uteslutas enligt artikel 57 eller inte uppfyller de urvalskriterier
som fastställts av den upphandlande myndigheten i enlighet
med artikel 58.
Alla anbudsgivare som har lämnat in godtagbara anbud ska
samtidigt och med elektroniska medel bjudas in att delta i
den elektroniska auktionen genom att från och med den an
givna dagen och tidpunkten använda de anslutningssätt som
anges i instruktionerna i inbjudan. Den elektroniska auktionen
får genomföras under flera på varandra följande etapper. Den
elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbets
dagar efter det att inbjudan har skickats ut.
6.
Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedöm
ning av det berörda anbudet som genomförts i enlighet med
viktningen i artikel 67.5 första stycket.
I inbjudan ska även den matematiska formel anges som kom
mer att användas vid den elektroniska auktionen för att be
stämma den nya automatiska rangordningen med avseende på
de nya priser och/eller värden som lämnas. Utom när det eko
nomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval
av priset, ska denna formel innefatta viktningen av alla de kri
terier som fastställts för att avgöra vilket som är det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet, i enlighet med anbudsinfordran eller
andra upphandlingsdokument. I detta syfte ska emellertid even
tuellt förekommande intervall i förväg reduceras till ett bestämt
värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för
varje alternativ.
7. Under varje etapp i den elektroniska auktionen ska den
upphandlande myndigheten omedelbart lämna alla anbudsgivare
åtminstone tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt
ska ha kännedom om sin plats i rangordningen. Den får, om
detta angetts tidigare, lämna andra upplysningar om andra pri
ser eller värden som lämnats. Den får även när som helst med
dela antalet deltagare i den aktuella auktionsetappen. Den får
emellertid under inga omständigheter röja anbudsgivarnas iden
titet under genomförandet av de olika etapperna i den elektro
niska auktionen.
8. Den upphandlande myndigheten ska avsluta den elektro
niska auktionen på något av följande sätt:
a) På den dag och vid den tidpunkt som tidigare angetts.
b) När den inte längre erhåller några nya priser eller nya värden
som motsvarar kraven på minsta skillnader, under förutsätt
ning att den upphandlande myndigheten tidigare har angett
hur långt efter det att den har mottagit det sista priset eller
värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auk
tionen.
c) När det antal auktionsetapper som tidigare angetts har ge
nomförts.
Om den upphandlande myndigheten avser att avsluta den elek
troniska auktionen enligt led c i första stycket, eventuellt i
kombination med villkoren i led b i det stycket, ska tidsplanen
för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/117
Ds 2014:25
Bilaga 1
58
9. Efter att ha avslutat den elektroniska auktionen ska den
upphandlande myndigheten tilldela kontraktet i enlighet med
artikel 67 på grundval av resultaten av den elektroniska auk
tionen.
Artikel 36
Elektroniska kataloger
1. Om det krävs att elektroniska medel för kommunikation
ska användas får den upphandlande myndigheten kräva att an
buden ska inlämnas i form av en elektronisk katalog eller att de
ska innefatta en elektronisk katalog.
Medlemsstaterna får besluta att användning av elektroniska ka
taloger ska vara obligatorisk i samband med vissa typer av
upphandlingar.
Anbud som lämnas in i form av en elektronisk katalog får
åtföljas av andra handlingar som kompletterar anbudet.
2. Elektroniska kataloger ska upprättas av anbudssökande
eller anbudsgivare för deltagande i ett visst upphandlingsför
farande enligt de tekniska specifikationer och det format som
fastställs av den upphandlande myndigheten.
Dessutom ska de elektroniska katalogerna uppfylla kraven för
elektroniska medel för kommunikation samt eventuella kom
pletterande krav som fastställs av den upphandlande myndighe
ten i enlighet med artikel 22.
3. När inlämnande av anbud i form av en elektronisk katalog
godtas eller krävs ska den upphandlande myndigheten
a) ange detta i meddelandet om upphandling eller i inbjudan
att bekräfta intresse när ett förhandsmeddelande används
som en anbudsinfordran,
b) i upphandlingsdokumenten ange alla nödvändiga uppgifter i
enlighet med artikel 22.6 om format, den elektroniska ut
rustning som används samt tekniska arrangemang för anslut
ning och specifikationer för katalogen.
4. Om ett ramavtal har slutits med fler än en ekonomisk
aktör efter inlämnande av anbud i form av en elektronisk ka
talog, får den upphandlande myndigheten besluta att en förnyad
konkurrensutsättning för specifika kontrakt genomförs på
grundval av uppdaterade kataloger. I sådana fall ska den upp
handlande myndigheten använda en av följande metoder:
a) Uppmana anbudsgivarna att på nytt lämna in sina elektro
niska kataloger som anpassats till kraven i det berörda kon
traktet.
b) Meddela anbudsgivarna att den har för avsikt att samla in de
uppgifter som behövs för att upprätta anbud som är anpas
sade till kraven i det berörda kontraktet från de elektroniska
kataloger som redan inlämnats, förutsatt att det anges i upp
handlingsdokumenten för ramavtalet att denna metod ska
användas.
5. Om en upphandlande myndighet går ut med en förnyad
konkurrensutsättning för specifika kontrakt i enlighet med
punkt 4 b ska den meddela anbudsgivarna den dag och den
tidpunkt då den har för avsikt att samla in de uppgifter som
behövs för att upprätta anbud som är anpassade till kraven i
kontraktet i fråga, och ska ge anbudsgivare möjlighet att säga
nej till sådan insamling av uppgifter.
Den upphandlande myndigheten ska fastställa en lämplig tids
period mellan meddelandet och insamlingen av uppgifter.
Innan kontraktet tilldelas ska den upphandlande myndigheten
presentera de insamlade uppgifterna för de berörda anbuds
givarna för att ge dem möjlighet att ifrågasätta eller bekräfta
att det anbud som upprättas inte innehåller några materiella fel.
6. Den upphandlande myndigheten får tilldela kontrakt som
grundas på ett dynamiskt inköpssystem genom att kräva att
erbjudanden avseende specifika kontrakt ska inlämnas i form
av en elektronisk katalog.
Den upphandlande myndigheten får också tilldela kontrakt som
grundas på ett dynamiskt inköpssystem i enlighet med punk
terna 4 b och 5, under förutsättning att ansökan om deltagande
i det dynamiska inköpssystemet åtföljs av en elektronisk katalog
enligt de tekniska specifikationer och det format som fastställts
av den upphandlande myndigheten. Katalogen ska därefter
kompletteras av de anbudssökande när de informeras om att
den upphandlande myndigheten har för avsikt att upprätta an
bud genom förfarandet i punkt 4 b.
Artikel 37
Centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler
1. Medlemsstaterna får fastställa att den upphandlande myn
digheten får anskaffa varor och/eller tjänster från en inköpscen
tral som erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet som av
ses i led 14 a i artikel 2.1.
Medlemsstaterna får också fastställa att den upphandlande myn
digheten får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med
hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, med hjälp
av dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller,
i den mån detta anges i artikel 33.2 andra stycket, med hjälp av
ett ramavtal som ingås av en inköpscentral som erbjuder den
centraliserade inköpsverksamhet som avses i led 14 b i arti
kel 2.1. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en in
köpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter
ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det
dynamiska inköpssystemet.
SV
L 94/118
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
59
I fråga om första och andra styckena får medlemsstaterna fast
ställa att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av
inköpscentraler eller en eller flera specifika inköpscentraler.
2. En upphandlande myndighet fullgör sina skyldigheter en
ligt detta direktiv när den anskaffar varor och tjänster från en
inköpscentral som erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet
som avses i led 14 a i artikel 2.1.
En upphandlande myndighet fullgör dessutom sina skyldigheter
enligt detta direktiv när den anskaffar byggentreprenader, varor
eller tjänster med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköps
central, med hjälp av dynamiska inköpssystem som drivs av
inköpscentralen, eller, i den mån detta anges i artikel 33.2 andra
stycket, med hjälp av ett ramavtal som ingås av en inköpscen
tral som erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet som av
ses i led 14 b i artikel 2.1.
Den berörda upphandlande myndigheten ska dock ansvara för
att uppfylla skyldigheterna i detta direktiv när det gäller de delar
som den själv genomför, såsom
a) tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt
inköpssystem som drivs av en inköpscentral,
b) genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett
ramavtal som en inköpscentral har ingått,
c) fastställande, i enlighet med artikel 33.4 a eller b, av vilken
av de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet som
ska utföra en viss uppgift enligt det ramavtal som en inköps
central har ingått.
3. En inköpscentrals samtliga upphandlingsförfaranden ska
genomföras med hjälp av elektroniska medel för kommunika
tion i enlighet med kraven i artikel 22.
4. De upphandlande myndigheterna får, utan att tillämpa de
förfaranden som anges i detta direktiv, tilldela ett offentligt
tjänstekontrakt för tillhandahållande av centraliserad inköps
verksamhet till en inköpscentral.
Sådana offentliga tjänstekontrakt får också omfatta en bestäm
melse om tillhandahållande av stödverksamhet för inköp.
Artikel 38
Tillfällig gemensam upphandling
1. Två eller flera upphandlande myndigheter får komma
överens om att genomföra vissa specifika upphandlingar gemen
samt.
2. När ett upphandlingsförfarande i sin helhet genomförs
gemensamt av de berörda upphandlande myndigheterna för
alla upphandlande myndigheters räkning och i deras namn
ska de gemensamt ansvara för att fullgöra skyldigheterna i detta
direktiv. Detta gäller också i de fall där en upphandlande myn
dighet administrerar förfarandet och då agerar för egen och för
de andra berörda upphandlande myndigheternas räkning.
När ett upphandlingsförfarande inte i sin helhet genomförs för
de berörda upphandlande myndigheternas räkning och i deras
namn ska de gemensamt endast ansvara för de delar som ge
nomförs gemensamt. Varje upphandlande myndighet ska ensam
ansvara för att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv när
det gäller de delar som den genomför för egen räkning och i
eget namn.
Artikel 39
Upphandling med deltagande av upphandlande
myndigheter från olika medlemsstater
1. Utan att det påverkar artikel 12 får upphandlande myn
digheter från olika medlemsstater agera gemensamt vid tilldel
ning av offentliga kontrakt genom att tillämpa något av de
förfaranden som anges i denna artikel.
De upphandlande myndigheterna får inte tillämpa de förfaran
den som anges i denna artikel i syfte att undvika att tillämpa
med unionsrätten förenliga tvingande lagregler som är tillämp
liga på dem i deras medlemsstat.
2. En medlemsstat får inte förbjuda sina upphandlande myn
digheter att använda centraliserad inköpsverksamhet som er
bjuds av inköpscentraler som är belägna i en annan medlems
stat.
När det gäller centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en
inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat än den
upphandlande myndigheten, får medlemsstaterna dock välja att
ange att deras upphandlande myndigheter endast får utnyttja
tjänster inom ramen för den centraliserade inköpsverksamhet
som avses i led 14 a och b i artikel 2.1.
3. Om en inköpscentral som är belägen i en annan medlems
stat tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet ska detta ske
i enlighet med nationella bestämmelser i den medlemsstat där
inköpscentralen är belägen.
De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där inköps
centralen är belägen ska också tillämpas på följande:
a) Tilldelning av kontrakt inom ramen för ett dynamiskt in
köpssystem.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/119
Ds 2014:25
Bilaga 1
60
b) Genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett
ramavtal.
c) Fastställande, i enlighet med artikel 33.4 a eller b, av vilken
av de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet som
ska utföra en viss uppgift.
4. Flera upphandlande myndigheter från olika medlemsstater
får gemensamt tilldela ett offentligt kontrakt, ingå ett ramavtal
eller driva ett dynamiskt inköpssystem. De får också, i den mån
detta anges i artikel 33.2 andra stycket, tilldela kontrakt som
grundas på ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet. Så
vida nödvändiga delar inte regleras genom ett internationellt
avtal som ingåtts mellan de berörda medlemsstaterna, ska upp
handlande myndigheter som deltar ingå ett avtal där följande
fastställs:
a) Parternas ansvarsområden och de relevanta nationella be
stämmelser som är tillämpliga på dessa.
b) Intern organisation av upphandlingsförfarandet, inklusive
ledning, fördelning av de byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska upphandlas samt ingående av kontrakt.
En deltagande upphandlande myndighet fullgör sina skyldighe
ter enligt detta direktiv när den köper byggentreprenader, varor
eller tjänster av en upphandlande myndighet som har ansvar för
upphandlingsförfarandet. Vid fastställande av ansvarsområden
och tillämplig nationell rätt enligt led a får de deltagande upp
handlande myndigheterna fördela särskilda ansvarsområden
mellan sig och fastställa de tillämpliga bestämmelserna i deras
respektive medlemsstats nationella rätt. Fördelningen av ansvars
områden och tillämplig nationell rätt ska omnämnas i upphand
lingsdokumenten för gemensamt tilldelade offentliga kontrakt.
5. När flera upphandlande myndigheter från olika medlems
stater har inrättat en gemensam enhet, inklusive europeiska
grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1082/2006 ( 1 ) eller andra enheter som inrättats enligt unions
rätten, ska de deltagande upphandlande myndigheterna genom
ett beslut som fattas av den gemensamma enhetens behöriga
organ enas om tillämpliga nationella upphandlingsregler, dvs. de
regler som gäller i en av följande medlemsstater:
a) De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där den
gemensamma enheten har sitt registrerade säte.
b) De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där den
gemensamma enheten bedriver sin verksamhet.
Den överenskommelse som avses i första stycket kan antingen
gälla tills vidare när detta fastställs i den gemensamma enhetens
konstituerande akt, eller begränsas till en viss tidsperiod, till
vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldel
ningar av kontrakt.
KAPITEL III
Upphandlingsförfarandets gång
A v s n i t t 1
F ö r b e r e d e l s e
Artikel 40
Preliminära marknadsundersökningar
Innan en upphandlande myndighet inleder ett upphandlingsför
farande kan den genomföra marknadsundersökningar för att
förbereda upphandlingen och för att informera de ekonomiska
aktörerna om den planerade upphandlingen och kraven för
denna.
I detta syfte får den upphandlande myndigheten till exempel
rådfråga eller godta råd från oberoende experter eller myndig
heter eller från marknadsaktörer. Dessa råd får användas vid
planering och genomförande av upphandlingsförfarandet, under
förutsättning att deras råd inte snedvrider konkurrensen eller
bryter mot principerna om icke-diskriminering och öppenhet.
Artikel 41
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Om en anbudssökande eller anbudsgivare eller anknutna företag
till en anbudssökande eller en anbudsgivare har bistått den upp
handlande myndigheten med rådgivning, oavsett om det skett
enligt vad som föreskrivs i artikel 40 eller inte, eller på annat
sätt har deltagit i förberedelserna av upphandlingsförfarandet
ska den upphandlande myndigheten vidta lämpliga åtgärder
för att se till att konkurrensen inte snedvrids till följd av att
den berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren deltar.
Andra anbudssökande och anbudsgivare ska informeras om
utbytet av relevanta upplysningar inom ramen för eller till följd
av att en anbudssökande eller en anbudsgivare har varit invol
verad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, och lämp
liga tidsfrister för mottagande av anbud ska fastställas. Den
berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren ska endast uteslu
tas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att
garantera att principen om likabehandling efterlevs.
Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfaran
det ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i för
beredelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en
snedvridning av konkurrensen. De åtgärder som vidtas ska do
kumenteras i den enskilda rapport som krävs enligt artikel 84.
SV
L 94/120
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av
den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt sam
arbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).
Ds 2014:25
Bilaga 1
61
Artikel 42
Tekniska specifikationer
1. Tekniska specifikationer enligt definitionen i punkt 1 i
bilaga VII ska ingå i upphandlingsdokumenten. De egenskaper
som krävs av byggentreprenader, varor eller tjänster ska anges i
de tekniska specifikationerna.
Egenskaperna kan också avse den specifika processen eller me
toden för att producera eller tillhandahålla de berörda bygg
entreprenaderna, varorna eller tjänsterna eller en specifik pro
cess som avser ett annat skede i deras livscykel, även då sådana
faktorer inte utgör en del av dem, förutsatt att de är kopplade
till kontraktsföremålet och att de står i proportion till kontrak
tets värde och målsättningar.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om över
föring av immateriella rättigheter kommer att krävas.
För alla upphandlingar där kontraktsföremålet ska användas av
fysiska personer, oavsett om det rör sig om allmänheten eller
personal vid den upphandlande myndigheten, ska de tekniska
specifikationerna, utom i vederbörligen motiverade fall, faststäl
las med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för perso
ner med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på
samtliga användares behov.
Om obligatoriska krav för tillgänglighet har antagits genom en
unionsrättsakt ska de tekniska specifikationerna avseende till
gänglighetskriterier för personer med funktionsnedsättning eller
formgivning med tanke på samtliga användares behov utformas
med hänvisning till den rättsakten.
2. De tekniska specifikationerna ska tillåta att de ekonomiska
aktörerna deltar på lika villkor i upphandlingsförfarandet och får
inte innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling
öppnas för konkurrens.
3. Utan att det påverkar bindande nationella tekniska regler, i
den utsträckning som de är förenliga med unionsrätten, ska de
tekniska specifikationerna vara utformade på något av följande
sätt:
a) I form av prestanda- eller funktionskrav, inbegripet miljö
egenskaper, förutsatt att parametrarna är tillräckligt exakta
för att anbudsgivarna ska kunna fastställa föremålet för kont
raktet och för att den upphandlande myndigheten ska kunna
tilldela kontraktet.
b) Genom en hänvisning till tekniska specifikationer och i prio
ritetsordning till sådana nationella standarder som genomför
europeiska standarder, till europeiska tekniska bedömningar,
till gemensamma tekniska specifikationer, till internationella
standarder, till andra tekniska referenssystem som utarbetats
av de europeiska standardiseringsorganen eller, om sådana
inte finns, till nationella standarder, till nationella tekniska
godkännanden eller till nationella tekniska specifikationer för
projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader
samt användning av varor, varvid varje hänvisning ska åtföl
jas av orden ”eller likvärdigt”.
c) I form av de prestanda- eller funktionskrav som avses i led a
och, för att påvisa att dessa prestanda- eller funktionskrav
antas vara uppfyllda, med en hänvisning till de tekniska
specifikationer som avses i led b.
d) Genom en hänvisning till de tekniska specifikationer som
avses i led b i fråga om vissa egenskaper och genom en
hänvisning till de prestanda- eller funktionskrav som avses
i led a i fråga om andra egenskaper.
4. Om det inte motiveras av föremålet för kontraktet, får
tekniska specifikationer inte innehålla hänvisningar till ett sär
skilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställnings
förfarande som karakteriserar de varor eller tjänster som till
handahålls av en specifik ekonomisk aktör, och inte heller hän
visningar till varumärke, patent eller typ, särskilt ursprung eller
särskild tillverkning, om det får till följd att vissa företag eller
varor gynnas eller att andra inte kan komma i fråga. Sådana
hänvisningar ska i undantagsfall vara tillåtna om en tillräckligt
preciserad och begriplig beskrivning av föremålet för kontraktet
inte är möjlig genom tillämpning av punkt 3. Sådana hänvis
ningar ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
5. Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till de
tekniska specifikationer som avses i punkt 3 b, får den inte
förkasta ett anbud med motiveringen att de erbjudna byggentre
prenaderna, varorna eller tjänsterna inte överensstämmer med
de tekniska specifikationer som den har hänvisat till, om an
budsgivaren på lämpligt sätt, inklusive med hjälp av de bevis
medel som avses i artikel 44, i sitt anbud bevisar att de före
slagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven i de
angivna tekniska specifikationerna.
6. Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med
punkt 3 a utforma tekniska specifikationer i form av prestanda-
eller funktionskrav, får den inte förkasta ett anbud i fråga om
byggentreprenader, varor eller tjänster som överensstämmer
med en nationell standard som genomför en europeisk stan
dard, med ett europeiskt tekniskt godkännande, med en gemen
sam teknisk specifikation, med en internationell standard eller
med ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett eu
ropeiskt standardiseringsorgan, om dessa specifikationer avser
de prestanda- eller funktionskrav som den har fastställt.
Det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt, inklusive med
hjälp av de bevismedel som avses i artikel 44, i sitt anbud bevisa
att byggentreprenaden, varan eller tjänsten standardenligt upp
fyller den upphandlande myndighetens prestanda- eller funk
tionskrav.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/121
Ds 2014:25
Bilaga 1
62
Artikel 43
Märken
1. Om de upphandlande myndigheterna har för avsikt att
köpa byggentreprenader, varor eller tjänster med särskilda mil
jömiljömässiga eller sociala egenskaper eller andra känneteck
nande egenskaper, får de i de tekniska specifikationerna, tilldel
ningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet
kräva ett särskilt märke som bevismedel för att byggentrepre
naderna, varorna eller tjänsterna motsvarar de egenskaper som
krävs, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Märkeskraven rör endast kriterier som är kopplade till kon
traktsföremålet och är lämpliga för att definiera egenska
perna hos de byggentreprenader, varor eller tjänster som är
föremål för kontraktet.
b) Märkeskraven grundas på objektivt kontrollerbara och icke-
diskriminerande kriterier.
c) Märkena har antagits genom ett öppet och transparent för
farande i vilket samtliga berörda parter, inklusive statliga
organ, konsumenter, arbetsmarknadens parter, tillverkare,
distributörer och icke-statliga organisationer, kan delta.
d) Märkena är tillgängliga för samtliga berörda parter.
e) Märkeskraven fastställs av en tredje part över vilken den
ekonomiska aktör som ansöker om märket inte kan ha ett
avgörande inflytande.
Om de upphandlande myndigheterna inte kräver att byggentre
prenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller alla krav som föl
jer av märket, ska de ange vilka märkeskrav som avses.
Upphandlande myndigheter som kräver att ett särskilt märke
ska användas ska godta alla märken som bekräftar att bygg
entreprenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller likvärdiga
märkeskrav.
Om en ekonomisk aktör bevisligen inte hade möjlighet att få
tillgång till det särskilda märke som angetts av den upphand
lande myndigheten eller ett likvärdigt märke inom de berörda
tidsfristerna och detta inte kan tillskrivas den berörda ekono
miska aktören, ska den upphandlande myndigheten godta andra
lämpliga bevismedel, bland annat teknisk dokumentation från
tillverkaren, under förutsättning att den berörda ekonomiska
aktören bevisar att de byggentreprenader, varor eller tjänster
som den ska tillhandahålla uppfyller kraven för det särskilda
märket eller de specifika krav som angetts av den upphandlande
myndigheten.
2. Om ett märke uppfyller villkoren i punkt 1 b, c, d och e,
men även omfattar andra krav som inte är kopplade till kon
traktsföremålet, får den upphandlande myndigheten inte kräva
märket i sig men får fastställa tekniska specifikationer genom
hänvisning till de för märket detaljerade specifikationerna, eller
vid behov delar av dessa, som är kopplade till kontraktsföremå
let och är lämpliga för att definiera egenskaperna hos kontrakts
föremålet.
Artikel 44
Provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel
1. En upphandlande myndighet får kräva att ekonomiska
aktörer ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för
bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant
organ som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller
kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna
eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Om en upphandlande myndighet kräver inlämnande av intyg
som upprättats av ett specifikt organ för bedömning av över
ensstämmelse, ska den upphandlande myndigheten även godta
intyg från andra likvärdiga organ för bedömning av överens
stämmelse.
I denna punkt avses med organ för bedömning av överensstäm
melse ett organ som utför bedömning av överensstämmelse,
bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll,
och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 765/2008 ( 1 ).
2. Den upphandlande myndigheten ska godta andra lämpliga
bevismedel än dem som anges i punkt 1, såsom teknisk doku
mentation från tillverkaren, om den ekonomiska aktören inte
hade tillgång till sådana intyg eller provningsrapporter som
avses i punkt 1 eller inte har möjlighet att erhålla dem inom
de berörda tidsfristerna, under förutsättning att detta inte kan
tillskrivas den berörda ekonomiska aktören och under förutsätt
ning att den berörda ekonomiska aktören därigenom bevisar att
byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller kraven
eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskrite
rierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
3. Medlemsstaterna ska på begäran göra alla uppgifter om
bevismedel och handlingar som har lämnats i enlighet med
artiklarna 42.6 och 43 samt punkterna 1 och 2 i denna artikel
tillgängliga för andra medlemsstater. De behöriga myndighe
terna i den medlemsstat där den ekonomiska aktören är etable
rad ska lämna denna information i enlighet med artikel 86.
Artikel 45
Alternativa anbud
1. En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att an
budsgivare lägger fram alternativa anbud. Den ska i meddelan
det om upphandling eller, när ett förhandsmeddelande används
som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse, ange hu
ruvida den tillåter eller kräver alternativa anbud eller inte. Al
ternativa anbud är inte tillåtna om detta inte anges. Alternativa
anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet.
SV
L 94/122
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den
9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i sam
band med saluföring av produkter och upphävande av förordning
(EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
Ds 2014:25
Bilaga 1
63
2. En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver al
ternativa anbud ska i upphandlingsdokumenten ange vilka mi
nimikrav som gäller för alternativa anbud och eventuella sär
skilda villkor som gäller för redovisningen av anbuden, särskilt
huruvida alternativa anbud endast får lämnas om ett anbud som
inte utgör ett alternativ också har lämnats. Den upphandlande
myndigheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna
kan tillämpas såväl på alternativa anbud som uppfyller minimi
kraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör
alternativ.
3. De upphandlande myndigheterna ska endast beakta de
alternativa anbud som uppfyller de ställda minimikraven.
Vid offentlig upphandling av varor och tjänster får en upphand
lande myndighet som har tillåtit eller krävt alternativa anbud
inte förkasta ett alternativt anbud enbart på grund av att anbu
det, om det antas, skulle bli antingen ett tjänstekontrakt och
inte ett offentligt varukontrakt, eller ett varukontrakt och inte
ett offentligt tjänstekontrakt.
Artikel 46
Uppdelning av kontrakt i delar
1. De upphandlande myndigheterna får besluta att tilldela ett
kontrakt i form av separata delar, och får fastställa storleken på
och föremålet för dessa delar.
De upphandlande myndigheterna ska, utom för kontrakt som
det enligt punkt 4 i denna artikel är obligatoriskt att dela upp, i
upphandlingsdokumenten eller den individuella rapport som
avses i artikel 84 ange huvudskälen till sitt val att inte dela
upp kontrakt i flera delar.
2. Den upphandlande myndigheten ska i meddelandet om
upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse ange om anbu
den får lämnas för en, flera eller alla delar.
Även om anbud får lämnas för flera eller alla delar får den
upphandlande myndigheten begränsa antalet delar som kan till
delas en anbudsgivare, under förutsättning att det högsta antalet
delar per anbudsgivare anges i meddelandet om upphandling
eller i inbjudan att bekräfta intresse. De upphandlande myndig
heterna ska i upphandlingsdokumenten ange de objektiva och
icke-diskriminerande kriterier eller regler som de avser att till
lämpa när de fastställer vilka delar som ska tilldelas om till
lämpningen av tilldelningskriterierna skulle leda till att en an
budsgivare tilldelas fler delar än det högsta tillåtna antalet delar.
3. Om fler än en del får tilldelas samma anbudsgivare får
medlemsstaterna fastställa att den upphandlande myndigheten
får tilldela kontrakt som kombinerar flera eller alla delar, om de
i meddelandet om upphandling eller i inbjudan att bekräfta
intresse har uppgett att de förbehåller sig möjligheten att göra
detta och ange de delar eller grupper av delar som kan kom
bineras.
4. Medlemsstaterna får tillämpa punkt 1 andra stycket ge
nom att göra det obligatoriskt att tilldela kontrakt i form av
separata delar enligt villkor som ska specificeras i enlighet med
nationell rätt och med beaktande av unionsrätten. Under sådana
omständigheter ska punkt 2 första stycket och, i tillämpliga fall,
punkt 3 gälla.
Artikel 47
Fastställande av tidsfrister
1. När en upphandlande myndighet fastställer tidsfristerna
för mottagande av anbud och anbudsansökningar ska den ta
hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid som
behövs för att utarbeta ett anbud, utan att detta påverkar de
minimitidsfrister som fastställs i artiklarna 27–31.
2. Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på
plats eller efter en granskning på plats av underlaget till upp
handlingsdokumenten, ska fristerna för att motta anbud, som
ska vara längre än de minimitidsfrister som fastställts i artiklarna
27–31, fastställas så att alla berörda ekonomiska aktörer ska
kunna få kännedom om all den information som behövs för
att utarbeta ett anbud.
3. De upphandlande myndigheterna ska förlänga tidsfristerna
för mottagande av anbud så att alla berörda ekonomiska aktörer
ska kunna få kännedom om all den information som behövs för
att utarbeta ett anbud i följande fall:
a) Om kompletterande information som av den ekonomiska
aktören begärts i god tid av något skäl inte lämnas senast
sex dagar före den tidsfrist som fastställts för mottagande av
anbud. Vid det påskyndade förfarande som avses i artiklarna
27.3 och 28.6 ska denna tidsperiod vara fyra dagar.
b) Om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Förlängningen ska stå i proportion till informationens eller änd
ringens vikt.
Om kompletterande information inte har begärts i god tid eller
om informationen saknar betydelse för utarbetandet av väl un
derbyggda anbud ska de upphandlande myndigheterna inte vara
skyldiga att förlänga tidsfristerna.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/123
Ds 2014:25
Bilaga 1
64
A v s n i t t 2
O f f e n t l i g g ö r a n d e o c h ö p p e n h e t
Artikel 48
Förhandsmeddelanden
1. En upphandlande myndighet får med hjälp av ett för
handsmeddelande informera om planerade upphandlingar.
Dessa meddelanden ska innehålla den information som anges
i del B avsnitt I i bilaga V. De ska offentliggöras antingen av
Europeiska unionens publikationsbyrå eller på den upphandlade
enhetens upphandlarprofil i enlighet med punkt 2 b i bilaga
VIII. Om den upphandlande myndigheten offentliggör ett för
handsmeddelande på sin upphandlarprofil ska den skicka ett
meddelande till Europeiska unionens publikationsbyrå om att
ett förhandsmeddelande har offentliggjorts på en upphandlar
profil i enlighet med bilaga VIII. Dessa meddelanden ska inne
hålla den information som anges i del A i bilaga V.
2. För selektiva förfaranden och förhandlade förfaranden un
der konkurrens får upphandlande myndigheter under den cen
trala nivån använda ett förhandsmeddelande som anbudsinfor
dran i enlighet med artikel 26.5, förutsatt att meddelandet upp
fyller samtliga följande krav:
a) Det ska framgå vilka varor, byggentreprenader eller tjänster
som kontraktet kommer att omfatta.
b) Det ska anges att kontraktstilldelning kommer att ske genom
selektivt förfarande eller förhandlat förfarande under konkur
rens utan att någon ytterligare anbudsinfordran offentliggörs
och att intresserade ekonomiska aktörer ska anmäla sitt in
tresse.
c) Förutom de uppgifter som anges i del B avsnitt I i bilaga V
ska förhandsmeddelandet innehålla de uppgifter som anges i
del B avsnitt II i bilaga V.
d) Meddelandet ska ha avsänts för offentliggörande mellan 35
dagar och 12 månader före den dag då den inbjudan som
avses i artikel 54.1 avsändes.
Sådana meddelanden ska inte offentliggöras på en upphandlar
profil. Ett eventuellt ytterligare offentliggörande på nationell
nivå enligt artikel 52 får dock göras på en upphandlarprofil.
Den period som omfattas av förhandsmeddelandet ska vara
högst 12 månader från den dag då meddelandet överlämnades
för offentliggörande. För offentliga kontrakt för sociala och an
dra särskilda tjänster får det förhandsmeddelande som avses i
artikel 75.1 b dock omfatta mer än 12 månader.
Artikel 49
Meddelanden om upphandling
Meddelanden om upphandling ska användas som anbudsinfor
dran för alla förfaranden, utan att det påverkar tillämpningen av
artikel 26.5 andra stycket och artikel 32. De ska innehålla de
uppgifter som anges i del C i bilaga V och ska offentliggöras i
enlighet med artikel 51.
Artikel 50
Meddelanden om kontraktstilldelning
1. En upphandlande myndighet ska sända ett meddelande
om kontraktstilldelning om resultatet av upphandlingsförfaran
det senast 30 dagar efter det att ett kontrakt eller ett ramavtal,
som följer efter beslutet om tilldelning eller ingående, har in
gåtts.
Dessa meddelanden ska innehålla de uppgifter som anges i del
D i bilaga V och ska offentliggöras i enlighet med artikel 51.
2. Om anbudsinfordran för det berörda kontraktet har gjorts
i form av ett förhandsmeddelande och den upphandlande myn
digheten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under
den period som omfattas av förhandsmeddelandet, ska medde
landet om kontraktstilldelning innehålla en särskild hänvisning
till detta.
När det gäller ramavtal som ingåtts i enlighet med artikel 33 ska
den upphandlande myndigheten inte vara skyldig att skicka
något meddelande om resultatet av upphandlingsförfarandet
för varje kontrakt som grundas på ramavtalet. Medlemsstaterna
får fastställa att de upphandlande myndigheterna varje kvartal
ska samla meddelanden om resultaten av upphandlingsförfaran
det för kontrakt som grundas på ramavtalet. I detta fall ska de
upphandlande myndigheterna sända de samlade meddelandena
senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
3. De upphandlande myndigheterna ska sända ett medde
lande om kontraktstilldelning på grundval av ett dynamiskt
inköpssystem senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kon
trakt. De får dock gruppera dessa meddelanden per kvartal. I
detta fall ska de sända de samlade meddelandena senast 30
dagar efter utgången av varje kvartal.
4. Viss information som rör kontraktstilldelningen eller in
gåendet av ett ramavtal behöver inte offentliggöras om ett ut
lämnande av sådan information skulle kunna hindra tillämpning
av lagen eller i övrigt strida mot allmänintresset, skada berätti
gade kommersiella intressen för en viss offentlig eller privat
ekonomisk aktör eller motverka sund konkurrens mellan eko
nomiska aktörer.
Artikel 51
Utformning och offentliggörande av meddelanden
1. De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49 och 50 ska
innehålla de upplysningar som anges i bilaga V i samma format
som standardformulären, inbegripet standardformulär för rättel
ser.
SV
L 94/124
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
65
Kommissionen ska fastställa dessa standardformulär genom ge
nomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 89.2.
2. De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49 och 50 ska
utarbetas, skickas med elektroniska medel till Europeiska unio
nens publikationsbyrå och offentliggöras i enlighet med bilaga
VIII. Meddelandena ska offentliggöras senast fem dagar efter det
att de avsänts. Kostnaderna för Europeiska unionens publika
tionsbyrås offentliggörande av meddelanden ska belasta unio
nen.
3. De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49 och 50 ska
offentliggöras i sin helhet på det eller de av unionens institu
tioners officiella språk som den upphandlande myndigheten
väljer. Endast den eller de språkversionerna ska gälla. Ett sam
mandrag av de väsentliga delarna i varje meddelande ska offent
liggöras på de andra officiella språken vid unionens institutio
ner.
4. Europeiska unionens publikationsbyrå ska se till att för
handsmeddelanden i sin helhet samt sammanfattningar av så
dana förhandsmeddelanden enligt artikel 48.2 och den anbuds
infordran som rör ett dynamiskt inköpssystem enligt artikel 34.4
a fortsätter att offentliggöras
a) när det gäller förhandsmeddelanden: i 12 månader eller till
dess att ett meddelande om kontraktstilldelning har motta
gits i enlighet med artikel 50, där det anges att inga ytterli
gare kontrakt kommer att tilldelas under den tolvmånaders
period som omfattas av anbudsinfordran; när det gäller of
fentliga kontrakt för sociala och andra särskilda tjänster ska
dock det förhandsmeddelande som avses i artikel 75.1 b
fortsätta att offentliggöras till dess att den ursprungligen
angivna giltighetstiden löper ut eller till dess att ett medde
lande om kontraktstilldelning har mottagits i enlighet med
artikel 50, där det anges att inga ytterligare kontrakt kom
mer att tilldelas under den period som omfattas av anbuds
infordran,
b) när det gäller upphandlingar som rör ett dynamiskt inköps
system: under den tid som det dynamiska upphandlings
systemet är giltigt.
5. Den upphandlande myndigheten ska kunna bevisa vilken
dag ett meddelande har avsänts.
Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande
myndigheten lämna en bekräftelse på att meddelandet har mot
tagits och att den översända informationen har offentliggjorts
och ange dag för offentliggörandet. Denna bekräftelse ska tjäna
som bevis för offentliggörandet.
6. Den upphandlande myndigheten får offentliggöra medde
landen om offentlig upphandling som inte omfattas av de krav
på offentliggörande som fastställs i detta direktiv, under för
utsättning att dessa meddelanden skickas till Europeiska unio
nens publikationsbyrå med elektroniska medel i överensstäm
melse med de format och förfaranden för överföring som anges
i bilaga IXVIII
Artikel 52
Offentliggörande på nationell nivå
1. De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49 och 50
samt informationen i dem får inte offentliggöras på nationell
nivå före den dag då de har offentliggjorts i enlighet med ar
tikel 51. Offentliggörande får dock under alla omständigheter
ske på nationell nivå om den upphandlande myndigheten inte
har underrättats om offentliggörandet inom 48 timmar efter
bekräftelse av mottagandet av meddelandet i enlighet med ar
tikel 51.
2. Meddelanden som offentliggörs på nationell nivå får inte
innehålla någon annan information än den som finns i medde
landena som skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå
eller offentliggörs på en upphandlarprofil och ska innehålla
uppgift om vilken dag meddelandet skickats till Europeiska
unionens publikationsbyrå eller offentliggjorts på upphandlar
profilen.
3. Förhandsmeddelanden får inte offentliggöras på en upp
handlarprofil innan ett meddelande har skickats till Europeiska
unionens publikationsbyrå som anger att offentliggörandet sker
i denna form. De ska innehålla en uppgift om vilken dag de har
skickats dit.
Artikel 53
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
1. Den upphandlande myndigheten ska med elektroniska
medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upp
handlingsdokumenten från och med den dag då ett meddelande
offentliggörs i enlighet med artikel 51, eller den dag då en
inbjudan att bekräfta intresse avsändes. Den webbadress där
upphandlingsdokumenten kan hämtas ska anges i meddelandet
eller inbjudan att bekräfta intresse.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel av
något av de skäl som anges i artikel 22.1 andra stycket får de
upphandlande myndigheterna i meddelandet eller inbjudan att
bekräfta intresse ange att berörda upphandlingsdokument kom
mer att översändas på annat sätt än med elektroniska medel i
enlighet med punkt 2 i denna artikel. I sådana fall ska tidsfristen
för inlämning av anbud förlängas med fem dagar, utom i bråds
kande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med
artiklarna 27.3, 28.6 och 29.1 fjärde stycket.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel på
grund av att de upphandlande myndigheterna avser att tillämpa
artikel 21.2 i detta direktiv, ska de i meddelandet eller inbjudan
att bekräfta intresse ange vilka åtgärder till skydd för uppgifter
nas konfidentiella karaktär som de kräver, och hur tillgång kan
ges till de berörda dokumenten. I sådana fall ska tidsfristen för
inlämning av anbud förlängas med fem dagar, utom i bråds
kande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med
artiklarna 27.3, 28.6 och 29.1 fjärde stycket.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/125
Ds 2014:25
Bilaga 1
66
2. Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare
som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande
upplysningar om specifikationerna och de kompletterande
handlingarna senast sex dagar före tidsfristen för mottagande
av anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god
tid. Vid det påskyndade förfarande som avses i artiklarna 27.3
och 28.6 ska denna tidsperiod vara fyra dagar.
Artikel 54
Inbjudan till anbudssökande
1. Vid selektiva förfaranden, förfaranden för konkurrenspräg
lad dialog, innovationspartnerskap och förhandlade förfaranden
under konkurrens ska den upphandlande myndigheten sam
tidigt och skriftligen inbjuda alla utvalda anbudssökande att
lämna anbud eller, vid en konkurrenspräglad dialog, att delta i
dialogen.
Om ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran i
enlighet med artikel 48.2 ska den upphandlande myndigheten
samtidigt och skriftligen inbjuda de ekonomiska aktörer som
har anmält sitt intresse att bekräfta att de fortfarande är intres
serade.
2. Den inbjudan som avses i punkt 1 i den här artikeln ska
innehålla en hänvisning till den elektroniska adress där upp
handlingsdokumenten har gjorts direkt tillgängliga med elektro
niska medel. Inbjudan ska åtföljas av upphandlingsdokumenten,
om inte fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dessa
dokument har getts av skäl som anges i artikel 53.1 andra eller
tredje stycket och dokumenten inte redan gjorts tillgängliga på
annat sätt. Den inbjudan som avses i punkt 1 i den här artikeln
ska också omfatta de uppgifter som anges i bilaga IX.
Artikel 55
Information till anbudssökande och anbudsgivare
1. Den upphandlande myndigheten ska snarast möjligt un
derrätta varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut
som fattas om ingåendet av ett ramavtal, tilldelningen av ett
kontrakt eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, inklusive
skälen till att den har beslutat att inte ingå ett ramavtal eller
tilldela ett kontrakt efter anbudsinfordran eller att upprepa för
farandet eller inrätta ett dynamiskt inköpssystem.
2. På begäran av berörd anbudssökande eller anbudsgivare
ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt, och i alla
händelser senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig be
gäran underrätta
a) varje anbudssökande vars ansökan avslagits om skälen till att
ansökan om att delta inte har godtagits,
b) varje anbudsgivare vars anbud avslagits om skälen till att
anbudet inte har godtagits och, i de fall som avses i arti
kel 42.5 och 42.6, skälen till dess beslut om att likvärdighet
inte föreligger eller dess beslut om att byggentreprenaderna,
varorna eller tjänsterna inte uppfyller kraven i fråga om
prestanda eller funktion,
c) varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
utformningen av och de relativa fördelarna med det valda
anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats
kontraktet eller parterna i ramavtalet,
d) varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
genomförandet och framstegen i förhandlingarna och dialo
gen med anbudsgivarna.
3. Den upphandlande myndigheten får besluta att inte lämna
ut viss information som avses i punkterna 1 och 2 och som rör
kontraktstilldelningen eller ingåendet av ett ramavtal eller till
träde till ett dynamiskt inköpssystem, om ett utlämnande av
sådan information skulle kunna hindra tillämpning av lagen
eller i övrigt strida mot allmänintresset, skada berättigade kom
mersiella intressen för en viss offentlig eller privat ekonomisk
aktör, eller motverka sund konkurrens mellan ekonomiska ak
törer.
A v s n i t t 3
V a l a v d e l t a g a r e s a m t t i l l d e l n i n g a v
k o n t r a k t
Artikel 56
Allmänna principer
1. Kontrakt ska tilldelas på grundval av de kriterier som fast
ställs i enlighet med artiklarna 67–69, under förutsättning att
den upphandlande myndigheten i enlighet med artiklarna
59–61 har kontrollerat att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i
meddelandet om upphandling eller i inbjudan att bekräfta
intresse och i upphandlingsdokumenten, i förekommande
fall med hänsyn till artikel 45.
b) Anbudet lämnas av en anbudsgivare som inte är utesluten i
enlighet med artikel 57, och som uppfyller de urvalskriterier
som fastställts av den upphandlande myndigheten i enlighet
med artikel 58, och i förekommande fall de icke-diskrimine
rande regler och kriterier som avses i artikel 65.
De upphandlande myndigheterna får besluta att inte tilldela ett
kontrakt till den anbudsgivare som lämnar in det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet om de har fastställt att anbudet inte
överensstämmer med de tillämpliga skyldigheter som avses i
artikel 18.2.
SV
L 94/126
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
67
2. I öppna förfaranden får den upphandlande myndigheten
besluta att bedöma anbud innan den kontrollerar att det inte
föreligger något skäl för uteslutning och att urvalskriterierna
uppfylls i enlighet med artiklarna 57–64. Om den utnyttjar
denna möjlighet ska den se till att kontrollen av att det inte
föreligger något skäl för uteslutning och att urvalskriterierna
uppfylls görs på ett opartiskt och öppet sätt så att inga kontrakt
tilldelas till en anbudsgivare som borde ha uteslutits enligt ar
tikel 57 eller som inte uppfyller de urvalskriterier som den
upphandlande myndigheten har fastställt.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa det förfarande som anges
i första stycket för vissa typer av upphandlingar eller specifika
omständigheter, eller får begränsa det till dessa.
3. Om information eller dokumentation som ska lämnas av
de ekonomiska aktörerna är eller verkar vara ofullständig eller
felaktig eller om särskilda dokument saknas, får den upphand
lande myndigheten, såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt
som genomför detta direktiv, begära att de berörda ekonomiska
aktörerna lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer re
levant information eller dokumentation inom en lämplig tids
frist, förutsatt att en sådan begäran görs i full överensstämmelse
med principerna om likabehandling och öppenhet.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att ändra förteckningen i bilaga X där så
krävs, för att lägga till nya internationella avtal som har ratifi
cerats av alla medlemsstater eller när de befintliga internatio
nella avtal som det hänvisas till inte längre har ratificerats av
alla medlemsstater eller på annat sätt har ändrats, till exempel
avseende deras räckvidd, innehåll eller beteckning.
U n d e r a v s n i t t 1
K v a l i t a t i v a u r v a l s k r i t e r i e r
Artikel 57
Skäl för uteslutning
1. Den upphandlande myndigheten ska utesluta en ekono
misk aktör från att delta i ett upphandlingsförfarande om den,
genom kontroll i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61, har
fastställt eller på annat sätt får kännedom om att den ekono
miska aktören har varit föremål för en lagakraftvunnen dom på
en av följande grunder:
a) Deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i
artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF ( 1 ).
b) Bestickning enligt definitionen i artikel 3 i konventionen om
kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen
skaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är del
aktiga i ( 2 ), respektive artikel 2.1 i rådets rambeslut
2003/568/RIF ( 3 ), samt korruption enligt definition i den
nationella lagstiftning som är tillämplig på den upphand
lande myndigheten eller den ekonomiska aktören.
c) Bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen
om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intres
sen ( 4 ).
d) Terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverk
samhet enligt definitionerna i artiklarna 1 och 3 i rådets
rambeslut 2002/475/RIF ( 5 ), eller anstiftan av eller medhjälp
till eller försök att begå ett brott i den mening som avses i
artikel 4 i det rambeslutet.
e) Penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitio
nen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/60/EG ( 6 ).
f) Barnarbete och andra former av människohandel enligt de
finitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/36/EU ( 7 ).
Skyldigheten att utesluta en ekonomisk aktör ska också gälla
när den person som den lagakraftvunna domen avser ingår i en
ekonomisk aktörs förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan
eller är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera
detta.
2. En ekonomisk aktör ska uteslutas från att delta i ett upp
handlingsförfarande om den upphandlande myndigheten har
kännedom om att den ekonomiska aktören inte har fullgjort
sina skyldigheter när det gäller att betala skatter eller socialför
säkringsavgifter och när detta har fastställts genom ett dom
stolsavgörande eller ett administrativt beslut med slutlig och
bindande verkan i enlighet med rättsliga bestämmelser i det
land där aktören är etablerad eller i den medlemsstat där den
upphandlande myndigheten finns.
Dessutom får de upphandlande myndigheterna utesluta, eller
kan åläggas av medlemsstaterna att utesluta, en ekonomisk ak
tör från deltagande i ett upphandlingsförfarande om de på nå
got lämpligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktören inte
har fullgjort sina skyldigheter när det gäller att betala skatter
eller socialförsäkringsavgifter.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/127
(
1
) Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kam
pen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 11.11.2008, s. 42).
(
2
) EGT C 195, 25.6.1997, s. 1.
( 3 ) Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen
mot korruption inom den privata sektorn (EUT L 192, 31.7.2003,
s. 54).
( 4 ) EGT C 316, 27.11.1995, s. 48.
( 5 ) Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekäm
pande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).
( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 okto
ber 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309,
25.11.2005, s. 15).
(
7
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april
2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om
skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut
2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 1
68
Denna punkt ska inte längre tillämpas när den ekonomiska
aktören har fullgjort sina skyldigheter genom att betala eller
ingå en bindande överenskommelse i syfte att betala skatter
eller socialförsäkringsavgifter som förfallit till betalning, i före
kommande fall inklusive upplupen ränta eller böter.
3. Medlemsstaterna får föreskriva att obligatorisk uteslutning
enligt punkterna 1 och 2 i undantagsfall inte ska tillämpas på
grund av tvingande hänsyn till allmänintresset såsom folkhälsa
eller miljöskydd.
Medlemsstaterna får också föreskriva att obligatorisk uteslutning
enligt punkt 2 inte ska tillämpas när det skulle vara klart opro
portionellt med en uteslutning, särskilt om de obetalda skatterna
och socialförsäkringsavgifterna endast avser små belopp eller
om den ekonomiska aktören fick kännedom om det exakta
beloppet som skulle betalas till följd av dennes åsidosättande
av sina skyldigheter när det gäller att betala skatter eller social
försäkringsavgifter vid en tidpunkt då aktören inte hade möjlig
het att vidta åtgärder enligt tredje stycket i punkt 2 före ut
gången av tidsfristen för att ansöka om deltagande eller, vid
öppna förfaranden, tidsfristen för inlämnande av anbud.
4. En upphandlande myndighet får utesluta eller kan åläggas
av medlemsstaterna att utesluta en ekonomisk aktör från upp
handlingsförfarandet i någon av följande situationer:
a) Om den upphandlande myndigheten på något lämpligt sätt
kan påvisa åsidosättande av de tillämpliga skyldigheter som
avses i artikel 18.2.
b) Om en ekonomisk aktör befinner sig i konkurs eller är
föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är före
mål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med
borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner
sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande för
farande enligt nationella lagar och andra författningar.
c) Om den upphandlande myndigheten på lämpligt sätt kan
visa att en ekonomisk aktör har gjort sig skyldig till ett
allvarligt fel i yrkesutövningen, som gör att dennes redbarhet
kan ifrågasättas.
d) Om den upphandlande myndigheten har tillräckligt sanno
lika indikationer för att dra slutsatsen att en ekonomisk
aktör har ingått överenskommelser med andra ekonomiska
aktörer som syftar till att snedvrida konkurrensen.
e) Om en intressekonflikt i den mening som avses i artikel 24
inte kan avhjälpas effektivt genom andra, mindre ingripande
åtgärder.
f) Om en snedvridning av konkurrensen genom en ekonomisk
aktörs tidigare deltagande i förberedelserna av upphandlings
förfarandet, enligt artikel 41, inte kan avhjälpas genom an
dra, mindre ingripande åtgärder.
g) Om en ekonomisk aktör har visat allvarliga eller ihållande
brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidi
gare offentligt kontrakt, ett tidigare kontrakt med en upp
handlande enhet eller ett tidigare koncessionskontrakt, och
detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i
förtid, lett till skadestånd eller jämförbara påföljder.
h) Om en ekonomisk aktör i allvarlig omfattning har lämnat
oriktiga uppgifter beträffande den information som kan be
gäras för kontroll av att det inte föreligger något skäl för
uteslutning eller av att urvalskriterierna har uppfyllts, har
undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna
de kompletterande handlingar som krävs enligt artikel 59.
i) Om en ekonomisk aktör otillbörligt har försökt att påverka
den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna
sig konfidentiell information som kan ge aktören otillbörliga
fördelar i upphandlingsförfarandet eller av oaktsamhet lämna
vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på
beslut om uteslutning, urval eller tilldelning.
Trots vad som sägs i led b i första stycket får medlemsstaterna
kräva att, eller föreskriva möjligheten att, den upphandlande
myndigheten inte utesluter en ekonomisk aktör i någon av de
situationer som avses i den punkten om den upphandlande
myndigheten har fastställt att den ekonomiska aktören i fråga
kommer att kunna fullgöra kontraktet, med beaktande av till
lämpliga nationella regler och åtgärder avseende fortsatt verk
samhet vid de situationer som avses i led b.
5. De upphandlande myndigheterna ska när som helst under
förfarandet utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att
denne, med avseende på handlingar eller försummelser antingen
före eller under förfarandet, befinner sig i någon av de situatio
ner som avses i punkterna 1 och 2.
När som helst under förfarandet får de upphandlande myndig
heterna utesluta eller åläggas av medlemsstaterna att utesluta en
ekonomisk aktör om det visar sig att denne, med avseende på
handlingar eller försummelser antingen före eller under för
farandet, befinner sig i någon av de situationer som avses i
punkt 4.
6. En ekonomisk aktör som befinner sig i någon av de si
tuationer som avses i punkterna 1 och 4 får lämna bevis på att
de åtgärder som den ekonomiska aktören vidtagit är tillräckliga
för att bevisa dennes tillförlitlighet, trots att det föreligger rele
vanta skäl för uteslutning. Om bevisen anses vara tillräckliga ska
den berörda ekonomiska aktören inte uteslutas från upphand
lingsförfarandet.
SV
L 94/128
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
69
I detta syfte ska den ekonomiska aktören bevisa att denne har
ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som orsakats
av brottet eller det allvarliga felet i fråga, att denne har klargjort
förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och
genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna
samt har vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska
och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott
eller allvarliga fel.
De åtgärder som vidtagits av den ekonomiska aktören ska be
dömas med beaktande av allvarlighetsgraden och de särskilda
omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet i fråga.
Om åtgärderna anses vara otillräckliga ska den ekonomiska
aktören informeras om skälen till beslutet.
En ekonomisk aktör som genom en lagakraftvunnen dom har
uteslutits från att delta i upphandlings- eller koncessionstilldel
ningsförfaranden ska under den period som uteslutningen gäller,
enligt domen i den medlemsstat där domen är giltig, inte ha rätt
att utnyttja den möjlighet som anges i denna punkt.
7. Medlemsstaterna ska i enlighet med lagar och andra för
fattningar samt med hänsyn till unionsrätten fastställa villkoren
för tillämpning av denna artikel. De ska särskilt fastställa den
längsta tillåtna uteslutningsperioden om den ekonomiska aktö
ren inte vidtar några åtgärder enligt punkt 6 för att visa sin
tillförlitlighet. Om denna period inte har fastställts i den laga
kraftvunna domen får den inte överskrida fem år från den dag
då domen meddelades i de fall som avses i punkt 1 och tre år
från dagen för relevant händelse i de fall som avses i punkt 4.
Artikel 58
Urvalskriterier
1. Urvalskriterierna kan avse
a) behörighet att utöva yrkesverksamheten i fråga,
b) ekonomisk och finansiell ställning,
c) teknisk och yrkesmässig kapacitet.
De upphandlande myndigheterna får endast tillämpa kriterierna
i punkterna 2, 3 och 4 på ekonomiska aktörer som krav för
deltagande. De ska begränsa eventuella krav till sådana som är
lämpliga för att se till att anbudssökanden eller anbudsgivaren
har den rättsliga och finansiella förmåga samt att de besitter den
tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det
kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha samband med kon
traktsföremålet och stå i proportion till detta.
2. När det gäller behörighet att utöva en yrkesverksamhet får
den upphandlande myndigheten kräva att de ekonomiska aktö
rerna ska vara anslutna till ett av de yrkes- eller branschregister
som finns i den medlemsstat där de är etablerade, enligt vad
som anges i bilaga XI, eller uppfylla övriga krav enligt den
bilagan.
Vid upphandlingsförfaranden för tjänster får den upphandlande
myndigheten kräva, i den utsträckning de ekonomiska aktörerna
måste inneha ett särskilt tillstånd eller vara medlemmar i en
särskild organisation för att kunna tillhandahålla tjänsten i fråga
i sin hemmedlemsstat, att de bevisar att de innehar sådana till
stånd eller är medlemmar i sådana organisationer.
3. När det gäller ekonomisk och finansiell ställning får den
upphandlande myndigheten ställa krav för att se till att de
ekonomiska aktörerna har den nödvändiga ekonomiska och
finansiella kapaciteten att fullgöra kontraktet. I detta syfte får
den upphandlande myndigheten särskilt kräva att de ekono
miska aktörerna har en viss minsta årsomsättning, inklusive
en minsta omsättning inom det område som omfattas av kon
traktet. Dessutom får den upphandlande myndigheten kräva att
de ekonomiska aktörerna tillhandahåller information om sina
bokslut som visar kvoten mellan exempelvis tillgångar och skul
der. Den får också kräva en lämplig nivå på ansvarsförsäkringen
för verksamheten.
Den minsta årliga omsättning som de ekonomiska aktörerna
måste ha får inte överstiga ett belopp som är två gånger så
högt som det uppskattade kontraktsvärdet, utom vid vederbör
ligen motiverade fall såsom avseende speciella risker som är
förknippade med byggentreprenadens, tjänsternas eller varornas
art. Den upphandlande myndigheten ska ange huvudskälen för
ett sådant krav i upphandlingsdokumenten eller den individuella
rapport som avses i artikel 84.
Kvoten mellan exempelvis tillgångar och skulder får beaktas om
den upphandlande myndigheten anger metoderna och kriteri
erna för beaktandet i upphandlingsdokumenten. Metoderna och
kriterierna ska vara transparenta, objektiva och icke-diskrimine
rande.
Om ett kontrakt delas upp i delar ska denna artikel gälla för
varje enskild del. Den upphandlande myndigheten får emellertid
fastställa en minsta årsomsättning som de ekonomiska aktö
rerna måste ha genom hänvisning till en grupp av delar om
den anbudsgivare som tilldelas kontraktet tilldelas flera delar
som ska utföras samtidigt.
Om kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas efter en
förnyad konkurrensutsättning ska det högsta kravet på årlig
omsättning som avses i andra stycket i denna punkt beräknas
på grundval av den förväntade största storleken på de specifika
kontrakt som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften
inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde. När
det gäller dynamiska inköpssystem ska det högsta kravet på
årlig omsättning som avses i andra stycket beräknas på grundval
av den förväntade största storleken på specifika kontrakt som
ska tilldelas inom ramen för det systemet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/129
Ds 2014:25
Bilaga 1
70
4. När det gäller teknisk och yrkesmässig kapacitet får den
upphandlande myndigheten ställa krav för att se till att de
ekonomiska aktörerna förfogar över nödvändiga personalresur
ser, tekniska resurser och den erfarenhet som krävs för att full
göra kontraktet enligt en lämplig kvalitetsstandard.
De upphandlande myndigheterna får särskilt kräva att de ekono
miska aktörerna har tillräcklig erfarenhet, som visas med lämp
liga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt. En upphand
lande myndighet får anta att en ekonomisk aktör inte har nöd
vändig yrkesmässig kapacitet om den upphandlande myndighe
ten har fastställt att den ekonomiska aktören har motstridiga
intressen som kan ha en negativ inverkan på fullgörandet av
kontraktet.
Vid upphandlingsförfaranden för varor som kräver komplette
rande monterings- eller installationsarbeten, tjänster eller bygg
entreprenader får en ekonomisk aktörs yrkesmässiga kapacitet
att tillhandahålla tjänsterna eller utföra installationen eller bygg
entreprenaden bedömas på grundval av yrkeskunnande, effekti
vitet, erfarenhet och tillförlitlighet.
5. Den upphandlande myndigheten ska i meddelandet om
upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse ange de villkor
för deltagande som krävs, vilka kan uttryckas som minimikrav
på förmåga, tillsammans med lämpliga bevis.
Artikel 59
Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument
1. När anbudsansökningar eller anbud lämnas in ska de upp
handlande myndigheterna godta det europeiska enhetliga upp
handlingsdokumentet som består av en uppdaterad egen för
säkran som preliminärt bevis, i stället för intyg som utfärdats
av myndigheter eller tredje parter om att den berörda ekono
miska aktören uppfyller något av följande villkor:
a) Den ekonomiska aktören befinner sig inte i någon av de
situationer som avses i artikel 57 och där ekonomiska ak
törer ska eller får uteslutas.
b) Den ekonomiska aktören uppfyller de relevanta urvalskrite
rier som har fastställts i enlighet med artikel 58.
c) Den ekonomiska aktören uppfyller i förekommande fall de
objektiva regler och kriterier som har fastställts i enlighet
med artikel 65.
Om den ekonomiska aktören utnyttjar andra enheters kapacitet
i enlighet med artikel 63 ska det europeiska enhetliga upphand
lingsdokumentet också innehålla de uppgifter som avses i första
stycket i denna punkt för sådana enheter.
Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ska bestå av
en formell förklaring där den ekonomiska aktören uppger att
relevanta skäl för uteslutning inte föreligger och/eller att rele
vanta urvalskriterier är uppfyllda, och ska tillhandahålla relevant
information som den upphandlande myndigheten begärt. Det
ska också innehålla information om vilken myndighet eller
tredje part som ansvarar för att utfärda kompletterande doku
ment, och en formell förklaring om att den ekonomiska aktören
på begäran och utan dröjsmål kan lägga fram dessa komplette
rande dokument.
Om den upphandlande myndigheten direkt kan få tillgång till
de kompletterande dokumenten via en databas i enlighet med
punkt 5, ska det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet
också innehålla den information som krävs för detta, till ex
empel databasens webbadress, identifieringsuppgifter och, i före
kommande fall, den förklaring om samtycke som krävs.
Ekonomiska aktörer får återanvända ett europeiskt enhetligt
upphandlingsdokument som redan har använts i ett tidigare
upphandlingsförfarande, förutsatt att de bekräftar att infor
mationen däri fortfarande är korrekt.
2. Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ska
upprättas på grundval av ett standardformulär. Kommissionen
ska fastställa det standardformuläret genom genomförandeakter.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk
ningsförfarande som avses i artikel 89.3.
Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ska endast
utfärdas i elektronisk form.
3. Trots vad som sägs i artikel 92 ska kommissionen se över
den praktiska tillämpningen av det europeiska enhetliga upp
handlingsdokumentet med hänsyn till den tekniska utvecklingen
av databaser i medlemsstaterna, och avge en rapport om detta
till Europaparlamentet och rådet senast den 18 april 2017.
Kommissionen ska, där så är lämpligt, utarbeta förslag till lös
ningar för att optimera den gränsöverskridande åtkomsten till
sådana databaser och användningen av certifikat och intyg på
den inre marknaden.
4. En upphandlande myndighet får när som helst under för
farandet anmoda anbudssökande och anbudsgivare att lämna in
samtliga eller delar av de kompletterande dokumenten, när detta
är nödvändigt för att se till att förfarandet genomförs på ett
korrekt sätt.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar kontraktet, med
undantag för kontrakt som grundar sig på ramavtal om sådana
kontrakt ingås i enlighet med artikel 33.3 eller artikel 33.4 a,
ska den kräva att den anbudsgivare som myndigheten har be
slutat tilldela kontraktet lämnar in uppdaterade kompletterande
dokument i enlighet med artikel 60 och i förekommande fall
artikel 62. Den upphandlande myndigheten får uppmana de
ekonomiska aktörerna att komplettera eller förtydliga inlämnade
intyg som tagits emot i enlighet med artiklarna 60 och 62.
SV
L 94/130
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
71
5. Trots vad som sägs i punkt 4 ska ekonomiska aktörer inte
vara tvungna att lägga fram kompletterande dokument eller
andra skriftliga bevis om och i den mån som den upphandlande
myndigheten har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg
eller relevant information direkt via en nationell databas i någon
medlemsstat, exempelvis ett nationellt upphandlingsregister, Vir
tual Company Dossier, ett system för elektronisk dokumentlag
ring eller ett kvalificeringssystem.
Trots vad som sägs i punkt 4 ska ekonomiska aktörer inte vara
tvungna att lägga fram kompletterande dokument, om den upp
handlande myndighet som har tilldelat kontraktet eller ingått
ramavtalet redan har dessa dokument.
Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna se till att
databaser som innehåller relevant information om ekonomiska
aktörer och som är tillgängliga för upphandlande myndigheter i
det egna landet också och på samma villkor är tillgängliga för
upphandlande myndigheter i andra medlemsstater.
6. Medlemsstaterna ska i e-Certis uppdatera och tillgänglig
göra en fullständig förteckning över databaser med relevant
information om ekonomiska aktörer som upphandlande myn
digheter från andra medlemsstater kan ta del av. Medlemssta
terna ska på begäran från andra medlemsstater överlämna all
information om de databaser som avses i denna artikel.
Artikel 60
Bevismedel
1. De upphandlande myndigheterna får kräva intyg, försäk
ringar och andra bevismedel enligt punkterna 2, 3 och 4 i
denna artikel och bilaga XII som bevis för att det inte föreligger
något skäl för uteslutning enligt artikel 57 och för att urval
skriterierna enligt artikel 58 har uppfyllts.
Den upphandlande myndigheten får inte kräva andra bevis
medel än dem som anges i denna artikel och i artikel 62.
När det gäller artikel 63 får de ekonomiska aktörerna använda
alla lämpliga medel för att bevisa för den upphandlande myn
digheten att de kommer att förfoga över nödvändiga resurser.
2. De upphandlande myndigheterna ska godta följande intyg
som tillräckligt bevis på att inga av de situationer som anges i
artikel 57 är tillämpliga på den ekonomiska aktören:
a) När det gäller punkt 1 i den artikeln, uppvisande av ett
utdrag från ett relevant register, såsom utdrag ur brottsregis
ter, eller om det inte finns, ett likvärdigt dokument som
utfärdats av en behörig rättslig eller administrativ myndighet
i ursprungsmedlemsstaten eller ursprungslandet eller i det
land där den ekonomiska aktören är etablerad, som visar
att dessa krav är uppfyllda.
b) När det gäller punkterna 2 och 4 b i den artikeln, ett intyg
utfärdat av den behöriga myndigheten i den berörda med
lemsstaten eller det berörda landet.
Om medlemsstaten eller landet i fråga inte utfärdar några så
dana dokument eller intyg, eller om dessa dokument och intyg
inte omfattar alla situationer som anges i artikel 57.1, 57.2 och
57.4 b, får de ersättas av en försäkran under ed eller, i med
lemsstater eller länder som saknar bestämmelser om försäkran
under ed, av en högtidlig försäkran som den behöriga personen
avlägger inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet,
notarius publicus eller en godkänd yrkesorganisation i ur
sprungsmedlemsstaten eller ursprungslandet eller i den med
lemsstat eller det land där den ekonomiska aktören är etablerad.
En medlemsstat ska i relevanta fall lämna en officiell förklaring
där det framgår att de dokument eller intyg som avses i denna
punkt inte har utfärdats eller att de inte omfattar alla situationer
som anges i artikel 57.1, 57.2 och 57.4 b. Sådana officiella
förklaringar ska göras tillgängliga genom det online-verktyg
för tillhandahållande av intyg och certifikat (e-Certis) som avses
i artikel 61.
3. Bevis på en ekonomisk aktörs ekonomiska och finansiella
ställning kan som regel utgöras av en eller flera av de referenser
som anges i del I i bilaga XII.
Om en ekonomisk aktör av godtagbara skäl inte kan uppvisa de
referenser som den upphandlande myndigheten begär, får aktö
ren bevisa sin ekonomiska och finansiella ställning med varje
annan handling som den upphandlande myndigheten finner
lämplig.
4. Bevis på en ekonomisk aktörs tekniska kapacitet får läm
nas i en eller flera av de former som anges i del II i bilaga XII,
beroende på de aktuella byggentreprenadernas, varornas eller
tjänsternas art, kvantitet eller betydelse och ändamål.
5. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
lämna all information som rör skäl för uteslutning enligt arti
kel 57, anbudsgivares behörighet att utföra yrkesverksamhet
samt finansiella och tekniska kapacitet enligt artikel 58 och
alla upplysningar som rör bevismedel enligt denna artikel.
Artikel 61
Online-verktyg för tillhandahållande av intyg och certifikat
(e-Certis)
1. För att underlätta gränsöverskridande upphandling ska
medlemsstaterna se till att den information om intyg och andra
skriftliga bevis som registreras i det av kommissionen inrättade
e-Certis uppdateras kontinuerligt.
2. De upphandlande myndigheterna ska ha tillgång till e-
Certis och ska i första hand kräva den typ av intyg och skriftliga
bevis som e-Certis innehåller.
3. Kommissionen ska göra alla språkversioner av det euro
peiska enhetliga upphandlingsdokumentet tillgängliga i e-Certis.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/131
Ds 2014:25
Bilaga 1
72
Artikel 62
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
1. Om en upphandlande myndighet kräver uppvisande av
intyg utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska
aktören iakttar vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive till
gänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska den hän
visa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta euro
peiska standardserier och är certifierade av ackrediterade organ.
Den upphandlande myndigheten ska godta likvärdiga intyg från
organ i andra medlemsstater. Den ska även godta andra bevis
om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder om den berörda ekono
miska aktören inte hade möjlighet att erhålla intygen inom
gällande tidsfrister och detta inte kan tillskrivas den ekonomiska
aktören, förutsatt att den ekonomiska aktören bevisar att de
föreslagna kvalitetssäkringsåtgärderna överensstämmer med de
kvalitetssäkringsstandarder som krävs.
2. Om en upphandlande myndighet kräver uppvisande av
intyg utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska
aktören iakttar vissa miljöledningssystem eller miljölednings
standarder ska den hänvisa till unionens miljölednings- och
miljörevisionsordning (Emas) eller till andra miljöledningssystem
som erkänns i enlighet med artikel 45 i 1221/2009 eller andra
miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska el
ler internationella standarder från ackrediterade organ. Den upp
handlande myndigheten ska godta likvärdiga intyg från organ i
andra medlemsstater.
Om en ekonomisk aktör bevisligen inte hade möjlighet att få
sådana intyg utfärdade eller erhålla dem inom gällande tidsfris
ter och detta inte kan tillskrivas den ekonomiska aktören ska
den upphandlande myndigheten också godta andra bevis om
miljöledningsåtgärder, förutsatt att den ekonomiska aktören be
visar att dessa åtgärder är likvärdiga med dem som krävs i det
tillämpliga miljöledningssystemet eller den tillämpliga miljöled
ningsstandarden.
3. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
i enlighet med artikel 86 lämna all information om de hand
lingar som har uppvisats som bevis på att de kvalitets- och
miljöstandarder som avses i punkterna 1 och 2 är uppfyllda.
Artikel 63
Utnyttjande av andra enheters kapacitet
1. När det gäller de kriterier för ekonomisk och finansiell
ställning som anges i artikel 58.3 och de kriterier för teknisk
och yrkesmässig kapacitet som anges i artikel 58.4, får en eko
nomisk aktör vid behov och i ett visst kontrakt utnyttja andra
enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga arten av förbin
delserna mellan den ekonomiska aktören och dessa enheter. När
det gäller de kriterier avseende utbildnings- och yrkeskvalifika
tioner som anges i del II led f i bilaga XII, eller avseende
relevant yrkeserfarenhet, får de ekonomiska aktörerna emellertid
endast åberopa andra enheters kapacitet om samma enheter
kommer att utföra de byggentreprenader eller tjänster för vilka
denna kapacitet krävs. Om en ekonomisk aktör vill åberopa
andra enheters kapacitet ska denne bevisa för den upphandlande
myndigheten att den kommer att förfoga över de nödvändiga
resurserna, exempelvis genom att lägga fram ett åtagande från
enheterna i fråga rörande detta.
Den upphandlande myndigheten ska i enlighet med artiklarna
59, 60 och 61 kontrollera om de enheter vars kapacitet den
ekonomiska aktören avser att utnyttja uppfyller relevanta urval
skriterier och om det finns skäl för uteslutning i enlighet med
artikel 57. Den upphandlande myndigheten får begära att den
ekonomiska aktören byter ut en enhet som inte uppfyller ett
relevant urvalskriterium eller för vilken det föreligger obligato
riska skäl för uteslutning. Den upphandlande myndigheten får
begära, eller får av medlemsstaten åläggas att begära, att den
ekonomiska aktören byter ut en enhet för vilken det föreligger
icke-obligatoriska skäl för uteslutning.
Om en ekonomisk aktör utnyttjar andra enheters kapacitet när
det gäller kriterier för ekonomisk och finansiell ställning, får den
upphandlande myndigheten kräva att den ekonomiska aktören
och de enheterna solidariskt ska vara ansvariga för fullgörandet
av kontraktet.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 19.2 åberopa resurserna hos deltagarna i gruppen eller
andra enheter.
2. När det gäller kontrakt avseende byggentreprenader, tjäns
tekontrakt och monterings- eller installationsarbeten inom ra
men för ett varukontrakt, får den upphandlande myndigheten
kräva att vissa kritiska uppgifter ska utföras direkt av anbuds
givaren eller om anbud lämnas in av en grupp av ekonomiska
aktörer i enlighet med artikel 19.2, en deltagare i gruppen.
Artikel 64
Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer
och certifiering genom offentligrättsliga eller privaträttsliga
organ
1. Medlemsstaterna får fastställa eller upprätthålla antingen
officiella förteckningar över godkända entreprenörer, varuleve
rantörer eller tjänsteleverantörer eller införa en certifiering ge
nom certifieringsorgan som uppfyller europeiska certifierings
standarder i den mening som avses i bilaga VII.
De ska till kommissionen och övriga medlemsstater meddela
adressen till certifieringsorganet eller till det organ som har
ansvar för de officiella förteckningar till vilka en begäran om
registrering ska sändas.
2. Medlemsstaterna ska anpassa villkoren för registrering i de
officiella förteckningar som avses i punkt 1 samt villkoren för
utfärdande av certifikat genom certifieringsorgan till bestämmel
serna i detta underavsnitt.
SV
L 94/132
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
73
Medlemsstaterna ska också anpassa dessa villkor till artikel 63
när det gäller ansökningar om registrering från ekonomiska
aktörer som ingår i en grupp och som gör gällande att de
kan utnyttja resurser som ställs till deras förfogande av andra
företag i gruppen. Dessa ekonomiska aktörer ska i så fall bevisa
för den myndighet som upprättar den officiella förteckningen
att de förfogar över dessa resurser under hela den tid som
registreringsintyget i den officiella förteckningen är giltigt och
att dessa företag under denna tid fortsätter att uppfylla de vill
kor för kvalitativt urval enligt den officiella förteckningen eller
certifikatet som dessa aktörer åberopar för att registreras.
3. De ekonomiska aktörer som är registrerade i officiella för
teckningar eller har ett certifikat får vid varje upphandlingstill
fälle för den upphandlande myndigheten visa ett registrering
sintyg utfärdat av den behöriga myndigheten eller ett certifikat
utfärdat av ett behörigt certifieringsorgan.
Dessa intyg eller certifikat ska innehålla de referenser som möj
liggjort registrering/certifiering av de ekonomiska aktörerna
samt klassificering enligt den officiella förteckningen.
4. En registrering i en officiell förteckning eller ett certifikat
utfärdat av certifieringsorganet ska innebära en presumtion om
lämplighet med avseende på de krav för kvalitativt urval som
omfattas av den officiella förteckningen eller certifikatet.
5. Information som kan utläsas från registreringen i officiella
förteckningar eller certifieringen får inte ifrågasättas utan moti
vering. När det gäller betalning av socialförsäkringsavgifter och
skatter får ytterligare ett intyg från registrerade ekonomiska
aktörer krävas vid varje upphandlingstillfälle.
Upphandlande myndigheter i andra medlemsstater ska endast
tillämpa punkt 3 och första stycket i denna punkt till förmån
för ekonomiska aktörer som är etablerade i den medlemsstat
som för den officiella förteckningen.
6. Kraven på bevis för de kriterier för kvalitativt urval som
ingår i den officiella förteckningen eller certifikatet ska överens
stämma med artikel 60 och vid behov artikel 62. För registre
ring av ekonomiska aktörer från andra medlemsstater i en offi
ciell förteckning eller för certifiering får det inte krävas ytterli
gare bevis eller uppgifter utöver vad som krävs av inhemska
ekonomiska aktörer.
De ekonomiska aktörerna kan när som helst begära registrering
i en officiell förteckning eller utfärdande av ett certifikat. De ska
inom rimlig tid underrättas om det beslut som fattats av den
myndighet som upprättar den officiella förteckningen eller av
det behöriga certifieringsorganet.
7. En sådan registrering eller certifiering får dock inte åläggas
ekonomiska aktörer i andra medlemsstater för att de ska kunna
delta i en offentlig upphandling. Den upphandlande myndighe
ten ska godkänna likvärdiga certifikat från organ som är etable
rade i andra medlemsstater. De ska även godta andra likvärdiga
bevismedel.
8. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
lämna all information om de handlingar som uppvisats som
bevis för att en ekonomisk aktör uppfyller kraven för att regi
streras i den officiella förteckningen över godkända ekonomiska
aktörer eller som bevis för att ekonomiska aktörer från andra
medlemsstater har en likvärdig certifiering.
U n d e r a v s n i t t 2
M i n s k n i n g a v a n t a l e t a n b u d s s ö k a n d e , a n b u d s
g i v a r e o c h l ö s n i n g a r
Artikel 65
Minskning av antalet i övrigt kvalificerade anbudssökande
som inbjuds att delta
1. Vid selektiva och förhandlade förfaranden under konkur
rens samt i konkurrenspräglad dialog och innovationspartner
skap får den upphandlande myndigheten begränsa det antal
anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna och som den
kommer att inbjuda att lämna anbud eller att delta i en dialog,
under förutsättning att det finns ett minimiantal kvalificerade
anbudssökande, i enlighet med punkt 2.
2. Den upphandlande myndigheten ska i meddelandet om
upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse ange de ob
jektiva och icke-diskriminerande kriterier eller regler som den
kommer att tillämpa, liksom det lägsta antalet anbudssökande
som den kommer att inbjuda samt, i förekommande fall, det
högsta antalet.
Vid selektivt förfarande ska det lägsta antalet vara fem. Vid
förhandlat förfarande under konkurrens och i den konkur
renspräglade dialogen och innovationspartnerskapet ska det
lägsta antalet anbudssökande vara tre. Under alla omständighe
ter ska antalet anbudssökande vara tillräckligt stort för att verk
lig konkurrens ska kunna garanteras.
Den upphandlande myndigheten ska inbjuda åtminstone så
många anbudssökande som det lägsta antal som fastställts.
Om antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna och
miniminivåerna i enlighet med artikel 58.5 är lägre än minimi
antalet får den upphandlande myndigheten emellertid fortsätta
förfarandet genom att inbjuda de anbudssökande som har den
erforderliga kapaciteten. Den upphandlande myndigheten får
inte i förfarandet inbegripa ekonomiska aktörer som inte har
begärt att få delta eller anbudssökande som inte har den erfor
derliga kapaciteten.
Artikel 66
Minskning av antalet anbud och lösningar
Om en upphandlande myndighet utnyttjar den möjlighet som
anges i artikel 29.6 att begränsa antalet anbud som det ska
förhandlas om eller den möjlighet som anges i artikel 30.4
att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras, ska den
göra denna begränsning på grundval av de tilldelningskriterier
som den har angett i upphandlingsdokumenten. I slutfasen
måste antalet vara tillräckligt stort för att garantera verklig kon
kurrens, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal
anbud, lösningar eller lämpliga anbudssökande.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/133
Ds 2014:25
Bilaga 1
74
U n d e r a v s n i t t 3
K o n t r a k t s t i l l d e l n i n g
Artikel 67
Tilldelningskriterier
1. Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstift
ning och andra författningar avseende priset på vissa varor eller
ersättning för vissa tjänster ska de upphandlande myndigheterna
basera tilldelningen av offentliga kontrakt på det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet.
2. Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upp
handlande myndighetens synvinkel ska fastställas på grundval
av priset eller kostnaden genom en analys av kostnadseffektivi
tet, exempelvis en analys av livscykelkostnader i enlighet med
artikel 68, och får innefatta det bästa förhållandet mellan pris
och kvalitet, vilket ska bedömas på grundval av kriterier såsom
kvalitetsaspekter, miljöaspekter och/eller sociala aspekter, som är
kopplade till föremålet för det offentliga kontraktet i fråga.
Sådana kriterier kan omfatta t.ex.
a) kvalitet, inbegripet tekniska fördelar, estetiska och funktio
nella egenskaper, tillgänglighet, utformning med tanke på
samtliga användares behov, sociala, miljömässiga och inno
vativa egenskaper och handel och villkoren för handel,
b) organisation av samt kvalifikationer och erfarenheter hos den
personal som utses att verkställa kontraktet, om kvaliteten
på den personal som utsetts på ett betydande sätt kan på
verka nivån på kontraktets fullgörande, eller
c) eftermarknadsservice och tekniskt stöd samt leveransvillkor,
såsom leveransdag, leveransprocess och leveranstid eller tid
för fullgörandet.
Kostnadselementet kan också ha formen av ett fast pris eller en
fast kostnad där de ekonomiska aktörerna enbart konkurrerar i
fråga om kvalitetskriterier.
Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande myndighe
terna inte får använda enbart priset eller kostnaden som det
enda tilldelningskriteriet eller begränsa användningen till vissa
kategorier av upphandlande myndigheter eller vissa typer av
kontrakt.
3. Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremå
let för det offentliga kontraktet om de avser de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom ramen
för det kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av deras
livscykel, inklusive faktorer som berör
a) byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas specifika
produktions-, tillhandahållande- eller handelsprocess, eller
b) en specifik process i ett senare skede av deras livscykel,
även då sådana faktorer inte utgör en del av dem.
4. Tilldelningskriterierna får inte ha den effekten att de ger
den upphandlande myndigheten obegränsad valfrihet. De ska
garantera en effektiv och rättvis konkurrens och kompletteras
med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera
de uppgifter som lämnas av anbudsgivarna med tanke på en
bedömning av hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
I tveksamma fall ska den upphandlande myndigheten effektivt
kontrollera om de uppgifter och bevis som har lämnats av
anbudsgivarna är korrekta.
5. Den upphandlande myndigheten ska ange i upphandlings
dokumenten, hur de olika kriterierna kommer att viktas inbör
des vid bedömningen av vilket anbud som är ekonomiskt mest
fördelaktigt, utom om detta fastställs endast på grundval av
priset.
Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig
största tillåtna spridning.
Om viktning inte är möjlig av objektiva skäl ska den upphand
lande myndigheten ange kriterierna i fallande prioritetsordning.
Artikel 68
Livscykelkostnader
1. Livscykelkostnader ska i den mån som det är relevant
omfatta delar av eller alla följande kostnader under en varas,
tjänsts eller byggentreprenads livscykel:
a) Kostnader som betalas av den upphandlande myndigheten
eller andra användare, såsom
i) kostnader för förvärv,
ii) användningskostnader, som förbrukning av energi och
andra resurser,
iii) underhållskostnader,
iv) kostnader vid livslängdens slut, såsom insamlings- och
återvinningskostnader.
b) Kostnader som kan tillskrivas externa miljöeffekter som är
kopplade till varor, tjänster eller byggentreprenader under
deras livscykel, under förutsättning att deras penningvärde
kan fastställas och kontrolleras. Dessa kostnader kan inne
fatta kostnader för utsläpp av växthusgaser och andra föro
renande ämnen samt andra klimatanpassningskostnader.
2. När en upphandlande myndighet bedömer kostnaderna
med utgångspunkt från ett livscykelskostnadsperspektiv, ska
den i upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter som an
budsgivarna ska lämna och den metod som den upphandlande
myndigheten på grundval av dessa uppgifter kommer att an
vända för att fastställa livscykelkostnaderna.
SV
L 94/134
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
75
Den metod som används för bedömningen av kostnader som
kan tillskrivas externa miljöeffekter ska uppfylla följande villkor:
a) Den grundas på objektivt verifierbara och icke-diskrimine
rande kriterier. Den ska inte på ett otillbörligt sätt gynna
eller missgynna vissa ekonomiska aktörer, särskilt om den
inte har utvecklats för upprepad eller löpande användning.
b) Den ska vara tillgänglig för alla berörda parter.
c) De uppgifter som krävs ska kunna tillhandahållas med rim
liga ansträngningar av normalt omdömesgilla ekonomiska
aktörer, inkluderat ekonomiska aktörer från tredjeländer
som är parter i WTO-avtalet eller andra internationella avtal
som unionen är bunden av.
3. När en gemensam metod för beräkning av livscykelkost
nader har gjorts obligatorisk genom en unionslagstiftningsakt
ska den gemensamma metoden tillämpas för bedömningen av
livscykelkostnader.
En förteckning över sådana lagstiftningsakter och, om så är
nödvändigt, de delegerade akter som kompletterar dem återfinns
i bilaga XIII. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delege
rade akter enligt artikel 87 avseende uppdatering av denna för
teckning när sådana uppdateringar är nödvändiga till följd av att
det har antagits ny lagstiftning som gör en gemensam metod
obligatorisk eller av att befintliga rättsakter har upphävts eller
ändrats.
Artikel 69
Onormalt låga anbud
1. Den upphandlande myndigheten ska begära att de ekono
miska aktörerna lämnar förklaringar om de priser eller kost
nader som föreslås i anbudet, om anbuden förefaller vara onor
malt låga i förhållande till byggentreprenaderna, varorna eller
tjänsterna.
2. De förklaringar som avses i punkt 1 kan särskilt beröra
a) besparingar avseende sättet att tillverka varorna, sättet att
tillhandahålla tjänsterna eller byggmetoderna,
b) tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden
som anbudsgivaren kan räkna med för att leverera varor,
tillhandahålla tjänster eller utföra byggentreprenaden,
c) originaliteten i de varor, tjänster eller byggentreprenader som
föreslås av anbudsgivaren,
d) efterlevnad av de skyldigheter som avses i artikel 18.2,
e) efterlevnad av de skyldigheter som avses i artikel 71,
f) möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.
3. Den upphandlande myndigheten ska bedöma de uppgifter
som lämnats efter att ha hört anbudsgivaren. Den får endast
förkasta anbudet när de ingivna bevisen inte på ett tillfredsstäl
lande sätt förklarar de låga priser eller kostnader som föreslagits,
med hänsyn till de faktorer som avses i punkt 2.
Den upphandlande myndigheten ska förkasta anbudet när den
har fastställt att anbudet är onormalt lågt på grund av att det
inte uppfyller de tillämpliga skyldigheter som avses i arti
kel 18.2.
4. Om en upphandlande myndighet fastställer att ett anbud
är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt
stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först efter
samråd med anbudsgivaren och om denne inom en rimlig tids
frist som fastställs av den upphandlande myndigheten inte kan
bevisa att det berörda stödet är förenligt med den inre mark
naden i den mening som avses i artikel 107 i EUF-fördraget.
Om den upphandlande myndigheten förkastar ett anbud under
dessa omständigheter, ska den underrätta kommissionen om
detta.
5. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
och inom ramen för administrativt samarbete lämna all infor
mation som de förfogar över, såsom lagar, förordningar, allmänt
tillämpliga kollektivavtal eller nationella tekniska standarder, om
de bevis och dokument som uppvisats med avseende på de
uppgifter som anges i punkt 2.
KAPITEL IV
Fullgörande av kontrakt
Artikel 70
Villkor för fullgörande av kontrakt
En upphandlande myndighet får ställa särskilda krav på hur
kontraktet ska fullgöras, under förutsättning att de är kopplade
till kontraktsföremålet i den mening som avses i artikel 67.3
och anges i anbudsinfordran eller upphandlingsdokumenten.
Dessa krav får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade, mil
jörelaterade, sociala eller sysselsättningsrelaterade hänsyn.
Artikel 71
Anlitande av underleverantör
1. Att underleverantörerna iakttar de skyldigheter som avses i
artikel 18.2 ska säkerställas genom lämpliga åtgärder från de
behöriga nationella myndigheterna inom ramen för deras ansvar
och befogenheter.
2. I upphandlingsdokumenten får en upphandlande myndig
het begära eller kan åläggas av en medlemsstat att begära att
anbudsgivaren i anbudet anger hur stor del av kontraktet som
kan komma att läggas ut på tredje part samt vilka underleve
rantörer som föreslås.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/135
Ds 2014:25
Bilaga 1
76
3. Medlemsstaterna får föreskriva att den upphandlande
myndigheten, på begäran av underleverantören och när kon
traktets art så tillåter, ska överföra betalningar direkt till under
leverantören för tjänster, varor eller byggentreprenader som har
tillhandahållits till den ekonomiska aktör som har tilldelats
kontraktet (huvudentreprenören). Sådana åtgärder får omfatta
lämpliga mekanismer för att huvudentreprenören ska kunna
bestrida felaktiga betalningar. Arrangemangen för betalningssät
tet ska anges i upphandlingsdokumenten.
4. Punkterna -1-3 påverkar inte frågan om huvudentreprenö
rens ansvar.
5. Vid byggentreprenadkontrakt och i fråga om tjänster som
ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av den
upphandlande myndigheten, efter det att kontraktet tilldelats
och senast då fullgörandet av kontraktet inleds, ska den upp
handlande myndigheten kräva att huvudentreprenören till den
upphandlande myndigheten uppger namn på, kontaktuppgifter
till och legala ställföreträdare för sina underleverantörer som
deltar i sådana byggentreprenader eller tjänster, i den mån de
är kända vid den tidpunkten. Den upphandlande myndigheten
ska kräva att huvudentreprenören underrättar den upphand
lande myndigheten om varje ändring av dessa uppgifter under
kontraktets löptid samt om de uppgifter som begärs för alla nya
underleverantörer som huvudentreprenören därefter engagerar i
sådana byggentreprenader eller tjänster.
Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna direkt
ålägga huvudentreprenören att tillhandahålla de begärda upp
gifterna.
Om det är nödvändigt med avseende på punkt 6 b i den här
artikeln ska de begärda uppgifterna åtföljas av en egen försäkran
från underleverantören i enlighet med artikel 59. I genomföran
deåtgärderna enligt punkt 8 i den här artikeln får föreskrivas att
underleverantörer som tillkommer efter tilldelningen av kon
traktet ska tillhandahålla intyg och andra kompletterande doku
ment i stället för en egen försäkran.
Det första stycket ska inte gälla för varuleverantörer.
Den upphandlande myndigheten får utvidga eller kan av med
lemsstater åläggas att utvidga skyldigheterna enligt första styc
ket, exempelvis till
a) varukontrakt, till tjänstekontrakt som inte avser tjänster som
ska tillhandahållas vid anläggningarna under direkt tillsyn av
den upphandlande myndigheten eller till varuleverantörer
som deltar i byggentreprenader eller tjänstekontrakt,
b) underleverantörer till huvudentreprenörens underleverantö
rer, eller ännu längre ned i underleverantörskedjan.
6. I syfte att undvika åsidosättande av de skyldigheter som
avses i artikel 18.2 får lämpliga åtgärder vidtas, t.ex. följande:
a) Om en medlemsstats nationella lagstiftning föreskriver en
mekanism med solidariskt ansvar för underleverantörer och
huvudentreprenören ska den berörda medlemsstaten se till
att de relevanta reglerna tillämpas i överensstämmelse med
villkoren i artikel 18.2.
b) De upphandlande myndigheterna får i enlighet med artik
larna 59, 60 och 61 kontrollera eller får av medlemsstater
åläggas att kontrollera om det finns skäl för uteslutning av
underleverantörer enligt artikel 57. I sådana fall ska den
upphandlande myndigheten begära att den ekonomiska ak
tören byter ut en underleverantör för vilken kontrollen har
visat att det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning. Den
upphandlande myndigheten får begära eller får av en med
lemsstat åläggas att begära att den ekonomiska aktören byter
ut en underleverantör för vilken kontrollen har visat att det
föreligger icke-obligatoriska skäl för uteslutning.
7. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler enligt
nationell rätt eller gå längre enligt nationell rätt om direktbetal
ning till underleverantörer, exempelvis genom att föreskriva di
rektbetalning till underleverantörer utan att de behöver begära
sådan direktbetalning.
8. Medlemsstater som har valt att införa åtgärder enligt
punkterna 3, 5 eller 6 ska, genom lagar eller andra författningar
och med beaktande av unionsrätten, fastställa villkor för genom
förande av dessa åtgärder. Medlemsstaterna får därvid begränsa
tillämpligheten av dem, exempelvis för vissa typer av kontrakt,
vissa typer av upphandlande myndigheter eller ekonomiska ak
törer eller från och med vissa belopp.
Artikel 72
Ändring av kontrakt under löptiden
1. Kontrakt och ramavtal får ändras utan nytt upphandlings
förfarande enligt detta direktiv i följande fall:
a) Om ändringarna, oberoende av deras penningvärde, anges i
de ursprungliga upphandlingsdokumenten genom klara, ex
akta och entydiga ändringsklausuler, som kan omfatta pris
ändringsklausuler, eller optioner. Sådana ändringsklausuler
ska ange omfattningen och arten av eventuella ändringar
eller optioner samt villkoren för när de får tillämpas. Änd
ringar eller optioner som skulle medföra en ändring av kon
traktets eller ramavtalets övergripande karaktär är inte till
låtna.
b) För kompletterande byggentreprenader, tjänster eller varor
från den ursprunglige entreprenören som har blivit nödvän
diga och som inte ingår i den ursprungliga upphandlingen, i
de fall ett byte av entreprenör
SV
L 94/136
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
77
i) inte kan ske av ekonomiska eller tekniska skäl såsom krav
på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan befint
lig utrustning, tjänster eller installationer som upphand
lats vid den ursprungliga upphandlingen, och
ii) skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt
större omkostnader för den upphandlande enheten.
Eventuella prisökningar får dock inte vara högre än 50 % av
värdet på det ursprungliga kontraktet. Om flera successiva
ändringar görs ska denna begränsning tillämpas på värdet av
varje ändring. Sådana på varandra följande ändringar ska inte
syfta till att kringgå detta direktiv.
c) Om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Behovet av ändringen har uppstått till följd av omstän
digheter som en omdömesgill upphandlande myndighet
inte kunnat förutse.
ii) Ändringen medför inte att kontraktets övergripande ka
raktär ändras.
iii) Eventuella prisökningar är inte högre än 50 % av värdet
på det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet. Om flera
successiva ändringar görs ska denna begränsning tilläm
pas på värdet av varje ändring. Sådana på varandra föl
jande ändringar ska inte syfta till att kringgå detta direk
tiv.
d) Om den entreprenör som den upphandlande myndigheten
ursprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny
entreprenör, till följd av antingen
i) en entydig ändringsklausul eller en option i överensstäm
melse med led a,
ii) att en annan ekonomisk aktör som uppfyller kriterierna
för det kvalitativa urval som ursprungligen fastställts helt
eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe
till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp,
sammanslagningar, förvärv eller insolvens, under för
utsättning att detta inte medför andra väsentliga änd
ringar av kontraktet och inte syftar till att kringgå till
lämpningen av detta direktiv, eller
iii) att den upphandlande myndigheten själv tar på sig hu
vudentreprenörens skyldigheter gentemot dennes under
leverantörer om denna möjlighet föreligger enligt natio
nell lagstiftning i enlighet med artikel 71.
e) Om ändringarna, oberoende av deras värde, inte är väsentliga
i den mening som avses i punkt 4.
Upphandlande myndigheter som har ändrat ett kontrakt i de fall
som anges i leden b och c i denna punkt ska offentliggöra ett
meddelande om detta i Europeiska unionens officiella tidning. Ett
sådant meddelande ska innehålla de uppgifter som anges i del G
i bilaga V och ska offentliggöras i enlighet med artikel 51.
2. Dessutom får kontrakt ändras, utan att någon kontroll
behöver göras av att villkoren i leden 4 a–d är uppfyllda,
utan något nytt upphandlingsförfarande i enlighet med detta
direktiv om värdet av ändringen är lägre än både
i) tröskelvärdena i artikel 4, och
ii) 10 % av det ursprungliga kontraktets värde för tjänste- och
varukontrakt och lägre än 15 % av det ursprungliga kontrak
tets värde för byggentreprenadkontrakt.
Ändringen får dock inte medföra att kontraktets eller ramavta
lets övergripande karaktär ändras. Om flera successiva ändringar
görs ska värdet bedömas på grundval av det samlade nettovär
det av dessa ändringar.
3. När det gäller beräkningen av det pris som nämns i punk
terna 2 och 1 b och c ska det uppdaterade priset vara referen
svärdet när kontraktet omfattar en indexeringsklausul.
4. En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal under dess
löptid ska anses vara väsentlig i den mening som avses i punkt
1 e om ändringen innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin
art skiljer sig väsentligt från det kontrakt eller ramavtal som
ursprungligen ingicks. Utan att det påverkar punkterna 1 och
2 ska en ändring i alla händelser anses vara väsentlig om ett
eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) I och med ändringen införs nya villkor som, om de hade
ingått i det ursprungliga upphandlingsförfarandet, skulle ha
medfört att andra anbudssökande getts tillträde än de som
ursprungligen valdes eller att andra anbud än de som ur
sprungligen godkändes skulle ha godkänts eller skulle ha
medfört ytterligare deltagare i upphandlingsförfarandet.
b) Ändringen innebär att kontraktets eller ramavtalets ekono
miska jämvikt ändras till förmån för entreprenören på ett
sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller
ramavtalet.
c) Ändringen medför att kontraktets eller ramavtalets omfatt
ning utvidgas betydligt.
d) Om den entreprenör som den upphandlande myndigheten
ursprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny
entreprenör i andra fall än de som avses i punkt 1 d.
5. Ett nytt upphandlingsförfarande i enlighet med detta di
rektiv ska krävas för andra ändringar av bestämmelserna i ett
offentligt kontrakt eller ett ramavtal under löptiden än de som
avses i punkterna 1 och 2.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/137
Ds 2014:25
Bilaga 1
78
Artikel 73
Uppsägning av kontrakt
Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndigheterna
åtminstone under följande omständigheter och enligt de villkor
som fastställs i tillämplig nationell rätt har möjlighet att säga
upp ett offentligt kontrakt under dess löptid, när
a) kontraktet har varit föremål för en väsentlig ändring som
skulle ha krävt ett nytt upphandlingsförfarande enligt arti
kel 72,
b) entreprenören vid kontraktstilldelningen befann sig i någon
av de situationer som avses i artikel 57.1 och därför borde
ha uteslutits från upphandlingsförfarandet,
c) kontraktet inte borde ha tilldelats entreprenören på grund av
att denne allvarligt åsidosatt sådana skyldigheter enligt för
dragen och detta direktiv enligt vad som fastställts av Euro
peiska unionens domstol i ett förfarande i enlighet med
artikel 258 i EUF-fördraget.
AVDELNING III
SÄRSKILDA UPPHANDLINGSSYSTEM
KAPITEL I
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 74
Tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra
särskilda tjänster
Offentliga kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjäns
ter som anges i bilaga XIV ska tilldelas i enlighet med detta
kapitel när värdet på kontrakten uppgår till eller överstiger det
tröskelvärde som anges i artikel 4 d.
Artikel 75
Offentliggörande av meddelanden
1. De upphandlande myndigheterna som har för avsikt till
dela ett offentligt kontrakt för de tjänster som avses i artikel 74
ska informera om detta på något av följande sätt:
a) Genom ett meddelande om upphandling, som ska innehålla
den information som anges i del H i bilaga V i enlighet med
de standardformulär som avses i artikel 51 eller
b) genom ett förhandsmeddelande, som ska offentliggöras kon
tinuerligt och innehålla den information som avses i del I i
bilaga V. Det ska av förhandsmeddelandet särskilt framgå
vilka typer av tjänster som kontrakten kommer att omfatta.
Det ska ange att kontraktstilldelning kommer att ske utan
ytterligare offentliggörande och att intresserade ekonomiska
aktörer ska anmäla sitt intresse skriftligt.
Det första stycket gäller dock inte om ett förhandlat förfarande
utan föregående meddelande om upphandling hade kunnat an
vändas i enlighet med artikel 32 för tilldelning av ett offentligt
tjänstekontrakt.
2. De upphandlande myndigheter som har tilldelat ett offent
ligt kontrakt för de tjänster som avses i artikel 74 ska informera
om resultaten av upphandlingsförfarandet genom ett medde
lande om kontraktstilldelning som ska innehålla den infor
mation som avses i del J i bilaga V i enlighet med det stan
dardformulär som avses i artikel 51. De får dock samla dessa
meddelanden per kvartal. I detta fall ska de sända de samlade
meddelandena senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
3. De standardformulär som avses i punkterna 1 och 2 i
denna artikel ska fastställas av kommissionen genom genom
förandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det rådgivande förfarande som avses i artikel 89.2.
4. De meddelanden som avses i denna artikel ska offentlig
göras i enlighet med artikel 51.
Artikel 76
Principer för tilldelning av kontrakt
1. Medlemsstaterna ska införa nationella regler för tilldelning
av kontrakt som omfattas av detta kapitel för att se till att de
upphandlande myndigheterna följer principerna om öppenhet
och likabehandling av ekonomiska aktörer. Medlemsstaterna
kan själva fastställa vilka förfaranderegler som är tillämpliga så
länge dessa regler gör det möjligt för de upphandlande myn
digheterna att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna för tjäns
terna i fråga.
2. Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndig
heterna får beakta behovet av att garantera tjänsternas kvalitet,
kontinuitet, åtkomlighet, överkomlighet, tillgänglighet och om
fattning, olika användarkategoriers specifika behov, inklusive
missgynnade och utsatta gruppers behov, deltagande och egen
ansvar för användarna samt innovation. Medlemsstaterna får
också föreskriva att valet av tjänsteleverantör ska göras på
grundval av det anbud som har det bästa förhållandet mellan
pris och kvalitet med hänsyn till kvalitets- och hållbarhetskrite
rier för sociala tjänster.
Artikel 77
Reserverade kontrakt för vissa tjänster
1. Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande myn
digheterna får reservera rätten för en organisation att delta i
offentlig upphandling exklusivt för de hälso- och sjukvårdstjäns
ter, sociala tjänster och kulturella tjänster som avses i artikel 74,
som omfattas av CPV-koderna 75121000-0, 75.12.2000-7,
75123000-4, 79.62.2000-0, 79624000-4, 79625000-1,
80110000-8, 80300000-7, 80420000-4, 80430000-7,
80511000-9, 80520000-5, 80590000-6, från och med
85000000-9 till och med 85323000-9, 92500000-6,
92600000-7, 98133000-4, 98133110-8.
SV
L 94/138
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
79
2. En organisation som avses i punkt 1 ska uppfylla samtliga
följande villkor:
a) Dess syfte ska vara att fullgöra ett offentligt uppdrag som är
kopplat till tillhandahållande av sådana tjänster som avses i
punkt 1.
b) Vinsterna ska återinvesteras för att uppnå organisationens
syfte. Vid eventuell vinstutdelning eller omfördelning bör
detta ske på grundval av deltagande.
c) Lednings- och ägarstrukturen i den organisation som fullgör
kontraktet ska grundas på personalens ägande eller deltagan
de, eller ska kräva aktivt deltagande av personal, användare
eller berörda parter.
d) Organisationen får inte ha tilldelats något kontrakt för den
berörda tjänsten av den berörda upphandlande myndigheten
enligt denna artikel under de senaste tre åren.
3. Maximal löptid för kontraktet får inte överstiga tre år.
4. Anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till denna
artikel.
5. Trots vad som sägs i artikel 92 ska kommissionen göra en
bedömning av effekterna av denna artikel och rapportera till
Europaparlamentet och rådet senast den 18 april 2019.
KAPITEL II
Regler om projekttävlingar
Artikel 78
Tillämpningsområde
Detta kapitel ska gälla för
a) projekttävlingar som anordnas som en del i ett förfarande
som leder till tilldelning av ett offentligt kontrakt för tjänster,
b) projekttävlingar med tävlingspriser eller betalning till delta
garna.
I de fall som avses i led a i första stycket i denna artikel
beräknas det tröskelvärde som avses i punkt 4 på grundval av
det uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt på det offent
liga kontraktet för tjänster, inklusive eventuella tävlingspriser
eller betalning till deltagarna.
I de fall som avses i led b i första stycket i denna artikel ska
man med tröskelvärde förstå den totala summan av priserna
och betalningarna, inklusive det uppskattade värdet exklusive
mervärdesskatt av det offentliga tjänstekontrakt som senare
kan ingås i enlighet med artikel 32.4, om den upphandlande
myndigheten har meddelat sin avsikt att tilldela sådana kontrakt
i meddelandet om projekttävling.
Artikel 79
Meddelanden
1. En upphandlande myndighet som har för avsikt att an
ordna en projekttävling ska informera om detta genom ett
meddelande om projekttävling.
Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att därefter
tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med artikel 32.4 ska detta
anges i meddelandet om projekttävling.
2. En upphandlande myndighet som har anordnat en pro
jekttävling ska sända ett meddelande om resultatet av pro
jekttävlingen i enlighet med artikel 51 och ska vidare kunna
bevisa vilken dag meddelandet avsänts.
Resultatet av projekttävlingen behöver inte offentliggöras om
detta skulle hindra tillämpning av lagen, strida mot allmän
intresset, skada berättigade kommersiella intressen för ett visst
offentligt eller privat företag eller motverka sund konkurrens
mellan tjänsteleverantörer.
3. De meddelanden som avses i punkterna 1 och 2 i denna
artikel ska offentliggöras i enlighet med artikel 51.2–51.6 och
artikel 52. De ska innehålla den information som anges i del E
respektive F i bilaga V i ett standardformulär.
Kommissionen ska fastställa standardformulären genom genom
förandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det rådgivande förfarande som avses i artikel 89.2.
Artikel 80
Anordnande av projekttävlingar och val av deltagare
1. Vid anordnandet av projekttävlingar ska en upphandlande
myndighet tillämpa förfaranden som är anpassade till bestäm
melserna i avdelning I och detta kapitel.
2. Rätten att delta i projekttävlingar får inte begränsas
a) till en medlemsstats territorium, eller till en del av detta
territorium,
b) till enbart fysiska personer eller juridiska personer, med hän
visning till att lagstiftningen i den medlemsstat där pro
jekttävlingen anordnas skulle kräva detta.
3. Om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett
angivet antal deltagare ska den upphandlande myndigheten fast
ställa entydiga och icke-diskriminerande kriterier för urvalet.
Antalet tävlingsdeltagare som inbjuds att delta ska under alla
omständigheter vara så stort att verklig konkurrens säkerställs.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/139
Ds 2014:25
Bilaga 1
80
Artikel 81
Juryns sammansättning
Juryn ska vara sammansatt uteslutande av fysiska personer som
är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om
det krävs särskilda yrkeskvalifikationer av deltagarna i en pro
jekttävling ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha
dessa eller likvärdiga kvalifikationer.
Artikel 82
Juryns beslut
1. Juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden.
2. Juryn ska granska planer och projekt som tävlingsdelta
garna har lagt fram anonymt och uteslutande utgå från de
kriterier som anges i meddelandet om projekttävlingen.
3. Juryn ska ange sin rangordning av projekten, som gjorts
på grundval av varje projekts förtjänster, i en rapport som ska
undertecknas av dess medlemmar och innehålla kommentarer
och eventuella punkter som kan behöva klargöras.
4. Anonymiteten ska respekteras tills juryn har avgett ett
yttrande eller meddelat ett beslut.
5. Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas att besvara
frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra
projektets alla aspekter.
6. Det ska upprättas fullständiga protokoll över dialogen
mellan jurymedlemmarna och tävlingsdeltagarna.
AVDELNING IV
STYRNING
Artikel 83
Genomförande
1. För att effektivt säkerställa ett korrekt och ändamålsenligt
genomförande ska medlemsstaterna se till att åtminstone de
uppgifter som anges i denna artikel utförs av en eller flera
myndigheter eller strukturer eller av ett eller flera organ. De
ska för kommissionen uppge vilka myndigheter, strukturer eller
organ som är behöriga för dessa uppgifter.
2. Medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av reglerna
om offentlig upphandling övervakas.
Då tillsynsmyndigheter eller tillsynsorgan på eget initiativ eller
efter att ha mottagit information upptäcker specifika överträdel
ser eller systemproblem ska de ha befogenhet att meddela dessa
problem till nationella revisionsmyndigheter, domstolar eller
tribunaler eller andra lämpliga myndigheter eller strukturer, så
som ombudsmannen, de nationella parlamenten eller deras ut
skott.
3. Resultaten av tillsynsverksamheten enligt punkt 2 ska of
fentliggöras genom lämpliga informationsmedel. Dessa resultat
ska även ställas till kommissionens förfogande. De kan t.ex. ingå
i de övervakningsrapporter som avses i andra stycket i denna
punkt.
Senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska med
lemsstaterna skicka en övervakningsrapport till kommissionen
som i förekommande fall omfattar information om de vanli
gaste skälen till felaktig tillämpning eller rättsosäkerhet, inbegri
pet möjliga strukturella eller återkommande problem i tillämp
ningen av reglerna, om omfattningen av små och medelstora
företags deltagande i offentlig upphandling samt förebyggande,
upptäckt och lämplig rapportering om fall av bedrägeri, korrup
tion, intressekonflikt och andra allvarliga fall av oegentligheter i
samband med upphandling.
Kommissionen får, högst vart tredje år, begära att medlemssta
terna ska lämna information om den praktiska tillämpningen av
nationella strategiska upphandlingspolicyer.
I denna punkt 3 och i punkt 4 i denna artikel ska små och
medelstora företag ges samma definition som i kommissionens
rekommendation 2003/361/EG ( 1 ).
På grundval av de uppgifter som mottagits enligt denna punkt,
ska kommissionen regelbundet utfärda en rapport om genom
förande och bästa praxis avseende nationella upphandlingspoli
cyer på den inre marknaden.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att
a) information och vägledning gällande tolkning och tillämp
ning av unionens lagstiftning om offentlig upphandling är
tillgänglig utan kostnad för att hjälpa upphandlande myndig
heter och ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora
företag, att tillämpa unionens regler om offentlig upphand
ling korrekt, och
b) stöd finns tillgängligt för de upphandlande myndigheterna
när det gäller planering och genomförande av upphandlings
förfaranden.
5. Medlemsstaterna ska, utan att detta påverkar tillämp
ningen av de allmänna förfaranden och arbetsmetoder som
kommissionen har infört för sin kommunikation och sina kon
takter med medlemsstaterna, utse en kontaktpunkt för sam
arbete med kommissionen när det gäller tillämpningen av lag
stiftningen om offentlig upphandling.
6. De upphandlande myndigheterna ska, åtminstone under
kontraktets löptid, spara kopior på alla kontrakt som ingåtts
till ett värde på minst
SV
L 94/140
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitio
nen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124,
20.5.2003, s. 36).
Ds 2014:25
Bilaga 1
81
a) 1 000 000 EUR för offentliga varu- eller tjänstekontrakt,
b) 10 000 000 EUR för offentliga byggentreprenadkontrakt.
De upphandlande myndigheterna ska bevilja tillgång till dessa
kontrakt; tillgång till specifika dokument eller specifik infor
mation kan dock vägras i den mån och på de villkor som anges
i tillämpliga unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser
om tillgång till handlingar och uppgiftsskydd.
Artikel 84
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av
kontrakt
1. För varje kontrakt eller varje ramavtal som omfattas av
detta direktiv och varje gång ett dynamiskt inköpssystem inrät
tas ska den upphandlande myndigheten upprätta en skriftlig
rapport, som minst ska innehålla följande:
a) Den upphandlande myndighetens namn och adress, föremå
let för och värdet av kontraktet, ramavtalet eller det dyna
miska inköpssystemet.
b) När så är tillämpligt, resultaten av det kvalitativa urvalet
och/eller minskningen av antalet enligt artiklarna 65 och
66, nämligen
i) namnen på de utvalda anbudssökandena eller anbuds
givarna och skälen till att de valts,
ii) namnen på de ej godtagna anbudssökandena eller an
budsgivarna och skälen till att de inte godtagits.
c) Skälen till att anbud som befunnits onormalt låga har för
kastats.
d) Namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet, skä
len till att den anbudsgivarens anbud valts och, om det är
känt, uppgift om hur stor del av kontraktet eller ramavtalet
som den utvalda anbudsgivaren avser att lägga ut på tredje
part samt, om det är känt vid den tidpunkten, namnen på
huvudentreprenörens underleverantörer, i tillämpliga fall.
e) För förhandlade förfaranden under konkurrens och konkur
renspräglade dialoger, de omständigheter som anges i arti
kel 26 som motiverar valet av sådana förfaranden.
f) Vid förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling, vilka omständigheter enligt artikel 32 som mo
tiverat valet av detta förfarande.
g) I tillämpliga fall, skälen till att den upphandlande myndighe
ten har beslutat att inte tilldela något kontrakt eller ramavtal
eller genomföra ett dynamiskt inköpssystem.
h) I tillämpliga fall, skälen till att andra medel för kommunika
tion än elektroniska medel har använts för inlämning av
anbud.
i) I tillämpliga fall, upptäckta intressekonflikter och åtgärder
som vidtagits till följd av detta.
Denna rapport ska inte krävas för kontrakt som grundar sig på
ramavtal om dessa ingås i enlighet med artikel 33.3 eller arti
kel 33.4 a.
I den utsträckning det meddelande om kontraktstilldelning som
utarbetas enligt artikel 50 eller artikel 75.2 innehåller den infor
mation som krävs i denna punkt, kan de upphandlande myn
digheterna hänvisa till detta meddelande.
2. Den upphandlande myndigheten ska dokumentera ge
nomförandet av alla upphandlingsförfaranden oavsett om för
farandena sker med hjälp av elektroniska medel eller ej. I detta
syfte ska de se till att spara tillräcklig dokumentation för att
motivera beslut som fattats i samtliga skeden i upphandlings
förfarandet, såsom dokumentation om kommunikation med
ekonomiska aktörer och interna överläggningar, utformning av
upphandlingsdokumenten, eventuella dialoger eller förhand
lingar samt urval och tilldelning av kontrakt. Dokumentationen
ska sparas minst under en period på tre år från den dag då
kontraktet tilldelades.
3. Rapporten eller huvuddragen i denna ska tillställas kom
missionen eller de behöriga myndigheter, strukturer eller organ
som avses i artikel 83, om de begär det.
Artikel 85
Nationell rapportering och statistiska uppgifter
1. Kommissionen ska se över kvaliteten på och fullständig
heten hos de uppgifter som kan hämtas från de meddelanden
som avses i artiklarna 48, 49, 50, 75 och 79 och som offent
liggörs i enlighet med bilaga VIII.
Om kvaliteten på och fullständigheten hos de uppgifter som
avses i första stycket i denna punkt inte överensstämmer med
de skyldigheter som anges i artiklarna 48.1, 49, 50.1, 75.2 och
79.3, ska kommissionen begära kompletterande uppgifter från
de berörda medlemsstaterna. De berörda medlemsstaterna ska
inom rimlig tid tillhandahålla de statistiska uppgifter som saknas
och som kommissionen begärt.
2. Senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska
medlemsstaterna till kommissionen översända en statistikrap
port för upphandling som skulle ha omfattats av detta direktiv
om dess värde hade överstigit det relevanta tröskelvärdet i ar
tikel 4, i vilken anges en uppskattning av det samlade totala
värdet för sådan upphandling under perioden i fråga. Denna
uppskattning kan särskilt baseras på uppgifter som är tillgäng
liga enligt nationella krav på offentliggörande eller på stick
provsbaserade uppskattningar.
Denna rapport får ingå i den rapport som avses i artikel 83.3.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/141
Ds 2014:25
Bilaga 1
82
3. Medlemsstaterna ska ge kommissionen tillgång till infor
mation om deras institutionella organisation i fråga om genom
förande, övervakning och verkställighet av detta direktiv samt
om nationella initiativ för att ge vägledning om eller bistå i
genomförandet av unionens regler om offentlig upphandling
eller hantera svårigheter i samband med tillämpningen av dessa
regler.
Denna information får ingå i den rapport som avses i arti
kel 83.3.
Artikel 86
Administrativt samarbete
1. Medlemsstaterna ska ge varandra ömsesidigt bistånd och
ska vidta åtgärder för ett effektivt samarbete med varandra för
att säkerställa informationsutbytet i de frågor som avses i ar
tiklarna 42, 43, 44, 57, 59, 60, 62, 64 och 69. De ska säker
ställa att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.
2. De behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater
ska utbyta information i enlighet med de regler om skydd av
personuppgifter som fastställs i Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG ( 1 ) och 2002/58/EG ( 2 ).
3. För att testa om det är lämpligt att använda informations
systemet för den inre marknaden (IMI) inrättat genom förord
ning (EU) nr 1024/2012, för att utbyta information som om
fattas av detta direktiv, ska ett pilotprojekt inledas senast den
18 april 2015.
AVDELNING V
DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDE
BEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 87
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i
artiklarna 6, 22, 23, 56 och 68 ska ges till kommissionen tills
vidare från och med den 17 april 2014.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6, 22,
23, 56 och 68 får när som helst återkallas av Europaparlamen
tet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen
av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Be
slutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska
unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet
datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som
redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6, 22, 23, 56
och 68 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet
eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten
inom en period av två månader från den dag då akten delgavs
Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet
och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kom
missionen att de inte kommer att invända. Denna period ska
förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets
initiativ.
Artikel 88
Skyndsamt förfarande
1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i
kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning
görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt
till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till
varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en
delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i arti
kel 87.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan
dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett
den sitt beslut om invändning.
Artikel 89
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av rådgivande kommittén för
offentlig upphandling, som inrättats genom rådets beslut
71/306/EEG ( 3 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i den
mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 90
Införlivande och övergångsbestämmelser
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 18 april 2016. De ska genast överlämna
texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
SV
L 94/142
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT
L 281, 23.11.1995, s. 31).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli
2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom
sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och
elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
(
3
) Rådets beslut 71/306/EEG av den 26 juli 1971 om inrättande av en
rådgivande kommitté för offentliga bygg- och anläggningskontrakt
(EGT L 185, 16.8.1971, s. 15).
Ds 2014:25
Bilaga 1
83
2. Trots vad som sägs i punkt 1 i denna artikel får medlems
staterna skjuta upp tillämpningen av artikel 22.1 till och med
den 18 oktober 2018, förutom när användning av elektroniska
medel är obligatorisk i enlighet med artikel 34, 35, 36, 37.3,
51.2 eller 53.
Trots vad som sägs i punkt 1 i denna artikel får medlemssta
terna skjuta upp tillämpningen av artikel 22.1 för inköpscen
traler till och med den 18 april 2017.
Om en medlemsstat väljer att skjuta upp tillämpningen av ar
tikel 22.1 ska den medlemsstaten fastställa att de upphandlande
myndigheterna får välja mellan följande medel för kommunika
tion för all kommunikation och allt informationsutbyte:
a) Elektroniska medel i enlighet med artikel 22.
b) Post eller annan lämplig transportör.
c) Fax.
d) En kombination av dessa medel.
3. Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får med
lemsstaterna skjuta upp tillämpningen av artikel 59.2 till och
med den 18 april 2018.
4. Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får med
lemsstaterna skjuta upp tillämpningen av artikel 59.5 till och
med den 18 oktober 2018.
5. Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får med
lemsstaterna skjuta upp tillämpningen av artikel 61.2 till och
med den 18 oktober 2018.
6. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i
punkterna 1–5 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv
eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. När
mare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje med
lemsstat själv utfärda.
7. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 91
Upphävande
Direktiv 2004/18/EG ska upphöra att gälla från och med den
18 april 2016.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförel
setabellen i bilaga XV.
Artikel 92
Översyn
Kommissionen ska se över de ekonomiska effekterna på den
inre marknaden av tillämpningen av de tröskelvärden som fast
ställs i artikel 4, särskilt faktorer såsom gränsöverskridande till
delning av kontrakt och transaktionskostnader, och avge en
rapport om detta till Europaparlamentet och rådet senast den
18 april 2019.
Kommissionen ska, där så är lämpligt och möjligt, överväga att
föreslå en höjning av tillämpliga tröskelvärden enligt WTO-av
talet under nästa förhandlingsrunda. Om de tröskelvärden som
ska tillämpas enligt WTO-avtalet förändras ska rapporten i före
kommande fall följas av ett förslag till rättsakt om ändring av de
tröskelvärden som fastställs i detta direktiv.
Artikel 93
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 94
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 26 februari 2014.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
D. KOURKOULAS
Ordförande
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/143
Ds 2014:25
Bilaga 1
84
BILAGA I
CENTRALA STATLIGA MYNDIGHETER
BELGIEN
1. Services publics fédéraux (ministerier):
1. Federale Overheidsdiensten (ministerier):
SPF Chancellerie du Premier Ministre;
FOD Kanselarij van de Eerste Minister;
SPF Personnel et Organisation;
FOD Kanselarij Personeel en Organisatie;
SPF Budget et Contrôle de la Gestion;
FOD Budget en Beheerscontrole;
SPF Technologie de l’Information et de la Communica
tion (Fedict);
FOD Informatie- en Communicatietechnologie (Fedict);
SPF Affaires étrangères, Commerce extérieur et Coopéra
tion au Développement;
FOD Buitenlandse Zaken, Buitenlandse Handel en Ont
wikkelingssamenwerking;
SPF Intérieur;
FOD Binnenlandse Zaken;
SPF Finances;
FOD Financiën;
SPF Mobilité et Transports;
FOD Mobiliteit en Vervoer;
SPF Emploi, Travail et Concertation sociale;
FOD Werkgelegenheid, Arbeid en sociaal overleg
SPF Sécurité Sociale et Institutions publiques de Sécurité
Sociale;
FOD Sociale Zekerheid en Openbare Instellingen van
sociale Zekerheid
SPF Santé publique, Sécurité de la Chaîne alimentaire et
Environnement;
FOD Volksgezondheid, Veiligheid van de Voedselketen
en Leefmilieu;
SPF Justice;
FOD Justitie;
SPF Economie, PME, Classes moyennes et Energie;
FOD Economie, KMO, Middenstand en Energie;
Ministère de la Défense;
Ministerie van Landsverdediging;
Service public de programmation Intégration sociale,
Lutte contre la pauvreté et Economie sociale;
Programmatorische Overheidsdienst Maatschappelijke
Integratie, Armoedsbestrijding en sociale Economie;
Service public fédéral de Programmation Développe
ment durable;
Programmatorische federale Overheidsdienst Duurzame
Ontwikkeling;
Service public fédéral de Programmation Politique scien
tifique;
Programmatorische federale Overheidsdienst Weten
schapsbeleid;
2. Régie des Bâtiments;
2. Regie der Gebouwen;
Office national de Sécurité sociale;
Rijksdienst voor sociale Zekerheid;
Institut national d’Assurance sociales pour travailleurs
indépendants
Rijksinstituut voor de sociale Verzekeringen der Zelf
standigen;
Institut national d’Assurance Maladie-Invalidité;
Rijksinstituut voor Ziekte- en Invaliditeitsverzekering;
Office national des Pensions;
Rijksdienst voor Pensioenen;
Caisse auxiliaire d’Assurance Maladie-Invalidité;
Hulpkas voor Ziekte- en Invaliditeitsverzekering;
Fond des Maladies professionnelles;
Fonds voor Beroepsziekten;
Office national de l’Emploi;
Rijksdienst voor Arbeidsvoorziening
SV
L 94/144
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
85
BULGARIEN
Администрация на Народното събрание
Aдминистрация на Президента
Администрация на Министерския съвет
Конституционен съд
Българска народна банка
Министерство на външните работи
Министерство на вътрешните работи
Министерство на държавната администрация и административната реформа
Министерство на извънредните ситуации
Министерство на земеделието и храните
Министерство на здравеопазването
Министерство на икономиката и енергетиката
Министерство на културата
Министерство на образованието и науката
Министерство на околната среда и водите
Министерство на отбраната
Министерство на правосъдието
Министерство на регионалното развитие и благоустройството
Министерство на транспорта
Министерство на труда и социалната политика
Министерство на финансите
Statliga organ, kommittéer, verkställande organ och andra statliga myndigheter som inrättats enligt lag eller genom
ministerrådets dekret och som har en funktion med avseende på utövandet av verkställande befogenheter:
Агенция за ядрено регулиране
Висшата атестационна комисия
Държавна комисия за енергийно и водно регулиране
Държавна комисия по сигурността на информацията
Комисия за защита на конкуренцията
Комисия за защита на личните данни
Комисия за защита от дискриминация
Комисия за регулиране на съобщенията
Комисия за финансов надзор
Патентно ведомство на Република България
Сметна палата на Република България
Агенция за приватизация
Агенция за следприватизационен контрол
Български институт по метрология
Държавна агенция ”Архиви”
Държавна агенция ”Държавен резерв и военновременни запаси”
Държавна агенция ”Национална сигурност”
Държавна агенция за бежанците
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/145
Ds 2014:25
Bilaga 1
86
Държавна агенция за българите в чужбина
Държавна агенция за закрила на детето
Държавна агенция за информационни технологии и съобщения
Държавна агенция за метрологичен и технически надзор
Държавна агенция за младежта и спорта
Държавна агенция по горите
Държавна агенция по туризма
Държавна комисия по стоковите борси и тържища
Институт по публична администрация и европейска интеграция
Национален статистически институт
Национална агенция за оценяване и акредитация
Националната агенция за професионално образование и обучение
Национална комисия за борба с трафика на хора
Агенция ”Митници”
Агенция за държавна и финансова инспекция
Агенция за държавни вземания
Агенция за социално подпомагане
Агенция за хората с увреждания
Агенция по вписванията
Агенция по геодезия, картография и кадастър
Агенция по енергийна ефективност
Агенция по заетостта
Агенция по обществени поръчки
Българска агенция за инвестиции
Главна дирекция ”Гражданска въздухоплавателна администрация”
Дирекция ”Материално-техническо осигуряване и социално обслужване” на Министерство на вътрешните работи
Дирекция ”Оперативно издирване” на Министерство на вътрешните работи
Дирекция ”Финансово-ресурсно осигуряване” на Министерство на вътрешните работи
Дирекция за национален строителен контрол
Държавна комисия по хазарта
Изпълнителна агенция ”Автомобилна администрация”
Изпълнителна агенция ”Борба с градушките”
Изпълнителна агенция ”Българска служба за акредитация”
Изпълнителна агенция ”Военни клубове и информация”
Изпълнителна агенция ”Главна инспекция по труда”
Изпълнителна агенция ”Държавна собственост на Министерството на отбраната”
Изпълнителна агенция ”Железопътна администрация”
Изпълнителна агенция ”Изпитвания и контролни измервания на въоръжение, техника и имущества”
Изпълнителна агенция ”Морска администрация”
Изпълнителна агенция ”Национален филмов център”
Изпълнителна агенция ”Пристанищна администрация”
SV
L 94/146
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
87
Изпълнителна агенция ”Проучване и поддържане на река Дунав”
Изпълнителна агенция ”Социални дейности на Министерството на отбраната”
Изпълнителна агенция за икономически анализи и прогнози
Изпълнителна агенция за насърчаване на малките и средни предприятия
Изпълнителна агенция по лекарствата
Изпълнителна агенция по лозата и виното
Изпълнителна агенция по околна среда
Изпълнителна агенция по почвените ресурси
Изпълнителна агенция по рибарство и аквакултури
Изпълнителна агенция по селекция и репродукция в животновъдството
Изпълнителна агенция по сортоизпитване, апробация и семеконтрол
Изпълнителна агенция по трансплантация
Изпълнителна агенция по хидромелиорации
Комисията за защита на потребителите
Контролно-техническата инспекция
Национален център за информация и документация
Национален център по радиобиология и радиационна защита
Национална агенция за приходите
Национална ветеринарномедицинска служба
Национална служба ”Полиция”
Национална служба ”Пожарна безопасност и защита на населението”
Национална служба за растителна защита
Национална служба за съвети в земеделието
Национална служба по зърното и фуражите
Служба ”Военна информация”
Служба ”Военна полиция”
Фонд ”Републиканска пътна инфраструктура”
Авиоотряд 28
TJECKIEN
Ministerstvo dopravy
Ministerstvo financí
Ministerstvo kultury
Ministerstvo obrany
Ministerstvo pro místní rozvoj
Ministerstvo práce a sociálních věcí
Ministerstvo průmyslu a obchodu
Ministerstvo spravedlnosti
Ministerstvo školství, mládeže a tělovýchovy
Ministerstvo vnitra
Ministerstvo zahraničních věcí
Ministerstvo zdravotnictví
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/147
Ds 2014:25
Bilaga 1
88
Ministerstvo zemědělství
Ministerstvo životního prostředí
Poslanecká sněmovna PČR
Senát PČR
Kancelář prezidenta
Český statistický úřad
Český úřad zeměměřičský a katastrální
Úřad průmyslového vlastnictví
Úřad pro ochranu osobních údajů
Bezpečnostní informační služba
Národní bezpečnostní úřad
Česká akademie věd
Vězeňská služba
Český báňský úřad
Úřad pro ochranu hospodářské soutěže
Správa státních hmotných rezerv
Státní úřad pro jadernou bezpečnost
Česká národní banka
Energetický regulační úřad
Úřad vlády České republiky
Ústavní soud
Nejvyšší soud
Nejvyšší správní soud
Nejvyšší státní zastupitelství
Nejvyšší kontrolní úřad
Kancelář Veřejného ochránce práv
Grantová agentura České republiky
Státní úřad inspekce práce
Český telekomunikační úřad
DANMARK
Folketinget
Rigsrevisionen
Statsministeriet
Udenrigsministeriet
Beskæftigelsesministeriet
5 styrelser og institutioner (5 myndigheter och institutioner)
Domstolsstyrelsen
Finansministeriet
SV
L 94/148
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
89
5 styrelser og institutioner (5 myndigheter och institutioner)
Forsvarsministeriet
5 styrelser og institutioner (5 myndigheter och institutioner)
Ministeriet for Sundhed og Forebyggelse
Adskillige styrelser og institutioner, herunder Statens Serum Institut (flera myndigheter och institutioner, däribland Statens
Serum Institut)
Justitsministeriet
Rigspolitichefen, anklagemyndigheden samt 1 direktorat og et antal styrelser (Rikspolischefen, åklagarmyndigheten samt 1
direktorat och ett antal myndigheter)
Kirkeministeriet
10 stiftsøvrigheder (10 stiftsmyndigheter)
Kulturministeriet
4 styrelser samt et antal statsinstitutioner (4 myndigheter och ett antal institutioner)
Miljøministeriet
5 styrelser (5 myndigheter)
Ministeriet for Flygtninge, Invandrere og Integration
1 styrelse (1 myndighet)
Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri
4 direktorater og institutioner (4 direktorat och institutioner)
Ministeriet for Videnskab, Teknologi og Udvikling
Adskillige styrelser og institutioner, Forskningscenter Risø og Statens uddannelsesbygninger (flera myndigheter och
institutioner, Forskningscenter Risø och danska statens utbildningsbyggnader)
Skatteministeriet
1 styrelse og institutioner (1 myndighet och flera institutioner)
Velfærdsministeriet
3 styrelser og institutioner (3 myndigheter och flera institutioner)
Transportministeriet
7 styrelser og institutioner, herunder Øresundsbrokonsortiet (7 myndigheter och institutioner, däribland Öresundsbro
konsortiet)
Undervisningsministeriet
3 styrelser, 4 undervisningsinstitutioner og 5 andre institutioner (3 myndigheter, 4 utbildningsanstalter och 5 andra
institutioner)
Økonomi- og Erhvervsministeriet
Adskillige styrelser og institutioner (flera myndigheter och institutioner)
Klima- og Energiministeriet
3 styrelse og institutioner (3 myndigheter och institutioner)
TYSKLAND
Auswärtiges Amt
Bundeskanzleramt
Bundesministerium für Arbeit und Soziales
Bundesministerium für Bildung und Forschung
Bundesministerium für Ernährung, Landwirtschaft und Verbraucherschutz
Bundesministerium der Finanzen
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/149
Ds 2014:25
Bilaga 1
90
Bundesministerium des Innern (endast civil materiel)
Bundesministerium für Gesundheit
Bundesministerium für Familie, Senioren, Frauen und Jugend
Bundesministerium der Justiz
Bundesministerium für Verkehr, Bau und Stadtentwicklung
Bundesministerium für Wirtschaft und Technologie
Bundesministerium für wirtschaftliche Zusammenarbeit und Entwicklung
Bundesministerium der Verteidigung (icke-militär materiel)
Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz und Reaktorsicherheit
ESTLAND
Vabariigi Presidendi Kantselei;
Eesti Vabariigi Riigikogu;
Eesti Vabariigi Riigikohus;
Riigikontroll;
Õiguskantsler;
Riigikantselei;
Rahvusarhiiv;
Haridus- ja Teadusministeerium;
Justiitsministeerium;
Kaitseministeerium;
Keskkonnaministeerium;
Kultuuriministeerium;
Majandus- ja Kommunikatsiooniministeerium;
Põllumajandusministeerium;
Rahandusministeerium;
Siseministeerium;
Sotsiaalministeerium;
Välisministeerium;
Keeleinspektsioon;
Riigiprokuratuur;
Teabeamet;
Maa-amet;
Keskkonnainspektsioon;
Metsakaitse- ja Metsauuenduskeskus;
Muinsuskaitseamet;
Patendiamet;
Tarbijakaitseamet;
Riigihangete Amet;
Taimetoodangu Inspektsioon;
Põllumajanduse Registrite ja Informatsiooni Amet;
Veterinaar- ja Toiduamet
Konkurentsiamet;
SV
L 94/150
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
91
Maksu- ja Tolliamet;
Statistikaamet;
Kaitsepolitseiamet;
Kodakondsus- ja Migratsiooniamet;
Piirivalveamet;
Politseiamet;
Eesti Kohtuekspertiisi Instituut;
Keskkriminaalpolitsei;
Päästeamet;
Andmekaitse Inspektsioon;
Ravimiamet;
Sotsiaalkindlustusamet;
Tööturuamet;
Tervishoiuamet;
Tervisekaitseinspektsioon;
Tööinspektsioon;
Lennuamet;
Maanteeamet;
Veeteede Amet;
Julgestuspolitsei;
Kaitseressursside Amet;
Kaitseväe Logistikakeskus;
Tehnilise Järelevalve Amet.
IRLAND
President’s Establishment
Houses of the Oireachtas – [Parlamentet]
Department of theTaoiseach – [Premiärministern]
Central Statistics Office
Department of Finance
Office of the Comptroller and Auditor General
Office of the Revenue Commissioners
Office of Public Works
State Laboratory
Office of the Attorney General
Office of the Director of Public Prosecutions
Valuation Office
Office of the Commission for Public Service Appointments
Public Appointments Service
Office of the Ombudsman
Chief State Solicitor’s Office
Department of Justice, Equality and Law Reform
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/151
Ds 2014:25
Bilaga 1
92
Courts Service
Prisons Service
Office of the Commissioners of Charitable Donations and Bequests
Department of the Environment, Heritage and Local Government
Department of Education and Science
Department of Communications, Energy and Natural Resources
Department of Agriculture, Fisheries and Food
Department of Transport
Department of Health and Children
Department of Enterprise, Trade and Employment
Department of Arts, Sports and Tourism
Department of Defence
Department of Foreign Affairs
Department of Social and Family Affairs
Department of Community, Rural and Gaeltacht – [gaelisktalande regioner] Affairs
Arts Council
National Gallery.
GREKLAND
Υπουργείο Εσωτερικών;
Υπουργείο Εξωτερικών;
Υπουργείο Οικονομίας και Οικονομικών;
Υπουργείο Ανάπτυξης;
Υπουργείο Δικαιοσύνης;
Υπουργείο Εθνικής Παιδείας και Θρησκευμάτων;
Υπουργείο Πολιτισμού;
Υπουργείο Υγείας και Κοινωνικής Αλληλεγγύης;
Υπουργείο Περιβάλλοντος, Χωροταξίας και Δημοσίων Έργων;
Υπουργείο Απασχόλησης και Κοινωνικής Προστασίας;
Υπουργείο Μεταφορών και Επικοινωνιών;
Υπουργείο Αγροτικής Ανάπτυξης και Τροφίμων;
Υπουργείο Εμπορικής Ναυτιλίας, Αιγαίου και Νησιωτικής Πολιτικής;
Υπουργείο Μακεδονίας- Θράκης;
Γενική Γραμματεία Επικοινωνίας;
Γενική Γραμματεία Ενημέρωσης;
Γενική Γραμματεία Νέας Γενιάς;
Γενική Γραμματεία Ισότητας;
Γενική Γραμματεία Κοινωνικών Ασφαλίσεων;
Γενική Γραμματεία Απόδημου Ελληνισμού;
Γενική Γραμματεία Βιομηχανίας;
SV
L 94/152
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
93
Γενική Γραμματεία Έρευνας και Τεχνολογίας;
Γενική Γραμματεία Αθλητισμού;
Γενική Γραμματεία Δημοσίων Έργων;
Γενική Γραμματεία Εθνικής Στατιστικής Υπηρεσίας Ελλάδος;
Εθνικό Συμβούλιο Κοινωνικής Φροντίδας;
Οργανισμός Εργατικής Κατοικίας;
Εθνικό Τυπογραφείο;
Γενικό Χημείο του Κράτους;
Ταμείο Εθνικής Οδοποιίας;
Εθνικό Καποδιστριακό Πανεπιστήμιο Αθηνών;
Αριστοτέλειο Πανεπιστήμιο Θεσσαλονίκης;
Δημοκρίτειο Πανεπιστήμιο Θράκης;
Πανεπιστήμιο Αιγαίου;
Πανεπιστήμιο Ιωαννίνων;
Πανεπιστήμιο Πατρών;
Πανεπιστήμιο Μακεδονίας;
Πολυτεχνείο Κρήτης;
Σιβιτανίδειος Δημόσια Σχολή Τεχνών και Επαγγελμάτων;
Αιγινήτειο Νοσοκομείο;
Αρεταίειο Νοσοκομείο;
Εθνικό Κέντρο Δημόσιας Διοίκησης;
Οργανισμός Διαχείρισης Δημοσίου Υλικού;
Οργανισμός Γεωργικών Ασφαλίσεων;
Οργανισμός Σχολικών Κτιρίων;
Γενικό Επιτελείο Στρατού;
Γενικό Επιτελείο Ναυτικού;
Γενικό Επιτελείο Αεροπορίας;
Ελληνική Επιτροπή Ατομικής Ενέργειας;
Γενική Γραμματεία Εκπαίδευσης Ενηλίκων;
Υπουργείο Εθνικής Άμυνας;
Γενική Γραμματεία Εμπορίου.
SPANIEN
Presidencia de Gobierno
Ministerio de Asuntos Exteriores y de Cooperación
Ministerio de Justicia
Ministerio de Defensa
Ministerio de Economía y Hacienda
Ministerio del Interior
Ministerio de Fomento
Ministerio de Educación, Política Social y Deportes
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/153
Ds 2014:25
Bilaga 1
94
Ministerio de Industria, Turismo y Comercio
Ministerio de Trabajo e Inmigración
Ministerio de la Presidencia
Ministerio de Administraciones Públicas
Ministerio de Cultura
Ministerio de Sanidad y Consumo
Ministerio de Medio Ambiente y Medio Rural y Marino
Ministerio de Vivienda
Ministerio de Ciencia e Innovación
Ministerio de Igualdad
FRANKRIKE
1. Ministerier
Services du Premier ministre
Ministère chargé de la santé, de la jeunesse et des sports
Ministère chargé de l’intérieur, de l’outre-mer et des collectivités territoriales
Ministère chargé de la justice
Ministère chargé de la défense
Ministère chargé des affaires étrangères et européennes
Ministère chargé de l’éducation nationale
Ministère chargé de l’économie, des finances et de l’emploi
Secrétariat d’Etat aux transports
Secrétariat d’Etat aux entreprises et au commerce extérieur
Ministère chargé du travail, des relations sociales et de la solidarité
Ministère chargé de la culture et de la communication
Ministère chargé du budget, des comptes publics et de la fonction publique
Ministère chargé de l’agriculture et de la pêche
Ministère chargé de l’enseignement supérieur et de la recherche
Ministère chargé de l’écologie, du développement et de l’aménagement durables
Secrétariat d’Etat à la fonction publique
Ministère chargé du logement et de la ville
Secrétariat d’Etat à la coopération et à la francophonie
Secrétariat d’Etat à l’outre-mer
Secrétariat d’Etat à la jeunesse, des sports et de la vie associative
Secrétariat d’Etat aux anciens combattants
Ministère chargé de l’immigration, de l’intégration, de l’identité nationale et du co-développement
Secrétariat d’Etat en charge de la prospective et de l’évaluation des politiques publiques
Secrétariat d’Etat aux affaires européennes,
Secrétariat d’Etat aux affaires étrangères et aux droits de l’homme
Secrétariat d’Etat à la consommation et au tourisme
Secrétariat d’Etat à la politique de la ville
Secrétariat d’Etat à la solidarité
SV
L 94/154
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
95
Secrétariat d’Etat en charge de l’industrie et de la consommation
Secrétariat d’Etat en charge de l’emploi
Secrétariat d’Etat en charge du commerce, de l’artisanat, des PME, du tourisme et des services
Secrétariat d’Etat en charge de l’écologie
Secrétariat d’Etat en charge du développement de la région-capitale
Secrétariat d’Etat en charge de l’aménagement du territoire
2. Institutioner, oberoende myndigheter och jurisdiktioner
Présidence de la République
Assemblée Nationale
Sénat
Conseil constitutionnel
Conseil économique et social
Conseil supérieur de la magistrature
Agence française contre le dopage
Autorité de contrôle des assurances et des mutuelles
Autorité de contrôle des nuisances sonores aéroportuaires
Autorité de régulation des communications électroniques et des postes
Autorité de sûreté nucléaire
Autorité indépendante des marchés financiers
Comité national d’évaluation des établissements publics à caractère scientifique, culturel et professionnel
Commission d’accès aux documents administratifs
Commission consultative du secret de la défense nationale
Commission nationale des comptes de campagne et des financements politiques
Commission nationale de contrôle des interceptions de sécurité
Commission nationale de déontologie de la sécurité
Commission nationale du débat public
Commission nationale de l’informatique et des libertés
Commission des participations et des transferts
Commission de régulation de l’énergie
Commission de la sécurité des consommateurs
Commission des sondages
Commission de la transparence financière de la vie politique
Conseil de la concurrence
Conseil des ventes volontaires de meubles aux enchères publiques
Conseil supérieur de l’audiovisuel
Défenseur des enfants
Haute autorité de lutte contre les discriminations et pour l’égalité
Haute autorité de santé
Médiateur de la République
Cour de justice de la République
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/155
Ds 2014:25
Bilaga 1
96
Tribunal des Conflits
Conseil d’Etat
Cours administratives d’appel
Tribunaux administratifs
Cour des Comptes
Chambres régionales des Comptes
Cours et tribunaux de l’ordre judiciaire (Cour de Cassation, Cours d’Appel, Tribunaux d’instance et Tribunaux de
grande instance)
3. Nationella offentliga administrativa inrättningar
Académie de France à Rome
Académie de marine
Académie des sciences d’outre-mer
Académie des technologies
Agence centrale des organismes de sécurité sociale (ACOSS)
Agence de biomédicine
Agence pour l’enseignement du français à l’étranger
Agence française de sécurité sanitaire des aliments
Agence française de sécurité sanitaire de l’environnement et du travail
Agence Nationale pour la cohésion sociale et l’égalité des chances
Agence nationale pour la garantie des droits des mineurs
Agences de l’eau
Agence Nationale de l’Accueil des Etrangers et des migrations
Agence nationale pour l’amélioration des conditions de travail (ANACT
Agence nationale pour l’amélioration de l’habitat (ANAH)
Agence Nationale pour la Cohésion Sociale et l’Egalité des Chances
Agence nationale pour l’indemnisation des français d’outre-mer (ANIFOM)
Assemblée permanente des chambres d’agriculture (APCA)
Bibliothèque publique d’information
Bibliothèque nationale de France
Bibliothèque nationale et universitaire de Strasbourg
Caisse des Dépôts et Consignations
Caisse nationale des autoroutes (CNA)
Caisse nationale militaire de sécurité sociale (CNMSS)
Caisse de garantie du logement locatif social
Casa de Velasquez
Centre d’enseignement zootechnique
Centre d’études de l’emploi
Centre d’études supérieures de la sécurité sociale
Centres de formation professionnelle et de promotion agricole
Centre hospitalier des Quinze-Vingts
Centre international d’études supérieures en sciences agronomiques (Montpellier Sup Agro)
SV
L 94/156
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
97
Centre des liaisons européennes et internationales de sécurité sociale
Centre des Monuments Nationaux
Centre national d’art et de culture Georges Pompidou
Centre national des arts plastiques
Centre national de la cinématographie
Centre National d’Etudes et d’expérimentation du machinisme agricole, du génie rural, des eaux et des forêts
(CEMAGREF)
Centre national du livre
Centre national de documentation pédagogique
Centre national des œuvres universitaires et scolaires (CNOUS)
Centre national professionnel de la propriété forestière
Centre National de la Recherche Scientifique (C.N.R.S)
Centres d’éducation populaire et de sport (CREPS)
Centres régionaux des œuvres universitaires (CROUS)
Collège de France
Conservatoire de l’espace littoral et des rivages lacustres
Conservatoire National des Arts et Métiers
Conservatoire national supérieur de musique et de danse de Paris
Conservatoire national supérieur de musique et de danse de Lyon
Conservatoire national supérieur d’art dramatique
École centrale de Lille
École centrale de Lyon
École centrale des arts et manufactures
École française d’archéologie d’Athènes
École française d’Extrême-Orient
École française de Rome
École des hautes études en sciences sociales
École du Louvre
École nationale d’administration
École nationale de l’aviation civile (ENAC)
École nationale des Chartes
École nationale d’équitation
École Nationale du Génie de l’Eau et de l’environnement de Strasbourg
Écoles nationales d’ingénieurs
École nationale d’ingénieurs des industries des techniques agricoles et alimentaires de Nantes
Écoles nationales d’ingénieurs des travaux agricoles
École nationale de la magistrature
Écoles nationales de la marine marchande
École nationale de la santé publique (ENSP)
École nationale de ski et d’alpinisme
École nationale supérieure des arts décoratifs
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/157
Ds 2014:25
Bilaga 1
98
École nationale supérieure des arts et techniques du théâtre
École nationale supérieure des arts et industries textiles Roubaix
Écoles nationales supérieures d’arts et métiers
École nationale supérieure des beaux-arts
École nationale supérieure de céramique industrielle
École nationale supérieure de l’électronique et de ses applications (ENSEA)
Ecole nationale supérieure du paysage de Versailles
Ecole Nationale Supérieure des Sciences de l’information et des bibliothécaires
Ecole nationale supérieure de la sécurité sociale
Écoles nationales vétérinaires
École nationale de voile
Écoles normales supérieures
École polytechnique
École technique professionnelle agricole et forestière de Meymac (Corrèze)
École de sylviculture Crogny (Aube)
École de viticulture et d’œnologie de la Tour- Blanche (Gironde)
École de viticulture – Avize (Marne)
Établissement national d’enseignement agronomique de Dijon
Établissement national des invalides de la marine (ENIM)
Établissement national de bienfaisance Koenigswarter
Établissement public du musée et du domaine national de Versailles
Fondation Carnegie
Fondation Singer-Polignac
Haras nationaux
Hôpital national de Saint-Maurice
Institut des hautes études pour la science et la technologie
Institut français d’archéologie orientale du Caire
Institut géographique national
Institut National de l’origine et de la qualité
Institut national des hautes études de sécurité
Institut de veille sanitaire
Institut National d’enseignement supérieur et de recherche agronomique et agroalimentaire de Rennes
Institut National d’Etudes Démographiques (I.N.E.D)
Institut National d’Horticulture
Institut National de la jeunesse et de l’éducation populaire
Institut national des jeunes aveugles – Paris
Institut national des jeunes sourds – Bordeaux
Institut national des jeunes sourds – Chambéry
Institut national des jeunes sourds – Metz
Institut national des jeunes sourds – Paris
SV
L 94/158
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
99
Institut national de physique nucléaire et de physique des particules (I.N.P.N.P.P)
Institut national de la propriété industrielle
Institut National de la Recherche Agronomique (I.N.R.A)
Institut National de la Recherche Pédagogique (I.N.R.P)
Institut National de la Santé et de la Recherche Médicale (I.N.S.E.R.M)
Institut national d’histoire de l’art (I.N.H.A.)
Institut national de recherches archéologiques préventives
Institut National des Sciences de l’Univers
Institut National des Sports et de l’Education Physique
Institut national supérieur de formation et de recherche pour l’éducation des jeunes handicapés et les enseignements
inadaptés
Instituts nationaux polytechniques
Instituts nationaux des sciences appliquées
Institut national de recherche en informatique et en automatique (INRIA)
Institut national de recherche sur les transports et leur sécurité (INRETS)
Institut de Recherche pour le Développement
Instituts régionaux d’administration
Institut des Sciences et des Industries du vivant et de l’environnement (Agro Paris Tech)
Institut supérieur de mécanique de Paris
Institut Universitaires de Formation des Maîtres
Musée de l’armée
Musée Gustave-Moreau
Musée national de la marine
Musée national J.-J.-Henner
Musée du Louvre
Musée du Quai Branly
Muséum National d’Histoire Naturelle
Musée Auguste-Rodin
Observatoire de Paris
Office français de protection des réfugiés et apatrides
Office National des Anciens Combattants et des Victimes de Guerre (ONAC)
Office national de la chasse et de la faune sauvage
Office National de l’eau et des milieux aquatiques
Office national d’information sur les enseignements et les professions (ONISEP)
Office universitaire et culturel français pour l’Algérie
Ordre national de la Légion d’honneur
Palais de la découverte
Parcs nationaux
Universités
4. Övriga nationella offentliga organ
Union des groupements d’achats publics (UGAP)
Agence Nationale pour l’emploi (A.N.P.E)
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/159
Ds 2014:25
Bilaga 1
100
Caisse Nationale des Allocations Familiales (CNAF)
Caisse Nationale d’Assurance Maladie des Travailleurs Salariés (CNAMS)
Caisse Nationale d’Assurance-Vieillesse des Travailleurs Salariés (CNAVTS)
KROATIEN
Hrvatski sabor
Predsjednik Republike Hrvatske
Ured predsjednika Republike Hrvatske
Ured predsjednika Republike Hrvatske po prestanku obnašanja dužnosti
Vlada Republike Hrvatske
uredi Vlade Republike Hrvatske
Ministarstvo gospodarstva
Ministarstvo regionalnog razvoja i fondova Europske unije
Ministarstvo financija
Ministarstvo obrane
Ministarstvo vanjskih i europskih poslova
Ministarstvo unutarnjih poslova
Ministarstvo pravosuđa
Ministarstvo uprave
Ministarstvo poduzetništva i obrta
Ministarstvo rada i mirovinskog sustava
Ministarstvo pomorstva, prometa i infrastrukture
Ministarstvo poljoprivrede
Ministarstvo turizma
Ministarstvo zaštite okoliša i prirode
Ministarstvo graditeljstva i prostornog uređenja
Ministarstvo branitelja
Ministarstvo socijalne politike i mladih
Ministarstvo zdravlja
Ministarstvo znanosti, obrazovanja i sporta
Ministarstvo kulture
državne upravne organizacije
uredi državne uprave u županijama
Ustavni sud Republike Hrvatske
Vrhovni sud Republike Hrvatske
sudovi
Državno sudbeno vijeće
državna odvjetništva
Državnoodvjetničko vijeće
pravobraniteljstva
Državna komisija za kontrolu postupaka javne nabave
SV
L 94/160
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
101
Hrvatska narodna banka
državne agencije i uredi
Državni ured za reviziju
ITALIEN
Upphandlande myndigheter
Presidenza del Consiglio dei Ministri
Ministero degli Affari Esteri
Ministero dell’Interno
Ministero della Giustizia e Uffici giudiziari (esclusi i giudici di pace)
Ministero della Difesa
Ministero dell’Economia e delle Finanze
Ministero dello Sviluppo Economico
Ministero delle Politiche Agricole, Alimentari e Forestali
Ministero dell’Ambiente – Tutela del Territorio e del Mare
Ministero delle Infrastrutture e dei Trasporti
Ministero del Lavoro, della Salute e delle Politiche Sociali
Ministero dell’Istruzione, Università e Ricerca
Ministero per i Beni e le Attività culturali, comprensivo delle sue articolazioni periferiche
Övriga nationella offentliga organ:
CONSIP (Concessionaria Servizi Informatici Pubblici)
CYPERN
Προεδρία και Προεδρικό Μέγαρο
Γραφείο Συντονιστή Εναρμόνισης
Υπουργικό Συμβούλιο
Βουλή των Αντιπροσώπων
Δικαστική Υπηρεσία
Νομική Υπηρεσία της Δημοκρατίας
Ελεγκτική Υπηρεσία της Δημοκρατίας
Επιτροπή Δημόσιας Υπηρεσίας
Επιτροπή Εκπαιδευτικής Υπηρεσίας
Γραφείο Επιτρόπου Διοικήσεως
Επιτροπή Προστασίας Ανταγωνισμού
Υπηρεσία Εσωτερικού Ελέγχου
Γραφείο Προγραμματισμού
Γενικό Λογιστήριο της Δημοκρατίας
Γραφείο Επιτρόπου Προστασίας Δεδομένων Προσωπικού Χαρακτήρα
Γραφείο Εφόρου Δημοσίων Ενισχύσεων
Αναθεωρητική Αρχή Προσφορών
Υπηρεσία Εποπτείας και Ανάπτυξης Συνεργατικών Εταιρειών
Αναθεωρητική Αρχή Προσφύγων
Υπουργείο Άμυνας
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/161
Ds 2014:25
Bilaga 1
102
Υπουργείο Γεωργίας, Φυσικών Πόρων και Περιβάλλοντος
Τμήμα Γεωργίας
Κτηνιατρικές Υπηρεσίες
Τμήμα Δασών
Τμήμα Αναπτύξεως Υδάτων
Τμήμα Γεωλογικής Επισκόπησης
Μετεωρολογική Υπηρεσία
Τμήμα Αναδασμού
Υπηρεσία Μεταλλείων
Ινστιτούτο Γεωργικών Ερευνών
Τμήμα Αλιείας και Θαλάσσιων Ερευνών
Υπουργείο Δικαιοσύνης και Δημοσίας Τάξεως
Αστυνομία
Πυροσβεστική Υπηρεσία Κύπρου
Τμήμα Φυλακών
Υπουργείο Εμπορίου, Βιομηχανίας και Τουρισμού
Τμήμα Εφόρου Εταιρειών και Επίσημου Παραλήπτη
Υπουργείο Εργασίας και Κοινωνικών Ασφαλίσεων
Τμήμα Εργασίας
Τμήμα Κοινωνικών Ασφαλίσεων
Τμήμα Υπηρεσιών Κοινωνικής Ευημερίας
Κέντρο Παραγωγικότητας Κύπρου
Ανώτερο Ξενοδοχειακό Ινστιτούτο Κύπρου
Ανώτερο Τεχνολογικό Ινστιτούτο
Τμήμα Επιθεώρησης Εργασίας
Τμήμα Εργασιακών Σχέσεων
Υπουργείο Εσωτερικών
Επαρχιακές Διοικήσεις
Τμήμα Πολεοδομίας και Οικήσεως
Τμήμα Αρχείου Πληθυσμού και Μεταναστεύσεως
Τμήμα Κτηματολογίου και Χωρομετρίας
Γραφείο Τύπου και Πληροφοριών
Πολιτική Άμυνα
Υπηρεσία Μέριμνας και Αποκαταστάσεων Εκτοπισθέντων
Υπηρεσία Ασύλου
Υπουργείο Εξωτερικών
Υπουργείο Οικονομικών
Τελωνεία
Τμήμα Εσωτερικών Προσόδων
Στατιστική Υπηρεσία
SV
L 94/162
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
103
Τμήμα Κρατικών Αγορών και Προμηθειών
Τμήμα Δημόσιας Διοίκησης και Προσωπικού
Κυβερνητικό Τυπογραφείο
Τμήμα Υπηρεσιών Πληροφορικής
Υπουργείο Παιδείας και Πολιτισμού
Υπουργείο Συγκοινωνιών και Έργων
Τμήμα Δημοσίων Έργων
Τμήμα Αρχαιοτήτων
Τμήμα Πολιτικής Αεροπορίας
Τμήμα Εμπορικής Ναυτιλίας
Τμήμα Οδικών Μεταφορών
Τμήμα Ηλεκτρομηχανολογικών Υπηρεσιών
Τμήμα Ηλεκτρονικών Επικοινωνιών
Υπουργείο Υγείας
Φαρμακευτικές Υπηρεσίες
Γενικό Χημείο
Ιατρικές Υπηρεσίες και Υπηρεσίες Δημόσιας Υγείας
Οδοντιατρικές Υπηρεσίες
Υπηρεσίες Ψυχικής Υγείας
LETTLAND
Ministerier, kanslier för ministrar med ansvar för särskilda insatser, och underordnade institutioner till dessa
Aizsardzības ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Ārlietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Bērnu un ģimenes lietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Ekonomikas ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Finanšu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Iekšlietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Izglītības un zinātnes ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Kultūras ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Labklājības ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Reģionālās attīstības un pašvaldības lietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Satiksmes ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Tieslietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Veselības ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Vides ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Zemkopības ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Īpašu uzdevumu ministra sekretariāti un to padotībā esošās iestādes
Satversmes aizsardzības birojs
Andra statliga institutioner
Augstākā tiesa
Centrālā vēlēšanu komisija
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/163
Ds 2014:25
Bilaga 1
104
Finanšu un kapitāla tirgus komisija
Latvijas Banka
Prokuratūra un tās pārraudzībā esošās iestādes
Saeimas kanceleja un tās padotībā esošās iestādes
Satversmes tiesa
Valsts kanceleja un tās padotībā esošās iestādes
Valsts kontrole
Valsts prezidenta kanceleja
Tiesībsarga birojs
Nacionālā radio un televīzijas padome
Citas valsts iestādes, kuras nav ministriju padotībā (andra statliga institutioner som inte hör till något ministerium)
LITAUEN
Prezidentūros kanceliarija
Seimo kanceliarija
Institutioner som är underställda Seimas [parlamentet] Lietuvos mokslo taryba;
Seimo kontrolierių įstaiga;
Valstybės kontrolė;
Specialiųjų tyrimų tarnyba;
Valstybės saugumo departamentas;
Konkurencijos taryba;
Lietuvos gyventojų genocido ir rezistencijos tyrimo centras;
Vertybinių popierių komisija;
Ryšių reguliavimo tarnyba;
Nacionalinė sveikatos taryba;
Etninės kultūros globos taryba;
Lygių galimybių kontrolieriaus tarnyba;
Valstybinė kultūros paveldo komisija;
Vaiko teisių apsaugos kontrolieriaus įstaiga;
Valstybinė kainų ir energetikos kontrolės komisija;
Valstybinė lietuvių kalbos komisija;
Vyriausioji rinkimų komisija;
Vyriausioji tarnybinės etikos komisija;
Žurnalistų etikos inspektoriaus tarnyba.
Vyriausybės kanceliarija
Institutioner som är underställda Vyriausybė [regeringen]:
Ginklų fondas;
Informacinės visuomenės plėtros komitetas;
Kūno kultūros ir sporto departamentas;
Lietuvos archyvų departamentas;
Mokestinių ginčų komisija;
Statistikos departamentas;
SV
L 94/164
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
105
Tautinių mažumų ir išeivijos departamentas;
Valstybinė tabako ir alkoholio kontrolės tarnyba;
Viešųjų pirkimų tarnyba;
Narkotikų kontrolės departamentas;
Valstybinė atominės energetikos saugos inspekcija;
Valstybinė duomenų apsaugos inspekcija;
Valstybinė lošimų priežiūros komisija;
Valstybinė maisto ir veterinarijos tarnyba;
Vyriausioji administracinių ginčų komisija;
Draudimo priežiūros komisija;
Lietuvos valstybinis mokslo ir studijų fondas;
Lietuvių grįžimo į Tėvynę informacijos centras.
Konstitucinis Teismas
Lietuvos bankas
Aplinkos ministerija
Institutioner som är underställda Aplinkos ministerija [Miljöministeriet]:
Generalinė miškų urėdija;
Lietuvos geologijos tarnyba;
Lietuvos hidrometeorologijos tarnyba;
Lietuvos standartizacijos departamentas;
Nacionalinis akreditacijos biuras;
Valstybinė metrologijos tarnyba;
Valstybinė saugomų teritorijų tarnyba;
Valstybinė teritorijų planavimo ir statybos inspekcija.
Finansų ministerija
Institutioner som är underställda Finansų ministerija [Finansministeriet]:
Muitinės departamentas;
Valstybės dokumentų technologinės apsaugos tarnyba;
Valstybinė mokesčių inspekcija;
Finansų ministerijos mokymo centras.
Krašto apsaugos ministerija
Institutioner som är underställda Krašto apsaugos ministerija [Försvarsministeriet]:
Antrasis operatyvinių tarnybų departamentas;
Centralizuota finansų ir turto tarnyba;
Karo prievolės administravimo tarnyba;
Krašto apsaugos archyvas;
Krizių valdymo centras;
Mobilizacijos departamentas;
Ryšių ir informacinių sistemų tarnyba;
Infrastruktūros plėtros departamentas;
Valstybinis pilietinio pasipriešinimo rengimo centras.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/165
Ds 2014:25
Bilaga 1
106
Lietuvos kariuomenė
Krašto apsaugos sistemos kariniai vienetai ir tarnybos
Kultūros ministerija
Institutioner som är underställda Kultūros ministerija [Kulturministeriet]:
Kultūros paveldo departamentas;
Valstybinė kalbos inspekcija.
Socialinės apsaugos ir darbo ministerija
Institutioner som är underställda Socialinės apsaugos ir darbo ministerija [Social- och arbetsmarknadsministeriet]:
Garantinio fondo administracija;
Valstybės vaiko teisių apsaugos ir įvaikinimo tarnyba;
Lietuvos darbo birža;
Lietuvos darbo rinkos mokymo tarnyba;
Trišalės tarybos sekretoriatas;
Socialinių paslaugų priežiūros departamentas;
Darbo inspekcija;
Valstybinio socialinio draudimo fondo valdyba;
Neįgalumo ir darbingumo nustatymo tarnyba;
Ginčų komisija;
Techninės pagalbos neįgaliesiems centras;
Neįgaliųjų reikalų departamentas.
Susisiekimo ministerija
Institutioner som är underställda Susisiekimo ministerija [Transport- och kommunikationsministeriet]:
Lietuvos automobilių kelių direkcija;
Valstybinė geležinkelio inspekcija;
Valstybinė kelių transporto inspekcija;
Pasienio kontrolės punktų direkcija.
Sveikatos apsaugos ministerija
Institutioner som är underställda Sveikatos apsaugos ministerija [Hälsovårdsministeriet]:
Valstybinė akreditavimo sveikatos priežiūros veiklai tarnyba;
Valstybinė ligonių kasa;
Valstybinė medicininio audito inspekcija;
Valstybinė vaistų kontrolės tarnyba;
Valstybinė teismo psichiatrijos ir narkologijos tarnyba;
Valstybinė visuomenės sveikatos priežiūros tarnyba;
Farmacijos departamentas;
Sveikatos apsaugos ministerijos Ekstremalių sveikatai situacijų centras;
Lietuvos bioetikos komitetas;
Radiacinės saugos centras.
Švietimo ir mokslo ministerija
SV
L 94/166
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
107
Institutioner som är underställda Švietimo ir mokslo ministerija [Utbildnings- och forskningsministeriet]:
Nacionalinis egzaminų centras;
Studijų kokybės vertinimo centras.
Teisingumo ministerija
Institutioner som är underställda Teisingumo ministerija [Justitieministeriet]:
Kalėjimų departamentas;
Nacionalinė vartotojų teisių apsaugos taryba;
Europos teisės departamentas.
Ūkio ministerija
Institutioner som är underställda Ūkio ministerija [Ekonomiministeriet]:
Įmonių bankroto valdymo departamentas;
Valstybinė energetikos inspekcija;
Valstybinė ne maisto produktų inspekcija;
Valstybinis turizmo departamentas.
Užsienio reikalų ministerija
Diplomatinės atstovybės ir konsulinės įstaigos užsienyje bei atstovybės prie tarptautinių organizacijų
Vidaus reikalų ministerija
Institutioner som är underställda Vidaus reikalų ministerija [Inrikesministeriet]:
Asmens dokumentų išrašymo centras;
Finansinių nusikaltimų tyrimo tarnyba;
Gyventojų registro tarnyba;
Policijos departamentas;
Priešgaisrinės apsaugos ir gelbėjimo departamentas;
Turto valdymo ir ūkio departamentas;
Vadovybės apsaugos departamentas;
Valstybės sienos apsaugos tarnyba;
Valstybės tarnybos departamentas;
Informatikos ir ryšių departamentas;
Migracijos departamentas;
Sveikatos priežiūros tarnyba;
Bendrasis pagalbos centras.
Žemės ūkio ministerija
Institutioner som är underställda Žemės ūkio ministerija [Jordbruksministeriet]:
Nacionalinė mokėjimo agentūra;
Nacionalinė žemės tarnyba;
Valstybinė augalų apsaugos tarnyba;
Valstybinė gyvulių veislininkystės priežiūros tarnyba;
Valstybinė sėklų ir grūdų tarnyba;
Žuvininkystės departamentas
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/167
Ds 2014:25
Bilaga 1
108
Teismai [domstolar]:
Lietuvos Aukščiausiasis Teismas;
Lietuvos apeliacinis teismas;
Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas;
apygardų teismai;
apygardų administraciniai teismai;
apylinkių teismai;
Nacionalinė teismų administracija
Generalinė prokuratūra
Andra administrativa enheter i centralförvaltningen (institucijos [institut], įstaigos [inrättningar], tarnybos [enheter])
Aplinkos apsaugos agentūra;
Valstybinė aplinkos apsaugos inspekcija;
Aplinkos projektų valdymo agentūra;
Miško genetinių išteklių, sėklų ir sodmenų tarnyba;
Miško sanitarinės apsaugos tarnyba;
Valstybinė miškotvarkos tarnyba;
Nacionalinis visuomenės sveikatos tyrimų centras;
Lietuvos AIDS centras;
Nacionalinis organų transplantacijos biuras;
Valstybinis patologijos centras;
Valstybinis psichikos sveikatos centras;
Lietuvos sveikatos informacijos centras;
Slaugos darbuotojų tobulinimosi ir specializacijos centras;
Valstybinis aplinkos sveikatos centras;
Respublikinis mitybos centras;
Užkrečiamųjų ligų profilaktikos ir kontrolės centras;
Trakų visuomenės sveikatos priežiūros ir specialistų tobulinimosi centras;
Visuomenės sveikatos ugdymo centras;
Muitinės kriminalinė tarnyba;
Muitinės informacinių sistemų centras;
Muitinės laboratorija;
Muitinės mokymo centras;
Valstybinis patentų biuras;
Lietuvos teismo ekspertizės centras;
Centrinė hipotekos įstaiga;
Lietuvos metrologijos inspekcija;
Civilinės aviacijos administracija;
Lietuvos saugios laivybos administracija;
Transporto investicijų direkcija;
Valstybinė vidaus vandenų laivybos inspekcija;
Pabėgėlių priėmimo centras
SV
L 94/168
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
109
LUXEMBURG
Ministère d’Etat
Ministère des Affaires Etrangères et de l’Immigration
Ministère de l’Agriculture, de la Viticulture et du Développement Rural
Ministère des Classes moyennes, du Tourisme et du Logement
Ministère de la Culture, de l’Enseignement Supérieur et de la Recherche
Ministère de l’Economie et du Commerce extérieur
Ministère de l’Education nationale et de la Formation professionnelle
Ministère de l’Egalité des chances
Ministère de l’Environnement
Ministère de la Famille et de l’Intégration
Ministère des Finances
Ministère de la Fonction publique et de la Réforme administrative
Ministère de l’Intérieur et de l’Aménagement du territoire
Ministère de la Justice
Ministère de la Santé
Ministère de la Sécurité sociale
Ministère des Transports
Ministère du Travail et de l’Emploi
Ministère des Travaux publics
UNGERN
Egészségügyi Minisztérium
Földművelésügyi és Vidékfejlesztési Minisztérium
Gazdasági és Közlekedési Minisztérium
Honvédelmi Minisztérium
Igazságügyi és Rendészeti Minisztérium
Környezetvédelmi és Vízügyi Minisztérium
Külügyminisztérium
Miniszterelnöki Hivatal
Oktatási és Kulturális Minisztérium
Önkormányzati és Területfejlesztési Minisztérium
Pénzügyminisztérium
Szociális és Munkaügyi Minisztérium
Központi Szolgáltatási Főigazgatóság
MALTA
Uffiċċju tal-Prim Ministru (Premiärministerns kansli)
Ministeru għall-Familja u Solidarjeta’ Soċjali (Ministeriet för familjefrågor och social solidaritet)
Ministeru ta’ l-Edukazzjoni Zghazagh u Impjieg (Ministeriet för utbildning, ungdomsfrågor och sysselsättning)
Ministeru tal-Finanzi (Finansministeriet)
Ministeru tar-Riżorsi u l-Infrastruttura (Ministeriet för resurser och infrastruktur)
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/169
Ds 2014:25
Bilaga 1
110
Ministeru tat-Turiżmu u Kultura (Ministeriet för turism och kultur)
Ministeru tal-Ġustizzja u l-Intern (Ministeriet för rättsliga och inrikes frågor)
Ministeru għall-Affarijiet Rurali u l-Ambjent (Ministeriet för landsbygd och miljö)
Ministeru għal Għawdex (Ministeriet för Gozo)
Ministeru tas-Saħħa, l-Anzjani u Kura fil-Kommunita’ (Ministeriet för hälso- och sjukvård, äldreomsorg och vård i
närmiljön)
Ministeru ta’ l-Affarijiet Barranin (Utrikesministeriet)
Ministeru għall-Investimenti, Industrija u Teknologija ta’ Informazzjoni (Ministeriet för investeringar, industri och infor
mationsteknik)
Ministeru għall-Kompetittivà u Komunikazzjoni (Ministeriet för konkurrenskraft och kommunikationer)
Ministeru għall-Iżvilupp Urban u Toroq (Ministeriet för stadsutveckling och vägar)
NEDERLÄNDERNA
Ministerie van Algemene Zaken
Bestuursdepartement
Bureau van de Wetenschappelijke Raad voor het Regeringsbeleid
Rijksvoorlichtingsdienst
Ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties
Bestuursdepartement
Centrale Archiefselectiedienst (CAS)
Algemene Inlichtingen- en Veiligheidsdienst (AIVD)
Agentschap Basisadministratie Persoonsgegevens en Reisdocumenten (BPR)
Agentschap Korps Landelijke Politiediensten
Ministerie van Buitenlandse Zaken
Directoraat-generaal Regiobeleid en Consulaire Zaken (DGRC)
Directoraat-generaal Politieke Zaken (DGPZ)
Directoraat-generaal Internationale Samenwerking (DGIS)
Directoraat-generaal Europese Samenwerking (DGES)
Centrum tot Bevordering van de Import uit Ontwikkelingslanden (CBI)
Centrale diensten ressorterend onder S/PlvS (Centrala tjänster underställda generalsekreteraren/ställföreträdande gene
ralsekreteraren)
Buitenlandse Posten (ieder afzonderlijk)
Ministerie van Defensie – (Försvarsministeriet)
Bestuursdepartement
Commando Diensten Centra (CDC)
Defensie Telematica Organisatie (DTO)
Centrale directie van de Defensie Vastgoed Dienst
De afzonderlijke regionale directies van de Defensie Vastgoed Dienst
Defensie Materieel Organisatie (DMO)
Landelijk Bevoorradingsbedrijf van de Defensie Materieel Organisatie
Logistiek Centrum van de Defensie Materieel Organisatie
Marinebedrijf van de Defensie Materieel Organisatie
Defensie Pijpleiding Organisatie (DPO)
SV
L 94/170
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
111
Ministerie van Economische Zaken
Bestuursdepartement
Centraal Planbureau (CPB)
SenterNovem
Staatstoezicht op de Mijnen (SodM)
Nederlandse Mededingingsautoriteit (NMa)
Economische Voorlichtingsdienst (EVD)
Agentschap Telecom
Kenniscentrum Professioneel & Innovatief Aanbesteden, Netwerk voor Overheidsopdrachtgevers (PIANOo)
Regiebureau Inkoop Rijksoverheid
Octrooicentrum Nederland
Consumentenautoriteit
Ministerie van Financiën
Bestuursdepartement
Belastingdienst Automatiseringscentrum
Belastingdienst
de afzonderlijke Directies der Rijksbelastingen (olika direktorat inom skatte- och tullförvaltningen)
Fiscale Inlichtingen- en Opsporingsdienst (inklusive Economische Controle dienst (ECD))
Belastingdienst Opleidingen
Dienst der Domeinen
Ministerie van Justitie
Bestuursdepartement
Dienst Justitiële Inrichtingen
Raad voor de Kinderbescherming
Centraal Justitie Incasso Bureau
Openbaar Ministerie
Immigratie en Naturalisatiedienst
Nederlands Forensisch Instituut
Dienst Terugkeer & Vertrek
Ministerie van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit
Bestuursdepartement
Dienst Regelingen (DR)
Agentschap Plantenziektenkundige Dienst (PD)
Algemene Inspectiedienst (AID)
Dienst Landelijk Gebied (DLG)
Voedsel en Waren Autoriteit (VWA)
Ministerie van Onderwijs, Cultuur en Wetenschappen
Bestuursdepartement
Inspectie van het Onderwijs
Erfgoedinspectie
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/171
Ds 2014:25
Bilaga 1
112
Centrale Financiën Instellingen
Nationaal Archief
Adviesraad voor Wetenschaps- en Technologiebeleid
Onderwijsraad
Raad voor Cultuur
Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegenheid
Bestuursdepartement
Inspectie Werk en Inkomen
Agentschap SZW
Ministerie van Verkeer en Waterstaat
Bestuursdepartement
Directoraat-Generaal Transport en Luchtvaart
Directoraat-generaal Personenvervoer
Directoraat-generaal Water
Centrale diensten (Centrala enheter)
Shared services Organisatie Verkeer en Watersaat
Koninklijke Nederlandse Meteorologisch Instituut KNMI
Rijkswaterstaat, Bestuur
De afzonderlijke regionale Diensten van Rijkswaterstaat (olika regionala enheter vid generaldirektoratet för offentliga
arbeten och vattenförvaltning)
De afzonderlijke specialistische diensten van Rijkswaterstaat (olika fackorgan vid generaldirektoratet för offentliga
arbeten och vattenförvaltning)
Adviesdienst Geo-Informatie en ICT
Adviesdienst Verkeer en Vervoer (AVV)
Bouwdienst
Corporate Dienst
Data ICT Dienst
Dienst Verkeer en Scheepvaart
Dienst Weg- en Waterbouwkunde (DWW)
Rijksinstituut voor Kunst en Zee (RIKZ)
Rijksinstituut voor Integraal Zoetwaterbeheer en Afvalwaterbehandeling (RIZA)
Waterdienst
Inspectie Verkeer en Waterstaat, Hoofddirectie
Port state Control
Directie Toezichtontwikkeling Communicatie en Onderzoek (TCO)
Toezichthouder Beheer Eenheid Lucht
Toezichthouder Beheer Eenheid Water
Toezichthouder Beheer Eenheid Land
Ministerie van Volkshuisvesting, Ruimtelijke Ordening en Milieubeheer
Bestuursdepartement
Directoraat-generaal Wonen, Wijken en Integratie
SV
L 94/172
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
113
Directoraat-generaal Ruimte
Directoraat-general Milieubeheer
Rijksgebouwendienst
VROM Inspectie
Ministerie van Volksgezondheid, Welzijn en Sport
Bestuursdepartement
Inspectie Gezondheidsbescherming, Waren en Veterinaire Zaken
Inspectie Gezondheidszorg
Inspectie Jeugdhulpverlening en Jeugdbescherming
Rijksinstituut voor de Volksgezondheid en Milieu (RIVM)
Sociaal en Cultureel Planbureau
Agentschap t.b.v. het College ter Beoordeling van Geneesmiddelen
Tweede Kamer der Staten-Generaal
Eerste Kamer der Staten-Generaal
Raad van State
Algemene Rekenkamer
Nationale Ombudsman
Kanselarij der Nederlandse Orden
Kabinet der Koningin
Raad voor de rechtspraak en de Rechtbanken
ÖSTERRIKE
Bundeskanzleramt
Bundesministerium für europäische und internationale Angelegenheiten
Bundesministerium für Finanzen
Bundesministerium für Gesundheit, Familie und Jugend
Bundesministerium für Inneres
Bundesministerium für Justiz
Bundesministerium für Landesverteidigung
Bundesministerium für Land- und Forstwirtschaft, Umwelt und Wasserwirtschaft
Bundesministerium für Soziales und Konsumentenschutz
Bundesministerium für Unterricht, Kunst und Kultur
Bundesministerium für Verkehr, Innovation und Technologie
Bundesministerium für Wirtschaft und Arbeit
Bundesministerium für Wissenschaft und Forschung
Österreichische Forschungs- und Prüfzentrum Arsenal Gesellschaft m.b.H
Bundesbeschaffung G.m.b.H
Bundesrechenzentrum G.m.b.H
POLEN
Kancelaria Prezydenta RP
Kancelaria Sejmu RP
Kancelaria Senatu RP
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/173
Ds 2014:25
Bilaga 1
114
Kancelaria Prezesa Rady Ministrów
Sąd Najwyższy
Naczelny Sąd Administracyjny
Wojewódzkie sądy administracyjne
Sądy powszechne – rejonowe, okręgowe i apelacyjne
Trybunał Konstytucyjny
Najwyższa Izba Kontroli
Biuro Rzecznika Praw Obywatelskich
Biuro Rzecznika Praw Dziecka
Biuro Ochrony Rządu
Biuro Bezpieczeństwa Narodowego
Centralne Biuro Antykorupcyjne
Ministerstwo Pracy i Polityki Społecznej
Ministerstwo Finansów
Ministerstwo Gospodarki
Ministerstwo Rozwoju Regionalnego
Ministerstwo Kultury i Dziedzictwa Narodowego
Ministerstwo Edukacji Narodowej
Ministerstwo Obrony Narodowej
Ministerstwo Rolnictwa i Rozwoju Wsi
Ministerstwo Skarbu Państwa
Ministerstwo Sprawiedliwości
Ministerstwo Infrastruktury
Ministerstwo Nauki i Szkolnictwa Wyższego
Ministerstwo Środowiska
Ministerstwo Spraw Wewnętrznych i Administracji
Ministerstwo Spraw Zagranicznych
Ministerstwo Zdrowia
Ministerstwo Sportu i Turystyki
Urząd Komitetu Integracji Europejskiej
Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej
Urząd Regulacji Energetyki
Urząd do Spraw Kombatantów i Osób Represjonowanych
Urząd Transportu Kolejowego
Urząd Dozoru Technicznego
Urząd Rejestracji Produktów Leczniczych, Wyrobów Medycznych i Produktów Biobójczych
Urząd do Spraw Repatriacji i Cudzoziemców
Urząd Zamówień Publicznych
Urząd Ochrony Konkurencji i Konsumentów
SV
L 94/174
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
115
Urząd Lotnictwa Cywilnego
Urząd Komunikacji Elektronicznej
Wyższy Urząd Górniczy
Główny Urząd Miar
Główny Urząd Geodezji i Kartografii
Główny Urząd Nadzoru Budowlanego
Główny Urząd Statystyczny
Krajowa Rada Radiofonii i Telewizji
Generalny Inspektor Ochrony Danych Osobowych
Państwowa Komisja Wyborcza
Państwowa Inspekcja Pracy
Rządowe Centrum Legislacji
Narodowy Fundusz Zdrowia
Polska Akademia Nauk
Polskie Centrum Akredytacji
Polskie Centrum Badań i Certyfikacji
Polska Organizacja Turystyczna
Polski Komitet Normalizacyjny
Zakład Ubezpieczeń Społecznych
Komisja Nadzoru Finansowego
Naczelna Dyrekcja Archiwów Państwowych
Kasa Rolniczego Ubezpieczenia Społecznego
Generalna Dyrekcja Dróg Krajowych i Autostrad
Państwowa Inspekcja Ochrony Roślin i Nasiennictwa
Komenda Główna Państwowej Straży Pożarnej
Komenda Główna Policji
Komenda Główna Straży Granicznej
Inspekcja Jakości Handlowej Artykułów Rolno-Spożywczych
Główny Inspektorat Ochrony Środowiska
Główny Inspektorat Transportu Drogowego
Główny Inspektorat Farmaceutyczny
Główny Inspektorat Sanitarny
Główny Inspektorat Weterynarii
Agencja Bezpieczeństwa Wewnętrznego
Agencja Wywiadu
Agencja Mienia Wojskowego
Wojskowa Agencja Mieszkaniowa
Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa
Agencja Rynku Rolnego
Agencja Nieruchomości Rolnych
Państwowa Agencja Atomistyki
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/175
Ds 2014:25
Bilaga 1
116
Polska Agencja Żeglugi Powietrznej
Polska Agencja Rozwiązywania Problemów Alkoholowych
Agencja Rezerw Materiałowych
Narodowy Bank Polski
Narodowy Fundusz Ochrony Środowiska i Gospodarki Wodnej
Państwowy Fundusz Rehabilitacji Osób Niepełnosprawnych
Instytut Pamięci Narodowej – Komisja Ścigania Zbrodni Przeciwko Narodowi Polskiemu
Rada Ochrony Pamięci Walk i Męczeństwa
Służba Celna Rzeczypospolitej Polskiej
Państwowe Gospodarstwo Leśne ”Lasy Państwowe”
Polska Agencja Rozwoju Przedsiębiorczości
Urzędy wojewódzkie
Samodzielne Publiczne Zakłady Opieki Zdrowotnej, jeśli ich organem założycielskim jest minister, centralny organ
administracji rządowej lub wojewoda
PORTUGAL
Presidência do Conselho de Ministros
Ministério das Finanças e da Administração Pública
Ministério da Defesa Nacional
Ministério dos Negócios Estrangeiros
Ministério da Administração Interna
Ministério da Justiça
Ministério da Economia e da Inovação
Ministério da Agricultura, Desenvolvimento Rural e Pescas
Ministério da Educação
Ministério da Ciência, Tecnologia e do Ensino Superior
Ministério da Cultura
Ministério da Saúde
Ministério do Trabalho e da Solidariedade Social
Ministério das Obras Públicas, Transportes e Comunicações
Ministério do Ambiente, do Ordenamento do Território e do Desenvolvimento Regional
Presidença da Republica
Tribunal Constitucional
Tribunal de Contas
Provedoria de Justiça
RUMÄNIEN
Administrația Prezidențială
Senatul României
Camera Deputaților
Inalta Curte de Casație și Justiție
Curtea Constituțională
Consiliul Legislativ
Curtea de Conturi
SV
L 94/176
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
117
Consiliul Superior al Magistraturii
Parchetul de pe lângă Inalta Curte de Casație și Justiție
Secretariatul General al Guvernului
Cancelaria primului ministru
Ministerul Afacerilor Externe
Ministerul Economiei și Finanțelor
Ministerul Justiției
Ministerul Apărării
Ministerul Internelor și Reformei Administrative
Ministerul Muncii, Familiei și Egalității de Șanse
Ministerul pentru Intreprinderi Mici și Mijlocii, Comerț, Turism și Profesii Liberale
Ministerul Agriculturii și Dezvoltării Rurale
Ministerul Transporturilor
Ministerul Dezvoltării, Lucrărilor Publice și Locuinței
Ministerul Educației Cercetării și Tineretului
Ministerul Sănătății Publice
Ministerul Culturii și Cultelor
Ministerul Comunicațiilor și Tehnologiei Informației
Ministerul Mediului și Dezvoltării Durabile
Serviciul Român de Informații
Serviciul de Informații Externe
Serviciul de Protecție și Pază
Serviciul de Telecomunicații Speciale
Consiliul Național al Audiovizualului
Consiliul Concurenței (CC)
Direcția Națională Anticorupție
Inspectoratul General de Poliție
Autoritatea Națională pentru Reglementarea și Monitorizarea Achizițiilor Publice
Consiliul Național de Soluționare a Contestațiilor
Autoritatea Națională de Reglementare pentru Serviciile Comunitare de Utilități Publice(ANRSC)
Autoritatea Națională Sanitară Veterinară și pentru Siguranța Alimentelor
Autoritatea Națională pentru Protecția Consumatorilor
Autoritatea Navală Română
Autoritatea Feroviară Română
Autoritatea Rutieră Română
Autoritatea Națională pentru Protecția Drepturilor Copilului
Autoritatea Națională pentru Persoanele cu Handicap
Autoritatea Națională pentru Turism
Autoritatea Națională pentru Restituirea Proprietăților
Autoritatea Națională pentru Tineret
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/177
Ds 2014:25
Bilaga 1
118
Autoritatea Națională pentru Cercetare Științifică
Autoritatea Națională pentru Reglementare în Comunicații și Tehnologia Informației
Autoritatea Națională pentru Serviciile Societății Informaționale
Autoritatea Electorală Permanente
Agenția pentru Strategii Guvernamentale
Agenția Națională a Medicamentului
Agenția Națională pentru Sport
Agenția Națională pentru Ocuparea Forței de Muncă
Agenția Națională de Reglementare în Domeniul Energiei
Agenția Română pentru Conservarea Energiei
Agenția Națională pentru Resurse Minerale
Agenția Română pentru Investiții Străine
Agenția Națională pentru Intreprinderi Mici și Mijlocii și Cooperație
Agenția Națională a Funcționarilor Publici
Agenția Națională de Administrare Fiscală
Agenția de Compensare pentru Achiziții de Tehnică Specială
Agenția Națională Anti-doping
Agenția Nucleară
Agenția Națională pentru Protecția Familiei
Agenția Națională pentru Egalitatea de Sanse între Bărbați și Femei
Agenția Națională pentru Protecția Mediului
Agenția națională Antidrog
SLOVENIEN
Predsednik Republike Slovenije
Državni zbor Republike Slovenije
Državni svet Republike Slovenije
Varuh človekovih pravic
Ustavno sodišče Republike Slovenije
Računsko sodišče Republike Slovenije
Državna revizijska komisja za revizijo postopkov oddaje javnih naročil
Slovenska akademija znanosti in umetnosti
Vladne službe
Ministrstvo za finance
Ministrstvo za notranje zadeve
Ministrstvo za zunanje zadeve
Ministrstvo za obrambo
Ministrstvo za pravosodje
Ministrstvo za gospodarstvo
Ministrstvo za kmetijstvo, gozdarstvo in prehrano
Ministrstvo za promet
SV
L 94/178
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
119
Ministrstvo za okolje in, prostor
Ministrstvo za delo, družino in socialne zadeve
Ministrstvo za zdravje
Ministrstvo za javno upravo
Ministrstvo za šolstvo in šport
Ministrstvo za visoko šolstvo, znanost in tehnologijo
Ministrstvo za kulturo
Vrhovno sodišče Republike Slovenije
višja sodišča
okrožna sodišča
okrajna sodišča
Vrhovno državno tožilstvo Republike Slovenije
Okrožna državna tožilstva
Državno pravobranilstvo
Upravno sodišče Republike Slovenije
Višje delovno in socialno sodišče
delovna sodišča
Davčna uprava Republike Slovenije
Carinska uprava Republike Slovenije
Urad Republike Slovenije za preprečevanje pranja denarja
Urad Republike Slovenije za nadzor prirejanja iger na srečo
Uprava Republike Slovenije za javna plačila
Urad Republike Slovenije za nadzor proračuna
Policija
Inšpektorat Republike Slovenije za notranje zadeve
General štab Slovenske vojske
Uprava Republike Slovenije za zaščito in reševanje
Inšpektorat Republike Slovenije za obrambo
Inšpektorat Republike Slovenije za varstvo pred naravnimi in drugimi nesrečami
Uprava Republike Slovenije za izvrševanje kazenskih sankcij
Urad Republike Slovenije za varstvo konkurence
Urad Republike Slovenije za varstvo potrošnikov
Tržni inšpektorat Republike Slovenije
Urad Republike Slovenije za intelektualno lastnino
Inšpektorat Republike Slovenije za elektronske komunikacije, elektronsko podpisovanje in pošto
Inšpektorat za energetiko in rudarstvo
Agencija Republike Slovenije za kmetijske trge in razvoj podeželja
Inšpektorat Republike Slovenije za kmetijstvo, gozdarstvo in hrano
Fitosanitarna uprava Republike Slovenije
Veterinarska uprava Republike Slovenije
Uprava Republike Slovenije za pomorstvo
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/179
Ds 2014:25
Bilaga 1
120
Direkcija Republike Slovenije za caste
Prometni inšpektorat Republike Slovenije
Direkcija za vodenje investicij v javno železniško infrastrukturo
Agencija Republike Slovenije za okolje
Geodetska uprava Republike Slovenije
Uprava Republike Slovenije za jedrsko varstvo
Inšpektorat Republike Slovenije za okolje in prostor
Inšpektorat Republike Slovenije za delo
Zdravstveni inšpektorat
Urad Republike Slovenije za kemikalije
Uprava Republike Slovenije za varstvo pred sevanji
Urad Republike Slovenije za meroslovje
Urad za visoko šolstvo
Urad Republike Slovenije za mladino
Inšpektorat Republike Slovenije za šolstvo in šport
Arhiv Republike Slovenije
Inšpektorat Republike Slovenije za kulturo in medije
Kabinet predsednika Vlade Republike Slovenije
Generalni sekretariat Vlade Republike Slovenije
Služba vlade za zakonodajo
Služba vlade za evropske zadeve
Služba vlade za lokalno samoupravo in regionalno politiko
Urad vlade za komuniciranje
Urad za enake možnosti
Urad za verske skupnosti
Urad za narodnosti
Urad za makroekonomske analize in razvoj
Statistični urad Republike Slovenije
Slovenska obveščevalno-varnostna agencija
Protokol Republike Slovenije
Urad za varovanje tajnih podatkov
Urad za Slovence v zamejstvu in po svetu
Služba Vlade Republike Slovenije za razvoj
Informacijski pooblaščenec
Državna volilna komisija
SLOVAKIEN
Ministerier och andra myndigheter i centralförvaltningen enligt lag nr 575/2001 Coll. om regeringens och den centrala
statsadministrationens myndigheters struktur, i dess lydelse enligt senare förordningar:
Kancelária Prezidenta Slovenskej republiky
Národná rada Slovenskej republiky
Ministerstvo hospodárstva Slovenskej republiky
SV
L 94/180
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
121
Ministerstvo financií Slovenskej republiky
Ministerstvo dopravy, pôšt a telekomunikácií Slovenskej republiky
Ministerstvo pôdohospodárstva Slovenskej republiky
Ministerstvo výstavby a regionálneho rozvoja Slovenskej republiky
Ministerstvo vnútra Slovenskej republiky
Ministerstvo obrany Slovenskej republiky
Ministerstvo spravodlivosti Slovenskej republiky
Ministerstvo zahraničných vecí Slovenskej republiky
Ministerstvo práce, sociálnych vecí a rodiny Slovenskej republiky
Ministerstvo životného prostredia Slovenskej republiky
Ministerstvo školstva Slovenskej republiky
Ministerstvo kultúry Slovenskej republiky
Ministerstvo zdravotníctva Slovenskej republiky
Úrad vlády Slovenskej republiky
Protimonopolný úrad Slovenskej republiky
Štatistický úrad Slovenskej republiky
Úrad geodézie, kartografie a katastra Slovenskej republiky
Úrad jadrového dozoru Slovenskej republiky
Úrad pre normalizáciu, metrológiu a skúšobníctvo Slovenskej republiky
Úrad pre verejné obstarávanie
Úrad priemyselného vlastníctva Slovenskej republiky
Správa štátnych hmotných rezerv Slovenskej republiky
Národný bezpečnostný úrad
Ústavný súd Slovenskej republiky
Najvyšši súd Slovenskej republiky
Generálna prokuratura Slovenskej republiky
Najvyšši kontrolný úrad Slovenskej republiky
Telekomunikačný úrad Slovenskej republiky
Úrad priemyselného vlastníctva Slovenskej republiky
Úrad pre finančný trh
Úrad na ochranu osobn ý ch udajov
Kancelária verejneho ochranu prav
FINLAND
Oikeuskanslerinvirasto – Justitiekanslersämbetet
Liikenne- ja viestintäministeriö – Kommunikationsministeriet
Ajoneuvohallintokeskus AKE – Fordonsförvaltningscentralen AKE
Ilmailuhallinto – Luftfartsförvaltningen
Ilmatieteen laitos – Meteorologiska institutet
Merenkulkulaitos – Sjöfartsverket
Merentutkimuslaitos – Havsforskningsinstitutet
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/181
Ds 2014:25
Bilaga 1
122
Ratahallintokeskus RHK – Banförvaltningscentralen RHK
Rautatievirasto – Järnvägsverket
Tiehallinto – Vägförvaltningen
Viestintävirasto – Kommunikationsverket
Maa- ja metsätalousministeriö – Jord- och skogsbruksministeriet
Elintarviketurvallisuusvirasto – Livsmedelssäkerhetsverket
Maanmittauslaitos – Lantmäteriverket
Maaseutuvirasto – Landsbygdsverket
Oikeusministeriö – Justitieministeriet
Tietosuojavaltuutetun toimisto – Dataombudsmannens byrå
Tuomioistuimet – Domstolar
Korkein oikeus – Högsta domstolen
Korkein hallinto-oikeus – Högsta förvaltningsdomstolen
Hovioikeudet – Hovrätter
Käräjäoikeudet – Tingsrätter
Hallinto-oikeudet –Förvaltningsdomstolar
Markkinaoikeus – Marknadsdomstolen
Työtuomioistuin – Arbetsdomstolen
Vakuutusoikeus – Försäkringsdomstolen
Kuluttajariitalautakunta – Konsumenttvistenämnden
Vankeinhoitolaitos – Fångvårdsväsendet
HEUNI – Yhdistyneiden Kansakuntien yhteydessä toimiva Euroopan kriminaalipolitiikan instituutti – HEUNI – Euro
peiska institutet för kriminalpolitik, verksamt i anslutning till Förenta nationerna
Konkurssiasiamiehen toimisto – Konkursombudsmannens byrå
Kuluttajariitalautakunta – Konsumenttvistenämnden
Oikeushallinnon palvelukeskus – Justitieförvaltningens servicecentral
Oikeushallinnon tietotekniikkakeskus – Justitieförvaltningens datateknikcentral
Oikeuspoliittinen tutkimuslaitos (Optula) – Rättspolitiska forskningsinstitutet
Oikeusrekisterikeskus – Rättsregistercentralen
Onnettomuustutkintakeskus – Centralen för undersökning av olyckor
Rikosseuraamusvirasto – Brottspåföljdsverket
Rikosseuraamusalan koulutuskeskus – Brottspåföljdsområdets utbildningscentral
Rikoksentorjuntaneuvosto – Rådet för brottsförebyggande
Saamelaiskäräjät – Sametinget
Valtakunnansyyttäjänvirasto – Riksåklagarämbetet
Vankeinhoitolaitos – Fångvårdsväsendet
Opetusministeriö – Undervisningsministeriet
Opetushallitus – Utbildningsstyrelsen
Valtion elokuvatarkastamo – Statens filmgranskningsbyrå
Puolustusministeriö – Försvarsministeriet
Puolustusvoimat – Försvarsmakten
SV
L 94/182
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
123
Sisäasiainministeriö – Inrikesministeriet
Väestörekisterikeskus – Befolkningsregistercentralen
Keskusrikospoliisi – Centralkriminalpolisen
Liikkuva poliisi – Rörliga polisen
Rajavartiolaitos – Gränsbevakningsväsendet
Lääninhallitukset – Länstyrelserna
Suojelupoliisi – Skyddspolisen
Poliisiammattikorkeakoulu – Polisyrkeshögskolan
Poliisin tekniikkakeskus – Polisens teknikcentral
Poliisin tietohallintokeskus – Polisens datacentral
Helsingin kihlakunnan poliisilaitos – Polisinrättningen i Helsingfors
Pelastusopisto – Räddningsinstitutet
Hätäkeskuslaitos – Nödcentralsverket
Maahanmuuttovirasto – Migrationsverket
Sisäasiainhallinnon palvelukeskus – Inrikesförvaltningens servicecentral
Sosiaali- ja terveysministeriö – Social- och hälsovårdsministeriet
Työttömyysturvan muutoksenhakulautakunta – Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden
Sosiaaliturvan muutoksenhakulautakunta – Besvärsnämnden för social trygghet
Lääkelaitos – Läkemedelsverket
Terveydenhuollon oikeusturvakeskus – Rättsskyddscentralen för hälsovården
Säteilyturvakeskus – Strålsäkerhetscentralen
Kansanterveyslaitos – Folkhälsoinstitutet
Lääkehoidon kehittämiskeskus ROHTO – Utvecklingscentralen för läkemedelsbe-handling
Sosiaali- ja terveydenhuollon tuotevalvontakeskus – Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral
Sosiaali- ja terveysalan tutkimus- ja kehittämiskeskus Stakes – Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och
hälsovården Stakes
Vakuutusvalvontavirasto – Försäkringsinspektionen
Työ- ja elinkeinoministeriö – Arbets- och näringsministeriet
Kuluttajavirasto – Konsumentverket
Kilpailuvirasto – Konkurrensverket
Patentti- ja rekisterihallitus – Patent- och registerstyrelsen
Valtakunnansovittelijain toimisto – Riksförlikningsmännens byrå
Valtion turvapaikanhakijoiden vastaanottokeskukset – Statliga förläggningar för asylsökande
Energiamarkkinavirasto - Energimarknadsverket
Geologian tutkimuskeskus – Geologiska forskningscentralen
Huoltovarmuuskeskus – Försörjningsberedskapscentralen
Kuluttajatutkimuskeskus – Konsumentforskningscentralen
Matkailun edistämiskeskus (MEK) – Centralen för turistfrämjande
Mittatekniikan keskus (MIKES) – Mätteknikcentralen
Tekes – teknologian ja innovaatioiden kehittämiskeskus - Tekes – utvecklingscentralen för teknologi och innovationer
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/183
Ds 2014:25
Bilaga 1
124
Turvatekniikan keskus (TUKES) – Säkerhetsteknikcentralen
Valtion teknillinen tutkimuskeskus (VTT) – Statens tekniska forskningscentral
Syrjintälautakunta – Nationella diskrimineringsnämnden
Työneuvosto – Arbetsrådet
Vähemmistövaltuutetun toimisto – Minoritetsombudsmannens byrå
Ulkoasiainministeriö – Utrikesministeriet
Valtioneuvoston kanslia – Statsrådets kansli
Valtiovarainministeriö – Finansministeriet
Valtiokonttori – Statskontoret
Verohallinto – Skatteförvaltningen
Tullilaitos – Tullverket
Tilastokeskus – Statistikcentralen
Valtion taloudellinen tutkimuskeskus – Statens ekonomiska forskningscentral
Ympäristöministeriö – Miljöministeriet
Suomen ympäristökeskus – Finlands miljöcentral
Asumisen rahoitus- ja kehityskeskus – Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet
Valtiontalouden tarkastusvirasto – Statens revisionsverk
SVERIGE
A
Affärsverket svenska kraftnät
Akademien för de fria konsterna
Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnden
Allmänna pensionsfonden
Allmänna reklamationsnämnden
Ambassader
Ansvarsnämnd, statens
Arbetsdomstolen
Arbetsförmedlingen
Arbetsgivarverk, statens
Arbetslivsinstitutet
Arbetsmiljöverket
Arkitekturmuseet
Arrendenämnder
Arvsfondsdelegationen
Arvsfondsdelegationen
B
Banverket
Barnombudsmannen
Beredning för utvärdering av medicinsk metodik, statens
Bergsstaten
SV
L 94/184
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
125
Biografbyrå, statens
Biografiskt lexikon, svenskt
Birgittaskolan
Blekinge tekniska högskola
Bokföringsnämnden
Bolagsverket
Bostadsnämnd, statens
Bostadskreditnämnd, statens
Boverket
Brottsförebyggande rådet
Brottsoffermyndigheten
C
Centrala studiestödsnämnden
D
Danshögskolan
Datainspektionen
Departementen
Domstolsverket
Dramatiska institutet
E
Ekeskolan
Ekobrottsmyndigheten
Ekonomistyrningsverket
Ekonomiska rådet
Elsäkerhetsverket
Energimarknadsinspektionen
Energimyndighet, statens
EU/FoU-rådet
Exportkreditnämnden
Exportråd, Sveriges
F
Fastighetsmäklarnämnden
Fastighetsverk, statens
Fideikommissnämnden
Finansinspektionen
Finanspolitiska rådet
Finsk-svenska gränsälvskommissionen
Fiskeriverket
Flygmedicincentrum
Folkhälsoinstitut, statens
Fonden för fukt- och mögelskador
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/185
Ds 2014:25
Bilaga 1
126
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas
Folke Bernadotte Akademin
Forskarskattenämnden
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
Fortifikationsverket
Forum för levande historia
Försvarets materielverk
Försvarets radioanstalt
Försvarets underrättelsenämnd
Försvarshistoriska museer, statens
Försvarshögskolan
Försvarsmakten
Försäkringskassan
G
Gentekniknämnden
Geologiska undersökning
Geotekniska institut, statens
Giftinformationscentralen
Glesbygdsverket
Grafiska institutet och institutet för högre kommunikation- och reklamutbildning
Granskningsnämnden för radio och TV
Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar
Gymnastik- och idrottshögskolan
Göteborgs universitet
H
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
Handelsflottans pensionsanstalt
Handelssekreterare
Handelskamrar, auktoriserade
Handikappombudsmannen
Handikappråd, statens
Harpsundsnämnden
Haverikommission, statens
Historiska museer, statens
Hjälpmedelsinstitutet
Hovrätterna
Hyresnämnder
Häktena
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
SV
L 94/186
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
127
Högskolan Dalarna
Högskolan i Borås
Högskolan i Gävle
Högskolan i Halmstad
Högskolan i Kalmar
Högskolan i Karlskrona/Ronneby
Högskolan i Kristianstad
Högskolan i Skövde
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
Högskolan på Gotland
Högskolans avskiljandenämnd
Högskoleverket
Högsta domstolen
I
ILO-kommittén
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
Inspektionen för strategiska produkter
Institut för kommunikationsanalys, statens
Institut för psykosocial medicin, statens
Institut för särskilt utbildningsstöd, statens
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Institutet för rymdfysik
Institutet för tillväxtpolitiska studier
Institutionsstyrelse, statens
Insättningsgarantinämnden
Integrationsverket
Internationella programkontoret för utbildningsområdet
J
Jordbruksverk, statens
Justitiekanslern
Jämställdhetsombudsmannen
Jämställdhetsnämnden
Järnvägar, statens
Järnvägsstyrelsen
K
Kammarkollegiet
Kammarrätterna
Karlstads universitet
Karolinska Institutet
Kemikalieinspektionen
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/187
Ds 2014:25
Bilaga 1
128
Kommerskollegium
Konjunkturinstitutet
Konkurrensverket
Konstfack
Konsthögskolan
Konstnärsnämnden
Konstråd, statens
Konsulat
Konsumentverket
Krigsvetenskapsakademin
Krigsförsäkringsnämnden
Kriminaltekniska laboratorium, statens
Kriminalvården
Krisberedskapsmyndigheten
Kristinaskolan
Kronofogdemyndigheten
Kulturråd, statens
Kungl. Biblioteket
Kungl. Konsthögskolan
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm
Kungl. Tekniska högskolan
Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
Kungl. Vetenskapsakademin
Kustbevakningen
Kvalitets- och kompetensråd, statens
Kärnavfallsfondens styrelse
L
Lagrådet
Lantbruksuniversitet, Sveriges
Lantmäteriverket
Linköpings universitet
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
Livsmedelsverk, statens
Livsmedelsekonomiska institutet
Ljud- och bildarkiv, statens
Lokala säkerhetsnämnderna vid kärnkraftverk
Lotteriinspektionen
Luftfartsverket
Luftfartsstyrelsen
Luleå tekniska universitet
SV
L 94/188
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
129
Lunds universitet
Läkemedelsverket
Läkemedelsförmånsnämnden
Länsrätterna
Länsstyrelserna
Lärarhögskolan i Stockholm
M
Malmö högskola
Manillaskolan
Maritima muséer, statens
Marknadsdomstolen
Medlingsinstitutet
Meteorologiska och hydrologiska institut, Sveriges
Migrationsverket
Militärhögskolor
Mittuniversitetet
Moderna museet
Museer för världskultur, statens
Musikaliska Akademien
Musiksamlingar, statens
Myndigheten för handikappolitisk samordning
Myndigheten för internationella adoptionsfrågor
Myndigheten för skolutveckling
Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning
Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning
Myndigheten för radio och tv
Myndigheten för Sveriges nätuniversitet
Myndigheten för utländska investeringar i Sverige
Mälardalens högskola
N
Nationalmuseum
Nationellt centrum för flexibelt lärande
Naturhistoriska riksmuseet
Naturvårdsverket
Nordiska Afrikainstitutet
Notarienämnden
Nämnd för arbetstagares uppfinningar, statens
Nämnden för statligt stöd till trossamfund
Nämnden för styrelserepresentationsfrågor
Nämnden mot diskriminering
Nämnden för elektronisk förvaltning
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/189
Ds 2014:25
Bilaga 1
130
Nämnden för Rh-anpassad utbildning
Nämnden för hemslöjdsfrågor
O
Oljekrisnämnden
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
Operahögskolan i Stockholm
P
Patent- och registreringsverket
Patentbesvärsrätten
Pensionsverk, statens
Personregisternämnd, statens, SPAR-nämnden
Pliktverk, Totalförsvarets
Polarforskningssekretariatet
Post- och telestyrelsen
Premiepensionsmyndigheten
Presstödsnämnden
R
Rederinämnden
Regeringskansliet
Regeringsrätten
Resegarantinämnden
Registernämnden
Revisorsnämnden
Riksantikvarieämbetet
Riksarkivet
Riksbanken
Riksdagsförvaltningen
Riksdagens ombudsmän
Riksdagens revisorer
Riksgäldskontoret
Rikshemvärnsrådet
Rikspolisstyrelsen
Riksrevisionen
Rikstrafiken
Riksutställningar, Stiftelsen
Riksvärderingsnämnden
Rymdstyrelsen
Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige
SV
L 94/190
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
131
Räddningsverk, statens
Rättshjälpsmyndigheten
Rättshjälpsnämnden
Rättsmedicinalverket
S
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund
Sameskolstyrelsen och sameskolor
Sametinget
SIS, Standardiseringen i Sverige
Sjöfartsverket
Skatterättsnämnden
Skatteverket
Skaderegleringsnämnd, statens
Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor
Skogsstyrelsen
Skogsvårdsstyrelserna
Skogs- och Lantbruksakademien
Skolverk, statens
Skolväsendets överklagandenämnd
Smittskyddsinstitutet
Socialstyrelsen
Specialpedagogiska institutet
Specialskolemyndigheten
Språk- och folkminnesinstitutet
Sprängämnesinspektionen
Statistiska centralbyrån
Statskontoret
Stockholms universitet
Stockholms internationella miljöinstitut
Strålsäkerhetsmyndigheten
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, SIDA
Styrelsen för Samefonden
Styrelsen för psykologiskt försvar
Stängselnämnden
Svenska institutet
Svenska institutet för europapolitiska studier
Svenska ESF rådet
Svenska Unescorådet
Svenska FAO kommittén
Svenska Språknämnden
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/191
Ds 2014:25
Bilaga 1
132
Svenska Skeppshypotekskassan
Svenska institutet i Alexandria
Sveriges författarfond
Säkerhetspolisen
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden
Södertörns högskola
T
Taltidningsnämnden
Talboks- och punktskriftsbiblioteket
Teaterhögskolan i Stockholm
Tingsrätterna
Tjänstepensions- och grupplivnämnd, statens
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
Totalförsvarets forskningsinstitut
Totalförsvarets pliktverk
Tullverket
Turistdelegationen
U
Umeå universitet
Ungdomsstyrelsen
Uppsala universitet
Utlandslönenämnd, statens
Utlänningsnämnden
Utrikesförvaltningens antagningsnämnd
Utrikesnämnden
Utsädeskontroll, statens
V
Valideringsdelegationen
Valmyndigheten
Vatten- och avloppsnämnd, statens
Vattenöverdomstolen
Verket för förvaltningsutveckling
Verket för högskoleservice
Verket för innovationssystem (Vinnova)
Verket för näringslivsutveckling (Nutek)
Vetenskapsrådet
Veterinärmedicinska anstalt, statens
Veterinära ansvarsnämnden
Väg- och transportforskningsinstitut, statens
SV
L 94/192
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
133
Vägverket
Vänerskolan
Växjö universitet
Växtsortnämnd, statens
Å
Åklagarmyndigheten
Åsbackaskolan
Ö
Örebro universitet
Örlogsmannasällskapet
Östervångsskolan
Överbefälhavaren
Överklagandenämnden för högskolan
Överklagandenämnden för nämndemanna-uppdrag
Överklagandenämnden för studiestöd
Överklagandenämnden för totalförsvaret
FÖRENADE KUNGARIKET
Cabinet Office
Office of the Parliamentary Counsel
Central Office of Information
Charity Commission
Crown Estate Commissioners (Vote Expenditure Only)
Crown Prosecution Service
Department for Business, Enterprise and Regulatory Reform
Competition Commission
Gas and Electricity Consumers’ Council
Office of Manpower Economics
Department for Children, Schools and Families
Department of Communities and Local Government
Rent Assessment Panels
Department for Culture, Media and Sport
British Library
British Museum
Commission for Architecture and the Built Environment
The Gambling Commission
Historic Buildings and Monuments Commission for England (English Heritage)
Imperial War Museum
Museums, Libraries and Archives Council
National Gallery
National Maritime Museum
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/193
Ds 2014:25
Bilaga 1
134
National Portrait Gallery
Natural History Museum
Science Museum
Tate Gallery
Victoria and Albert Museum
Wallace Collection
Department for Environment, Food and Rural Affairs
Agricultural Dwelling House Advisory Committees
Agricultural Land Tribunals
Agricultural Wages Board and Committees
Cattle Breeding Centre
Countryside Agency
Plant Variety Rights Office
Royal Botanic Gardens, Kew
Royal Commission on Environmental Pollution
Department of Health
Dental Practice Board
National Health Service Strategic Health Authorities
NHS Trusts
Prescription Pricing Authority
Department for Innovation, Universities and Skills
Higher Education Funding Council for England
National Weights and Measures Laboratory
Patent Office
Department for International Development
Department of the Procurator General and Treasury Solicitor
Legal Secretariat to the Law Officers
Department for Transport
Maritime and Coastguard Agency
Department for Work and Pensions
Disability Living Allowance Advisory Board
Independent Tribunal Service
Medical Boards and Examining Medical Officers (War Pensions)
Occupational Pensions Regulatory Authority
Regional Medical Service
Social Security Advisory Committee
Export Credits Guarantee Department
Foreign and Commonwealth Office
Wilton Park Conference Centre
SV
L 94/194
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
135
Government Actuary’s Department
Government Communications Headquarters
Home Office
HM Inspectorate of Constabulary
House of Commons
House of Lords
Ministry of Defence
Defence Equipment & Support
Meteorological Office
Ministry of Justice
Boundary Commission for England
Combined Tax Tribunal
Council on Tribunals
Court of Appeal – Criminal
Employment Appeals Tribunal
Employment Tribunals
HMCS Regions, Crown, County and Combined Courts (England and Wales)
Immigration Appellate Authorities
Immigration Adjudicators
Immigration Appeals Tribunal
Lands Tribunal
Law Commission
Legal Aid Fund (England and Wales)
Office of the Social Security Commissioners
Parole Board and Local Review Committees
Pensions Appeal Tribunals
Public Trust Office
Supreme Court Group (England and Wales)
Transport Tribunal
The National Archives
National Audit Office
National Savings and Investments
National School of Government
Northern Ireland Assembly Commission
Northern Ireland Court Service
Coroners Courts
County Courts
Court of Appeal and High Court of Justice in Northern Ireland
Crown Court
Enforcement of Judgements Office
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/195
Ds 2014:25
Bilaga 1
136
Legal Aid Fund
Magistrates’ Courts
Pensions Appeals Tribunals
Northern Ireland, Department for Employment and Learning
Northern Ireland, Department for Regional Development
Northern Ireland, Department for Social Development
Northern Ireland, Department of Agriculture and Rural Development
Northern Ireland, Department of Culture, Arts and Leisure
Northern Ireland, Department of Education
Northern Ireland, Department of Enterprise, Trade and Investment
Northern Ireland, Department of the Environment
Northern Ireland, Department of Finance and Personnel
Northern Ireland, Department of Health, Social Services and Public Safety
Northern Ireland, Office of the First Minister and Deputy First Minister
Northern Ireland Office
Crown Solicitor’s Office
Department of the Director of Public Prosecutions for Northern Ireland
Forensic Science Laboratory of Northern Ireland
Office of the Chief Electoral Officer for Northern Ireland
Police Service of Northern Ireland
Probation Board for Northern Ireland
State Pathologist Service
Office of Fair Trading
Office for National Statistics
National Health Service Central Register
Office of the Parliamentary Commissioner for Administration and Health Service Commissioners
Paymaster General’s Office
Postal Business of the Post Office
Privy Council Office
Public Record Office
HM Revenue and Customs
The Revenue and Customs Prosecutions Office
Royal Hospital, Chelsea
Royal Mint
Rural Payments Agency
Scotland, Auditor-General
Scotland, Crown Office and Procurator Fiscal Service
Scotland, General Register Office
Scotland, Queen’s and Lord Treasurer’s Remembrancer
Scotland, Registers of Scotland
SV
L 94/196
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
137
The Scotland Office
The Scottish Ministers
Architecture and Design Scotland
Crofters Commission
Deer Commission for Scotland
Lands Tribunal for Scotland
National Galleries of Scotland
National Library of Scotland
National Museums of Scotland
Royal Botanic Garden, Edinburgh
Royal Commission on the Ancient and Historical Monuments of Scotland
Scottish Further and Higher Education Funding Council
Scottish Law Commission
Community Health Partnerships
Special Health Boards
Health Boards
The Office of the Accountant of Court
High Court of Justiciary
Court of Session
HM Inspectorate of Constabulary
Parole Board for Scotland
Pensions Appeal Tribunals
Scottish Land Court
Sheriff Courts
Scottish Police Services Authority
Office of the Social Security Commissioners
The Private Rented Housing Panel and Private Rented Housing Committees
Keeper of the Records of Scotland
The Scottish Parliamentary Body Corporate
HM Treasury
Office of Government Commerce
United Kingdom Debt Management Office
The Wales Office (Office of the Secretary of State for Wales)
The Welsh Ministers
Higher Education Funding Council for Wales
Local Government Boundary Commission for Wales
The Royal Commission on the Ancient and Historical Monuments of Wales
Valuation Tribunals (Wales)
Welsh National Health Service Trusts and Local Health Boards
Welsh Rent Assessment Panels
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/197
Ds 2014:25
Bilaga 1
138
BILAGA II
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHET SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 2.1 led 6 a
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45 Byggverk-
samhet
Denna huvudgrupp omfattar:
— nybyggnad, renovering och normal reparation
45000000
45,1
Mark- och
grundarbeten
45100000
45,11
Rivning av
hus; mark
arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— rivning och rasering av byggnader och andra an
läggningar
— röjning av byggplatser
— markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av
byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, spräng
ning etc.
— iordningställande av gruvarbetsplatser:
— avtäckning samt annat iordningställande av ägor
och platser som innehåller mineraler
Denna undergrupp omfattar även:
— dränering av byggplatser
— dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45110000
45,12 Markunder
sökning
Denna undergrupp omfattar:
— provborrning och tagning av kärnprov för byggan
de, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål
Denna undergrupp omfattar inte:
— borrning av källor för produktion av råpetroleum
eller naturgas se 11.20
— brunnsborrning, se 45.25
— schaktsänkning, se 45.25
— spårning av olje- och naturgasfält, utförande av
geofysiska, geologiska och seismiska undersökning
ar, se 74.20
45120000
45,2
Bygg- och
anläggnings
arbeten
45200000
SV
L 94/198
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
139
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,21 Uppförande
av hus och
andra bygg
nadsverk
Denna undergrupp omfattar:
— byggande av alla slags byggnader, byggande av an
läggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d.:
— broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viaduk
ter, tunnlar och tunnelbanor
— rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och
telekommunikation
— rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekom
munikation
— därmed förknippade arbeten
— montering och uppförande på plats av monterings
färdiga byggnader
Denna undergrupp omfattar inte:
— tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgas
utvinning, se 11.20
— uppförande av kompletta monteringsfärdiga bygg
nader av egentillverkade delar av annat material
än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28
— anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar,
tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanlägg
ningar, exklusive uppförande av byggnader, se
45.23
— bygginstallationer, se 45.3
— slutbehandling av byggnader, se 45.4
— arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet,
se 74.20
— projektledning för byggande, se 74.20
45210000
Utom:
– 45213316
45220000
45231000
45232000
45,22 Takarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— byggande av tak
— taktäckning
— impregnering
45261000
45,23 Anläggning
av vägar,
flygfält och
idrottsanlägg
ningar
Denna undergrupp omfattar:
— anläggning av vägar, gator samt andra kör- och
gångvägar
— anläggning av järnvägar
— anläggning av start- och landningsbanor på flygfält
— anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar,
tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanlägg
ningar, exklusive uppförande av byggnader
— målning av vägmarkeringar och markeringar på
parkeringsplatser
Denna undergrupp omfattar inte:
— förberedande markarbeten, se 45.11
45212212
och DA03
45230000
utom:
– 45231000
– 45232000
– 45234115
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/199
Ds 2014:25
Bilaga 1
140
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,24 Vattenbygg
nad
Denna undergrupp omfattar:
— anläggning av:
— vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar
(marinor), slussar etc.
— dammar, diken o.d.
— muddring
— undervattensarbete
45240000
45,25
Andra bygg-
och anlägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— bygg- eller anläggningsverksamhet som är speciali
serad inom något för olika slags konstruktioner
gemensamt område och fordrar specialistkompetens
eller specialutrustning:
— grundläggning inklusive pålning
— borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning
— uppförande av icke egentillverkade stålelement
— bockning av stål
— murning och stenläggning
— resning och nedmontering av byggnadsställningar
och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av
byggnadsställningar och arbetsplattformar
— uppförande av skorstenar och industriugnar
Denna undergrupp omfattar inte:
— uthyrning av byggnadsställningar utan resning och
nedmontering, se 71.32
45250000
45262000
45,3 Bygginstalla
tioner
45300000
SV
L 94/200
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
141
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,31 Elinstallatio
ner
Denna undergrupp omfattar:
installation i byggnader och andra anläggningar av:
— elkablar och elarmatur
— telekommunikationssystem
— elvärmesystem
— antenner
— brandlarm
— tjuvlarm
— hissar och rulltrappor
— åskledare etc.
45213316
45310000
Utom:
– 45316000
45,32 Isolerings
arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— installation i byggnader och andra anläggningar av
värme-, ljud- eller vibrationsisolering
Denna undergrupp omfattar inte:
— impregnering, se 45.22
45320000
45,33 VVS-arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— installation i byggnader och andra anläggningar av:
— vattensystem samt sanitetsutrustning
— gasarmaturer
— värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditionerings
utrustning inklusive ledningar
— sprinklersystem
Denna undergrupp omfattar inte:
— installation av elvärmesystem, se 45.31
45330000
45,34
Andra byg
ginstallatio
ner
Denna undergrupp omfattar:
— installation av belysnings- och signalsystem till vä
gar, järnvägar, flygfält och hamnar
— installation i byggnader och andra anläggningar av
andra armaturer och anordningar
45234115
45316000
45340000
45,4 Slutbehand
ling av bygg
nader
45400000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/201
Ds 2014:25
Bilaga 1
142
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,41
Puts-, fasad-
och stuck
atörsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— anbringande på byggnader och andra anläggningar
av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive
närstående basmaterial för putsning
45410000
45,42 Byggnads
snickeriarbe
ten
Denna undergrupp omfattar:
— installation av icke egentillverkade dörrar, fönster,
dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning,
trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra
material
— invändig slutbehandling såsom arbete med tak,
väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar
Denna undergrupp omfattar inte:
— läggning av parkett och andra golvbeläggningar av
trä, se 45.43
45420000
45,43
Golv- och
väggbelägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader
och andra anläggningar av:
— vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong
eller huggen sten
— parkett och andra golvbeläggningar av trä
— mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklu
sive av gummi eller plast
— terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller
-väggar
— tapeter
45430000
45,44
Måleri- och
glasmästeri
arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— invändig och utvändig målning av byggnader
— målning av anläggningar inom väg- och vattenbygg
nad o.d.
— installation av glas, speglar etc.
Denna undergrupp omfattar inte:
— installation av fönster, se 45.42
45440000
SV
L 94/202
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
143
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,45
Annan slut
behandling
av byggnader
Denna undergrupp omfattar:
— installation av privata simbassänger
— rengöring med ånga, blästring och liknande be
handling av fasader
— annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar inte:
— invändig rengöring av byggnader och andra kon
struktioner, se 74.70
45212212
och DA04
45450000
45,5
Uthyrning av
bygg- och
anläggnings
maskiner
med förare
45500000
45,50
Uthyrning av
bygg- och
anläggnings
maskiner
med förare
Denna undergrupp omfattar inte:
— uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt
-utrustning utan förare, se 71.32
45500000
( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT
L 293, 24.10.1990, s. 1).
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/203
Ds 2014:25
Bilaga 1
144
BILAGA III
FÖRTECKNING ÖVER VAROR ENLIGT ARTIKEL 4 b I FRÅGA OM KONTRAKT SOM TILLDELAS AV
UPPHANDLANDE MYNDIGHETER PÅ FÖRSVARSOMRÅDET
Den enda text som är tillämplig enligt direktivet är den text som återfinns i punkt 3 i bilaga I till WTO-avtalet, som
följande vägledande förteckning grundas på:
Kapitel 25:
Salt; svavel; jord och sten; gips, kalk och cement
Kapitel 26:
Malm, slagg och aska
Kapitel 27:
Mineraliska bränslen, mineraloljor och destillationsprodukter av dessa; bituminösa ämnen; mineralvaxer;
utom:
ex 27.10: särskilda motorbränslen
Kapitel 28:
Oorganiska kemikalier; organiska och oorganiska föreningar av ädla metaller, av sällsynta jordartsmetal
ler, av radioaktiva grundämnen och av isotoper
utom:
ex 28.09: sprängämnen
ex 28.13: sprängämnen
ex 28.14: tårgas
ex 28.28: sprängämnen
ex 28.32: sprängämnen
ex 28.39: sprängämnen
ex 28.50: giftiga ämnen
ex 28.51: giftiga ämnen
ex 28.54: sprängämnen
Kapitel 29:
Organiska kemikalier
utom:
ex 29.03: sprängämnen
ex 29.04: sprängämnen
ex 29.07: sprängämnen
ex 29.08: sprängämnen
ex 29.11: sprängämnen
ex 29.12: sprängämnen
ex 29.13: giftiga ämnen
ex 29.14: giftiga ämnen
ex 29.15: giftiga ämnen
ex 29.21: giftiga ämnen
ex 29.22: giftiga ämnen
ex 29.23: giftiga ämnen
ex 29.26: sprängämnen
ex 29.27: giftiga ämnen
ex 29.29: sprängämnen
SV
L 94/204
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
145
Kapitel 30:
Farmaceutiska produkter
Kapitel 31: Gödningsmedel
Kapitel 32:
Garvämnes- och färgämnesextrakter; garvsyror och garvsyraderivat; pigment och andra färgämnen;
lacker och andra målningsfärger; kitt och andra tätnings- och utfyllningsmedel; tryckfärger, bläck och
tusch
Kapitel 33:
Eteriska oljor och resinoider; parfymerings-, skönhets- och kroppsvårdsmedel
Kapitel 34:
Tvål och såpa, organiska ytaktiva ämnen, tvättmedel, smörjmedel, konstgjorda vaxer, beredda vaxer,
puts- och skurmedel, ljus och liknande artiklar, modelleringspastor, s.k. dentalvax samt dentalpreparat på
basis av gips
Kapitel 35:
Albuminer; lim och klister; enzymer
Kapitel 37:
Varor för foto- eller kinobruk
Kapitel 38:
Diverse kemiska produkter
utom:
ex 38.19: giftiga ämnen
Kapitel 39:
Plaster och plastvaror
utom:
ex 39.03: sprängämnen
Kapitel 40:
Gummi och gummivaror
utom:
ex 40.11: skottsäkra däck
Kapitel 41:
Oberedda hudar och skinn samt läder
Kapitel 42:
Lädervaror; sadelmakeriarbeten; researtiklar, handväskor och liknande artiklar; varor av tarmar
Kapitel 43:
Pälsskinn och konstgjord päls; varor av dessa material
Kapitel 44:
Trä och varor av trä; träkol
Kapitel 45:
Kork och varor av kork
Kapitel 46:
Varor av halm, esparto eller andra flätningsmaterial; korgmakeriarbeten
Kapitel 47:
Massa av ved eller andra fibrösa cellulosahaltiga material; avfall och förbrukade varor av papper eller
papp
Kapitel 48:
Papper och papp; varor av pappersmassa, papper eller papp
Kapitel 49:
Tryckta böcker, tidningar, bilder och andra produkter från den grafiska industrin
Kapitel 65:
Huvudbonader och delar till huvudbonader
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/205
Ds 2014:25
Bilaga 1
146
Kapitel 66:
Paraplyer, parasoller, promenadkäppar, sittkäppar, piskor och ridspön samt delar till sådana artiklar
Kapitel 67:
Bearbetade fjädrar och dun samt varor tillverkade av fjädrar eller dun; konstgjorda blommor; varor av
människohår
Kapitel 68:
Varor av sten, gips, cement, asbest, glimmer eller liknande material
Kapitel 69:
Keramiska produkter
Kapitel 70:
Glas och glasvaror
Kapitel 71:
Naturpärlor och odlade pärlor, ädelstenar och halvädelstenar, ädla metaller och metaller med plätering av
ädel metall samt varor av sådana produkter; oäkta smycken
Kapitel 73:
Gjutjärn, järn och stål
Kapitel 74: Koppar
Kapitel 75: Nickel
Kapitel 76: Aluminium
Kapitel 77:
Magnesium och beryllium
Kapitel 78: Bly
Kapitel 79: Zink
Kapitel 80: Tenn
Kapitel 81:
Andra oädla metaller
Kapitel 82:
Verktyg, redskap, knivar, skedar och gafflar av oädel metall
utom:
ex 82.05: verktyg
ex 82.07: verktyg, delar
Kapitel 83:
Diverse varor av oädel metall
Kapitel 84:
Ångpannor, maskiner, apparater och mekaniska redskap
utom:
ex 84.06: motorer
ex 84.08: övriga motorer
ex 84.45: maskiner
ex 84.53: datorer
ex 84.55: delar av datorer under rubrik nr 84.53
ex 84.59: kärnreaktorer
SV
L 94/206
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
147
Kapitel 85:
Elektriska maskiner och apparater, delar till sådana varor
utom:
ex 85.13: teleutrustning
ex 85.15: transmissionsapparater
Kapitel 86:
Lok och annan rullande järnvägs- och spårvägsmateriel samt delar till sådan materiel; stationär järnvägs-
och spårvägsmateriel samt delar till sådan materiel; mekanisk (inbegripet elektromekanisk) trafiksigna
leringsutrustning av alla slag
utom:
ex 86.02: pansarlok, elektriska
ex 86.03: övriga pansarlok
ex 86.05: pansarvagnar
ex 86.06: underhålls- och servicevagnar
ex 86.07: vagnar
Kapitel 87:
Fordon, andra än rullande järnvägs- eller spårvägsmateriel samt delar och tillbehör till fordon
utom:
ex 87.08: stridsvagnar och andra bepansrade fordon
ex 87.01: traktorer
ex 87.02: militära fordon
ex 87.03: bärgningsbilar
ex 87.09: motorcyklar
ex 87.14: släpfordon
Kapitel 89:
Fartyg och annan flytande materiel
utom:
ex 89.01A: krigsfartyg
Kapitel 90:
Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning eller
kontroll, medicinska och kirurgiska instrument och apparater
utom:
ex 90.05: kikare
ex 90.13: diverse instrument, laser
ex 90.14: avståndsmätare
ex 90.28: elektriska och elektroniska mätinstrument
ex 90.11: mikroskop
ex 90.17: medicinska instrument
ex 90.18: redskap för sjukgymnastik
ex 90.19: ortopediska redskap
ex 90.20: röntgenapparater
Kapitel 91: Urtillverkning
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/207
Ds 2014:25
Bilaga 1
148
Kapitel 92:
Musikinstrument; apparater för inspelning och återgivning av ljud, apparater för inspelning och återgiv
ning av bilder och ljud för television samt delar och tillbehör till sådana apparater
Kapitel 94:
Möbler; sängkläder, madrasser, resårbottnar till sängar, kuddar och liknande stoppade inredningsartiklar
utom:
ex 94.01A: flygplanssäten
Kapitel 95:
Varor och produkter av utskärnings- eller pressmaterial
Kapitel 96:
Borstar, penslar, kvastar, dammvippor och såll
Kapitel 98:
Diverse varor
SV
L 94/208
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
149
BILAGA IV
KRAV PÅ VERKTYG OCH ANORDNINGAR FÖR ELEKTRONISK MOTTAGNING AV ANBUD,
ANBUDSANSÖKNINGAR SAMT RITNINGAR OCH PLANER I PROJEKTTÄVLINGARNA
Verktyg och anordningar för elektronisk mottagning av anbud och anbudsansökningar samt för översändning av ritningar
och planer i projekttävlingar ska, i fråga om teknik och lämpliga förfaranden, åtminstone garantera att
a) exakt tid och dag för mottagande av anbud, anbudsansökningar, ritningar och planer kan fastställas noggrant,
b) det inom rimliga gränser kan säkerställas att ingen har tillträde till de uppgifter som överförts enligt dessa krav före
utgången av de fastställda tidsfristerna,
c) endast behöriga personer får fastställa eller ändra datum för öppnande av mottagna uppgifter,
d) endast behöriga personer kan få tillträde till samtliga eller en del av de insända uppgifterna i de olika etapperna av
upphandlingsförfarandet eller projekttävlingen,
e) endast behöriga personer får bevilja tillträde till de insända uppgifterna, och först efter det fastställda datumet,
f) de uppgifter som mottagits och öppnats enligt dessa krav är tillgängliga endast för de personer som har behörighet att
få kännedom om dem,
g) det finns rimliga garantier för att överträdelser eller försök till överträdelse av de förbud eller villkor i fråga om tillträde
som anges i leden b, c, d, e och f klart kan spåras.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/209
Ds 2014:25
Bilaga 1
150
BILAGA V
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN
DEL A
Information som ska finnas i meddelanden om offentliggörande av förhandsmeddelanden på en upphandlarprofil
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. I förekommande fall, uppgift om att den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är eller kan vara
fråga om någon annan typ av gemensam upphandling.
4. CPV-koder.
5. Webbadress för upphandlarprofilen (URL).
6. Datum då meddelandet om offentliggörande av förhandsmeddelandet om upphandlarprofil avsänts.
DEL B
Information som ska finnas I förhandsmeddelanden
(i enlighet med artikel 48)
I. Upplysningar som alltid ska lämnas
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. E-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten kommer att finnas tillgängliga för fri, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 53.1 andra och tredje stycket.
3. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
4. I förekommande fall, uppgift om att den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är eller kan vara
fråga om någon annan typ av gemensam upphandling.
5. CPV-koder. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
6. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om kontrakt för byggentreprenader, eller Nuts-kod
för den huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om kontrakt för varor och tjänster. Om
kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
7. Kortfattad beskrivning av upphandlingen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och mängd eller
värde, tjänsternas art och omfattning.
8. I de fall detta meddelande inte används som anbudsinfordran: Beräknat/beräknade datum för offentliggörande av
meddelande/meddelanden om upphandling för det eller de kontrakt som avses i förhandsmeddelandet.
9. Datum då meddelandet avsänts.
10. Övriga relevanta upplysningar.
11. Angivande av huruvida upphandlingen omfattas av tillämpningsområdet för WTO-avtalet.
SV
L 94/210
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
151
II. Kompletterande information som ska finnas när meddelandet används som anbudsinfordran (artikel 48.2)
1. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande myndigheten sitt intresse för
kontraktet eller kontrakten.
2. Typ av tilldelningsförfarande (selektivt förfarande, dynamiskt inköpssystem eller inte, eller förhandlat förfarande under
konkurrens).
3. I tillämpliga fall, angivande av om det rör sig om
a) ett ramavtal,
b) ett dynamiskt inköpssystem.
4. Så långt det redan är känt, tidsfrister för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader och tjänster och
kontraktets längd.
5. Så långt det redan är känt, villkoren för deltagande, däribland följande:
a) I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett offentligt kontrakt som är reserverat för skyddade verkstäder
eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
b) I förekommande fall, uppgift om huruvida tillhandahållandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är
förbehållet en bestämd yrkeskategori.
c) Kortfattad beskrivning av urvalskriterierna.
6. Så långt det redan är känt, en kortfattad beskrivning av de kriterier som ska tillämpas vid tilldelningen av kontraktet.
7. Så långt det redan är känt, kontraktets eller kontraktens uppskattade totala storleksordning. Om kontraktet är
uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
8. Sista datum för mottagande av intresseanmälningar.
9. Adress som intresseanmälningar ska skickas till.
10. Det eller de språk som tillåts för inlämnande av ansökan eller anbud.
11. I tillämpliga fall, angivande av om det rörde sig om ett
a) elektronisk inlämning av anbud eller anbudsansökningar krävs/godtas,
b) elektronisk beställning tillämpas,
c) elektronisk fakturering tillämpas,
d) elektronisk betalning accepteras.
12. Uppgift om huruvida kontraktet hör ihop med ett projekt och/eller ett program som finansieras av unionsmedel.
13. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer
och e-postadress till den avdelning där informationen kan erhållas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/211
Ds 2014:25
Bilaga 1
152
DEL C
Information som ska finnas I meddelanden om upphandling
(i enlighet med artikel 49)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. E-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten kommer att finnas tillgängliga för fri, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 53.1 andra och tredje styckena.
3. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
4. I förekommande fall, uppgift om att den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är fråga om
någon annan typ av gemensam upphandling.
5. CPV-koder. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
6. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om kontrakt för byggentreprenader, eller Nuts-kod
för den huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om kontrakt för varor och tjänster. Om
kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
7. Beskrivning av upphandlingen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och mängd eller värde, tjäns
ternas art och omfattning. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del. I
förekommande fall, beskrivning av alternativ.
8. Kontraktets eller kontraktens uppskattade totala storleksordning. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna
information lämnas för varje del.
9. Tillåtelse av eller förbud mot alternativa anbud.
10. Tidsfrist för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader och tjänster och, så långt det är möjligt,
kontraktets längd.
a) När det är fråga om ett ramavtal: Angivande av den planerade längden på ramavtalet och, i förekommande fall,
med uppgift om skälen till en eventuell längd på mer än fyra år. Så långt det är möjligt, uppgift om värde eller
storleksordning och frekvens på de kontrakt som ska tilldelas, antal och, i förekommande fall, föreslaget högsta
antal ekonomiska aktörer som får delta.
b) När det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem: Angivande av systemets planerade varaktighet. Så långt det är
möjligt, uppgift om värde eller storleksordning och frekvens på de kontrakt som ska tilldelas.
11. Villkor för deltagande, inbegripet följande:
a) I förekommande fall, angivande av att det rör sig om ett offentligt kontrakt som är reserverat för skyddade
verkstäder eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
b) I förekommande fall, angivande av huruvida tillhandahållandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är
förbehållet en bestämd yrkeskategori, hänvisning till berörd lag eller annan författning.
c) En förteckning över och kortfattad beskrivning av kriterier för de ekonomiska aktörernas personliga ställning som
kan medföra att de utesluts från förfarandet samt av urvalskriterier, eventuella minimistandarder, obligatoriska
uppgifter (egen försäkran, dokumentation).
SV
L 94/212
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
153
12. Typ av tilldelningsförfarande och i förekommande fall skäl till att ett påskyndat förfarande används (i öppna, selektiva
och förhandlade förfaranden under konkurrens).
13. I tillämpliga fall, angivande av huruvida det rör sig om
a) ett ramavtal,
b) ett dynamiskt inköpssystem,
c) en elektronisk auktion (vid öppna, selektiva eller förhandlade förfaranden under konkurrens).
14. Om kontraktet ska delas upp i flera delar ska det anges om det går att lämna anbud på en, flera eller alla delar samt
om det finns några begränsningar för hur många delar som en enskild anbudsgivare kan tilldelas. Om kontraktet inte
ska delas upp i flera delar ska skälen till detta anges, om inte denna information ges i den individuella rapporten.
15. För selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden under konkurrens, konkurrenspräglad dialog eller innovations
partnerskap, vid utnyttjande av möjligheten att minska antalet anbudssökande som ombeds lämna ett anbud,
förhandla eller delta i en dialog: minsta antal och i tillämpliga fall planerat högsta antal anbudssökande samt de
objektiva kriterier som ska användas för att välja ut dessa anbudssökande.
16. För förhandlade förfaranden under konkurrens, konkurrenspräglad dialog eller innovationspartnerskap, i tillämpliga
fall angivande av användning av ett förfarande i successiva etapper i syfte att gradvis minska antalet anbud att
förhandla om eller lösningar att diskutera.
17. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
18. Kriterier som ska användas för tilldelningen av kontrakt: Utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet har
fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt
deras inbördes viktning anges om de inte framgår av kravspecifikationerna eller, vid konkurrenspräglad dialog, av det
beskrivande dokumentet.
19. Frist för mottagande av anbud (öppna förfaranden) eller anbudsansökningar (selektiva och förhandlade förfaranden
under konkurrens, dynamiska inköpssystem, konkurrenspräglad dialog, innovationspartnerskap).
20. Adress som anbud och anbudsansökningar ska skickas till.
21. Öppna förfaranden:
a) Den tid anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud.
b) Datum, tid och plats för öppnandet av anbud.
c) Personer som får närvara vid öppnandet av anbuden.
22. Det eller de språk som ska användas i anbud eller anbudsansökningar
23. I tillämpliga fall, angivande av om
a) elektronisk inlämning av anbud eller anbudsansökningar godtas,
b) elektronisk beställning tillämpas,
c) elektronisk fakturering godtas,
d) elektronisk betalning tillämpas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/213
Ds 2014:25
Bilaga 1
154
24. Uppgift om huruvida kontraktet hör ihop med ett projekt och/eller ett program som finansieras av unionsmedel.
25. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer
och e-postadress till den avdelning där informationen kan erhållas.
26. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
det eller de kontrakt som offentliggörs i detta meddelande.
27. Vid återkommande upphandlingar, beräknad tidpunkt för offentliggörande av ytterligare meddelanden.
28. Datum då meddelandet avsänts.
29. Angivande av huruvida upphandlingen omfattas av tillämpningsområdet för WTO-avtalet.
30. Övriga relevanta upplysningar.
DEL D
Information som ska finnas I meddelanden om tilldelning av kontrakt
(i enlighet med artikel 50)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. I förekommande fall, angivande av huruvida den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är fråga
om någon annan typ av gemensam upphandling.
4. CPV-koder.
5. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om kontrakt för byggentreprenader, eller Nuts-kod
för den huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om kontrakt för varor och tjänster.
6. Beskrivning av upphandlingen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och mängd eller värde, tjäns
ternas art och omfattning. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del. I
förekommande fall, beskrivning av alternativ.
7. Typ av tilldelningsförfarande. Vid förhandlat förfarande utan offentliggörande av meddelande om upphandling ska en
motivering lämnas.
8. I tillämpliga fall, angivande av huruvida det rörde sig om ett
a) ramavtal,
b) dynamiskt inköpssystem.
9. Kriterier enligt artikel 67 som har använts vid tilldelningen av kontrakt. I tillämpliga fall, angivande av huruvida det
hölls en elektronisk auktion (vid öppna eller selektiva förfaranden eller förhandlade förfaranden under konkurrens).
10. Datum för ingående av kontraktet/kontrakten eller ramavtalet/ramavtalen efter beslutet om att tilldela eller ingå
det/dem.
11. Antal mottagna anbud för varje tilldelning, inbegripet
a) antal mottagna anbud från ekonomiska aktörer som är små och medelstora företag,
b) antal mottagna anbud från en annan medlemsstat eller från ett tredjeland,
c) antal elektroniskt mottagna anbud.
SV
L 94/214
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
155
12. För varje tilldelning, namn, adress inbegripet Nuts-kod, telefon, faxnummer, e-postadress och webbadress för den eller
de utvalda anbudsgivarna, inbegripet
a) uppgifter om huruvida den utvalda anbudsgivaren är ett litet eller medelstort företag,
b) uppgifter om huruvida kontraktet tilldelades en grupp ekonomiska aktörer (samriskföretag, konsortium eller
annat).
13. Det/de tilldelade kontraktens värde eller högsta och lägsta anbud som har beaktats vid tilldelningen av kontraktet eller
kontrakten.
14. För varje tilldelning, värde och omfattning av den del av kontraktet som sannolikt läggs ut på tredje man.
15. Uppgift om huruvida kontraktet hör ihop med ett projekt och/eller ett program som finansieras av unionsmedel.
16. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer
och e-postadress till den avdelning där informationen kan erhållas.
17. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
det eller de kontrakt som offentliggörs i detta meddelande.
18. Datum då meddelandet avsänts.
19. Övriga relevanta upplysningar.
DEL E
Information som ska finnas I meddelanden om projekttävlingar
(i enlighet med artikel 79.1)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. E-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten kommer att finnas tillgängliga för fri, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 53.1 andra och tredje styckena.
3. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
4. I förekommande fall, angivande av huruvida den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är fråga
om någon annan typ av gemensam upphandling.
5. CPV-koder. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
6. Beskrivning av projektets viktigaste egenskaper.
7. I tillämpliga fall, antal och värde på priserna.
8. Typ av projekttävling (öppen eller selektiv).
9. Vid en öppen projekttävling: sista datum för inlämnande av projekt.
10. Vid en selektiv projekttävling:
a) Planerat antal deltagare.
b) I tillämpliga fall, namnet på de deltagare som redan utsetts.
c) Kriterier för urval av deltagare.
d) Sista datum för ansökan om deltagande.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/215
Ds 2014:25
Bilaga 1
156
11. I tillämpliga fall, uppgift om att deltagande förbehålls en viss yrkesgrupp.
12. Kriterier för bedömning av bidragen.
13. Angivande av huruvida juryns beslut är bindande för den upphandlande myndigheten.
14. I tillämpliga fall, uppgift om de utbetalningar som ska göras till samtliga deltagare.
15. Angivande av huruvida de kontrakt som följer på projekttävlingen kommer att tilldelas vinnaren eller vinnarna i
projekttävlingen.
16. Datum då meddelandet avsänts.
17. Övriga relevanta upplysningar.
DEL F
Information som ska finnas I meddelanden om resultatet av en projekttävling
(i enlighet med artikel 79.2)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. I förekommande fall, angivande av huruvida den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är fråga
om någon annan typ av gemensam upphandling.
4. CPV-koder.
5. Beskrivning av projektets viktigaste egenskaper.
6. Prisernas värde.
7. Typ av projekttävling (öppen eller selektiv).
8. Kriterier som tillämpades vid bedömningen av projekten.
9. Datum för juryns beslut
10. Antal deltagare:
a) Antal deltagare som var små och medelstora företag.
b) Antal deltagare från utlandet.
11. Namn, adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till projekttävlingens
vinnare och angivande av huruvida vinnaren (vinnarna) är små och medelstora företag.
12. Uppgift om huruvida projekttävlingen hör ihop med ett projekt eller ett program som finansieras av unionen.
13. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning och som är av betydelse
för den eller de projekttävlingar som offentliggörs i detta meddelande.
14. Datum då meddelandet avsänts.
15. Övriga relevanta upplysningar.
SV
L 94/216
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
157
DEL G
Information som ska finnas I meddelanden om ändringar av ett kontrakt under dess giltighetstid
(i enlighet med artikel 72.1)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. CPV-koder.
3. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om kontrakt för byggentreprenader, eller Nuts-kod
för den huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om kontrakt för varor och tjänster.
4. Beskrivning av upphandlingen före och efter ändringen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och
mängd eller värde, tjänsternas art och omfattning.
5. I tillämpliga fall, prishöjning till följd av ändringen.
6. Beskrivning av de omständigheter som gjort ändringen nödvändig.
7. Datum för beslut om tilldelning.
8. I förekommande fall: namn, adress, inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till
den nya ekonomiska aktören/aktörerna.
9. Uppgift om huruvida kontraktet hör ihop med ett projekt och/eller ett program som finansieras av unionsmedel.
10. Namn på och adress till tillsynsorganet och till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som
ansvarar för medling. Närmare uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress,
telefonnummer, faxnummer och e-postadress till den avdelning där informationen kan erhållas.
11. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
det eller de kontrakt som avses i detta meddelande.
12. Datum då meddelandet avsänts.
13. Övriga relevanta upplysningar.
DEL H
Information som ska finnas I meddelanden om upphandling av sociala och andra särskilda tjänster
(i enlighet med artikel 75.1)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om byggentreprenader, eller Nuts-kod för den
huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om varor och tjänster.
3. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet CPV-koder.
4. Villkor för deltagande, inbegripet följande:
— I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett kontrakt som är reserverat för skyddade verkstäder eller ett
kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
— I tillämpliga fall, angivande av huruvida utförandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är förbehållet en
bestämd yrkeskategori.
5. Tidsfrister för att kontakta den upphandlande myndigheten inför ett deltagande.
6. Kortfattad beskrivning av de viktigaste grunddragen i det tilldelningsförfarande som ska tillämpas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/217
Ds 2014:25
Bilaga 1
158
DEL I
Information som ska finnas I förhandsmeddelanden om sociala och andra särskilda tjänster
(i enlighet med artikel 75.1)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet det uppskattade totala värdet på kontraktet och CPV-
koder.
3. Så långt det redan är känt:
a) Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om byggentreprenader, eller Nuts-kod för den
huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om varor och tjänster.
b) Tidsfrister för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader eller tjänster och kontraktets längd.
c) Villkor för deltagande, inbegripet följande:
— I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett offentligt kontrakt som är reserverat för skyddade
verkstäder eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
— I förekommande fall, angivande av huruvida utförandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är förbe
hållet en bestämd yrkeskategori.
d) Kortfattad beskrivning av de viktigaste grunddragen i det tilldelningsförfarande som ska tillämpas.
4. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande myndigheten sitt intresse för kont
raktet eller kontrakten och sista datum för mottagande av intresseanmälningar samt den adress som intresseanmäl
ningar ska skickas till.
DEL J
Information som ska finnas I meddelanden om tilldelning av kontrakt för sociala och andra särskilda tjänster
(i enlighet med artikel 75.2)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet CPV-koder.
3. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om byggentreprenader, eller Nuts-kod för den
huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om varor och tjänster.
4. Antal mottagna anbud.
5. Erlagt pris (maximum/minimum) eller prisklass.
6. För varje tilldelning, namn, adress inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress för den eller de utvalda ekono
miska aktörerna.
7. Övriga relevanta upplysningar.
SV
L 94/218
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
159
BILAGA VI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I UPPHANDLINGSDOKUMENTEN I SAMBAND MED ELEKTRONISKA
AUKTIONER
(Artikel 35.4)
När de upphandlande myndigheterna har beslutat att anordna en elektronisk auktion ska upphandlingsdokumenten
innehålla minst följande uppgifter:
a) De aspekter vars värden kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen, under förutsättning att dessa
aspekter är kvantifierbara, och kan uttryckas i siffror eller procent.
b) De eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för
föremålet för kontraktet.
c) Vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta i
förekommande fall kommer att ske.
d) Relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen.
e) På vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud och särskilt vilka minsta skillnader som i förekommande fall krävs
mellan anbuden.
f) Relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om arrangemangen och de tekniska specifika
tionerna för anslutning.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/219
Ds 2014:25
Bilaga 1
160
BILAGA VII
DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. teknisk specifikation: avser något av följande:
a) I fråga om offentliga byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter som i synnerhet anges i upphand
lingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller
den ska lämpa sig för den av den upphandlande myndigheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar
miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med
funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet
förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning
och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentre
prenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och
kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten
samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda
förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
b) I fråga om offentliga tjänste- eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en
produkts eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla använd
ningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstäm
melse, bruksegenskaper, produktens användningsområde, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav som
avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etiket
tering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av varans eller tjänstens livs
cykel liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
2. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig
tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande:
a) internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för
allmänheten.
b) europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för all
mänheten.
c) nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för all
mänheten.
3. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsent
liga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 305/2011 ( 1 ).
4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKT-området som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och
14 i förordning (EU) 1025/2012.
5. teknisk referens: en produkt eller vara, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt
standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
SV
L 94/220
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för
saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
Ds 2014:25
Bilaga 1
161
BILAGA VIII
KARAKTERISTIKA FÖR OFFENTLIGGÖRANDET
1. Offentliggörande av meddelanden
De upphandlande myndigheterna ska översända de meddelanden som avses i artiklarna 48, 49, 50, 75 och 79 till
Europeiska unionens publikationsbyrå för offentliggörande i enlighet med följande regler:
De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49, 50, 75 och 79 ska offentliggöras av Europeiska unionens publikations
byrå eller av de upphandlande myndigheterna vid förhandsmeddelanden om upphandlarprofil enligt artikel 48.1.
De upphandlande myndigheterna kan därutöver offentliggöra denna information på internet i form av den ”upp
handlarprofil” som avses i punkt 2 b.
Europeiska unionens publikationsbyrå ska till de upphandlande myndigheterna sända en bekräftelse på det offentlig
görande som avses i artikel 51.5 andra stycket.
2. Offentliggörande av kompletterande eller ytterligare upplysningar
a) Om inte annat föreskrivs i artikel 53.1 andra och tredje styckena ska de upphandlande myndigheterna offentliggöra
upphandlingsdokumenten i deras helhet på internet.
b) Upphandlarprofilen kan innehålla de förhandsmeddelanden som avses i artikel 48.1, uppgifter om pågående
inbjudningar att lämna anbud, planerade inköp, tecknade kontrakt, annullerade förfaranden samt all annan infor
mation av allmänt intresse, t.ex. kontaktpunkter, telefon- och faxnummer, post- och e-postadress. Upphandlar
profilen kan också innehålla förhandsmeddelanden som använts som meddelande om upphandling, som offent
ligjorts på nationell nivå i enlighet med artikel 52.
3. Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg
Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg fastställs av kommissionen och är tillgäng
liga på följande webbadress: http://simap.europa.eu
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/221
Ds 2014:25
Bilaga 1
162
BILAGA IX
INNEHÅLL I DE INBJUDNINGAR ATT LÄMNA ANBUD, DELTA I EN DIALOG ELLER BEKRÄFTA INTRESSE
SOM FÖRESKRIVS I ARTIKEL 54
1. Den inbjudan att lämna anbud eller delta i en dialog som föreskrivs i artikel 54 ska minst innehålla följande:
a) En hänvisning till den offentliggjorda anbudsinfordran.
b) Sista dag för mottagande av anbud samt uppgift om adress dit anbuden ska skickas och om det eller de språk som
anbuden ska skrivas på.
c) Vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om vilken dag och på vilken adress som samrådet ska börja och om vilket
eller vilka språk som ska användas.
d) Uppgift om vilka handlingar som eventuellt ska lämnas in, antingen till stöd för de kontrollerbara uppgifter som
anbudssökanden har lämnat i enlighet med artiklarna 59 och 60 och i tillämpliga fall artikel 62, eller för att
komplettera de upplysningar som anges i de artiklarna och på de villkor som anges i artiklarna 59, 60 och 62.
e) Viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller, i förekommande fall, prioritetsordningen för tillämp
ningen av kriterierna, om den inte anges i meddelandet om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse, i de
tekniska specifikationerna eller i det beskrivande dokumentet.
Om upphandlingen genomförs genom en konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap ska dock de
upplysningar som avses i led b inte ingå i inbjudan att delta i dialogen eller att förhandla, utan ska anges i inbjudan
att lämna anbud.
2. Om anbudsinfordran sker genom ett förhandsmeddelande ska den upphandlande myndigheten senare inbjuda samtliga
anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen och först därefter välja
anbudsgivare eller förhandlingsparter.
Inbjudan ska innehålla åtminstone följande upplysningar:
a) Art och mängd, även varje option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen. När det
gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd samt, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande meddelanden
om upphandling av byggentreprenader, varor eller tjänster som ska upphandlas.
b) Slag av förfarande: selektivt förfarande eller förhandlat förfarande under konkurrens.
c) Om tillämpligt, dag då varorna ska levereras eller byggentreprenaden eller tjänsteleveransen ska påbörjas eller
avslutas.
d) Om elektronisk tillgång inte kan erbjudas, inlämningsadress och sista dag för begäran om upphandlingsdokument
samt uppgift om på vilket eller vilka språk begäran ska avfattas.
e) Adress till den upphandlande myndighet som ska tilldela kontraktet.
f) Ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från de ekonomiska aktörerna.
g) Typ av kontrakt som upphandlingen syftar till: köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa.
h) Kriterier för tilldelning av kontrakt samt inbördes viktning eller, i förekommande fall, kriteriernas prioritetsordning,
om dessa upplysningar inte redovisas i förhandsmeddelandet, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att
lämna anbud eller förhandla.
SV
L 94/222
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
163
BILAGA X
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER SOM
AVSES I ARTIKEL 18.2
— ILO-konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
— ILO-konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
— ILO-konvention nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete
— ILO-konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete
— ILO-konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete
— ILO-konvention nr 111 om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning
— ILO-konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde
— ILO-konvention nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete
— Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och dess Montrealprotokoll om ämnen som bryter ned ozonskiktet
— Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall
(Baselkonventionen)
— Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (Stockholmskonventionen)
— Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga ke
mikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (Unep/FAO) (PIC-konventionen), Rotterdam, 10 september
1998 och dess tre regionala protokoll
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/223
Ds 2014:25
Bilaga 1
164
BILAGA XI
REGISTER ( 1 )
Yrkes- och handelsregistren samt motsvarande försäkringar och intyg för varje medlemsstat:
— Belgien: ”Registre du commerce” – ”Handelsregister” och, för tjänstekontrakt, ”Ordres professionnels – Beroepsorden”.
— Bulgarien: ”Търговски регистър”.
— Tjeckien: ”obchodní rejstřík”.
— Danmark: ”Erhvervsstyrelsen”.
— Tyskland: ”Handelsregister”, ”Handwerksrolle”, och, för tjänstekontrakt, ”Vereinsregister”, ”Partnerschaftsregister” och
”Mitgliedsverzeichnisse der Berufskammern der Länder”.
— Estland: ”Registrite ja Infosüsteemide Keskus”.
— Irland: Den ekonomiska aktören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller från Registrar of
Friendly Societies eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i
det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma.
— Grekland: ”Registret för avtalsslutande företag (Μητρώο Εργοληπτικών Επιχειρήσεων – ΜΕΕΠ)” under ministeriet för
miljö, markplanering och anläggningsarbeten (Υ.ΠΕ.ΧΩ.Δ.Ε), för byggentreprenadkontrakt. ”Βιοτεχνικό ή Εμπορικό ή
Βιομηχανικό Επιμελητήριο” och ”Μητρώο Κατασκευαστών Αμυντικού Υλικού” för varukontrakt. För tjänstekontrakt kan
tjänsteleverantören åläggas att förete ett intyg om att vederbörande under ed inför en notarie försäkrat att han utövar
yrket i fråga. I fall som omfattas av gällande nationell lagstiftning, för tillhandahållandet av de undersökningar som
avses i bilaga I, yrkesregistret ”Μητρώο Μελετητών” och ”Μητρώο Γραφείων Μελετών”.
— Spanien: ”Registro Oficial de Licitadores y Empresas Clasificadas del Estado” för byggentreprenad- och tjänstekontrakt
och, för varukontrakt, ”Registro Mercantil” eller, för icke-registrerade personer, ett intyg om att vederbörande under ed
har försäkrat att han utövar yrket.
— Frankrike: ”Registre du commerce et des sociétés” och ”Répertoire des métiers”.
— Kroatien: ”Sudski registar” och ”Obrtni registrar” eller, när det gäller vissa verksamheter, ett intyg som anger att den
berörda personen har tillstånd att bedriva den ifrågavarande kommersiella eller yrkesmässiga verksamheten.
— Italien: ”Registro della Camera di commercio, industria, agricoltura e artigianato”. För varu- och tjänstekontrakt även
”Registro delle commissioni provinciali per l’artigianato” eller, utöver de redan nämnda registren, ”Consiglio nazionale
degli ordini professionali” för tjänstekontrakt. För byggentreprenadkontrakt eller tjänstekontrakt ”Albo nazionale dei
gestori ambientali”, utöver de redan nämnda registren.
— Cypern: entreprenören kan för byggentreprenadkontrakt åläggas att förete ett intyg från ”Council for the Registration
and Audit of Civil Engineering and Building Contractors (Συμβούλιο Εγγραφής και Ελέγχου Εργοληπτών Οικοδομικών και
Τεχνικών Έργων)” i enlighet med Registration and Audit of Civil Engineering and Building Contractors Law. För varu-
och tjänstekontrakt kan varuleverantören eller tjänsteleverantören åläggas att förete ett intyg från ”Registrar of
Companies and Official Receiver” (Έφορος Εταιρειών και Επίσημος Παραλήπτης) eller, i avsaknad av detta, ett intyg
om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och
under angiven firma.
— Lettland: ”Uzņēmumu reģistrs”.
— Litauen: ”Juridinių asmenų registras”.
— Luxemburg: ”Registre aux firmes” och ”Rôle de la Chambre des métiers”.
SV
L 94/224
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Vid tillämpningen av artikel 58.2 avses med yrkes- eller handelsregister de register som anges i denna bilaga och, i den mån ändringar
gjorts på nationell nivå, de register som ersatt de förra.
Ds 2014:25
Bilaga 1
165
— Ungern: ”Cégnyilvántartás”, ”egyéni vállalkozók jegyzői nyilvántartása” och, för tjänstekontrakt, vissa ”szakmai kama
rák nyilvántartása” eller, för vissa verksamheter, ett intyg om att personen i fråga har tillstånd att bedriva den
kommersiella verksamheten eller utöva yrket i fråga.
— Malta: Den ekonomiska aktören upprättar sin ”numru ta’ registrazzjoni tat- Taxxa tal- Valur Miżjud (VAT) u n- numru
tal-licenzja ta’ kummerc”, och, om det rör sig om ett offentligt/privat partnerskap eller ett bolag, det aktuella
registreringsnumret som utfärdats av den maltesiska myndigheten för finansiella tjänster.
— Nederländerna: ”Handelsregister”.
— Österrike: ”Firmenbuch”, ”Gewerberegister”, ”Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern”.
— Polen: ”Krajowy Rejestr Sądowy”.
— Portugal: ”Instituto da Construção e do Imobiliário” (INCI) för byggentreprenadkontrakt. ”Registro Nacional das
Pessoas Colectivas” för varu- och tjänstekontrakt.
— Rumänien: ”Registrul Comerțului”.
— Slovenien: ”sodni register” och ”obrtni register”.
— Slovakien: ”Obchodný register”.
— Finland: ”Kaupparekisteri”/”Handelsregistret”.
— Sverige: ”Aktiebolags-, handels- eller föreningsregistren”.
— Förenade kungariket: Den ekonomiska aktören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies med
uppgift om att aktörens rörelse är inskriven i ett handelsregister (”incorporated” eller ”registered”), eller, om detta inte
är fallet, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket på en viss plats och under angiven
firma.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/225
Ds 2014:25
Bilaga 1
166
BILAGA XII
BEVISMEDEL NÄR DET GÄLLER URVALSKRITERIERNA
Del 1: Ekonomisk och finansiell ställning
Bevis på en ekonomisk aktörs ekonomiska och finansiella ställning kan som regel utgöras av en eller flera av följande
referenser:
a) Lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten.
b) Årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagstiftningen i det land där
den ekonomiska aktören är etablerad.
c) Uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som
upphandlingen gäller, för maximalt de tre senaste verksamhetsåren beroende på datum för bildandet av företaget eller
då den ekonomiska aktören inledde sin verksamhet, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
Del II: Teknisk kapacitet
Bevis på ekonomiska aktörers tekniska kapacitet som avses i artikel 58:
a) Följande förteckningar:
i) En förteckning över genomförda byggentreprenader under högst de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de
viktigaste byggentreprenaderna utförts på ett tillfredsställande sätt. Om det är nödvändigt för att garantera en
tillfredsställande konkurrensnivå kan de upphandlande myndigheterna ange att bevis på relevanta byggentrepre
nader som genomfördes mer än fem år tidigare kommer att beaktas.
ii) En förteckning över de viktigaste leveranser eller tjänster som utförts under högst de tre senaste åren, med
angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare. Om det är nödvändigt för att garantera en
tillfredsställande konkurrensnivå kan de upphandlande myndigheterna ange att bevis på relevanta leveranser eller
tjänster som utfördes mer än tre år tidigare kommer att beaktas.
b) Uppgifter om tekniker och tekniska organ, vare sig de tillhör den ekonomiska aktörens företag eller inte, i synnerhet
om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgift om tekniker och
tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden.
c) En beskrivning av den ekonomiska aktörens tekniska utrustning och av de metoder som han använder för att säkra
kvaliteten samt av företagets undersöknings- och forskningsresurser.
d) Upplysning om de system för hantering av leveranskedjan och spårningssystem som den ekonomiska aktören kan
komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet.
e) Om de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål, en
kontroll som den upphandlande myndigheten själv ska utföra eller som på dennas vägnar utförs av ett behörigt organ
i varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke. Kontrollerna
ska utvisa varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt
dennes undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.
f) Upplysning om tjänsteleverantörens eller entreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande upp
gifter om ledande personer i företaget, förutsatt att de inte utvärderas som tilldelningskriterium.
g) Upplysning om de miljöskyddsåtgärder den ekonomiska aktören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kon
traktet.
h) Uppgift om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller entreprenören och antal anställda med
ledningsfunktion under de tre senaste åren.
i) Uppgift om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över
för att fullgöra kontraktet.
j) Upplysning om hur stor del av kontraktet som den ekonomiska aktören eventuellt kommer att lägga ut på under
leverantörer.
SV
L 94/226
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
167
k) I fråga om de varor som ska levereras:
i) Prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten begär det.
ii) Intyg som upprättas av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd
kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer
med vissa tekniska specifikationer eller standarder.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/227
Ds 2014:25
Bilaga 1
168
BILAGA XIII
FÖRTECKNING ÖVER DE UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 68.3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG.
SV
L 94/228
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
169
BILAGA XIV
TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 74
CPV-kod Beskrivning
75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79611000-0, 79.62.2000-0 [Till
handahållande av hemtjänstpersonal]. 79624000-4 [Förmedling av vårdper
sonal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare]. Från 85000000-9 till
85323000-9, 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5, 98500000-8 [Pri
vata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9 [Ar
betskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda
av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig per
sonal för hushåll och Hemtjänst].
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade
tjänster
85321000-5 and 85.32.2000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar
och socialförsäkringstjänster]. 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, från
79995000-5 till 79995200-7, från 80000000-4 Undervisning och utbild
ning till 80660000-8, från 92000000-1 till 92700000-8.
79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kon
gresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evene
mang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Fes
tivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anord
nande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och utställ
ningar].
Administration inom socialtjänsten, ut
bildningsadministration, hälsovårdsför
valtning och administration avseende
kultur
75300000-9
Obligatorisk socialförsäkring ( 1 )
75310000-2, 75311000-9, 75.31.200-6, 75313000-3, 75313100-4,
75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjäns
ter, inklusive fackföreningstjänster, tjäns
ter utförda av politiska organisationer,
tjänster tillhandahållna av ungdomsorga
nisationer och andra medlemsorganisa
tionstjänster
98131000-0
Tjänster i samband med religions
utövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8
Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0
Måltidsleveranser].
55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag,
55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner,
55524000-9 Skolbespisning,
55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafete
riaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal,
55523100-3 Servering av skolmåltider.
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5
Juridiska tjänster, i den mån de inte är
undantagna enligt artikel 10 d
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3 Övrig statsförvaltning och statliga tjäns
ter
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/229
Ds 2014:25
Bilaga 1
170
CPV-kod Beskrivning
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7,
98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för
allmän säkerhet och räddningstjänster, i
den mån de inte är undantagna enligt
artikel 10 h
79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säker
hetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster,
Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort,
Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1[Grafologi], 79723000-8 [Av
fallsanalys].
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och
organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisationer
och organ].
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post- och
budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för tidningar
och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000-1 [Post
tjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5 [Förhyr
ning av postbox], 64116000-2 [Poste restante-tjänster], 64122000-7 [In
ternpost].
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster].
Diverse tjänster
( 1 ) Dessa tjänster omfattas inte av detta direktiv om de är organiserade i form av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. Medlems
staterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse eller som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
SV
L 94/230
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
171
BILAGA XV
JÄMFÖRELSETABELL
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 1.1, 1.2, 1.4, 1.5 och 1.6 —
Artikel 1.3
Artikel 10
Artikel 2.1, led 1
Artikel 1.9, första stycket
Artikel 2.1 led 2
Artikel 7, led a
Artikel 2.1, led 3 —
Artikel 2.1, led 4 a
Artikel 1.9, andra stycket, led a
Artikel 2.1, led 4 b
Artikel 1.9, andra stycket, led b
Artikel 2.1, led 4 c
Artikel 1.9, andra stycket, led c
Artikel 2.1, led 5
Artikel 1.2, led a
Artikel 2.1, led 6
Artikel 1.2, led b, första meningen
Artikel 2.1, led 7
Artikel 1.2, led b, andra meningen
Artikel 2.1, led 8
Artikel 1.2, led c
Artikel 2, par 1, led 9
Artikel 1.2, led d
Artikel 2, par 1, led 10
Artikel 1.8, andra stycket
Artikel 2.1, led 11
Artikel 1.8, tredje stycket
Artikel 2.1, led 12
Artikel 1.8, tredje stycket
Artikel 2.1, led 13
Artikel 23.1
Artikel 2.1, led 14
Artikel 1.10
Artikel 2.1, led 15 —
Artikel 2.1, led 16
Artikel 1.10
Artikel 2.1, led 17 —
Artikel 2.1, led 18
Artikel 1.12
Artikel 2.1, led 19
Artikel 1.13
Artikel 2.1, led 20 —
Artikel 2.1, led 21
Artikel 1.11, led e
Artikel 2.1, led 22 —
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/231
Ds 2014:25
Bilaga 1
172
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 2.1, led 23 —
Artikel 2.1, led 24 —
Artikel 2.2 —
Artikel 3.1 —
Artikel 3.2, första stycket —
Artikel 3.2, andra stycket
Artikel 22, artikel 1.2, led d
Artikel 3.3 —
Artikel 3.4 —
Artikel 3.5 —
Artikel 3.6 —
Artikel 4
Artikel 7, 67
Artikel 5.1
Artikel 9.1
Artikel 5.2 —
Artikel 5.3
Artikel 9.3, artikel 9.7, andra stycket,
Artikel 5.4
Artikel 9.2
Artikel 5.5
Artikel 9.9
Artikel 5.6 —
Artikel 5.7
Artikel 9.4
Artikel 5.8
Artikel 9.5, led a, första stycket
Artikel 5.9
Artikel 9.5, led b, första och andra styckena
Artikel 5.10
Artikel 9.5, led a, tredje stycket
Artikel 9.5, led b, tredje stycket
Artikel 5.11
Artikel 9.7
Artikel 5.12
Artikel 9.6
Artikel 5.13
Artikel 9.8, led a
Artikel 5.14
Artikel 9, par. 8, led b
Artikel 6.1–6.6
Artikel 78, artikel 79.2, led a
Artikel 6.7
Artikel 79.2 d
SV
L 94/232
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
173
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 7
Artikel 12, artikel 68 a
Artikel 8, första stycket
Artikel 13, artikel 68 b
Artikel 8, andra stycket
Artikel 1.15
Artikel 9
Artikel 15, artikel 68 b
Artikel 10, led a
Artikel 16, led a
Artikel 10, led b
Artikel 16, led b
Artikel 10, led c
Artikel 16, led c
Artikel 10, led d —
Artikel 10, led e
Artikel 16, led d
Artikel 10, led f —
Artikel 10, led g
Artikel 16, led e
Artikel 10, led h —
Artikel 10, led i —
Artikel 10, led j —
Artikel 11
Artikel 18
Artikel 12 —
Artikel 13, första stycket
Artikel 8, första stycket
Artikel 13, andra stycket
Artikel 14
Artikel 8, andra stycket
Artikel 16, led f
Artikel 15.1 och 15.3
Artikel 15.3
Artikel 10, artikel 14, artikel 68 b
Artikel 14, artikel 68 b
Artikel 16 —
Artikel 17.1
Artikel 10, andra stycket, artikel 12 i direktiv 2009/81/EG
Artikel 17. 2 —
Artikel 18.1
Artikel 2
Artikel 18.2 —
Artikel 19.1
Artikel 4.1
Artikel 19.2 - 19.3
Artikel 4.2
Artikel 20.1
Artikel 19
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/233
Ds 2014:25
Bilaga 1
174
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 20.2
Artikel 19, andra stycket
Artikel 21.1
Artikel 6
Artikel 21.2 —
Artikel 22.1
Artikel 42.1, 42.2 och 42.4, artikel 71.1
Artikel 22.2 —
Artikel 22.3
Artikel 42.3, artikel 71.2
Artikel 22.4 —
Artikel 22.5 —
Artikel 22.6
Artikel 42.5 och 42.6, artikel 71.3
Artikel 22.7, första stycket
Artikel 79.2, led g
Artikel 22.7, andra och tredje styckena —
Artikel 23.1
Artikel 1.14, första stycket
Artikel 23.2
Artikel 79.2, leden e och f
Artikel 24 —
Artikel 25
Artikel 5
Artikel 26.1
Artikel 28, första stycket
Artikel 26.2
Artikel 28, andra stycket
Artikel 26.3 —
Artikel 26.4
Artikel 28, andra stycket, artikel 30.1
Artikel 26.5, första stycket
Artikel 35.2
Artikel 26.5, andra stycket —
Artikel 26.6
Artikel 28, andra stycket
Artikel 27.1, första stycket
Artikel 1.11, led a
Artikel 27.1, andra och tredje styckena
Artikel 27.2
Artikel 38.2
Artikel 38.4
Artikel 27.3 —
Artikel 27.4 —
Artikel 28.1
Artikel 38.3, led a, artikel 1.11, led b
SV
L 94/234
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
175
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 28.2
Artikel 1.11, led b, artikel 38.3, led b, artikel 44.3 första
meningen
Artikel 28.3
Artikel 38.4
Artikel 28.4 —
Artikel 28.5 —
Artikel 28.6
Artikel 38.8
Artikel 29.1, första stycket
Artikel 1.11 led d
Artikel 29.1, andra och tredje styckena
Artikel 29.1, fjärde stycket
Artikel 29.2 —
Artikel 38.3, leden a och b
Artikel 1.11, led d, artikel 44.3 första meningen
Artikel 29.3
Artikel 30.2
Artikel 29.4 —
Artikel 29.5
Artikel 30.3
Artikel 29.6
Artikel 30.4
Artikel 29.7
Artikel 30.2
Artikel 30.1
Artikel 1.11, led c, artikel 38.3, artikel 44.3, första mening
en
Artikel 30.2
Artikel 29.2, artikel 29.7
Artikel 30.3
Artikel 29.3, artikel 1.11 led c
Artikel 30.4
Artikel 29.4
Artikel 30.5
Artikel 29.5
Artikel 30.6
Artikel 29.6
Artikel 30.7
Artikel 29.7
Artikel 30.8
Artikel 29.8
Artikel 31 —
Artikel 32.1
Artikel 31, första meningen
Artikel 32.2, led a
Artikel 31, led 1 a
Artikel 32.2, led b
Artikel 31, led 1 b
Artikel 32.2, led c
Artikel 31, led 1 c
Artikel 32.3, led a
Artikel 31, led 2 a
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/235
Ds 2014:25
Bilaga 1
176
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 32.3, led b
Artikel 31, led 2 b
Artikel 32.3, led c
Artikel 31, led 2 c
Artikel 32.3, led d
Artikel 31, led 2 d
Artikel 32.4
Artikel 31, led 3
Artikel 32.5
Artikel 31, led 4 b
Artikel 33.1
Artikel 32.1, artikel 1.5, artikel 32.2, första och fjärde
styckena
Artikel 33.2
Artikel 32.2, andra och tredje styckena
Artikel 33.3
Artikel 32.3
Artikel 33.4
Artikel 32.4
Artikel 33.5
Artikel 32.4
Artikel 34.1
Artikel 33.1; artikel 1.6
Artikel 34.2
Artikel 33.2
Artikel 34.3
Artikel 33.2 in fine
Artikel 34.4
Artikel 33.3
Artikel 34.5
Artikel 33.4
Artikel 34.6
Artikel 33.6
Artikel 34.7 —
Artikel 34.8 —
Artikel 34.9
Artikel 33.7, tredje stycket
Artikel 35.1, första stycket
Artikel 54.1
Artikel 35.1, andra och tredje styckena
Artikel 35.2
Artikel 1.7
Artikel 54.2, första och andra styckena
Artikel 35.3
Artikel 54.2, tredje stycket
Artikel 35.4
Artikel 54.3
Artikel 35.5
Artikel 54.4
Artikel 35.6
Artikel 54.5
Artikel 35.7
Artikel 54.6
Artikel 35.8
Artikel 54.7
SV
L 94/236
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
177
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 35.9
Artikel 54.8, första stycket
Artikel 36 —
Artikel 37.1
Artikel 11.1
Artikel 37.2
Artikel 11.2
Artikel 37.3 —
Artikel 37.4
Artikel 11.2
Artikel 38 —
Artikel 39 —
Artikel 40
Skäl 8
Artikel 41 —
Artikel 42.1
Artikel 23.1
Artikel 42.2
Artikel 23.2
Artikel 42.3
Artikel 23.3
Artikel 42.4
Artikel 23.8
Artikel 42.5
Artikel 23.4, första stycket
Artikel 42.6
Artikel 23.5, första och andra styckena
Artikel 43.1
Artikel 23.6
Artikel 43.2
Artikel 23.6, första strecksatsen
Artikel 44.1
Artikel 23.4, andra stycket, 23.5, andra och tredje styckena,
23.6, andra stycket, 23.7
Artikel 44.2
Artikel 23.4, första stycket, 23.5, första stycket, 23.6, första
stycket
Artikel 44.3 —
Artikel 45.1
Artikel 24.1 och 24.2
Artikel 45.2
Artikel 24.3
Artikel 45.3
Artikel 24.4
Artikel 46 —
Artikel 47.1
Artikel 38.1
Artikel 47.2
Artikel 38.7
Artikel 47.3
Artikel 38.7
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/237
Ds 2014:25
Bilaga 1
178
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 48.1
Artikel 35.1, artikel 36.1
Artikel 48.2 —
Artikel 49
Artikel 35.2; artikel 36.1
Artikel 50.1–50.3
Artikel 35.4, första till tredje styckena, artikel 36.1
Artikel 50.4
Artikel 51.1
Artikel 35.4, femte stycket
Artikel 36.1, artikel 79.1, led a
Artikel 51.2
Artikel 51.2
Artikel 36.2
Artikel 36.3 och 36.4, andra stycket
Artikel 51.3
Artikel 36.4, första stycket
Artikel 51.4 —
Artikel 51.5, första stycket
Artikel 36.7
Artikel 51.5, andra stycket
Artikel 51.6
Artikel 36.8
Artikel 37
Artikel 52.1
Artikel 36.5, första stycket
Artikel 52.2 och 52.3
Artikel 36.5, andra och tredje styckena
Artikel 53.1
Artikel 53.2
Artikel 38.6
Artikel 39.2
Artikel 54.1
Artikel 54.2
Artikel 40.1
Artikel 40. 2
Artikel 55.1
Artikel 41.1
Artikel 55.2
Artikel 41.2
Artikel 55.3
Artikel 41.3
Artikel 56.1, första stycket
Artikel 44.1
Artikel 56.1, andra stycket —
Artikel 56.2 —
Artikel 56.3 —
Artikel 57.4 —
Artikel 57.1,
Artikel 45.1
Artikel 57.2
Artikel 45.2 e, f
Artikel 57.3
Artikel 45.1, andra stycket
SV
L 94/238
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
179
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 57.4
Artikel 45.2
Artikel 57.5 —
Artikel 57.6 —
Artikel 57.7
Artikel 45.1, andra stycket, och 45.2, andra stycket
Artikel 58.1
Artikel 44.1, 44.2, första och andra styckena
Artikel 58.2
Artikel 46
Artikel 58.3
Artikel 47
Artikel 58.4
Artikel 48
Artikel 58.5
Artikel 44.2
Artikel 59 —
Artikel 60.1
Artikel 47.4 till 47.5, artikel 48.6
Artikel 60.2
Artikel 45.3
Artikel 60.3 och 60.4
Artikel 47.1 och 47.5, artikel 48.2
Artikel 60.5 —
Artikel 61 —
Artikel 62.1
Artikel 49
Artikel 62.2
Artikel 50
Artikel 62.3 —
Artikel 63.1
Artikel 47.2, 47.3, artikel 48.3, 48.4
Artikel 63.2 —
Artikel 64.1
Artikel 52.1, artikel 52.7
Artikel 64.2, första stycket
Artikel 52.1, andra stycket
Artikel 64.2, andra stycket
Artikel 52.1, tredje stycket
Artikel 64.3
Artikel 52.2
Artikel 64.4
Artikel 52.3
Artikel 64.5, första stycket
Artikel 52.4, första stycket
Artikel 64.5, andra stycket
Artikel 52.4, andra stycket
Artikel 64.6, första stycket
Artikel 52.5, första stycket
Artikel 64.6, andra stycket
Artikel 52.6
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/239
Ds 2014:25
Bilaga 1
180
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 64.7
Artikel 52.5, andra stycket
Artikel 64.8 —
Artikel 65
Artikel 44.3
Artikel 66
Artikel 44.4
Artikel 67.1
Artikel 53.1
Artikel 67.2
Artikel 53.1
Artikel 67.3 —
Artikel 67.4
Skäl 1; skäl 46, tredje stycket
Artikel 67.5
Artikel 53.2
Artikel 68 —
Artikel 69.1
Artikel 55.1
Artikel 69.2, led a
Artikel 55.1, andra stycket led a
Artikel 69.2, led b
Artikel 55.1, andra stycket led b
Artikel 69.2, led c
Artikel 55.1, andra stycket led c
Artikel 69.2, led d
Artikel 55.1, andra stycket led d
Artikel 69.2, led e —
Artikel 69.2, led f
Artikel 55.1, andra stycket led e
Artikel 69.3, första stycket
Artikel 55.2
Artikel 69.3, andra stycket —
Artikel 69.4
Artikel 55.3
Artikel 69.5 —
Artikel 70
Artikel 26
Artikel 71.1 —
Artikel 71.2
Artikel 25, första stycket
Artikel 71.3 —
Artikel 71.4
Artikel 25, andra stycket
Artikel 71.5–71.8 —
Artikel 72 —
Artikel 73 —
SV
L 94/240
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 1
181
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 74 —
Artikel 75 —
Artikel 76 —
Artikel 77 —
Artikel 78
Artikel 67.2
Artikel 79.1 och 79.2
Artikel 69.1–69.2
Artikel 79.3
Artikel 70.1, artikel 79.1, led a
Artikel 80.1 —
Artikel 80.2
Artikel 66.2
Artikel 80.3
Artikel 72
Artikel 81
Artikel 73
Artikel 82
Artikel 74
Artikel 83.1
Artikel 81, första stycket
Artikel 83.2–83.6 —
Artikel 84
Artikel 43
Artikel 85 —
Artikel 86 —
Artikel 87
Artikel 77.3 och 77.4
Artikel 88
Artikel 77.5
Artikel 89.1 och 89.2
Artikel 77.1, 77.2
Artikel 89.3 —
Artikel 90.1
Artikel 80.1, första stycket
Artikel 90.2–90.5 —
Artikel 90.6
Art 80.1, andra stycket
Artikel 91
Artikel 82
Artikel 92 —
Artikel 93
Artikel 83
Artikel 94
Artikel 84
Bilaga I
Bilaga IV
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/241
Ds 2014:25
Bilaga 1
182
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Bilaga II
Bilaga I
Bilaga III
Bilaga V
—
Bilaga IV, a–f
Bilaga III
Bilaga X b–h
Bilaga IV, g —
Bilaga V – Del A
Bilaga VII – A
Bilaga V– Del B – I
Bilaga VII – A
Bilaga V – Del B – II —
Bilaga V – Del C
Bilaga VII – A
Bilaga V – Del D
Bilaga VII – A
Bilaga V – Del E
Bilaga VII – D
Bilaga V – Del F
Bilaga VII – D
Bilaga V – Del G —
Bilaga V – Del H —
Bilaga V – Del I —
Bilaga V – Del J —
Bilaga VI
Artikel 54.3, leden a–f
Bilaga VII
Bilaga VI
Bilaga VIII
Bilaga VIII
Bilaga IX, 1
Artikel 40.5
Bilaga IX, 2 —
Bilaga IX —
Bilaga XI
Bilaga IX A, B, C
Bilaga XII, Del I
Artikel 47.1
Bilaga XII, Del II
Artikel 48.2
Bilaga XIII —
Bilaga XIV
Bilaga II
Bilaga XV
Bilaga XII
SV
L 94/242
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
183
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/25/EU
av den 26 februari 2014
om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och
av följande skäl:
(1)
Med hänsyn till resultaten av arbetsdokumentet från
kommissionens avdelningar av den 27 juni 2011 med
titeln Utvärderingsrapport: Effekterna av och effektiviteten hos
EU:s lagstiftning om offentlig upphandling förefaller det
lämpligt att behålla reglerna om upphandling som ge
nomförs av enheter som är verksamma på områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster, eftersom na
tionella myndigheter fortfarande kan påverka dessa enhe
ters agerande på olika sätt, bland annat genom att vara
delägare eller företrädda i enheternas förvaltnings-, led
nings- eller kontrollorgan. Ett annat skäl till att fortsätta
att reglera upphandlingen på dessa områden är att de
marknader där enheterna i dessa sektorer verkar är för
hållandevis slutna på grund av att medlemsstaterna har
beviljat särskilda rättigheter eller ensamrätt att försörja,
tillhandahålla eller driva de nät som används för tillhan
dahållandet av tjänsterna i fråga.
(2)
För att säkerställa att upphandling som genomförs av
enheter som bedriver verksamhet på områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster öppnas för konkur
rens, bör bestämmelser fastställas om samordning av
upphandlingsförfarandena för kontrakt över ett visst vär
de. En sådan samordning krävs för att garantera att prin
ciperna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget) får genomslag och särskilt principen om
fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att till
handahålla tjänster samt de principer som följer därav,
bland annat om likabehandling, icke-diskriminering, öm
sesidigt erkännande, proportionalitet och öppenhet. Med
tanke på vad som kännetecknar de områden som berörs,
bör samordningen av upphandlingsförfaranden på
unionsnivå skapa en ram för god affärssed och erbjuda
största möjliga flexibilitet, samtidigt som de principerna
skyddas.
(3)
När det gäller upphandling vars värde understiger det
värde vid vilket bestämmelserna om samordning inom
unionen ska tillämpas, är det lämpligt att erinra om Eu
ropeiska unionens domstols rättspraxis med avseende på
riktig tillämpning av bestämmelserna och principerna i
EUF-fördraget.
(4)
Offentlig upphandling ges en framträdande roll i Europa
2020-strategin, som framgår av kommissionens medde
lande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kallad
Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla),
som ett av de marknadsbaserade instrument som ska
användas för att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla,
samtidigt som den säkerställer att offentliga medel utnytt
jas så effektivt som möjligt. De upphandlingsregler som
antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/17/EG ( 4 ) och Europaparlamentets och rå
dets direktiv 2004/18/EG ( 5 ) bör därför ses över och
moderniseras, i syfte att använda offentliga medel effek
tivare, i synnerhet genom att underlätta små och medel
stora företags deltagande i offentlig upphandling, och se
till att upphandlande myndigheter kan utnyttja offentliga
upphandlingar på ett bättre sätt till stöd för gemen
samma samhällsmål. Det finns även ett behov av att
klargöra grundläggande begrepp och principer för att
säkerställa rättslig säkerhet samt införliva vissa aspekter
i väletablerad rättspraxis från Europeiska unionens dom
stol.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/243
(
1
) EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
(
2
) EUT C 391, 18.12.2012, s. 49.
(
3
) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 januari 2014 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 februari 2014.
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områ
dena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirekti
vet) (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1).
(
5
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av
byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004,
s. 114).
Ds 2014:25
Bilaga 2
184
(5)
Vid genomförande av detta direktiv bör Förenta nationer
nas konvention om rättigheter för personer med funk
tionsnedsättning ( 1 ) beaktas, särskilt i samband med val
av medel för kommunikation, tekniska specifikationer,
tilldelningskriterier och villkor för fullgörande av ett
kontrakt.
(6)
Begreppet upphandling bör så nära som möjligt stämma
överens med det begrepp som tillämpas i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU ( 2 ),
med beaktande av särdragen på de områden som omfat
tas av detta direktiv.
(7)
Det bör erinras om att ingenting i detta direktiv ålägger
medlemsstaterna att använda underleverantörer eller
lägga ut tillhandahållandet av tjänster som de själva öns
kar tillhandahålla på entreprenad eller organisera på an
nat sätt än genom upphandling i den mening som avses i
detta direktiv. Tillhandahållande av tjänster som grundas
på lagar, författningar eller anställningsavtal bör inte om
fattas. I vissa medlemsstater kan detta exempelvis gälla
tillhandahållandet av vissa samhällstjänster, som dricks
vattenförsörjningen.
(8)
Det bör också erinras om att detta direktiv inte bör
påverka medlemsstaternas lagstiftning på området för
social trygghet. Det bör inte heller avse liberalisering av
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är för
behållna offentliga eller privata enheter, eller privatisering
av offentliga enheter som tillhandahåller tjänster.
Det bör likaledes erinras om att medlemsstaterna är fria
att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala
tjänster och andra tjänster, såsom posttjänster som tjäns
ter av allmänt ekonomiskt intresse, som icke-ekonomiska
tjänster av allmänt intresse, eller som en blandning av
dessa. Det är lämpligt att klargöra att icke-ekonomiska
tjänster av allmänt intresse inte bör omfattas av detta
direktivs tillämpningsområde.
(9)
Det bör slutligen erinras om att detta direktiv inte på
verkar nationella, regionala och lokala myndigheters fri
het att, i enlighet med unionsrätten, definiera tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, deras omfattning och egen
skaperna hos de tjänster som ska tillhandahållas, inbegri
pet eventuella villkor avseende kvaliteten på tjänsten, i
syfte att fullfölja deras allmänpolitiska mål. Detta direktiv
bör inte heller påverka nationella, regionala och lokala
myndigheters befogenhet att tillhandahålla, beställa och
finansiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i enlig
het med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr 26
om tjänster av allmänt intresse, som fogats till EUF-för
draget och fördraget om Europeiska unionen (EU-fördra
get). Direktivet gäller dessutom inte finansieringen av
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller medlemssta
ternas stödsystem, t.ex. på det sociala området, i enlighet
med unionens konkurrensregler.
(10)
Ett kontrakt bör bedömas vara ett byggentreprenadkon
trakt endast om det specifikt avser utförande av de verk
samheter som avses i bilaga I, även om kontraktet också
kan omfatta tillhandahållande av andra tjänster som är
nödvändiga för utförandet av dessa verksamheter. Tjäns
tekontrakt, särskilt på området för fastighetsförvaltnings
tjänster, kan i vissa fall omfatta byggentreprenad. Om
emellertid sådan byggentreprenad är av underordnad be
tydelse i förhållande till kontraktets huvudinnehåll och är
en följd av eller ett komplement till detta, kan det faktum
att sådan byggentreprenad ingår i upphandlingen inte
anses vara ett tillräckligt skäl för att klassificera tjäns
tekontraktet som ett byggentreprenadkontrakt.
Med hänsyn till de många olika typerna av byggentre
prenadkontrakt bör de upphandlande enheterna emeller
tid kunna välja såväl gemensam som separat upphandling
för projektering eller utförande av byggentreprenader.
Avsikten med detta direktiv är inte att fastställa huruvida
upphandlingen ska vara gemensam eller separat.
(11)
Genomförande av en byggentreprenad som motsvarar de
krav som anges av en upphandlande enhet kräver att den
enheten ska ha vidtagit åtgärder för att fastställa typ av
byggentreprenad eller åtminstone ha haft ett avgörande
inflytande över projekteringen av den. Huruvida entrepre
nören genomför hela eller en del av byggentreprenaden
på egen hand eller säkerställer genomförandet med andra
medel bör inte ändra kontraktets klassificering som ett
byggentreprenadkontrakt så länge som entreprenören
åtar sig en direkt eller indirekt rättsligt bindande skyldig
het att säkerställa att byggentreprenaden genomförs.
(12)
Begreppet upphandlande myndigheter och särskilt begreppet
offentligrättsliga organ, har vid upprepade tillfällen behand
lats i rättspraxis från Europeiska unionens domstol. För
att det ska stå klart att den personkrets som omfattas av
detta direktiv inte bör ändras, är det lämpligt att behålla
de definitioner som domstolen använder och införliva ett
visst antal förtydliganden som görs i denna rättspraxis, så
att definitionerna kan förstås, utan att tolkningen av be
greppet i rättspraxis ändras.
SV
L 94/244
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Godkänt genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november
2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta
nationernas konvention om rättigheter för personer med funktions
nedsättning (EUT L 23, 27.1.2010, s. 35).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den
26 februari 2014 om offentlig upphandling (se sidan 65 i detta
nummer av EUT).
Ds 2014:25
Bilaga 2
185
Det bör därför klargöras att ett organ som verkar på
normala marknadsmässiga villkor, har ett vinstsyfte och
bär de förluster som uppstår i samband med utövandet
av sin verksamhet inte bör anses vara ett offentligrättsligt
organ, eftersom de behov i det allmännas intresse som det
har inrättats för att tillgodose eller har fått i uppdrag att
tillgodose kan anses ha industriell eller kommersiell ka
raktär. På liknande sätt har också villkoret avseende det
tänkbara organets finansiering diskuterats i rättspraxis,
där det bland annat klargörs att det med en finansiering
”till största delen” avses ”till mer än hälften”, och att
denna finansiering kan omfatta sådana betalningar från
användare som åläggs, beräknas och uppbärs i enlighet
med offentligrättsliga bestämmelser.
(13)
För blandade kontrakt bör de tillämpliga reglerna be
stämmas med beaktande av kontraktets huvudändamål
då de olika delarna av kontraktet objektivt sett inte kan
särskiljas. Det bör därför klargöras hur de upphandlande
enheterna ska avgöra om de olika delarna kan särskiljas.
Ett sådant klargörande bör bygga på relevant rättpraxis
från Europeiska unionens domstol. Detta bör avgöras
från fall till fall, och den upphandlande enhetens uttryck
liga eller presumerade avsikt att betrakta de olika delarna
av ett blandat kontrakt som oskiljaktiga bör inte utgöra
en tillräcklig omständighet, utan en sådan bedömning
bör grunda sig på sakliga bevis som kan slå fast att det
var motiverat och nödvändigt att ingå ett enda kontrakt.
Ett sådant motiverat behov av att ingå ett enda kontrakt
kan exempelvis föreligga när det gäller uppförandet av en
enda byggnad, där en del direkt kommer att användas av
den upphandlande enheten i fråga och en annan del
kommer att drivas på grundval av en koncession, ex
empelvis för att tillhandahålla parkeringsplatser till all
mänheten. Det bör klargöras att behovet av att ingå ett
enda kontrakt kan uppstå såväl av tekniska som ekono
miska skäl.
(14)
För blandade kontrakt, som kan delas upp, står det alltid
de upphandlande enheterna fritt att tilldela separata kon
trakt för de olika delarna av det blandade kontraktet,
varvid det bör avgöras vilka bestämmelser som är till
lämpliga på varje separat del uteslutande med utgångs
punkt i det specifika kontraktets beskaffenhet. Å andra
sidan, när de upphandlande enheterna väljer att ta med
andra delar i upphandlingen, oavsett värde och vilka
rättsregler som de andra delarna annars skulle ha omfat
tats av, bör huvudprincipen vara att detta direktiv fort
sätter att gälla för hela det blandade kontraktet, om ett
kontrakt bör tilldelas enligt bestämmelserna i detta direk
tiv om det skulle tilldelas ensamt.
(15)
Särskilda bestämmelser bör emellertid gälla för blandade
kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter eller
delar som inte omfattas av EUF-fördraget. I dessa fall bör
det vara möjligt att inte tillämpa detta direktiv under
förutsättning att tilldelning av ett enda kontrakt motive
ras av objektiva skäl och att beslutet att tilldela ett enda
kontrakt inte fattas i syfte att undvika att kontrakt om
fattas av detta direktiv eller av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/81/EG ( 1 ). Det bör klargöras att upp
handlande enheter inte bör hindras från att välja att till
lämpa detta direktiv på vissa blandade kontrakt i stället
för att tillämpa direktiv 2009/81/EG.
(16)
Kontrakt får också tilldelas i syfte att tillgodose kraven
hos flera verksamheter som eventuellt omfattas av olika
rättsregler. Det bör klargöras att de rättsregler som gäller
för ett enskilt kontrakt som är avsett att omfatta flera
verksamheter bör omfattas av de regler som är tillämp
liga på den verksamhet som kontraktet främst är avsett
för. Fastställandet av den verksamhet som kontraktet hu
vudsakligen är avsett för kan grundas på en analys av de
krav som det särskilda kontraktet måste tillgodose och
som har utförts av den upphandlande enheten i syfte att
bedöma kontraktets värde och upprätta upphandlings
dokumenten. I vissa fall, till exempel vid förvärv av en
enskild utrustningsenhet för att bedriva verksamhet där
information som gör det möjligt att bedöma använd
ningsgraden inte finns tillgänglig, kan det vara objektivt
omöjligt att fastställa vilken verksamhet som kontraktet
huvudsakligen är avsett för. Det bör föreskrivas vilka
regler som gäller i sådana fall.
(17)
Det bör klargöras att begreppet ekonomisk aktör bör ges
en vid tolkning så att det omfattar alla personer och/eller
enheter som erbjuder sig att utföra byggentreprenader,
leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden,
oberoende av vilken juridisk form de har valt för sin
verksamhet. Således bör samtliga företag, filialer, dotter
bolag, partnerskap, kooperativ, aktiebolag, universitet och
andra former av enheter som inte är fysiska personer,
oavsett om de är offentliga eller privata, omfattas av
begreppet ekonomisk aktör, oavsett om de är juridiska
personer under samtliga omständigheter.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/245
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli
2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kon
trakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande
myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och
om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT
L 216, 20.8.2009, s. 76).
Ds 2014:25
Bilaga 2
186
(18)
Det bör klargöras att grupper av ekonomiska aktörer,
även när de har gått samman i form av en tillfällig
sammanslutning, får delta i tilldelningsförfaranden utan
att det krävs att de antar en viss juridisk form. Om det är
nödvändigt får det krävas, till exempel när solidariskt
ansvar förutsätts, att sådana grupper antar en viss juridisk
form när dessa grupper har blivit tilldelade kontraktet.
Det bör också klargöras att upphandlande enheter bör ha
rätt att uttryckligen ange hur grupper av ekonomiska
aktörer ska uppfylla de kriterier och krav avseende kva
lificering och urvalsbedömning som anges i detta direktiv
och som krävs av ekonomiska aktörer som deltar på
egen hand.
När kontrakt fullgörs av grupper av ekonomiska aktörer
kan det bli nödvändigt att fastställa villkor som inte gäller
för enskilda deltagare. Sådana villkor, som bör motiveras
av objektiva skäl och vara proportionella, kan exempelvis
inbegripa krav på att grupperna i samband med upp
handlingsförfarandet utser en gemensam företrädare eller
en huvudpartner eller lämnar information om gruppens
sammansättning.
(19)
För att säkerställa ett verkligt öppnande av marknaden
och en rättvis balans vid tillämpningen av reglerna om
upphandling på områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster är det nödvändigt att fastställa vilka enheter
som ska omfattas av direktivet på ett annat sätt än ge
nom hänvisning till deras rättsliga ställning. Det bör så
lunda säkerställas att likabehandling upprätthålls mellan
upphandlande enheter från den offentliga respektive den
privata sektorn. I överensstämmelse med artikel 345 i
EUF-fördraget måste det också säkerställas att medlems
staternas egendomsordning inte på något sätt påverkas.
(20)
Begreppen särskilda rättigheter eller ensamrätt är centrala
för definitionen av direktivets tillämpningsområde, efter
som enheter som varken är upphandlande myndigheter
eller offentliga företag i den mening som avses i detta
direktiv omfattas av dess bestämmelser enbart i den ut
sträckning som de utövar någon av de tillämpliga verk
samheterna på grundval av sådana rättigheter. Det bör
därför klargöras att rättigheter som har beviljats genom
ett förfarande grundat på objektiva kriterier, framför allt i
enlighet med unionslagstiftningen, och där ett tillfreds
ställande offentliggörande har säkerställts inte utgör sär
skilda rättigheter eller ensamrätt vid tillämpningen av
detta direktiv.
Den lagstiftningen bör inbegripa Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/73/EG ( 1 ), Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/72/EG ( 2 ), Europaparlamentets och
rådets direktiv 97/67/EG ( 3 ), Europaparlamentets och rå
dets direktiv 94/22/EG ( 4 ), och Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1370/2007 ( 5 ).
Det bör också klargöras att den förteckningen över lag
stiftning inte är uttömmande och att inga rättigheter i
någon form, inte heller genom tilldelning av koncessio
ner, som har beviljats genom andra förfaranden grundade
på objektiva kriterier och för vilka tillräcklig publicitet
har säkerställts, ska utgöra särskilda rättigheter eller en
samrätt enligt definitionen av den personkrets som om
fattas av det här direktivet. Begreppet ensamrätt bör
också användas när det gäller att avgöra om det finns
skäl att använda ett förhandlat förfarande utan föregå
ende anbudsinfordran på grund av att byggentrepre
naderna, varorna eller tjänsterna kan tillhandahållas en
dast av en särskild ekonomisk aktör, på grund av att
vissa ensamrätter är skyddade.
Med tanke på att dessa bestämmelser har olika rättslig
grund bör det dock klargöras att begreppet ensamrätt
inte måste ha samma innebörd i de båda sammanhangen.
Det bör därför klargöras att en enhet som har erhållit
ensamrätten att tillhandahålla en viss tjänst inom ett visst
geografiskt område, efter ett förfarande som grundats på
objektiva kriterier för vilka tillräcklig öppenhet har säker
ställts, inte i sig skulle vara en upphandlande enhet, om
den var ett privat organ, men att den icke desto mindre
skulle vara den enda enhet som kunde tillhandahålla
tjänsten i fråga i det området.
SV
L 94/246
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas
och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211,
14.8.2009, s. 94).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och
om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009,
s. 55).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 decem
ber 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens
inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på
tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj
1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för
prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten
(EGT L 164, 30.6.1994, s. 3).
(
5
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av
den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG)
nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
187
(21)
Vissa enheter är verksamma inom produktion, överföring
eller distribution av både värme och kyla. Det kan råda
viss osäkerhet om vilka regler som är tillämpliga på verk
samheter som avser uppvärmning och kylning. Det bör
därför klargöras att upphandlande myndigheter, offent
liga företag och privata företag som är verksamma
inom uppvärmningssektorn omfattas av detta direktiv. I
fråga om privata företag gäller detta emellertid under
förutsättning att de dessutom bedriver sin verksamhet
på grundval av särskilda rättigheter eller ensamrätt. Å
andra sidan omfattas upphandlande myndigheter som
är verksamma inom kylning av reglerna i direktiv
2014/24/EU, medan offentliga företag och privata företag
oberoende av om de bedriver sin verksamhet på grundval
av särskilda rättigheter eller ensamrätt, inte omfattas av
upphandlingsregler. Slutligen bör det klargöras att kon
trakt som tilldelas för bedrivande av både uppvärmning
och kylning bör behandlas enligt bestämmelserna om
kontrakt för bedrivande av flera verksamheter för att
fastställa vilka upphandlingsregler som eventuellt ska
styra tilldelningen.
(22)
Innan någon ändring görs av tillämpningsområdet för
detta direktiv och direktiv 2014/24/EU som avser denna
sektor bör situationen för sektorn för kylning utredas för
att få fram tillräcklig information, särskilt vad gäller kon
kurrenssituationen, omfattningen av gränsöverskridande
upphandling och berörda parters synpunkter. Mot bak
grund av att tillämpningen av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2014/23/EU ( 1 ) på denna sektor kan få
omfattande konsekvenser i form av öppnande av mark
nader bör denna utredning göras vid utvärderingen av
konsekvenserna av direktiv 2014/23/EU.
(23)
Utan att detta direktivs tillämpningsområde på något sätt
utvidgas bör det klargöras att produktion, grossistförsälj
ning och detaljförsäljning av el omfattas när det i detta
direktiv hänvisas till leverans av el.
(24)
Upphandlande enheter som är verksamma inom dricks
vattensektorn kan också vara engagerade i andra verk
samheter som rör vatten, exempelvis vattenbyggnadspro
jekt, konstbevattning och dränering eller bortledande och
rening av avloppsvatten. I sådana fall bör de upphand
lande enheterna kunna tillämpa de upphandlingsförfaran
den som föreskrivs i detta direktiv för alla sina vatten
verksamheter, vilken del av vattenkretsloppet som än
berörs. De upphandlingsregler som föreslås för leveranser
av varor passar emellertid inte vid inköp av vatten, efter
som det är nödvändigt att utnyttja källor nära konsum
tionsorten.
(25)
Det är lämpligt att undanta upphandling för olje- och
gasprospektering, eftersom den sektorn genomgående
har visat sig vara utsatt för sådant konkurrenstryck att
den upphandlingsdisciplin som följer av unionens upp
handlingsregler inte längre är nödvändig. Eftersom utvin
ning av olja och gas även i fortsättningen omfattas av
detta direktiv kan det finnas anledning att särskilja mellan
prospektering och utvinning. Prospektering bör då anses
omfatta också sådan verksamhet som bedrivs i syfte att
kontrollera om olja och gas finns i en viss zon, och, om
så är fallet, huruvida den kan exploateras kommersiellt,
medan utvinning bör betraktas som produktion av olja och
gas. I enlighet med etablerad praxis i koncentrationsären
den bör produktion också anses omfatta utveckling, dvs.
inrättandet av lämplig infrastruktur för framtida produk
tion (oljeplattformar, ledningar, terminaler, m.m.).
(26)
Upphandlande myndigheter bör utnyttja alla medel som
står till deras förfogande enligt nationell rätt för att för
hindra att snedvridningar uppstår i upphandlingsförfaran
den till följd av intressekonflikter. Detta kan inbegripa
förfaranden för att upptäcka, förhindra och avhjälpa in
tressekonflikter.
(27)
Genom rådets beslut 94/800/EG ( 2 ) godkändes särskilt
Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upp
handling (nedan kallat WTO-avtalet). Syftet med WTO-
avtalet är att fastställa en multilateral ram med balanse
rade rättigheter och skyldigheter i samband med offentlig
upphandling för att liberalisera och öka världshandeln.
För kontrakt som omfattas av bilagorna 3, 4 och 5
samt de allmänna anmärkningarna i Europeiska unionens
tillägg I till WTO-avtalet, samt av andra relevanta inter
nationella avtal som unionen är bunden av, bör upp
handlande enheter fullgöra skyldigheterna enligt dessa
avtal genom att tillämpa detta direktiv på ekonomiska
aktörer i tredjeländer som är parter i avtalen.
(28)
WTO-avtalet är tillämpligt på kontrakt över vissa trös
kelvärden, som är fastställda i WTO-avtalet och utfor
made som särskilda dragningsrätter. De tröskelvärden
som fastställs genom detta direktiv bör anpassas så att
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/247
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den
26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (se sidan 1 i detta
nummer av EUT).
(
2
) Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående,
på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som
omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de
multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT
L 336, 23.12.1994, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
188
de i euro motsvarar WTO-avtalets tröskelvärden. Bestäm
melser bör också införas om regelbundna översyner av
tröskelvärdena i euro för att anpassa dem genom en rent
matematisk beräkning till eventuella förändringar av
eurons värde i förhållande till de särskilda
dragningsrätterna.
Utöver dessa regelbundna matematiska anpassningar bör
en höjning av WTO-avtalets tröskelvärden övervägas un
der nästa förhandlingsomgång avseende tröskelvärdena.
För att undvika en mängd olika tröskelvärden är det
också lämpligt att fortsätta att tillämpa samma tröskel
värden för alla upphandlande enheter oavsett vilken sek
tor de är verksamma i, utan att detta påverkar unionens
internationella åtaganden.
(29)
Det bör klargöras att alla intäkter måste beaktas vid upp
skattningen av ett kontrakts värde, oavsett om de kom
mer från den upphandlande enheten eller från tredje
parter.
Det bör också klargöras att begreppet likartade varor vid
beräkningen av tröskelvärdena bör förstås som varor som
är avsedda för identisk eller likartad användning, till ex
empel varor som utgörs av ett antal livsmedel eller av
olika kontorsmöbler. En ekonomisk aktör som är verk
sam på det berörda området skulle i typfallet troligtvis ha
sådana varor i sitt normala varuutbud.
(30) Det bör klargöras att det vid uppskattningen av värdet av
en viss upphandling bör vara tillåtet att grunda uppskatt
ningen av värdet på en uppdelning av upphandlingen
endast när detta motiveras av objektiva skäl. Det kan
exempelvis vara motiverat att uppskatta kontraktsvärden
för en separat operativ enhet hos den upphandlande en
heten under förutsättning att den separata enheten i fråga
självständigt ansvarar för sin upphandling. Detta kan an
tas vara fallet när den separata operativa enheten själv
ständigt genomför upphandlingar och beslutar om inköp,
förfogar över en egen budgetpost för de berörda upp
handlingarna, ingår kontraktet självständigt och finansie
rar det ur en budget som den förfogar över. En upp
delning är inte motiverad när det bara är genomförandet
av upphandlingen som den upphandlande enheten sköter
decentraliserat.
(31)
Eftersom detta direktiv är riktat till medlemsstaterna är
det inte tillämpligt på upphandling som genomförs av
internationella organisationer eller för deras räkning.
Det behöver dock klargöras i vilken utsträckning detta
direktiv bör tillämpas på upphandling som styrs av sär
skilda internationella regler.
(32)
Det bör erinras om att skiljemanna- och förlikningstjäns
ter och andra liknande former av alternativ tvistlösning
vanligen tillhandahålls av organ eller fysiska personer
som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas
upphandlingsregler. Det bör klargöras att detta direktiv
inte bör tillämpas på tjänstekontrakt för tillhandahållande
av sådana tjänster, oavsett deras benämning i nationell
rätt.
(33)
Ett visst antal juridiska tjänster utförs av tjänsteleveran
törer som utses av en medlemsstats domstol eller tribu
nal, innefattar advokaters företrädande av klienter i rät
ten, måste tillhandahållas av notarier eller är förenade
med utövandet av offentlig makt. Sådana juridiska tjäns
ter brukar tillhandahållas av organ eller fysiska personer
som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas
upphandlingsregler, exempelvis utnämningen av åklagare
i vissa medlemsstater. Dessa juridiska tjänster bör följ
aktligen undantas från detta direktivs tillämpningsområ
de.
(34)
Det bör påpekas att begreppet finansiella instrument i
detta direktiv har samma innebörd som i övrig lagstift
ning om den inre marknaden och det bör fastställas, mot
bakgrund av inrättandet nyligen av Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanis
men, att insatser inom ramen för den faciliteten och den
mekanismen bör undantas från detta direktivs tillämp
ningsområde. Slutligen bör det klargöras att lån, oavsett
om de har samband med utfärdandet av värdepapper
eller andra finansiella instrument, eller andra därmed
sammanhängande verksamheter, eller inte, bör undantas
från detta direktivs tillämpningsområde.
(35)
Det bör erinras om att det i artikel 5.1 i Europaparlamen
tets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 ( 1 ) uttryck
ligen anges att direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG
är tillämpliga på tjänstekontrakt respektive offentliga
kontrakt om trafik avseende kollektivtrafik med buss eller
spårvagn, medan förordning (EG) nr 1370/2007 är till
lämplig på tjänstekoncessioner för kollektivtrafik med
buss eller spårvagn. Det bör dessutom erinras om att
den förordningen ska fortsätta att tillämpas på avtal
om (allmän) trafik och på tjänstekoncessioner för kollek
tivtrafik på järnväg eller tunnelbana. För att klargöra för
hållandet mellan detta direktiv och förordning (EG) nr
1370/2007 bör det uttryckligen anges att detta direktiv
SV
L 94/248
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av
den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG)
nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
189
inte ska tillämpas på tjänstekontrakt som avser tillhanda
hållande av kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana;
tilldelning av sådana kontrakt bör även fortsättningsvis
omfattas av den förordningen. Medlemsstaterna bör, i
den mån förordning (EG) nr 1370/2007 tillåter nationell
rätt att avvika från de regler som fastställs i den förord
ningen, i sin nationella rätt kunna fastställa att avtal om
kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana ska tilldelas
genom ett upphandlingsförfarande som följer deras all
männa regler för offentlig upphandling.
(36)
Detta direktiv bör inte tillämpas på vissa räddningstjäns
ter när dessa utförs av icke-vinstdrivande organisationer
eller sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att
bibehålla dessa organisationers särskilda karaktär om
tjänsteleverantörerna måste väljas ut i enlighet med de
förfaranden som anges i detta direktiv. Detta undantag
bör dock inte sträcka sig utöver vad som är absolut
nödvändigt. Det bör därför uttryckligen anges att ambu
lanstjänster för transport av patienter inte bör undantas. I
detta sammanhang är det dessutom nödvändigt att klar
göra att CPV-grupp 601 ”landtransport” inte omfattar
ambulanstjänster, som faller under CPV-undergrupp
8514. Det bör därför klargöras att tjänster som omfattas
av CPV-kod 85143000-3 som uteslutande består av am
bulanstjänster för transport av patienter bör omfattas av
det särskilda systemet som gäller sociala tjänster och
andra särskilda tjänster (nedan kallat det enklare systemet).
Detta innebär att också blandade kontrakt för tillhanda
hållande av allmänna ambulanstjänster omfattas av det
enklare systemet om värdet av ambulanstjänster för
transport av patienter är större än värdet av andra am
bulanstjänster.
(37)
I vissa fall kan en upphandlande myndighet eller en
sammanslutning av upphandlande myndigheter vara de
enda som får tillhandahålla en viss tjänst, eftersom de
med avseende på den tjänsten innehar en ensamrätt en
ligt lagar och andra offentliggjorda författningar som är
förenliga med EUF-fördraget. Det bör klargöras att detta
direktiv inte behöver tillämpas på tilldelning av tjäns
tekontrakt till den upphandlande myndigheten eller sam
manslutningen.
(38)
Det råder betydande rättsosäkerhet om i vilken mån
kontrakt som ingåtts mellan upphandlande myndigheter
ska omfattas av regler för offentlig upphandling. Tolk
ningen av relevant rättspraxis från Europeiska unionens
domstol varierar mellan medlemsstaterna och även mel
lan upphandlande myndigheter. Eftersom denna
rättspraxis även är tillämplig på myndigheter när de är
verksamma i de sektorer som omfattas av detta direktiv
är det lämpligt att se till att samma regler gäller och
tolkas på samma sätt i detta direktiv och i direktiv
2014/24/EU.
(39)
Många upphandlande enheter är organiserade i form av
en ekonomisk grupp som kan omfatta ett antal separata
företag. Ofta har vart och ett av dessa företag en speci
aliserad roll inom den ekonomiska gruppen. Det är där
för lämpligt att undanta vissa tjänste-, varu- och bygg
entreprenadkontrakt som tilldelats ett anknutet företag
som har som sin huvudsakliga verksamhet att tillhanda
hålla dessa tjänster, varor eller byggentreprenader till den
grupp som det tillhör, snarare än att erbjuda dem på
marknaden. Det är även lämpligt att undanta vissa tjäns
te-, varu- och byggentreprenadkontrakt som tilldelats av
en upphandlande enhet till ett samriskföretag, bildat av
ett antal upphandlande enheter för en verksamhet som
omfattas av detta direktiv och som enheten ingår i. Det
bör emellertid säkerställas att detta undantag inte ger
upphov till snedvridning av konkurrensen till förmån
för de företag eller samriskföretag som är anknutna till
den upphandlande enheten. Det bör därför införas en
lämplig uppsättning regler, särskilt när det gäller såväl
de maximigränser inom vilka företagen får erhålla en
del av sin omsättning från marknaden och över vilka
de förlorar möjligheten att tilldelas kontrakt utan anbuds
infordran, som sammansättningen av samriskföretag och
stabiliteten i förbindelserna mellan samriskföretagen och
de upphandlande enheter som de består av.
(40)
Det är också lämpligt att klargöra samverkan mellan
bestämmelser om samarbete mellan myndigheter och be
stämmelserna om tilldelning av kontrakt till anknutna
företag eller i samband med samriskföretag.
(41)
Företag bör anses vara anknutna när det finns ett direkt
eller indirekt bestämmande inflytande mellan den upp
handlande enheten och det berörda företaget, eller när
båda är föremål för bestämmande inflytande från ett
annat företag. I detta sammanhang bör inte privat delta
gande i sig vara relevant. Kontroll av om ett företag är
anknutet till en viss upphandlande enhet eller inte bör
ske på enklast möjliga sätt. Mot bakgrund av att eventu
ellt direkt eller indirekt bestämmande inflytande måste
kontrolleras för att fastställa om de berörda företagens
och enheternas årsredovisningar ska vara konsoliderade
bör därmed företag anses vara anknutna om deras års
redovisningar är konsoliderade. I ett antal fall är dock
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/249
Ds 2014:25
Bilaga 2
190
inte unionens regler om konsoliderade redovisningar till
lämpliga, exempelvis på grund av de inblandade företa
gens storlek eller på grund av att vissa villkor rörande
deras juridiska form inte är uppfyllda. I sådana fall, där
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU ( 1 )
inte är tillämpligt, blir det nödvändigt att utreda om ett
direkt eller indirekt bestämmande inflytande föreligger
med beaktande av ägarskap, finansiellt deltagande eller
bestämmelserna för dessa företag.
(42)
Industrin bör uppmuntras att medfinansiera program för
forskning och utveckling (FoU). Det bör därför klargöras
att detta direktiv endast är tillämpligt när någon sådan
medfinansiering inte förekommer och när utfallet av
FoU-verksamheten kommer berörd upphandlande enhet
till godo. Detta bör inte utesluta möjligheten att den
tjänsteleverantör som har utfört verksamheten offentligt
kan redogöra för denna, så länge som den upphandlande
enheten behåller ensamrätten att använda FoU-utfallet i
sin egen verksamhet. Fiktiva utbyten av FoU-resultat eller
enbart symbolisk medverkan i ersättningen till tjänstele
verantören bör dock inte att hindra att detta direktiv till
lämpas.
(43)
Detta direktiv bör inte gälla kontrakt som avser utföran
det av en verksamhet som omfattas av detta direktiv eller
projekttävlingar som anordnas i syfte att bedriva en så
dan verksamhet, om verksamheten, i den medlemsstat
där den bedrivs, är direkt konkurrensutsatt på marknader
med fritt tillträde. Det är således lämpligt att behålla det
förfarande som är tillämpligt på alla sektorer eller delar
av sektorer som omfattas av detta direktiv och som till
låter att hänsyn tas till effekterna av pågående eller kom
mande konkurrensutsättning. Ett sådant förfarande bör
medge rättssäkerhet för de berörda enheterna och ett
ändamålsenligt beslutsförfarande, varigenom en enhetlig
tillämpning av unionsrätten på området kan garanteras
med kort tidsfrist. Av rättssäkerhetsskäl bör det klargöras
att alla beslut som antagits innan detta direktiv trätt i
kraft, som avser tillämpligheten för motsvarande bestäm
melser i artikel 30 i direktiv 2004/17/EG, är fortsatt till
lämpliga.
(44)
En bedömning av direkt konkurrensutsättning bör göras
på grundval av objektiva kriterier, varvid hänsyn bör tas
till särdragen i den berörda sektorn eller i delar av den
sektorn. Denna bedömning begränsas emellertid av de
korta tidsfrister som gäller och av att den måste grundas
på den information som kommissionen har tillgång till –
antingen från redan tillgängliga källor eller från den in
formation som inhämtas inom ramen för tillämpningen i
enlighet med artikel 35 – som inte kan kompletteras av
mer tidskrävande metoder, särskilt offentliga utfrågningar
som riktar sig till de berörda ekonomiska aktörerna. Den
bedömning av direkt konkurrensutsättning som kan gö
ras inom ramen för detta direktiv påverkar följaktligen
inte kravet på en fullständig tillämpning av konkurren
slagstiftningen.
(45)
Bedömningen av huruvida en viss sektor, eller delar av en
sektor, är direkt konkurrensutsatt bör göras med utgångs
punkt i det särskilda område på vilket verksamheten, eller
berörda delar av verksamheten, bedrivs av berörda eko
nomiska aktörer, den så kallade relevanta geografiska
marknaden. Eftersom detta begrepp är avgörande för be
dömningen, bör det ges en lämplig definition baserad på
befintliga begrepp i unionsrätten. Det bör också klargöras
att den relevanta geografiska marknaden kanske inte
sammanfaller med den berörda medlemsstatens territori
um; följaktligen bör det vara möjligt att begränsa beslut
avseende undantagets tillämplighet till delar av den be
rörda medlemsstatens territorium.
(46)
Om relevant unionslagstiftning om att öppna en viss
sektor eller en del av den har genomförts och tillämpas,
bör detta betraktas som en tillräcklig grund för att för
utsätta att tillträdet till marknaden i fråga är fritt. Den
lagstiftning som är relevant bör anges i en bilaga som
kan uppdateras av kommissionen. Vid en uppdatering av
den bilagan bör kommissionen särskilt beakta möjlighe
ten att anta åtgärder som innebär att sektorer utöver dem
för vilka en lagstiftning redan anges i den bilagan kom
mer att öppnas för faktisk konkurrens, till exempel åt
gärder avseende järnvägstransporter.
(47)
Om fritt tillträde till en viss marknad inte kan förutsättas
med stöd av relevant unionslagstiftning bör det bevisas
att tillträdet till marknaden är fritt, rättsligt och faktiskt.
Om en medlemsstat utvidgar tillämpningen av en
unionsrättsakt som öppnar en viss sektor för konkurrens
till situationer som faller utanför den rättsaktens tillämp
ningsområde, t.ex. genom att tillämpa direktiv 94/22/EG
på kolsektorn eller Europaparlamentets och rådets direk
tiv 2012/34/EU ( 2 ) på persontrafik på nationell nivå, bör
denna omständighet tas i beaktande när bedömningen
görs av huruvida tillträdet till den berörda sektorn är fritt.
SV
L 94/250
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni
2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer
av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och
83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 no
vember 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägs
område (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32).
Ds 2014:25
Bilaga 2
191
(48)
Oberoende nationella myndigheter, såsom sektoriella till
synsmyndigheter eller konkurrensmyndigheter, besitter
vanligtvis specialiserad kompetens, information och kun
skaper som skulle komma väl till pass vid en bedömning
av huruvida en viss verksamhet eller delar av en sådan är
direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Ansökningar om undantag bör därför när så krävs åtföl
jas av, eller inbegripa, ett aktuellt yttrande om konkur
renssituationen i den berörda sektorn, som antagits av en
oberoende nationell myndighet som är behörig i förhål
lande till den berörda verksamheten.
I avsaknad av ett motiverat och välgrundat yttrande från
en oberoende nationell myndighet med behörighet för
den berörda verksamheten, krävs ytterligare tid för be
dömningen av en ansökan om undantag. De tidsperioder
inom vilka kommissionen måste göra sina bedömningar
av sådana ansökningar bör därför anpassas därefter.
(49)
Kommissionen bör alltid ha skyldighet att granska ansök
ningar som överensstämmer med de detaljerade reglerna
för tillämpning av förfarandena för fastställande av huru
vida en viss verksamhet, eller delar av en sådan, är direkt
konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Emel
lertid bör det också klargöras att komplexiteten i sådana
ansökningar kan vara sådan att det kanske inte alltid är
möjligt att garantera antagandet inom de tillämpliga tids
fristerna för genomförandeakter om fastställande av hu
ruvida en viss verksamhet, eller delar av en sådan, är
direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
(50)
Det bör klargöras att kommissionen bör ha möjlighet att
begära att medlemsstater eller upphandlande enheter ska
tillhandahålla eller komplettera eller förtydliga infor
mation. Kommissionen bör fastställa en lämplig tidsfrist
för detta som, med vederbörlig hänsyn också till behovet
av att hålla de tidsfrister som fastställts för att kommis
sionen ska anta sin genomförandeakt, bör beakta faktorer
som komplexiteten i den begärda informationen och hu
ruvida informationen är lätt att få tillgång till.
(51)
Anställning och sysselsättning bidrar till social integration
och är av största vikt när det gäller att garantera lika
möjligheter för alla. I detta sammanhang kan skyddade
verkstäder spela en väsentlig roll. Detsamma gäller för
andra sociala företag vars främsta syfte är att stödja social
och yrkesmässig integration eller återintegration av
personer med funktionsnedsättning och missgynnade
personer, såsom arbetslösa, missgynnade minoriteter eller
på annat sätt marginaliserade befolkningsgrupper. Sådana
verkstäder eller företag kan emellertid sakna möjlighet att
få kontrakt under normala konkurrensförhållanden. Det
är därför lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna får
reservera rätten att delta i tilldelningsförfaranden för of
fentliga kontrakt eller för vissa delar av dessa för sådana
verkstäder eller företag eller föreskriva att kontrakten ska
fullgöras inom ramen för program för skyddad anställ
ning.
(52)
I syfte att på ett lämpligt sätt integrera miljö-, social- och
arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingsförfaranden
är det av särskild vikt att medlemsstater och upphand
lande enheter vidtar relevanta åtgärder för att säkerställa
efterlevnaden av de miljö-, social- och arbetsrättsliga skyl
digheter som är tillämpliga på den ort där byggentrepre
naden utförs eller tjänsterna tillhandahålls och som följer
av lagar, författningar, dekret och beslut både på natio
nell nivå och unionsnivå, samt av kollektivavtal, förutsatt
att dessa bestämmelser och deras tillämpning överens
stämmer med unionsrätten. Likaså bör de skyldigheter
som följer av internationella avtal som har ratificerats
av alla medlemsstater och som förtecknas i bilaga XIV
tillämpas under fullgörandet av kontraktet. Detta bör
dock inte på något sätt hindra att arbets- och anställ
ningsvillkor som är förmånligare för arbetstagarna till
lämpas.
De relevanta åtgärderna bör tillämpas i överensstämmelse
med de grundläggande principerna i unionsrätten, särskilt
i syfte att säkerställa likabehandling. Sådana relevanta
åtgärder bör tillämpas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 96/71/EG ( 1 ) och på ett sätt som
säkerställer likabehandling och inte direkt eller indirekt
diskriminerar ekonomiska aktörer och arbetstagare från
andra medlemsstater.
(53)
Tjänsterna bör anses vara tillhandahållna på den ort där
de karaktäristiska prestationerna utförs. När tjänster till
handahålls på distans, t.ex. tjänster som tillhandahålls av
teletjänstcentraler, bör de tjänsterna anses vara tillhanda
hållna på den ort där tjänsterna utförs, oberoende av de
orter och medlemsstater till vilka tjänsterna är riktade.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/251
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 decem
ber 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhan
dahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
192
(54)
De relevanta skyldigheterna kan avspeglas i kontrakts
bestämmelserna. Det bör också vara möjligt att i offent
liga kontrakt inkludera bestämmelser som garanterar ef
terlevnaden av kollektivavtal i överensstämmelse med
unionsrätten. Om de relevanta skyldigheterna inte efter
levs kan det betraktas som ett allvarligt fel från den
berörda ekonomiska aktörens sida, och medföra att
denne utesluts från det offentliga upphandlingsförfaran
det.
(55)
Kontroll av att de miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelserna iakttas bör ske under de relevanta skedena
i upphandlingsförfarandet, vid tillämpning av de all
männa principerna för val av deltagare och tilldelning
av kontrakt, vid tillämpning av kriterierna för uteslutning
och vid tillämpning av bestämmelserna om onormalt
låga anbud. De nödvändiga kontrollerna för detta ända
mål bör utföras i enlighet med de relevanta bestämmel
serna i detta direktiv, särskilt bestämmelserna om bevis
medel och egen försäkran.
(56)
Ingenting i detta direktiv bör hindra vidtagande eller ge
nomförande av sådana åtgärder som behövs för att
skydda allmän ordning, allmän moral och allmän säker
het, hälsa, att skydda människors och djurs liv eller att
bevara växter eller andra miljöåtgärder, i synnerhet med
sikte på en hållbar utveckling, under förutsättning att
åtgärderna överensstämmer med EUF-fördraget.
(57)
Forskning och innovation, inklusive miljöinnovation och
social innovation, tillhör de viktigaste drivkrafterna för
framtida tillväxt och har satts i centrum för Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.
Upphandlande enheter bör utnyttja offentligt upphand
ling på bästa möjliga strategiska sätt för att stimulera
innovation. Köp av innovativa varor, byggentreprenader
och tjänster är betydelsefullt för att förbättra effektivite
ten och kvaliteten på offentliga tjänster samtidigt som
man försöker lösa viktiga samhällsproblem. Det bidrar
till att uppnå bästa möjliga valuta för pengarna samt
till mer övergripande ekonomisk, miljömässig och sam
hällelig nytta genom att ge upphov till nya idéer, omsätta
dem i innovativa varor och tjänster och därigenom
främja hållbar ekonomisk tillväxt.
Det bör erinras om att ett antal modeller för upphandling
beskrivs i kommissionens meddelande av den 14 decem
ber 2007 med titeln Förkommersiell upphandling: Att driva
på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i
Europa, vilket avser upphandling av de FoU-tjänster som
inte omfattas av detta direktiv. Modellerna skulle även
fortsättningsvis kunna användas, men detta direktiv bör
också bidra till att underlätta upphandling av innovation
och hjälpa medlemsstaterna att uppnå innovationsunio
nens mål.
(58)
Med hänsyn till vikten av innovation bör upphandlande
enheter uppmanas att tillåta alternativa anbud så ofta
som möjligt. Dessa enheter bör följaktligen uppmärksam
mas på behovet av att fastställa minimikrav som de al
ternativa anbuden ska uppfylla innan de anger att alter
nativa anbud får lämnas.
(59)
Om det finns ett behov av att utveckla en innovativ vara,
tjänst eller byggentreprenad och därefter köpa denna va
ra, tjänst eller byggentreprenad, och behovet inte kan
uppfyllas med lösningar som redan tillhandahålls på
marknaden, bör upphandlande enheter ha tillträde till
ett särskilt upphandlingsförfarande för kontrakt som om
fattas av detta direktiv. Detta särskilda förfarande bör till
låta upphandlande enheter att ingå långsiktiga innova
tionspartnerskap för utveckling och efterföljande köp av
nya, innovativa varor, tjänster eller byggentreprenader,
förutsatt att dessa kan levereras till överenskomna kapa
citetsnivåer och kostnader, utan att det behövs ett separat
upphandlingsförfarande för köpet. Innovationspartnerska
pet bör baseras på de förfaranderegler som tillämpas på
förhandlade förfaranden med föregående anbudsinfordran
och kontrakten bör endast tilldelas utifrån det bästa för
hållandet mellan pris och kvalitet, vilket är det lämpli
gaste sättet att jämföra anbud som rör innovativa lös
ningar. Oavsett om det rör sig om mycket stora eller
mindre innovationsprojekt bör innovationspartnerskapet
struktureras på ett sådant sätt att det kan ge det nödvän
diga efterfrågetrycket på marknaden som ger incitament
till utveckling av en innovativ lösning utan att mark
naden för den skull sätts ur spel. En upphandlande enhet
bör därför inte använda innovationspartnerskap på ett
sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller
snedvrids. I vissa fall kan upprättandet av innovations
partnerskap med flera partner bidra till att undvika så
dana effekter.
(60)
Erfarenheten har visat att den konkurrenspräglade dialo
gen, som föreskrivs enligt direktiv 2014/24/EU, har varit
användbar i de fall då upphandlande myndigheter inte
kan specificera vilka medel som kan tillgodose deras be
hov eller bedöma vad marknaden kan erbjuda i form av
tekniska, finansiella eller rättsliga lösningar. Denna situa
tion kan särskilt uppkomma i samband med innovativa
SV
L 94/252
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
193
projekt, genomförandet av större integrerade infrastruk
turprojekt på transportområdet, stora datanät eller pro
jekt som omfattar komplicerad och strukturerad finan
siering. Medlemsstaterna bör därför ha rätt att ge upp
handlande enheter tillgång till detta verktyg. Upphand
lande myndigheter bör när så är lämpligt uppmanas att
utnämna en projektledare för att säkerställa ett gott sam
arbete mellan de ekonomiska aktörerna och den upp
handlande myndigheten under tilldelningsförfarandet.
(61)
Med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen
bör förhandlade förfaranden utan föregående anbuds
infordran endast användas under mycket exceptionella
omständigheter. Undantaget bör begränsas till fall då of
fentliggörande antingen är omöjligt, på grund av synner
lig brådska till följd av omständigheter som den upp
handlande enheten inte har kunnat förutse och som
inte kan tillskrivas den, eller där det redan från början
står klart att offentliggörandet inte kommer att leda till
ökad konkurrens eller bättre upphandlingsresultat, inte
minst därför att det objektivt sett endast finns en ekono
misk aktör som kan fullgöra kontraktet. Detta gäller för
konstverk, när konstnärens identitet i sig avgör konst
föremålets unika art och värde. Exklusivitet kan också
uppstå av andra skäl, men endast objektivt exklusiva
situationer kan motivera användningen av förhandlat för
farande utan föregående anbudsinfordran, där den exklu
siva situationen inte har skapats av den upphandlande
enheten själv med tanke på det framtida upphandlings
förfarandet.
Upphandlande enheter som åberopar detta undantag bör
motivera varför det inte finns några rimliga alternativ
eller andra möjliga utvägar, såsom att använda alternativa
distributionskanaler, inklusive utanför den medlemsstat
där den upphandlande enheten finns, eller överväga till
sin funktion jämförbara byggentreprenader, varor och
tjänster.
Om den exklusiva situationen har uppstått av tekniska
skäl bör de definieras och motiveras ytterst noggrant från
fall till fall. Det kan exempelvis röra sig om att det är
tekniskt nära nog omöjligt för en annan ekonomisk ak
tör att uppnå erforderlig fullgörandenivå eller att det är
nödvändigt att använda specifik kunskap eller specifika
verktyg eller medel som endast en ekonomisk aktör har.
Tekniska skäl kan också innebära särskilda driftskompati
bilitetskrav som måste uppfyllas i syfte att säkerställa att
de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska upp
handlas kommer att fungera.
Slutligen är det inte ändamålsenligt att genomföra en
upphandling när varor förvärvas direkt på en varumark
nad, inklusive handelsplattformar för råvaror, exempelvis
jordbruksprodukter, råmaterial och energiutbyten, om
den reglerade och övervakade multilaterala handelsstruk
turen på ett naturligt sätt garanterar marknadspriserna.
(62)
Det bör klargöras att bestämmelserna om skydd av kon
fidentiell information inte på något sätt utgör ett hinder
för offentliggörande av icke-konfidentiella delar av in
gångna kontrakt, inklusive eventuella senare ändringar.
(63)
Elektroniska medel för information och kommunikation
kan i hög grad förenkla offentliggörandet av meddelan
den om upphandlingar och öka effektiviteten och öppen
heten i upphandlingsprocesserna. De bör bli stan
dardhjälpmedel för kommunikationen och informations
utbytet i upphandlingsförfaranden, eftersom de i hög
grad stärker de ekonomiska aktörernas möjligheter att
delta i upphandlingar på hela den inre marknaden. Det
bör därför vara obligatoriskt att överföra meddelanden
om upphandling i elektronisk form, att göra upphand
lingsdokumenten tillgängliga på elektronisk väg och –
efter en övergångsperiod på 30 månader – att i alla
skeden av förfarandet föra en elektronisk kommunika
tion, dvs. kommunikation med hjälp av elektroniska me
del; detta gäller också överföringen av anbudsansökning
ar, och särskilt överföringen av anbud (elektronisk inläm
ning). Medlemsstaterna och upphandlande enheter bör ha
rätt att gå längre om de så önskar. Det bör också klar
göras att obligatorisk användning av elektroniska medel
för kommunikation enligt detta direktiv dock inte inne
bär att upphandlande enheter är tvungna att behandla
anbuden elektroniskt eller genomföra elektronisk utvär
dering eller automatisk databehandling. Dessutom bör
enligt detta direktiv inga delar av den offentliga upphand
lingsprocessen efter kontraktstilldelningen omfattas av
skyldigheten att använda elektroniska medel för kom
munikation och detta bör också gälla den interna kom
munikationen inom den upphandlande enheten.
(64)
Upphandlande enheter bör, utom i vissa särskilda situa
tioner, använda elektroniska medel för kommunikations
som är icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga och
driftskompatibla med allmänt använda informations-
och kommunikationsteknikprodukter (IKT-produkter)
och som inte begränsar de ekonomiska aktörernas till
träde till upphandlingsförfarandet. Användningen av så
dana medel för kommunikation bör också ta vederbörlig
hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionsned
sättning. Det bör klargöras att det inte skulle vara lämp
ligt att kräva att elektroniska medel för kommunikation
används i alla stadier i upphandlingsförfarandet om
denna användning kräver särskilda hjälpmedel eller filfor
mat som inte finns allmänt tillgängliga eller när kom
munikationerna i fråga endast kan hanteras med hjälp
av specialiserad kontorsutrustning. Upphandlande enheter
bör därför inte vara skyldiga att kräva att elektroniska
medel för kommunikation används vid inlämning av an
bud i vissa fall, som bör anges i en uttömmande för
teckning. I detta direktiv anges att sådana fall bör omfatta
situationer där det krävs användning av specialiserad
kontorsutrustning som i allmänhet inte finns tillgänglig
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/253
Ds 2014:25
Bilaga 2
194
för upphandlande enheter, exempelvis storformatsskriva
re. I vissa upphandlingsförfaranden kan det enligt upp
handlingsdokumenten efterfrågas en fysisk modell eller
en arkitektmodell som inte kan översändas elektroniskt
till den upphandlande enheten. I sådana situationer bör
modellen sändas per post eller annan lämplig transportör
till de upphandlande enheterna.
Det bör dock klargöras att användningen av andra medel
för kommunikation bör begränsas till de delar av anbu
det där elektroniska medel för kommunikation inte krävs.
Det bör klargöras att de upphandlande enheterna, där så
krävs av tekniska skäl, bör kunna fastställa en maximi
gräns för storleken på de filer som kan överföras.
(65)
Det kan finnas undantagsfall i vilka de upphandlande
enheterna bör ha rätt att inte använda elektroniska medel
för kommunikation, när det är nödvändigt att inte an
vända sådana medel för kommunikation för att skydda
den särskilt känsliga karaktären hos information. Det bör
klargöras att elektroniska verktyg som inte är allmänt
tillgängliga bör användas när deras användning kan er
bjuda den nödvändiga skyddsnivån. Detta kan exempelvis
vara fallet när de upphandlande enheterna kräver att de
dikerade, säkra medel för kommunikation, till vilka de
erbjuder tillgång används.
(66)
Skilda tekniska format eller processer och meddelande
standarder kan potentiellt innebära hinder för driftskom
patibiliteten, inte enbart inom en medlemsstat utan ock
så, och särskilt, mellan medlemsstaterna. För att till ex
empel kunna delta i ett upphandlingsförfarande där an
vändning av elektroniska kataloger – ett format för att
presentera och organisera information på ett för alla del
tagande anbudsgivare gemensamt sätt och som lämpar
sig för elektronisk hantering – tillåts eller krävs, skulle
de ekonomiska aktörerna, i avsaknad av standarder, vara
tvungna att skräddarsy sina egna kataloger för varje upp
handlingsförfarande, vilket skulle medföra att de måste
tillhandahålla mycket likartad information i olika format,
beroende på vilka krav som ställs av de berörda upp
handlande enheterna. En standardisering av katalogfor
mat skulle därmed förbättra driftskompatibiliteten, öka
effektiviteten och även minska de insatser som krävs
från de ekonomiska aktörernas sida.
(67)
När kommissionen överväger om det finns ett behov av
att säkerställa eller stärka driftskompatibiliteten mellan
olika tekniska format eller process- och meddelandestan
darder genom att göra användningen av specifika stan
darder obligatorisk, och i så fall vilka standarder som ska
användas, bör den ta största möjliga hänsyn till de be
rörda intressenternas synpunkter. Den bör också beakta i
vilken utsträckning de ekonomiska aktörerna och de
upphandlande enheterna redan har använt en viss stan
dard i praktiken och hur väl den har fungerat. Innan
kommissionen gör användningen av en viss standard
obligatorisk bör den också noggrant överväga vilka kost
nader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpassning
till befintliga e-upphandlingslösningar, inklusive infra
struktur, processer och programvara.
Om de berörda standarderna inte har tagits fram av ett
internationellt, europeiskt eller nationellt standardise
ringsorgan bör de uppfylla de krav som är tillämpliga
på IKT-standarder enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1025/2012 ( 1 ).
(68)
Innan medlemsstaterna och de upphandlande enheterna
specificerar vilken säkerhetsnivå som krävs för de elek
troniska medel för kommunikation som ska användas i
olika skeden av tilldelningsförfarandet bör de utvärdera
proportionaliteten mellan, å ena sidan, de krav som syftar
till att säkerställa korrekt och pålitlig identifiering av av
sändarna i den berörda kommunikationen samt integri
teten i innehållet och, å andra sidan, risken för att pro
blem uppstår, t.ex. i situationer när meddelanden skickas
av en annan avsändare än vad som angetts. Under i
övrigt lika förhållanden skulle detta innebära att den
nödvändiga säkerhetsnivån för exempelvis ett e-postmed
delande där man vill få bekräftat exakt var ett infor
mationsmöte kommer att äga rum inte behöver vara
densamma som för själva anbudet, som är ett bindande
erbjudande från den ekonomiska aktören. På liknande
sätt kan utvärderingen av proportionaliteten resultera i
att en lägre säkerhetsnivå krävs i samband med ett för
nyat inlämnande av elektroniska kataloger eller inläm
nande av anbud i samband med förnyad konkurrens
utsättning vid ett ramavtal eller tillgången till upphand
lingsdokument.
SV
L 94/254
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av
den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring
av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europapar
lamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG,
97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och
2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG
och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT
L 316, 14.11.2012, s. 12).
Ds 2014:25
Bilaga 2
195
(69)
Även om väsentliga delar av upphandlingsförfarandet,
såsom upphandlingsdokument, anbudsansökningar, be
kräftelse av intresse och anbud, alltid bör genomföras
skriftligen, bör muntlig kommunikation med ekonomiska
aktörer i andra fall även fortsättningsvis vara möjlig, för
utsatt att innehållet dokumenteras i lämplig utsträckning.
Detta är nödvändigt för att säkerställa en lämplig grad av
insyn som gör det möjligt att kontrollera om principen
om likabehandling har följts. Det är särskilt av stor vikt
att sådan muntlig kommunikation med anbudsgivare
som kan påverka innehållet i och bedömningen av an
buden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och på
lämpligt sätt, till exempel genom skriftliga eller inspelade
redogörelser eller sammanfattningar av huvudinnehållet i
kommunikationen.
(70)
Det finns en starkt växande tendens på unionens mark
nader för offentlig upphandling att begära att offentliga
upphandlare ska samla sina inköp för att uppnå stor
driftsfördelar, bland annat lägre priser och transaktions
kostnader, och för att förbättra och professionalisera
upphandlingsverksamheten. Detta kan uppnås genom
att inköpen samordnas med avseende på antingen antalet
upphandlande enheter eller volym och värde över tiden.
Sammanläggning och centralisering av inköp bör dock
noga övervakas för att kunna undvika för långt driven
koncentration av köpkraft och hemliga överenskommel
ser, bevara öppenhet och konkurrens samt ge små och
medelstora företag möjlighet att få tillträde till mark
naden.
(71)
Ramavtal kan vara en effektiv upphandlingsmetod i hela
unionen; det finns dock behov av att öka konkurrensen
genom att förbättra öppenheten och tillträdet till upp
handling som genomförs genom ramavtal. Det är därför
lämpligt att se över bestämmelserna om sådana avtal,
bland annat genom att föreskriva att tilldelning av sär
skilda kontrakt som baseras på sådana avtal sker med
beaktande av objektiva regler och kriterier, t.ex. efter en
förnyad konkurrensutsättning, och genom att begränsa
ramavtalens löptid.
(72)
Det bör också klargöras att kontrakt som grundas på ett
ramavtal visserligen måste tilldelas innan själva ramavta
let löper ut, men att löptiden för de enskilda kontrakt
som grundas på ett ramavtal inte behöver sammanfalla
med löptiden för det ramavtalet utan i förekommande
fall kan vara kortare eller längre. Det bör i synnerhet
vara tillåtet att fastställa löptiden för de enskilda kontrakt
som grundas på ett ramavtal med beaktande av faktorer
såsom den tid som behövs för deras fullgörande, när
underhåll av utrustning med en uppskattad ekonomisk
livslängd på mer än åtta år ingår eller när det behövs
omfattande utbildning av personal för att fullgöra kon
traktet.
Det bör också klargöras att det kan finnas fall i vilka
löptiden för själva ramavtalen bör få fastställas till mer
än åtta år. Dessa fall, som bör vara vederbörligen moti
verade framför allt av föremålet för ramavtalet, kan upp
stå exempelvis när ekonomiska aktörer måste förfoga
över utrustning för vilken avskrivningstiden är längre
än åtta år och som måste vara tillgänglig när som helst
under ramavtalets hela löptid. I det specifika samman
hanget med allmännyttiga företag som tillhandahåller
grundläggande tjänster till allmänheten kan det i vissa
fall behövas både längre ramavtal och längre enskilda
kontrakt, exempelvis när det gäller ramavtal som syftar
till att säkerställa ordinärt och extraordinärt underhåll av
nät som kan kräva dyrbar utrustning som används av
personal som fått högt specialiserad utbildning för ett
särskilt ändamål för att säkerställa kontinuiteten i tjäns
terna och minimera eventuella avbrott.
(73)
Erfarenheten visar även att det finns ett behov av att
anpassa reglerna för dynamiska inköpssystem så att upp
handlande enheter till fullo kan utnyttja de möjligheter
som detta instrument erbjuder. Systemen behöver för
enklas, särskilt på så sätt att de hanteras i form av ett
selektivt förfarande som skulle undanröja behovet av pre
liminära anbud, vilket har setts som en av de stora bör
dorna i samband med dynamiska inköpssystem. Alla eko
nomiska aktörer som lämnar in en ansökan om att få
delta och som uppfyller urvalskriterierna bör således få
delta i upphandlingsförfaranden som genomförs som dy
namiska inköpssystem under den tid de är giltiga.
Denna upphandlingsteknik gör det möjligt för den upp
handlande enheten att få tillgång till ett särskilt brett
urval av anbud, och således uppnå ett optimalt utnytt
jande av medel genom en omfattande konkurrens vad
gäller frekvent använda eller färdigproducerade varor,
byggentreprenader eller tjänster som är allmänt tillgäng
liga på marknaden.
(74)
Dessa anbudsansökningar bör normalt granskas inom
högst tio arbetsdagar, med tanke på att utvärderingen
av urvalskriterier kommer att ske på grundval av de do
kumentationskrav som anges av de upphandlande enhe
terna, i tillämpliga fall i enlighet med de förenklade be
stämmelserna i direktiv 2014/24/EU. När ett dynamiskt
inköpssystem initialt inrättas kan den upphandlande en
heten emellertid, som svar på det första meddelandet om
upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse, få så
många anbudsansökningar att de kan behöva mer tid
för att granska dem. Detta bör kunna tillåtas, förutsatt
att ingen specifik upphandling inleds innan samtliga an
sökningar har granskats.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/255
Ds 2014:25
Bilaga 2
196
Upphandlande enheter bör själva få organisera sin be
handling av anbudsansökningarna, exempelvis genom
att besluta att genomföra granskningar endast en gång
per vecka, förutsatt att tidsfristerna för granskning av
varje ansökan om att få delta kan hållas. Upphandlande
enheter som använder kriterier för uteslutning och urval
enligt direktiv 2014/24/EU inom ramen för ett dyna
miskt inköpssystem bör tillämpa relevanta bestämmelser
i det direktivet på samma sätt som upphandlande myn
digheter som använder ett dynamiskt inköpssystem enligt
direktiv 2014/24/EU.
(75)
För att främja små och medelstora företags möjligheter
att delta i stora dynamiska inköpssystem, exempelvis så
dana som drivs av en inköpscentral, bör den berörda
upphandlande myndigheten eller enheten kunna dela in
systemet i objektivt definierade kategorier av varor, bygg
entreprenader eller tjänster. Sådana kategorier bör defi
nieras genom en hänvisning till objektiva faktorer som
exempelvis kan omfatta största tillåtna storlek på speci
fika kontrakt som ska tilldelas inom den berörda katego
rin eller ett specifikt geografiskt område inom vilket spe
cifika kontrakt ska fullgöras. Om ett dynamiskt inköps
system delas in i kategorier bör den upphandlande myn
digheten eller enheten tillämpa urvalskriterier som är
proportionella i förhållande till särdragen för den berörda
kategorin.
(76)
Det bör klargöras att elektroniska auktioner vanligtvis
inte är lämpliga för vissa byggentreprenadkontrakt och
vissa tjänstekontrakt som innehåller intellektuella presta
tioner, såsom projektering av byggentreprenader, efter
som endast de aspekter som är lämpliga för automatisk
utvärdering med elektroniska medel, utan ingripande eller
bedömning från den upphandlande enhetens sida, näm
ligen aspekter som är kvantifierbara så att de kan uttryc
kas i siffror eller procenttal, kan bli föremål för elektro
nisk auktion.
Det bör emellertid också klargöras att elektroniska auk
tioner kan användas vid upphandling av en specifik im
materiell rättighet. Det bör också erinras om att upp
handlande enheter visserligen har rätt att tillämpa urval
skriterier enligt vilka de kan minska antalet anbuds
sökande eller anbudsgivare så länge som auktionen inte
har inletts, men att ingen ytterligare minskning av antalet
anbudsgivare som deltar i den elektroniska auktionen bör
tillåtas efter det att auktionen har inletts.
(77)
Det utvecklas ständigt nya elektroniska upphandlingstek
niker, exempelvis elektroniska kataloger. Med elektro
niska kataloger förstås format för att presentera och or
ganisera information på ett sätt som är gemensamt för
alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för
elektronisk behandling. Ett exempel kan vara att anbud
presenteras i form av ett kalkylblad. Upphandlande en
heter bör kunna kräva elektroniska kataloger i alla till
gängliga förfaranden där det krävs att elektroniska medel
för kommunikation ska användas. Elektroniska kataloger
bidrar till att öka konkurrensen och förbättra effektivite
ten vid offentlig upphandling, särskilt genom tids- och
kostnadsbesparingar. Vissa regler bör dock fastställas för
att se till att denna användning överensstämmer med
detta direktiv och med principerna om likabehandling,
icke-diskriminering och öppenhet. Användningen av
elektroniska kataloger för presentation av anbud bör där
för inte medföra en möjlighet för de ekonomiska aktö
rerna ett enbart överlämna sin allmänna katalog. De eko
nomiska aktörerna bör även fortsättningsvis vara tvungna
att anpassa sina allmänna kataloger till det specifika upp
handlingsförfarandet. En sådan anpassning säkerställer att
den katalog som överlämnas som svar på ett visst upp
handlingsförfarande endast innehåller varor, byggentre
prenader eller tjänster som de ekonomiska aktörerna,
efter en aktiv granskning, ansåg motsvara de krav som
den upphandlande enheten ställt. I samband med detta
bör ekonomiska aktörer tillåtas att kopiera informationen
i sin allmänna katalog, men inte att överlämna själva den
allmänna katalogen. När det finns tillräckliga garantier
för spårbarhet, likabehandling och förutsebarhet bör de
upphandlande enheterna dessutom ha rätt att generera
anbud för specifika inköp på grundval av tidigare över
sända elektroniska kataloger, särskilt i samband med för
nyad konkurrensutsättning vid ett ramavtal eller när ett
dynamiskt inköpssystem används.
När den upphandlande enheten har genererat anbud bör
den berörda ekonomiska aktören ges möjlighet att kont
rollera att det anbud som upprättats av den upphand
lande enheten inte innehåller några materiella fel. När
sådana fel förekommer bör den ekonomiska aktören
inte vara bunden av det anbud som genererats av den
upphandlande enheten, såvida inte felet rättas till.
I enlighet med kraven i reglerna för elektroniska medel
för kommunikation bör upphandlande enheter undvika
att ställa upp omotiverade hinder för ekonomiska aktö
rers tillträde till upphandlingsförfaranden där anbuden
ska lämnas i form av elektroniska kataloger och där
iakttagandet av de allmänna principerna om icke-diskri
minering och likabehandling garanteras.
SV
L 94/256
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
197
(78)
Användningen av centraliserade inköpsmetoder ökar i de
flesta medlemsstater. Inköpscentraler har till uppgift att
göra anskaffningar, administrera dynamiska inköpssystem
eller genomföra upphandling/ingå ramavtal för andra
upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter,
med eller utan ersättning. De upphandlande enheter för
vilka ett ramavtal ingås bör kunna använda detta för att
göra individuella eller upprepade inköp. Eftersom det rör
sig om stora inköpsvolymer kan dessa förfaranden bidra
till att öka konkurrensen och de bör bidra till att profes
sionalisera den offentliga upphandlingen. Därför bör en
definition på unionsnivå av inköpscentraler för upphand
lande enheter införas, och det bör klargöras att inköps
centraler är verksamma på två olika sätt.
För det första bör de kunna agera som grossister genom
inköp, lagring och återförsäljning eller, för det andra,
som mellanhänder genom att tilldela kontrakt, driva dy
namiska inköpssystem eller ingå ramavtal som ska an
vändas av upphandlande enheter.
Denna roll som mellanhand kan i vissa fall utföras ge
nom att relevanta tilldelningsförfaranden genomförs
självständigt, utan detaljerade instruktioner från berörda
upphandlande enheter; i andra fall kan detta ske genom
att de relevanta tilldelningsförfarandena genomförs enligt
instruktioner från berörda upphandlande enheter, på de
ras vägnar och för deras räkning.
Dessutom bör regler fastställas för fördelningen av an
svaret för iakttagandet av skyldigheterna enligt detta di
rektiv, även när det gäller prövningsmöjligheter, mellan
inköpscentralen och de upphandlande enheterna som
upphandlar från eller genom inköpscentralen. Om in
köpscentralen ensam ansvarar för genomförandet av
upphandlingsförfaranden, bör centralen också vara ensam
och direkt ansvarig för förfarandenas laglighet. Om en
upphandlande enhet genomför vissa delar av förfarandet,
exempelvis förnyad konkurrensutsättning i enlighet med
ett ramavtal eller tilldelning av enskilda kontrakt på
grundval av ett dynamiskt inköpssystem, bör den fort
sätta att vara ansvarig för de etapper som den genomför.
(79)
Upphandlande enheter bör tillåtas att tilldela ett tjäns
tekontrakt för tillhandahållande av centraliserad inköps
verksamhet till en inköpscentral utan att tillämpa de för
faranden som anges i detta direktiv. Det bör också vara
tillåtet att sådana tjänstekontrakt omfattar en
bestämmelse om tillhandahållande av stödverksamheter
för inköp. Sådana tjänstekontrakt för tillhandahållande
av stödverksamhet för inköp bör, när de fullgörs på
annat sätt än genom en inköpscentral i samband med
tillhandahållande av central inköpsverksamhet till berörda
upphandlande enheter, tilldelas i enlighet med detta di
rektiv. Det bör också erinras om att detta direktiv inte
bör tillämpas när centraliserad inköpsverksamhet eller
stödverksamhet för inköp tillhandahålls på annat sätt
än genom ett kontrakt med ekonomiska villkor, som
utgör upphandling i den mening som avses i detta direk
tiv.
(80)
Skärpta bestämmelser som rör inköpscentraler bör inte
på något sätt förhindra nuvarande förfaranden för till
fällig gemensam upphandling, dvs. att mindre institutio
naliserade och systematiska gemensamma inköp fortsät
ter eller att tjänsteleverantörer enligt etablerad praxis an
litas för att utarbeta och sköta upphandlingsförfaranden
på en upphandlande enhets vägnar, för dess räkning och
enligt dess instruktioner. Däremot bör vissa funktioner i
den gemensamma upphandlingen klargöras, då denna
upphandling kan spela en viktig roll, inte minst i sam
band med innovativa projekt.
Gemensam upphandling kan ske i många olika former,
från samordnad upphandling genom att ett antal upp
handlande enheter utarbetar gemensamma tekniska spe
cifikationer för sådana byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska upphandlas men att var och en genom
för en separat upphandling, till att de berörda upphand
lande enheterna gemensamt genomför ett enda upphand
lingsförfarande, antingen i samverkan eller genom att en
upphandlande myndighet ges i uppdrag att sköta upp
handlingen på samtliga upphandlande enheters vägnar.
Om flera olika upphandlande enheter gemensamt ge
nomför ett upphandlingsförfarande bör de gemensamt
ansvara för att uppfylla skyldigheterna enligt detta direk
tiv. När de upphandlande enheterna endast genomför
delar av upphandlingsförfarandet gemensamt bör det ge
mensamma ansvaret dock endast gälla de delar av för
farandet som genomförts gemensamt. Varje upphand
lande enhet bör ensam vara ansvarig för förfaranden eller
delar av förfaranden som den ensam genomför, exempel
vis tilldelning av kontrakt, ingående av ramavtal, drift av
ett dynamiskt inköpssystem eller förnyad konkurrens
utsättning vid ett ramavtal.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/257
Ds 2014:25
Bilaga 2
198
(81)
Elektroniska medel för kommunikation är särskilt väl
lämpade för att stödja centraliserade inköpsrutiner och
-verktyg genom de möjligheter som de ger att åter
använda och automatiskt behandla uppgifter och där
igenom minimera informations- och transaktionskost
naderna. I ett första steg bör det därför bli obligatoriskt
för inköpscentraler att använda sådana elektroniska me
del för kommunikation, vilket också underlättar samord
ning av förfarandena i hela unionen. Detta bör följas av
en allmän skyldighet att använda elektroniska medel för
kommunikation i alla upphandlingsförfaranden efter en
övergångsperiod på 30 månader.
(82)
Att upphandlande enheter från olika medlemsstater ge
nomför gemensamma upphandlingar möter för närva
rande särskilda juridiska svårigheter i fråga om lagkon
flikter mellan olika nationella lagstiftningar. Trots att
gränsöverskridande gemensam offentlig upphandling im
plicit var tillåten enligt direktiv 2004/17/EG, ställs de
upphandlande enheterna fortfarande inför stora juridiska
och praktiska svårigheter att göra inköp från inköpscen
traler i andra medlemsstater eller genomföra gemen
samma offentliga upphandlingar. För att de upphand
lande enheterna ska kunna dra största möjliga nytta av
den inre marknadens potential när det gäller stordrifts
fördelar och möjligheten att dela risken och nyttan, inte
minst för innovativa projekt som innebär högre risk än
vad en ensam upphandlande enhet rimligen kan bära,
bör dessa svårigheter undanröjas. Därför bör nya regler
fastställas för gränsöverskridande gemensam upphandling
för att underlätta samarbete mellan upphandlande enhe
ter och öka fördelarna med den inre marknaden genom
att det skapas gränsöverskridande affärsmöjligheter för
varu- och tjänsteleverantörer. Dessa regler bör innebära
att villkor för gränsöverskridande användning av inköps
centraler fastställs och att tillämplig lagstiftning om of
fentlig upphandling anges, även tillämplig lagstiftning om
rättsmedel, när det gäller gränsöverskridande gemen
samma förfaranden som kompletterar lagvalsreglerna i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
593/2008 ( 1 ). Dessutom bör upphandlande enheter från
olika medlemsstater kunna inrätta gemensamma rättsliga
enheter enligt nationell rätt eller enligt unionsrätt. För
sådana fall av gemensam upphandling bör särskilda regler
fastställas.
Upphandlande enheter bör emellertid inte använda möj
ligheterna till gränsöverskridande gemensam upphandling
för att kringgå tvingande lagregler som är förenliga med
unionsrätten och som är tillämpliga på dem i den med
lemsstat där de är belägna. Sådana regler kan exempelvis
omfatta bestämmelser om öppenhet och tillgång till
handlingar eller särskilda krav avseende spårbarhet för
känsliga varor.
(83)
De tekniska specifikationer som upphandlare upprättar
måste tillåta att den offentliga upphandlingen är öppen
för konkurrens och uppfyller hållbarhetsmålen. Det bör
därför vara möjligt att lämna anbud som avspeglar olika
tekniska lösningar, standarder och tekniska specifikatio
ner på marknaden, inklusive de som utarbetats på grund
val av prestandakrav knutna till byggentreprenadernas,
varornas och tjänsternas livscykelegenskaper och hållbar
hetsaspekten i produktionsprocessen.
Följaktligen bör tekniska specifikationer utformas på ett
sådant sätt att man undviker att på konstlad väg begränsa
konkurrensen genom krav som gynnar en viss ekono
misk aktör då de avspeglar viktiga egenskaper hos de
varor, tjänster eller byggentreprenader som den aktören
brukar erbjuda. Om tekniska specifikationer utformas
som funktions- och prestandakrav kan i allmänhet detta
mål uppfyllas på bästa möjliga sätt. Funktions- och pre
standakrav är också lämpliga för att främja innovation i
samband med offentlig upphandling, och de bör använ
das i så stor uträckning som möjligt. Om det hänvisas till
en europeisk standard eller, om det inte finns någon
sådan, till en nationell standard bör de upphandlande
enheterna beakta anbud som baseras på andra likvärdiga
arrangemang som uppfyller de upphandlande enheternas
krav och som är säkerhetsmässigt likvärdiga. Det bör
åligga den ekonomiska aktören att bevisa likvärdighet
med det begärda märket.
För att bevisa att ett arrangemang är likvärdigt bör det
vara möjligt att ålägga anbudsgivare att tillhandahålla
bevis som verifierats av tredje part. Andra lämpliga bevis
medel, såsom tillverkarens tekniska dokumentation, bör
dock också tillåtas om den berörda ekonomiska aktören
inte har tillgång till sådana intyg eller provningsrapporter
eller inte har möjlighet att anskaffa dem inom de aktuella
tidsfristerna, förutsatt att den berörda ekonomiska aktö
ren därigenom bevisar att byggentreprenaderna, varorna
eller tjänsterna uppfyller kraven eller kriterierna i de tek
niska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller vill
koren för fullgörande av kontraktet.
(84)
Vid all upphandling som är avsedd för personlig använd
ning, oavsett om det rör sig om allmänheten eller den
upphandlande enhetens personal, är det utom i vederbör
ligen motiverade fall nödvändigt att upphandlande enhe
ter vid fastställandet av de tekniska specifikationerna be
aktar kriterier avseende tillgängligheten för personer med
funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på
samtliga användares behov.
SV
L 94/258
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den
17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT
L 177, 4.7.2008, s. 6).
Ds 2014:25
Bilaga 2
199
(85)
Upphandlande enheter som vill köpa byggentreprenader,
varor eller tjänster med särskilda miljömässiga, sociala
eller andra egenskaper bör kunna hänvisa till särskilda
märken, exempelvis det europeiska miljömärket, (mul
ti)nationella miljömärken eller andra märken, förutsatt
att märkeskraven har ett samband med kontraktsföremå
let, såsom beskrivningen av varan och dess presentation,
inbegripet förpackningskrav. Vidare är det viktigt att
dessa krav utformas och antas på grundval av objektivt
kontrollerbara kriterier genom ett förfarande i vilket alla
berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumenter, tillver
kare, distributörer och miljöorganisationer, kan delta och
att miljömärket är tillgängligt för alla berörda parter. Det
bör klargöras att berörda parter kan vara offentliga eller
privata organ, företag eller alla typer av icke-statliga or
ganisationer (en organisation som inte är en del av en
myndighet och inte är ett konventionellt vinstdrivande
företag).
Det bör likaså klargöras att specifika organ eller organi
sationer på nationell eller statlig nivå kan delta i faststäl
landet av märkeskrav som kan användas i samband med
myndigheters upphandling utan att dessa organ eller or
ganisationer förlorar sin status som tredje part. Hänvis
ningar till märken bör inte leda till en begränsning på
innovationsområdet.
(86)
De upphandlande enheterna bör när de utformar tek
niska specifikationer ta hänsyn till de krav som ställs i
unionsrätten på området för lagstiftning om skydd av
personuppgifter, särskilt vad gäller fastställande av be
handlingen av personuppgifter (inbyggt uppgiftsskydd).
(87)
Den offentliga upphandlingen bör anpassas till de små
och medelstora företagens behov. De upphandlande en
heterna bör uppmanas att använda de regler om bästa
praxis som fastställts i kommissionens avdelningars ar
betsdokument av den 25 juni 2008 med titeln European
Code of Best Practices Facilitating Access by SMEs to Public
Procurement Contracts, som ger vägledning om hur de kan
tillämpa ramen för offentlig upphandling på ett sätt som
underlättar de små och medelstora företagens deltagande.
I detta syfte bör det uttryckligen föreskrivas att kontrakt
får delas upp i flera delkontrakt. En sådan uppdelning
kan göras på kvantitativ basis, så att storleken på de
enskilda kontrakten bättre överensstämmer med de små
och medelstora företagens kapacitet, eller på kvalitativ
basis, beroende på de olika berörda verksamhetsgrenarna
och specialiseringarna, så att innehållet i de enskilda
kontrakten närmare anpassas till de specialiserade sekto
rer där de små och medelstora företagen är verksamma
eller till olika därpå följande projektfaser. Storleken på
och föremålet för delkontrakten bör bestämmas av den
upphandlande enheten, som i enlighet med relevanta
regler om beräkningen av upphandlingens uppskattade
värde också bör få tilldela vissa av delarna utan tillämp
ning av förfarandena i detta direktiv.
Medlemsstaterna bör få gå längre i sin strävan att under
lätta små och medelstora företags deltagande på mark
naden för offentlig upphandling genom att införa en
skyldighet att överväga om det är lämpligt att dela upp
kontrakt i mindre kontrakt, genom att begära att upp
handlande enheter motiverar sitt beslut att inte dela upp
kontrakten eller genom att göra en uppdelning obligato
risk under vissa förutsättningar. I samma syfte bör med
lemsstaterna också få tillhandahålla mekanismer för di
rektbetalning till underleverantörer.
(88)
Om kontrakt delas upp i delar bör de upphandlande
enheterna, t.ex. för att upprätthålla konkurrensen eller
garantera tillförlitliga leveranser, få begränsa det antal
delkontrakt som en ekonomisk aktör får lämna anbud
på; de bör också få begränsa antalet delar som kan till
delas en och samma anbudsgivare.
Målet om att underlätta små och medelstora företags
tillträde till offentlig upphandling kan dock hämmas
om upphandlande enheter förpliktas att tilldela kontrak
tet del för del även när detta skulle innebära att man
måste godta avsevärt mindre fördelaktiga lösningar jäm
fört med en tilldelning som slår samman flera eller samt
liga delar. I de fall där möjligheten att tillämpa en sådan
metod tydligt har angetts i förväg bör det därför vara
möjligt för de upphandlande enheterna att göra en jäm
förande bedömning av anbuden för att fastställa huruvida
de anbud som lämnats av en särskild anbudsgivare för en
specifik kombination av delar som helhet skulle uppfylla
de tilldelningskriterier som fastställts i enlighet med detta
direktiv för dessa delar bättre än anbuden för de berörda
enskilda delarna betraktade separat. Om så är fallet bör
den upphandlande enheten få tilldela ett kontrakt som
kombinerar berörda delar till den berörda anbudsgivaren.
Det bör klargöras att de upphandlande enheterna bör
göra en sådan jämförande bedömning genom att först
fastställa vilka anbud som bäst uppfyller de fastställda
tilldelningskriterierna för varje enskild del och sedan jäm
föra detta med de anbud som lämnats av en särskild
anbudsgivare för en specifik kombination av delar som
helhet.
(89)
För att göra förfaranden snabbare och mer effektiva bör
tidsfristerna för deltagande i upphandlingsförfarandena
begränsas så långt som möjligt utan att det skapas orim
liga hinder för deltagande för ekonomiska aktörer inom
den inre marknaden, i synnerhet små och medelstora
företag. Det bör därför erinras om att upphandlande
enheter, när de fastställer tidsfrister för mottagande av
anbudsansökningar och anbud, särskilt bör ta hänsyn
till hur komplext kontraktet är och hur lång tid som
behövs för att utarbeta anbuden, även om detta innebär
att det fastställs tidsfrister som är längre än minimifris
terna i detta direktiv. Användning av elektroniska medel
för information och kommunikation, i synnerhet det
faktum att ekonomiska aktörer, anbudsgivare och an
budssökande har full tillgång till upphandlingsdokument
och elektronisk överföring av meddelanden, leder å andra
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/259
Ds 2014:25
Bilaga 2
200
sidan till ökad öppenhet och tidsbesparingar. De minimi
tidsfrister som är tillämpliga vid öppna förfaranden bör
därför förkortas enligt de regler som anges i WTO-avta
let, dock under förutsättning att de är förenliga med den
särskilda överföringsteknik som fastställs på unionsnivå.
Dessutom bör upphandlande enheter ges möjlighet att
ytterligare förkorta tidsfristerna för mottagande av anbud
vid öppna förfaranden, i sådana brådskande fall där nor
mala tidsfrister för öppna förfaranden är opraktiska, även
om ett öppet förfarande med förkortad tidsfrist fort
farande bör vara möjligt. Endast i synnerligen brådskande
situationer då det, till följd av omständigheter som den
upphandlande enheten inte har kunnat förutse och som
inte kan tillskrivas den, är omöjligt att genomföra ett
normalt förfarande trots kortare tidsfrister, bör upphand
lande enheter, om detta är absolut nödvändigt, ha möj
lighet att tilldela kontrakt med förhandlat förfarande utan
föregående anbudsinfordran. Detta kan vara fallet när
naturkatastrofer kräver att omedelbara åtgärder vidtas.
(90)
Det bör klargöras att behovet av att säkerställa att ekono
miska aktörer har tillräckligt med tid för att utarbeta väl
underbyggda anbud kan innebära att de ursprungligen
fastställda tidsfristerna måste förlängas. Detta skulle sär
skilt vara fallet om väsentliga ändringar görs i upphand
lingsdokumenten. Det bör också preciseras att väsentliga
ändringar i det fallet bör förstås som inbegripande änd
ringar särskilt i de tekniska specifikationerna, för vilka de
ekonomiska aktörerna skulle behöva mer tid i syfte att
förstå dem och reagera på dem på lämpligt sätt. Det bör
dock klargöras att sådana ändringar inte får vara så vä
sentliga att de skulle medföra att andra anbudssökande
ges tillträde än de som ursprungligen valdes eller att
ytterligare deltagare anmäler sig till upphandlingsför
farandet. Detta skulle särskilt kunna vara fallet om änd
ringarna innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin art
skiljer sig väsentligt från det kontrakt som ursprungligen
fastställdes i upphandlingsdokumenten.
(91)
Det bör klargöras att information om vissa beslut som
fattats inom ramen för ett upphandlingsförfarande, även
beslut om att inte tilldela ett kontrakt eller ingå ett ram
avtal, ska överlämnas av de upphandlande enheterna,
utan att anbudssökande eller anbudsgivare behöver be
gära informationen. Det bör också erinras om att det i
rådets direktiv 92/13/EEG ( 1 ) fastställs en skyldighet för
upphandlande enheter, även här utan att de anbuds
sökande eller anbudsgivarna har begärt detta, att ge be
rörda anbudssökande eller anbudsgivare en kortfattad re
dogörelse av relevanta skäl för vissa av de centrala beslut
som fattas under upphandlingsförfarandets gång. Det bör
slutligen klargöras att anbudssökande och anbudsgivare
bör kunna begära mer detaljerad information om dessa
skäl, som upphandlande enheter är tvungna att lämna,
såvida inte det finns allvarliga skäl som talar emot detta.
Dessa skäl bör anges i detta direktiv. För att säkerställa
nödvändig insyn i de upphandlingsförfaranden som in
nefattar förhandling och dialog med anbudsgivare, bör
anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud,
utom om det finns allvarliga skäl som talar emot detta,
också få möjlighet att begära information om genom
förandet av och framstegen i förfarandet.
(92)
Så långt det är förenligt med behovet av att säkerställa
god affärssed och samtidigt medge största möjliga flexi
bilitet bör det vara möjligt att tillämpa direktiv
2014/24/EU om offentlig upphandling på krav som gäl
ler ekonomisk och finansiell kapacitet samt skriftliga be
vis. Upphandlande enheter bör därför få tillämpa de ur
valskriterier som föreskrivs i det direktivet och om de gör
det bör de sedan vara skyldiga att tillämpa vissa andra
bestämmelser om framför allt taket för krav på en minsta
omsättning samt om användning av det europeiska en
hetliga upphandlingsdokumentet.
(93)
Upphandlande enheter bör kunna kräva att åtgärder eller
system för miljöledning tillämpas vid fullgörandet av ett
kontrakt. Miljöledningssystem kan, oberoende av om de
är registrerade i överensstämmelse med unionsinstrument
såsom Europaparlamentets eller rådets förordning (EG) nr
1221/2009 ( 2 ) eller inte, visa att den ekonomiska aktören
har teknisk kapacitet att fullgöra kontraktet. En beskriv
ning av de åtgärder som den ekonomiska aktören till
lämpar för att garantera samma miljöskyddsnivå bör god
tas som alternativt bevis till de registrerade systemen för
miljöledning, om den berörda ekonomiska aktören inte
har tillgång till sådana registrerade system för miljöled
ning eller möjlighet att få det inom de aktuella tidsfris
terna.
SV
L 94/260
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning
av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphand
lingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-,
energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76,
23.3.1992, s. 14).
(
2
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av
den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer
i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och
om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissio
nens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342,
22.12.2009, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
201
(94)
Begreppet tilldelningskriterier är centralt för detta direktiv
och det är därför viktigt att de relevanta bestämmelserna
presenteras på ett så enkelt och rationellt sätt som möj
ligt. Detta kan uppnås genom att man använder termen
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet som det överord
nade begreppet eftersom alla vinnande anbud slutligen
bör väljas i enlighet med vad den enskilda upphandlande
enheten anser vara den ekonomiskt bästa lösningen
bland dem som erbjudits. För att undvika förväxling
med det tilldelningskriterium som för närvarande är
känt som det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet i direk
tiven 2004/17/EG och 2004/18/EG, bör en annan term
användas för det begreppet, nämligen det bästa förhållan
det mellan pris och kvalitet. Detta bör följaktligen tolkas i
enlighet med den rättspraxis som avser de direktiven,
förutom när det uppenbarligen föreligger en väsentligt
annorlunda lösning i detta direktiv.
(95)
Kontraktstilldelningen bör ske på grundval av objektiva
kriterier som säkerställer att principerna om öppenhet,
icke-diskriminering och likabehandling iakttas, i syfte
att säkerställa en objektiv jämförelse av anbudens relativa
värden, så att det går att fastställa vilket anbud som är
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i verklig kon
kurrens. Det bör uttryckligen anges att det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet bör bedömas utifrån det bästa
förhållandet mellan pris och kvalitet, som alltid bör in
begripa ett pris- eller kostnadselement. Det bör likaså
klargöras att en sådan bedömning av det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet också kan göras på grundval
av antingen enbart pris eller enbart kostnadseffektivitet.
Det är också lämpligt att erinra om att de upphandlande
enheterna har frihet att bestämma lämpliga kvalitetsnor
mer genom att använda tekniska specifikationer eller vill
kor för fullgörande av kontraktet.
För att uppmuntra en större inriktning mot kvalitet i den
offentliga upphandlingen bör medlemsstaterna få för
bjuda eller begränsa användningen av enbart pris eller
enbart kostnad för att bedöma det ekonomiskt mest för
delaktiga anbudet då de anser att detta är lämpligt.
För att säkerställa att principen om likabehandling iakttas
vid kontraktstilldelning bör upphandlande enheter ha en
skyldighet att skapa nödvändig öppenhet, så att alla an
budsgivare i rimlig mån kan informeras om de kriterier
och arrangemang som kommer att tillämpas vid beslut
om tilldelning. Upphandlande enheter bör därför ha en
skyldighet att ange tilldelningskriterierna samt viktningen
av de olika kriterierna inbördes. Upphandlande enheter
bör dock få göra undantag från kravet att ange viktning
av tilldelningskriterierna i vederbörligen motiverade fall,
som de måste kunna ange skälen för, när denna viktning,
särskilt på grund av upphandlingens komplicerade art,
inte kan anges i förväg. I sådana fall bör de ange krite
rierna i fallande prioritetsordning.
(96)
Enligt artikel 11 i EUF-fördraget ska miljöskyddskrav in
tegreras i utformningen och genomförandet av unionens
politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en håll
bar utveckling. I detta direktiv klargörs hur de upphand
lande enheterna kan bidra till att skydda miljön och
främja en hållbar utveckling, samtidigt som de sörjer
för det bästa förhållandet mellan kvalitet och pris i sina
kontrakt.
(97)
När upphandlande enheter bedömer det bästa förhållan
det mellan pris och kvalitet bör de fastställa de ekono
miska kriterier och kvalitetskriterier som är kopplade till
kontraktsföremålet för att avgöra vilket som är det eko
nomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upphandlande
enhetens synvinkel. Dessa kriterier bör således möjliggöra
en jämförande utvärdering av varje anbuds prestanda i
förhållande till kontraktsföremålet, enligt definitionen i
de tekniska specifikationerna. Beträffande det bästa för
hållandet mellan pris och kvalitet återfinns en icke ut
tömmande förteckning över möjliga tilldelningskriterier i
detta direktiv. Upphandlande enheter bör uppmuntras att
välja tilldelningskriterier som ger dem möjlighet att er
hålla byggentreprenader, varor och tjänster av hög kva
litet som är optimalt lämpade för deras behov.
De tilldelningskriterier som väljs bör inte innebära att
den upphandlande enheten ges obegränsad valfrihet,
och de bör säkerställa möjligheten till verklig konkurrens
och åtföljas av krav som gör det möjligt att effektivt
kontrollera de upplysningar som lämnas av
anbudsgivarna.
För att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska
kunna fastställas bör beslut om tilldelning av kontrakt
inte uteslutande grunda sig på andra kriterier än kost
naderna. Kvalitetskriterier bör därför åtföljas av ett kost
nadskriterium som, beroende på vad den upphandlande
enheten väljer, antingen kan avse priset eller kostnads
effektiviteten, exempelvis en beräkning av livscykelkost
naderna. Tilldelningskriterierna bör dock inte påverka till
lämpningen av nationella bestämmelser om fastställande
av ersättning för vissa tjänster eller av fasta priser på vissa
varor.
(98)
Om det föreligger nationella bestämmelser om faststäl
lande av ersättning för vissa tjänster eller av fasta priser
på vissa varor bör det klargöras att det fortfarande är
möjligt att bedöma förhållandet mellan kvalitet och pris
på grundval av andra faktorer än enbart pris eller ersätt
ning. Beroende på vilken tjänst eller vara det gäller kan
sådana faktorer exempelvis inbegripa leverans- och betal
ningsvillkor, olika aspekter av eftermarknadsservice (t.ex.
omfattningen av rådgivnings- och ersättningstjänster) el
ler miljöaspekter eller sociala aspekter (t.ex. huruvida
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/261
Ds 2014:25
Bilaga 2
202
böcker är tryckta på returpapper eller papper från håll
bart timmer, huruvida kostnader tillskrivs externa miljö
effekter eller huruvida social integration för missgynnade
personer eller medlemmar i sårbara grupper bland de
personer som fått i uppdrag att fullgöra kontraktet har
främjats). Med tanke på de många möjligheter som finns
att bedöma förhållandet mellan kvalitet och pris på
grundval av materiella kriterier bör man undvika att till
gripa lottdragning som den enda metoden för tilldelning
av kontrakt.
(99)
När kvaliteten på anställd personal är relevant för nivån
på kontraktets fullgörande, bör upphandlande enheter
också som ett tilldelningskriterium få använda arbets
organisationen samt kvalifikationer och erfarenheter hos
den personal som utsetts att fullgöra det berörda kon
traktet, eftersom detta kan påverka kvaliteten på full
görandet av kontraktet och därmed anbudets ekonomiska
värde. Detta kan till exempel gälla kontrakt som avser
intellektuella tjänster, såsom konsulttjänster eller arkitekt
tjänster. Upphandlande enheter som utnyttjar denna möj
lighet bör med lämpliga avtalsrättsliga medel se till att
den personal som utsetts att fullgöra kontraktet faktiskt
uppfyller de angivna kvalitetsstandarderna och att sådana
personer endast får ersättas med samtycke av den upp
handlande enheten, som kontrollerar att de ersätts med
personer på likvärdig kvalitetsnivå.
(100)
Det är ytterst viktigt att fullt ut utnyttja de möjligheter
som offentlig upphandling ger att uppnå målen i Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. I
detta sammanhang bör det erinras om att offentlig upp
handling kan användas för att driva på innovation, vilket
är oerhört viktigt för den framtida tillväxten i Europa.
Med hänsyn till de stora skillnaderna mellan olika sekto
rer och marknader är det dock inte lämpligt att fastställa
allmänna obligatoriska krav för miljörelaterad, social och
innovativ upphandling.
Unionslagstiftaren har redan fastställt obligatoriska upp
handlingskrav för att uppnå särskilda mål för vägtrans
portfordon (Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/33/EG ( 1 )) och kontorsutrustning (Europaparlamen
tets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 ( 2 )). Dess
utom har man kommit mycket långt med utvecklingen
av gemensamma metoder för beräkning av livscykelkost
nader.
Det förefaller därför lämpligt att fortsätta på den vägen
och låta sektorslagstiftningen fastställa obligatoriska mål
med hänsyn till den särskilda politiken för den berörda
sektorn och de villkor som råder där, och att främja
utvecklingen och användningen av europeiska metoder
för beräkning av livscykelkostnader för att ytterligare un
derbygga användningen av offentlig upphandling till för
mån för en hållbar tillväxt.
(101)
Dessa sektorsspecifika åtgärder bör kompletteras av en
anpassning av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG
för att ge upphandlande enheter befogenhet att i sina
upphandlingsstrategier eftersträva de mål som ställs upp
i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för
alla. Det bör således göras klart att de upphandlande
enheterna, förutom vid en bedömning som görs uteslu
tande på grundval av priset, får anlägga ett livscykelkost
nadsperspektiv när de fastställer vilket som är det ekono
miskt mest fördelaktiga anbudet och den lägsta kost
naden. Begreppet livscykelkostnad innefattar alla kost
nader under byggentreprenadernas, varornas eller tjäns
ternas livscykel.
Med detta avses interna kostnader, t.ex. forskning som
ska genomföras, utveckling, produktion, transport, an
vändning, underhåll och bortskaffande av uttjänta varor,
men det kan också omfatta kostnader som kan tillskrivas
externa miljöeffekter, t.ex. föroreningar som orsakas av
utvinning av råmaterial som används i varan eller som
beror på själva varan eller dess tillverkning, om de kan
beräknas i ekonomiska termer och övervakas. De meto
der som upphandlande enheter använder för att bedöma
kostnader som kan tillskrivas externa miljöeffekter bör
fastställas i förhand på ett objektivt och icke-diskrimine
rande sätt och vara tillgängliga för alla berörda parter.
Sådana metoder kan fastställas på nationell, regional eller
lokal nivå, men för att undvika att skräddarsydda meto
der leder till en snedvridning av konkurrensen bör de
vara generella i den mening att de inte bör upprättas
specifikt för ett visst offentligt upphandlingsförfarande.
Gemensamma metoder bör utvecklas på unionsnivå för
beräkning av livscykelkostnader för särskilda kategorier
av varor eller tjänster. När sådana gemensamma metoder
utvecklas bör deras användning göras obligatorisk.
Vidare bör det undersökas om det är genomförbart att
inrätta en gemensam metod för beräkning av sociala livs
cykelkostnader med beaktande av befintliga metoder så
som riktlinjerna för bedömning av varors sociala livs
cykelkostnader (Guidelines for Social Life Cycle Assessment
of Products), som antogs inom ramen för Förenta natio
nernas miljöprogram.
SV
L 94/262
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april
2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon
(EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).
(
2
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den
15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitets
märkning av kontorsutrustning (EUT L 39, 13.2.2008, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
203
(102)
Dessutom bör de upphandlande enheterna, för att för
bättra integreringen av sociala och miljörelaterade hänsyn
i upphandlingsförfaranden, ha rätt att använda tilldel
ningskriterier eller villkor för fullgörande av ett kontrakt
i fråga om de byggentreprenader, varor eller tjänster som
ska tillhandahållas inom ramen för det offentliga kon
traktet i alla avseenden och i alla skeden av deras livs
cykel, från utvinningen av råmaterial för varan till bort
skaffandet av varan, inklusive faktorer som berör den
specifika produktions-, tillhandahållande- eller handels
processen och dess villkor för byggentreprenaderna, va
rorna eller tjänsterna eller en specifik process i ett senare
skede av deras livscykel, även då sådana faktorer inte
utgör en del av dem. Kriterier och villkor för en sådan
produktions- eller tillhandahållandeprocess är till exempel
att tillverkningen av köpta varor inte omfattar giftiga
kemikalier, eller att de köpta tjänsterna tillhandahålls
med hjälp av energieffektiva maskiner.
I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens dom
stol omfattar detta också tilldelningskriterier eller villkor
för fullgörande av ett kontrakt som avser leverans eller
användning av rättvisemärkta varor vid fullgörandet av
det kontrakt som ska tilldelas. Villkor för fullgörande av
ett kontrakt som avser miljöhänsyn kan exempelvis om
fatta leverans, paketering och bortskaffande av varor, och,
när det gäller byggentreprenad- och tjänstekontrakt, av
fallsminimering eller resurseffektivitet.
Villkoret att det ska finnas en koppling till kontrakts
föremålet utesluter dock kriterier och villkor som rör
allmän företagspolicy, som inte kan anses vara en faktor
som karakteriserar den specifika produktions- eller till
handahållandeprocessen för de byggentreprenader, varor
eller tjänster som ska upphandlas. Upphandlande enheter
bör därför inte få kräva att anbudsgivarna ska ha fastställt
en viss politik för företags sociala eller miljömässiga an
svar.
(103)
Det är synnerligen viktigt att tilldelningskriterier eller vill
kor för fullgörande av ett kontrakt som avser de sociala
aspekterna av produktionsprocessen rör de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas enligt
kontraktet. De bör dessutom tillämpas i enlighet med
direktiv 96/71/EG, som det tolkas av Europeiska unio
nens domstol, och bör inte väljas eller tillämpas på ett
sätt som direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska
aktörer från andra medlemsstater eller från tredjeländer
som är parter i WTO-avtalet eller de frihandelsavtal som
unionen är part i. Krav som rör grundläggande arbets
villkor i direktiv 96/71/EG, exempelvis minimilön, bör
således även fortsättningsvis ligga på den nivå som anges
i nationell lagstiftning eller i kollektivavtal som tillämpas
i enlighet med unionsrätten inom ramen för det direkti
vet.
Villkor för fullgörande av ett kontrakt kan också syfta till
att främja jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och
män, ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden
och en balans mellan arbete och privatliv, miljöskydd
eller djurs välbefinnande och till efterlevnad i sak av
Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande
konventioner, eller till anställning av fler missgynnade
personer än vad som krävs enligt nationell lagstiftning.
(104)
Åtgärder som syftar till hälsoskydd för den personal som
deltar i produktionsprocessen, främjande av social inte
gration för missgynnade personer eller medlemmar i sår
bara grupper bland de personer som fått i uppdrag att
fullgöra kontraktet eller utbildning i de färdigheter som
behövs för kontraktet i fråga kan också bli föremål för
tilldelningskriterier eller villkor för fullgörande av ett
kontrakt, förutsatt att de avser de byggentreprenader,
varor eller tjänster som ska tillhandahållas enligt kon
traktet. Till exempel kan sådana kriterier eller villkor
bland annat hänvisa till sysselsättning för långtidsarbets
lösa eller genomförande av utbildningsåtgärder för ar
betslösa eller ungdomar under fullgörandet av det kont
rakt som ska tilldelas. I de tekniska specifikationerna kan
de upphandlande enheterna föreskriva sådana sociala
krav som direkt karakteriserar berörda varor eller tjänster,
exempelvis tillgänglighet för personer med funktionsned
sättning eller formgivning med tanke på samtliga använ
dares behov.
(105)
Offentliga kontrakt bör inte tilldelas ekonomiska aktörer
som har deltagit i en kriminell organisation eller som
befunnits skyldiga till korruption eller bedrägerier riktade
mot unionens ekonomiska intressen, terroristbrott, pen
ningtvätt eller finansiering av terrorism. Obetalda skatter
eller socialförsäkringsavgifter bör också leda till obligato
risk uteslutning på unionsnivå. Medlemsstaterna bör dock
kunna föreskriva att undantag från denna obligatoriska
uteslutning kan tillämpas i exceptionella fall då tvingande
allmänna intressen gör en upphandling nödvändig. Detta
kan exempelvis vara fallet när det snabbt behövs vaccin
eller nödutrustning och detta endast kan köpas från en
ekonomisk aktör för vilken ett av de obligatoriska skälen
för uteslutning föreligger. Eftersom de upphandlande en
heter som inte är upphandlande myndigheter kanske inte
har tillgång till ovedersägliga bevis i ärendet, är det lämp
ligt att låta de upphandlande enheterna välja om kriteri
erna för uteslutning i direktiv 2014/24/EU ska tillämpas
eller inte. Skyldigheten att tillämpa artikel 57.1 och 57.2
i direktiv 2014/24/EU bör därför begränsas till upphand
lande enheter som är upphandlande myndigheter.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/263
Ds 2014:25
Bilaga 2
204
(106)
Upphandlande enheter bör dessutom ges möjlighet att
utesluta ekonomiska aktörer som har visat sig vara opå
litliga, exempelvis på grund av att de inte fullgör sina
miljörelaterade eller sociala skyldigheter, inklusive be
stämmelser om tillgänglighet för personer med funk
tionsnedsättning, eller som gör sig skyldiga till andra
former av allvarliga fel i yrkesutövningen, såsom över
trädelser av konkurrensregler eller intrång i immateriella
rättigheter. Det bör klargöras att ett allvarligt fel i yrkes
utövningen kan innebära att en ekonomisk aktörs red
barhet ifrågasätts och att den ekonomiska aktören så
lunda blir olämplig för tilldelning av ett offentligt kon
trakt oberoende av om den ekonomiska aktören annars
har teknisk och ekonomisk kapacitet att fullgöra kon
traktet.
Med tanke på att den upphandlande enheten kommer att
ansvara för följderna av eventuella felaktiga beslut som de
fattar, bör upphandlande enheter också ha rätt att anse
att det har förekommit allvarliga fel i yrkesutövningen
om de, innan de fattar ett slutligt och bindande beslut
om att det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning, på
något lämpligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktö
ren inte har fullgjort sina skyldigheter, inklusive skyldig
heter som gäller betalning av skatter eller sociala avgifter,
såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt. De bör också
kunna utesluta anbudssökande eller anbudsgivare vars
genomförande av tidigare offentliga kontrakt eller kon
trakt med andra upphandlande enheter har visat på be
tydande brister i fråga om de väsentliga kraven, exempel
vis uteblivna leveranser eller uteblivet tillhandahållande,
betydande brister i fråga om levererade varor eller till
handahållna tjänster som gör dem oanvändbara för det
avsedda syftet, eller olämpligt uppträdande som ger upp
hov till allvarliga tvivel om den ekonomiska aktörens
pålitlighet. Det bör i nationell rätt föreskrivas en längsta
tid för sådan uteslutning.
Vid tillämpning av fakultativa skäl för uteslutning bör
särskild uppmärksamhet ägnas åt proportionalitetsprinci
pen. Mindre allvarliga oegentligheter bör bara under ex
ceptionella omständigheter leda till att en ekonomisk
aktör utesluts. Upprepade fall av mindre allvarliga
oegentligheter kan dock ge upphov till tvivel om en
ekonomisk aktörs pålitlighet, vilket kan motivera att
den utesluts.
(107)
Om upphandlande enheter är skyldiga eller väljer att till
lämpa sådana utslutningskriterier bör de tillämpa direktiv
2014/24/EU i fråga om möjligheten att ekonomiska ak
törer eventuellt vidtar efterlevnadsåtgärder för att av
hjälpa konsekvenserna av brott eller fel och för att ef
fektivt förhindra att de upprepas.
(108)
Anbud som förefaller vara onormalt låga i förhållande till
byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna kan vara
baserade på antaganden eller praxis som är tekniskt, eko
nomiskt eller rättsligt osunda. Om anbudsgivaren inte
kan ge en tillfredsställande förklaring bör den upphand
lande enheten ha rätt att förkasta anbudet. Detta age
rande bör vara obligatoriskt i de fall då den upphand
lande enheten har konstaterat att det onormalt låga pris
eller de onormalt låga kostnader som föreslås beror på
att tvingande unionsrätt eller nationell rätt som är för
enlig med unionsrätten på social-, arbets- eller miljörät
tens område inte följs eller att bestämmelser i internatio
nell arbetsrätt åsidosätts.
(109)
I villkoren för fullgörandet av ett kontrakt fastställs spe
cifika krav på kontraktets fullgörande. Till skillnad från
tilldelningskriterier som ligger till grund för en jäm
förande utvärdering av anbudens kvalitet, är villkoren
för fullgörande av ett kontrakt fasta objektiva krav som
inte påverkar bedömningen av anbuden. Villkoren för
fullgörandet av ett kontrakt bör vara förenliga med detta
direktiv om de inte är direkt eller indirekt diskrimine
rande och om de är kopplade till kontraktsföremålet,
vilket inbegriper alla faktorer som direkt berör den spe
cifika produktions-, tillhandahållande- eller saluförings
processen. Här ingår villkor som rör fullgörande av kon
traktet men inte krav som avser allmän företagspolicy.
(110)
Det är viktigt att underleverantörernas iakttagande av till
lämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter
som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal
eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga
bestämmelser som anges i detta direktiv, förutsatt att
sådana regler och deras tillämpning överensstämmer
med unionsrätten, säkerställs genom lämpliga åtgärder
från de behöriga nationella myndigheterna, inom ramen
för deras ansvar och befogenheter, exempelvis yrkes
inspektioner eller miljövårdsmyndigheter.
Det är också nödvändigt att säkerställa viss öppenhet i
underleverantörskedjan, eftersom detta kommer att ge de
upphandlande enheterna information om vem som är
närvarande på byggplatser där byggentreprenader utförs
för deras räkning eller vilka företag som tillhandahåller
tjänster i eller vid byggnader, infrastrukturer eller områ
den, såsom stadshus, kommunala skolor, idrottsanlägg
ningar, hamnar eller motorvägar, för vilka de upphand
lande enheterna ansvarar eller över vilka de utövar direkt
SV
L 94/264
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
205
tillsyn. Det bör klargöras att skyldigheten att lämna den
begärda informationen under alla förhållanden åligger
huvudentreprenören, antingen på grundval av särskilda
klausuler som varje upphandlande enhet är skyldig att
inkludera i samtliga upphandlingsförfaranden, eller på
grundval av skyldigheter som medlemsstaterna ålägger
huvudentreprenörer genom allmänt tillämpliga bestäm
melser.
Det bör också klargöras att villkoren för efterlevnads
kontroll av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga
skyldigheter som fastställts i unionsrätte, nationell rätt,
kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och
arbetsrättsliga bestämmelser som anges i detta direktiv,
förutsatt att sådana regler och deras tillämpning överens
stämmer med unionsrätten, alltid bör tillämpas när en
medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och huvud
entreprenören. Det bör dessutom uttryckligen anges att
medlemsstaterna bör kunna gå längre än så, t.ex. genom
att utvidga skyldigheterna avseende öppenhet, genom att
möjliggöra direktbetalning till underleverantörer eller ge
nom att möjliggöra eller kräva att de upphandlande myn
digheterna kontrollerar att underleverantörerna inte be
finner sig i någon av de situationer där det är befogat att
utesluta en ekonomisk aktör. Om sådana åtgärder till
lämpas på underleverantörer bör överensstämmelse med
de bestämmelser som är tillämpliga på huvudentreprenö
rer garanteras så att huvudentreprenören, om obligato
riska skäl för uteslutning föreligger, är skyldig att byta ut
den berörda underleverantören. Om det av en sådan
kontroll framgår att det föreligger icke-obligatoriska
skäl för uteslutning, bör det klargöras att de upphand
lande myndigheterna har möjlighet att kräva ett sådant
utbyte. Det bör dock också uttryckligen anges att de
upphandlande myndigheterna kan åläggas att kräva att
den berörda underleverantören byts ut när uteslutning
av huvudentreprenörer skulle vara obligatoriskt i sådana
fall.
Det bör även uttryckligen anges att medlemsstaterna har
rätt att införa strängare ansvarsregler enligt nationell rätt
eller gå längre enligt nationell rätt om direktbetalning till
underleverantörer.
(111)
Med tanke på pågående diskussioner om övergripande
bestämmelser som reglerar förhållandet till tredjeländer
när det gäller offentlig upphandling är det lämpligt att
under en övergångsperiod bibehålla den ordning som är
tillämplig på försörjningssektorn i enlighet med artiklarna
58 och 59 i direktiv 2004/17/EG. Dessa bestämmelser
bör därför behållas utan ändringar, inbegripet bestämmel
sen om antagande av genomförandeakter när företag från
EU har svårt att få tillträde till marknader i tredjeländer.
Under dessa omständigheter bör de genomförandeak
terna även i fortsättningen antas av rådet.
(112)
Det bör erinras om att rådets förordning (EEG, Euratom)
nr 1182/71 ( 1 ) är tillämplig vid beräkning av de tidsfris
ter som anges i detta direktiv.
(113)
Det är nödvändigt att klargöra under vilka omständighe
ter ändringar av ett kontrakt under dess fullgörande krä
ver ett nytt upphandlingsförfarande, med hänsyn till re
levant rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Ett
nytt upphandlingsförfarande krävs om väsentliga änd
ringar görs av det ursprungliga kontraktet, särskilt i fråga
om omfattningen av och innehållet i parternas ömsesi
diga rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen
av immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar att
parterna har för avsikt att omförhandla viktiga kontrakts
villkor. Detta är fallet särskilt om de ändrade villkoren
skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de hade
ingått i det ursprungliga förfarandet.
Ändringar av kontraktet som leder till smärre föränd
ringar av kontraktsvärdet upp till ett visst värde bör alltid
gå att göra utan att ett nytt upphandlingsförfarande
måste genomföras. I detta syfte och för att garantera
rättslig säkerhet bör detta direktiv föreskriva tröskelvär
den under vilka ett nytt upphandlingsförfarande inte
krävs. Ändringar av kontraktet som överstiger dessa trös
kelvärden bör gå att göra utan att ett nytt upphandlings
förfarande måste genomföras i den mån som de uppfyller
de relevanta villkoren i detta direktiv.
(114)
De upphandlande enheterna kan ställas inför situationer
där kompletterande byggentreprenader, varor eller tjäns
ter behövs; i sådana fall kan en ändring av det ursprung
liga kontraktet utan ett nytt upphandlingsförfarande vara
motiverad, i synnerhet om de kompletterande leveran
serna syftar antingen till att delvis ersätta eller till att
utöka befintliga tjänster, varor eller anläggningar, i de
fall ett byte av leverantör skulle tvinga den upphandlande
enheten att anskaffa materiel, byggentreprenader eller
tjänster med andra tekniska egenskaper med åtföljande
inkompatibilitet eller oproportionerliga tekniska svårighe
ter vid användning och underhåll.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/265
(
1
) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971
om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT –
Svensk specialutgåva: Område 01 Volym 1 s. 71).
Ds 2014:25
Bilaga 2
206
(115)
Upphandlande enheter kan ställas inför yttre omständig
heter som de inte hade kunnat förutse när de tilldelade
kontraktet, särskilt när fullgörandet av kontraktet sker
under en längre tidsperiod. I sådana fall behövs det en
viss flexibilitet för att kontraktet ska kunna anpassas till
dessa omständigheter utan ett nytt upphandlingsförfaran
de. Begreppet oförutsebara omständigheter avser omstän
digheter som inte hade kunnat förutses trots att den
upphandlande enheten har visat skälig omsorg i förbere
delserna av den ursprungliga kontraktstilldelningen med
hänsyn till tillgängliga medel, det berörda projektets be
skaffenhet och egenskaper, god praxis på det berörda
området samt behovet av att säkerställa ett lämpligt för
hållande mellan de resurser som ägnas åt att förbereda
kontraktstilldelningen och dess förutsebara värde.
Detta kan dock inte tillämpas i de fall då en ändring leder
till att den övergripande upphandlingen får en annan
karaktär, exempelvis genom att de byggentreprenader,
varor eller tjänster som ska upphandlas ersätts med något
annat eller genom att typen av upphandling förändras i
grunden, eftersom man i en sådan situation kan anta att
resultatet skulle ha påverkats.
(116)
I överensstämmelse med principerna om likabehandling
och öppenhet bör inte en utvald anbudsgivare kunna
ersättas med en annan ekonomisk aktör, exempelvis
om ett kontrakt avslutas på grund av brister i fullgöran
det, utan att kontraktet konkurrensutsätts på nytt. Den
utvalda anbudsgivaren som fullgör kontraktet bör dock,
särskilt om kontraktet har tilldelats fler än ett företag,
kunna genomgå vissa strukturella förändringar under full
görandet av kontraktet, exempelvis rent interna omorga
nisationer, uppköp, sammanslagningar och förvärv eller
insolvens. Sådana strukturella förändringar bör inte auto
matiskt kräva nya upphandlingsförfaranden för alla kon
trakt som den anbudsgivaren fullgör.
(117)
Upphandlande enheter bör genom ändringsklausuler eller
optioner i de enskilda kontrakten kunna föreskriva en
möjlighet att införa ändringar, men dessa klausuler bör
inte ge dem obegränsad frihet. I detta direktiv bör därför
fastställas i vilken utsträckning ändringsmöjligheter kan
föreskrivas i det ursprungliga kontraktet. Det bör följakt
ligen klargöras att man genom tillräckligt tydligt utfor
made ändringsklausuler eller optioner exempelvis får fö
reskriva prisindexering eller säkerställa att t.ex. kommuni
kationsutrustning som ska levereras under en given
tidsperiod fortsätter att vara lämplig också om kommuni
kationsprotokollen ändras eller om andra tekniska för
ändringar inträffar. Det bör också vara möjligt att genom
tillräckligt klara klausuler föreskriva anpassningar av
kontraktet som har blivit nödvändiga på grund av tek
niska svårigheter som har uppstått vid användning eller
underhåll. Det bör även erinras om att kontrakten ex
empelvis både kan inbegripa ordinarie underhåll och fö
reskriva extraordinära underhållsåtgärder som kan visa
sig vara nödvändiga för att säkra ett fortsatt tillhandahål
lande av en offentlig tjänst.
(118)
Upphandlande enheter ställs ibland inför omständigheter
som kräver att offentliga kontrakt avslutas i förtid för att
de skyldigheter som följer unionsrätten på området of
fentlig upphandling ska uppfyllas. Medlemsstaterna bör
därför se till att de upphandlande enheterna enligt de
villkor som fastställs i nationell rätt har möjlighet att
avsluta ett offentligt kontrakt under dess löptid, om detta
krävs enligt unionsrätten.
(119)
Resultaten av arbetsdokumentet från kommissionens av
delningar av den 27 juni 2011 med titeln Utvärderingen
av effekterna av och effekterna hos EU:s lagstiftning om of
fentlig upphandling tydde på att det undantag som gjorts
för vissa tjänster för vilka direktiv 2004/17/EG inte till
lämpas fullt ut borde ses över. Följaktligen bör tillämp
ningen av det här direktivet utsträckas till att gälla fullt ut
för en rad tjänster.
(120)
Vissa kategorier av tjänster har på grund av sin natur
fortfarande en begränsad gränsöverskridande dimension,
nämligen de tjänster som kallas personliga tjänster, t.ex.
vissa sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt
utbildningstjänster. Dessa tjänster tillhandahålls i ett sär
skilt sammanhang som varierar betydligt mellan med
lemsstaterna på grund av olika kulturella traditioner. Sär
skilda bestämmelser bör därför införas för kontrakt för
dessa tjänster med ett högre tröskelvärde än det som till
lämpas på andra tjänster.
Personliga tjänster till värden under detta tröskelvärde
brukar inte vara av intresse för leverantörer från andra
medlemsstater i samband med upphandling inom dessa
sektorer, annat än om det finns konkreta indikationer på
motsatsen, till exempel unionsfinansiering av gränsöver
skridande projekt.
SV
L 94/266
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
207
Kontrakt för personliga tjänster över detta tröskelvärde
bör vara öppna på unionsnivå. Med hänsyn till betydel
sen av det kulturella sammanhanget och dessa tjänsters
känslighet, bör medlemsstaterna ges stor frihet att orga
nisera valet av tjänsteleverantörer på det sätt som de
finner lämpligast. Detta krav har beaktats i bestämmel
serna i detta direktiv och det föreskrivs endast att vissa
grundprinciper om öppenhet och likabehandling ska
iakttas och att upphandlande enheter ska kunna tillämpa
särskilda kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleverantörer,
exempelvis kriterierna i den frivilliga europeiska kvalitets
ramen för sociala tjänster som offentliggjorts av kommit
tén för socialt skydd. Vid fastställande av de förfaranden
som ska användas för tilldelning av kontrakt för person
liga tjänster bör medlemsstaterna beakta artikel 14 i EUF-
fördraget och protokoll nr 26. Medlemsstaterna bör i
detta sammanhang också sträva efter att fullfölja målen
om att förenkla och lätta den administrativa bördan för
upphandlande enheter och ekonomiska aktörer. Det bör
klargöras att man härvid också kan behöva åberopa reg
ler som är tillämpliga på tjänstekontrakt som inte omfat
tas av de särskilda bestämmelserna.
Medlemsstaterna eller de upphandlande enheterna har
fortfarande frihet att tillhandahålla dessa tjänster själva
eller att organisera sociala tjänster på ett sätt som inte
medför ingående av offentliga kontrakt, exempelvis ge
nom att enbart finansiera sådana tjänster eller genom att
bevilja licenser eller tillstånd till alla ekonomiska aktörer
som uppfyller de villkor som den upphandlande enheten
uppställt i förväg, utan några gränser eller kvoter, för
utsatt att ett sådant system tryggar en tillräcklig annon
sering och överensstämmer med principerna om öppen
het och icke-diskriminering.
(121)
På samma sätt brukar hotell- och restaurangtjänster en
dast erbjudas av aktörer som är etablerade på den speci
fika platsen för leveransen av dessa tjänster och de har
därför också en begränsad gränsöverskridande dimension.
De bör därför endast omfattas av det enklare systemet
från och med ett tröskelvärde på 1 000 000 EUR. Större
kontrakt som avser hotell- och restaurangtjänster och
vars värde överskrider detta tröskelvärde kan vara av
intresse för olika ekonomiska aktörer, såsom resebyråer
och andra mellanhänder, även över gränserna.
(122)
På samma sätt avser vissa juridiska tjänster frågor som
gäller uteslutande nationell rätt och de brukar därför
endast erbjudas av aktörer etablerade i den berörda med
lemsstaten och har följaktligen också en begränsad gräns
överskridande dimension. De bör därför endast omfattas
av det enklare systemet från och med ett tröskelvärde på
1 000 000 EUR. Större kontrakt som avser juridiska
tjänster och vars värde överskrider detta tröskelvärde
kan vara av intresse för olika ekonomiska aktörer, t.ex.
internationella advokatbyråer, även över gränserna, sär
skilt om de berör juridiska frågor som uppstår till följd
av eller mot bakgrund av unionsrätten eller annan inter
nationell rätt, eller som berör fler än ett land.
(123)
Erfarenheten har visat att ett antal andra tjänster, t.ex.
räddningstjänster, brandsläckning och fängelsetjänster,
vanligtvis bara ger upphov till gränsöverskridande in
tresse när de genom ett tillräckligt högt värde når en
kritisk massa. I den mån de inte är undantagna från detta
direktivs tillämpningsområde bör de omfattas av det enk
lare systemet. I den utsträckning tillhandahållandet fak
tiskt grundas på kontrakt skulle andra kategorier av tjäns
ter, t.ex. undersöknings- och säkerhetstjänster, vanligtvis
endast ge upphov till ett gränsöverskridande intresse från
och med ett tröskelvärde på 1 000 000 EUR och de bör
följaktligen endast då omfattas av det enklare systemet.
(124)
För att sörja för kontinuitet i offentliga tjänster bör detta
direktiv tillåta att deltagande i upphandlingsförfaranden
för vissa tjänster på områdena för hälsovårdstjänster samt
sociala tjänster och kulturella tjänster kan förbehållas or
ganisationer på grundval av personalens ägande eller ak
tiva deltagande i förvaltningen, och befintliga organisa
tioner såsom kooperativ, när det gäller att delta i till
handahållandet av dessa tjänster till slutanvändarna.
Denna bestämmelses tillämpningsområde begränsar sig
uteslutande till vissa hälsovårdstjänster, sociala tjänster
och närbesläktade tjänster, vissa utbildningstjänster, bib
liotekstjänster, arkivtjänster, museitjänster och andra kul
turella tjänster, idrottstjänster, och tjänster för privata
hushåll, och är inte avsett att täcka något av de undantag
som annars föreskrivs i detta direktiv. Sådana tjänster bör
endast omfattas av det enklare systemet.
(125)
Det är lämpligt att identifiera dessa tjänster genom att
hänvisa till specifika poster i den gemensamma termino
login vid offentlig upphandling (CPV) som antagits ge
nom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2195/2002 ( 1 ), en hierarkiskt uppställd nomenklatur in
delad i huvudgrupper, grupper, undergrupper, kategorier
och underkategorier. För att undvika rättsosäkerhet bör
det klargöras att hänvisning till en huvudgrupp inte im
plicit innebär en hänvisning till underavdelningar. En
sådan heltäckande hänvisning bör i stället göras explicit
genom att alla relevanta poster nämns, där så är lämpligt
som ett intervall av koder.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/267
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av
den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig
upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
208
(126)
Projekttävlingar har av tradition främst kommit till an
vändning vid stads- och landsbygdsplanering, arkitektur,
formgivningsteknik och databehandling. Det bör dock
erinras om att dessa flexibla instrument också kan utnytt
jas för andra ändamål och att det kan föreskrivas att
därpå följande tjänstekontrakt ska tilldelas vinnaren eller
en av vinnarna i en projekttävling genom ett förhandlat
förfarande utan föregående meddelande om upphandling.
(127)
Utvärderingar har visat att det ännu finns ett avsevärt
utrymme för förbättringar i tillämpningen av unionens
regler för offentlig upphandling. För att uppnå en mer
effektiv och konsekvent tillämpning av reglerna är det
viktigt att få en bra översikt över eventuella strukturella
problem och allmänna mönster inom nationell upphand
lingspolicy så att eventuella problem ska kunna angripas
på ett mer målinriktat sätt. Denna översikt bör åstad
kommas genom lämplig övervakning vars resultat bör
publiceras regelbundet för att möjliggöra en välunder
byggd debatt om eventuella förbättringar av upphand
lingsregler och praxis. Genom att skaffa sig en sådan
bra översikt kan man också få insikt i tillämpningen av
reglerna för offentlig upphandling inom ramen för ge
nomförandet av projekt som medfinansieras av unionen.
Medlemsstaterna bör själva få besluta hur och av vem
denna övervakning ska genomföras i praktiken; därvid
bör de också själva få bestämma om övervakningen ska
bygga på en stickprovsbaserad efterhandskontroll eller en
systematisk förhandskontroll av de offentliga upphand
lingsförfaranden som avses i detta direktiv. Det bör
vara möjligt att lägga fram eventuella problem för rätt
organ; detta bör inte nödvändigtvis innebära att de som
utfört övervakningen har självständig talerätt i domstolar
och tribunaler.
Bättre vägledning, information och stöd till upphand
lande enheter och ekonomiska aktörer kan också i hög
grad bidra till att öka den offentliga upphandlingens ef
fektivitet genom ökad kunskap, rättssäkerhet och profes
sionalisering av upphandlingsmetoderna. Sådan vägled
ning bör göras tillgänglig för upphandlande enheter
och ekonomiska aktörer närhelst det verkar behövas för
att förbättra en korrekt tillämpning av reglerna. Den
vägledning som ska ges kan omfatta allt som är relevant
för offentlig upphandling, exempelvis planering av an
skaffningar, organisering av förfaranden, val av tekniker
och instrument samt god praxis vid genomförandet av
förfarandena. När det gäller rättsliga frågor bör vägled
ningen inte nödvändigtvis innebära en fullständig rättslig
analys av berörda frågor, utan kan begränsas till ett all
mänt omnämnande av vad som bör beaktas vid en se
nare detaljerad analys av frågorna, till exempel genom att
det hänvisas till rättspraxis som kan vara relevant eller till
anvisningar eller andra källor där den specifika frågan har
behandlats.
(128)
Enligt direktiv 92/13/EEG ska vissa prövningsförfaranden
vara tillgängliga, åtminstone för var och en som har eller
har haft intresse av att få ingå ett visst avtal och som har
lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en
påstådd överträdelse av unionsrätten på området offentlig
upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar
denna unionsrätt. Dessa prövningsförfaranden bör inte
påverkas av det här direktivet. Medborgare, berörda par
ter, vare sig de är organiserade eller inte, och andra per
soner eller organ som inte har tillgång till prövningsför
faranden enligt direktiv 92/13/EEG har emellertid som
skattebetalare ett legitimt intresse av att det finns sunda
upphandlingsförfaranden. De bör därför ges möjlighet att
på annat sätt än genom prövningssystemet enligt direktiv
92/13/EEG och utan att det innebär att de nödvändigtvis
ges talerätt i domstol, påtala eventuella överträdelser av
det här direktivet till behörig myndighet eller struktur.
För att undvika dubbelarbete inom befintliga myndighe
ter eller strukturer bör medlemsstaterna kunna föreskriva
en möjlighet att vända sig till allmänna tillsynsmyndig
heter eller tillsynsstrukturer, sektoriella tillsynsorgan,
kommunala tillsynsmyndigheter, konkurrensmyndigheter,
ombudsmannen eller nationella revisionsmyndigheter.
(129)
För att det till fullo ska gå att utnyttja de möjligheter som
offentlig upphandling ger att uppnå målen i Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla,
kommer även miljörelaterad, social och innovativ upp
handling att behöva spela en roll. Det är därför viktigt att
skaffa sig en översikt över utvecklingen när det gäller
strategisk upphandling så att det går att få en välgrundad
uppfattning om de allmänna trenderna på övergripande
nivå på detta område. Alla redan utarbetade, lämpliga
rapporter kan självfallet också användas i detta samman
hang.
(130)
Med tanke på små och medelstora företags potential att
skapa arbetstillfällen, tillväxt och innovation är det viktigt
att uppmuntra deras deltagande i offentlig upphandling,
både genom lämpliga bestämmelser i detta direktiv och
genom initiativ på nationell nivå. De nya bestämmelserna
i detta direktiv bör bidra till att höja resultatnivån, dvs.
den andel av tilldelade kontrakts totala värde som små
och medelstora företag står för. Det är inte lämpligt att
fastställa obligatoriska resultatnivåer, men nationella ini
tiativ för att öka små och medelstora företags deltagande
bör noga följas med tanke på hur viktigt det är.
SV
L 94/268
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
209
(131)
En rad förfaranden och arbetsmetoder har redan inrättats
till följd av kommissionens kommunikation och kontak
ter med medlemsstater, såsom kommunikation och kon
takter i samband med förfarandena i artiklarna 258 och
260 i EUF-fördraget – problemlösningsnätverket för den
inre marknaden (Solvit) och EU Pilot – som inte ändras i
och med detta direktiv. De bör dock kompletteras genom
att det i varje medlemsstat utnämns en enda kon
taktpunkt för samarbetet med kommissionen, som en
sam skulle fungera som kontaktpunkt i frågor som rör
offentlig upphandling i den berörda medlemsstaten.
Denna funktion kan utföras av personer eller strukturer
som redan är i regelbunden kontakt med kommissionen i
frågor som avser offentlig upphandling, exempelvis na
tionella kontaktpunkter, ledamöter i rådgivande kommit
tén för offentlig upphandling, medlemmar i upphand
lingsnätverket eller nationella samordnande instanser.
(132)
Spårbarhet och öppenhet i beslutsfattandet i upphand
lingsförfarandena är av avgörande betydelse för att man
ska kunna säkerställa att sunda förfaranden används, vil
ket även inbegriper effektiv bekämpning av korruption
och bedrägeri. Upphandlande myndigheter bör därmed
behålla kopior av ingångna kontrakt av högt värde, så
att de kan ge berörda parter tillgång till dessa dokument i
enlighet med tillämpliga regler om tillgång till handlingar.
Dessutom bör viktiga delar av och beslut inom enskilda
upphandlingsförfaranden dokumenteras av upphandlande
enheter i en upphandlingsrapport. För att undvika ad
ministrativ börda bör det, när så är möjligt, vara tillåtet
att i upphandlingsrapporten hänvisa till information som
redan finns i relevant meddelande om tilldelning av kon
trakt. Det elektroniska systemet för publicering av dessa
meddelanden, som administreras av kommissionen, bör
även förbättras så att datainmatningen förenklas sam
tidigt som det blir lättare att ta ut övergripande rapporter
och överföra data mellan olika system.
(133)
För att förenkla administrationen och minska medlems
staternas arbetsbelastning bör kommissionen med jämna
mellanrum granska huruvida informationen i de medde
landen som offentliggörs i samband med offentliga upp
handlingsförfaranden är av tillräckligt hög kvalitet och
tillräckligt komplett för att kommissionen ska kunna ta
fram den statistik som medlemsstaterna annars skulle ha
överlämnat.
(134)
Effektivt administrativt samarbete är en nödvändighet för
det informationsutbyte som krävs för att genomföra
tilldelningsförfarandet i gränsöverskridande situationer,
särskilt för att verifiera skälen för uteslutning och valet
av urvalskriter och tillämpningen av kvalitets- och miljö
standarderna. Informationssystemet för den inre mark
naden (IMI), som inrättats genom Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 ( 1 ), kan vara
ett användbart elektroniskt medel för att underlätta och
stärka det administrativa samarbetet och hantera infor
mationsutbytet på grundval av enkla och enhetliga för
faranden över språkgränserna. Ett pilotprojekt bör därför
inledas så snart som möjligt för att testa om det är
lämpligt att utvidga IMI till att omfatta informations
utbyte enligt detta direktiv.
(135)
I syfte att anpassa detta direktiv till den snabba tekniska
och ekonomiska utvecklingen och förändringar av regel
verken, bör befogenheten att anta akter i enlighet med
artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen
med avseende på en rad icke-väsentliga bestämmelser i
direktivet. På grund av behovet av att iaktta internatio
nella överenskommelser bör kommissionen ges befogen
het att ändra den tekniska utformningen av metoderna
för att beräkna tröskelvärden samt att regelbundet se
över själva tröskelvärdena; hänvisningarna till den ge
mensamma upphandlingsordlistan (CPV) kan komma
att ändras till följd av ändringar på unionsnivå och dessa
ändringar bör avspeglas i detta direktiv; de tekniska upp
gifterna om och egenskaperna hos anordningar för elek
tronisk mottagning bör hållas uppdaterade med den tek
niska utvecklingen; därför är det också nödvändigt att ge
kommissionen befogenhet att fastställa obligatoriska tek
niska standarder för elektronisk kommunikation som ska
se till att tekniska format, processer och meddelande
tjänster i upphandlingsförfaranden som genomförs med
elektroniska medel är driftskompatibla med hänsyn till
den tekniska utvecklingen; kommissionen bör också ges
befogenhet att anpassa de förteckningar över unionens
lagstiftningsakter om gemensamma metoder för beräk
ning av livscykelkostnader; den förteckning över interna
tionella sociala och miljörelaterade konventioner och den
förteckning över unionens lagstiftning och vars genom
förande skapar en presumtion om fritt tillträde till en viss
marknad samt den bilaga II, som innehåller en förteck
ning över rättsakter som ska beaktas vid utvärderingen av
om det finns särskilda rättigheter eller ensamrätt, bör
snabbt anpassas för att införliva åtgärder som antagits
på sektorsnivå. För att tillgodose detta behov bör kom
missionen ges befogenhet att hålla förteckningarna aktu
ella. Det är av särskild betydelse att kommissionen ge
nomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete,
inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder
och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta
handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet
och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och
på lämpligt sätt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/269
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av
den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom infor
mationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av
kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316,
14.11.2012, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
210
(136)
Vid tillämpningen av detta direktiv bör kommissionen
samråda med lämpliga expertgrupper på området e-upp
handling, varvid en balanserad sammansättning av de
viktigaste intressegrupperna bör tryggas.
(137)
I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet
av detta direktiv bör kommissionen ges genomförande
befogenheter när det gäller förfarandet för att sända och
offentliggöra de uppgifter som avses i bilaga IX och för
farandena för att utarbeta och överföra meddelanden,
standardformulären för offentliggörande av meddelanden
och ett standardformulär för egen försäkran. Dessa befo
genheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 1 ).
(138)
Det rådgivande förfarandet bör användas för antagandet
av genomförandeakterna avseende standardformulär för
offentliggörande av meddelanden om upphandling, som
inte har några konsekvenser från finansiell synpunkt eller
när det gäller arten och omfattningen av de skyldigheter
som följer av detta direktiv. Dessa akter har tvärtom ett
rent administrativt syfte och ska underlätta tillämpningen
av bestämmelserna i detta direktiv.
Vidare bör beslut som fastställer om en viss verksamhet
är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt till
träde antas på ett sådant sätt att det säkerställer enhetliga
villkor för genomförandet av denna bestämmelse. Kom
missionen bör därför ges genomförandebefogenheter
även för detaljerade bestämmelser för genomförandet av
det förfarande som föreskrivs i artikel 35 och för fast
ställandet av om artikel 34 är tillämplig samt för själva
genomförandeakterna. Dessa befogenheter bör utövas i
enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Det rådgi
vande förfarandet bör användas för antagandet av dessa
genomförandeakter.
(139)
Kommissionen bör se över de effekter som tillämpningen
av tröskelvärdena har på den inre marknaden och rap
portera om detta till Europaparlamentet och rådet. I sam
band med detta bör den beakta sådana faktorer som
nivån på den gränsöverskridande upphandlingen, små
och medelstora företags deltagande, transaktionskost
nader och avvägningen mellan kostnaderna och nyttan.
I enlighet med artikel XXII.7 i WTO-avtalet ska det av
talet bli föremål för ytterligare förhandlingar tre år efter
det att det har trätt i kraft, och med jämna mellanrum
därefter. I detta sammanhang bör också nivån på trös
kelvärdena granskas med beaktande av effekterna av in
flationen mot bakgrund av en lång tidsperiod utan änd
ringar av WTO-avtalets tröskelvärden; om tröskelvärdet
skulle ändras som en följd av detta bör kommissionen i
förekommande fall anta ett förslag till rättsakt om änd
ring av de tröskelvärden som anges i detta direktiv.
(140)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att samordna
medlemsstaternas lagar och andra författningar om vissa
offentliga upphandlingsförfaranden, inte i tillräcklig ut
sträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare,
på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås
bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om
Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprin
cipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad
som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(141)
Direktiv 2004/17/EG bör upphävas.
(142)
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen
från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande
dokument av den 28 september 2011 har medlemssta
terna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta an
mälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera
dokument som förklarar förhållandet mellan de olika
delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella
instrumenten för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana
dokument är berättigat.
SV
L 94/270
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den
16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ds 2014:25
Bilaga 2
211
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I:
TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH ALLMÄNNA PRINCIPER
KAPITEL I:
Syfte och definitioner
Artikel 1:
Syfte och tillämpningsområde
Artikel 2:
Definitioner
Artikel 3:
Upphandlande myndigheter
Artikel 4:
Upphandlande enheter
Artikel 5:
Blandad upphandling som omfattar samma verksamhet
Artikel 6:
Upphandling som omfattar flera verksamheter
KAPITEL II:
Verksamheter
Artikel 7:
Gemensamma bestämmelser
Artikel 8:
Gas och värme
Artikel 9:
El
Artikel 10:
Vatten
Artikel 11:
Transporttjänster
Artikel 12:
Hamnar och flygplatser
Artikel 13:
Posttjänster
Artikel 14:
Utvinning av olja och gas samt prospektering efter eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen
KAPITEL III:
Materiellt tillämpningsområde
AVSNITT 1:
TRÖSKELVÄRDEN
Artikel 15:
Tröskelvärden
Artikel 16:
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en upphandling
Artikel 17:
Revidering av tröskelvärdena
AVSNITT 2:
UNDANTAGNA KONTRAKT OCH PROJEKTTÄVLINGAR – särskilda bestämmelser för upphand
ling som avser försvars- och säkerhetsaspekter
Underavsnitt 1:
Undantag som gäller alla upphandlande enheter och särskilda undantag för vatten- och ener
gisektorerna
Artikel 18:
Kontrakt som tilldelas för återförsäljning eller uthyrning till tredje man
Artikel 19:
Kontrakt och projekttävlingar som tilldelas eller organiseras för annat än utövandet av verksamhet
som omfattas av detta direktiv eller för utövandet av sådan verksamhet i ett tredjeland
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/271
Ds 2014:25
Bilaga 2
212
Artikel 20:
Tilldelning av kontrakt och anordnande av projekttävlingar i enlighet med internationella regler
Artikel 21:
Särskilda undantag för tjänstekontrakt
Artikel 22:
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Artikel 23:
Kontrakt tilldelade av vissa upphandlande enheter för anskaffning av vatten och leverans av energi
eller bränslen avsedda för energiproduktion
Underavsnitt 2:
Upphandling som avser försvars- och säkerhetsaspekter
Artikel 24:
Försvar och säkerhet
Artikel 25:
Blandad upphandling som omfattar samma verksamhet och som avser försvars- eller säkerhets
aspekter
Artikel 26:
Upphandling som omfattar flera verksamheter och som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Artikel 27:
Kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas eller
anordnas i enlighet med internationella regler
Underavsnitt 3:
Särskilda relationer (samarbete, anknutna företag och samriskföretag)
Artikel 28:
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
Artikel 29:
Kontrakt som tilldelas anknutna företag
Artikel 30:
Kontrakt som tilldelas ett samriskföretag eller en upphandlande enhet som ingår i ett samrisk
företag
Artikel 31:
Anmälan av upplysningar
Underavsnitt 4:
Särskilda situationer
Artikel 32:
Forsknings- och utvecklingstjänster
Artikel 33:
Kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser
Underavsnitt 5:
Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta och tillhörande förfaranderegler
Artikel 34:
Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta
Artikel 35:
Förfarande för att fastställa om artikel 34 är tillämplig
KAPITEL IV:
Allmänna principer
Artikel 36:
Principer för upphandling
Artikel 37:
Ekonomiska aktörer
Artikel 38:
Reserverade kontrakt
Artikel 39:
Sekretess
Artikel 40:
Regler för kommunikation
SV
L 94/272
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
213
Artikel 41:
Nomenklatur
Artikel 42:
Intressekonflikter
AVDELNING II:
BESTÄMMELSER OM UPPHANDLING
KAPITEL I:
Förfaranden
Artikel 43:
Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella avtal
Artikel 44:
Val av förfaranden
Artikel 45:
Öppet förfarande
Artikel 46:
Selektivt förfarande
Artikel 47:
Förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran
Artikel 48:
Konkurrenspräglad dialog
Artikel 49:
Innovationspartnerskap
Artikel 50:
Användning av förhandlat förfarande utan föregående anbudsinfordran
KAPITEL II:
Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam upphandling
Artikel 51:
Ramavtal
Artikel 52:
Dynamiska inköpssystem
Artikel 53:
Elektroniska auktioner
Artikel 54:
Elektroniska kataloger
Artikel 55:
Centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler
Artikel 56:
Tillfällig gemensam upphandling
Artikel 57:
Upphandling med deltagande av upphandlande enheter från olika medlemsstater
KAPITEL III:
Upphandlingsförfarandets gång
AVSNITT 1:
FÖRBEREDELSE
Artikel 58:
Preliminära marknadsundersökningar
Artikel 59:
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Artikel 60:
Tekniska specifikationer
Artikel 61:
Märken
Artikel 62:
Provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/273
Ds 2014:25
Bilaga 2
214
Artikel 63:
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
Artikel 64:
Alternativa anbud
Artikel 65:
Uppdelning av kontrakt i delar
Artikel 66:
Fastställande av tidsfrister
AVSNITT 2:
OFFENTLIGGÖRANDE OCH ÖPPENHET
Artikel 67:
Förhandsmeddelanden
Artikel 68:
Meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem
Artikel 69:
Meddelanden om upphandling
Artikel 70:
Meddelanden om kontraktstilldelning
Artikel 71:
Utformning och offentliggörande av meddelanden
Artikel 72:
Offentliggörande på nationell nivå
Artikel 73:
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
Artikel 74:
Inbjudan till anbudssökande
Artikel 75:
Information till kvalificeringssökande, anbudssökande och anbudsgivare
AVSNITT 3:
VAL AV DELTAGARE OCH TILLDELNING AV KONTRAKT
Artikel 76:
Allmänna principer
Underavsnitt 1:
Kvalificering och urvalsbedömning
Artikel 77:
Kvalificeringssystem
Artikel 78:
Kvalitativa urvalskriterier
Artikel 79:
Utnyttjande av andra enheters kapacitet
Artikel 80:
Tillämpning av skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med direktiv 2014/24/EU
Artikel 81:
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Underavsnitt 2:
Kontraktstilldelning
Artikel 82:
Tilldelningskriterier
Artikel 83:
Livscykelkostnader
Artikel 84:
Onormalt låga anbud
AVSNITT 4:
ANBUD SOM OMFATTAR VAROR MED URSPRUNG I TREDJELAND OCH FÖRHÅLLANDET
TILL TREDJELAND
SV
L 94/274
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
215
Artikel 85:
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland
Artikel 86:
Förbindelserna med tredjeländer när det gäller kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster
KAPITEL IV:
Fullgörande av kontrakt
Artikel 87:
Villkor för fullgörande av kontrakt
Artikel 88:
Anlitande av underleverantör
Artikel 89:
Ändring av kontrakt under löptiden
Artikel 90:
Uppsägning av kontrakt
AVDELNING III:
SÄRSKILDA UPPHANDLINGSYSTEM
KAPITEL I:
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 91:
Tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 92:
Offentliggörande av meddelanden
Artikel 93:
Principer för tilldelning av kontrakt
Artikel 94:
Reserverade kontrakt för vissa tjänster
KAPITEL II:
Regler om projekttävlingar
Artikel 95:
Tillämpningsområde
Artikel 96:
Meddelanden
Artikel 97:
Anordnande av projekttävlingar, val av deltagare och jury
Artikel 98:
Juryns beslut
AVDELNING IV:
STYRNING
Artikel 99:
Genomförande
Artikel 100:
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt
Artikel 101:
Nationell rapportering och statistiska uppgifter
Artikel 102:
Administrativt samarbete
AVDELNING V:
DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 103:
Utövande av delegeringen
Artikel 104:
Skyndsamt förfarande
Artikel 105:
Kommittéförfarande
Artikel 106:
Införlivande och övergångsbestämmelser
Artikel 107:
Upphävande
Artikel 108:
Översyn
Artikel 109:
Ikraftträdande
Artikel 110:
Adressater
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/275
Ds 2014:25
Bilaga 2
216
BILAGOR
BILAGA I:
Förteckning över verksamheter som omfattas av artikel 2.2 a
BILAGA II:
Förteckning över unionsrättsakter som avses i artikel 4.3
BILAGA III:
Förteckning över unionsrättsakter som avses i artikel 34.3
BILAGA IV:
Tidsfrister för antagande av de genomförandeakter som avses i artikel 35
BILAGA V:
Krav på verktyg och utrustning för elektronisk mottagning av anbud, anbudsansök
ningar, kvalificeringsansökningar samt ritningar och planer i projekttävlingarna
BILAGA VI Del A: Information som ska finnas i förhandsmeddelanden (i enlighet med artikel 67)
BILAGA VI Del B: Information som ska finnas i meddelanden om offentliggörande av ett förhandsmed
delande på en upphandlarprofil som inte används som anbudsinfordran (i enlighet med
artikel 67.1)
BILAGA VII:
Information som ska finnas i upphandlingsdokumenten avseende elektroniska auktio
ner (artikel 53.4)
BILAGA VIII:
Definition av vissa tekniska specifikationer
BILAGA IX:
Offentliggörande
BILAGA X:
Information som ska finnas i meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem (i
enlighet med artiklarna 44.4 b och 68)
BILAGA XI:
Information som ska finnas i meddelanden om upphandling (i enlighet med artikel 69)
BILAGA XII:
Information som ska finnas i meddelanden om tilldelning av kontrakt (i enlighet med
artikel 70)
BILAGA XIII:
Innehåll i de inbjudningar att lämna anbud, delta i dialogen, förhandla eller bekräfta
intresse som föreskrivs i artikel 74
BILAGA XIV:
Förteckning över internationella sociala eller miljörelaterade konventioner som avses i
artikel 36.2
BILAGA XV:
Förteckning över de unionsrättsakter som avses i artikel 83.3
BILAGA XVI:
Information som ska finnas i meddelanden om ändringar av ett kontrakt under dess
löptid (i enlighet med artikel 89.1)
BILAGA XVII:
Tjänster som avses i artikel 91
BILAGA XVIII:
Information som ska finnas i meddelanden om kontrakt för sociala och andra särskilda
tjänster (i enlighet med artikel 92)
BILAGA XIX:
Information som ska finnas i meddelanden om projekttävlingar (i enlighet med arti
kel 96.1)
BILAGA XX:
Information som ska finnas i meddelanden om resultaten av projekttävlingar (i enlighet
med artikel 96.1)
BILAGA XXI:
Jämförelsetabell
SV
L 94/276
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
217
AVDELNING I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH ALL
MÄNNA PRINCIPER
KAPITEL I
Syfte och definitioner
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I detta direktiv fastställs regler om upphandlingsförfaran
den för upphandlande enheter med avseende på kontrakt samt
projekttävlingar, vars värde uppskattas till minst de tröskelvär
den som fastställs i artikel 15.
2. Med upphandling avses i detta direktiv en eller flera upp
handlande enheters anskaffning genom varu-, byggentreprenad-
eller tjänstekontrakt av byggentreprenader, varor eller tjänster
från ekonomiska aktörer som utvalts av dessa upphandlande
enheter, förutsatt att byggentreprenaderna, varorna eller tjäns
terna är avsedda för utövande av någon av de verksamheter
som avses i artiklarna 8–14.
3. Detta direktiv ska tillämpas om inte annat följer av arti
kel 346 i EUF-fördraget.
4. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas frihet att i
enlighet med unionsrätten definiera vad de anser vara tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, hur dessa tjänster bör organiseras
och finansieras i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd
samt vilka särskilda krav de bör underställas. Detta direktiv
påverkar inte heller myndigheters beslut om huruvida, hur
och i vilken omfattning de önskar utöva offentliga funktioner
själva, i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr
26.
5. Detta direktiv påverkar inte hur medlemsstaterna organi
serar sina system för social trygghet.
6. Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse ska inte om
fattas av detta direktivs tillämpningsområde.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt: skriftliga kontrakt
med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera
upphandlande enheter och en eller flera ekonomiska aktö
rer och som avser utförande av byggentreprenad, leverans
av varor eller tillhandahållande av tjänster.
2. byggentreprenadkontrakt: kontrakt som avser något av följan
de:
a) Utförande eller projektering och utförande av byggentre
prenader för sådana verksamheter som omfattas av bi
laga I.
b) Utförande, eller både projektering och utförande, av ett
byggnadsverk.
c) Realisering, oavsett medel, av ett byggnadsverk som
motsvarar de krav som anges av den upphandlande
enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen
eller projekteringen av byggnadsverket.
3. byggnadsverk: ett resultat av bygg- och anläggningsarbeten,
betraktat som en helhet och vilket i sig fullgör en teknisk
eller ekonomisk funktion.
4. varukontrakt: kontrakt som avser köp, leasing, hyra eller
hyrköp – med eller utan köpoption – av varor. Ett varu
kontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta komplet
terande monterings- och installationsarbeten.
5. tjänstekontrakt: kontrakt som avser tillhandahållandet av an
dra tjänster än de som avses i punkt 2.
6. ekonomisk aktör: varje fysisk eller juridisk person, upphand
lande enhet eller grupp av sådana personer och/eller enhe
ter, inbegripet tillfälliga företagssammanslutningar, som er
bjuder sig att utföra byggentreprenader och/eller ett bygg
nadsverk, leverera varor eller tillhandahålla tjänster på
marknaden.
7. anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett an
bud.
8. anbudssökande: en ekonomisk aktör som har ansökt om att
få eller inbjudits att lämna anbud vid ett selektivt eller
förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller
i ett innovationspartnerskap.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/277
Ds 2014:25
Bilaga 2
218
9. upphandlingsdokument: alla dokument som utarbetas av den
upphandlande enheten eller som den upphandlande enhe
ten hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i
upphandlingen eller förfarandet, inbegripet meddelanden
om upphandling, förhandsmeddelanden eller meddelanden
om att det finns ett kvalificeringssystem, om sådana an
vänds som anbudsinfordran, tekniska specifikationer, det
beskrivande dokumentet, förslag till kontraktsvillkor, for
mat för de handlingar som ska lämnas in av anbuds
sökande och anbudsgivare, upplysningar om allmänt till
lämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande do
kument.
10. centraliserad inköpsverksamhet: verksamhet som bedrivs sta
digvarande i någon av följande former:
a) Anskaffning av varor och/eller tjänster som är avsedda
för upphandlande enheter.
b) Tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om
byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda
för upphandlande enheter.
11. stödverksamhet för inköp: verksamheter för tillhandahållande
av stöd för inköp, särskilt i följande former:
a) Teknisk infrastruktur som gör det möjligt för upphand
lande enheter att tilldela offentliga kontrakt eller ingå
ramavtal för byggentreprenader, varor eller tjänster.
b) Rådgivning om genomförande eller utformning av upp
handlingsförfaranden.
c) Förberedande och administration av upphandlingsför
faranden på den upphandlande enhetens vägnar och
för denna.
12. inköpscentral: en upphandlande enhet i den mening som
avses i artikel 4.1 i det här direktivet eller en upphandlande
myndighet i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv
2014/24/EU som tillhandahåller centraliserad inköpsverk
samhet och eventuellt också stödverksamhet för inköp.
Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att
den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska
betraktas som upphandling i samband med utövandet av
en verksamhet av den typ som beskrivs i artiklarna 8–14.
Artikel 18 ska inte tillämpas på upphandling som
genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna be
driva centraliserad inköpsverksamhet.
13. leverantör av upphandlingstjänster: ett offentligt eller privat
organ som erbjuder stödverksamhet för inköp på mark
naden.
14. skriftlig: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas, åter
ges och sedan meddelas, inklusive uppgifter som går att
överföra eller lagra med elektroniska medel.
15. elektroniska medel: elektronisk utrustning för behandling
(även digital komprimering) och lagring av data som sänds,
överförs och mottas via kabel, radiovågor, på optisk eller
annan elektromagnetisk väg.
16. livscykel: alla på varandra följande och/eller inbördes sam
mankopplade skeden, inklusive forskning och utveckling
som ska genomföras, produktion, handel och dess villkor,
transport, användning och underhåll, som ingår i livsläng
den för en vara eller ett byggnadsverk eller tillhandahål
landet av en tjänst, från råvaruanskaffning eller generering
av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller
användningens slut.
17. projekttävling: förfarande på främst sådana områden som
fysisk planering, arkitekt- och ingenjörstjänster eller databe
handling som innebär att den upphandlande enheten får en
ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till
vinnande bidrag i en tävling med eller utan priser.
18. innovation: genomförande av en ny eller väsentligt förbätt
rad vara, tjänst eller process, som inbegriper men inte be
gränsar sig till produktions-, byggnads- eller anläggnings
processer, en ny marknadsföringsmetod eller en ny organi
sationsmetod inom affärspraxis, arbetsplatsorganisation el
ler yttre förbindelser bland annat i syfte att bidra till att
lösa samhällsutmaningar eller stödja Europa 2020-strategin
för smart och hållbar tillväxt för alla.
19. märke: alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att
byggentreprenader, varor, tjänster eller processer eller be
rörda förfaranden uppfyller vissa krav.
20. märkeskrav: de krav som ska uppfyllas av byggentrepre
nader, varor, tjänster eller processer eller berörda förfaran
den för att det berörda märket ska få användas.
SV
L 94/278
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
219
Artikel 3
Upphandlande myndigheter
1.
I detta direktiv avses med upphandlande myndigheter statliga,
regionala eller lokala myndigheter och offentligrättsliga organ
eller sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter
eller ett eller flera sådana organ.
2. Regionala myndigheter inbegriper alla myndigheter i de ad
ministrativa enheter som anges i en icke uttömmande förteck
ning i kategorierna Nuts 1 och Nuts 2 i enlighet med Europa
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 ( 1 ).
3. Lokala myndigheter omfattar alla myndigheter för administ
rativa enheter som anges i kategori Nuts 3 och mindre ad
ministrativa enheter enligt förordning (EG) nr 1059/2003.
4. Med offentligrättsliga organ menas varje organ som har
samtliga följande egenskaper:
a) De har särskilt inrättats för att tillgodose behov i det all
männas intresse, utan industriell eller kommersiell karaktär.
b) De är juridiska personer.
c) De finansieras till största delen av statliga, regionala eller
lokala myndigheter, eller av andra offentligrättsliga organ,
eller står under administrativ tillsyn av sådana myndigheter
eller organ; eller de har ett förvaltnings-, lednings- eller kon
trollorgan där mer än hälften av ledamöterna utses av stat
liga, regionala eller lokala myndigheter, eller av andra offent
ligrättsliga organ.
Artikel 4
Upphandlande enheter
1. Detta direktiv ska tillämpas på upphandlande enheter som
a) är upphandlande myndigheter eller offentliga företag och
som bedriver någon av de verksamheter som avses i artik
larna 8–14,
b) om de inte är upphandlande myndigheter eller offentliga
företag, bedriver någon av de verksamheter som avses i
artiklarna 8–14 eller någon kombination av dessa, och vilkas
verksamhet bygger på särskilda rättigheter eller ensamrätt,
som beviljats av en behörig myndighet i en medlemsstat.
2. Med offentligt företag menas varje företag över vilket en
upphandlande myndighet kan utöva ett direkt eller indirekt
bestämmande inflytande till följd av ägarförhållande, finansiellt
deltagande eller de regler som styr företaget.
De upphandlande myndigheterna ska anses utöva bestämmande
inflytande i följande fall när dessa myndigheter, direkt eller
indirekt
a) äger större delen av företagets tecknade kapital,
b) kontrollerar majoriteten av de rösträtter som är knutna till
företagets emitterade aktier, eller
c) kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets ad
ministrativa, styrande eller övervakande organ.
3. I denna artikel avses med särskild rättighet eller ensamrätt en
rättighet som beviljats av en behörig myndighet i en medlems
stat enligt lag eller annan författning, som begränsar utövandet
av någon av de verksamheter som avses i artiklarna 8–14 till en
eller flera enheter och som väsentligt påverkar andra enheters
möjligheter att bedriva sådan verksamhet.
Rättigheter som har beviljats genom ett förfarande som offent
liggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet av dessa rättigheter
har grundats på objektiva kriterier ska inte utgöra särskilda
rättigheter eller ensamrätt i den mening som avses i första
stycket.
Sådana förfaranden innefattar
a) upphandlingsförfaranden med föregående meddelande om
upphandling i enlighet med direktiv 2014/24/EU, direktiv
2009/81/EG, direktiv 2014/23/EU eller detta direktiv, och
b) förfaranden i enlighet med andra unionsrättsakter som för
tecknas i bilaga II och säkerställer tillräcklig föregående öp
penhet i samband med beviljande av tillstånd på grundval av
objektiva kriterier.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 med avseende på ändring av förteckningen
över unionsrättsakter i bilaga II om ändringarna visar sig vara
nödvändiga på grund av att nya rättsakter antagits eller att
sådana rättsakter upphävts eller ändrats.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/279
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av
den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur
för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003,
s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
220
Artikel 5
Blandad upphandling som omfattar samma verksamhet
1. Punkt 2 ska tillämpas på blandade kontrakt som avser
olika typer av upphandlingar som alla omfattas av detta direktiv.
Punkterna 3–5 ska tillämpas på blandade kontrakt som avser
upphandlingar som omfattas av detta direktiv och upphand
lingar som omfattas av andra rättsregler.
2. Kontrakt som avser två eller flera slag av upphandling
(byggentreprenader, tjänster eller varor) ska tilldelas i enlighet
med tillämpliga bestämmelser för den typ av upphandling som
karakteriserar huvudföremålet för den berörda upphandlingen.
För blandade kontrakt bestående delvis av tjänster i den mening
som avses i avdelning III kapitel I och delvis av andra tjänster,
eller blandade kontrakt bestående delvis av tjänster och delvis av
varor, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de upp
skattade värdena för tjänster respektive varor som är det högsta.
3. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
kan särskiljas ska punkt 4 tillämpas. Om de olika delarna i ett
visst kontrakt objektivt sett inte kan särskiljas ska punkt 5 till
lämpas.
Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget eller direktiv 2009/81/EG ska artikel 25 i det här
direktivet tillämpas.
4. De upphandlande enheterna får välja att tilldela separata
kontrakt för de olika delarna eller att tilldela ett enda kontrakt
när det gäller kontrakt som avser både upphandling som om
fattas av detta direktiv och upphandling som inte omfattas av
detta direktiv. Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela
separata kontrakt för de olika delarna ska beslut om vilka rätts
regler som ska gälla för de olika kontrakten fattas på grundval
av de egenskaper som varje del har.
Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela ett enda kon
trakt ska detta direktiv tillämpas, om inte annat följer av arti
kel 25, på det blandade kontrakt som ingås, oberoende av
värdet av de delar som annars skulle omfattas av andra rätts
regler och oberoende av vilka rättsregler dessa delar annars
skulle ha omfattats av.
För blandade kontrakt bestående av varu-, byggentreprenads-
och tjänstekontrakt och av koncessioner ska det blandade
kontraktet tilldelas i enlighet med detta direktiv, förutsatt att
det uppskattade värdet av den del av kontraktet som utgör ett
kontrakt som omfattas av detta direktiv, som beräknats i enlig
het med artikel 16, uppgår till minst det relevanta tröskelvärde
som anges i artikel 15.
5. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas ska de tillämpliga rättsreglerna fastställas på
grundval av huvudföremålet för kontraktet.
Artikel 6
Upphandling som omfattar flera verksamheter
1. Vad gäller kontrakt som avser flera verksamheter får upp
handlande enheter välja att tilldela separata kontrakt för varje
verksamhet eller att tilldela ett enda kontrakt. Om de upphand
lande enheterna väljer att tilldela separata kontrakt ska beslut
om vilka rättsregler som ska gälla för de olika separata kont
rakten fattas på grundval av de egenskaper som varje verksam
het har.
Trots vad som sägs i artikel 5 ska, om de upphandlande enhe
terna väljer att tilldela ett enda kontrakt ska punkterna 2 och 3 i
denna artikel, tillämpas. Om någon av de berörda verksamhe
terna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller direktiv
2009/81/EG ska emellertid artikel 26 i det här direktivet till
lämpas.
Valet mellan att tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett
antal separata kontrakt får dock inte fattas i syfte att undanta
kontraktet eller kontrakten från tillämpningsområdet för detta
direktiv eller, i tillämpliga fall, direktiv 2014/24/EU eller direktiv
2014/23/EU.
2. För ett kontrakt som avser att omfatta flera verksamheter
ska de bestämmelser gälla som är tillämpliga på den verksamhet
som kontraktet huvudsakligen är avsett för.
3. Vad gäller kontrakt där det är omöjligt att på objektiva
grunder avgöra vilken verksamhet kontraktet främst avser, ska
de tillämpliga bestämmelserna fastställas i enlighet med leden a,
b och c:
a) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med direktiv 2014/24/EU
om en av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av
detta direktiv, och övriga verksamheter av det ovan nämnda
direktiv 2014/24/EU.
SV
L 94/280
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
221
b) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med detta direktiv om en
av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av detta
direktiv och övriga verksamheter av direktivet 2014/23/EU.
c) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med detta direktiv om en
av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av detta
direktiv och övriga verksamheter varken omfattas av detta
direktiv eller direktiv 2014/24/EU eller direktiv 2014/23/EU.
KAPITEL II
Verksamheter
Artikel 7
Gemensamma bestämmelser
Vid tillämpning av artiklarna 8, 9 och 10 avses med leverans
generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning.
Produktion av gas i form av utvinning omfattas dock av arti
kel 14.
Artikel 8
Gas och värme
1. När det gäller gas och värme ska detta direktiv tillämpas
på följande typer av verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av gas eller värme.
b) Leverans av gas eller värme till sådana nät.
2. Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar gas eller värme till fasta nät som tillhanda
håller tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en
verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande enhetens produktion av gas eller värme
är en oundviklig följd av utövandet av en annan verksamhet
än någon av dem som avses i punkt 1 i denna artikel eller i
artiklarna 9–11.
b) Leveransen till det publika nätet syftar endast till att använda
denna produktion ekonomiskt och utgör högst 20 % av den
upphandlande enhetens omsättning, beräknat på de tre när
mast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräk
nat.
Artikel 9
El
1. När det gäller el ska detta direktiv tillämpas på följande
typer av verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av el.
b) Leverans av el till sådana nät.
2. Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar el till fasta nät som tillhandahåller tjänster
för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i
den mening som avses i punkt 1 om samtliga följande villkor är
uppfyllda:
a) Den upphandlande enhetens produktion av el behövs för
utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som
avses i punkt 1 i denna artikel eller i artiklarna 8, 10 och 11.
b) Leveransen till det publika nätet beror endast på den upp
handlande enhetens egen förbrukning och har inte överstigit
30 % av dess totala produktion av energi, beräknat på de tre
närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år med
räknat.
Artikel 10
Vatten
1. Vad gäller vatten ska detta direktiv tillämpas på följande
typer av verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av dricksvatten.
b) Leverans av dricksvatten till sådana nät.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/281
Ds 2014:25
Bilaga 2
222
2. Detta direktiv ska även tillämpas på kontrakt eller pro
jekttävlingar som tilldelas eller anordnas av upphandlande en
heter som bedriver någon av de verksamheter som avses i punkt
1 och som har anknytning till en av följande verksamheter:
a) Vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering, för
utsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörj
ningen utgör mer än 20 % av den totala volym vatten som
tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings-
och dräneringsanläggningar.
b) Bortföring eller rening av avloppsvatten.
3. Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar dricksvatten till fasta nät som tillhandahål
ler tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en
verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande enhetens produktion av dricksvatten äger
rum för att det behövs för utövandet av en annan verksam
het än dem som avses i artiklarna 8–11.
b) Leveransen till det publika nätet beror endast på den upp
handlande enhetens egen förbrukning och har inte överstigit
30 % av dess totala produktion av dricksvatten, beräknat på
de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år
medräknat.
Artikel 11
Transporttjänster
Detta direktiv ska tillämpas på verksamhet som avser tillhanda
hållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för
allmänheten på områdena järnvägstransporter, automatiserade
system, spårvagnar, trådbussar, bussar eller linbana.
Ett nät för transporttjänster ska anses föreligga om tjänsten
tillhandahålls enligt driftsvillkor som fastställs av en behörig
myndighet i en medlemsstat, t.ex. i fråga om linjedragning,
kapacitet som ska finnas tillgänglig eller turtäthet.
Artikel 12
Hamnar och flygplatser
Detta direktiv ska tillämpas på verksamhet som avser utnytt
jande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla
flygplatser och kusthamnar eller inlandshamnar eller andra ter
minaler för transport i luften, till havs eller på inre vattenvägar.
Artikel 13
Posttjänster
1. Detta direktiv ska tillämpas på verksamhet som avser till
handahållande av
a) posttjänster,
b) andra tjänster än posttjänster, förutsatt att sådana tjänster
tillhandahålls av en enhet som också tillhandahåller post
tjänster i den mening som avses i punkt 2 b i den här
artikeln och att de villkor som fastställs i artikel 34.1 inte
är uppfyllda med avseende på de tjänster som omfattas av
punkt 2 b i den här artikeln.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamen
tets och rådets direktiv 97/67/EG ( 1 ) gäller följande definitioner i
denna artikel:
a) postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga ut
formning som den ska överlämnas i, oavsett vikt. Sådana
försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel
böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket
som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde,
oavsett vikt.
b) posttjänster: insamling, sortering, transport och överlämnande
av postförsändelser. Detta omfattar både tjänster inom och
utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd i enlig
het med direktiv 97/67/EG.
c) andra tjänster än posttjänster: tjänster som tillhandahålls på
följande områden:
i) tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster
både före och efter försändelsen, inklusive närservice),
ii) tjänster som gäller försändelser som inte innefattas i led
a, till exempel oadresserad direktreklam.
SV
L 94/282
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 decem
ber 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens
inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på
tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).
Ds 2014:25
Bilaga 2
223
Artikel 14
Utvinning av olja och gas samt prospektering efter eller
utvinning av kol eller andra fasta bränslen
Detta direktiv ska tillämpas på verksamhet som avser utnytt
jande av ett geografiskt område i syfte att
a) utvinna olja eller gas,
b) prospektera efter eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
KAPITEL III
Materiellt tillämpningsområde
A v s n i t t 1
T r ö s k e l v ä r d e n
Artikel 15
Tröskelvärden
Detta direktiv ska tillämpas på all upphandling som inte ska
undantas enligt artiklarna 18–23 eller artikel 34 när det gäller
utövande av verksamheten i fråga, och vars värde exklusive
mervärdesskatt beräknas uppgå till minst följande tröskelvärden:
a) 414 000 EUR för varu- och tjänstekontrakt samt för pro
jekttävlingar.
b) 5 186 000 EUR för byggentreprenadkontrakt.
c) 1 000 000 EUR för de tjänstekontrakt för sociala och andra
särskilda tjänster som förtecknas i bilaga XVII.
Artikel 16
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en
upphandling
1. Beräkningen av det uppskattade värdet av en upphandling
ska grundas på det totala beloppet exklusive mervärdesskatt
som ska betalas enligt den upphandlande enhetens egen upp
skattning, inbegripet varje form av eventuell optionsrätt och de
eventuella klausuler om förlängning av kontrakten som uttryck
ligen anges i upphandlingsdokumenten.
Om den upphandlande enheten planerar för premier eller ersätt
ningar till anbudssökande eller anbudsgivare ska den beakta
dessa när den beräknar det uppskattade upphandlingsvärdet.
2. Om en upphandlande enhet består av ett antal separata
operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla
enskilda operativa enheter beaktas.
Trots vad som sägs i första stycket får värdena uppskattas för
den berörda enheten om en separat operativ enhet självständigt
ansvarar för sin upphandling eller vissa kategorier av denna.
3. Metoden för beräkning av det uppskattade värdet av en
upphandling får inte väljas i syfte att undanta den från detta
direktivs tillämpningsområde. En upphandling får inte delas upp
för att förhindra att upphandlingen omfattas av detta direktiv,
såvida inte detta motiveras av objektiva skäl.
4. Det uppskattade värdet ska gälla vid den tidpunkt då an
budsinfordran skickas ut eller, om en anbudsinfordran inte
krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande enheten inleder
upphandlingsförfarandet, exempelvis, när så är lämpligt, genom
att man kontaktar ekonomiska aktörer i samband med upp
handlingen.
5. För ramavtal och dynamiska inköpssystem är det värde
som ska beaktas det högsta uppskattade värdet exklusive mer
värdesskatt av samtliga planerade kontrakt under avtalets eller
systemets hela löptid.
6. För innovationspartnerskap är det värde som ska beaktas
det högsta uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt av de
forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras
under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor,
tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas och upp
handlas i slutet av det planerade partnerskapet.
7. Vid tillämpning av artikel 15 ska den upphandlande en
heten i det uppskattade värdet av ett byggentreprenadkontrakt
inbegripa såväl kostnaden för byggentreprenaden som hela det
uppskattade värdet av alla varor eller tjänster som den upphand
lande enheten tillhandahåller entreprenören, förutsatt att de är
nödvändiga för att byggentreprenaden ska kunna genomföras.
8. Om ett planerat byggnadsverk eller ett planerat tillhanda
hållande av tjänster kan innebära att flera kontrakt tilldelas i
form av delkontrakt, ska det uppskattade totala värdet av samt
liga delkontrakt beaktas.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst
det tröskelvärde som anges i artikel 15, ska detta direktiv till
lämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/283
Ds 2014:25
Bilaga 2
224
9. Om en planerad anskaffning av likartade varor kan inne
bära att flera kontrakt tilldelas i form av delkontrakt, ska det
uppskattade totala värdet av samtliga delkontrakt beaktas vid
tillämpningen av artikel 15 b och c.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst
det tröskelvärde som anges i artikel 15, ska detta direktiv till
lämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
10. Trots vad som sägs i punkterna 8 och 9 får upphand
lande enheter tilldela kontrakt för enskilda delar utan att till
lämpa de förfaranden som föreskrivs i detta direktiv, förutsatt
att det uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt för den
berörda delen är lägre än 80 000 EUR för varor eller tjänster
eller 1 miljon EUR för byggentreprenader. Det sammanlagda
värdet av de delar som därigenom tilldelas utan att tillämpa
detta direktiv får dock inte överskrida 20 % av det sammanlagda
värdet av alla delar som den föreslagna byggentreprenaden, den
föreslagna anskaffningen av likartade varor eller det föreslagna
tillhandahållandet av tjänster har delats upp i.
11. För varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkom
mer eller som ska förnyas inom en viss period, ska det upp
skattade kontraktsvärdet beräknas utifrån
a) antingen det reella totala värdet av en följd av liknande
kontrakt som tilldelats under de föregående tolv månaderna
eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt korri
gerat för att ta hänsyn till eventuella ändringar i kvantitet
eller värde under loppet av de tolv månader som följer efter
det första kontraktet,
b) eller det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt
som avses att tilldelas under loppet av de tolv månader som
följer efter den första leveransen eller under räkenskapsåret
om detta är längre än tolv månader.
12. För varukontrakt som avser leasing, hyra eller hyrköp,
ska det uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån följande
värde:
a) För kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst tolv må
nader, det uppskattade totala värdet för hela kontraktstiden
eller om denna är längre än tolv månader, det totala värdet,
inbegripet uppskattat restvärde.
b) För kontrakt på obestämd tid eller kontrakt som inte kan
tidsbestämmas, månadsvärdet multiplicerat med 48.
13. För tjänstekontrakt ska det uppskattade kontraktsvärdet
beräknas utifrån följande värde i förekommande fall:
a) Försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra
former av ersättning.
b) Banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisio
ner som ska betalas, ränta och andra former av ersättning.
c) Kontrakt som avser projektering: arvoden, provisioner som
ska betalas och andra former av ersättning.
14. För tjänstekontrakt där det inte anges något totalpris, ska
det uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån följande värde:
a) För kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst 48 må
nader: det totala värdet under hela kontraktstiden.
b) För kontrakt på obestämd tid eller kontrakt med mer än 48
månaders löptid: månadsvärdet multiplicerat med 48.
Artikel 17
Revidering av tröskelvärdena
1. Kommissionen ska vartannat år från och med den 30 juni
2013 kontrollera att de tröskelvärden som fastställs i artikel 15 a
och b motsvarar dem som fastställs i Världshandelsorganisatio
nens avtal om offentlig upphandling (nedan kallat WTO-avtalet),
och ska vid behov revidera dem i enlighet med den här artikeln.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska kommissionen beräkna tröskelvärdena utifrån genomsnittlig
dagskurs för euro, uttryckt i särskilda dragningsrätter (SDR),
under en period på 24 månader som slutar den 31 augusti
omedelbart före den revidering som börjar gälla den 1 januari.
Om det behövs ska de reviderade tröskelvärdena avrundas nedåt
till närmaste tusental euro för att säkerställa iakttagandet av de
gällande tröskelvärdena enligt WTO-avtalet, uttryckta i SDR.
SV
L 94/284
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
225
2. Kommissionen ska vartannat år från och med den 1 ja
nuari 2014 fastställa motvärdet till de tröskelvärden som avses i
artikel 15 a och b i nationella valutor när det gäller de med
lemsstater som inte har euron som valuta, och som ska revide
ras i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.
Samtidigt ska kommissionen fastställa motvärdet till det trös
kelvärde som avses i artikel 15 c i nationella valutor när det
gäller de medlemsstater som inte har euron som valuta.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska dessa motvärden fastställas på grundval av den genomsnitt
liga dagskursen för dessa valutor motsvarande det tillämpliga
tröskelvärdet uttryckt i euro under de 24 månader som slutar
den 31 augusti omedelbart före den revidering som börjar gälla
den 1 januari.
3. Kommissionen ska offentliggöra de reviderade tröskelvär
dena enligt punkt 1, deras motvärden i de nationella valutor
som avses i punkt 2 första stycket och det motvärde som fast
ställts i enlighet med punkt 2 andra stycket i Europeiska unionens
officiella tidning i början av november månad efter revideringen.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 för att anpassa de metoder som anges i
andra stycket i punkt 1 i den här artikeln till eventuella änd
ringar i den metod som anges i WTO-avtalet för en revidering
av de tröskelvärden som avses i artikel 15 a och b, och för att
fastställa de motsvarande beloppen i nationella valutor när det
gäller de medlemsstater som inte har euron som valuta i enlig
het med punkt 2 i den här artikeln.
Kommissionen ska också ges befogenhet att anta delegerade
akter enligt artikel 103 för att vid behov revidera de tröskel
värden som avses i artikel 15 a och b.
5. Om det är nödvändigt att revidera de tröskelvärden som
avses i artikel 15 a och b, och det på grund av tidsbrist inte går
att använda förfarandet i artikel 103 och det därför föreligger
tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i
artikel 104 tillämpas på delegerade akter som antas enligt punkt
4 andra stycket i den här artikeln.
A v s n i t t 2
U n d a n t a g n a k o n t r a k t o c h p r o j e k t t ä v l i n g a r
– s ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r f ö r u p p h a n d l i n g
s o m a v s e r f ö r s v a r s - o c h s ä k e r h e t s a s p e k t e r
U n d e r a v s n i t t 1
U n d a n t a g s o m g ä l l e r a l l a u p p h a n d l a n d e e n h e t e r
o c h
s ä r s k i l d a
u n d a n t a g
f ö r
v a t t e n -
o c h
e n e r g i s e k t o r e r n a
Artikel 18
Kontrakt som tilldelas för återförsäljning eller uthyrning
till tredje man
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt som tilldelats
för återförsäljning eller uthyrning till tredje parter, förutsatt att
den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller
ensamrätt att sälja eller hyra ut kontraktsföremålet samt att
andra enheter fritt kan sälja eller hyra ut det på samma villkor
som den upphandlande enheten.
2. De upphandlande enheterna ska på begäran anmäla alla
kategorier av varor eller verksamheter som de anser undantagna
enligt punkt 1 till kommissionen. Kommissionen får, i infor
mationssyfte, regelbundet i Europeiska unionens officiella tidning
offentliggöra förteckningar över de kategorier av varor och verk
samheter som den anser omfattas av undantaget. Kommissionen
ska då ta hänsyn till eventuella känsliga kommersiella aspekter
som den upphandlande enheten påpekar när den överlämnar
informationen.
Artikel 19
Kontrakt och projekttävlingar som tilldelas eller
organiseras för annat än utövandet av verksamhet som
omfattas av detta direktiv eller för utövandet av sådan
verksamhet i ett tredjeland
1. Detta direktiv är inte tillämpligt på kontrakt som den
upphandlande enheten tilldelar för något annat än utövande
av de typer av verksamhet som anges i artiklarna 8–14 eller
för utövande av sådana verksamheter i ett tredjeland när verk
samheten bedrivs utan fysisk användning av något nät eller
geografiskt område inom unionen, och det är heller inte till
lämpligt på projekttävlingar som organiseras i sådana syften.
2. De upphandlande enheterna ska på begäran anmäla alla
verksamheter som de anser undantagna enligt punkt 1 till kom
missionen. Kommissionen får, i informationssyfte, regelbundet i
Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra förteckningar
över de verksamhetskategorier som den anser omfattas av detta
undantag. Kommissionen ska då ta hänsyn till eventuella käns
liga kommersiella aspekter som den upphandlande enheten på
pekar när den överlämnar informationen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/285
Ds 2014:25
Bilaga 2
226
Artikel 20
Tilldelning av kontrakt och anordnande av projekttävlingar
i enlighet med internationella regler
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt eller pro
jekttävlingar som den upphandlande enheten är skyldig att till
dela eller anordna enligt andra upphandlingsförfaranden än de
som föreskrivs i detta direktiv, som fastställts genom något av
följande:
a) Ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga
skyldigheter, såsom ett internationellt avtal som i överens
stämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat
och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som
omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är av
sedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller
utnyttja gemensamt.
b) En internationell organisation.
Medlemsstaterna ska lämna alla rättsliga instrument som avses i
första stycket led a i denna punkt till kommissionen, som får
rådfråga den rådgivande kommitté för offentliga upphandlings
kontrakt som avses i artikel 105.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt och pro
jekttävlingar som en upphandlande enhet tilldelar eller anordnar
i enlighet med upphandlingsregler som fastställts av en interna
tionell organisation eller ett internationellt finansinstitut när
berörda kontrakt eller projekttävlingar helt finansieras av den
organisationen eller det institutet; när det gäller kontrakt eller
projekttävlingar som till största delen medfinansieras av en in
ternationell organisation eller ett internationellt finansinstitut,
ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
3. Artikel 27 ska tillämpas på kontrakt och projekttävlingar
som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas
eller anordnas i enlighet med internationella regler. Punkterna
1 och 2 i den här artikeln ska inte tillämpas på dessa kontrakt
och projekttävlingar.
Artikel 21
Särskilda undantag för tjänstekontrakt
Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekontrakt som avser
a) förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befint
liga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till
sådan egendom,
b) skiljemanna- och förlikningstjänster,
c) någon av följande juridiska tjänster, nämligen
i) företrädande av en klient av en advokat i den mening
som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG ( 1 ), vid
— skiljeförfarande eller förlikning i en medlemsstat, ett
tredjeland eller en internationell skiljeförfarande- eller
förlikningsinstans, eller
— rättsliga förfaranden i domstolar, i tribunaler eller hos
myndigheter i en medlemsstat eller ett tredjeland eller
vid internationella domstolar, tribunaler eller institu
tioner,
ii) juridisk rådgivning i förberedande syfte inför något av de
förfaranden som avses i led i i detta led eller när det
finns en påtaglig indikation om och en stor sannolikhet
för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att
bli föremål för sådana förfaranden, förutsatt att rådgiv
ningen ges av en advokat i den mening som avses i
artikel 1 i direktiv 77/249/EEG,
iii) tjänster inom certifiering och autentisering av dokument
som måste tillhandahållas av notarier,
iv) juridiska tjänster som tillhandahålls av förvaltare eller
förmyndare eller andra juridiska tjänster vars leverantörer
är utsedda av en domstol eller tribunal i medlemsstaten i
fråga eller enligt lag är utsedda att utföra särskilda upp
gifter under överinseende av sådana tribunaler eller dom
stolar,
v) andra juridiska tjänster som i medlemsstaten i fråga har
anknytning, om än tillfälligt, till officiellt myndighets
utövande,
SV
L 94/286
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande
för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla
tjänster (EGT L 78, 26.3.1977, s. 17).
Ds 2014:25
Bilaga 2
227
d) finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning,
förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella
instrument i den mening som avses i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG ( 1 ) samt transaktioner som
genomförs med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten
och Europeiska stabilitetsmekanismen,
e) lån, även i samband med emission, försäljning, förvärv eller
överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
f) anställningskontrakt,
g) kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana,
h) civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för före
byggande av fara som tillhandahålls av icke-vinstdrivande
organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av
CPV-koderna: 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1,
75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8,
98113100-9 och 85143000-3 utom ambulanstjänster för
transport av patienter,
i) kontrakt för sändningstid eller tillhandahållande av program
som tilldelas leverantörer av audiovisuella medietjänster eller
radiotjänster. I detta led har leverantörer av medietjänster
samma betydelse som i artikel 1.1 d i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2010/13/EU ( 2 ). Program ska ha samma
betydelse som i artikel 1.1 b i det direktivet, men ska också
omfatta radioprogram och radioprogrammaterial. Dessutom
ska programmaterial i denna bestämmelse ha samma betydelse
som program.
Artikel 22
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekontrakt som tilldelas
en enhet som själv är en upphandlande myndighet eller en
sammanslutning av upphandlande myndigheter på grundval av
en ensamrätt som dessa innehar enligt offentliggjorda lagar eller
andra författningar som är förenliga med EUF-fördraget.
Artikel 23
Kontrakt tilldelade av vissa upphandlande enheter för
anskaffning av vatten och leverans av energi eller
bränslen avsedda för energiproduktion
Detta direktiv ska inte tillämpas på
a) kontrakt som avser anskaffning av vatten om de tilldelas av
en upphandlande enhet som utövar en eller båda av de verk
samheter rörande dricksvatten som avses i artikel 10.1,
b) kontrakt som tilldelas av upphandlande enheter som själva
är verksamma inom energisektorn genom att utöva någon av
de verksamheter som avses i artiklarna 8.1, 9.1 eller 14 för
leverans av
i) energi,
ii) bränslen avsedda för energiproduktion.
U n d e r a v s n i t t 2
U p p h a n d l i n g s o m a v s e r f ö r s v a r s - o c h s ä k e r
h e t s a s p e k t e r
Artikel 24
Försvar och säkerhet
1. För tilldelade kontrakt och projekttävlingar som organise
ras på försvars- och säkerhetsområdet ska detta direktiv inte
tillämpas på
a) kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv
2009/81/EG,
b) kontrakt på vilka direktiv 2009/81/EG inte är tillämpligt i
enlighet med artiklarna 8, 12 och 13 i det direktivet.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt och pro
jekttävlingar som inte annars omfattas av ett undantag enligt
punkt 1, om skyddet av en medlemsstats väsentliga säkerhets
intressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder,
exempelvis genom att det ställs krav för att skydda den kon
fidentiella karaktären hos den information som den upphand
lande enheten lämnar ut i ett förfarande för kontraktstilldelning
som genomförs i enlighet med detta direktiv.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/287
( 1 ) Europa parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april
2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets
och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv
93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars
2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i med
lemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av
audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)
(EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
228
Detta direktiv ska dessutom, i överensstämmelse med arti
kel 346.1 a i EUF-fördraget, inte tillämpas på offentliga kontrakt
och projekttävlingar som inte annars omfattas av ett undantag
enligt punkt 1 i den här artikeln, om tillämpningen av detta
direktiv skulle innebära en skyldighet för en medlemsstat att
tillhandahålla information vars avslöjande den anser strida
mot medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen.
3. Om upphandlingen och fullgörandet av kontraktet eller
projekttävlingen omfattas av sekretess eller ska åtföljas av sär
skilda säkerhetsåtgärder i enlighet med lagar och andra författ
ningar som gäller i en medlemsstat, ska detta direktiv inte till
lämpas, förutsatt att medlemsstaten har fastslagit att de berörda
väsentliga intressena inte kan garanteras genom mindre ingri
pande åtgärder, såsom de som avses i punkt 2 första stycket.
Artikel 25
Blandad upphandling som omfattar samma verksamhet och
som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
1. Denna artikel ska tillämpas på blandade kontrakt som
omfattar samma verksamhet och som avser både upphandling
som omfattas av detta direktiv och upphandling eller andra
inslag som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller direktiv
2009/81/EG.
2. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
kan särskiljas får de upphandlande enheterna välja att tilldela
separata kontrakt för de olika delarna eller att tilldela ett enda
kontrakt.
Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela separata kon
trakt för de olika delarna ska beslut om vilka rättsregler som ska
gälla för de olika kontrakten fattas på grundval av de egenska
per som varje del har.
Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela ett enda kon
trakt ska följande kriterier tillämpas för att fastställa de tillämp
liga rättsreglerna:
a) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i
EUF-fördraget får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv, förutsatt att tilldelning av ett enda kontrakt
motiveras av objektiva skäl.
b) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av direktiv
2009/81/EG får kontraktet tilldelas i enlighet med det direk
tivet, förutsatt att tilldelning av ett enda kontrakt motiveras
av objektiva skäl. Detta led påverkar inte de tröskelvärden
och undantag som föreskrivs i det direktivet.
Beslutet att tilldela ett enda kontrakt får emellertid inte fattas i
syfte att förhindra att kontraktet omfattas av antingen detta
direktiv eller direktiv 2009/81/EG.
3. Punkt 2 tredje stycket a ska tillämpas på blandade kon
trakt på vilka både led a och led b i det stycket annars skulle
kunna vara tillämpliga.
4. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv när det inbegriper delar på vilka artikel 346 i
EUF-fördraget är tillämplig; annars får det tilldelas i enlighet
med direktiv 2009/81/EG.
Artikel 26
Upphandling som omfattar flera verksamheter och som
avser försvars- eller säkerhetsaspekter
1. Vad gäller kontrakt som avser flera verksamheter får upp
handlande enheter välja att tilldela separata kontrakt för varje
verksamhet eller att tilldela ett enda kontrakt. Om de upphand
lande enheterna väljer att tilldela separata kontrakt för de olika
delarna ska beslut om vilka regler som ska gälla för de olika
kontrakten fattas på grundval av de egenskaper som varje verk
samhet har.
Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela ett enda kon
trakt ska punkt 2 i denna artikel tillämpas. Valet mellan att
tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett antal separata kont
rakt får inte göras i syfte att undanta kontraktet eller kontrakten
från tillämpningsområdet för detta direktiv eller direktiv
2009/81/EG.
2. Vad gäller kontrakt som avser en verksamhet som omfat
tas av detta direktiv och en annan verksamhet som
a) omfattas av direktiv 2009/81/EG, eller
b) omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget
SV
L 94/288
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
229
får kontraktet, i de fall som anges ovan i led a i första stycket,
tilldelas i enlighet med direktiv 2009/81/EG, och, i de fall som
anges i led b, tilldelas utan tillämpning av detta direktiv. Detta
stycke påverkar inte de tröskelvärden och undantag som före
skrivs i direktiv 2009/81/EG.
Kontrakt som anges i led a i första stycket som dessutom
omfattar upphandling eller andra inslag som omfattas av arti
kel 346 i EUF-fördraget får tilldelas utan tillämpning av detta
direktiv.
Ett villkor för tillämpningen av första och andra stycket är
emellertid att tilldelningen av ett enda kontrakt motiveras av
objektiva skäl och att beslutet att tilldela ett enda kontrakt
inte fattas i syfte att förhindra att kontraktet omfattas av detta
direktiv.
Artikel 27
Kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- eller
säkerhetsaspekter och som tilldelas eller anordnas i
enlighet med internationella regler
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt eller pro
jekttävlingar som avser försvars- och säkerhetsaspekter och
som den upphandlande enheten är skyldig att tilldela eller an
ordna enligt andra upphandlingsförfaranden än de som före
skrivs i detta direktiv, som fastställts genom något av följande:
a) Ett internationellt avtal eller arrangemang som i överens
stämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat
och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som
omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är av
sedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller
utnyttja gemensamt.
b) Internationellt avtal eller arrangemang om stationering av
trupper och som avser åtaganden i en medlemsstats eller
ett tredjeland.
c) En internationell organisation.
Alla avtal och alla arrangemang som avses i första stycket a i
denna punkt ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den
rådgivande kommitté för offentlig upphandling som avses i
artikel 105.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt och pro
jekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och
som de upphandlande enheterna tilldelar i enlighet med upp
handlingsregler som fastställts av en internationell organisation
eller ett internationellt finansinstitut, när de berörda kontrakten
eller projekttävlingarna helt finansieras av den organisationen
eller det institutet. När det gäller kontrakt eller projekttävlingar
som till största delen medfinansieras av en internationell orga
nisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna enas
om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
U n d e r a v s n i t t 3
S ä r s k i l d a r e l a t i o n e r ( s a m a r b e t e , a n k n u t n a f ö
r e t a g o c h s a m r i s k f ö r e t a g )
Artikel 28
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
1. Kontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en
privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person ska inte om
fattas av tillämpningsområdet för detta direktiv om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten utövar kontroll över den
berörda juridiska personen motsvarande den som den utövar
över sin egen förvaltning.
b) Den kontrollerade juridiska personen utför mer än 80 % av
sin verksamhet för den kontrollerande upphandlande myn
dighetens räkning eller för andra juridiska personer som den
upphandlande myndigheten utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
det kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lag
stiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte
utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juri
diska personen.
En upphandlande myndighet ska anses utöva kontroll över en
juridisk person motsvarande den kontroll som den utövar över
sin egen förvaltning i den mening som avses i första stycket a
om myndigheten har ett avgörande inflytande över både den
kontrollerade juridiska personens strategiska mål och viktiga
beslut. Sådan kontroll får också utövas av en annan juridisk
person, som själv kontrolleras på samma sätt av den upphand
lande myndigheten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/289
Ds 2014:25
Bilaga 2
230
2. Punkt 1 gäller också när den kontrollerade personen är en
upphandlande myndighet, och myndigheten tilldelar ett kont
rakt till den kontrollerande upphandlande myndigheten eller till
en annan juridisk person som kontrolleras av samma upphand
lande myndighet, förutsatt att det inte finns något direkt privat
ägarintresse i kapitalet i den juridiska person som tilldelas det
offentliga kontraktet med undantag för icke-kontrollerande och
icke-blockerande former av privat ägarintresse i kapital som
krävs enligt nationell lagstiftning, i överensstämmelse med för
dragen, och som inte utövar ett avgörande inflytande över den
kontrollerade juridiska personen.
3. En upphandlande myndighet som inte utövar kontroll
över en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person i den
mening som avses i punkt 1 kan emellertid tilldela ett kontrakt
till denna juridiska person utan att tillämpa detta direktiv, om
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten utövar tillsammans med
andra upphandlande myndigheter kontroll över den berörda
juridiska personen motsvarande den som de utövar över sina
egna förvaltningar.
b) Den juridiska personen utför mer än 80 % av sin verksamhet
för de kontrollerande upphandlande myndigheternas räkning
eller för andra juridiska personer som samma upphandlande
myndigheter utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
det kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lag
stiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte
utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juri
diska personen.
För tillämpningen av första stycket a ska de upphandlande
myndigheterna anses utöva gemensam kontroll över en juridisk
person om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den kontrollerade juridiska personens beslutsorgan består av
representanter från samtliga deltagande upphandlande myn
digheter. Enskilda representanter får företräda flera eller
samtliga av de deltagande upphandlande myndigheterna.
ii) Dessa upphandlande myndigheter har tillsammans ett avgö
rande inflytande såväl över den kontrollerade juridiska per
sonens strategiska mål som över dess viktiga beslut.
iii) Den kontrollerade juridiska personen har inget eget intresse
som strider mot de kontrollerande upphandlande myndig
heternas intressen.
4. Ett kontrakt som ingåtts uteslutande mellan två eller flera
upphandlande myndigheter ska inte omfattas av tillämpnings
området för detta direktiv, om samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Kontraktet inrättar eller genomför ett samarbete mellan de
deltagande upphandlande myndigheterna för att säkerställa
att de offentliga tjänster som de ska fullgöra tillhandahålls
med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål.
b) Genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden
som sammanhänger med allmänintresset.
c) De deltagande upphandlande myndigheterna utövar verk
samhet på den öppna marknaden i en omfattning som un
derstiger 20 % av de verksamheter som berörs av samarbetet.
5. När procentsatsen för de verksamheter som avses i punk
terna 1 första stycket b, 3 första stycket b och 4 c fastställs ska
man beakta den genomsnittliga totala omsättningen eller ett
lämpligt alternativt verksamhetsbaserat mått, såsom kostnader
som uppstått hos den relevanta juridiska personen i fråga om
tjänster, varor och byggentreprenader under de tre åren som
föregår kontraktets tilldelning.
När omsättningen, eller det alternativa verksamhetsbaserade
måttet såsom kostnader, för de föregående tre åren inte är till
gängliga eller inte längre är relevanta på grund av tidpunkten
för den relevanta juridiska personens etablering eller inledandet
av verksamheten eller en omorganisation av dess verksamheter,
ska det vara tillräckligt att företaget kan påvisa att verksamhets
måttet är trovärdigt, särskilt genom prognoser för verksamhe
ten.
SV
L 94/290
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
231
Artikel 29
Kontrakt som tilldelas anknutna företag
1. I denna artikel avses med anknutet företag alla företag vars
årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens
årsräkenskaper enligt kraven i direktiv 2013/34/EU.
2. När det gäller enheter som inte omfattas av direktiv
2013/34/EU, avses med anknutet företag alla företag som upp
fyller något av följande villkor:
a) Den upphandlande enheten kan direkt eller indirekt utöva ett
bestämmande inflytande över det.
b) Företaget får utöva ett bestämmande inflytande över den
upphandlande enheten.
c) Det är gemensamt med den upphandlande enheten under
kastat ett bestämmande inflytande från ett annat företag på
grund av ägarförhållanden, finansiellt deltagande eller de reg
ler företaget lyder under.
I denna punkt ska begreppet bestämmande inflytande ha
samma betydelse som i artikel 4.2 andra stycket.
3. Utan hinder av artikel 28 och under förutsättning att vill
koren i punkt 4 i den här artikeln är uppfyllda ska detta direktiv
inte gälla kontrakt som
a) av en upphandlande enhet tilldelas ett anknutet företag, eller
b) av ett samriskföretag, bildat uteslutande av ett antal upp
handlande enheter för att bedriva sådana verksamheter
som avses i artiklarna 8–14, tilldelas ett företag som är
anknutet till någon av dessa upphandlande enheter.
4. Punkt 3 ska tillämpas på
a) tjänstekontrakt, under förutsättning att minst 80 % av det
anknutna företagets genomsnittliga omsättning de föregå
ende tre åren, med beaktande av alla tjänster som det före
taget tillhandahållit härrör från tillhandahållande av sådana
tjänster till den upphandlande enheten eller andra företag till
vilka det är anknutet,
b) varukontrakt, under förutsättning att minst 80 % av det an
knutna företagets genomsnittliga omsättning, med beaktande
av alla varor som det företaget levererat de föregående tre
åren härrör från leverans av sådana varor till den upphand
lande enheten eller andra företag till vilka det är anknutet,
c) byggentreprenadkontrakt, under förutsättning att minst 80 %
av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning med
beaktande av alla byggentreprenader som tillhandahållits av
det företaget under de föregående tre åren härrör från ut
förande av sådana byggentreprenader för den upphandlande
enheten eller andra företag till vilka det är anknutet.
5. När ett anknutet företag inte kan uppvisa sin omsättning
för de senaste tre åren beroende på tidpunkten för dess etable
ring eller verksamhetens påbörjande, ska det vara tillräckligt att
företaget kan påvisa att den omsättning som avses i punkt 4 a,
b eller c är trovärdig, särskilt genom prognoser för verksamhe
ten.
6. Om fler än ett företag som är anknutet till den upphand
lande enheten med vilken de utgör en ekonomisk grupp till
handahåller samma eller liknande tjänster, varor eller byggentre
prenader, ska procenttalen beräknas med hänsyn till den totala
omsättning som härrör från tillhandahållandet av tjänster, varor
respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
Artikel 30
Kontrakt som tilldelas ett samriskföretag eller en
upphandlande enhet som ingår i ett samriskföretag
Utan hinder av artikel 28, och förutsatt att samriskföretaget har
bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av
minst tre år och att det i den handling som upprättats för
bildandet av samriskföretaget föreskrivs att de upphandlande
enheter som det består av kommer att ingå i samriskföretaget
under minst samma tid, ska detta direktiv inte gälla kontrakt
som tilldelas av
a) ett samriskföretag, bildat uteslutande av ett antal upphand
lande enheter för att bedriva verksamheter i den mening som
avses i artiklarna 8–14, till någon av dessa upphandlande
enheter, eller
b) en upphandlande enhet till ett sådant samriskföretag som
enheten ingår i.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/291
Ds 2014:25
Bilaga 2
232
Artikel 31
Anmälan av upplysningar
En upphandlande enhet ska på begäran till kommissionen
lämna följande upplysningar när det gäller tillämpningen av
artiklarna 29.2, 29.3 och 30.
a) Namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen.
b) De berörda kontraktens beskaffenhet och värde.
c) Det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för
att bevisa att relationerna mellan företaget eller samriskföre
taget som tilldelas kontraktet och den upphandlande enheten
motsvarar kraven i artikel 29 eller artikel 30.
U n d e r a v s n i t t 4
S ä r s k i l d a s i t u a t i o n e r
Artikel 32
Forsknings- och utvecklingstjänster
Detta direktiv ska endast tillämpas på tjänstekontrakt för forsk
nings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-koderna
73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5, 73420000-2 och
73430000-5, under förutsättning att följande två villkor är upp
fyllda:
a) Resultaten tillkommer endast den upphandlande enheten i
dess egen verksamhet.
b) Den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den
upphandlande enheten.
Artikel 33
Kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 34 i detta
direktiv ska Republiken Österrike och Förbundsrepubliken Tysk
land genom villkor för tillstånd eller genom andra lämpliga
åtgärder se till att enheter som är verksamma på de områden
som anges i kommissionens beslut 2002/205/EG ( 1 ) och kom
missionens beslut 2004/73/EG ( 2 )
a) iakttar principerna om icke-diskriminering och konkurren
sutsatt upphandling när det gäller tilldelning av varu-, bygg
entreprenad- och tjänstekontrakt, särskilt när det gäller de
upplysningar som enheten ska lämna till de ekonomiska
aktörerna om planerade upphandlingar,
b) lämnar upplysningar till kommissionen om kontraktstilldel
ningen enligt de villkor som fastställs i kommissionens be
slut 93/327/EEG ( 3 ).
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 34 ska För
enade kungariket, genom villkor för tillstånd eller genom andra
lämpliga åtgärder se till att enheter som är verksamma på de
områden som anges i beslut 97/367/EEG tillämpar punkt 1 a
och b i den här artikeln på kontrakt som tilldelas för utövande
av verksamheten i fråga i Nordirland.
3. Punkterna 1 och 2 gäller inte för kontrakt som tilldelas
för prospektering av olja eller gas.
U n d e r a v s n i t t 5
V e r k s a m h e t e r s o m ä r d i r e k t k o n k u r r e n s u t s a t t a
o c h t i l l h ö r a n d e f ö r f a r a n d e r e g l e r
Artikel 34
Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta
1. Kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verk
samhet enligt artiklarna 8–14 ska inte omfattas av detta direktiv
om den medlemsstat eller de upphandlande enheter som har
ingett en begäran i enlighet med artikel 35 kan visa att verk
samheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkur
rensutsatt på marknader med fritt tillträde. Projekttävlingar som
anordnas för utövande av en sådan verksamhet i det geografiska
området ska inte heller omfattas av detta direktiv. Verksamheten
kan ingå i en större sektor eller utövas endast i vissa delar av
den berörda medlemsstaten. Den bedömning av konkurrens
utsättningen som avses i första meningen i denna punkt, som
ska utföras på grundval av den information som kommissionen
förfogar över och i enlighet med detta direktiv, ska inte påverka
tillämpningen av konkurrenslagstiftningen. En sådan bedömning
ska göras med beaktande av marknaden för verksamheten i
fråga och den geografiska referensmarknaden i den mening
som avses i punkt 2.
SV
L 94/292
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Kommissionens beslut 2002/205/EG av den 4 mars 2002 avseende
Österrikes ansökan om att få tillämpa de särskilda bestämmelser
som avses i artikel 3 i direktiv 93/38/EEG (EGT L 68, 12.3.2002,
s. 31).
(
2
) Kommissionens beslut 2004/73/EG av den 15 januari 2004 om
Tysklands ansökan om tillämpning av den särskilda bestämmelsen
i artikel 3 i direktiv 93/38/EEG (EUT L 16, 23.1.2004, s. 57).
(
3
) Kommissionens beslut 93/327/EEG av den 13 maj 1993 om för
utsättningarna för att upphandlande enheter som utnyttjar geogra
fiska områden i syfte att leta efter eller att utvinna olja, gas, kol eller
andra fasta bränslen skall vara skyldiga att lämna upplysningar till
kommissionen om de upphandlingar de gör (EGT L 129, 27.5.1993,
s. 25).
Ds 2014:25
Bilaga 2
233
2. Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel ska det avgöras
om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt på grundval av
kriterier som överensstämmer med EUF-fördragets konkurrens
bestämmelser. Dessa kan avse varornas eller tjänsternas egen
skaper, förekomsten av alternativa varor eller tjänster som anses
vara utbytbara på utbudssidan eller efterfrågesidan, priser och
den faktiska eller potentiella närvaron av mer än en leverantör
av de berörda varorna eller tillhandahållare av de berörda tjäns
terna.
Den geografiska referensmarknad som ska utgöra grunden för
bedömningen av om en verksamhet är konkurrensutsatt ska
vara det område inom vilket de berörda företagen medverkar
i utbudet av och efterfrågan på varor eller tjänster, där kon
kurrensförhållandena är tillräckligt likartade och kan skiljas från
angränsande områden framför allt därför att konkurrensvill
koren är väsentligt annorlunda inom de områdena. Vid denna
bedömning ska hänsyn tas särskilt till de berörda varornas eller
tjänsternas beskaffenhet och egenskaper, hinder för tillträde till
marknaden eller konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i
företagens marknadsandelar mellan det berörda området och
angränsande områden eller betydande prisskillnader.
3. Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel ska tillträdet till
marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genom
fört och tillämpar den unionslagstiftning som anges i bilaga III.
Om fritt tillträde till en viss marknad inte kan förutsättas med
stöd av första stycket, måste det påvisas att tillträdet till mark
naden är fritt, rättsligt och faktiskt.
Artikel 35
Förfarande för att fastställa om artikel 34 är tillämplig
1. Om en medlemsstat eller, om det föreskrivs i den berörda
medlemsstatens lagstiftning, en upphandlande enhet anser att en
viss verksamhet är direkt konkurrensutsatt på marknader med
fritt tillträde på grundval av de kriterier som föreskrivs i arti
kel 34.2 och 34.3, får den ansöka om att kommissionen ska
fastställa att detta direktiv inte ska vara tillämpligt på tilldelning
av kontrakt eller anordnande av projekttävlingar för utövandet
av den verksamheten, i förekommande fall tillsammans med ett
yttrande från en oberoende nationell myndighet med behörighet
för den berörda verksamheten. Sådana ansökningar kan gälla
verksamheter som ingår i en större sektor eller utövas endast
i vissa delar av den berörda medlemsstaten.
I sin ansökan ska den berörda medlemsstaten eller upphand
lande enheten informera kommissionen om alla relevanta sak
förhållanden, i synnerhet alla lagar, förordningar eller avtal som
rör efterlevnaden av de villkor som fastställs i artikel 34.1.
2. Såvida inte en ansökan från en upphandlande myndighet
åtföljs av ett motiverat och välgrundat yttrande från en obero
ende nationell myndighet med behörighet för den berörda verk
samheten, där villkoren för den eventuella tillämpligheten i en
lighet med artikel 34.2 och 34.3 på den berörda verksamheten
analyseras ingående, ska kommissionen omedelbart informera
den berörda medlemsstaten. Den berörda medlemsstaten ska i
dessa fall informera kommissionen om alla relevanta sakförhål
landen, i synnerhet alla lagar, förordningar eller avtal som rör
efterlevnaden av de villkor som fastställs i artikel 34.1.
3. På grundval av en begäran som lämnats in i enlighet med
punkt 1 i denna artikel får kommissionen genom genomföran
deakter, som ska antas inom de tidsfrister som anges i bilaga IV,
fastställa huruvida en sådan verksamhet som avses i artiklarna
8–14 är direkt konkurrensutsatt på grundval av de kriterier som
anges i artikel 34. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 105.2.
Kontrakt för att utföra den berörda verksamheten och pro
jekttävlingar som anordnas för utövandet av en sådan verksam
het ska upphöra att omfattas av detta direktiv i följande fall:
a) Om kommissionen inom den period som föreskrivs i bilaga
IV har antagit genomförandeakten om fastställande av till
lämpligheten av artikel 34.1.
b) Om kommissionen inte har antagit genomförandeakten
inom den period som föreskrivs i bilaga IV.
4. Efter det att en ansökan har inlämnats får den berörda
medlemsstaten eller upphandlande enheten, med kommissio
nens samtycke, väsentligen ändra ansökan, i synnerhet med
avseende på den berörda verksamheten eller de berörda geo
grafiska områdena. Om detta sker ska genomförandeakten antas
inom ramen för en ny tidsfrist, som ska beräknas i enlighet med
punkt 1 i bilaga IV, såvida inte kommissionen och den med
lemsstat eller upphandlande enhet som har lämnat in ansökan
enas om en kortare tidsfrist.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/293
Ds 2014:25
Bilaga 2
234
5. Om en verksamhet i en viss medlemsstat redan är föremål
för ett förfarande i enlighet med punkterna 1, 2 och 4, ska
ytterligare ansökningar rörande samma verksamhet i samma
medlemsstat innan den tidsfrist som gäller för den första ansö
kan har löpt ut, inte betraktas som nya förfaranden utan be
handlas inom ramen för den första ansökan.
6. Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fast
ställa detaljerade regler för tillämpningen av punkterna 1–5.
Denna genomförandeakt ska åtminstone innehålla regler om
följande:
a) Offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning för in
formation om den dag då den period som föreskrivs i punkt
1 i bilaga IV inleds och avslutas, inklusive eventuella förläng
ningar eller upphävande av dessa perioder i enlighet med
den bilagan.
b) Offentliggörande av eventuell tillämplighet av artikel 34.1 i
enlighet med punkt 3 andra stycket b i denna artikel.
c) Tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och andra när
mare bestämmelser för en ansökan enligt punkt 1 i denna
artikel.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi
vande förfarande som avses i artikel 105.2.
KAPITEL IV
Allmänna principer
Artikel 36
Principer för upphandling
1. Upphandlande enheter ska behandla ekonomiska aktörer
på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt förfara på
ett öppet och proportionerligt sätt.
Upphandlingen får inte utformas i syfte att undanta den från
tillämpningsområdet för detta direktiv eller att på ett konstgjort
sätt begränsa konkurrensen. Konkurrensen ska anses ha begrän
sats på ett konstgjort sätt om upphandlingen har utformats i
syfte att på ett otillbörligt sätt favorisera eller missgynna vissa
ekonomiska aktörer.
2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säker
ställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kon
trakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyl
digheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektiv
avtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelser som anges i bilaga XIV.
Artikel 37
Ekonomiska aktörer
1. Ekonomiska aktörer som enligt lagstiftningen i den med
lemsstat där de är etablerade har rätt att tillhandahålla den
aktuella tjänsten får inte uteslutas endast på grund av att lag
stiftningen i den medlemsstat där kontraktet tilldelas kräver att
de ska vara antingen fysiska eller juridiska personer.
Juridiska personer kan likväl åläggas att, när det gäller tjäns
tekontrakt och byggentreprenadkontrakt samt varukontrakt
som dessutom omfattar tjänster eller monterings- och installa
tionsarbeten, i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och
relevanta yrkeskvalifikationer för den personal som ska fullgöra
kontraktet i fråga.
2. Grupper av ekonomiska aktörer, inbegripet tillfälliga sam
manslutningar, får delta i upphandlingsförfaranden. De upp
handlande enheterna får inte kräva att de ska ha en viss juridisk
form för att få lämna ett anbud eller en anbudsansökan.
De upphandlande enheterna får vid behov i upphandlingsdoku
menten klargöra hur grupper av ekonomiska aktörer ska upp
fylla de kriterier och krav avseende kvalificering och urvals
bedömning som avses i artiklarna 77–81, förutsatt att detta
motiveras av objektiva skäl och är proportionellt. Medlemssta
terna får fastställa standardvillkor för hur grupper av ekono
miska aktörer ska uppfylla dessa krav.
De villkor för dessa grupper av ekonomiska aktörers fullgörande
av ett kontrakt, som skiljer sig från dem som gäller för enskilda
deltagare ska också motiveras av objektiva skäl och vara pro
portionella.
3. Trots vad som sägs i punkt 2 får upphandlande enheter
kräva att grupper av ekonomiska aktörer antar en viss juridisk
form när de har blivit tilldelade kontraktet, om det är nödvän
digt för att kontraktet ska kunna utföras på ett tillfredsställande
sätt.
Artikel 38
Reserverade kontrakt
1. Medlemsstaterna får reservera deltagandet i upphandlings
förfaranden för skyddade verkstäder och ekonomiska aktörer
vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av per
soner med funktionsnedsättning eller missgynnade personer,
eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för
program för skyddad anställning, förutsatt att minst 30 % av
arbetstagarna i sådana verkstäder, ekonomiska aktörer eller pro
gram är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade
arbetstagare.
SV
L 94/294
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
235
2. Anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till denna
artikel.
Artikel 39
Sekretess
1.
Om inte annat föreskrivs i detta direktiv eller nationell rätt
som den upphandlande enheten omfattas av, särskilt lagstiftning
om tillgång till information, och utan att det påverkar upplys
ningsskyldigheten i fråga om tilldelade kontrakt och infor
mation till anbudssökande och anbudsgivare enligt artiklarna
70 och 75, får den upphandlande enheten inte offentliggöra
uppgifter som lämnats in och förklarats konfidentiella av de
ekonomiska aktörerna, inklusive men inte begränsat till tekniska
hemligheter, affärshemligheter och konfidentiella aspekter i an
buden.
2. En upphandlande enhet får ställa krav på ekonomiska
aktörer för att under hela upphandlingsförfarandet skydda den
konfidentiella karaktären hos de uppgifter som den lämnar ut,
inklusive uppgifter som tillhandahålls i samband med driften av
ett kvalificeringssystem, oavsett om denna information har of
fentliggjorts i ett meddelande om att det finns ett kvalificerings
system vilket används som anbudsinfordran.
Artikel 40
Regler för kommunikation
1. Medlemsstaterna ska se till att all kommunikation och allt
informationsutbyte enligt detta direktiv, särskilt elektronisk in
lämning, sker med hjälp av elektroniska medel för kommuni
kation i enlighet med kraven i denna artikel. De verktyg och
anordningar som ska användas för kommunikation med elek
troniska medel, liksom deras tekniska egenskaper, ska vara icke-
diskriminerande, allmänt tillgängliga och driftskompatibla med
allmänt använda IKT-produkter och får inte begränsa de ekono
miska aktörernas tillträde till upphandlingsförfarandet.
Trots vad som sägs i första stycket ska de upphandlande enhe
terna inte vara skyldiga att kräva att elektroniska medel för
kommunikation används vid inlämning i följande situationer:
a) På grund av upphandlingens specialiserade beskaffenhet
skulle användningen av elektroniska medel för kommunika
tion kräva särskilda verktyg, anordningar eller filformat som
inte finns allmänt tillgängliga eller inte stöds av allmänt till
gängliga applikationer.
b) Applikationer som stöder filformat som är lämpliga för be
skrivningen av anbuden använder filformat som inte kan
användas av några andra öppna eller allmänt tillgängliga
applikationer eller omfattas av en licensordning och kan
inte göras tillgänglig för nedladdning eller fjärranvändning
av den upphandlande enheten.
c) Användningen av elektroniska medel för kommunikation
skulle kräva specialiserad kontorsutrustning som inte är all
mänt tillgänglig för upphandlande enheter.
d) I upphandlingsdokumenten efterfrågas det fysiska modeller
eller arkitektmodeller som inte kan översändas med hjälp av
elektroniska medel.
Den kommunikation där elektroniska medel för kommunika
tion inte används enligt andra stycket ska ske via post eller
annan lämplig transportör eller en kombination av post eller
annan lämplig transportör och elektroniska medel.
Trots vad som sägs i första stycket i denna punkt är de upp
handlande enheterna inte skyldiga att kräva att elektroniska
medel för kommunikation används vid inlämning i den mån
som användning av andra än elektroniska medel för kommuni
kation är nödvändig antingen på grund av brott mot säkerheten
i elektroniska medel för kommunikation eller i syfte att skydda
den särskilt känsliga karaktären hos information som kräver en
så hög skyddsnivå att den inte kan säkerställas på korrekt sätt
genom användning av elektroniska verktyg och anordningar
som antingen är allmänt tillgängliga för ekonomiska aktörer
eller kan göras tillgängliga för dem genom alternativa medel
för tillgång i den mening som avses i punkt 5.
Det är de upphandlande enheterna som i enlighet med andra
stycket i denna punkt ska kräva andra än elektroniska medel för
kommunikation för inlämning som i den enskilda rapport som
avses i artikel 100 ska ange skälen till detta krav. I tillämpliga
fall ska de upphandlande enheterna i den enskilda rapporten
visa varför man har ansett det vara nödvändigt att använda
andra än elektroniska medel för kommunikation vid tillämpning
av fjärde stycket i denna punkt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/295
Ds 2014:25
Bilaga 2
236
2. Trots vad som sägs i punkt 1 får muntlig kommunikation
användas vid annan kommunikation än den som avser de vä
sentliga delarna av upphandlingsförfarandet, förutsatt att inne
hållet i den muntliga kommunikationen har dokumenterats i
tillfredsställande utsträckning. I detta syfte ska de väsentliga
delarna av ett upphandlingsförfarande inbegripa upphandlings
dokument, anbudsansökningar, intresseförklaringar och anbud.
Särskilt ska sådan muntlig kommunikation med anbudsgivare
som väsentligen kan påverka innehållet i och bedömningen av
anbuden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och på lämpligt
sätt, såsom skriftliga eller inspelade redogörelser eller samman
fattningar av huvudinnehållet i kommunikationen.
3. De upphandlande enheterna ska säkerställa att kommuni
kationen, informationsutbytet och lagringen av uppgifterna sker
på ett sådant sätt att alla uppgifters integritet och den sekretess
som gäller för anbuden och anbudsansökningarna bevaras. De
får inte ta del av innehållet i anbuden och anbudsansökningarna
förrän tidsfristen för att lämna anbud har löpt ut.
4. För offentliga byggentreprenadkontrakt och projekttäv
lingar får medlemsstaterna kräva att särskilda elektroniska verk
tyg, t.ex. elektroniska modellverktyg för bygginformation eller
liknande, används. I sådana fall ska de upphandlande enheterna
erbjuda alternativa medel för tillgång enligt punkt 5 fram till
dess att dessa verktyg blir allmänt tillgängliga i den mening som
avses i punkt 1 första stycket andra meningen.
5. De upphandlande enheterna får vid behov kräva använd
ning av verktyg som inte är allmänt tillgängliga, förutsatt att de
upphandlande enheterna erbjuder alternativa medel för tillgång.
De upphandlande enheterna ska anses erbjuda passande alter
nativa medel för tillgång i följande situationer, om de
a) på elektronisk väg ger oinskränkt, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång till dessa verktyg och anordningar från
och med dagen för offentliggörandet av meddelandet i en
lighet med bilaga IX eller från den dag då inbjudan att
bekräfta intresse avsänds; den webbadress där dessa verktyg
och anordningar finns tillgängliga ska anges i meddelandet
eller inbjudan att bekräfta intresse,
b) ser till att anbudsgivare som inte har tillgång till de verktyg
och anordningar som berörs, eller inte har möjlighet att
erhålla dem inom aktuella tidsfrister, förutsatt att detta inte
kan tillskrivas berörd anbudsgivare, får tillträde till upphand
lingsförfarandet genom användning av provisoriska anord
ningar som görs tillgängliga kostnadsfritt online, eller
c) stöder en alternativ kanal för elektronisk inlämning av an
bud.
6. Utöver de krav som anges i bilaga V ska följande regler
gälla för verktyg och anordningar för elektronisk överföring och
mottagning av anbud och för elektronisk mottagning av anbud
sansökningar:
a) Information om de specifikationer som är nödvändiga för
elektronisk inlämning av anbud och anbudsansökningar, in
begripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig
för alla berörda parter.
b) Medlemsstaterna, eller de upphandlande enheter som agerar
inom en övergripande ram som har fastställts av den berörda
medlemsstaten, ska ange den säkerhetsnivå som krävs för de
elektroniska medlen för kommunikation i olika skeden av
upphandlingsförfarandet; nivån ska stå i proportion till de
risker som är förknippade med förfarandet.
c) Om medlemsstaterna, eller de upphandlande enheter som
agerar inom en övergripande ram som har fastställts av
den berörda medlemsstaten, konstaterar att risknivån, be
dömd i enlighet med led b i denna punkt, är sådan att
avancerade elektroniska signaturer enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/93/EG ( 1 ) krävs, ska de upphand
lande enheterna godta avancerade elektroniska signaturer
som stöds av ett kvalificerat certifikat, med beaktande av
om dessa certifikat tillhandahålls av en tillhandahållare av
certifieringstjänster som är med i en tillförlitlig förteckning
som föreskrivs i kommissionens beslut 2009/767/EG ( 2 ),
med eller utan en säker anordning för skapande av signatu
rer, förutsatt att de uppfyller följande villkor:
SV
L 94/296
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 de
cember1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer
(EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).
(
2
) Kommissionens beslut av den 16 oktober 2009 om åtgärder som
underlättar användningen av förfaranden på elektronisk väg genom
gemensamma kontaktpunkter i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden
(EUT L 274, 20.10.2009, s. 36).
Ds 2014:25
Bilaga 2
237
i) De upphandlande enheterna ska fastställa det format för
avancerade signaturer som krävs på grundval av de for
mat som fastställs i kommissionens beslut
2011/130/EU ( 1 ) och ska vidta nödvändiga åtgärder för
den tekniska behandlingen av dessa format. Om ett annat
format för elektroniska signaturer används ska den elek
troniska signaturen eller de medier som innehåller det
elektroniska dokumentet innehålla information om de
existerande valideringsmöjligheterna, som ska falla under
medlemsstatens ansvarsområde. Valideringsmöjligheterna
ska göra det möjligt för den upphandlande enheten att
online, kostnadsfritt och på ett sätt som är begripligt för
personer med ett annat modersmål validera den mottagna
elektroniska signaturen som en avancerad elektronisk sig
natur som stöds av ett kvalificerat certifikat. Medlemssta
terna ska överlämna information om tillhandahållaren av
valideringstjänster till kommissionen, som ska göra den
information som erhållits från medlemsstaterna tillgänglig
för allmänheten på internet.
ii) Om ett anbud är försett med en signatur som stöds av ett
kvalificerat certifikat som finns med i en tillförlitlig för
teckning får de upphandlande enheterna inte införa ytter
ligare krav som kan förhindra anbudsgivarna att använda
dessa signaturer.
När det gäller dokument som används vid ett upphandlingsför
farande som är signerade av en behörig myndighet i en med
lemsstat eller av en annan utfärdande enhet, får den behöriga
utfärdande myndigheten eller enheten fastställa det format för
avancerade signaturer som krävs på grundval av de krav som
anges i artikel 1.2 i beslut 2011/130/EU. De ska vidta nödvän
diga åtgärder för den tekniska behandlingen av detta format
genom att inkludera den information som krävs för behand
lingen av signaturen i det berörda dokumentet. Sådana doku
ment ska i den elektroniska signaturen eller i de medier som
innehåller de elektroniska dokumenten innehålla information
om de existerande valideringsmöjligheterna som gör det möjligt
att validera den mottagna elektroniska signaturen online, kost
nadsfritt och på ett sätt som är begripligt för personer med ett
annat modersmål.
7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 för att ändra de tekniska detaljer och
egenskaper som anges i bilaga V för att beakta den tekniska
utvecklingen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter
enligt artikel 103 för att ändra förteckningen i punkt 1 andra
stycket a–d i den här artikeln om den tekniska utvecklingen
innebär att fortsatta undantag från användningen av
elektroniska medel för kommunikation blir olämpliga eller, i
undantagsfall, om nya undantag måste föreskrivas på grund
av den tekniska utvecklingen.
För att se till att tekniska format samt process- och meddelande
standarder är driftskompatibla, särskilt i ett gränsöverskridande
sammanhang, ska kommissionen ges befogenhet att anta dele
gerade akter enligt artikel 103 för att besluta om obligatorisk
användning av sådana specifika tekniska standarder, särskilt i
fråga om elektronisk inlämning, elektroniska kataloger och me
del för elektronisk autentisering, endast när de tekniska stan
darderna noggrant har testats och deras användbarhet har be
visats i praktiken. Innan kommissionen gör användningen av en
teknisk standard obligatorisk ska den också noggrant överväga
vilka kostnader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpass
ningar till befintliga lösningar på e-upphandlingsområdet, inklu
sive infrastruktur, processer och programvara.
Artikel 41
Nomenklatur
1. Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offent
lig upphandling ska göras genom användning av den gemen
samma terminologin vid offentlig upphandling (Common Procu
rement Vocabulary, CPV) som fastställs i förordning (EG) nr
2195/2002.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 för att anpassa de CPV-koder som avses i
detta direktiv när ändringar av CPV-nomenklaturen ska införas i
detta direktiv och inte medför en ändring av direktivets tillämp
ningsområde.
Artikel 42
Intressekonflikter
Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndigheterna
vidtar lämpliga åtgärder för att effektivt förebygga, identifiera
och avhjälpa intressekonflikter som uppstår under genomföran
det av upphandlingsförfaranden i syfte att undvika snedvridning
av konkurrensen och säkerställa lika behandling av alla ekono
miska aktörer.
Begreppet intressekonflikt ska minst omfatta situationer där så
dan personal hos den upphandlande myndigheten eller en leve
rantör av upphandlingstjänster som agerar på den upphand
lande myndighetens vägnar som deltar i genomförandet av upp
handlingsförfarandet eller kan påverka resultatet av förfarandet
direkt eller indirekt har ett finansiellt, ekonomiskt eller annat
personligt intresse som kan ses som komprometterande för dess
opartiskhet och oavhängighet under upphandlingsförfarandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/297
(
1
) Kommissionens beslut 2011/130/EU av den 25 februari 2011 om
fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av doku
ment som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet
med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjäns
ter på den inre marknaden (EUT L 53, 26.2.2011, s. 66).
Ds 2014:25
Bilaga 2
238
AVDELNING II
BESTÄMMELSER OM UPPHANDLING
KAPITEL I
Förfaranden
Artikel 43
Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella
avtal
I den mån de omfattas av bilagorna 3, 4 och 5 samt de all
männa anmärkningarna i Europeiska unionens tillägg I till
WTO-avtalet och andra internationella avtal som unionen är
bunden av, ska upphandlande enheter i den mening som avses
i artikel 4.1 a bevilja byggentreprenader, varor, tjänster och
ekonomiska aktörer som har undertecknat dessa avtal en be
handling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas
byggentreprenader, varor, tjänster och ekonomiska aktörer i
unionen.
Artikel 44
Val av förfaranden
1. Vid tilldelning av varu-, byggentreprenad- eller tjäns
tekontrakt ska de upphandlande enheterna tillämpa förfaranden
som anpassats i enlighet med detta direktiv, under förutsättning
att, och utan att det påverkar artikel 47, en anbudsinfordran har
offentliggjorts i enlighet med detta direktiv.
2. Medlemsstaterna ska föreskriva att upphandlande enheter
får tillämpa öppna, selektiva eller förhandlade förfaranden med
föregående anbudsinfordran enligt bestämmelserna i detta direk
tiv.
3. Medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande enhe
terna får tillämpa konkurrenspräglade dialoger och innovations
partnerskap enligt bestämmelserna i detta direktiv.
4. En anbudsinfordran får göras på något av följande sätt:
a) Genom ett förhandsmeddelande enligt artikel 67, om kon
traktet tilldelas genom ett selektivt eller ett förhandlat för
farande.
b) Genom ett meddelande om att det finns ett kvalificerings
system enligt artikel 68, om kontraktet tilldelas genom ett
selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande eller genom en
konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap.
c) Genom ett meddelande om upphandling enligt artikel 69.
I det fall som avses i led a i denna punkt ska de ekonomiska
aktörer som har anmält intresse efter offentliggörande av ett
förhandsmeddelande uppmanas att lämna in en skriftlig bekräf
telse av sitt intresse genom en ”inbjudan att bekräfta intresse” i
enlighet med artikel 74.
5. Medlemsstaterna kan föreskriva att upphandlande enheter,
i de särskilda fall och under de särskilda omständigheter som
uttryckligen anges i artikel 50, får tillämpa ett förhandlat för
farande utan föregående anbudsinfordran. Medlemsstaterna får
inte tillåta att detta förfarande tillämpas i andra fall än de som
anges i artikel 50.
Artikel 45
Öppet förfarande
1. Vid öppna förfaranden får alla intresserade ekonomiska
aktörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Fristen för mottagande av anbud ska vara minst 35 dagar från
den dag då meddelandet om upphandling avsändes.
Anbudet ska innehålla de upplysningar som den upphandlande
enheten kräver för det kvalitativa urvalet.
2. Om de upphandlande enheterna har offentliggjort ett för
handsmeddelande som inte i sig användes som en anbudsinfor
dran får den minimitidsfrist för mottagande av anbud som fast
ställs i punkt 1 andra stycket i denna artikel minskas till 15
dagar, under förutsättning att samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Förhandsmeddelandet innehöll, utöver de uppgifter som
krävs enligt del A avsnitt I i bilaga VI, alla de uppgifter
som krävs enligt del A avsnitt II i bilaga VI, i den mån de
sistnämnda uppgifterna fanns att tillgå när förhandsmedde
landet offentliggjordes.
b) Förhandsmeddelandet avsändes för offentliggörande minst
35 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelan
det om upphandling avsändes.
3. Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämp
ligt sätt av de upphandlande enheterna, är omöjligt att tillämpa
den tidsfrist som fastställs i punkt 1 andra stycket, får de fast
ställa en tidsfrist på minst 15 dagar från den dag då meddelan
det om upphandling avsändes.
4. Den upphandlande enheten får minska den tidsfrist för
mottagande av anbud som anges i punkt 1 andra stycket i
denna artikel med fem dagar om den tillåter att anbuden skickas
in med hjälp av elektroniska medel i enlighet med artikel 40.4
första stycket och artikel 40.5 och 40.6.
SV
L 94/298
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
239
Artikel 46
Selektivt förfarande
1. Vid selektiva förfaranden får alla ekonomiska aktörer an
söka om att få delta efter en anbudsinfordran genom att lämna
de upplysningar som krävs för det kvalitativa urvalet och som
den upphandlande enheten begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska i regel
vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om upp
handling eller inbjudan att bekräfta intresse avsändes och får
inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
2. Endast de ekonomiska aktörer som inbjuds att delta av
den upphandlande enheten efter det att den bedömt de inläm
nade upplysningarna får lämna anbud. De upphandlande enhe
terna får i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet lämpliga
anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i förfarandet.
Tidsfristen för mottagande av anbud får fastställas enligt över
enskommelse mellan den upphandlande enheten och utvalda
anbudssökande, under förutsättning att alla utvalda anbuds
sökande har haft lika lång tid på sig att utarbeta och lämna
anbud.
Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för motta
gande av anbud ska tidsfristen vara minst tio dagar från den dag
då inbjudan att lämna anbud avsändes.
Artikel 47
Förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran
1. Vid förhandlat förfarande med föregående anbudsinfor
dran får alla ekonomiska aktörer ansöka om att få delta efter
en anbudsinfordran genom att lämna de upplysningar som
krävs för det kvalitativa urvalet och som den upphandlande
enheten begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska i regel
vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om upp
handling eller, om ett förhandsmeddelande används som an
budsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse avsändes och får
inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
2. Endast de ekonomiska aktörer som inbjuds att delta av
den upphandlande enheten efter det att den bedömt de inläm
nade upplysningarna får delta i förhandlingarna. De upphand
lande enheterna får i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet
lämpliga anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i
förfarandet.
Tidsfristen för mottagande av anbud får fastställas enligt över
enskommelse mellan den upphandlande enheten och utvalda
anbudssökande, under förutsättning att de alla har haft lika
lång tid på sig att utarbeta och lämna anbud.
Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för motta
gande av anbud ska tidsfristen vara minst tio dagar från den dag
då inbjudan att lämna anbud avsändes.
Artikel 48
Konkurrenspräglad dialog
1. I konkurrenspräglade dialoger får alla ekonomiska aktörer
ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran enligt arti
kel 44.4 b och c genom att lämna de upplysningar som krävs
för det kvalitativa urvalet och som den upphandlande enheten
begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska i regel
vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om upp
handling eller, om ett förhandsmeddelande används som an
budsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse avsändes och får
inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Endast de ekonomiska aktörer som får en inbjudan av den
upphandlande enheten efter en bedömning av de inlämnade
upplysningarna får delta i dialogen. De upphandlande enheterna
får i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet lämpliga an
budssökande som kommer att inbjudas att delta i förfarandet.
Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska vara det anbud
som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet i enlig
het med artikel 82.2.
2. Upphandlande enheter ska ange och definiera sina behov
och krav i anbudsinfordran och/eller i ett beskrivande doku
ment. Samtidigt och i samma dokument ska de upphandlande
enheterna också ange och definiera de valda tilldelningskriteri
erna samt ange en preliminär tidsplan.
3. De upphandlande enheterna ska inleda en dialog med de
deltagare som valts ut enligt de relevanta bestämmelserna i
artiklarna 76–81, där dialogens syfte ska vara att identifiera
och definiera hur deras behov bäst ska kunna tillgodoses. Under
denna dialog får de diskutera alla aspekter av upphandlingen
med de utvalda deltagarna.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/299
Ds 2014:25
Bilaga 2
240
De upphandlande enheterna ska under dialogen garantera lika
behandling av samtliga deltagare. De får inte särbehandla någon
genom att lämna ut information som kan gynna vissa deltagare
i förhållande till andra.
I enlighet med artikel 39 får de upphandlande enheterna inte
röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare har
föreslagit eller annan konfidentiell information som någon an
budssökande eller anbudsgivare som deltar i dialogen har läm
nat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke får inte ha
formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan ska lämnas
specifikt för kommunikation av viss information.
4. En konkurrenspräglad dialog får äga rum i successiva steg
för att minska det antal lösningar som ska diskuteras under
dialogen, genom tillämpning av de tilldelningskriterier som
anges i anbudsinfordran eller i det beskrivande dokumentet.
Den upphandlande enheten ska i anbudsinfordran eller i det
beskrivande dokumentet ange om den kommer att utnyttja
denna möjlighet.
5. Den upphandlande enheten ska fortsätta denna dialog till
dess att den kan identifiera den eller de lösningar som kan
tillgodose dess behov.
6. Efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha
informerat de återstående deltagarna om detta ska den upp
handlande enheten uppmana dem att lämna sina slutgiltiga an
bud på grundval av den eller de lösningar som lagts fram och
specificerats under dialogen. Dessa anbud ska innehålla alla de
faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genom
förande.
På begäran av den upphandlande enheten får dessa anbud klar
läggas, preciseras och optimeras. Sådana klarlägganden, precise
ringar, optimeringar eller kompletteringar får dock inte omfatta
ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller upphandling
en, däribland de behov och krav som anges i anbudsinfordran
eller i det beskrivande dokumentet, om ändringar av dessa
aspekter, behov och krav riskerar att snedvrida konkurrensen
eller ha en diskriminerande effekt.
7. Upphandlande enheter ska bedöma de inkomna anbuden
på grundval av de tilldelningskriterier som fastställs i anbuds
infordran eller i det beskrivande dokumentet.
På den upphandlande enhetens begäran får förhandlingar med
den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har bästa
förhållandet mellan pris och kvalitet i enlighet med artikel 82.2
föras i syfte att bekräfta de finansiella åtaganden eller andra
villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kont
raktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att
väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen ändras i sak,
inklusive de behov och krav som anges i anbudsinfordran eller i
det beskrivande dokumentet, och inte riskerar att snedvrida
konkurrensen eller orsaka diskriminering.
8. Upphandlande enheter får besluta om tävlingspriser eller
betalningar till deltagarna i dialogen.
Artikel 49
Innovationspartnerskap
1. När det gäller innovationspartnerskap får alla ekonomiska
aktörer lämna in en ansökan om att delta efter en anbudsinfor
dran enligt artikel 44.4 b och c genom att lämna de upplys
ningar som krävs för det kvalitativa urvalet som den upphand
lande enheten begärt.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande enheten
identifiera behovet av en innovativ vara, tjänst eller byggentre
prenad som inte kan tillgodoses genom inköp av varor, tjänster
eller byggentreprenader som redan finns tillgängliga på mark
naden. Den ska ange vilka delar av beskrivningen som fastställer
de minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud. Den infor
mation som lämnas ska vara tillräckligt precis för att de ekono
miska aktörerna ska kunna bedöma den begärda lösningens art
och räckvidd och besluta om de ska ansöka om att få delta i
förfarandet.
Den upphandlande enheten får besluta att inrätta innovations
partnerskapet med en eller flera partner som bedriver separat
forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar ska i
regel vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om
upphandling avsändes och får inte i något fall vara kortare än
15 dagar. Endast sådana ekonomiska aktörer som får en inbju
dan av den upphandlande enheten efter en bedömning av de
inlämnade upplysningarna får delta i förfarandet. De upphand
lande enheterna får i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet
lämpliga anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i
förfarandet. Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska
vara det anbud som har bästa förhållandet mellan pris och
kvalitet i enlighet med artikel 82.2.
2. Innovationspartnerskapen ska syfta till utvecklingen av en
innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande
inköp av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, under
förutsättning att de motsvarar de prestandanivåer och maximi
kostnader som överenskommits mellan de upphandlande enhe
terna och deltagarna.
SV
L 94/300
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
241
Innovationspartnerskapet ska delas upp i successiva etapper som
följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen, och som
kan inkludera tillverkning av varorna, tillhandahållande av tjäns
terna eller slutförande av byggentreprenaderna. Innovationspart
nerskapet ska ha mellanliggande mål som partnerna i fråga ska
uppfylla och föreskriva utbetalning av ersättning genom lämp
liga delbetalningar.
Baserat på dessa mål kan den upphandlande enheten efter varje
avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet eller,
om innovationspartnerskapet omfattar flera partner, minska an
talet partner genom att avsluta enskilda kontrakt, under för
utsättning att den upphandlande enheten i upphandlingsdoku
menten har angett dessa möjligheter och på vilka villkor de kan
utnyttjas.
3. Om inte annat anges i denna artikel ska de upphandlande
enheterna förhandla med anbudsgivarna om det ursprungliga
och alla efterföljande anbud som de lämnat, förutom det slutliga
anbudet, för att förbättra innehållet i anbuden.
Minimikraven och tilldelningskriterierna får inte vara föremål
för förhandling.
4. De upphandlande enheterna ska under förhandlingarna
garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. De får
inte särbehandla någon genom att lämna ut information som
kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra. De ska
skriftligen informera alla anbudsgivare vars anbud inte har ute
slutits i enlighet med punkt 5 om eventuella ändringar av de
tekniska specifikationerna eller andra upphandlingsdokument än
de där minimikraven anges. Efter dessa ändringar ska de upp
handlande enheterna ge anbudsgivarna tillräckligt med tid för
att vid behov kunna ändra sina anbud och skicka in de ändrade
anbuden.
I enlighet med artikel 39 får de upphandlande enheterna inte
röja för de övriga deltagarna konfidentiell information som
någon anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i förhand
lingarna har lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke
får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan
ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information.
5. Förhandlingar under förfarandet för innovationspartner
skap får genomföras i successiva steg för att minska det antal
anbud som ska förhandlas, på grundval av de tilldelningskrite
rier som anges i meddelandet om upphandling, i inbjudan att
bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten. Den upp
handlande enheten ska i meddelandet om upphandling, i inbju
dan att bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten ange
om den kommer att använda sig av denna möjlighet eller inte.
6. Vid urvalet av anbudssökande ska de upphandlande enhe
terna särskilt tillämpa kriterier för de anbudssökandes kapacitet
på FoU-området och när det gäller att utveckla och genomföra
innovativa lösningar.
Endast de ekonomiska aktörer som bjuds in att delta av den
upphandlande enheten efter en bedömning av de begärda upp
gifterna får lämna in forsknings- och innovationsprojekt, vars
syfte ska vara att tillgodose de behov som enligt den upphand
lande enhetens bedömning inte kan tillgodoses genom befintliga
lösningar.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande enheten fast
ställa vilka arrangemang för immateriell äganderätt som ska till
lämpas. Vid innovationspartnerskap med flera partner får den
upphandlande enheten i enlighet med artikel 39 inte röja för
övriga partner vilka lösningar som har föreslagits eller annan
konfidentiell information som har förmedlats av en partner
inom ramen för partnerskapet utan dennes samtycke. Ett sådant
samtycke får inte ha formen av ett allmänt avstående från rät
tigheter utan ska lämnas specifikt för kommunikation av viss
information.
7. Den upphandlande enheten ska se till att partnerskapets
struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etap
perna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lös
ningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som
krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns
tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av inköpta
varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportio
nerligt i förhållande till investeringarna för deras framtagande.
Artikel 50
Användning av förhandlat förfarande utan föregående
anbudsinfordran
De upphandlande enheterna får tillämpa det förhandlade för
farandet utan föregående anbudsinfordran i följande fall:
a) Om inga anbud eller inga lämpliga anbud eller inga anbuds
ansökningar eller inga lämpliga anbudsansökningar har läm
nats efter ett förfarande med föregående anbudsinfordran,
under förutsättning att de ursprungliga villkoren för kont
raktet inte ändras väsentligt.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för
kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga änd
ringar kan tillgodose den upphandlande enhetens behov
och krav enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsan
sökan ska anses vara olämplig om den berörda ekonomiska
aktören ska eller får uteslutas enligt artikel 78.1 eller 80.1
eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den
upphandlande enheten i enlighet med artikel 78 eller 80.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/301
Ds 2014:25
Bilaga 2
242
b) Om kontraktet endast avser forsknings-, experiment-, studie-
eller utvecklingsändamål och inte syftar till vinst eller till att
täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor
att tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande
konkurrensutsatt kontraktstilldelning, avsedd särskilt för så
dana ändamål.
c) Om byggentreprenaden, varorna eller tjänsterna endast kan
tillhandahållas av en viss ekonomisk aktör, av något av föl
jande skäl:
i) Syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett
unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation.
ii) Det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens.
iii) Skydd av ensamrätt, inklusive immateriella rättigheter.
De undantag som anges i leden ii och iii ska endast gälla när
inget rimligt alternativ eller substitut finns och om avsak
naden av konkurrens inte beror på en konstgjord begräns
ning av upphandlingsparametrarna.
d) Om det, när det är absolut nödvändigt och på grund av
synnerlig brådska till följd av omständigheter som den upp
handlande enheten inte har kunnat förutse, är omöjligt att
iaktta de tidsfrister som gäller vid öppet förfarande, selektivt
förfarande eller förhandlat förfarande med föregående an
budsinfordran. De omständigheter som åberopas som skäl
för synnerlig brådska får inte i något fall tillskrivas den upp
handlande enheten.
e) Om det rör sig om varukontrakt för kompletterande leve
ranser som utförs av den ursprungliga varuleverantören och
som antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller
anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller
anläggningar, i de fall ett byte av varuleverantör skulle tvinga
den upphandlande enheten att anskaffa varor med andra
tekniska egenskaper med åtföljande inkompatibilitet eller
oproportionerliga tekniska svårigheter vid drift och under
håll.
f) Om det rör sig om nya byggentreprenader eller tjänster som
är en upprepning av liknande byggentreprenader eller tjäns
ter och som anförtros den entreprenör som av samma upp
handlande enhet har tilldelats ett tidigare kontrakt, under
förutsättning att de nya byggentreprenaderna eller tjänsterna
är i överensstämmelse med ett grundläggande projekt, för
vilket ett första kontrakt tilldelats genom ett förfarande i
enlighet med artikel 44.1.
Det ursprungliga projektet ska ange omfattningen av möjliga
kompletterande byggentreprenader eller tjänster samt vill
koren för tilldelning. Så snart som det första projektet blir
föremål för upphandling ska den upphandlande enheten
ange att detta förfaringssätt kan bli aktuellt och i beräk
ningen ta med den uppskattade totala kostnaden för kom
mande byggentreprenader eller tjänster vid tillämpning av
artiklarna 15 och 16.
g) Om det rör sig om varor som noterats och förvärvats på en
råvarumarknad.
h) Vid förmånliga inköp, när det är möjligt att anskaffa varor
genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäl
ler under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under
det normala marknadspriset.
i) Om det rör sig om inköp av varor eller tjänster på särskilt
gynnsamma villkor, antingen hos en varuleverantör eller
tjänsteleverantör som slutgiltigt avslutar sin affärsverksamhet
eller hos en förvaltare eller en likvidator vid insolvensför
farande, offentligt ackord eller förfarande av liknande slag
som finns i nationella lagar och andra författningar.
j) Om det aktuella tjänstekontraktet följer på en projekttävling
som anordnats enligt detta direktiv och enligt de regler som
föreskrivits i projekttävlingen ska gå till vinnaren eller en av
vinnarna i tävlingen; i det senare fallet ska samtliga vinnare
inbjudas att delta i förhandlingarna.
KAPITEL II
Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam
upphandling
Artikel 51
Ramavtal
1. Upphandlande enheter får sluta ramavtal under förutsätt
ning att de tillämpar de förfaranden som anges i detta direktiv.
Ett ramavtal avser ett avtal som ingås mellan en eller flera
upphandlande enheter och en eller flera ekonomiska aktörer i
syfte att fastställa villkoren för tilldelningen av kontrakt under
en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i till
lämpliga fall, uppskattade kvantiteter.
Ett ramavtal får inte löpa längre än åtta år, utom i undantagsfall
som vederbörligen motiverats, särskilt genom föremålet för
ramavtalet.
SV
L 94/302
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
243
2. Kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas på
grundval av objektiva regler och kriterier, som får inbegripa
en förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska aktörer
som är parter i det ingångna ramavtalet. Dessa regler och kri
terier ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
De objektiva regler och kriterier som avses i första stycket ska
säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörer som är
parter i ramavtalet. Om en förnyad konkurrensutsättning ingår
ska de upphandlande enheterna fastställa en tidsfrist som är
tillräckligt lång för att anbud för varje enskilt kontrakt ska
kunna lämnas in, och de ska tilldela varje kontrakt till den
anbudsgivare som har lämnat in det bästa anbudet på grundval
av tilldelningskriterierna i specifikationerna i ramavtalet.
En upphandlande enhet får inte använda ramavtal på otillbörligt
sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begrän
sas eller snedvrids.
Artikel 52
Dynamiska inköpssystem
1. De upphandlande enheterna får använda ett dynamiskt
inköpssystem för köp av sådant som används frekvent och
vars egenskaper, så som de är allmänt tillgängliga på mark
naden, tillfredsställer den upphandlande enhetens behov. Ett
dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk
process, och ska under inköpssystemets hela giltighetstid vara
öppet för varje ekonomisk aktör som uppfyller urvalskriterierna.
Det kan delas in i kategorier av varor, byggentreprenader eller
tjänster som är objektivt definierade på grundval av egenska
perna för den upphandling som ska genomföras inom den
berörda kategorin. Sådana egenskaper kan omfatta en hänvis
ning till största tillåtna storlek på senare ingångna specifika
kontrakt eller till ett specifikt geografiskt område inom vilket
det senare ingångna specifika kontraktet ska fullgöras.
2. För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt
inköpssystem ska en upphandlande enhet följa reglerna för se
lektiva förfaranden. Samtliga anbudssökande som uppfyller ur
valskriterierna ska få delta i systemet, och antalet anbuds
sökande som ska få delta i systemet får inte begränsas i enlighet
med artikel 78.2. När upphandlande enheter har delat upp
systemet i olika kategorier av varor, byggentreprenader eller
tjänster i enlighet med punkt 1 i denna artikel, ska de specifi
cera tillämpliga urvalskriterier för varje kategori.
Trots vad som sägs i artikel 46 ska följande tidsfrister gälla:
a) Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska i
regel vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet
om upphandling eller, om ett förhandsmeddelande används
som anbudsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse avsändes
och får inte i något fall vara kortare än 15 dagar. Inga
ytterligare tidsfrister ska gälla för mottagande av anbudsan
sökningar när inbjudan att lämna anbud för den första spe
cifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet
har skickats ut.
b) Minimitidsfristen för mottagande av anbud ska vara minst
10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud avsän
des. Artikel 46.2 andra och tredje stycket ska gälla.
3. All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt in
köpssystem ska ske endast med elektroniska medel i enlighet
med artikel 40.1, 40.3, 40.5 och 40.6.
4. För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
ska den upphandlande enheten
a) offentliggöra en anbudsinfordran och ange att det är fråga
om ett dynamiskt inköpssystem,
b) i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp
och vilka kvantiteter som detta system avser samt lämna
all nödvändig information om det dynamiska inköpssyste
met, inbegripet hur det dynamiska inköpssystemet fungerar,
den elektroniska utrustning som används, tekniska arrange
mang för anslutning samt tekniska specifikationer,
c) ange alla indelningar i olika kategorier av varor, byggentre
prenader eller tjänster och vad som karakteriserar dessa,
d) ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdoku
menten så länge systemet är giltigt i enlighet med artikel 73.
5. Den upphandlande enheten ska under hela den tid som
det dynamiska inköpssystemet är giltigt ge alla ekonomiska
aktörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de
villkor som anges i punkt 2. Den ska fullfölja sin utvärdering av
sådana anbudsansökningar i enlighet med urvalskriterierna inom
10 arbetsdagar från och med mottagandet. Tidsfristen kan i
enskilda fall förlängas till 15 arbetsdagar när detta är motiverat,
särskilt om det finns ett behov av att granska kompletterande
dokumentation eller att annars kontrollera om urvalskriterierna
har uppfyllts.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/303
Ds 2014:25
Bilaga 2
244
Trots vad som sägs i första stycket får upphandlande enheter, så
länge som inbjudan att lämna anbud för den första specifika
upphandlingen inom det dynamiska inköpssystemet inte har
skickats ut, förlänga utvärderingsperioden om ingen inbjudan
att lämna anbud har utfärdats under den förlängda utvärderings
perioden. De upphandlande enheterna ska i upphandlingsdoku
menten ange längden på den förlängda period som de avser att
tillämpa.
Den upphandlande enheten ska snarast möjligt informera den
berörda ekonomiska aktören huruvida denne tagits med i det
dynamiska inköpssystemet.
6. Den upphandlande enheten ska inbjuda alla deltagare som
tas med i det dynamiska inköpssystemet att lämna ett anbud för
varje enskilt kontrakt som ska tilldelas inom systemet i enlighet
med artikel 74. Om det dynamiska inköpssystemet har delats in
i olika kategorier av byggnadsentreprenader, varor eller tjänster
ska den upphandlande enheten uppmana samtliga deltagare
som har inbjudits inom den kategori som motsvarar berörd
specifik upphandling att lämna in ett anbud.
Den upphandlande enheten ska tilldela kontraktet till den an
budsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de
tilldelningskriterier som anges i det meddelande om upphand
ling som använts för att inrätta det dynamiska inköpssystemet, i
inbjudan att bekräfta intresse eller, när ett meddelande om att
det finns ett kvalificeringssystem används som anbudsinfordran,
i inbjudan att lämna anbud. Dessa kriterier får vid behov pre
ciseras i inbjudan att lämna anbud.
7. Upphandlande enheter som i enlighet med artikel 80 till
lämpar skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med
direktiv 2014/24/EU får när som helst under det dynamiska
inköpssystemets giltighetstid begära att inbjudna deltagare
inom fem arbetsdagar från den dag då begäran avsändes lämnar
in en ny och uppdaterad version av den egna försäkran som
avses i artikel 59.1 i det direktivet.
Artikel 59.2–59.4 i det direktivet ska tillämpas under det dyna
miska inköpssystemets hela giltighetstid.
8. Den upphandlande enheten ska i anbudsinfordran ange
hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Den ska
anmäla eventuella ändringar av giltighetstiden till kommissionen
genom att använda följande standardformulär:
a) Om giltighetstiden ändras utan att systemet avslutas, det
formulär som ursprungligen användes för anbudsinfordran
avseende det dynamiska inköpssystemet.
b) Om systemet har avslutats, det meddelande om kontrakts
tilldelning som avses i artikel 70.
9. Inga administrativa avgifter får före eller under det dyna
miska inköpssystemets giltighetstid tas ut från de ekonomiska
aktörer som vill delta i eller är parter i det dynamiska inköps
systemet.
Artikel 53
Elektroniska auktioner
1. En upphandlande enhet får använda elektroniska auktio
ner för att presentera nya lägre priser, och/eller nya värden för
vissa delar av anbuden.
I detta syfte ska den upphandlande enheten strukturera den
elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process,
vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av an
buden och möjliggör en rangordning på grundval av auto
matiska utvärderingsmetoder.
Vissa tjänstekontrakt och vissa byggentreprenadkontrakt som
innehåller intellektuella prestationer, såsom projektering av
byggentreprenader, som inte kan rangordnas på grundval av
automatiska utvärderingsmetoder, ska inte bli föremål för elek
tronisk auktion.
2. Vid öppna eller selektiva förfaranden eller förhandlade
förfaranden med föregående anbudsinfordran får den upphand
lande enheten besluta att tilldelningen av ett kontrakt ska före
gås av en elektronisk auktion om innehållet i upphandlings
dokumenten, särskilt de tekniska specifikationerna, kan faststäl
las med tillräcklig exakthet.
Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas
vid förnyad konkurrensutsättning för parter i ett ramavtal enligt
artikel 51.2, och vid inbjudan att lämna anbud beträffande
kontrakt som ska tilldelas inom ramen för det dynamiska in
köpssystemet enligt artikel 52.
3. En elektronisk auktion ska grundas på något av följande
inslag i anbuden:
a) Enbart priser, om kontraktet tilldelas enbart på grundval av
priset.
b) Priser och/eller nya värden på de aspekter i anbuden som
angetts i upphandlingsdokumenten, om kontraktet tilldelas
på grundval av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet
eller ges till anbudet med den lägsta kostnaden genom en
analys av kostnadseffektiviteten.
SV
L 94/304
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
245
4. En upphandlande enhet som beslutar att använda elektro
nisk auktion ska ange detta i meddelandet om upphandling, i
inbjudan att bekräfta intresse eller, när ett meddelande om att
det finns ett kvalificeringssystem används som anbudsinfordran,
i inbjudan att lämna anbud. Upphandlingsdokumenten ska in
nehålla åtminstone de upplysningar som anges i bilaga VII.
5. Innan den elektroniska auktionen inleds ska den upphand
lande enheten genomföra en första fullständig utvärdering av
anbuden i enlighet med kriteriet eller kriterierna för tilldelning
och den fastställda viktningen.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av
en anbudsgivare som inte har uteslutits enligt artikel 78.1 eller
80.1 och som uppfyller de urvalskriterier som fastställts i ar
tiklarna 78 och 80 och vars anbud överensstämmer med de
tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt eller oaccepta
belt eller olämpligt.
I synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphand
lingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis
för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upp
handlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara
ogiltiga. I synnerhet ska anbud som lämnats in av anbudsgivare
som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud vars pris
överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den
upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet in
leds anses vara oacceptabla.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för
kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar
kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav
enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsansökan ska anses
vara olämplig om den berörda ekonomiska aktören ska eller får
uteslutas enligt artikel 78.1 eller 80.1 eller inte uppfyller de
urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten
i enlighet med artikel 78 eller 80.
Alla anbudsgivare som har lämnat in godtagbara anbud ska
samtidigt och med elektroniska medel bjudas in att delta i
den elektroniska auktionen genom att från och med den an
givna dagen och tidpunkten använda de anslutningssätt som
anges i instruktionerna i inbjudan. Den elektroniska auktionen
får genomföras under flera på varandra följande etapper. Den
elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbets
dagar efter det att inbjudan har skickats ut.
6.
Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedöm
ning av det berörda anbudet som genomförts i enlighet med
viktningen i artikel 82.5 första stycket.
I inbjudan ska även den matematiska formel anges som kom
mer att användas vid den elektroniska auktionen för att be
stämma den nya automatiska rangordningen med avseende på
de nya priser och/eller värden som lämnas. Utom när det eko
nomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grund av
priset, ska denna formel innefatta viktningen av alla de kriterier
som fastställts för att avgöra vilket som är det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet, i enlighet med meddelandet som använts
som anbudsinfordran eller andra upphandlingsdokument. I detta
syfte ska emellertid eventuellt förekommande intervall i förväg
reduceras till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för
varje alternativ.
7. Under varje etapp i den elektroniska auktionen ska den
upphandlande enheten omedelbart lämna alla anbudsgivare till
räckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kän
nedom om sin plats i rangordningen. Den får också lämna
andra upplysningar om andra priser eller värden som har läm
nats, under förutsättning att detta anges i specifikationerna. Den
får också när som helst meddela antalet deltagare i den aktuella
auktionsetappen. Den får emellertid under inga omständigheter
röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika
etapperna i den elektroniska auktionen.
8. Den upphandlande enheten ska avsluta den elektroniska
auktionen på något eller flera av följande sätt:
a) På den dag och den tidpunkt som tidigare angetts.
b) När den inte längre erhåller några nya priser eller nya värden
som motsvarar kraven på minsta skillnader, under förutsätt
ning att den upphandlande enheten tidigare har angett hur
långt efter det att den har mottagit det sista priset eller
värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auk
tionen.
c) När det antal auktionsetapper som tidigare angetts har ge
nomförts.
Om den upphandlande enheten avser att avsluta den elektro
niska auktionen enligt första stycket c, eventuellt i kombination
med villkoren i led b i det stycket, ska tidsplanen för varje
auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
9. Efter att ha avslutat den elektroniska auktionen ska den
upphandlande enheten tilldela kontraktet i enlighet med arti
kel 82 på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/305
Ds 2014:25
Bilaga 2
246
Artikel 54
Elektroniska kataloger
1. Om det krävs att elektroniska medel för kommunikation
ska användas får den upphandlande enheten kräva att anbuden
ska inlämnas i form av en elektronisk katalog eller att de ska
innefatta en elektronisk katalog.
Medlemsstaterna får besluta att användning av elektroniska ka
taloger ska vara obligatorisk i samband med vissa typer av
upphandlingar.
Anbud som lämnas in i form av en elektronisk katalog får
åtföljas av andra handlingar som kompletterar anbudet.
2. Elektroniska kataloger ska upprättas av anbudssökande
eller anbudsgivare för deltagande i ett visst upphandlingsför
farande enligt de tekniska specifikationer och det format som
fastställs av den upphandlande enheten.
Dessutom ska de elektroniska katalogerna uppfylla kraven för
elektroniska medel för kommunikation samt eventuella kom
pletterande krav som fastställs av den upphandlande enheten i
enlighet med artikel 40.
3. När inlämnande av anbud i form av en elektronisk katalog
godtas eller krävs ska den upphandlande enheten
a) ange detta i meddelandet om upphandling, i inbjudan att
bekräfta intresse eller, när ett meddelande om att det finns
ett kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i in
bjudan att lämna anbud eller förhandla,
b) i upphandlingsdokumenten ange alla nödvändiga uppgifter i
enlighet med artikel 40.6 om format, den elektroniska ut
rustning som används samt tekniska arrangemang för anslut
ning och specifikationer för katalogen.
4. Om ett ramavtal har slutits med fler än en ekonomisk
aktör efter inlämnande av anbud i form av en elektronisk ka
talog, får den upphandlande enheten besluta att en förnyad
konkurrensutsättning för specifika kontrakt genomförs på
grundval av uppdaterade kataloger. I sådana fall ska den upp
handlande enheten använda en av följande metoder:
a) Uppmana anbudsgivarna att på nytt lämna in sina elektro
niska kataloger som anpassats till kraven i det berörda kont
raktet.
b) Meddela anbudsgivarna att den har för avsikt att samla in de
uppgifter som behövs för att upprätta anbud som är anpas
sade till kraven i det berörda kontraktet från de elektroniska
kataloger som redan inlämnats, förutsatt att det anges i upp
handlingsdokumenten för ramavtalet att denna metod ska
användas.
5. Om en upphandlande enhet går ut med en förnyad kon
kurrensutsättning för specifika kontrakt i enlighet med punkt 4
b ska den meddela anbudsgivarna den dag och den tidpunkt då
den har för avsikt att samla in de uppgifter som behövs för att
upprätta anbud som är anpassade till kraven i kontraktet i fråga,
och ska ge anbudsgivare möjlighet att säga nej till en sådan
insamling av uppgifter.
Den upphandlande enheten ska fastställa en lämplig tidsperiod
mellan meddelandet och insamlingen av uppgifter.
Innan kontraktet tilldelas ska den upphandlande enheten pre
sentera de insamlade uppgifterna för de berörda anbudsgivarna
för att ge dem möjlighet att ifrågasätta eller bekräfta att det
anbud som upprättas inte innehåller några materiella fel.
6.
Den upphandlande enheten får tilldela kontrakt som grun
das på ett dynamiskt inköpssystem genom att kräva att erbju
danden avseende specifika kontrakt ska inlämnas i form av en
elektronisk katalog.
Den upphandlande enheten får också tilldela kontrakt som
grundas på ett dynamiskt inköpssystem i enlighet med punk
terna 4 b och 5, under förutsättning att ansökan om deltagande
i det dynamiska inköpssystemet åtföljs av en elektronisk katalog
enligt de tekniska specifikationer och det format som fastställts
av den upphandlande enheten. Katalogen ska därefter komplet
teras av de anbudssökande när de informeras om att den upp
handlande enheten har för avsikt att upprätta anbud genom
förfarandet i punkt 4 b.
Artikel 55
Centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler
1. Medlemsstaterna får fastställa att den upphandlande enhe
ten får anskaffa byggentreprenader, varor och/eller tjänster från
en inköpscentral som erbjuder den centraliserade inköpsverk
samhet som avses i led 10 a i artikel 2.
SV
L 94/306
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
247
Medlemsstaterna får också fastställa att den upphandlande en
heten får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med
hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, med hjälp
av dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller
med hjälp av ett ramavtal som ingås av en inköpscentral som
erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet som avses i led
10 b i artikel 2. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av
en inköpscentral får användas av andra upphandlande enheter
ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det
dynamiska inköpssystemet.
I fråga om första och andra styckena får medlemsstaterna fast
ställa att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av
inköpscentraler eller en eller flera specifika inköpscentraler.
2. En upphandlande enhet fullgör sina skyldigheter enligt
detta direktiv när den anskaffar varor eller tjänster från en
inköpscentral som erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet
som avses i led 10 a i artikel 2.
En upphandlande enhet fullgör dessutom sina skyldigheter en
ligt detta direktiv när den anskaffar byggentreprenader, varor
eller tjänster med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköps
central, med hjälp av dynamiska inköpssystem som drivs av
inköpscentralen eller med hjälp av ett ramavtal som ingås av
en inköpscentral som erbjuder den centraliserade inköpsverk
samhet som avses i led 10 b i artikel 2.
Den berörda upphandlande enheten ska dock ansvara för att
fullgöra skyldigheterna i detta direktiv när det gäller de delar
som den själv genomför, såsom
a) tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt
inköpssystem som drivs av en inköpscentral,
b) genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett
ramavtal som en inköpscentral har ingått.
3. En inköpscentrals samtliga upphandlingsförfaranden ska
genomföras med hjälp av elektroniska medel för kommunika
tion i enlighet med kraven i artikel 40.
4. De upphandlande enheterna får, utan att tillämpa de för
faranden som anges i detta direktiv, tilldela ett tjänstekontrakt
för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet till en
inköpscentral.
Sådana tjänstekontrakt får också omfatta en bestämmelse om
tillhandahållande av stödverksamhet för inköp.
Artikel 56
Tillfällig gemensam upphandling
1. Två eller flera upphandlande enheter får komma överens
om att genomföra vissa specifika upphandlingar gemensamt.
2. När ett upphandlingsförfarande i sin helhet genomförs
gemensamt av de berörda upphandlande enheterna för alla upp
handlande enheters räkning och i deras namn ska de gemen
samt ansvara för att fullgöra skyldigheterna i detta direktiv.
Detta gäller också i de fall där en upphandlande enhet ensam
administrerar upphandlingsförfarandet och då agerar för egen
och för de andra berörda upphandlande enheternas räkning.
När ett upphandlingsförfarande inte i sin helhet genomförs för
de berörda upphandlande enheternas räkning och i deras namn
ska de gemensamt endast ansvara för de delar som genomförs
gemensamt. Varje upphandlande enhet ska ensam ansvara för
att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv när det gäller
de delar som den genomför för egen räkning och i eget namn.
Artikel 57
Upphandling med deltagande av upphandlande enheter från
olika medlemsstater
1. Utan att det påverkar artiklarna 28–31 får upphandlande
enheter från olika medlemsstater agera gemensamt vid tilldel
ningen av kontrakt genom att tillämpa något av de förfaranden
som anges i denna artikel.
Upphandlande enheter får inte tillämpa de förfaranden som
anges i denna artikel i syfte att undvika att tillämpa med
unionsrätten förenliga tvingande lagregler som är tillämpliga
på dem i deras medlemsstat.
2. En medlemsstat får inte förbjuda sina upphandlande en
heter att använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds
av inköpscentraler som är belägna i en annan medlemsstat.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/307
Ds 2014:25
Bilaga 2
248
När det gäller centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en
inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat än den
upphandlande enheten, får medlemsstaterna dock välja att ange
att deras upphandlande enheter endast får utnyttja tjänster inom
ramen för den centraliserade inköpsverksamhet som avses i led
10 a eller b i artikel 2.
3. Om en inköpscentral som är belägen i en annan medlems
stat tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet, ska detta ske
i enlighet med nationella bestämmelser i den medlemsstat där
inköpscentralen är belägen.
De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där inköps
centralen är belägen ska också tillämpas på följande:
a) Tilldelning av kontrakt inom ramen för ett dynamiskt in
köpssystem.
b) Genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett
ramavtal.
4. Flera upphandlande enheter från olika medlemsstater får
gemensamt tilldela ett kontrakt, ingå ett ramavtal eller driva ett
dynamiskt inköpssystem. De får också tilldela kontrakt som
grundas på ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet. Så
vida nödvändiga delar inte regleras genom ett internationellt
avtal som ingåtts mellan de berörda medlemsstaterna, ska upp
handlande enheter som deltar ingå ett avtal där följande fast
ställs:
a) Parternas ansvarsområden och de relevanta nationella be
stämmelser som är tillämpliga på dessa.
b) Intern organisation av upphandlingsförfarandet, inklusive
ledning, fördelning av de byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska upphandlas samt ingående av kontrakt.
En deltagande upphandlande enhet fullgör sina skyldigheter en
ligt detta direktiv när den köper byggentreprenader, varor eller
tjänster av en upphandlande enhet som har ansvar för upphand
lingsförfarandet. Vid fastställande av ansvarsområden och till
lämplig nationell rätt enligt led a får de deltagande upphand
lande enheterna fördela särskilda ansvarsområden mellan sig
och fastställa de tillämpliga nationella bestämmelserna i deras
respektive medlemsstats nationella rätt. Fördelningen av ansvars
områden och tillämplig nationell rätt ska omnämnas i upphand
lingsdokumenten för gemensamt tilldelade kontrakt.
5. När flera upphandlande enheter från olika medlemsstater
har inrättat en gemensam enhet, inklusive europeiska gruppe
ringar för territoriellt samarbete (EGTS) i enlighet med Europa
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 ( 1 ) eller
andra enheter som inrättats enligt unionsrätten, ska de delta
gande upphandlande enheterna genom ett beslut som fattas av
den gemensamma enhetens behöriga organ enas om tillämpliga
nationella upphandlingsregler, dvs. de regler som gäller i en av
följande medlemsstater:
a) De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där den
gemensamma enheten har sitt registrerade säte.
b) De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där den
gemensamma enheten bedriver sin verksamhet.
Den överenskommelse som avses i första stycket kan antingen
gälla tills vidare när detta fastställs i den gemensamma enhetens
konstituerande akt, eller begränsas till en viss tidsperiod, till
vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldel
ningar av kontrakt.
KAPITEL III
Upphandlingsförfarandets gång
A v s n i t t 1
F ö r b e r e d e l s e
Artikel 58
Preliminära marknadsundersökningar
Innan en upphandlande enhet inleder ett upphandlingsför
farande kan den genomföra marknadsundersökningar för att
förbereda upphandlingen och för att informera de ekonomiska
aktörerna om den planerade upphandlingen och kraven för
denna.
I detta syfte får den upphandlande enheten till exempel rådfråga
eller godta råd från oberoende experter eller myndigheter eller
från marknadsaktörer. Dessa råd får användas vid planering och
genomförande av upphandlingsförfarandet, under förutsättning
att dessa råd inte snedvrider konkurrensen eller bryter mot
principerna om icke-diskriminering och öppenhet.
SV
L 94/308
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av
den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt sam
arbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).
Ds 2014:25
Bilaga 2
249
Artikel 59
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Om en anbudssökande eller anbudsgivare eller anknutna företag
till en anbudssökande eller en anbudsgivare har bistått den upp
handlande enheten med rådgivning, oavsett om det skett enligt
vad som föreskrivs i artikel 58 eller inte, eller på annat sätt har
deltagit i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, ska den
upphandlande enheten vidta lämpliga åtgärder för att se till
att konkurrensen inte snedvrids till följd av att den berörda
anbudssökanden eller anbudsgivaren deltar.
Andra anbudssökande och anbudsgivare ska informeras om
utbytet av relevanta upplysningar inom ramen för eller till följd
av att en anbudssökande eller en anbudsgivare har varit invol
verad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, och lämp
liga tidsfrister för mottagande av anbud ska fastställas. Den
berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren ska endast uteslu
tas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att
garantera att principen om likabehandling efterlevs.
Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfaran
det ska de ges möjlighet att bevisa att deras deltagande i för
beredelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en
snedvridning av konkurrensen. De åtgärder som vidtas ska do
kumenteras i den enskilda rapport som krävs enligt artikel 100.
Artikel 60
Tekniska specifikationer
1. Tekniska specifikationer enligt definitionen i punkt 1 i
bilaga VIII ska ingå i upphandlingsdokumenten. De egenskaper
som krävs av byggentreprenader, varor eller tjänster ska anges i
de tekniska specifikationerna.
Egenskaperna kan också avse den specifika processen eller me
toden för att producera eller tillhandahålla de berörda bygg
entreprenaderna, varorna eller tjänsterna eller en specifik pro
cess som avser ett annat skede i deras livscykel, även då sådana
faktorer inte utgör en del av dem, förutsatt att de är kopplade
till kontraktsföremålet och att de står i proportion till kontrak
tets värde och målsättningar.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om över
föring av immateriella rättigheter kommer att krävas.
För alla upphandlingar där kontraktsföremålet ska användas av
fysiska personer, oavsett om det rör sig om allmänheten eller
personal vid den upphandlande enheten, ska de tekniska
specifikationerna, utom i vederbörligen motiverade fall, faststäl
las med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för perso
ner med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på
samtliga användares behov.
Om obligatoriska krav för tillgänglighet har antagits genom en
unionsrättsakt ska de tekniska specifikationerna avseende till
gänglighetskriterier för personer med funktionsnedsättning eller
formgivning med tanke på samtliga användares behov utformas
med hänvisning till den rättsakten.
2. De tekniska specifikationerna ska tillåta att de ekonomiska
aktörerna deltar på lika villkor i upphandlingsförfarandet och får
inte innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling
öppnas för konkurrens.
3. Utan att det påverkar bindande nationella tekniska regler, i
den utsträckning som de är förenliga med unionsrätten, ska de
tekniska specifikationerna vara utformade på något av följande
sätt:
a) I form av prestanda- eller funktionskrav, inbegripet miljö
egenskaper, förutsatt att parametrarna är tillräckligt exakta
för att anbudsgivarna ska kunna fastställa föremålet för kon
traktet och för att den upphandlande enheten ska kunna
tilldela kontraktet.
b) Genom en hänvisning till tekniska specifikationer och i prio
ritetsordning till sådana nationella standarder som genomför
europeiska standarder, till europeiska tekniska bedömningar,
till gemensamma tekniska specifikationer, till internationella
standarder, till andra tekniska referenssystem som utarbetats
av de europeiska standardiseringsorganen eller, om sådana
inte finns, till nationella standarder, till nationella tekniska
godkännanden eller till nationella tekniska specifikationer för
projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader
samt användning av varor, varvid varje hänvisning ska åtföl
jas av orden ”eller likvärdigt”.
c) I form av de prestanda- eller funktionskrav som avses i led a
och, för att påvisa att dessa prestanda- eller funktionskrav
antas vara uppfyllda, med en hänvisning till de tekniska
specifikationer som avses i led b.
d) Genom en hänvisning till de tekniska specifikationer som
avses i led b i fråga om vissa egenskaper och genom en
hänvisning till de prestanda- eller funktionskrav som avses
i led a i fråga om andra egenskaper.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/309
Ds 2014:25
Bilaga 2
250
4. Om det inte motiveras av föremålet för kontraktet, får
tekniska specifikationer inte innehålla hänvisningar till ett sär
skilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställnings
förfarande som karakteriserar de varor eller tjänster som till
handahålls av en specifik ekonomisk aktör, och inte heller hän
visningar till varumärke, patent eller typ, särskilt ursprung eller
särskild tillverkning, om det får till följd att vissa företag eller
varor gynnas eller att andra inte kan komma i fråga. Sådana
hänvisningar ska i undantagsfall vara tillåtna om en tillräckligt
preciserad och begriplig beskrivning av föremålet för kontraktet
inte är möjlig genom tillämpning av punkt 3. Sådana hänvis
ningar ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
5. Om en upphandlande enhet väljer att hänvisa till de tek
niska specifikationer som avses i punkt 3 b, får den inte för
kasta ett anbud med motiveringen att de erbjudna byggentre
prenaderna, varorna eller tjänsterna inte överensstämmer med
de tekniska specifikationer som den har hänvisat till, om an
budsgivaren på lämpligt sätt, inklusive med hjälp av de bevis
medel som avses i artikel 62, i sitt anbud bevisar att de före
slagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven i de
angivna tekniska specifikationerna.
6. Om en upphandlande enhet väljer att i enlighet med
punkt 3 a utforma tekniska specifikationer i form av prestanda-
eller funktionskrav, får den inte förkasta ett anbud i fråga om
varor, tjänster eller byggentreprenader som överensstämmer
med en nationell standard som genomför en europeisk stan
dard, med ett europeiskt tekniskt godkännande, med en gemen
sam teknisk specifikation, med en internationell standard eller
med ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett eu
ropeiskt standardiseringsorgan, om dessa specifikationer avser
de prestanda- eller funktionskrav som den har fastställt.
Det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt, inklusive med
hjälp av de bevismedel som avses i artikel 62, i sitt anbud bevisa
att varan, tjänsten eller byggentreprenaden standardenligt upp
fyller den upphandlande enhetens prestanda- eller funktions
krav.
Artikel 61
Märken
1. Om de upphandlande enheterna har för avsikt att köpa
byggentreprenader, varor eller tjänster med särskilda miljömil
jömässiga eller sociala egenskaper eller andra kännetecknande
egenskaper, får de i de tekniska specifikationerna, tilldelnings
kriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett
särskilt märke som bevismedel för att byggentreprenaderna, va
rorna eller tjänsterna motsvarar de egenskaper som krävs, för
utsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Märkeskraven rör endast kriterier som är kopplade till kon
traktsföremålet och är lämpliga för att definiera egenska
perna hos de byggentreprenader, varor eller tjänster som är
föremål för kontraktet.
b) Märkeskraven grundas på objektivt kontrollerbara och icke-
diskriminerande kriterier.
c) Märkena har antagits genom ett öppet och transparent för
farande i vilket samtliga berörda parter, inklusive statliga
organ, konsumenter, arbetsmarknadens parter, tillverkare,
distributörer och icke-statliga organisationer, kan delta.
d) Märkena är tillgängliga för samtliga berörda parter.
e) Märkeskraven fastställs av en tredje part över vilken den
ekonomiska aktör som ansöker om märket inte kan ha ett
avgörande inflytande.
Om de upphandlande enheterna inte kräver att byggentrepre
naderna, varorna eller tjänsterna uppfyller alla krav som följer
av märket, ska de ange vilka märkeskrav som avses.
Upphandlande enheter som kräver att ett särskilt märke ska
användas ska godta alla märken som bekräftar att byggentre
prenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller likvärdiga märkes
krav.
Om en ekonomisk aktör bevisligen inte hade möjlighet att få
tillgång till det särskilda märke som angetts av den upphand
lande enheten eller ett likvärdigt märke inom de berörda tids
fristerna och detta inte kan tillskrivas den berörda ekonomiska
aktören, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga
bevismedel, bland annat teknisk dokumentation från tillverka
ren, under förutsättning att den berörda ekonomiska aktören
bevisar att de byggentreprenader, varor och tjänster som den
ska tillhandahålla uppfyller kraven för det särskilda märket eller
de specifika krav som angetts av den upphandlande enheten.
2. Om ett märke uppfyller villkoren i punkt 1 b, c, d och e,
men även omfattar andra krav som inte är kopplade till kon
traktsföremålet, får den upphandlande enheten inte kräva mär
ket i sig men får fastställa tekniska specifikationer genom hän
visning till de för märket detaljerade specifikationerna, eller vid
behov delar av dessa, som är kopplade till kontraktsföremålet
och är lämpliga för att definiera egenskaperna hos kontrakts
föremålet.
SV
L 94/310
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
251
Artikel 62
Provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel
1. En upphandlande enhet får kräva att ekonomiska aktörer
ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning
av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ som
bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i
de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller vill
koren för fullgörande av kontraktet.
Om en upphandlande enhet kräver inlämnande av intyg som
upprättats av ett specifikt organ för bedömning av överensstäm
melse, ska den upphandlande enheten även godta intyg från
andra likvärdiga organ för bedömning av överensstämmelse.
I denna punkt avses med organ för bedömning av överensstäm
melse ett organ som utför bedömning av överensstämmelse,
bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll,
och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 765/2008 ( 1 ).
2. Den upphandlande enheten ska godta andra lämpliga be
vismedel än dem som anges i punkt 1, såsom teknisk doku
mentation från tillverkaren, om den berörda ekonomiska aktö
ren inte hade tillgång till sådana intyg eller provningsrapporter
som avses i punkt 1 eller inte har möjlighet att erhålla dem
inom de berörda tidsfristerna, under förutsättning att detta inte
kan tillskrivas den berörda ekonomiska aktören, och under för
utsättning att den berörda ekonomiska aktören därigenom be
visar att byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller
kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldel
ningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
3. Medlemsstaterna ska på begäran göra alla uppgifter om
bevismedel och handlingar som har lämnats i enlighet med
artiklarna 60.6 och 61 samt punkterna 1 och 2 i denna artikel
tillgängliga för andra medlemsstater. De behöriga myndighe
terna i den medlemsstat där den ekonomiska aktören är etable
rad ska lämna dessa uppgifter i enlighet med artikel 102.
Artikel 63
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
1. Upphandlande enheter ska på begäran från ekonomiska
aktörer som är intresserade av att erhålla ett kontrakt göra till
gängliga de tekniska specifikationer som normalt förekommer i
deras varu-, byggentreprenad- eller tjänstekontrakt, alternativt de
tekniska specifikationer som de har för avsikt att tillämpa på
kontrakt för vilka anbudsinfordran är ett förhandsmeddelande.
Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel
som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel av
något av de skäl som anges i artikel 40.1 andra stycket eller
om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel på
grund av att en upphandlande enhet avser att tillämpa arti
kel 39.2, ska de tekniska specifikationerna dock tillhandahållas
på annat sätt än med elektroniska medel.
2. Om sådana tekniska specifikationer finns i handlingar som
är tillgängliga för intresserade ekonomiska aktörer med elektro
niska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri till
gång, räcker det med en hänvisning till dessa handlingar.
Artikel 64
Alternativa anbud
1. En upphandlande enhet får tillåta eller kräva att anbuds
givare lägger fram alternativa anbud som uppfyller de minimi
krav som den upphandlande enheten har fastställt.
Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten
ange huruvida den tillåter eller kräver alternativa anbud och,
när detta tillåts, vilka minimikrav som alternativa anbud måste
uppfylla samt informera om eventuella krav som gäller för hur
de ska presenteras, särskilt huruvida alternativa anbud får läm
nas endast om ett anbud som inte utgör ett alternativ också har
lämnats. Om alternativa anbud är tillåtna eller krävs ska den
upphandlande enheten också se till att de valda tilldelningskri
terierna kan tillämpas såväl på alternativa anbud som uppfyller
minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som
inte utgör alternativ.
2. Vid förfaranden för tilldelning av varu- eller tjänstekon
trakt får en upphandlande enhet som har tillåtit eller krävt
alternativa anbud inte förkasta ett alternativt anbud enbart på
grund av att anbudet, om det antas, skulle bli antingen ett
tjänstekontrakt och inte ett varukontrakt, eller ett varukontrakt
och inte ett tjänstekontrakt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/311
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den
9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i sam
band med saluföring av produkter och upphävande av förordning
(EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
Ds 2014:25
Bilaga 2
252
Artikel 65
Uppdelning av kontrakt i delar
1. Upphandlande enheter får besluta att tilldela ett kontrakt i
form av separata delar, och får fastställa storleken på och före
målet för dessa delar.
De upphandlande enheterna ska i meddelandet om upphand
ling, i inbjudan att bekräfta intresse eller, när ett meddelande
om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbju
dan att lämna anbud eller förhandla, ange om anbud får lämnas
in för en del, flera delar eller samtliga delar.
2. Även om anbud får lämnas för flera eller alla delar får de
upphandlande enheterna begränsa antalet delar som kan tilldelas
en anbudsgivare, under förutsättning att det högsta antalet delar
per anbudsgivare anges i meddelandet om upphandling eller i
inbjudan att bekräfta intresse, lämna anbud eller förhandla.
Upphandlande enheter ska i upphandlingsdokumenten ange
de objektiva och icke-diskriminerande kriterier eller regler som
de avser att tillämpa när de fastställer vilka delar som ska till
delas om tillämpningen av tilldelningskriterierna skulle leda till
att en anbudsgivare tilldelas fler delar än det högsta tillåtna
antalet delar.
3. Om fler än en del får tilldelas samma anbudsgivare får
medlemsstaterna fastställa att den upphandlande enheten får
tilldela kontrakt som kombinerar flera eller alla delar, om den
i meddelandet om upphandling eller i inbjudan att bekräfta
intresse, lämna anbud eller förhandla har uppgett att den för
behåller sig möjligheten att göra detta, och ange de delar eller
grupper av delar som kan kombineras.
4. Medlemsstaterna får göra det obligatoriskt att tilldela kon
trakt i form av separata delar enligt villkor som ska specificeras i
enlighet med nationell rätt och med beaktande av unionsrätten.
Punkt 1 andra stycket och, i tillämpliga fall, punkt 3 ska gälla.
Artikel 66
Fastställande av tidsfrister
1. När en upphandlande enhet fastställer tidsfristerna för
mottagande av anbudsansökningar och anbud ska den ta sär
skild hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid
som behövs för att utarbeta ett anbud, utan att detta påverkar
de minimitidsfrister som fastställs i artiklarna 45–49.
2. Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på
plats eller efter en granskning på plats av underlaget till upp
handlingsdokumenten, ska tidsfristerna för mottagande av an
bud, som ska vara längre än de minimitidsfrister som fastställts i
artiklarna 45–49, fastställas så att alla berörda ekonomiska ak
törer ska kunna få kännedom om all den information som
behövs för att utarbeta ett anbud.
3. De upphandlande enheterna ska förlänga tidsfristerna för
mottagande av anbud så att alla berörda ekonomiska aktörer
ska kunna få kännedom om all den information som behövs för
att utarbeta ett anbud i följande fall:
a) Om kompletterande information som av den ekonomiska
aktören begärts i god tid av något skäl inte lämnas senast
sex dagar före den tidsfrist som fastställts för mottagande av
anbud. Vid det påskyndade öppna förfarande som avses i
artikel 45.3 ska denna tidsperiod vara fyra dagar.
b) Om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Förlängningen ska stå i proportion till informationens eller änd
ringens betydelse.
Om kompletterande information inte har begärts i god tid eller
om informationen saknar betydelse för utarbetandet av väl un
derbyggda anbud ska de upphandlande enheterna inte vara skyl
diga att förlänga tidsfristerna.
A v s n i t t 2
O f f e n t l i g g ö r a n d e o c h ö p p e n h e t
Artikel 67
Förhandsmeddelanden
1. En upphandlande enhet får med hjälp av ett förhands
meddelande informera om planerade upphandlingar. Dessa
meddelanden ska innehålla den information som anges i del
A avsnitt I i bilaga VI. De ska offentliggöras antingen av Eu
ropeiska unionens publikationsbyrå eller på den upphandlade
enhetens upphandlarprofil i enlighet med punkt 2 b i bilaga
IX. Om den upphandlande enheten offentliggör ett förhands
meddelande på sin upphandlarprofil ska den skicka ett medde
lande till Europeiska unionens publikationsbyrå om att ett för
handsmeddelande har offentliggjorts på en upphandlarprofil i
enlighet med punkt 3 i bilaga IX. Dessa meddelanden ska in
nehålla den information som anges i del B i bilaga VI.
SV
L 94/312
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
253
2. Om anbudsinfordran görs genom ett förhandsmeddelande
vid selektiva förfaranden och förhandlade förfaranden med fö
regående anbudsinfordran ska förhandsmeddelandet uppfylla
samtliga följande krav:
a) Det ska framgå vilka varor, byggentreprenader eller tjänster
som kontraktet kommer att omfatta.
b) Det ska anges att kontraktstilldelning kommer att ske genom
selektivt förfarande eller förhandlat förfarande utan att någon
ytterligare anbudsinfordran offentliggörs och att intresserade
ekonomiska aktörer ska anmäla sitt intresse.
c) Förutom de uppgifter som anges i del A avsnitt I i bilaga VI,
ska förhandsmeddelandet innehålla de uppgifter som anges i
del A avsnitt II i bilaga VI.
d) Meddelandet ska ha avsänts för offentliggörande mellan 35
dagar och tolv månader före den dag då inbjudan att be
kräfta intresse avsändes.
Sådana meddelanden ska inte offentliggöras på en upphandlar
profil. Ett eventuellt ytterligare offentliggörande på nationell
nivå enligt artikel 72 får dock göras på en upphandlarprofil.
Den period som omfattas av förhandsmeddelandet ska vara
högst tolv månader från den dag då meddelandet överlämnades
för offentliggörande. För kontrakt för sociala och andra särskilda
tjänster får det förhandsmeddelande som avses i artikel 92.1 b
dock omfatta mer än tolv månader.
Artikel 68
Meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem
1. Om en upphandlande enhet väljer att upprätta ett kvalifi
ceringssystem i enlighet med artikel 77 ska systemet offentlig
göras genom ett sådant meddelande som avses i bilaga X, där
det ska anges vad kvalificeringssystemet har för syfte och var
reglerna för systemet finns tillgängliga.
2. Den upphandlande enheten ska i meddelandet om att det
finns ett kvalificeringssystem ange hur länge det är giltigt. Den
ska anmäla eventuella ändringar av giltighetstiden till Europeiska
unionens publikationsbyrå genom att använda följande stan
dardformulär:
a) Om giltighetstiden ändras utan att systemet avslutas, det
formulär som används för meddelanden om att det finns
ett kvalificeringssystem.
b) Om systemet avslutas, det meddelande om kontraktstilldel
ning som avses i artikel 70.
Artikel 69
Meddelanden om upphandling
Meddelanden om upphandling får användas som anbudsinfor
dran för alla förfaranden. De ska innehålla de uppgifter som
anges i den relevanta delen av bilaga XI och ska offentliggöras i
enlighet med artikel 71.
Artikel 70
Meddelanden om kontraktstilldelning
1. Den upphandlande enheten ska sända ett meddelande om
kontraktstilldelning om resultatet av upphandlingsförfarandet
senast 30 dagar efter det att ett kontrakt eller ett ramavtal,
som följer efter beslutet om tilldelning eller ingående, har in
gåtts.
Dessa meddelanden ska innehålla de uppgifter som anges i
bilaga XII och ska offentliggöras i enlighet med artikel 71.
2. Om anbudsinfordran för det berörda kontraktet har gjorts
i form av ett förhandsmeddelande och den upphandlande en
heten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under den
period som omfattas av förhandsmeddelandet, ska meddelandet
om kontraktstilldelning innehålla en särskild hänvisning till det
ta.
När det gäller ramavtal som ingåtts i enlighet med artikel 51 ska
den upphandlande enheten inte vara skyldig att skicka något
meddelande om resultatet av upphandlingsförfarandet för varje
kontrakt som grundas på ramavtalet. Medlemsstaterna får fast
ställa att upphandlande enhet varje kvartal ska samla meddelan
dena om resultatet av upphandlingsförfarandet för kontrakt som
grundas på ramavtalet. I detta fall ska den upphandlande enhe
ten sända de samlade meddelandena senast 30 dagar efter ut
gången av varje kvartal.
Den upphandlande enheten ska sända ett meddelande om kon
traktstilldelning på grundval av ett dynamiskt inköpssystem se
nast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt. Den får dock
gruppera dessa meddelanden per kvartal. I detta fall ska den
sända de samlade meddelandena senast 30 dagar efter utgången
av varje kvartal.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/313
Ds 2014:25
Bilaga 2
254
3. De uppgifter som lämnas enligt bilaga XII i syfte att of
fentliggöras ska offentliggöras i enlighet med bilaga IX. Viss
information som rör kontraktstilldelningen eller ingåendet av
ett ramavtal får undanhållas om ett utlämnande av sådan infor
mation skulle kunna hindra tillämpning av lagen eller i övrigt
strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella in
tressen för en viss offentlig eller privat ekonomisk aktör eller
motverka sund konkurrens mellan ekonomiska aktörer.
För tjänstekontrakt om forskning och utveckling (FoU) får upp
gifterna om tjänsternas art och kvantitet begränsas till
a) angivelsen ”forsknings- och utvecklingstjänster” om kontrak
tet har tilldelats genom ett förhandlat förfarande utan an
budsinfordran i enlighet med artikel 50 b,
b) minst lika detaljerad information som lämnades i anbuds
infordran.
4. De uppgifter som lämnas i enlighet med bilaga XII med
angivelsen att de inte är avsedda att offentliggöras ska endast
offentliggöras i förenklad form och i enlighet med bilaga IX för
statistiska ändamål.
Artikel 71
Utformning och offentliggörande av meddelanden
1. De meddelanden som avses i artiklarna 67–70 ska inne
hålla de upplysningar som anges i bilagorna VI del A, VI del B
X, XI och XII i samma format som standardformulären, inbegri
pet standardformulär för rättelser.
Kommissionen ska fastställa dessa standardformulär genom ge
nomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 105.
2. De meddelanden som avses i artiklarna 67–70 ska utarbe
tas, skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens
publikationsbyrå och offentliggöras i enlighet med bilaga IX.
Meddelandena ska offentliggöras senast fem dagar efter det att
de avsänts. Kostnaderna för Europeiska unionens publikations
byrås offentliggörande av meddelanden ska belasta unionen.
3. De meddelanden som avses i artiklarna 67–70 ska offent
liggöras i sin helhet på det eller de av unionens institutioners
officiella språk som den upphandlande enheten väljer. Endast
den eller de språkversionerna ska gälla. Ett sammandrag av de
väsentliga delarna i varje meddelande ska offentliggöras på de
andra officiella språken vid unionens institutioner.
4. Europeiska unionens publikationsbyrå ska se till att för
handsmeddelanden i sin helhet samt sammanfattningar av så
dana förhandsmeddelanden enligt artikel 67.2, anbudsinfor
dringar som rör ett dynamiskt inköpssystem enligt artikel 52.4
a och meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem
som används som anbudsinfordran i enlighet med artikel 44.4
b fortsätter att offentliggöras
a) när det gäller förhandsmeddelanden: i tolv månader eller till
dess att ett meddelande om kontraktstilldelning har motta
gits i enlighet med artikel 70.2, där det anges att inga ytter
ligare kontrakt kommer att tilldelas under den tolvmånaders
period som omfattas av anbudsinfordran. När det gäller
kontrakt för sociala och andra särskilda tjänster ska dock
det förhandsmeddelande som avses i artikel 92.1 b fortsätta
att offentliggöras till dess att den ursprungligen angivna gil
tighetstiden löper ut eller till dess att ett meddelande om
kontraktstilldelning har mottagits i enlighet med artikel 70,
där det anges att inga ytterligare kontrakt kommer att till
delas under den period som omfattas av anbudsinfordran.
b) när det gäller anbudsinfordringar som rör ett dynamiskt
inköpssystem: under den tid som det dynamiska inköpssyste
met är giltigt.
c) när det gäller meddelanden om att det finns ett kvalifice
ringssystem: under den tid som kvalificeringssystemet är gil
tigt.
5. Den upphandlande enheten ska kunna bevisa vilken dag
ett meddelande har avsänts.
Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande
enheten lämna en bekräftelse på att meddelandet har mottagits
och att den översända informationen har offentliggjorts och
ange dag för offentliggörandet. Denna bekräftelse ska tjäna
som bevis för offentliggörandet.
6. Den upphandlande enheten får offentliggöra meddelanden
om byggentreprenad-, varu- eller tjänstekontrakt som inte om
fattas av de krav på offentliggörande som fastställs i detta di
rektiv, under förutsättning att dessa meddelanden skickas till
Europeiska unionens publikationsbyrå med elektroniska medel
i överensstämmelse med de format och förfaranden för över
föring som anges i bilaga IX.
SV
L 94/314
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
255
Artikel 72
Offentliggörande på nationell nivå
1. De meddelanden som avses i artiklarna 67–70 samt infor
mationen i dem får inte offentliggöras på nationell nivå före den
dag då de har offentliggjorts i enlighet med artikel 71. Offent
liggörande får dock under alla omständigheter ske på nationell
nivå om den upphandlande enheten inte har underrättats om
offentliggörandet inom 48 timmar efter bekräftelse av motta
gandet av meddelandet i enlighet med artikel 71.
2. Meddelanden som offentliggörs på nationell nivå får inte
innehålla någon annan information än den som finns i medde
landena som skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå
eller offentliggörs på en upphandlarprofil och ska innehålla
uppgift om vilken dag meddelandet skickats till Europeiska
unionens publikationsbyrå eller offentliggjorts på upphandlar
profilen.
3. Förhandsmeddelanden får inte offentliggöras på en upp
handlarprofil innan ett meddelande har skickats till Europeiska
unionens publikationsbyrå som anger att offentliggörandet sker
i denna form, och meddelandena ska innehålla en uppgift om
vilken dag de har skickats dit.
Artikel 73
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
1. Den upphandlande enheten ska med elektroniska medel
ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphand
lingsdokumenten från och med den dag då ett meddelande
offentliggörs i enlighet med artikel 71, eller den dag då en
inbjudan att bekräfta intresse avsändes.
Om anbudsinfordran utgörs av ett meddelande om att det finns
ett kvalificeringssystem ska tillgång ges så snart som möjligt och
senast när inbjudan att lämna anbud eller inbjudan att förhandla
avsänds. Den webbadress där upphandlingsdokumenten kan
hämtas ska anges i meddelandet eller inbjudan.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel av
något av de skäl som anges i artikel 40.1 andra stycket får
upphandlande enheter i meddelandet eller inbjudan att bekräfta
intresse ange att berörda upphandlingsdokument kommer att
översändas på annat sätt än med elektroniska medel i enlighet
med punkt 2 i denna artikel. I sådana fall ska tidsfristen för
inlämning av anbud förlängas med fem dagar, utom i bråds
kande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med
artikel 45.3 och när tidsfristen fastställs genom ömsesidig
överenskommelse i enlighet med artikel 46.2 andra stycket eller
artikel 47.2 andra stycket.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel på
grund av att den upphandlande enheten avser att tillämpa ar
tikel 39.2, ska den i meddelandet eller inbjudan att bekräfta
intresse eller, om anbudsinfordran utgörs av ett meddelande
om att det finns ett kvalificeringssystem, i upphandlingsdoku
menten ange vilka åtgärder till skydd för uppgifternas konfiden
tiella karaktär som den kräver, och hur tillgång kan ges till de
berörda dokumenten. I sådana fall ska tidsfristen för inlämning
av anbud förlängas med fem dagar, utom i brådskande situatio
ner som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med artikel 45.3
och när tidsfristen fastställs genom ömsesidig överenskommelse
i enlighet med artikel 46.2 andra stycket eller artikel 47.2 andra
stycket.
2. Den upphandlande enheten ska till alla anbudsgivare som
deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande upp
lysningar om specifikationerna och de kompletterande handling
arna senast sex dagar före tidsfristen för mottagande av anbud,
förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. Vid det
påskyndade öppna förfarande som avses i artikel 45.3 ska
denna tidsperiod vara fyra dagar.
Artikel 74
Inbjudan till anbudssökande
1. Vid selektiva förfaranden, förfaranden för konkurrenspräg
lad dialog, innovationspartnerskap och förhandlade förfaranden
med föregående anbudsinfordran ska den upphandlande enhe
ten samtidigt och skriftligen inbjuda alla utvalda anbudssökande
att lämna anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.
Om ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran i
enlighet med artikel 44.4 a ska den upphandlande enheten
samtidigt och skriftligen inbjuda de ekonomiska aktörer som
har anmält sitt intresse att bekräfta att de fortfarande är intres
serade.
2. Den inbjudan som avses i punkt 1 i denna artikel ska
innehålla en hänvisning till den elektroniska adress där upp
handlingsdokumenten har gjorts direkt tillgängliga med elektro
niska medel. Inbjudan ska åtföljas av upphandlingsdokumenten,
om inte fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dessa
dokument har getts av skäl som anges i artikel 73.1 tredje eller
fjärde stycket och dokumenten inte redan gjorts tillgängliga på
annat sätt. Den inbjudan som avses i punkt 1 i denna artikel ska
också omfatta de uppgifter som anges i bilaga XIII.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/315
Ds 2014:25
Bilaga 2
256
Artikel 75
Information till kvalificeringssökande, anbudssökande och
anbudsgivare
1. Den upphandlande enheten ska snarast möjligt underrätta
varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattas
om ingåendet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt eller
tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, inklusive skälen till att
den har beslutat att inte ingå ett ramavtal eller tilldela ett kon
trakt efter anbudsinfordran eller att upprepa förfarandet eller att
inte inrätta ett dynamiskt inköpssystem.
2. På begäran av berörd anbudssökande eller anbudsgivare
ska upphandlande enheter snarast möjligt, och i alla händelser
senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran under
rätta
a) varje anbudssökande vars ansökan avslagits om skälen till att
ansökan om att delta inte har godtagits,
b) varje anbudsgivare vars anbud avslagits om skälen till att
anbudet inte har godtagits och, i de fall som avses i arti
kel 60.5 och 60.6, skälen till deras beslut om att likvärdighet
inte föreligger eller deras beslut om att byggentreprenaderna,
varorna eller tjänsterna inte uppfyller kraven i fråga om
prestanda eller funktion,
c) varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
utformningen av och de relativa fördelarna med det valda
anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats
kontraktet eller parterna i ramavtalet,
d) varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
genomförandet av och framstegen i förhandlingarna samt
dialogen med anbudsgivarna.
3. Den upphandlande enheten får besluta att inte lämna ut
viss information som avses i punkterna 1 och 2 och som rör
kontraktstilldelningen eller ingåendet av ett ramavtal eller till
trädet till ett dynamiskt inköpssystem, om ett utlämnande av
sådan information skulle kunna hindra tillämpning av lagen
eller i övrigt strida mot allmänintresset, skada berättigade kom
mersiella intressen för en viss offentlig eller privat ekonomisk
aktör, eller motverka sund konkurrens mellan ekonomiska ak
törer.
4. En upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett
kvalificeringssystem ska inom sex månader underrätta de sö
kande om huruvida de kvalificerat sig.
Om beslutet kommer att ta längre tid än fyra månader efter det
att ansökan lämnats in ska den upphandlande enheten inom två
månader efter det att ansökan lämnats in underrätta den sö
kande om orsakerna till att tidsfristen blivit förlängd och
meddela datum för när ansökan kommer att bli godkänd eller
avslås.
5. Sökande vars ansökan om kvalificering avslås ska under
rättas om avslagsbeslutet samt om skälen till det beslutet så
snart som möjligt och senast inom 15 dagar efter det att av
slagsbeslutet fattats. Skälen ska grundas på kvalificeringskriteri
erna i artikel 77.2.
6. En upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett
kvalificeringssystem får utesluta en ekonomisk aktör endast av
skäl som grundas på kvalificeringskriterierna i artikel 77.2. En
planerad uteslutning ska föregås av ett skriftligt meddelande till
den ekonomiska aktören senast 15 dagar före uteslutningen
tillsammans med skälen till uteslutningen.
A v s n i t t 3
V a l a v d e l t a g a r e s a m t t i l l d e l n i n g a v k o n
t r a k t
Artikel 76
Allmänna principer
1. Den upphandlande enheten ska tillämpa samtliga följande
regler vid urvalet av deltagare i upphandlingsförfaranden:
a) En upphandlande enhet som har fastställt regler och kriterier
för uteslutning av anbudsgivare eller anbudssökande i enlig
het med artikel 78.1 eller 80.1 ska utesluta ekonomiska
aktörer som identifierats i enlighet med dessa regler och
som uppfyller dessa kriterier.
b) Den upphandlande enheten ska välja ut anbudsgivare och
anbudssökande på grundval av de objektiva regler och kri
terier som har fastställts med stöd av artiklarna 78 och 80.
c) Vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden med an
budsinfordran, konkurrenspräglad dialog och innovations
partnerskap ska den upphandlande enheten i förekommande
fall i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet utvalda an
budssökande med stöd av leden a och b i denna punkt.
2. Om en anbudsinfordran görs med hjälp av ett meddelande
om att det finns ett kvalificeringssystem och i syfte att välja ut
deltagare i upphandlingsförfaranden för de specifika kontrakt
som omfattas av anbudsinfordran, ska den upphandlande enhe
ten
a) kvalificera ekonomiska aktörer i enlighet med artikel 77,
b) tillämpa de bestämmelser i punkt 1 som är relevanta för
selektiva eller förhandlade förfaranden, för konkurrenspräg
lade dialoger eller för innovationspartnerskap på sådana kva
lificerade ekonomiska aktörer.
SV
L 94/316
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
257
3. En upphandlande enhet som väljer ut deltagare till ett
selektivt eller förhandlat förfarande, en konkurrenspräglad dia
log eller ett innovationspartnerskap får inte, när den beslutar
om huruvida en sökande är kvalificerad eller uppdaterar sina
kriterier och regler,
a) ställa upp administrativa, tekniska eller ekonomiska villkor
för vissa ekonomiska aktörer som inte gäller för andra,
b) kräva prover eller bevis som redan finns i tillgängligt objek
tivt material.
4. Om information eller dokumentation som ska lämnas av
ekonomiska aktörer är eller verkar vara ofullständig eller felaktig
eller om särskilda dokument saknas, får den upphandlande en
heten, såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt som genomför
detta direktiv, begära att de berörda ekonomiska aktörerna läm
nar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant infor
mation eller dokumentation inom en lämplig tidsfrist, förutsatt
att en sådan begäran görs i full överensstämmelse med princi
perna om likabehandling och öppenhet.
5. Den upphandlande enheten ska kontrollera att anbuden
från de anbudsgivare som valts ut på detta sätt överensstämmer
med de regler och krav som ska tillämpas på anbud samt till
dela kontraktet på grundval av de kriterier som anges i artik
larna 82 och 84 med hänsyn till artikel 64.
6. De upphandlande enheterna får besluta att inte tilldela ett
kontrakt till den anbudsgivare som lämnar in det bästa anbudet
om de har fastställt att anbudet inte överensstämmer med de
tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 36.2.
7. I öppna förfaranden får den upphandlande enheten be
sluta att bedöma anbud innan den kontrollerar anbudsgivarnas
lämplighet, under förutsättning att de berörda bestämmelserna i
artiklarna 76–84 tillämpas, inklusive regeln om att kontraktet
inte ska tilldelas en anbudsgivare som borde ha uteslutits i
enlighet med artikel 80, eller som inte uppfyller de urvalskrite
rier som fastställts av den upphandlande enheten i enlighet med
artiklarna 78.1 och 80.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa det förfarande som anges
i första stycket för vissa typer av upphandlingar eller specifika
omständigheter, eller får begränsa det till dessa.
8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 för att ändra förteckningen i bilaga XIV
där så krävs, för att lägga till nya internationella avtal som har
ratificerats av alla medlemsstater eller när de befintliga interna
tionella avtal som det hänvisas till inte längre har ratificerats av
alla medlemsstater eller på annat sätt har ändrats, till exempel
avseende deras räckvidd, innehåll eller beteckning.
U n d e r a v s n i t t 1
K v a l i f i c e r i n g o c h u r v a l s b e d ö m n i n g
Artikel 77
Kvalificeringssystem
1. Upphandlande enheter som så önskar får upprätta och
förvalta ett kvalificeringssystem för ekonomiska aktörer.
Upphandlande enheter som upprättar eller förvaltar ett kvalifi
ceringssystem ska garantera att ekonomiska aktörer när som
helst kan ansöka om att bli kvalificerade.
2. Ett system enligt punkt 1 kan omfatta flera kvalificerings
faser.
Den upphandlande enheten ska fastställa objektiva regler och
kriterier för uteslutning och urval av ekonomiska aktörer som
ansöker om kvalificering och objektiva kriterier och regler för
driften av kvalificeringssystemen som exempelvis omfattar regi
strering i systemet, regelbunden uppdatering av kvalificeringar
samt systemets varaktighet.
Om kriterierna och reglerna omfattar tekniska specifikationer
ska artiklarna 60–62 tillämpas. Kriterierna och reglerna får upp
dateras vid behov.
3. De kriterier och regler som avses i punkt 2 ska tillhanda
hållas de ekonomiska aktörerna om de begär det. De berörda
ekonomiska aktörerna ska underrättas om de uppdaterade kri
terierna och reglerna.
Om en upphandlande enhet anser att vissa andra enheters eller
organs kvalificeringssystem uppfyller de krav som ställs, ska den
meddela de berörda ekonomiska aktörerna namnen på dessa
andra enheter eller organ.
4. Ett skriftligt register över kvalificerade ekonomiska aktörer
ska upprättas; det får delas upp i kategorier per typ av kontrakt
som respektive kvalificering gäller för.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/317
Ds 2014:25
Bilaga 2
258
5. Om en anbudsinfordran görs genom ett meddelande om
att det finns ett kvalificeringssystem ska de specifika kontrakt
för byggentreprenader, varor eller tjänster som omfattas av kva
lificeringssystemet tilldelas genom selektiva eller förhandlade
förfaranden, där samtliga anbudsgivare och deltagare väljs ut
bland de anbudssökande som redan är kvalificerade enligt ett
sådant system.
6.
Eventuella avgifter som tas ut i samband med ansökan om
kvalificering eller uppdatering eller bevarande av en kvalificering
som redan erhållits enligt systemet ska stå i proportion till de
kostnader som driften av systemet medför.
Artikel 78
Kvalitativa urvalskriterier
1. Den upphandlande enheten får fastställa objektiva regler
och kriterier för uteslutande och urval av anbudsgivare eller
anbudssökande; dessa regler och kriterier ska tillhandahållas
de berörda ekonomiska aktörerna.
2. Vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, kon
kurrenspräglade dialoger eller innovationspartnerskap får den
upphandlande enheten använda objektiva regler och kriterier
som grundas på ett behov av att minska antalet anbudssökande
som ombeds att lämna anbud eller att förhandla till en nivå
som anses rimlig med tanke på speciella förhållanden i samband
med upphandlingsförfarandet och på de resurser som behövs
för att genomföra det. De utvalda anbudssökandena ska dock
vara tillräckligt många för att uppfylla kravet på tillräcklig kon
kurrens.
Artikel 79
Utnyttjande av andra enheters kapacitet
1. När de objektiva reglerna och kriterierna för uteslutande
och urval av ekonomiska aktörer som ansöker om kvalificering
i ett kvalificeringssystem innefattar krav rörande ekonomiska
aktörers ekonomiska och finansiella kapacitet eller tekniska
och yrkesmässiga kapacitet kan dessa vid behov åberopa andra
enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga arten av förbin
delserna mellan den ekonomiska aktören och dessa enheter. När
det gäller kriterier avseende tjänsteleverantörens eller entrepre
nörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande
uppgifter om ledande personer i företaget eller avseende rele
vant yrkeserfarenhet, får ekonomiska aktörer emellertid endast
åberopa andra enheters kapacitet om samma enheter kommer
att utföra de byggentreprenader eller tjänster för vilka denna
kapacitet krävs. Om en ekonomisk aktör vill åberopa andra
enheters kapacitet ska denne bevisa för den upphandlande
enheten att den kommer att förfoga över dessa resurser under
hela den period då kvalificeringssystemet är giltigt, exempelvis
genom att lägga fram ett åtagande från enheterna i fråga rö
rande detta.
En upphandlande enhet som i enlighet med artikel 80 i det här
direktivet har hänvisat till kriterier för uteslutning eller urval
som föreskrivs i direktiv 2014/24/EU ska i enlighet med arti
kel 80.3 i det här direktivet kontrollera om de övriga enheter
vars kapacitet den ekonomiska aktören avser att åberopa upp
fyller de relevanta urvalskriterierna eller om det finns skäl för
uteslutning, som upphandlande enhet har hänvisat till, i enlighet
med artikel 57 i direktiv 2014/24/EU. Den upphandlande en
heten ska begära att den ekonomiska aktören byter ut en enhet
för vilken det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning som
upphandlande enhet har hänvisat till. Den upphandlande enhe
ten får begära, eller får av medlemsstaten åläggas att begära, att
den ekonomiska aktören byter ut en enhet för vilken det före
ligger icke-obligatoriska skäl för uteslutning som den upphand
lande enheten har hänvisat till.
Om en ekonomisk aktör utnyttjar andra enheters kapacitet när
det gäller kriterier för ekonomisk och finansiell ställning, får den
upphandlande enheten kräva att den ekonomiska aktören och
de enheterna solidariskt ska vara ansvariga för fullgörandet av
kontraktet.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 37.2 åberopa resurserna hos deltagarna i gruppen eller
andra enheter.
2. När de objektiva reglerna och kriterierna för uteslutning
och urval av anbudssökande och anbudsgivare i öppna, selektiva
eller förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller
i innovationspartnerskap innefattar krav rörande ekonomiska
aktörers ekonomiska och finansiella kapacitet eller tekniska
och yrkesmässiga kapacitet kan dessa vid behov och för ett
särskilt kontrakt åberopa andra enheters kapacitet, oavsett vilka
juridiska band som finns mellan de ekonomiska aktörerna och
dessa enheter. När det gäller kriterier avseende tjänsteleverantö
rens eller entreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer
eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget
eller avseende relevant yrkeserfarenhet, får ekonomiska aktörer
emellertid endast åberopa andra enheters kapacitet om samma
enheter kommer att utföra de byggentreprenader eller tjänster
för vilka denna kapacitet krävs. Om en ekonomisk aktör vill
åberopa andra enheters kapacitet ska aktören bevisa för den
upphandlande enheten att den kommer att förfoga över de
nödvändiga resurserna, exempelvis genom att lägga fram ett
åtagande från enheterna i fråga rörande detta.
SV
L 94/318
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
259
En upphandlande enhet som i enlighet med artikel 80 i det här
direktivet har hänvisat till kriterier för uteslutning eller urval
som föreskrivs i direktiv 2014/24/EU ska i enlighet med arti
kel 80.3 i det här direktivet kontrollera om de övriga enheter
vars kapacitet den ekonomiska aktören avser att åberopa upp
fyller de relevanta urvalskriterierna eller om det finns skäl för
uteslutning, som upphandlande enhet har hänvisat till, i enlighet
med artikel 57 i direktiv 2014/24/EU. Den upphandlande en
heten ska begära att den ekonomiska aktören byter ut en enhet
som inte uppfyller ett relevant urvalskriterium eller för vilken
det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning som upphand
lande enhet har hänvisat till. Den upphandlande enheten får
begära, eller får av medlemsstaten åläggas att begära, att den
ekonomiska aktören byter ut en enhet för vilken det föreligger
icke-obligatoriska skäl för uteslutning som upphandlande enhet
har hänvisat till.
Om en ekonomisk aktör utnyttjar andra enheters kapacitet när
det gäller kriterier för ekonomisk och finansiell ställning, får den
upphandlande enheten kräva att den ekonomiska aktören och
de enheterna solidariskt ska vara ansvariga för fullgörandet av
kontraktet.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 37 åberopa gruppdeltagarnas eller andra enheters kapa
citet.
3. När det gäller kontrakt avseende byggentreprenader, tjäns
tekontrakt och monterings- och installationsarbeten inom ra
men för ett varukontrakt, får den upphandlande enheten kräva
att vissa kritiska uppgifter ska utföras direkt av anbudsgivaren
eller om anbud lämnas in av en grupp av ekonomiska aktörer i
enlighet med artikel 37.2, en deltagare i gruppen.
Artikel 80
Tillämpning av skäl för uteslutning och urvalskriterier i
enlighet med direktiv 2014/24/EU
1. Objektiva regler och kriterier för uteslutning och urval av
ekonomiska aktörer som ansöker om kvalificering i ett kvalifi
ceringssystem och objektiva regler och kriterier för uteslutning
och urval av anbudssökande och anbudsgivare i öppna, selektiva
eller förhandlade förfaranden, i konkurrenspräglade dialoger el
ler i innovationspartnerskap får innefatta de skäl för uteslutning
som anges i artikel 57 i direktiv 2014/24/EU enligt de villkor
som anges i den artikeln.
Om den upphandlande enheten är en upphandlande myndighet
ska dessa kriterier och regler innefatta de skäl för uteslutning
som anges i artikel 57.1 och 57.2 i direktiv 2014/24/EU enligt
de villkor som anges i den artikeln.
Om medlemsstaterna så begär ska dessa kriterier och regler
också innefatta de skäl för uteslutning som anges i artikel 57.4
i direktiv 2014/24/EU enligt de villkor som anges i den artikeln.
2. De kriterier och regler som avses i punkt 1 i denna artikel
får innefatta de urvalskriterier som fastställs i artikel 58 i direk
tiv 2014/24/EU enligt de villkor som anges i den artikeln, sär
skilt med avseende på begränsningar av kraven på årlig omsätt
ning i enlighet med punkt 3 andra stycket i den artikeln.
3. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel
ska artiklarna 59–61 i direktiv 2014/24/EU gälla.
Artikel 81
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
1. Om en upphandlande enhet kräver uppvisande av intyg
utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska aktören
iakttar vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet
för personer med funktionsnedsättning, ska den hänvisa till
kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska
standardserier och är certifierade av ackrediterade organ. Den
upphandlande enheten ska godta likvärdiga intyg från organ i
andra medlemsstater. Den ska även godta andra bevis om lik
värdiga kvalitetssäkringsåtgärder om den berörda ekonomiska
aktören inte hade möjlighet att erhålla intygen inom gällande
tidsfrister och detta inte kan tillskrivas den ekonomiska aktören,
förutsatt att den ekonomiska aktören bevisar att de föreslagna
kvalitetssäkringsåtgärderna överensstämmer med de kvalitetssäk
ringsstandarder som krävs.
2. Om en upphandlande enhet kräver uppvisande av intyg
utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska aktören
iakttar vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder
ska den hänvisa till unionens miljölednings- och miljörevisions
ordning (Emas) eller till andra miljöledningssystem som erkänns
i enlighet med artikel 45 i förordning (EG) nr 1221/2009 eller
andra miljöledningsstandarder som grundas på berörda europe
iska eller internationella standarder från ackrediterade organ.
Den upphandlande enheten ska godta likvärdiga intyg från or
gan i andra medlemsstater.
Om en ekonomisk aktör bevisligen inte hade möjlighet att få
sådana intyg utfärdade eller erhålla dem inom gällande tidsfris
ter och detta inte kan tillskrivas den ekonomiska aktören ska
den upphandlande enheten också godta andra bevis om miljö
ledningsåtgärder, förutsatt att den ekonomiska aktören bevisar
att dessa åtgärder är likvärdiga med dem som krävs i det till
lämpliga miljöledningssystemet eller den tillämpliga miljöled
ningsstandarden.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/319
Ds 2014:25
Bilaga 2
260
3. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
lämna all information om de handlingar som har uppvisats som
bevis på att de kvalitets- och miljöstandarder som avses i punk
terna 1 och 2 är uppfyllda.
U n d e r a v s n i t t 2
K o n t r a k t s t i l l d e l n i n g
Artikel 82
Tilldelningskriterier
1. Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstift
ning och andra författningar avseende priset på vissa varor eller
ersättning för vissa tjänster ska de upphandlande enheterna
basera tilldelningen av kontrakt på det ekonomiskt mest fördel
aktiga anbudet.
2. Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upp
handlande enhetens synvinkel ska fastställas på grundval av
priset eller kostnaden genom en analys av kostnadseffektivitet,
exempelvis en analys av livscykelkostnader i enlighet med arti
kel 83, och får innefatta det bästa förhållandet mellan pris och
kvalitet vilket ska bedömas på grundval av kriterier, såsom kva
litetsaspekter, miljöaspekter och/eller sociala aspekter som är
kopplade till föremålet för kontraktet i fråga. Sådana kriterier
kan omfatta t.ex.
a) kvalitet, inbegripet tekniska fördelar, estetiska och funktio
nella egenskaper, tillgänglighet, utformning med tanke på
samtliga användares behov, sociala, miljömässiga och inno
vativa egenskaper, handel och villkoren för handel,
b) organisation av samt kvalifikationer och erfarenheter hos den
personal som utses att verkställa kontraktet, om kvaliteten
på den personal som utsetts på ett betydande sätt kan på
verka nivån på kontraktets fullgörande, eller
c) eftermarknadsservice och tekniskt stöd, leveransvillkor såsom
leveransdag, leveransprocess, leveranstid eller tid för full
görandet, åtaganden när det gäller reservdelar och fortlö
pande leverans.
Kostnadselementet kan också ha formen av ett fast pris eller en
fast kostnad där de ekonomiska aktörerna enbart konkurrerar i
fråga om kvalitetskriterier.
Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande enheterna
inte får använda enbart priset eller kostnaden som det enda
tilldelningskriteriet eller begränsa användningen till vissa kate
gorier av upphandlande enheter eller vissa typer av kontrakt.
3. Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremå
let för det offentliga kontraktet om de avser de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom ramen
för det kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av deras
livscykel, inklusive faktorer som berör
a) byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas specifika
produktions-, tillhandahållande- eller handelsprocess, eller
b) en specifik process i ett annat skede av deras livscykel,
även då sådana faktorer inte utgör en del av dem.
4. Tilldelningskriterierna får inte ha den effekten att de ger
den upphandlande enheten obegränsad valfrihet. De ska garan
tera möjligheten till verklig konkurrens och kompletteras med
specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera de
uppgifter som lämnas av anbudsgivarna med tanke på en be
dömning av hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna. I
tveksamma fall ska den upphandlande enheten effektivt kon
trollera om de uppgifter och bevis som har lämnats av anbuds
givarna är korrekta.
5. Den upphandlande enheten ska ange i upphandlingsdoku
menten hur de olika kriterierna kommer att viktas inbördes vid
bedömningen av vilket anbud som är ekonomiskt mest fördel
aktigt, utom om detta fastställs endast på grundval av priset.
Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig
största tillåtna spridning.
Om viktning inte är möjlig av objektiva skäl ska den upphand
lande enheten ange kriterierna i fallande prioritetsordning.
SV
L 94/320
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
261
Artikel 83
Livscykelkostnader
1. Livscykelkostnader ska i den mån som det är relevant
omfatta delar av eller alla följande kostnader under en varas,
en tjänsts eller en byggentreprenads livscykel:
a) Kostnader som betalas av upphandlande enhet eller andra
användare, såsom
i) kostnader för förvärv,
ii) användningskostnader, som förbrukning av energi och
andra resurser,
iii) underhållskostnader,
iv) kostnader vid livslängdens slut, t.ex. insamlings- och åter
vinningskostnader.
b) Kostnader som kan tillskrivas externa miljöeffekter som är
kopplade till varor, tjänster eller byggentreprenader under
deras livscykel, under förutsättning att deras penningvärde
kan fastställas och kontrolleras; dessa kostnader får omfatta
kostnader för utsläpp av växthusgaser och andra förorenande
ämnen samt andra klimatanpassningskostnader.
2. När en upphandlande enhet bedömer kostnaderna med
utgångspunkt från ett livscykelskostnadsperspektiv, ska den i
upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter som anbuds
givarna ska lämna och den metod som den upphandlande en
heten på grundval av dessa uppgifter kommer att använda för
att fastställa livscykelkostnaderna.
Den metod som används för bedömningen av kostnader som
kan tillskrivas externa miljöeffekter ska uppfylla samtliga föl
jande villkor:
a) Den ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskrimi
nerande kriterier. Den ska inte på ett otillbörligt sätt gynna
eller missgynna vissa ekonomiska aktörer, särskilt om den
inte har utvecklats för upprepad eller löpande användning.
b) Den ska vara tillgänglig för alla berörda parter.
c) De uppgifter som krävs ska kunna tillhandahållas med rim
liga ansträngningar av normalt omdömesgilla ekonomiska
aktörer, inkluderat ekonomiska aktörer från tredjeländer
som är parter i WTO-avtalet eller andra internationella avtal
som unionen är bunden av.
3. När en gemensam metod för beräkning av livscykelkost
nader har gjorts obligatorisk genom en unionslagstiftningsakt
ska den gemensamma metoden tillämpas för bedömningen av
livscykelkostnader.
En förteckning över sådana lagstiftningsakter och, om så är
nödvändigt, de delegerade akter som kompletterar dem återfinns
i bilaga XV.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter
enligt artikel 103 avseende uppdatering av denna förteckning
när sådana uppdateringar är nödvändiga till följd av att det har
antagits ny lagstiftning som gör en gemensam metod obligato
risk eller av att befintliga rättsakter har upphävts eller ändrats.
Artikel 84
Onormalt låga anbud
1. Den upphandlande enheten ska begära att de ekonomiska
aktörerna lämnar förklaringar om de priser eller kostnader som
föreslås i anbudet, om anbuden förefaller vara onormalt låga i
förhållande till byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna.
2. De förklaringar som avses i punkt 1 kan särskilt beröra
a) besparingar avseende sättet att tillverka varorna, sättet att
tillhandahålla tjänsterna eller byggmetoderna,
b) tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden
som anbudsgivaren kan räkna med för att leverera varor,
tillhandahålla tjänster eller utföra byggentreprenaden,
c) originaliteten i de varor, tjänster eller byggentreprenader som
föreslås av anbudsgivaren,
d) efterlevnad av de skyldigheter som avses i artikel 36.2,
e) efterlevnad av de skyldigheter som avses i artikel 88,
f) möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.
3. Den upphandlande enheten ska bedöma de uppgifter som
lämnats efter att ha hört anbudsgivaren. Den får endast förkasta
anbudet när de ingivna bevisen inte på ett tillfredsställande sätt
förklarar de låga priser eller kostnader som föreslagits, med
hänsyn till de faktorer som avses i punkt 2.
Den upphandlande enheten ska förkasta anbudet när den har
fastställt att anbudet är onormalt lågt på grund av att det inte
uppfyller de tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 36.2.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/321
Ds 2014:25
Bilaga 2
262
4. Om en upphandlande enhet fastställer att ett anbud är
onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt
stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först efter
samråd med anbudsgivaren och om denne inom en rimlig tids
frist som fastställs av den upphandlande enheten inte kan bevisa
att det berörda stödet är förenligt med den inre marknaden i
den mening som avses i artikel 107 i EUF-fördraget. Om den
upphandlande enheten förkastar ett anbud under dessa omstän
digheter, ska den underrätta kommissionen om detta.
5. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
och inom ramen för administrativt samarbete lämna all infor
mation som de förfogar över, såsom lagar, förordningar, allmänt
tillämpliga kollektivavtal eller nationella tekniska standarder, om
de bevis och dokument som uppvisats med avseende på de
uppgifter som anges i punkt 2.
A v s n i t t 4
A n b u d s o m o m f a t t a r v a r o r m e d u r s p r u n g I
t r e d j e l a n d o c h f ö r h å l l a n d e t t i l l t r e d j e l a n d
Artikel 85
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland
1. Denna artikel är tillämplig på anbud som omfattar varor
med ursprung i tredjeland, med vilket unionen inte har slutit
sådana multilaterala eller bilaterala avtal som tillförsäkrar företag
från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i
detta tredjeland. Den påverkar inte de åtaganden som unionen
eller dess medlemsstater har gentemot ett tredjeland.
2. Anbud som lämnas i samband med tilldelning av varu
kontrakt får förkastas om andelen varor med ursprung i tredje
land, fastställd enligt Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 952/2013 ( 1 ), uppgår till mer än 50 % av det totala
värdet av de varor som anbudet omfattar.
I denna artikel ska programvaror för utrustning till telenät anses
vara varor.
3. Om två eller flera anbud är likvärdiga enligt tilldelnings
kriterierna i artikel 82, ska företräde ges de anbud som inte kan
förkastas med stöd av punkt 2 i den här artikeln, om inte annat
följer av andra stycket i den här punkten. Vid tillämpningen av
denna artikel ska priserna på dessa anbud anses som likvärdiga
om prisskillnaden inte är större än 3 %.
Ett anbud ska dock inte ges företräde framför ett annat enligt
första stycket om detta skulle tvinga den upphandlande enheten
att anskaffa utrustning med andra tekniska egenskaper än den
befintliga utrustningen, med åtföljande inkompatibilitet, tek
niska svårigheter vid drift och underhåll eller orimliga kost
nader.
4. Vid tillämpningen av denna artikel ska tredjeländer, som
genom ett rådsbeslut fått förmånen att omfattas av detta direk
tiv i enlighet med punkt 1, inte ingå i beräkningen när den
andel av varor med ursprung i tredjeländer som avses i punkt 2
ska fastställas.
5. Senast den 31 december 2015 och därefter varje år ska
kommissionen varje år lämna en rapport till rådet om de fram
steg som gjorts i de multilaterala och bilaterala förhandlingarna
rörande det tillträde företagen från unionen har till mark
naderna i tredjeländer inom de områden som omfattas av detta
direktiv, om resultatet av dessa förhandlingar och om det fak
tiska genomförandet av alla ingångna avtal.
Artikel 86
Förbindelserna med tredjeländer när det gäller kontrakt för
byggentreprenader, varor och tjänster
1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de all
männa svårigheter deras företag rättsligt eller i praktiken möter
och rapporterar i samband med tilldelning av tjänstekontrakt i
tredjeländer.
2. Kommissionen ska senast den 18 april 2019 och regel
bundet därefter rapportera till rådet om öppnandet av mark
naden för tjänstekontrakt i tredjeländer och om hur förhand
lingarna framskrider med dessa länder, särskilt inom ramen för
Världshandelsorganisationen (WTO).
3. Kommissionen ska genom framställningar hos det berörda
tredjelandet försöka rätta till situationen om den, på grundval av
antingen de rapporter som avses i punkt 2 eller annan infor
mation, konstaterar att ett tredjeland vid tilldelning av tjäns
tekontrakt
a) inte ger företag från unionen ett faktiskt tillträde som är
jämförbart med det som unionen ger företag från detta land,
SV
L 94/322
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den
9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT
L 269, 10.10.2013, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 2
263
b) inte ger företag från unionen nationell behandling eller
samma konkurrensmöjligheter som är tillgängliga för natio
nella företag, eller
c) ger företag från andra tredjeländer en gynnsammare behand
ling än företag från unionen.
4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de svå
righeter som deras företag rättsligt eller i praktiken möter och
rapporterar när dessa företag försökt att tillförsäkra sig kontrakt
i tredjeländer och som beror på att de bestämmelser i interna
tionell arbetsrätt som anges i bilaga XIV inte följts.
5. Under de förhållanden som avses i punkterna 3 och 4 får
kommissionen när som helst föreslå att rådet antar en genom
förandeakt för att, under en period som ska fastställas i den
genomförandeakten, tillfälligt upphäva eller begränsa tilldel
ningen av tjänstekontrakt till
a) företag som omfattas av lagstiftningen i det berörda tredje
landet,
b) företag som är anknutna till företag enligt led a med säte i
unionen men som inte har någon direkt och faktisk kopp
ling till ekonomin i en medlemsstat,
c) företag som lämnar anbud på tjänster med ursprung i tred
jelandet i fråga.
Rådet ska utan dröjsmål fatta beslut med kvalificerad majoritet.
Kommissionen får föreslå dessa åtgärder på eget initiativ eller på
begäran av en medlemsstat.
6. Denna artikel påverkar inte unionens åtaganden gentemot
tredjeländer enligt internationella avtal om offentlig upphand
ling, särskilt inom ramen för WTO.
KAPITEL IV
Fullgörande av kontrakt
Artikel 87
Villkor för fullgörande av kontrakt
En upphandlande enhet får ställa särskilda krav på hur kon
traktet ska fullgöras, under förutsättning att de är kopplade
till kontraktsföremålet i den mening som avses i artikel 82.3
och anges i anbudsinfordran eller i upphandlingsdokumenten.
Dessa krav får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade, mil
jörelaterade, sociala eller sysselsättningsrelaterade hänsyn.
Artikel 88
Anlitande av underleverantör
1. Att underleverantörerna iakttar de skyldigheter som avses i
artikel 36.2 ska säkerställas genom lämpliga åtgärder från de
behöriga nationella myndigheterna inom ramen för deras ansvar
och befogenheter.
2. I upphandlingsdokumenten får en upphandlande enhet
begära eller kan åläggas av en medlemsstat att begära att an
budsgivaren i anbudet anger hur stor del av kontraktet som kan
komma att läggas ut på tredje part samt vilka underleverantörer
som föreslås.
3. Medlemsstaterna får, på begäran av underleverantören och
när kontraktets art så tillåter, föreskriva att den upphandlande
enheten ska överföra betalningar direkt till underleverantören
för tjänster, varor eller byggentreprenader som har tillhandahål
lits till den ekonomiska aktör som har tilldelats kontraktet (hu
vudentreprenören). Sådana åtgärder får omfatta lämpliga meka
nismer för att huvudentreprenören ska kunna bestrida felaktiga
betalningar. Arrangemangen för betalningssättet ska anges i
upphandlingsdokumenten.
4. Punkterna 1–3 påverkar inte frågan om huvudentreprenö
rens ansvar.
5. Vid byggentreprenadkontrakt och i fråga om tjänster som
ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av den
upphandlande enheten, efter det att kontraktet tilldelats och
senast då fullgörandet av kontraktet inleds, ska den upphand
lande enheten kräva att huvudentreprenören till den upphand
lande enheten uppger namn på, kontaktuppgifter till och legala
ställföreträdare för sina underleverantörer som deltar i sådana
byggentreprenader eller tjänster, i den mån de är kända vid den
tidpunkten. Den upphandlande enheten ska kräva att huvud
entreprenören underrättar den upphandlande enheten om varje
ändring av dessa uppgifter under kontraktets löptid samt om de
uppgifter som begärs för alla nya underleverantörer som huvud
entreprenören därefter engagerar i sådana byggentreprenader
eller tjänster.
Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna direkt
ålägga huvudentreprenören att tillhandahålla de begärda upp
gifterna.
Om det är nödvändigt med avseende på punkt 6 b i den här
artikeln ska de begärda uppgifterna åtföljas av en egen försäkran
från underleverantören enligt artikel 80.3. I genomförandeåtgär
derna enligt punkt 8 i den här artikeln får föreskrivas att un
derleverantörer som tillkommer efter tilldelningen av kontraktet
ska tillhandahålla intyg och andra kompletterande dokument i
stället för en egen försäkran.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/323
Ds 2014:25
Bilaga 2
264
Det första stycket ska inte gälla för varuleverantörer.
Den upphandlande enheten får utvidga eller kan av medlems
stater åläggas att utvidga skyldigheterna enligt första stycket,
exempelvis till
a) varukontrakt, till tjänstekontrakt som inte avser tjänster som
ska tillhandahållas vid anläggningarna under direkt tillsyn av
den upphandlande enheten eller till varuleverantörer som
deltar i byggentreprenader eller tjänstekontrakt,
b) underleverantörer till huvudentreprenörens underleverantö
rer, eller ännu längre ned i underleverantörskedjan.
6. I syfte att undvika åsidosättande av de skyldigheter som
avses i artikel 36.2 får lämpliga åtgärder vidtas, t.ex. följande:
a) Om en medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och huvud
entreprenören ska den berörda medlemsstaten se till att de
relevanta reglerna tillämpas i överensstämmelse med vill
koren i artikel 36.2.
b) De upphandlande myndigheterna får i enlighet med arti
kel 80.3 i det här direktivet kontrollera eller får av medlems
stater åläggas att kontrollera om det finns skäl för uteslut
ning av underleverantörer enligt artikel 57 i direktiv
2014/24/EU. I sådana fall ska den upphandlande myndighe
ten begära att den ekonomiska aktören byter ut en underle
verantör för vilken kontrollen har visat att det föreligger
obligatoriska skäl för uteslutning. Den upphandlande myn
digheten får begära eller får av en medlemsstat åläggas att
begära att den ekonomiska aktören byter ut en underleve
rantör för vilken kontrollen har visat att det föreligger icke-
obligatoriska skäl för uteslutning.
7. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler enligt
nationell rätt eller gå längre enligt nationell rätt om direktbetal
ning till underleverantörer, exempelvis genom att föreskriva di
rektbetalning till underleverantörer utan att de behöver begära
sådan direktbetalning.
8. Medlemsstater som har valt att införa åtgärder enligt
punkterna 3, 5 eller 6 ska, genom lagar eller andra författningar
och med beaktande av unionsrätten, fastställa villkor för genom
förande av dessa åtgärder. Medlemsstaterna får därvid begränsa
tillämpligheten av dem, exempelvis för vissa typer av kontrakt,
vissa typer av upphandlande enheter eller ekonomiska aktörer
eller från och med vissa belopp.
Artikel 89
Ändring av kontrakt under löptiden
1. Kontrakt och ramavtal får ändras utan nytt upphandlings
förfarande enligt detta direktiv i följande fall:
a) Om ändringarna, oberoende av deras penningvärde, anges i
de ursprungliga upphandlingsdokumenten genom klara, ex
akta och entydiga ändringsklausuler, som kan omfatta pris
ändringsklausuler, eller optioner. Sådana ändringsklausuler
ska ange omfattningen och arten av eventuella ändringar
eller optioner samt villkoren för när de får tillämpas. Änd
ringar eller optioner som skulle medföra en ändring av kon
raktets eller ramavtalets övergripande karaktär är inte tillåtna.
b) För kompletterande byggentreprenader, tjänster eller varor
från den ursprunglige entreprenören, oberoende av deras
värde, som har blivit nödvändiga och som inte ingår i den
ursprungliga upphandlingen, i de fall ett byte av entreprenör
i) inte kan ske av ekonomiska eller tekniska skäl såsom krav
på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan befint
lig utrustning, programvara, tjänster eller installationer
som upphandlats vid den ursprungliga upphandlingen,
och
ii) skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt
större omkostnader för den upphandlande enheten.
c) Om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Behovet av ändringen har uppstått till följd av omstän
digheter som en omdömesgill upphandlande enhet inte
kunnat förutse.
ii) Ändringen medför inte att kontraktets övergripande ka
raktär ändras.
d) Om den entreprenör som den upphandlande enheten ur
sprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny en
treprenör, till följd av antingen
i) en entydig ändringsklausul eller en option i överensstäm
melse med led a,
SV
L 94/324
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
265
ii) att en annan ekonomisk aktör som uppfyller kriterierna
för det kvalitativa urval som ursprungligen fastställts helt
eller delvis inträder i den ursprungliga entreprenörens
ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive
uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, un
der förutsättning att detta inte medför andra väsentliga
ändringar av kontraktet och inte syftar till att kringgå
tillämpningen av detta direktiv, eller
iii) att den upphandlande enheten själv tar på sig huvud
entreprenörens skyldigheter gentemot dennes underleve
rantörer om denna möjlighet föreligger enligt nationell
lagstiftning i enlighet med artikel 88,
e) om ändringarna, oberoende av deras värde, inte är väsentliga
i den mening som avses i punkt 4.
Upphandlande enheter som har ändrat ett kontrakt i de fall som
anges i leden b och c i denna punkt ska offentliggöra ett med
delande om detta i Europeiska unionens officiella tidning. Ett sådant
meddelande ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga XVI
och ska offentliggöras i enlighet med artikel 71.
2. Dessutom får kontrakt ändras, utan att någon kontroll
behöver göras av att villkoren i punkt 4 a–d är uppfyllda,
utan något nytt upphandlingsförfarande i enlighet med detta
direktiv om värdet av ändringen är lägre än både
i) tröskelvärdena i artikel 15, och
ii) 10 % av det ursprungliga kontraktets värde för tjänste- och
varukontrakt och lägre än 15 % av det ursprungliga kontrak
tets värde för byggentreprenadkontrakt.
Ändringen får dock inte medföra att kontraktets eller ramavta
lets övergripande karaktär ändras. Om flera successiva ändringar
görs ska värdet bedömas på grundval av det samlade nettovär
det av dessa ändringar.
3. När det gäller beräkningen av det pris som avses i punkt 2
ska det uppdaterade priset vara referensvärdet när kontraktet
omfattar en indexeringsklausul.
4. En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal under dess
löptid ska anses vara väsentlig i den mening som avses i punkt
1 e om ändringen innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin
art skiljer sig väsentligt från det kontrakt eller ramavtal som
ursprungligen ingicks. Utan att det påverkar punkterna 1 och
2 ska en ändring i alla händelser anses vara väsentlig om ett
eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) I och med ändringen införs nya villkor som, om de hade
ingått i det ursprungliga upphandlingsförfarandet, skulle ha
medfört att andra anbudssökande getts tillträde än de som
ursprungligen valdes eller att andra anbud än de som ur
sprungligen godkändes skulle ha godkänts eller skulle ha
medfört ytterligare deltagare i upphandlingsförfarandet.
b) Ändringen innebär att kontraktets eller ramavtalets ekono
miska jämvikt ändras till förmån för entreprenören på ett
sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller
ramavtalet.
c) Ändringen medför att kontraktets eller ramavtalets omfatt
ning utvidgas betydligt.
d) Om den entreprenör som den upphandlande enheten ur
sprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny en
treprenör i andra fall än de som avses i punkt 1 d.
5. Ett nytt upphandlingsförfarande i enlighet med detta di
rektiv ska krävas för andra ändringar av bestämmelserna i ett
byggentreprenad-, varu- eller tjänstekontrakt eller ett ramavtal
under löptiden än de som avses i punkterna 1 och 2.
Artikel 90
Uppsägning av kontrakt
Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande enheterna åt
minstone under följande omständigheter och enligt de villkor
som fastställs i tillämplig nationell rätt har möjlighet att avsluta
ett byggentreprenad-, varu- eller tjänstekontrakt under dess löp
tid, när
a) kontraktet har varit föremål för en väsentlig ändring som
skulle ha krävt ett nytt upphandlingsförfarande enligt arti
kel 89,
b) entreprenören vid kontraktstilldelningen befann sig i någon
av de situationer som avses i artikel 57.1 i direktiv
2014/24/EU och därför borde ha uteslutits från upphand
lingsförfarandet i enlighet med artikel 80.1 andra stycket i
detta direktiv,
c) kontraktet inte borde ha tilldelats entreprenören på grund av
att denne allvarligt åsidosatt skyldigheter enligt fördragen
och detta direktiv enligt vad som fastställts av Europeiska
unionens domstol i ett förfarande i enlighet med artikel 258
i EUF-fördraget.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/325
Ds 2014:25
Bilaga 2
266
AVDELNING III
SÄRSKILDA UPPHANDLINGSSYSTEM
KAPITEL I
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 91
Tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra
särskilda tjänster
Kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster som
anges i bilaga XVII ska tilldelas i enlighet med detta kapitel när
värdet på kontrakten uppgår till eller överstiger det tröskelvärde
som anges i artikel 15 c.
Artikel 92
Offentliggörande av meddelanden
1. Upphandlande enheter som har för avsikt att tilldela ett
kontrakt för de tjänster som avses i artikel 91 ska informera om
detta på något av följande sätt:
a) Genom ett meddelande om upphandling.
b) Genom ett förhandsmeddelande, som ska offentliggöras kon
tinuerligt. Det ska av förhandsmeddelandet särskilt framgå
vilka typer av tjänster som kontrakten kommer att omfatta.
Det ska ange att kontraktstilldelning kommer att ske utan
ytterligare offentliggörande och att intresserade ekonomiska
aktörer ska anmäla sitt intresse skriftligt.
c) Genom ett meddelande om att det finns ett kvalificerings
system, som ska offentliggöras kontinuerligt.
Det första stycket gäller dock inte om ett förhandlat förfarande
utan föregående anbudsinfordran hade kunnat användas i enlig
het med artikel 50 för tilldelning av ett tjänstekontrakt.
2.
Upphandlande enheter som har tilldelat ett kontrakt för de
tjänster som avses i artikel 91 ska informera om resultaten
genom ett meddelande om kontraktstilldelning. De får dock
samla dessa meddelanden per kvartal. I detta fall ska de sända
de samlade meddelandena senast 30 dagar efter utgången av
varje kvartal.
3. De meddelanden som avses i punkterna 1 och 2 i denna
artikel ska innehålla de upplysningar som avses i bilaga XVIII i
del A, B, C respektive D i enlighet med standardformuläret för
meddelanden. Kommissionen ska fastställa standardformulären
genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas
i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i arti
kel 105.
4. De meddelanden som avses i denna artikel ska offentlig
göras i enlighet med artikel 71.
Artikel 93
Principer för tilldelning av kontrakt
1. Medlemsstaterna ska införa nationella regler för tilldelning
av kontrakt som omfattas av detta kapitel för att se till att de
upphandlande enheterna följer principerna om öppenhet och
likabehandling av ekonomiska aktörer. Medlemsstaterna kan
själva fastställa vilka förfaranderegler som är tillämpliga så länge
dessa regler gör det möjligt för de upphandlande enheterna att
ta hänsyn till de särskilda egenskaperna för tjänsterna i fråga.
2. Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande enheterna
får beakta behovet av att garantera tjänsternas kvalitet, kontinu
itet, åtkomlighet, överkomlighet, tillgänglighet och omfattning,
olika användarkategoriers specifika behov, inklusive missgyn
nade och utsatta gruppers behov, deltagande och egenansvar
för användarna samt innovation. Medlemsstaterna får också fö
reskriva att valet av tjänsteleverantör ska göras på grundval av
det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kva
litet med hänsyn till kvalitets- och hållbarhetskriterier för sociala
tjänster.
Artikel 94
Reserverade kontrakt för vissa tjänster
1. Medlemsstaterna får föreskriva att upphandlande enheter
som är upphandlande myndigheter får reservera rätten för or
ganisationer att delta i offentlig upphandling exklusivt för de
hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster och kulturella tjäns
ter som avses i artikel 91, som omfattas av CPV-koderna
75121000-0, 75122000-7, 75123000-4, 79622000-0,
79624000-4, 79625000-1, 80110000-8, 80300000-7,
80420000-4, 80430000-7, 80511000-9, 80520000-5,
80590000-6, från och med 85000000-9 till och med
85323000-9, 92500000-6, 92600000-7, 98133000-4,
98133110-8.
2. En organisation som avses i punkt 1 ska uppfylla samtliga
följande villkor:
a) Dess syfte ska vara att fullgöra ett offentligt uppdrag som är
kopplat till tillhandahållande av sådana tjänster som avses i
punkt 1.
b) Vinsterna ska återinvesteras för att uppnå organisationens
syfte. Vid eventuell vinstutdelning eller omfördelning bör
detta ske på grundval av deltagande.
SV
L 94/326
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
267
c) Lednings- och ägarstrukturen i den organisation som fullgör
kontraktet ska grundas på personalens ägande eller deltagan
de, eller ska kräva aktivt deltagande av personal, användare
eller berörda parter.
d) Organisationen får inte ha tilldelats något kontrakt för den
berörda tjänsten av den berörda upphandlande myndigheten
enligt denna artikel under de senaste tre åren.
3. Maximal löptid för kontraktet får inte överstiga tre år.
4. Anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till denna
artikel.
5. Utan hinder av vad som sägs i artikel 108 ska kommis
sionen göra en bedömning av effekterna av denna artikel och
rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den 18 april
2019.
KAPITEL II
Regler om projekttävlingar
Artikel 95
Tillämpningsområde
1. Detta kapitel ska tillämpas på projekttävlingar som ingår i
en tjänsteupphandling, under förutsättning att kontraktets upp
skattade värde exklusive mervärdesskatt, inklusive eventuella
tävlingspriser eller betalningar till deltagarna minst uppgår till
ett lika högt belopp som det belopp som fastställs i artikel 15 a.
2. Detta kapitel ska tillämpas på alla projekttävlingar där det
totala värdet på tävlingspriser och betalningar till deltagarna,
inklusive det uppskattade värde exklusive mervärdesskatt av
det tjänstekontrakt som därefter kan ingås i enlighet med arti
kel 50 j (förutsatt att den upphandlande enheten inte undantar
en sådan tilldelning i meddelandet om projekttävlingen), är
minst lika högt som det belopp som anges i artikel 15 a.
Artikel 96
Meddelanden
1. En upphandlande enhet som har för avsikt att anordna en
projekttävling ska utfärda en anbudsinfordran i form av ett
meddelande om projekttävling.
Om den upphandlande enheten har för avsikt att därefter till
dela ett tjänstekontrakt i enlighet med artikel 50 j ska detta
anges i meddelandet om projekttävling.
En upphandlande enhet som anordnat en projekttävling ska
informera om resultaten genom ett meddelande.
2.
Anbudsinfordran ska innehålla de upplysningar som anges
i bilaga XIX och meddelandet om resultaten av en projekttävling
ska innehålla de upplysningar som anges i bilaga XX i ett stan
dardformulär. Kommissionen ska fastställa standardformulären
genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas
i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i arti
kel 105.
Meddelandet om resultaten av en projekttävling ska överlämnas
till Europeiska unionens publikationsbyrå senast 30 dagar efter
det att projekttävlingen avslutats.
Resultatet av projekttävlingen behöver inte offentliggöras om
detta skulle hindra tillämpning av lagen, strida mot allmän
intresset, skada berättigade kommersiella intressen för en viss
offentlig eller privat ekonomisk aktör, eller motverka sund kon
kurrens mellan dessa aktörer.
3. Artikel 71.2–71.6 ska också tillämpas på meddelanden
om projekttävlingar.
Artikel 97
Anordnande av projekttävlingar, val av deltagare och jury
1. Vid anordnandet av projekttävlingar ska den upphand
lande enheten tillämpa förfaranden som är anpassade till avdel
ning I och detta kapitel.
2. Rätten att delta i projekttävlingar får inte begränsas
a) till en medlemsstats territorium, eller till en del av detta
territorium,
b) till enbart fysiska personer eller juridiska personer, med hän
visning till att lagstiftningen i den medlemsstat där pro
jekttävlingen anordnas skulle kräva detta.
3. Om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett
angivet antal deltagare ska den upphandlande enheten fastställa
entydiga och icke-diskriminerande kriterier för urvalet. Antalet
tävlingsdeltagare som inbjuds att delta ska under alla omstän
digheter vara så stort att verklig konkurrens säkerställs.
4. Juryn ska vara sammansatt uteslutande av fysiska personer
som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen.
Om det krävs särskilda yrkeskvalifikationer av deltagarna i en
projekttävling ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha
dessa eller likvärdiga kvalifikationer.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/327
Ds 2014:25
Bilaga 2
268
Artikel 98
Juryns beslut
1. Juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden.
2. Juryn ska granska planer och projekt som tävlingsdelta
garna har lagt fram anonymt och uteslutande utgå från de
kriterier som anges i meddelandet om projekttävlingen.
3. Juryn ska ange sin rangordning av projekten, som gjorts
på grundval av varje projekts förtjänster, i en rapport som ska
undertecknas av dess medlemmar och innehålla kommentarer
och eventuella punkter som kan behöva klargöras.
4. Anonymiteten ska respekteras tills juryn har avgett ett
yttrande eller meddelat ett beslut.
5. Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas att besvara
frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra
projektets alla aspekter.
6. Det ska upprättas fullständiga protokoll över dialogen
mellan jurymedlemmarna och tävlingsdeltagarna.
AVDELNING IV
STYRNING
Artikel 99
Genomförande
1. För att effektivt säkerställa ett korrekt och ändamålsenligt
genomförande ska medlemsstaterna se till att åtminstone de
uppgifter som anges i denna artikel utförs av en eller flera
myndigheter eller strukturer eller av ett eller flera organ. De
ska för kommissionen uppge vilka myndigheter eller strukturer
som är behöriga för dessa uppgifter.
2. Medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av reglerna
om offentlig upphandling övervakas.
Då tillsynsmyndigheter eller tillsynsorgan på eget initiativ eller
efter att ha mottagit information upptäcker specifika överträdel
ser eller systemproblem ska de ha befogenhet att meddela dessa
problem till nationella revisionsmyndigheter, domstolar eller
tribunaler eller andra lämpliga myndigheter eller strukturer, så
som ombudsmannen, de nationella parlamenten eller deras ut
skott.
3. Resultaten av tillsynsverksamheten enligt punkt 2 ska of
fentliggöras genom lämpliga informationsmedel. Dessa resultat
ska även ställas till kommissionens förfogande. De kan t.ex. ingå
i de övervakningsrapporter som avses i andra stycket i denna
punkt.
Senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska med
lemsstaterna skicka en övervakningsrapport till kommissionen
som i förekommande fall omfattar information om de vanli
gaste skälen till felaktig tillämpning eller rättsosäkerhet, inbegri
pet möjliga strukturella eller återkommande problem i tillämp
ningen av reglerna, om omfattningen av små och medelstora
företags deltagande i offentlig upphandling samt förebyggande,
upptäckt och lämplig rapportering om fall av bedrägeri, korrup
tion, intressekonflikt och andra allvarliga fall av oegentligheter i
samband med upphandling.
Kommissionen får, högst vart tredje år, begära att medlemssta
terna ska lämna information om den praktiska tillämpningen av
nationella strategiska upphandlingspolicyer.
I denna punkt ska små och medelstora företag ges samma
definition som i kommissionens rekommendation
2003/361/EG ( 1 ).
På grundval av de uppgifter som mottagits enligt denna punkt
ska kommissionen regelbundet utfärda en rapport om genom
förande och bästa praxis avseende nationella upphandlingspoli
cyer på den inre marknaden.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att
a) information och vägledning gällande tolkning och tillämp
ning av unionens lagstiftning om offentlig upphandling är
tillgänglig utan kostnad för att hjälpa upphandlande myndig
heter och ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora
företag, att tillämpa unionens regler om offentlig upphand
ling korrekt, och
b) stöd finns tillgängligt för de upphandlande myndigheterna
när det gäller planering och genomförande av upphandlings
förfaranden.
5. Medlemsstaterna ska, utan att detta påverkar tillämp
ningen av de allmänna förfaranden och arbetsmetoder som
kommissionen har infört för sin kommunikation och sina kon
takter med medlemsstaterna, utse en kontaktpunkt för sam
arbete med kommissionen när det gäller tillämpningen av lags
tiftningen om offentlig upphandling.
SV
L 94/328
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitio
nen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124,
20.5.2003, s. 36).
Ds 2014:25
Bilaga 2
269
6. De upphandlande myndigheterna ska, åtminstone under
kontraktets löptid, spara kopior på alla kontrakt som ingåtts
till ett värde på minst
a) 1 000 000 EUR för varukontrakt eller tjänstekontrakt,
b) 10 000 000 EUR för byggentreprenadkontrakt.
De upphandlande myndigheterna ska bevilja tillgång till dessa
kontrakt; tillgång till specifika dokument eller specifik infor
mation kan dock vägras i den mån och på de villkor som anges
i tillämpliga unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser
om tillgång till handlingar och uppgiftsskydd.
Artikel 100
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av
kontrakt
1. Upphandlande enheter ska bevara lämplig information om
varje kontrakt eller ramavtal som omfattas av detta direktiv och
varje gång ett dynamiskt inköpssystem inrättas. Denna infor
mation ska vara tillräcklig för att det vid ett senare tillfälle
ska gå att motivera beslut om
a) kvalificering och urval av ekonomiska aktörer samt kont
raktstilldelning,
b) användning av förhandlade förfaranden utan anbudsinfor
dran i enlighet med artikel 50,
c) att inte tillämpa kapitlen II–IV i avdelning II med stöd av
undantag i kapitlen II och III i avdelning I,
d) orsaken till att andra medel för kommunikation än elektro
niska medel har använts för elektronisk inlämning, när så
krävs.
I den utsträckning det meddelande om kontraktstilldelning som
utarbetas enligt artikel 70 eller 92.2 innehåller den information
som krävs i denna punkt, kan upphandlande enheter hänvisa till
detta meddelande.
2. Den upphandlande enheten ska dokumentera genom
förandet av alla upphandlingsförfaranden oavsett om förfaran
dena sker med hjälp av elektroniska medel eller ej. I detta syfte
ska den se till att spara tillräcklig dokumentation för att moti
vera beslut som fattats i samtliga skeden i upphandlingsförfaran
det, såsom dokumentation om kommunikation med
ekonomiska aktörer och interna överläggningar, utformning av
upphandlingsdokumenten, eventuella dialoger eller förhand
lingar samt urval och tilldelning av kontrakt. Dokumentationen
ska bevaras minst tre år från den dag då kontraktet tilldelades.
3. Informationen eller dokumentationen, eller huvuddragen i
denna, ska tillställas kommissionen eller de nationella myndig
heter, organ eller strukturer som avses i artikel 99, om de begär
det.
Artikel 101
Nationell rapportering och statistiska uppgifter
1. Kommissionen ska se över kvaliteten på och fullständig
heten hos de uppgifter som kan extraheras från de meddelanden
som avses i artiklarna 67–71, 92 och 96 och som offentliggörs
i enlighet med bilaga IX.
Om kvaliteten på och fullständigheten hos de uppgifter som
avses i första stycket i denna punkt inte överensstämmer med
de skyldigheter som anges i artiklarna 67.1, 68.1, 69, 70.1,
92.3 och 96.2, ska kommissionen begära kompletterande upp
gifter från de berörda medlemsstaterna. De berörda medlems
staterna ska inom rimlig tid tillhandahålla de statistiska upp
gifter som saknas och som kommissionen begärt.
2. Senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska
medlemsstaterna till kommissionen översända en statistikrap
port för upphandling som skulle ha omfattats av detta direktiv
om dess värde hade överstigit det relevanta tröskelvärdet i ar
tikel 15, i vilken anges en uppskattning av det samlade totala
värdet för sådan upphandling under perioden i fråga. Denna
uppskattning kan särskilt baseras på uppgifter som är tillgäng
liga enligt nationella krav på offentliggörande eller på stick
provsbaserade uppskattningar.
Rapporten får ingå i den rapport som avses i artikel 99.3.
Artikel 102
Administrativt samarbete
1. Medlemsstaterna ska ge varandra ömsesidigt bistånd och
ska vidta åtgärder för ett effektivt samarbete med varandra för
att säkerställa informationsutbytet i de frågor som avses i ar
tiklarna 62, 81 och 84. De ska säkerställa att de upplysningar
som utväxlas behandlas konfidentiellt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/329
Ds 2014:25
Bilaga 2
270
2. De behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater
ska utbyta information i enlighet med de regler om skydd av
personuppgifter som fastställs i Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets direk
tiv 2002/58/EG ( 2 ).
3. För att testa om det är lämpligt att använda informations
systemet för den inre marknaden (IMI) inrättat genom förord
ning (EU) nr 1024/2012 för att utbyta information som om
fattas av detta direktiv, ska ett pilotprojekt inledas senast den
18 april 2015.
AVDELNING V
DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBE
FOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 103
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i
artiklarna 4, 17, 40, 41, 76 och 83 ska ges till kommissionen
tills vidare från och med den 17 april 2014.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4, 17,
40, 41, 76 och 83 får när som helst återkallas av Europapar
lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att dele
geringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att
gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet
angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter
som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4, 17, 40, 41,
76 och 83 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamen
tet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten
inom en period av två månader från den dag då akten delgavs
Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet
och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kom
missionen om att de inte kommer att invända. Denna period
ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller
rådets initiativ.
Artikel 104
Skyndsamt förfarande
1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i
kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning
görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt
till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till
varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en
delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i arti
kel 103.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten
utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har
delgett den sitt beslut om invändning.
Artikel 105
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av rådgivande kommittén för
offentlig upphandling, som inrättats genom rådets beslut
71/306/EEG ( 3 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i den
mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 106
Införlivande och övergångsbestämmelser
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 18 april 2016. De ska till kommissionen
genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
SV
L 94/330
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT
L 281, 23.11.1995, s. 31).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli
2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom
sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och
elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
(
3
) Rådets beslut 71/306/EEG av den 26 juli 1971 om inrättande av en
rådgivande kommitté för offentliga bygg- och anläggningskontrakt
(EGT L 185, 16.8.1971, s. 15).
Ds 2014:25
Bilaga 2
271
2. Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får med
lemsstaterna skjuta upp tillämpningen av artikel 40.1 till och
med den 18 oktober 2018 förutom när användning av elek
troniska medel är obligatorisk i enlighet med artiklarna 52, 53,
54, 55.3, 71.2 eller artikel 73.
Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får medlems
staterna skjuta upp tillämpningen av artikel 40.1 för inköps
centraler enligt artikel 55.3 i 36 månader efter ikraftträdandet
av detta direktiv till och med den 18 april 2017.
Om en medlemsstat väljer att skjuta upp tillämpningen av ar
tikel 40.1 ska den medlemsstaten fastställa att de upphandlande
enheterna får välja mellan följande medel för kommunikation
för all kommunikation och allt informationsutbyte:
a) Elektroniska medel i enlighet med artikel 40.
b) Post eller annan lämplig transportör.
c) Fax.
d) En kombination av dessa medel.
3. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i
punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta
direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig
görs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska
varje medlemsstat själv utfärda.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de
centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom
det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 107
Upphävande
Direktiv 2004/17/EG ska upphöra att gälla från och med den
18 april 2016.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförel
setabellen i bilaga XXI.
Artikel 108
Översyn
Kommissionen ska se över de ekonomiska effekterna på den
inre marknaden av tillämpningen av de tröskelvärden som fast
ställs i artikel 12, särskilt faktorer såsom gränsöverskridande
tilldelning av kontrakt och transaktionskostnader, och avge en
rapport om detta till Europaparlamentet och rådet senast den
18 april 2019.
Kommissionen ska, där så är möjligt och lämpligt, överväga att
föreslå en ökning av de tröskelvärden som är tillämpliga enligt
WTO-avtalet under nästa förhandlingsrunda. Om de tröskelvär
den som ska tillämpas enligt WTO-avtalet förändras ska rap
porten i förekommande fall följas av ett lagstiftningsförslag om
ändring av de tröskelvärden som fastställs i detta direktiv.
Artikel 109
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 110
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 26 februari 2014.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
D. KOURKOULAS
Ordförande
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/331
Ds 2014:25
Bilaga 2
272
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHET SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 2.2 A
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar:
nybyggnad, renovering och normal
reparation
45000000
45.1
Mark- och grundarbe
ten
45100000
45.11 Rivning av hus; mark
arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— rivning och rasering av bygg
nader och andra anläggningar
— röjning av byggplatser
— markarbeten: schaktning, depo
nering, nivellering av
byggplatser, dikesgrävning,
bergrensning, sprängning etc.
— iordningställande av
gruvarbetsplatser:
— avtäckning samt annat iord
ningställande av ägor och
platser som innehåller minera
ler
Denna undergrupp omfattar även:
— dränering av byggplatser
— dränering av jordbruks- eller
skogsbruksmark
45110000
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar:
— provborrning och tagning av
kärnprov för byggande, för
geofysiska, geologiska eller lik
nande ändamål
Denna undergrupp omfattar inte:
— borrning av källor för produk
tion av råpetroleum eller na
turgas, se 11.20
— brunnsborrning, se 45.25
— schaktsänkning, se 45.25
— spårning av olje- och naturgas
fält, utförande av geofysiska,
geologiska och seismiska un
dersökningar, se 74.20
45120000
SV
L 94/332
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
273
Nace (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
45.2
Bygg- och anlägg
ningsarbeten
45200000
45.21 Uppförande av hus
och andra byggnads
verk
Denna undergrupp omfattar:
— byggande av alla slags bygg
nader, byggande av anlägg
ningar inom väg- och vatten
byggnad o.d.
— broar, inklusive sådana för
upphöjda vägar, viadukter,
tunnlar och tunnelbanor
— rörledningar för fjärrtransport,
fjärrnät för el och telekom
munikation
— rörledningar i tätort, tätortsnät
för el och telekommunikation
— därmed förknippade arbeten
— montering och uppförande på
plats av monteringsfärdiga
byggnader
Denna undergrupp omfattar inte:
— tjänster i anslutning till råpet
roleum- och naturgasutvinning,
se 11.20
— uppförande av kompletta mon
teringsfärdiga byggnader av
egentillverkade delar av annat
material än betong, se huvud
grupperna 20, 26 och 28
— anläggning av stadion, simbas
sänger, idrottshallar, tennis
banor, golfbanor eller andra
idrottsanläggningar, exklusive
uppförande av byggnader, se
45.23
— bygginstallationer, se 45.3
— slutbehandling av byggnader,
se 45.4
— arkitektverksamhet och teknisk
konsultverksamhet, se 74.20
— projektledning för byggande, se
74.20
45210000
Utom:
– 45213316
45220000
45231000
45232000
45.22 Takarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— byggande av tak
— taktäckning
— impregnering
45261000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/333
Ds 2014:25
Bilaga 2
274
Nace (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar,
flygfält och idrotts
anläggningar
Denna undergrupp omfattar:
— anläggning av vägar, gator
samt andra kör- och gångvägar
— anläggning av järnvägar
— anläggning av start- och land
ningsbanor på flygfält
— anläggning av stadion, simbas
sänger, idrottshallar, tennis
banor, golfbanor eller andra
idrottsanläggningar, exklusive
uppförande av byggnader
— målning av vägmarkeringar
och markeringar på parke
ringsplatser
Denna undergrupp omfattar inte:
— förberedande markarbeten, se
45.11
45212212 och DA03
45230000
utom:
– 45231000
– 45232000
– 45234115
45.24 Vattenbyggnad
Denna undergrupp omfattar:
— anläggning av:
— vattenleder, hamn- och flod
arbeten, småbåtshamnar (mari
nor), slussar etc.
— dammar, diken o.d.
— muddring
— undervattensarbete
45240000
45.25 Andra bygg- och an
läggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— bygg- eller anläggningsverk
samhet som är specialiserad
inom något för olika slags
konstruktioner gemensamt
område och fordrar specialist
kompetens eller specialutrust
ning
— grundläggning inklusive pål
ning
— borrning och byggande av
brunnar, schaktsänkning
— uppförande av icke egentillver
kade stålelement
— bockning av stål
— murning och stenläggning
45250000
45262000
SV
L 94/334
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
275
Nace (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
— resning och nedmontering av
byggnadsställningar och ar
betsplattformar, inklusive ut
hyrning av byggnadsställningar
och arbetsplattformar
— uppförande av skorstenar och
industriugnar
Denna undergrupp omfattar inte:
— uthyrning av byggnadsställ
ningar utan resning och ned
montering, se 71.32
45.3 Bygginstallationer 45300000
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar:
installation i byggnader och andra
anläggningar av:
— elkablar och elarmatur
— telekommunikationssystem
— elvärmesystem
— antenner
— brandlarm
— tjuvlarm
— hissar och rulltrappor
— åskledare etc.
45213316
45310000
Utom:
– 45316000
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— installation i byggnader och
andra anläggningar av värme-,
ljud- eller vibrationsisolering
Denna undergrupp omfattar inte:
— impregnering, se 45.22
45320000
45.33 VVS-arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— installation i byggnader och
andra anläggningar av:
— vattensystem samt sanitets
utrustning
— gasarmaturer
— värme-, ventilations-, kyl- och
luftkonditioneringsutrustning
inklusive ledningar
— sprinklersystem
45330000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/335
Ds 2014:25
Bilaga 2
276
Nace (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
Denna undergrupp omfattar inte:
— installation av elvärmesystem,
se 45.31
45.34 Andra bygginstallatio
ner
Denna undergrupp omfattar:
— installation av belysnings- och
signalsystem till vägar, järn
vägar, flygfält och hamnar
— installation i byggnader och
andra anläggningar av andra
armaturer och anordningar
45234115
45316000
45340000
45.4
Slutbehandling av
byggnader
45400000
45.41 Puts-, fasad- och
stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— anbringande på byggnader och
andra anläggningar av invändig
eller utvändig puts och stuck
inklusive närstående basmate
rial för putsning
45410000
45.42 Byggnadssnickeriarbe
ten
Denna undergrupp omfattar:
— installation av icke egentillver
kade dörrar, fönster, dörr- och
fönsterkarmar, kök med fast
inredning, trappor, butiks
inredning o.d., av trä eller an
dra material
— invändig slutbehandling såsom
arbete med tak, väggbekläd
nader av trä och flyttbara skil
jeväggar
Denna undergrupp omfattar inte:
— läggning av parkett och andra
golvbeläggningar av trä, se
45.43
45420000
45.43 Golv- och väggbelägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— läggning, uppsättning eller fast
sättning i byggnader och andra
anläggningar av:
— vägg- eller golvplattor av kera
miskt material, betong eller
huggen sten
— parkett och andra golvbelägg
ningar av trä
— mattor samt golvbeläggningar
av linoleum, inklusive av
gummi eller plast
— terrazzo-, marmor-, granit- el
ler skiffergolv eller -väggar
— tapeter
45430000
SV
L 94/336
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
277
Nace (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
45.44 Måleri- och glasmäs
teri arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— invändig och utvändig målning
av byggnader
— målning av anläggningar inom
väg- och vattenbyggnad o.d.
— installation av glas, speglar etc.
Denna undergrupp omfattar inte:
— installation av fönster, se 45.42
45440000
45.45 Annan slutbehandling
av byggnader
Denna undergrupp omfattar:
— installation av privata simbas
sänger
— rengöring med ånga, blästring
och liknande behandling av
fasader
— annan slutbehandling av bygg
nader
Denna undergrupp omfattar inte:
— invändig rengöring av bygg
nader och andra konstruktio
ner, se 74.70
45212212 och DA04
45450000
45.5
Uthyrning av bygg-
och anläggnings
maskiner med förare
45500000
45.50 Uthyrning av bygg-
och anläggnings
maskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte:
— uthyrning av bygg- och anlägg
ningsmaskiner samt -utrust
ning utan förare, se 71.32
45500000
( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 (EGT L 293, 24.10.1990, s. 1).
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/337
Ds 2014:25
Bilaga 2
278
BILAGA II
FÖRTECKNING ÖVER UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 4.3
Rättigheter som har beviljats genom ett förfarande i vilket tillräcklig publicitet har säkerställts och där beviljandet av dessa
rättigheter har grundats på objektiva kriterier ska inte utgöra ”särskilda rättigheter eller ensamrätt” i den mening som avses
i artikel 4 i det här direktivet. I det följande förtecknas förfaranden som garanterar tillräcklig förhandsinsyn för att bevilja
tillstånd på grundval av andra unionsrättsakter som inte utgör ”särskilda rättigheter eller ensamrätt” i den mening som
avses i artikel 4 i det här direktivet:
a) Beviljande av tillstånd för drift av naturgasanläggningar i enlighet med de förfaranden som fastställs i artikel 4 i
direktiv 2009/73/EG.
b) Tillstånd eller anbudsinfordringar i fråga om anläggning av ny elproduktionskapacitet i enlighet med direktiv
2009/72/EG.
c) Beviljande i enlighet med de förfaranden som fastställs i artikel 9 i direktiv 97/67/EG av tillstånd för en posttjänst som
inte omfattas av monopol eller får monopoliseras.
d) Ett förfarande för att bevilja tillstånd att bedriva verksamhet som omfattar användning av kolväten i enlighet med
direktiv 94/22/EG.
e) Tjänstekontrakt i den mening som avses i förordning (EG) nr 1370/2007 för tillhandahållande av kollektivtrafik med
buss, spårvagn, järnväg eller tunnelbana, som tilldelats genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande i enlighet med
artikel 5.3 i den förordningen, förutsatt att dess varaktighet är förenlig med artikel 4.3 eller 4.4 i den förordningen.
SV
L 94/338
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
279
BILAGA III
FÖRTECKNING ÖVER UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 34.3
A. Transport eller distribution av gas eller värme
Direktiv 2009/73/EG
B. Produktion, transport eller distribution av el
Direktiv 2009/72/EG
C. Produktion, transport eller distribution av dricksvatten
[Ingen uppgift]
D. Upphandlande enheter på området järnvägstjänster
Godstrafik på järnväg
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU
Internationell persontrafik på järnväg
Direktiv 2012/34/EU
Nationell persontrafik på järnväg
[Ingen uppgift]
E. Upphandlande enheter på området tjänster inom järnvägar I stadstrafik, spårvagnar, trådbussar eller bussar
[Ingen uppgift]
F. Upphandlande enheter på området posttjänster
Direktiv 97/67/EG
G. Utvinning av olja eller gas
Direktiv 94/22/EG
H. Prospektering efter och utvinning av kol eller andra fasta bränslen
[Ingen uppgift]
I. Upphandlande enheter på området kusthamnar eller inlandshamnar eller andra terminalfaciliteter
[Ingen uppgift]
J. Upphandlande enheter på området flygplatsfaciliteter
[Ingen uppgift]
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/339
Ds 2014:25
Bilaga 2
280
BILAGA IV
TIDSFRISTER FÖR ANTAGANDE AV DE GENOMFÖRANDEAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 35
1. De genomförandeakter som avses i artikel 35 ska antas inom följande tidsfrister:
a) 90 arbetsdagar om fritt tillträde till en viss marknad kan förutsättas med stöd av artikel 34.3 första stycket.
b) 130 arbetsdagar i andra fall än de som avses i led a.
De tidsfrister som föreskrivs i leden a och b ska förlängas med 15 arbetsdagar om begäran inte åtföljs av en motiverad
och välgrundad ståndpunkt från en oberoende nationell myndighet med behörighet för den berörda verksamheten, där
den eventuella tillämpligheten av artikel 34.1 i enlighet med artikel 34.2 och 34.3 på den berörda verksamheten
analyseras ingående.
Dessa tidsfrister ska inledas den första arbetsdagen efter det att kommissionen har mottagit den begäran som avses i
artikel 35.1 eller, om de uppgifter som ska lämnas tillsammans med begäran är ofullständiga, arbetsdagen efter det att
fullständiga uppgifter har mottagits.
Kommissionen får genom en överenskommelse med den medlemsstat eller upphandlande enhet som har lämnat in
begäran förlänga de tidsfrister som anges i första stycket.
2. Kommissionen får kräva att den berörda medlemsstaten eller upphandlande enheten eller den oberoende nationella
myndighet som avses i punkt 1 eller någon annan behörig nationell myndighet inom en lämplig tidsfrist ska lämna
alla nödvändiga uppgifter eller komplettera eller förtydliga de uppgifter som lämnats. Om svaren inkommer sent eller
är ofullständiga ska de tidsfrister som anges i punkt 1 första stycket upphävas under perioden från och med att den
tidsfrist som anges i begäran om information löper ut och fram till dess att kommissionen mottar fullständiga och
riktiga upplysningar.
SV
L 94/340
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
281
BILAGA V
KRAV PÅ VERKTYG OCH UTRUSTNING FÖR ELEKTRONISK MOTTAGNING AV ANBUD,
ANBUDSANSÖKNINGAR, KVALIFICERINGSANSÖKNINGAR SAMT RITNINGAR OCH PLANER I
PROJEKTTÄVLINGARNA
Verktyg och utrustning för elektronisk mottagning av anbud, anbudsansökningar, kvalificeringsansökningar samt ritningar
och planer i projekttävlingar ska, i fråga om teknik och lämpliga förfaranden, åtminstone garantera att
a) exakt tid och dag för mottagandet av anbud, anbudsansökningar, kvalificeringsansökningar samt ritningar och planer
kan fastställas noggrant,
b) det inom rimliga gränser kan säkerställas att ingen har tillträde till de uppgifter som överförts enligt dessa krav före
utgången av de fastställda tidsfristerna,
c) endast behöriga personer får fastställa eller ändra datum för öppnande av insända uppgifter,
d) tillträde till samtliga eller en del av de insända uppgifterna i de olika etapperna av kvalificeringsprocessen, upphand
lingsförfarandet eller projekttävlingen endast är möjligt för behöriga personer,
e) de insända uppgifterna kan göras tillgängliga först efter det fastställda datumet och endast av behöriga personer,
f) de uppgifter som mottagits och öppnats enligt dessa krav är tillgängliga endast för de personer som har behörighet att
få kännedom om dem,
g) det finns rimliga garantier för att överträdelser eller försök till överträdelse av de förbud eller villkor i fråga om tillträde
som anges i leden b–f tydligt kan spåras.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/341
Ds 2014:25
Bilaga 2
282
BILAGA VI
DEL A
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN
(i enlighet med artikel 67)
I. Upplysningar som alltid ska lämnas
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. a) För varukontrakt: art och mängd eller värde avseende de tjänster eller varor som ska levereras (CPV-koder).
b) För byggentreprenadkontrakt: art och omfattning av de tjänster som ska utföras, allmän beskrivning av entrepre
naden eller delkontrakten för denna (CPV-koder).
c) För tjänstekontrakt: planerad total upphandling i var och en av de planerade tjänstekategorierna (CPV-koder).
4. Datum då meddelandet avsänts eller då meddelandet om offentliggörande av detta meddelande på upphandlarprofilen
avsänts.
5. Övriga upplysningar.
II. Komplettrande upplysningar som ska lämnas när meddelandet används som anbudsinfordran eller när det
möjliggör en förkortad tidsfrist för mottagande av anbud (artikel 67.2)
6. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande enheten sitt intresse för kontraktet
eller kontrakten.
7. E-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten med specifikationer kommer att finnas tillgängliga för fri,
direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 73.1 tredje och fjärde styckena.
8. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
9. Tidsfrist för mottagande av begäran om att få en inbjudan att lämna anbud eller att förhandla.
10. Art och mängd av de varor som ska levereras eller allmän beskrivning av entreprenaden eller tjänstekategorin samt
benämning och angivande av om ett eller flera ramavtal planeras. Ange särskilt option på kompletterande köp och en
uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förlängningar. I
samband med återkommande kontrakt anges även preliminär tidsplan för ytterligare anbudsinfordringar. Ange om
det gäller köp, leasing, hyra, hyrköp eller en kombination av dessa.
11. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenader, eller Nuts-kod
för huvudsaklig leveransplats när det gäller varor och tjänster. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna
information lämnas för varje del.
12. Tidsfrister för tjänstekontraktets leverans, utförande eller varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
13. Adress till vilken intresserade företag ska vända sig för att skriftligen visa sitt intresse.
14. Sista dag för mottagande av intresseanmälningar.
15. Det eller de språk som tillåts för inlämnande av ansökan eller anbud.
16. Villkor av ekonomisk eller teknisk natur, och finansiella och tekniska garantier som krävs av leverantörerna.
SV
L 94/342
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
283
17. a) Preliminärt datum (om känt) för när upphandlingsförfarandena för kontraktet eller kontrakten ska inledas.
b) Typ av upphandlingsförfarande (selektivt förfarande, dynamiskt inköpssystem eller inte, eller förhandlat förfaran
de).
18. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
19. I tillämpliga fall, angivande av om
a) elektronisk inlämning av anbud eller anbudsansökningar krävs/godtas,
b) elektronisk beställning tillämpas,
c) elektronisk fakturering tillämpas,
d) elektronisk betalning accepteras.
20. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
21. Om möjligt, de kriterier som enligt artikel 82 ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna eller inte finns angivna i inbjudan att bekräfta intresse enligt artikel 67.2 b eller i inbjudan att
lämna anbud eller att förhandla.
DEL B
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM OFFENTLIGGÖRANDE AV ETT
FÖRHANDSMEDDELANDE PÅ EN UPPHANDLARPROFIL SOM INTE ANVÄNDS SOM
ANBUDSINFORDRAN
(i enlighet med artikel 67.1)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. CPV-koder.
4. Webbadress för upphandlarprofilen (URL).
5. Datum då meddelandet om offentliggörande av förhandsmeddelandet på upphandlarprofilen avsänts.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/343
Ds 2014:25
Bilaga 2
284
BILAGA VII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I UPPHADLINGSDOKUMENTEN AVSEENDE ELEKTRONISKA
AUKTIONER (ARTIKEL 53.4)
När upphandlande enheter har beslutat sig för att anordna en elektronisk auktion ska upphandlingsdokumenten minst
innehålla följande uppgifter:
a) De aspekter vilkas värden kommer att vara föremål för elektronisk auktion om dessa aspekter är kvantifierbara så att
de kan uttryckas i siffror eller i procent.
b) De eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på specifikationerna för föremålet för kontraktet.
c) De uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta i
förekommande fall kommer att ske.
d) Relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen.
e) På vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud och särskilt vilka minsta skillnader som i förekommande fall krävs
mellan anbuden.
f) Relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om arrangemangen och de tekniska specifika
tionerna för anslutning.
SV
L 94/344
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
285
BILAGA VIII
DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
1. teknisk specifikation avser ett av följande
a) i fråga om tjänste- eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en varas eller en
tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestandanivåer, formgivning för alla användningsområden
(inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, prestanda,
varans användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på varan angående den beteckning under vilken den
saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksan
visningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla skeden av varans eller tjänstens livscykel, liksom
förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
b) i fråga om byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat ska upptas i upphandlings
underlaget, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet,
produkten eller varan ska kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande enhetens
planerade användning. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestandanivåer, formgivning för alla använd
ningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse,
prestanda, säkerhet eller mått, inbegripet förfaranden för kvalitetskontroll, terminologi, symboler, tester och test
metoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktions
metoder i alla skeden av byggentreprenadens livscykel. Egenskaperna omfattar även bestämmelser om projektering
och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden ska antas, tekniken eller metoderna för
byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande enheten i enlighet med all
männa eller särskilda förordningar har möjlighet att föreskriva i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om
ingående material eller delar.
2. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad och kontinuerlig till
lämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande:
a) internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för
allmänheten.
b) europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för
allmänheten.
c) nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för all
mänheten.
3. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsent
liga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 305/2011 ( 1 ).
4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKT-området som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och
14 i förordning (EU) nr 1025/2012.
5. teknisk referens: en produkt eller vara, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt
standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/345
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för
saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
Ds 2014:25
Bilaga 2
286
BILAGA IX
OFFENTLIGGÖRANDE
1. Offentliggörande av meddelanden
De upphandlande enheterna ska översända de meddelanden som avses i artiklarna 67, 68, 69, 70, 92 och 96 till
Europeiska unionens publikationsbyrå för offentliggörande i enlighet med följande regler:
a) De meddelanden som avses i artiklarna 67, 68, 69, 70, 92 och 96 ska offentliggöras av Europeiska unionens
publikationsbyrå eller av de upphandlande enheterna om ett förhandsmeddelande har offentliggjorts på en upp
handlarprofil enligt artikel 67.1.
De upphandlande enheterna får därutöver offentliggöra denna information på internet på den ”upphandlarprofil”
som avses i punkt 2 b.
b) Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande enheten sända den bekräftelse som avses i
artikel 71.5 andra stycket.
2. Offentliggörande av kompletterande upplysningar
a) Om inte annat föreskrivs i artikel 73.1 tredje och fjärde styckena ska de upphandlande enheterna offentliggöra
upphandlingsdokumenten i deras helhet på internet.
b) Upphandlarprofilen kan innehålla de förhandsmeddelanden som avses i artikel 67.1, uppgifter om pågående
inbjudningar att lämna anbud, planerade inköp, tecknade kontrakt, annullerade förfaranden samt all annan infor
mation av allmänt intresse, t.ex. kontaktpunkter, telefon- och faxnummer, post- och e-postadress. Upphandlar
profilen kan också innehålla förhandsmeddelanden som använts som anbudsinfordran, som offentliggjorts på
nationell nivå i enlighet med artikel 72.
3. Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg
Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg som fastställs av kommissionen är till
gängliga på följande webbadress: http://simap.eu.int
SV
L 94/346
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
287
BILAGA X
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ATT DET FINNS ETT KVALIFICERINGSSYSTEM
(i enlighet med artiklarna 44.4 b och 68)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
4. Syftet med kvalificeringssystemet (beskrivning av de varor, tjänster eller byggentreprenader eller kategorier av dessa
som ska inköpas med hjälp av detta system – CPV-koder). Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentre
prenaden utförs, när det gäller byggentreprenadkontrakt, eller Nuts-kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller
varu- och tjänstekontrakt.
5. De villkor som ekonomiska aktörer ska uppfylla med tanke på deras kvalificering enligt systemet och de metoder
med vilka vart och ett av dessa villkor ska kontrolleras. Om beskrivningen av villkoren och kontrollmetoderna är
omfattande och bygger på dokument som intresserade ekonomiska aktörer har tillgång till, räcker det med en
sammanfattning av de huvudsakliga villkoren och metoderna och en hänvisning till dessa dokument.
6. Den tid kvalificeringssystemet gäller och formaliteter för förnyande av systemet.
7. Uppgift om att meddelandet fungerar som anbudsinfordran.
8. Adress från vilken ytterligare information och dokumentation om kvalificeringssystemet kan erhållas (om denna
adress inte är densamma som i punkt 1).
9. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
10. Om möjligt, de kriterier som enligt artikel 82 ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna eller inbjudan att lämna anbud eller att förhandla.
11. I tillämpliga fall, angivande av om
a) elektronisk inlämning av anbud eller anbudsansökningar krävs/godtas,
b) elektronisk beställning tillämpas,
c) elektronisk fakturering tillämpas,
d) elektronisk betalning accepteras.
12. Övriga upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/347
Ds 2014:25
Bilaga 2
288
BILAGA XI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM UPPHANDLING
(i enlighet med artikel 69)
A. ÖPPET FÖRFARANDE
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
4. Art av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal eller ett dynamiskt
inköpssystem), beskrivning (CPV-koder). I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp,
leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa.
5. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenadkontrakt, eller
Nuts-kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varu- och tjänstekontrakt.
6. För varor och byggentreprenader:
a) Art och mängd av de varor som ska levereras (CPV-koder). Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även, om möjligt, en preliminär tidsplan för
ytterligare anbudsinfordringar för de varor som ska upphandlas eller art och omfattning av tjänsterna samt en
allmän beskrivning av entreprenaden (CPV-koder).
b) Uppgift om huruvida leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om entreprenaden eller kontraktet i fråga om byggentreprenadkontrakt är uppdelat i flera delar ska storleks
ordningen på de olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) För byggentreprenadkontrakt: uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även innebär
projektering.
7. För tjänster:
a) Art och omfattning av de varor som ska levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om möjligt,
en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förläng
ningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för ytterligare
anbudsinfordringar för de tjänster som ska upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Uppgift om huruvida juridiska personer ska ange namn och yrkeskvalifikationer för den personal som är ansvarig
för utförandet av tjänsterna.
e) Uppgift om huruvida tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna.
8. Om möjligt, uppgift om huruvida det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
9. Tidsfrister för tjänstekontraktets leverans, utförande eller varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
10. E-post:- eller webbadress där det ges fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 73.1 tredje och fjärde styckena.
11. a) Sista dag för mottagande av anbud eller preliminära anbud när det rör sig om införandet av ett dynamiskt
inköpssystem.
b) Adress till vilken anbuden ska skickas.
c) Det eller de språk på vilka de ska vara avfattade.
SV
L 94/348
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
289
12. a) I förekommande fall, personer som får närvara vid öppnandet av anbuden.
b) Dag, tid och plats för öppnandet.
13. I tillämpliga fall, de säkerheter och garantier som begärs.
14. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de bestämmelser som innehåller villkoren.
15. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp av ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt ska anta.
16. Ekonomiska och tekniska minimikrav på den ekonomiska aktör som tilldelas kontraktet.
17. Den tid under vilken anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud.
18. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
19. De kriterier som avses i artikel 82 och som ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna.
20. I förekommande fall, datum för och hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av för
handsmeddelandet eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande på upphandlarprofilen för kontraktet.
21. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande, eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
22. Datum då den upphandlande enheten avsände meddelandet.
23. Övriga upplysningar.
B. SELEKTIVT FÖRFARANDE
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
4. Art av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal), beskrivning
(CPV-koder). I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp, leasing, hyra eller hyrköp eller
en kombination av dessa.
5. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenadkontrakt, eller
Nuts-kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varu- och tjänstekontrakt.
6. För varor och byggentreprenader:
a) Art och mängd av de varor som ska levereras (CPV-koder). Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även, om möjligt, en preliminär tidsplan för
ytterligare anbudsinfordringar för de varor som ska upphandlas eller art och omfattning av tjänsterna samt en
allmän beskrivning av entreprenaden (CPV-koder).
b) Uppgift om huruvida leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om entreprenaden eller kontraktet i fråga om byggentreprenadkontrakt är uppdelat i flera delar ska storleks
ordningen på de olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) Uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även innebär projektering.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/349
Ds 2014:25
Bilaga 2
290
7. För tjänster:
a) Art och omfattning av de varor som ska levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om möjligt,
en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förläng
ningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för ytterligare
anbudsinfordringar för de tjänster som ska upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Uppgift om huruvida juridiska personer ska ange namn och yrkeskvalifikationer för den personal som är ansvarig
för utförandet av tjänsterna.
e) Uppgift om huruvida tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna.
8. Om möjligt, uppgift om huruvida det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
9. Tidsfrister för leverans eller utförande eller kontraktets varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
10. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp av ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt ska anta.
11. a) Sista dag för mottagande av begäran om deltagande.
b) Adress till vilken begäran ska skickas.
c) Det eller de språk på vilka den ska vara avfattad.
12. Sista dag för avsändande av inbjudan att lämna anbud.
13. I tillämpliga fall, de säkerheter och garantier som begärs.
14. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de bestämmelser som innehåller villkoren.
15. Upplysningar om den ekonomiska aktörens ställning och de ekonomiska och tekniska minimikrav som vederbörande
ska uppfylla.
16. De kriterier som avses i artikel 82 och som ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna eller inbjudan att lämna anbud.
17. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
18. I förekommande fall, datum för och hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av för
handsmeddelandet eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande på upphandlarprofilen för kontraktet.
19. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
20. Datum då den upphandlande enheten avsänt meddelandet.
21. Övriga upplysningar.
C. FÖRHANDLAT FÖRFARANDE
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
4. Art av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal), beskrivning
(CPV-koder). I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp, leasing, hyra eller hyrköp eller
en kombination av dessa.
5. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenadkontrakt, eller
Nuts-kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varu- och tjänstekontrakt.
SV
L 94/350
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
291
6. För varor och byggentreprenader:
a) Art och mängd av de varor som ska levereras (CPV-koder). Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även, om möjligt, en preliminär tidsplan för
ytterligare anbudsinfordringar för de varor som ska upphandlas eller art och omfattning av tjänsterna samt en
allmän beskrivning av entreprenaden (CPV-koder).
b) Uppgift om huruvida leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om entreprenaden eller kontraktet i fråga om byggentreprenadkontrakt är uppdelat i flera delar ska storleks
ordningen på de olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) För byggentreprenadkontrakt: uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även innebär
projektering.
7. För tjänster:
a) Art och omfattning av de tjänster som ska levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om möjligt,
en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förläng
ningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för ytterligare
anbudsinfordringar för de tjänster som ska upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Uppgift om huruvida juridiska personer ska ange namn och yrkeskvalifikationer för den personal som är ansvarig
för utförandet av tjänsterna.
e) Uppgift om huruvida tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna i fråga.
8. Om möjligt, uppgift om huruvida det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
9. Tidsfrister för leverans eller utförande eller kontraktets varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
10. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp av ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt ska anta.
11. a) Sista dag för mottagande av begäran om deltagande.
b) Adress till vilken begäran ska skickas.
c) Det eller de språk som dessa ska vara avfattade på.
12. I förekommande fall, begärda säkerheter eller garantier.
13. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de bestämmelser som innehåller villkoren.
14. Upplysningar om den ekonomiska aktörens ställning och de ekonomiska och tekniska minimikrav som vederbörande
ska uppfylla.
15. De kriterier som avses i artikel 82 och som ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna eller inbjudan att förhandla.
16. I förekommande fall, namn på och adress till de ekonomiska aktörer som den upphandlande enheten redan utsett.
17. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
18. I förekommande fall, datum för och hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av för
handsmeddelandet eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande på upphandlarprofilen för kontraktet.
19. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
20. Datum då den upphandlande enheten avsände meddelandet.
21. Övriga upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/351
Ds 2014:25
Bilaga 2
292
BILAGA XII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM TILLDELNING AV KONTRAKT
(i enlighet med artikel 70)
I. Information som ska offentliggöras i
Europeiska unionens officiella tidning (
1
).
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Art av kontrakt (varor, byggentreprenader eller tjänster och CPV-koder samt angivande av om det gäller ett ramavtal).
4. Åtminstone en kort beskrivning av art och mängd/omfattning av de varor, byggentreprenader eller tjänster som ska
levereras.
5. a) Form av anbudsinfordran (meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem, förhandsmeddelande, inbjudan att
lämna anbud).
b) Datum för och hänvisning till offentliggörandet av meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning.
c) Om kontrakt tilldelats utan föregående anbudsinfordran: de relevanta bestämmelserna enligt artikel 50.
6. Upphandlingsförfarande (öppet, selektivt eller förhandlat).
7. Antal mottagna anbud, med uppgift om
a) antal mottagna anbud från ekonomiska aktörer som är små och medelstora företag,
b) antal mottagna anbud från utlandet,
c) antal anbud som har mottagits elektroniskt.
Vid flera tilldelade kontrakt (delkontrakt, flera ramavtal) ska dessa uppgifter lämnas för varje tilldelat kontrakt.
8. Datum för ingående av kontraktet/kontrakten eller ramavtalet/ramavtalen efter beslutet om att tilldela eller ingå
det/dem.
9. Priset vid förmånliga inköp enligt artikel 50 h.
10. För varje tilldelat kontrakt: namn, adress med Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till
den utvalda anbudsgivaren, inklusive
a) uppgift om huruvida den utvalda anbudsgivaren är ett litet eller medelstort företag,
b) uppgift om huruvida kontraktet har tilldelats ett konsortium.
11. Ange i förekommande fall om ett kontrakt har blivit eller eventuellt kan bli utlagt på underleverantörer.
12. Erlagt pris eller högsta och lägsta anbud som har beaktats vid tilldelningen av kontraktet.
13. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken denna information kan erhållas.
14. Valfria upplysningar:
— Värde och andel av kontraktet som har blivit eller eventuellt kan bli utlagt på tredje man.
— Kriterier för tilldelning av kontrakt.
SV
L 94/352
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Uppgifterna i rubrikerna 6, 9 och 11 ska betraktas som upplysningar som inte ska publiceras när den upphandlande enheten anser att
en publicering skulle skada ett känsligt kommersiellt intresse.
Ds 2014:25
Bilaga 2
293
II. Information som inte är avsedd att offentliggöras.
15. Antal tilldelade kontrakt (när ett kontrakt har delats mellan flera leverantörer).
16. Värdet av varje tilldelat kontrakt.
17. Varornas eller tjänsternas ursprungsland (ursprung inom eller utom EU, i det senare fallet med angivande av tredje
land).
18. Vilka tilldelningskriterier tillämpades?
19. Tilldelades kontraktet en anbudsgivare som föreslagit alternativ enligt artikel 64.1?
20. Förkastades några anbud enligt artikel 84 på grund av att de var onormalt låga?
21. Datum då den upphandlande enheten avsänt meddelandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/353
Ds 2014:25
Bilaga 2
294
BILAGA XIII
INNEHÅLL I DE INBJUDNINGAR ATT LÄMNA ANBUD, DELTA I DIALOGEN, FÖRHANDLA ELLER
BEKRÄFTA INTRESSE SOM FÖRESKRIVS I ARTIKEL 74
1. Inbjudan att lämna anbud, delta i dialogen eller förhandla enligt artikel 74 ska åtminstone innehålla följande:
a) Sista dag för mottagande av anbud samt uppgift om till vilken adress anbuden ska skickas och på vilket eller vilka
språk de ska avfattas.
Om upphandlingen genomförs genom en konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap, ska dock dessa
upplysningar inte ingå i inbjudan att förhandla, utan anges i inbjudan att lämna anbud.
b) Vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om vilken dag och på vilken adress som samrådet ska börja och om vilket
eller vilka språk som ska användas.
c) Hänvisning till offentliggjord anbudsinfordran.
d) Uppgift om vilka handlingar som eventuellt ska bifogas.
e) Tilldelningskriterier, om de inte redovisas i meddelandet om att det finns ett kvalificeringssystem vilket används
som anbudsinfordran.
f) Viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller, i förekommande fall, prioritetsordningen för kriterierna,
om dessa upplysningar inte redovisas i meddelandet om upphandling, meddelandet om att det finns ett kvalifice
ringssystem eller specifikationerna.
2. Om anbudsinfordran görs genom ett förhandsmeddelande ska den upphandlande enheten senare inbjuda samtliga
anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om det berörda kontraktet och först
därefter välja anbudsgivare eller förhandlingsparter.
Inbjudan ska innehålla åtminstone följande upplysningar:
a) Typ och mängd/omfattning, även varje option på ytterligare kontrakt och om möjligt en uppskattning av den tid
som står till förfogande för utnyttjande av optionen. När det gäller kontrakt som kan förnyas, typ och mängd/
omfattning samt, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande meddelanden om upphandling av byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska upphandlas.
b) Slag av förfarande: selektivt eller förhandlat.
c) Om tillämpligt, dag då varorna ska levereras eller byggentreprenaden eller tjänsteleveransen ska påbörjas eller
avslutas.
d) Om elektronisk tillgång inte kan erbjudas, inlämningsadress och sista dag för begäran om upphandlingsdokument
samt uppgift om på vilket eller vilka språk begäran ska avfattas.
e) Adress till den upphandlande enheten.
f) Ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från de ekonomiska aktörerna.
g) Typ av kontrakt som inbjudan att lämna anbud syftar till: köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av
dessa.
h) Kriterier för tilldelning av kontrakt samt inbördes viktning eller, i förekommande fall, kriteriernas prioritetsordning,
om dessa upplysningar inte redovisas i förhandsmeddelandet, specifikationerna, inbjudan att lämna anbud eller
inbjudan att förhandla.
SV
L 94/354
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
295
BILAGA XIV
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER SOM
AVSES I ARTIKEL 36.2
— ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
— ILO:s konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
— ILO:s konvention nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete
— ILO:s konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete
— ILO:s konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete
— ILO:s konvention nr 111 om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning
— ILO:s konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde
— ILO:s konvention nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete
— Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och dess Montrealprotokoll om ämnen som bryter ned ozonskiktet
— Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall
(Baselkonventionen)
— Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (Stockholmskonventionen)
— Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga ke
mikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (Unep/FAO) (PIC-konventionen), Rotterdam, 10.9.1998 och
dess tre regionala protokoll.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/355
Ds 2014:25
Bilaga 2
296
BILAGA XV
FÖRTECKNING ÖVER DE UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 83.3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG
SV
L 94/356
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
297
BILAGA XVI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ÄNDRINGAR AV ETT KONTRAKT UNDER DESS
LÖPTID
(i enlighet med artikel 89.1)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. CPV-koder.
4. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenader, eller Nuts-kod
för huvudsaklig leveransplats när det gäller varor och tjänster.
5. Beskrivning av upphandlingen före och efter ändringen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och
mängd eller värde, tjänsternas art och omfattning.
6. I förekommande fall, prishöjning på grund av ändringen.
7. Beskrivning av de omständigheter som har gjort ändringen nödvändig.
8. Datum för beslut om tilldelning av kontrakt.
9. I förekommande fall: namn, adress med Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till den
nya ekonomiska aktören/aktörerna.
10. Upplysning om huruvida kontraktet är knutet till ett projekt och/eller program som finansieras genom unionsmedel.
11. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som ansvarar för medling.
Närmare uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer
och e-postadress till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/357
Ds 2014:25
Bilaga 2
298
BILAGA XVII
TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 91
CPV-kod Beskrivning
75200000-8; 75231200-6; 75231240-8; 79611000-0; 79622000-0 [Till
handahållande av hemtjänstpersonal]; 79624000-4 [Förmedling av vård
personal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare] från 85000000-9 till
85323000-9; 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5 och 98500000-8
[Privata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9
[Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster
utförda av kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll
och Hemtjänst]
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade
tjänster
85321000-5 och 85322000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar
och socialförsäkringstjänster], 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1;
från 79995000-5 till 79995200-7; från 80000000-4 Undervisning och
utbildning till 80660000-8; från 92000000-1 till 92700000-8
79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kon
gresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evene
mang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Fes
tivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anord
nande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och ut
ställningar]
Administration inom socialtjänsten, utbild
ningsadministration, hälsovårdsförvaltning
och administration avseende kultur
75300000-9
Obligatorisk socialförsäkring (
1
)
75310000-2, 75311000-9, 75312000-6, 75313000-3, 75313100-4,
75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0; 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3 Andra samhälleliga och personliga tjänster,
inklusive fackföreningstjänster, tjänster ut
förda av politiska organisationer, tjänster
tillhandahållna av ungdomsorganisationer
och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0
Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7; 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8
Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-
0 Måltidsleveranser] 55510000-8 [Matsalstjänster], 55511000-5 [Matsals
tjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp], 55512000-
2 [Drift av matsal], 55523100-3 [Servering av skolmåltider], 55520000-1
[Catering], 55522000-5 [Catering för transportföretag], 55523000-2 [Ca
tering för övriga företag eller övriga institutioner], 55524000-9 [Skol
bespisning]
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7; 75231100-5;
Juridiska tjänster, i den mån de inte är un
dantagna enligt artikel 21 c
75100000-7 till 75120000-3; 75123000-4; 75125000-8 till 75131000-3 Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
SV
L 94/358
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
299
CPV-kod Beskrivning
75231210-9 till 75231230-5; 75240000-0 till 75252000-7;
794300000-7; 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för all
män säkerhet och räddningstjänster, i den
mån de inte är undantagna enligt artikel
21 h
79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster, Sä
kerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjäns
ter, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av
ID-kort, Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1[Grafologi],
79723000-8 [Avfallsanalys]
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och
organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisatio
ner och organ]
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post-
och budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för
tidningar och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000-
1 [Posttjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5
[Förhyrning av postbox], 64116000-2 [Poste restante-tjänster], 64122000-
7 [Internpost]
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster]
Diverse tjänster
(
1
) Dessa tjänster omfattas inte av detta direktiv om de är organiserade i form av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. Medlems
staterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt intresse eller
som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/359
Ds 2014:25
Bilaga 2
300
BILAGA XVIII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONTRAKT FÖR SOCIALA OCH ANDRA
SÄRSKILDA TJÄNSTER
(i enlighet med artikel 92)
Del A Meddelande om upphandling
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten eller, i förekommande fall, till den avdelning
från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Beskrivning av de tjänster eller kategorier av dessa, och i förekommande fall, de underordnade byggentreprenader eller
varor som ska inköpas, däribland upplysning om omfattning eller värde, CPV-koder.
4. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av tjänsterna utförs.
5. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddad sysselsättning skyddad anställning eller om dess
fullgörande är reserverat inom ramen för program för skyddad anställning.
6. De huvudvillkor som ekonomiska aktörer ska uppfylla för att kunna delta, eller, i förekommande fall, den elektroniska
adress där ytterligare information kan erhållas.
7. Tidsfrister för att kontakta den upphandlande enheten när det gäller deltagande.
8. Övriga upplysningar.
Del B Förhandsmeddelande
1. Den upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen), adress
inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet CPV-koder.
3. Så långt det redan är känt:
a) Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenader, eller Nuts-
kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varor och tjänster.
b) Tidsfrister för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader och tjänster och kontraktets längd.
c) Villkor för deltagande, inbegripet följande:
I förekommande fall, uppgift om huruvida det rör sig om ett kontrakt som är reserverat för skyddad sysselsättning
eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
I förekommande fall, uppgift om huruvida utförandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är förbehållet en
bestämd yrkeskategori.
d) Kortfattad beskrivning av de viktigaste grunddragen i det tilldelningsförfarande som ska tillämpas.
4. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande enheten sitt intresse för kontraktet
eller kontrakten och sista datum för mottagande av intresseanmälningar samt den adress som intresseanmälningar ska
skickas till.
Del C Meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem
1. Den upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen), adress
inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet CPV-koder.
SV
L 94/360
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
301
3. Så långt det redan är känt:
a) Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenader, eller Nuts-
kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varor och tjänster.
b) Tidsfrister för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader och tjänster och kontraktets längd.
c) Villkor för deltagande, inbegripet följande:
I förekommande fall, uppgift om huruvida det rör sig om ett kontrakt som är reserverat för skyddad sysselsättning
eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
I förekommande fall, uppgift om huruvida utförandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är förbehållet en
bestämd yrkeskategori.
d) Kortfattad beskrivning av de viktigaste grunddragen i det tilldelningsförfarande som ska tillämpas.
4. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande enheten sitt intresse för kontraktet
eller kontrakten och sista datum för mottagande av intresseanmälningar samt den adress som intresseanmälningar ska
skickas till.
5. Den tid kvalificeringssystemet gäller och formaliteter för förnyande av systemet.
Del D Meddelande om tilldelning av kontrakt
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Åtminstone en kort beskrivning av art och omfattning av de tjänster, och i förekommande fall, de underordnade
byggentreprenader eller varor som ska levereras.
4. Hänvisning till offentliggörandet av meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Antal mottagna anbud.
6. Namn och adress till den eller de ekonomiska aktörer som utsetts.
7. Övriga upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/361
Ds 2014:25
Bilaga 2
302
BILAGA XIX
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM PROJEKTTÄVLINGAR
(i enlighet med artikel 96.1)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Projektbeskrivning (CPV-koder).
4. Typ av projekttävling: öppen eller selektiv.
5. Vid en öppen projekttävling: slutdatum för mottagande av bidrag.
6. Vid en selektiv projekttävling:
a) Planerat antal deltagare eller största och minsta antal deltagare.
b) I tillämpliga fall, namn på redan utvalda deltagare.
c) Kriterier för att välja ut deltagare.
d) Slutdatum för mottagande av begäran om deltagande.
7. I tillämpliga fall, uppgift om när deltagande är förbehållet en viss yrkeskategori.
8. Kriterier för bedömning av bidragen.
9. I tillämpliga fall, namn på utvalda juryledamöter.
10. Uppgift om huruvida jurybeslut är bindande för myndigheten.
11. I tillämpliga fall, antal och värde av de priser som delas ut.
12. I tillämpliga fall, uppgifter angående ersättning till samtliga deltagare.
13. Uppgift om huruvida prisvinnarna är berättigade att tilldelas eventuella följdkontrakt.
14. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken denna information kan erhållas.
15. Datum då meddelandet avsänts.
16. Övriga upplysningar.
SV
L 94/362
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
303
BILAGA XX
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM RESULTATEN AV PROJEKTTÄVLINGAR
(i enlighet med artikel 96.1)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Projektbeskrivning (CPV-koder).
4. Totalt antal deltagare.
5. Antal utländska deltagare.
6. Vinnare av tävlingen.
7. I förekommande fall, priset/priserna.
8. Övriga upplysningar.
9. Hänvisning till meddelandet om projekttävling.
10. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken denna information kan erhållas.
11. Datum då meddelandet avsänts.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/363
Ds 2014:25
Bilaga 2
304
BILAGA XXI
JÄMFÖRELSETABELL
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 1 —
Artikel 2, första meningen
Artikel 1.1
Artikel 2, led 1
Artikel 1.2, led a
Artikel 2, led 2
Artikel 1,. 2, led b, första meningen
Artikel 2, led 3
Artikel 1.2, led b, andra meningen
Artikel 2, led 4
Artikel 1.2, led c
Artikel 2, led 5
Artikel 1.2, led d, första stycket
Artikel 2, led 6
Artikel 1.7, första och andra styckena
Artikel 2, led 7
Artikel 1.7, tredje stycket
Artikel 2, led 8
Artikel 1.7, tredje stycket
Artikel 2, led 6
Artikel 34.1
Artikel 2, led 10
Artikel 1.8
Artikel 2, led 11 —
Artikel 2, led 12
Artikel 1.8
Artikel 2, led 13 —
Artikel 2, led 14
Artikel 1.11
Artikel 2, led 15
Artikel 1.12
Artikel 2, led 16 —
Artikel 2, led 17
Artikel 1.10
Artikel 2, led 18 —
Artikel 2, led 19 —
Artikel 2, led 20 —
Artikel 3.1
Artikel 2.1, led a, första stycket
Artikel 3.2 —
Artikel 3.3 —
Artikel 3.4
Artikel 2,. 1, led a, andra stycket
Artikel 4.1
Artikel 2.2
Artikel 4.2
Artikel 2.1, led b
Artikel 4.3, första stycket
Artikel 2.3
Artikel 4.3, andra och tredje styckena —
Artikel 4.4 —
Artikel 5.1 —
Artikel 5.2, första stycket —
SV
L 94/364
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
305
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 5.2, andra stycket
Artikel 1.2, led d, andra och tredje styckena
Artikel 5.3 —
Artikel 5.4, första and andra styckena —
Artikel 5.4, tredje stycket —
Artikel 5.5 —
Artikel 6.1, första and andra styckena —
Artikel 6.1, tredje stycket
Artikel 9.1, andra stycket
Artikel 6.2
Artikel 9.1, första stycket
Artikel 6.3, led a
Artikel 9.2
Artikel 6.3, led b —
Artikel 6.3, led c
Artikel 9.3
Artikel 7
Artikel 3.1 och 3.3, artikel 4.1; artikel 7, led a
Artikel 8
Artikel 3.1 och 3.2
Artikel 9.1
Artikel 3.3
Artikel 9.2
Artikel 3.4
Artikel 10
Artikel 4
Artikel 11
Artikel 5.1
—
Artikel 5.2
Artikel 12
Artikel 7, led b
Artikel 13.1
Artikel 6.1 och 6.2 c in fine
Artikel 13.2, led a
Artikel 6.2, led a
Artikel 13.2, led b
Artikel 6.2, led b
Artikel 13.2, led c, leden i och ii
Artikel 6.2, led c, första and tredje strecksatserna
—
Artikel 6.2, led c, andra, fjärde, femte och sjätte streck
satserna
Artikel 14, led a
Artikel 7, led a
Artikel 14, led b
Artikel 7, led a
—
Artikel 8
—
Bilaga I - X
Artikel 15
Artiklarna 16 och 61
Artikel 16.1
Artikel 17.1; artikel 17.8
Artikel 16.2 —
Artikel 16.6
Artikel 17.2; artikel 17.8
Artikel 16.4 —
Artikel 16.5
Artikel 17.3
Artikel 16.6 —
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/365
Ds 2014:25
Bilaga 2
306
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 16.7
Artikel 17.4 och 17.5
Artikel 16.8
Artikel 17. 6a, första och andra styckena
Artikel 16.9
Artikel 17.6b, första och andra styckena
Artikel 16.10
Artikel 17.6a, tredje stycket och 17.6b, tredje stycket
Artikel 16.11
Artikel 17.7
Artikel 16.12
Artikel 17.9
Artikel 16.13
Artikel 17.10
Artikel 16.14
Artikel 17.11
Artikel 17
Artikel 69
Artikel 18.1
Artikel 19.1
Artikel 18.2
Artikel 19.2
Artikel 19.1
Artikel 20.1; artikel 62, led 1
Artikel 19.2
Artikel 20.2
Artikel 20
Artikel 22; artikel 62, led 1
Artikel 21, led a
Artikel 24, led a
Artikel 21, led b
Artikel 24, led b
Artikel 21, led c —
Artikel 21, led d
Artikel 24, led c
Artikel 21, led e —
Artikel 21, led f
Artikel 24, led d
Artikel 21, led g —
Artikel 21, led h —
Artikel 21, led i —
Artikel 22
Artikel 25
Artikel 23
Artikel 26
Artikel 24.1
Artikel 22a
Artikel 24.2
Artikel 21; artikel 62, led 1
Artikel 24.3
Artikel 21; artikel 62, led 1
Artikel 25 —
Artikel 26 —
Artikel 27.1
Artikel 22a in fine, artikel 12 i directive 2009/81/EG
Artikel 27.2 —
Artikel 28 —
Artikel 29.1
Artikel 23.1
Artikel 29.2
Artikel 23.1
Artikel 29.3
Artikel 23.2
SV
L 94/366
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
307
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 29.4
Artikel 23.3, leden a - c
Artikel 29.5
Artikel 23.3, andra stycket
Artikel 29.6
Artikel 23.3, tredje stycket
Artikel 30
Artikel 23.4
Artikel 31
Artikel 23.5
Artikel 32
Artikel 24, led e
Artikel 33.1 och 33.2
Artikel 27
Artikel 33.3 —
Artikel 34.1, första och andra meningarna
Artikel 30.1; artikel 62, led 2
Artikel 34.1, tredje meningen —
Artikel 34.1, fjärde meningen
Artikel 30.2, skäl 41
Artikel 34.2, första stycket
Artikel 30.2
Artikel 34.2, andra stycket —
Artikel 34.3
Artikel 30.3
Artikel 35.1
Artikel 30.4, första stycket; 30.5, första och andra styckena
Artikel 35.2
Artikel 30,. 5, första och andra stycket
Artikel 35.3
Artikel 30,. 4, andra stycket; 30.5, fjärde stycket; Artikel 62,
led 2
—
Artikel 30.4, tredje stycket
Artikel 35.4 —
Artikel 35.5
Artikel 30.6, andra stycket
Artikel 35.6
Artikel 30.6, tredje och fjärde styckena
Artikel 36.1
Artikel 10
Artikel 36.2 —
Artikel 37
Artikel 11
Artikel 38.1
Artikel 28, första stycket
Artikel 38.2
Artikel 28, andra stycket
Artikel 39
Artikel 13
Artikel 40.1
Artikel 48.1, 48.2 och 48.4; Artikel 64.1
Artikel 40.2 —
Artikel 40.3
Artikel 48.3; Artikel 64.2
Artikel 40.4 —
Artikel 40.5 —
Artikel 40.6
Artikel 48.5 och 48.6; artikel 64.3
Artikel 40.7, första stycket
Artikel 70.2, led f och andra stycket
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/367
Ds 2014:25
Bilaga 2
308
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 40.7, andra och tredje styckena
Artikel 41.1
Artikel 1.13
Artikel 41.2
Artikel 70.2, leden c och d; artikel 70.2, andra stycket
Artikel 42 —
Artikel 43
Artikel 12
Artikel 44.1
Artikel 40.1 och 40.2
Artikel 44.1a
Artikel 40.2
Artikel 44.1b —
Artikel 44.2
Artikel 42.1 och 42.3, led b
Artikel 44.3
Början av artikel 40.3
Artikel 45.1, första stycket
Artikel 1.9, led a
Artikel 45.1, andra och tredje styckena
Artikel 45.2
Artikel 45.2
Artikel 45.4
Artikel 45.3 —
Artikel 45.4 —
Artikel 46
Artikel 1.9, led b; artikel 45.3
Artikel 47
Artikel 1.9, led c; artikel 45.3
Artikel 48 —
Artikel 49 —
Artikel 50, led a
Artikel 40.3, led a
Artikel 50, led b
Artikel 40.3, led b
Artikel 50, led c
Artikel 40.3, led c
Artikel 50, led d
Artikel 40.3, led d
Artikel 50, led e
Artikel 40.3, led e
Artikel 50, led f
Artikel 40.3, led g
Artikel 50, led g
Artikel 40.3, led h
Artikel 50, led h
Artikel 40.3, led j
Artikel 50, led i
Artikel 40.3, led k
Artikel 50, led j
Artikel 40.3, led l
Artikel 51.1, första och andra styckena
Artikel 14.1; artikel 1.4
Artikel 51.1, tredje stycket —
Artikel 51.2, första and andra styckena —
Artikel 51.2, tredje stycket
Artikel 14.4
Artikel 52.1
Artikel 1.5; artikel 15.1
SV
L 94/368
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
309
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 52.2
Artikel 15.2
Artikel 52.3
Artikel 15.2, sista meningen
Artikel 52.4
Artikel 15.3
Artikel 52.5
Artikel 15.4
Artikel 52.6
Artikel 15.6
Artikel 52.7 —
Artikel 52.8 —
Artikel 52.9
Artikel 15.7, tredje stycket
Artikel 53.1, första stycket
Artikel 1.6; artikel 56.1
Artikel 53.1, andra och tredje styckena
Artikel 1.6
Artikel 53.2
Artikel 56.2
Artikel 53.3
Artikel 56.2, tredje stycket
Artikel 53.4
Artikel 56.3
Artikel 53.5
Artikel 56.4
Artikel 53.6
Artikel 56.5
Artikel 53.7
Artikel 56.6
Artikel 53.8
Artikel 56.7
Artikel 53.9
Artikel 56.8
Artikel 54 —
Artikel 55.1
Artikel 29.1
Artikel 55.3
Artikel 29.2
Artikel 55.4 —
Artikel 55.5
Artikel 29.2
Artikel 56 —
Artikel 57 —
Artikel 58
Skäl 15
Artikel 59 —
Artikel 60.1
Artikel 34.1
Artikel 60.2
Artikel 34.2
Artikel 60.3
Artikel 34.3
Artikel 60.4
Artikel 34.8
Artikel 60.5
Artikel 34.4
Artikel 60.6
Artikel 34.5
Artikel 60.1
Artikel 34.6
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/369
Ds 2014:25
Bilaga 2
310
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 60.2
Artikel 34.6
Artikel 62.1
Artikel 34.4, andra stycket; 35.5, andra och tredje styckena;
34.6, andra stycket; 34.7
Artikel 62.2
Artikel 34.4, första stycket; 34.5, första stycket, 34.6, första
stycket
Artikel 62.3 —
Artikel 63
Artikel 35
Artikel 64.1
Artikel 36.1
Artikel 64.2
Artikel 36.2
Artikel 65 —
Artikel 66.1
Artikel 45.1
Artikel 66.2
Artikel 45.9
—
Artikel 45.10
Artikel 66.3
Artikel 45.9
Artikel 67.1
Artikel 41.1 och 41.2
Artikel 67.2
Artikel 42.3; artikel 44.1
Artikel 68
Artikel 41.3
Artikel 69
Artikel 42.1, led c; artikel 44.1
Artikel 70.1
Artikel 43.1, första stycket; artikel 44.1
Artikel 70.2
Artikel 43.1, andra och tredje styckena
Artikel 70.3
Artikel 43.2 och 43.3
Artikel 70.4
Artikel 43.5
Artikel 71.1
Artikel 44.1;
artikel 70.1, led b
Artikel 71.2, första meningen
Artikel 44.2, 44.3
Artikel 71.2, andra och tredje meningarna
Artikel 44.4, andra stycket
Artikel 71.3
Artikel 44.4, första stycket
Artikel 71.4 —
Artikel 71.5, första stycket
Artikel 44.6
Artikel 71.5, andra stycket
Artikel 44.7
Artikel 71.6
Artikel 44.8
Artikel 72.1
Artikel 44.5, första stycket
Artikel 72.2 and 72.3
Artikel 44.5, andra och tredje styckena
Artikel 73.1
Artikel 45.6
Artikel 73.2
Artikel 46.2
SV
L 94/370
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
311
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 74.1
Artikel 47.1, första meningen och 47.5, första stycket
Artikel 74.2
Artikel 47.1, andra meningen och
47.5, andra stycket
Artikel 75.1
Artikel 49.1
Artikel 75.2
Artikel 49.2, första och andra styckena
Artikel 75.3
Artikel 49.2, tredje stycket
Artikel 75.4, 75.5 och 75.6
Artikel 49.3, 49.4 och 49.5
Artikel 76.1
Artikel 51.1
Artikel 76.2
Artikel 51.2
Artikel 76.3
Artikel 52.1
Artikel 76.4 —
Artikel 76.5
Artikel 51.3
Artikel 76.6 —
Artikel 76.7 —
Artikel 76.8 —
Artikel 77.1
Artikel 53.1
Artikel 77.2
Artikel 53.2
Artikel 77.3
Artikel 53.6
Artikel 77.4
Artikel 53.7
Artikel 77.5
Artikel 53.9
Artikel 77.6 —
Artikel 78.1
Artikel 54.1 och 54.2
Artikel 78.2
Artikel 54.3
Artikel 79.1
Artikel 53.4 och 53.5
Artikel 79.2
Artikel 54.5 och 54.6
Artikel 79.3 —
Artikel 80.1
Artikel 53.3; artikel 54.4
Artikel 80.2 —
Artikel 80.3
Artikel 53.3; artikel 54.4
Artikel 81.1
Artikel 52.2
Artikel 81.2
Artikel 52.3
Artikel 81.3 —
Artikel 82.1
Artikel 55.1
Artikel 76.2
Artikel 55.1
Artikel 82.3 —
Artikel 82.4
Skäl 1; skäl 55, tredje stycket
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/371
Ds 2014:25
Bilaga 2
312
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 82.5
Artikel 55.2
Artikel 83 —
Artikel 84.1
Artikel 57.1, första stycket
Artikel 84.2, led a
Artikel 57.1, andra stycket, led a
Artikel 84.2, led b
Artikel 57.1, andra stycket, led b
Artikel 84.2, led c
Artikel 57.1, andra stycket, led c
Artikel 84.2, led d
Artikel 57.1, andra stycket, led d
Artikel 84.2, led da —
Artikel 84.2, led e
Artikel 57.1, andra stycket, led e
Artikel 84.3, första stycket
Artikel 57.2
Artikel 84.3, andra stycket —
Artikel 84.5
Artikel 57.3
Artikel 84.6 —
Artikel 85.1, 85.2, 85.3, 85.4 och artikel 86
Artikel 58.1 - 58.4; artikel 59
Artikel 85.5
Artikel 58.5
Artikel 87
Artikel 38
Artikel 88.1 —
Artikel 88.2
Artikel 37, första meningen
Artikel 88.3 —
Artikel 88.4
Artikel 37, andra meningen
Artikel 88.5 - 88.8 —
Artikel 89 —
Artikel 90 —
Artikel 91 —
Artikel 92 —
Artikel 93 —
Artikel 94 —
Artikel 95
Artikel 61
Artikel 96.1
Artikel 63.1, första stycket
Artikel 96.2, första stycket
Artikel 63.1, första stycket
Artikel 96.2, andra and tredje styckena
Artikel 63.1, andra stycket, första och andra meningarna
Artikel 96.3
Artikel 63.2
Artikel 97.1
Artikel 65.1
Artikel 97.2
Artikel 60.2
Artikel 97.3 och 97.4
Artikel 65.2 och 65.3
Artikel 98
Artikel 66
SV
L 94/372
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 2
313
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 99.1
Artikel 72, första stycket
Artikel 99.2 - 99.6 —
Artikel 100
Artikel 50
Artikel 101 —
Artikel 102 —
Artikel 103
Artikel 68.3 och 68.4
Artikel 104
Artikel 68.5
Artikel 105.1 och 105.2
Artikel 68.1 och 68.2
Artikel 105.3 —
Artikel 106.1
Artikel 71.1, första stycket
Artikel 106.2 —
Artikel 106.3
Artikel 71.1, tredje stycket
Artikel 107
Artikel 73
Artikel 108 —
Artikel 109
Artikel 74
Artikel 110
Artikel 75
—
Bilagorna I till X
Bilaga I (förutom första meningen)
Bilaga XII (utom fotnot 1)
första meningen i Bilaga I
Footnote 1 till Bilaga XII
Bilaga II —
Bilaga III, punkterna A, B, C, E, F, G, H, I och J
Bilaga XI
Bilaga III, punkt D —
Bilaga IV, punkt 1, första till tredje styckena
Artikel 30.6, första stycket
Bilaga IV, punkt 1, fjärde stycket —
Bilaga IV, punkt 2
Artikel 30.6, första stycket, andra meningen
Bilaga V, a–f
Bilaga XXIV, b–h
Bilaga V, g —
Bilaga VI
Bilaga XV
Bilaga VII
Artikel 56.3, andra stycket, leden a– f
Bilaga VIII, förutom punkt 4
Bilaga XXI, förutom punkt 4
Bilaga VIII, punkt 4
Bilaga XXI, punkt 4
Bilaga IX
Bilaga XX
Bilaga X
Bilaga XIV
Bilaga XI
Bilaga XIII
Bilaga XII
Bilaga XVI
Bilaga XIII, punkt 1
Artikel 47.4
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/373
Ds 2014:25
Bilaga 2
314
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Bilaga XIII, punkt 2
Artikel 47.5
Bilaga XIV
Bilaga XXIII
Bilaga XV —
Bilaga XVI
Bilaga XVI
Bilaga XVII
Bilaga XVII
Bilaga XVIII —
Bilaga XIX
Bilaga XVIII
Bilaga XX
Bilaga XIX
Bilaga XXI
Bilaga XXVI
—
Bilaga XXII
—
Bilaga XXV
SV
L 94/374
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
315
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/23/EU
av den 26 februari 2014
om tilldelning av koncessioner
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och
av följande skäl:
(1)
Avsaknaden av tydliga regler på unionsnivå för tilldelning
av koncessioner ger upphov till rättsosäkerhet, skapar
hinder för ett fritt tillhandahållande av tjänster och orsa
kar snedvridningar i den inre marknadens funktion. Detta
leder till att de ekonomiska aktörerna, särskilt små och
medelstora företag, fråntas sina rättigheter på den inre
marknaden och förlorar viktiga affärsmöjligheter, medan
myndigheterna kanske inte hittar det bästa sättet att an
vända offentliga medel så att unionens invånare kan dra
nytta av kvalitetstjänster till bästa pris. En lämplig, balan
serad och flexibel rättslig ram för tilldelning av konces
sioner skulle garantera ett effektivt och icke-diskrimine
rande marknadstillträde för alla ekonomiska aktörer i
unionen samt rättssäkerhet, vilket skulle gynna offentliga
investeringar i infrastruktur och strategiska tjänster för
invånarna. En sådan rättslig ram skulle även medföra
större rättssäkerhet för ekonomiska aktörer och skulle
kunna utgöra en grund och ett instrument för att i högre
grad öppna de internationella marknaderna för offentlig
upphandling och för att stärka världshandeln. Särskild
vikt bör fästas vid att förbättra möjligheterna för små
och medelstora företag att få tillträde till marknaden
för koncessioner i hela unionen.
(2)
Bestämmelserna i regelverket för tilldelning av koncessio
ner bör vara entydiga och enkla. De bör vederbörligen
återspegla koncessionernas särart i jämförelse med offent
liga kontrakt och bör inte skapa överdriven byråkrati.
(3)
Offentlig upphandling ges en framträdande roll i Europa
2020-strategin, som framgår av kommissionens medde
lande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kal
lad Europa 2020-strategin), som ett av de marknadsbase
rade instrument som ska användas för att uppnå smart
och hållbar tillväxt för alla, samtidigt som den garanterar
att offentliga medel utnyttjas så effektivt som möjligt. I
detta sammanhang utgör koncessionskontrakt viktiga
verktyg för den långsiktiga strukturella utvecklingen av
infrastruktur och strategiska tjänster, som bidrar till kon
kurrensutvecklingen på den inre marknaden, gör det
möjligt att dra nytta av kompetens inom den privata
sektorn och medverkar till effektivitet och innovation.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/1
(
1
) EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
(
2
) EUT C 391, 18.12.2012, s. 49.
(
3
) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 januari 2014 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 februari 2014.
Ds 2014:25
Bilaga 3
316
(4)
Tilldelningen av offentliga byggkoncessioner omfattas för
närvarande av de grundläggande reglerna i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2004/18/EG ( 1 ) medan till
delningen av tjänstekoncessioner av gränsöverskridande
intresse omfattas av fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget), särskilt princi
perna om fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och
frihet att tillhandahålla tjänster samt de principer som
härrör från dessa, såsom likabehandling, icke-diskrimine
ring, ömsesidigt erkännande, proportionalitet och öppen
het. Det finns en risk för rättslig osäkerhet till följd av att
de nationella lagstiftarna tolkar principerna i fördraget på
olika sätt, vilket i sin tur leder till stora skillnader mellan
medlemsstaternas lagstiftningar. Denna risk har bekräftats
genom Europeiska unionens domstols omfattande rätts
praxis, som dock endast delvis behandlar vissa aspekter
av tilldelning av koncessionskontrakt.
Det är nödvändigt med en enhetlig tillämpning i alla
medlemsstater av EUF-fördragets principer och en elimi
nering av skillnader i tolkningen av principerna på
unionsnivå, för att undanröja kvarstående snedvridningar
av den inre marknaden. Detta skulle också främja effek
tiviteten i de offentliga utgifterna, göra det lättare för små
och medelstora företag att delta på jämlika och rättvisa
villkor vid tilldelning av koncessionskontrakt, såväl på
lokal nivå som på unionsnivå, och stödja uppnåendet
av hållbara politiska mål.
(5)
I detta direktiv erkänns och bekräftas medlemsstaternas
och myndigheternas rätt att besluta om hur byggentre
prenader bör utföras och tjänster tillhandahållas på lämp
ligaste sätt. Detta direktiv bör framför allt inte på något
sätt påverka medlemsstaternas och myndigheternas frihet
att utföra byggentreprenader eller tillhandahålla tjänster
direkt till allmänheten eller lägga ut detta på entreprenad
till tredje parter. Medlemsstaterna eller myndigheterna
bör också vara fria att definiera och specificera egenska
perna hos de tjänster som ska tillhandahållas, inbegripet
eventuella villkor för kvalitet och pris på tjänsterna, i
enlighet med unionsrätten, för fullgörandet av de poli
tiska målen.
(6)
Det bör erinras om att medlemsstaterna är fria att, i
enlighet med EUF-fördragets principer om likabehand
ling, icke-diskriminering, öppenhet och fri rörlighet för
personer, besluta hur de vill organisera tillhandahållandet
av tjänster, antingen som tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse eller som icke-ekonomiska tjänster av allmänt
intresse, eller som en blandning av dessa. Det bör också
erinras om att detta direktiv inte påverkar nationella,
regionala och lokala myndigheters frihet att, i enlighet
med unionsrätten, definiera tjänster av allmänt ekono
miskt intresse, deras omfattning och egenskaperna hos
de tjänster som ska tillhandahållas, inbegripet eventuella
villkor avseende kvaliteten på tjänsten, i syfte att fullfölja
sina politiska mål. Det bör inte heller påverka nationella,
regionala och lokala myndigheters befogenhet att tillhan
dahålla, beställa och finansiera tjänster av allmänt ekono
miskt intresse i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget
och protokoll nr 26, som fogats till EUF-fördraget och
fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-för
draget). Detta direktiv gäller dessutom inte finansieringen
av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller medlems
staternas stödsystem, t.ex. på det sociala området, i en
lighet med unionens konkurrensregler. Det är lämpligt att
klargöra att icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse
inte bör omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.
(7)
Det bör också erinras om att detta direktiv inte bör
påverka medlemsstaternas lagstiftning på området för
social trygghet. Det bör inte heller medföra liberalisering
av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är för
behållna offentliga eller privata enheter, eller privatisering
av offentliga enheter som tillhandahåller tjänster.
(8)
För koncessioner med eller över ett visst värde är det
dock lämpligt att föreskriva en lägsta grad av samordning
av nationella förfaranden vid tilldelning av sådana kon
trakt i enlighet med EUF-fördragets principer, för att ga
rantera att koncessioner öppnas för konkurrens och
skapa rättssäkerhet. Dessa samordningsbestämmelser
bör inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå
ovan nämnda mål och för att trygga ett visst mått av
flexibilitet. Medlemsstaterna bör få komplettera och vida
reutveckla dessa bestämmelser om de anser det lämpligt,
särskilt för att se till att ovan nämnda principer följs på
ett bättre sätt.
(9)
Det bör klargöras att grupper av ekonomiska aktörer,
även när de har gått samman i form av en tillfällig
sammanslutning, får delta i tilldelningsförfaranden utan
att det krävs att de antar en viss juridisk form. Om det är
nödvändigt får det krävas, till exempel när solidariskt
ansvar förutsätts, att dessa grupper antar en viss juridisk
form när de har blivit tilldelade koncessionen. Det bör
också klargöras att upphandlande myndigheter eller upp
handlande enheter bör ha rätt att uttryckligen ange hur
grupper av ekonomiska aktörer ska uppfylla de krav på
ekonomisk och finansiell ställning eller de kriterier för
teknisk kunskap och yrkeskunskap som gäller för ekono
miska aktörer som deltar på egen hand. När koncessions
kontrakt genomförs av grupper av ekonomiska aktörer
kan det bli nödvändigt att fastställa villkor som inte gäller
för enskilda deltagare. Sådana villkor, som bör motiveras
av objektiva skäl och vara proportionella, kan exempelvis
inbegripa krav på att grupperna i samband med konces
sionstilldelningsförfarandet utser en gemensam företrä
dare eller en huvudpartner eller lämnar information om
gruppens sammansättning.
SV
L 94/2
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av
byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004,
s. 114).
Ds 2014:25
Bilaga 3
317
(10)
Vissa samordningsbestämmelser bör även införas för till
delning av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner på
områdena energi, transport och posttjänster, med tanke
på att de nationella myndigheterna kan påverka verksam
heten hos de enheter som verkar på dessa områden och
med hänsyn till att de marknader där de verkar är för
hållandevis slutna, på grund av att medlemsstaterna har
beviljat särskilda rättigheter eller ensamrätter att försörja,
tillhandahålla eller driva de nät som används för tjäns
terna i fråga.
(11)
Koncessioner är avtal med ekonomiska villkor genom
vilka en eller flera upphandlande myndigheter eller upp
handlande enheter anförtror utförande av byggentrepre
nader eller tillhandahållande och förvaltning av tjänster
till en eller flera ekonomiska aktörer. Sådana avtal syftar
till att anskaffa byggentreprenader eller tjänster genom
koncessioner där ersättningen för arbetet utgörs av rätten
att utnyttja byggnadsverket eller tjänsterna eller av dels
en sådan rätt, dels betalning. Sådana avtal kan men måste
inte innebära en överföring av ägarskapet till upphand
lande myndigheter eller upphandlande enheter, men upp
handlande myndigheter eller upphandlande enheter får
alltid utnyttja fördelarna av byggnadsverken eller tjäns
terna i fråga.
(12)
Med avseende på tillämpningen av detta direktiv bör det
klargöras att enbart finansiering av en verksamhet, sär
skilt genom bidrag, som ofta är knuten till skyldigheten
att återbetala de mottagna beloppen om de inte används
för de avsedda ändamålen, inte omfattas av detta direktiv.
(13)
Dessutom bör arrangemang där samtliga aktörer som
uppfyller vissa villkor har rätt att utföra en bestämd upp
gift utan selektivitet, exempelvis vid valfrihet för kunden
och system med servicecheckar, inte anses utgöra kon
cessioner, även de som grundas på rättsliga överenskom
melser mellan myndigheten och de ekonomiska aktörer
na. Sådana system brukar grundas på ett beslut av en
myndighet som definierar de öppna och icke-diskrimine
rande villkoren för de ekonomiska aktörernas kontinuer
liga tillträde till tillhandahållandet av särskilda tjänster,
exempelvis sociala tjänster, så att kunderna får möjlighet
att välja mellan sådana aktörer.
(14)
Vissa av medlemsstaternas dokument, såsom tillstånd el
ler licenser där medlemsstaten eller en myndighet i denna
fastställer villkoren för utförandet av en ekonomisk verk
samhet, inbegripet ett villkor för att utföra en viss verk
samhet som normalt beviljas på begäran av den ekono
miska aktören och inte på den upphandlande myndighe
tens eller upphandlande enhetens initiativ, och där den
ekonomiska aktören är fri att dra tillbaka utförandet av
byggentreprenader eller tillhandahållandet av tjänster, bör
emellertid inte anses utgöra koncessioner. När det gäller
sådana medlemsstatsdokument är de särskilda bestäm
melserna i Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/123/EG ( 1 ) tillämpliga. Till skillnad från dessa
medlemsstatsdokument föreskriver koncessionskontrakt
ömsesidigt bindande skyldigheter, där utförandet av dessa
byggentreprenader eller tillhandahållandet av tjänster om
fattas av särskilda krav som fastställs av den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten och som
kan åberopas inför domstol.
(15)
Vissa avtal som avser en ekonomisk aktörs offentligrätts
liga eller privaträttsliga rätt att utnyttja vissa statliga do
mäner eller resurser, såsom mark eller annan offentlig
egendom, framför allt inom sektorerna för sjöfart, in
landshamnar och flygplatser, där staten eller en upphand
lande myndighet eller upphandlande enhet endast fast
ställer allmänna villkor för användningen utan att an
skaffa särskilda byggentreprenader eller tjänster, bör inte
betraktas som koncessioner i den mening som avses i
detta direktiv. Detta är normalt fallet med statliga domä
ner eller markarrendekontrakt som i allmänhet innehåller
bestämmelser rörande arrendatorns tillträde, nyttjandet av
egendomen, markägarens och arrendatorns skyldigheter
vad gäller underhåll av egendomen, kontraktets löptid
och frånträdet till markägaren, hyra och de oförutsedda
kostnader som arrendatorn ska betala.
(16)
Avtal som ger ledningsrätt som omfattar nyttjande av
offentlig fast egendom för tillhandahållande eller drift
av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmän
heten bör inte heller betraktas som koncessioner i den
mening som avses i detta direktiv, förutsatt att dessa avtal
varken innehåller krav på försörjningsskyldighet eller in
begriper en upphandlande myndighets eller upphand
lande enhets anskaffning av tjänster för egen del eller
till slutanvändare.
(17)
Kontrakt som inte inbegriper betalningar till entreprenö
ren och där entreprenören erhåller ersättning på grundval
av reglerade tariffer som beräknas så att de täcker alla
kostnader och investeringar för tillhandahållandet av
tjänsten som belastar entreprenören, bör inte omfattas
av detta direktiv.
(18)
Svårigheter i tolkningen av begreppen koncession och
offentligt kontrakt har skapat ständig rättsosäkerhet
bland intressenterna, och har gett upphov till flera domar
från Europeiska unionens domstol. Därför bör definitio
nen av koncession förtydligas, särskilt genom att hänvisa
till begreppet verksamhetsrisk. Det viktigaste känneteck
net för en koncession, rätten att utnyttja ett byggnads
verk eller en tjänst, innebär alltid en överföring till kon
cessionshavaren av en verksamhetsrisk av ekonomisk art
som innebär att denne kanske inte kommer att få tillbaka
de investeringar som gjorts och de kostnader som upp
stått under utnyttjandet av ett byggnadsverk eller tillhan
dahållandet av tjänster under normala verksamhetsförhål
landen även om en del av risken ligger kvar hos den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/3
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 de
cember 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376,
27.12.2006, s. 36).
Ds 2014:25
Bilaga 3
318
Tillämpningen av särskilda regler för tilldelning av kon
cessioner skulle inte vara berättigad om den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten kompen
serade den ekonomiska aktörens eventuella förluster ge
nom att garantera en minimiintäkt som motsvarar eller
är högre än de gjorda investeringarna och de kostnader
som denne måste ta på sig i samband med kontraktets
utförande. Samtidigt bör det klargöras att vissa kon
traktsarrangemang som betalas uteslutande av en upp
handlande myndighet eller upphandlande enhet bör anses
utgöra en koncession om ersättningen för de investe
ringar som entreprenören har gjort och de kostnader
som denne har haft för att utföra en byggentreprenad
eller tillhandahålla en tjänst beror på den faktiska efter
frågan på eller utbudet av en tjänst eller en egendom.
(19)
Om det finns sektorsspecifika regler som eliminerar ris
ken genom att ge koncessionshavaren en garanti för att
de investeringar som görs och de kostnader som uppstår
under fullgörandet av ett kontrakt ska jämna ut varandra,
bör kontraktet inte anses utgöra en koncession i den
mening som avses i detta direktiv. Att risken redan
från början är begränsad bör inte hindra att ett avtal
anses utgöra en koncession. Detta kan även vara fallet i
exempelvis sektorer med reglerade tariffer eller där verk
samhetsrisken begränsas genom avtalsarrangemang som
föreskriver partiell ersättning, inbegripet ersättning i hän
delse av tidig uppsägning av koncessionen av skäl som
kan tillskrivas den upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten eller på grund av force majeure.
(20)
En verksamhetsrisk bör bero på orsaker som ligger utan
för parternas kontroll. Sådana risker som är kopplade till
dålig förvaltning, avtalsbrott av den ekonomiska aktören
eller till fall av force majeure är inte avgörande för klas
sificeringen som en koncession, eftersom dessa risker är
inneboende i varje kontrakt, oavsett om det rör sig om
ett offentligt upphandlingskontrakt eller en koncession.
En verksamhetsrisk bör förstås som en risk att utsättas
för marknadens nycker, något som kan innefatta an
tingen en efterfrågerisk eller en utbudsrisk, eller bådadera.
Efterfrågerisk är den risk som hör samman med den
faktiska efterfrågan på de byggentreprenader eller tjänster
som kontraktet omfattar. Utbudsrisk ska förstås som ris
ken vid tillhandahållandet av de byggentreprenader eller
tjänster som är föremål för kontraktet, framför allt risken
för att tjänsteutbudet inte överensstämmer med efterfrå
gan. Vid bedömning av verksamhetsrisken bör
nettonuvärdet av koncessionshavarens samtliga investe
ringar, kostnader och intäkter beaktas på ett konsekvent
och enhetligt sätt.
(21)
Begreppet offentligrättsliga organ har behandlats upprepade
gånger i rättspraxis från Europeiska unionens domstol.
Ett antal förtydliganden har gjorts som är centrala för
att förstå detta begrepp fullt ut. Det bör därför klargöras
att ett organ som verkar på normala marknadsmässiga
villkor, har ett vinstsyfte och bär de förluster som upp
står i samband med utövandet av sin verksamhet inte bör
anses vara ett offentligrättsligt organ, eftersom de behov i
det allmännas intresse som det har inrättats för att till
godose eller har fått i uppdrag att tillgodose kan anses ha
industriell eller kommersiell karaktär. På liknande sätt har
också villkoret avseende ursprunget för finansieringen av
organet i fråga prövats av domstolen, som har klargjort
att det med en finansiering ”till största delen” avses ”till
mer än hälften”, och att denna finansiering kan omfatta
sådana betalningar från användare som åläggs, beräknas
och uppbärs i enlighet med offentligrättsliga bestämmel
ser.
(22)
Begreppen ensamrätter och särskilda rättigheter bör definie
ras, eftersom dessa begrepp har en avgörande betydelse
för detta direktivs tillämpningsområde och begreppet
upphandlande enheter. Det bör förtydligas att enheter
som varken är upphandlande enheter i enlighet med ar
tikel 7.1 a eller offentliga företag omfattas av detta direk
tivs bestämmelser endast om de utövar en av de verk
samheter som täcks på grundval av sådana rättigheter. De
kommer dock inte att betraktas som upphandlande en
heter om sådana rättigheter har beviljats på grundval av
ett förfarande med objektiva kriterier, i synnerhet i enlig
het med unionslagstiftningen, och som har offentliggjorts
på lämpligt sätt. Denna lagstiftning bör inbegripa Euro
paparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG ( 1 ),
2009/72/EG ( 2 ), 97/67/EG ( 3 ) och 94/22/EG ( 4 ) samt Eu
ropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1370/2007 ( 5 ). Det bör också klargöras att denna för
teckning över lagstiftning inte är uttömmande och att
SV
L 94/4
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas
och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211,
14.8.2009, s. 94).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och
om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009,
s. 55).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 decem
ber 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens
inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på
tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj
1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för
prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten
(EGT L 164, 30.6.1994, s. 3).
(
5
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av
den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG)
nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 3
319
rättigheter i någon form som har beviljats genom andra
förfaranden grundade på objektiva kriterier och för vilka
tillräcklig offentlighet har säkerställts inte är relevanta för
att fastställa vilka upphandlande enheter som omfattas av
det här direktivet.
(23)
Detta direktiv bör gälla endast för koncessionskontrakt
vars värde är lika med eller överstiger ett visst tröskel
värde, som bör återspegla det uppenbara gränsöverskri
dande intresset av koncessioner till ekonomiska aktörer i
andra medlemsstater än den där den upphandlande myn
digheten eller den upphandlande enheten är belägen. Me
toden för beräkningen av det uppskattade värdet av en
koncession behöver därför definieras och bör vara iden
tisk för byggkoncessioner och tjänstekoncessioner, efter
som bådadera ofta innehåller inslag av både byggentre
prenader och tjänster. Beräkningen bör avse den sam
manlagda omsättningen för koncessionshavaren som er
sättning för de byggentreprenader och tjänster som kon
cessionen avser, enligt uppskattning av den upphand
lande myndigheten eller den upphandlande enheten, ex
klusive mervärdesskatt, under kontraktets varaktighet.
(24)
För att ett verkligt öppnande av marknaden och en rätt
vis och balanserad tillämpning av reglerna om tilldelning
av koncessioner på områdena energi, transporter och
posttjänster ska säkerställas, är det nödvändigt att de
enheter som ska omfattas av direktivet definieras på ett
annat sätt än genom hänvisning till deras rättsliga ställ
ning. Det bör därför säkerställas att upphandlande enhe
ter från den offentliga respektive den privata sektorn
behandlas lika. I överensstämmelse med artikel 345 i
EUF-fördraget är det också nödvändigt att se till att med
lemsstaternas egendomsordning inte påverkas på något
sätt. Därför bör särskilda och enhetliga regler gälla för
koncessioner som tilldelas av enheter som utövar någon
av de ovannämnda verksamheterna i syfte att bedriva
sådan verksamhet, oavsett om de är statliga, regionala
eller lokala myndigheter, offentligrättsliga organ, offent
liga företag eller andra enheter som omfattas av särskilda
rättigheter eller ensamrätter. Enheter som enligt nationell
rätt ansvarar för att tillhandahålla tjänster med anknyt
ning till någon av de verksamheter som avses i bilaga II
bör förutsättas bedriva sådan verksamhet.
(25)
Det bör klargöras att relevant verksamhet på flygplatser
också omfattar tjänster till passagerare som bidrar till att
flygplatsanläggningen fungerar smidigt och vilka förvän
tas av en välfungerande modern flygplats, t.ex. detaljhan
del, restaurangtjänster och bilparkering.
(26)
Vissa enheter är verksamma inom produktion, överföring
eller distribution av både värme och kyla. Det kan råda
viss osäkerhet om vilka regler som är tillämpliga på verk
samheter som avser uppvärmning och kylning. Det bör
därför klargöras att överföring och/eller distribution av
värme är en verksamhet som omfattas av bilaga II och
att enheter som är verksamma inom uppvärmningssek
torn således omfattas av de regler i detta direktiv som är
tillämpliga på upphandlande enheter i den mån de be
traktas som sådana. Å andra sidan omfattas enheter som
är verksamma inom kylning av de regler i detta direktiv
som är tillämpliga på upphandlande myndigheter i den
mån de betraktas som sådana. Slutligen bör det klargöras
att koncessioner som tilldelas för bedrivande av både
uppvärmning och kylning bör behandlas enligt bestäm
melserna om kontrakt för bedrivande av flera verksam
heter för att fastställa vilka upphandlingsregler som even
tuellt ska styra tilldelningen.
(27)
Innan någon ändring görs av detta direktivs tillämpnings
område avseende sektorn för kylning bör sektorns situa
tion utredas för att få fram tillräcklig information, särskilt
vad gäller konkurrenssituationen, omfattningen av gräns
överskridande upphandling och berörda parters synpunk
ter. Mot bakgrund av att tillämpningen av detta direktiv
på sektorn kan få omfattande konsekvenser i form av
öppnande av marknader bör denna utredning göras vid
utvärderingen av konsekvenserna av detta direktiv.
(28)
Det bör klargöras att leverans vid tillämpning av punk
terna 1 och 2 i bilaga II omfattar generering/produktion,
grossistförsäljning och detaljförsäljning. Produktion av
gas i form av utvinning omfattas dock av punkt 6 i
den bilagan.
(29)
För blandade kontrakt bör de tillämpliga reglerna be
stämmas med beaktande av kontraktets huvudändamål,
när de olika delarna av kontraktet objektivt sett inte kan
särskiljas. Det bör därför klargöras hur de upphandlande
myndigheterna och de upphandlande enheterna ska av
göra om de olika delarna kan särskiljas eller inte. Ett
sådant klargörande bör bygga på relevant rättpraxis
från Europeiska unionens domstol. Detta bör avgöras
från fall till fall, och den upphandlande myndighetens
eller upphandlande enhetens uttryckliga eller presume
rade avsikt att betrakta de olika delarna av ett blandat
kontrakt som oskiljaktiga bör inte utgöra en tillräcklig
omständighet, utan en sådan bedömning bör grunda
sig på sakliga bevis som kan slå fast att det var motiverat
och nödvändigt att ingå ett enda kontrakt. Ett sådant
motiverat behov av att ingå ett enda kontrakt kan ex
empelvis föreligga när det gäller uppförandet av en enda
byggnad, där en del direkt kommer att användas av den
upphandlande myndigheten i fråga och en annan del
kommer att drivas på grundval av en koncession, ex
empelvis för att tillhandahålla parkeringsplatser till all
mänheten. Det bör klargöras att behovet av att ingå ett
enda kontrakt kan uppstå såväl av tekniska som ekono
miska skäl.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/5
Ds 2014:25
Bilaga 3
320
(30)
För blandade kontrakt, som kan delas upp, står det de
upphandlande myndigheterna och de upphandlande en
heterna alltid fritt att tilldela separata kontrakt för de
olika delarna av det blandade kontraktet, varvid det bör
avgöras vilka bestämmelser som är tillämpliga på varje
separat del uteslutande med beaktande av det specifika
kontraktets beskaffenhet. Å andra sidan bör det anges,
om de upphandlande myndigheterna och de upphand
lande enheterna väljer att tilldela ett kontrakt med både
inslag av en koncession och andra inslag, oavsett värde
och oavsett vilka rättsregler dessa inslag annars skulle ha
omfattats av, vilka regler som är tillämpliga på sådana
fall. Särskilda bestämmelser bör gälla för blandade kon
trakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter eller
vissa delar som inte omfattas av EUF-fördraget.
(31)
Koncessioner kan tilldelas av upphandlande enheter i
syfte att tillgodose kraven hos flera verksamheter som
eventuellt omfattas av olika rättsregler. Det bör klargöras
att de rättsregler som gäller för en enskild koncession
som är avsedd att omfatta flera verksamheter bör omfat
tas av de regler som är tillämpliga på den verksamhet
som koncessionen huvudsakligen är avsedd för. Faststäl
landet av den verksamhet som koncessionen huvudsakli
gen är avsedd för kan grundas på en analys av de krav
som den särskilda koncessionen måste tillgodose och
som har utförts av den upphandlande enheten i syfte
att bedöma koncessionens värde och upprätta konces
sionsdokumenten. I vissa fall kan det emellertid vara
objektivt omöjligt att fastställa vilken verksamhet som
koncessionen huvudsakligen är avsedd för. Det bör före
skrivas vilka regler som gäller i sådana fall.
(32)
I vissa fall kan en viss upphandlande myndighet eller
upphandlande enhet som är en statlig, regional eller lokal
myndighet, ett offentligrättsligt organ eller en viss sam
manslutning av dessa vara de enda som kan tillhanda
hålla en viss tjänst, eftersom de med avseende på den
tjänsten åtnjuter en ensamrätt enligt nationella lagar och
andra offentliggjorda författningar som är förenliga med
EUF-fördraget. Det bör klargöras att en upphandlande
myndighet eller upphandlande enhet enligt detta skäl
eller en sammanslutning av dessa i de situationerna kan
tilldela sådana organ koncessioner utan att detta direktiv
tillämpas.
(33)
Det är också lämpligt att från detta direktivs tillämp
ningsområde undanta vissa tjänstekoncessioner som till
delas ekonomiska aktörer om de tilldelas på grundval av
en ensamrätt som aktören åtnjuter enligt nationella lagar
och andra offentliggjorda författningar och som beviljats
i enlighet med EUF-fördraget och unionsakter om ge
mensamma regler om marknadstillträde som är tillämp
liga på sådana verksamheter som avses i bilaga II, efter
som en sådan ensamrätt gör det omöjligt att tillämpa ett
konkurrensutsatt förfarande för tilldelningen. Som en av
vikelse och utan att det påverkar de rättsliga följderna av
det allmänna undantaget från detta direktivs tillämp
ningsområde bör koncessioner enligt artikel 10.1 andra
stycket omfattas av skyldigheten att offentliggöra ett
meddelande om koncessionstilldelning, i syfte att garan
tera grundläggande öppenhet och insyn, såvida inte krav
på sådan öppenhet och insyn fastställs i sektorslagstift
ning. För att öka öppenheten och insynen bör en med
lemsstat som beviljar en ekonomisk aktör en ensamrätt
att utöva någon av de verksamheter som avses i bilaga II
underrätta kommissionen om detta.
(34)
I detta direktiv bör begreppen väsentliga säkerhetsintres
sen, militär utrustning samt utrustning, byggentreprenad
och tjänster av känslig karaktär förstås i den mening som
avses i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/81/EG ( 1 ).
(35)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas frihet
att, i enlighet med unionsrätten, välja metoder för att
organisera och kontrollera anordnandet av hasardspel
och vadslagning, inklusive genom tillståndsgivning. Det
är lämpligt att från detta direktivs tillämpningsområde
undanta koncessioner avseende anordnande av lotterier
som en medlemsstat tilldelar en ekonomisk aktör på
grundval av en ensamrätt som beviljats genom ett för
farande utan offentlighet enligt tillämpliga nationella la
gar och andra offentliggjorda författningar i enlighet med
EUF-fördraget. Detta undantag motiveras av att beviljan
det av ensamrätter till en ekonomisk aktör gör det omöj
ligt att tillämpa ett konkurrensutsatt förfarande för till
delningen och det är dessutom nödvändigt att bevara
medlemsstaternas möjlighet att reglera spelsektorn på na
tionell nivå på grund av deras skyldighet att skydda den
allmänna och sociala ordningen.
(36)
Detta direktiv bör inte tillämpas på vissa räddningstjäns
ter när de utförs av icke-vinstdrivande organisationer eller
sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att bi
behålla dessa organisationers särskilda karaktär om tjäns
televerantörerna måste väljas ut i enlighet med de för
faranden som anges i detta direktiv. Detta undantag bör
dock inte sträcka sig utöver vad som är absolut nödvän
digt. Det bör därför uttryckligen anges att ambulanstjäns
ter för transport av patienter inte bör undantas. I detta
sammanhang är det dessutom nödvändigt att klargöra att
CPV-grupp 601 ”landtransport” inte omfattar ambulans
tjänster, som faller under CPV-undergrupp 8514. Det bör
därför klargöras att tjänster som omfattas av CPV-kod
85143000-3, som uteslutande består av ambulanstjänster
för transport av patienter, bör omfattas av det särskilda
systemet för sociala tjänster och andra särskilda tjänster
(nedan kallat det enklare systemet). Detta innebär att också
blandade koncessionskontrakt för tillhandahållande av
allmänna ambulanstjänster omfattas av det enklare syste
met om värdet av ambulanstjänster för transport av pa
tienter är större än värdet av andra ambulanstjänster.
SV
L 94/6
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli
2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kon
trakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande
myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och
om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT
L 216, 20.8.2009, s. 76).
Ds 2014:25
Bilaga 3
321
(37)
Det är lämpligt att erinra om att detta direktiv endast
gäller för medlemsstaternas upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter. Följaktligen omfattas politiska
partier i allmänhet inte av dess bestämmelser, eftersom
de inte är upphandlande myndigheter eller upphandlande
enheter. Politiska partier i vissa medlemsstater kan emel
lertid omfattas av begreppet offentligrättsliga organ. Vissa
tjänster (såsom produktion av propagandafilm och pro
pagandavideor) är dock så oupplösligt knutna till tjäns
televerantörens politiska åsikter när de tillhandahålls i
samband med en valkampanj att tjänsteleverantörerna
normalt väljs på ett sätt som inte kan underkastas kon
cessionsregler. Slutligen bör det erinras om att stadgar för
och finansiering av europeiska politiska partier och eu
ropeiska politiska stiftelser omfattas av andra bestämmel
ser än de som fastställs i detta direktiv.
(38)
Många upphandlande enheter är organiserade i form av
en ekonomisk grupp som kan omfatta ett antal separata
företag. Ofta har vart och ett av dessa företag en speci
aliserad roll inom den ekonomiska gruppen. Det är där
för lämpligt att undanta vissa tjänste- och byggkonces
sioner som tilldelas ett anknutet företag som har som
huvudsaklig verksamhet att tillhandahålla dessa tjänster
eller byggentreprenader till den grupp som de tillhör
snarare än att erbjuda dem på marknaden. Det är även
lämpligt att undanta vissa tjänste- och byggkoncessioner
som tilldelas av en upphandlande enhet till ett samrisk
företag, bildat av ett antal upphandlande enheter för en
verksamhet som omfattas av detta direktiv, och som
enheten ingår i. Det bör emellertid även säkerställas att
detta undantag inte ger upphov till snedvridning av kon
kurrensen till förmån för de företag eller samriskföretag
som är anknutna till den upphandlande enheten. Det bör
därför införas en lämplig uppsättning regler, särskilt när
det gäller de maximigränser inom vilka företagen får
erhålla en del av sin omsättning från marknaden och
över vilka de förlorar möjligheten att tilldelas koncessio
ner utan konkurrensutsättning samt sammansättningen
av samriskföretag och stabiliteten i relationerna mellan
samriskföretagen och de upphandlande enheter som de
består av.
(39)
Företag bör anses vara anknutna när det finns ett direkt
eller indirekt bestämmande inflytande mellan den upp
handlande enheten och det berörda företaget, eller när
båda är föremål för bestämmande inflytande från ett
annat företag. I detta sammanhang bör inte privat delta
gande i sig vara relevant. Kontroll av om ett företag är
anknutet till en viss upphandlande enhet eller inte bör
ske på enklast möjliga sätt. Mot bakgrund av att eventu
ellt direkt eller indirekt bestämmande inflytande måste
kontrolleras för att fastställa om de berörda företagens
och enheternas årsredovisningar ska vara konsoliderade,
bör företag anses vara anknutna om deras årsredovis
ningar är konsoliderade. I ett antal fall är dock inte
unionens regler om konsoliderade redovisningar tillämp
liga, exempelvis på grund av de inblandade företagens
storlek eller på grund av att vissa villkor rörande deras
juridiska form inte är uppfyllda. I sådana fall, där Euro
paparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU ( 1 ) inte är
tillämpligt, blir det nödvändigt att utreda om ett direkt
eller indirekt bestämmande inflytande föreligger med be
aktande av ägarskap, finansiellt deltagande eller bestäm
melserna för dessa företag.
(40)
Koncessioner inom vattensektorn omfattas ofta av speci
fika och komplicerade arrangemang som kräver särskilt
hänsynstagande mot bakgrund av den betydelse vatten
har, som en kollektiv nyttighet av grundläggande värde
för alla unionsmedborgare. Särarten hos dessa arrange
mang motiverar undantag från detta direktivs tillämp
ningsområde inom vattensektorn. Undantaget omfattar
bygg- och tjänstekoncessioner för tillhandahållande eller
drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för
allmänheten i samband med produktion, transport eller
distribution av dricksvatten eller leverans av dricksvatten
till sådana nät. Koncessioner avseende bortskaffande eller
rening av avloppsvatten, vattenbyggnadsprojekt, konst
bevattning och dränering, förutsatt att den volym vatten
som avses för dricksvattenförsörjningen utgör mer än
20 % av den totala volym vatten som tillhandahålls ge
nom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräne
ringsanläggningar, bör också undantas i den mån de
sammanhänger med en undantagen verksamhet.
(41)
Detta direktiv bör inte gälla för koncessioner som till
delas av upphandlande enheter och som avser utförandet
av en verksamhet enligt bilaga II, om verksamheten i den
medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på
marknader med fritt tillträde och om detta fastställts ge
nom ett förfarande som inrättats i detta syfte i Europa
parlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU ( 2 ). Det är
således lämpligt att behålla det förfarande som är till
lämpligt på alla sektorer eller delar av sektorer som
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/7
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni
2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer
av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och
83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den
26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma
på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (se sidan
243 i detta nummer av EUT).
Ds 2014:25
Bilaga 3
322
omfattas av detta direktiv och som tillåter att hänsyn tas
till effekterna av pågående eller kommande konkurrens
utsättning. Ett sådant förfarande bör ge rättssäkerhet för
de berörda enheterna och ett ändamålsenligt beslutsför
farande, varigenom en enhetlig tillämpning av unionsrät
ten på området kan säkerställas med kort tidsfrist. Av
rättssäkerhetsskäl bör det klargöras att alla beslut som
innan detta direktiv trätt i kraft antagits på grundval av
artikel 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/17/EG ( 1 ), är fortsatt tillämpliga.
(42)
Eftersom detta direktiv är riktat till medlemsstaterna är
det inte tillämpligt på tilldelning av koncessioner av in
ternationella organisationer i eget namn och för deras
egen räkning. Det behöver dock klargöras i vilken ut
sträckning detta direktiv bör tillämpas på koncessionstill
delning som styrs av särskilda internationella regler.
(43)
Vid tilldelning av koncessioner för vissa audiovisuella
medietjänster och radiotjänster från leverantörer av me
dietjänster bör hänsyn kunna tas till kulturella och sociala
överväganden som gör att reglerna om tilldelning av
koncessioner inte bör tillämpas. Av dessa skäl bör det
göras undantag för tjänstekoncessioner som tilldelats av
leverantörerna av medietjänster själva för inköp, utveck
ling, produktion eller samproduktion av programmaterial
som är färdigt för användning samt andra förberedande
tjänster, t.ex. sådana tjänster som har samband med ma
nuskript eller artistuppträdanden vilka behövs för pro
duktionen av programmet. Det bör också klargöras att
detta undantag bör tillämpas på både radio- och tv-sänd
ningar och beställtjänster (icke-linjära medietjänster).
Detta undantag bör dock inte tillämpas på tillhandahål
landet av den tekniska utrustning som behövs för pro
duktion, samproduktion och sändning av sådana pro
gram.
(44)
Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas behörighet
att tillhandahålla finansiering av public service-tv/-radio i
den mån sådan finansiering beviljas radio- och televi
sionsföretag för fullgörandet av det uppdrag att verka i
allmänhetens tjänst som har tilldelats, utformats och or
ganiserats av varje medlemsstat i enlighet med protokoll
nr 29 om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst
i medlemsstaterna, som är fogat till EUF-fördraget och
EU-fördraget.
(45)
Det råder en betydande rättslig osäkerhet när det gäller i
vilken mån kontrakt som ingåtts mellan enheter inom
den offentliga sektorn bör omfattas av reglerna om kon
cessioner. Tolkningen av Europeiska unionens domstols
relevanta rättspraxis varierar mellan medlemsstaterna och
även mellan upphandlande myndigheter eller upphand
lande enheter. Det är därför nödvändigt att klargöra i
vilka fall reglerna i detta direktiv inte är tillämpliga på
kontrakt som ingås inom den offentliga sektorn. Ett så
dant klargörande bör vägledas av de principer som fast
ställts i Europeiska unionens domstols relevanta rätts
praxis. Enbart det faktum att båda avtalsparterna själva
är myndigheter utesluter inte tillämpning av reglerna i
detta direktiv. Tillämpningen av reglerna i detta direktiv
bör dock inte inskränka myndigheters frihet att utföra
det offentliga uppdrag som åligger dem genom att an
vända sina egna resurser, vilket innefattar möjligheten att
samarbeta med andra myndigheter. Det bör säkerställas
att undantag för samarbete mellan myndigheter inte leder
till att konkurrensen snedvrids i förhållande till privata
ekonomiska aktörer i den mån det gynnar en privat
tjänsteleverantör i förhållande till dess konkurrenter.
(46)
Koncessioner som tilldelas en kontrollerad juridisk per
son bör inte omfattas av tillämpningen av de förfaranden
som föreskrivs i detta direktiv om den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten enligt arti
kel 7.1 a utövar kontroll över den berörda juridiska per
sonen motsvarande den kontroll som den utövar över
sina egna förvaltningar, förutsatt att den kontrollerade
juridiska personen genomför mer än 80 % av sin verk
samhet med fullgörande av uppgifter som den anförtrotts
av den kontrollerande upphandlande myndigheten eller
upphandlande enheten eller av andra juridiska personer
som kontrolleras av den upphandlande myndigheten eller
upphandlande enheten, oavsett vem som drar nytta av
fullgörandet av kontraktet. Detta undantag bör inte
sträcka sig till situationer där en privat ekonomisk aktör
har ett direkt ägarintresse i den kontrollerade juridiska
personens kapital, eftersom tilldelning av en koncession
utan ett förfarande under konkurrens under sådana om
ständigheter skulle ge den privata ekonomiska aktör som
har ett ägarintresse i den kontrollerade juridiska personen
en otillbörlig förmån gentemot dess konkurrenter. Mot
bakgrund av särdragen hos offentliga organ med obliga
toriskt medlemskap, såsom organisationer som ansvarar
för förvaltning eller utövande av vissa offentliga tjänster,
bör detta dock inte gälla i fall där särskilda privata eko
nomiska aktörers ägarintresse i den kontrollerade juri
diska personens kapital är obligatoriskt enligt en bestäm
melse i den nationella lagstiftningen i överensstämmelse
med fördragen, förutsatt att ett sådant ägarintresse är
icke-kontrollerande och icke-blockerande och inte ger
ett avgörande inflytande över den kontrollerade juridiska
personens beslut. Det bör vidare klargöras att endast
direkt privat ägarintresse i den kontrollerade juridiska
personen är den avgörande faktorn.
Privat ägarintresse i kapitalet i den kontrollerande upp
handlande myndigheten eller upphandlande enheten, eller
i de kontrollerande upphandlande myndigheterna eller
upphandlande enheterna, hindrar därför inte att offentliga
kontrakt tilldelas den kontrollerade juridiska personen
utan tillämpning av förfarandena enligt detta direktiv ef
tersom ett sådant ägarintresse inte inverkar negativt på
konkurrensen mellan privata ekonomiska aktörer. Det
bör också klargöras att upphandlande myndigheter eller
SV
L 94/8
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områ
dena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134,
30.4.2004, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 3
323
upphandlande enheter, såsom offentligrättsliga organ,
som kan ha ett privat ägarintresse i kapitalet, bör kunna
utnyttja undantaget för övergripande samarbete. När alla
andra villkor för det övergripande samarbetet är upp
fyllda bör följaktligen undantaget för övergripande sam
arbete även omfatta sådana upphandlande myndigheter
eller upphandlande enheter när kontraktet ingås uteslu
tande mellan upphandlande myndigheter eller upphand
lande enheter.
(47)
Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter
enligt artikel 7.1 a bör kunna välja att tillhandahålla
sina offentliga tjänster gemensamt genom samarbete
utan skyldighet att använda en viss juridisk form. Ett
sådant samarbete kan omfatta alla typer av verksamhet
som sammanhänger med fullgörandet av tjänster och
ansvar som förelagts de deltagande myndigheterna eller
som de tagit på sig, t.ex. obligatoriska eller frivilliga upp
gifter för lokala eller regionala myndigheter eller uppgif
ter som genom lag ålagts vissa organ. De tjänster som
tillhandahålls av de olika deltagande myndigheterna eller
enheterna måste inte nödvändigtvis vara identiska; de kan
också komplettera varandra. Kontrakt för gemensamt till
handahållande av offentliga tjänster bör inte omfattas av
detta direktiv förutsatt att de har ingåtts uteslutande mel
lan upphandlande myndigheter eller upphandlande enhe
ter, att genomförandet av samarbetet endast styrs av
överväganden som sammanhänger med allmänintresset
och att ingen privat tjänsteleverantör gynnas i förhållande
till dess konkurrenter.
För att uppfylla dessa villkor bör ett samarbetskoncept
ligga till grund för samarbetet. För sådant samarbete
krävs inte att alla deltagande myndigheter åtar sig att
fullgöra de huvudsakliga avtalsförpliktelserna så länge
det finns åtaganden om att bidra till ett fullgörande av
det berörda offentliga uppdraget genom samarbete. Dess
utom bör genomförandet av samarbetet, inklusive even
tuella ekonomiska överföringar mellan de upphandlande
myndigheterna, styras endast av överväganden som sam
manhänger med allmänintresset.
(48)
Det finns vissa fall där en juridisk person, enligt tillämp
liga bestämmelser i nationell rätt, agerar som ett instru
ment eller en teknisk tjänst för vissa fastställda upphand
lande myndigheter eller upphandlande enheter och är
skyldig att utföra order från dessa upphandlande myn
digheter eller upphandlande enheter utan inflytande över
ersättningen för sin insats. Ett sådant rent administrativt
förhållande bör inte omfattas av förfaranden för konces
sionstilldelning eftersom det inte grundas på något avtal.
(49)
Det bör klargöras att begreppet ekonomisk aktör bör ges
en vid tolkning så att det omfattar alla personer och/eller
enheter som erbjuder sig att utföra byggentreprenader,
leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden,
oberoende av vilken juridisk form de har valt för sin
verksamhet. Således bör samtliga företag, filialer, dotter
bolag, partnerskap, kooperativ, aktiebolag, universitet och
andra former av enheter, oavsett om de är offentliga eller
privata, omfattas av begreppet ekonomisk aktör, oavsett
om de är juridiska personer under samtliga omständigheter.
(50)
För att säkerställa att bygg- och tjänstekoncessioner med
eller över ett visst tröskelvärde som tilldelas av upphand
lande enheter och myndigheter offentliggörs på lämpligt
sätt bör det vara obligatoriskt att offentliggöra ett kon
cessionsmeddelande i Europeiska unionens officiella tidning
innan koncessionerna tilldelas.
(51)
Med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen
bör tilldelning av koncessioner utan föregående offentlig
görande endast ske under mycket exceptionella omstän
digheter. Detta undantag bör begränsas till fall då det
redan från början står klart att offentliggörandet inte
kommer att leda till ökad konkurrens, i synnerhet för
att det objektivt sett endast finns en ekonomisk aktör
som kan utföra koncessionen. En situation där det är
omöjligt att tilldela någon annan ekonomisk aktör kon
cessionen får inte ha skapats av den upphandlande myn
digheten eller upphandlande enheten själv med tanke på
det framtida tilldelningsförfarandet. Dessutom bör det
noga utvärderas om det inte finns tillgång till några
lämpliga alternativa lösningar.
(52)
Koncessionerna bör gälla på begränsad tid så att inte
marknaden avskärmas och konkurrensen begränsas. Kon
cessioner med en mycket lång varaktighet leder dessutom
sannolikt till en avskärmning av marknaden och kan
därigenom hindra den fria rörligheten för tjänster och
etableringsfriheten. En sådan varaktighet kan emellertid
vara motiverad om den är absolut nödvändig för att
göra det möjligt för koncessionshavaren att få tillbaka
de investeringar som planerats för att utföra koncessio
nen, samt för att erhålla en avkastning på det investerade
kapitalet. För koncessioner som varar längre än fem år
bör följaktligen varaktigheten begränsas till den tid inom
vilken koncessionshavaren rimligen kan förväntas få till
baka de investeringar som gjorts för driften av byggentre
prenaderna och tillhandahållandet av tjänsterna tillsam
mans med en avkastning på det investerade kapitalet
under normala driftsförhållanden, med beaktande av sär
skilda mål enligt avtalen som koncessionshavaren utfäst
sig att uppfylla, exempelvis avseende kvalitet eller pris för
användarna. Uppskattningen bör avse tidpunkten för till
delningen av koncessionen. Det bör vara möjligt att in
kludera inledande och senare investeringar som ansågs
nödvändiga för att utnyttja koncessionen, särskilt utgifter
för infrastruktur, upphovsrätt, patent, utrustning, logistik,
anställning och utbildning av personal samt initialkost
nader. Koncessionens maximala varaktighet bör anges i
koncessionsdokumenten såvida inte varaktigheten an
vänds som ett tilldelningskriterium för kontraktet. Upp
handlande myndigheter och upphandlandande enheter
bör alltid kunna tilldela en koncession för en kortare
tid än den tid som krävs för att få tillbaka investering
arna, förutsatt att den därmed sammanhängande ersätt
ningen inte eliminerar verksamhetsrisken.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/9
Ds 2014:25
Bilaga 3
324
(53)
Det är lämpligt att från den fullständiga tillämpningen av
detta direktiv endast undanta sådana tjänster som har en
begränsad gränsöverskridande dimension, t.ex. vissa so
ciala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt utbild
ningstjänster. Dessa tjänster tillhandahålls i ett särskilt
sammanhang som varierar betydligt mellan medlemssta
terna på grund av olika kulturella traditioner. Ett särskilt
system bör därför införas för koncessioner för dessa
tjänster, vilket bör beakta att de började regleras först
nyligen. Ett krav på offentliggörande av ett förhandsmed
delande och ett meddelande om koncessionstilldelning
för alla koncessioner av ett värde som minst uppgår till
det tröskelvärde som fastställs i detta direktiv är därför ett
lämpligt sätt att informera potentiella anbudsgivare om
affärsmöjligheter och att informera samtliga berörda par
ter om antal och typer av tilldelade kontrakt. Dessutom
bör medlemsstaterna se till att det finns lämpliga åtgärder
för tilldelning av koncessionskontrakt för sådana tjänster
i syfte att garantera att principerna om öppenhet och
insyn samt likabehandling av ekonomiska aktörer respek
teras, samtidigt som upphandlande myndigheter och
upphandlande enheter kan beakta den berörda tjänstens
särskilda egenskaper. Medlemsstaterna bör se till att upp
handlande myndigheter och upphandlande enheter har
möjlighet att beakta behovet av att säkerställa innovation
samt, i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget och pro
tokoll nr 26, en hög nivå av kvalitet, säkerhet och över
komlighet, likabehandling samt främjande av allmän till
gång och användarnas rättigheter.
(54)
Med hänsyn till betydelsen av det kulturella samman
hanget och dessa tjänsters känslighet, bör medlemssta
terna ges stor frihet att organisera valet av tjänsteleveran
törer på det sätt som de finner lämpligast. Detta direktiv
förhindrar inte medlemsstaterna att tillämpa särskilda
kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleverantörer, exempel
vis de kriterier i den frivilliga europeiska kvalitetsramen
för sociala tjänster som utarbetats av Europeiska unio
nens kommitté för socialt skydd. Medlemsstaterna och/
eller myndigheterna bör ha frihet att tillhandahålla dessa
tjänster själva eller att organisera sociala tjänster på ett
sätt som inte medför ingående av koncessioner, exempel
vis genom att enbart finansiera sådana tjänster eller ge
nom att bevilja licens eller tillstånd till alla ekonomiska
aktörer som uppfyller de krav som den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten uppställt i för
väg, utan några gränser eller kvoter, förutsatt att sådana
system tryggar tillräckligt offentliggörande och överens
stämmer med principerna om öppenhet och icke-diskri
minering.
(55)
I syfte att på ett lämpligt sätt integrera miljö-, social- och
arbetsrättsliga krav i koncessionstilldelningsförfaranden är
det av särskild vikt att medlemsstater och upphandlande
myndigheter eller upphandlande enheter vidtar relevanta
åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av de miljö-,
social- och arbetsrättsliga skyldigheter som är tillämpliga
på den ort där byggentreprenaden utförs eller tjänsterna
tillhandahålls och som följer av lagar och andra författ
ningar både på nationell nivå och unionsnivå, samt av
kollektivavtal, förutsatt att dessa bestämmelser och deras
tillämpning överensstämmer med unionsrätten. Likaså
bör de skyldigheter som följer av internationella avtal
som har ratificerats av alla medlemsstater och som för
tecknas i detta direktiv tillämpas under utförandet av
koncessionen. Detta bör dock inte på något sätt hindra
att arbets- och anställningsvillkor som är förmånligare
för arbetstagarna tillämpas. De relevanta åtgärderna bör
tillämpas i överensstämmelse med de grundläggande
principerna i unionsrätten, särskilt i syfte att säkerställa
likabehandling. Sådana relevanta åtgärder bör tillämpas i
enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
96/71/EG ( 1 ) och på ett sätt som säkerställer likabehand
ling och inte direkt eller indirekt diskriminerar ekono
miska aktörer och arbetstagare från andra medlemsstater.
(56)
Tjänsterna bör anses vara tillhandahållna på den ort där
de karaktäristiska prestationerna utförs. När tjänster till
handahålls på distans, t.ex. tjänster som tillhandahålls av
teletjänstcentraler, bör de tjänsterna anses tillhandahållna
på den ort där de utförs, oberoende av de orter och
medlemsstater till vilka tjänsterna är riktade.
(57)
De relevanta skyldigheterna kan avspeglas i koncessions
klausulerna. Det bör också vara möjligt att i koncessioner
inkludera bestämmelser som garanterar efterlevnaden av
kollektivavtal i överensstämmelse med unionsrätten. Om
de relevanta skyldigheterna inte efterlevs kan det betrak
tas som ett allvarligt fel från den berörda ekonomiska
aktörens sida, och medföra att denne utesluts från kon
cessionstilldelningen.
(58)
Kontroll av att de miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelserna iakttas bör ske under de relevanta skedena
i koncessionstilldelningsförfarandet, vid tillämpning av de
allmänna principerna för val av deltagare och tilldelning
av kontrakt och vid tillämpning av kriterierna för ute
slutning.
(59)
Ingenting i detta direktiv bör hindra vidtagande eller ge
nomförande av sådana åtgärder som behövs för att
skydda allmän ordning, allmän moral och allmän säker
het, hälsa, att skydda människors och djurs liv eller att
bevara växter eller andra miljöåtgärder, i synnerhet med
sikte på en hållbar utveckling, under förutsättning att
åtgärderna överensstämmer med EUF-fördraget.
SV
L 94/10
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 decem
ber 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhan
dahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 3
325
(60)
För att säkerställa konfidentialitet under förfarandet bör
såväl upphandlande myndigheter och upphandlande en
heter som ekonomiska aktörer inte avslöja sådan infor
mation som betecknats som konfidentiell. Åsidosättande
av denna skyldighet bör leda till lämpliga påföljder, i den
mån sådana föreskrivs enligt medlemsstaternas civilrätts
liga eller förvaltningsrättsliga lagstiftning.
(61)
Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att mot
verka bedrägeri, särbehandling och korruption och för
hindra intressekonflikter, för att säkerställa att tilldel
ningsförfarandet är öppet och att alla anbudssökande
och anbudsgivare behandlas lika. Sådana åtgärder bör
framför allt syfta till att undanröja intressekonflikter
och andra allvarliga oegentligheter.
(62)
För att alla intresserade aktörer ska kunna lämna in an
sökningar och anbud bör upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter vara skyldiga att respektera
en minimitidsfrist för mottagande av sådana ansökningar
och anbud.
(63)
Valet av proportionella, icke-diskriminerande och rättvisa
urvalskriterier, och tillämpningen av dessa på ekono
miska aktörer är avgörande för att aktörerna ska kunna
få effektiv tillgång till de ekonomiska möjligheter som
koncessioner innebär. I synnerhet kan en anbudssökan
des möjlighet att lita på kapaciteten hos andra enheter
vara avgörande för att små och medelstora företag ska
kunna delta. Därför är det lämpligt att föreskriva att
urvalskriterierna endast bör gälla aktörernas yrkesmässiga
och tekniska kapacitet samt finansiella och ekonomiska
ställning, och vara kopplade till föremålet för kontraktet,
att de offentliggörs i koncessionsmeddelandet och inte,
utom under exceptionella omständigheter, kan hindra en
ekonomisk aktör från att åberopa kapaciteten hos andra
enheter, oberoende av hur aktören rent juridiskt hänger
samman med dessa enheter, om aktören visar för den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
att de resurser som krävs finns tillgängliga.
(64)
Dessutom bör upphandlande myndigheter och upphand
lande enheter, för en bättre integrering av sociala och
miljörelaterade hänsyn i koncessionstilldelningsförfaran
den, ha rätt att använda tilldelningskriterier eller villkor
för utförande av en koncession i fråga om de byggentre
prenader som ska utföras eller tjänster som ska tillhan
dahållas inom ramen för koncessionsavtalet i alla avse
enden och i alla skeden av deras livscykel, från utvin
ningen av råmaterial för varan till bortskaffandet av va
ran, inklusive faktorer som berör den specifika produk
tions-, tillhandahållande- eller saluföringsprocessen för
byggentreprenaderna eller tjänsterna eller en specifik pro
cess i ett senare skede av deras livscykel, även då sådana
faktorer inte utgör en del av dem. Kriterier och villkor för
en sådan produktions- eller tillhandahållandeprocess är
till exempel att de tjänster som koncessionen avser till
handahålls med hjälp av energieffektiva maskiner. I en
lighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol
omfattar detta också tilldelningskriterier eller villkor för
utförande av en koncession som avser användning av
rättvisemärkta varor vid utförandet av den koncession
som ska tilldelas. Kriterier och villkor för handel och
dess villkor kan exempelvis omfatta krav på betalning
av ett minimipris och ett högre pris till underentrepre
nörerna. Villkor för utförande av en koncession som
avser miljöhänsyn kan exempelvis omfatta avfallsminime
ring eller resurseffektivitet.
(65)
Tilldelningskriterier eller villkor för utförande av konces
sioner som rör sociala aspekter av produktionsprocessen
bör tillämpas i enlighet med direktiv 96/71/EG, i enlighet
med Europeiska unionens domstols tolkning av direkti
vet, och bör inte väljas eller tillämpas på ett sätt som
direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska aktörer
från andra medlemsstater eller från tredjeländer som är
parter i Världshandelsorganisationens avtal om offentlig
upphandling (nedan kallat WTO-avtalet) eller de frihan
delsavtal som unionen är part i. Krav som rör grund
läggande arbetsvillkor i direktiv 96/71/EG, exempelvis
minimilön, bör således även fortsättningsvis ligga på
den nivå som anges i nationell lagstiftning eller i kollek
tivavtal som tillämpas i enlighet med unionsrätten inom
ramen för det direktivet. Villkor för fullgörande av en
koncession kan också syfta till genomförande av åtgärder
för att främja jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor
och män, ett ökat kvinnligt deltagande på arbetsmark
naden och en balans mellan arbete och privatliv, miljö
skydd eller djurs välbefinnande och till efterlevnad i sak
av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläg
gande konventioner, eller till anställning av fler missgyn
nade personer än vad som krävs enligt nationell lagstift
ning.
(66)
Åtgärder som syftar till hälsoskydd för den personal som
deltar i processen för utförande av koncessionen, främ
jande av social integration för missgynnade personer eller
medlemmar i sårbara grupper bland de personer som fått
i uppdrag att utföra koncessionen eller utbildning i de
färdigheter som behövs för koncessionen i fråga kan
också bli föremål för tilldelningskriterier eller villkor för
utförande av en koncession, förutsatt att de avser de
byggentreprenader eller tjänster som ska tillhandahållas
enligt kontraktet. Till exempel kan sådana kriterier eller
villkor bland annat hänvisa till sysselsättning för långtids
arbetslösa eller genomförande av utbildningsåtgärder för
arbetslösa eller ungdomar under utförandet av den kon
cession som ska tilldelas. I de tekniska specifikationerna
kan de upphandlande myndigheterna föreskriva sådana
sociala krav som direkt karakteriserar berörda varor eller
tjänster, exempelvis tillgänglighet för personer med funk
tionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga
användares behov.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/11
Ds 2014:25
Bilaga 3
326
(67)
De tekniska krav och funktionskrav som de upphand
lande myndigheterna och upphandlande enheterna upp
rättar bör tillåta att tilldelningen av koncessionen öppnas
för konkurrens. I dessa krav bör de egenskaper som krävs
av de byggentreprenader och/eller tjänster som konces
sionen omfattar fastställas, och kraven kan avse den spe
cifika produktionsprocessen eller tillhandahållandet av de
efterfrågade byggentreprenaderna eller tjänsterna, för
utsatt att de är kopplade till föremålet för koncessionen
och står i proportion till dess värde och mål. Den speci
fika produktionsprocessen kan innefatta krav rörande till
gänglighet för funktionshindrade personer eller krav på
miljöprestanda. Dessa tekniska krav och funktionskrav
bör ingå i koncessionsdokumenten och följa principerna
om likabehandling och om öppenhet. De bör utformas
på ett sådant sätt att man undviker att på konstlad väg
begränsa konkurrensen, framför allt med hjälp av krav
som gynnar en viss ekonomisk aktör genom att de av
speglar viktiga egenskaper hos de varor, tjänster eller
byggentreprenader som den ekonomiska aktören brukar
erbjuda. Under alla omständigheter bör upphandlande
myndigheter eller upphandlande enheter beakta anbud
som innefattar byggentreprenader och/eller tjänster, in
klusive varor som följer med sådana byggentreprenader
och tjänster, som på motsvarande sätt överensstämmer
med de egenskaper som krävs.
(68)
Koncessioner är oftast långsiktiga och komplicerade ar
rangemang där koncessionshavaren tar det ansvar och de
risker som traditionellt tas av de upphandlande myndig
heterna och de upphandlande enheterna och normalt
ingår i deras ansvarsområde. Om inte annat följer av
detta direktiv och principerna om öppenhet och insyn
samt likabehandling bör därför upphandlande myndighe
ter och upphandlande enheter ges avsevärd flexibilitet när
det gäller att fastställa och organisera förfarandet för val
av koncessionshavare. För att säkerställa likabehandling
och öppenhet under hela tilldelningsförfarandet bör
man emellertid fastställa grundläggande garantier i fråga
om tilldelningsförfarandet, däribland information om
koncessionens beskaffenhet och omfattning, begränsning
av antalet anbudssökande, informationsspridning till an
budssökande och anbudsgivare samt tillgång till lämpliga
dokument. Det krävs också regler om att de ursprungliga
villkoren i koncessionsmeddelandet inte får frångås, för
att förhindra orättvis behandling av potentiella anbuds
sökande.
(69)
Koncessioner bör inte tilldelas ekonomiska aktörer som
har deltagit i en kriminell organisation eller som befun
nits skyldiga till korruption eller bedrägerier riktade mot
unionens finansiella intressen, terroristbrott, penningtvätt,
finansiering av terrorism eller människohandel. Medlems
staterna bör dock kunna föreskriva att undantag från
denna obligatoriska uteslutning kan tillämpas i exceptio
nella fall då tvingande allmänna intressen gör en
upphandling nödvändig. Obetalda skatter eller socialför
säkringsavgifter bör också beivras genom obligatorisk
uteslutning på unionsnivå.
(70)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
bör dessutom ges möjlighet att utesluta ekonomiska ak
törer som har visat sig vara opålitliga, exempelvis på
grund av att de allvarligt eller vid upprepade tillfällen
har åsidosatt sina miljörelaterade eller sociala skyldighe
ter, inklusive bestämmelser om tillgänglighet för personer
med funktionsnedsättning, eller som gör sig skyldiga till
andra former av allvarliga fel i yrkesutövningen, såsom
överträdelser av konkurrensregler eller intrång i immate
riella rättigheter. Det bör klargöras att ett allvarligt fel i
yrkesutövningen kan innebära att en ekonomisk aktörs
redbarhet ifrågasätts och att den ekonomiska aktören
sålunda blir olämplig för tilldelning av en koncession
oberoende av om den ekonomiska aktören annars har
teknisk och ekonomisk kapacitet att fullgöra kontraktet.
Med tanke på att upphandlande myndigheter eller upp
handlande enheter ansvarar för följderna av eventuella
felaktiga beslut som de fattar, bör de ha rätt att anse
att det har förekommit allvarliga fel i yrkesutövningen
om de, innan de fattar ett slutligt och bindande beslut
om att det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning, på
något sätt kan påvisa att en ekonomisk aktör inte har
fullgjort sina skyldigheter, även skyldigheter som gäller
betalning av skatter eller sociala avgifter, såvida inte an
nat föreskrivs i nationell rätt. Upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter bör också kunna utesluta an
budssökande eller anbudsgivare vars genomförande av
tidigare koncessioner eller andra kontrakt med upphand
lande myndigheter eller upphandlande enheter har visat
på betydande brister i fråga om de väsentliga kraven,
exempelvis uteblivna leveranser eller uteblivet tillhanda
hållande, stora brister i fråga om levererade varor eller
tillhandahållna tjänster som gör dem oanvändbara för det
avsedda syftet, eller olämpligt uppträdande som ger upp
hov till allvarliga tvivel om den ekonomiska aktörens
pålitlighet. Det bör i nationell rätt föreskrivas en längsta
tid för sådan uteslutning.
(71)
Man bör dock kunna ta hänsyn till möjligheten att eko
nomiska aktörer kan vidta efterlevnadsåtgärder för att
avhjälpa konsekvenserna av brott eller fel och för att
effektivt förhindra att de upprepas. Dessa åtgärder kan
särskilt bestå i personella och organisatoriska åtgärder
som att avbryta alla förbindelser med personer eller or
ganisationer som är inblandade i det olämpliga uppträ
dandet, lämpliga åtgärder för att organisera om persona
len, att införa rapporterings- och kontrollsystem, att in
rätta en intern kontrollstruktur för att övervaka efterlev
naden samt att anta interna ansvars- och ersättnings
regler. Om åtgärderna ger tillräckliga garantier bör den
berörda ekonomiska aktören inte längre uteslutas enbart
på dessa grunder. De ekonomiska aktörerna bör ha möj
lighet att begära att de efterlevnadsåtgärder som vidtagits
SV
L 94/12
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
327
för att eventuellt ge en berörd aktör tillträde till upp
handlingsförfarandet granskas. Det bör emellertid vara
medlemsstaternas sak att avgöra närmare formella och
materiella villkor som är tillämpliga i sådana fall. I syn
nerhet bör de fritt kunna bestämma om de vill överlåta
till de enskilda upphandlande myndigheterna eller enhe
terna att göra de relevanta bedömningarna eller anförtro
andra myndigheter på central eller lokal nivå denna upp
gift.
(72)
Det är viktigt att underleverantörernas iakttagande av till
lämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter
som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal
eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga
bestämmelser som anges i detta direktiv, förutsatt att
sådana regler och deras tillämpning överensstämmer
med unionsrätten, säkerställs genom lämpliga åtgärder
från de behöriga nationella myndigheterna inom ramen
för deras ansvar och befogenheter, exempelvis yrkes
inspektioner eller miljövårdsmyndigheter. Det är också
nödvändigt att säkerställa viss öppenhet i underleveran
törskedjan, eftersom detta ger upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter information om vem som är
närvarande på byggplatser där byggentreprenader utförs
för deras räkning eller vilka företag som tillhandahåller
tjänster i eller vid byggnader, infrastrukturer eller områ
den, såsom stadshus, kommunala skolor, idrottsanlägg
ningar, hamnar eller motorvägar, för vilka de upphand
lande myndigheterna ansvarar eller över vilka de utövar
tillsyn. Det bör klargöras att skyldigheten att lämna den
begärda informationen under alla förhållanden åligger
koncessionshavaren, antingen på grundval av särskilda
klausuler som varje upphandlande myndighet eller upp
handlande enhet är skyldig att inkludera i samtliga till
delningsförfaranden, eller på grundval av skyldigheter
som medlemsstaterna ålägger koncessionshavaren genom
allmänt tillämpliga bestämmelser.
Det bör också klargöras att villkoren för efterlevnads
kontroll av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga
skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt,
kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och
arbetsrättsliga bestämmelser som anges i detta direktiv,
förutsatt att sådana regler och deras tillämpning överens
stämmer med unionsrätten, alltid bör tillämpas när en
medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och konces
sionshavaren. Det bör dessutom uttryckligen anges att
medlemsstaterna bör kunna gå längre än så, t.ex. genom
att utvidga skyldigheterna avseende öppenhet eller genom
att möjliggöra eller kräva att upphandlande myndigheter
eller upphandlande enheter kontrollerar att underleveran
törerna inte befinner sig i någon av de situationer där det
är befogat att utesluta en ekonomisk aktör. Om sådana
åtgärder tillämpas på underleverantörer bör överensstäm
melse med de bestämmelser som är tillämpliga på kon
cessionshavaren garanteras, så att koncessionshavaren,
om obligatoriska skäl för uteslutning föreligger, är skyldig
att byta ut den berörda underleverantören. Om det av en
sådan kontroll framgår att det föreligger icke-obligato
riska skäl för uteslutning, bör det klargöras att de upp
handlande myndigheterna eller upphandlande enheterna
har möjlighet att kräva ett sådant utbyte. Det bör dock
också uttryckligen anges att de upphandlande myndighe
terna eller upphandlande enheterna kan åläggas att kräva
att den berörda underleverantören byts ut när uteslutning
av koncessionshavaren skulle vara obligatoriskt i sådana
fall. Det bör även uttryckligen anges att medlemsstaterna
har rätt att införa strängare ansvarsregler enligt nationell
rätt.
(73)
De upphandlande myndigheterna eller upphandlande en
heterna bör bedöma anbuden på grundval av ett eller
flera tilldelningskriterier. För att säkerställa öppenhet
och likabehandling bör kriterierna för tilldelning av kon
cessioner alltid uppfylla vissa allmänna normer. Nor
merna kan hänvisa till faktorer som inte är rent ekono
miska, men som påverkar värdet av ett anbud ur den
upphandlande myndighetens eller upphandlande enhe
tens synvinkel och som gör det möjligt att fastställa all
männa ekonomiska fördelar för den upphandlande myn
digheten eller upphandlande enheten. Kriterierna bör
meddelas alla eventuella anbudssökande eller anbuds
givare i förväg, ha samband med kontraktsföremålet
och får inte medföra en obegränsad valfrihet för den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
De bör möjliggöra effektiv konkurrens och åtföljas av
krav som gör det möjligt att verifiera de uppgifter som
anbudsgivarna lämnar på ett effektivt sätt. Tilldelnings
kriterierna bör kunna innefatta bland annat miljökriterier,
sociala kriterier eller kriterier avseende innovation. Upp
handlande myndigheter eller upphandlande enheter bör
också ange tilldelningskriterierna i fallande prioritetsord
ning för att säkerställa likabehandling av eventuella an
budsgivare genom att ge dem möjlighet att känna till alla
inslag som kommer att beaktas när de utarbetar sina
anbud.
I undantagsfall, när den upphandlande myndigheten eller
upphandlande enheten mottar ett anbud där det föreslås
en innovativ lösning med funktionell prestanda på en
exceptionell nivå, som en omdömesgill upphandlande
myndighet eller upphandlande enhet inte hade kunnat
förutse, bör den upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten kunna ändra ordningen mellan till
delningskriterierna för att beakta de nya möjligheter
som denna innovativa lösning medför, förutsatt att det
genom en sådan ändring säkerställs likabehandling av alla
faktiska eller potentiella anbudsgivare genom att en ny
inbjudan att lämna in anbud utfärdas eller, i förekom
mande fall, genom att ett nytt koncessionsmeddelande
offentliggörs.
(74)
Elektroniska medel för information och kommunikation
kan i hög grad förenkla offentliggörandet av koncessio
ner och öka effektiviteten, tempot och öppenheten i kon
cessionstilldelningsprocesserna. De kan bli standardmed
len för kommunikation och informationsutbyte i konces
sionstilldelningsförfaranden, eftersom de i hög grad stär
ker de ekonomiska aktörernas möjligheter att delta i kon
cessionstilldelningsförfaranden på hela den inre mark
naden.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/13
Ds 2014:25
Bilaga 3
328
(75)
Koncessioner innefattar normalt långsiktiga och kom
plexa tekniska och finansiella arrangemang som ofta är
föremål för ändrade omständigheter. Det är därför nöd
vändigt att klargöra under vilka omständigheter änd
ringar av en koncession under dess utförande kräver ett
nytt koncessionstilldelningsförfarande, med hänsyn till
relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol.
Ett nytt koncessionsförfarande krävs vid materiella änd
ringar av den ursprungliga koncessionen, särskilt i fråga
om omfattningen och innehållet i parternas ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen av
immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar att par
terna har för avsikt att omförhandla väsentliga konces
sionsvillkor. Detta är fallet särskilt om de ändrade vill
koren skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de
hade ingått i det ursprungliga förfarandet. Ändringar av
koncessionen som leder till smärre förändringar av kon
cessionsvärdet upp till ett visst värde bör alltid vara möj
liga utan att ett nytt förfarande för tilldelning av konces
sioner måste genomföras. I detta syfte och för att garan
tera rättslig säkerhet bör detta direktiv föreskriva tröskel
värden under vilka ett nytt tilldelningsförfarande inte
krävs. Ändringar av koncessionen som överstiger dessa
tröskelvärden bör gå att göra utan att ett nytt tilldel
ningsförfarande måste genomföras i den mån ändring
arna överensstämmer med vissa villkor. Det kan exempel
vis gälla för ändringar som har blivit nödvändiga till följd
av att upphandlande myndigheters eller upphandlande
enheters säkerhetskrav måste uppfyllas och med hänsyn
till vissa verksamheters särdrag, exempelvis drift av sport
anläggningar i bergsområden och turistanläggningar, där
lagstiftningen kan utvecklas med hänsyn till riskerna, i
den mån ändringarna överensstämmer med de relevanta
villkoren i detta direktiv.
(76)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
kan ställas inför yttre omständigheter som de inte hade
kunnat förutse när de tilldelade koncessionen, särskilt när
utförandet av koncessionen sker under en längre tids
period. I sådana fall behövs det en viss flexibilitet för
att koncessionen ska kunna anpassas till dessa omstän
digheter utan ett nytt tilldelningsförfarande. Begreppet
oförutsebara omständigheter avser omständigheter som
inte hade kunnat förutses trots att den upphandlande
myndigheten har visat skälig omsorg i förberedelserna
av den ursprungliga kontraktstilldelningen med hänsyn
till tillgängliga medel, det berörda projektets beskaffenhet
och egenskaper, god praxis på det berörda området samt
behovet av att säkerställa ett lämpligt förhållande mellan
de resurser som ägnas åt att förbereda kontraktstilldel
ningen och dess förutsebara värde. Detta kan dock inte
tillämpas i de fall då en ändring leder till att den över
gripande koncessionen får en annan karaktär, exempelvis
genom att de byggentreprenader som ska utföras eller de
tjänster som ska tillhandahållas ersätts med något annat
eller genom att i grunden förändra typen av koncession,
eftersom man i en sådan situation kan anta att resultatet
skulle ha påverkats. För koncessioner som tilldelas för
bedrivande av en annan verksamhet än de verksamheter
som avses i bilaga II bör en värdeökning som inte kräver
ett nytt tilldelningsförfarande inte överstiga 50 % av vär
det på den ursprungliga koncessionen. Om flera succes
siva ändringar görs bör denna begränsning gälla för vär
det av varje ändring. Sådana på varandra följande änd
ringar bör inte syfta till att kringgå detta direktiv.
(77)
I överensstämmelse med principerna om likabehandling
och öppenhet bör inte en utvald anbudsgivare, t.ex. om
en koncession avslutas på grund av brister i fullgörandet,
kunna ersättas med en annan ekonomisk aktör utan att
koncessionen konkurrensutsätts på nytt. Den utvalda an
budsgivaren som utför koncessionen bör dock, särskilt
om koncessionen har tilldelats en grupp ekonomiska ak
törer, kunna genomgå vissa strukturella förändringar un
der fullgörandet av koncessionen, exempelvis rent interna
omorganisationer, uppköp, sammanslagningar och för
värv eller obestånd. Sådana strukturella förändringar
bör inte automatiskt kräva nya tilldelningsförfaranden
för den koncession som anbudsgivaren fullgör.
(78)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
bör genom ändringsklausuler eller optioner kunna före
skriva en möjlighet att införa ändringar av koncessioner,
men dessa klausuler bör inte ge dem obegränsad frihet. I
detta direktiv bör därför fastställas i vilken utsträckning
ändringsmöjligheter får föreskrivas i den ursprungliga
koncessionen. Det bör följaktligen klargöras att man ge
nom tillräckligt tydligt utformade ändringsklausuler eller
optioner exempelvis får föreskriva prisindexering eller
säkerställa att t.ex. kommunikationsutrustning som ska
levereras under en given tidsperiod fortsätter att vara
lämplig också om kommunikationsprotokollen ändras
eller om andra tekniska förändringar inträffar. Det bör
också vara möjligt att genom tillräckligt klara klausuler
föreskriva anpassningar av koncessionen som har blivit
nödvändiga på grund av tekniska svårigheter som har
uppstått vid användning eller underhåll. Det bör även
erinras om att koncessioner exempelvis både kan in
begripa ordinarie underhåll och föreskriva extraordinära
underhållsåtgärder som kan visa sig vara nödvändiga för
att säkra ett fortsatt tillhandahållande av en offentlig
tjänst.
(79)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
kan ställas inför situationer där kompletterande bygg
entreprenader eller tjänster blir nödvändiga. I sådana
fall bör en ändring av den ursprungliga koncessionen
utan något nytt koncessionstilldelningsförfarande anses
berättigad, förutsatt att villkoren i detta direktiv är upp
fyllda.
SV
L 94/14
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
329
(80)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ställs ibland inför omständigheter som kräver att konces
sioner avslutas i förtid för att de skyldigheter som följer
av unionsrätten på området koncessioner ska uppfyllas.
Medlemsstaterna bör därför se till att upphandlande myn
digheter och upphandlande enheter har möjlighet att i
enlighet med villkor som bestäms av nationell rätt av
sluta en koncession under dess löptid, om detta krävs
enligt unionsrätten.
(81)
För att säkerställa ett lämpligt rättsligt skydd för anbuds
sökande och anbudsgivare i koncessionstilldelningsför
faranden samt en effektiv kontroll av att detta direktiv
och principerna i EUF-fördraget efterlevs, bör rådets di
rektiv 89/665/EEG ( 1 ) och 92/13/EEG ( 2 ) också gälla för
tjänstekoncessioner och byggkoncessioner som tilldelas
av upphandlande myndigheter och upphandlande enhe
ter. Direktiven 89/665/EEG och 92/13/EEG bör därför
ändras i enlighet med detta.
(82)
Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv bör
regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv
95/46/EG ( 3 ).
(83)
Medlemsstaterna ska konsekvent och systematiskt över
vaka hur reglerna om tilldelning av koncessioner genom
förs och fungerar, för att säkerställa att unionsrätten till
lämpas effektivt och enhetligt.
(84)
Kommissionen bör utvärdera de ekonomiska effekterna
på den inre marknaden, särskilt faktorer såsom gräns
överskridande tilldelning av kontrakt, små och medel
stora företags deltagande och transaktionskostnader, av
tillämpningen av de tröskelvärden som fastställs i detta
direktiv och undantaget i artikel 12 med beaktande av
vattensektorns specifika struktur. Kommissionen bör rap
portera till Europaparlamentet och rådet senast den
18 april 2019. I enlighet med artikel XXIV.7 i WTO-
avtalet ska detta bli föremål för ytterligare förhandlingar
tre år efter det att det har trätt i kraft, och med jämna
mellanrum därefter. I detta sammanhang bör också lämp
ligheten av tröskelvärdenas nivå granskas vid förhand
lingar enligt WTO-avtalet med beaktande av effekterna
av inflationen och transaktionskostnaderna. Kommissio
nen bör, där så är möjligt och lämpligt, överväga att
föreslå en ökning av de tröskelvärden som är tillämpliga
enligt WTO-avtalet under nästa förhandlingsrunda. Om
dessa tröskelvärden ändras bör kommissionens rapport, i
förekommande fall, följas av ett lagstiftningsförslag om
ändring av de tröskelvärden som fastställs i detta direktiv.
(85)
I syfte att anpassa detta direktiv till den snabba tekniska
och ekonomiska utvecklingen och förändringar av regel
verken, bör befogenheten att anta akter i enlighet med
artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen
med avseende på översynen av den förteckning över
akter som anges i bilaga III, översynen av den tekniska
utformningen av metoderna för att beräkna tröskelvärdet
och regelbundet se över själva tröskelvärdet, ändringen av
hänvisningarna till CPV-nomenklaturen och anpass
ningen av förteckningen av akter som anges i bilaga X.
Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför
lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive
på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbe
tar delegerade akter bör den se till att relevanta hand
lingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rå
det och att detta sker så snabbt som möjligt och på
lämpligt sätt.
(86)
För att säkerställa enhetliga villkor när det gäller förfaran
det för att utforma och överföra meddelanden samt av
sända och offentliggöra de uppgifter som avses i bila
gorna V, VII och VIII, bör kommissionen tilldelas genom
förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 182/2011 ( 4 ). Det rådgivande förfarandet bör
användas för antagandet av genomförandeakter som
inte har några konsekvenser från ekonomisk synpunkt
eller när det gäller arten och omfattningen av de skyldig
heter som följer av detta direktiv. Dessa akter har tvärt
om ett rent administrativt syfte och tjänar ändamålet att
underlätta tillämpningen av bestämmelserna i detta direk
tiv.
(87)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att samordna
medlemsstaternas lagar och andra författningar om vissa
koncessionsförfaranden, inte i tillräcklig utsträckning kan
uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av
dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på
unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlig
het med proportionalitetsprincipen i samma artikel går
detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå detta mål.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/15
( 1 ) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om sam
ordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig
upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT
L 395, 30.12.1989, s. 33).
( 2 ) Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning
av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphand
lingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-,
energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76,
23.3.1992, s. 14).
(
3
) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT
L 281, 23.11.1995, s. 31).
(
4
) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den
16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ds 2014:25
Bilaga 3
330
(88)
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen
från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande
dokument av den 28 september 2011 har medlemssta
terna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta an
mälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera
dokument som förklarar förhållandet mellan de olika
delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella
instrumenten för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana
dokument är berättigat.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I: SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE, PRINCIPER OCH DEFINITIONER
KAPITEL I:
Tillämpningsområde, allmänna principer och definitioner
AVSNITT I:
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE, ALLMÄNNA PRINCIPER, DEFINITIONER OCH TRÖSKELVÄRDE
Artikel 1:
Syfte och tillämpningsområde
Artikel 2:
Principen om myndigheters självstyre
Artikel 3:
Principen om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet
Artikel 4:
Frihet att definiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
Artikel 5:
Definitioner
Artikel 6:
Upphandlande myndigheter
Artikel 7:
Upphandlande enheter
Artikel 8:
Tröskelvärde och metoder för beräkning av det uppskattade värdet av koncessioner
Artikel 9:
Revidering av tröskelvärdet
AVSNITT II:
UNDANTAG
Artikel 10:
Undantag som gäller koncessioner som tilldelas av upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
Artikel 11:
Särskilda undantag på området för elektronisk kommunikation
Artikel 12:
Särskilda undantag inom vattenområdet
Artikel 13:
Koncessioner som tilldelas anknutna företag
Artikel 14:
Koncessioner som tilldelas ett samriskföretag eller en upphandlande enhet som ingår i ett samriskföretag
Artikel 15:
Upphandlande enheters anmälan av upplysningar
Artikel 16:
Undantag för verksamheter som är direkt konkurrensutsatta
Artikel 17:
Koncessioner mellan enheter i den offentliga sektorn
AVSNITT III:
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 18:
Koncessionens varaktighet
Artikel 19:
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 20:
Blandade kontrakt
Artikel 21:
Blandade kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
SV
L 94/16
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
331
Artikel 22:
Kontrakt som omfattar både verksamheter som avses i bilaga II och andra verksamheter
Artikel 23:
Koncessioner som omfattar både verksamheter som avses i bilaga II och verksamhet som avser försvars-
eller säkerhetsaspekter
AVSNITT IV:
SÄRSKILDA SITUATIONER
Artikel 24:
Reserverade koncessioner
Artikel 25:
Forsknings- och utvecklingstjänster
KAPITEL II:
Principer
Artikel 26:
Ekonomiska aktörer
Artikel 27:
Nomenklatur
Artikel 28:
Sekretess
Artikel 29:
Regler för kommunikation
AVDELNING II: BESTÄMMELSER OM TILLDELNING AV KONCESSIONER: ALLMÄNNA PRINCIPER OCH FÖRFARANDE
GARANTIER
KAPITEL I:
Allmänna principer
Artikel 30:
Allmänna principer
Artikel 31:
Koncessionsmeddelanden
Artikel 32:
Meddelanden om koncessionstilldelning
Artikel 33:
Utformning och offentliggörande av meddelanden
Artikel 34:
Elektronisk tillgång till koncessionsdokument
Artikel 35:
Korruptionsbekämpning och förebyggande av intressekonflikter
KAPITEL II:
Förfarandegarantier
Artikel 36:
Tekniska krav och funktionskrav
Artikel 37:
Förfarandegarantier
Artikel 38:
Urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande
Artikel 39:
Sista datum för mottagande av ansökningar om koncessioner
Artikel 40:
Information till anbudssökande och anbudsgivare
Artikel 41:
Tilldelningskriterier
AVDELNING III: BESTÄMMELSER OM UTFÖRANDE AV KONCESSIONER
Artikel 42:
Anlitande av underleverantör
Artikel 43:
Ändringar av kontrakt under löptiden
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/17
Ds 2014:25
Bilaga 3
332
Artikel 44:
Uppsägning av koncessioner
Artikel 45:
Övervakning och rapportering
AVDELNING IV: ÄNDRINGAR AV DIREKTIVEN 89/665/EEG OCH 92/13/EEG
Artikel 46:
Ändringar av direktiv 89/665/EEG
Artikel 47:
Ändringar av direktiv 92/13/EEG
AVDELNING V: DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 48:
Utövande av delegeringen
Artikel 49:
Skyndsamt förfarande
Artikel 50:
Kommittéförfarande
Artikel 51:
Införlivande
Artikel 52:
Övergångsbestämmelser
Artikel 53:
Övervakning och rapportering
Artikel 54:
Ikraftträdande
Artikel 55:
Adressater
BILAGOR:
BILAGA I:
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 5.7
BILAGA II:
VERKSAMHETER SOM UTÖVAS AV UPPHANDLANDE ENHETER ENLIGT ARTIKEL 7
BILAGA III:
FÖRTECKNING ÖVER UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 7.2 b
BILAGA IV:
TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 19
BILAGA V:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I KONCESSIONSMEDDELANDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 31
BILAGA VI:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN OM KONCESSIONER FÖR SOCIALA
TJÄNSTER OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER I ENLIGHET MED ARTIKEL 31.3
BILAGA VII:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONSTILLDELNING I ENLIGHET
MED ARTIKEL 32
BILAGA VIII:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONSTILLDELNING SOM AVSER
KONCESSIONER FÖR SOCIALA TJÄNSTER OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER I ENLIGHET MED
ARTIKEL 32
BILAGA IX:
OFFENTLIGGÖRANDE
BILAGA X:
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER SOM
AVSES I ARTIKEL 30.3
BILAGA XI:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ÄNDRINGAR AV EN KONCESSION UNDER
LÖPTIDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 43
SV
L 94/18
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
333
AVDELNING I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE, PRINCIPER OCH DE
FINITIONER
KAPITEL I
Tillämpningsområde, allmänna principer och definitioner
A v s n i t t I
S y f t e , t i l l ä m p n i n g s o m r å d e , a l l m ä n n a
p r i n c i p e r , d e f i n i t i o n e r o c h t r ö s k e l v ä r d e
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I detta direktiv fastställs regler om upphandlingsförfaran
den för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i
form av koncessioner, vars värde uppskattas till minst de trös
kelvärden som fastställs i artikel 8.
2. Detta direktiv gäller för tilldelning av byggkoncessioner
eller tjänstekoncessioner till ekonomiska aktörer, av
a) upphandlande myndigheter, eller
b) upphandlande enheter, förutsatt att byggentreprenaderna el
ler tjänsterna är avsedda för utförandet av en av de verk
samheter som avses i bilaga II.
3. Tillämpningen av detta direktiv ska ske i enlighet med
artikel 346 i EUF-fördraget.
4. Överenskommelser, beslut eller andra rättsliga instrument
för överföring mellan upphandlande myndigheter eller upp
handlande enheter eller grupper av upphandlande myndigheter
eller upphandlande enheter av befogenheter och ansvar för full
görande av offentliga uppdrag som inte innebär att avtalade
prestationer fullgörs mot ersättning, ska ses som en del av
den berörda medlemsstatens interna organisation och påverkas
därmed inte på något sätt av detta direktiv.
Artikel 2
Principen om myndigheters självstyre
1. I detta direktiv erkänns principen om nationella, regionala
och lokala myndigheters självstyre i överensstämmelse med na
tionell rätt och unionsrätt. Dessa myndigheter är fria att besluta
om hur utförande av byggentreprenader eller tillhandahållande
av tjänster bäst sker, särskilt för att säkerställa en hög nivå av
kvalitet, säkerhet och överkomlighet, likabehandling samt främ
jande av allmän tillgång och användarnas rättigheter när det
gäller offentliga tjänster.
Dessa myndigheter får därför välja att utföra sina uppgifter av
allmänintresse med egna resurser eller i samarbete med andra
myndigheter eller genom att delegera dem till ekonomiska ak
törer.
2. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas egendoms
ordning. Det kräver framför allt inte att offentliga företag som
tillhandahåller tjänster till allmänheten privatiseras.
Artikel 3
Principen om likabehandling, icke-diskriminering och
öppenhet
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och icke-dis
kriminerande sätt samt förfara på ett öppet och proportionerligt
sätt.
Förfarandet för tilldelning av koncessioner, inklusive uppskatt
ningen av värdet, ska inte utformas i syfte att undanta det från
detta direktivs tillämpningsområde eller att på ett otillbörligt
sätt favorisera eller missgynna vissa ekonomiska aktörer eller
vissa byggentreprenader, varor eller tjänster.
2. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska sträva efter att säkerställa öppenhet i tilldelningsförfarandet
och vid kontraktets fullgörande, samtidigt som artikel 28
iakttas.
Artikel 4
Frihet att definiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
1. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas frihet att i
enlighet med unionsrätten definiera vad de anser vara tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, hur dessa tjänster bör organiseras
och finansieras i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd
samt vilka särskilda krav de bör underställas. Detta direktiv
påverkar inte heller hur medlemsstaterna organiserar sina sy
stem för social trygghet.
2. Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse ska inte om
fattas av detta direktivs tillämpningsområde.
Artikel 5
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. koncession: byggkoncession eller tjänstekoncession, enligt
definitionerna i leden a och b:
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/19
Ds 2014:25
Bilaga 3
334
a) byggkoncession: skriftligt kontrakt med ekonomiska vill
kor genom vilket en eller flera upphandlande myndig
heter eller upphandlande enheter anförtror utförande av
byggentreprenad till en eller flera ekonomiska aktörer,
där ersättningen för arbetet endast utgörs av rätten att
utnyttja det byggnadsverk som är föremål för kontrak
tet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
b) tjänstekoncession: skriftligt kontrakt med ekonomiska
villkor genom vilket en eller flera upphandlande myn
digheter eller upphandlande enheter anförtror tillhanda
hållande och förvaltning av tjänster som inte avser ut
förande av byggentreprenad enligt led a till en eller
flera ekonomiska aktörer, där ersättningen för tjäns
terna endast utgörs av rätten att utnyttja de tjänster
som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan
rätt, dels betalning.
Tilldelningen av en byggkoncession eller tjänstekoncession
innefattar att verksamhetsrisken vid utnyttjandet av dessa
byggnadsverk eller tjänster, som omfattar efterfrågerisken
eller utbudsrisken eller bådadera, överförs till koncessions
havaren. Koncessionshavaren ska anses överta verksamhets
risken om denne, vid normala verksamhetsförhållanden,
inte är garanterad att få tillbaka de investeringar som gjorts
och de kostnader som uppstått under utnyttjandet av det
byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är
föremål för koncessionen. Den del av risken som överförs
på koncessionshavaren ska omfatta verklig exponering för
marknadens nycker, vilket innebär att eventuella uppskat
tade förluster för koncessionshavaren inte ska vara endast
nominella eller försumbara.
2. ekonomisk aktör: varje fysisk eller juridisk person, offentlig
enhet eller grupp av sådana personer eller enheter, inbegri
pet tillfälliga sammanslutningar av företag, som erbjuder
sig att utföra en byggentreprenad, realisera ett byggnads
verk och/eller leverera varor eller tillhandahålla tjänster på
marknaden.
3. anbudssökande: en ekonomisk aktör som har ansökt om att
få delta i eller har inbjudits att delta i ett förfarande för
koncessionstilldelning.
4. anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett an
bud.
5. koncessionshavare: en ekonomisk aktör som har tilldelats en
koncession.
6. skriftlig: varje uttryck bestående av ord eller siffror som kan
läsas, återges och sedan meddelas, inklusive uppgifter som
överförs och lagras med elektroniska medel.
7. utförande av byggentreprenad: utförande eller såväl projekte
ring som utförande av byggentreprenader relaterade till en
verksamhet som avses i bilaga I eller av ett byggnadsverk
eller realisering, oavsett medel, av ett byggnadsverk som
tillgodoser de krav som specificerats av den upphandlande
myndighet eller upphandlande enhet som utövar ett avgö
rande inflytande över typen eller projekteringen av bygg
nadsverket.
8. byggnadsverk: ett resultat av bygg- och anläggningsarbeten,
betraktat som en helhet och vilket i sig fullgör en ekono
misk eller teknisk funktion.
9. elektroniska medel: elektronisk utrustning för behandling
(även digital komprimering) och lagring av data som sänds,
överförs och mottas via kabel, radiovågor, på optisk eller
annan elektromagnetisk väg.
10. ensamrätt: en rättighet som beviljats av en behörig myndig
het i en medlemsstat genom lag eller annan författning
som är förenlig med fördragen, som begränsar bedrivandet
av en verksamhet till en enda ekonomisk aktör och som
väsentligt påverkar andra ekonomiska aktörers möjligheter
att bedriva en sådan verksamhet.
11. särskild rättighet: en rättighet som beviljats av en behörig
myndighet i en medlemsstat genom lag eller annan författ
ning som är förenlig med fördragen, som begränsar bedri
vandet av en verksamhet till två eller flera ekonomiska
aktörer och som väsentligt påverkar andra ekonomiska
aktörers möjligheter att bedriva en sådan verksamhet.
12. koncessionsdokument: alla dokument som utarbetas av den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
eller som denna hänvisar till för att beskriva eller fastställa
innehållet i koncessionen eller förfarandet, inbegripet kon
cessionsmeddelandet, de tekniska kraven och funktionskra
ven, förslag till koncessionsvillkor, format för de hand
lingar som ska lämnas in av anbudssökande och anbuds
givare, upplysningar om allmänt tillämpliga skyldigheter
samt eventuella kompletterande handlingar.
13. innovation: genomförande av en ny eller väsentligt förbätt
rad vara, tjänst eller process, som inbegriper men inte
begränsar sig till produktions-, byggnads- eller anläggnings
processer, en ny marknadsföringsmetod eller en ny orga
nisationsmetod inom affärspraxis, arbetsplatsorganisation
eller yttre förbindelser, bland annat i syfte att bidra till
att lösa samhällsproblem eller stödja Europa 2020-strate
gin.
SV
L 94/20
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
335
Artikel 6
Upphandlande myndigheter
1.
I detta direktiv avses med upphandlande myndigheter statliga,
regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga organ eller
sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter eller ett
eller flera sådana offentligrättsliga organ, dock inte de myndig
heter, organ eller sammanslutningar som bedriver någon av de
verksamheter som avses i bilaga II eller tilldelar en koncession
för bedrivande av någon av dessa verksamheter.
2. Med regionala myndigheter avses alla myndigheter för ad
ministrativa enheter som anges i en icke uttömmande förteck
ning i Nuts 1 och 2 enligt Europaparlamentets och rådets för
ordning (EG) nr 1059/2003 ( 1 ).
3. Med lokala myndigheter avses alla myndigheter för ad
ministrativa enheter som ingår i Nuts 3 och mindre administ
rativa enheter enligt förordning (EG) nr 1059/2003.
4. Med offentligrättsliga organ avses varje organ som har samt
liga följande egenskaper:
a) Det har särskilt inrättats för att tillgodose behov i det all
männas intresse, utan industriell eller kommersiell karaktär.
b) Det är en juridisk person.
c) Det finansieras till största delen av statliga, regionala eller
lokala myndigheter, eller av andra offentligrättsliga organ,
eller står under kontroll av sådana organ eller myndigheter,
eller har ett förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan där
mer än hälften av ledamöterna utses av statliga, regionala
eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga or
gan.
Artikel 7
Upphandlande enheter
1. I detta direktiv avses med upphandlande enheter enheter
som bedriver någon av de verksamheter som avses i bilaga II
och tilldelar en koncession för bedrivande av någon av dessa
verksamheter och som är antingen
a) statliga, regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga
organ eller sammanslutningar av en eller flera sådana myn
digheter eller ett eller flera sådana offentligrättsliga organ,
b) offentliga företag i den mening som avses i punkt 4 i denna
artikel, eller
c) andra enheter än de som avses i leden a och b i denna
punkt, men som bedriver sin verksamhet på grundval av
särskilda rättigheter eller ensamrätter vilka beviljats för be
drivande av någon av de verksamheter som avses i bilaga II.
2. Enheter som har beviljats särskilda rättigheter eller ensam
rätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt
och där beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objek
tiva kriterier ska inte utgöra upphandlande enheter i den mening
som avses i punkt 1 c. Sådana förfaranden ska innefatta
a) upphandlingsförfaranden med föregående meddelande om
upphandling i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2014/24/EU ( 2 ) och direktiv 2014/25/EU,
2009/81/EG eller detta direktiv, och
b) förfaranden i enlighet med andra unionsrättsakter som för
tecknas i bilaga III och säkerställer tillräcklig föregående öp
penhet i samband med beviljande av tillstånd på grundval av
objektiva kriterier.
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 48 med avseende på ändring av förteckningen
över unionsrättsakter i bilaga III om ändringarna visar sig vara
nödvändiga på grund av att dessa akter upphävts eller ändrats
eller på grund av att nya akter antagits.
4. Med offentligt företag avses varje företag över vilket upp
handlande myndigheter kan utöva ett direkt eller indirekt be
stämmande inflytande till följd av ägarförhållande, finansiellt
deltagande eller de regler som styr företaget.
De upphandlande myndigheterna ska anses utöva bestämmande
inflytande i följande fall, där de direkt eller indirekt
a) äger större delen av företagets tecknade kapital,
b) kontrollerar majoriteten av de rösträtter som är knutna till
företagets emitterade aktier, eller
c) kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets ad
ministrativa, styrande eller övervakande organ.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/21
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av
den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur
för statistiska territoriella enheter (Nuts) (EUT L 154, 21.6.2003,
s. 1).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den
26 februari 2014 om offentlig upphandling (se sidan 65 i detta
nummer av EUT).
Ds 2014:25
Bilaga 3
336
Artikel 8
Tröskelvärde och metoder för beräkning av det
uppskattade värdet av koncessioner
1. Detta direktiv ska tillämpas på koncessioner vars värde
uppgår till minst 5 186 000 EUR.
2. Värdet av en koncession ska vara koncessionshavarens
sammanlagda omsättning som genererats under kontraktets var
aktighet, exklusive mervärdesskatt, enligt uppskattning av den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten, som
ersättning för de byggentreprenader och tjänster som konces
sionen avser, inbegripet varor som följer med sådana byggentre
prenader och tjänster.
Det uppskattade värdet ska gälla vid den tidpunkt då konces
sionsmeddelandet skickas ut eller, om ett sådant meddelande
inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten inleder förfarandet för koncessions
tilldelning, till exempel genom att man kontaktar ekonomiska
aktörer i samband med upphandlingen.
Om värdet av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen är
mer än 20 % högre än koncessionens uppskattade värde ska, vid
tillämpningen av punkt 1, den giltiga uppskattningen vara vär
det av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen.
3. Det uppskattade värdet av en koncession ska beräknas
med hjälp av en objektiv metod som ska anges i koncessions
dokumenten. När upphandlande myndigheter och upphand
lande enheter beräknar det uppskattade värdet av koncessionen
ska de, i tillämpliga fall, ta särskild hänsyn till
a) värdet av varje form av eventuell optionsrätt och förlängning
av koncessionens varaktighet,
b) intäkter från betalning av avgifter och straffavgifter från an
vändarna av byggnadsverken eller tjänsterna, utom sådana
som tagits ut på den upphandlande myndighetens eller den
upphandlande enhetens vägnar,
c) ersättningar eller varje ekonomisk fördel oavsett form från
den upphandlande myndigheten eller den upphandlande en
heten eller någon annan myndighet till koncessionshavaren,
inbegripet ersättning för fullgörandet av en skyldighet att
tillhandahålla ett offentligt uppdrag och offentligt investe
ringsstöd,
d) värdet av bidrag eller andra ekonomiska fördelar oavsett
form från tredje parter för utförandet av koncessionen,
e) intäkter från försäljning av eventuella tillgångar som är en
del av koncessionen,
f) värdet av alla varor och tjänster som görs tillgängliga för
koncessionshavaren av de upphandlande myndigheterna eller
upphandlande enheterna, förutsatt att de är nödvändiga för
att utföra byggentreprenaderna eller tjänsterna,
g) premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbuds
givare.
4. Metoden för beräkningen av det uppskattade värdet av en
koncession får inte väljas i syfte att undanta den från detta
direktivs tillämpningsområde. En koncession får inte delas upp
för att förhindra att upphandlingen omfattas av detta direktiv,
såvida inte detta motiveras av objektiva skäl.
5. Om ett planerat byggnadsverk eller ett planerat tillhanda
hållande av tjänster kan innebära att flera koncessioner tilldelas i
form av delkontrakt, ska det uppskattade totala värdet av samt
liga delkontrakt beaktas.
6. Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till
minst det tröskelvärde som anges i denna artikel, ska detta
direktiv tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
Artikel 9
Revidering av tröskelvärdet
1. Kommissionen ska vartannat år från och med den 30 juni
2013 kontrollera att det tröskelvärde som fastställs i artikel 8.1
motsvarar det tröskelvärde som fastställs för byggkoncessioner i
Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling
(nedan kallat WTO-avtalet), och ska vid behov revidera det trös
kelvärdet i enlighet med den här artikeln.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska kommissionen beräkna tröskelvärdet utifrån genomsnittlig
dagskurs för euro, uttryckt i särskilda dragningsrätter (nedan
kallade SDR), under en period på 24 månader som slutar den
31 augusti omedelbart före den revidering som börjar gälla den
1 januari. Om det behövs ska det reviderade tröskelvärdet av
rundas nedåt till närmaste tusental euro för att säkerställa iaktta
gandet av det gällande tröskelvärdet enligt WTO-avtalet, uttryckt
i SDR.
2. Kommissionen ska vartannat år från och med den 1 ja
nuari 2014 fastställa motvärdet till det tröskelvärde som avses i
artikel 8.1 i nationella valutor när det gäller de medlemsstater
som inte har euron som valuta, och som ska revideras i enlighet
med punkt 1 i den här artikeln.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska dessa motvärden fastställas på grundval av den genomsnitt
liga dagskursen för dessa valutor motsvarande det tillämpliga
tröskelvärdet uttryckt i euro under de 24 månader som slutar
den 31 augusti omedelbart före den revidering som börjar gälla
den 1 januari.
SV
L 94/22
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
337
3. Kommissionen ska offentliggöra det reviderade tröskelvär
det enligt punkt 1, dess motvärde i de nationella valutor som
avses i punkt 2 första stycket och det motvärde som fastställs i
enlighet med punkt 2 andra stycket i Europeiska unionens officiella
tidning i början av november månad efter revideringen.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 48 för att anpassa de metoder som anges i
punkt 1 andra stycket i denna artikel till eventuella ändringar i
den metod som anges i WTO-avtalet för en revidering av det
tröskelvärde som avses i artikel 8.1 samt för att fastställa de
motsvarande värdena i nationella valutor när det gäller de med
lemsstater som inte har euron som valuta i enlighet med punkt
2 i den här artikeln.
Kommissionen ska också ges befogenhet att anta delegerade
akter enligt artikel 48 för att revidera det tröskelvärde som avses
i artikel 8.1 i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.
5. Om det är nödvändigt att revidera det tröskelvärdet och
det på grund av tidsbrist inte går att använda förfarandet i
artikel 48 och det därför föreligger tvingande skäl till skynd
samhet, ska det förfarande som anges i artikel 49 tillämpas på
de delegerade akter som antas enligt punkt 4 andra stycket i
den här artikeln.
A v s n i t t I I
U n d a n t a g
Artikel 10
Undantag som gäller koncessioner som tilldelas av
upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner
som tilldelas en upphandlande myndighet eller en upphand
lande enhet i enlighet med artikel 7.1 a eller en sammanslutning
av sådana, på grundval av en ensamrätt.
Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner som
tilldelas en ekonomisk aktör på grundval av en ensamrätt
som har beviljats i enlighet med EUF-fördraget och unionsrätts
akter om gemensamma regler om marknadstillträde som är till
lämpliga på verksamheter som avses i bilaga II.
2. Genom undantag från punkt 1 andra stycket i denna
artikel ska bestämmelserna i artikel 32 gälla när unionens sek
torslagstiftning som avses i det stycket inte föreskriver sektors
specifika regler för öppenhet och insyn.
När en medlemsstat beviljar en ekonomisk aktör ensamrätt att
bedriva någon av de verksamheter som avses i bilaga II ska den
underrätta kommissionen om detta inom en månad efter det att
ensamrätten beviljats.
3. Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner för
lufttransporttjänster som grundas på beviljande av en sådan
operativ licens som avses i Europaparlamentets och rådets för
ordning (EG) nr 1008/2008 ( 1 ), och inte heller på koncessioner
för kollektivtrafik i den mening som avses i förordning (EG) nr
1370/2007.
4. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten är skyl
dig att tilldela eller anordna enligt andra förfaranden än de som
föreskrivs i detta direktiv, som fastställts i enlighet med något av
följande:
a) Ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga
skyldigheter, såsom ett internationellt avtal som i överens
stämmelse med EUF-fördraget har ingåtts mellan en med
lemsstat och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana
och som omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster
som är avsedda för ett projekt som signatärerna ska genom
föra eller utnyttja gemensamt.
b) En internationell organisation.
Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som den upp
handlande myndigheten eller upphandlande enheten tilldelar i
enlighet med upphandlingsregler som fastställts av en interna
tionell organisation eller ett internationellt finansinstitut, där
koncessionerna helt finansieras av den organisationen eller det
institutet. När det gäller koncessioner som till största delen
medfinansieras av en internationell organisation eller ett inter
nationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upp
handlingsförfaranden.
Medlemsstaterna ska lämna alla rättsliga instrument som avses i
led a i första stycket i denna punkt till kommissionen, som får
rådfråga den rådgivande kommitté för offentlig upphandling
som avses i artikel 50.
Denna punkt ska inte tillämpas på koncessioner på försvars-
och säkerhetsområdet enligt direktiv 2009/81/EG.
5. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner på för
svars- och säkerhetsområdet enligt direktiv 2009/81/EG, som
regleras av
a) särskilda förfaranderegler i enlighet med ett internationellt
avtal eller en överenskommelse som ingåtts mellan en eller
flera medlemsstater och ett eller flera tredje länder,
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/23
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av
den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahål
lande av lufttrafik i gemenskapen (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3).
Ds 2014:25
Bilaga 3
338
b) särskilda förfaranderegler i enlighet med ett internationellt
avtal eller en överenskommelse som ingåtts om stationering
av trupper och som berör en medlemsstats eller ett tredje
lands åtaganden, eller
c) särskilda förfaranderegler som tillämpas av en internationell
organisation som gör inköp för sitt eget bruk, eller konces
sioner som ska tilldelas av en medlemsstat i enlighet med
sådana särskilda förfaranderegler.
6. Detta direktiv ska tillämpas på tilldelning av koncessioner
på försvars- och säkerhetsområdet, enligt vad som avses i di
rektiv 2009/81/EG, med undantag för följande:
a) Koncessioner för vilka tillämpningen av detta direktiv skulle
innebära en skyldighet för en medlemsstat att tillhandahålla
information vars avslöjande den anser strida mot medlems
statens väsentliga säkerhetsintressen, eller om upphandlingen
och fullgörandet av en koncession omfattas av sekretess eller
måste åtföljas av särskilda säkerhetsåtgärder i enlighet med
de lagar och andra författningar som gäller i en medlemsstat,
förutsatt att medlemsstaten har fastslagit att de berörda vä
sentliga intressena inte kan garanteras genom mindre ingri
pande åtgärder, såsom de som avses i punkt 7.
b) Koncessioner som tilldelats inom ramen för ett samarbets
program som avses i artikel 13 c i direktiv 2009/81/EG.
c) Koncessioner som tilldelats en regering av en annan regering
för byggentreprenader och tjänster som är direkt förknip
pade med militär utrustning eller utrustning av känslig ka
raktär, byggentreprenader och tjänster särskilt för militära
ändamål, eller byggentreprenader och tjänster av känslig ka
raktär.
d) Koncessioner som tilldelas i ett tredjeland och utförs när
styrkor är stationerade utanför unionens territorium, och
där de operativa behoven medför att koncessionerna måste
ingås med ekonomiska aktörer i det område där operationen
genomförs.
e) Koncessioner som på annat sätt omfattas av ett undantag
enligt detta direktiv.
7. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som inte
annars omfattas av ett undantag enligt punkt 6, om skyddet av
en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen inte kan garante
ras genom mindre ingripande åtgärder, exempelvis genom att
det ställs krav för att skydda den konfidentiella karaktären hos
den information som den upphandlande myndigheten eller den
upphandlande enheten lämnar ut i ett förfarande för tilldelning
av koncessioner enligt detta direktiv.
8. Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner
som avser
a) förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befint
liga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till
sådan egendom,
b) anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av
programmaterial avsett för audiovisuella medietjänster eller
radiotjänster som tilldelas av leverantörer av medietjänster
eller radiotjänster, eller koncessioner för sändningstid eller
tillhandahållande av program som tilldelas leverantörer av
audiovisuella medietjänster eller radiotjänster. Med avseende
på tillämpningen av detta led har audiovisuella medietjänster
och leverantörer av medietjänster samma betydelse som i arti
kel 1.1 a respektive 1.1 d i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/13/EU ( 1 ). Program ska ha samma betydelse
som i artikel 1.1 b i det direktivet, men ska också omfatta
radioprogram och radioprogrammaterial. Dessutom ska pro
grammaterial i denna bestämmelse ha samma betydelse som
program.
c) skiljemanna- och förlikningsuppdrag,
d) någon av följande juridiska tjänster, nämligen
i) företrädande av en klient, av en advokat i den mening
som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG ( 2 ), vid
— skiljeförfarande eller förlikning i en medlemsstat, ett
tredjeland eller en internationell skiljeförfarande- eller
förlikningsinstans, eller
— rättsliga förfaranden i domstolar, i tribunaler eller hos
myndigheter i en medlemsstat eller ett tredjeland eller
vid internationella domstolar, tribunaler eller institu
tioner,
ii) juridisk rådgivning i förberedande syfte inför något av de
förfaranden som avses i led i i detta led eller när det
finns en påtaglig indikation om och en stor sannolikhet
för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att
bli föremål för sådana förfaranden, förutsatt att rådgiv
ningen ges av en advokat i den mening som avses i
artikel 1 i direktiv 77/249/EEG,
SV
L 94/24
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars
2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i med
lemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av
audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)
(EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
(
2
) Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande
för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla
tjänster (EGT L 78, 26.3.1977, s. 17).
Ds 2014:25
Bilaga 3
339
iii) tjänster inom certifiering och autentisering av dokument
som måste tillhandahållas av notarier,
iv) juridiska tjänster som tillhandahålls av förvaltare eller
förmyndare eller andra juridiska tjänster vars tillhanda
hållare är utsedda av en domstol eller tribunal i med
lemsstaten i fråga eller enligt lag är utsedda att utföra
särskilda uppgifter under överinseende av sådana tribu
naler eller domstolar,
v) andra juridiska tjänster som i medlemsstaten i fråga är
förenade, om än tillfälligt, med utövandet av offentlig
makt.
e) finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning,
förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella
instrument i den mening som avses i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG ( 1 ), centralbankstjänster och
insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finan
siella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmeka
nismen,
f) lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller
överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
g) civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för före
byggande av fara som tillhandahålls av icke-vinstdrivande
organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av
CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1,
75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8,
98113100-9 och 85143000-3 med undantag för ambulans
tjänster för transport av patienter,
h) tjänster som avser politiska kampanjer och som omfattas av
CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 och 92111240-6,
när de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en val
kampanj.
9. Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner för
lotteritjänster som omfattas av CPV-kod 92351100-7 som en
medlemsstat tilldelar en ekonomisk aktör på grundval av en
ensamrätt. Vid tillämpningen av denna punkt ska begreppet
ensamrätt inte omfatta ensamrätter enligt artikel 7.2.
Beviljande av en sådan ensamrätt ska offentliggöras i Europeiska
unionens officiella tidning.
10. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som
tilldelas av upphandlande enheter för utövande av deras verk
samheter i ett tredjeland, när verksamheten bedrivs utan fysisk
användning av något nät eller geografiskt område inom unio
nen.
Artikel 11
Särskilda undantag på området för elektronisk
kommunikation
Detta direktiv ska inte tillämpas på sådana koncessioner som
huvudsakligen syftar till att ge de upphandlande myndigheterna
möjlighet att tillhandahålla eller driva allmänna kommunika
tionsnät, eller att för allmänheten tillhandahålla en eller flera
elektroniska kommunikationstjänster.
I denna artikel ska allmänt kommunikationsnät och elektronisk
kommunikationstjänst ha samma betydelse som i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2002/21/EG ( 2 ).
Artikel 12
Särskilda undantag inom vattenområdet
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner för
a) tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av dricksvatten,
b) leverans av dricksvatten till sådana nät.
2. Detta direktiv ska inte heller tillämpas på koncessioner
som avser en av, eller båda, följande verksamheter, om de har
anknytning till en verksamhet som avses i punkt 1:
a) vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning och dränering, för
utsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörj
ningen utgör mer än 20 % av den totala volym vatten som
tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings-
och dräneringsanläggningar, eller
b) bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/25
(
1
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april
2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets
och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv
93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).
(
2
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars
2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika
tionsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108,
24.4.2002, s. 33).
Ds 2014:25
Bilaga 3
340
Artikel 13
Koncessioner som tilldelas anknutna företag
1. I denna artikel avses med anknutet företag alla företag vars
årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens
årsbokslut enligt kraven i direktiv 2013/34/EU.
2. När det gäller enheter som inte omfattas av direktiv
2013/34/EU, avses med anknutet företag alla företag som upp
fyller något av följande villkor:
a) Den upphandlande enheten kan direkt eller indirekt utöva ett
bestämmande inflytande över det.
b) Det får utöva ett bestämmande inflytande över den upp
handlande enheten.
c) Det är gemensamt med den upphandlande enheten under
kastat ett bestämmande inflytande från ett annat företag på
grund av ägarförhållanden, finansiellt deltagande eller de reg
ler företaget lyder under.
I denna punkt ska begreppet bestämmande inflytande ha samma
betydelse som i artikel 7.4 andra stycket.
3. Utan hinder av artikel 17 och under förutsättning att vill
koren i punkt 4 i den här artikeln är uppfyllda ska detta direktiv
inte gälla koncessioner som
a) av en upphandlande enhet tilldelas ett anknutet företag, eller
b) av ett samriskföretag, bildat uteslutande av ett antal upp
handlande enheter för att bedriva sådana verksamheter
som avses i bilaga II, tilldelas ett företag som är anknutet
till någon av dessa upphandlande enheter.
4. Punkt 3 ska tillämpas på
a) tjänstekoncessioner, under förutsättning att minst 80 % av
det anknutna företagets genomsnittliga omsättning de före
gående tre åren, med beaktande av alla tjänster som det
företaget tillhandahållit, härrör från tillhandahållande av så
dana tjänster till den upphandlande enheten eller andra fö
retag till vilka det är anknutet,
b) byggkoncessioner, under förutsättning att minst 80 % av det
anknutna företagets genomsnittliga omsättning under de fö
regående tre åren med beaktande av alla byggentreprenader
som utförts av det företaget härrör från utförande av sådana
byggentreprenader för den upphandlande enheten eller andra
företag till vilka det är anknutet.
5. När ett anknutet företag inte kan uppvisa sin omsättning
för de föregående tre åren beroende på tidpunkten för dess
etablering eller verksamhetens påbörjande, är det tillräckligt att
företaget kan påvisa att uppnåendet av den omsättningsnivå
som avses i punkt 4 a eller b är trovärdigt, särskilt genom
prognoser för verksamheten.
6. Om mer än ett företag som är anknutet till den upphand
lande enheten med vilken de utgör en ekonomisk grupp till
handahåller samma eller liknande tjänster eller byggentrepre
nader, ska de procenttal som avses i punkt 4 beräknas med
hänsyn till den totala omsättning som härrör från tillhandahål
landet av tjänster eller byggentreprenader från dessa anknutna
företag.
Artikel 14
Koncessioner som tilldelas ett samriskföretag eller en
upphandlande enhet som ingår i ett samriskföretag
Utan hinder av artikel 17 och under förutsättning att samrisk
företaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten
under en tid av minst tre år och det i den handling som upp
rättats för bildandet av samriskföretaget föreskrivs att de upp
handlande enheter som det består av kommer att ingå i sam
riskföretaget under minst samma tid, ska detta direktiv inte gälla
koncessioner som tilldelas av
a) ett samriskföretag, bildat uteslutande av ett antal upphand
lande enheter för att bedriva verksamheter som avses i bilaga
II, till en av dessa upphandlande enheter, eller
b) en upphandlande enhet till ett sådant samriskföretag som
enheten ingår i.
Artikel 15
Upphandlande enheters anmälan av upplysningar
En upphandlande enhet ska på begäran från kommissionen
lämna följande upplysningar när det gäller tillämpningen av
artiklarna 13.2, 13.3 och 14:
a) Namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen.
b) De berörda koncessionernas beskaffenhet och värde.
SV
L 94/26
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
341
c) Det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för
att bevisa att relationerna mellan företaget eller samriskföre
taget som tilldelas koncessionen och den upphandlande en
heten motsvarar kraven i artikel 13 eller artikel 14.
Artikel 16
Undantag för verksamheter som är direkt
konkurrensutsatta
Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som tilldelas
av en upphandlande enhet om det har fastställts i enlighet med
artikel 35 i direktiv 2014/25/EU att verksamheten i den med
lemsstat där sådana koncessioner ska utföras är direkt konkur
rensutsatt i enlighet med artikel 34 i det direktivet.
Artikel 17
Koncessioner mellan enheter i den offentliga sektorn
1. En koncession som en upphandlande myndighet eller en
upphandlande enhet i den mening som avses i artikel 7.1 a
tilldelar en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person
ska inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv
om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
utövar kontroll över den berörda juridiska personen motsva
rande den som den utövar över sin egen förvaltning.
b) Den kontrollerade juridiska personen utför mer än 80 % av
sin verksamhet för den kontrollerande upphandlande myn
dighetens eller upphandlande enhetens räkning eller för an
dra juridiska personer som den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital, med undantag för icke-kontrol
lerande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
det kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lag
stiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte
utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juri
diska personen.
En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet enligt
artikel 7.1 a ska anses utöva kontroll över en juridisk person
motsvarande den kontroll som den utövar över sin egen för
valtning i den mening som avses i led a i denna punkt om
myndigheten eller enheten har ett avgörande inflytande över
både den kontrollerade juridiska personens strategiska mål och
viktiga beslut. Sådan kontroll kan också utövas av en annan
juridisk person, som själv kontrolleras på samma sätt av den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
2. Punkt 1 gäller också när den kontrollerade juridiska per
sonen är en upphandlande myndighet eller upphandlande enhet
enligt artikel 7.1 a, och myndigheten eller enheten tilldelar en
koncession till den kontrollerande upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten, eller till en annan juridisk person
som kontrolleras av samma upphandlande myndighet eller upp
handlande enhet, förutsatt att det inte finns något direkt privat
ägarintresse i kapitalet i den juridiska person som tilldelas kon
cessionen med undantag för icke-kontrollerande och icke-bloc
kerande former av privat ägarintresse i det kapital som krävs
enligt bestämmelser i nationell lagstiftning, i överensstämmelse
med fördragen, och som inte utövar ett avgörande inflytande
över den kontrollerade juridiska personen.
3. En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet i
den mening som avses i artikel 7.1 a som inte utövar kontroll
över en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person i den
mening som avses i punkt 1 i den här artikeln får emellertid
tilldela en koncession till denna juridiska person utan att till
lämpa detta direktiv om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
i den mening som avses i artikel 7.1 a utövar tillsammans
med andra upphandlande myndigheter eller upphandlande
enheter kontroll över den berörda juridiska personen mot
svarande den som de utövar över sina egna förvaltningar.
b) Den juridiska personen utför mer än 80 % av sin verksamhet
för den kontrollerande upphandlande myndighetens eller
upphandlande enhetens räkning eller för andra juridiska per
soner som den upphandlande myndigheten eller upphand
lande enheten utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
det kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lag
stiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte
utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juri
diska personen.
För tillämpningen av led a i denna punkt ska upphandlande
myndigheter eller upphandlande enheter i den mening som
avses i artikel 7.1 a anses utöva gemensam kontroll över en
juridisk person om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den kontrollerade juridiska personens beslutsorgan består av
representanter från samtliga deltagande upphandlande myn
digheter eller upphandlande enheter. Enskilda representanter
får företräda flera eller samtliga av de deltagande upphand
lande myndigheterna eller upphandlande enheterna.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/27
Ds 2014:25
Bilaga 3
342
ii) Dessa upphandlande myndigheter eller upphandlande enhe
ter har tillsammans ett avgörande inflytande såväl över den
kontrollerade juridiska personens strategiska mål som över
dess viktiga beslut.
iii) Den kontrollerade juridiska personen har inget eget intresse
som strider mot de kontrollerande upphandlande myndig
heternas eller upphandlande enheternas intressen.
4. Ett kontrakt som ingås uteslutande mellan två eller flera
upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter i den
mening som avses i artikel 7.1 a ska inte omfattas av tillämp
ningsområdet för detta direktiv om samtliga följande villkor är
uppfyllda:
a) Kontraktet inrättar eller genomför ett samarbete mellan de
deltagande upphandlande myndigheterna eller upphandlande
enheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som de
ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå deras gemen
samma mål.
b) Genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden
som sammanhänger med allmänintresset.
c) De deltagande upphandlande myndigheterna eller upphand
lande enheterna utövar verksamhet på den öppna mark
naden i en omfattning som understiger 20 % av de verk
samheter som berörs av samarbetet.
5. När procentsatsen för de verksamheter som avses i punk
terna 1 b, 3 b och 4 fastställs ska man beakta den genomsnitt
liga totala omsättningen eller ett lämpligt alternativt verksam
hetsbaserat mått, såsom kostnader som uppstått hos den be
rörda juridiska personen, upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten som avses i artikel 7.1 a i fråga om tjänster,
varor och byggentreprenader under de tre åren som föregår
tilldelningen av koncessionen.
När omsättningen eller det alternativa verksamhetsbaserade måt
tet, såsom kostnader, för de föregående tre åren inte är tillgäng
liga eller inte längre är relevanta, på grund av tidpunkten för
den berörda juridiska personens, upphandlande myndighetens
eller upphandlande enhetens etablering eller inledandet av verk
samheten eller en omorganisation av dess verksamheter, är det
tillräckligt att företaget kan påvisa att verksamhetsmåttet är
trovärdigt, särskilt genom prognoser för verksamheten.
A v s n i t t I I I
A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r
Artikel 18
Koncessionens varaktighet
1. Koncessioner ska vara tidsbegränsade. Den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten ska bedöma löptiden
på grundval av de byggentreprenader eller tjänster som efter
frågas.
2. För koncessioner som varar längre än fem år får den
maximala varaktigheten inte överstiga den tid som rimligen
kan förväntas åtgå för att koncessionshavaren ska kunna få
tillbaka gjorda investeringar för utnyttjandet av byggnadsverken
eller tillhandahållandet av tjänsterna tillsammans med en avkast
ning på det investerade kapitalet, med beaktande av de investe
ringar som krävs för att uppnå särskilda mål enligt avtalen.
De investeringar som beaktas vid beräkningen ska omfatta både
inledande investeringar och investeringar under koncessionens
varaktighet.
Artikel 19
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda
tjänster som förtecknas i bilaga IV och som omfattas av detta
direktiv ska endast omfattas av de skyldigheter som följer av
artiklarna 31.3, 32, 46 och 47.
Artikel 20
Blandade kontrakt
1. Koncessioner som avser både byggentreprenader och
tjänster ska tilldelas i enlighet med tillämpliga bestämmelser
för den typ av koncession som utgör huvudföremålet för det
berörda kontraktet.
För blandade koncessioner, bestående delvis av sociala och an
dra särskilda tjänster som förtecknas i bilaga IV och delvis av
andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av
de uppskattade värdena för respektive tjänster som är det hög
sta.
2. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
kan särskiljas ska punkterna 3 och 4 tillämpas. Om de olika
delarna i ett visst kontrakt objektivt sett inte kan särskiljas ska
punkt 5 tillämpas.
Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget eller direktiv 2009/81/EG ska artikel 21 i det här
direktivet tillämpas.
SV
L 94/28
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
343
För kontrakt som avser att omfatta flera verksamheter, varav en
omfattas av antingen bilaga II till detta direktiv eller av direktiv
2014/25/EU ska tillämpliga regler fastställas i enlighet med ar
tikel 22 i det här direktivet respektive artikel 6 i direktiv
2014/25/EU.
3. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter får
välja att tilldela separata kontrakt för de olika delarna när det
gäller kontrakt som avser både delar som omfattas av detta
direktiv och andra delar. Om de upphandlande myndigheterna
eller upphandlande enheterna väljer att tilldela separata kontrakt
för de olika delarna ska beslut om vilka rättsregler som ska gälla
för de olika kontrakten fattas på grundval av de egenskaper som
varje del har.
Om de upphandlande myndigheterna eller upphandlande enhe
terna väljer att tilldela ett enda kontrakt ska detta direktiv till
lämpas, om inte annat följer av punkt 4 i denna artikel eller
artikel 21, på det blandade kontrakt som ingås, oberoende av
värdet på de delar som annars skulle omfattas av andra rätts
regler och oberoende av vilka rättsregler dessa delar annars
skulle ha omfattats av.
4. När det gäller blandade kontrakt som innehåller inslag av
både koncessioner och av offentliga kontrakt som omfattas av
direktiv 2014/24/EU eller kontrakt som omfattas av direktiv
2014/25/EU ska det blandade kontraktet tilldelas i enlighet
med bestämmelserna i direktiv 2014/24/EU respektive
2014/25/EU.
5. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas ska de tillämpliga rättsreglerna fastställas på
grundval av huvudföremålet för kontraktet.
När det gäller kontrakt som innehåller både inslag av en tjäns
tekoncession och av varukontrakt ska huvudföremålet bestäm
mas utifrån vilket av de uppskattade värdena för tjänster respek
tive varor som är det högsta.
Artikel 21
Blandade kontrakt som avser försvars- eller
säkerhetsaspekter
1. Denna artikel ska tillämpas på blandade kontrakt med
inslag av koncessioner som omfattas av detta direktiv och upp
handling eller andra inslag som omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget eller direktiv 2009/81/EG.
För kontrakt som avser att omfatta flera verksamheter, varav en
omfattas av antingen bilaga II till det här direktivet eller direktiv
2014/25/EU och andra omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget
eller direktiv 2009/81/EG, ska tillämpliga regler fastställas i en
lighet med artikel 23 i det här direktivet respektive artikel 26 i
direktiv 2014/25/EU.
2. Om de olika delarna i ett visst kontrakt objektivt sett kan
särskiljas får de upphandlande myndigheterna eller upphand
lande enheterna välja att tilldela separata kontrakt för de olika
delarna eller att tilldela ett enda kontrakt.
Om de upphandlande myndigheterna eller upphandlande enhe
terna väljer att tilldela separata kontrakt för de olika delarna ska
beslut om vilka regler som ska gälla för de olika kontrakten
fattas på grundval av de egenskaper som varje del har.
Om de upphandlande myndigheterna eller upphandlande enhe
terna väljer att tilldela ett enda kontrakt ska följande kriterier
tillämpas för att fastställa vilka regler som ska tillämpas:
a) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i
EUF-fördraget eller olika delar omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget respektive direktiv 2009/81/EG får kontraktet till
delas utan tillämpning av det här direktivet, förutsatt att
tilldelning av ett enda kontrakt motiveras av objektiva skäl.
b) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av direktiv
2009/81/EG får kontraktet tilldelas i enlighet med det här
direktivt eller i enlighet med direktiv 2009/81/EG, förutsatt
att tilldelning av ett enda kontrakt motiveras av objektiva
skäl.
Beslutet att tilldela ett enskilt kontrakt får emellertid inte fattas i
syfte att förhindra att kontraktet omfattas av det här direktivet
eller direktiv 2009/81/EG.
3. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv när det inbegriper delar på vilka artikel 346 i
EUF-fördraget är tillämplig. Annars får de upphandlande myn
digheterna eller de upphandlande enheterna välja att tilldela ett
kontrakt i enlighet med det här direktivet eller i enlighet med
direktiv 2009/81/EG.
Artikel 22
Kontrakt som omfattar både verksamheter som avses i
bilaga II och andra verksamheter
1. Med undantag från artikel 20 får upphandlande enheter,
vad gäller kontrakt som avser flera verksamheter, välja att till
dela separata kontrakt för varje verksamhet eller att tilldela ett
enda kontrakt. Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela
ett separat kontrakt ska beslut om vilka rättsregler som ska gälla
för de olika separata kontrakten fattas på grundval av de egen
skaper som varje verksamhet har.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/29
Ds 2014:25
Bilaga 3
344
Trots vad som sägs i artikel 20 ska, om de upphandlande
enheterna väljer att tilldela ett enda kontrakt, punkterna 2
och 3 i den här artikeln tillämpas. Om någon av de berörda
verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller
direktiv 2009/81/EG ska emellertid artikel 23 i det här direkti
vet tillämpas.
Valet mellan att tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett
antal separata kontrakt får inte göras i syfte att undanta kont
raktet eller kontrakten från tillämpningsområdet för detta direk
tiv eller, i tillämpliga fall, direktiv 2014/24/EU eller direktiv
2014/25/EU.
2. För ett kontrakt som avser att omfatta flera verksamheter
ska de bestämmelser gälla som är tillämpliga på den verksamhet
som kontraktet huvudsakligen är avsett för.
3. Vad gäller kontrakt där det är omöjligt att på objektiva
grunder avgöra vilken verksamhet kontraktet främst avser, ska
de tillämpliga bestämmelserna fastställas i enlighet med följande:
a) Koncessionen ska tilldelas i enlighet med de bestämmelser i
detta direktiv som gäller koncessioner som tilldelas av upp
handlande myndigheter eller upphandlande enheter om en
av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av de
bestämmelser i detta direktiv som är tillämpliga på konces
sioner som tilldelas av upphandlande myndigheter och öv
riga omfattas av de bestämmelser i detta direktiv som gäller
koncessioner som tilldelas av upphandlande enheter.
b) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med direktiv 2014/24/EU
om en av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av
detta direktiv, och övriga verksamheter av direktiv
2014/24/EU.
c) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med detta direktiv om en
av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av detta
direktiv och övriga verksamheter varken omfattas av detta
direktiv eller direktiv 2014/24/EU eller 2014/25/EU.
Artikel 23
Koncessioner som omfattar både verksamheter som avses i
bilaga II och verksamhet som avser försvars- eller
säkerhetsaspekter
1. Vad gäller kontrakt som avser flera verksamheter får upp
handlande enheter välja att tilldela separata kontrakt för varje
verksamhet eller att tilldela ett enda kontrakt. Om de upphand
lande enheterna väljer att tilldela separata kontrakt för de olika
delarna ska beslut om vilka regler som ska gälla för de olika
kontrakten fattas på grundval av de egenskaper som varje verk
samhet har.
Trots vad som sägs i artikel 21 ska, om de upphandlande
enheterna väljer att tilldela ett enda kontrakt, punkt 2 i den
här artikeln tillämpas.
Valet mellan att tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett
antal separata kontrakt får dock inte fattas i syfte att undanta
kontraktet eller kontrakten från tillämpningsområdet för an
tingen detta direktiv eller direktiv 2009/81/EG.
2. Vad gäller kontrakt som avser en verksamhet som omfat
tas av detta direktiv och en annan verksamhet som
a) omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, eller
b) omfattas av direktiv 2009/81/EG,
får den upphandlande enheten
i) tilldela ett kontrakt utan tillämpning av detta direktiv, i de
fall som anges i led a, eller
ii) tilldela ett kontrakt antingen i enlighet med detta direktiv
eller i enlighet med direktiv 2009/81/EG, i de fall som anges
i led b. Första stycket i denna punkt påverkar inte de trös
kelvärden och undantag som föreskrivs i direktiv
2009/81/EG.
Kontrakt som avses i led b som också omfattar upphandling
eller andra inslag som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget
får tilldelas utan tillämpning av detta direktiv.
Ett villkor för tillämpningen av denna punkt ska emellertid vara
att tilldelningen av ett enda kontrakt motiveras av objektiva skäl
och att beslutet att tilldela ett enda kontrakt inte fattas i syfte att
förhindra att kontraktet omfattas av detta direktiv.
A v s n i t t I V
S ä r s k i l d a s i t u a t i o n e r
Artikel 24
Reserverade koncessioner
Medlemsstaterna får reservera deltagandet i koncessionstilldel
ningsförfaranden för skyddade verkstäder och ekonomiska ak
törer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av
personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer,
eller föreskriva att koncessionerna ska utföras inom ramen för
program för skyddad anställning, förutsatt att minst 30 % av
arbetstagarna i sådana verkstäder, ekonomiska aktörer eller pro
gram är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade
arbetstagare. Hänvisning till denna artikel ska göras i konces
sionsmeddelandet eller, för tjänstekoncessioner enligt artikel 19,
i förhandsmeddelandet.
SV
L 94/30
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
345
Artikel 25
Forsknings- och utvecklingstjänster
Detta direktiv ska endast tillämpas på tjänstekoncessioner för
forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-ko
derna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5,
73420000-2 och 73430000-5, under förutsättning att följande
två villkor är uppfyllda:
a) Resultaten tillkommer endast den upphandlande myndighe
ten eller upphandlande enheten i dess egen verksamhet.
b) Den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
KAPITEL II
Principer
Artikel 26
Ekonomiska aktörer
1. Ekonomiska aktörer som enligt lagstiftningen i den med
lemsstat där de är etablerade har rätt att tillhandahålla den
aktuella tjänsten får inte uteslutas endast på grund av att lag
stiftningen i den medlemsstat där kontraktet tilldelas kräver att
de ska vara antingen fysiska eller juridiska personer.
Juridiska personer kan åläggas att i anbudet eller i anbudsan
sökan uppge namn och relevanta yrkeskvalifikationer för den
personal som ska fullgöra kontraktet i fråga.
2. Grupper av ekonomiska aktörer, inbegripet tillfälliga sam
manslutningar, får delta i koncessionstilldelningsförfaranden. De
upphandlande myndigheterna eller upphandlande enheterna får
inte kräva att de ska ha en viss juridisk form för att få lämna ett
anbud eller en anbudsansökan.
De upphandlande myndigheterna eller upphandlande enheterna
får vid behov i koncessionsdokumenten klargöra hur grupper av
ekonomiska aktörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och
finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet som
avses i artikel 38, förutsatt att detta motiveras av objektiva skäl
och är proportionellt. Medlemsstaterna får fastställa standardvill
kor för hur grupper av ekonomiska aktörer ska uppfylla dessa
krav. De villkor för dessa grupper av ekonomiska aktörers full
görande av en koncession som skiljer sig från dem som gäller
för enskilda deltagare ska också motiveras av objektiva skäl och
vara proportionella.
3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 får upphandlande
myndigheter och upphandlande enheter kräva att grupper av
ekonomiska aktörer antar en viss juridisk form när de har blivit
tilldelade kontraktet, om det är nödvändigt för att kontraktet
ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.
Artikel 27
Nomenklatur
1. Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för till
delning av koncessioner ska göras genom användning av den
gemensamma terminologin vid offentlig upphandling (Common
Procurement Vocabulary, nedan kallad CPV) som fastställs i Euro
paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 ( 1 ).
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 48 för att anpassa de CPV-koder som avses i
detta direktiv när ändringar av CPV-nomenklaturen ska införas i
detta direktiv och dessa inte medför en ändring av direktivets
tillämpningsområde.
Artikel 28
Sekretess
1.
Om inte annat föreskrivs i detta direktiv eller nationell rätt
som den upphandlande myndigheten omfattas av, särskilt lag
stiftning om tillgång till information, och utan att det påverkar
upplysningsskyldigheten i fråga om tilldelade koncessionskon
trakt och information till anbudssökande och anbudsgivare en
ligt artiklarna 32 och 40, får den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten inte offentliggöra uppgifter som
lämnats in och förklarats konfidentiella av de ekonomiska ak
törerna, inklusive men inte begränsat till tekniska hemligheter,
affärshemligheter och konfidentiella aspekter i anbuden.
Denna artikel ska inte utgöra ett hinder för offentliggörande av
icke-konfidentiella delar av ingångna kontrakt, inbegripet even
tuella senare ändringar.
2.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten får ställa krav på ekonomiska aktörer för att skydda den
konfidentiella karaktären hos de uppgifter som den lämnar ut
under koncessionstilldelningsförfarandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/31
(
1
) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av
den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig
upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 3
346
Artikel 29
Regler för kommunikation
1. Förutom när användning av elektroniska medel är obliga
torisk i enlighet med artiklarna 33.2 och 34 får medlemssta
terna eller de upphandlande myndigheterna och upphandlande
enheterna välja mellan ett eller flera av följande medel för kom
munikation för all kommunikation och allt informationsutbyte:
a) Elektroniska medel.
b) Post eller fax.
c) Muntlig kommunikation, inbegripet telefon, vid annan kom
munikation än den som avser de väsentliga delarna av ett
koncessionstilldelningsförfarande och förutsatt att innehållet
i den muntliga kommunikationen dokumenteras i lämplig
utsträckning på ett varaktigt medium.
d) Personligt överlämnande, mot bekräftelse i form av mottag
ningsbevis.
Medlemsstaterna får i fråga om koncessioner göra användning
av elektroniska medel för kommunikation obligatorisk i fler
situationer än de som avses i artiklarna 33.2 och 34.
2. De valda medlen för kommunikation ska vara allmänt
tillgängliga och icke-diskriminerande, och får således inte be
gränsa de ekonomiska aktörernas tillträde till koncessionstilldel
ningsförfarandet. De verktyg och anordningar som ska användas
för kommunikation med elektroniska medel, liksom deras tek
niska egenskaper, ska vara driftskompatibla med allmänt an
vända IKT-produkter.
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter ska sä
kerställa att kommunikation, informationsutbyte och lagring av
uppgifter sker på ett sådant sätt att alla uppgifters integritet och
den sekretess som gäller för anbudsansökningarna och anbuden
bevaras. De ska inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna
och anbuden förrän tidsfristen för att lämna in dem har löpt ut.
AVDELNING II
BESTÄMMELSER OM TILLDELNING
AV KONCESSIONER:
ALLMÄNNA PRINCIPER OCH FÖRFARANDE
GARANTIER
KAPITEL I
Allmänna principer
Artikel 30
Allmänna principer
1.
En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet ska
vara fri att organisera förfarandet för val av koncessionshavare
förutsatt att detta direktiv följs.
2. Utformningen av koncessionstilldelningsförfarandet ska
följa principerna i artikel 3. Den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten får inte, särskilt inte under konces
sionstilldelningsförfarandet, särbehandla någon genom att lämna
ut information som kan gynna vissa anbudssökande eller an
budsgivare i förhållande till andra.
3. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säker
ställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av koncessions
kontrakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga
skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollek
tivavtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga
bestämmelser som anges i bilaga X.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 48 för att ändra förteckningen i bilaga X där så
krävs, för att lägga till nya internationella avtal som har ratifi
cerats av alla medlemsstater eller när de befintliga internatio
nella avtal som det hänvisas till inte längre har ratificerats av
alla medlemsstater eller på annat sätt har ändrats, till exempel
avseende deras räckvidd, innehåll eller beteckning.
Artikel 31
Koncessionsmeddelanden
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som önskar tilldela en koncession ska informera om detta ge
nom ett koncessionsmeddelande.
2. Koncessionsmeddelanden ska innehålla den information
som anges i bilaga V och i tillämpliga fall varje annan upp
lysning, i enlighet med standardformulärens format, som den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten anser
vara till nytta.
SV
L 94/32
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
347
3. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som önskar tilldela koncessioner för sociala tjänster och andra
särskilda tjänster förtecknade i bilaga IV ska tillkännage sin
avsikt att tilldela sådana koncessioner genom offentliggörande
av ett förhandsmeddelande. Sådana meddelanden ska innehålla
den information som anges i bilaga VI.
4. Med avvikelse från punkt 1 är de upphandlande myndig
heterna eller upphandlande enheterna inte skyldiga att offentlig
göra ett koncessionsmeddelande om byggentreprenaderna eller
tjänsterna kan tillhandahållas enbart av en viss ekonomisk aktör
av någon av följande orsaker:
a) Syftet med koncessionen är att skapa eller erhålla ett unikt
konstverk eller konstnärligt framförande.
b) Frånvaro av konkurrens av tekniska skäl.
c) Det finns en ensamrätt.
d) Skydd av immateriella rättigheter och andra ensamrätter än
de som definieras i artikel 5.10.
Undantagen i leden b, c och d ska endast tillämpas när det inte
finns något rimligt alternativ eller substitut och avsaknaden av
konkurrens inte beror på konstlad begränsning av parametrarna
i koncessionstilldelningen.
5. Med avvikelse från punkt 1 behöver den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten inte offentliggöra nå
got nytt koncessionsmeddelande om inga anbud, inga anbuds
ansökningar, inga lämpliga anbud eller inga lämpliga anbuds
ansökningar har lämnats vid ett föregående koncessionsförfaran
de, förutsatt att de ursprungliga villkoren för koncessionskont
raktet inte väsentligt ändrats och att en rapport lämnas till
kommissionen, om den så begär.
Enligt första stycket ska ett anbud anses vara olämpligt om det
är irrelevant för koncessionen och därför uppenbart inte utan
väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndig
hetens eller upphandlande enhetens behov och krav enligt kon
cessionsdokumenten.
Vid tillämpning av första stycket ska en ansökan anses vara
olämplig
a) om den berörda sökanden ska eller kan komma att uteslutas
i enlighet med artikel 38.5–38.9 eller inte uppfyller de
urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten i enlighet med arti
kel 38.1,
b) om ansökningarna innefattar anbud som inte är lämpliga i
den mening som avses i andra stycket.
Artikel 32
Meddelanden om koncessionstilldelning
1. Senast 48 dagar efter tilldelningen av en koncession ska
upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i enlig
het med förfarandena i artikel 33 lämna ett meddelande om
koncessionstilldelning med resultaten av förfarandet för konces
sionstilldelning. För sociala tjänster och andra särskilda tjänster
som förtecknas i bilaga IV får sådana meddelanden emellertid
grupperas kvartalsvis. I detta fall ska de grupperade meddelan
dena sändas senast 48 dagar efter utgången av varje kvartal.
2. Meddelanden om tilldelning av koncessioner ska innehålla
de uppgifter som anges i bilaga VII eller, när det gäller konces
sioner för sociala tjänster och andra särskilda tjänster som för
tecknas i bilaga IV, de uppgifter som anges i bilaga VIII, och ska
offentliggöras i enlighet med artikel 33.
Artikel 33
Utformning och offentliggörande av meddelanden
1. Koncessionsmeddelanden, meddelanden om tilldelning av
koncessioner och det meddelande som avses i artikel 43.1 andra
stycket ska innehålla de upplysningar som anges i bilagorna V,
VII och VIII och i samma format som standardformulär, in
begripet standardformulären för rättelser.
Kommissionen ska fastställa dessa standardformulär genom ge
nomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 50.
2. De meddelanden som avses i punkt 1 ska utarbetas, skic
kas med elektroniska medel till Europeiska unionens publika
tionsbyrå och offentliggöras i enlighet med bilaga IX. Europeiska
unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten lämna en bekräftelse på att
meddelandet mottagits och att de översända upplysningarna
offentliggjorts samt ange datum för offentliggörandet som ska
utgöra bevis för offentliggörandet. Meddelanden ska offentliggö
ras senast fem dagar efter det att de avsänts. Kostnaderna för
Europeiska unionens publikationsbyrås offentliggörande av
meddelanden ska belasta unionen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/33
Ds 2014:25
Bilaga 3
348
3. Koncessionsmeddelanden ska offentliggöras i sin helhet på
ett eller flera av unionens institutioners officiella språk som den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten väljer.
Endast den eller de språkversionerna ska vara giltig(a). Ett sam
mandrag av de väsentliga delarna i varje meddelande ska offent
liggöras på de andra av unionens institutioners officiella språk.
4. Koncessionsmeddelanden och meddelanden om konces
sionstilldelning får inte offentliggöras på nationell nivå innan
de har offentliggjorts av Europeiska unionens publikationsbyrå,
såvida inte offentliggörandet på unionsnivå inte sker 48 timmar
efter det att Europeiska unionens publikationsbyrå bekräftar att
den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
tagit emot det meddelande som avses i punkt 2. Koncessions
meddelanden och meddelanden om koncessionstilldelning som
offentliggörs på nationell nivå får inte innehålla några andra
upplysningar än de som finns i meddelandena till Europeiska
unionens publikationsbyrå, men ska innehålla en uppgift om
vilken dag meddelandet skickats till Europeiska unionens pub
likationsbyrå.
Artikel 34
Elektronisk tillgång till koncessionsdokument
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska med elektroniska medel ge fri, fullständig, direkt och kost
nadsfri tillgång till koncessionsdokumenten från dagen för of
fentliggörandet av koncessionsmeddelandet eller, om konces
sionsmeddelandet inte innehåller någon inbjudan att lämna an
bud, den dag då en inbjudan att lämna anbud skickades. Den
webbadress där koncessionsdokumenten kan hämtas ska anges i
koncessionsmeddelandet och i inbjudningarna att lämna anbud.
2. Om fri, fullständig, direkt och kostnadsfri tillgång till vissa
koncessionsdokument i väl motiverade fall inte kan ges med
elektroniska medel, på grund av exceptionella säkerhetsskäl eller
tekniska skäl eller på grund av att det krävs en mycket hög
skyddsnivå med tanke på den kommersiella informationens
känsliga art, ska upphandlande myndigheter eller upphandlande
enheter ange i meddelandet eller inbjudan att lämna anbud att
de berörda koncessionsdokumenten kommer att översändas på
annat sätt än med elektroniska medel, och tidsfristen för inläm
ning av anbud ska förlängas.
3. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter el
ler behöriga avdelningar ska till alla sökande eller anbudsgivare
som deltar i koncessionstilldelningsförfarandet lämna ut kom
pletterande upplysningar om koncessionsdokumenten senast sex
dagar före tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att
sådana upplysningar har begärts i god tid.
Artikel 35
Korruptionsbekämpning och förebyggande av
intressekonflikter
Medlemsstaterna ska kräva att upphandlande myndigheter och
upphandlande enheter vidtar lämpliga åtgärder för att bekämpa
bedrägeri, särbehandling och korruption samt effektivt förebyg
ga, identifiera och undvika intressekonflikter som uppstår under
genomförandet av koncessionstilldelningsförfarandena i syfte att
undvika snedvridning av konkurrensen och säkerställa öppenhet
i tilldelningsförfarandet samt lika behandling av alla anbuds
sökande och anbudsgivare.
Begreppet intressekonflikt ska minst omfatta situationer där så
dan personal hos den upphandlande myndighet eller upphand
lande enhet som deltar i genomförandet av koncessionstilldel
ningsförfarandet eller kan påverka resultatet av förfarandet di
rekt eller indirekt har ett finansiellt, ekonomiskt eller annat
personligt intresse som kan ses som komprometterande för
dess opartiskhet och oavhängighet under koncessionstilldel
ningsförfarandet.
I fråga om intressekonflikter ska de antagna åtgärderna inte gå
utöver vad som är strikt nödvändigt för att förhindra en poten
tiell intressekonflikt eller undanröja en konstaterad intressekon
flikt.
KAPITEL II
Förfarandegarantier
Artikel 36
Tekniska krav och funktionskrav
1. Tekniska krav och funktionskrav ska ange vilka egenska
per den byggentreprenad eller de tjänster som är föremål för
koncessionen ska ha. De ska anges i koncessionsdokumenten.
Dessa krav kan också avse den specifika produktionsprocessen
eller tillhandahållandet av de efterfrågade byggentreprenaderna
eller tjänsterna, förutsatt att de är kopplade till föremålet för
kontraktet och står i proportion till dess värde och mål. Dessa
egenskaper kan t.ex. omfatta kvalitetsnivåer, miljö- och klimat
prestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive
tillgänglighet för personer med funktionshinder), bedömning av
överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner,
terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, märk
ning och etikettering eller bruksanvisningar.
2. Om det inte motiveras av föremålet för kontraktet får
tekniska krav och funktionskrav inte innehålla uppgifter om
tillverkning, ursprung eller särskilt framställningsförfarande
som karakteriserar de varor eller tjänster som tillhandahålls av
SV
L 94/34
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
349
en specifik ekonomisk aktör, och inte heller hänvisningar till
varumärke, patent, typ eller tillverkning, om det får till följd att
vissa företag eller varor gynnas eller att andra inte kan komma i
fråga. Sådana hänvisningar ska i undantagsfall vara tillåtna om
en tillräckligt tydlig och begriplig beskrivning av föremålet för
upphandlingen inte är möjlig. Sådana hänvisningar ska följas av
orden ”eller likvärdigt”.
3. En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet får
inte förkasta ett anbud med motiveringen att de erbjudna bygg
entreprenaderna eller tjänsterna inte överensstämmer med de
tekniska krav och funktionskrav som den har hänvisat till, om
anbudsgivaren i sitt anbud med lämpliga medel visar att de
föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller de tekniska
kraven och funktionskraven.
Artikel 37
Förfarandegarantier
1. Koncessioner ska tilldelas enligt de tilldelningskriterier
som den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten fastställt i enlighet med artikel 41 förutsatt att samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Anbudet överensstämmer med de minimikrav som, i till
lämpliga fall, fastställts av den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten.
b) Anbudet överensstämmer med de villkor för deltagande som
avses i artikel 38.1.
c) Anbudsgivaren har inte uteslutits från deltagande i tilldel
ningsförfarandet i enlighet med artikel 38.4–38.7, om inte
annat följer av artikel 38.9.
De minimikrav som avses i led a ska innehålla villkor och
egenskaper (i synnerhet tekniska, fysiska, funktionella och rätts
liga) som alla anbud bör uppfylla eller inneha.
2. Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten ska tillhandahålla följande:
a) I koncessionsmeddelandet: en beskrivning av koncessionen
och villkoren för deltagande.
b) I koncessionsmeddelandet, inbjudan att lämna anbud eller
andra koncessionsdokument: en beskrivning av tilldelnings
kriterierna och i tillämpliga fall de minimikrav som ska upp
fyllas.
3.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten får begränsa antalet anbudssökande eller anbud till en lämp
lig nivå, förutsatt att detta sker på ett öppet sätt och på grund
val av objektiva kriterier. Antalet anbudssökande eller anbuds
givare ska vara tillräckligt stort för att verklig konkurrens ska
kunna garanteras.
4.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten ska delge alla deltagare beskrivningen av det planerade för
farandet och en preliminär tidsfrist för slutförandet. Ändringar
ska delges alla deltagare och, i den mån de berör sådant som
anges i koncessionsmeddelandet, offentliggöras för alla ekono
miska aktörer.
5.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten ska på lämpligt sätt registrera etapperna i förfarandet med
hjälp av de medel den anser lämpliga, i enlighet med arti
kel 28.1.
6.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten får föra förhandlingar med anbudssökande och anbudsgiva
re. Föremålet för koncessionen, tilldelningskriterierna och mini
mikraven får inte ändras under förhandlingarnas gång.
Artikel 38
Urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska kontrollera villkoren för deltagande i fråga om anbuds
sökandenas och anbudsgivarnas yrkesmässiga och tekniska ka
pacitet samt ekonomiska och finansiella ställning, på grundval
av egen försäkran eller referenser som ska lämnas in som bevis
enligt kraven i koncessionsmeddelandet, vilka ska vara icke-dis
kriminerande och stå i proportion till föremålet för koncessio
nen. Villkoren för deltagande ska ha samband med och vara
proportionerliga till behovet av att se till att koncessionshavaren
har förmåga att utföra koncessionen, med hänsyn till föremålet
för koncessionen och syftet att säkerställa verklig konkurrens.
2. En ekonomisk aktör får, för att uppfylla villkoren för
deltagande i punkt 1, vid behov och för en specifik koncession,
åberopa andra enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga
arten av dennes förbindelser med dem. Om den ekonomiska
aktören vill förlita sig på andra enheters kapacitet ska denne
bevisa för den upphandlande myndigheten eller upphandlande
enheten att de nödvändiga resurserna kommer att finnas till
förfogande under hela koncessionsperioden, exempelvis genom
att lägga fram ett åtagande avseende detta från de berörda
enheterna. När det gäller finansiell ställning får den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten kräva att den
ekonomiska aktören och dessa enheter är solidariskt ansvariga
för fullgörandet av kontraktet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/35
Ds 2014:25
Bilaga 3
350
3. På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer
enligt artikel 26 åberopa gruppdeltagarnas eller andra enheters
kapacitet.
4. De upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som avses i artikel 7.1 a ska utesluta en ekonomisk aktör från
att delta i ett koncessionstilldelningsförfarande om de har fast
ställt att denna ekonomiska aktör har varit föremål för en laga
kraftvunnen dom på en av följande grunder:
a) Deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i
artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF ( 1 ).
b) Bestickning enligt definitionen i artikel 3 i konventionen om
kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen
skaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är del
aktiga i ( 2 ) respektive artikel 2.1 i rådets rambeslut
2003/568/RIF ( 3 ), samt korruption enligt definitionen i den
nationella rätt som är tillämplig på den upphandlande myn
digheten eller upphandlande enheten, eller den ekonomiska
aktören.
c) Bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen
om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intres
sen ( 4 ).
d) Terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverk
samhet enligt definitionerna i artiklarna 1 och 3 i rådets
rambeslut 2002/475/RIF ( 5 ), eller anstiftan av eller medhjälp
till eller försök att begå brott i den mening som avses i
artikel 4 i det rambeslutet.
e) Penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitio
nen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/60/EG ( 6 ).
f) Barnarbete och andra former av människohandel enligt de
finitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/36/EU ( 7 ).
Skyldigheten att utesluta en ekonomisk aktör ska också gälla
när den person som den lagakraftvunna domen avser ingår i en
ekonomisk aktörs förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan
eller är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera
detta.
Andra upphandlande enheter än de som avses i artikel 7.1 a får
utesluta en ekonomisk aktör från deltagande i ett koncessions
tilldelningsförfarande om de har kännedom om att denna eko
nomiska aktör har varit föremål för en lagakraftvunnen dom på
någon av de grunder som anges i första stycket i denna punkt.
5. De upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som avses i artikel 7.1 a ska utesluta den ekonomiska aktören
från att delta i ett koncessionstilldelningsförfarande om de har
kännedom om att denne inte har fullgjort sina skyldigheter när
det gäller att betala skatter eller socialförsäkringsavgifter och när
detta har fastställts genom ett domstolsavgörande eller ett ad
ministrativt beslut med slutlig och bindande verkan i enlighet
med de rättsliga bestämmelser som gäller i det land där den
ekonomiska aktören är etablerad eller i den medlemsstat där
den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
finns.
Dessutom får de upphandlande myndigheter och upphandlande
enheter som avses i artikel 7.1 a utesluta, eller kan åläggas av
medlemsstaterna att utesluta, en ekonomisk aktör från delta
gande i ett koncessionstilldelningsförfarande om de på något
lämpligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktören inte har
fullgjort sina skyldigheter när det gäller att betala skatter eller
socialförsäkringsavgifter.
Denna punkt ska inte längre tillämpas när den ekonomiska
aktören har fullgjort sina skyldigheter genom att betala eller
ingå en bindande överenskommelse i syfte att betala skatter
eller socialförsäkringsavgifter som förfallit till betalning, i före
kommande fall inklusive upplupen ränta eller böter.
6. Medlemsstaterna får föreskriva att obligatorisk uteslutning
enligt punkterna 4 och 5 i undantagsfall inte ska tillämpas på
grund av tvingande hänsyn till allmänintresset, såsom folkhälsa
eller miljöskydd.
SV
L 94/36
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kam
pen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 11.11.2008, s. 42).
( 2 ) EGT C 195, 25.6.1997, s. 1.
( 3 ) Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen
mot korruption inom den privata sektorn (EUT L 192, 31.7.2003,
s. 54).
(
4
) EGT C 316, 27.11.1995, s. 48.
(
5
) Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekäm
pande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).
(
6
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 okto
ber 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309,
25.11.2005, s. 15).
(
7
) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april
2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om
skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut
2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).
Ds 2014:25
Bilaga 3
351
Medlemsstaterna får också föreskriva att obligatorisk uteslutning
enligt punkt 5 inte ska tillämpas när det skulle vara klart opro
portionellt med en uteslutning, särskilt om de obetalda skatterna
och socialförsäkringsavgifterna endast avser små belopp eller
om den ekonomiska aktören fick kännedom om det exakta
beloppet som skulle betalas till följd av dennes åsidosättande
av sina skyldigheter när det gäller att betala skatter eller social
försäkringsavgifter vid en tidpunkt då aktören inte hade möjlig
het att vidta åtgärder enligt tredje stycket i punkt 5 före ut
gången av tidsfristen för inlämnande av anbud.
7. Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter
får utesluta eller kan åläggas av medlemsstaterna att utesluta
en ekonomisk aktör från koncessionstilldelningsförfarandet i
någon av följande situationer:
a) Om de på något lämpligt sätt kan påvisa åsidosättande av de
tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 30.3.
b) Om en ekonomisk aktör befinner sig i konkurs eller är
föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är före
mål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med
borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner
sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande för
farande enligt nationella lagar och andra författningar. Den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten får
dock besluta, eller åläggas av medlemsstaten att inte utesluta
en ekonomisk aktör i någon av ovanstående situationer om
den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
har fastställt att den ekonomiska aktören i fråga kommer att
kunna fullgöra koncessionen, med beaktande av tillämpliga
nationella regler och åtgärder avseende fortsatt verksamhet
vid dessa situationer.
c) Om den upphandlande myndigheten på lämpligt sätt kan
visa att en ekonomisk aktör har gjort sig skyldig till ett
allvarligt fel i yrkesutövningen, som gör att dennes redbarhet
kan ifrågasättas.
d) Om en intressekonflikt i den mening som avses i artikel 35
andra stycket inte kan avhjälpas effektivt genom någon an
nan, mindre ingripande åtgärd.
e) Om den upphandlande myndigheten har tillräckligt sanno
lika indikationer för att dra slutsatsen att en ekonomisk
aktör har ingått överenskommelser med andra ekonomiska
aktörer som syftar till att snedvrida konkurrensen.
f) Om en ekonomisk aktör har visat allvarliga eller ihållande
brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt en tidi
gare koncession eller ett tidigare kontrakt med en upphand
lande myndighet eller upphandlande enhet som definieras i
detta direktiv eller i direktiv 2014/25/EU och detta har med
fört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid, eller lett till
skadestånd eller jämförbara påföljder.
g) Om en ekonomisk aktör i allvarlig omfattning har lämnat
oriktiga uppgifter beträffande den information som kan be
gäras för kontroll av att det inte föreligger något skäl för
uteslutning eller av att urvalskriterierna har uppfyllts, har
undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna
de kompletterande handlingar som krävs.
h) Om en ekonomisk aktör otillbörligt har försökt att påverka
den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhe
tens beslutsprocess, eller tillägna sig konfidentiell infor
mation som kan ge aktören otillbörliga fördelar i konces
sionstilldelningsförfarandet eller av oaktsamhet lämna vilse
ledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på be
slut om uteslutning, urval eller tilldelning.
i) I fråga om de koncessioner på försvars- och säkerhetsområ
det som avses i direktiv 2009/81/EG, om en ekonomisk
aktör på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyd
dade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som
krävs för att utesluta risker för medlemsstatens säkerhet.
8. De upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som avses i artikel 7.1 a ska när som helst under förfarandet
utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att denne, med
avseende på handlingar eller försummelser antingen före eller
under förfarandet, befinner sig i någon av de situationer som
avses i punkt 4 i den här artikeln och punkt 5 första stycket i
den här artikeln.
När som helst under förfarandet får upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter utesluta eller åläggas av medlems
staterna att utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att
denne, med avseende på handlingar eller försummelser antingen
före eller under förfarandet, befinner sig i någon av de situatio
ner som avses i punkt 5 andra stycket och punkt 7.
9. En ekonomisk aktör som befinner sig i någon av de si
tuationer som avses i punkterna 4 och 7 får lämna bevis på att
de åtgärder som den ekonomiska aktören vidtagit är tillräckliga
för att bevisa dennes tillförlitlighet, trots att det föreligger rele
vanta skäl för uteslutning. Om bevisen anses vara tillräckliga ska
den berörda ekonomiska aktören inte uteslutas från förfarandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/37
Ds 2014:25
Bilaga 3
352
I detta syfte ska den ekonomiska aktören bevisa att denne har
ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som orsakats
av brottet eller det allvarliga felet i fråga, att denne har klargjort
förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och
genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna
samt har vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska
och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott
eller allvarliga fel. De åtgärder som vidtagits av den ekonomiska
aktören ska bedömas med beaktande av allvarlighetsgraden och
de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga
felet i fråga. Om åtgärderna anses vara otillräckliga ska den
berörda ekonomiska aktören informeras om skälen till beslutet.
En ekonomisk aktör som genom en lagakraftvunnen dom har
uteslutits från att delta i upphandlings- eller koncessionstilldel
ningsförfaranden ska under den period som uteslutningen gäller,
enligt domen i den medlemsstat där domen är giltig, inte ha rätt
att utnyttja den möjlighet som anges i denna punkt.
10. Medlemsstaterna ska i enlighet med lagar och andra för
fattningar samt med hänsyn till unionsrätten fastställa villkoren
för tillämpning av denna artikel. De ska särskilt fastställa den
längsta tillåtna uteslutningsperioden om den ekonomiska aktö
ren inte vidtar några åtgärder enligt punkt 9 för att visa sin
tillförlitlighet. Om denna period inte har fastställts i den laga
kraftvunna domen får den inte överskrida fem år från den dag
då domen meddelades i de fall som avses i punkt 4 och tre år
från dagen för relevant händelse i de fall som avses i punkt 7.
Artikel 39
Sista datum för mottagande av ansökningar om
koncessioner
1. När upphandlande myndigheter eller upphandlande enhe
ter fastställer tidsfrister för mottagande av ansökningar och an
bud ska de ta särskild hänsyn till hur komplex koncessionen är
och hur lång tid som behövs för att utarbeta anbud eller an
sökningar, utan att detta påverkar de minimitidsfrister som fast
ställs i denna artikel.
2. Om ansökningar eller anbud kan lämnas först efter ett
besök på platsen eller efter granskning på plats av underlagen
för koncessionsdokumenten, ska tidsfristerna för mottagande av
ansökningar om koncessionen eller av anbud fastställas så att
alla berörda ekonomiska aktörer får möjlighet att ta del av alla
uppgifter som krävs för att utarbeta ansökningar eller anbud,
och ska i alla händelser vara längre än de minimitidsfrister som
anges i punkterna 3 och 4.
3.
Minimitidsfristen för mottagande av ansökningar, antingen
de innehåller anbud avseende koncessionen eller inte, ska vara
30 dagar från den dag då koncessionsmeddelandet skickades.
4. Om förfarandet äger rum i successiva steg ska minimitids
fristen för mottagande av anbud vara 22 dagar från och med
den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
5. Tidsfristen för mottagande av anbud får minskas med fem
dagar om den upphandlande myndigheten eller upphandlande
enheten godtar att anbud lämnas med elektroniska medel i
överensstämmelse med artikel 29.
Artikel 40
Information till anbudssökande och anbudsgivare
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska så snart som möjligt underrätta varje anbudssökande och
anbudsgivare om de beslut som fattats rörande koncessionstill
delningen, inklusive namnet på den utvalda anbudsgivaren, skä
len till att de har beslutat att förkasta en ansökan eller ett anbud
samt till att de har beslutat att inte tilldela ett kontrakt för vilket
ett koncessionsmeddelande offentliggjorts eller att upprepa för
farandet.
På begäran av berörd part ska den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten snarast möjligt, och i alla händelser
senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran, under
rätta alla anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det utvalda
anbudet.
2. De upphandlande myndigheterna eller upphandlande en
heterna får besluta att inte lämna ut viss information som avses
i punkt 1 om kontraktet, om detta skulle hindra tillämpning av
lag, strida mot allmänintresset, skada offentliga eller privata
ekonomiska aktörers berättigade affärsintressen eller motverka
sund konkurrens mellan dessa aktörer.
Artikel 41
Tilldelningskriterier
1. Koncessioner ska tilldelas på grundval av objektiva krite
rier som överensstämmer med de principer som fastställs i
artikel 3 och som säkerställer att anbuden bedöms i verklig
konkurrens med varandra i syfte att fastställa allmänna ekono
miska fördelar för den upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten.
2. Tilldelningskriterierna ska ha anknytning till koncessions
föremålet och får inte ge den upphandlande myndigheten eller
upphandlande enheten obegränsad valfrihet. De får innefatta
bland annat miljökriterier, sociala kriterier eller kriterier avse
ende innovation.
Dessa kriterier ska åtföljas av krav som gör det möjligt att
effektivt kontrollera de uppgifter som anbudsgivarna lämnar.
De upphandlande myndigheterna eller upphandlande enheterna
ska kontrollera om anbuden verkligen uppfyller tilldelningskri
terierna.
SV
L 94/38
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
353
3. De upphandlande myndigheterna eller upphandlande en
heterna ska förteckna kriterierna i fallande prioritetsordning.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten, när den mottar
ett anbud där det föreslås en innovativ lösning med funktionella
prestanda på en exceptionell nivå, som en omdömesgill upp
handlande myndighet eller upphandlande enhet inte hade kun
nat förutse, i undantagsfall ändra ordningen mellan tilldelnings
kriterierna för att beakta de nya möjligheter som denna inno
vativa lösning medför. I så fall ska den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten informera alla anbudsgivare
om ändringen av prioritetsordningen och utfärda en ny inbju
dan att lämna anbud, med iakttagande av de minimitidsfrister
som avses i artikel 39.4. Om tilldelningskriterierna offentliggjor
des vid offentliggörandet av koncessionsmeddelandet ska den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten offent
liggöra ett nytt koncessionsmeddelande, med iakttagande av de
minimitidsfrister som avses i artikel 39.3.
Ändringen av prioritetsordningen får inte leda till diskrimine
ring.
AVDELNING III
BESTÄMMELSER OM UTFÖRANDE AV KONCESSIONER
Artikel 42
Anlitande av underleverantör
1. Att underleverantörerna iakttar de skyldigheter som avses i
artikel 30.3 ska säkerställas genom lämpliga åtgärder från de
behöriga nationella myndigheterna inom ramen för deras ansvar
och befogenheter.
2. I koncessionsdokumenten får upphandlande myndigheter
eller upphandlande enheter begära eller kan åläggas av en med
lemsstat att begära att anbudsgivaren eller anbudssökanden i
anbudet anger hur stor del av koncessionen som kan komma
att läggas ut på tredje part samt vilka underleverantörer som
föreslås. Denna punkt påverkar inte frågan om huvudentrepre
nörens ansvar.
3. Vid byggkoncessioner och i fråga om tjänster som ska
tillhandahållas vid anläggningen under direkt tillsyn av den upp
handlande myndigheten eller upphandlande enheten, efter det
att koncessionen tilldelats och senast då utförandet av konces
sionen inleds, ska den upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten kräva att koncessionshavaren till den upp
handlande myndigheten eller upphandlande enheten uppger
namn på, kontaktuppgifter till och legala ställföreträdare för
sina underleverantörer som deltar i sådana byggentreprenader
eller tjänster, i den mån de är kända vid den tidpunkten. Den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten ska
kräva att koncessionshavaren underrättar den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten om varje ändring av
dessa uppgifter under koncessionens löptid samt om de upp
gifter som begärs för alla nya underleverantörer som huvud
entreprenören därefter engagerar i sådana byggentreprenader
eller tjänster.
Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna direkt
ålägga koncessionshavaren att tillhandahålla de begärda uppgif
terna.
Första och andra styckena ska inte gälla för varuleverantörer.
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter får ut
vidga eller kan av medlemsstaterna åläggas att utvidga skyldig
heterna enligt första stycket, exempelvis till
a) tjänstekoncessioner som inte avser tjänster som ska tillhan
dahållas vid anläggningarna under tillsyn av den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten eller till va
ruleverantörer som deltar i bygg- eller servicekoncessioner,
b) underleverantörer till koncessionshavarens underleverantörer,
eller ännu längre ned i underleverantörskedjan.
4. I syfte att undvika åsidosättande av de skyldigheter som
avses i artikel 30.3 får lämpliga åtgärder vidtas, t.ex. följande:
a) Om en medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och konces
sionshavare ska den berörda medlemsstaten se till att de
relevanta reglerna tillämpas i överensstämmelse med vill
koren i artikel 30.3.
b) Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter får
kontrollera eller kan av en medlemsstat åläggas att kontrol
lera om det finns skäl för uteslutning av underleverantörer
enligt artikel 38.4–38.10. I sådana fall ska den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten begära att den eko
nomiska aktören byter ut en underleverantör för vilken
kontrollen har visat att det föreligger obligatoriska skäl för
uteslutning. Den upphandlande myndigheten eller upphand
lande enheten får begära eller får av en medlemsstat åläggas
att begära att den ekonomiska aktören byter ut en underle
verantör för vilken kontrollen har visat att det föreligger
icke-obligatoriska skäl för uteslutning.
5. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler enligt
nationell rätt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/39
Ds 2014:25
Bilaga 3
354
6. Medlemsstater som har valt att införa åtgärder enligt
punkterna 1 och 3 ska, genom lagar eller andra författningar
och med beaktande av unionsrätten, fastställa villkor för genom
förande av dessa åtgärder. Medlemsstaterna får därvid begränsa
tillämpligheten av dem, exempelvis för vissa typer av kontrakt,
vissa typer av upphandlande myndigheter, upphandlande enhe
ter eller ekonomiska aktörer eller från och med vissa belopp.
Artikel 43
Ändringar av kontrakt under löptiden
1. Koncessioner får ändras utan ett nytt koncessionstilldel
ningsförfarande enligt detta direktiv i följande fall:
a) Om ändringarna, oberoende av deras penningvärde, anges i
de ursprungliga koncessionsdokumenten genom klara, ex
akta och entydiga ändringsklausuler, som kan omfatta vär
deändringsklausuler, eller optioner. Sådana ändringsklausuler
ska ange omfattningen och arten av eventuella ändringar
eller optioner samt villkoren för när de får tillämpas. Änd
ringar eller optioner som skulle medföra en ändring av kon
cessionens övergripande karaktär är inte tillåtna.
b) För kompletterande byggentreprenader eller tjänster från den
ursprunglige koncessionshavaren vilka har blivit nödvändiga
och som inte ingår i den ursprungliga koncessionen, i de fall
ett byte av koncessionshavare
i) inte kan ske av ekonomiska eller tekniska skäl, såsom
krav på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan
befintlig utrustning, tjänster eller installationer som an
skaffats inom ramen för den ursprungliga koncessionen,
och
ii) skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt
större omkostnader för den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten.
För koncessioner som tilldelas av en upphandlande myndig
het för bedrivande av en annan verksamhet än de verksam
heter som avses i bilaga II får en värdeökning dock inte
överstiga 50 % av värdet på den ursprungliga koncessionen.
Om flera successiva ändringar görs ska denna begränsning
gälla för värdet av varje ändring. Sådana på varandra följande
ändringar får inte syfta till att kringgå detta direktiv.
c) Om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Behovet av ändring har uppstått till följd av omständig
heter som en omdömesgill upphandlande myndighet el
ler upphandlande enhet inte hade kunnat förutse.
ii) Ändringen medför inte att koncessionens övergripande
karaktär ändras.
iii) För koncessioner som tilldelas av en upphandlande myn
dighet för bedrivande av en annan verksamhet än de
verksamheter som avses i bilaga II får en värdeökning
inte överstiga 50 % av värdet på den ursprungliga kon
cessionen. Om flera successiva ändringar görs ska denna
begränsning gälla för värdet av varje ändring. Sådana på
varandra följande ändringar får inte syfta till att kringgå
detta direktiv.
d) Om den koncessionshavare som den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten ursprungligen hade till
delat koncessionen byts ut mot en ny koncessionshavare,
till följd av antingen
i) en entydig ändringsklausul eller en option i överensstäm
melse med led a,
ii) att en annan ekonomisk aktör som uppfyller kriterierna
för det kvalitativa urval som ursprungligen fastställts helt
eller delvis inträder i den ursprungliga koncessionshava
rens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklu
sive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens,
under förutsättning att detta inte medför andra väsentliga
ändringar av kontraktet och inte syftar till att kringgå
tillämpningen av detta direktiv, eller
iii) att den upphandlande myndigheten eller upphandlande
enheten själv tar på sig huvudkoncessionshavarens skyl
digheter gentemot dennes underleverantörer om denna
möjlighet föreligger enligt nationell lagstiftning.
e) Om ändringarna, oberoende av deras värde, inte är väsentliga
i den mening som avses i punkt 4.
Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter som
har ändrat en koncession i de fall som anges i leden b och c
i denna punkt ska offentliggöra ett meddelande om detta i
Europeiska unionens officiella tidning. Ett sådant meddelande ska
innehålla de uppgifter som anges i bilaga XI och ska offentlig
göras i enlighet med artikel 33.
2.
Dessutom får koncessioner ändras, utan att någon kontroll
behöver göras av att villkoren i punkt 4 a–d är uppfyllda, utan
något nytt koncessionstilldelningsförfarande i enlighet med
detta direktiv om värdet av ändringen är lägre än både
i) tröskelvärdet i artikel 8, och
SV
L 94/40
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
355
ii) 10 % av den ursprungliga koncessionens värde.
Ändringen får dock inte medföra att koncessionens övergri
pande karaktär ändras. Om flera successiva ändringar görs ska
värdet bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av
dessa ändringar.
3. När det gäller beräkningen av det värde som avses i punk
terna 2 och 1 b och c ska det uppdaterade värdet vara referen
svärdet när koncessionen innehåller en indexeringsklausul. Om
koncessionen inte innehåller någon indexeringsklausul ska det
uppdaterade värdet beräknas med hänsyn till den genomsnittliga
inflationen i den medlemsstat där den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten finns.
4. En ändring av en koncession under dess löptid ska anses
vara väsentlig i den mening som avses i punkt 1 e om den
innebär att koncessionen till sin art skiljer sig väsentligt från den
koncession som ursprungligen ingicks. Utan att det påverkar
punkterna 1 och 2 ska en ändring i alla händelser anses vara
väsentlig om ett eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) I och med ändringen införs nya villkor som, om de hade
ingått i det ursprungliga koncessionstilldelningsförfarandet,
skulle ha medfört att andra sökande getts tillträde än de
som ursprungligen valdes eller att andra anbud än de som
ursprungligen godkändes skulle ha godkänts eller skulle ha
medfört ytterligare deltagare i koncessionstilldelningsför
farandet.
b) Ändringen innebär att koncessionens ekonomiska jämvikt
ändras till förmån för koncessionshavaren på ett sätt som
inte medgavs i den ursprungliga koncessionen.
c) Ändringen medför att koncessionens omfattning utvidgas
betydligt.
d) Om den koncessionshavare som den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten ursprungligen hade till
delat koncessionen byts ut mot en ny koncessionshavare i
andra fall än de som avses i punkt 1 d.
5. Ett nytt koncessionstilldelningsförfarande i enlighet med
detta direktiv ska krävas för andra ändringar av bestämmelserna
i en koncession under löptiden än de som avses i punkterna 1
och 2.
Artikel 44
Uppsägning av koncessioner
Medlemsstaterna ska se till att upphandlande myndigheter och
upphandlande enheter har möjlighet att enligt de villkor som
fastställs i tillämplig nationell rätt avsluta en koncession under
dess löptid om ett eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) Koncessionen har varit föremål för en ändring som skulle ha
krävt ett nytt koncessionstilldelningsförfarande enligt arti
kel 43.
b) Koncessionären befann sig vid koncessionstilldelningen i nå
gon av de situationer som avses i artikel 38.4 och borde
därför ha uteslutits från koncessionstilldelningsförfarandet.
c) Europeiska unionens domstol finner i ett förfarande i enlig
het med artikel 258 i EUF-fördraget att en medlemsstat har
underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt fördragen, ge
nom att en upphandlande myndighet eller upphandlande
enhet som tillhör den medlemsstaten har tilldelat den be
rörda koncessionen utan att iaktta kraven enligt fördragen
och detta direktiv.
Artikel 45
Övervakning och rapportering
1. För att säkerställa ett korrekt och effektivt genomförande
ska medlemsstaterna se till att åtminstone de uppgifter som
anges i denna artikel utförs av en eller flera myndigheter eller
strukturer. De ska för kommissionen uppge vilka myndigheter
eller strukturer som är behöriga för dessa uppgifter.
2. Medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av reglerna
för tilldelning av koncessionskontrakt övervakas. Då övervak
ningsmyndigheter eller övervakningsstrukturer upptäcker speci
fika överträdelser, såsom bedrägeri, korruption, intressekonflik
ter och andra allvarliga oegentligheter eller systemproblem, ska
de ha behörighet att hänvisa överträdelserna eller problemen till
nationella revisionsmyndigheter, domstolar, tribunaler eller an
dra lämpliga myndigheter eller strukturer, såsom ombudsman
nen, de nationella parlamenten eller dessas utskott.
3. Resultaten av övervakningsverksamheten i enlighet med
punkt 2 ska offentliggöras genom lämpliga informationsmedel.
Kommissionen får, högst vart tredje år, begära att medlemssta
terna till kommissionen översänder en övervakningsrapport
med en översikt över de mest frekventa orsakerna till felaktig
tillämpning av reglerna för tilldelning av koncessionskontrakt,
inbegripet eventuella strukturella eller återkommande problem
med tillämpningen av reglerna, inbegripet eventuella fall av
bedrägeri och annat olagligt beteende.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/41
Ds 2014:25
Bilaga 3
356
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att information och väg
ledning om tolkning och tillämpning av unionsrätten om till
delning av koncessionskontrakt kostnadsfritt finns tillgänglig,
för att hjälpa upphandlande myndigheter och upphandlande
enheter och ekonomiska aktörer att tillämpa unionens regler
korrekt.
AVDELNING IV
ÄNDRINGAR AV DIREKTIVEN 89/665/EEG OCH
92/13/EEG
Artikel 46
Ändringar av direktiv 89/665/EEG
Direktiv 89/665/EEG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1.1 ska ersättas med följande:
”1. Detta direktiv ska tillämpas på kontrakt som avses i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (*), så
vida inte sådana kontrakt är undantagna i enlighet med ar
tiklarna 7, 8, 9, 10, 11, 12, 15, 16, 17 och 37 i det direk
tivet.
Detta direktiv ska också tillämpas på sådana koncessioner
tilldelade av upphandlande myndigheter som avses i Europa
parlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (**), såvida inte
sådana koncessioner är undantagna i enlighet med artiklarna
10, 11, 12, 17 och 25 i det direktivet.
Kontrakt i den mening som avses i detta direktiv inbegriper
offentliga kontrakt, ramavtal, bygg- och tjänstekoncessioner
och dynamiska inköpssystem.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker
ställa att en upphandlande myndighets beslut om kontrakt
som omfattas av direktiv 2014/24/EU eller direktiv
2014/23/EU kan prövas effektivt och i synnerhet så skynd
samt som möjligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i det här
direktivet, när det görs gällande att sådana beslut innebär en
överträdelse av unionsrätten om offentlig upphandling eller
nationella bestämmelser som införlivar denna rätt.
___________
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av
den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om
upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94,
28.3.2014, s. 65).
(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av
den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner
(EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).”
2. Artikel 2a.2 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”Kontrakt enligt beslut om tilldelning av ett kontrakt som
omfattas av direktiv 2014/24/EU eller direktiv
2014/23/EU får inte ingås före utgången av en tidsfrist
på minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen
efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet över
sänds till de berörda anbudsgivarna och anbudssökande
na, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om
andra medel för kommunikation används, före utgången
av en tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kon
traktet översänds till de berörda anbudsgivarna och an
budssökandena eller minst tio kalenderdagar räknat från
och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av
kontraktet har erhållits.”
b) I fjärde stycket ska den första strecksatsen ersättas med
följande:
”— en sådan kortfattad redogörelse för skälen till beslutet
som avses i artikel 55.2 i direktiv 2014/24/EU, om
inget annat föreskrivs i artikel 55.3 i det direktivet,
eller i artikel 40.1 andra stycket i direktiv
2014/23/EU, om inget annat föreskrivs i artikel 40.2
i det direktivet, och”
3. Artikel 2b ska ändras på följande sätt:
a) I första stycket ska
i) led a ersättas med följande:
”a) Om direktiv 2014/24/EU eller, när det är lämp
ligt, direktiv 2014/23/EU inte kräver att ett före
gående meddelande om upphandling ska offent
liggöras i Europeiska unionens officiella tidning.”,
ii) led c ersättas med följande:
”c) När det är fråga om ett kontrakt som grundar sig
på ett ramavtal i enlighet med artikel 33 i direktiv
2014/24/EU och när det är fråga om ett särskilt
kontrakt som grundar sig på ett dynamiskt in
köpssystem i enlighet med artikel 34 i det direk
tivet.”
b) I andra stycket ska första och andra strecksatserna ersättas
med följande:
”— om det föreligger en överträdelse av artikel 33.4 c
eller av artikel 34.6 i direktiv 2014/24/EU, och
SV
L 94/42
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
357
— om kontraktsvärdet uppskattas motsvara eller över
stiga tröskelvärdena i artikel 4 i direktiv
2014/24/EU.”
4. I artikel 2c ska orden ”direktiv 2004/18/EG” ersättas med
orden ”direktiv 2014/24/EU eller 2014/23/EU”.
5. Artikel 2d ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i) Led a ska ersättas med följande:
”a) om den upphandlande myndigheten har tilldelat
ett kontrakt utan föregående offentliggörande av
ett meddelande om upphandling i Europeiska
unionens officiella tidning utan att detta är tillåtet
i enlighet med direktiv 2014/24/EU eller
2014/23/EU ,”.
ii) I led b ska orden ”direktiv 2004/18/EG” ersättas med
orden ”direktiv 2014/24/EU eller 2014/23/EU”.
b) I punkt 4 ska första strecksatsen ersättas med följande:
”— den upphandlande myndigheten anser att tilldel
ningen av ett kontrakt utan föregående offentliggö
rande av ett meddelande om upphandling i Europeiska
unionens officiella tidning är tillåten i enlighet med
direktiv 2014/24/EU eller 2014/23/EU,”.
c) I punkt 5 ska första strecksatsen ersättas med följande:
”— den upphandlande myndigheten anser att tilldel
ningen av ett kontrakt är förenlig med artikel 33.4
c eller artikel 34.6 i direktiv 2014/24/EU,”.
6. Artikel 2f.1 a ska ersättas med följande:
”a) före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från
och med dagen efter det att
— den upphandlande myndigheten har offentliggjort ett
meddelande om tilldelning av kontrakt i enlighet
med artiklarna 50 och 51 i direktiv 2014/24/EU
eller artiklarna 31 och 32 i direktiv 2014/23/EU,
under förutsättning att detta meddelande innehåller
en motivering av den upphandlande myndighetens
beslut att tilldela kontraktet utan föregående offent
liggörande av ett meddelande om upphandling i Eu
ropeiska unionens officiella tidning, eller
— den upphandlande myndigheten har underrättat de
berörda anbudsgivarna och anbudssökandena om
kontraktets ingående, under förutsättning att under
rättelsen innehåller en sådan kortfattad redogörelse
för skälen till beslutet som avses i artikel 55.2 i
direktiv 2014/24/EU, om inget annat föreskrivs i
artikel 55.3 i det direktivet eller i artikel 40.1 andra
stycket i direktiv 2014/23/EU, om inget annat före
skrivs i artikel 40.2 i det direktivet; detta alternativ
gäller även i de fall som avses i artikel 2b c i det här
direktivet,”
7. Artikel 3.1 ska ersättas med följande:
”1. Kommissionen får åberopa det förfarande som avses i
punkterna 2–5 om den, innan ett kontrakt ingås, anser att
en allvarlig överträdelse av unionsrätten på området offentlig
upphandling har begåtts under ett kontraktstilldelningsför
farande som omfattas av direktiv 2014/24/EU eller
2014/23/EU.”
Artikel 47
Ändringar av direktiv 92/13/EEG
Direktiv 92/13/EEG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1.1 ska ersättas med följande:
”1. Detta direktiv ska tillämpas på kontrakt som avses i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (*), så
vida inte sådana kontrakt är undantagna i enlighet med ar
tiklarna 18–24, 27–30, 34 eller 55 i det direktivet.
Kontrakt enligt det här direktivet inbegriper varukontrakt,
byggentreprenadkontrakt, tjänstekontrakt, bygg- och tjäns
tekoncessioner, ramavtal och dynamiska inköpssystem.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/43
Ds 2014:25
Bilaga 3
358
Detta direktiv ska också tillämpas på sådana koncessioner
tilldelade av upphandlande enheter som avses i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2014/23/EU (**), såvida inte så
dana kontrakt är undantagna i enlighet med artiklarna 10,
12, 13, 14, 16, 17 och 25 i det direktivet.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker
ställa att en upphandlande enhets beslut om kontrakt som
omfattas av direktiv 2014/25/EU eller direktiv 2014/23/EU
kan prövas effektivt och i synnerhet så skyndsamt som möj
ligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i det här direktivet, när
det görs gällande att sådana beslut innebär en överträdelse av
unionsrätten om upphandling eller nationella bestämmelser
som införlivar denna rätt.
___________
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av
den 26 februari 2014 om samordning av förfarandena
vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter
och posttjänster (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av
den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner
(EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).”
2. Artikel 2a.2 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”Kontrakt enligt beslut om tilldelning av ett kontrakt som
omfattas av direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU får
inte ingås före utgången av en tidsfrist på minst tio ka
lenderdagar räknat från och med dagen efter det att be
slutet om tilldelning av kontraktet översänds till de be
rörda anbudsgivarna och anbudssökandena, om telefax
eller elektroniska medel används, eller, om andra medel
för kommunikation används, före utgången av en tidsfrist
på minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen
efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet över
sänds till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena
eller minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen
efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet har
erhållits.”
b) I fjärde stycket ska första strecksatsen ersättas med föl
jande:
”— den kortfattade redogörelse för skälen till beslutet
som avses i artikel 75.2 i direktiv 2014/25/EU, om
inget annat föreskrivs i artikel 75.3 i det direktivet
eller i artikel 40.1 andra stycket i direktiv
2014/23/EU, om inget annat föreskrivs i artikel 40.2
i det direktivet, och”.
3. Artikel 2b ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ändras på följande sätt:
i) Led a ska ersättas med följande:
”a) Om direktiv 2014/25/EU eller, när det är lämp
ligt, direktiv 2014/23/EU inte kräver att ett före
gående meddelande om upphandling ska offent
liggöras i Europeiska unionens officiella tidning.”
ii) Led c ska ersättas med följande:
”c) När det är fråga om särskilda kontrakt som grun
dar sig på ett dynamiskt inköpssystem i enlighet
med artikel 52 i direktiv 2014/25/EU.”
b) I andra stycket ska första och andra strecksatserna ersättas
med följande:
”— det föreligger en överträdelse av artikel 52.6 i direktiv
2014/25/EU, och
— kontraktsvärdet uppskattas motsvara eller överstiga
tröskelvärdena i artikel 15 i direktiv 2014/25/EU.”
4. I artikel 2c ska orden ”direktiv 2004/17/EG” ersättas med
orden ” direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU.”
5. Artikel 2d ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i) Led a ska ersättas med följande:
”a) om den upphandlande enheten har tilldelat ett
kontrakt utan föregående offentliggörande av ett
meddelande om upphandling i Europeiska unionens
officiella tidning utan att detta är tillåtet i enlighet
med direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU,”.
ii) I led b ska orden ”direktiv 2004/17/EG” ersättas med
orden ”direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU.”
b) I punkt 4 ska första strecksatsen ersättas med följande:
”— den upphandlande enheten anser att tilldelningen av
ett kontrakt utan föregående offentliggörande av ett
meddelande om upphandling i Europeiska unionens
officiella tidning är tillåten i enlighet med direktiv
2014/25/EU eller 2014/23/EU,”.
SV
L 94/44
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
359
c) I punkt 5 ska första strecksatsen ersättas med följande:
”— den upphandlande enheten anser att tilldelningen av
ett kontrakt är förenlig med artikel 52.6 i direktiv
2014/25/EU.”
6. I artikel 2f.1 ska led a ersättas med följande:
”a) före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från
och med dagen efter det att
— den upphandlande enheten har offentliggjort ett
meddelande om tilldelning av kontraktet i enlighet
med artiklarna 70 och 71 i direktiv 2014/25/EU
eller artiklarna 31 och 32 i direktiv 2014/23/EU,
under förutsättning att detta meddelande innehåller
en motivering av den upphandlande enhetens beslut
att tilldela kontraktet utan att ett föregående medde
lande om upphandling offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning, eller
— den upphandlande enheten har underrättat de be
rörda anbudsgivarna och anbudssökandena om
kontraktets ingående, under förutsättning att under
rättelsen innehåller en sådan kortfattad redogörelse
för skälen till beslutet som avses i artikel 75.2 i
direktiv 2014/25/EU om inget annat föreskrivs i ar
tikel 75.3 i det direktivet eller i artikel 40.1 andra
stycket i direktiv 2014/23/EU, om inget annat före
skrivs i artikel 40.2 i det direktivet. Detta alternativ
gäller även i de fall som avses i artikel 2b c i det här
direktivet,”
7. Artikel 8.1 ska ersättas med följande:
”1. Kommissionen får åberopa förfarandet enligt punk
terna 2–5, om den, innan ett kontrakt ingås, anser att en
allvarlig överträdelse av unionsrätten om upphandling har
begåtts i samband med ett kontraktstilldelningsförfarande
som omfattas av direktiv 2014/25/EU eller direktiv
2014/23/EU, eller i förhållande till artikel 26.1 i direktiv
2014/25/EU för de upphandlande enheter som omfattas av
den bestämmelsen.”
AVDELNING V
DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDE
BEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 48
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i
artiklarna 7.3, 9.4, 27.2 och 30.4 ska ges till kommissionen
tills vidare från och med den 17 april 2014.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7.3,
9.4, 27.2 och 30.4 får när som helst återkallas av Europapar
lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att dele
geringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att
gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet
angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter
som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7.3, 9.4, 27.2
och 30.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet
eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten
inom en period av två månader från den dag då akten delgavs
Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet
och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kom
missionen om att de inte kommer att invända. Denna period
ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller
rådets initiativ.
Artikel 49
Skyndsamt förfarande
1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i
kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning
görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt
till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till
varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en
delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i arti
kel 48.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan
dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett
den sitt beslut om invändning.
Artikel 50
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av rådgivande kommittén för
offentlig upphandling, som inrättats genom rådets beslut
71/306/EEG ( 1 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i den
mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/45
(
1
) Rådets beslut 71/306/EEG av den 26 juli 1971 om inrättande av en
rådgivande kommitté för offentliga bygg- och anläggningskontrakt
(EGT L 185, 16.8.1971, s. 15).
Ds 2014:25
Bilaga 3
360
2. När det hänvisas till denna artikel ska artikel 4 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 51
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 18 april 2016. De ska genast överlämna
texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis
ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom
det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 52
Övergångsbestämmelser
Hänvisningar till artikel 1.3 a och b i direktiv 2004/17/EG och
till artikel 1.3 och 1.4 samt avdelning III i direktiv 2004/18/EG
ska anses som hänvisningar till det här direktivet.
Artikel 53
Övervakning och rapportering
Kommissionen ska utvärdera de ekonomiska effekterna på den
inre marknaden av tillämpningen av de tröskelvärden som fast
ställs i artikel 8, särskilt faktorer som gränsöverskridande till
delning av kontrakt och transaktionskostnader, och avge en
rapport om detta till Europaparlamentet och rådet senast den
18 april 2019. Lämpligheten av tröskelvärdenas nivå ska också
granskas vid förhandlingar enligt WTO-avtalet med beaktande
av effekterna av inflationen och transaktionskostnaderna. Kom
missionen ska, där så är möjligt och lämpligt, överväga att
föreslå en ökning av de tröskelvärden som är tillämpliga enligt
WTO-avtalet under nästa förhandlingsrunda.
Om de tröskelbelopp som ska tillämpas enligt WTO-avtalet
förändras ska rapporten i förekommande fall följas av ett lag
stiftningsförslag om ändring av de tröskelvärden som fastställs i
detta direktiv.
Kommissionen ska också utvärdera de ekonomiska effekterna på
den inre marknaden av undantagen i artikel 12 med beaktande
av vattensektorns specifika struktur, och avge en rapport om
detta till Europaparlamentet och rådet senast den 18 april 2019.
Kommissionen ska se över hur detta direktiv fungerar och rap
portera till Europaparlamentet och rådet senast den 18 april
2021 och vart femte år därefter, på grundval av sådan infor
mation som ska tillhandahållas av medlemsstaterna i enlighet
med artikel 45.3.
Kommissionen ska göra resultaten av de översyner som gjorts i
enlighet med fjärde stycket allmänt tillgängliga.
Artikel 54
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Detta direktiv får inte tillämpas på tilldelning av koncessioner
som omfattades av ett anbudsförfarande eller tilldelades före den
17 april 2014.
Artikel 55
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 26 februari 2014.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
D. KOURKOULAS
Ordförande
SV
L 94/46
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
361
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 5.7 ( 1 )
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar
— nybyggnad, renovering och normal
reparation
45000000
45,1
Mark- och grundarbeten 45100000
45,11 Rivning av hus; markarbe
ten
Denna undergrupp omfattar
— rivning och rasering av byggnader och
andra anläggningar
— röjning av byggplatser
— markarbeten: schaktning, deponering,
nivellering av byggplatser,
dikesgrävning, bergrensning,
sprängning etc.
— iordningställande av gruvarbetsplatser:
— avtäckning
samt
annat
iordningställande av ägor och platser
som innehåller mineraler
Undergruppen omfattar även
— dränering av byggplatser
— dränering av jordbruks- eller
skogsbruksmark
45110000
45,12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar
— provborrning och tagning av kärnprov
för byggande, för geofysiska,
geologiska eller liknande ändamål
Denna undergrupp omfattar inte
— borrning av källor för produktion av
råpetroleum eller naturgas, se 11.20
— brunnsborrning, se 45.25
— schaktsänkning, se 45.25
— spårning av olje- och naturgasfält,
utförande av geofysiska, geologiska
och seismiska undersökningar, se
74.20
45120000
45,2
Bygg- och anläggnings
arbeten
45200000
_____________
( 1 ) Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/47
Ds 2014:25
Bilaga 3
362
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
45,21 Uppförande av hus och
andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar
— byggande av alla slags byggnader,
byggande av anläggningar inom väg-
och vattenbyggnad o.d.
— broar, inklusive sådana för upphöjda
vägar, viadukter, tunnlar och
tunnelbanor
— rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät
för el och telekommunikation
— rörledningar i tätort, tätortsnät för el
och telekommunikation
— samt därmed förknippade arbeten,
— montering och uppförande på plats av
monteringsfärdiga byggnader
Denna undergrupp omfattar inte
— tjänster i anslutning till råpetroleum-
och naturgasutvinning, se 11.20
— uppförande
av
kompletta
monteringsfärdiga byggnader av
egentillverkade delar av annat material
än betong, se huvudgrupperna 20, 26
och 28
— anläggning av stadion, simbassänger,
idrottshallar, tennisbanor, golfbanor
eller andra idrottsanläggningar,
exklusive uppförande av byggnader, se
45.23
— bygginstallationer, se 45.3
— slutbehandling av byggnader, se 45.4
— arkitektverksamhet
och
teknisk
konsultverksamhet, se 74.20
— projektledning för byggande, se 74.20
45210000
utom:
– 45213316
45220000
45231000
45232000
45,22 Takarbeten
Denna undergrupp omfattar
— byggande av tak
— taktäckning
— impregnering
45261000
45,23 Anläggning av motorvägar,
vägar, flygfält och idrotts
anläggningar
Denna undergrupp omfattar
— anläggning av vägar, gator samt andra
kör- och gångvägar
— anläggning av järnvägar
— anläggning
av
start-
och
landningsbanor på flygfält
— anläggning av stadion, simbassänger,
idrottshallar, tennisbanor, golfbanor
eller andra idrottsanläggningar,
exklusive uppförande av byggnader
45212212 och
DA03
45230000
utom:
– 45231000
– 45232000
– 45234115
SV
L 94/48
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
363
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
— målning av vägmarkeringar och
markeringar på parkeringsplatser
Denna undergrupp omfattar inte
— förberedande markarbeten, se 45.11
45,24 Vattenbyggnad
Denna undergrupp omfattar
— anläggning av vattenleder, hamn- och
flodarbeten, småbåtshamnar (marinor),
slussar etc.
— dammar, diken o.d.
— muddring
— undervattensarbete
45240000
45,25 Andra bygg- och anlägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar
— bygg- eller anläggningsverksamhet
som är specialiserad inom något för
olika slags konstruktioner gemensamt
område och fordrar
specialistkompetens eller
specialutrustning
— grundläggning inklusive pålning
— borrning och byggande av brunnar,
schaktsänkning
— uppförande av icke egentillverkade
stålelement
— bockning av stål
— murning och stenläggning
— resning och nedmontering av
byggnadsställningar och
arbetsplattformar, inklusive uthyrning
av byggnadsställningar och
arbetsplattformar
— uppförande av skorstenar och
industriugnar
Denna undergrupp omfattar inte
— uthyrning av byggnadsställningar utan
resning och nedmontering, se 71.32
45250000
45262000
45,3 Bygginstallationer 45300000
45,31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar
installation i byggnader och andra
anläggningar av
— elkablar och elarmatur
— telekommunikationssystem
— elvärmesystem
— antenner
45213316
45310000
utom:
– 45316000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/49
Ds 2014:25
Bilaga 3
364
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
— brandlarm
— tjuvlarm
— hissar och rulltrappor
— åskledare etc.
45,32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar
— installation i byggnader och andra
anläggningar av värme-, ljud- eller
vibrationsisolering
Denna undergrupp omfattar inte
— impregnering, se 45.22
45320000
45,33 VVS-arbeten
Denna undergrupp omfattar
— installation i byggnader och andra
anläggningar av
— vattensystem samt sanitetsutrustning
— gasarmaturer
— värme-, ventilations-, kyl- och
luftkonditioneringsutrustning
inklusive ledningar
— sprinklersystem
Denna undergrupp omfattar inte
— installation av elvärmesystem, se
45.31
45330000
45,34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar
— installation av belysnings- och
signalsystem till vägar, järnvägar,
flygfält och hamnar
— installation i byggnader och andra
anläggningar av andra armaturer och
anordningar
45234115
45316000
45340000
45,4
Slutbehandling av bygg
nader
45400000
45,41 Puts-, fasad- och stuck
atörsarbeten
Denna undergrupp omfattar
— anbringande på byggnader och andra
anläggningar av invändig eller
utvändig puts och stuck inklusive
närstående basmaterial för putsning
45410000
45,42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar
— installation av icke egentillverkade
dörrar, fönster, dörr- och
fönsterkarmar, kök med fast
inredning, trappor, butiksinredning
o.d., av trä eller andra material
45420000
SV
L 94/50
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
365
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
— invändig slutbehandling, såsom arbete
med tak, väggbeklädnader av trä och
flyttbara skiljeväggar
Denna undergrupp omfattar inte
— läggning av parkett och andra
golvbeläggningar av trä, se 45.43
45,43 Golv- och väggbelägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar
— läggning, uppsättning eller fastsättning
i byggnader och andra anläggningar av
— vägg- eller golvplattor av keramiskt
material, betong eller huggen sten
— parkett och andra golvbeläggningar av
trä
— mattor samt golvbeläggningar av
linoleum, inklusive av gummi eller
plast
— terrazzo-, marmor-, granit- eller
skiffergolv eller -väggar
— tapeter
45430000
45,44 Måleri- och glasmästeri
arbeten
Denna undergrupp omfattar
— invändig och utvändig målning av
byggnader
— målning av anläggningar inom väg-
och vattenbyggnad o.d.
— installation av glas, speglar etc.
Denna undergrupp omfattar inte
— installation av fönster, se 45.42
45440000
45,45 Annan slutbehandling av
byggnader
Denna undergrupp omfattar
— installation av privata simbassänger
— rengöring med ånga, blästring och
liknande behandling av fasader
— annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar inte
— invändig rengöring av byggnader och
andra konstruktioner, se 74.70
45212212 och
DA04
45450000
45,5
Uthyrning av bygg- och
anläggningsmaskiner med
förare
45500000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/51
Ds 2014:25
Bilaga 3
366
Nace Rev. 1 (
1
)
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
45,50 Uthyrning av bygg- och
anläggningsmaskiner med
förare
Denna undergrupp omfattar inte
— uthyrning
av
bygg-
och
anläggningsmaskiner samt -utrustning
utan förare, se 71.32
45500000
( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT
L 293, 24.10.1990, s. 1).
SV
L 94/52
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
367
BILAGA II
VERKSAMHETER SOM UTÖVAS AV UPPHANDLANDE ENHETER ENLIGT ARTIKEL 7
Bestämmelserna i detta direktiv om koncessioner som tilldelas av upphandlande enheter ska tillämpas på följande verk
samheter:
1. Beträffande gas och värme:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produk
tion, transport eller distribution av gas eller värme.
b) Leverans av gas eller värme till sådana fasta nät.
Om en upphandlande enhet såsom avses i artikel 7.1 b och c levererar gas eller värme till fasta nät som tillhandahåller
tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
i) Den upphandlande enhetens produktion av gas eller värme är en oundviklig följd av utövandet av en annan
verksamhet än någon av dem som avses i denna punkt eller i punkterna 2 och 3 i denna bilaga.
ii) Leverans till det publika nätet syftar endast till att använda denna produktion ekonomiskt och utgör högst 20 % av
enhetens omsättning, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.
I detta direktiv avses med leverans generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning av gas. Produktion av
gas i form av utvinning omfattas dock av punkt 4 i denna bilaga.
2. Beträffande el:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produk
tion, transport eller distribution av el.
b) Leverans av el till sådana fasta nät.
I detta direktiv avses med elleveranser generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning av el.
Om en upphandlande enhet såsom avses i artikel 7.1 b och c levererar el till fasta nät som tillhandahåller tjänster för
allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga följande
villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande enhetens produktion av el behövs för utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som
avses i denna punkt eller i punkterna 1 och 3 i denna bilaga.
b) Leverans till det publika nätet beror endast på den upphandlande enhetens egen förbrukning och har inte överstigit
30 % av dess totala produktion av energi, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år
medräknat.
3. Verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten på områdena
järnvägstransporter, automatiserade system, spårvagnar, trådbussar, bussar eller linbana.
Ett nät för transporttjänster ska anses föreligga om tjänsten tillhandahålls enligt driftsvillkor som fastställs av en
behörig myndighet i en medlemsstat, t.ex. i fråga om linjedragning, kapacitet som ska finnas tillgänglig eller turtäthet.
4. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplatser och kusthamnar eller
inlandshamnar eller andra terminaler för transport i luften, till havs eller på inre vattenvägar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/53
Ds 2014:25
Bilaga 3
368
5. Verksamhet som avser tillhandahållande av
a) posttjänster,
b) andra tjänster än posttjänster, förutsatt att dessa tjänster tillhandahålls av en enhet som också tillhandahåller
posttjänster enligt andra stycket led ii i denna punkt och att de villkor som fastställs i artikel 34.1 i direktiv
2014/25/EU inte är uppfyllda med avseende på de tjänster som omfattas av andra stycket led ii.
Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 97/67/EG gäller följande definitioner i detta direktiv:
i) postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga utformning som den ska överlämnas i, oavsett vikt. Sådana
försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt
postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde, oavsett vikt.
ii) posttjänster: insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser. Detta omfattar både tjänster
inom och utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd i enlighet med direktiv 97/67/EG.
iii) andra tjänster än posttjänster: tjänster som tillhandahålls på följande områden:
— Tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster både före och efter försändelsen, inbegripet närser
vice).
— Tjänster som gäller postförsändelser som inte innefattas i led a, till exempel oadresserad direktreklam.
6. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
a) utvinna olja eller gas,
b) undersöka förekomsten av eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
SV
L 94/54
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
369
BILAGA III
FÖRTECKNING ÖVER UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 7.2 B
Rättigheter som har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet av dessa
rättigheter har grundats på objektiva kriterier ska inte utgöra särskilda rättigheter eller ensamrätter i den mening som
avses i detta direktiv. I följande förteckning anges förfaranden där tillräcklig föregående öppenhet har säkerställts och där
beviljandet av tillstånd grundas på andra unionslagstiftningsakter som inte beviljar särskilda rättigheter eller ensamrätter i
den mening som avses i detta direktiv:
a) Beviljande av tillstånd att driva naturgasinstallationer i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 4 i direktiv
2009/73/EG.
b) Tillstånd eller inbjudan att lämna anbud för uppförande av nya elproduktionsanläggningar i enlighet med direktiv
2009/72/EG.
c) Beviljandet i enlighet med förfarandena i artikel 9 i direktiv 97/67/EG av tillstånd för en posttjänst som inte omfattas
av monopol eller får monopoliseras.
d) Ett förfarande för beviljande av tillstånd att genomföra en verksamhet som inbegriper utvinning av kolväten i enlighet
med direktiv 94/22/EG.
e) Offentliga tjänstekontrakt i den mening som avses i förordning (EG) nr 1370/2007 för tillhandahållande av kollektiv
trafik med buss, spårvagn, järnväg eller tunnelbana, som tilldelats genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande i
enlighet med artikel 5.3 i den förordningen, förutsatt att dess varaktighet är förenlig med artikel 4.3 eller 4.4 i den
förordningen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/55
Ds 2014:25
Bilaga 3
370
BILAGA IV
TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 19
Benämning CPV-kod
79611000-0, 75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79622000-0 (Tillhandahållande av
hemtjänstpersonal), 79624000-4 (Förmedling av vårdpersonal) och 79625000-1 (Förmed
ling av läkare) 85000000-9 till 85323000-9, 85143000-3,
98133100-5, 98133000-4, 98200000-5 och 98500000-8 (Privata hushåll med anställd
personal) och 98513000-2 till 98514000-9 (Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemannings
tjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för
hushåll och Hemtjänst)
Hälsovård, socialtjänst och
närbesläktade tjänster
85321000-5 och 85322000-2, 75000000-6 (Offentlig förvaltning, försvar och socialför
säkringstjänster), 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, 79995000-5 till 79995200-7,
80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8, 92000000-1 till 92342200-2,
92360000-2 till 92700000-8,
79950000-8 (Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser),
79951000-5 (Organisering av seminarier), 79952000-2 (Evenemang), 79952100-3 (An
ordnande av kulturevenemang), 79953000-9 (Festivalarrangemang), 79954000-6 (Festar
rangemang), 79955000-3 (Anordnande av modevisningar), 79956000-0 (Anordnande av
mässor och utställningar)
Administration inom soci
altjänsten, utbildnings
administration hälsovårds
förvaltning och administ
ration avseende kultur
75300000-9
Obligatorisk socialförsäk
ring ( 1 )
75310000-2, 75311000-9, 75312000-6,
75313000-3, 75313100-4, 75314000-0,
75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och
personliga tjänster, inklu
sive fackföreningstjänster,
tjänster utförda av poli
tiska organisationer, tjäns
ter tillhandahållna av ung
domsorganisationer och
andra medlemsorganisa
tionstjänster
98131000-0
Tjänster i samband med
religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0
(55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9
Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser).
55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000-2 Catering
för övriga företag eller övriga institutioner, 55524000-9 Skolbespisning
55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för
särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal, 55523100-3 Servering av skolmåltider
Hotell- och restaurang
tjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5
Juridiska tjänster, i den
mån de inte är undantagna
enligt artikel 10.8 d
SV
L 94/56
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
371
Benämning CPV-kod
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och
statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9 Fängelserelaterade tjänster,
tjänster för allmän säkerhet
och räddningstjänster, i
den mån de inte är un
dantagna enligt arti
kel 10.8 g
79700000-1 till 79721000-4 (Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säkerhetstjänster,
Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning
av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster)
79722000-1 (Grafologi), 79723000-8 (Avfallsanalys)
Undersöknings- och säker
hetstjänster
64000000-6 (Post- och telekommunikationstjänster), 64100000-7 (Post- och budtjänster),
64110000-0 (Postgång), 64111000-7 (Posttjänster för tidningar och tidskrifter),
64112000-4 (Posttjänster för brev), 64113000-1 (Posttjänster för paket), 64114000-8
(Postkassörstjänster), 64115000-5 (Förhyrning av postbox), 64116000-2 (Poste restante-
tjänster), 64122000-7 (Internpost)
Posttjänster
50116510-9 (Regummering av däck), 71550000-8 (Smedtjänster)
Diverse tjänster
98900000-2 (Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ) och
98910000-5 (Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ)
Internationella tjänster
( 1 ) Dessa tjänster omfattas inte av detta direktiv om de är organiserade i form av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. Medlems
staterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt intresse eller
som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/57
Ds 2014:25
Bilaga 3
372
BILAGA V
INFORMATION SOM SKA FINNAS I KONCESSIONSMEDDELANDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 31
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-post- och webbadress och,
om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet eller upphandlande enhet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. Om ansökningar ska innehålla anbud, e-post- eller webbadress där koncessionsdokumenten kommer att finnas
tillgängliga obegränsat, direkt, fullständigt och kostnadsfritt. Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten
kan erhållas om obegränsad, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång inte kan erhållas i de fall som anges i
artikel 34.2 andra stycket.
4. Beskrivning av koncessionen: byggentreprenadens eller tjänsternas beskaffenhet och omfattning, storleksordning eller
preliminärt värde och, om möjligt, kontraktets varaktighet. Om koncessionen är uppdelad i flera delar ska dessa
uppgifter anges för varje del. I förekommande fall, beskrivning av alternativ.
5. CPV-koderna. Om koncessionen är uppdelad i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje del.
6. Nuts-kod för huvudplatsen för byggentreprenaden vid byggkoncessioner eller Nuts-kod för den plats där tjänstekon
cessioner huvudsakligen ska utföras. Om koncessionen är uppdelad i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje
del.
7. Villkor för deltagande, inklusive följande:
a) I förekommande fall, angivande av att det rör sig om en koncession som är reserverad för skyddade verkstäder
eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
b) I förekommande fall, angivande av huruvida tillhandahållandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är
förbehållet en viss yrkesgrupp samt hänvisning till den berörda lagen, författningen eller administrativa bestäm
melsen.
c) I tillämpliga fall, en förteckning över och kortfattad beskrivning av urvalskriterierna. De minimistandarder som
eventuellt krävs. Angivelse av obligatoriska uppgifter (egen försäkran, dokumentation).
8. Sista datum för inlämning av ansökningar eller mottagande av anbud.
9. Kriterier som kommer att användas vid tilldelning av koncessionen om dessa inte framgår av andra koncessions
dokument.
10. Datum då meddelandet avsänts.
11. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och, i tillämpliga fall, det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn på och adress, telefonnummer, faxnummer och
e-postadress till den avdelning där dessa upplysningar kan erhållas.
12. I förekommande fall, särskilda villkor för koncessionens utförande.
13. Adress till vilken ansökningar eller anbud ska skickas.
14. I förekommande fall, angivelse av krav och villkor för användning av elektroniska medel för kommunikation.
15. Information om huruvida koncessionen är relaterad till ett projekt och/eller program som finansieras av unionsmedel.
16. För byggkoncessioner, angivelse av huruvida koncessionen omfattas av WTO-avtalet.
SV
L 94/58
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
373
BILAGA VI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN OM KONCESSIONER FÖR SOCIALA
TJÄNSTER OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER I ENLIGHET MED ARTIKEL 31.3
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-post- och webbadress och,
om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. I tillämpliga fall, e-post- eller webbadress där specifikationer och kompletterande handlingar finns tillgängliga.
3. Typ av upphandlande myndighet eller upphandlande enhet och dess huvudsakliga verksamhet.
4. CPV-koderna. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje del.
5. Nuts-kod för den huvudsakliga platsen för tillhandahållande eller utförande av tjänstekoncessionerna.
6. Beskrivning av tjänsterna, preliminär storleksordning eller preliminärt värde.
7. Villkor för deltagande.
8. I tillämpliga fall, tidsfrister för att ta kontakt med den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten inför
ett deltagande.
9. I tillämpliga fall, en kort redogörelse för huvudinslagen i det tilldelningsförfarande som kommer att tillämpas.
10. Övriga relevanta upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/59
Ds 2014:25
Bilaga 3
374
BILAGA VII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONSTILLDELNING I ENLIGHET MED
ARTIKEL 32
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod och, i förekommande fall, telefonnummer, faxnummer, e-
post- och webbadress och, om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare infor
mation kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet eller upphandlande enhet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. CPV-koderna.
4. Nuts-kod för huvudplatsen för byggentreprenaden vid byggkoncessioner, eller Nuts-kod för den plats där tjäns
tekoncessioner huvudsakligen ska utföras.
5. Beskrivning av koncessionen: byggentreprenadens eller tjänsternas beskaffenhet och omfattning, kontraktets varaktig
het. Om koncessionen är uppdelad i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje del. I förekommande fall,
beskrivning av alternativ.
6. Beskrivning av tilldelningsförfarandet. Vid tilldelning utan föregående offentliggörande, en motivering.
7. De kriterier enligt artikel 41som använts vid tilldelningen av koncessionen eller koncessionerna.
8. Datum för beslutet eller besluten om tilldelning av koncession.
9. Antalet mottagna anbud för varje tilldelning, inklusive
a) antal anbud från ekonomiska aktörer som är små och medelstora företag,
b) antal anbud som mottagits från utlandet,
c) antal anbud som mottagits på elektronisk väg.
10. Namn på och adress, inklusive Nuts-kod och, i tillämpliga fall, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webb
adress, till de utvalda ekonomiska aktörerna, inbegripet
a) information om huruvida den anbudsgivare som tilldelats koncessionen är ett litet eller medelstort företag,
b) information om huruvida koncessionen tilldelats ett konsortium.
11. Värdet på och de viktigaste ekonomiska villkoren för tilldelning av koncessionen, inbegripet
a) avgifter, priser och eventuella böter,
b) premier och eventuella ersättningar,
c) andra uppgifter som rör värdet på koncessionen enligt artikel 8.3.
12. Information om koncessionen är relaterad till ett projekt och/eller program som finansieras av unionsmedel.
13. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och, i tillämpliga fall, det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn på och adress, telefonnummer,
faxnummer och e-postadress till den avdelning där dessa upplysningar kan erhållas.
14. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
den eller de koncessioner som tillkännages i detta meddelande.
15. Datum då meddelandet avsänts.
16. Metod för att beräkna det uppskattade värdet av koncessionen, i enlighet med artikel 8, om detta inte anges i andra
koncessionsdokument.
17. Övriga relevanta upplysningar.
SV
L 94/60
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
375
BILAGA VIII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONSTILLDELNING SOM AVSER
KONCESSIONER FÖR SOCIALA TJÄNSTER OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER I ENLIGHET MED
ARTIKEL 32
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod, i tillämpliga fall telefonnummer, faxnummer, e-post- och
webbadress och, om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare information kan
erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet eller upphandlande enhet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. CPV-koderna. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje del.
4. En kort beskrivning av föremålet för koncessionen.
5. Antal mottagna anbud.
6. Det antagna anbudets värde, inklusive avgifter och priser.
7. Namn på och adress, inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till de utvalda
ekonomiska aktörerna.
8. Övriga relevanta upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/61
Ds 2014:25
Bilaga 3
376
BILAGA IX
OFFENTLIGGÖRANDE
1. Offentliggörande av meddelanden
Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter ska översända de meddelanden som avses i artiklarna 31 och
32 till Europeiska unionens publikationsbyrå för offentliggörande i enlighet med följande regler:
De meddelanden som avses i artiklarna 31 och 32 ska offentliggöras av Europeiska unionens publikationsbyrå.
Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten skicka den
bekräftelse som avses i artikel 33.2.
2. Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg
Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg fastställs av kommissionen och är tillgäng
liga på följande webbadress: http://simap.europa.eu
SV
L 94/62
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Ds 2014:25
Bilaga 3
377
BILAGA X
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER SOM
AVSES I ARTIKEL 30.3
ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
ILO:s konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
ILO:s konvention nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete
ILO:s konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete
ILO:s konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete
ILO:s konvention nr 111 om diskriminering i anställning och yrkesutövning
ILO:s konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde
ILO:s konvention nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete
Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och dess Montrealprotokoll om ämnen som bryter ned ozonskiktet
Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall (Basel
konventionen)
Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (Stockholmskonventionen)
Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier
och bekämpningsmedel i internationell handel (Unep/FAO) (PIC-konventionen) och dess tre regionala protokoll.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/63
Ds 2014:25
Bilaga 3
378
BILAGA XI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ÄNDRINGAR AV EN KONCESSION UNDER
LÖPTIDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 43
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-post- och webbadress och,
om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. CPV-koderna.
3. Nuts-kod för huvudplatsen för byggentreprenaden vid byggkoncessioner eller Nuts-kod för den plats där tjänstekon
cessioner huvudsakligen ska utföras.
4. Beskrivning av koncessionen före och efter ändringen: byggentreprenadens och tjänsternas beskaffenhet och omfatt
ning.
5. I förekommande fall, ändring av koncessionens värde, inklusive den pris- eller avgiftshöjning som orsakas av
ändringen.
6. Beskrivning av de omständigheter som har nödvändiggjort ändringen.
7. Datum för beslutet om tilldelning av koncession.
8. I förekommande fall, namn på och adress, inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webb
adress, till den eller de nya ekonomiska aktörerna.
9. Information om koncessionen är relaterad till ett projekt och/eller program som finansieras av unionsmedel.
10. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och, i tillämpliga fall, det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn på och adress, telefonnummer,
faxnummer och e-postadress till den avdelning där dessa upplysningar kan erhållas.
11. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
det eller de kontrakt som berörs av detta meddelande.
12. Datum då meddelandet avsänts.
13. Övriga relevanta upplysningar.
SV
L 94/64
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014