Tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Den 22 november 2004 beslutade chefen för Justitiedepartementet att uppdra åt överåklagaren Gunnel Lindberg att utarbeta en promemoria som behandlar frågan om Sveriges tillträde till och genomförandet i svensk rätt av Förenta nationernas konvention mot korruption.

Härmed överlämnas promemorian Tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption.

Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i juli 2005.

Gunnel Lindberg

Innehåll

3.5.7 Skydd för vittnen, sakkunniga och brottsoffer

Innehåll

Innehåll

4.9.6 Samarbete mellan brottsbekämpande

Innehåll

1¶Sammanfattning

I promemorian föreslås det att Sverige skall tillträda Förenta nationernas (FN) konvention mot korruption. Konventionen antogs den 31 oktober 2003 av FN:s generalförsamling och öppnades för undertecknande i Merida den 9 till 11 december 2003. Sverige undertecknade konventionen den 9 december 2003.

Konventionen har undertecknats av ett stort antal stater, bl.a. de flesta av medlemsstaterna i den Europeiska unionen. Den har hittills ratificerats av 28 stater, men ännu inte trätt i kraft.

Konventionen utgör ett led i det inom FN bedrivna arbetet med bekämpning av den internationella brottsligheten. Den bygger vidare på flera tidigare konventioner som utarbetats av FN, bl.a. konventionen mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen), konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och konventionen om bekämpande av finansiering av terrorism.

Eftersom bestämmelserna i konventionen mot korruption i många avseenden är identiska med eller liknar dem som finns i andra konventioner som Sverige tillträtt har, i mån av behov, en anpassning av den svenska lagstiftningen redan gjorts. I övriga delar bedöms några lagändringar inte vara nödvändiga för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

2¶Bakgrund

2.1¶Allmänt om det internationella arbetet för att motverka korruption

Eftersom handel och annan ekonomisk verksamhet i allt större utsträckning blir global kommer bl.a. frågor om otillbörlig inverkan på beslutsprocesser i form av korruption alltmer i fokus. Korruption är inte längre en lokal angelägenhet utan en gränsöverskridande företeelse, som påverkar alla samhällen och ekonomier. Detta gör, enligt ingressen, internationellt samarbete för att förebygga och kontrollera korruption oundgängligt.

All form av korruption har negativa konsekvenser. Korruption inom näringslivet är ägnad att snedvrida konkurrensförhållandena och missgynna ett fritt handelsutbyte. Korruption inom den offentliga sektorn rubbar förtroendet för det allmänna och kan ha demoraliserande effekter på hela samhället. En utbredd korruption utgör ett hot mot det demokratiska systemet. Korruption, som kan omfatta stora överföringar av ekonomiska medel, har också ett nära samband med åtgärder för att dölja olagligt förvärvade medel, dvs. penningtvätt.

Under senare år har det internationella arbetet på att motverka korruption intensifierats. En rad konventioner har utarbetats på detta och närliggande områden.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har utarbetat en konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Sverige har ratificerat konventionen. I samband med detta utvidgades straffansvaret för mutbrott och be-

stickning, med verkan från den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:32, bet. 1998/99:JuU16)

Vidare har man inom den Europeiska unionen utarbetat dels ett korruptionsprotokoll (EGT nr C 313, 23.10.1996) dels en korruptionskonvention (EGT nr C 195, 25.6.1997).

Europarådet har utarbetat två konventioner om korruption, av vilka den ena är straffrättslig (i fortsättningen kallad Europarådets konvention om korruption) och den andra civilrättslig. Till den förra finns det ett tilläggsprotokoll. Sverige har tillträtt båda konventionerna och tilläggsprotokollet (prop. 2003/04:70, bet. 2003/04:JuU21). I samband härmed ändrades bestämmelserna om mutbrott och bestickning, med verkan från den 1 juli 2004.

FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet innehåller också en artikel som behandlar åtgärder mot korruption. Enligt artikel 9 skall konventionsstaterna, i den utsträckning som är lämplig och förenlig med dess rättsordning, vidta effektiva åtgärder för att främja omutlighet och för att förebygga, upptäcka och bestraffa bestickning av offentliga tjänstemän. Staterna skall också se till att myndigheterna är tillräckligt självständiga, för att avskräcka från att olämplig inverkan på myndigheternas handlade utövas. Sverige har tillträtt konventionen. Artikel 9 bedömdes inte kräva några lagstiftningsändringar (prop. 2002/03:146, bet, 2003/04:JuU6).

Arbetet med att skapa bättre förutsättningar för internationellt samarbete på brottmålsområdet, bl.a. i fråga om rättslig hjälp, bedrivs också intensivt. Detta sker såväl på europeisk nivå som internationellt. Av intresse i detta sammanhang är bl.a. att riksdagen nyligen har beslutat att Sverige skall tillträda dels konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater jämte tilläggsprotokoll, dels ett tilllämpningsavtal i förhållande till Island och Norge, som inte är medlemmar i unionen. Vidare har riksdagen beslutat om de lagändringar som krävs för genomförandet av rambeslutet om erkännande och verkställighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut. Rambeslutet om en europeisk arresteringsorder –

som ersätter utlämningsförfarandet mellan unionens medlemsstater – har också genomförts.

2.2¶FN:s konvention mot korruption

FN:s konvention mot korruption antogs den 31 oktober 2003 av FN:s generalförsamling. Den öppnades för undertecknande i Merida i Mexiko den 9 till 11 december 2003. Sverige undertecknade konventionen den 9 december 2003.

Den nu aktuella konventionen har mycket stora likheter med FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Vissa artiklar motsvarar artiklar i andra FN-konventioner. Konventionen om korruption innehåller även vissa artiklar som liknar bestämmelserna i Europarådets straffrättsliga konvention om korruption.

I konventionen anges vilka handlingar som skall utgöra brott i konventionens mening. Den innehåller också bestämmelser om bl.a. förebyggande åtgärder, domsrätt, utlämning, och internationell rättslig hjälp. Vidare behandlas frågor om förverkande och återställande av egendom liksom även olika former av samarbete över gränserna.

Konventionen är av sådan vikt att ett tillträde till konventionen bör godkännas av riksdagen.

Konventionen hade i mitten av juli 2005 undertecknats av 123 stater, bland dem flertalet EU-stater.

Vid samma tidpunkt hade konventionen ratificerats av följande 28 stater: Algeriet, Benin, Brasilien, Djibouti, Egypten, El Salvador, Frankrike, Honduras, Jordanien, Kenya, Kroatien, Libyen, Madagaskar, Mauritius, Mexico, Namibia, Nigeria, Paraguay, Peru, Rumänien, Sierra Leone, Sri Lanka, Sydafrika, Tanzania, Togo, Uganda, Ungern och Vitryssland.

Konventionen har ännu inte trätt i kraft, eftersom den inte har ratificerats av ett tillräckligt antal stater.

Konventionens originalspråk är arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.

En preliminär översättning av konventionen finns fogad som bilaga till denna promemoria.

3¶Konventionens huvudsakliga innehåll

3.1¶Konventionens uppbyggnad

Konventionen har, som tidigare nämnts, nära anknytning till flera andra internationella instrument. Ett av de instrument som har tjänat som förebild för den nu aktuella konventionen är FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (se prop. 2002/03:146), som i sin tur bygger vidare på FN:s narkotikabrottskonvention. Sverige har tillträtt båda dessa konventioner. Andra viktiga instrument är bl.a. Europarådets båda konventioner om korruption, varav den ena är civilrättslig och den andra straffrättslig.

Konventionen är uppdelad i åtta kapitel. Kapitel 1 innehåller allmänna bestämmelser. Den behandlar konventionens syften, definitioner, tillämpningsområdet och skyddet för staternas suveränitet (artiklarna 1–4). Kapitel 2 (artiklarna 5–14) tar upp frågor om förebyggande åtgärder av olika slag. Kapitel 3 reglerar kriminalisering och åtgärder för brottsbekämpning (artiklarna 15–42). Därefter följer i kapitel 4 ett avsnitt om internationellt samarbete (artiklarna 43–50). Kapitel 5 behandlar återställande av tillgångar (artiklarna 51–59) och kapitel 6 tekniskt bistånd och informationsutbyte (artiklarna 60–62). I kapitel 7 finns det bestämmelser om tillämpningsmekanismer (artiklarna 63–64) och i kapitel 8 slutbestämmelser (artiklarna 65–71).

3.2¶Syftena med konventionen och dess tillämpningsområde

Konventionen har, enligt artikel 1, tre huvudsyften. Det första är att främja och förstärka åtgärder för att mera effektivt förebygga och bekämpa korruption. Det andra är att i samma syfte främja, underlätta och stödja internationellt samarbete och tekniskt bistånd, bl.a. genom att återställa tillgångar. Det tredje huvudsyftet är att främja integritet och en korrekt förvaltning av offentliga angelägenheter och allmän egendom.

Konventionens tillämpningsområde anges i artikel 3. Konventionen skall tillämpas på förebyggande, utredning och lagföring av korruption samt på frysning, beslag, förverkande och återställande av vinning av brott som straffbeläggs enligt konventionen.

En allmän utgångspunkt i konventionen är att kriminalisering och andra åtgärder skall genomföras i enlighet med grundprinciperna för den nationella rättsordningen i konventionsstaterna.

I artikel 4 slås skyddet för konventionsstaternas suveränitet fast.

3.3¶Definitioner

I artikel 2 anges olika definitioner som används i konventionen. De begrepp som definieras är följande.

Med offentlig tjänsteman avses för det första en person som har en lagstiftande, verkställande, administrativ eller judiciell tjänst i en konventionsstat. Det spelar ingen roll om personen är anställd eller vald, avlönad eller oavlönad eller om anställningen är permanent eller tillfällig. Personens ställning inom hierarkin är också utan betydelse. För det andra omfattas andra personer som utövar en offentlig funktion eller tillhandahåller en samhällstjänst som en sådan definieras i nationell lagstiftning. Definitionen omfattar även den som utövar en sådan funktion för ett offentligt organ eller för ett statligt eller kommunalt bolag. Den tredje kategorin som också omfattas av definitionen är andra

personer som enligt den nationella lagstiftningen definieras som offentliga tjänstemän.

Med utländsk offentlig tjänsteman avses dels en person som har en lagstiftande, verkställande, administrativ eller judiciell tjänst i ett främmande land, oavsett om personen är anställd eller vald, dels en person som utövar en offentlig funktion för ett främmande land, inklusive för ett offentligt organ eller ett offentligt bolag.

En tjänsteman i offentlig internationell organisation är enligt artikeln en internationell tjänsteman eller person som av en sådan organisation är bemyndigad att handla på dess vägnar.

De två först nämnda definitionerna av tjänstemän är i princip desamma som används i OECD:s konvention.

Med uttrycket egendom avses i konventionen alla slags tillgångar, materiella eller immateriella, såväl lös som fast egendom samt juridiska handlingar och urkunder som styrker äganderätt eller annan rätt till sådana tillgångar. I FN:s konvention om bekämpande av finansiering av terrorism och FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet används motsvarande definition.

Med vinning av brott avses all egendom som härrör från eller som direkt eller indirekt förvärvats genom brott. Motsvarande definition används bl.a. i FN:s konvention om bekämpande av finansiering av terrorism och FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Med frysning eller beslag avses att en åtgärd att tillfälligt förbjuda överlåtelse, omvandling, förfogande över eller flyttning av egendom eller tillfälligt förvar eller omhändertagande av egendom med stöd av beslut av domstol eller annan behörig myndighet. Motsvarande definitioner används i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Förverkande används för att beteckna ett bestående berövande av egendom efter beslut av domstol eller annan behörig myndighet.

Som förbrott betecknas ett brott som har resulterat i sådan vinning som kan vara föremål för brott enligt definitionen i arti-

kel 23. Samma definition används i Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott.

Med kontrollerad leverans avses metoden att tillåta att en olaglig eller misstänkt försändelse förs ut ur, genom eller in i en eller flera staters territorium med behöriga myndigheters vetskap och under deras övervakning, i avsikt att utreda brott och identifiera personer som är delaktiga i brottet. Definitionen är densamma som används bl.a. i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

3.4¶Förebyggande åtgärder

I avsnittet om förebyggande åtgärder behandlas en rad sinsemellan olika åtgärder som riktar sig såväl mot myndigheter som mot den privata sektorn och allmänheten.

Artikel 5 behandlar allmänna riktlinjer och metoder för att förebygga korruption och ålägger staterna att bl.a. ha en effektiv lagstiftning mot korruption och artikel 6 organ för förebyggande av korruption.

I artikel 7 behandlas den offentliga sektorn. Staterna skall sträva efter att ha system för rekrytering, anställning, befordran samt anställningsförmåner av skilda slag för offentliga tjänstemän som grundas på bl.a. öppenhet och objektiva kriterier. Vidare skall man ha system för urval och utbildning av personer som skall inneha poster som kan vara särskilt utsatta för korruption och överväga olika åtgärder för kandidatur för och val till offentliga tjänster och för att öka öppenheten i fråga om finansiering av sådana.

I artikel 8 behandlas uppförandekoder för offentliga tjänstemän. Utgångspunkten är att det bör finnas uppförandekoder eller –normer för ett korrekt, hederligt och grannlaga utövande av offentliga funktioner.

Artikel 9 innehåller bestämmelser om offentlig upphandling och förvaltning av allmänna medel. Artikel 10 rör information till

allmänheten. Artikeln lägger särskild vikt vid olika åtgärder för ökad öppenhet i den offentliga förvaltningen.

I artikel 11 behandlas åtgärder som rör domstolar och åklagare. Konventionsstaterna skall vidta åtgärder för att förstärka integriteten och förebygga möjligheter till korruption bland domare. Åtgärder i samma syfte får införas och tillämpas inom åklagarmyndigheterna i de stater där åklagarna inte ingår i domstolsväsendet.

Artikel 12 rör den privata sektorn. Konventionsstaterna skall vidta åtgärder för att förebygga korruption inom den privata sektorn, förbättra normerna för redovisning och revision inom denna sektor och tillhandahålla effektiva civila, administrativa eller straffrättsliga påföljder för bristande efterlevnad av sådana bestämmelser. Enligt artikel 13 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att främja aktivt deltagande av enskilda och grupper utanför den offentliga sektorn, i förebyggande av och kampen mot korruption.

Artikel 14 handlar om åtgärder för att förebygga penningtvätt.

3.5¶Straff- och processrättsliga frågor

3.5.1 Straffbestämmelser

Enligt artikel 15 skall det vara straffbart att till en offentlig tjänsteman, direkt eller indirekt, utlova, erbjuda eller lämna en otillbörlig förmån för honom eller henne själv eller för en annan person i syfte att tjänstemannen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten. Vidare skall en offentlig tjänsteman som, direkt eller indirekt, begär eller mottar en otillbörlig förmån kunna bestraffas. Mutbrott och bestickning av utländska offentliga tjänstemän och tjänstemän i offentliga internationella institutioner behandlas i artikel 16.

Artikel 17 rör sådan förskingring och annat otillåtet förfogande över egendom som begås av en offentlig tjänsteman.

I artikel 18 behandlas handel med inflytande. Enligt artikeln skall staterna överväga att kriminalisera förfarandet att utlova

eller lämna en offentlig tjänsteman en otillbörlig förmån i syfte att denne skall missbruka sitt verkliga eller förmodade inflytande. Motsvarande gäller förfarandet att en offentlig tjänsteman begär eller mottar en otillbörlig förmån i nyssnämnda syfte.

Missbruk av tjänsteställning regleras i artikel 19. Staterna skall överväga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att straffbelägga sådant uppsåtligt missbruk av en offentlig tjänstemans tjänsteställning som har till syfte att uppnå en otillbörlig förmån.

I artikel 20 finns bestämmelser om olagligt berikande. Staterna skall överväga att straffbelägga vad som benämns som uppsåtligt olagligt berikande. Med detta avses en väsentlig ökning av en offentlig tjänstemans tillgångar som han eller hon inte på ett rimligt sätt kan förklara i förhållande till sina lagliga inkomster.

Artikel 21 behandlar korruption inom den privata sektorn. Staterna skall överväga att straffbelägga muta och bestickning i tjänsteutövningen i ekonomisk, finansiell eller kommersiell verksamhet.

Enligt artikel 22 skall staterna överväga att straffbelägga att någon inom den privata sektorn i sin tjänsteutövning inom den privata sektorn i ekonomisk, finansiell eller kommersiell verksamhet uppsåtligen förskingrar egendom som han har anförtrotts på grund av sin ställning.

I artikel 23 regleras tvätt av vinning av brott, medan häleri behandlas i artikel 24.

Hindrande av rättvisan regleras i artikel 25. Enligt artikeln skall det vara straffbart att använda fysiskt våld, hot och trakasserier samt att erbjuda, utlova eller lämna otillbörliga förmåner i syfte att framkalla falska vittnesmål eller att påverka vittnesmål och företeende av bevis i rättsliga förfaranden som rör brott enligt konventionen. Vidare skall det vara straffbart att bruka fysiskt våld, hot eller trakasserier för att påverka domare och tjänstemän i brottsbekämpande myndigheter.

3.5.2 Juridiska personers ansvar

Enligt artikel 26 skall staterna vidta åtgärder för att juridiska personer skall kunna ställas till ansvar för medverkan i gärningar som straffbeläggs enligt konventionen. Ansvaret kan vara straffrättsligt, civilrättsligt eller administrativt och skall inte inverka på det straffrättsliga ansvaret för de fysiska personer som har begått brotten. Det skall vidare finnas effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder för juridiska personer, innefattande ekonomiska påföljder.

3.5.3 Medverkan och försök samt uppsåt

Medverkan och försök till brott behandlas i artikel 27. Staterna skall vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att den som i vilken egenskap som helst medverkar som medbrottsling, medhjälpare eller anstiftare av brott som straffbeläggs i enlighet med konventionen kan bestraffas. Kriminaliseringen får även omfatta försök och förberedelse till brott.

Enligt artikel 28 får vetskap, uppsåt och syfte som ställs upp som rekvisit för brott som straffbeläggs i enlighet med konventionen fastställas med hjälp av objektiva omständigheter.

3.5.4 Lagföring, preskription m.m.

Enligt artikel 29 skall staterna, när så är lämpligt, föreskriva en lång preskriptionstid för de brott som enligt konventionen skall vara straffbelagda. Har den misstänkte undandragit sig lagföring skall en ännu längre preskriptionstid gälla eller möjlighet att avbryta preskriptionen.

I artikel 30 behandlas olika frågor angående lagföring, rättegång och påföljder. För de brott som straffbeläggs enligt konventionen skall det finnas påföljder anpassade till brottets svårhet. Vidare skall det bl.a. finnas en lämplig avvägning mellan å ena sidan regler om immunitet och privilegier och å andra sidan

möjligheten att effektivt utreda och lagföra brott enligt konventionen.

I artikel 31 behandlas olika åtgärder för att säkra förverkande. Det skall vara möjligt att förklara dels vinning som härrör från brott enligt konventionen, eller motsvarande värde, förverkad, dels hjälpmedel som använts vid eller är avsedda att användas vid sådana brott. Vidare skall det finnas möjlighet att identifiera, spåra, frysa eller ta i beslag sådana föremål för eventuellt förverkande. Om vinningen har omvandlats skall det som trätt i dennas ställe kunna bli föremål för samma typ av åtgärder som vinningen. Detsamma gäller vinning av brott som har blandats med egendom från lagliga källor. Även intäkter från eller utbyte som härrör från vinning av brott skall kunna säkras och förklaras förverkad.

3.5.5 Beaktande av domar

Enligt artikel 41 får konventionsstaterna beakta eventuella tidigare fällande domar i en annan konventionsstat mot en misstänkt i ett rättsligt förfarande som avser brott enligt konventionen.

3.5.6 Domsrätt

Artikel 42 innehåller bestämmelser om domsrätt. Staterna skall kunna utöva domsrätt över brott enligt konventionen när brottet har begåtts - inom dess territorium eller - ombord på ett fartyg som för statens flagg eller ombord på ett luftfartyg som var registrerat enligt dess lagar när brottet begicks.

Staterna kan vidare vidta åtgärder för att kunna utöva domsrätt bl.a. över brott enligt konventionen när brottet har förövats - mot en medborgare i konventionsstaten eller - av en medborgare i konventionsstaten eller av en statslös person med hemvist inom konventionsstaten eller

- när brottet är riktat mot konventionsstaten i fråga.

Vidare skall staterna vidta åtgärder för att kunna utöva domsrätt i de fall där den misstänkta personen befinner sig inom statens territorium och staten inte utlämnar personen i fråga.

3.5.7 Skydd för vittnen, sakkunniga och brottsoffer m.m.

Enligt artikel 32 skall konventionsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att tillhandahålla skydd för vittnen, sakkunniga och brottsoffer. Skyddet skall bl.a. kunna omfatta fysiskt skydd, regler om bevisning som medger att vittnesmål lämnas med hjälp av modern kommunikationsteknik samt avtal om flyttning av bevispersoner. Åtgärderna får inte inkräkta på den tilltalades rätt till försvar.

Vidare skall staterna enligt artikel 33 överväga åtgärder som skyddar den som i god tro och på rimliga grunder anmäler gärningar som omfattas av konventionen mot orättvis behandling.

I artikel 34 behandlas följder av korruption. Enligt artikeln bör korruption betraktas som en omständighet av betydelse i rättegångar som rör ogiltigförklaring eller annullering av kontrakt eller återkallelse av koncession eller motsvarande tillstånd.

Skadestånd regleras i artikel 35. Organ eller personer som har vållats skada genom korruption skall ha rätt att inleda lagliga åtgärder mot dem som bär ansvaret för skadan för att få ersättning.

3.5.8 Den brottsbekämpande verksamheten

Artikel 36 handlar om organ eller personer som är specialiserade på att bekämpning av korruption i form av brottsbekämpning.

Samarbetsfrågor behandlas i artiklarna 37–39. I artikel 37 regleras samarbete mellan uppgiftslämnare och de brottsbekämpande myndigheterna och i artikel 38 samarbete mellan nationella myndigheter. Enligt artikel 39 skall staterna skall vidta åtgärder för att främja samarbetet mellan de brottsbekämpande

myndigheterna och den privata sektorn, särskilt finansiella institutioner.

3.6¶Banksekretess

Staterna skall enligt artikel 40 se till att det vid utredning av brott som straffbeläggs enligt konventionen finns lämpliga mekanismer för att övervinna hinder i form av banksekretess.

3.7¶Internationellt samarbete

Bestämmelserna om internationellt samarbete (artiklarna 43–50) utgör en viktig del av konventionen. Artiklarna har stora likheter med motsvarande bestämmelser i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

De grundläggande kraven på samarbetet läggs fast i artikel 43. Bestämmelserna om utlämning finns i artikel 44. I artikel 45 uppmanas staterna att överväga att sluta avtal eller överenskommelser om överförande av dömda personer. Ömsesidig rättslig hjälp behandlas i artikel 46. Där slås fast att staterna i största möjliga utsträckning skall lämna varandra rättslig hjälp vid brottsutredning, lagföring och andra rättsliga förfaranden avseende brott enligt konventionen. I artikel 47 regleras överförande av lagföring. Samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter behandlas i artikel 48. Staterna skall enligt artikeln samarbeta nära i syfte att effektivisera bekämpningen av brott enligt konventionen.

Enligt artikel 49 skall staterna överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser som tillåter myndigheterna att sätta upp gemensamma organ för brottsutredningar eller, om det inte finns sådana avtal, att överväga en sådan lösning i enskilda fall.

I artikel 50 regleras särskilda utredningsmetoder, bl.a. kontrollerade leveranser och elektronisk övervakning samt undercover-operationer.

3.8¶Förverkande och återställande av egendom

I artikel 51 slås det fast att en grundprincip i konventionen är att tillgångar skall återställas och att staterna i största möjliga utsträckning skall hjälpa varandra med detta.

Artikel 52 behandlar förebyggande och upptäckt av överföring av vinning av brott. Skadeståndsfrågor regleras i artikel 53 och i artikel 54 mekanismer för återställande av egendom genom internationellt samarbete i fråga om förverkande.

I artikel 55 regleras internationellt samarbete i fråga om förverkandeförklaring som rör brott som regleras i konventionen. En stat skall enligt artikel 56 spontant kunna lämna upplysningar om vinning av brott enligt konvention till en annan konventionsstat, om uppgifterna kan hjälpa den mottagande staten att inleda eller genomföra utredningar, lagföring eller rättsliga åtgärder.

I artikel 57 regleras återlämnande av och förfogande över egendom som förklarats förverkad.

Finansiell underrättelseverksamhet behandlas i artikel 58. Staterna skall överväga att inrätta en enhet för finansiell underrättelseverksamhet som kan ta emot, analysera och sprida rapporter om misstänkta finansiella transaktioner.

Enligt artikel 59 skall staterna överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser för att öka effektiviteten i det internationella samarbete som regleras i kapitlet.

3.9¶Tekniskt bistånd och informationsutbyte

Konventionsstaterna skall enligt artikel 60 i nödvändig utsträckning ha specialinriktade program för den personal som är ansvarig för att förebygga och bekämpa korruption. Vidare skall staterna överväga att lämna varandra tekniskt bistånd, särskilt till förmån för utvecklingsländer och länder som genomgår ekonomisk utveckling.

I artikel 61 behandlas insamling, analys och utbyte av information om korruption.

I artikel 62 regleras åtgärder för genomförande av konventionen genom utveckling och tekniskt bistånd till framför allt utvecklingsländer och länder som genomgår ekonomisk utveckling.

3.10¶Tillämpningsmekanismer

Genom konventionen upprättas en konventionsstatskonferens, som skall sammankallas senast ett år efter det att konventionen har trätt i kraft och därefter hålla regelbundna möten. De närmare bestämmelserna om konferensen finns i artikel 63. Artikel 64 innehåller bestämmelser om konferensens sekretariat.

3.11¶Slutbestämmelser

Tillämpningen av konventionen regleras i artikel 65, där det framhålls att de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som konventionsstaterna vidtar skall vara i enlighet med grundprinciperna i respektive stats rättsordning.

Artikel 66 behandlar tvistlösning. Tvister om tolkningen och tillämpningen av konventionen skall i första hand lösas genom förhandling. Om förhandlingsförsök misslyckas kan tvisten hänskjutas till skiljeförfarande. Om staterna inte inom viss tid kunnat komma överens om formerna för skiljeförfarandet kan tvisten hänskjutas till Internationella domstolen. Staterna får göra förbehåll för tvistlösning på annat sätt än genom förhandling.

I artikel 67 finns bestämmelser om undertecknande, ratifikation, godtagande, godkännande och anslutning till konventionen. Konventionen står öppen för undertecknande till och med den 9 december 2005. Förutom stater får även vissa regionala organisationer för ekonomisk integration underteckna konventionen eller ansluta sig till denna.

Konventionens ikraftträdande regleras i artikel 68. Den träder i kraft den nittionde dagen efter det att det trettionde instrumentet avseende ratifikation, godtagande, godkännande eller an-

slutning har deponerats. I förhållande till en stat eller regional organisation som ratificerar, godtar, godkänner eller ansluter sig till konventionen efter det att denna har trätt i kraft träder konventionen ikraft den trettionde dagen efter det att staten eller organisationen deponerar sitt instrument.

Ändringar av konventionen regleras i artikel 69. Fem år efter ikraftträdandet får konventionsstaterna inge förslag om ändringar i konventionen. I artikeln regleras närmare hur ändringsförslagen skall beredas och antas.

Artikel 70 behandlar uppsägning av konventionen. Den kan sägas upp när som helst genom ett skriftligt meddelande till FN:s generalsekreterare. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då generalsekreteraren mottog meddelandet. I fråga om regionala organisationer gäller att sådana organisationer upphör att vara parter i konventionen när alla dess medlemsstater har upphört att vara parter.

I artikel 71 regleras vem som är depositarie och på vilka originalspråk som konventionen har avfattats.

4¶Konventionen och svensk rätt

4.1¶Allmänna utgångspunkter

Den nu aktuella konventionen bygger i många hänseenden vidare på andra FN-konventioner som Sverige har ratificerat, framför allt konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I de delar där konventionen mot korruption innehåller bestämmelser som motsvarar artiklar i andra konventioner har en anpassning av den svenska lagstiftningen redan gjorts, om det har varit nödvändigt. Behovet av åtgärder är därför mer begränsat än vad man kan få intryck av, när man ser omfattningen av konventionen.

Många av artiklarna har karaktären av rekommendationer och medför således inte några ovillkorliga skyldigheter för konventionsstaterna. Däremot uppmanas staterna att överväga olika lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som skulle kunna vara verksamma medel för att stävja korruption eller för att effektivisera bekämpningen av sådan brottslighet. Även i de fall där det inte ställs några direkta krav på åtgärder finns det i många fall svensk lagstiftning som uppfyller syftet med bestämmelserna.

Som framgår av det sagda lämnas det i stor utsträckning till staterna själva att bedöma vilka åtgärder som kan krävas. Något som också är viktigt att ha i minnet är att, även i de fall där konventionen ställer mer konkreta krav på vad som skall göras för att genomföra denna, det i många fall är en förutsättning att endast sådana åtgärder behöver vidtas som är förenliga med den nationella lagstiftningen och/eller de grundläggande rättsprinciperna i den berörda staten.

I det följande analyseras i vilken utsträckning de olika artiklarna kräver lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder.

4.2¶Förebyggande åtgärder

4.2.1 Allmänna åtgärder för att förebygga korruption

(artiklarna 5-6)

Bedömning: Såväl lagstiftningen som den svenska förvaltningen och samhället i övrigt är väl anpassat för att förhindra uppkomsten av korruption. Innehållet i artiklarna 5 och 6 bör därför inte föranleda några lagstiftningsåtgärder.

I konventionen understryks vikten av att staterna har sådana regelsystem, normer för den offentliga verksamheten, organisationsformer och ett sådant samhällsklimat att korruption inte utvecklas. Detta kan uppnås genom en rad olika åtgärder som behandlas i kapitel II.

I artikel 5 fastläggs de grundläggande principerna för hur korruption skall förebyggas. Staterna skall, i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, ha en effektiv, samordnad politik mot korruption. De skall också sträva efter att skapa och främja effektiva metoder för att förebygga korruption. Staterna skall dessutom regelbundet utvärdera effektiviteten i de rättsliga och administrativa åtgärder som syftar till att förebygga korruption. Vidare skall staterna samarbeta med varandra och med internationella och regionala organisationer för att främja och utveckla åtgärder av detta slag. De krav som ställs i artikeln är allmänt hållna och kräver därför inte några särskilda åtgärder.

I artikel 6 föreskrivs att staterna, i den mån det är lämpligt, skall se till att det finns ett eller flera organ som har till uppgift att förebygga korruption bl.a. genom att genomföra riktlinjer mot korruption och att öka och sprida kännedom om förebyggande av korruption. Organ med nu nämnda uppgifter skall ha en oberoende ställning och bör förses med nödvändiga personella och ekonomiska resurser.

I Sverige finns det inte något offentligt organ som har som renodlad uppgift att förebygga korruption. Detta måste ses mot bakgrund av att korruption under många år har varit ett närmast okänt begrepp i det svenska samhället. Den svenska förvaltningen har lång tradition och är uppbyggd kring en stark ämbetsmannakår med självständiga uppgifter. Denna självständighet har som sin motvikt ett system med personligt ansvar för ämbetsmännen vilket ytterst kan utkrävas i straffrättslig form.

En viktig faktor för att avhålla offentliga tjänstemän från att begå oegentligheter är förekomsten av system för tillsyn och kontroll. Statliga och kommunala myndigheter och tjänstemännen vid sådana myndigheter står enligt 2 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän under ombudsmännens (JO) tillsyn. Tillsynen omfattar även andra som innehar tjänst eller uppdrag med vilket följer myndighetsutövning. Tillsynen omfattar inte riksdagens ledamöter, vissa organ och befattningshavare med anknytning till riksdagen, regeringen eller statsråd eller ledamöter av beslutande kommunala församlingar och inte heller vissa andra högre befattningshavare. Däremot står t.ex. anställda och uppdragstagare hos riksdagen, inom regeringskansliet och vid kommunala församlingar under JO:s tillsyn. Tillsynen bygger i stor utsträckning på anmälningar från allmänheten men också på ombudsmännens egna initiativ. JO har rätt att bl.a. inspektera myndigheter som står under tillsyn. Även Justitiekanslern utövar tillsyn över statlig och kommunal verksamhet, se lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn. Såväl JO som JK kan, förutom att använda rätten att påpeka felaktigheter, väcka frågor om disciplinärt ansvar samt i egenskap av särskild åklagare väcka åtal mot sådana befattningshavare under hans tillsyn som har begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger dem i tjänsten eller uppdraget.

Riksrevisionen har enligt 2 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. rätt att granska bl.a. den verksamhet som bedrivs av regeringen, olika statliga myndigheter och riksdagens förvaltning samt statlig verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag eller stiftelser. Revisorerna får även granska hur

statsmedel som tagits emot för viss verksamhet (t.ex. kommunal sådan) används. Riksrevisorerna har en fristående ställning men hör formellt till Riksdagen.

JO:s och JK:s tillsyn är inriktad på en juridisk kontroll av om myndigheter och befattningshavare följer gällande regelsystem, medan riksrevisorernas granskning har sin tyngdpunkt i bedömningar av vad som får anses vara effektiv användning av statens medel.

Förekomsten av kontrollsystemen bl.a. av det nu angivna slaget har bidragit till att den svenska förvaltningen varit väl rustad för att kunna stå emot utomståendes försök att nå fördelar genom korruption. Inom samhället i övrigt har det inte heller funnits någon grogrund för korruptivt beteende. Korruptionsbrott har därför inte krävt någon särbehandling utan skall, som all annan brottslighet, hanteras av polis och åklagare inom den reguljära verksamheten.

En av polisens huvuduppgifter är enligt 2 § polislagen (1984:387) att förebygga brott. I uppgiften att förebygga brott ingår bl.a. att samla och sprida kunskap om brottsligheten och att, vid behov, göra statsmakterna uppmärksamma på att det krävs lagändringar eller andra åtgärder för att minska risken för brott. Riksåklagaren har ett övergripande ansvar för åklagarverksamheten, men åklagarväsendet har inte till uppgift att förebygga brott. Ekobrottsmyndigheten har vissa uppgifter när det gäller samordning och andra åtgärder mot ekonomisk brottslighet, men korruptionsbrott tillhör inte de brott som ligger inom myndighetens primära arbetsområde (se 2 § förordningen [1997:898] med instruktion för Ekobrottsmyndigheten). I enskilda fall kan dock utredningar om sådana brott handläggas vid myndigheten.

Det har hittills inte funnits något behov av att ha ett särskilt organ för att förebygga korruption. Även om antalet anmälda korruptionsfall synes ha ökat under de senaste åren rör det sig fortfarande om en ytterst begränsad mängd brott i förhållande till den totala brottsligheten. Det ter sig mot den bakgrunden varken nödvändigt eller lämpligt att införa ett särskilt organ med

uppgift att allmänt förebygga korruption. Tvärtom är det en fördel om man inom den offentliga förvaltningen ser det som en uppgift såväl för den politiska sfären som för varje myndighet eller annat organ som utövar offentlig makt, utför offentlig verksamhet eller handhar offentliga medel att aktivt motarbeta korruption. Innehållet i artikel 6 bör därför inte föranleda någon åtgärd. Frågan om specialiserad brottsbekämpning behandlas i avsnitt 4.6.3.

4.2.2 Åtgärder för att förebygga korruption bland offentliga

tjänstemän (artiklarna 7 och 8)

Bedömning: Sverige uppfyller de krav som ställs i artiklarna 7 och 8.

Anställningsvillkoren för offentliga tjänstemän m.m.

Artikel 7 tar upp frågor som hör samman med anställningsvillkoren för offentliga tjänstemän och deras utbildning. Enligt punkt 1 skall staterna, i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, ha system för bl.a. rekrytering, anställning, befordran och pensionering av offentliga tjänstemän som - grundas på öppenhet och objektiva kriterier som förtjänst, opartiskhet och skicklighet, - innefattar nöjaktiga system för urval och utbildning av personer som skall inneha poster som är särskilt sårbara för korruption, - främjar tillräcklig ersättning till tjänstemännen och - främjar kompetensutveckling som gör dessa väl skickade att utföra sina uppgifter på korrekt sätt.

Den grundläggande principen för tjänstetillsättning finns i 11 kap. 9 § regeringsformen (RF). Där föreskrivs att vid tillsättning av statlig tjänst avseende skall fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet.

Lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA) innehåller grundläggande regler för arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter samt myndigheterna under regeringen, dvs. flertalet statligt anställda. Vissa bestämmelser, bl.a. reglerna om bisysslor, gäller enligt 2 § även för arbetstagare hos kommuner, landsting och kommunalförbund. Lagen gäller enligt 3 § inte för statsråden, JO och riksrevisorerna och inte heller för arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och som inte är svenska medborgare. Den gäller inte heller för arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd eller i skyddat arbete. För ett fåtal höga befattningshavare gäller lagen bara i vissa delar.

I 4 § LOA föreskrivs att vid anställning avseende skall fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst eller skicklighet. Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Det är framför allt vid tillsättning av okvalificerade tjänster som skicklighetskriteriet inte har samma tyngd som annars. Krav på svenskt medborgarskap får enligt 5 § bara ställas i de fall där detta har stöd i RF eller i annan lag. Grunderna för anställning tillämpas även vid befordran, om arbetstagaren därigenom får en ny tjänst.

Beslut i tjänstetillsättningsärenden kan i stor utsträckning överklagas. Detta gäller dock inte i de fall där tjänsten tillsätts av regeringen. Antalet tjänster som tillsätts av regeringen har successivt minskat, i takt med att myndigheterna har fått ökad självständighet i ekonomiska och administrativa frågor. Numera är det främst tjänster som myndighetschef, ett fåtal andra högre tjänster samt domartjänster som tillsätts av regeringen.

Normalt gäller inte någon sekretess för handlingarna i tjänstetillsättningsärenden. Det innebär att vem som helst kan, med stöd av reglerna i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, ta del av underlaget i ett visst tillsättningsärende.

LOA innehåller även vissa formella föreskrifter om upphörande av anställning. I övrigt finns reglerna om detta i lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS).

Den svenska lagstiftningen innehåller således regler som innebär stor öppenhet och förutsebarhet vid tillsättning av statliga

tjänster, kombinerat med krav på att beslut i sådana frågor vilar på objektiva grunder. Sådana beslut kan också i stor utsträckning överklagas, vilket bidrar till att motverka risken för att tjänster tillsätts utan saklig grund. Kraven i konventionen är därmed uppfyllda.

En viktig fråga när man diskuterar tjänstemäns oberoende är förekomsten av bisysslor, varmed avses anställning eller uppdrag vid sidan av den ordinarie tjänsten. I fråga om bisysslor föreskrivs i 7 § LOA att en arbetstagare inte får ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet, eller som kan skada myndighetens anseende. För några år sedan genomfördes en översyn av reglerna om bisysslor. I samband därmed kartlades förekomsten av bisysslor (se SOU 2000:80). Även om regelsystemet i sak ansågs tillfredsställande, ledde översynen till en viss skärpning av reglerna om bisysslor (prop. 2000/01:147). Kontrollen av att reglerna efterlevs skärptes, samtidigt som arbetstagarens skyldighet att lämna information om bisysslor gjordes tydligare. Arbetsgivaren kan numera enligt 7 c § LOA besluta att en arbetstagare som har eller avser att åta sig en bisyssla skall upphöra med eller inte åta sig den.

Reglerna i LOA om bisysslor syftar till att förebygga intressekonflikter. I kombination med det vidsträckta straffansvaret för mutbrott (se avsnitt 4.3.1) uppfyller den svenska regleringen på ett tillfredsställande sätt de nyss beskrivna kraven.

Enligt punkt 4 skall staterna också ha system som främjar öppenhet och förebygger intressekonflikter. Den svenska öppenheten, främst den grundlagsskyddade rätten för envar att ta del av allmänna handlingar, är unik. Den skapar ett samhällsklimat som generellt förebygger brott och felaktiga beteenden inom den offentliga förvaltningen. Risken för upptäckt är nämligen så stor att den avskräcker från brott. Öppenheten försvårar också för korruption att få fäste i det svenska samhället.

Val till offentliga tjänster

Staterna skall enligt artikel 7 punkt 2 överväga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att förskriva normer för kandidatur för och val till offentliga tjänster. Dessa skall vara förenliga med konventionens syften och grundprinciperna i den nationella rättsordningen. Enligt punkt 3 skall staterna överväga åtgärder för att förbättra öppenheten i fråga om finansiering och kandidatur för valda offentliga tjänster och, om så är lämpligt, finansiering av politiska partier.

En huvudprincip i den svenska förvaltningen är att verksamheten till allra största delen utövas av ämbetsmän och inte av valda funktionärer. Valsystemet berör därför främst ledamöterna i beslutande församlingar.

De grundläggande reglerna om det svenska valsystemet finns i 3 kap. RF och vallagen (1997:157). Vallagen innehåller detaljerade bestämmelser om förfarandet vid val till riksdagen, landstings- och kommunalfullmäktige samt Europaparlamentet. Lagen innehåller bl.a. regler om förberedelser före valet, vem som är valbar, registrering av partier och kandidater, hur valet skall förrättas och vilka delar av valförfarandet som är överklagbara.

Staten lämnar ekonomiskt stöd till politiska partier. Bestämmelserna härom finns i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier. Stödet bygger på fyra grundläggande principer. Bidrag utgår bara till partier som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, vilket skall ha manifesterats i allmänna val. Bidragen beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte tillåter någon skönsmässig prövning. Bidragens storlek står dessutom i relation till det resultat som partierna har uppnått i de senaste valen. Stödet innebär att de politiska partierna inte i samma utsträckning som i andra länder är beroende av ekonomiskt stöd från privatpersoner och företag. Någon offentlig kontroll av hur partistödet används förekommer inte.

Av tradition finansierar de politiska partierna sina kandidaters valkampanjer. Det är först på senare tid, genom införandet av

1 I prop. 2004/05:163 har föreslagits att den nuvarande vallagen ersätts med en ny.

personval, som enskilda kandidater har fått anledning att överväga om de skall finansiera sina personliga valkampanjer på annat sätt, t.ex. i fall där kandidaten inte stöds av respektive parti.

Frågan om allmänheten bör beredas insyn i partiers och valkandidaters intäkter har nyligen utretts. Utredaren har föreslagit att en särskild lag införs, som ålägger såväl politiska partier som personer som bedriver personvalskampanj att redovisa hur de finansierar sina kampanjer (SOU 2004:22). Betänkandet har remissbehandlats och är nu föremål för överväganden i Justitiedepartementet. Eftersom frågan redan är föremål för överväganden finns det ingen anledning att behandla den vidare i detta sammanhang eftersom kraven i den aktuella punkten inte är bindande.

I sammanhanget bör också nämnas de straffregler som tar sikte på otillbörligt handlande i samband med val. Enligt 17 kap. 8 § brottsbalken (BrB) döms den som, vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende, söker hindra omröstningen eller förvanska utgången av den eller annars otillbörligt inverka på omröstningen för otillbörligt verkande vid röstning. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt är straffet fängelse i högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall bl.a. beaktas om det har innefattat missbruk av tjänsteställning. Den som mottar, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig belöning för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller att avstå från att rösta döms, enligt samma paragraf, för tagande av otillbörlig belöning vid röstning. Detta gäller dock inte om gärningen utgör mutbrott, eftersom den straffbestämmelsen har företräde. Straffet för otillbörlig belöning vid röstning är böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som har valts till ett politiskt uppdrag har inte någon skyldighet att redovisa sina personliga ekonomiska förhållanden. Ledamöterna i riksdagen har emellertid infört ett frivilligt system för rapportering av vissa privatekonomiska uppgifter. Ett stort antal ledamöter lämnar numera sådana uppgifter. Det bör i detta sammanhang framhållas att skatteförvaltningens offentliga

uppgifter om medborgarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden minskar behovet av andra typer av redovisningar.

De nu redovisade reglerna uppfyller väl de krav som ställs i punkterna 2 och 3.

Uppförandekoder m.m.

Enligt artikel 8 punkt 2 skall staterna bl.a. sträva efter att tillämpa uppförandekoder för offentliga tjänstemän. I de fall där det befinns lämpligt skall staterna enligt punkt 3 beakta befintliga initiativ på detta område, som exempelvis den internationella uppförandekoden för tjänstemän som är intagen i en bilaga till generalförsamlingens resolution 51/59 av den 12 december 1996.

Det finns för närvarande inte några generella uppförandekoder i den svenska förvaltningen, vilket skall ses bl.a. mot bakgrund av att den svenska förvaltningen bygger på självständiga myndigheter. De allmänna målsättningar som följer av lagstiftningen, av statmakternas anvisningar för hur allmänna medel skall användas och av god förvaltningssed fyller emellertid motsvarande funktion. Etiska frågor uppmärksammas också fortlöpande av myndigheterna och av de fackliga organisationerna. Myndigheternas interna uppförandekoder utgör normalt en viktig del i utbildning och kompetensutveckling av personalen. Kraven i konventionen får därmed anses tillgodosedda.

Vidare skall staterna enligt punkt 4 överväga att vidta åtgärder och införa system som underlättar för offentliga tjänstemän att anmäla korruption, när de i tjänsten får kännedom om sådana gärningar.

Eftersom vem som helst kan anmäla ett brott utgör varken interna instruktioner eller rättegångsbalkens (RB) reglering något hinder mot att en enskild tjänsteman gör en polisanmälan eller anmälan till annan brottsbeivrande myndighet. I sekretesslagstiftningen har man också tagit hänsyn till att det kan finnas behov i den offentliga förvaltningen av att anmäla brott. Det förhållandet att det råder sekretess för en viss uppgift hindrar sällan att brott anmäls. De sekretessbrytande reglerna i 14 kap.

1–3 §§ sekretesslagen har tillskapats för att tillgodose behovet av att kunna anmäla brott. Mot den nu angivna bakgrunden finns det inte behov av några åtgärder.

Staterna skall enligt punkt 5 också sträva efter att vidta åtgärder och införa system som ålägger offentliga tjänstemän att inför vederbörande myndigheter redogöra för bl.a. sin verksamhet utanför tjänsten, sina uppdrag samt för viktiga inslag i tjänstemannens privata ekonomiska förhållanden och gåvor och andra förmåner som kan ge upphov till intressekonflikter.

Enligt punkt 6 skall staterna, i enlighet med principerna i sin nationella lagstiftning överväga disciplinära och andra åtgärder mot offentliga tjänstemän som bryter mot koder eller normer som har upprättats i enlighet med artikel 8.

LOA innehåller även regler om disciplinansvar. Enligt 14 § får en arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i anställningen, meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte meddelas. Disciplinpåföljderna är varning och löneavdrag (15 §). En förutsättning för att arbetstagarens skall kunna åläggas disciplinpåföljd är att han inom två år från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot honom (17 §). För att dubbelbestraffning skall undvikas gäller begränsningar i fråga om disciplinära åtgärder. Har en åtgärd vidtagits för att åtal skall väckas mot arbetstagaren får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta disciplinärt förfarande för samma handlande. Har gärningen prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning inte har ansetts vara något brott (18 §). Disciplinpåföljd får inte heller meddelas efter det att arbetstagarens anställning har upphört eller uppsägning har ägt rum.

Disciplinär bestraffning beslutas normalt av arbetsgivaren eller av ett särskilt organ hos denne (t.ex. en ansvarsnämnd). För vissa arbetstagare gäller särskilda regler, som innebär att frågor om disciplinansvar prövas av fristående organ som Statens ansvarsnämnd. Om frågan prövas av ett fristående organ har arbetsgiva-

ren normalt rätt att hos detta väcka frågan om disciplinansvar (se t.ex. 15 § anställningsförordningen [1994:373] angående anmälan till Statens ansvarsnämnd).

Det disciplinrättsliga systemet motsvarar väl de krav som ställs i konventionen.

Bedömning

På flertalet av de områden som berörs i artiklarna 7 och 8, som inte innehåller några bindande åtaganden, finns det regler som uppfyller kraven i konventionen. I övriga delar ter det sig inte nödvändigt eller lämpligt att införa nya bestämmelser. Innehållet i artiklarna 7 och 8 bör därför inte föranleda några lagstiftningsåtgärder.

4.2.3 Åtgärder för säkra kontrollen över offentlig upphand-

ling och förvaltningen av allmänna medel (artikel 9)

Bedömning: Innehållet i artikel 9 kräver inga lagstiftningsåtgärder.

I artikel 9 föreskrivs i punkt 1 att staterna, i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, skall ha lämpliga system för upphandling. Dessa skall bygga på öppenhet, konkurrens och objektiva kriterier för beslutsfattande samt vara effektiva mot korruption. Sådana system skall inriktas på en rad frågor bl.a. att ge allmänheten information om upphandlingsförfaranden, innefattande exempelvis öppen infordran av anbud, i förväg uppställda villkor för deltagande i anbudsförfaranden och tillämpning av på förhand fastställda kriterier för beslut om upphandling, vilka möjliggör kontroll i efterhand samt möjlighet att överklaga beslut i upphandlingsfrågor.

Lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) gäller vid upphandling som görs av staten, kommuner, landsting samt

vissa bolag, föreningar, samfälligheter och stiftelser som anges i 6 § LOU. I lagen regleras bl.a. hur olika typer av upphandling skall gå till, vilka krav som ställs på annonsering, hur anbuden skall prövas, möjligheterna att få ett beslut i en upphandlingsfråga prövat av domstol samt rätten till skadestånd om den upphandlande enheten har brutit mot reglerna i lagen. Regleringen i LOU bygger på principerna om att upphandling normalt skall göras i öppen konkurrens, att förfarandet skall vara förutsebart och att det skall finnas möjlighet att få till stånd rättelse om upphandlingen inte har följt regelsystemet.

En särskild myndighet, Nämnden för offentlig upphandling, har till uppgift att utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt LOU. Nämnden skall även verka för en effektiv offentlig upphandling, svara för viss statistik inom området samt lämna information och råd inom sitt verksamhetsområde.

Lagstiftningen om offentlig upphandling och systemet för kontroll av sådan upphandling uppfyller de krav som ställs i konventionen.

Enligt punkt 2 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att främja öppenhet och ansvarsutkrävande vid förvaltning av allmänna medel. I detta kan ingå bl.a. förfaranden för antagande av statsbudgeten, för rapportering om inkomster och utgifter, normer för redovisning och revision samt effektiva och ändamålsenliga system för riskhantering och intern kontroll.

Det finns ett detaljerat normsystem för den ekonomiska styrningen och ekonomisk redovisning inom den statliga förvaltningen. Här kan nämnas förordningen (1994:14) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning, som reglerar myndigheternas penningflöden, och förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag, som reglerar den ekonomiska rapporteringen till regeringen. Myndigheter som lyder direkt under regeringen skall lämna ekonomisk redovisning som bygger på samma principer som årsredovisningslagen (1995:1554).

Enligt förordningen (2003:884) med instruktion för Ekonomistyrningsverket är verket central förvaltningsmyndighet för

ekonomisk styrning av statlig verksamhet. Verket, som är en stabsmyndighet till regeringen, svarar för en effektiv och ändamålsenlig ekonomistyrning och har till uppgift bl.a. att ansvara för statsredovisningen och att utveckla god redovisningssed i staten. Verket får meddela föreskrifter i fråga om den statliga redovisningen, finansieringen och resultatstyrningen. Det publicerar normer för ekonomistyrningen och bedriver utbildnings-, stöd- och konsultverksamhet som riktar sig till myndigheterna.

För kommunerna finns regler om ekonomisk förvaltning i 8 kap. kommunallagen (1991:900). Dessa regler är inte lika detaljerade som reglerna för ekonomistyrning inom staten. Regler om kommunal revision finns i 9 kap. samma lag.

Sedan ca tio år tillbaka skall alla statliga myndigheter arbeta aktivt med riskhantering inom sina verksamhetsområden. Skyldigheten följer av förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering. Varje myndighet skall enligt 3 § identifiera vilka risker för skador eller förluster som finns i myndighetens verksamhet och vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risker och förebygga skador eller förluster. Bland det som skall beaktas är risken att utsättas för brott. Kammarkollegiet har en övergripande roll när det gäller riskhanteringen inom den statliga sektorn.

Som framgått av det sagda finns det väl fungerande system för den ekonomiska förvaltningen av offentliga medel och kontrollen över den samt regler som uppfyller kraven i övrigt i konventionen. Det bedrivs också ett aktivt förebyggande arbete för att minimera risker inom den statliga förvaltningen. Detta, i kombination med möjligheten att kunna utkräva disciplinärt ansvar av tjänstemän som begår fel vid hantering av allmänna medel, innebär att några åtgärder inte är påkallade.

I punkt 3 föreskrivs att staterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att skydda och bevara redovisningshandlingar och andra handlingar som gäller offentliga utgifter och inkomster och för att förebygga förfalskning av sådana handlingar.

2 Bestämmelserna om tjänstefel är inte tillämpliga på den ekonomiska förvaltningen av allmänna medel. Däremot kan en offentliganställd som gör sig skyldig till exempelvis stöld eller förskingring dömas för detta.

Straffansvaret för bokföringsbrott regleras i 11 kap. 5 § BrB. För bokföringsbrott döms den som på visst i paragrafen angivet sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078). Bokföringslagen innehåller i sin tur detaljerade regler för bl.a. vilka redovisningshandlingar som skall finnas, hur de skall skyddas och hur länge de måste bevaras. Straffet för bokföringsbrott av normalgraden är fängelse i högst två år. För grovt bokföringsbrott är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år, och för ringa brott är straffet böter eller fängelse i högst sex månader. Reglerna har nyligen skärpts (se prop. 2004/05:69, bet. 2004/05:JuU24).

Reglerna i bokföringslagen om bokföringsskyldighet gäller inte för staten, kommunerna, landstingen, kommunalförbunden och regionförbunden (2 kap. 5 § bokföringslagen). I praktiken upprätthålls samma bokföringsstandard i dessa verksamheter, men däremot kan straffansvar för bokföringsbrott inte utkrävas. Om redovisningshandlingar, som härrör från en verksamhet för vilken bokföringslagen inte gäller, förstörs, görs obrukbara eller undanskaffas kan ansvar för undertryckande av urkund aktualiseras, om åtgärden innebär fara i bevishänseende (14 kap. 4 § BrB). Straffet för undertryckande av urkund är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt är straffet fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Arkivlagen (1990:782) reglerar statliga och kommunala myndigheters och vissa andra organs skyldighet att bevara handlingar. Grundprincipen är att allmänna handlingar skall bevaras under viss tid, som står i relation till handlingens betydelse. Handlingar får gallras när tiden för bevarande har löpt ut eller om det annars finns en regel som medger gallring. En statlig myndighet får enligt 12 § arkivlagen, utöver genom gallring, endast avhända sig handlingar i två situationer. Den ena är genom att återlämna eller överlämna en handling med stöd av lag eller föreskrift. Den andra är genom ett särskilt beslut av regeringen. Handlingar som myndigheten har fått genom lån får dock alltid

återlämnas. Likartade regler gäller enligt 15 § för kommunala myndigheter.

De nu redovisade reglerna uppfyller kraven på ett fullgott skydd för redovisningshandlingar och andra handlingar som rör förvaltningen av offentliga medel. Några lagstiftningsåtgärder är därför inte påkallade.

4.2.4 Andra åtgärder för att förebygga korruption

(artiklarna 10 och 11)

Bedömning: Innehållet i artiklarna 10 och 11 kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Öppenhet i den offentliga verksamheten

Som ytterligare ett led i åtgärderna att förebygga korruption skall, enligt artikel 10, staterna vidta nödvändiga åtgärder för att bl.a. öka öppenheten gentemot allmänheten. Artikeln innehåller inte några bindande åtaganden. De åtgärder som nämns är bl.a. att ge allmänheten information om den offentliga förvaltningens organisation, funktion och beslutsprocesser, att underlätta och förenkla administrativa rutiner för att ge allmänheten tillgång till myndigheterna och att informera om riskerna för korruption i den offentliga förvaltningen.

Den öppenhet som kännetecknar den svenska förvaltningen bygger på vår unika reglering i tryckfrihetsförordningen som ger varje medborgare rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt är betydligt mer långtgående än i de flesta andra länder. Själva öppenheten, tillsammans med den offentliga redovisningen av myndigheternas beslut, ekonomiska förhållanden m.m. innebär att korruption har svårt att få fäste i det svenska samhället och att, om det förekommer, det finns goda förutsättningar att upptäcka brotten. Sverige uppfyller således väl de krav som ställs i artikel 10. Någon lagstiftningsåtgärd är inte påkallad.

Domares och åklagares oberoende

I artikel 11 behandlas åtgärder som rör domare och åklagare. Med beaktande av domstolarnas självständighet och deras centrala roll i korruptionsbekämpningen skall staterna vidta åtgärder för att förstärka integriteten och förebygga tillfällen till korruption bland domare. Detta skall göras i enlighet med grundprinciperna i den nationella rättsordningen och utan att det påverkar domstolarnas oberoende. Om åklagare har en från domstolsväsendet fristående ställning får åtgärder i samma syfte införas och tillämpas för åklagare.

Grunddragen i domstolsorganisationen är fastställd i grundlag. Domstolar får endast inrättas med stöd av lag (11 kap. 1 § RF). Det är förbjudet att inrätta en domstol för en redan begången gärning eller för ett visst mål (2 kap. 11 § RF). Vidare föreskrivs i 11 kap. 2 § RF att ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur en domstol skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.

Utöver vad som följer av lagstiftningen på olika områden och god förvaltningssed finns det inte några normer för hur domare skall uppträda, med undantag för de s.k. domarreglerna. Domarreglerna, som anses ha författats av Olaus Petri omkring år 1540 och som uttrycker allmänna grundsatser för hur domare bör bete sig, trycks alltjämt av tradition i lagboken. Numera har de inte någon praktisk betydelse. De kan emellertid sägas förmedla en vision av hur en domare etiskt bör förhålla sig till lagstiftningen och till sin yrkesroll.

En viktig utgångspunkt för domares självständighet är deras trygghet i anställningen (se prop. 1993/94:65 s. 53 f.). Ordinarie domare anställs genom fullmakt. Deras anställningsförhållanden regleras i första hand genom lagen (1994:261) om fullmaktsanställning (fullmaktslagen), vilken ger ett starkare anställningsskydd än alla andra anställningsformer i offentlig förvaltning. Den som har utnämnts till ordinarie domare får enligt 11 kap. 5 § RF skiljas från tjänsten endast i två situationer. Den ena är om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbart olämplig att inneha

tjänsten. I sådant fall kan fråga om avskedande aktualiseras (7 § fullmaktslagen). Den andra är om han har uppnått föreskriven pensionsålder, eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.

En svaghet med systemet är dock att det finns få regler som ställer krav på att domartjänster skall besättas med ordinarie domare. Av 11 kap. 1 § första stycket RF följer att justitieråd och regeringsråd skall vara ordinarie domare. Vidare framgår det av tredje stycket i paragrafen att det skall finnas ordinarie domare i de flesta andra domstolar, men inte hur många eller vilka. Några andra regler som knyter an till denna bestämmelse finns inte heller. Regeln i 14 § fullmaktslagen om ordinarie domares tjänstgöringsskyldighet pekar visserligen ut vissa kategorier av domare men ger som tidigare nämnts inget svar på frågan om hur många inom respektive kategori som är ordinarie. Om en domare är ordinarie avgörs genom regeringens beslut om tillsättning (SOU 1992:60 s. 254). En särskild utredare har föreslagit att domarnas konstitutionella ställning skall stärkas genom att det i lag införs mera preciserade regler om att domare i tingsrätt, hovrätt, kammarrätt och länsrätt skall vara ordinarie (SOU 2003:102 s. 329 och 441). Förslaget har remissbehandlats och övervägs för närvarande i Justitiedepartementet.

Oavsett hur man ser på den nu behandlade frågan kvarstår det faktum att en stor del av den dömande verksamheten utövas av icke ordinarie domare, framför allt fiskaler och assessorer. För dessa domare gäller reglerna i LAS om upphörande av anställning. De har alltså inget särskilt skydd mot uppsägning eller avskedande. Å andra sidan gäller enligt LAS krav på saklig grund för uppsägning från arbetsgivarens sida. Det har därför ansetts att den huvudsakliga skillnaden mellan personer som är anställda med fullmakt och andra statligt anställda är att de förra inte kan sägas upp på grund av arbetsbrist eller därför att myndigheten läggs ned eller organiseras om. Man bör därför inte överbetona betydelsen av anställningsformen.

3 Domstolar som har inrättats för en viss grupp av mål har undantagits från det generella kravet på att det skall finnas ordinarie domare i varje domstol.

Korruptionsbrott får i de allra flesta fall anses ha den karaktären att de inte bör handläggas av andra än ordinarie domare. Att icke ordinarie domare har ett svagare anställningsskydd torde därför sakna praktisk betydelse när det gäller handläggningen av sådana mål.

I Sverige är åklagarväsendet fristående från domstolsorganisationen. Medan domstolsorganisationen har grundlagsskydd finns det inte några motsvarande regler för åklagarorganisationen. Vissa grundläggande bestämmelser om åklagarverksamheten finns i 7 kap. rättegångsbalken, men i princip skiljer sig inte den verksamheten i rättsligt hänseende från annan statlig verksamhet.

De allra flesta åklagare har samma anställningsförhållanden som andra statligt anställda. Det innebär att för dem gäller reglerna i LAS om upphörande av anställning. Åklagare har således inget särskilt skydd mot uppsägning eller avskedande.

Fram till för några år sedan anställdes åklagare på hög nivå, i likhet med domare, med fullmakt. Den särskilda anställningstrygghet som fullmaktsanställning innebär ansågs då vara nödvändig för att värna om åklagarnas oberoende (se SOU 1992:60 s. 256 f. och prop. 1993/94:65 s. 53). Ställningstagandet bör ses mot bakgrund av att åklagare i allt större utsträckning utför uppgifter som tidigare ankom på domare. Relativt nyligen frångick emellertid statsmakterna uppfattningen att åklagaruppgifterna skall värnas genom fullmaktsanställning. Utan någon egentlig motivering (prop. 2000/01:92 s. 23) ändrades reglerna om anställning på det sättet att inga andra åklagare än riksåklagaren och vice riksåklagaren skall anställas med fullmakt. Det kan därför ifrågasättas om åklagare i dag har den trygghet i anställningen som är en viktig grundförutsättning för integritet och självständighet i yrkesutövningen. Artikel 11 innehåller emellertid inte några bindande åtaganden.

När det gäller utövandet av åklagaruppgifter har däremot en åklagare i princip samma självständighet som en domare (se Peter Fitger, Rättegångsbalken, s. 7:3.) Enligt 11 kap. 7 § RF får

4 Före tillkomsten av fullmaktslagen anställdes betydligt fler åklagare med fullmakt, men kretsen av fullmaktshavare begränsades då. Det finns därför alltjämt åklagare som har anställts med fullmakt enligt äldre regler.

ingen myndighet, inte heller riksdagen, bestämma hur en förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör tillämpning av lag. Bestämmelsen är tillämplig på åklagare. Åklagares beslut enligt RB får inte ändras av en överordnad åklagare, annat än genom s.k. överprövning, som stöds på bestämmelserna i 7 kap. 2 och 5 §§ RB. Endast riksåklagaren, vice riksåklagaren samt överåklagare och vice överåklagare, dvs. ett fåtal högre åklagare, får överpröva andra åklagares beslut.

Utöver vad som följer av lagstiftningen finns det inte några allmänna normer för hur åklagare skall agera i yrkesutövningen (Se Lindberg, SvJT 1997 s. 197).

Såvitt känt har det under mycket lång tid inte ens förkommit någon misstanke om korruption bland domare eller åklagare. De regler och villkor som gäller för anställning av ordinarie domare och för utövningen av domartjänst borgar för att dessa har stor integritet. Detsamma har ansetts gälla icke ordinarie domare och åklagare, även om dessa inte har samma trygghet i anställningen. Någon lagstiftningsåtgärd torde därför inte vara påkallad.

4.2.5 Åtgärder riktade mot den privata sektorn (artikel 12)

Bedömning: Innehållet i artikel 12 bör inte föranleda några lagstiftningsåtgärder.

Enligt artikel 12 punkt 1 skall staterna, i enlighet med grundprinciperna i sin nationella lagstiftning, vidta olika åtgärder för att förebygga korruption i den privata sektorn och förbättra normerna för redovisning och revision i denna del av samhället samt, i den mån det behövs, tillhandahålla effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för bristande efterlevnad av sådana bestämmelser. I punkt 2 ges exempel på vilka typer av åtgärder det kan vara fråga om. Bland dessa anges bl.a.

- att främja utvecklandet av uppförandekoder

- att vidta åtgärder för att förebygga missbruk avseende bl.a. bidrag och tillstånd som beviljas av myndigheter och

- att säkerställa goda regler om internrevision.

När man diskuterar korruption har fokus alltmer kommit att riktas mot behovet av uppförandekoder, eftersom det förebyggande arbetet har så stor betydelse.

International Chamber of Commerce (ICC) har gett ut uppförandekoden ”Extortion and Bribery in International Business”. I denna rekommenderas att företagen utformar egna uppförandekoder som står i samklang med den generella. ICC Sweden har, efter utländsk förebild, tagit fram en modellkod. Denna kan användas som förlaga när ett företag utarbetar en företagsspecifik policy och uppförandekod.

Det frivilliga arbete som redan bedrivs ligger väl i linje med tankarna bakom konventionen. Någon åtgärd från statsmakternas sida torde inte vara påkallad.

Numera är lagstiftaren noga med att utforma bestämmelserna så att man minskar, eller helt eliminerar, risken för fusk när man tillskapar nya system för bidrag. Däremot kan det fortfarande finnas svagheter i äldre regelsystem, men statsmakterna arbetar aktivt för att i största möjliga utsträckning begränsa utrymmet för felaktig användning av olika typer av bidrag.

Regeringen har nyligen gett en särskild utredare i uppdrag att utreda behovet av en mer modern och ändamålsenlig straffrättslig reglering i fråga om oegentligheter vid utbetalningar från trygghetssystemen (Dir. 2005:51). Utredningsuppdraget tar inte direkt sikte på de nu aktuella frågorna, eftersom den enbart berör oegentligheter i de sociala trygghetssystemen, men resultatet av översynen kan indirekt få betydelse för den framtida synen på fusk med bidrag inom andra områden.

Det bör också framhållas att bekämpningen av ekonomisk brottslighet bl.a. inriktas på att upptäcka brister i regelsystem och att, vid behov, göra statsmakterna uppmärksamma på svagheter i lagstiftningen som innebär att exempelvis bidragssystem kan missbrukas.

Det arbete som redan bedrivs avseende förebyggande och bekämpning av fusk torde vara tillräckligt för att uppfylla kraven i konventionen.

En annan typ av åtgärd som nämns i artikeln är att förebygga intressekonflikter genom att införa begränsningar för offentliga tjänstemäns övergång till verksamhet inom den privata sektorn i fall där verksamheten står i direkt samband med tjänstemannens tidigare uppgifter. För närvarande finns det inget som hindrar tjänstemän som lämnar offentlig verksamhet att ta anställning eller uppdrag inom den privata sektorn. Ett flöde av arbetskraft mellan den offentliga sektorn och den privata anses också i många sammanhang vara berikande såväl för individen som för samhället i stort. Å andra sidan kan i det enskilda fallet förhållandena vara sådana att det kan uppkomma diskussion om risken för intressekonflikter. Saken kan vara särskilt känslig när det är fråga om befattningshavare på hög nivå eller med stort inflytande.

På några områden finns det regler som tar hänsyn till övergången mellan offentlig och privat tjänst. Ett sådant är sekretesslagstiftningen. För en person som på grund av anställning eller uppdrag hos en myndighet, eller av annat skäl som anges i bestämmelsen, har fått del av en sekretessbelagd uppgift gäller enligt 1 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) förbud att röja eller utnyttja uppgiften, om inte annat följer av lagen eller förordning till vilken den hänvisar. Tystnadsplikten gäller, med visst i 1 kap. 13 § angivet undantag, även efter det att anställningen har avslutats. Brott mot tystnadsplikten bestraffas med stöd av 20 kap. 3 § BrB. Det innebär att en tjänsteman som byter anställningsform är förhindrad att utnyttja sekretessbelagd information som han har fått del av i verksamhet i offentlig tjänst.

I 1–3 och 7 §§ lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk finns det likartade bestämmelser, som förbjuder den som har s.k. insiderinformation att yppa eller utnyttja uppgifter som har betydelse för kursen på finansiella instrument. Det ligger i sakens natur att insiderinformation har kort varaktighet och att denna form av begränsning därför normalt upphör ganska snart efter det att en arbetstagare eller uppdragstagare har bytt anställning eller uppdragsgivare.

Det bör också nämnas att Europarådet har rekommenderat en uppträdandekod för offentliga befattningshavare, Rec (2000)10, där artikel 26 behandlar frågan om avgång från tjänsten.

Frågan om det behövs regler för övergång mellan offentlig och privat tjänst har diskuterats av Konstitutionsutskottet i ett granskningsbetänkande (2002/03:KU30), med anledning av en anmälan mot statsministern för f.d. näringsminister Björn Rosengrens övergång till privat tjänst. Utskottet framhöll att det i princip är av godo för både offentlig och privat verksamhet med erfarenhet från samhällets skilda sektorer och att framför allt sekretesslagens regler, med det straffansvar som reglerna för med sig, ger ett gott skydd för statens intressen när någon lämnar verksamhet i staten för tjänstgöring inom t.ex. näringslivet. Samtidigt ansåg utskottet att det inte kunde bortses från att ett statsrådsuppdrag kan lämnas för en tjänst eller ett uppdrag som skulle kunna rubba allmänhetens förtroende för att det tidigare statsrådet utövat sitt statsrådsuppdrag helt utan hänsyn till kommande anställnings- eller uppdragsmöjligheter. Utskottet ansåg därför att det kunde finnas anledning för regeringen att pröva t.ex. en möjlighet med tidskarantän (s. 127).

Det nu återgivna uttalandet tar sikte på uppdrag som statsråd och det är därför svårt att dra några generella slutsatser av det. Det stora flertalet av de personer som växlar mellan offentlig och privat tjänst befinner sig – i motsats till vad som är fallet med ett statsråd – inte i en position där deras inblickar i den tidigare verksamheten eller deras inflytande har någon större betydelse. Frågan kan emellertid ändå vara känslig. Oavsett vilken uppfattning man har om det berättigade i att införa regler eller andra begränsningar för övergång mellan offentlig och privat verksamhet är detta en fråga med betydligt fler dimensioner än vad som är möjligt att beakta i ett så avgränsat ärende som detta. Frågan lämpar sig därför inte för någon åtgärd i detta sammanhang.

Regler om revision finns bl.a. i 10 och 11 kap. aktiebolagslagen (1975:1385), 4 kap. stiftelselagen (1994:1220), samt i årsredovisningslagen (1999:1078) och i de särskilda lagar om årsredovisning som finns för vissa typer av företag. De svenska revi-

sionsreglerna motsvarar vad som gäller i många andra länder och uppfyller väl kraven i konventionen.

När det gäller regler för revision kan erinras om att det i artikel 10 i Europarådets civilrättsliga konvention om korruption finns en artikel med ett mindre preciserat men sakligt sett likartat innehåll. Den artikeln har inte ansetts kräva några lagstiftningsåtgärder (prop. 2003/04:70 s. 48).

Punkterna 1 och 2 innehåller inga bindande åtaganden. Som framgått av det sagda får den nuvarande regleringen anses uppfylla kraven i konventionen. Någon lagstiftningsåtgärd fordras därför inte.

Enligt punkt 3 skall staterna, för att förhindra korruption, vidta åtgärder för att förbjuda handlande som syftar till att skapa en felaktig eller missvisande bokföring. Det skall vara förbjudet att skapa icke bokförda konton, att utföra transaktioner som inte bokförs eller inte kan identifieras tillräckligt, att bokföra fiktiva utgifter, att bokföra skulder med felaktigt angivande av deras uppkomst, att använda falska handlingar samt att uppsåtligt förstöra redovisningshandlingar i förtid.

Handlande av nu angivet slag faller i de flesta fall under straffansvaret för bokföringsbrott (se avsnitt 4.2.3). I vissa fall kan ansvar för försvårande av skattekontroll enligt 10 § skattebrottslagen (1971:69) aktualiseras. Straffet för försvårande av skattekontroll är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt är straffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Utgör handlandet ett led i penningtvätt kan bestämmelsen om penninghäleri vara tillämplig (se avsnitt 4.3.5 angående penninghäleri). Sådant förstörande av redovisningshandlingar som inte utgör bokföringsbrott kan, som tidigare nämnts, vara straffbart som undertryckande av urkund enligt 14 kap. 4 § BrB. Det finns således redan straffbestämmelser som uppfyller kraven i punkt 3.

Punkt 3 överensstämmer till sitt innehåll med artikel 8 punkt 1 i konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Den bedömning som gjordes i det lagstiftningsärendet var att svensk

rätt uppfyller kraven (prop. 1998/99:32 s. 64 f.). Det finns inte något skäl att nu göra en annan bedömning.

I punkt 4 föreskrivs att en konventionsstat inte får tillåta skatteavdrag för utgifter för bestickning eller för andra utgifter som uppstår vid främjande av korruptionshandlingar. I 9 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) finns det en regel av den innebörden.

Sammanfattningsvis innebär detta att innehållet i artikel 12 inte bör föranleda några lagstiftningsåtgärder.

4.2.6 Samverkan med samhället i övrigt (artikel 13)

Bedömning: Den samverkan med samhället i övrigt som förutsätts i artikel 13 är redan väl utvecklad. Det finns därför inte något behov av några åtgärder.

Enligt artikel 13 punkt 1 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att främja att enskilda personer och grupper utanför den offentliga sektorn deltar aktivt i att förebygga och bekämpa korruption. Det ges exempel på vad som kan göras, t.ex. i form av ökad öppenhet inom den offentliga förvaltningen och information riktad till allmänheten, men punkten innehåller inga bindande åtaganden.

I Sverige finns det sedan drygt 70 år en allmännyttig ideell förening, Institutet mot mutor. Institutet bildades av företrädare för olika grenar av näringslivet och drivs alltjämt på samma sätt. Det är privatfinansierat. Institutets uppgift är enligt stadgarna att verka för god sed för beslutspåverkan inom näringslivet, liksom i samhället i övrigt, och att söka motverka användning av mutor och andra otillbörliga förmåner som medför sådan påverkan. Institutet bedriver sin verksamhet i huvudsak på tre sätt: - genom att sprida information om lagstiftning och rättspraxis, - genom att på begäran eller eget initiativ avge utlåtanden och - genom att självt eller i samverkan med andra utveckla vägledande anvisningar.

Vidare bör nämnas att Transparency International, som är en global rörelse mot korruption, numera har en svensk avdelning, Transparency International Sweden, som bildades i september 2004. Transparency International brukar regelbundet publicera information om hur stora riskerna för korruption uppfattas vara i olika länder. Sverige tillhör de länder där risken för korruption uppfattas som liten.

Samverkan med samhället i övrigt är, som framgått ovan, väl utvecklad. Det finns därför inte något behov av åtgärder.

Enligt punkt 2 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att se till att de korruptionsbekämpande organ som avses i konventionen är allmänt kända och att de kan ta emot anmälningar om händelser som skulle kunna utgöra brott enligt konventionen. Som redovisas närmare i avsnitt 4.6.3 finns det inom åklagarväsendet en särskild enhet som handlägger utredningar om korruption. Någon motsvarande specialisering finns inte inom polisen. Den som vill anmäla korruption kan antingen vända sig till den särskilda åklagarenheten eller till vilken polismyndighet som helst. Polisen är alltid skyldig att ta emot en sådan anmälan. Kraven i artikeln är därmed uppfyllda.

4.2.7 Åtgärder för att förebygga penningtvätt (artikel 14)

Bedömning: Sverige uppfyller kraven angående åtgärder för att förebygga penningtvätt. Det pågående arbetet inom Europeiska unionen med nya instrument som tar sikte på dels förbättrad bekämpning av penningtvätt, dels s.k. wiretransfers innebär att det inte finns anledning att överväga några åtgärder i detta sammanhang.

Artikel 14 punkt 1 ställer krav på att staterna skall ha regelverk som dels avskräcker från penningtvätt, dels underlättar upptäckten av sådana brott. Vidare skall de myndigheter som har till uppgift att bekämpa penningtvätt kunna samarbeta och utbyta information med varandra både nationellt och internationellt, i enlighet med den nationella lagstiftningen.

Vissa typer av brottslighet genererar stora ekonomiska vinster. Att dölja och omsätta tillgångar som härrör från brott, s.k. penningtvätt, kan bidra till att främja uppkomsten av allvarlig kriminalitet. Sedan drygt tio år tillbaka har Sverige en särskild lagstiftning mot penningtvätt.

Definitionen av vad som är penningtvätt finns i 1 § lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (penningtvättslagen). Med penningtvätt avses att vidta sådana åtgärder med egendom, som har förvärvats genom brott, som kan medföra att detta döljs, att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras. Sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller brukande av egendomen utgör också penningtvätt. Även åtgärder med annan egendom än sådan som har förvärvats genom brott är att anse som penningtvätt, om åtgärderna är ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning. Det bör anmärkas att den definition av penningtvätt som finns i penningtvättslagen har ett vidare tillämpningsområde än straffbestämmelsen om penninghäleri (prop. 1998/99:19 s. 29).

I lagen om åtgärder mot penningtvätt åläggs finansiella institutioner samt företag som bedriver vissa verksamheter att kontrollera misstänkta ekonomiska transaktioner (9–10 §§). Det ställs bl.a. krav på identitetskontroll vid större transaktioner (4– 7 §§) och vidare är företagen skyldiga att bevara handlingar och uppgifter som kommit fram vid sådana identitetskontroller (8 §). Vid tecken som tyder på penningtvätt är företagen skyldiga att anmäla saken (9 §). Lagen innehåller dessutom förbud mot att medverka i transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt (3 §) och förbud mot att för kunden eller annan utomstående röja att det gjorts en anmälan om misstänkt penningtvätt eller att en förundersökning genomförs (11 §). Vidare skall företagen ha rutiner för att förhindra att de utnyttjas för penningtvätt. De anställda skall ges behövlig information och utbildning för ändamålet (13 §).

Lagen har skärpts vid flera tillfällen. Numera finns det t.ex. inte några begränsningar i fråga om vilka brott som kan utgöra

förbrott till penningtvätt. Dessutom omfattar lagen en betydligt vidare krets av anmälningsskyldiga än vad den ursprungligen gjorde. Den senaste utvidgningen var ett led i genomförandet av 2001 års EG-direktiv mot penningtvätt (se prop. 2003/04:156). Tidigare var det främst olika finansiella institutioner som var skyldiga att iaktta särskilda åtgärder för att förhindra penningtvätt. I och med att de som ägnar sig åt penningtvätt i ökad utsträckning började utnyttja andra kanaler blev det nödvändigt att skärpa lagstiftningen. Numera omfattar den även bl.a. verksamhet som bedrivs av oberoende jurister, godkända och auktoriserade revisorer, skatterådgivare, fastighetsmäklare, kasinon och personer som yrkesmässigt handlar med varor av högt värde, exempelvis konst och antikviteter.

Sverige har sedan starten deltagit i det arbete som bedrivs av ett internationellt organ, Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF). FATF har antagit 40 rekommendationer om penningtvätt som har till syfte att förbättra de nationella rättssystemen för bekämpning av penningtvätt, att förstärka det finansiella systemets roll i detta avseende samt att förstärka det internationella samarbetet.

I FATF:s löpande arbete ingår att undersöka hur medlemsländerna uppfyller rekommendationerna. FATF anordnar årligen möten för erfarenhetsutbyte och publicerar rapporter över utvecklingen. För en närmare redogörelse angående FATF, se prop. 2003/04:156 s. 32.

Den svenska lagstiftningen uppfyller kraven på förebyggande åtgärder mot penningtvätt.

Enligt punkt 2 skall staterna överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att upptäcka och övervaka rörelser av kontanta medel och överlåtbara värdepapper över deras gränser. Enligt punkt 3 skall staterna vidare överväga att ställa ökade krav på finansiella institutioner i fråga om att formulär för elektronisk överföring av pengar och liknande meddelanden skall innehålla uppgifter om upphovsmannen, att bibehålla sådana uppgifter genom hela transaktionskedjan samt att tillämpa skärpt kontroll av överfö-

ring av penningmedel som saknar fullständiga uppgifter om ursprunget.

Den sistnämnda frågan har direkt anknytning till det inom Europeiska unionen pågående arbetet med att utarbeta en förordning angående s.k. wiretransfers. Förhandlingarna om förordningen påbörjas inom kort och beräknas kunna slutföras redan under hösten. Vidare pågår det inom unionen förhandlingar om ett tredje penningtvättsdirektiv (se avsnitt 4.11.1). Även det arbetet beräknas vara avslutat inom kort. Mot den nu angivna bakgrunden bör man avvakta de förslag om lagändringar på penningtvättsområdet som utgör led i genomförandet av dessa instrument. Det finns således inte anledning att överväga några lagändringar i detta sammanhang.

Artikel 14 motsvarar, med undantag för punkt 3, artikel 7 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Den bedömning som gjordes när statsmakterna behandlade frågan om den konventionen skulle tillträdas av Sverige var att den svenska lagstiftningen redan uppfyller kraven i artikeln. Det finns inte något skäl att göra en annan bedömning nu.

4.3¶Straffrättsliga regler

4.3.1 Mutbrott och bestickning (artiklarna 15, 16 och 21)

Bedömning: De svenska straffbestämmelserna om mutbrott och bestickning uppfyller kravet på att vissa, för korruption centrala, gärningar skall vara straffbelagda. Det krävs därför inte någon utvidgad kriminalisering för att Sverige skall kunna tillträda konventionen.

Enligt artikel 15 skall konventionsstaterna straffbelägga följande gärningar när de begås uppsåtligen - att direkt eller indirekt till en offentlig tjänsteman utlova, erbjuda eller lämna en otillbörlig förmån för att han skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten och

- en offentlig tjänstemans begäran om eller mottagande av, direkt eller indirekt, en otillbörlig förmån i nyssnämnda syfte. Innehållet i artikeln motsvarar artikel 8 i FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet.

I artikel 16 regleras mutbrott och bestickning av utländska offentliga tjänstemän och tjänstemän i offentliga internationella organisationer. Enligt punkt 1 skall staterna kriminalisera att uppsåtligen direkt eller indirekt utlova, erbjuda eller lämna en sådan tjänsteman en otillbörlig förmån för att tjänstemannen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd i tjänsten i syfte att få till stånd eller behålla en affärsförbindelse eller annan otillbörlig förmån med avseende på internationella affärer. Enligt punkt 2 skall staterna överväga att även kriminalisera att en sådan tjänsteman direkt eller indirekt uppsåtligen begär eller mottar en otillbörlig förmån för att tjänstemannen skall vidta eller underlåta en åtgärd i tjänsten.

Enligt artikel 21 skall staterna överväga att kriminalisera att uppsåtligen och i tjänsteutövningen i ekonomisk, finansiell eller kommersiell verksamhet

- direkt eller indirekt utlova, erbjuda eller lämna en otillbörlig förmån till någon som leder eller arbetar för enheter inom den privata sektorn, i syfte att personen skall vidta eller underlåta att vidta en åtgärd och

- direkt eller indirekt begära eller ta emot en otillbörlig förmån i nyssnämnda syfte.

Samtliga artiklar föreskriver att den otillbörliga förmånen skall kunna rikta sig antingen till befattningshavaren själv eller till någon annan person eller enhet.

Nuvarande bestämmelser om mutbrott och bestickning

Mutbrott regleras i 20 kap. 2 § brottsbalken (BrB). För mutbrott döms en arbetstagare som, för sig själv eller annan, tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Straffbestämmelsen gäller även om ar-

betstagaren har begått gärningen innan han fick anställningen eller efter det att anställningen har upphört.

Straffbestämmelsen omfattar enligt 2 § andra stycket inte bara arbetstagare utan skall tillämpas på en betydligt vidare krets, nämligen 1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting eller kommunalförbund, 2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning, 3. den som omfattas av lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt, 4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet, 5. den som i annat fall än som avses i punkterna 1–4 på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan

a) sköta en rättslig eller ekonomisk angelägenhet, b) genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning, c) självständigt sköta en kvalificerad teknisk uppgift, eller d) övervaka utförandet av en sådan uppgift som sägs i a, b el-

ler c,

6. främmande stats minister, ledamot av främmande stats lagstiftande församling eller ledamot av främmande stats organ motsvarande dem som avses i punkt 1, 7. någon som, utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts, utövar främmande stats myndighet eller utländskt skiljemannauppdrag, 8. ledamot av kontrollorgan, beslutande organ eller parlamentarisk församling i mellanstatlig eller överstatlig organisation där Sverige är medlem, och 9. domare eller annan funktionär i internationell domstol vars domsrätt Sverige godtar.

Straffet för mutbrott är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt är straffet fängelse lägst sex månader och högst sex år.

Mot den nu beskrivna bestämmelsen om mutbrott svarar en straffbestämmelse om bestickning i 17 kap. 7 § BrB. Enligt den bestämmelsen döms den som till arbetstagare eller annan som avses i 20 kap. 2 § BrB lämnar, utlovar eller erbjuder, för denne själv eller för annan, muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen. Straffet för bestickning är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Det förhållandet att det finns två olika straffbestämmelser skall ses mot bakgrund av att den som erbjuds en muta kan avvisa erbjudandet och att man har ansett det nödvändigt att kunna bestraffa även korruptionshandlingar som inte leder till något resultat.

Reglerna om muta och bestickning har, som framgått ovan, ett mycket brett tillämpningsområde. Personkretsen som kan ställas till ansvar omfattar alla arbetstagare, oavsett om de är anställda i offentlig förvaltning eller inom den privata sektorn. Det saknar betydelse på vilken nivå befattningen ligger och likaså spelar det ingen roll om anställningen är permanent eller enbart tillfällig. Straffansvaret omfattar även anställda inom föreningar, stiftelser och liknande. Vidare omfattar personkretsen uppdragstagare och en rad andra kategorier av personer som räknas upp i straffbestämmelsen.

Även utländska befattningshavare omfattas i viss utsträckning av straffansvaret. Utländska arbetstagare och uppdragstagare är i detta hänseende likställda med svenska. Vidare omfattar straffansvaret vissa specifika utländska befattningshavare som räknas upp i punkterna 6–9. Kretsen av utländska befattningshavare som omfattas av straffansvaret har utvidgats under senare år, som ett led i Sveriges anslutning till olika konventioner om korruption.

Det spelar ingen roll för straffansvaret vem som har tagit initiativ till gärningen; bestickaren eller den mutade. Någon ekonomisk transaktion behöver inte heller ha kommit till stånd, eftersom redan ett erbjudande om respektive en begäran att få en muta är straffbar.

Även om den typiska mutan är en ekonomisk förmån av något slag faller alla typer av otillbörliga förmåner under det straffbara området.

Straffansvaret gäller även för de fall där förmånen tillfaller, eller skall tillfalla, någon annan än den vars tjänsteutövning skall påverkas. Det kan t.ex. vara fråga om att en familjemedlem eller någon annan gynnas. Det krävs inte heller att den som mutas själv tar emot eller på annat sätt tar befattning med förmånen; den kan överlämnas direkt till tredje man. Däremot måste självfallet den befattningshavare vars tjänsteutövning skall påverkas ha kännedom om förmånen (se prop. 1998/99:32 s. 93).

För tredje man, som mottar en otillbörlig förmån, kan ansvar för medverkan till mutbrott aktualiseras.

En gärning som är straffbelagd som mutbrott är ett brott enligt svensk lag oavsett var gärningen begås (Lena Holmqvist m.fl.: Brottsbalken. En kommentar s. 20:55). Däremot begränsas möjligheterna att beivra brott som har begåtts utomlands av de svenska reglerna om domsrätt. Enligt 2 kap. 2 § BrB krävs det som huvudregel dubbel straffbarhet för att ett brott som har begåtts i ett annat land skall kunna lagföras i Sverige. Från det kravet undantas enligt 2 kap. 3 § 4 BrB brott som har förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning. Om den som är anställd i svensk offentlig tjänst låter sig mutas utomlands för sin tjänsteutövning är brottet som regel att anse som ett sådant brott. För en närmare redogörelse för hur de svenska reglerna om domsrätt tillämpas vid mutbrott och bestickning, se prop. 2003/04:70 s. 11 f. och 21 f.

För brott som har begåtts utomlands krävs enligt 2 kap. 5 § BrB ett åtalsförordnande från regeringen, eller den myndighet som regeringen har bemyndigat. Riksåklagaren har rätt att meddela åtalsförordnande i vissa situationer, se förordningen (1993:1467) med bemyndigande för Riksåklagaren att förordna om väckande av åtal i vissa fall.

Försök, förberedelse och stämpling till mutbrott respektive bestickning är inte straffbart. Detta skall ses mot bakgrund av

utformningen av straffbestämmelserna, som i sig omfattar sådant handlande som normalt regleras som försök eller förberedelse.

I 20 kap. 5 § BrB finns en regel som begränsar allmänna åklagares möjlighet att väcka åtal för mutbrott. Bestämmelsen, som har en mycket komplicerad uppbyggnad innebär i korthet följande.

Åklagare kan, trots vad som annars är föreskrivet, åtala brott varigenom en arbetstagare hos staten eller hos kommun eller någon annan som avses i 20 kap. 2 § andra stycket 1–4 (se den nyss redovisade uppräkningen) har åsidosatt vad som åligger honom i utövningen av anställningen eller uppdraget. Har mutbrott begåtts av någon som inte tillhör någon av dessa kategorier, eller dem som anges i punkterna 8 eller 9 och inte heller är främmande stats minister eller ledamot av främmande stats lagstiftande församling, får åklagare väcka åtal endast om brottet anges till åtal av arbets- eller uppdragsgivaren eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Även i fråga om bestickning gäller vissa begränsningar i åtalsrätten. Enligt 17 kap. 17 § BrB får åtal för bestickning väckas endast om brottet har angetts till åtal av arbets- eller uppdragsgivaren till den som utsatts för bestickningen, eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Åtalsbegränsningen gäller endast om bestickning skett i förhållande till någon som - inte är arbetstagare hos staten eller hos kommun - inte omfattas av 20 kap. 2 § andra stycket 1–4, 8 eller 9 BrB och - inte är främmande stats minister eller ledamot av främmande stats lagstiftande församling.

En åtalsbegränsningsregel som ger åklagaren rätt att väcka åtal när det är påkallat ur allmän synpunkt ger denne förhållandevis stora möjligheter att väcka talan. Det innebär i praktiken att alla de fall som kan anses straffvärda utan svårighet kan beivras.

5 Se prop. 1981/82:41 s. 23 och 1984/85:3 s. 22 f. angående vad som avses med uttrycket påkallat ur allmän synpunkt.

Täcker de nuvarande reglerna kraven i konventionen?

De svenska reglerna om muta och bestickning gäller för både den offentliga och den privata sektorn. Bestämmelserna i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § BrB täcker det handlande som enligt artiklarna 15, 16 och 21 skall vara kriminaliserat som tagande av respektive erbjudande av muta. Den personkrets som enligt artikel 15 skall kunna åläggas ansvar får anses ha full motsvarighet i reglerna om mutbrott och bestickning. Detsamma gäller för artikel 21. Beträffande frågan om den svenska lagstiftningen täcker konventionens begrepp utländsk offentlig tjänsteman kan erinras om att regeringen i prop. 2003/04:70 framhöll att begreppet arbetstagare omfattar de flesta sådana (s. 15). Dessutom utvidgades straffansvaret i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § BrB nyligen, för att uppfylla kraven i Europarådets straffrättsliga konvention. Utvidgningen innebär att straffansvar kan åläggas bl.a. utländska ministrar, parlamentariker och ledamöter i utländska regionala och lokala beslutande församlingar och den som utövar utländsk stats myndighet samt en rad andra särskilt angivna funktionärer. Innehållet i artikel 16 motsvarar artiklarna 2, 3 och 6 i Europarådets konvention om korruption. De lagändringar som redan har gjorts torde innebära att kraven i artikel 16 också är uppfyllda. Någon lagstiftningsåtgärd krävs därför inte.

4.3.2 Handel med inflytande (artikel 18)

Bedömning: Innehållet i artikel 18 bör inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Enligt artikel 18 skall staterna överväga att kriminalisera vad som brukar benämnas handel med inflytande, om gärningen begås uppsåtligen. Med handel med inflytande avses att någon, direkt eller indirekt, utlovar, erbjuder eller lämnar en offentlig tjänsteman eller någon annan person en otillbörlig förmån i syfte att personen skall missbruka sitt verkliga eller förmodade inflytande för att få till stånd en otillbörlig förmån för anstiftaren eller nå-

gon annan. Vidare omfattar begreppet att en offentlig tjänsteman eller någon annan person i motsvarande syfte, direkt eller indirekt, begär eller tar emot en otillbörlig förmån. Förmånen kan vara avsedd för antingen tjänstemannen själv eller någon annan.

Bestämmelserna om muta och bestickning täcker i väsentliga avseenden även kraven i artikel 18. Vad som kan falla utanför det straffbara området för muta och bestickning är om någon, som saknar behörighet att utföra en viss tjänst, ger sken av att så är fallet och begär eller tar emot en muta eller annan förmån under falska förespeglingar om att kunna åstadkomma ett visst resultat. Ett sådant handlande torde emellertid ofta, beroende på omständigheterna, vara straffbart som annat brott, t.ex. bedrägeri.

När man i tidigare sammanhang har övervägt om man i svensk rätt skall införa straffansvar för handel med inflytande har gjorts den bedömningen att den typ av inverkan på beslutsfattande personer som enligt svensk uppfattning är straffvärd redan är straffbelagd. Det har det inte ansetts lämpligt att gå vidare och även införa straffansvar för beteenden som kan ligga nära vanlig lobbyverksamhet. Det har också framhållits att en kriminalisering av handel med inflytande kan komma att stå i strid med den grundläggande rättigheten i en demokrati att kunna yttra sin mening och påverka makthavare och andra. Det sistnämnda skulle göra det svårt att på ett rimligt sätt avgränsa det straffbara området. Av dessa skäl reserverade sig Sverige mot att införa straffansvar enligt en likartad artikel i Europarådets straffrättsliga konvention om korruption (prop. 2003/04:70 s. 32, bet. 2003/04:JuU21 s. 7). Något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte.

Artikel 18 ställer inte något bindande krav på lagstiftningsåtgärder. Någon åtgärd för att utvidga det straffbara området bör mot den ovan angivna bakgrunden inte vidtas.

6 Även Danmark och Finland reserverade sig.

4.3.3 Förskingring (artiklarna 17 och 22)

Bedömning: Sverige har redan straffbestämmelser som uppfyller kraven i konventionen.

Staterna skall enligt artikel 17 straffbelägga sådan uppsåtlig förskingring och annat otillåtet förfogande över egendom, allmänna eller privata tillgångar eller värdepapper eller andra värdesaker som anförtrotts en offentlig tjänsteman på grund av hans eller hennes ställning. Gärningen skall ha begåtts till förmån för tjänstemannen eller någon annan person eller enhet. Enligt artikel 22 skall staterna på motsvarande sätt överväga att kriminalisera uppsåtlig förskingring av egendom, privata tillgångar eller värdepapper eller andra värdesaker som har anförtrotts någon i kraft av hans eller hennes ställning i tjänsteutövningen i ekonomisk, finansiell eller kommersiell verksamhet inom den privata sektorn.

Straffansvaret för förskingring och annan trolöshet regleras i 10 kap. BrB. Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utge egendomen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller på annat sätt åsidosätter vad han skall iaktta för att kunna fullgöra sin skyldighet, döms han enligt 1 § för förskingring. Straffet är fängelse i högst två år. Är brottet med hänsyn till det förskingrades värde och övriga omständigheter att anse som ringa, döms han enligt 2 § för undandräkt till böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är att anse som grovt döms enligt 3 § för grov förskingring till fängelse lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen har missbrukat ansvarsfull ställning eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Den som i annat fall vidtar åtgärd med egendom, som han har i sin besittning men till vilken ägande- eller säkerhetsrätt tillkommer någon annan, varigenom egendomen frånhänds den

andre eller denne på annat sätt berövas sin rätt, döms enligt 4 § för olovligt förfogande till böter eller fängelse i högst två år.

Straffansvar för trolöshet mot huvudman träffar enligt 5 § den som på grund av förtroendeställning har fått till uppgift att för någon annan sköta bl.a. ekonomisk angelägenhet eller att övervaka skötseln av en sådan angelägenhet och som missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt är straffet fängelse lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall samma omständigheter beaktas som vid gränsdragningen mellan grov förskingring och förskingring av normalgraden.

Straffbestämmelsen om trolöshet mot huvudman är subsidiär till de nyss redovisade reglerna.

Försök till förskingring, grov förskingring och trolöshet mot huvudman är straffbart enligt 9 §.

I svensk rätt gör man ingen skillnad mellan förmögenhetsbrott begångna i offentlig verksamhet och motsvarande brott begångna inom den privata sektorn. Straffansvaret för förskingring och trolöshet mot huvudman omfattar således personer både i offentlig och privat tjänst. Straffbestämmelserna i 10 kap. BrB uppfyller de krav som ställs i artiklarna 17 och 22. Det behövs därför inte några lagstiftningsåtgärder.

4.3.4 Missbruk av tjänsteställning (artikel 19)

Bedömning: Innehållet i artikel 19 kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Enligt artikel 19 skall staterna överväga att kriminalisera missbruk av tjänsteställning som består i att en offentlig tjänsteman i sin tjänsteutövning i strid med lagstiftningen uppsåtligen utför eller underlåter att utföra en gärning, om detta sker i syfte att uppnå en otillbörlig förmån för tjänstemannen själv eller för annan.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall, enligt 20 kap. 1 § BrB, dömas för tjänstefel. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. För ringa brott döms inte till ansvar. Om brottet har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms för grovt tjänstefel till fängelse lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande. Straffansvaret omfattar såväl aktivt handlande som passivitet i strid med tjänstemannens uppgift.

Ledamöter av beslutande statliga och kommunala församlingar kan inte åläggas ansvar för tjänstefel för åtgärder de vidtar i den egenskapen.

Det krävs varken förfång eller förmån för straffansvar. Det innebär att även gärningar utan något ekonomiskt motiv är straffbara. Däremot är det, som framgått ovan, en försvårande omständighet om någon har gjort sig skyldig till tjänstefel i syfte att skaffa sig en otillbörlig förmån.

Straffbestämmelsen omfattar inte gärningar som faller utanför vad som är myndighetsutövning. Begreppet myndighetsutövning är mångfasetterat men kan kort beskrivas som beslut eller faktiska åtgärder som grundar sig på samhällets maktbefogenheter. De kommer till stånd och får i förekommande fall rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur.

Straffbestämmelsen om tjänstefel är subsidiär till andra straffbestämmelser (20 kap. 1 § fjärde stycket BrB). Om en tjänsteman agerar på ett visst sätt för att uppnå en otillåten förmån är det därför först om ansvar för mutbrott (eller annat brott) inte kan utkrävas som frågan om ansvar för tjänstefel aktualiseras.

Den svenska lagstiftningen har således en straffbestämmelse som täcker det viktigaste området av det som artikel 19 rör, nämligen olika former av felbeteenden av sådana tjänstemän som

med stöd av lagstiftning utövar myndighet mot enskilda medborgare. Det innebär t.ex. att fel begångna av domare och åklagare ofta faller under det straffbara området eftersom dessa i stor utsträckning ägnar sig åt myndighetsutövning. Ett annat i detta sammanhang viktigt område är sådan myndighetsutövning som består i utfärdande av licenser, tillstånd, koncessioner och liknande beslut avseende näringsverksamhet eller annan verksamhet, liksom även negativa beslut i sådana frågor. Ett annat område som också omfattas av straffbestämmelsen är myndighetsutövning i den offentliga indrivningsverksamheten. Även myndighetsutövning som utövas av privaträttsliga subjekt faller under straffbestämmelsen.

Det svenska systemet med straffrättsligt ansvar för offentliganställda som begår fel i utövningen av tjänsten, är internationellt sett unikt. Regleringen innebär, tillsammans med andra regler, ett starkt skydd mot att offentliganställda tar ovidkommande hänsyn i sin yrkesutövning.

Enligt 22 § LOA skall den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott anmälas till åtal, om misstanken avser tjänstefel, mutbrott eller brott mot tystnadsplikt. Detsamma gäller om misstanken avser annat brott som kan antas leda till annan påföljd än böter. Alla typer av brott som inte är bagatellartade skall således anmälas. Anmälningsskyldigheten åvilar arbetsgivaren (se JO 1998/99 s. 37 angående myndighetschefens ansvar).

I förarbetena till LOA underströks anmälningsskyldighetens förtroendefrämjande funktion. Departementschefen framhöll bl.a. att misstankar om brott skall utredas och eventuella brott beivras. Det får inte förekomma misstanke om att man hos myndigheterna försöker sopa missförhållanden under mattan (prop. 1993/94:65 s. 89).

Det svenska systemet uppfyller väl kraven på att brott som begås i den offentliga förvaltningen skall kunna anmälas och utredas. Eftersom det finns ett tillfredsställande straffrättsligt skydd mot att offentliga tjänstemän begår brott eller på annat

sätt beter sig felaktigt kräver artikel 19 inte några lagstiftningsåtgärder.

4.3.5 Häleribrott (artiklarna 23 och 24)

Bedömning: Den svenska lagstiftningen uppfyller kraven i artiklarna 23 och 24.

Artikel 23 behandlar tvätt av vinning av brott. Enligt punkt 1 skall staterna, i enlighet med grundprinciperna i sin nationella lagstiftning, kriminalisera bl.a. omsättning och överlåtelse av egendom med vetskap om att den utgör vinning av brott, om det sker för att dölja egendomens ursprung eller för att hjälpa brottslingen. Vidare skall det vara straffbart att dölja eller maskera sådan egendoms rätta ursprung, att förflytta den eller äganderätten eller annan rätt till den. Med reservation för nationell lagstiftning skall även förvärv, innehav eller användning av sådan egendom, liksom även medverkan, anstiftan eller stämpling till sådana gärningar, straffbeläggas samt försök, medhjälp eller främjande av brott som regleras i artikeln. Reglerna i punkt 1 behöver, beroende på den nationella lagstiftningen, inte tillämpas på den som har begått förbrottet. Enligt punkt 2 skall staterna sträva efter att tillämpa reglerna i punkt 1 på största möjliga omfattning av förbrott. Åtminstone ett flertal av de brott som straffbeläggs enligt konventionen skall finnas med bland förbrotten. Förbrott som har begåtts utanför konventionsstatens jurisdiktion skall också räknas som förbrott, om brottet i fråga uppfyller kravet på dubbel straffbarhet.

Häleri behandlas i artikel 24. Utan att det påverkar kraven i artikel 23 skall staterna överväga att kriminalisera att någon uppsåtligen döljer eller förvarar egendom som gärningsmannen vet härrör från brott som straffbeläggs enligt konventionen.

Nuvarande bestämmelser

Straffansvaret för häleri regleras i 9 kap. BrB. Det finns två huvudtyper av häleri, vanligt häleri, (6 §) och penninghäleri (6 a §). För båda brotten finns en ringa brottsform; häleriförseelse (7 §) respektive penninghäleriförseelse (7 a §).

Enligt 6 § skall den dömas för häleri som 1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med något som är frånhänt annan genom brott (sakhäleri), 2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv (vinningshäleri), eller 3. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar en genom brott tillkommen fordran (fordringshäleri).

Den nu beskriva bestämmelsen utgör huvudformen av häleri. För häleri döms också den som i näringsverksamhet eller som ett led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, på ett sätt som är ägnat att försvåra återställande, förvärvar eller tar emot något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott (näringshäleri).

Straffet för häleri är fängelse i högst två år. Är brottet grovt är straffet fängelse lägst sex månader och högst sex år.

Är brottet ringa döms för häleriförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader. För häleriförseelse döms vidare den som

1. i annat fall än som avses med bestämmelsen om näringshäleri på ett sätt som är ägnat att försvåra återställande förvärvar eller tar emot något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott

2. i fall av sak-, vinnings- eller fordringshäleri inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg eller

3. den som på annat sätt än som anges i regeln om sakhäleri medverkat vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förövades.

Bestämmelsen om penninghäleri är uppbyggd på likartat sätt som bestämmelsen om vanligt häleri. Enligt 6 a § döms den som

1. otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom, eller

2. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör från brottsligt förvärv för penninghäleri.

Det nu beskrivna brottet utgör huvudformen av penninghäleri. För penninghäleri döms också den som, i annat fall än som nyss har angetts, otillbörligen medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom, om åtgärden är ägnad att dölja att någon annan har berikat sig genom brottslig gärning. Samma straffskala gäller för penninghäleri som för häleri.

Är ett brott som nu har sagts ringa döms för penninghäleriförseelse till böter eller fängelse i högst sex månader. För penninghäleriförseelse döms också den som vid huvudformen av penninghäleri inte insåg men hade skälig anledning att anta att brott förelåg eller, när det gäller den alternativa formen av penninghäleri, inte insåg men hade skälig anledning att anta att någon annan berikat sig genom brottslig gärning.

Försök, förberedelse och stämpling till grovt häleri och grovt penninghäleri är straffbart (11 §).

I bestämmelserna om häleri och penninghäleri är uttrycket brottsligt förvärv av central betydelse. Med detta avses exempelvis förvärv genom stöld, bedrägeri eller förskingring men även muta, spelvinst genom dobbleri och inkomster från koppleri. Däremot räknas inte den vinst som uppkommit genom skattebrott eller tullbrott hit. Den form av penninghäleri som består i att någon hjälper en annan person att dölja att han har berikat sig genom brottslig gärning täcker även brott av sistnämnda slag, liksom alla andra typer av brott som på något sätt ger ekonomiskt utbyte.

Uppfyller straffbestämmelserna kraven i konventionen?

Bestämmelserna om ansvar för penninghäleri och penninghäleriförseelse tillkom som ett led i anpassningen av den svenska lagstiftningen till kraven på straffbestämmelser om penningtvätt. Ursprungligen utgjorde de en del av bestämmelserna om häleri respektive häleriförseelse. När lagstiftningen om penningtvätt efter några år skärptes bröts de ut till särskilda straffbestämmelser (prop. 1998/99:19). De är således relativt nya. Som tidigare har nämnts har straffbestämmelserna inte ett lika brett tillämpningsområde som penningtvättslagen. Reglerna om häleri, penninghäleri, häleriförseelse och penninghäleriförseelse täcker emellertid tillsammans de krav på kriminalisering som ställs i konventionen. Någon lagstiftningsåtgärd behövs därför inte.

Innehållet i artikel 23 motsvarar för övrigt artikel 6 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I lagstiftningsärendet om ratifikation av den konventionen gjordes en ingående analys av svensk rätt i förhållande till konventionskraven. Bedömningen var att den nuvarande lagstiftningen uppfyller kraven på vad som skall vara kriminaliserat (prop. 2002/03:146 s. 33 f.). Något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte.

4.3.6 Olagligt berikande (artikel 20)

Bedömning: Innehållet i artikel 20 bör inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Enligt artikel 20 skall staterna, i enlighet med grundlag och principerna i sin rättsordning, överväga att straffbelägga uppsåtligt olagligt berikande. Med olagligt berikande avses en väsentlig ökning av en offentlig tjänstemans tillgångar som han eller hon inte kan förklara i förhållande till sina lagliga inkomster.

Det finns inte någon straffbestämmelse i svensk rätt som motsvarar innehållet i artikel 20. En regel som i praktiken straffbelägger inte ett visst handlande (eller underlåtenhet) utan blotta

existensen av vissa förmögenhetsförhållanden skulle stå i strid med de grundläggande värderingar som ligger bakom den svenska strafflagstiftningen. En straffbestämmelse som utformas på sådant sätt att den misstänkte måste exculpera sig genom att redovisa sina inkomster och andra förvärv skulle i praktiken lägga ansvaret på den misstänkte att bevisa sin oskuld. Detta strider mot principen om att bevisbördan i brottmål åvilar åklagaren.

Det finns också anledning att erinra om att man i svensk lagstiftning hittills har förkastat tanken på att hos brottslingar förverka medel som kan antas ha viss anknytning till brottslig verksamhet där denna misstanke i huvudsak bygger på att brottslingens förmögenhetsförhållanden inte kan förklaras av lagliga inkomster. Att kriminalisera innehav av sådana medel skulle vara att gå ännu längre. I detta sammanhang måste också beaktas dels att bestämmelsen om penninghäleri, som nyss har redovisats, har ett brett tillämpningsområde, dels innehållet i reglerna om straff för skattebrott. Att lämna oriktiga uppgifter om förmögenhet kan i sig vara straffbart. Nu nämnda straffbestämmelser, i kombination med det väl utbyggda systemet för skattekontroll, gör det svårt för någon att i hemlighet bygga upp tillgångar av det slag som artikeln åsyftar. Behovet av att införa en särskild straffbestämmelse om olagligt berikande torde därför vara litet.

Konventionen ställer inte heller något absolut krav på att staterna kriminaliserar sådant handlande som nyss har beskrivits, utan kräver endast att de, i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, överväger en kriminalisering.

Det finns, mot den ovan angivna bakgrunden, inte något skäl att överväga en så vittomfattande och samtidigt diffus utvidgning av det straffbara området som förutsätts i artikel 20. Någon lagstiftningsåtgärd bör därför inte vidtas.

4.3.7 Hindrande av rättvisan (artikel 25)

Bedömning: Den svenska lagstiftningen har straffbestämmelser som uppfyller konventionens krav.

Enligt artikel 25 skall det vara straffbart att använda fysiskt våld, hot och trakasserier samt att erbjuda, utlova eller lämna en otillbörlig förmån i syfte att framkalla falska vittnesmål eller att påverka vittnesmål och företeende av bevis i rättsliga förfaranden som rör brott enligt konventionen. Vidare skall det vara straffbart att bruka fysiskt våld, hot eller trakasserier för att påverka domare och tjänstemän i brottsbekämpande myndigheter. Konventionen hindrar inte att det finns lagstiftning som skyddar andra kategorier av offentliga tjänstemän.

Nuvarande bestämmelser

Svensk rätt har inte någon direkt motsvarighet till de bestämmelser som finns i många andra länder om hindrande av rättvisan. I sak finns det dock en rad straffbestämmelser som har samma funktion.

Enligt 17 kap. 10 § BrB döms den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett utsaga hos domstol eller annan myndighet – eller för att hindra någon från en sådan åtgärd – för övergrepp i rättssak. Straffansvaret omfattar även den som med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådan gärning, angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom från att avge en sådan utsaga. De utsagor som avses i bestämmelsen omfattar såväl vittnesmål som partsutsagor. En utsaga som någon avger i annan egenskap än som vittne hos en offentlig myndighet för att åstadkomma utredning skyddas också. Det innebär att alla förhörspersoner åtnjuter skydd enligt bestämmelsen. Vidare skyddas andra personer än de nyss nämnda mot våld eller hot om våld när de vid domstol eller annan myndighet för talan för sig själva eller någon annan. Skyddet omfattar bl.a. partsombud och parter som inte är förhörspersoner. Även den som anhängiggör en sak genom anmälan till polis, åklagare, domstol eller annan myndig-

het skyddas. Straffskyddet omfattar även blivande parter, ombud och anmälare.

Straffet för övergrepp i rättssak är fängelse i högst fyra år, eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt är straffet fängelse lägst två år och högst åtta år.

I 15 kap. BrB finns bestämmelser om bl.a. straffansvar för den som lämnar falska eller osanna utsagor inför domstol. Enligt 1 § döms den som under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen för mened till fängelse i högst fyra år, eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt är straffet fängelse lägst två och högst åtta år. Den som vid förhör under sanningsförsäkran lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen döms enligt 2 § för osann partsutsaga till fängelse i högst två år, eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Begår någon av oaktsamhet brott enligt 1 eller 2 § döms han enligt 3 § för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader.

En förutsättning för straffansvar för mened, osann partsutsaga eller ovarsam utsaga är emellertid att det varit fråga om uppgifter som har eller skulle ha kunnat påverka utgången. Om den felaktiga utsagan bedöms vara utan betydelse för saken skall inte dömas till ansvar (4 §). Detsamma gäller om någon har lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen angående något som han hade haft rätt att vägra yttra sig om.

Det finns motsvarande bestämmelser om straffansvar för oriktiga utsagor som lämnas inför nordiska domstolar (4 a §) respektive internationella domstolar (4 b §).

De nu redovisade bestämmelserna om straffansvar för oriktiga utsagor är inte tillämpliga på uppgifter som lämnas under en förundersökning, om man bortser från den ovanliga situationen att vittnesförhör hålls inför domstol under en förundersökning (se 23 kap. 13 § RB). Felaktiga uppgifter vid ett sådant förhör kan föranleda ansvar enligt 15 kap. BrB, medan uppgifter som lämnas till polis eller åklagare inte lämnas under straffansvar.

Om någon förvanskar eller undanröjer bevis med uppsåt att en oskyldig skall fällas till ansvar döms han enligt 15 kap. 8 § BrB för bevisförvanskning. Detsamma gäller om någon med sådant uppsåt åberopar falskt bevis. Straffet för normalbrott är fängelse i högst två år och för ringa brott böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt är straffet fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Att förstöra bevisning om brott kan även vara straffbart som skyddande av brottsling (17 kap. 11 § BrB). Straffet för sådant brott är böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt är straffet fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Medan straffbestämmelsen om övergrepp i rättssak skyddar den som bistår brottsbekämpande myndigheter eller domstolar, skyddar bestämmelsen i 17 kap. 1 § BrB bl.a. offentliganställda som utreder brott, för talan i domstol eller dömer i saken. Den som med våld eller hot om våld förgriper sig på någon i hans myndighetsutövning, eller för att tvinga honom till eller hindra honom från en sådan åtgärd, döms för våld eller hot mot tjänsteman. Detsamma gäller om någon förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet. Straffet är fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader. Den som på annat sätt än som nyss har sagts, för att tvinga eller hindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnas en tjänsteåtgärd, otillbörligen företar en gärning som för den drabbade medför lidande, skada eller annan olägenhet, eller hotar med sådan gärning, döms enligt 17 kap. 2 § BrB för förgripelse mot tjänsteman. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt är straffet fängelse i högst fyra år.

Bedömning

Det finns redan straffbestämmelser som uppfyller kraven i artikeln. Artikel 25 motsvarar i allt väsentligt artikel 23 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Den bedömning som gjordes i lagstiftningsärendet angående Sveriges tillträde till den konventionen var att artikeln inte krävde några

lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 39 f.). Det finns inget skäl att göra en annan bedömning nu.

4.4¶Medverkan, försök och förberedelse till brott

4.4.1 Medverkan (del av artikel 27)

Bedömning: Genom den generella regleringen av medverkan till brott uppfyller Sverige kraven i konventionen. Det behövs därför inte någon lagstiftningsåtgärd.

Enligt artikel 27 punkt 1 skall konventionsstaterna, i enlighet med sin nationella lagstiftning, kriminalisera alla former av medverkan till brott enligt konventionen.

I 23 kap. 4 § BrB föreskrivs att straffansvar skall ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan som har främjat denna med råd eller dåd. Medverkansansvaret omfattar dels samtliga brott i brottsbalken, dels straffbestämmelser i andra lagar och författningar under förutsättning att fängelse är föreskrivet för brottet.

Den som inte är att anse som gärningsman döms för anstiftan om han har förmått annan att utföra brottet. I övriga fall döms för medhjälp till brottet.

Varje medverkande skall bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last. Även i de fall där brottet har ett s.k. specialsubjekt, vilket är fallet med bl.a. mutbrott och bestickning, kan ansvar för medverkan aktualiseras.

Den generella regleringen av medhjälp till brott i 23 kap. BrB täcker de krav som ställs i konventionen. Det behövs därför inte någon lagstiftningsåtgärd.

4.4.2 Försök och förberedelse till brott (del av artikel 27)

Bedömning: Räckvidden av straffansvaret för osjälvständiga brottsformer måste bedömas bl.a. med utgångspunkt i ut-

formningen av straffbestämmelserna. Den nuvarande regleringen får anses vara tillräcklig. Några lagstiftningsåtgärder är därför inte påkallade.

Försök till brott

Enligt artikel 27 punkt 2 får staterna, i enlighet med sin nationella lagstiftning, straffbelägga försök att begå brott som regleras i konventionen.

Bestämmelsen om straff för försök till brott finns i 23 kap. 1 § BrB. Har någon påbörjat utförandet av ett brott, utan att detta har fullbordats, skall han, i de fall där det finns en särskild bestämmelse om detta, dömas för försök till brottet. En förutsättning för straffansvar är dock att det har funnits fara för brottets fullbordan eller att sådan fara har varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter. Om gärningsmannen frivilligt avbrutit gärningen, eller på annat sätt föranlett att brottet inte fullbordades, skall han inte dömas till ansvar (3 §). Straffet för försök skall bestämmas högst till vad som gäller för fullbordat brott och får inte sättas under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade brottet är fängelse i två år eller däröver.

Regleringen i 23 kap. 1 § BrB är generell i den meningen att den gäller för alla brottstyper. Det får sedan utläsas av varje straffbestämmelse om brottet i fråga är straffbart på försöksstadiet.

De brott som enligt konventionen skall vara kriminaliserade är i viss utsträckning straffbara även på försöksstadiet. Detta gäller grovt häleri, grovt penninghäleri, förskingring, grov förskingring, trolöshet mot huvudman, bevisförvanskning och våld eller hot mot tjänsteman.

Som tidigare nämnts är varken mutbrott eller bestickning straffbart på försöksstadiet, vilket skall ses mot bakgrund av hur brotten är konstruerade. Sådana förfaranden som normalt betraktas som försöksbrott, t.ex. att försöka besticka någon genom att erbjuda denne en muta eller försök till mutbrott som består i

att begära en muta, bestraffas som fullbordat brott. Några särskilda försöksbestämmelser behövs därför inte.

Tjänstefel är inte heller straffbart på försöksstadiet, vilket hör samman med att gärningen skall begås vid myndighetsutövning.

Behovet av att straffbelägga brott på försöksstadiet varierar, bl.a. beroende på hur själva straffbestämmelsen är utformad. När det gäller de centrala brotten i konventionen finns det, som tidigare framhållits, inget utrymme för ansvar på försöksstadiet. I fråga om övriga brott får de nuvarande reglerna anses ge tillräckligt utrymme för att brott som är straffvärda på försöksstadiet också i tillräcklig utsträckning kan bestraffas.

Förberedelse till brott

Enligt artikel 27 punkt 3 får staterna, i enlighet med sin nationella lagstiftning, straffbelägga förberedelse till brott som kriminaliseras i enlighet med konventionen.

Bestämmelsen om förberedelse till brott finns i 23 kap. 2 § BrB. Enligt denna paragraf skall dömas för förberedelse till brott om någon, med uppsåt att utföra eller främja brott, 1. tar emot eller lämnar pengar eller annat som betalning för ett brott eller för att täcka kostnader för utförandet av ett brott eller 2. skaffar, tillverkar, lämnar, tar emot, förvarar, transporterar, sammanställer eller tar annan liknande befattning med något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid ett brott, under förutsättning att straffansvar för förberedelse är föreskrivet för brottet och att han inte har gjort sig skyldig till fullbordat brott eller försök.

I de fall där det särskilt anges döms för stämpling till brott. Med stämpling förstås att någon i samråd med annan beslutar gärningen eller att någon söker anstifta annan eller åtar sig eller erbjuder sig att utföra gärningen.

I likhet med vad som gäller för försöksbrott skall ansvar för förberedelse inte ådömas den som frivilligt avbryter gärningen eller på annat sätt föranleder att den inte fullbordas (3 §). Straffet för förberedelse eller stämpling skall sättas under den högsta

och får sättas under den lägsta gräns som gäller för fullbordat brott. Om faran för att brottet skulle fullbordas var ringa skall inte dömas till ansvar för förberedelse.

Reglerna om förberedelse till brott ändrades den 1 juli 2001. Straffansvaret utvidgades, samtidigt som regleringen fick en mera generell utformning. Detta innebar att den tidigare kasuistiska uppräkningen av föremål som ansågs särskilt ägnade att användas som hjälpmedel vid brott ersattes med en allmän formulering, nämligen ”något som är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid brott”.

Vid utvidgningen av straffansvaret för förberedelse framhöll regeringen att, för att ett hjälpmedel skall anses vara särskilt ägnat att användas som hjälpmedel vid brott, det bör krävas att det med hänsyn till sin beskaffenhet är av någorlunda central betydelse för brottet.

Många av de brott som regleras i konventionen är inte straffbara på förberedelsestadiet. De brott där förberedelse är kriminaliserad är mened (förberedelse och stämpling), grovt häleri och grovt penninghäleri (förberedelse och stämpling) samt våld och hot mot tjänsteman (enbart förberedelse).

Det varierar från brottstyp till brottstyp om det finns något praktiskt behov av att straffbelägga gärningar på det tidiga stadium som förberedelse innebär. I fråga om mutbrott och bestickning är redan, som tidigare nämnts, erbjudandet om en muta eller annan förmån – eller begäran om en sådan – straffbar. Det innebär att det, i fråga om dessa brott, inte finns något utrymme för straffansvar på förberedelsestadiet. I fråga om övriga brott finns det inget behov av att utvidga straffansvaret, eftersom konventionen inte ställer något formellt krav på att osjälvständiga former av brotten skall vara straffbelagda.

4.5¶Påföljder och preskriptionsregler m.m.

4.5.1 Preskriptionsregler (artikel 29)

Bedömning: De svenska reglerna om preskription uppfyller kraven i konventionen.

För de brott som behandlas i konventionen skall enligt artikel 29 staterna fastställa en lång preskriptionstid inom vilken talan om ansvar skall ha inletts. Vidare skall det finnas en ännu längre preskriptionstid när den misstänkte undandragit sig lagföring, eller möjlighet att bryta preskriptionen.

I svensk lagstiftning är preskriptionsreglerna i 35 kap. BrB knutna till straffskalan för brotten (1 §). För de nu aktuella brotten är preskriptionstiderna fem år för normalbrott och tio år vid grova brott, om den misstänkte inte har delgetts åtal för brottet.

Har den misstänkte delgetts stämningsansökan gäller andra, längre preskriptionstider (6 §). Preskriptionstiden för brott med högst två års fängelse i straffskalan är då femton år. För brott med högre straffskala är preskriptionstiden trettio år.

Artikeln ställer inte något krav på viss preskriptionstid. Dessutom framhålls det att åtgärderna i fråga skall vidtas när så är lämpligt. De nuvarande reglerna om preskription får anses uppfylla kraven i konventionen.

Innehållet i artikel 29 motsvarar för övrigt artikel 11 punkt 5 i FN:s konvention mot gränsöverskridande brottslighet. När Sverige tillträdde den konventionen gjordes bedömningen att reglerna i 35 kap. BrB uppfyllde konventionens krav (se prop. 2002/03:146 s. 44). Något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte.

7 Även häktning verkar preskriptionsavbrytande, men det förutsätter att den häktade inte friges utan att ha fått del av åtalet.

4.5.2 Regler om förverkande (del av artikel 31)

Bedömning: De nuvarande bestämmelserna om förverkande uppfyller kraven i konventionen. Frågan om man i svensk rätt skall införa regler om s.k. utvidgat förverkande är föremål för beredning. Att slutlig ställning inte har tagits i den frågan hindrar inte att Sverige tillträder konventionen. Artikel 31 kräver således inte några lagstiftningsåtgärder.

Artikel 31 behandlar frågor om förverkande och om straffpro-

cessuella åtgärder för att säkra egendom som kan komma att förverkas. Frågor av sistnämnda slag behandlas i avsnitt 4.7. Utgångspunkten för artikel 31 är att eventuella åtgärder skall definieras och genomföras i enlighet med konventionsstatens nationella lagstiftning.

Enligt punkt 1 skall staterna i största möjliga utsträckning vidta åtgärder för att egendom av följande slag skall kunna förverkas:

- vinning som härrör från brott som straffbeläggs enligt konventionen eller egendom vars värde motsvarar värdet av sådan vinning och

- egendom, utrustning och andra hjälpmedel som använts vid eller är avsedda att användas vid brott som straffbeläggs enligt konventionen.

I punkterna 4 och 5 föreskrivs att även sådan vinning av brott som har omvandlats eller omsatts till annan egendom eller sammanblandats med annan egendom skall kunna förverkas. Likaså skall enligt punkt 6 intäkt eller annat utbyte av brott kunna förverkas.

Allmänna regler om förverkande finns i 36 kap. BrB. Förverkande kan antingen ha formen av sakförverkande, då viss utpekad egendom förklaras förverkad, eller värdeförverkande, vilket innebär en betalningsförpliktelse i form av en förklaring att egendom upp till visst värde förklaras förverkad.

Enligt 1 § skall utbyte av brott förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. Som utbyte av brott räknas enligt 1a § även egendom som trätt i ställe för utbyte, avkastning av utbyte samt avkastning av det som trätt i ställe för utbyte.

Vidare kan det som någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med brott förverkas, om mottagandet utgör ett brott enligt balken. I stället för det mottagna får dess värde förverkas.

Enligt 2 § får egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt balken förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Egendom som har varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott kan också förverkas – även om den inte faktiskt kommit till sådan användning – om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse eller stämpling. Vidare kan egendom som har frambragts genom brott förverkas. I stället för egendomen kan dess värde förverkas.

Möjligheterna till förverkande har nyligen utvidgats, se prop. 2004/05:135, bet. 2004/05:JuU31. Ändringarna syftar bl.a. till att uppfylla åtaganden inom den Europeiska unionen att utvidga möjligheterna att förverka hjälpmedel och vinning vid brott. Ändringarna innebär dels en utvidgning av de materiella möjligheterna att förverka egendom eller värdet av denna, dels att bestämmelserna om förverkande av utbyte av brott skall tillämpas på alla brott för vilka det är föreskrivet fängelse i mer än ett år, om det inte finns avvikande regler.

Den nuvarande lagstiftningen om förverkande täcker kraven i konventionen.

I det nyss nämnda lagstiftningsärendet diskuterades om en muta, som inte har överlämnats från den som har gjort sig skyldig till bestickningen, kan förverkas (prop. 2004/05:135 s. 155). Regeringen fann inte något behov av att införa en möjlighet till

8 Uttrycket vinning av brott, som tidigare användes i vissa förverkandebestämmelser, har ersatts med uttrycket utbyte av brott (prop. 2004/05:135 s. 84 f.).

förverkande i sådana fall. Den nu aktuella konventionen kräver inte något förnyat ställningstagande på den punkten.

Enligt punkt 8 kan staterna överväga att kräva att en brottsling styrker att sådan egendom som misstänks vara vinning av brott eller annan egendom som kan förklaras förverkad har förvärvats på lagligt sätt. Detta gäller dock endast om ett sådant krav är förenligt med principerna i den nationella lagstiftningen.

Den nu aktuella frågan har nära samband med frågan om vad som brukar kallas utvidgat förverkande. Med det avses möjligheten att i vissa fall av allvarliga brott, som genererar vinning, förverka egendom (eller värdet av den) även om sambandet mellan vinningen och brottet inte står helt klart.

Förverkandeutredningen lade i betänkandet Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147) fram ett förslag med den inriktningen. Betänkandet har remissbehandlats, men regeringen har ännu inte tagit slutlig ställning till förslaget i denna del (prop. 2004/05:135 s. 70).

I rambeslutet om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott, vilket har godkänts av riksdagen (prop. 2003/04:166, bet. 2004/05:JuU5), finns i artikel 3 en bestämmelse om utvidgat förverkande. Den syftar till att medlemsstaterna skall utvidga möjligheterna att förverka egendom som tillhör en person som har dömts för mycket allvarliga brott, utan att det behöver visas att egendomen i fråga härrör från ett visst konkret brott. Egendomen skall dock härröra från den dömda personens brottsliga verksamhet. I propositionen presenterades inte några förslag till lagändringar. Regeringen avser att senare återkomma med förslag härom.

Frågan om det skall införas regler som medger utvidgat förverkande och hur dessa i så fall skall utformas är således föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet. Den omständigheten att det inte finns något slutligt ställningstagande i frågan hindrar emellertid inte att Sverige tillträder konventionen, eftersom den inte innehåller något absolut krav på regler om utvidgat förverkande.

I punkt 9 föreskrivs att bestämmelserna i artikeln inte får tolkas så att de inkräktar på de rättigheter som tillkommer godtroende tredje man. I 36 kap. 5 § BrB anges hos vilka personer egendom får förverkas. Till dessa hör - gärningsmannen och annan som medverkat till brottet - den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var - den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som anges i 36 kap. 4 § BrB under förutsättning att egendomen tillhörde dem vid tidpunkten för brottet. Ifråga om förverkande av utbyte av brott gäller särskilda regler.

Dessutom kan förverkande riktas mot den som efter brottet förvärvat egendomen genom vissa familjerättsliga förvärv eller som efter brottet förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet. Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består, om inte även den särskilda rätten förklaras förverkad.

De nu redovisade reglerna ger tillräckligt skydd för godtroende tredje mans rätt. Det finns därför inte något behov av lagändring. En motsvarande bestämmelse finns för övrigt i artikel 12 punkt 8 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Den ansågs inte kräva någon lagstiftningsåtgärd (prop. 2002/03:146 s. 47). Det finns inte något skäl att nu göra en annan bedömning.

4.5.3 Lagföring, rättegång och påföljder m.m. (artiklarna

30 och 41)

Bedömning: Innehållet i artiklarna 30 och 41, som behandlar olika frågor som berör lagföring, verkställighet av påföljd och andra verkningar av lagföring, bör inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Lagföring och verkställighet av påföljd m.m.

I artikel 30 punkt 1 slås det fast att brott som straffbeläggs enligt konventionen skall ha påföljder som är anpassade till brottens svårhet. Enligt punkt 8 skall detta inte inverka på rätten att utöva disciplinär bestraffning. Som tidigare framhållits uppfyller de svenska straffbestämmelserna kravet på tillräckliga påföljder.

Enligt punkt 2 skall staterna, i enlighet med sina konstitutionella principer och sin rättsordning, åstadkomma en lämplig balans mellan regler om immunitet och privilegier och möjligheten att utreda, lagföra och bestraffa brott enligt konventionen. Svensk rätt innehåller få bestämmelser om immunitet och privilegier för svenska offentliga tjänstemän eller andra funktionärer. Dessa inskränker sig i huvudsak till regleringen i RF och riksdagsordningen (se bl.a. 4 kap. 8 och 9 §§ RF). Bestämmelserna i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall tar främst sikte på dels personer som åtnjuter straffrättslig eller straffprocessuell immunitet genom Wienkonventionerna, dels anställda och uppdragstagare i vissa internationella organ. Det är således i allt väsentligt fråga om immunitet och privilegier som följer av Sveriges internationella åtaganden. Regleringen står i god överensstämmelse med intentionerna bakom konventionen. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad.

Punkt 3 behandlar diskretionär prövningsrätt vid lagföring. Den saknar intresse för svenskt vidkommande eftersom det i svensk rätt råder absolut åtalsplikt (20 kap. 6 § RB).

Enligt punkt 4 skall staterna söka säkerställa att misstänkta och tilltalade som är på fri fot infinner sig i rätten. Enligt 46 kap. 15 § RB kan rätten använda olika påtryckningsmedel för att förmå den som är tilltalad att infinna sig till huvudförhandling. De medel som anvisas är att kalla den misstänkte vid vite, att besluta att vederbörande skall hämtas till förhandlingen och, om detta inte är tillräckligt, att pröva om vederbörande kan häktas. Enligt 24 kap. 1 § RB kan den som är på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket fängelse i ett år eller mer är föreskrivet, häktas bl.a. om det föreligger flyktfara, dvs. risk för att vederbörande avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. Av

de brott som regleras i konventionen har de flesta tillräcklig straffskala för beslut om häktning. Vidare kan den som saknar hemvist i Sverige enligt 24 kap. 2 § 2 RB häktas oberoende av brottets straffskala, om det finns risk att han undandrar sig lagföring eller straff genom att lämna landet. Möjligheterna att använda straffprocessuella tvångsmedel för att säkra den tilltalades närvaro vid rättegången får anses utgöra en tillräcklig garanti för att lagföringen kan genomföras. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad.

Punkt 5 behandlar frigivning. Där åläggs staterna att beakta den allvarliga karaktären hos brott enligt konventionen vid beslut om förtida eller villkorlig frigivning från straff.

Utöver den i 11 kap. 13 § RF reglerade möjligheten för regeringen att i ett enskilt fall genom nåd efterge eller mildra en brottspåföljd finns det inte några regler om förtida frigivning. Vid handläggningen av nådeärenden är karaktären av det brott som påföljden avser en viktig utgångspunkt.

Reglerna om villkorlig frigivning finns i 26 kap. 6 och 7 §§ BrB. Den som avtjänar ett fängelsestraff skall enligt huvudregeln friges när två tredjedelar av strafftiden, dock minst en månad, har avtjänats. Om den dömde själv begär det, får den villkorliga frigivningen skjutas upp. Vid vissa typer av fängelsestraff, som saknar intresse i detta sammanhang, får någon villkorlig frigivning inte ske. Om den dömde i väsentlig grad bryter mot vad som gäller för verkställigheten i anstalt får tidpunkten för frigivning enligt 26 kap. 7 § BrB skjutas fram. Beslut härom fattas normalt av Kriminalvårdsstyrelsen. Frigivningen får senareläggas med högst femton dagar varje gång. Bestämmelserna om villkorlig frigivning utgår från den faktiska verkställigheten och tar således ingen hänsyn till vilken typ av brott straffet avser. Indirekt uppstår emellertid en sådan effekt då straffet normalt sett är längre ju allvarligare brottet är.

9 Fängelse som utgör förvandlingsstraff för böter och sådant fängelsestraff som ådöms tillsammans med skyddstillsyn enligt 28 kap. 3 § BrB.

Eftersom det svenska systemet för villkorlig frigivning inte ger utrymme för någon diskretionär prövning finns det inte anledning att vidta någon lagstiftningsåtgärd.

I punkt 9 slås fast att rubriceringen av de brott som straffbeläggs enligt konventionen och principerna för vad som är straffbart bestäms i nationell lagstiftning.

Enligt punkt 10 skall staterna sträva efter att främja återanpassningen av personer som döms för brott enligt konventionen. En sådan inställning står i god överensstämmelse med de grundläggande principerna för hur svensk kriminalvård skall bedrivas, se t.ex. 4 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Den nu aktuella artikeln överensstämmer, med undantag för punkt 6 (som behandlas i det följande), i stora delar med innehållet i artikel 11 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I lagstiftningsärendet angående tillträde till den konventionen ansågs bestämmelserna om lagföring, rättegång och påföljder inte kräva några lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 43 f.). Det finns inget skäl att göra en annan bedömning nu.

Beaktande av utländska domar

I artikel 41 föreskrivs att konventionsstaterna får vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att möjliggöra att eventuella tidigare fällande domar i andra konventionsstater skall kunna beaktas i brottmålsförfaranden som rör brott enligt konventionen. Den innehåller således inga bindande åtaganden.

Vid straffmätningen har en domstol viss möjlighet att ta hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet. I första hand skall detta ske genom påföljdsvalet eller, i förekommande fall, genom beslut om förverkande av villkorlig frigivning. Om dessa möjligheter inte står till buds eller är uttömda kan, enligt 29 kap. 4 § BrB, domstolen i skälig utsträckning ta hänsyn till att den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott. Härvid skall särskilt beaktas vilken omfattning den tidigare brottsligheten har haft, vilken tid som har förflutit mellan brotten samt om den nya och

tidigare brottsligheten är likartade eller om brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig.

Den nu redovisade bestämmelsen har tillkommit för att göra det möjligt för domstolarna att i tillräcklig utsträckning ta hänsyn till domar som har meddelats här i landet. Det finns emellertid inte något i ordalydelsen som hindrar att även utländska domar beaktas, om detta i det enskilda fallet skulle visa sig vara relevant.

Det kan tilläggas att det förbättrade rättsliga samarbetet mellan framför allt medlemsstaterna inom den Europeiska unionen innebär att kan man förvänta sig att uppgifter om domar och utdrag av brottsregister från andra länder på sikt kommer att bli tillgängliga i allt större utsträckning. Inom unionen diskuteras nu ett av kommissionen framlagt förslag till rambeslut om beaktande av fällande domar avkunnade i en av Europeiska unionens medlemsstater vid ett brottsmålsförfarande i en annan medlemsstat. Några förhandlingar om rambeslutet har ännu inte påbörjats.

Artikel 41 innebär, som nyss nämnts, inte några bindande åtaganden. Artikel 22 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet har ett likartat innehåll. Den artikeln har inte ansetts kräva någon lagändring (prop. 2002/03:146 s. 57). Det finns inte något skäl att göra en annan bedömning nu.

Mot bakgrund av det utvecklingsarbete som pågår ter det sig inte lämpligt att i detta sammanhang överväga några lagstiftningsåtgärder.

Frågor med arbetsrättslig anknytning

I artikel 30 punkt 6 regleras en helt annan fråga, nämligen möjligheten att ingripa med arbetsrättsliga åtgärder i samband med lagföring av offentliga tjänstemän. I den utsträckning det är förenligt med grundprinciperna i dess rättsordning skall varje stat överväga att införa förfaranden genom vilka en offentlig tjänsteman, som är anklagad för ett brott enligt konventionen, får avskedas, suspenderas eller omplaceras.

När det gäller den nu aktuella frågan måste man skilja mellan å ena sidan den som är anställd och å andra sidan den som har valts till ett uppdrag.

För den som har valts till ett uppdrag hos staten eller en kommun, med vilket följer myndighetsutövning, finns regler i 20 kap. 4 § BrB om skiljande från uppdraget. Den som har ett sådant uppdrag får genom beslut av domstol skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbart olämplig att inneha uppdraget. Bestämmelsen är tillämplig på exempelvis riksdagsmän och valda ledamöter i kommunala eller landstingskommunala församlingar. Beslut om skiljande från uppdraget meddelas i det brottmål i vilket ansvarsfrågan prövas.

Den nu aktuella bestämmelsen är tillämplig på nämndemän, även om detta inte framgår särskilt tydligt (för en närmare beskrivning av förarbetsuttalanden m.m., se SOU 2002:61 s. 167). Nämndemannakommittén har i nyssnämnda betänkande föreslagit att det i RB införs dels en regel om vilka lämplighetskrav som ställs på en nämndeman, dels en regel som ger den domstol där nämndemannen tjänstgör möjlighet att entlediga en nämndeman som dömts för brott till annan påföljd än böter. Betänkandet har remissbehandlats. Förslagen bereds för närvarande i Justitiedepartementet.

Beträffande anställda i offentlig tjänst finns det, som tidigare nämnts, regler om skiljande från anställningen dels i LAS, dels i fullmaktslagen.

Den som är anställd med fullmakt får enligt 7 § fullmaktslagen avskedas, varvid reglerna i LAS skall tillämpas. I fråga om ordinarie domare skall reglerna i 11 kap. 5 § RF om vad som får läggas till grund för avskedande tillämpas. Den som är anställd med fullmakt kan också under vissa, i lagen angivna, omständigheter stängas av från sin anställning, bl.a. om åtgärd vidtas för att åtal skall väckas för en gärning som kan leda till avskedande (10 §). Däremot kan en fullmaktshavare inte sägas upp på grund av personliga skäl.

Numera är bara några få kategorier som anställs med fullmakt. Den enskilt största gruppen är ordinarie domare (3 § fullmaktslagen). I övrigt bestämmer regeringen vilka som skall anställas med fullmakt. Tidigare var betydligt fler inom den statliga förvaltningen anställda med fullmakt. I takt med att dessa byter anställning, går i pension eller lämnar yrkeslivet av andra skäl upphör fullmakterna.

För andra kategorier i offentlig tjänst tillämpas reglerna i LAS om uppsägning och avskedande. Enligt 18 § LAS får en arbetstagare avskedas om han grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Brott av allvarligare slag är normalt grund för avskedande. Vid brott som riktar sig direkt mot arbetsgivaren eller dennes verksamhet kan avskedande som regel ske även vid mindre allvarliga brott. Man ser allvarligt också på brott på arbetsplatsen mot arbetskamrater.

Numera finns det inte någon generell möjlighet att avstänga offentliganställda som misstänks för brott från tjänstgöringen, utöver vad som i allmänhet gäller enligt LAS i samband med att åtgärder vidtas för att avskeda en arbetstagare. En närmare redogörelse för tidigare och nuvarande lagstiftning samt dess förarbeten finns i JO 2002/03 s. 182.

I sina remissyttranden angående en översyn av Statens ansvarsnämnd aktualiserade såväl JO som ansvarsnämnden frågan av avstängning av offentliganställda som omfattas av LOA men inte av fullmaktslagen. Bakgrunden till detta var att JO i nyssnämnda ärende på eget initiativ hade tagit upp frågan om grunden för ett beslut av Statens ansvarsnämnd att avstänga en kammaråklagare från arbetet. Såväl ansvarsnämnden som JO konstaterade att lagstiftarens intentioner synes ha varit att det liksom tidigare skall finnas möjlighet att avstänga arbetstagare från tjänstgöring utan samband med att åtgärd vidtas för uppsägning eller avskedande, men att det saknas uttryckligt lagstöd för avstängning i dessa fall. Eftersom JO delade ansvarsnämndens uppfattning att det finns ett klart behov av att i vissa fall kunna av-

10 Detta gällde t.ex. många befattningshavare inom Försvarsmakten och inom vissa delar av utbildningsväsendet.

stänga en offentliganställd som inte omfattas av fullmaktslagen, överlämnade han beslutet till regeringen (JO 2002/03 s. 82).

I prop. 2002/03:47 om Statens ansvarsnämnds funktioner och kompetensområde m.m. konstaterade regeringen att frågan om avstängning inte hade behandlats i den remitterade promemorian och att den krävde ytterligare överväganden innan regeringen kunde ta ställning i saken (s. 10). Frågan är alltjämt föremål för beredning inom regeringskansliet.

I fråga om några särskilda yrkesgrupper finns det dock möjlighet att skilja arbetstagaren från arbetsuppgifterna med stöd av 31 § LOA respektive 9 § fullmaktslagen, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. Arbetstagaren mister inte sin anställning genom ett sådant beslut, men han får inte behålla sina arbetsuppgifter. Bestämmelsen gäller enbart för arbetstagare inom polisväsendet, utrikesförvaltningen, Försvarsmakten och vissa i lagen uppräknade organ med nära anknytning till Försvarsmakten. Möjligheten att besluta om skiljande från arbetsuppgifterna är inte knuten till misstanke om brott men torde kunna tillämpas i ett sådant fall.

LOA innehåller, som redovisats i avsnitt 4.2.1, regler om disciplinansvar som är tillämpliga på arbetstagare oavsett deras anställningsform. Disciplinansvaret utövas av arbetsgivaren. I fråga om vissa offentliganställda utövas disciplinansvaret av Statens ansvarsnämnd (34 § LOA). Detta gäller bl.a. domare och åklagare.

De möjligheter som finns att med stöd av arbetsrättsliga regler kunna ingripa mot den som utövar offentlig makt får anses uppfylla åtagandena i konventionen. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

Enligt punkt 7 skall staterna, när det är motiverat med hänsyn till brottets svårhet och är förenligt med grundprinciperna i dess rättsordning, överväga att införa möjlighet att genom domstolsbeslut förklara personer, som har dömts för brott enligt konventionen, obehöriga att för viss tid inneha offentlig tjänst eller tjänst i ett företag som helt eller delvis ägs av staten.

Enligt svensk rätt finns det inte någon möjlighet att hindra en person att söka anställning i offentlig tjänst, i statliga företag eller i företag som helt eller delvis ägs av staten. Det finns visserligen bestämmelser om näringsförbud men dessa har ett annat tillämpningsområde.

Frågan om en person är lämpad att inneha viss tjänst avgörs vid anställningsförfarandet. Har en person dömts för brott som kan ha betydelse för tjänsteutövningen ligger det i sakens natur att detta vägs in i bedömningen av den sökandes lämplighet för anställningen. Det är emellertid inte självklart att uppgifter om brottsbelastning kommer till den presumtive arbetsgivarens kännedom. Enligt 6 § lagen (1998:620) om belastningsregister kan regeringen föreskriva att myndighet för visst slag av ärenden har rätt att få uppgifter ur registret, antingen i form av utdrag eller genom direktåtkomst. Endast i fråga om ett fåtal befattningar i offentlig tjänst ställs det krav på att den som söker anställning är skyldig att visa att han är ostraffad. Offentliga arbetsgivare har i vissa fall rätt att, efter samtycke av den enskilde, begära utdrag ur polisens register.

Den svenska arbetsrätten bygger i stor utsträckning på principen om avtalsfrihet, vilket även gäller den offentliga sektorn. Mot den bakgrunden skulle det, som tidigare framhållits, vara främmande för svensk lagstiftning att införa generella regler som ger domstolar rätt att ingripa i denna frihet. Det skulle därför inte vara förenligt med grundprinciperna i den svenska lagstiftningen att, utöver vad som redan följer av reglerna i LAS, LOA och fullmaktslagen, lägga fast regler för enskildas anställningsförhållanden. Innehållet i punkt 7 bör därför inte föranleda några lagstiftningsåtgärder.

11 Se lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg.

4.5.4 Juridiska personers ansvar (artikel 26)

Bedömning: Svensk rätt uppfyller konventionens krav i fråga om ansvar för juridiska personer. Det behövs därför inte någon lagstiftningsåtgärd.

Artikel 26 ålägger staterna att, i enlighet med grundprinciperna i sin rättsordning, vidta åtgärder för att juridiska personer skall kunna ställas till ansvar för medverkan i gärningar som straffbeläggs enligt konventionen. Sådant ansvar kan vara straffrättsligt, civilrättsligt eller administrativt. Ansvaret för juridiska personer skall inte inverka på det straffrättsliga ansvaret för de fysiska personer som har begått brotten. Det skall finnas effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder för juridiska personer, innefattande ekonomiska påföljder.

Enligt svensk rätt kan juridiska personer inte dömas till straffansvar. Däremot kan de åläggas ekonomiska sanktioner av olika slag.

För brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet kan näringsidkaren på yrkande av åklagaren åläggas företagsbot. Reglerna om företagsbot finns i 36 kap. BrB. Förutsättningarna för att ålägga någon företagsbot är dels att brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars varit av allvarligt slag, dels att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten (7 §). Om brottsligheten har varit riktad mot näringsidkaren själv, eller om det annars skulle vara uppenbart oskäligt, skall företagsbot inte åläggas.

En företagsbot skall vara lägst 10 000 och högst tre miljoner kronor (8 §). När storleken av boten bestäms skall särskild hänsyn tas till brottslighetens art, omfattning och förhållande till näringsverksamheten (9 §). Företagsbot kan i vissa fall efterges eller sättas lägre än vad som följer av huvudregeln (10 §).

Vidare finns det en särskild möjlighet att enligt 36 kap. 4 § BrB förverka ekonomiska fördelar som uppkommit för näringsidkare vid brott i näringsverksamhet, även om de grundläggande förutsättningarna för förverkande inte är uppfyllda. Detta gäller

dock inte om förverkande skulle vara oskäligt. Vid denna bedömning skall bl.a. beaktas om det finns anledning att anta att någon annan betalningsskyldighet, som svarar mot de ekonomiska fördelarna av brottet, kommer att åläggas näringsidkaren eller annars fullgöras av denne.

Företagsbotsutredningen avlämnade år 1997 ett betänkande, Straffansvar för juridiska personer (SOU 1997:127), i vilket utredningen föreslog att reglerna om företagsbot skulle ersättas med ett helt nytt system med straffansvar för juridiska personer. Under remissbehandlingen av betänkandet riktades kritik mot att utredningen inte hade närmare övervägt om det i stället var möjligt att effektivisera det nuvarande systemet. För att få underlag att bedöma den frågan utarbetades en promemoria med förslag till sådana ändringar (Ds 2001:69; Företagsbot). Även promemorian har remissbehandlats. Regeringen har ännu inte tagit ställning till förslagen.

Artikel 26 i konventionen motsvarar artikel 10 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I propositionen om tillträde till den konventionen framhölls det att artikeln har en generell utformning, att den får genomföras i enlighet med grundsatserna i nationell lagstiftning samt att detta ger konventionsstaterna stor frihet att tolka bestämmelsen när den skall genomföras. Regeringen ansåg att reglerna om företagsbot väl täckte de åtaganden som artikel 10 innehöll, varför någon lagstiftningsåtgärd inte ansågs nödvändig (prop. 2002/03:146 s. 42 f.). Riksdagen ställde sig bakom den bedömningen. Innehållet i artikel 26 är nära nog identiskt med det i artikel 10 i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Något skäl att nu göra en annan bedömning av lagstiftningsbehovet finns inte.

Det kan tillfogas att när frågan om ansvar för juridiska personer har aktualiserats i tidigare lagstiftningsärenden (se t.ex. prop. 2003/04:70 s. 22) har regeringen och riksdagen också gjort den bedömningen att reglerna om företagsbot uppfyller krav av det slag som ställs i den nu aktuella artikeln.

4.5.5 Domsrätt (artikel 42)

Bedömning: Den svenska lagstiftningen uppfyller kraven i konventionen när det gäller domsrätt.

Enligt artikel 42 punkt 1 skall konventionsstaterna vidta åtgärder för att kunna utöva domsrätt över brott enligt konventionen dels när brottet har förövats inom statens territorium, dels när brottet har förövats ombord på ett fartyg som för statens flagg eller ombord på ett luftfartyg som var registrerat i staten när brottet begicks.

I punkt 2 anges i vilken utsträckning staterna får vidta åtgärder för att även kunna utöva domsrätt över andra brott enligt konventionen. Detta kan ske - när brottet har förövats mot en medborgare i konventionsstaten - när brottet har förövats av en medborgare i konventionsstaten eller en statslös person med hemvist där - vid medhjälp, anstiftan, stämpling och försök till vissa former av tvätt av vinning av brott, som har förövats utanför konventionsstatens terrorotium i avsikt att begå brott där, eller - när brottet är riktat mot konventionsstaten.

I punkterna 3 och 4 föreskrivs vidare att staterna skall kunna utöva domsrätt över brott begångna av en misstänkt person som befinner sig inom dess territorium, för det fall att staten inte utlämnar personen i fråga på grund av att denne är medborgare i staten.

Om flera stater genomför utredning eller lagföring eller vidtar rättsliga åtgärder med anledning av samma gärning skall de enligt punkt 5 samråda för att, om så är lämpligt, kunna samordna sina åtgärder.

Konventionen utesluter inte att staterna har mera långtgående jurisdiktionsregler.

De svenska reglerna om domsrätt är vidsträckta, vilket innebär att det generellt sett finns goda möjligheter för svenska myndigheter att ingripa även mot brott som har begåtts utomlands. Reglerna om tillämpligheten av svensk lag finns i 2 kap. BrB. En-

ligt 1 § omfattar den svenska domsrätten alla brott som har begåtts på svenskt territorium, samt brott som det finns skäl att anta har begåtts inom riket. Brott ombord på ett svenskt fartyg eller luftfartyg omfattas enligt 3 § första stycket 1 av svensk domsrätt utan några inskränkningar.

Den svenska domsrätten omfattar vidare brott som svenska medborgare och utlänningar med hemvist i Sverige har begått utomlands (2 § första stycket 1). I dessa fall krävs det dubbel straffbarhet. Undantag har gjorts för brott som har begåtts inom område som inte tillhör någon stat, om det för brottet enligt svensk lag inte kan följa svårare straff än böter. Svensk domsrätt tillämpas också, under de förutsättningar som nyss har angetts, på bl.a. utlänning utan hemvist i Sverige som efter brottet har blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här samt på medborgare i annat nordiskt land som vistas i Sverige (2 § första stycket 2).

Brott som inte har begåtts på någon stats territorium omfattas även i andra fall än som nyss har sagts av svensk domsrätt enligt 3 § första stycket 5, men endast om brottet har förövats mot en svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning eller mot utlänning med hemvist i Sverige.

I 4 § föreskrivs att ett brott anses vara begånget där den brottsliga handlingen företogs, liksom även där brottet fullbordades eller vid försök där det tilltänkta brottet skulle ha fullbordats.

Reglerna om svensk domsrätt har nyligen setts över av Internationella straffrättsutredningen (Internationella brott och svensk jurisdiktion; SOU 2002:98). Utredningen har lagt fram förslag till helt ny lydelse av 2 kap. BrB, eftersom de nuvarande reglerna anses svåröverskådliga. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Justitiedepartementet. Förslagen innebär i sak inga förändringar som har betydelse för detta ärende.

De befintliga reglerna om domsrätt uppfyller de bindande kraven i punkt 1 i artikeln. Regelsystemet står också i god överens-

stämmelse med de övriga punkterna. Det finns därför inte något behov av lagstiftningsåtgärder.

Artikel 15 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet innehåller krav av samma slag som den nu aktuella artikeln. I lagstiftningsärendet angående tillträde till den konventionen gjordes samma bedömning angående svensk domsrätt som redovisas här (prop. 2002/03:146 s. 51).

4.6¶Andra frågor med anknytning till brottsbekämpningen

4.6.1 Skydd av vittnen m.fl. (artiklarna 32 och 33)

Bedömning: Den nuvarande lagstiftningen uppfyller kraven i konventionen. Frågan om Sverige skall ha ett särskilt program för vittnesskydd övervägs i regeringskansliet. Att slutlig ställning inte har tagits i denna fråga hindrar inte att Sverige ratificerar konventionen. Innehållet i artiklarna 32 och 33 bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Skydd av vittnen och målsägande

Enligt punkt 1 i artikel 32 skall staterna, i enlighet med sin nationella rättsordning, ge vittnen och sakkunniga som avger vittnesmål om brott enligt konventionen ett effektivt skydd mot repressalier och hot. Motsvarande skydd skall beredas deras anhöriga. Med vittnen likställs enligt punkt 4 brottsoffer som är vittnen. I punkt 2 anges olika åtgärder som kan vidtas, exempelvis förfaranden för fysiskt skydd av vittnen och skydd för deras identitet och vistelseort. Vidare nämns regler som medger att vittnesmål kan lämnas med hjälp av modern kommunikationsteknologi. Det understryks att åtgärder av nu aktuellt slag inte får inkräkta på den misstänktes rätt till försvar. Enligt punkt 3 bör staterna även överväga att sluta avtal eller överenskommelser

med andra stater om vittnesskydd. Enligt punkt 5 skall brottsoffren ha möjlighet att framföra sina synpunkter och farhågor.

En grundläggande förutsättning för att lagföringen av brottslingar skall fungera effektivt är att målsägande och vittnen känner sig väl behandlade och att de kan avge sina utsagor under betryggande former. Utan medverkan från bevispersoner försvåras bekämpningen av framför allt grov och organiserad brottslighet avsevärt. Förekomsten av våld och hot mot bevispersoner kan leda till att dessa väljer att inte samarbeta med de brottsbekämpande myndigheterna eller samarbetar i minsta möjliga utsträckning. Det är därför viktigt att kunna erbjuda rimligt skydd för bevispersoner. I de flesta fall räcker det med begränsade åtgärder, men i undantagsfall kan bevispersonerna behöva långsiktig hjälp för att undkomma mycket allvarliga hot.

Under de senaste tio åren har åtskilliga åtgärder vidtagits för att förbättra förhållandena för bevispersoner. Som exempel kan nämnas att man numera iakttar betydligt större försiktighet med att sprida uppgifter om målsägandes och vittnens bostadsadresser och i stället anger adressen till en polismyndighet, åklagarkammare eller ett juridiskt ombud, genom vilken vederbörande kan kontaktas. Även identiteten kan behöva skyddas i vissa fall. Det finns olika metoder för att skydda bevispersoners identitet och vistelseort. Detta kan ske genom s.k. spärrmarkering, vilket innebär att uppgifter om personen inte lämnas ut utan särskild prövning, och kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481). Lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter kan användas om en person riskerar att utsättas för allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet och till följd av detta behöver byta identitet. För en närmare beskrivning av de nu nämnda möjligheterna att skydda bevispersoners personuppgifter, se SOU 2004:1 s. 87 f. Polisen bedriver också ett aktivt arbete med att skydda hotade personer genom att utrusta dem med s.k. trygghetspaket. I undantagsfall kan hotade personer få personskydd.

Ett annat sätt att skydda bevispersoner är att se till att de får lämna sina utsagor under bästa möjliga förutsättningar. Genom

lagen (1999:613) om försöksverksamhet med videokonferens har skapats en möjlighet för domstolar att genomföra förhandling i brottmål utan att en målsägande eller ett vittne, eller någon annan person som skall höras angående bevisning, måste inställa sig personligen vid rättegången. Enligt 2 § får en part delta i förhandling genom videokonferens. Likaså finns det enligt 5 § möjlighet att ta upp bevisning genom videokonferens. I båda fallen krävs dock att förfarandet är lämpligt med hänsyn till ändamålet med partens inställelse och övriga omständigheter respektive med hänsyn till bevisningens art och övriga omständigheter. Lagen är ett exempel på hur man med hjälp av modern teknik kan låta personer som är hotade avlägga vittnesmål eller andra utsagor på sådant sätt att deras vistelseort inte röjs. Det finns förslag om att försöksverksamheten med videokonferens skall resultera i permanent lagstiftning.

Om en part eller ett vittne inställer sig personligen vid förhandlingen, och det finns anledning att anta att personen av rädsla eller annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av en parts eller åhörares närvaro, eller om en part eller åhörare hindrar vittnet i hans berättelse genom att falla honom i talet eller på annat sätt, finns det möjlighet att med stöd av 36 kap. 18 § RB låta personen avge sin utsaga utan dennes närvaro. Det är inte ovanligt att vittnen och målsägande är rädda för den misstänkte och begär att få avge sin utsaga i dennes frånvaro. Såväl den misstänkte som andra parter har emellertid rätt att få del av vad som sägs under ett sådant förhör. Detta brukar normalt ordnas genom s.k. medhörning, vilket innebär att den misstänkte/parten får lyssna på utsagan genom en högtalaranläggning.

Av hänsyn till den misstänkte och hans rätt till försvar godtas däremot inte att målsägande och vittnen avger sina utsagor anonymt. En sådan ordning skulle komma i konflikt med de grundläggande principerna för att rättssamhälle. Se närmare om de överväganden som gjorts i denna fråga i prop. 1993/94:143 s. 43 f. Se även SOU 1998:40 s. 325 f. och JO 2002/03 s. 67.

Personsäkerhetsutredningen har utrett frågan om hur man bättre kan tillgodose säkerheten för bevispersoner. Utredningen

lämnar i sitt slutbetänkande (SOU 2004:1, Ett nationellt program om personsäkerhet) förslag till nya regler för skydd av vittnen och andra bevispersoner. Utredningen föreslår att man skall skapa ett särskilt program för skydd av hotade personer. Ett s.k. vittnesprogram är en grundläggande förutsättning för internationellt utbyte som gäller skydd av bevispersoner. Det föreslagna programmet skall kunna tillämpas på misstänkta, tilltalade, målsägande, vittnen och andra som medverkar i förundersökning eller rättegång rörande grov eller organiserad brottslighet. För att programmet skall få användas skall det finnas en påtaglig risk för brottslighet som riktar sig mot bevispersonen eller en närståendes liv, hälsa, frihet eller frid. Det ställs också krav på att de uppgifter som bevispersonen lämnar skall ha betydelse för åtal och fällande dom. Programmet innebär att bevispersonen och eventuella närstående får hjälp med de säkerhetsåtgärder som bedöms vara nödvändiga och möjliga att genomföra. Förslaget motsvarar de vittnesprogram som finns i vissa andra länder.

Ett program av nu beskrivet slag är alltså en grundläggande förutsättning för att Sverige skall kunna sluta bilaterala avtal och andra överenskommelser om vittnesskydd med andra länder. I brist på program finns det för närvarande inte några sådana överenskommelser.

Personsäkerhetsutredningens betänkande har remissbehandlats och övervägs för närvarande i Justitiedepartementet.

De redan befintliga möjligheterna att skydda vittnen och målsägande får anses vara tillräckliga för att uppfylla kraven i konventionen. Som framgått övervägs ytterligare förbättringar i skyddet av vittnen och andra bevispersoner. Att slutlig ställning inte har tagits i frågan om ökat skydd hindrar således inte att Sverige tillträder konventionen.

Det bör i sammanhanget anmärkas att artikel 24 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet har samma innehåll som den nu aktuella artikeln. Vid ratificeringen av den konventionen gjordes bedömningen att det inte krävdes några lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 57 f.). Det finns inget skäl att nu göra en annan bedömning.

Skydd för anmälare

Staterna skall enligt artikel 33 överväga åtgärder för att skydda personer som i god tro anmäler brott enligt konventionen mot orättvis behandling.

Det viktigaste skyddet för en anmälare har denne genom den tidigare redovisade bestämmelsen om övergrepp i rättssak (se avsnitt 4.3.7). Den skyddar för det första anmälaren mot hot och våld. En anmälare som har avgett en utsaga vid förhör inför polisen eller annan myndighet skyddas även mot trakasserier av olika slag.

Något som också är viktigt i sammanhanget är att personer i offentlig tjänst kan använda sin grundlagsskyddade rätt att antingen själva i tryckt skrift avslöja oegentligheter och andra missförhållanden eller att lämna uppgifter härom till exempelvis en tidning eller ett annat medieföretag, se 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen (TF) och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Den som lämnar sådana uppgifter har rätt till anonymitet (3 kap. TF respektive 2 kap. YGL). Meddelarfriheten innefattar även rätt att röja sekretessbelagda uppgifter, utom i de fall dessa är föremål för s.k. kvalificerad sekretess (se 16 kap. 1 § sekretesslagen). En myndighet eller annat allmänt organ får inte i strid med grundlagarna efterforska vem som har lämnat uppgifter för publicering (3 kap. 4 § TF och 2 kap. 4 § YGL). Den som uppsåtligen bryter mot efterforskningsförbudet kan dömas till böter eller fängelse högst ett år (3 kap. 5 § andra stycket TF och 2 kap. 5 § andra stycket YGL). Som ett utflöde av grundlagsskyddet anses en offentligrättslig arbetsgivare inte ha rätt att vidta repressalier mot en arbetstagare för att denne lämnat uppgifter för publicering.

Vidare bör framhållas att bestämmelserna om sekretess under förundersökning (främst reglerna i 5 kap. 1 § och 9 kap. 17 § sekretesslagen) innebär att namnet på en anmälare normalt skyddas under förundersökningen.

Inte heller i de fall där åtal väcks är det alltid nödvändigt att avslöja vem som anmält brottet. Om uppgiften inte tas in i för-

undersökningsprotokollet blir den som regel inte offentlig, men den kan aldrig undanhållas den tilltalade.

Av det sagda följer att risken för att anmälare skall drabbas av trakasserier är begränsad.

Vad som också skulle kunna diskuteras är arbetsrättsliga regler som, utöver vad som redovisats ovan, bereder anmälare skydd mot ingripanden från arbetsgivarens sida. Behovet av sådana regler kan emellertid ifrågasättas. Enligt LAS skall det finnas saklig grund för uppsägning (15 §). För avskedande krävs det att arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren (18 §). Såväl vid uppsägning som vid avskedande får arbetsgivarens beslut inte grundas på omständigheter som denne har känt till under en längre tid; normalt två månader. Risken för att en anmälare skulle förlora sitt arbete enbart på grund av en anmälan om korruption är därför försumbar. Även risken för att arbetstagaren skall utsättas för annan orättvis behandling från arbetsgivarens sida torde vara liten. Det bör erinras om att det i praxis har fastslagits att omplaceringar av personliga skäl med ingripande verkningar för arbetstagaren kan underkastas rättslig prövning på ett sätt som påminner om vad som gäller vid uppsägning. I sådana fall krävs det objektivt godtagbara skäl för åtgärden (AD 1978 s. 89). Det finns därför inte anledning att vidta några särskilda åtgärder.

I Europarådets civilrättsliga konvention om korruption finns en artikel med likartat innehåll (artikel 9). I det lagstiftningsärendet gjordes bedömningen att de lagregler och den praxis som finns uppfyller kraven på skydd (prop. 2003/04:70 s. 47). Det finns inte något skäl att göra en annan bedömning nu.

4.6.2 Konsekvenser av korruptionsbrott (artiklarna 34 och

35)

Bedömning: Innehållet i artiklarna 34 och 35 bör inte föranleda några lagstiftningsåtgärder.

I artikel 34 föreskrivs att staterna skall vidta åtgärder för att ge sig i kast med följderna av korruption. Staterna bör betrakta korruption som en omständighet av betydelse i en rättegång som rör ogiltigförklaring eller upphävande av kontrakt eller återkallelse av koncession eller motsvarande tillstånd. Hänsyn skall dock tas till rättigheter som tredje man har förvärvat i god tro.

I lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) finns det regler om rättshandlingars ogiltighet. Om den mot vilken en rättshandling har företagits har framkallat denna genom svikligt förledande eller insett, eller bort inse, att den som företog rättshandlingen blivit svikligen förledd till denna av någon annan skall, enligt 30 § avtalslagen, rättshandlingen inte vara gällande mot den förledde. Om den, mot vilken rättshandlingen har företagits, svikligen har uppgett eller förtigit omständigheter som kunde antas ha betydelse för rättshandlingen skall han anses därigenom ha framkallat denna, om det inte visas att det svikliga förfarandet inte inverkat på rättshandlingen. Den nu nämnda bestämmelsen om svek torde kunna aktualiseras i fall där korruption haft betydelse för ett avtals tillkomst.

Den svenska processrätten bygger på principen om fri bevisprövning, vilken innebär att det inte finns några formella hinder mot att åberopa bevisning av visst slag. En part har därför stor frihet att anföra omständigheter och föra bevisning, så länge det är fråga om uppgifter som är relevanta för prövningen av saken.

Om ett förvaltningsbeslut har blivit oriktigt, och det har sin grund i korruption, kan beslutet normalt inte omprövas (se 26 § förvaltningslagen; 1986:223). Detta beror på att ett indraget tillstånd eller liknande är till nackdel för enskild part. Däremot utgör en sådan omständighet ofta grund för att beslutet kan ändras

med stöd av en materiell regel, se t.ex. 5 kap. yrkestrafiklagen (1998:490) om återkallelse av tillstånd m.m.

De nu redovisade reglerna innebär att syftet med artikeln är uppnått. Den kräver således inte några lagstiftningsåtgärder.

I artikel 35 föreskrivs att staterna skall se till att enheter eller personer som har vållats skada till följd av en korruptionshandling har rätt att inleda åtgärder mot dem som bär ansvaret för skadan, i syfte att få ersättning.

De regler om skadestånd som är av intresse i detta sammanhang finns i skadeståndslagen (1972:207). Huvudregeln är att den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan, 2 kap. 1 §. I 2 kap. 2 § föreskrivs vidare att den som genom brott vållar ren förmögenhetsskada skall ersätta skadan. Skadeståndsansvaret för arbetsgivare och det allmänna regleras i 3 kap. Den som har arbetstagare i sin tjänst skall enligt 3 kap. 1 § 2 ersätta ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten vållat genom brott. Vidare skall staten eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som har vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning (3 kap. 2 §).

Möjligheterna att i en brottmålsrättegång föra talan om skadestånd regleras i 22 kap. RB. I samband med åtal får talan om enskilt anspråk föras mot den misstänkte eller annan. Grundas anspråket på brott är åklagaren skyldig att på målsägandens begäran förbereda och utföra dennes talan, om det kan ske utan väsentlig olägenhet och anspråket inte är uppenbart obefogat.

En målsägande kan välja om han vill utnyttja möjligheten att föra skadeståndstalan i brottmålsprocessen eller att väcka sådan talan i civilrättslig ordning. Det förhållandet att frågan om skadestånd inte har tagits upp till behandling i brottmålsprocessen – vilket ofta har praktiska orsaker – hindrar således inte den skadelidande från att väcka civilrättslig talan.

De nu redovisade reglerna får anses uppfylla kraven i konventionen.

4.6.3 Specialiserad brottsbekämpning (artikel 36)

Bedömning: Sverige uppfyller kravet på en specialiserad brottsbekämpande funktion med tillräcklig självständighet.

Enligt artikel 36 skall staterna, i enlighet med grundprinciperna i sin nationella lagstiftning, se till att det finns brottsbekämpande organ eller personer som är specialiserade på bekämpning av korruption. Dessa organ eller personer skall ha den självständighet som fordras för att kunna utöva sina funktioner effektivt och fritt från påtryckningar.

Inom Åklagarmyndigheten finns det sedan den 1 juli 2003 en särskild enhet som enbart arbetar med korruptionsbrott, riksenheten mot korruption. Enheten, som leds av en överåklagare, består för närvarande av fem åklagare. Dessa biträds av en ekonom samt administrativ personal. Enheten utför arbetsuppgifter i hela landet (6 § åklagarförordningen [2004:1265]).

Däremot finns det för närvarande inte några särskilda polisresurser avdelade för utredning av brott av nu aktuellt slag.

Det finns inte heller några särskilda regler för handläggningen i domstol av korruptionsbrott.

Korruptionsbrott är brott som är av så komplicerad beskaffenhet att förundersökningen redan från början skall ledas av åklagare (23 kap. 3 § rättegångsbalken). I sin yrkesroll är en åklagare i princip lika självständig i sin yrkesroll som en domare (se Fitger, Rättegångsbalken, s. 7:3).

Tillskapandet av riksenheten mot korruption innebär att Sverige uppfyller kraven på specialisering i artikel 36 och att personalen har tillräcklig självständighet i sin yrkesutövning.

En artikel med motsvarande innehåll finns i Europarådets konvention om korruption (artikel 20). Den bedömdes inte kräva några lagstiftningsåtgärder (prop. 2003/04:70 s. 24). Det finns inte något skäl att göra en annan bedömning nu.

4.6.4 Samarbetsfrågor (artiklarna 37–39)

Bedömning: Bestämmelserna om samarbete kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Enligt artikel 37 punkt 1 skall staterna vidta åtgärder för att uppmuntra att personer som deltar i, eller har deltagit i, brott enligt konventionen bistår brottsbekämpande myndigheter med upplysningar och hjälp som kan bidra till att gärningsmännen berövas vinningen av sina brott och att sådan vinning återfås. Staterna skall enligt punkt 2 överväga att, när så är lämpligt, mildra straffet för den som medverkar på sätt som nyss har sagts. Punkterna 3–5 behandlar skydd för den som samverkar med myndigheterna. Staterna skall överväga möjligheten att bevilja personer som lämnar betydande medverkan immunitet mot lagföring. Sådana personer skall skyddas på samma sätt som vittnen, sakkunniga och brottsoffer. Om en person kan ge myndigheter i en annan konventionsstat betydande hjälp kan staterna överväga att sluta avtal eller överenskommelse om att den andra konventionsstaten skall på motsvarande sätt mildra straffet eller ge immunitet.

Vid straffmätningen kan en domstol, utöver brottets straffvärde, i skälig omfattning ta hänsyn till om den tilltalade efter förmåga har försökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet (29 kap. 5 § 2 BrB). Medverkan skall beaktas på så sätt att straffet kan mildras. Om särskilda skäl påkallar det, får rätten i ett sådant fall döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet (29 kap. 5 § andra stycket BrB). Dessa möjligheter uppfyller kravet i konventionen på att en gärningsman som bistår de brottsutredande myndigheterna skall kunna få en mildare dom.

I svensk rätt godtar man däremot inte s.k. kronvittnen. Med kronvittnen avses personer som är villiga att lämna uppgifter om andra personers brottslighet i utbyte mot att de själva antingen undgår åtal eller åtalas för betydligt lindrigare brott än vad som annars skulle ha varit fallet. Frågan utreddes på 1980-talet av Fängelsestraffkommittén. Någon lagstiftning föreslogs inte, ef-

tersom kommittén ansåg att principiella skäl talade mot ett sådant system. Remissinstanserna och departementschefen delade denna uppfattning (se prop. 1987/88:120 s. 92). Att svensk rätt inte godtar kronvittnen innebär bl.a. att myndigheterna inte kan lova den som har medverkat i brott immunitet mot åtal. Något skäl att överväga att ändra denna grundläggande uppfattning finns inte, särskilt som artikeln inte innehåller bindande åtaganden.

Det kan tillfogas att FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet innehåller en artikel som i stora delar liknar den nu aktuella (artikel 26). I den proposition som behandlar ratificeringen av den konventionen gjordes samma bedömning i fråga om kronvittnen som redovisas här (prop. 2002/03:146 s. 59).

I artikel 38 föreskrivs att staterna skall vidta åtgärder för att främja samarbete mellan å ena sidan myndigheter och offentliga tjänstemän i allmänhet och å andra sidan de brottsutredande myndigheterna. Samarbetet kan innefatta initiativ till anmälningar om brott enligt artiklarna 15, 21 eller 23 i konventionen eller att på begäran lämna uppgifter till de brottsutredande myndigheterna.

I 3 § polislagen slås det fast att polisen skall samarbeta med andra myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten och att andra myndigheter skall ge polisen stöd i dess arbete. Den nu beskrivna generella skyldigheten att samarbeta får anses vara tillräcklig. I sammanhanget bör också nämnas den i 15 kap. 5 § sekretesslagen föreskrivna skyldigheten för myndigheter att på begäran lämna uppgifter. Med stöd av denna bestämmelse och de sekretessbrytande reglerna i 14 kap. sekretesslagen kan brottsutredande myndigheter få tillgång till såväl allmänt tillgänglig som sekretessbelagd information hos andra myndigheter.

Artikel 39 behandlar samarbete mellan nationella myndigheter och den privata sektorn. Staterna skall enligt punkt 1 främja samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter och enheter inom den privata sektorn, särskilt finansiella institutioner, i fråga om

brott enligt konventionen. Staterna skall vidare enligt punkt 2 uppmuntra allmänheten att anmäla sådana brott.

Bestämmelserna om penningtvätt och anmälningsskyldighet rörande vissa finansiella transaktioner har lett till att framför allt finansiella institutioner har fått upp ögonen för riskerna för att utsättas för brott eller att användas som mellanled vid olika former av penningtvätt. Samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna och sådana institutioner har mot den bakgrunden generellt förbättrats under senare år. Det förs också en fortlöpande dialog mellan brottsbekämpande myndigheter och finansiella institutioner angående risker för brott. På andra områden där risken för brott är stor finns det liknande former av samarbete, t.ex. mellan Ekobrottsmyndigheten och privata enheter som befinner sig i riskzonen för att falla offer för eller ofrivilligt användas som mellanled för ekonomisk brottslighet. Några särskilda åtgärder torde därför inte krävas.

Det bör också framhållas att artiklarna 37–39 inte innehåller några bindande åtaganden. Det krävs därför inga lagstiftningsåtgärder, även om svensk rätt inte i alla hänseenden har bestämmelser som svarar mot innehållet i artiklarna.

4.7¶Processrättsliga regler (del av artikel 31)

Bedömning: Den svenska lagstiftningen uppfyller redan kraven på att handlingar eller föremål skall kunna säkras för framtida förverkande.

I artikel 31 regleras dels frågor som rör materiella regler för förverkande (se avsnitt 4.5.2), dels frågor om frysning och beslag, dvs. temporära åtgärder för att säkra egendom som kan bli föremål för förverkande.

Enligt punkt 2 skall staterna vidta åtgärder för att möjliggöra att vinning som härrör från brott enligt konventionen och hjälpmedel som använts, eller är avsedda att användas, vid sådana brott kan identifieras och spåras samt frysas eller tas i beslag för eventuellt förverkande. Vad som nu har sagt skall även gälla

egendom som har trätt i ställe för vinning och intäkter och annat utbyte som härrör från sådana brott.

I punkt 7 föreskrivs att domstolar och andra behöriga myndigheter skall kunna förordna att bank- och affärshandlingar samt andra handlingar rörande ekonomiska förhållanden görs tillgängliga eller tas i beslag.

Enligt 27 kap. 1 § RB får egendom som kan komma att förverkas på grund av brott tas i beslag. Detsamma gäller egendom som kan antas ha betydelse för utredning om brott. Även skriftliga handlingar får tas i beslag. Beslag får förekomma vid alla typer av brott. Beslut om beslag fattas av rätten, åklagaren, annan undersökningsledare eller – i brådskande fall – av en polisman (27 kap. 4 och 5 §§ RB).

Ökade möjligheter att besluta om förverkande (se avsnitt 4.5.2) medför att tillämpningsområdet för beslag automatiskt utvidgas.

Beslag kan i princip bara användas för att säkra sakförverkande. För att säkra förverkande av vinning eller utbyte av brott, dvs. värdeförverkande, används i stället tvångsmedlen förvar och kvarstad. Dessa regleras i 26 kap. RB. Om någon är skäligen misstänkt för brott, och det skäligen kan befaras att han, genom att avvika eller genom att skaffa undan egendom eller på annat sätt undandrar sig att betala värdet av förverkad egendom som han kan komma att ådömas på grund av brottet, får domstol besluta om kvarstad på så mycket av hans egendom att det kan antas motsvara betalningsskyldigheten (26 kap. 1 § RB). I avvaktan på rättens beslut i kvarstadsfrågan får åklagaren eller annan undersökningsledare ta lös egendom i förvar. I brådskande fall får även en polisman ta sådan egendom i förvar (26 kap. 3 § RB).

Kvarstad kan även riktas mot en juridisk person (se NJA 1983 s. 570).

Reglerna om beslag för framtida förverkande av egendom och beslag i bevissyfte uppfyller kraven i den aktuella artikeln. Detsamma gäller reglerna om förvar och kvarstad. Några lagstiftningsåtgärder krävs därför inte.

4.8¶Banksekretess (artikel 40)

Bedömning: Innehållet i artikel 40 bör inte föranleda några lagstiftningsåtgärder.

Enligt artikel 40 skall staterna se till att det finns lämpliga mekanismer för att övervinna de hinder som kan resas genom tillämpningen av lagstiftning om banksekretess. Som nyss nämnts föreskrivs i artikel 31 punkt 7 att bank- och affärshandlingar skall kunna göras tillgängliga eller tas i beslag. Staterna får inte vägra att vidta sådana åtgärder under hänvisning till banksekretess.

Den grundläggande bestämmelsen om banksekretess finns i 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (bankrörelselagen). Där föreskrivs att enskildas förhållanden till kreditinstitut inte får röjas obehörigen. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen. Enligt 1 kap. 11 § bankrörelselagen är ett kreditinstitut skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till institutet, om det under en förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren. Detsamma gäller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol.

Motsvarande bestämmelser om sekretess och uppgiftsskyldighet finns i ett antal andra lagar, nämligen 1 kap. 8 och 8 a §§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 2 kap. 8 och 9 §§ lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, 7 kap. 13 och 13 a § lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, 8 kap. 2 och 2 a §§ lagen (1998: 1479) om kontoföring av finansiella instrument, 4 kap. 4 och 5 §§ lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar samt 2 kap. 19 och 20 §§ lagen (2004:46) om investeringsfonder.

I 5 kap. 10 § lagen om internationell rättslig hjälp erinras det om den nu aktuella uppgiftsskyldigheten.

De redovisade bestämmelserna uppfyller kraven i konventionen.

Det kan tillfogas att det nyligen har införts en möjlighet för åklagare eller annan förundersökningsledare att förbjuda ett finansinstitut att underrätta kunden och utomstående om att viss kontroll pågår. Meddelandeförbud kan beslutas i de fall där kreditinstitut och andra finansiella företag är skyldiga att lämna uppgifter med anledning av en förundersökning eller rättslig hjälp i brottmål (se prop. 2004/05:144 s. 184 f.). Genom denna ändring förbättras förutsättningarna för rättsligt samarbete ytterligare.

4.9¶Internationellt samarbete

4.9.1 Allmänna utgångspunkter

Bestämmelserna om internationellt samarbete utgör en mycket viktig del av konventionen och har därför också fått stort utrymme. Åtskilliga av artiklarna bygger vidare på tidigare FNkonventioner, vilket innebär att Sverige redan har gjort de anpassningar av lagstiftningen som krävs. Det finns emellertid också artiklar som innehåller helt nya typer av bestämmelser.

4.9.2 Dubbel straffbarhet (artikel 43)

Bedömning: Artikeln kräver ingen lagstiftningsåtgärd.

Enligt artikel 43 punkt 1 skall staterna samarbeta enligt artiklarna 44–50 i straffrättsliga frågor. När så är lämpligt och det är förenligt med staternas nationella rättssystem skall de även överväga att hjälpa varandra i utredningar och rättegångar i civila och förvaltningsrättsliga frågor.

I 1 kap. 5 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp, vilken presenteras närmare i avsnitt 4.9.3, anges i vilken utsträckning rättslig hjälp kan lämnas för andra ändamål än brottmål. Om det har avtalats i en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige kan rättslig hjälp även lämnas

- i ärenden som i den ansökande staten eller i Sverige handläggs i ett administrativt förfarande eller i ett annat förfarande än ett straffrättsligt sådant - i ärenden som avser skadestånd för felaktiga frihetsberövanden, åtal eller domslut eller - i ärenden som handläggs gemensamt med brottmål.

Det finns således redan möjligheter att bistå en annan stat med rättslig hjälp i andra förfaranden än rent straffrättsliga.

I punkt 2 regleras hur krav på dubbel straffbarhet skall hanteras. Ett villkor om dubbel straffbarhet skall anses vara uppfyllt oavsett om brotten rubriceras på olika sätt eller hänförs till olika kategorier, så länge det brott för vilket hjälp begärs är straffbart i båda staterna. Artikeln står i god överensstämmelse med hur kravet på dubbel straffbarhet brukar tolkas i svensk rätt.

Innehållet i artikel 43 kräver således ingen lagstiftningsåtgärd.

4.9.3 Utlämning (artikel 44)

Bedömning: Svensk rätt uppfyller konventionens krav i fråga om utlämning. Några lagändringar behövs därför inte.

Artikel 44 innehåller bestämmelser om utlämning. Enligt punkt 1 skall artikeln tillämpas på brott enligt konventionen, när den som begärs utlämnad finns inom konventionsstatens territorium. En förutsättning är dock att det föreligger dubbel straffbarhet. Enligt punkt 2 får emellertid en stat, vars lagstiftning tillåter det, bevilja utlämning för sådana brott även om brottet inte är straffbart enligt den statens nationella lagstiftning.

I övrigt överensstämmer artikeln till sitt innehåll med artikel 16 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Den innehåller således bl.a. regler om utlämning för flera brott (punkt 3), om vilka brott som är utlämningsbara (punkterna 4 och 7), om möjlighet att betrakta konventionen som rättslig grund för utlämning (punkt 5), om villkor för utlämning (punkt 8), om säkrande av den person som begärs ut-

lämnad (punkt 10) och om åtgärder som skall vidtas i de fall där medborgare i den egna staten inte utlämnas (punkterna 11, 12 och 13).

Lagarna om utlämning

Bestämmelser om utlämning för brott finns dels i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen), dels i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningslagen).

Enligt utlämningslagen får den som i en annan stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott och som uppehåller sig här i landet utlämnas till den andra staten efter beslut av regeringen (1 §). Enligt huvudregeln skall den gärning för vilken utlämning begärs motsvara ett brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer (4 §). Är den som skall utlämnas svensk medborgare ställs högre krav på brottets svårhetsgrad (fängelse i mer än fyra år) och dessutom kan utlämning endast förekomma om det finns en särskild föreskrift om det (2 §). Svenska medborgare kan under vissa förutsättningar utlämnas till ett annat land inom den Europeiska unionen (3 §). För vissa brott (militära brott och politiska brott) får utlämning inte äga rum (5 § resp. 6 §). Vidare utlämnas inte den som på grund av sin härstamning, tillhörighet till en viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller annars på grund av politiska förhållanden riskerar allvarlig förföljelse i den främmande staten eller riskerar att lämnas vidare till en annan stat där han löper sådan risk (7 §). Utlämning kan vidare i vissa fall vägras av humanitära skäl. Beslut om utlämning fattas av regeringen, efter yttrande av riksåklagaren, som också skall verkställa utredning i utlämningsärendet (15 och 16 §§). Om den som begärs utlämnad inte sam-

12 Det finns regler om utlämning även i lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen och i lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt. Eftersom lagarna i fråga enbart är tillämpliga på ett fåtal brottstyper som saknar betydelse i detta sammanhang redovisas inte dessa regler här.

tycker till utlämningen skall ärendet dessutom prövas av Högsta domstolen, som avger ett yttrande (17 och 18 §§).

Inom den Europeiska unionen har tillämpats ett förenklat förfarande (28-40 §§). Vid samtycke till utlämning beslutar riksåklagaren om utlämning i uppenbara fall och i övrigt avgörs frågan av regeringen. Dessa regler har ersatts av den europeiska arresteringsordern (se nästa avsnitt).

I nordiska utlämningslagen ställs det inte lika stränga krav som för utlämning till andra länder. Den som i Danmark, Finland, Island eller Norge är misstänkt, tilltalad eller dömd för en där straffbelagd gärning och som uppehåller sig här i landet kan på begäran av den andra staten utlämnas dit (1 §). Det ställs inget särskilt krav på gärningen, utöver att utlämning inte får äga rum för en gärning som i den andra staten endast kan bestraffas med böter (3 §). En svensk medborgare utlämnas bara om han vid tiden för brottet sedan minst två år stadigvarande vistats i den stat som begär utlämning eller om utlämning begärs för brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än fyra år (2 §). Utlämning för politiskt brott kan bara ske om en gärning av motsvarande beskaffenhet är straffbelagd i Sverige (4 §). Svenska medborgare utlämnas inte för politiska brott. Förfarandet vid utlämning är förenklat. Samtycker den som begärts utlämnad till utlämningen beslutar normalt handläggande åklagare. I de fall där det pågår svensk lagföring eller verkställighet av straff, eller om den som begärs utlämnad inte samtycker till utlämning, beslutar dock riksåklagaren. I vissa fall skall beslutet fattas av regeringen (15 §).

Den europeiska arresteringsordern

En ny lag, som ersatte utlämningslagens bestämmelser om utlämning för brott till medlemsstater i EU, trädde i kraft den 1 januari 2004. Lagen bygger på det inom Europeiska unionen antagna rambeslutet om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna (prop. 2001/02:118, bet. 2001/02:JuU29 samt prop. 2003/04:7, bet. 2003/04:JuU8). I för-

hållande till de nordiska länderna gäller alltjämt den nordiska utlämningslagen, i avvaktan på att den omarbetas. I fråga om utlämning till länder utanför Norden och EU gäller utlämningslagen även fortsättningsvis. Vidare gäller, genom särskilda övergångsregler, reglerna i utlämningslagen i förhållande till EU-stater som inte har hunnit införliva rambeslutet.

Lagen om överlämnande innehåller regler som delvis motsvarar bestämmelserna i utlämningslagarna. Lagen reglerar enbart överlämnanden, som är den term som används i stället för utlämning, från Sverige. För överlämnande för lagföring krävs det att gärningen enligt den begärande statens lagstiftning kan medföra fängelse i ett år eller mer, 2 kap. 2 §. Enligt huvudregeln krävs det dubbel straffbarhet för överlämnande. I vissa fall kan dock överlämnande beslutas för gärningar som inte direkt motsvarar något brott enligt svensk lag. Sådana gärningar anges i en bilaga till lagen.

Förfarandet vid överlämnande är enklare än vid utlämning. Beslut om överlämnande fattas av tingsrätt (5 kap. 1 §). Tingsrättens beslut kan överklagas till hovrätten (5 kap. 2 §). Om prövningstillstånd beviljas kan frågan i sista hand prövas av Högsta domstolen. Tingsrätten skall i princip fatta beslut inom 30 dagar från det att den eftersökte greps (5 kap. 3 §). Om denne samtycker till överlämnande skall beslut fattas inom 10 dagar.

Uppfyller den nuvarande lagstiftningen kraven i konventionen?

Reglerna om utlämning för brott skall enligt artikel 44 punkt 1 tillämpas på brott enligt konventionen. Som framgått av den tidigare redogörelsen utgör de gärningar som staterna med bindande verkan åtagit sig att kriminalisera redan brott enligt svensk lagstiftning. Brotten i fråga har sådan straffskala att de är utlämningsbara. En förutsättning för utlämning är att brotten är straffbara i båda staterna, dvs. det ställs krav på dubbel straffbarhet. Enligt punkt 2 får emellertid en stat, vars lagstiftning tillåter det, bevilja utlämning för brott enligt konventionen även om brottet inte är straffbart enligt den statens nationella lagstiftning.

Detta kan för svensk del bli aktuellt i förhållande till övriga nordiska länder och i vissa fall till andra medlemsstater inom Europeiska unionen.

Med undantag för punkterna 1 och 2 har, som tidigare nämnts, artikel 44 ett innehåll som överensstämmer med artikel 16 i FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad brottslighet. Vid Sveriges tillträde till den konventionen gjordes en ingående analys av hur reglerna förhöll sig till den svenska lagstiftningen. Den utmynnade i bedömningen att några lagändringar inte behövdes (prop. 2002/03:146 s. 52). Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Det förhållandet att reglerna om utlämning mellan länder inom den Europeiska unionen har förenklats innebär att möjligheterna till utlämning har förbättrats ytterligare.

4.9.4 Rättslig hjälp (artikel 46)

Bedömning: Konventionens bestämmelser om internationell rättslig hjälp kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Innehållet i artikeln

Artikel 46, som är mycket omfattande och detaljerad, är i princip uppbyggd på samma sätt som artikel 18 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Innehållet överensstämmer också till stora delar. Punkterna 2–6 i artikeln är generella, medan punkterna 9–29 skall tillämpas på framställningar om rättslig hjälp i fall där det inte finns något bindande avtal om rättslig hjälp mellan de berörda staterna.

I punkt 1 slås det fast att staterna i största möjliga utsträckning skall lämna varandra ömsesidig rättslig hjälp och i punkt 2 att rättslig hjälp i största möjliga utsträckning skall lämnas vid utredning, lagföring och rättsliga förfaranden i fråga om brott enligt konventionen. Detta gäller även förfaranden där juridiska personer kan ställas till ansvar enligt artikel 26.

I punkt 3 anges vilka typer av rättslig hjälp som skall kunna begäras. Enligt punkt 4 får myndigheter i en konventionsstat på eget initiativ överlämna information till en annan stat. I punkt 5 föreskrivs att sådan information som lämnas spontant till en annan stat kan förses med inskränkningar i fråga om användningen av den och i punkt 6 att bestämmelserna i artikel 46 inte inverkar på åtaganden i andra bilaterala eller multilaterala överenskommelser.

Enligt punkt 7 skall punkterna 9–29 tillämpas på framställningar för vilka det inte finns något gällande avtal om rättslig hjälp. Om det finns ett sådant avtal skall dess regler tillämpas, om inte staterna kommer överens om att tillämpa de nu nämnda punkterna i artikel 46 i stället. De uppmuntras att välja det senare alternativet, om samarbetet därigenom underlättas.

Vägran att lämna rättslig hjälp behandlas i punkt 8. En konventionsstat får inte vägra att lämna rättslig hjälp med hänvisning till banksekretess.

Innehållet i punkterna 9–29 motsvarar artikel 18 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och redovisas därför bara i korthet här. De innehåller bestämmelser om följande: dubbel straffbarhet (punkt 9), överförande i utredningssyfte av frihetsberövade personer (punkterna 10–12), om en centralmyndighet och dess roll (punkt 13), om kravet på framställningar om rättslig hjälp (punkterna 14 och 15), komplettering av en sådan framställning (punkt 16), verkställighet (punkterna 17 och 24–25), förhör genom videkonferens (punkt 18), förbud mot att använda uppgifter (punkt 19), sekretess (punkt 20), vägransgrunder (punkterna 21 och 22), motivering av avslagsbeslut (punkt 23), samråd (punkt 26), immunitet för vittnen, sakkunniga och andra (punkt 27), kostnader (punkt 28) och tillgång till handlingar (punkt 29).

Det nuvarande regelsystemet

I lagen om internationell rättslig hjälp regleras det rättsliga samarbetet mellan åklagare och domstolar. Däremot faller internationellt polis- och tullsamarbete utanför regleringen.

Lagen bygger på principen att de åtgärder och tvångsmedel som får förekomma i en svensk förundersökning också kan beslutas på begäran av en främmande stat, i vissa fall dock med den begränsningen att det krävs dubbel straffbarhet.

Rättslig hjälp kan enligt 1 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp avse följande åtgärder: 1. förhör i samband med förundersökning i brottmål, 2. bevisupptagning vid domstol, 3. telefonförhör, 4. förhör genom videokonferens, 5. kvarstad, beslag samt husrannsakan och andra åtgärder som avses i 28 kap. RB, 6. hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, 7. tekniskt bistånd med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, 8. tillstånd till gränsöverskridande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, 9. hemlig kameraövervakning, 10. överförande av frihetsberövade för förhör och 11. rättsmedicinsk undersökning av avliden.

Lagen hindrar inte att hjälp lämnas med andra åtgärder om det kan ske utan tvångsmedel eller andra tvångsåtgärder.

När lagen om internationell rättslig hjälp tillskapades valde man avsiktligt att ge lagen ett vidare tillämpningsområde än vad som krävdes med hänsyn till då gällande internationella överenskommelser, t.ex. att låta den omfatta sådana tvångsmedel som hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Syftet med detta var att för framtiden skapa största möjliga utrymme för internationellt samarbete, vilket står i god överensstämmelse med kraven i artikel 46.

Rättslig hjälp kan lämnas oberoende av om brottsutredningen riktar sig mot en fysisk eller en juridisk person (1 kap. 3 §). Vi-

dare kan rättslig hjälp med de ovan uppräknade åtgärderna lämnas även i ärenden som i den ansökande staten eller i Sverige handläggs i ett administrativt förfarande eller ett annat förfarande än ett straffrättsligt sådant (1 kap. 5 §).

Enligt 2 kap. 2 § krävs det dubbel straffbarhet för vissa typer av åtgärder (användning av tvångsmedel i de flesta fall) medan hjälp med andra åtgärder kan lämnas även om handlingen inte är straffbar i Sverige.

Möjligheterna att vägra rättslig hjälp är begränsade. I lagen om internationell rättslig hjälp finns det både obligatoriska och fakultativa vägransgrunder. En ansökan om rättslig hjälp skall avslås om ett bifall skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen (2 kap. 14 § första stycket).

En ansökan om rättslig hjälp får också avslås 1. om gärningen har karaktär av ett politiskt brott, 2. om gärningen utgör ett militärt brott, om inte gärningen motsvarar även annat brott som enligt svensk rätt inte är ett militärt brott, 3. om det i Sverige har meddelats dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande gärningen, eller 4. om omständigheterna annars är sådana att ansökan inte bör bifallas (2 kap. 14 § andra stycket).

De fakultativa grunderna för avslag gäller inte om ett avslag skulle strida mot en gällande internationell överenskommelse. En ansökan från en medlem inom den Europeiska unionen eller från en annan nordisk stat får inte heller avslås på den grunden att det är fråga om ett politiskt brott.

Lagen innehåller regler om förfarandet vid ansökan om och verkställighet av rättslig hjälp. Den medger i princip användning av moderna kommunikationsmedel som telefax och elektronisk post vid ansökan och annan kommunikation. Vidare förutsätts att direktkommunikation mellan myndigheter i Sverige och utlandet kommer att användas i allt större utsträckning. Regleringen står i god överensstämmelse med innehållet i artikel 46.

Inom Justitiedepartementet finns Centralmyndigheten för internationellt rättsligt samarbete (se prop. 1999/2000:61 s. 90 f. angående inrättandet). Centralmyndigheten tar emot, granskar och vidarebefordrar framställningar till och från Sverige bl.a. i ärenden om internationell rättslig hjälp och utlämning i de fall där inte direktkommunikation förekommer mellan den svenska och den utländska myndigheten. Enligt punkt 13 skall varje stat utse en centralmyndighet med bl.a. nyssnämnda uppgifter. Centralmyndigheten för internationellt rättsligt samarbete bör utpekas som den svenska centralmyndigheten.

Uppfyller lagstiftningen kraven i konventionen?

När lagen om internationell rättslig hjälp infördes hade statsmakterna som utgångspunkt att skapa en lagstiftning som i största möjliga utsträckning ger goda förutsättningar för internationellt samarbete. Lagen behandlar därför även sådana former av rättslig hjälp som det vid dess tillkomst inte fanns några bindande överenskommelser om. Den omfattar även rättslig hjälp i fall där talan riktas mot juridiska personer. Den svenska lagstiftningen uppfyller således kraven i punkterna 1 och 2.

I punkt 3 anges vilka typer av rättslig hjälp som skall kunna begäras. De åtgärder för vilka rättslig hjälp skall kunna begäras motsvarar i allt väsentligt befintliga bestämmelser i 1 kap. 2 § lagen om internationell rättslig hjälp. I fråga om några punkter kan det dock finnas anledning att överväga om den nuvarande lagstiftningen uppfyller kraven.

Enligt punkt 3 c skall hjälpen bl.a. kunna avse verkställande av frysning. Termen frysning används numera i olika internationella instrument. Möjligheten att använda kvarstad och förvar får anses uppfylla kravet på att bistå med att snabbt säkra ekonomiska tillgångar.

Enligt punkt 3 h åtar sig staterna att underlätta att personer deltar frivilligt i förfaranden i den begärande konventionsstaten. Någon regel som svarar mot detta finns inte i lagen om internationell rättslig hjälp. Å andra sidan föreskrivs det att hjälp kan

lämnas även med andra åtgärder än de som regleras i lagen, så länge det inte är fråga om en tvångsåtgärd. Det innebär att kravet på att hjälp skall kunna ges får anses vara uppfyllt.

I punkterna 3 j och k föreskrivs att hjälp skall kunna lämnas med identifiering, frysning och spårande av vinning av brott i enlighet med bestämmelserna i kapitel V i konventionen samt med återställande av tillgångar enligt bestämmelserna i nämnda kapitel. Vad som tidigare har sagts om de svenska reglerna om kvarstad och förvar gäller även för dessa punkter. Beslag kan användas för att säkra återställande av egendom som avhänts någon genom brott. Den svenska lagstiftningen uppfyller således kraven.

Enligt punkt 4 får behöriga myndigheter i en konventionsstat spontant överlämna information till en annan stat. Sekretesslagen innehåller inga generella regler om informationsutbyte. Sådana uppgifter som inte är föremål för sekretess kan alltid utbytas, om det inte finns någon annan bestämmelse som lägger hinder i vägen. I vad mån det är tillåtet att lämna sekretessbelagd information får avgöras från fall till fall. Det kan emellertid finnas anledning att erinra om att bestämmelserna om sekretess inte bara gäller till skydd för svenska fysiska eller juridiska personer utan skyddar också utländska medborgare och företag (Göran Regner m.fl. Kommentar till sekretesslagen s. I:12).

Den grundläggande bestämmelsen om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter till utländsk myndighet finns i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen. Enligt huvudregeln får uppgift för vilken sekretess gäller inte röjas för en utländsk myndighet annat än om utlämnandet sker enligt särskild föreskrift i lag eller förordning. Bestämmelsen medför ingen förpliktelse att lämna ut uppgifter utan reglerar enbart under vilka förutsättningar det är tillåtet att lämna uppgifter till en utländsk myndighet eller internationell organisation. Regler om utlämnande finns bl.a. i olika lagar om internationellt samarbete i fråga om verkställighet.

En sekretessbelagd uppgift får även lämnas ut om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart, att

det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten.

Bestämmelsen om spontant uppgiftslämnande innebär inget åtagande att lämna information. Härigenom lämnas det åt staterna att avgöra i vilken utsträckning den inhemska lagstiftningen medger informationsutbyte över gränserna. Svensk rätt får anses uppfylla kraven i konventionen.

I 5 kap 2 § lagen om internationell rättslig hjälp föreskrivs att rättslig hjälp som lämnas enligt lagen får förenas med villkor som är påkallade av hänsyn till enskilds rätt eller som är nödvändiga från allmän synpunkt. Paragrafen har nyligen utvidgats och förtydligats, för att markera att villkor om användningsbegränsning får ställas upp även när uppgifter eller bevisning överlämnas spontant (prop. 2004/05:144 s. 152 f. och 210). Det innebär att Sverige kan ställa nödvändiga krav på begränsning av användningen av uppgifter som överlämnas till en annan stat. Den nyss beskrivna ändringen ligger väl i linje med innehållet i punkt 5.

Kravet i punkt 8 står i god överensstämmelse med vad som föreskrivs i fråga om vägransgrunder i lagen om internationell rättslig hjälp.

Innehållet i punkterna 9–29 motsvarar, som tidigare nämnts, artikel 18 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I propositionen om tillträde till den konventionen gjordes bedömningen att bestämmelserna i dessa delar inte krävde någon lagstiftningsåtgärd i den mån de innebar ett åtagande (prop. 2002/03:146 s. 54 f.). Något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte.

Sammanfattningsvis kräver således innehållet i artikel 46 inte några lagstiftningsåtgärder.

4.9.5 Överförande av lagföring samt av dömda personer

(artiklarna 45 och 47)

Bedömning: Det behövs inga lagstiftningsåtgärder för att Sverige skall uppfylla kraven i fråga om överförande av lagföring och överförande av dömda personer.

Överförande av lagföring

Enligt artikel 47 skall staterna överväga möjligheten att överföra lagföring av brott som behandlas i konventionen till en annan konventionsstat, om överföringen gagnar rättsskipningen. Särskilt i de fall där flera stater har domsrätt skall den möjligheten övervägas, i syfte att koncentrera lagföringen.

Möjligheten att överföra lagföring till en annan stat regleras i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. Lagen tillämpas i förhållande till de stater som har tillträtt den europeiska konventionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföring i brottmål.

Om någon misstänks ha begått brott enligt svensk lag kan enligt 2 § nämnda lag en framställning om att lagföring skall överföras till en annan stat göras bl.a. i följande fall: - om den misstänkte har hemvist i den andra staten, - om den misstänkte är medborgare i den andra staten eller om denna stat är hans ursprungliga hemland, - om den misstänkte undergår eller skall undergå frihetsberövande i den andra staten, - om lagföring för samma eller annat brott har inletts mot den misstänkte i den andra staten samt - om överförande av lagföring påkallas av utredningsskäl.

Lagen innehåller även bestämmelser om under vilka förutsättningar lagföring kan överföras till Sverige från en annan stat. Om någon är misstänkt för brott i en annan stat kan lagföringen överföras till Sverige. Ett grundläggande krav för överföring är att det föreligger dubbel straffbarhet, dvs. att gärningen skulle ha varit ett brott enligt svensk lag. I 6 § förskrivs bl.a. att om brottet har begåtts av en person i offentlig ställning i den andra staten eller mot en sådan person eller offentlig institution eller egendom med offentlig karaktär i denna stat, brottet skall anses vara begånget av person i offentlig ställning här i landet eller mot person, institution eller egendom som här i landet motsvarar den mot vilken det har begåtts.

En framställning om övertagande av lagföring får enligt 7 § inte bifallas

- om hinder mot lagföring här i landet föreligger enligt 2 kap. 5 a § BrB, - om åtalspreskription har inträtt enligt svensk eller utländsk lag, - om lagföringen skulle strida mot Sveriges internationella åtaganden eller - om lagföringen skulle strida mot grunderna för rättsordningen här i landet.

Konventionen innehåller inte någon bindande förpliktelse att överföra lagföring, utan endast en uppmaning till staterna att överväga detta i enskilda fall. Det behövs därför inga lagstiftningsåtgärder. Det bör nämnas att innehållet i artikeln motsvarar artikel 21 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I propositionen angående tillträde till den konventionen gjordes också bedömningen att innehållet inte krävde några lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 57 f.)

Det bör samtidigt framhållas att den svenska lagstiftningen angående överförande av lagföring står i god överensstämmelse med intentionerna bakom konventionen. Den innebär också att myndigheterna har kunskap om och erfarenhet av fördelarna med att i vissa fall lämna över lagföringen till en annan stat. Det borgar för att möjligheten att överföra lagföring övervägs i de fall där detta bedöms vara en lämplig lösning.

Överföring av dömda personer

Enligt artikel 45 kan staterna överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser om att personer som har dömts till fängelse eller annan frihetsberövande påföljd för brott enligt konventionen skall kunna överföras till sina hemländer för att avtjäna straffet där.

Det finns två lagar som reglerar överföring av verkställighet av frihetsstraff. I lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen) regleras möjligheterna att överföra verkställigheten av frihetsstraff mellan de nordiska länderna. Enligt den lagen kan verkställighet av sådana frihetsberövande

påföljder som anges i 5 § på begäran överflyttas till ett annat nordiskt land. Beslut i fråga om överflyttning av verkställighet meddelas av Kriminalvårdsstyrelsen. Lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) innehåller bestämmelser om överförande av verkställighet mellan Sverige och utomnordiska länder. Internationella verkställighetslagen reglerar såväl verkställighet enligt den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) som verkställighet enligt särskild överenskommelse. I motsats till den nordiska lagen kräver den internationella verkställighetslagen att det finns en bindande överenskommelse mellan länderna.

Konventionen innehåller inte något krav på lagstiftningsåtgärder för att möjliggöra överföring av verkställighet av frihetsstraff utan endast en uppmaning till staterna att överväga att sluta avtal eller överenskommelser i denna fråga.

Sverige har, som framgått ovan, tillträtt brottmålsdomskonventionen och har av tradition varit positiv till samverkan av det nu aktuella slaget. Både den nordiska verkställighetslagen och den internationella verkställighetslagen skapar möjlighet att, när så är lämpligt, föra över verkställigheten av ett fängelsestraff från Sverige till annan stat och vice versa.

En motsvarande artikel finns i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (artikel 17). Vid tillträdet av den konventionen gjordes bedömningen att artikeln inte krävde några lagstiftningsåtgärder (prop. 2003/04:70 s. 48). Det finns inget skäl att nu göra en annan bedömning.

4.9.6 Samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter

(artikel 48)

Bedömning: Innehållet i artikel 48 kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter i olika stater behandlas i artikel 48. Artikeln innehåller inte några bindande åtaganden. I punkt 1 slås fast att staterna skall samarbeta nära, i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som täcks av konventionen, men att detta skall göras på ett sätt som är förenligt med vars och ens rättsordning. I punkten räknas upp olika områden där det anses vara särskilt viktigt med samarbete. Till dessa hör bl.a. bra kommunikationsvägar för säkert informationsutbyte, samarbete rörande identitet, vistelseort och verksamhetsort för personer som är misstänkta för brott enligt konventionen, samarbete rörande utbyte av brott och hjälpmedel för brott samt utplacering av sambandsmän. Enligt punkt 2 skall staterna överväga att sluta bilaterala eller multilaterala överenskommelser om samarbete. I avsaknad av sådana avtal eller överenskommelser får artikel 48 användas som grund för samarbete. Artikeln har i allt väsentligt samma innehåll som artikel 27 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I det lagstiftningsärende som avsåg Sveriges tillträde till den konventionen bedömdes artikeln i fråga inte kräva några lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 57 f.). Det finns inget skäl att göra en annan bedömning nu.

4.9.7 Gemensamma brottsutredningar (artikel 49)

Bedömning: Innehållet i artikel 49 bör inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Enligt artikel 49 skall staterna överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser som tillåter berörda myndigheter att, i fråga om ärenden som är föremål för brottsutredning, lagföring eller rättsliga åtgärder, sätta upp gemensamma organ för brottsutredningar. Även möjligheten att på ad hocbasis träffa överenskommelser om att sätta upp sådana organ skall övervägas.

Det finns bestämmelser som motsvarar den nu aktuella artikeln i andra konventioner och internationella överenskommelser

som Sverige har anslutit sig till, bl.a. konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater, Neapel II-konventionen och FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (artikel 19). I det lagstiftningsarbete som föregick ratificeringen av den sistnämnda konventionen ansågs artikeln i fråga inte innebära några problem ur svensk synpunkt (prop. 2002/03:146 s. 57).

Svenska poliser och åklagare samarbetar redan i dag med företrädare för motsvarande myndigheter i andra länder. Samarbetet är, utom i förhållandet till andra länder inom EU, oreglerat och sker helt informellt.

Inom EU har antagits ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper (2002/465/RIF). Rambeslutet utgjorde ett led i skapandet av nya samarbetsformer för det polisiära och straffrättsliga samarbetet inom unionen. Som ett led i genomförandet av rambeslutet infördes lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar, vilken trädde i kraft den 1 januari 2004. Lagen är tillämplig endast på sådana gemensamma utredningsgrupper som inrättas mellan myndigheter i Sverige och myndigheter i en eller flera andra medlemsstater inom Europeiska unionen (1 §). En sådan utredningsgrupp inrättas för ett särskilt syfte och för en begränsad tid (2 §). I 3 § ges vissa myndigheter inom bl.a. åklagarväsendet och polisväsendet rätt att träffa överenskommelse om att inrätta sådana grupper.

På förslag av Lagrådet gjordes lagstiftningen om gemensamma utredningsgrupper tillämplig endast på överenskommelser som anges i lagen. Liksom tidigare är det samarbete som äger rum med stöd av andra internationella överenskommelser, t.ex. FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, alltjämt oreglerat (se prop. 2003/04:4 s. 18).

Sverige har, som framgått ovan, redan tagit ett viktigt steg mot att reglera användningen av för flera länder gemensamma organ för särskilda brottsutredningar. Lagstiftningen om gemensamma utredningsgrupper har nyligen trätt i kraft. Artikel 49 är inte direkt förpliktande, utan förutsätter enbart att staterna skall överväga möjligheten av att genomföra gemensamma brottsutred-

ningar. Redan i dag finns det goda möjligheter för de behöriga myndigheterna i olika länder att, utan att sätta upp särskilda utredningsgrupper, samarbeta nära med varandra och att utbyta information, antingen som ett led i brottsutredningar i de enskilda länderna eller med stöd av reglerna om internationell rättslig hjälp. Något omedelbart behov av ett mer formaliserat samarbete finns därför inte. Särskilt mot bakgrund av att den nu aktuella konventionen är begränsad till ett fåtal brottstyper ter det sig lämpligast att avvakta närmare erfarenheter av den nya samarbetsformen, innan tillämpningsområdet för lagen om gemensamma brottsutredningar eventuellt utvidgas. Någon lagstiftningsåtgärd bör därför inte vidtas.

4.10¶Särskilda utredningsmetoder (artikel 50)

Bedömning: Vissa av de utredningsmetoder som behandlas i artikel 50 används redan i Sverige, även om de inte är författningsreglerade. Frågan om en sådan reglering bör införas, och om man skall tillåta användning även av vissa utredningsmetoder som för närvarande inte godtas i svensk rätt, har utretts. Förslagen övervägs för närvarande i regeringskansliet. Det finns därför inte anledning att vidta någon lagstiftningsåtgärd i detta ärende.

I artikel 50 behandlas några speciella utredningsmetoder, nämligen s.k. kontrollerad leverans, elektronisk övervakning och under-cover-operationer. Staterna rekommenderas att, i den utsträckning det är tillåtet i den nationella lagstiftningen och när det bedöms vara lämpligt, dels använda sådana metoder, dels tilllåta att bevisning som har hämtats in på detta sätt får användas i domstol. Staterna uppmuntras vidare att ingå multilaterala eller bilaterala avtal eller andra överenskommelser om användning av metoderna i fråga. Även möjligheten att på ad hoc-basis träffa överenskommelse om att tillämpa sådana metoder bör övervägas. Artikeln motsvarar artikel 50 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Möjligheten att använda metoderna i dag

I Sverige godtas i viss utsträckning att kontrollerade leveranser används som arbetsmetod inom polisen och Tullverket. Med kontrollerad leverans avses att brottsbekämpande myndigheter låter en transport av otillåtna ämnen eller varor passera utan att ingripa, i syfte att kunna identifiera de personer som är iblandade i brottet. Vid en kontrollerad leverans kan viss del av varan bytas ut. Kontrollerade leveranser används framför allt vid misstanke om grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling.

Lagstiftaren tog första gången ställning till tillåtligheten av s.k. okonventionella spaningsmetoder i samband med att polislagen infördes (prop. 1983/84:111 s. 44 ff.). Då lades vissa grundläggande principer för polisens spaningsmetoder fast. Dessa principer innebär bl.a. - att polisen aldrig får begå en kriminaliserad handling för att kunna efterforska eller avslöja ett brott - att polisen aldrig får provocera eller annars förmå någon att inleda en brottslig aktivitet - att polisen aldrig av spaningsskäl får underlåta att företa föreskrivna åtgärder mot brott eller en för brott misstänkt person; däremot får i vissa fall sådana åtgärder skjutas upp tillfälligt.

Uttalandena i propositionen har ansetts utgöra grunden för att godta kontrollerad leverans som arbetsmetod i Sverige. För en närmare beskrivning av arbetsmetoden hänvisas till RPS rapport 1994:3, vilken utarbetades av Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen gemensamt. Numera är metoden således vedertagen. I lagstiftningsärendet om Sveriges tillträde till narkotikabrottskonventionen behandlades frågan om användning av kontrollerade leveranser bara i förbigående (prop. 1990/91:127 s. 33).

En av de okonventionella spaningsmetoder som diskuterades vid tillkomsten av polislagen var infiltration i kriminella kretsar, s.k. under-cover-verksamhet. Med infiltration avses att en polisman – eller eventuellt en bulvan för polisen – tar tjänst hos

13 Angående definition av vad som är en kontrollerad leverans, se artikel 1 (g) i narkotikabrottskonventionen (prop. 1990/91:127 s. 63).

någon eller på annat sätt söker ta sig in i dennes verksamhet i syfte att erhålla upplysningar för uppdagande av brott (prop. 1983/84:111 s. 45).

Enligt svensk rätt anses det inte vara tillåtet att bedriva verksamhet som förutsätter att en polisman, eller någon annan som agerar för polisens räkning, använder falsk identitet eller på annat sätt utnyttjar falska eller osanna handlingar för att skaffa sig upplysningar om kriminell verksamhet. Polisen har, som nyss nämnts, inte rätt att begå brottsliga handlingar för att beivra brott. Det finns inte några regler som gör undantag för straffbestämmelserna i 14 och 15 kap. BrB i polisens verksamhet.

Det finns inte heller något positivt lagstöd för att brottsbekämpande myndigheter använder sig av elektronisk utrustning för att övervaka person- eller varutransporter. Metoden används sedan länge, trots att den saknar författningsstöd. Sedan den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) år 1994 gjordes direkt tillämplig i svensk rätt har det emellertid diskuterats om metoden strider mot artikel 8 (se SOU 1998:46 s. 355 f.).

Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Skyddet får inte inskränkas annat än med stöd av lag. Frånvaron av en lagregel som ger rätt att använda elektronisk utrustning för övervakning innebär att det numera anses vara tveksamt om metoden är tillåten.

Förslag till ändringar beträffande polisens arbetsmetoder m.m.

Beredningen för rättsväsendets utveckling har behandlat utredningsmetoder av nu aktuellt slag i betänkandet Ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen (SOU 2003:74). Utredningen har bl.a. föreslagit att användningen av kontrollerade leveranser skall regleras som ett straffprocessuellt tvångsmedel och att bestämmelser härom skall föras in i rättegångsbalken (a.a. s. 136 f.).

Beredningen har vidare föreslagit att det i polislagen skall införas bestämmelser som tillåter en polisman att uppträda under falsk identitet (a.a. s. 126 f. och 136 f.). Syftet med ändringen är att göra det möjligt för polisen att genomföra under-cover-aktioner.

Under hänvisning till innehållet i artikel 8 i Europakonventionen har beredningen även föreslagit att elektronisk övervakning genom användning av utrustning för positionsbestämning ges lagstöd i polislagen (a.a. s. 105 f.).

Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

I artikel 12 i konventionen den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (2000 års EU-konvention) finns bestämmelser om kontrollerade leveranser. I samband med att frågan om Sveriges tillträde till konventionen behandlades föreslogs ändringar i lagen om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar, för att uppfylla konventionens krav på samarbete av nu aktuellt slag (prop. 2004/05:144 s. 142 f. och 212 f.). Lagrådet var kritiskt mot om att införa bestämmelser om den formella handläggningen av ansökningar om biträde med bl.a. kontrollerad leverans. Lagrådet konstaterade att begreppet kontrollerad leverans inte är reglerat i svensk rätt och att någon definition av begreppet inte heller föreslogs. Enligt Lagrådet hade det därför varit bättre att avvakta beredningen av det nyss nämnda betänkandet. Lagrådet motsatte sig emellertid inte att den föreslagna lagstiftningen (a. prop. s. 335 f.).

I samma proposition föreslogs införande av formella regler om internationellt samarbete i brottsutredningar där skyddsidentitet används (där kallade hemliga utredningar; a. prop. s. 214). Några materiella regler angående användande av skyddsidentitet föreslogs däremot inte, i avvaktan på att ställning tas till förslagen i det ovan redovisade betänkandet. Eftersom det internationella samarbetet förutsätter att en överenskommelse träffas i varje enskilt fall, och att de villkor som gäller enligt svensk rätt iakttas, ansåg regeringen att artikeln om hemliga utredningar kunde god-

tas (a. prop. s. 84). Riksdagen har antagit propositionen (bet. 2004/05:JuU33).

Bedömning

I fråga om kontrollerade leveranser uppfyller svensk rätt de krav som ställs i konventionen. Frågan om metoden bör författningsregleras är ännu inte avgjord, men det saknar betydelse för frågan om Sverige bör tillträda konventionen, eftersom artikel 50 inte innehåller några bindande åtaganden.

Däremot strider det för närvarande mot grundläggande principerna i den svenska lagstiftningen att använda under-coveraktioner. Det anses också tveksamt om elektronisk utrustning för övervakning får användas eftersom det inte finns något lagstöd för detta, även om metoden används.

Som redovisats ovan har frågan om man bör tillåta dessa metoder utretts och regeringen kommer så småningom att ta ställning till förslagen. Eftersom det inte finns något uttryckligt krav på att staterna skall införa sådana metoder som krävs för bl.a. under-cover-aktioner utgör det förhållandet att regeringen ännu inte har tagit slutlig ställning i frågan inte något hinder mot att Sverige tillträder konventionen.

Frågan om att kunna använda bevisning som härrör från de nu aktuella metoderna bereder inga problem för svensk del. Som tidigare nämnts (avsnitt 4.6.2) tillämpas fri bevisprövning, vilket innebär att det inte spelar någon roll på vilket sätt bevisningen har tagits fram.

Innehållet i artikeln motsvarar artikel 20 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I lagstiftningsärendet om tillträde till den konventionen ansågs artikeln i fråga inte kräva några lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 57). Det finns inte något skäl att göra en annan bedömning nu.

Sammanfattningsvis finns det således inte anledning att vidta någon lagstiftningsåtgärd med anledning av innehållet i artikel 50.

4.11¶Återställande av tillgångar

En av de viktigaste delarna av konventionen är kapitel V, som behandlar möjligheterna att återställa tillgångar som varit föremål för brott, som utgör vinning av brott eller som trätt i stället för egendom av nu nämnda slag. Bestämmelserna i denna del har en betydelsefull funktion för helheten, eftersom de syftar till att minska incitamenten till korruption genom att begränsa det ekonomiska utbytet av sådan brottslighet.

Innehållet i denna del av konventionen ligger väl i linje med det arbete som för närvarande bedrivs inom Europeiska unionen och som bl.a. har utmynnat i nya regler om förverkande (prop. 2004/05:135), en ny lag om erkännande och verkställighet inom unionen av frysningsbeslut (prop. 2004/05:115) och antagande av ett rambeslut om erkännande på beslut om förverkande (prop. 2004/05:55). Syftet med det sistnämnda är att man i en medlemsstat enkelt skall kunna verkställa beslut om förverkande meddelade i en annan medlemsstat.

4.11.1 Att förebygga och upptäcka överföring av vinning

(artikel 52)

Bedömning: Innehållet i artikel 52 bör inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Artikel 52 reglerar hur staterna skall förebygga och upptäcka att vinning av brott överförs. De åtgärder som nämns liknar i stor utsträckning de åtgärder för att förebygga penningtvätt som regleras i artikel 14.

Staterna skall enligt punkt 1 vidta åtgärder för att, i enlighet med sin nationella lagstiftning, ålägga finansiella institutioner att i olika avseenden kontrollera kunders identitet och att utföra skärpt kontroll av konton som innehas av eller för personer som är, eller har varit, anförtrodda framstående offentliga uppgifter samt motsvarande konton som tillhör deras familjemedlemmar och andra närstående. I punkt 2 anges olika åtgärder som staterna

kan vidta, t.ex. att ge ut riktlinjer för vilka slags fysiska eller juridiska personers konton som bör bli föremål för skärpt kontroll. Där så är lämpligt skall staterna, på eget initiativ eller på begäran av en annan konventionsstat, underrätta finansiella institutioner om identiteten på fysiska eller juridiska personer vilkas konton förväntas bli föremål för skärpt kontroll. Enligt punkt 3 skall staterna trygga att de finansiella institutionerna för och bevarar redovisning rörande konton och transaktioner av ovan nämnda slag. Enligt punkt 4 skall staterna vidta åtgärder för att förebygga att banker som inte har någon fysisk representation eller är anslutna till en reguljär finansiell grupp etableras samt överväga åtgärder som riktar sig mot korrespondensbanksförhållanden.

I punkt 5 uppmanas staterna bl.a. att överväga att upprätta system för finansiella upplysningar om utvalda offentliga tjänstemän och att införa lämpliga påföljder för bristande uppfyllelse. Enligt punkt 6 skall staterna också överväga att ålägga offentliga tjänstemän som har del i eller rätt att teckna eller har annan befogenhet över ett finansiellt konto i ett annat land att rapportera detta förhållande till behöriga myndigheter och att föra lämplig bokföring över sådana konton.

Kraven i punkterna 3 och 4 får anses uppfyllda genom regleringen i lagen om penningtvätt (se avsnitt 4.2.7). Några lagstiftningsåtgärder krävs därför inte.

Några regler som motsvarar punkterna 5 och 6 finns inte i svensk rätt. Som tidigare har anmärkts är behovet av sådana regler begränsat mot bakgrund av att åtskilliga uppgifter om privatpersoners ekonomi är öppet tillgängliga. Eftersom korruption är ovanlig i Sverige och det inte är fråga om några bindande åtaganden finns det inte något skäl att i detta sammanhang överväga att införa skyldighet för offentliga tjänstemän att rapportera sina ekonomiska förhållanden.

Inte heller punkt 1 har någon motsvarighet i svensk rätt. Av samma skäl som nyss har anförts kan det diskuteras om det, utöver vad som redan gäller enligt penningtvättslagen, finns något behov av skärpt kontroll. Den nu aktuella frågan har direkta beröringspunkter med det pågående arbetet inom Europeiska uni-

onen med framtagande av ett tredje penningtvättsdirektiv. Detta förväntas bli antaget i september 2005. Arbetet med att genomföra direktivet kommer att påbörjas direkt efter antagandet. Mot den bakgrunden finns det inte anledning att i detta sammanhang föreslå någon lagstiftningsåtgärd, eftersom de krav som ställs i konventionen kan förväntas bli tillgodosedda genom det arbetet. Punkt 2, som endast innebär en utveckling av punkt 1, bör därför inte heller leda till någon åtgärd.

Innehållet i artikel 52 bör således inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

4.11.2 Återställande av egendom (artiklarna 53 och 54)

Bedömning: Innehållet i artiklarna 53 och 54 kräver inga lagstiftningsåtgärder.

I artikel 53 behandlas åtgärder för att direkt återställande av egendom. I enlighet med den nationella lagstiftningen skall staterna vidta åtgärder för att tillåta andra stater att inleda civilrättsliga processer i sina domstolar för att bekräfta rätten till eller äganderätten av egendom som har förvärvats genom brott som straffbeläggs i enlighet med konventionen. Vidare skall de göra det möjligt för domstolarna att ålägga den som har gjort sig skyldig till brott enligt konventionen att betala ersättning eller skadestånd till en annan konventionsstat som har vållats skada av sådana brott. Dessutom skall staterna göra det möjligt för sina domstolar eller myndigheter att, när de beslutar om förverkande, erkänna en annan konventionsstat som rättmätig ägare av egendom som förvärvats genom brott enligt konventionen.

Tidigare har reglerna om skadeståndstalan på grund av brott berörts i korthet (avsnitt 4.6.2). Som framgått där finns det möjligheter för den som har utsatts för brott att väcka talan om skadestånd (eller om utlämnande av viss egendom) såväl i en brottmålsrättegång som i civilrättslig ordning.

Enligt 4 kap. 19 § lagen om internationell rättslig hjälp får egendom tas i beslag och överlämnas till en annan stat om egen-

domen skäligen kan antas vara frånhänd någon genom brott. I förhållande till stater inom Norden och inom EU ställs det inte krav på dubbel straffbarhet. Däremot krävs det att man för gärningen kan döma till fängelse i den ansökande staten (4 kap. 20 §). Frågor om beslag och överlämnande av egendom prövas av domstol (4 kap. 21 §).

Det är således redan i dag möjligt att på begäran av en annan stat ta egendom i beslag, om egendomen har frånhänts någon genom brott, och att överlämna egendomen till den andra staten utan något krav på att den senare skall återlämnas till Sverige.

En artikel med delvis likartat innehåll (artikel 8) finns 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemmar. I det lagstiftningsärendet gjordes bedömningen att den nuvarande lagstiftningen är tillräcklig (prop. 2004/05:144 s. 60 f.).

Den fråga som inställer sig är om egendom som har förvärvats genom brott enligt konventionen generellt sett kan utgöra egendom som ”frånhänts genom brott”. Vid exempelvis sakhäleri och förskingring råder det inte någon tvekan om att egendom har frånhänts målsäganden. Däremot är det mera tveksamt hur det förhåller sig med egendom som varit föremål för t.ex. mutbrott eller bestickning. Det kan dock inte uteslutas att det kan finnas exempel på frånhändande även i dessa fall, t.ex. om offentliga medel har använts för att besticka någon. I sådana fall finns det sannolikt något annan brott bakom, t.ex. förskingring eller trolöshet mot huvudman, som kan leda till frånhändande.

Avsikten med artikeln måste rimligen ha varit att den skall kunna användas i de fall där det faktiskt är fråga om ett brott som kan innebära att egendom frånhänts någon annan. Om egendomen inte har frånhänts någon utan utgör utbyte av brott, kan i stället reglerna i artikel 54 eller 55 aktualiseras. Med den nu angivna utgångspunkten uppfyller den svenska lagstiftningen de krav som ställs och någon lagstiftningsåtgärd är därför inte påkallad.

Det kan tillfogas att beslag och överlämnande förutsätter att det inte råder någon tvekan om att egendomen tillhör den som

gör anspråk på den (se prop. 2004/05:144 s. 61). Regeln i 27 kap. 4 a § om förtida utlämnande av beslag torde inte kunna användas. Detta beror bl.a. på att åklagaren inte råder över beslagsfrågan i ett ärende om internationell rättslig hjälp (jfr NJA 1990 s. 537).

Artikel 54 innehåller mekanismer för att återställa egendom genom internationellt samarbete i fråga om förverkande av egendom som förvärvats genom eller är inblandad i brott som straffbeläggs i konventionen. Enligt punkt 1 skall staterna bl.a. - vidta åtgärder för att göra det möjligt att verkställa ett beslut om förverkande meddelat av en domstol i en annan konventionsstat - möjliggöra att myndigheterna, i de fall där de har jurisdiktion, i avgöranden angående penningtvättsbrott eller annat sådant brott kan besluta om förverkande av sådan egendom som nyss har sagts även om den är av utländskt ursprung, - överväga att vidta åtgärder för att tillåta beslut om förverkande av sådan egendom utan att någon döms för brottet i de fall där gärningsmannen inte kan lagföras på grund av att han är avliden, har avvikit eller inte kan anträffas, eller i andra tillämpliga fall.

I internationella verkställighetslagen finns det bestämmelser om verkställighet av utomnordiska domar eller beslut. Beslut om förverkande kan verkställas med stöd av lagen, men detta kräver att det finns ett avtal om sådant samarbete mellan Sverige och den andra staten. Enligt 1 § internationella verkställighetslagen blir lagen tillämplig på en internationell överenskommelse efter regeringens förordnande härom. I förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom lämnar regeringen närmare föreskrifter om tillämpningen av konventionen.

De närmare reglerna om när utländska beslut kan verkställas finns i 5 och 6 §§ internationella verkställighetslagen. Ett grundläggande krav är att domen har vunnit laga kraft, att det inte finns något hinder mot verkställighet samt att den gärning som domen eller beslutet avser är ett brott enligt svensk lag. Vidare får gärningen inte utgöra ett politiskt eller militärt brott och brottet får inte heller vara preskriberat. Skulle verkställigheten

strida mot grundläggande principer i den svenska rättsordningen behöver någon verkställighet inte ske. I 8–16 §§ regleras förfarandet. Här kan bara nämnas att ett utländskt värdeförverkande skall omvandlas till ett motsvarande svenskt beslut enligt vad som föreskrivs i 14 §.

I förhållande till de nordiska staterna regleras verkställighet i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff (nordiska verkställighetslagen). Enligt den lagen kan en dom varigenom egendom har förverkats verkställas i Sverige. Några andra krav än att verkställigheten skall äga rum enligt svensk lag ställs inte upp.

Det finns således redan regler om verkställighet av utländska beslut om förverkande. Dessa är tillräckliga för att uppfylla kraven i konventionen.

I en svensk rättegång angående brott som behandlas i konventionen kan egendom förverkas oberoende av dess ursprung, om egendomen i fråga har ett tillräckligt samband med brottet. Det blir sedan en verkställighetsfråga om den förverkade egendomen finns utomlands.

Reglerna om förverkande medger att egendom förverkas även i vissa fall där gärningsmannen inte kan lagföras. Enligt 36 kap. 14 § BrB får egendom förklaras förverkad om, på grund av den brottsliges död eller av annan orsak, påföljd inte kan ådömas. Detta förutsätter dock att stämning i målet har delgetts inom fem år från det att brottet begicks. Vidare krävs det att åklagare finner det påkallat ur allmän synpunkt att väcka talan. Som tidigare har nämnts kan egendom förverkas bl.a. från den som efter brottet har förvärvat den aktuella egendomen genom bodelning eller arv. De nu redovisade reglerna får anses tillräckliga.

Enligt punkt 2 skall staterna göra följande för att tillhandahålla rättslig hjälp enligt artikel 55:

- vidta åtgärder göra det möjligt att frysa eller beslagta egendom med stöd av ett beslut fattat av domstol eller annan behörig myndighet i en annan konventionsstat,

- vidta åtgärder för att göra det möjligt att frysa eller beslagta egendom efter framställning från en annan konventionsstat.

I båda fallen skall det finnas rimligt underlag för att vidta åtgärden och för att anta att egendomen kommer att kunna förverkas.

Vidare skall staterna överväga att vidta ytterligare åtgärder som gör det möjligt att säkra egendom för förverkande, t.ex. med stöd av ett utländskt beslut om frihetsberövande eller lagföring som hör samman med förvärv av sådan egendom som tidigare har sagts.

Lagen om internationell rättslig hjälp ger, som tidigare har redovisats, möjlighet att bistå en annan stat med beslag och kvarstad, som är de svenska tvångsmedel som motsvarar begreppen beslag och frysning i konventionen. De nuvarande reglerna på detta område är tillräckliga för att uppfylla kraven i konventionen.

Till detta kommer att möjligheterna att verkställa förverkandebeslut åt en annan stat kommer att utvidgas inom en nära framtid med anledning av genomförandet av andra internationella instrument. Inom den Europeiska unionen antogs den 24 februari 2005 ett rambeslut om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör från brott (beträffande riksdagens godkännande se prop. 2003/04:166, bet. 2003/04:JuU5). De ändringar i förverkandereglerna som trädde i kraft den 1 juli 2005 (prop. 2004/05:135) innebär att rambeslutet till största delen är genomfört. Regeringen har också nyligen föreslagit riksdagen att anta ett utkast till rambeslut om ömsesidigt erkännande av beslut om förverkande (prop. 2004/05:55). Riksdagen har vidare nyss godtagit de lagändringar som krävs för genomförande av det inom Europeiska unionen antagna rambeslutet om erkännande och verkställighet av frysningsbeslut, se prop. 2004/05:115, bet. 2004/04:JuU34).

4.11.3 Internationellt samarbete om förverkandeförklaring

m.m. (artiklarna 55 och 57)

Bedömning: Sverige uppfyller redan kraven i artiklarna 55 och 57. Några lagstiftningsåtgärder krävs därför inte.

I artikel 55 regleras frågan om internationellt samarbete om förverkandeförklaring. Samarbetet kan ha två olika former. Antingen kan ett förverkandebeslut meddelas och verkställas i den anmodade staten eller också kan ett beslut om förverkande som har meddelats i den begärande staten överlämnas för verkställighet.

I föregående avsnitt har redovisats dels regler om förverkande, dels bestämmelserna om verkställighet av utländska beslut om förverkande. Dessa uppfyller kraven i konventionen.

Innehållet i artikel 55 motsvarar artikel 13 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, med undantag för ett smärre tillägg i punkt 3 c samt innehållet i punkterna 7 och 8. Punkt 7 innehåller en ny vägransgrund, som innebär att samarbete får vägras och provisoriska åtgärder hävas om den anmodade staten inte får tillräcklig bevisning i rätt tid, eller om egendomen är av ringa värde. Punkt 8 föreskriver att den anmodade staten skall ge den andra staten tillfälle att lägga fram sin sak innan en provisorisk åtgärd hävs, om så är möjligt.

När frågan om Sverige skulle tillträda FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet behandlades gjordes den bedömningen att det inte krävs några ändringar i svensk lagstiftning för ett tillträde till konventionen (prop. 2003/03:146 s. 48 f.). Något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte. De tillkommande bestämmelserna kräver inte heller några lagstiftningsåtgärder.

Som tidigare nämnts har det nyligen införts utökade möjligheter att förverka utbyte av och hjälpmedel vid brott (prop. 2004/05:135, bet. 2004/05:JuU31). Lagändringarna har tillkommit för att uppfylla kraven i flera internationella instrument. Se närmare om detta i avsnitt 4.5.2.

Som framgått av det sagda pågår det också annat lagstiftningsarbete i syfte att förbättra möjligheterna att verkställa förverkandebeslut åt andra stater (avsnitt 4.11.2).

Artikel 57 reglerar förfogande över egendom som har förklarats förverkad med stöd av artikel 31 eller 55. Enligt punkt 2 skall staterna vidta åtgärder för att göra det möjligt att återlämna förverkad egendom vid verkställighet av en framställning från en annan konventionsstat. Detta skall ske enligt principerna i den verkställande statens rättsordning och med beaktande av godtroende tredje mans rättigheter. I punkt 3 regleras olika fall där återlämnande aktualiseras. Enligt punkt 3 a skall en konventionsstat vid verkställighet av förverkande enligt artikel 55 och med stöd av lagakraftvunnet avgörande i den begärande konventionsstaten kunna återlämna den förverkade egendomen till den begärande staten. Det nu sagda gäller endast vid förskingring av allmänna medel enligt artikel 17 eller tvätt av förskingrade allmänna medel enligt artikel 23. Den anmodade staten kan ge avkall på kravet på lagakraftvunnet avgörande. Enligt punkt 3 b, som behandlar vinning av andra brott som täcks av konventionen, skall den anmodade staten på motsvarande sätt kunna återlämna den förverkade egendomen till den begärande staten, om denna på rimligt sätt styrker sin tidigare äganderätt till denna. Detsamma skall gälla om den anmodade konventionsstaten godtar skada som grund för att återlämna den förverkade egendomen. Enligt punkt 3 c skall staterna i alla andra fall prioritera att överväga frågan om att återlämna förverkad egendom till den begärande konventionsstaten, till dess tidigare rätte ägare eller att ersätta brottsoffren.

Artikeln lämnar i punkt 4 utrymme för att den anmodade konventionsstaten drar av skäliga utgifter för utredning, lagföring eller rättsliga förfaranden.

I lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. finns det bestämmelser om förfogande över förverkad egendom. Egendom som förklarats förverkad skall normalt säljas. Det som erhålls vid försäljningen tillfaller staten.

Huvudprincipen om att förverkad egendom tillfaller staten gäller även vid förverkande i internationella ärenden, men den genombryts av särskilda regler som medger en annan lösning i det enskilda fallet. I 36 § internationella verkställighetslagen finns det en regel om delning av förverkad egendom med andra stater. Efter begäran av en annan stat kan regeringen förordna att egendomen eller dess värde helt eller delvis skall överlämnas till den stat som har begärt verkställighet av förverkandebeslutet. Den nu nämnda bestämmelsen reglerar överlämnande i de fall det är fråga om verkställighet av ett utländskt förverkandebeslut.

Enligt 5 kap. 11 § första stycket lagen om internationell rättslig hjälp finns det även möjlighet att dela egendom som har förverkats genom ett svenskt avgörande. Regeringen får besluta att egendom eller dess värde som har förverkats genom ett svenskt beslut helt eller delvis överlämnas till annan stat som lämnat rättslig hjälp eller på annat sätt bistått Sverige under förundersökning eller rättegång eller som på annat sätt lämnat information eller bistånd som haft betydelse för utredningen om brottet.

En särskild fråga är om förverkande tillgångar skall kunna användas för att gottgöra brottsoffer. Någon sådan möjlighet finns inte enligt svensk rätt. I prop. 2001/02:149 fann regeringen att man inte borde göra avsteg från principen att stöd och hjälp åt brottsoffer skall ges på annat sätt (s. 31), vilket godtogs av riksdagen. Något skäl för att nu göra en annan bedömning finns inte.

I vissa delar motsvarar artikel 57 innehållet i artikel 14 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I det lagstiftningsärendet gjordes bedömningen att det inte krävdes några lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 50). Något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte.

Som framgått av det sagda uppfyller den svenska lagstiftningen kraven i konventionen. Några lagstiftningsåtgärder är därför inte påkallade.

4.11.4 Spontant informationslämnande (artikel 56)

Bedömning: Innehållet i artikeln kräver ingen lagstiftningsåtgärd.

Enligt artikel 56 skall staterna sträva efter att vidta åtgärder som innebär att de spontant kan överlämna upplysningar om vinning av brott som straffbeläggs enligt konventionen. Detta skall ske utan att det kommer i konflikt med den nationella lagstiftningen och utan att störa utredning, lagföring eller rättslig prövning som statens egna myndigheter utför. Artikeln innehåller således inte något bindande åtagande.

Numera finns det ofta bestämmelser om spontant uppgiftslämnande i konventioner. Den nu aktuella artikeln tar enbart sikte på upplysningar om vinning av brott och den innehåller inte något bindande åtagande.

Som tidigare har redovisats (se avsnitt 4.9.3) utgör sekretess normalt inte något hinder mot att brottsbekämpande myndigheter lämnar uppgifter av nu aktuellt slag. Den svenska lagstiftningen medger således att uppgifter lämnas. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

4.12¶Finansiell underrättelseverksamhet (artikel 58)

Bedömning: Sverige uppfyller kravet på en enhet inriktad på finansiell underrättelseverksamhet.

Enligt artikel 58 skall varje stat, som ett led i samarbetet för att förebygga och bekämpa brott enligt konventionen, överväga att inrätta en enhet för finansiell underrättelseverksamhet. Denna enhet skall vara ansvarig för att ta emot, analysera och till behöriga myndigheter sprida rapporter om misstänkta finansiella transaktioner.

Redan när frågan om bekämpning av penningtvätt först aktualiserades för cirka tio år sedan, inrättades en särskild enhet vid Rikspolisstyrelsen för det nu aktuella ändamålet. Finanspolisen,

som numera utgör en särskild enhet inom Rikskriminalpolisens underrättelseenhet, har bl.a. till uppgift att ta emot anmälningar om misstänkt penningtvätt från finansinstitut och andra som har anmälningsskyldighet enligt lagen om penningtvätt (se avsnitt 4.2.7). I Finanspolisens uppgifter ingår inte bara att vara mottagare av anmälningar om penningtvätt och att bearbeta dessa så att åklagare kan fatta beslut om förundersökning skall inledas eller ej i ett enskilt fall, utan även att bedriva allmän underrättelseverksamhet inriktad på penningtvätt. Vidare har Finanspolisen uppgifter i fråga om bekämpningen av finansiering av terrorism.

Finanspolisen samarbetar på det nationella planet med bl.a. Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket och Bolagsverket och, på det internationella planet, med bl.a. Europol och Interpol.

Kraven i artikel 58 är uppfyllda genom utformningen av Finanspolisens arbetsuppgifter.

4.13¶Tekniskt bistånd och informationsutbyte (artiklarna 60–62)

Bedömning: Innehållet i artiklarna 60–62 kräver inga lagstiftningsåtgärder.

Artikel 60, som reglerar utbildning och tekniskt bistånd, innehåller inte några bindande krav. Enligt punkt 1 skall staterna i nödvändig omfattning införa, utveckla eller förbättra specialinriktade utbildningsprogram för personal som ansvarar för att förebygga och bekämpa korruption. Enligt punkt 2 skall staterna överväga att lämna varandra största möjliga tekniska bistånd och utbyta erfarenheter och kunskaper som underlättar internationellt samarbete. Detta gäller särskilt till förmån för utvecklingsländer. Punkt 3 förutsätter att staterna ökar ansträngningarna att maximera operativ verksamhet och utbildningsverksamhet i internationella och regionala organ och inom ramen för internationella avtal och överenskommelser. Staterna skall också över-

väga att bistå varandra med bl.a. utvärderingar, studier och forskning som rör olika aspekter av korruption. Övriga punkter i artikeln behandlar andra former av frivillig hjälp och stöd för att underlätta tillämpningen av konventionen. Artikeln innebär inga bindande åtaganden. Innehållet i artikeln ligger väl i linje med den svenska synen på dessa frågor.

Utgångspunkten för artikel 61 är behovet av analys av brottsutvecklingen avseende korruption. För det ändamålet skall staterna överväga olika åtgärder i form av insamling av information och statistik och utbyte av information och kunskaper på området, i syfte att skapa goda förutsättningar att förebygga och bekämpa korruption. Innehållet i artikeln, som inte innebär några bindande krav, motsvarar i stora delar artikel 28 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I det lagstiftningsärendet gjordes bedömningen att några lagstiftningsåtgärder inte behövdes (prop. 2002/03:146 s. 60). Något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte.

Mot bakgrund av den låga frekvensen av korruptionsbrott i Sverige finns det inte heller något behov av andra åtgärder från regeringens sida. Det är emellertid en svaghet att den nuvarande anmälningsstatistiken inte särredovisar mut- och bestickningsbrott, vilket beror på att dessa brottstyper statistikmässigt klumpas samman med andra brott i samma kapitel av brottsbalken. Om man i framtiden bättre skall kunna följa utvecklingen i fråga om korruption finns det därför skäl att överväga att ha särskilda koder för dessa brott, även om de är mycket få till antalet. Ett alternativ kan vara att på annat sätt skapa särskild statistik för området. Bristen på statistik är främst en fråga för Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren, som ansvarar för underlaget till brottsstatistiken, och för Brottförebyggande rådet som sammanställer brottsstatistiken. Enligt vad som upplysts planerar Brottsförebyggande rådet att från och med år 2008 införa ett nytt system för kodning av brott, som kommer att kunna ge betydligt fylligare information än det nuvarande systemet. Då finns det möjligheter att ta hänsyn till behovet av bättre statistik rörande korruption. I avvaktan på det nya systemet är man restriktiv med att

ändra i det nuvarande. Med hänsyn till det pågående arbetet finns det för närvarande ingen anledning till någon åtgärd.

Inte heller artikel 62 innehåller några bindande krav. Artikeln behandlar bl.a. tekniskt och praktiskt bistånd länderna emellan när det gäller förverkligandet av konventionen.

Den nu aktuella artikeln motsvarar artikel 30 i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I lagstiftningsärendet angående tillträde till den konventionen ansågs artikeln inte kräva några lagstiftningsåtgärder (prop. 2002/03:146 s. 57). Det finns inget skäl att göra en annan bedömning nu.

Innehållet i artiklarna 60–62 kräver således inga lagstiftningsåtgärder.

4.14¶Övriga bestämmelser (artiklarna 1–4, 28, 51,

59 och 63–71)

Bedömning: Övriga bestämmelser i konventionen kräver inte heller någon anpassning av den svenska lagstiftningen.

I de inledande artiklarna finns bestämmelser om syftena med konventionen (artikel 1), konventionens tillämpningsområde (artikel 3) och skyddet för staternas suveränitet (artikel 4). Ingen av dessa artiklar kräver någon särskild lagstiftningsåtgärd.

Artikel 2 innehåller vissa definitioner. Dessa motsvarar i stor utsträckning definitioner som har lagts fast i andra konventioner som Sverige har tillträtt, bl.a. OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska tjänstemän i internationella affärsförbindelser, FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och Europarådets straffrättsliga konvention om korruption. I tidigare lagstiftningsärenden har konstaterats att definitionerna i fråga inte behöver införlivas med svensk rätt (prop. 2003/04:70 s. 14). Något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte.

I artikel 28 läggs det fast att vetskap, uppsåt och syfte som fordras som rekvisit för brott får fastställas med hjälp av objektiva omständigheter. En likartad bestämmelse finns i artikel 3

punkt 3 i narkotikabrottskonventionen. Artikeln kräver inga lagstiftningsåtgärder.

I artikel 51 finns allmänna bestämmelser om att staterna i största möjliga utsträckning skall samarbeta med och hjälpa varandra i fråga om återställande av tillgångar. Artikel 59 innehåller en allmän uppmaning till konventionsstaterna att överväga att sluta bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser för att öka effektiviteten i det internationella samarbetet. Varken artikel 51 eller 59 kräver några lagstiftningsåtgärder.

Artiklarna 63 och 64 innehåller bestämmelser om den konventionsstatskonferens som skall sammankallas senast ett år efter det att konventionen har trätt i kraft och om dess sekretariat. Likartade bestämmelser finns bl.a. i FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Sådana artiklar har vid tillträde av andra konventioner inte ansetts kräva någon lagstiftningsåtgärd och något skäl att nu göra en annan bedömning finns inte.

Artiklarna 65–71 innehåller slutbestämmelser som reglerar bl.a. frågor om ikraftträdandet av konventionen, tvistlösning och andra praktiska frågor som rör konventionen och dess tillämpning. Dessa bestämmelser kräver inga lagstiftningsåtgärder. Frågan om Sverige bör avge förklaring till artikel 66 behandlas i avsnitt 5.2.

Sammanfattningsvis kräver således artiklarna 1–4, 28, 51, 59 och 63–71 inte några lagstiftningsåtgärder.

5¶Tillträde till konventionen

5.1¶Bör Sverige tillträda konventionen?

Förslag: Regeringen bör föreslå riksdagen att godkänna att Sverige tillträder konventionen. Tillträde bör ske så snart som möjligt.

Sverige har, i likhet med ett stort antal andra länder, undertecknat konventionen. Sverige har sedan länge en väl utvecklad lagstiftning mot korruption. Tillämpningsområdet för straffbestämmelserna om korruption har också successivt utvidgats, som ett led i anpassningen till olika konventioner. Vidare deltar Sverige aktivt i det internationella arbetet mot korruption, exempelvis genom medlemskapet i Gruppen av stater mot korruption, GRECO, och OECD:s arbetsgrupp mot bestickning av utländska tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Sveriges insatser mot korruption har nyligen utvärderats av såväl GRE- CO som OECD:s arbetsgrupp.

Även om det endast förekommit ett litet antal korruptionsbrott här i landet bör Sverige självfallet medverka till att FN:s konvention mot korruption får en så bred anslutning som möjligt. Den utgör ett viktigt led i FN:s fortgående arbete med att bekämpa organiserad brottslighet. Globaliseringen och den utvidgade handeln mellan länder ökar riskerna för att korruption breder ut sig och får fäste på nya platser. Vidare kan vinningen av korruptionsbrott föras över till andra länder. Det är därför viktigt att även länder som hittills inte i någon större utsträckning har drabbats av korruption vidtar sådana åtgärder som kan bidra

till att begränsa framväxten av korruption. Förebyggande åtgärder spelar dessutom stor roll för att höja det allmänna medvetandet om riskerna för korruption och dess skadliga följder. Det är mot den nu angivna bakgrunden viktigt att Sverige tillträder konventionen så snart som möjligt.

Av 10 kap. 2 § RF följer att regeringen inte får ingå för riket bindande överenskommelser utan riksdagens godkännande om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta, eller – i annat fall – om överenskommelsen är av större vikt.

Konventionen ingår i FN:s pågående arbete för att bekämpa brott, vilket från svensk sida ansetts vara mycket angeläget. Konventionen är därför av den arten att tillträde till den bör godkännas av riksdagen, även om tillträdet inte kräver några lagändringar.

5.2¶Bör Sverige avge några reservationer eller förklaringar?

Bedömning: Sverige bör inte utnyttja möjligheten att göra förbehåll för konventionens bestämmelse om tvistlösning. Sverige bör anmäla Centralmyndigheten för internationellt rättsligt samarbete som centralmyndighet enligt artikel 46 punkt 13.

Enligt artikel 66 punkt 3 får en konventionsstat förklara att den inte anser sig vara bunden av bestämmelserna i punkt 2 i samma artikel, som behandlar formerna för lösning av tvister angående tolkningen och tillämpningen av konventionen. Enligt artikeln får tvister, som inte kan lösas i rimlig tid genom förhandling mellan parterna, hänskjutas till skiljeförfarande och i sista hand, om parterna inte kan enas om formerna för skiljeförfarandet, till Internationella domstolen.

En motsvarande bestämmelse finns bl.a. i konventionen om gränsöverskridande organiserad brottslighet och i ett flertal and-

ra konventioner, till vilka Sverige har anslutit sig till. I tidigare ärenden har Sverige accepterat tvistlösningsklausuler av samma typ som den nu aktuella (se t.ex. prop. 2000/01:86 s. 33 och 2001/02:149 s. 37). Därför bör inte heller nu något förbehåll göras.

I övrigt innehåller konventionen inte några möjligheter att avge reservationer och förklaringar. Däremot åläggs staterna enligt artikel 46 punkt 13 att i samband med deponering av ratifikationsinstrument anmäla vilken myndighet som har utsetts till centralmyndighet. Sverige bör anmäla Centralmyndigheten för internationellt rättsligt samarbete.

5.3¶Kostnader

Bedömning: Ett tillträde till konventionen medför inte några ökade kostnader för staten.

Som framgått av kapitel 4 krävs det inte några lagändringar för att Sverige skall kunna tillträda konventionen. Även om antalet ärenden med internationell anknytning kan komma att öka något såväl för polis och åklagare som för domstolarna innebär konventionen samtidigt fördelar, dels genom att Sverige i större utsträckning än tidigare kan få rättsligt bistånd från andra länder som tillträder konventionen, dels genom att förfarandet förenklas. Sammantaget leder detta till bedömningen att ett tillträde inte kommer att leda till några egentliga kostnadsökningar. För det fall att det ökade rättsliga samarbete skulle leda till vissa kostnadsökningar är dessa under alla förhållanden inte större än att de kan finansieras inom ramen för befintliga anslag.

Bilaga

Förenta nationernas konvention mot korruption

Preamble Ingress

The States Parties to this Con- De stater som är parter i denna vention, konvention,

Concerned about the seri- som är oroade över allvaret i ousness of problems and de problem och hot som korthreats posed by corruption to ruptionen utgör mot samhälthe stability and security of lenas stabilitet och säkerhet societies, undermining the in- genom att undergräva demostitutions and values of democ- kratins institutioner och värracy, ethical values and justice den, etiska värden och rättvisa and jeopardizing sustainable samt äventyra hållbar utveckdevelopment and the rule of ling och rättssamhället, law,

Concerned also about the som även är oroade över länlinks between corruption and karna mellan korruption och other forms of crime, in par- andra former av brottslighet, ticular organized crime and särskilt organiserad brottsligeconomic crime, including het och ekonomisk brottsligmoney-laundering, het, däribland penningtvätt,

Concerned further about som vidare är oroade över cases of corruption that in- korruptionsfall som omfattar volve vast quantities of assets, stora mängder av tillgångar which may constitute a sub- som annars skulle kunna utstantial proportion of the re- göra en avsevärd del av statersources of States, and that nas resurser och som hotar den threaten the political stability politiska stabiliteten och den and sustainable development hållbara utvecklingen i dessa of those States, stater,

Convinced that corruption som är övertygade om att is no longer a local matter but korruption inte längre är en a transnational phenomenon lokal angelägenhet utan en that affects all societies and gränsöverskridande företeelse, economies, making interna- som påverkar alla samhällen tional cooperation to prevent och ekonomier, något som gör and control it essential, internationellt samarbete för

att förebygga och kontrollera korruption oundgängligt, Convinced also that a com- som också är övertygade om

prehensive and multidiscipli- att ett vittomfattande och mulnary approach is required to tidisciplinärt tillvägagångssätt prevent and combat corrup- fordras för att effektivt företion effectively, bygga och bekämpa kor-

ruption,

Convinced further that the som vidare är övertygade om availability of technical assis- att tillgång till tekniskt bistånd tance can play an important kan spela en viktig roll för att role in enhancing the ability of förbättra staternas förmåga - States, including by strength- bl.a. genom kapacitetsförstärkening capacity and by institu- ning och institutionsuppbygtion-building, to prevent and gande - att förebygga och becombat corruption effectively, kämpa korruption effektivt,

Convinced that the illicit som är övertygade om att acquisition of personal wealth olagligt förvärv av personlig can be particularly damaging förmögenhet kan vara särskilt to democratic institutions, na- skadligt för demokratiska in-

tional economies and the rule stitutioner, för nationella ekoof law, nomier och för rättssamhället,

Determined to prevent, de- som är beslutna att effektitect and deter in a more effec- vare förebygga, uppdaga och tive manner international avskräcka internationell övertransfers of illicitly acquired föring av olagligt förvärvade assets and to strengthen inter- tillgångar och att stärka det national cooperation in asset internationella samarbetet i recovery, fråga om återvinning av till-

gångar,

Acknowledging the funda- som erkänner grundprincimental principles of due proc- perna om vederbörlig lagföring ess of law in criminal pro- i brottmål, civilmål och förvaltceedings and in civil or admin- ningsprocesser för att avgöra istrative proceedings to adjudi- egendomsförhållanden, cate property rights,

Bearing in mind that the som beaktar att alla stater är prevention and eradication of ansvariga för att förebygga och corruption is a responsibility utrota korruption och att staof all States and that they must terna för att deras ansträngcooperate with one another, ningar på detta område skall with the support and involve- vara effektiva måste samarbeta ment of individuals and groups med varandra, med stöd och outside the public sector, such medverkan av personer och as civil society, non-govern- grupper utanför den offentliga mental organizations and sektorn, såsom det civila samcommunity-based organiza- hället, enskilda organisationer tions, if their efforts in this och samhällsbaserade organisaarea are to be effective, tioner,

Bearing also in mind the som också är medvetna om principles of proper manage- principerna för en korrekt förment of public affairs and pub- valtning av offentliga angelälic property, fairness, respon- genheter och allmän egendom, sibility and equality before the skälighet, ansvar och likhet law and the need to safeguard inför lagen och behovet av att integrity and to foster a cul- trygga integriteten och främja

ture of rejection of corruption, en kultur som förkastar kor-

ruption,

Commending the work of som lovordar den verksamthe Commission on Crime het som utförs av Kommissio- Prevention and Criminal Jus- nen för förebyggande av brott tice and the United Nations och straffrätt och av Förenta Office on Drugs and Crime in nationernas organ för drogpreventing and combating cor- och brottsprevention som avruption, ser förebyggande och bekäm-

pande av korruption,

Recalling the work carried som åberopar den verksamout by other international and het som utförs av andra interregional organizations in this nationella och regionala orgafield, including the activities of nisationer inom detta område, the African Union, the Coun- däribland av Afrikanska unicil of Europe, the Customs onen, av Europarådet, av Tull- Cooperation Council (also samarbetsrådet (även känt som known as the World Customs Världstullorganisationen), av Organization), the European Europeiska unionen, av Arab- Union, the League of Arab förbundet, av Organisationen States, the Organisation for för ekonomiskt samarbete och Economic Cooperation and utveckling samt av Ameri- Development and the Organi- kanska samarbetsorganisatiozation of American States, nen,

Taking note with apprecia- som med uppskattning betion of multilateral instru- aktar de multilaterala instruments to prevent and combat menten för att förebygga och corruption, including, inter bekämpa korruption, inklusive alia, the Inter -American Con- bl.a. interamerikanska konvenvention against Corruption, tionen mot korruption, som adopted by the Organization antogs av Amerikanska samarof American States on 29 betsorganisationen den 29 March 1996, the Convention mars 1996 , konventionen om on the Fight against Corrup- kamp mot korruption som tion involving Officials of the tjänstemän i Europeiska ge-

14 Se E/1996/99.

European Communities or menskaperna eller tjänstemän i Officials of Member States of Europeiska unionens medlemsthe European Union, adopted stater är delaktiga i, som anby the Council of the Euro- togs av Europeiska unionens pean Union on 26 May 1997, råd den 26 maj 1997 , konventhe Convention on Combat- tionen om bekämpande av being Bribery of Foreign Public stickning av utländska offent- Officials in International Busi- liga tjänstemän i internationella ness Transactions, adopted by affärsförbindelser, som antogs the Organisation for Eco- av Organisationen för ekononomic Cooperation and De- miskt samarbete och utveckvelopment on 21 November ling den 21 november 1997 , 1997, the Criminal Law Con- den straffrättsliga konventiovention on Corruption, adop- nen om korruption, som anted by the Committee of Min- togs av Europarådets ministeristers of the Council of kommitté den 27 januari Europe on 27 January 1999, 1999 , den civilrättsliga konthe Civil Law Convention on ventionen om korruption, som Corruption, adopted by the antogs av Europarådets minis- Committee of Ministers of the terkommitté den 4 november Council of Europe on 4 No- 1999 , och Afrikanska uniovember 1999, and the African nens konvention om förebyg- Union Convention on Pre- gande och bekämpande av korventing and Combating Cor- ruption, som antogs av Afriruption, adopted by the Heads kanska unionens stats- och reof State and Government of geringschefer den 12 juli 2003, the African Union on 12 July 2003,

Welcoming the entry into som välkomnar ikraftträdanforce on 29 September 2003 of det den 29 september 2003 av the United Nations Conven- Förenta nationernas konven-

15 Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 195 den 25 juni 1997. 16 Se Corruption and Integrity Improvement Initiatives in Developing Countries (UN Publication, Sales nr E.98.III.B.18). 17 Europarådet: ETS 173. 18 Europarådet: ETS 174. 19 Generalförsamlingens resolution 55/25, bil. I.

tion against Transnational Or- tion mot gränsöverskridande ganized Crime, organiserad brottslighet ,

Have agreed as follows: har kommit överens om föl-

jande.

Chapter I General provisions Kapitel I Allmänna be-

stämmelser

Article 1 Statement of Artikel 1 Syften purpose

The purposes of this Conven- Denna konventions syften är tion are: följande:

(a) To promote and a) Att främja och förstärka strengthen measures to pre- åtgärder för att mer ändamålsvent and combat corruption enligt och effektivt förebygga more efficiently and effec- och bekämpa korruption. tively;

(b) To promote, facilitate b) Att främja, underlätta och and support international co- stödja internationellt samaroperation and technical assis- bete och tekniskt bistånd i fråtance in the prevention of and ga om förebyggande och befight against corruption, in- kämpande av korruption, innecluding in asset recovery; fattande återvinning av till-

gångar.

(c) To promote integrity, c) Att främja integritet, anaccountability and proper svar och en korrekt förvaltning management of public affairs av offentliga angelägenheter and public property. och allmän egendom.

Article 2 Use of terms Artikel 2 Definitioner

For the purposes of this Con- För de syften som avses i denvention: na konvention används följan-

de definitioner.

(a) “Public official” shall a) offentlig tjänsteman: i) mean: (i) any person holding a person som innehar en lagstiflegislative, executive, adminis- tande, verkställande, administtrative or judicial office of a rativ eller judiciell tjänst i en State Party, whether appointed konventionsstat, oavsett om or elected, whether permanent personen är anställd eller vald, or temporary, whether paid or vare sig permanent eller tillfälunpaid, irrespective of that ligt, vare sig avlönad eller oavperson’s seniority; (ii) any lönad, utan avseende på persoother person who performs a nens ställning i hierarkin, ii) public function, including for annan person som utövar en a public agency or public en- offentlig funktion, inklusive terprise, or provides a public för ett offentligt organ eller för service, as defined in the do- ett statligt eller kommunalt bomestic law of the State Party lag, eller tillhandahåller en and as applied in the pertinent samhällstjänst som en sådan area of law of that State Party; definieras i konventionsstatens (iii) any other person defined nationella lagstiftning och tillas a “public official” in the lämpas i dess relevanta lagdomestic law of a State Party. stiftning, iii) annan person som However, for the purpose of definieras som offentlig tjänstesome specific measures con- man i en konventionsstats natained in chapter II of this tionella lagstiftning. Beträf- Convention, “public official” fande vissa särskilda åtgärder i may mean any person who kapitel II i denna konvention performs a public function or kan emellertid termen offentlig provides a public service as tjänsteman avse en person som defined in the domestic law of utövar en offentlig funktion the State Party and as applied eller tillhandahåller en offentlig in t he pertinent area of law of tjänst som en sådan definieras i that State Party; konventionsstatens nationella

lagstiftning och tillämpas i dess relevanta lagstiftning. (b) “Foreign public official” b) utländsk offentlig tjänste-

shall mean any person holding man: person som innehar en a legislative, executive, admin- lagstiftande, verkställande, ad-

istrative or judicial office of a ministrativ eller judiciell tjänst foreign country, whether ap- i ett främmande land, oavsett pointed or elected; and any om personen är anställd eller person exercising a public f vald, och person som utövar en unction for a foreign country, offentlig funktion för ett främincluding for a public agency mande land, inklusive för ett or public enterprise; offentligt organ eller ett of-

fentligt bolag.

(c) “Official of a public in- c) tjänsteman i offentlig interternational organization” shall nationell organisation: intermean an international civil ser- nationell tjänsteman eller pervant or any person who is au- son som är bemyndigad av en thorized by such an organiza- sådan organisation att handla tion to act on behalf of that på organisationens vägnar. organization;

(d) “Property” shall mean d) egendom: alla slags tillassets of every kind, whether gångar, materiella eller immatecorporeal or incorporeal, mov- riella, lös eller fast egendom able or immovable, tangible or samt juridiska handlingar eller intangible, and legal docu- urkunder som styrker ägandements or instruments evi- rätt eller annan rätt till sådana dencing title to or interest in tillgångar. such assets;

(e) “Proceeds of crime” shall e) vinning av brott: all egenmean any property derived dom som härrör från eller som from or obtained, directly or direkt eller indirekt förvärvats indirectly, through the com- genom brott. mission of an offence;

(f) “Freezing” or “seizure” f) frysning eller beslag: att shall mean temporarily pro- tillfälligt förbjuda överlåtelse, hibiting the transfer, conver- omvandling, förfogande över sion, disposition or movement eller flyttning av egendom eller of property or temporarily as- tillfälligt förvar eller omhänsuming custody or control of dertagande av egendom med property on the basis of an stöd av beslut av domstol eller order issued by a court or annan behörig myndighet.

other competent authority;

(g) “Confiscation”, which g) förverkande: bestående includes forfeiture where ap- berövande av egendom efter plicable, shall mean the per- beslut av domstol eller annan manent deprivation of prop- behörig myndighet. erty by order of a court or other competent authority;

(h) “Predicate offence” shall h) förbrott: brott som resulmean any offence as a result of terat i sådan vinning som kan which proceeds have been gen- vara föremål för brott enligt erated that may become the definitionen i artikel 23 i denna subject of an offence as de- konvention. fined in article 23 of this Convention;

(i) “Controlled delivery” i) kontrollerad leverans: meshall mean the technique of toden att tillåta att en olaglig allowing illicit or suspect con- eller misstänkt försändelse förs signments to pass out of, ut ur, genom eller in i en eller through or into the territory flera staters territorium med de of one or more States, with the behöriga myndigheternas vetknowledge and under the su- skap och under deras övervakpervision of their competent ning i avsikt att man skall kunauthorities, with a view to the na utreda brott och identifiera investigation of an offence and personer som är delaktiga i the identification of persons brottet. involved in the commission of the offence.

Article 3 Scope of application Artikel 3 Tillämpningsom-

råde

1. This Convention shall ap- 1. Denna konvention skall ply, in accordance with its tillämpas i enlighet med dess terms, to the prevention, in- definitioner på förebyggande, vestigation and prosecution of utredning och lagföring av korcorruption and to the freezing, ruption och på frysning, be-

seizure, confiscation and re- slag, förverkande samt återturn of the proceeds of of- lämnande av vinning av brott fences established in accor- som straffbeläggs i enlighet dance with this Convention. med denna konvention.

2. For the purposes of im- 2. För genomförandet av plementing this Convention, it denna konvention skall det inte shall not be necessary, except krävas - utom om det särskilt as otherwise stated herein, for föreskrivs - att det för de brott the offences set forth in it to som anges i den har uppkomresult in damage or harm to mit skada eller olägenhet på ofstate property. fentlig egendom.

Article 4 Protection of Artikel 4 Skydd av suveräsovereignty nitet

1. States Parties shall carry 1. Konventionsstaterna skall out their obligations under fullgöra sina skyldigheter i enthis Convention in a manner lighet med denna konvention consistent with the principles på ett sätt som är förenligt med of sovereign equality and ter- principerna om jämlikhet melritorial integrity of States and lan stater, om staters territorithat of non-intervention in the ella integritet samt om ickedomestic affairs of other inblandning i andra staters in- States. terna angelägenheter.

2. Nothing in this Conven- 2. Ingenting i denna konvention shall entitle a State Party tion skall berättiga en konvento undertake in the territory of tionsstat att i en annan konanother State the exercise of ventionsstat utöva jurisdiktion jurisdiction and performance och utföra funktioner som är of functions that are reserved förbehållna myndigheterna i exclusively for the authorities denna stat enligt dess natioof that other State by its do- nella lagstiftning. mestic law.

Chapter II Preventive Kapitel II Förebyggande measures åtgärder

Article 5 Preventive anti- Artikel 5 Riktlinjer och mecorruption policies and toder för förebyggande av practices korruption

1. Each State Party shall, in 1. Varje konventionsstat accordance with the funda- skall, i enlighet med grundmental principles of its legal principerna i sin rättsordning, sys tem, develop and imple- utveckla och genomföra eller ment or maintain effective, upprätthålla en effektiv, samcoordinated anti-corruption ordnad antikorruptionspolitik policies that promote the par- som främjar samhällets medticipation of society and re- verkan och återspeglar rättsflect the principles of the rule samhällets principer, korrekt of law, proper management of förvaltning av offentliga anpublic affairs and public prop- gelägenheter och allmän egenerty, integrity, transparency dom, integritet, öppenhet och and accountability. ansvarighet.

2. Each State Party shall en- 2. Varje konventionsstat deavour to establish and pro- skall sträva efter att upprätta mote effective practices aimed och främja effektiva metoder at the prevention of corrup- som syftar till förebyggande av tion. korruption.

3. Each State Party shall en- 3. Varje konventionsstat deavour to periodically evalu- skall sträva efter att regelbunate relevant legal instruments det utvärdera relevanta rättsliga and administrative measures instrument och administrativa with a view to determining åtgärder i syfte att bedöma detheir adequacy to prevent and ras nöjaktighet vid förebygfight corruption. gande och bekämpande av kor-

ruption.

4. States Parties shall, as ap- 4. Varje konventionsstat propriate and in accordance skall på lämpligt sätt och i enwith the fundamental princi- lighet med grundprinciperna i ples of their legal system, col- sin nationella rättsordning

laborate with each other and samarbeta med varandra och with relevant international and med berörda internationella regional organizations in pro- och regionala organisationer i moting and developing the arbetet med att främja och utmeasures referred to in this veckla de åtgärder som avses i article. That collaboration may denna artikel. Samarbetet kan include participation in inter- innefatta deltagande i internanational programmes and pro- tionella program och projekt jects aimed at the prevention som syftar till att förebygga of corruption. korruption.

Article 6 Preventive anti- Artikel 6 Organ för förecorruption body or bodies byggande av korruption

1. Each State Party shall, in 1. Varje konventionsstat accordance with the funda- skall i enlighet med grundprinmental principles of its legal ciperna i sin nationella rättssystem, ensure the existence of ordning tillse att, i den mån det a body or bodies, as appropri- är lämpligt, det finns organ för ate, that prevent corruption by förebyggande av korruption such means as: med hjälp av medel såsom de

följande:

(a) Implementing the poli- a) Att genomföra riktlinjer cies referred to in article 5 of som avses i artikel 5 i denna this Convention and, where konvention och, i tillämpliga appropriate, overseeing and fall, övervaka och samordna coordinating the implementa- genomförandet. tion of those policies;

(b) Increasing and dissemi- b) Att öka och sprida kännenating knowledge about the domen om förebyggande av prevention of corruption. korruption.

2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat grant the body or bodies re- skall tillförsäkra organ som ferred to in paragraph 1 of this avses i punkt 1 i denna artikel article the necessary independ- den oberoende ställning som ence, in accordance with the krävs, i enlighet med grund-

fundamental principles of its principerna i sin nationella legal system, to enable the rättsordning, för att de skall body or bodies to carry out its kunna fullgöra sina uppgifter or their functions effectively effektivt och utan otillbörlig and free from any undue influ- inblandning. Nödvändiga maence. The necessary material teriella resurser och specialiseresources and specialized staff, rad personal, liksom utbildning as well as the training that som personalen kan behöva för such staff may require to carry att fullgöra sina uppgifter, bör out their functions, should be tillhandahållas. provided.

3. Each State Party shall in- 3. Varje konventionsstat form the Secretary-General of skall meddela Förenta natiothe United Nations of the nernas generalsekreterare name and address of the au- namn och adress på myndigthority or authorities that may heter som kan biträda andra assist other States Parties in konventionsstater att utveckla developing and implementing och genomföra särskilda åtgärspecific measures for the pre- der för att förebygga korrupvention of corruption. tion.

Article 7 Public sector Artikel 7 Den offentliga sek-

torn

1. Each State Party shall, 1. Varje konventionsstat where appropriate and in ac- skall, där så är lämpligt och i cordance with the fundamental enlighet med grundprinciperna principles of its legal system, i sin nationella rättsordning, endeavour to adopt, maintain sträva efter att anta, upprättand strengthen systems for the hålla och förstärka system för recruitment, hiring, retention, rekrytering, anställning, bibepromotion and retirement of hållande, befordran och pencivil servants and, where ap- sionering av offentliga tjänspropriate, other non-elected temän och, i förekommande public officials: fall, andra icke-valda offentliga

tjänstemän

(a) That are based on princi- a) som grundas på principles of efficiency, transparency perna om effektivitet, öppenand objective criteria such as het och objektiva kriterier såmerit, equity and aptitude; som förtjänst, opartiskhet och

skicklighet,

(b) That include adequate b) som innefattar nöjaktiga procedures for the selection system för urval och utbildning and training of individuals for av personer som skall inneha public positions considered offentliga poster som bedöms especially vulnerable to cor- vara särskilt sårbara för korruption and the rotation, ruption och, i förekommande where appropriate, of such in- fall, för att förflytta dessa perdividuals to other positions; soner till andra poster

(c) That promote adequate c) som främjar tillräcklig erremuneration and equitable sättning och rättvisa ersättpay scales, taking into account ningsskalor med beaktande av the level of economic devel- varje konventionsstats ekonoopment of the State Party; miska utveckling, och

(d) That promote educa- d) som främjar utbildningstion and training programmes och vidareutbildningsprogram to enable them to meet the re- som gör det möjligt för dessa quirements for the correct, personer att uppfylla kraven på honourable and proper per- att fullgöra offentliga funktioformance of public functions ner på ett rätt, hedervärt och and that provide them with riktigt sätt och som tillhandaspecialized and appropriate håller dem specialiserad och training to enhance their lämplig utbildning för att höja awareness of the risks of cor- deras medvetande om de risker ruption inherent in the per- för korruption som är förenade formance of their functions. med deras yrkesutövning. Så- Such programmes may make dana program får innehålla reference to codes or stan- hänvisningar till tillämpliga dards of conduct in applicable uppförandekoder och uppföareas. randenormer.

2. Each State Party shall also 2. Varje konventionsstat consider adopting appropriate skall även överväga att vidta

legislative and administrative lämpliga lagstiftningsåtgärder measures, consistent with the och administrativa åtgärder objectives of this Convention som är förenliga med denna and in accordance with the konventions syften och med fundamental principles of its grundprinciperna i den natiodomestic law, to prescribe cri- nella rättsordningen för att teria concerning candidature föreskriva normer för kandifor and election to public of- datur för och val till offentliga fice. tjänster.

3. Each State Party shall also 3. Varje konventionsstat consider taking appropriate skall också överväga att vidta legislative and administrative lämpliga lagstiftningsåtgärder measures, consistent with the och administrativa åtgärder objectives of this Convention som är förenliga med denna and in accordance with the konventions syften och med fundamental principles of its grundprinciperna i den natiodomestic law, to enhance nella rättsordningen för att transparency in the funding of förbättra öppenheten i fråga candidatures for elected public om finansiering av kandidatuoffice and, where applicable, rer för valda offentliga tjänster the funding of political parties. och, där så är tillämpligt, finan-

siering av politiska partier.

4. Each State Party shall, in 4. Varje konventionsstat accordance with the funda- skall i enlighet med grundprinmental principles of its do- ciperna i sin nationella rättsmestic law, endeavour to ordning sträva efter att anta, adopt, maintain and upprätthålla och förstärka systrengthen systems that pro- stem som främjar öppenhet mote transparency and prevent och förebygger intressekonconflicts of interest. flikter.

Article 8 Codes of conduct Artikel 8 Uppförandekoder for public officials för offentliga tjänstemän

1. In order to fight corrup- 1. För att bekämpa korruption, each State Party shall tion skall varje konventionsstat

promote, inter alia, integrity, främja bl.a. integritet, hederhonesty and responsibility lighet och ansvarskänsla bland among its public officials, in sina offentliga tjänstemän i enaccordance with the funda- lighet med grundprinciperna i mental principles of its legal sin nationella rättsordning. system.

2. In particular, each State 2. I synnerhet skall varje Party shall endeavour to apply, konventionsstat, inom ramen within its own institutional för sitt institutionella och and legal systems, codes or rättsliga system, sträva efter att standards of conduct for the tillämpa uppförandekoder eller correct, honourable and uppförandenormer för att ofproper performance of public fentliga funktioner skall utövas functions. på ett rätt, hedervärt och rik-

tigt sätt.

3. For the purposes of im- 3. För att genomföra beplementing the provisions of stämmelserna i denna artikel this article, each State Party skall varje konventionsstat, där shall, where appropriate and in så är lämpligt, och i enlighet accordance with the funda- med grundprinciperna i den mental principles of its legal nationella rättsordningen, besystem, take note of the rele- akta initiativ på detta område vant initiatives of regional, in- av regionala, interregionala och terregional and multilateral multilaterala organisationer, organizations, such as the In- såsom den internationella uppternational Code of Conduct förandekoden för offentliga for Public Officials contained tjänstemän, som är intagen i in the annex to General As- bilagan till generalförsamlingsembly resolution 51/59 of 12 ens resolution 51/59 av den 12 December 1996. december 1996.

4. Each State Party shall also 4. Varje konventionsstat consider, in accordance with skall också, i enlighet med the fundamental principles of grundprinciperna i sin natioits domestic law, establishing nella lagstiftning, överväga att measures and systems to fa- vidta åtgärder och införa sycilitate the reporting by public stem för att underlätta för of-

officials of acts of corruption fentliga tjänstemän att anmäla to appropriate authorities, korruptionsgärningar till vewhen such acts come to their derbörande myndigheter, när notice in the performance of de i tjänsten får kännedom om their functions. sådana gärningar.

5. Each State Party shall en- 5. Varje konventionsstat deavour, where appropriate skall, där så är lämpligt och i and in accordance with the enlighet med grundprinciperna fundamental principles of its i sin nationella lagstiftning, domestic law, to establish sträva efter att vidta åtgärder measures and systems requir- och införa system som ålägger ing public officials to make offentliga tjänstemän att inför declarations to appropriate vederbörande myndigheter reauthorities regarding, inter dogöra för bl.a. sin verksamhet alia, their outside activities, utanför tjänsten, sina uppdrag, employment, investments, as- investeringar, tillgångar och väsets and substantial gifts or sentliga gåvor eller förmåner, benefits from which a conflict som skulle kunna ge upphov of interest may result with re- till intressekonflikter i förhålspect to their functions as lande till vederbörandes upppublic officials. gifter som offentlig tjäns-

teman.

6. Each State Party shall 6. Varje konventionsstat consider taking, in accordance skall, i enlighet med grundwith the fundamental princi- principerna i sin nationella lagples of its domestic law, disci- stiftning, överväga disciplinära plinary or other measures eller andra åtgärder mot ofagainst public officials who fentliga tjänstemän som bryter violate the codes or standards mot koder eller normer uppestablished in accordance with rättade i enlighet med denna this article. artikel.

Article 9 Public procurement Artikel 9 Offentlig uppand management of public fi- handling och förvaltning av nances allmänna medel

1. Each State Party shall, in 1. Varje konventionsstat accordance with the funda- skall, i enlighet med grundmental principles of its legal principerna i sin rättsordning, system, take the necessary vidta nödvändiga åtgärder för steps to establish appropriate att införa lämpliga system för systems of procurement, based upphandling, grundade på öpon transparency, competition penhet, konkurrens och oband objective criteria in deci- jektiva kriterier för beslutssion-making, that are effective, fattande, som bl.a. är effektiva inter alia, in preventing cor- för att förebygga korruption. ruption. Such systems, which Sådana system, som får beakta may take into account appro- lämpliga tröskelvärden i sin priate threshold values in their tillämpning, skall bl.a. inriktas application, shall address, inter på följande: alia:

(a) The public distribution a) Att delge allmänheten inof information relating to pro- formation om upphandlingscurement procedures and con- förfaranden och kontrakt, intracts, including information begripet information om inon invitations to tender and fordran av anbud och relevanta relevant or pertinent informa- uppgifter om tilldelning av tion on the award of contracts, kontrakt, som ger potentiella allowing potential tenderers anbudsgivare tillräcklig tid för sufficient time to prepare and att göra upp och lämna in ansubmit their tenders; bud.

(b) The establishment, in b) Att i förväg uppställa villadvance, of conditions for par- kor för deltagande, inbegripet ticipation, including selection kriterier för urval och tilldeland award criteria and tender- ning av kontrakt och regler för ing rules, and their publica- anbud och tillkännagivande av tion; dem.

(c) The use of objective and c) Att tillämpa objektiva och predetermined criteria for på förhand fastställda kriterier

public procurement decisions, för beslut angående offentlig in order to facilitate the subse- upphandling i syfte att underquent verification of the cor- lätta efterföljande kontroll av rect application of the rules or att regler och förfaranden tillprocedures; lämpas korrekt.

(d) An effective system of d) Ett effektivt nationellt domestic review, including an kontrollsystem, innefattande effective system of appeal, to ett effektivt system för överensure legal recourse and klagande för att säkerställa remedies in the event that the rättslig prövning och gottgörules or procedures established relse i de fall där de regler eller pursuant to this paragraph are förfaranden som uppställs ennot followed; ligt bestämmelserna i denna

punkt inte följs.

(e) Where appropriate, e) I förekommande fall, åtmeasures to regulate matters gärder för att reglera frågor regarding personnel responsi- angående personal som är anble for procurement, such as svarig för upphandling, såsom declaration of interest in par- intresseförklaringar i särskilda ticular public procurements, offentliga upphandlingar samt screening procedures and förfaranden för urval av sådan training requirements. personal och utbildningskrav.

2. Each State Party shall, in 2. Varje konventionsstat accordance with the funda- skall, i enlighet med grundmental principles of its legal principerna i sin rättsordning, system, take appropriate meas- vidta lämpliga åtgärder för att ures to promote transparency främja öppenhet och ansvarsand accountability in the man- utkrävande i förvaltning av agement of public finances. allmänna medel. Sådana åtgär- Such measures shall encom- der skall bl.a. omfatta följande: pass, inter alia:

(a) Procedures for the adop- a) Förfaranden för antation of the national budget; gande av statsbudgeten.

(b) Timely reporting on b) Rättidig rapportering om revenue and expenditure; inkomster och utgifter.

(c) A system of accounting c) System för normer för re-

and auditing standards and re- dovisning och revision och lated oversight; härtill hänförlig granskning.

(d) Effective and efficient d) Effektiva och ändamålssystems of risk management enliga system för riskhantering and internal control; and och intern kontroll.

(e) Where appropriate, cor- e) I förekommande fall, åtrective action in the case of gärder för att åstadkomma rätfailure to comply with the re- telse i händelse av bristande quirements established in this efterlevnad av de krav som paragraph. uppställs i denna punkt.

3. Each State Party shall 3. Varje konventionsstat take such civil and administra- skall vidta de civila och admitive measures as may be neces- nistrativa åtgärder som kan sary, in accordance with the vara nödvändiga, i enlighet fundamental principles of its med grundprinciperna i sin nadomestic law, to preserve the tionella lagstiftning, för att integrity of accounting books, skydda och bevara redovisrecords, financial statements ningshandlingar och andra or other documents related to handlingar som gäller offentpublic expenditure and reve- liga utgifter och inkomster och nue and to prevent the falsifi- för att förebygga förfalskning cation of such documents. av sådana handlingar.

Article 10 Public reporting Artikel 10 Information till

allmänheten

Taking into account the need Med beaktande av nödvändigto combat corruption, each heten att bekämpa korruption, State Party shall, in accordance skall varje konventionsstat i with the fundamental princi- enlighet med grundprinciperna ples of its domestic law, take i sin nationella lagstiftning, such measures as may be nec- vidta de åtgärder som kan vara essary to enhance transparency nödvändiga för att öka öppenin its public administration, heten i sin offentliga förvaltincluding with regard to its ning, däribland organisationen, organization, functioning and sättet att fungera och besluts-

decision-making processes, processerna i förekommande where appropriate. Such meas- fall. Dessa åtgärder kan bl.a. ures may include, inter alia: innefatta följande:

(a) Adopting procedures or a) Att anta förfaranden eller regulations allowing members bestämmelser som tillåter allof the general public to obtain, mänheten att i förekommande where appropriate, informa- fall få information om organition on the organization, func- sationen, sättet att fungera och tioning and decision-making beslutsprocesserna i den ofprocesses of its public admini- fentliga förvaltningen och, med stration and, with due regard vederbörlig hänsyn till skyddet for the protection of privacy för privatliv och personuppand personal data, on decisions gifter, om beslut och rättsliga and legal acts that concern åtgärder som berör allmänhemembers of the public; ten.

(b) Simplifying administra- b) I förekommande fall att tive procedures, where appro- förenkla administrativa rutiner priate, in order to facilitate för att underlätta allmänhetens public access to the competent tillgång till behöriga beslutsdecision-making authorities; fattande myndigheter. and

(c) Publishing information, c) Att offentliggöra inforwhich may include periodic mation som kan innefatta rereports on the risks of corrup- gelbundna rapporter om ristion in its public administra- kerna för korruption i den oftion. fentliga förvaltningen.

Article 11 Measures relating Artikel 11 Åtgärder avseende to the judiciary and domare och åklagare prosecution services

1. Bearing in mind the inde- 1. Med beaktande av dompendence of the judiciary and stolarnas självständighet och its crucial role in combating deras centrala roll i korrupcorruption, each State Party tionsbekämpningen skall varje shall, in accordance with the konventionsstat, i enlighet

fundamental principles of its med grundprinciperna i sin nalegal system and without tionella rättsordning och utan prejudice to judicial independ- att påverka domstolarnas obeence, take measures to roende, vidta åtgärder för att strengthen integrity and to förstärka integriteten och föreprevent opportunities for cor- bygga tillfällen till korruption ruption among members of bland domare. Sådana åtgärder the judiciary. Such measures kan omfatta normer för domamay include rules with respect res uppförande. to the conduct of members of the judiciary.

2. Measures to the same ef- 2. Åtgärder med samma verfect as those taken pursuant to kan som de som vidtas enligt paragraph 1 of this article may punkt 1 i denna artikel får inbe introduced and applied föras och tillämpas inom åklawithin the prosecution service garväsendet i konventionsstain those States Parties where it ter där åklagarmyndigheterna does not form part of the judi- inte ingår i domstolsväsendet ciary but enjoys independence utan åtnjuter ett oberoende similar to that of the judicial liknande domstolarnas. service.

Article 12 Private sector Artikel 12 Den privata sek-

torn

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat take measures, in accordance skall vidta åtgärder, i enlighet with the fundamental princi- med grundprinciperna i sin naples of its domestic law, to tionella lagstiftning, för att föprevent corruption involving rebygga korruption som involthe private sector, enhance verar den privata sektorn, föraccounting and auditing stan- bättra normerna för redovisdards in the private sector and, ning och revision i den privata where appropriate, provide sektorn och, i den mån det beeffective, proportionate and hövs, tillhandahålla effektiva, dissuasive civil, administrative proportionella och avskräck-

or criminal penalties for failure ande civila, administrativa eller to comply with such measures. straffrättsliga påföljder för

bristande efterlevnad av sådana bestämmelser. 2. Measures to achieve these 2. Åtgärder för att uppnå

ends may include, inter alia: dessa mål kan bl.a. innefatta

följande:

(a) Promoting cooperation a) Att främja samarbete melbetween law enforcement lan brottsbekämpande organ agencies and relevant private och berörda privata enheter. entities;

(b) Promoting the develop- b) Att främja utvecklande av ment of standards and proce- normer och förfaranden som dures designed to safeguard syftar till att säkra de berörda the integrity of relevant pri- privata enheternas integritet, vate entities, including codes innefattande uppförandekoder of conduct for the correct, för att på ett rätt, hedervärt honourable and proper per- och riktigt sätt utöva affärsformance of the activities of verksamhet och hithörande business and all relevant pro- yrken och att förebygga intresfessions and the prevention of sekonflikter och främja tillconflicts of interest, and for lämpning av god affärssed the promotion of the use of inom näringslivet och i kongood commercial practices traktsförbindelser mellan näramong businesses and in the ingslivet och staten. contractual relations of businesses with the State;

(c) Promoting transparency c) Att främja öppenhet among private entities, in- bland privata enheter, därcluding, where appropriate, ibland, i den mån det behövs, measures regarding the iden- åtgärder avseende identiteten tity of legal and natural per- hos juridiska och fysiska persons involved in the establish- soner som medverkar i etablement and management of cor- ring och drift av företag. porate entities;

(d) Preventing the misuse d) Att förebygga missbruk

of procedures regulating pri- av regelsystemen för privata vate entities, including proce- enheter, innefattande förfarandures regarding subsidies and den avseende bidrag och tilllicences granted by public au- stånd som beviljas av offentliga thorities for commercial ac- myndigheter för affärsverktivities; samhet.

(e) Preventing conflicts of e) Att förebygga intresseinterest by imposing restric- konflikter genom att införa betions, as appropriate and for a gränsningar, när så är lämpligt reasonable period of time, on och för en skälig tid, i fråga om the professional activities of tidigare offentliga tjänstemäns former public officials or on yrkesverksamhet eller för att the employment of public offi- anställa offentliga tjänstemän cials by the private sector after inom den privata sektorn efter their resignation or retirement, uppsägning eller pensionering, where such activities or em- där sådan verksamhet eller anployment relate directly to the ställning står i direkt samband functions held or supervised med uppgifter som har utövats by those public officials during eller övervakats av dessa oftheir tenure; fentliga tjänstemän när de var i

tjänst.

(f) Ensuring that private en- f) Att säkerställa att privata terprises, taking into account företag, med beaktande av detheir structure and size, have ras struktur och storlek, har sufficient internal auditing nöjaktig internrevision till controls to assist in preventing hjälp för att förebygga och and detecting acts of corrup- uppdaga korruptionsgärningar tion and that the accounts and och att den redovisning och de required financial statements redovisningshandlingar som of such private enterprises are krävs för sådana privata företag subject to appropriate auditing revideras och bestyrks i vederand certification procedures. börlig ordning.

3. In order to prevent cor- 3. För att förhindra korrupruption, each State Party shall tion skall varje konventionsstat take such measures as may be vidta de åtgärder som kan vara necessary, in accordance with nödvändiga, i enlighet med sin

its domestic laws and regula- nationella lagstiftning och betions regarding the mainte- stämmelser om bokföring, nance of books and records, bokföringsmaterial, årsredovisfinancial statement disclosures ningens innehåll samt normer and accounting and auditing för redovisning och revision standards, to prohibit the fol- för att förbjuda följande gärlowing acts carried out for the ningar i syfte att begå något av purpose of committing any of de brott som straffbeläggs i the offences established in ac- enlighet med denna konvencordance with this Conven- tion: tion:

(a) The establishment of a) Att upprätta icke bokoff-the-books accounts; förda konton.

(b) The making of off-the- b) Att utföra transaktioner books or inadequately identi- som inte bokförs eller inte kan fied transactions; tillräckligt identifieras.

(c) The recording of non- c) Att bokföra fiktiva utgifexistent expenditure; ter.

(d) The entry of liabilities d) Att bokföra skulder med with incorrect identification of felaktigt angivande av skuldertheir objects; nas uppkomst.

(e) The use of false docu- e) Att bruka falska handments; and lingar.

(f) The intentional destruc- f) Att uppsåtligt förstöra retion of bookkeeping docu- dovisningshandlingar tidigare ments earlier than foreseen by än vad som förutsetts i lagstiftthe law. ningen.

4. Each State Party shall dis- 4. En konventionsstat får allow the tax deductibility of inte tillåta skatteavdrag för utexpenses that constitute gifter för bestickning, eftersom bribes, the latter being one of det sistnämnda är en av bethe constituent elements of ståndsdelarna i de överträdelser the offences established in ac- som straffbeläggs i enlighet cordance with articles 15 and med artiklarna 15 och 16 i 16 of this Convention and, denna konvention och, i förewhere appropriate, other ex- kommande fall, andra utgifter

penses incurred in furtherance som uppstår vid främjande av of corrupt conduct. korrumperat beteende.

Article 13 Participation of Artikel 13 Samhällets medsociety verkan

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat take appropriate measures, skall vidta lämpliga åtgärder, within its means and in accor- inom ramen för sina möjlighedance with fundamental prin- ter och i enlighet med grundciples of its domestic law, to principerna i sin nationella lagpromote the active participa- stiftning, för att främja aktiv tion of individuals and groups medverkan av enskilda persooutside the public sector, such ner och grupper utanför den as civil society, non- offentliga sektorn, såsom det governmental organizations civila samhället, enskilda orand community-based organi- ganisationer och samhällsbazations, in the prevention of serade organisationer, i föreand the fight against corrup- byggande av och kamp mot tion and to raise public aware- korruption och för att höja ness regarding the existence, allmänhetens medvetande om causes and gravity of and the förekomsten av, orsakerna till threat posed by corruption. och allvaret i det hot som kor- This participation should be ruptionen utgör. Denna medstrengthened by such meas- verkan bör förstärkas med såures as: dana åtgärder som de följande:

(a) Enhancing the transpar- a) Ökad öppenhet i beslutsency of and promoting the processerna och främjande av contribution of the public to allmänhetens medverkan i dem. decision-making processes;

(b) Ensuring that the public b) Säkerställande av att allhas effective access to infor- mänheten har effektiv tillgång mation; till information.

(c) Undertaking public in- c) Informationsverksamhet formation activities that con- riktad till allmänheten som bitribute to non-tolerance of drar till att korruption inte to-

corruption, as well as public lereras och utbildningsprogram education programmes, in- för allmänheten, innefattande cluding school and university läroplaner för skolor och unicurricula; versitet.

(d) Respecting, promoting d) Beaktande, främjande och and protecting the freedom to skyddande av rätten att söka, seek, receive, publish and dis- ta emot, offentliggöra och seminate information con- sprida information om korcerning corruption. That free- ruption. Denna rätt får underdom may be subject to certain kastas vissa inskränkningar, restrictions, but these shall men de får endast vara sådana only be such as are provided som anges i lag och som är for by law and are necessary: nödvändiga i) för att trygga (i) For respect of the rights or respekten för andra personers reputations of others; (ii) For rättigheter eller anseende, ii) the protection of national se- för att skydda nationell säkercurity or ordre public or of het, allmän ordning, folkhälsa public health or morals. eller moral.

2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat take appropriate measures to skall vidta lämpliga åtgärder för ensure that the relevant anti- att tillse att de korruptionsbecorruption bodies referred to kämpande organ som avses i in this Convention are known denna konvention är allmänt to the public and shall provide kända samt tillgodose tillgång access to such bodies, where till sådana organ, när så behövs, appropriate, for the reporting, för anmälningar, inklusive anoincluding anonymously, of any nyma sådana, om händelser incidents that may be consid- som skulle kunna bedömas ered to constitute an offence som brott som straffbeläggs i established in accordance with enlighet med denna konventhis Convention. tion.

Article 14 Measures to Artikel 14 Åtgärder för att prevent money-laundering förebygga penningtvätt

1. Each State Party shall: 1. Varje konventionsstat

skall göra följande:

(a) Institute a comprehen- a) Inom sin behörighet i syfsive domestic regulatory and te att avskräcka från och uppsupervisory regime for banks täcka all slags penningtvätt, and non-bank financial insti- införa ett vittomfattande retutions, including natural or gelverk för reglering och överlegal persons that provide for- vakning av banker och andra mal or informal services for finansiella institutioner, innethe transmission of money or fattande fysiska och juridiska value and, where appropriate, personer som erbjuder forother bodies particularly sus- mella eller informella tjänster ceptible to money-laundering, för överföring av pengar eller within its competence, in or- värden, och, när så är lämpligt, der to deter and detect all andra enheter som särskilt kan forms of money-laundering, utnyttjas för penningtvätt. which regime shall emphasize Detta regelverk skall särskilt requirements for customer framhäva kraven på identifieand, where appropriate, bene- ring av kunder och, i föreficial owner identification, re- kommande fall, av förmånstacord-keeping and the report- gare samt registrering av och ing of suspicious transactions; rapportering om misstänkta

transaktioner.

(b) Without prejudice to ar- b) Utan att det påverkar article 46 of this Convention, tikel 46 i denna konvention, ensure that administrative, tillse att administrativa, norregulatory, law enforcement mativa och brottsbekämpande and other authorities dedi- myndigheter samt andra myncated to combating money- digheter som har till uppgift laundering (including, where att bekämpa penningtvätt (därappropriate under domestic ibland domstolsväsendet, när law, judicial authorities) have så är lämpligt enligt nationell the ability to cooperate and lagstiftning) skall kunna samexchange information at the arbeta och utbyta information national and international lev- på det nationella och inels within the conditions pre- ternationella planet enligt de scribed by its domestic law förutsättningar som stipuleras i

and, to that end, shall consider deras nationella lagstiftning the establishment of a financial och att de i det syftet skall intelligence unit to serve as a överväga frågan om inrättande national centre for the collec- av ett underrättelseorgan som tion, analysis and dissemina- skall tjäna som nationellt centtion of information regarding rum för insamling, analys och potential money-laundering. spridning av information om

eventuell penningtvätt.

2. States Parties shall con- 2. Konventionsstaterna skall sider implementing feasible överväga vilka åtgärder som measures to detect and moni- kan vidtas för att upptäcka och tor the movement of cash and övervaka rörelser av kontanta appropriate negotiable instru- medel och överlåtbara värdements across their borders, papper över sina gränser med subject to safeguards to ensure förbehåll för garantier för att proper use of information and trygga en riktig användning av without impeding in any way information, dock utan att på the movement of legitimate något sätt förhindra tillåtna capital. Such measures may kapitalrörelser. Sådana åtgärder include a requirement that in- kan innefatta krav på att fydividuals and businesses report siska personer och juridiska the cross-border transfer of personer rapporterar gränssubstantial quantities of cash överskridande överföringar av and appropriate negotiable in- betydande summor av konstruments. tanta medel och överlåtbara

värdepapper.

3. States Parties shall con- 3. Konventionsstaterna skall sider implementing appropri- överväga lämpliga åtgärder för ate and feasible measures to att av finansiella institutioner, require financial institutions, inkluderade sådana som överincluding money remitters: för pengar, kräva följande:

(a) To include on forms for a) Att i formulär för elektrothe electronic transfer of funds nisk överföring av penningmeand related messages accurate del och likartade meddelanden and meaningful information medta preciserade och begripon the originator; liga uppgifter om upphovs-

mannen.

(b) To maintain such infor- b) Att bibehålla dessa uppmation throughout the pay- gifter genom hela betalningsment chain; and kedjan.

(c) To apply enhanced scru- c) Att tillämpa skärpt kontiny to transfers of funds that troll av överföring av pendo not contain complete in- ningmedel som saknar fullformation on the originator. ständiga uppgifter om ur-

sprunget.

4. In establishing a domestic 4. När konventionsstaterna regulatory and supervisory re- upprättar ett nationellt regelgime under the terms of this verk för reglering och övervakarticle, and without prejudice ning i enlighet med denna artito any other article of this kel, vilket inte skall inkräkta på Convention, States Parties are någon annan artikel i denna called upon to use as a guide- konvention, skall de som riktline the relevant initiatives of linjer utnyttja ifrågakommande regional, interregional and initiativ av regionala, interregimultilateral organizations onala och multilaterala organiagainst money-laundering. sationer för bekämpande av

penningtvätt.

5. States Parties shall en- 5. Konventionsstaterna skall deavour to develop and pro- sträva efter att utveckla och mote global, regional, subre- främja globalt, regionalt, subgional and bilateral coopera- regionalt och bilateralt samtion among judicial, law en- arbete mellan judiciella mynforcement and financial regu- digheter, brottsbekämpande latory authorities in order to myndigheter och ekonomiska combat money-laundering. kontrollmyndigheter för att

bekämpa penningtvätt.

Chapter III Criminalization Kapitel III Kriminalisering och and law enforcement åtgärder för brottsbekämpning

Article 15 Bribery of national Artikel 15 Mutbrott och bepublic officials stickning av nationella of-

fentliga tjänstemän

Each State Party shall adopt Varje konventionsstat skall such legislative and other vidta nödvändiga lagstiftningsmeasures as may be necessary åtgärder och andra åtgärder för to establish as criminal of- att straffbelägga följande gärfences, when committed in- ningar när de begås uppsåtlitentionally: gen:

(a) The promise, offering or a) Att utlova, erbjuda eller giving, to a public official, di- lämna en offentlig tjänsteman, rectly or indirectly, of an un- direkt eller indirekt, en otilldue advantage, for the official börlig förmån för honom eller himself or herself or another henne själv eller annan person person or entity, in order that eller enhet för att han eller hon the official act or refrain from skall vidta eller underlåta att acting in the exercise of his or vidta en åtgärd i tjänsten. her official duties;

(b) The solicitation or ac- b) En offentlig tjänstemans ceptance by a public official, begäran om eller mottagande directly or indirectly, of an un- av, direkt eller indirekt, en due advantage, for the official otillbörlig förmån för honom himself or herself or another eller henne själv eller för annan person or entity, in order that person eller enhet, för att han the official act or refrain from eller hon skall vidta eller unacting in the exercise of his or derlåta att vidta en åtgärd i her official duties. tjänsten.

Article 16 Bribery of foreign Artikel 16 Mutbrott och bepublic officials and officials stickning av utländska ofof public international fentliga tjänstemän och organizations tjänstemän i offentliga in-

ternationella organisationer

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat adopt such legislative and skall vidta nödvändiga lagstiftother measures as may be nec- ningsåtgärder och andra åtessary to establish as a criminal gärder för att straffbelägga att offence, when committed in- uppsåtligen utlova, erbjuda eltentionally, the promise, offer- ler lämna en utländsk offentlig ing or giving to a foreign pub- tjänsteman eller en tjänsteman lic official or an official of a i en offentlig internationell orpublic international organiza- ganisation, direkt eller indirekt, tion, directly or indirectly, of en otillbörlig förmån för hoan undue advantage, for the nom eller henne själv eller för official himself or herself or en annan person eller enhet, another person or entity, in för att tjänstemannen skall vidorder that the official act or ta eller underlåta att vidta en refrain from acting in the exer- åtgärd i tjänsten i syfte att få cise of his or her official du- till stånd eller behålla en affärsties, in order to obtain or re- förbindelse eller en annan tain business or other undue otillbörlig förmån med avseadvantage in relation to the ende på genomförande av inconduct of international busi- ternationella affärer. ness.

2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat consider adopting such legisla- skall överväga att vidta nödtive and other measures as may vändiga lagstiftningsåtgärder be necessary to establish as a och andra åtgärder för att criminal offence, when com- straffbelägga att en utländsk mitted intentionally, the so- offentlig tjänsteman eller en licitation or acceptance by a tjänsteman i en offentlig inforeign public official or an ternationell organisation, diofficial of a public interna- rekt eller indirekt, uppsåtligen tional organization, directly or begär eller mottar en otillbörlig

indirectly, of an undue advan- förmån för honom eller henne tage, for the official himself or själv eller för en annan person herself or another person or eller enhet, för att tjänstemanentity, in order that the official nen skall vidta eller underlåta act or refrain from acting in att vidta en åtgärd i tjänsten. the exercise of his or her official duties.

Article 17 Embezzlement, Artikel 17 Offentlig tjänsmisappropriation or other temans förskingring och diversion of property by a annat otillåtet förfogande public official över egendom

Each State Party shall adopt Varje konventionsstat skall such legislative and other vidta nödvändiga lagstiftningsmeasures as may be necessary åtgärder och andra åtgärder för to establish as criminal of- att straffbelägga uppsåtlig förfences, when committed in- skingring och annat otillåtet tentionally, the embezzlement, förfogande över egendom, allmisappropriation or other di- männa eller privata tillgångar version by a public official for eller värdepapper eller andra his or her benefit or for the värdesaker som anförtrotts hobenefit of another person or nom eller henne på grund av entity, of any property, public hans eller hennes ställning, beor private funds or securities gången av en offentlig tjänsteor any other thing of value man till förmån för honom elentrusted to the public official ler henne själv eller för annan by virtue of his or her posi- person eller enhet. tion.

Article 18 Trading in Artikel 18 Handel med ininfluence flytande

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall adopting such legislative and överväga att vidta nödvändiga

other measures as may be nec- lagstiftningsåtgärder och andra essary to establish as criminal åtgärder för att straffbelägga offences, when committed in- följande gärningar när de begås tentionally: uppsåtligen:

(a) The promise, offering or a) Att utlova, erbjuda eller giving to a public official or lämna en offentlig tjänsteman any other person, directly or eller någon annan person, diindirectly, of an undue advan- rekt eller indirekt, en otillbörtage in order that the public lig förmån för att denne skall official or the person abuse his missbruka sitt verkliga eller or her real or supposed influ- förmodade inflytande i syfte ence with a view to obtaining att från en förvaltning eller en from an administration or offentlig myndighet i konvenpublic authority of the State tionsstaten få till stånd en Party an undue advantage for otillbörlig förmån för den perthe original instigator of the son som har anstiftat gäract or for any other person; ningen eller för någon annan

person.

(b) The solicitation or ac- b) Att en offentlig tjänsteceptance by a public official or man eller någon annan person, any other person, directly or direkt eller indirekt, begär eller indirectly, of an undue advan- mottar en otillbörlig förmån tage for himself or herself or för den offentliga tjänstemanfor another person in order nen själv eller för någon annan, that the public official or the för att tjänstemannen respekperson abuse his or her real or tive den andra personen skall supposed influence with a view missbruka sitt verkliga eller to obtaining from an admini- förmodade inflytande i syfte stration or public authority of att erhålla en otillbörlig förmån the State Party an undue ad- från en förvaltning eller en ofvantage. fentlig myndighet i konven-

tionsstaten.

Article 19 Abuse of functions Artikel 19 Missbruk av

tjänsteställning

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall adopting such legislative and överväga att vidta nödvändiga other measures as may be nec- lagstiftningsåtgärder och andra essary to establish as a criminal åtgärder för att straffbelägga offence, when committed in- uppsåtligt missbruk av tjänstetentionally, the abuse of func- ställning, dvs. att en offentlig tions or position, that is, the tjänsteman vid utövandet av performance of or failure to sina funktioner i strid med lagperform an act, in violation of stiftningen vidtar eller underlaws, by a public official in the låter att vidta en åtgärd i syfte discharge of his or her func- att uppnå en otillbörlig förmån tions, for the purpose of ob- för tjänstemannen själv eller taining an undue advantage for för annan person eller enhet. himself or herself or for another person or entity.

Article 20 Illicit enrichment Artikel 20 Olagligt berikande

Subject to its constitution and Varje konventionsstat skall i the fundamental principles of enlighet med sin grundlag och its legal system, each State grundprinciperna i sin rätts- Party shall consider adopting ordning, överväga att vidta such legislative and other nödvändiga lagstiftningsåtgärmeasures as may be necessary der och andra åtgärder för att to establish as a criminal of- straffbelägga uppsåtligt olagligt fence, when committed inten- berikande, dvs. en väsentlig tionally, illicit enrichment, ökning av en offentlig tjänstethat is, a significant increase in mans tillgångar som han eller the assets of a public official hon inte på ett rimligt sätt kan that he or she cannot reasona- förklara i förhållande till sina bly explain in relation to his or lagliga inkomster. her lawful income.

Article 21 Bribery in the Artikel 21 Korruption i den private sector privata sektorn

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall adopting such legislative and överväga att vidta nödvändiga other measures as may be nec- lagstiftningsåtgärder och andra essary to establish as criminal åtgärder för att straffbelägga offences, when committed in- följande gärningar när de begås tentionally in the course of uppsåtligen och i tjänsteutöveconomic, financial or com- ningen i ekonomisk, finansiell mercial activities: eller kommersiell verksamhet:

(a) The promise, offering or a) Att direkt eller indirekt giving, directly or indirectly, utlova, erbjuda eller lämna en of an undue advantage to any otillbörlig förmån till någon person who directs or works, som, i vilken egenskap som in any capacity, for a private helst, leder eller arbetar för ensector entity, for the person heter i den privata sektorn, till himself or herself or for an- förmån för personen själv eller other person, in order that he för någon annan person, i syfte or she, in breach of his or her att personen i strid med hans duties, act or refrain from act- eller hennes plikt skall vidta ing; eller underlåta att vidta en åt-

gärd.

(b) The solicitation or ac- b) Att en person, som i vilceptance, directly or indi- ken egenskap som helst leder rectly, of an undue advantage eller arbetar för enheter i den by any person who directs or privata sektorn, direkt eller works, in any capacity, for a indirekt begär eller tar emot en private sector entity, for the otillbörlig förmån till förmån person himself or herself or för personen själv eller för nåfor another person, in order gon annan person, i syfte att that he or she, in breach of his personen i strid med hans eller or her duties, act or refrain hennes plikt skall vidta eller from acting. underlåta att vidta en åtgärd.

Article 22 Embezzlement of Artikel 22 Förskingring av property in the private sector egendom i den privata sek-

torn

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall adopting such legislative and överväga att vidta nödvändiga other measures as may be nec- lagstiftningsåtgärder och andra essary to establish as a criminal åtgärder för att straffbelägga offence, when committed in- förskingring av egendom, pritentionally in the course of vata tillgångar eller värdepapeconomic, financial or com- per eller andra värdesaker som mercial activities, embezzle- anförtrotts någon i kraft av ment by a person who directs hans eller hennes ställning som or works, in any capacity, in a begås uppsåtligen och i tjänsprivate sector entity of any teutövningen i ekonomisk, fiproperty, private funds or se- nansiell eller kommersiell verkcurities or any other thing of samhet av en person som, i vilvalue entrusted to him or her ken egenskap som helst, leder by virtue of his or her posi- eller arbetar för enheter i den tion. privata sektorn.

Article 23 Laundering of Artikel 23 Tvätt av vinning proceeds of crime av brott

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat adopt, in accordance with fun- skall, i enlighet med grunddamental principles of its do- principerna i sin nationella lagmestic law, such legislative and stiftning, vidta nödvändiga lagother measures as may be nec- stiftningsåtgärder och andra essary to establish as criminal åtgärder för att straffbelägga offences, when committed in- följande gärningar när de begås tentionally: uppsåtligen:

(a) (i) The conversion or a) i) Att omsätta eller övertransfer of property, knowing låta egendom med vetskap om that such property is the pro- att den utgör vinning av brott, ceeds of crime, for the purpose om det sker för att dölja eller

of concealing or disguising the maskera egendomens olagliga illicit origin of the property or ursprung eller för att hjälpa nåof helping any person who is gon som är delaktig i förbrotinvolved in the commission of tet att undandra sig de rättsliga the predicate offence to evade följderna av sin gärning. the legal consequences of his or her action;

(ii) The concealment or dis- ii) Att dölja eller maskera guise of the true nature, egendomens rätta art, ursource, location, disposition, sprung, var den finns, förfomovement or ownership of or gandet över den, förflyttning rights with respect to prop- av den eller av äganderätten erty, knowing that such prop- eller annan rätt till den med erty is the proceeds of crime; vetskap om att egendomen ut-

gör vinning av brott.

(b) Subject to the basic con- b) Med reservation för princepts of its legal system: ciperna i den nationella rätts-

ordningen:

(i) The acquisition, posses- i) förvärv, innehav eller ansion or use of property, know- vändning av egendom med veting, at the time of receipt, that skap vid tidpunkten för mottasuch property is the proceeds gandet om att egendomen utof crime; gjorde vinning av brott,

(ii) Participation in, associa- ii) medverkan, anstiftan eller tion with or conspiracy to stämpling till sådana brott, förcommit, attempts to commit sök, medhjälp eller främjande and aiding, abetting, facilitat- av brott som straffbeläggs i ening and counselling the com- lighet med denna artikel. mission of any of the offences established in accordance with this article.

2. For purposes of imple- 2. För att genomföra eller menting or applying paragraph tillämpa punkt 1 i denna artikel 1 of this article:

(a) Each State Party shall a) skall varje konventionsseek to apply paragraph 1 of stat sträva efter att tillämpa

this article to the widest range punkt 1 i denna artikel på of predicate offences; största möjliga omfattning av

förbrott,

(b) Each State Party shall b) skall varje konventionsinclude as predicate offences at stat som ett förbrott inkludera a minimum a comprehensive minst ett flertal av de brott range of criminal offences es- som straffbeläggs i enlighet tablished in accordance with med denna konvention, this Convention;

(c) For the purposes of sub- c) för de syften som avses i paragraph (b) above, predicate b ovan skall förbrott innefatta offences shall include offences brott som förövats både inom committed both within and och utom ifrågavarande konoutside the jurisdiction of the ventionsstats jurisdiktion. State Party in question. How- Brott som förövats utanför en ever, offences committed out- stats jurisdiktion skall utgöra side the jurisdiction of a State ett förbrott endast när den ak- Party shall constitute predicate tuella gärningen är ett brott offences only when the rele- enligt lagstiftningen i den stat vant conduct is a criminal of- där den förövades och skulle fence under the domestic law utgöra ett brott i den konvenof the State where it is com- tionsstat som genomför eller mitted and would be a criminal tillämpar denna artikel, om offence under the domestic brottet hade förövats där. law of the State Party implementing or applying this article had it been committed there;

(d) Each State Party shall d) Varje konventionsstat furnish copies of its laws that skall förse Förenta nationernas give effect to this article and of generalsekreterare med de lagar any subsequent changes to som förverkligar denna artikel such laws or a description och ändringar i dem eller en thereof to the Secretary-Gen- beskrivning av dem. eral of the United Nations;

(e) If required by funda- e) Om så krävs enligt princi-

mental principles of the do- perna i en konventionsstats mestic law of a State Party, it nationella lagstiftning, får det may be provided that the of- föreskrivas att brott som avses fences set forth in paragraph 1 i punkt 1 i denna artikel inte of this article do not apply to skall gälla för dem som har bethe persons who committed gått förbrottet. the predicate offence.

Article 24 Concealment Artikel 24 Häleri

Without prejudice to the pro- Utan att det påverkar tillämpvisions of article 23 of this ningen av bestämmelserna i Convention, each State Party artikel 23 i denna konvention, shall consider adopting such skall varje konventionsstat legislative and other measures överväga att vidta nödvändiga as may be necessary to estab- lagstiftningsåtgärder eller andlish as a criminal offence, ra åtgärder för att straffbelägga when committed intentionally att någon, efter det att ett after the commission of any of brott som straffbeläggs i enligthe offences established in ac- het med denna konvention har cordance with this Conven- förövats utan att han eller hon tion without having partici- har deltagit i brottet uppsåtlipated in such offences, the gen döljer eller fortsätter att concealment or continued re- förvara egendom med vetskap tention of property when the om att den härrör från något av person involved knows that de brott som straffbeläggs ensuch property is the result of ligt denna konvention. any of the offences established in accordance with this Convention.

Article 25 Obstruction of Artikel 25 Hindrande av justice rättvisan

Each State Party shall adopt Varje konventionsstat skall

such legislative and other vidta nödvändiga lagstiftningsmeasures as may be necessary åtgärder och andra åtgärder för to establish as criminal of- att straffbelägga följande gärfences, when committed in- ningar när de begås uppsåtlitentionally: gen:

(a) The use of physical a) Att använda fysiskt våld, force, threats or intimidation hot eller trakasserier eller att or the promise, offering or utlova, erbjuda eller lämna en giving of an undue advantage otillbörlig förmån för att framto induce false testimony or to kalla falskt vittnesmål eller för interfere in the giving of testi- att påverka vittnesmål eller fömony or the production of reteende av bevis i rättegång evidence in a proceeding in angående brott som är straffrelation to the commission of belagda i enlighet med denna offences established in accor- konvention. dance with this Convention;

(b) The use of physical b) Att använda fysiskt våld, force, threats or intimidation hot eller trakasserier för att to interfere with the exercise påverka en domare eller en of official duties by a justice or tjänsteman i en brottsbekämlaw enforcement official in re- pande myndighet i dennes lation to the commission of tjänsteutövning i fråga om offences established in accor- brott som är straffbelagda i dance with this Convention. enlighet med denna konven- Nothing in this subparagraph tion. Ingenting i detta stycke shall prejudice the right of skall påverka konventionssta- States Parties to have legisla- ternas rätt att ha lagstiftning tion that protects other cate- som skyddar andra kategorier gories of public official. av offentliga tjänstemän.

Article 26 Liability of legal Artikel 26 Juridiska personers persons ansvarighet

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat adopt such measures as may be skall, i enlighet med grundsatnecessary, consistent with its serna i sin rättsordning, vidta

legal principles, to establish nödvändiga åtgärder för att the liability of legal persons juridiska personer skall kunna for participation in the of- ställas till ansvar för medverfences established in accor- kan i gärningar som straffbedance with this Convention. läggs i enlighet med denna

konvention.

2. Subject to the legal prin- 2. Beroende på konventionsciples of the State Party, the statens rättsordning kan juriliability of legal persons may diska personers ansvar vara be criminal, civil or adminis- straffrättsligt, civilrättsligt eller trative. förvaltningsrättsligt.

3. Such liability shall be 3. Ansvarigheten skall inte without prejudice to the inverka på det straffrättsliga criminal liability of the natural ansvaret för de fysiska persopersons who have committed ner som har gjort sig skyldiga the offences. till brotten.

4. Each State Party shall, in 4. Varje konventionsstat particular, ensure that legal skall särskilt tillse att juridiska persons held liable in accor- personer som ställs till ansvar i dance with this article are sub- enlighet med denna artikel ject to effective, proportionate ådöms effektiva, proportionerand dissuasive criminal or non- liga och avskräckande straffcriminal sanctions, including rättsliga eller icke-straffrättsmonetary sanctions. liga påföljder, innefattande

ekonomiska påföljder.

Article 27 Participation and Artikel 27 Medverkan och attempt försök

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat adopt such legislative and skall vidta nödvändiga lagstiftother measures as may be nec- ningsåtgärder och andra åtessary to establish as a criminal gärder för att, i enlighet med offence, in accordance with its sin nationella lagstiftning, domestic law, participation in straffbelägga medverkan i vilany capacity such as an accom- ken egenskap som helst som

plice, assistant or instigator in medbrottsling, medhjälpare an offence established in ac- eller anstiftare av ett brott som cordance with this Conven- är straffbelagt i enlighet med tion. denna konvention.

2. Each State Party may 2. Varje konventionsstat får adopt such legislative and vidta nödvändiga lagstiftningsother measures as may be nec- åtgärder och andra åtgärder för essary to establish as a criminal att, i enlighet med sin natiooffence, in accordance with its nella lagstiftning, straffbelägga domestic law, any attempt to försök att begå ett brott som commit an offence established straffbeläggs enligt denna konin accordance with this Con- vention. vention.

3. Each State Party may 3. Varje konventionsstat får adopt such legislative and vidta nödvändiga lagstiftningsother measures as may be nec- åtgärder och andra åtgärder för essary to establish as a criminal att, i enlighet med sin natiooffence, in accordance with its nella lagstiftning, straffbelägga domestic law, the preparation förberedelse till ett brott som for an offence established in straffbeläggs i enlighet med accordance with this Conven- denna konvention. tion.

Article 28 Knowledge, intent Artikel 28 Vetskap, uppsåt and purpose as elements of och syfte an offence

Knowledge, intent or purpose Vetskap, uppsåt och syfte som required as an element of an fordras som rekvisit för brott offence established in accor- som straffbeläggs i enlighet dance with this Convention med denna konvention får fastmay be inferred from objective ställas med hjälp av objektiva factual circumstances. omständigheter.

Article 29 Statute of Artikel 29 Preskriptionsregler limitations

Each State Party shall, where Varje konventionsstat skall, appropriate, establish under its när så är lämpligt, i sin natiodomestic law a long statute of nella lagstiftning föreskriva en limitations period in which to lång preskriptionstid inom vilcommence proceedings for ken rättsligt förfarande skall ha any offence established in ac- inletts för brott som straffbecordance with this Conven- läggs enligt denna konvention tion and establish a longer och föreskriva en ännu längre statute of limitations period or preskriptionstid eller möjlighet provide for the suspension of att bryta preskriptionen när the statute of limitations den misstänkta personen har where the alleged offender has undandragit sig lagföring. evaded the administration of justice.

Article 30 Prosecution, Artikel 30 Lagföring, rätteadjudication and sanctions gång och påföljder

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat make the commission of an skall för brott som straffbeoffence established in accor- läggs enligt denna konvention dance with this Convention ha påföljder som tar hänsyn till liable to sanctions that take brottets svårhet. into account the gravity of that offence.

2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat take such measures as may be skall, i enlighet med sin rättsnecessary to establish or main- ordning och sina konstitutiotain, in accordance with its nella principer, vidta nödvänlegal system and constitutional diga åtgärder för att upprätta principles, an appropriate bal- eller bibehålla, en lämplig avance between any immunities vägning mellan immunitet och or jurisdictional privileges ac- privilegier som dess offentliga

corded to its public officials tjänstemän åtnjuter för sin for the performance of their tjänsteutövning och möjfunctions and the possibility, ligheten, när så är nödvändigt, when necessary, of effectively att effektivt utreda, lagföra och investigating, prosecuting and avdöma brott som straffadjudicating offences estab- beläggs i enlighet med denna lished in accordance with this konvention. Convention.

3. Each State Party shall en- 3. Varje konventionsstat deavour to ensure that any dis- skall sträva efter att säkerställa cretionary legal powers under att sådan diskretionär prövits domestic law relating to the ningsrätt som är föreskriven i prosecution of persons for dess nationella lagstiftning för offences established in accor- lagföring av personer för brott dance with this Convention som straffbeläggs i enlighet are exercised to maximize the med denna konvention tillämeffectiveness of law enforce- pas på ett sådant sätt att bement measures in respect of kämpningen av dessa brott blir those offences and with due så effektiv som möjligt och att regard to the need to deter the vederbörlig hänsyn tas till becommission of such offences. hovet att avskräcka från för-

övandet av sådana brott.

4. In the case of offences es- 4. I fråga om brott som tablished in accordance with straffbeläggs i enlighet med this Convention, each State denna konvention, skall varje Party shall take appropriate konventionsstat vidta lämpliga measures, in accordance with åtgärder, i överensstämmelse its domestic law and with due med sin nationella lagstiftning regard to the rights of the de- och med vederbörlig hänsyn fence, to seek to ensure that till rätten till försvar, för att conditions imposed in con- söka säkerställa att de villkor nection with decisions on re- som gäller med avseende på lease pending trial or appeal beslut om tillfällig frigivning i take into consideration the avvaktan på rättegång eller need to ensure the presence of överklagande beaktar nödvänthe defendant at subsequent digheten att säkerställa att den

criminal proceedings. åtalade är närvarande vid ef-

terföljande brottmålsrätte-

gångar.

5. Each State Party shall 5. Varje konventionsstat take into account the gravity skall beakta den allvarliga kaof the offences concerned raktären hos de aktuella brotwhen considering the eventu- ten när den bedömer frågan om ality of early release or parole eventuell tidig eller villkorlig of persons convicted of such frigivning av personer som offences. dömts för sådana brott.

6. Each State Party, to the 6. Varje konventionsstat extent consistent with the fun- skall, i den utsträckning det är damental principles of its legal förenligt med grundprincisystem, shall consider estab- perna i dess rättsordning, överlishing procedures through väga att införa förfaranden gewhich a public official accused nom vilka en offentlig tjänsteof an offence established in man som är anklagad för ett accordance with this Conven- brott som straffbeläggs i enligtion may, where appropriate, het med denna konvention får, be removed, suspended or re- när så är lämpligt, avskedas, assigned by the appropriate suspenderas eller omplaceras av authority, bearing in mind re- behörig myndighet, med bespect for the principle of the aktande av oskuldspresumtiopresumption of innocence. nen.

7. Where warranted by the 7. När så är motiverat av gravity of the offence, each brottets svårhet, skall varje State Party, to the extent con- konventionsstat, i den utsistent with the fundamental sträckning det är förenligt med principles of its legal system, grundprinciperna i dess rättsshall consider establishing pro- ordning, överväga att införa cedures for the disqualifica- förfaranden för att genom tion, by court order or any domstolsbeslut eller på annat other appropriate means, for a lämpligt sätt för en tid som period of time determined by bestäms i den nationella lagits domestic law, of persons stiftningen förklara att persoconvicted of offences estab- ner som har fällts för brott

lished in accordance with this som straffbeläggs i enlighet Convention from: med denna konvention inte är

berättigade att

(a) Holding public office; a) inneha offentlig tjänst, and och

(b) Holding office in an en- b) inneha en tjänst i ett företerprise owned in whole or in tag som helt eller delvis ägs av part by the State. staten.

8. Paragraph 1 of this article 8. Punkt 1 i denna artikel shall be without prejudice to skall inte inverka på de behöthe exercise of disciplinary riga myndigheternas disciplipowers by the competent au- nära åtgärder mot offentliga thorities against civil servants. tjänstemän.

9. Nothing contained in this 9. Ingenting i denna konven- Convention shall affect the tion skall inverka på principen principle that the description att rubriceringen av de brott of the offences established in som straffbeläggs i enlighet accordance with this Conven- med konventionen och lagligt tion and of the applicable legal försvar eller andra rättsprincidefences or other legal princi- per som bestämmer lagligheten ples controlling the lawfulness i gärningar är förbehållen den of conduct is reserved to the nationella lagstiftningen i en domestic law of a State Party konventionsstat och att brotand that such offences shall be ten skall lagföras och bestraffas prosecuted and punished in i enlighet med denna. accordance with that law.

10. States Parties shall en- 10. Konventionsstaterna deavour to promote the reinte- skall sträva efter att främja att gration into society of persons personer som har fällts för convicted of offences estab- brott som straffbeläggs i enliglished in accordance with this het med denna konvention Convention. återanpassas i samhället.

Article 31 Freezing, seizure Artikel 31 Frysning, beslag and confiscation och förverkande

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat take, to the greatest extent skall, i största möjliga utpossible within its domestic sträckning inom ramen för sin legal system, such measures as nationella lagstiftning, vidta may be necessary to enable nödvändiga åtgärder för att confiscation of: kunna förklara förverkad

(a) Proceeds of crime de- a) vinning som härrör från rived from offences estab- brott som straffbeläggs i enlished in accordance with this lighet med denna konvention Convention or property the eller egendom vars värde motvalue of which corresponds to svarar värdet av sådan vinning, that of such proceeds; och

(b) Property, equipment or b) egendom, utrustning och other instrumentalities used in andra hjälpmedel som använts or destined for use in offences vid eller är avsedda att använestablished in accordance with das vid brott som straffbeläggs this Convention. i enlighet med denna konven-

tion.

2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat take such measures as may be skall vidta nödvändiga åtgärder necessary to enable the identi- för att möjliggöra att föremål fication, tracing, freezing or som avses i punkt 1 i denna seizure of any item referred to artikel identifieras, spåras, fryin paragraph 1 of this article ses eller tas i beslag för eventufor the purpose of eventual ellt förverkande. confiscation.

3. Each State Party shall 3. Varje konventionsstat adopt, in accordance with its skall, i enlighet med sin natiodomestic law, such legislative nella lagstiftning, vidta nödand other measures as may be vändiga lagstiftningsåtgärder necessary to regulate the ad- och andra åtgärder för att regministration by the competent lera behöriga myndigheters authorities of frozen, seized or hantering av sådan egendom confiscated property covered som frysts, tagits i beslag eller

in paragraphs 1 and 2 of this förverkats och som täcks av article. punkterna 1 och 2 i denna ar-

tikel.

4. If such proceeds of crime 4. Om vinning av brott helt have been transformed or con- eller delvis har omvandlats eller verted, in part or in full, into omsatts till annan egendom, other property, such property skall denna egendom göras till shall be liable to the measures föremål för de åtgärder som referred to in this article in- avses i denna artikel i stället för stead of the proceeds. vinningen.

5. If such proceeds of crime 5. Om vinning av brott har have been intermingled with blandats med egendom som property acquired from legiti- förvärvats från lagliga källor, mate sources, such property skall egendomen, utan att det shall, without prejudice to any inverkar på vad som kan gälla i powers relating to freezing or fråga om frysning eller beslag, seizure, be liable to confisca- kunna förklaras förverkad till tion up to the assessed value of högst det beräknade värdet av the intermingled proceeds. den vinning som sammanblan-

dats.

6. Income or other benefits 6. Intäkt eller annat utbyte derived from such proceeds of som härrör från vinning av crime, from property into brott, från egendom till vilken which such proceeds of crime vinning av brott har omvandhave been transformed or con- lats eller omsatts eller från verted or from property with egendom som har sammanwhich such proceeds of crime blandats med vinning av brott have been intermingled shall skall också kunna bli föremål also be liable to the measures för de åtgärder som avses i referred to in this article, in denna artikel på samma sätt the same manner and to the och i samma omfattning som same extent as proceeds of vinning av brott. crime.

7. For the purpose of this 7. För de syften som avses i article and article 55 of this denna artikel och i artikel 55 i Convention, each State Party denna konvention skall varje

shall empower its courts or konventionsstat bemyndiga other competent authorities to sina domstolar och andra beorder that bank, financial or höriga myndigheter att förcommercial records be made ordna att bank- och affärsavailable or seized. A State handlingar samt andra hand- Party shall not decline to act lingar rörande ekonomiska under the provisions of this förhållanden görs tillgängliga paragraph on the ground of eller tas i beslag. En konvenbank secrecy. tionsstat får inte vägra att vidta

åtgärder enligt bestämmelserna i denna punkt med hänvisning till banksekretess. 8. States Parties may con- 8. Konventionsstaterna kan

sider the possibility of requir- överväga att kräva att en ing that an offender demon- brottsling styrker att egendom strate the lawful origin of such som misstänks vara vinning av alleged proceeds of crime or brott eller annan egendom som other property liable to confis- kan förklaras förverkad är förcation, to the extent that such värvad på lagligt sätt, i den uta requirement is consistent sträckning ett sådant krav är with the fundamental princi- förenligt med principerna i den ples of their domestic law and nationella lagstiftningen och with the nature of judicial and med arten av de rättsliga och other proceedings. andra förfaranden som kan gäl-

la.

9. The provisions of this ar- 9. Bestämmelserna i denna ticle shall not be so construed artikel skall inte tolkas så att de as to prejudice the rights of inkräktar på de rättigheter som bona fide third parties. tillkommer godtroende tredje

man.

10. Nothing contained in 10. Ingenting i denna artikel this article shall affect the skall inverka på principen att principle that the measures to åsyftade åtgärder skall definiwhich it refers shall be defined eras och genomföras i enlighet and implemented in accor- med och på de villkor som födance with and subject to the reskrivs i en konventionsstats

provisions of the domestic law nationella lagstiftning. of a State Party.

Article 32 Protection of Artikel 32 Skydd av vittnen, witnesses, experts and victims sakkunniga och brottsoffer

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat take appropriate measures in skall, i enlighet med sin natioaccordance with its domestic nella rättsordning och inom legal system and within its gränserna för sina möjligheter, means to provide effective vidta lämpliga åtgärder för att protection from potential re- tillhandahålla effektivt skydd taliation or intimidation for mot möjliga repressalier eller witnesses and experts who give möjligt hot mot vittnen och testimony concerning offences sakkunniga som avger vittnesestablished in accordance with mål om brott som straffbeläggs this Convention and, as ap- i enlighet med denna konvenpropriate, for their relatives tion och, vid behov, mot deras and other persons close to släktingar och andra närståthem. ende.

2. The measures envisaged 2. De åtgärder som avses i in paragraph 1 of this article punkt 1 i denna artikel kan, may include, inter alia, without utan att inkräkta på de tilltaprejudice to the rights of the lades rättigheter, däribland rätdefendant, including the right ten till en rättvis rättegång, into due process: nefatta följande:

(a) Establishing procedures a) Att upprätta förfaranden for the physical protection of för fysiskt skydd av sådana such persons, such as, to the personer såsom att, i den utextent necessary and feasible, sträckning som behövs och relocating them and permit- som är möjlig, flytta dem till ting, where appropriate, non- annan ort och att, där så är disclosure or limitations on lämpligt, tillåta att uppgifter the disclosure of information som rör sådana personers idenconcerning the identity and titet och vistelseort inte röjs whereabouts of such persons; eller röjs endast i begränsad

omfattning.

(b) Providing evidentiary b) Att tillse att det finns berules to permit witnesses and visregler som medger att vittexperts to give testimony in a nesmål lämnas på ett sätt som manner that ensures the safety tillgodoser vittnenas och de of such persons, such as per- sakkunnigas säkerhet såsom att mitting testimony to be given tillåta att vittnesmål lämnas through the use of communi- med användning av kommunications technology such as kationsteknologi såsom videovideo or other adequate överföring eller andra ändameans. målsenliga medel.

3. States Parties shall con- 3. Konventionsstaterna skall sider entering into agreements överväga att sluta avtal eller or arrangements with other överenskommelser med andra States for the relocation of stater om flyttning av personer persons referred to in para- som avses i punkt 1 i denna graph 1 of this article. artikel.

4. The provisions of this ar- 4. Bestämmelserna i denna ticle shall also apply to victims artikel skall också gälla brottsinsofar as they are witnesses. offer när de är vittnen.

5. Each State Party shall, 5. Varje konventionsstat subject to its domestic law, skall, i enlighet med sin natioenable the views and concerns nella lagstiftning, skapa förutof victims to be presented and sättningar för att brottsoffrens considered at appropriate synpunkter och farhågor framstages of criminal proceedings läggs och beaktas i lämpliga against offenders in a manner faser av rättegången mot de not prejudicial to the rights of tilltalade på ett sätt som inte the defence. inkräktar på deras rätt till för-

svar.

Article 33 Protection of Artikel 33 Skydd för anreporting persons mälare

Each State Party shall consider Varje konventionsstat skall incorporating into its domes- överväga att i sin nationella

tic legal system appropriate rättsordning införliva lämpliga measures to provide protec- åtgärder för att tillhandahålla tion against any unjustified skydd mot orättvis behandling treatment for any person who av en person som i god tro och reports in good faith and on på rimliga grunder till behöriga reasonable grounds to the myndigheter anmäler omstäncompetent authorities any digheter rörande gärningar facts concerning offences es- som straffbeläggs i enlighet tablished in accordance with med denna konvention. this Convention.

Article 34 Consequences of Artikel 34 Följder av koracts of corruption ruption

With due regard to the rights Med vederbörlig hänsyn till of third parties acquired in rättigheter som tredje man förgood faith, each State Party värvat i god tro skall varje konshall take measures, in accor- ventionsstat vidta åtgärder i dance with the fundamental enlighet med grundprinciperna principles of its domestic law, i sin nationella lagstiftning för to address consequences of att ge sig i kast med följderna corruption. In this context, av korruption. I detta samman- States Parties may consider hang bör konventionsstaterna corruption a relevant factor in betrakta korruption som en legal proceedings to annul or omständighet av betydelse i en rescind a contract, withdraw a rättegång för att ogiltigförklara concession or other similar eller upphäva ett kontrakt, instrument or take any other återkalla en koncession eller remedial action. motsvarande tillstånd eller an-

vända annat botemedel.

Article 35 Compensation for Artikel 35 Skadeersättning damage

Each State Party shall take Varje konventionsstat skall

such measures as may be nec- vidta nödvändiga åtgärder i enessary, in accordance with lighet med grundprinciperna i principles of its domestic law, sin nationella lagstiftning för to ensure that entities or per- att tillse att enheter eller persons who have suffered dam- soner som har vållats skada till age as a result of an act of cor- följd av en korruptionshandruption have the right to initi- ling har rätt att inleda lagliga ate legal proceedings against åtgärder mot dem som bär anthose responsible for that svaret för skadan för att få erdamage in order to obtain sättning. compensation.

Article 36 Specialized Artikel 36 Specialiserade authorities myndigheter

Each State Party shall, in ac- Varje konventionsstat skall, i cordance with the fundamental enlighet med grundprinciperna principles of its legal system, i sin nationella lagstiftning, ensure the existence of a body tillse att det finns organ eller or bodies o r persons special- personer som är specialiserade ized in combating corruption på brottsbekämpning avseende through law enforcement. korruption. Dessa organ eller Such body or bodies or per- personer skall åtnjuta den sons shall be granted the nec- självständighet som fordras i essary independence, in accor- enlighet med grundprinciperna dance with the fundamental i konventionsstatens rättsordprinciples of the legal system ning för att kunna utöva sina of the State Party, to be able funktioner effektivt och fritt to carry out their functions från obehörig påtryckning. effectively and without any Dessa personer eller personaundue influence. len i dessa organ bör ha till-

Such persons or staff of räcklig utbildning och tillsuch body or bodies should räckliga ekonomiska resurser have the appropriate training för att lösa sina uppgifter. and resources to carry out their tasks.

Article 37 Cooperation with Artikel 37 Samarbete med law enforcement authorities brottsbekämpande myndig-

heter

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat take appropriate measures to skall vidta lämpliga åtgärder för encourage persons who par- att uppmuntra personer, som ticipate or who have partici- deltar i eller har deltagit i ett pated in the commission of an brott som straffbeläggs i enoffence established in accor- lighet med denna konvention, dance with this Convention to att lämna de behöriga mynsupply information useful to digheterna upplysningar av competent authorities for in- nytta för utredning och bevisvestigative and evidentiary ning och att lämna dem den purposes and to provide fac- faktiska och särskilda hjälp tual, specific help to compe- som kan bidra till att beröva tent authorities that may con- förövarna deras vinning av tribute to depriving offenders brott och till att återfå sådan of the proceeds of crime and vinning. to recovering such proceeds.

2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat consider providing for the skall överväga att tillgodose possibility, in appropriate möjligheten att, i lämpliga fall, cases, of mitigating punish- mildra straffet för en anklagad ment of an accused person person som lämnar betydande who provides substantial co- medverkan i utredningen eller operation in the investigation lagföringen av brott som or prosecution of an offence straffbeläggs i enlighet med established in accordance with denna konvention. this Convention.

3. Each State Party shall 3. Varje konventionsstat consider providing for the skall överväga att tillgodose possibility, in accordance with möjligheten att, i enlighet med fundamental principles of its grundsatserna i sin nationella domestic law, of granting im- lagstiftning, bevilja personer munity from prosecution to a som lämnar betydande medperson who provides substan- verkan i utredningen eller lag-

tial cooperation in the investi- föringen av brott som straffgation or prosecution of an beläggs i enlighet med denna offence established in accor- konvention immunitet mot dance with this Convention. lagföring.

4. Protection of such per- 4. Skydd av sådana personer sons shall be, mutatis mutan- skall ombesörjas på motsvadis, as provided for in article rande sätt som enligt artikel 32 32 of this Convention. i denna konvention.

5. Where a person referred 5. När en person som avses i to in paragraph 1 of this article punkt 1 i denna artikel, som located in one State Party can befinner sig i en konventionsprovide substantial coopera- stat, kan ge de behöriga myntion to the competent authori- digheterna i en annan konventies of another State Party, the tionsstat betydande hjälp, kan States Parties concerned may de berörda konventionsstaconsider entering into agree- terna överväga att sluta avtal ments or arrangements, in ac- eller överenskommelser, i encordance with their domestic lighet med nationell lagstiftlaw, concerning the potential ning, om att den andra konprovision by the other State ventionsstaten eventuellt skall Party of the treatment set tillhandahålla sådan behandling forth in paragraphs 2 and 3 of som avses i punkterna 2 och 3 i this article. denna artikel.

Article 38 Cooperation Artikel 38 Samarbete mellan between national authorities nationella myndigheter

Each State Party shall take Varje konventionsstat skall such measures as may be nec- vidta nödvändiga åtgärder för essary to encourage, in accor- att, i enlighet med sin natiodance with its domestic law, nella lagstiftning, främja samcooperation between, on the arbete mellan å ena sidan sina one hand, its public authori- myndigheter och offentliga ties, as well as its public offi- tjänstemän och, å andra sidan, cials, and, on the other hand, de myndigheter som är ansvaits authorities responsible for riga för utredning och lagfö-

investigating and prosecuting ring av brott. Samarbetet kan criminal offences. Such coop- innefatta eration may include:

(a) Informing the latter au- a) att på eget initiativ underthorities, on their own ini- rätta sistnämnda myndigheter tiative, where there are reason- när det finns rimlig anledning able grounds to believe that att anta att ett brott som any of the offences established straffbeläggs i enlighet med in accordance with articles 15, artikel 15, 21 eller 23 i denna 21 and 23 of this Convention konvention har begåtts, eller has been committed; or

(b) Providing, upon request, b) att på begäran lämna desto the latter authorities all nec- sa myndigheter alla nödvändiga essary information. uppgifter.

Article 39 Cooperation Artikel 39 Samarbete mellan between national authorities nationella myndigheter och and the private sector den privata sektorn

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat take such measures as may be skall vidta nödvändiga åtgärder necessary to encourage, in ac- för att, i enlighet med sin nacordance with its domestic tionella lagstiftning, främja law, cooperation between na- samarbete mellan nationella tional investigating and prose- brottsbekämpande myndighecuting authorities and entities ter och enheter i den privata of the private sector, in par- sektorn, särskilt finansiella inticular financial institutions, stitutioner, i fråga om angelärelating to matters involving genheter som rör brott som the commission of offences straffbeläggs i enlighet med established in accordance with denna konvention. this Convention.

2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat consider encouraging its na- skall överväga att uppmuntra tionals and other persons with sina medborgare och andra a habitual residence in its ter- personer som är fast bosatta

ritory to report to the national inom dess territorium att till investigating and prosecuting de brottsbekämpande myndigauthorities the commission of heterna anmäla brott som an offence established in ac- straffbeläggs i enlighet med cordance with this Conven- denna konvention. tion.

Article 40 Bank secrecy Artikel 40 Banksekretess

Each State Party shall ensure Varje konventionsstat skall that, in the case of domestic tillse att det, vid nationella utcriminal investigations of of- redningar av brott som strafffences established in accor- beläggs i enlighet med denna dance with this Convention, konvention, finns lämpliga methere are appropriate mecha- kanismer inom rättssystemet nisms available within its do- för att övervinna hinder som mestic legal system to over- kan resas vid tillämpningen av come obstacles that may arise lagar om banksekretess. out of the application of bank secrecy laws.

Article 41 Criminal record Artikel 41 Brottsregister

Each State Party may adopt Varje konventionsstat får vidta such legislative or other meas- nödvändiga lagstiftningsåtgärures as may be necessary to der och andra åtgärder för att, take into consideration, under på de villkor och för de syften such terms as and for the pur- som den bedömer lämpligt, pose that it deems appropriate, beakta eventuella tidigare fälany previous conviction in an- lande domar i en annan konother State of an alleged of- ventionsstat mot en misstänkt fender for the purpose of us- i syfte att utnyttja uppgifterna i ing such information in crimi- brottmålsförfaranden avseende nal proceedings relating to an brott som straffbeläggs i enoffence established in accor- lighet med denna konvention.

dance with this Convention.

Article 42 Jurisdiction Artikel 42 Jurisdiktion

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat adopt such measures as may be skall vidta nödvändiga åtgärder necessary to establish its juris- för att kunna utöva domsrätt diction over the offences es- över brott som straffbeläggs i tablished in accordance with enlighet med denna konventhis Convention when: tion

(a) The offence is commit- a) när brottet har förövats ted in the territory of that inom dess territorium, eller State Party; or

(b) The offence is commit- b) när brottet har förövats ted on board a vessel that is ombord på ett fartyg som för flying the flag of that State dess flagg eller ombord på ett Party or an aircraft that is reg- luftfartyg som var registrerat istered under the laws of that enligt dess lagar när brottet State Party at the time that the förövades. offence is committed.

2. Subject to article 4 of this 2. Med förbehåll för artikel 4 Convention, a State Party may i denna konvention kan en also establish its jurisdiction konventionsstat också vidta over any such offence when: nödvändiga åtgärder för att

utöva domsrätt över ett sådant brott (a) The offence is commit- a) när brottet har förövats

ted against a national of that mot en medborgare i den kon- State Party; or ventionsstaten,

(b) The offence is commit- b) när brottet har förövats ted by a national of that State av en medborgare i konven- Party or a stateless person who tionsstaten eller av en statslös has his or her habitual resi- person med hemvist inom kondence in its territory; or ventionsstatens territorium,

(c) The offence is one of c) när brottet är ett brott those established in accor- som straffbeläggs i enlighet

dance with article 23, para- med artikel 23.1 b ii i denna graph 1 (b) (ii), of this Con- konvention och har förövats vention and is committed out- utanför denna konventionsside its territory with a view to stats territorium i avsikt att där the commission of an offence begå ett brott som straffbeestablished in accordance with läggs enligt artikel 23.1 a i eller article 23, paragraph 1 (a) (i) ii, eller 23.1 b i i denna konor (ii) or (b) (i), of this Con- vention, eller vention within its territory; or

(d) The offence is commit- d) när brottet är riktat mot ted against the State Party. konventionsstaten i fråga.

3. For the purposes of arti- 3. För de syften som avses i cle 44 of this Convention, artikel 44 i denna konvention each State Party shall take skall varje konventionsstat vidsuch measures as may be nec- ta nödvändiga åtgärder för att essary to establish its jurisdic- kunna utöva domsrätt över tion over the offences estab- brott som straffbeläggs i enlished in accordance with this lighet med denna konvention, Convention when the alleged när den misstänkta personen offender is present in its ter- befinner sig inom dess territoritory and it does not extradite rium och staten inte utlämnar such person solely on the personen av det enda skälet att ground that he or she is one of han eller hon är medborgare i its nationals. staten i fråga.

4. Each State Party may also 4. Varje konventionsstat kan take such measures as may be också vidta nödvändiga åtgärnecessary to establish its juris- der för att kunna utöva domsdiction over the offences es- rätt över brott som straffbetablished in accordance with läggs i enlighet med denna this Convention when the al- konvention, när den missleged offender is present in its tänkta personen befinner sig territory and it does not extra- inom dess territorium och stadite him or her. ten inte utlämnar honom eller

henne.

5. If a State Party exercising 5. Om en konventionsstat its jurisdiction under para- som utövar sin domsrätt med

graph 1 or 2 of this article has stöd av punkt 1 eller 2 i denna been notified, or has otherwise artikel har blivit varskodd eller learned, that any other States på annat sätt har fått känne- Parties are conducting an in- dom om att någon annan konvestigation, prosecution or ventionsstat genomför utredjudicial proceeding in respect ning eller lagföring eller vidtar of the same conduct, the com- rättsliga åtgärder rörande petent authorities of those samma gärning, skall de behö- States Parties shall, as appro- riga myndigheterna i dessa stapriate, consult one another ter samråda om så är lämpligt with a view to coordinating för att samordna sina åtgärder. their actions. 6. Utan att göra avkall på all-

6. Without prejudice to männa folkrättsliga grundsatnorms of general international ser utesluter denna konvention law, this Convention shall not inte utövandet av straffrättslig exclude the exercise of any domsrätt som en part har incriminal jurisdiction estab- fört i enlighet med sin natiolished by a State Party in ac- nella lagstiftning. cordance with its domestic law.

Chapter IV International Kapitel IV Internationellt cooperation samarbete

Article 43 International Artikel 43 Internationellt cooperation samarbete

1. States Parties shall coop- 1. Konventionsstaterna skall erate in criminal matters in samarbeta i straffrättsliga fråaccordance with articles 44 to gor enligt artiklarna 44 – 50 i 50 of this Convention. Where denna konvention. När så är appropriate and consistent lämpligt och förenligt med dewith their domestic legal sys- ras nationella rättssystem, skall tem, States Parties shall con- konventionsstaterna överväga sider assisting each other in att hjälpa varandra i utredinvestigations of and proceed- ningar och rättegångar i civila

ings in civil and administrative och förvaltningsrättsliga frågor matters relating to corruption. som rör korruption.

2. In matters of interna- 2. När dubbel straffbarhet tional cooperation, whenever ställs som villkor i frågor som dual criminality is considered a rör internationellt samarbete, requirement, it shall be skall det villkoret anses vara deemed fulfilled irrespective of uppfyllt oavsett om lagarna i whether the laws of the re- den anmodade konventionsquested State Party place the staten placerar brottet inom offence within the same cate- samma kategori av brott eller gory of offence or denominate rubricerar brottet med samma the offence by the same termi- termer som den begärande nology as the requesting State konventionsstaten, om det Party, if the conduct underly- handlande som ligger bakom ing the offence for which as- det brott för vilket hjälp begärs sistance is sought is a criminal utgör ett brott enligt båda offence under the laws of both konventionsstaternas lagar. States Parties.

Article 44 Extradition Artikel 44 Utlämning

1. This article shall apply to 1. Denna artikel skall tillämthe offences established in ac- pas på brott som straffbeläggs i cordance with this Conven- enlighet med denna konvention where the person who is tion, när den som begärs utthe subject of the request for lämnad befinner sig inom den extradition is present in the anmodade konventionsstatens territory of the requested State territorium, under förutsätt- Party, provided that the of- ning att det brott för vilket utfence for which extradition is lämning begärs är straffbelagt sought is punishable under the enligt både den begärande och domestic law of both the re- den anmodade konventionsquesting State Party and the statens nationella lagstiftning. requested State Party.

2. Notwithstanding the pro- 2. Utan hinder av bestämvisions of paragraph 1 of this melserna i punkt 1 i denna ar-

article, a State Party whose law tikel, får en konventionsstat so permits may grant the ex- vars lagstiftning tillåter det betradition of a person for any of vilja utlämning av en person the offences covered by this för brott som omfattas av den- Convention that are not pun- na konvention även om brottet ishable under its own domestic inte är straffbart enligt konlaw. ventionsstatens nationella lag-

stiftning.

3. If the request for extradi- 3. Om det i en begäran om tion includes several separate utlämning ingår flera olika offences, at least one of which brott, av vilka åtminstone ett is extraditable under this arti- är utlämningsbart enligt denna cle and some of which are not artikel och några inte är utlämextraditable by reason of their ningsbara på grund av brottens period of imprisonment but straffskala, men som hänför sig are related to offences estab- till brott som straffbeläggs i lished in accordance with this enlighet med denna konven- Convention, the requested tion, får den anmodade kon- State Party may apply this arti- ventionsstaten tillämpa denna cle also in respect of those of- artikel också på dessa brott. fences.

4. Each of the offences to 4. Varje brott på vilket denwhich this article applies shall na artikel är tillämplig skall bebe deemed to be included as an traktas som utlämningsbart extraditable offence in any ex- brott i varje utlämningsavtal tradition treaty existing be- som redan gäller mellan kontween States Parties. States ventionsstater. Konventions- Parties undertake to include staterna förbinder sig att ta such offences as extraditable med dessa brott som utlämoffences in every extradition ningsbara brott i varje utlämtreaty to be concluded be- ningsavtal som kan komma att tween them. slutas mellan dem.

A State Party whose law so En konventionsstat vars lagpermits, in case it uses this stiftning tillåter det skall, om Convention as the basis for den använder denna konvenextradition, shall not consider tion som grund för utlämning,

any of the offences established inte betrakta något brott som in accordance with this Con- straffbeläggs i enlighet med vention to be a political of- denna konvention som ett pofence. litiskt brott.

5. If a State Party that 5. Om en konventionsstat, makes extradition conditional som för utlämning ställer som on the existence of a treaty villkor att det skall finnas ett receives a request for extradi- utlämningsavtal, mottar en betion from another State Party gäran om utlämning från en with which it has no extradi- annan konventionsstat med viltion treaty, it may consider ken den inte har slutit ett såthis Convention the legal basis dant avtal, får den betrakta for extradition in respect of denna konvention som rättslig any offence to which this arti- grund för utlämning i fråga om cle applies. varje brott på vilket denna arti-

kel är tillämplig.

6. A State Party that makes 6. En konventionsstat, som extradition conditional on the för utlämning ställer som villexistence of a treaty shall: kor att utlämningsavtal finns,

skall,

(a) At the time of deposit of a) vid deponeringen av inits instrument of ratification, strument avseende ratifikation, acceptance or approval of or godtagande, godkännande eller accession to this Convention, anslutning till denna konveninform the Secretary-General tion, meddela Förenta natioof the United Nations nernas generalsekreterare om whether it will take this Con- den avser betrakta denna konvention as the legal basis for vention som rättslig grund för cooperation on extradition samarbete i fråga om utlämwith other States Parties to ning med andra konventionsthis Convention; and stater, och,

(b) If it does not take this b) om den inte godtar denna Convention as the legal basis konvention som rättslig grund for cooperation on extradition, för samarbete i fråga om utseek, where appropriate, to lämning, där så är lämpligt, conclude treaties on extradi- sträva efter att sluta utläm-

tion with other States Parties ningsavtal med andra konvento this Convention in order to tionsstater för att genomföra implement this article. denna artikel.

7. States Parties that do not 7. Konventionsstater, som make extradition conditional för utlämning inte ställer som on the existence of a treaty villkor att det skall finnas ett shall recognize offences to utlämningsavtal, skall betrakta which this article applies as sådana brott som avses i denna extraditable offences between artikel som utlämningsbara themselves. brott mellan dem.

8. Extradition shall be sub- 8. För utlämning skall gälla ject to the conditions provided de villkor som föreskrivs i den for by the domestic law of the anmodade konventionsstatens requested State Party or by lagstiftning eller tillämpliga applicable extradition treaties, utlämningsavtal, däri bl.a. inbeincluding, inter alia, conditions gripet villkor avseende krav på in relation to the minimum lägsta straff för utlämning och penalty requirement for extra- de grunder som får åberopas av dition and the grounds upon den anmodade konventionswhich the requested State staten för att vägra utlämning. Party may refuse extradition.

9. States Parties shall, sub- 9. Konventionsstaterna skall, ject to their domestic law, en- med hänsynstagande till sin deavour to expedite extradi- nationella lagstiftning, sträva tion procedures and to sim- efter att underlätta utlämplify evidentiary requirements ningsförfaranden och förenkla relating thereto in respect of de bevisrättsliga krav som gällany offence to which this arti- er för brott på vilka denna article applies. kel är tillämplig.

10. Subject to the provisions 10. Under hänsynstagande of its domestic law and its ex- till bestämmelserna i sin natiotradition treaties, the re- nella lagstiftning och i utlämquested State Party may, upon ningsavtal som den har ingått, being satisfied that the cir- kan den anmodade konvencumstances so warrant and are tionsstaten, om den finner att urgent and at the request of omständigheterna så kräver

the requesting State Party, och om ärendet är brådskande, take a person whose extradi- på framställning från den begätion is sought and who is pre- rande konventionsstaten, ta en sent in its territory into cus- person som har begärts utlämtody or take other appropriate nad och som uppehåller sig measures to ensure his or her inom dess territorium i förvar presence at extradition pro- eller vidta andra lämpliga åtceedings. gärder för att säkerställa perso-

nens närvaro vid utlämningsförfarandet. 11. A State Party in whose 11. Om en konventionsstat

territory an alleged offender is inom vars territorium en missfound, if it does not extradite tänkt påträffas inte utlämnar such person in respect of an vederbörande för ett brott som offence to which this article täcks av denna artikel endast av applies solely on the ground det skälet att han eller hon är that he or she is one of its na- medborgare i denna stat, skall tionals, shall, at the request of den, efter framställning av den the State Party seeking extra- begärande konventionsstaten, dition, be obliged to submit vara skyldig att utan oskäligt the case without undue delay dröjsmål hänskjuta saken till to its competent authorities sina behöriga myndigheter för for the purpose of prosecu- lagföring. Dessa myndigheter tion. Those authorities shall skall fatta beslut och vidta åttake their decision and con- gärder på samma sätt som vid duct their proceedings in the andra grova brott i enlighet same manner as in the case of med konventionsstatens natioany other offence of a grave nella lagstiftning. De berörda nature under the domestic law konventionsstaterna skall samof that State Party. The States arbeta, särskilt i fråga om pro- Parties concerned shall coop- cessuella och bevisrättsliga erate with each other, in par- aspekter, för att säkerställa lagticular on procedural and evi- föringens effektivitet. dentiary aspects, to ensure the efficiency of such prosecution.

12. Whenever a State Party 12. När en konventionsstat

is permitted under its domes- enligt sin nationella lagstifttic law to extradite or other- ning endast kan utlämna eller wise surrender one of its na- på annat sätt överlämna en av tionals only upon the condi- sina medborgare på villkor att tion that the person will be han eller hon återbördas till returned to that State Party to konventionsstaten i fråga för serve the sentence imposed as att avtjäna det straff som han a result of the trial or pro- eller hon ådömts i den rätteceedings for which the extra- gång eller de rättsliga förfarandition or surrender of the per- den för vilka utlämningen eller son was sought and that State överlämnandet av honom eller Party and the State Party seek- henne begärdes och konvening the extradition of the per- tionsstaten i fråga och den beson agree with this option and gärande konventionsstaten är other terms that they may införstådda med detta alternadeem appropriate, such condi- tiv och de andra villkor som de tional extradition or surrender bedömer som lämpliga, skall shall be sufficient to discharge sådan villkorlig utlämning eller the obligation set forth in villkorligt överlämnande vara paragraph 11 of this article. tillräckligt för att uppfylla vill-

koren i punkt 11 i denna artikel. 13. If extradition, sought 13. Om utlämning som be-

for purposes of enforcing a gärs för att verkställa en ådömd sentence, is refused because påföljd vägras på grund av att the person sought is a national den person som begärs utlämof the requested State Party, nad är medborgare i den anthe requested State Party shall, modade konventionsstaten, if its domestic law so permits skall denna stat, om dess lagand in conformity with the re- stiftning tillåter det och det quirements of such law, upon står i överensstämmelse med application of the requesting de krav den lagstiftningen upp- State Party, consider the en- ställer, på framställning av den forcement of the sentence im- begärande staten överväga att posed under the domestic law låta verkställa den påföljd som of the requesting State Party har ådömts eller återstående

or the remainder thereof. del därav enligt den begärande

konventionsstatens lagstiftning. 14. Any person regarding 14. Varje person mot vilken

whom proceedings are being rättsliga åtgärder vidtas i samcarried out in connection with band med brott på vilka denna any of the offences to which artikel äger tillämpning skall this article applies shall be garanteras rättvis behandling i guaranteed fair treatment at all alla faser av lagföringen, därstages of the proceedings, in- ibland att åtnjuta alla de rättigcluding enjoyment of all the heter och garantier som tillerrights and guarantees provided känns personer i den konvenby the domestic law of the tionsstats nationella lagstift- State Party in the territory of ning inom vars territorium perwhich that person is present. sonen befinner sig.

15. Nothing in this Con- 15. Ingenting i denna konvention shall be interpreted as vention skall tolkas som att det imposing an obligation to ex- skulle innebära en skyldighet tradite if the requested State att utlämna, om den anmodade Party has substantial grounds konventionsstaten har grundad for believing that the request anledning att anta att framhas been made for the purpose ställningen har gjorts i syfte att of prosecuting or punishing a åtala eller straffa en person på person on account of that per- grund av personens kön, ras, son’s sex, race, religion, na- trosuppfattning, nationalitet, tionality, ethnic origin or po- etniska ursprung eller politiska litical opinions or that compli- uppfattning eller att bifall till ance with the request would framställningen skulle kunna cause prejudice to that per- vara till förfång för personen son’s position for any one of på någon av dessa grunder. these reasons.

16. States Parties may not 16. En konventionsstat får refuse a request for extradition inte avslå en begäran om uton the sole ground that the lämning av det enda skälet att offence is also considered to brottet också bedöms omfatta involve fiscal matters. fiskala frågor.

17. Before refusing extradi- 17. Innan den anmodade tion, the requested State Party konventionsstaten avslår en shall, where appropriate, con- begäran om utlämning, skall sult with the requesting State den, där så är lämpligt, samråda Party to provide it with ample med den begärande konvenopportunity to present its tionsstaten för att ge den tillopinions and to provide in- fälle att ange sin inställning formation relevant to its alle- och lämna upplysningar om gation. anklagelserna.

18. States Parties shall seek 18. Konventionsstaterna to conclude bilateral and mul- skall sträva efter att sluta bilatilateral agreements or ar- terala och multilaterala avtal rangements to carry out or to och överenskommelser för att enhance the effectiveness of möjliggöra utlämning eller efextradition. fektivisera utlämningsförfa-

randet.

Article 45 Transfer of Artikel 45 Överförande av sentenced persons dömda personer

States Parties may consider Konventionsstaterna kan överentering into bilateral or mul- väga att sluta bilaterala eller tilateral agreements or ar- multilaterala avtal eller överrangements on the transfer to enskommelser om att personer their territory of persons sen- som har dömts till fängelse eltenced to imprisonment or ler annan frihetsberövande påother forms of deprivation of följd för brott som straffbeliberty for offences established läggs i enlighet med denna in accordance with this Con- konvention skall kunna överfövention in order that they may ras till sina hemländer för att complete their sentences avtjäna straffet där. there.

Article 46 Mutual legal Artikel 46 Ömsesidig rättslig assistance hjälp

1. States Parties shall afford 1. Konventionsstaterna skall one another the widest meas- i största möjliga utsträckning ure of mutual legal assistance lämna varandra ömsesidig in investigations, prosecutions rättslig hjälp vid brottsutredand judicial proceedings in re- ningar, lagföring och rättsliga lation to the offences covered förfaranden avseende brott by this Convention. som omfattas av denna kon-

vention.

2. Mutual legal assistance 2. Ömsesidig rättslig hjälp shall be afforded to the fullest skall i största möjliga utsträckextent possible under relevant ning lämnas i enlighet med den laws, treaties, agreements and anmodade konventionsstatens arrangements of the requested tillämpliga lagar, fördrag, avtal State Party with respect to in- och överenskommelser avsevestigations, prosecutions and ende utredning, lagföring och judicial proceedings in relation rättsliga förfaranden i fråga om to the offences for which a le- brott för vilka juridiska persogal person may be held liable ner kan ställas till ansvar med in accordance with article 26 stöd av artikel 26 i denna konof this Convention in the re- vention i den begärande konquesting State Party. ventionsstaten.

3. Mutual legal assistance to 3. Ömsesidig rättslig hjälp be afforded in accordance with som skall lämnas enligt denna this article may be requested artikel kan begäras i något av for any of the following pur- följande syften: poses:

(a) Taking evidence or a) Upptagande av vittnesmål statements from persons; eller andra utsagor.

(b) Effecting service of judi- b) Delgivning av rättegångscial documents; handlingar.

(c) Executing searches and c) Verkställande av husrannseizures, and freezing; sakan, beslag och frysning.

(d) Examining objects and d) Undersökning av föremål sites; och platser.

(e) Providing information, e) Tillhandahållande av inevidentiary items and expert formation, bevismaterial och evaluations; sakkunnigutlåtanden.

(f) Providing originals or f) Tillhandahållande av certified copies of relevant handlingar och uppteckningar i documents and records, in- original eller i bestyrkt kopia, cluding government, bank, fi- inbegripet officiella handlingar, nancial, corporate or business bankhandlingar, finansiella records; handlingar, företagshandlingar

och andra handlingar som rör ekonomiska förhållanden eller affärsförhållanden. (g) Identifying or tracing g) Identifiering eller spåran-

proceeds of crime, property, de av vinning av brott, egeninstrumentalities or other dom, hjälpmedel eller andra things for evidentiary pur- föremål för bevisändamål. poses;

(h) Facilitating the volun- h) Underlättande av att pertary appearance of persons in soner deltar frivilligt i den bethe requesting State Party; gärande konventionsstaten.

(i) Any other type of assis- i) Varje slag av rättslig hjälp tance that is not contrary to som inte är oförenlig med den the domestic law of the re- anmodade konventionsstatens quested State Party; nationella lagstiftning.

(j) Identifying, freezing and j) Identifiering, frysning och tracing proceeds of crime in spårande av vinning av brott i accordance with the provisions enlighet med bestämmelserna i of chapter V of this Conven- kapitel V i denna konvention. tion;

(k) The recovery of assets, k) Återställande av tillgångar in accordance with the provi- i enlighet med bestämmelserna sions of chapter V of this i kapitel V i denna konvention. Convention.

4. Without prejudice to do- 4. Om inte annat följer av mestic law, the competent au- nationell lagstiftning får en thorities of a State Party may, konventionsstats behöriga

without prior request, trans- myndigheter självmant övermit information relating to lämna information rörande criminal matters to a com- brott till en behörig myndighet petent authority in another i en annan konventionsstat, när State Party where they believe de bedömer att informationen that such information could kan hjälpa denna myndighet att assist the authority in under- genomföra eller fullfölja taking or successfully con- brottsutredningar och rättsliga cluding inquiries and criminal förfaranden eller kan resultera i proceedings or could result in en framställning från den sea request formulated by the nare konventionsstaten enligt latter State Party pursuant to denna konvention. this Convention.

5. The transmission of in- 5. Information som överformation pursuant to para- lämnas i enlighet med punkt 4 i graph 4 of this article shall be denna artikel skall inte inkräkta without prejudice to inquiries på brottsutredningar och rättsand criminal proceedings in liga förfaranden i den stat vars the State of the competent au- behöriga myndigheter lämnar thorities providing the in- informationen. De behöriga formation. The competent au- myndigheter som mottar inthorities receiving the in- formationen skall godta en beformation shall comply with a gäran om sekretess, även tillrequest that said information fällig, avseende informationen remain confidential, even tem- och om inskränkningar i rätten porarily, or with restrictions att utnyttja den. Detta hindrar on its use. However, this shall dock inte att den mottagande not prevent the receiving State konventionsstaten under förfa- Party from disclosing in its randets gång röjer information proceedings information that som bevisar den anklagades is exculpatory to an accused oskuld. I så fall skall den motperson. In such a case, the re- tagande konventionsstaten unceiving State Party shall notify derrätta den överlämnande the transmitting State Party konventionsstaten härom före prior to the disclosure and, if röjandet och, om så begärs, so requested, consult with the samråda med denna. Om, i un-

transmitting State Party. If, in dantagsfall, sådant förhandsan exceptional case, advance meddelande inte är möjligt, notice is not possible, the re- skall den mottagande konvenceiving State Party shall in- tionsstaten utan dröjsmål medform the transmitting State dela den överlämnande kon- Party of the disclosure with- ventionsstaten att röjande out delay. skett.

6. The provisions of this ar- 6. Bestämmelserna i denna ticle shall not affect the obli- artikel skall inte inverka på åtagations under any other treaty, ganden i annat bilateralt eller bilateral or multilateral, that multilateralt avtal som helt elgoverns or will govern, in ler delvis gäller eller kommer whole or in part, mutual legal att gälla ömsesidig rättslig assistance. hjälp.

7. Paragraphs 9 to 29 of this 7. Punkterna 9 – 29 i denna article shall apply to requests artikel skall tillämpas på frammade pursuant to this article if ställningar som görs enligt the States Parties in question denna artikel, om inte de beare not bound by a treaty of rörda konventionsstaterna är mutual legal assistance. If bundna av ett särskilt avtal om those States Parties are bound ömsesidig rättslig hjälp. Om så by such a treaty, the corre- är fallet, skall motsvarande besponding provisions of that stämmelser i det avtalet tillämtreaty shall apply unless the pas, såvida inte staterna kom- States Parties agree to apply mer överens om att punkterna paragraphs 9 to 29 of this arti- 9 – 29 i denna artikel skall tillcle in lieu thereof. States Par- lämpas i stället. Konventionsties are strongly encouraged to staterna uppmuntras starkt att apply those paragraphs if they tillämpa dessa punkter om facilitate cooperation. samarbetet därigenom under-

lättas.

8. States Parties shall not 8. En konventionsstat får decline to render mutual legal inte vägra att lämna ömsesidig assistance pursuant to this ar- rättslig hjälp enligt denna article on the ground of bank se- tikel med hänvisning till bankcrecy. sekretess.

9. 9. (a) A requested State Party, a) En anmodad konven-

in responding to a request for tionsstat skall, vid besvarande assistance pursuant to this ar- av en framställning enligt denticle in the absence of dual na artikel, vid avsaknad av criminality, shall take into ac- dubbel straffbarhet, beakta syfcount the purposes of this tena med denna konvention Convention, as set forth in som de anges i artikel 1. article 1;

(b) States Parties may de- b) En konventionsstat får cline to render assistance pur- vägra att lämna hjälp enligt suant to this article on the denna artikel med hänvisning ground of absence of dual till att dubbel straffbarhet inte criminality. However, a re- föreligger. Den anmodade quested State Party shall, konventionsstaten får dock, where consistent with the ba- när det är förenligt med sic concepts of its legal sys- grundprinciperna i dess natiotem, render assistance that nella rättsordning, lämna sådan does not involve coercive ac- hjälp som inte innefattar tion. Such assistance may be tvångsåtgärder. Sådan hjälp får refused when requests involve nekas när framställningen inmatters of a de minimis nature nefattar frågor av de minimisor matters for which the coop- natur eller frågor där det beeration or assistance sought is gärda samarbetet eller den beavailable under other provi- gärda hjälpen kan fås enligt sions of this Convention; andra bestämmelser i denna

konvention.

(c) Each State Party may c) Varje konventionsstat får consider adopting such meas- överväga att anta sådana åtgärures as may be necessary to der som är nödvändiga för att enable it to provide a wider göra det möjligt för den att scope of assistance pursuant to lämna mer omfattande hjälp this article in the absence of enligt denna artikel i avsaknad dual criminality. av dubbel straffbarhet.

10. A person who is being 10. En person som är fridetained or is serving a sen- hetsberövad eller avtjänar straff

tence in the territory of one inom en konventionsstats ter- State Party whose presence in ritorium vars närvaro i en ananother State Party is re- nan konventionsstat begärs för quested for purposes of iden- identifiering, avgivande av vitttification, testimony or other- nesmål eller för att på annat wise providing assistance in sätt lämna hjälp med att skaffa obtaining evidence for investi- bevis för brottsutredning, åtal gations, prosecutions or judi- eller rättsliga åtgärder avseende cial proceedings in relation to brott som straffbeläggs enligt offences covered by this Con- denna konvention, får överfövention may be transferred if ras om följande villkor är uppthe following conditions are fyllda: met:

(a) The person freely gives a) Att personen i medvetanhis or her informed consent; de om vad saken gäller och av

fri vilja går med på överförandet. (b) The competent authori- b) Att båda konventionssta-

ties of both States Parties ternas behöriga myndigheter agree, subject to such condi- samtycker, allt under beaktions as those States Parties tande av sådana villkor som may deem appropriate. dessa konventionsstater anser

vara lämpliga.

11. For the purposes of 11. För de syften som avses i paragraph 10 of this article: punkt 10 i denna artikel skall

följande bestämmelser gälla:

(a) The State Party to which a) Den konventionsstat till the person is transferred shall vilken personen överförs skall have the authority and obliga- ha behörighet och skyldighet tion to keep the person trans- att hålla personen i fängsligt ferred in custody, unless oth- förvar, såvida inte annat begärs erwise requested or authorized eller tillåts av den konventionsby the State Party from which stat från vilken personen har the person was transferred; överförts.

(b) The State Party to b) Den konventionsstat till which the person is transferred vilken personen överförs skall

shall without delay implement ofördröjligen uppfylla sin skylits obligation to return the dighet att återbörda personen person to the custody of the till förvar i den konventions- State Party from which the stat från vilken han eller hon person was transferred as har överförts enligt vad som agreed beforehand, or as oth- överenskommits i förväg eller erwise agreed, by the compe- på annat sätt mellan de båda tent authorities of both States staternas behöriga myndighe- Parties; ter.

(c) The State Party to which c) Den konventionsstat till the person is transferred shall vilken personen överförs får not require the State Party inte kräva att den konventionsfrom which the person was stat från vilken han eller hon transferred to initiate extradi- har överförts inleder utlämtion proceedings for the return ningsförfarande för att få perof the person; sonen i fråga återlämnad.

(d) The person transferred d) Den överförda personen shall receive credit for service skall, i den stat från vilken han of the sentence being served in eller hon har överförts, tillgothe State from which he or she doräknas tid som avtjänats av was transferred for time spent påföljden i den konventionsin the custody of the State stat till vilken han eller hon har Party to which he or she was överförts. transferred.

12. Unless the State Party 12. Såvida inte den konvenfrom which a person is to be tionsstat från vilken en person transferred in accordance with skall överföras i enlighet med paragraphs 10 and 11 of this punkterna 10 och 11 i denna article so agrees, that person, artikel går med på det, skall whatever his or her national- personen i fråga, oberoende av ity, shall not be prosecuted, nationalitet, inte lagföras, fridetained, punished or sub- hetsberövas, straffas eller unjected to any other restriction derkastas någon inskränkning i of his or her personal liberty in sin personliga frihet inom den the territory of the State to stats territorium till vilket han which that person is trans- eller hon har överförts för gär-

ferred in respect of acts, omis- ningar, underlåtenhet eller dosions or convictions prior to mar som föregår personens his or her departure from the avfärd från den stats territoterritory of the State from rium från vilket han eller hon which he or she was trans- har överförts. ferred.

13. Each State Party shall 13. Varje konventionsstat designate a central authority skall utse en centralmyndighet that shall have the responsibil- som skall ha ansvar och behöity and power to receive re- righet att ta emot framställquests for mutual legal assis- ningar om ömsesidig rättslig tance and either to execute hjälp och att antingen verkthem or to transmit them to ställa dem eller överlämna dem the competent authorities for till behöriga myndigheter för execution. Where a State Party verkställighet. Om det i en has a special region or terri- konventionsstat finns en retory with a separate system of gion eller ett territorium med mutual legal assistance, it may ett särskilt system för ömsesidesignate a distinct central au- dig rättslig hjälp, får denna stat thority that shall have the utse en annan centralmyndigsame function for that region het som skall ha samma funkor territory. Central authori- tion för ifrågavarande region ties shall ensure the speedy eller territorium. Centralmynand proper execution or digheterna skall tillse att mottransmission of the requests tagna framställningar verkställs received. Where the central eller överlämnas för verkstälauthority transmits the request lighet på ett riktigt sätt och to a competent authority for utan dröjsmål. När centralexecution, it shall encourage myndigheten överlämnar en the speedy and proper execu- framställning till en behörig tion of the request by the myndighet för verkställighet, competent authority. The Sec- skall den befrämja att den retary-General of the United snabbt och riktigt verkställs av Nations shall be notified of den behöriga myndigheten. the central authority desig- Förenta nationernas genated for this purpose at the neralsekreterare skall under-

time each State Party deposits rättas om vilken centralmynits instrument of ratification, dighet som har utsetts för detacceptance or approval of or ta ändamål när konventionsstaaccession to this Convention. terna deponerar sina instru- Requests for mutual legal as- ment avseende ratifikation, sistance and any communica- godtagande, godkännande av tion related thereto shall be eller anslutning till denna kontransmitted to the central au- vention. Framställningar om thorities designated by the ömsesidig rättslig hjälp och States Parties. This require- därtill anknutna meddelanden ment shall be without preju- skall överlämnas till de centraldice to the right of a State myndigheter som utsetts av Party to require that such re- konventionsstaterna. Detta quests and communications be krav skall dock inte inskränka addressed to it through diplo- en konventionsstats rätt att matic channels and, in urgent kräva att sådana framställcircumstances, where the ningar och meddelanden skall States Parties agree, through överlämnas på diplomatisk väg the International Criminal Po- och, om ärendet är brådskande lice Organization, if possible. och om parterna samtycker, via

Internationella kriminalpolisorganisationen där så är möjligt. 14. Requests shall be made 14. Framställningar skall gö-

in writing or, where possible, ras skriftligen eller, om så är by any means capable of pro- möjligt, på annat sätt som möjducing a written record, in a liggör framställning av ett language acceptable to the re- skriftligt meddelande, på ett quested State Party, under språk som godtas av den anconditions allowing that State modade konventionsstaten, Party to establish authenticity. och på sätt som tillåter denna The Secretary-General of the stat att konstatera att doku- United Nations shall be noti- mentet är äkta. Förenta natiofied of the language or lan- nernas generalsekreterare skall guages acceptable to each State underrättas om det eller de Party at the time it deposits its språk som en konventionsstat

instrument of ratification, ac- godtar när den deponerar sitt ceptance or approval of or ac- instrument avseende ratifikacession to this Convention. In tion, godtagande eller godkänurgent circumstances and nande av eller anslutning till where agreed by the States denna konvention. I bråds- Parties, requests may be made kande fall och när konvenorally but shall be confirmed tionsstaterna är överens därom, in writing forthwith. får framställningar göras munt-

ligen med efterföljande skriftlig bekräftelse. 15. A request for mutual le- 15. En framställning om öm-

gal assistance shall contain: sesidig rättslig hjälp skall in-

nehålla följande:

(a) The identity of the au- a) Uppgift om den myndigthority making the request; het som gör framställningen.

(b) The subject matter and b) Föremålet för och arten nature of the investigation, av den brottsutredning, den prosecution or judicial pro- lagföring eller det rättsliga förceeding to which the request farande som framställningen relates and the name and func- avser samt namnet på den tions of the authority con- myndighet som handlägger ducting the investigation, brottsutredningen, lagföringen prosecution or judicial pro- eller det rättsliga förfarandet ceeding; jämte upplysningar om vilka

uppgifter denna myndighet

har.

(c) A summary of the rele- c) En sammanställning av de vant facts, except in relation to omständigheter som är av berequests for the purpose of tydelse i ärendet utom i de fall service of judicial documents; framställningen gäller delgiv-

ning av rättegångshandlingar.

(d) A description of the as- d) Uppgift om vilket slag av sistance sought and details of biträde som begärs samt huany particular procedure that ruvida den ansökande konventhe requesting State Party tionsstaten önskar att ett särwishes to be followed; skilt förfarande skall tillämpas.

(e) Where possible, the e) Uppgift om samtliga beidentity, location and nation- rörda personers identitet, ality of any person concerned; adress och nationalitet, där så and är möjligt.

(f) The purpose for which f) Uppgift om det ändamål the evidence, information or för vilket bevismaterial, uppaction is sought. lysningar eller åtgärder begärs.

16. The requested State 16. Den anmodade konven- Party may request additional tionsstaten får begära ytterliinformation when it appears gare uppgifter om så är nödnecessary for the execution of vändigt för att kunna verkställa the request in accordance with den begärda åtgärden i enlighet its domestic law or when it can med sin nationella lagstiftning facilitate such execution. eller när det kan underlätta

verkställigheten.

17. A request shall be exe- 17. De åtgärder som framcuted in accordance with the ställningen avser skall verkdomestic law of the requested ställas enligt den anmodade State Party and, to the extent konventionsstatens nationella not contrary to the domestic lagstiftning och, i den mån detlaw of the requested State ta inte strider mot denna lag- Party and where possible, in stiftning och där så är möjligt, accordance with the proce- med tillämpning av de förfadures specified in the request. randen som anges i fram-

ställningen.

18. Wherever possible and 18. När en person befinner consistent with fundamental sig inom en konventionsstats principles of domestic law, territorium och han eller hon when an individual is in the skall höras som vittne eller territory of a State Party and sakkunnig av de rättsliga mynhas to be heard as a witness or digheterna i en annan konvenexpert by the judicial authori- tionsstat, får, när så är möjligt ties of another State Party, the och förenligt med grundsatfirst State Party may, at the serna i nationell lagstiftning, request of the other, permit den förstnämnda konventionsthe hearing to take place by staten, på begäran av den sist-

video conference if it is not nämnda staten, ge sitt sampossible or desirable for the tycke till att förhandlingen individual in question to ap- sker genom videokonferens pear in person in the territory om det inte är möjligt eller of the requesting State Party. önskvärt att vederbörande per- States Parties may agree that son uppträder personligen the hearing shall be conducted inom den begärande konvenby a judicial authority of the tionsstatens territorium. Konrequesting State Party and at- ventionsstater kan komma tended by a judicial authority överens om att förhör skall of the requested State Party. utföras av en rättslig myndig-

het i den begärande konventionsstaten i närvaro av en rättslig myndighet från den anmodade konventionsstaten. 19. The requesting State 19. Den begärande konven-

Party shall not transmit or use tionsstaten får inte utan föreinformation or evidence fur- gående samtycke av den anmonished by the requested State dade konventionsstaten över- Party for investigations, prose- föra eller använda uppgifter cutions or judicial proceedings eller bevisning som har lämnats other than those stated in the av den anmodade konventionsrequest without the prior con- staten i andra brottsutredsent of the requested State ningar, annan lagföring eller Party. Nothing in this para- andra rättegångar än de som graph shall prevent the re- anges i framställningen. Ingenquesting State Party from dis- ting i denna punkt hindrar att closing in its proceedings in- den begärande konventionsformation or evidence that is staten i sina förfaranden röjer exculpatory to an accused per- uppgifter eller bevisning som son. In the latter case, the re- bevisar den anklagades oskuld. questing State Party shall no- I så fall skall den begärande tify the requested State Party konventionsstaten meddela prior to the disclosure and, if den anmodade konventionsso requested, consult with the staten före röjandet av uppgifrequested State Party. If, in an terna eller bevisningen och, på

exceptional case, advance no- begäran, samråda med den antice is not possible, the re- modade konventionsstaten. questing State Party shall in- Om det i undantagsfall inte är form the requested State Party möjligt att lämna sådant förof the disclosure without de- handsmeddelande, skall den lay. begärande konventionsstaten

utan dröjsmål meddela den anmodade konventionsstaten att röjande har skett. 20. The requesting State 20. Den begärande konven-

Party may require that the re- tionsstaten får kräva att den quested State Party keep con- anmodade konventionsstaten fidential the fact and substance iakttar sekretess beträffande of the request, except to the framställningen och dess inextent necessary to execute nehåll utom i den omfattning the request. If the requested som är nödvändig för att verk- State Party cannot comply ställa de begärda åtgärderna. with the requirement of confi- Om den anmodade konvendentiality, it shall promptly tionsstaten inte kan efterinform the requesting State komma en begäran om sekre- Party. tess, skall den genast meddela

den begärande konventionsstaten. 21. Mutual legal assistance 21. En framställning om öm-

may be refused: sesidig rättslig hjälp får avslås

om

(a) If the request is not a) framställningen inte made in conformity with the gjorts i enlighet med bestämprovisions of this article; melserna i denna artikel,

(b) If the requested State b) den anmodade konven- Party considers that execution tionsstaten anser att verkstälof the request is likely to landet av de begärda åtgärderna prejudice its sovereignty, secu- sannolikt skulle inkräkta på rity, ordre public or other es- dess suveränitet, säkerhet, allsential interests; männa rättsprinciper (ordre

public) eller andra väsentliga

intressen,

(c) If the authorities of the c) den anmodade konvenrequested State Party would be tionsstatens myndigheter enprohibited by its domestic law ligt nationell lagstiftning skulle from carrying out the action vara förhindrade att vidta den requested with regard to any begärda åtgärden i fråga om ett similar offence, had it been liknande brott om brottet varit subject to investigation, prose- föremål för utredning, lagföcution or judicial proceedings ring eller annat rättsligt förfaunder their own jurisdiction; rande enligt deras egen doms-

rätt, eller om

(d) If it would be contrary d) bifall till framställningen to the legal system of the re- skulle strida mot den anmoquested State Party relating to dade konventionsstatens lagmutual legal assistance for the stiftning rörande ömsesidig request to be granted. rättslig hjälp.

22. States Parties may not 22. En konventionsstat får refuse a request for mutual le- inte avslå en begäran om ömgal assistance on the sole sesidig rättslig hjälp av det ground that the offence is also enda skälet att brottet också considered to involve fiscal bedöms omfatta skattefrågor. matters.

23. Reasons shall be given 23. Ett avslag på en framfor any refusal of mutual legal ställning om ömsesidig rättslig assistance. hjälp skall motiveras.

24. The requested State 24. Den anmodade konven- Party shall execute the request tionsstaten skall snarast verkfor mutual legal assistance as ställa en framställning om ömsoon as possible and shall take sesidig rättslig hjälp och skall, i as full account as possible of största möjliga mån, beakta de any deadlines suggested by the tidsfrister som angivits av den requesting State Party and for begärande konventionsstaten which reasons are given, pref- och för vilka skäl har angivits, erably in the request. The re- helst i framställningen. Den questing State Party may make begärande konventionsstaten reasonable requests for infor- får göra skäliga förfrågningar

mation on the status and pro- om hur långt man kommit och gress of measures taken by the vilka åtgärder som vidtagits av requested State Party to satisfy den anmodade konventionsits request. The requested staten med anledning av fram- State Party shall respond to ställningen. Den anmodade reasonable requests by the re- konventionsstaten skall tillmöquesting State Party on the tesgå skäliga förfrågningar från status, and progress in its han- den begärande konventionsdling, of the request. The re- statens sida om läget och hur questing State Party shall långt man kommit i handläggpromptly inform the requested ningen av framställningen. Den State Party when the assis- begärande konventionsstaten tance sought is no longer re- skall genast meddela den anquired. modade konventionsstaten om

när den begärda hjälpen inte längre är påkallad. 25. Mutual legal assistance 25. Ömsesidig rättslig hjälp

may be postponed by the re- får uppskjutas av den anmoquested State Party on the dade konventionsstaten om ground that it interferes with verkställandet skulle hindra en an ongoing investigation, pågående brottsutredning, lagprosecution or judicial pro- föring eller annat rättsligt förceeding. farande.

26. Before refusing a request 26. Innan den anmodade pursuant to paragraph 21 of konventionsstaten avslår en this article or postponing its framställning med stöd av execution pursuant to para- punkt 21 i denna artikel eller graph 25 of this article, the uppskjuter dess verkställighet requested State Party shall med stöd av punkt 25, skall consult with the requesting den samråda med den begä- State Party to consider rande konventionsstaten för whether assistance may be att avgöra om hjälpen kan lämgranted subject to such terms nas i sådan tid och på sådana and conditions as it deems villkor som den anser vara pånecessary. If the requesting kallade. Om den begärande State Party accepts assistance konventionsstaten godtar hjälp

subject to those conditions, it på dessa villkor, skall den godta shall comply with the condi- villkoren. tions.

27. Without prejudice to the 27. Om inte annat följer av application of paragraph 12 of punkt 12 i denna artikel får ett this article, a witness, expert or vittne, en sakkunnig eller en other person who, at the re- annan person som samtycker quest of the requesting State till att avge vittnesmål eller Party, consents to give evi- medverka i brottsutredning, dence in a proceeding or to lagföring eller annat rättsligt assist in an investigation, förfarande inom den begärande prosecution or judicial pro- konventionsstatens territorium ceeding in the territory of the inte åtalas, fängslas, straffas requesting State Party shall eller på annat sätt underkastas not be prosecuted, detained, inskränkning i sin personliga punished or subjected to any frihet inom detta territorium other restriction of his or her på grund av någon gärning, unpersonal liberty in that terri- derlåtenhet eller dom som häntory in respect of acts, omis- för sig till tiden före hans eller sions or convictions prior to hennes utresa från den anmohis or her departure from the dade konventionsstatens territerritory of the requested State torium. Denna immunitet skall Party. Such safe conduct shall upphöra om vittnet, den sakcease when the witness, expert kunnige eller annan person or other person having had, som berörs, trots att han eller for a period of fifteen con- hon under en sammanhängansecutive days or for any period de tid av 15 dagar, eller under agreed upon by the States Par- annan period som parterna ties from the date on which he kommit överens om, från den or she has been officially in- dag han eller hon mottagit offormed that his or her pres- ficiell underrättelse om att ence is no longer required by hans eller hennes närvaro inte the judicial authorities, an op- längre påkallas av de rättsliga portunity of leaving, has nev- myndigheterna, har haft möjertheless remained voluntarily lighet att lämna territoriet, in the territory of the re- ändå frivilligt stannat kvar där

questing State Party or, having eller frivilligt har återvänt dit left it, has returned of his or efter att ha lämnat territoriet. her own free will.

28. The ordinary costs of 28. Den anmodade konvenexecuting a request shall be tionsstaten skall stå för ordinaborne by the requested State rie kostnader som är förenade Party, unless otherwise agreed med verkställigheten av de beby the States Parties con- gärda åtgärderna, om inte de cerned. berörda konventionsstaterna

If expenses of a substantial kommer överens om annat. or extraordinary nature are or Om verkställigheten medför will be required to fulfil the eller kommer att medföra stora request, the States Parties shall eller extraordinära kostnader, consult to determine the terms skall konventionsstaterna i and conditions under which samråd fastställa vilka villkor the request will be executed, as som skall gälla för verkställigwell as the manner in which heten och hur kostnaderna the costs shall be borne. skall fördelas.

29. The requested State 29. Den anmodade konven- Party: tionsstaten

(a) Shall provide to the re- a) skall lämna den begärande questing State Party copies of konventionsstaten kopior av government records, docu- offentliga handlingar, dokuments or information in its ment eller uppgifter som den possession that under its do- har i sin besittning, vilka enligt mestic law are available to the dess nationella lagstiftning är general public; tillgängliga för allmänheten,

och,

(b) May, at its discretion, b) kan, enligt egen bedömprovide to the requesting State ning, helt, delvis eller med så- Party in whole, in part or sub- dana förbehåll som den anser ject to such conditions as it vara lämpliga, lämna den begädeems appropriate, copies of rande konventionsstaten koany government records, pior av offentliga handlingar, documents or information in dokument eller uppgifter som its possession that under its den har i sin besittning, vilka

domestic law are not available enligt dess lagstiftning inte är to the general public. tillgängliga för allmänheten.

30. States Parties shall con- 30. Konventionsstaterna sider, as may be necessary, the skall om så behövs överväga att possibility of concluding bilat- sluta bilaterala och multilateeral or multilateral agreements rala avtal eller överenskommelor arrangements that would ser som skulle gagna, förverkserve the purposes of, give liga eller stärka bestämmelpractical effect to or enhance serna i denna artikel. the provisions of this article.

Article 47 Transfer of Artikel 47 Överförande av criminal proceedings lagföring

States Parties shall consider Konventionsstaterna skall the possibility of transferring överväga möjligheten att till to one another proceedings for varandra överföra lagföringen the prosecution of an offence av brott som straffbeläggs enestablished in accordance with ligt denna konvention i fall där this Convention in cases överföringen kan anses gagna where such transfer is consid- en korrekt rättskipning, särered to be in the interests of skilt i fall där flera olika juristhe proper administration of diktioner är berörda, i syfte att justice, in particular in cases koncentrera lagföringen. where several jurisdictions are involved, with a view to concentrating the prosecution.

Article 48 Law enforcement Artikel 48 Samarbete mellan cooperation brottsbekämpande myndig-

heter

1. States Parties shall coop- 1. Konventionsstaterna skall erate closely with one another, på ett sätt som är förenligt med consistent with their respec- deras respektive rättsordning

tive domestic legal and ad- och förvaltningssystem samarministrative systems, to en- beta nära i syfte att effektivihance the effectiveness of law sera bekämpningen av brott enforcement action to combat som täcks av denna konventhe offences covered by this tion. Varje konventionsstat Convention. States Parties skall särskilt vidta effektiva åtshall, in particular, take effec- gärder tive measures:

(a) To enhance and, where a) för att förbättra och, när necessary, to establish chan- så behövs, upprätta kommuninels of communication be- kationsvägar mellan sina between their competent au- höriga myndigheter och andra thorities, agencies and services organ och enheter för att främin order to facilitate the secure ja ett säkert och snabbt inforand rapid exchange of infor- mationsutbyte om alla aspekter mation concerning all aspects av brott som täcks av denna of the offences covered by this konvention, däribland, i den Convention, including, if the mån de berörda konven- States Parties concerned deem tionsstaterna anser det vara it appropriate, links with other lämpligt, sambanden med ancriminal activities; nan brottslig verksamhet,

(b) To cooperate with other b) för att samarbeta med States Parties in conducting andra konventionsstater vid inquiries with respect to of- utredning av brott som täcks fences covered by this Con- av denna konvention rörande vention concerning:

(i) The identity, where- i) identitet, vistelseort och abouts and activities of per- verksamhet beträffande persons suspected of involvement soner som misstänks för att in such offences or the loca- vara delaktiga i sådana brott tion of other persons con- eller beträffande vistelseort för cerned; andra berörda,

(ii) The movement of pro- ii) hur vinning eller egenceeds of crime or property de- dom som härrör från sådana rived from the commission of brott förflyttas, such offences;

(iii) The movement of prop- iii) hur egendom, utrustning erty, equipment or other in- eller andra hjälpmedel som har strumentalities used or in- använts eller avses komma till tended for use in the commis- användning vid förövandet av sion of such offences; sådana brott förflyttas,

(c) To provide, where ap- c) för att, där så är lämpligt, propriate, necessary items or tillhandahålla erforderliga föquantities of substances for remål eller mängder av ämnen analytical or investigative pur- för analys- eller utredningsänposes; damål,

(d) To exchange, where ap- d) för att, där så är lämpligt, propriate, information with utbyta information med andra other States Parties concerning konventionsstater om särskilda specific means and methods medel och metoder som anused to commit offences cov- vänds för att begå brott som ered by this Convention, in- täcks av denna konvention, cluding the use of false identi- däri inbegripet användning av ties, forged, altered or false falska identiteter, förfalskade, documents and other means of förändrade eller oäkta dokuconcealing activities; ment eller andra sätt för att

dölja verksamheter,

(e) To facilitate effective e) för att underlätta effektiv coordination between their samordning mellan sina behöcompetent authorities, agen- riga myndigheter och andra cies and services and to pro- organ och enheter samt främja mote the exchange of person- utbyte av personal och andra nel and other experts, includ- sakkunniga, däri inbegripet, ing, subject to bilateral agree- med beaktande av bilaterala ments or arrangements be- avtal och överenskommelser tween the States Parties con- mellan de berörda konvencerned, the posting of liaison tionsstaterna, utplacering av officers; sambandsmän, och

(f) To exchange informa- f) för att utbyta upplystion and coordinate adminis- ningar och på lämpligt sätt trative and other measures samordna förvaltningsåtgärder taken as appropriate for the och andra vidtagna åtgärder

purpose of early identification som syftar till tidig identifieof the offences covered by this ring av brott enligt denna kon- Convention. vention.

2. With a view to giving ef- 2. För att förverkliga denna fect to this Convention, States konvention skall konventions- Parties shall consider entering staterna överväga att sluta into bilateral or multilateral lämpliga bilaterala eller mulagreements or arrangements tilaterala avtal eller överenson direct cooperation between kommelser om direkt samartheir law enforcement agencies bete mellan sina brottsbekämand, where such agreements or pande myndigheter och anarrangements already exist, passa sådana avtal eller överamending them. In the ab- enskommelser som redan sence of such agreements or finns. I avsaknad av sådana avarrangements between the tal eller överenskommelser States Parties concerned, the mellan de berörda konven- States Parties may consider tionsstaterna får de betrakta this Convention to be the ba- denna konvention som grund sis for mutual law enforcement för brottsbekämpande samarcooperation in respect of the bete med avseende på brott offences covered by this Con- som täcks av denna konvenvention. Whenever appropri- tion. När så är lämpligt skall ate, States Parties shall make konventionsstaterna till fullo full use of agreements or ar- utnyttja avtal eller överensrangements, including inter- kommelser, däribland med innational or regional organiza- ternationella och regionala ortions, to enhance the coopera- ganisationer, för att förbättra tion between their law en- samarbetet mellan sina brottsforcement agencies. bekämpande myndigheter.

3. States Parties shall en- 3. Konventionsstaterna skall deavour to cooperate within sträva efter att samarbeta inom their means to respond to of- ramen för sina möjligheter för fences covered by this Con- att bekämpa brottslighet som vention committed through täcks av denna konvention och the use of modern technology. som har begåtts med hjälp av

moderna tekniska hjälpmedel.

Article 49 Joint investiga- Artikel 49 Gemensamma tions brottsutredningar

States Parties shall consider Konventionsstaterna skall concluding bilateral or multi- överväga att sluta bilaterala ellateral agreements or arrange- ler multilaterala avtal eller ments whereby, in relation to överenskommelser vilka, i fråmatters that are the subject of ga om ärenden som är föremål investigations, prosecutions or för utredning, lagföring eller judicial proceedings in one or rättsliga åtgärder i en eller flera more States, the competent konventionsstater, tillåter de authorities concerned may es- berörda behöriga myndighetablish joint investigative bod- terna att sätta upp gemenies. In the absence of such samma organ för brottsutredagreements or arrangements, ningar. I brist på sådana avtal joint investigations may be un- eller överenskommelser kan dertaken by agreement on a gemensamma brottsutredcase-by-case basis. The States ningar verkställas för varje sär- Parties involved shall ensure skilt fall. De berörda konventhat the sovereignty of the tionsstaterna skall tillse att den State Party in whose territory konventionsstats suveränitet such investigation is to take inom vars territorium brottsutplace is fully respected. redningen skall genomföras till

fullo respekteras.

Article 50 Special investiga- Artikel 50 Särskilda utredtive techniques ningsmetoder

1. In order to combat cor- 1. För att effektivt bekämpa ruption effectively, each State korruption skall varje konven- Party shall, to the extent per- tionsstat, så långt det är tillåtet mitted by the basic principles enligt grundprinciperna i dess of its domestic legal system nationella rättsordning och på and in accordance with the de villkor som föreskrivs i dess conditions prescribed by its nationella lagstiftning, vidta domestic law, take such meas- nödvändiga åtgärder inom ra-

ures as may be necessary, men för sina möjligheter i syfte within its means, to allow for att tillåta dess behöriga mynthe appropriate use by its digheter ändamålsenlig ancompetent authorities of con- vändning av kontrollerade levetrolled delivery and, where it ranser och, när det bedöms deems appropriate, other spe- vara lämpligt, användning av cial investigative techniques, andra särskilda utredningsmesuch as electronic or other toder såsom elektronisk överforms of surveillance and un- vakning och annat slags överdercover operations, within its vakning och operationer under territory, and to allow for the täckmantel inom partens teradmissibility in court of evi- ritorium samt tillåta att bevisdence derived therefrom. ning som inhämtats på sådant

sätt godtas som bevisning i

domstol.

2. For the purpose of inves- 2. I syfte att utreda brott tigating the offences covered som täcks av denna konvention by this Convention, States uppmanas konventionsstaterna Parties are encouraged to con- att om så är nödvändigt ingå clude, when necessary, appro- lämpliga bilaterala eller multipriate bilateral or multilateral laterala avtal eller överensagreements or arrangements kommelser om användning av for using such special investi- sådana särskilda utredningsgative techniques in the con- metoder i internationellt samtext of cooperation at the in- arbete. Sådana avtal eller överternational level. Such agree- enskommelser skall ingås och ments or arrangements shall genomföras med iakttagande be concluded and imple- av principen om suverän likmented in full compliance with ställdhet mellan stater och skall the principle of sovereign verkställas i strikt överensequality of States and shall be stämmelse med bestämmelcarried out strictly in accor- serna i dessa avtal eller överdance with the terms of those enskommelser. agreements or arrangements.

3. In the absence of an 3. I brist på avtal eller överagreement or arrangement as enskommelse enligt punkt 2 i

set forth in paragraph 2 of this denna artikel skall beslut om article, decisions to use such att tillämpa sådana särskilda special investigative techniques utredningsmetoder på det inat the international level shall ternationella planet grundas på be made on a case-by-case ba- varje särskilt fall och kan, om sis and may, when necessary, så erfordras, avse ekonomiska take into consideration finan- överenskommelser och samcial arrangements and under- förståndslösningar beträffande standings with respect to the berörda konventionsstaters exercise of jurisdiction by the utövande av domsrätt. States Parties concerned.

4. Decisions to use con- 4. Beslut om att tillämpa metrolled delivery at the interna- toden med kontrollerade levetional level may, with the con- ranser internationellt får, med sent of the States Parties con- de berörda konventionsstatercerned, include methods such nas samtycke, innefatta sådana as intercepting and allowing metoder som att varorna uppthe goods or funds to continue fångas och att man tillåter att intact or be removed or re- de fortsätter intakta eller att de placed in whole or in part. avlägsnas eller ersätts helt eller

delvis.

Chapter V Asset recovery Kapitel V Återställande av

tillgångar

Article 51 General provision Artikel 51 Allmänna bestäm-

melser

The return of assets pursuant Återställande av tillgångar ento this chapter is a fundamen- ligt detta kapitel är en grundtal principle of this Conven- princip i denna konvention, tion, and States Parties shall och konventionsstaterna skall i afford one another the widest största möjliga utsträckning measure of cooperation and samarbeta och hjälpa varandra i assistance in this regard. detta hänseende.

Article 52 Prevention and Artikel 52 Förebyggande och detection of transfers of upptäckt av överföring av proceeds of crime vinning av brott

1. Without prejudice to arti- 1. Utan att det skall inverka cle 14 of this Convention, på artikel 14 i denna konveneach State Party shall take tion, skall varje konventionssuch measures as may be nec- stat vidta nödvändiga åtgärder i essary, in accordance with its enlighet med sin nationella lagdomestic law, to require finan- stiftning för att ålägga finansicial institutions within its ju- ella institutioner inom sin jurisdiction to verify the identity risdiktion att kontrollera kunof customers, to take reason- dernas identitet, att vidta skäable steps to determine the liga åtgärder för att klarlägga identity of beneficial owners identiteten hos förmånstagare of funds deposited into high- till tillgångar som deponerats value accounts and to conduct på större konton och utföra enhanced scrutiny of accounts skärpt kontroll av begärda sought or maintained by or on konton eller av konton som behalf of individuals who are, innehas av eller för personer or have been, entrusted with som är eller har varit anförprominent public functions trodda framstående offentliga and their family members and uppgifter och deras familjeclose associates. Such en- medlemmar och nära förhanced scrutiny shall be rea- bundna. Den skärpta kontrolsonably designed to detect len skall vara rimligt utformad suspicious transactions for the för att avslöja misstänkta purpose of reporting to com- transaktioner i syfte att anmäla petent authorities and should dessa till behöriga myndigheter not be so construed as to dis- och bör inte vara konstruerade courage or prohibit financial så att den avskräcker eller institutions from doing busi- hindrar finansiella institutioner ness with any legitimate cus- att göra affärer med vanliga tomer. kunder.

2. In order to facilitate im- 2. För att underlätta geplementation of the measures nomförandet av de åtgärder provided for in paragraph 1 of som avses i punkt 1 i denna ar-

this article, each State Party, in tikel skall varje konventionsaccordance with its domestic stat i enlighet med sin natiolaw and inspired by relevant nella lagstiftning och efter ininitiatives of regional, interre- spiration av regionala, interregional and multilateral organi- gionala och multilaterala orgazations against money-laun- nisationers initiativ för att bedering, shall: kämpa penningtvätt göra föl-

jande:

(a) Issue advisories regard- a) Ge ut riktlinjer för vilka ing the types of natural or le- slags fysiska eller juridiska pergal person to whose accounts soner på vilkas konton finansifinancial institutions within its ella institutioner inom dess jujurisdiction will be expected to risdiktion förväntas tillämpa apply enhanced scrutiny, the skärpt kontroll, vilka typer av types of accounts and transac- konton och transaktioner som tions to which to pay particu- skall ägnas särskild uppmärklar attention and appropriate samhet och lämpliga rutiner account-opening, maintenance för att öppna, bibehålla och and record-keeping measures redovisa sådana konton. to take concerning such accounts; and

(b) Where appropriate, no- b) Där så är lämpligt, undertify financial institutions rätta finansiella institutioner within its jurisdiction, at the inom sin jurisdiktion, på berequest of another State Party gäran av en annan konvenor on its own initiative, of the tionsstat eller på eget initiativ, identity of particular natural om identiteten hos vissa fyor legal persons to whose ac- siska eller juridiska personer på counts such institutions will vilkas konton sådana institube expected to apply enhanced tioner förväntas tillämpa skärpt scrutiny, in addition to those kontroll utöver de personer whom the financial institu- som de finansiella institutiotions may otherwise identify. nerna kan identifiera på annat

sätt.

3. In the context of para- 3. I anslutning till punkt 2 a i graph 2 (a) of this article, each denna artikel skall varje kon-

State Party shall implement ventionsstat vidta åtgärder för measures to ensure that its att trygga att dess finansiella financial institutions maintain institutioner har nöjaktig readequate records, over an ap- dovisning under tillräckligt propriate period of time, of lång tid beträffande konton accounts and transactions in- och transaktioner som berör volving the persons mentioned personer som avses i punkt 1 i in paragraph 1 of this article, denna artikel, vilken redoviswhich should, as a minimum, ning åtminstone bör, innehålla contain information relating to uppgifter om kundens identitet the identity of the customer as liksom, i möjligaste mån, om well as, as far as possible, of förmånstagarens. the beneficial owner.

4. With the aim of prevent- 4. I syfte att förebygga och ing and detecting transfers of upptäcka överföring av vinning proceeds of offences estab- av brott enligt denna konvenlished in accordance with this tion, skall varje konventions- Convention, each State Party stat vidta lämpliga och effekshall implement appropriate tiva åtgärder för att, med hjälp and effective measures to pre- av sina normativa och övervavent, with the help of its regu- kande organ, förebygga att latory and oversight bodies, banker som inte har någon fythe establishment of banks sisk representation eller inte är that have no physical presence anslutna till en reguljär finansiand that are not affiliated with ell grupp etableras. a regulated financial group.

Moreover, States Parties Konventionsstaterna kan vimay consider requiring their dare överväga att ålägga sina financial institutions to refuse finansiella institutioner att vägto enter into or continue a ra att inlåta sig i eller fortsätta correspondent banking rela- ett korrespondensbankstionship with such institutions förhållande med sådana instiand to guard against estab- tutioner och att de skall akta lishing relations with foreign sig för att inlåta sig i förbindelfinancial institutions that per- ser med utländska finansiella mit their accounts to be used institutioner som tillåter att

by banks that have no physical deras konton används av banpresence and that are not af- ker som inte har någon fysisk filiated with a regulated finan- representation och som inte är cial group. anslutna till en reguljär finansi-

ell grupp.

5. Each State Party shall 5. Varje konventionsstat consider establishing, in accor- skall överväga att i enlighet dance with its domestic law, med sin nationella lagstiftning effective financial disclosure upprätta effektiva system för systems for appropriate public finansiella upplysningar om officials and shall provide for utvalda offentliga tjänstemän appropriate sanctions for non- och införa lämpliga påföljder compliance. Each State Party för bristande uppfyllelse. Varje shall also consider taking such konventionsstat skall också measures as may be necessary överväga att vidta nödvändiga to permit its competent au- åtgärder för att tillåta sina bethorities to share that infor- höriga myndigheter att lämna mation with the competent sådana uppgifter till behöriga authorities in other States Par- myndigheter i andra konventies when necessary to investi- tionsstater när det är nödvängate, claim and recover pro- digt att utreda, göra anspråk på ceeds of offences established och återställa vinning av brott in accordance with this Con- som straffbeläggs i enlighet vention. med denna konvention.

6. Each State Party shall 6. Varje konventionsstat consider taking such measures skall överväga att vidta nödas may be necessary, in accor- vändiga åtgärder, i enlighet dance with its domestic law, to med sin nationella lagstiftning, require appropriate public offi- för att ålägga sådana offentliga cials having an interest in or tjänstemän som har del i eller signature or other authority rätt att teckna eller har annan over a financial account in a befogenhet över ett finansiellt foreign country to report that konto i ett annat land att raprelationship to appropriate portera detta förhållande till authorities and to maintain behöriga myndigheter och föra appropriate records related to lämplig bokföring över sådana

such accounts. Such measures konton. Dessa åtgärder skall shall also provide for appropri- också innefatta lämpliga påföljate sanctions for non-compli- der för bristande uppfyllelse. ance.

Article 53 Measures for direct Artikel 53 Åtgärder för direkt recovery of property återställande av egendom

Each State Party shall, in ac- Varje konventionsstat skall i cordance with its domestic enlighet med sin nationella laglaw: stiftning göra följande:

(a) Take such measures as a) Vidta nödvändiga åtgärder may be necessary to permit för att tillåta andra konvenanother State Party to initiate tionsstater att inleda civilrättscivil action in its courts to es- liga mål i konventionsstatens tablish title to or ownership of domstolar för att bekräfta rätproperty acquired through the ten till eller äganderätten av commission of an offence es- egendom som förvärvats getablished in accordance with nom brott som straffbeläggs i this Convention; enlighet med denna konven-

tion.

(b) Take such measures as b) Vidta nödvändiga åtgärmay be necessary to permit its der för att göra det möjligt för courts to order those who sina domstolar att ålägga den have committed offences es- som har gjort sig skyldig till tablished in accordance with brott som straffbeläggs i enthis Convention to pay com- lighet med denna konvention pensation or damages to an- att betala ersättning eller skaother State Party that has been destånd till en annan konvenharmed by such offences; and tionsstat som har vållats skada

av sådana brott.

(c) Take such measures as c) Vidta nödvändiga åtgärder may be necessary to permit its för att göra det möjligt för sina courts or competent authori- domstolar eller vederbörande ties, when having to decide on myndigheter, när de beslutar confiscation, to recognize an- om förverkande, att erkänna en

other State Party’s claim as a annan konventionsstats anlegitimate owner of property språk som rättmätig ägare av acquired through the commis- egendom som förvärvats gesion of an offence established nom brott som straffbeläggs i in accordance with this Con- enlighet med denna konvenvention. tion.

Article 54 Mechanisms for Artikel 54 Mekanismer för recovery of property through återställande av egendom geinternational cooperation in nom internationellt samarconfiscation bete i fråga om förverkande

1. Each State Party, in order 1. Varje konventionsstat to provide mutual legal assis- skall i enlighet med sin natiotance pursuant to article 55 of nella lagstiftning göra följande this Convention with respect för att tillhandahålla ömsesidig to property acquired through rättslig hjälp enligt artikel 55 i or involved in the commission denna konvention avseende of an offence established in ac- egendom som förvärvats gecordance with this Conven- nom eller är inblandad i ett tion, shall, in accordance with brott som straffbeläggs i enits domestic law: lighet med denna konvention:

(a) Take such measures as a) Vidta nödvändiga åtgärder may be necessary to permit its för att göra det möjligt för sina competent authorities to give behöriga myndigheter att verkeffect to an order of confisca- ställa beslut av domstol i en tion issued by a court of an- annan konventionsstat om förother State Party; verkande.

(b) Take such measures as b) Vidta nödvändiga åtgärmay be necessary to permit its der för att göra det möjligt för competent authorities, where sina behöriga myndigheter att, they have jurisdiction, to order i de fall där de har jurisdiktion, the confiscation of such prop- besluta om förverkande av såerty of foreign origin by adju- dan egendom av utländskt urdication of an offence of sprung i avgörande avseende money-laundering or such ett penningtvättbrott eller ett

other offence as may be within annat sådant brott som ligger its jurisdiction or by other inom dess jurisdiktion eller procedures authorized under genom andra förfaranden som its domestic law; and är tillåtna enligt dess nationella

lagstiftning.

(c) Consider taking such c) Överväga att vidta de åtmeasures as may be necessary gärder som är nödvändiga för to allow confiscation of such att tillåta beslut om förverproperty without a criminal kande av sådan egendom utan conviction in cases in which att någon döms för brottet i de the offender cannot be prose- fall där gärningsmannen inte cuted by reason of death, kan lagföras på grund av att flight or absence or in other han eller hon är avliden, har appropriate cases. avvikit eller inte kan anträffas

eller i andra tillämpliga fall.

2. Each State Party, in order 2. Varje konventionsstat to provide mutual legal assis- skall i enlighet med sin natiotance upon a request made nella lagstiftning göra följande pursuant to paragraph 2 of ar- för att tillhandahålla ömsesidig ticle 55 of this Convention, rättslig hjälp efter framställshall, in accordance with its ning enligt artikel 55.2 i denna domestic law: konvention:

(a) Take such measures as a) Vidta nödvändiga åtgärder may be necessary to permit its för att göra det möjligt för sina competent authorities to behöriga myndigheter att frysa freeze or seize property upon eller beslagta egendom med a freezing or seizure order is- stöd av ett beslut om frysning sued by a court or competent eller beslag utfärdat av domstol authority of a requesting State eller behörig myndighet i en Party that provides a reason- begärande konventionsstat vilable basis for the requested ket ger rimligt underlag för State Party to believe that den anmodade konventionsthere are sufficient grounds staten att anse att det föreligfor taking such actions and ger tillräckliga skäl att vidta that the property would even- sådana åtgärder och att egentually be subject to an order of domen senare kan bli föremål

confiscation for purposes of för beslut om förverkande för paragraph 1 (a) of this article; de ändamål som avses i punkt 1

a i denna artikel.

(b) Take such measures as b) Vidta nödvändiga åtgärmay be necessary to permit its der för att göra det möjligt för competent authorities to sina behöriga myndigheter att freeze or seize property upon frysa eller beslagta egendom a request that provides a rea- efter en framställning som ger sonable basis for the requested rimligt underlag för den an- State Party to believe that modade konventionsstaten att there are sufficient grounds anse att det föreligger tillräckfor taking such actions and liga skäl att vidta sådana åtgärthat the property would even- der och att egendomen senare tually be subject to an order of kan bli föremål för beslut om confiscation for purposes of förverkande för de ändamål paragraph 1 (a) of this article; som avses i punkt 1 a i denna and artikel.

(c) Consider taking addi- c) Överväga att vidta ytterlitional measures to permit its gare åtgärder som gör det möjcompetent authorities to pre- ligt för dess behöriga myndigserve property for confisca- heter att säkra egendom för tion, such as on the basis of a förverkande, såsom med stöd foreign arrest or criminal av ett utländskt beslut om fricharge related to the acquisi- hetsberövande eller lagföring tion of such property. som sammanhänger med för-

värv av sådan egendom.

Article 55 International Artikel 55 Internationellt cooperation for purposes of samarbete om förverkandeconfiscation förklaring

1. A State Party that has re- 1. En konventionsstat, som ceived a request from another från en annan konventionsstat State Party having jurisdiction som har jurisdiktion över ett over an offence established in brott som straffbeläggs i enaccordance with this Conven- lighet med denna konvention,

tion for confiscation of pro- har mottagit en framställning ceeds of crime, property, om förverkande av vinning av equipment or other instru- brott, egendom, utrustning elmentalities referred to in arti- ler andra hjälpmedel som avses cle 31, paragraph 1, of this i artikel 31.1 i denna konven- Convention situated in its ter- tion som finns inom dess territory shall, to the greatest ex- ritorium, skall, i största möjliga tent possible within its do- omfattning inom ramen för sin mestic legal system: nationella rättsordning,

(a) Submit the request to its a) överlämna framställningcompetent authorities for the en till sina behöriga myndigpurpose of obtaining an order heter för att utverka ett beslut of confiscation and, if such an om förverkande och, om ett såorder is granted, give effect to dant beslut meddelas, verkit; or ställa detta, eller

(b) Submit to its competent b) till sina behöriga myndigauthorities, with a view to giv- heter, i syfte att verkställa ing effect to it to the extent framställningen i den utsträckrequested, an order of confis- ning som har begärts, övercation issued by a court in the lämna ett beslut om förverterritory of the requesting kande som fattats av domstol State Party in accordance with inom den begärande konvenarticles 31, paragraph 1, and tionsstatens territorium i en- 54, paragraph 1 (a), of this lighet med artiklarna 31.1 och Convention insofar as it re- 54.1 a i denna konvention till lates to proceeds of crime, den del beslutet avser vinning property, equipment or other av brott, egendom, utrustning instrumentalities referred to in eller andra hjälpmedel som avarticle 31, paragraph 1, situated ses i artikel 31.1 som finns in the territory of t he re- inom den anmodade konvenquested State Party. tionsstatens territorium.

2. Following a request made 2. Efter framställning från en by another State Party having annan konventionsstat som har jurisdiction over an offence jurisdiktion över ett brott som established in accordance with straffbeläggs i enlighet med this Convention, the re- denna konvention skall en an-

quested State Party shall take modad konventionsstat vidta measures to identify, trace and åtgärder för att identifiera, spåfreeze or seize proceeds of ra, frysa och beslagta vinning crime, property, equipment or av brott, egendom, utrustning other instrumentalities re- eller andra hjälpmedel som avferred to in article 31, para- ses i artikel 31.1 i denna kongraph 1, of this Convention vention för att förverkande for the purpose of eventual senare skall kunna ske med confiscation to be ordered ei- stöd av ett beslut som meddether by the requesting State las antingen av den begärande Party or, pursuant to a request konventionsstaten eller av den under paragraph 1 of this arti- anmodade konventionsstaten cle, by the requested State efter framställning enligt punkt Party. 1 i denna artikel.

3. The provisions of article 3. Bestämmelserna i artikel 46 of this Convention are ap- 46 skall i vederbörliga delar plicable, mutatis mutandis, to tillämpas på denna artikel. Utthis article. In addition to the över vad som anges i artikel information specified in article 46.15, skall framställningar en- 46, paragraph 15, requests ligt denna artikel innehålla fölmade pursuant to this article jande uppgifter: shall contain:

(a) In the case of a request a) I fråga om en framställpertaining to paragraph 1 (a) ning enligt punkt 1 a: en beof this article, a description of skrivning av den egendom som the property to be confiscated, skall förklaras förverkad med including, to the extent possi- angivande av uppgifter om, i ble, the location and, where möjligaste mån var egendomen relevant, the estimated value of finns och, om det är relevant, the property and a statement dess uppskattade värde samt en of the facts relied upon by the redogörelse för de omständigrequesting State Party suffi- heter som åberopas av den becient to enable the requested gärande konventionsstaten, vil- State Party to seek the order ken redogörelse skall vara tillunder its domestic law; räckligt omfattande för att den

anmodade konventionsstaten

skall kunna utverka ett beslut enligt sin nationella lagstiftning. (b) In the case of a request b) I fråga om en framställ-

pertaining to paragraph 1 (b) ning enligt punkt 1 b: en rättsof this article, a legally admis- ligt giltig kopia av det beslut sible copy of an order of con- om förverkande som fattats i fiscation upon which the re- den begärande konventionsquest is based issued by the staten och som åberopas som requesting State Party, a stöd för framställningen, en statement of the facts and in- redogörelse för omständigheformation as to the extent to terna med uppgift om i vilken which execution of the order omfattning verkställighet av is requested, a statement speci- beslutet begärs, en redogörelse fying the measures taken by för de åtgärder som vidtagits av the requesting State Party to den begärande konventionsprovide adequate notification staten för att underrätta godto bona fide third parties and troende tredje man och för att to ensure due process and a tillförsäkra rättssäkerhetsgastatement that the confisca- rantier samt ett uttalande om tion order is final; att förverkandebeslutet är slut-

giltigt.

(c) In the case of a request c) I fråga om en framställpertaining to paragraph 2 of ning enligt punkt 2: en redogöthis article, a statement of the relse för de omständigheter facts relied upon by the re- som åberopas av den begärande questing State Party and a de- staten med uppgift om de åtscription of the actions re- gärder som begärs samt - i den quested and, where available, a mån det är tillgängligt - en legally admissible copy of an rättsligt giltig kopia av det beorder on which the request is slut som ligger till grund för based. framställningen.

4. The decisions or actions 4. Beslut och åtgärder enligt provided for in paragraphs 1 punkterna 1 och 2 i denna arand 2 of this article shall be tikel skall fattas och vidtas av taken by the requested State den anmodade konventions-

Party in accordance with and staten i enlighet med och på de subject to the provisions of its villkor som föreskrivs i denna domestic law and its proce- stats nationella lagstiftning och dural rules or any bilateral or dess processuella bestämmelser multilateral agreement or ar- eller bilaterala eller multilaterangement to which it may be rala avtal eller överenskommelbound in relation to the re- ser som den staten är bunden questing St ate Party. av i förhållande till den begä-

rande konventionsstaten.

5. Each State Party shall fur- 5. Varje konventionsstat nish copies of its laws and skall tillhandahålla Förenta naregulations that give effect to tionernas generalsekreterare this article and of any subse- avskrifter av sina lagar och förquent changes to such laws ordningar i vilka bestämmeland regulations or a descrip- serna i denna artikel regleras tion thereof to the Secretary- och av senare ändringar i dem General of the United Na- eller en redogörelse för dem. tions.

6. If a State Party elects to 6. Om en konventionsstat make the taking of the meas- ställer som villkor för att vidta ures referred to in paragraphs de åtgärder som avses i punk- 1 and 2 of this article condi- terna 1 och 2 i denna artikel att tional on the existence of a ett avtal skall föreligga, skall relevant treaty, that State den betrakta denna konvention Party shall consider this Con- som nödvändig och tillräcklig vention the necessary and suf- avtalsgrund. ficient treaty basis.

7. Cooperation under this 7. Samarbete med stöd av article may also be refused or denna artikel får också vägras provisional measures lifted if eller provisoriska åtgärder häthe requested State Party does vas, om den anmodade konnot receive sufficient and ventionsstaten inte erhåller tilltimely evidence or if the prop- räcklig bevisning i rätt tid eller erty is of a de minimis value. om egendomen är av ringa vär-

de.

8. Before lifting any provi- 8. Innan den anmodade kon-

sional measure taken pursuant ventionsstaten häver eventuella to this article, the requested provisoriska åtgärder vidtagna State Party shall, wherever enligt denna artikel, skall den, possible, give the requesting så långt som möjligt, bereda State Party an opportunity to den begärande konventionspresent its reasons in favour of staten tillfälle att framlägga continuing the measure. sina skäl för att åtgärden skall

bestå.

9. The provisions of this ar- 9. Bestämmelserna i denna ticle shall not be construed as artikel skall inte tolkas så att de prejudicing the rights of bona inkräktar på de rättigheter som fide third parties. tillkommer godtroende tredje

man.

Article 56 Special Artikel 56 Särskilt samarbete cooperation

Without prejudice to its do- Varje konventionsstat skall, så mestic law, each State Party länge det inte kommer i konshall endeavour to take meas- flikt med dess nationella lagures to permit it to forward, stiftning, sträva efter att vidta without prejudice to its own åtgärder som tillåter den att, investigations, prosecutions or utan att det stör utredning, judicial proceedings, informa- lagföring eller rättslig prövning tion on proceeds of offences som den själv utför, spontant established in accordance with överlämna upplysningar om this Convention to another vinning av brott som straffbe- State Party without prior re- läggs i enlighet med denna quest, when it considers that konvention till en annan konthe disclosure of such infor- ventionsstat, när den anser att mation might assist the re- röjande av sådana uppgifter ceiving State Party in initiating kan hjälpa den mottagande staor carrying out investigations, ten att inleda eller utföra utprosecutions or judicial pro- redningar, lagföring eller rättsceedings or might lead to a re- liga åtgärder eller kan leda till quest by that State Party under en framställning av den kon-

this chapter of the Conven- ventionsstaten enligt detta kation. pitel.

Article 57 Return and Artikel 57 Återlämnande av disposal of assets och förfogande över till-

gångar

1. Property confiscated by a 1. En konventionsstats för- State Party pursuant to artic le fogande över egendom som 31 or 55 of this Convention förklarats förverkad av en konshall be disposed of, including ventionsstat med stöd av artiby return to its prior legiti- kel 31 eller 55 i denna konvenmate owners, pursuant to tion, bl.a. genom återlämnande paragraph 3 of this article, by till tidigare rätte ägare, enligt that State Party in accordance punkt 3 i denna artikel, skall with the provisions of this ske i enlighet med bestämmel- Convention and its domestic serna i denna konvention och law. konventionsstatens nationella

lagstiftning.

2. Each State Party shall 2. Varje konventionsstat adopt such legislative and skall, i enlighet med grundother measures, in accordance principerna i sin rättsordning, with the fundamental princi- vidta nödvändiga åtgärder för ples of its domestic law, as att göra det möjligt för sina bemay be necessary to enable its höriga myndigheter att återcompetent authorities to re- lämna förverkad egendom, när turn confiscated property, den verkställer en framställning when acting on the request från en annan konventionsstat made by another St ate Party, enligt denna konvention med in accordance with this Con- beaktande av godtroende tredje vention, taking into account mans rättigheter. the rights of bona fide third parties.

3. In accordance with arti- 3. I enlighet med artiklarna cles 46 and 55 of this Conven- 46 och 55 i denna konvention tion and paragraphs 1 and 2 of och punkterna 1 och 2 i denna

this article, the requested State artikel skall den anmodade Party shall: konventionsstaten göra föl-

jande:

(a) In the case of embez- a) Vid förskingring av allzlement of public funds or of männa medel eller tvätt av förlaundering of embezzled pub- skingrade allmänna medel som lic funds as referred to in arti- avses i artiklarna 17 och 23 i cles 17 and 23 of this Conven- denna konvention, när förvertion, when confiscation was kande har verkställts enligt arexecuted in accordance with tikel 55 och med stöd av ett article 55 and on the basis of a lagakraftvunnet avgörande i final judgement in the re- den begärande konventionsquesting State Party, a re- staten - ett krav som den anquirement that can be waived modade konventionsstaten kan by the requested State Party, ge avkall på - återlämna den return the confiscated prop- förverkade egendomen till den erty to the requesting State begärande konventionsstaten. Party;

(b) In the case of proceeds b) När det gäller vinning av of any other offence covered annat brott som täcks av denna by this Convention, when the konvention, när förverkande confiscation was executed in har verkställts enligt artikel 55 accordance with article 55 of i konventionen och med stöd this Convention and on the av ett lagakraftvunnet avgöbasis of a final judgement in rande i den begärande konventhe requesting State Party, a tionsstaten - ett krav som den requirement that can be anmodade konventionsstaten waived by the requested State kan göra avkall på - återlämna Party, return the confiscated den förverkade egendomen till property to the requesting den begärande konventions- State Party, when the re- staten, om denna konventionsquesting State Party reasona- stat på ett rimligt sätt styrker bly establishes its prior owner- sin tidigare äganderätt till den ship of such confiscated prop- förverkade egendomen för den erty to the requested State anmodade konventionsstaten Party or when the requested eller när den anmodade kon-

State Party recognizes damage ventionsstaten godtar skada för to the requesting State Party den begärande konventionsas a basis for returning the staten som grund för att återconfiscated property; lämna den förverkade egendo-

men.

(c) In all other cases, give c) I alla andra fall prioritera priority consideration to re- att överväga frågan om att återturning confiscated property lämna förverkad egendom till to the requesting State Party, den begärande konventionsreturning such property to its staten, återlämna sådan egenprior legitimate owners or dom till dess tidigare rätta ägacompensating the victims of re eller ersätta brottsoffren. the crime.

4. Where appropriate, unless 4. Där så är lämpligt, såvida States Parties decide other- konventionsstaterna inte bewise, the requested State Party slutar annat, får den anmodade may deduct reasonable ex- konventionsstaten dra av skäpenses incurred in investiga- liga utgifter som uppkommit tions, prosecutions or judicial genom utredningar, lagföring proceedings leading to the re- eller rättsliga förfaranden som turn or disposition of confis- leder till återlämnande av eller cated property pursuant to förfogande över förverkad this article. egendom enligt denna artikel.

5. Where appropriate, State 5. Där så är lämpligt får kons Parties may also give special ventionsstaterna särskilt överconsideration to concluding väga frågan om att sluta avtal agreements or mutually ac- eller träffa ömsesidigt godtagceptable arrangements, on a bara överenskommelser i varje case-by-case basis, for the final särskilt fall beträffande det disposal of confiscated prop- slutliga förfogandet över förerty. verkad egendom.

Article 58 Financial Artikel 58 Finansiell underintelligence unit rättelseverksamhet

States Parties shall cooperate Konventionsstaterna skall sam-

with one another for the pur- arbeta med varandra i syfte att pose of preventing and com- förebygga och bekämpa överbating the transfer of proceeds föring av vinning av brott som of offences established in ac- straffbeläggs enligt denna koncordance with this Conven- vention och för att främja vätion and of promoting ways gar och metoder för att återand means of recovering such ställa sådan vinning och skall proceeds and, to that end, shall för detta ändamål överväga att consider establishing a finan- inrätta en enhet för finansiell cial intelligence unit to be re- underrättelseverksamhet som sponsible for receiving, ana- skall vara ansvarig för att ta lysing and disseminating to the emot, analysera och till behöcompetent authorities reports riga myndigheter sprida rapof suspicious financial transac- porter om misstänkta finansitions. ella transaktioner.

Article 59 Bilateral and Artikel 59 Bilaterala och multilateral agreements and multilaterala avtal och överarrangements enskommelser

States Parties shall consider Konventionsstaterna skall concluding bilateral or multi- överväga att sluta bilaterala ellateral agreements or arrange- ler multilaterala avtal eller ments to enhance the effec- överenskommelser för att öka tiveness of international coop- effektiviteten i det internatioeration undertaken pursuant nella samarbete som genomto this chapter of the Conven- förs med stöd av detta kapitel. tion.

Chapter VI Technical Kapitel VI Tekniskt bistånd assistance and information och informationsutbyte exchange

Article 60 Training and Artikel 60 Utbildning och technical assistance tekniskt bistånd

1. Each State Party shall, to 1. Varje konventionsstat the extent necessary, initiate, skall i nödvändig omfattning develop or improve specific införa, utveckla eller förbättra training programmes for its specialinriktade utbildningspersonnel responsible for pre- program för personal som är venting and combating cor- ansvarig för att förebygga och ruption. Such training pro- bekämpa korruption. Programmes could deal, inter alia, grammen kan bl.a. avse fölwith the following areas: jande områden:

(a) Effective measures to a) Effektiva åtgärder för att prevent, detect, investigate, förebygga, uppdaga, utreda, punish and control corruption, bestraffa och kontrollera korincluding the use of evidence- ruption, innefattande användgathering and investigative ning av metoder för bevisinmethods; samling och brottsutredning.

(b) Building capacity in the b) Kapacitetsuppbyggnad i development and planning of fråga om utveckling och plastrategic anti-corruption pol- nering av strategisk korrupicy; tionsbekämpningspolitik.

(c) Training competent au- c) Utbildning av behöriga thorities in the preparation of myndigheter i utformning av requests for mutual legal as- framställningar om ömsesidig sistance that meet the re- rättslig hjälp som uppfyller quirements of this Conven- kraven i denna konvention. tion;

(d) Evaluation and strength- d) Utvärdering och förstärkening of institutions, public ning av institutioner, hantering service management and the av offentliga tjänster och allmanagement of public finan- männa medel (innefattande ces, including public procure- offentlig upphandling) och av

ment, and the private sector; den privata sektorn.

(e) Preventing and combat- e) Förebyggande och being the transfer of proceeds of kämpning av överföring av offences established in accor- vinning av brott som straffdance with this Convention beläggs enligt denna konvenand recovering such proceeds; tion och återställande av sådan

(f) Detecting and freezing vinning. of the transfer of proceeds of f) Uppdagande av överföring offences established in accor- av och frysning av vinning av dance with this Convention; brott som straffbeläggs enligt

denna konvention.

(g) Surveillance of the g) Övervakning av förflyttmovement of proceeds of of- ning av vinning av brott som fences established in accor- straffbeläggs enligt denna kondance with this Convention vention och metoder som anand of the methods used to vänds för att överföra, dölja transfer, conceal or disguise eller maskera sådan vinning. such proceeds;

(h) Appropriate and effi- h) Lämpliga och effektiva jucient legal and administrative ridiska och administrativa memechanisms and methods for kanismer och metoder för att facilitating the return of pro- underlätta återställande av vinceeds of offences established ning av brott som straffbeläggs in accordance with this Con- enligt denna konvention. vention;

(i) Methods used in pro- i) Metoder för att skydda tecting victims and witnesses brottsoffer och vittnen som who cooperate with judicial samarbetar med de rättsliga authorities; and myndigheterna.

(j) Training in national and j) Utbildning i nationella international regulations and och internationella bestämmelin languages. ser och i språk.

2. States Parties shall, ac- 2. Konventionsstaterna skall, cording to their capacity, con- i enlighet med sina förutsättsider affording one another ningar, överväga att lämna varthe widest measure of techni- andra största möjliga tekniska

cal assistance, especially for bistånd, särskilt till förmån för the benefit of developing utvecklingsländer, i sina planer countries, in their respective och program för att bekämpa plans and programmes to korruption, däribland matericombat corruption, including ellt stöd och utbildning inom material support and training de områden som avses i punkt in the areas referred to in 1 i denna artikel samt utbildparagraph 1 of this article, and ning och bistånd och ömsesitraining and assistance and the digt utbyte av relevanta erfamutual exchange of relevant renheter och specialkunskaper, experience and specialized som underlättar internationellt knowledge, which will facili- samarbete mellan konventionstate international cooperation staterna i fråga om utlämning between States Parties in the och ömsesidig rättslig hjälp. areas of extradition and mutual legal assistance.

3. States Parties shall 3. Konventionsstaterna skall strengthen, to the extent nec- i nödvändig utsträckning öka essary, efforts to maximize sina ansträngningar att maxioperational and training activi- mera operativ verksamhet och ties in international and re- utbildningsverksamhet i intergional organizations and in the nationella och regionala orgaframework of relevant bilateral nisationer och inom ramen för and multilateral agreements or berörda bilaterala och multilaarrangements. terala avtal eller överenskom-

melser.

4. States Parties shall con- 4. Konventionsstaterna skall sider assisting one another, överväga att på begäran hjälpa upon request, in conducting varandra i fråga om att utföra evaluations, studies and re- utvärderingar, studier och search relating to the types, forskning avseende typer av, causes, effects and costs of orsaker till, verkningar av och corruption in their respective kostnader för korruption i sina countries, with a view to de- respektive länder med sikte på veloping, with the participa- att, tillsammans med behöriga tion of competent authorities myndigheter och samhället,

and society, strategies and ac- utveckla strategier och handtion plans to combat corrup- lingsplaner för att bekämpa tion. korruption.

5. In order to facilitate the 5. För att underlätta återstälrecovery of proceeds of of- lande av vinning av brott som fences established in accor- straffbeläggs enligt denna kondance with this Convention, vention får konventionssta- States Parties may cooperate in terna samarbeta genom att providing each other with the lämna varandra namn på saknames of experts who could kunniga som kan bidra till att assist in achieving that objec- uppnå detta mål. tive.

6. States Parties shall con- 6. Konventionsstaterna skall sider using subregional, re- överväga att utnyttja lokala, gional and international con- regionala och internationella ferences and seminars to pro- konferenser och seminarier för mote cooperation and techni- att främja samarbete och tekcal assistance and to stimulate niskt bistånd och för att stidiscussion on problems of mu- mulera diskussion om gementual concern, including the samma problem, däribland de special problems and needs of särskilda problemen och behodeveloping countries and ven hos utvecklingsländer och countries with economies in länder med ekonomi under transition. omvandling.

7. States Parties shall con- 7. Konventionsstaterna skall sider establishing voluntary överväga att upprätta frivilliga mechanisms with a view to mekanismer med sikte på att contributing financially to the bidra finansiellt genom tekefforts of developing countries niska biståndsprogram och and countries with economies projekt till ansträngningarna i in transition to apply this utvecklingsländer och länder Convention through technical med ekonomi under omvandassistance programmes and ling att tillämpa denna konprojects. vention.

8. Each State Party shall 8. Varje konventionsstat consider making voluntary skall överväga att lämna frivil-

contributions to the United liga bidrag till Förenta natio- Nations Office on Drugs and nernas organ för narkotika- Crime for the purpose of fos- och brottsprevention i syfte att tering, through the Office, genom detta organ främja proprogrammes and projects in gram och projekt i utveckdeveloping countries with a lingsländer med sikte på att view to implementing this tillämpa denna konvention. Convention.

Article 61 Collection, Artikel 61 Insamling, utbyte exchange and analysis of och analys av information om information on corruption korruption

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat consider analysing, in consul- skall överväga att i samråd med tation with experts, trends in sakkunniga analysera utveckcorruption in its territory, as lingen av korruption inom sitt well as the circumstances in territorium samt de förhållanwhich corruption offences are den under vilka korruptionscommitted. brott begås.

2. States Parties shall con- 2. Konventionsstaterna skall sider developing and sharing överväga att, sinsemellan och with each other and through genom internationella och reinternational and regional or- gionala organisationer, utganizations statistics, analyti- veckla och utbyta statistik och cal expertise concerning cor- analytisk sakkunskap om korruption and information with ruption och information i syfte a view to developing, insofar as att i möjlig utsträckning utpossible, common definitions, veckla gemensamma definitiostandards and methodologies, ner, normer och metoder likas well as information on best som även information om bäspractices to prevent and com- ta praxis för att förebygga och bat corruption. bekämpa korruption.

3. Each State Party shall 3. Varje konventionsstat consider monitoring its poli- skall överväga att se över sin cies and actual measures to praxis och sina konkreta åtgär-

combat corruption and making der för att bekämpa korruption assessments of their effective- och utvärdera deras tillämpness and efficiency. ning och effektivitet.

Article 62 Other measures: Artikel 62 Övriga åtgärder: implementation of the genomförande av konventio- Convention through nen genom ekonomisk uteconomic development and veckling och tekniskt bistånd technical assistance

1. States Parties shall take 1. Konventionsstaterna skall measures conducive to the op- vidta sådana åtgärder som på timal implementation of this bästa möjliga sätt främjar ge- Convention to the extent pos- nomförandet av denna konsible, through international vention genom internationellt cooperation, taking into ac- samarbete med beaktande av count the negative effects of korruptionens skadliga invercorruption on society in gen- kan på samhället i allmänhet eral, in particular on sustain- och på hållbar utveckling i synable development. nerhet.

2. States Parties shall make 2. Konventionsstaterna skall, concrete efforts to the extent i möjligaste mån och i samarpossible and in coordination bete med varandra och med with each other, as well as with internationella och regionala international and regional or- organisationer, göra konkreta ganizations: ansträngningar i följande av-

seenden:

(a) To enhance their coop- a) Att öka samarbetet på eration at various levels with skilda plan med utvecklingsdeveloping countries, with a länderna för att förbättra deras view to strengthening the ca- förmåga att förebygga och bepacity of the latter to prevent kämpa korruption. and combat corruption;

(b) To enhance financial b) Att öka det ekonomiska and material assistance to sup- och materiella biståndet för att port the efforts of developing stödja utvecklingsländernas

countries to prevent and fight ansträngningar att effektivt corruption effectively and to förebygga och bekämpa korhelp them implement this ruption och hjälpa dem att Convention successfully; framgångsrikt tillämpa denna

konvention.

(c) To provide technical as- c) Att lämna utvecklingslänsistance to developing coun- der och länder med ekonomi tries and countries with under omvandling tekniskt bieconomies in transition to as- stånd för att hjälpa dem att sist them in meeting their tillgodose sina behov för att needs for the implementation tillämpa denna konvention. I of this Convention. To that detta syfte skall konventionsend, States Parties shall en- staterna sträva efter att lämna deavour to make adequate and tillräckliga och regelbundna regular voluntary contribu- frivilliga bidrag till en fond tions to an account specifically öppnad särskilt för detta ändesignated for that purpose in damål i en finansiell institution a United Nations funding med anknytning till Förenta mechanism. States Parties may nationerna. Konventionsstaalso give special consideration, terna kan också särskilt överin accordance with their do- väga, i enlighet med sin lagmestic law and the provisions stiftning och med bestämmelof this Convention, to con- serna i denna konvention, att tributing to that account a bidra till denna fond med en percentage of the money or of andel av de belopp eller motthe corresponding value of svarande värde av vinning av proceeds of crime or property brott eller egendom, som förconfiscated in accordance with verkats i enlighet med bethe provisions of this Conven- stämmelserna i denna konvention; tion.

(d) To encourage and per- d) Att uppmuntra och översuade other States and finan- tyga andra stater och i förecial institutions as appropriate kommande fall finansiella into join them in efforts in ac- stitutioner att medverka i sträcordance with this article, in vandena i enlighet med denna particular by providing more artikel, särskilt genom att till-

training programmes and handahålla fler utbildningspromodern equipment to devel- gram och modern utrustning oping countries in order to till utvecklingsländerna för att assist them in achieving the hjälpa dem att förverkliga syfobjectives of this Convention. tena med denna konvention.

3. To the extent possible, 3. Så långt som möjligt skall these measures shall be with- dessa åtgärder inte inkräkta på out prejudice to existing for- gjorda åtaganden om utländskt eign assistance commitments bistånd eller andra ekonomiska or to other financial coopera- samarbetsöverenskommelser tion arrangements at the bilat- på det bilaterala, regionala eller eral, regional or international internationella planet. level.

4. States Parties may con- 4. Konventionsstaterna får clude bilateral or multilateral träffa bilaterala eller multilaagreements or arrangements terala avtal eller ingå överenson material and logistical as- kommelser om materiellt och sistance, taking into consid- logistiskt stöd med beaktande eration the financial arrange- av de ekonomiska överensments necessary for the means kommelser som är nödvändiga of international cooperation för att de åtgärder i det interprovided for by this Conven- nationella samarbete som avses tion to be effective and for the i denna konvention skall bli prevention, detection and con- effektiva och för att förebygga, trol of corruption. uppdaga och kontrollera kor-

ruption.

Chapter VII Mechanisms for Kapitel VII Tillämpningsmeimplementation kanismer

Article 63 Conference of the Artikel 63 Konventionssta- States Parties to the ternas konferens Convention

1. A Conference of the 1. Härmed inrättas en kon- States Parties to the Conven- ventionsstatskonferens, vars

tion is hereby established to syfte är att förbättra konvenimprove the capacity of and tionsstaternas samarbete och cooperation between States förmåga att uppnå de mål som Parties to achieve the objec- anges i denna konvention samt tives set forth in this Conven- att främja och granska getion and to promote and re- nomförandet av den. view its implementation.

2. The Secretary-General of 2. Förenta nationernas genethe United Nations shall con- ralsekreterare skall sammanvene the Conference of the kalla konferensen senast ett år States Parties not later than efter det att denna konvention one year following the entry har trätt i kraft. Därefter skall into force of this Convention. regelbundna möten med kon- Thereafter, regular meetings of ferensen hållas i enlighet med the Conference of the States den arbetsordning som antas Parties shall be held in accor- av konferensen. dance with the rules of procedure adopted by the Conference.

3. The Conference of the 3. Konferensen skall anta ar- States Parties shall adopt rules betsordning och regler för de of procedure and rules gov- verksamheter som anges i denerning the functioning of the na artikel, däribland regler om activities set forth in this arti- observatörers rätt att närvara cle, including rules concerning och delta samt om betalning av the admission and participa- kostnader som denna verktion of observers, and the samhet medför. payment of expenses incurred in carrying out those activities.

4. The Conference of the 4. Konferensen skall fast- States Parties shall agree upon ställa verksamheter, förfaranactivities, procedures and den och arbetsmetoder för att methods of work to achieve uppfylla de mål som anges i the objectives set forth in punkt 1 i denna artikel, inbeparagraph 1 of this article, in- gripet följande: cluding:

(a) Facilitating activities by a) Att underlätta konventi- States Parties under articles 60 onsstaternas verksamhet enligt and 62 and chapters II to V of artiklarna 60 och 62 och kathis Convention, including by pitlen II – V i denna konvenencouraging the mobilization tion, inklusive genom att uppof voluntary contributions; muntra till att uppbåda frivil-

liga bidrag.

(b) Facilitating the ex- b) Att underlätta informachange of information among tionsutbyte mellan konven- States Parties on patterns and tionsstaterna om mönster och trends in corruption and on utvecklingstendenser i fråga successful practices for pre- om korruption och om effekventing and combating it and tiva metoder för att förebygga for the return of proceeds of och bekämpa korruptionen crime, through, inter alia, the och för återställande av vinning publication of relevant infor- av brott, bl.a. annat genom att mation as mentioned in this publicera relevant information article; som avses i denna artikel.

(c) Cooperating with rele- c) Att samarbeta med berörvant international and regional da internationella och regionala organizations and mechanisms organisationer och organ samt and non-governmental organi- frivilligorganisationer. zations;

(d) Making appropriate use d) Att på lämpligt sätt anof relevant information pro- vända relevant information duced by other international som framställts av andra inand regional mechanisms for ternationella och regionala orcombating and preventing cor- gan för att bekämpa och föreruption in order to avoid un- bygga korruption för att undnecessary duplication of work; vika onödigt dubbelarbete.

(e) Reviewing periodically e) Att regelbundet se över the implementation of this hur konventionsstaterna till- Convention by its States Par- lämpar denna konvention. ties;

(f) Making recommenda- f) Att avge rekommendatiotions to improve this Conven- ner för att förbättra denna

tion and its implementation; konvention och dess tillämp-

ning.

(g) Taking note of the tech- g) Att beakta konventionsnical assistance requirements staternas behov av tekniskt biof States Parties with regard to stånd med genomförandet av the implementation of this denna konvention och rekom- Convention and recommend- mendera åtgärder som konfeing any action it may deem rensen bedömer vara nödvännecessary in that respect. diga i detta syfte.

5. For the purpose of para- 5. I de syften som avses i graph 4 of this article, the punkt 4 i denna artikel skall Conference of the States Par- konferensen inhämta nödvänties shall acquire the necessary diga kunskaper om de åtgärder knowledge of the measures som konventionsstaterna vidtaken by States Parties in im- tagit för att genomföra konplementing this Convention ventionen och om de svårigand the difficulties encoun- heter de mött i detta arbete tered by them in doing so med hjälp av uppgifter som through information provided tillhandahålls av dem och geby them and through such nom sådana tillkommande supplemental review mecha- granskningsformer som konnisms as may be established by ferensen kan införa. the Conference of the States Parties.

6. Each State Party shall 6. Varje konventionsstat provide the Conference of the skall lämna konferensen de States Parties with information upplysningar om sina program, on its programmes, plans and planer och metoder samt lagpractices, as well as on legisla- stiftningsåtgärder och admitive and administrative meas- nistrativa åtgärder för att ures to implement this Con- genomföra denna konvention vention, as required by the som konventionsstatskonfe- Conference of the States Par- rensen begär. Konferensen ties. The Conference of the skall överväga vilken metod States Parties shall examine som är effektivast för att ta the most effective way of re- emot och agera på upplys-

ceiving and acting upon in- ningar, inkluderande upplysformation, including, inter alia, ningar från konventionsstainformation received from terna och från behöriga inter- States Parties and from com- nationella organisationer. Upppetent international organiza- lysningar från berörda fritions. Inputs received from villigorganisationer som är verelevant non-governmental derbörligen ackrediterade i enorganizations duly accredited lighet med förfaranden som in accordance with procedures konferensen bestämmer kan to be decided upon by the också övervägas. Conference of the States Parties may also be considered.

7. Pursuant to paragraphs 4 7. Enligt punkterna 4 till 6 i to 6 of this article, the Confer- denna artikel skall konferenence of the States Parties shall sen, om den anser det vara establish, if it deems it neces- nödvändigt, upprätta lämpliga sary, any appropriate mecha- mekanismer eller organ för att nism or body to assist in the biträda den i en effektiv tilleffective implementation of lämpning av konventionen. the Convention.

Article 64 Secretariat Artikel 64 Sekretariat

1. The Secretary-General of 1. Förenta nationernas genethe United Nations shall pro- ralsekreterare skall tillhandavide the necessary secretariat hålla konventionsstatskonfeservices to the Conference of rensen nödvändiga sekretarithe States Parties to the Con- atstjänster. vention.

2. The secretariat shall: 2. Sekretariatet skall (a) Assist the Conference of a) biträda konventionsstats-

the States Parties in carrying konferensen med att genomout the activities set forth in föra sådana verksamheter som article 63 of this Convention avses i artikel 63 i denna konand make arrangements and vention och med att anordna provide the necessary services och på erforderligt sätt betjäna

for the sessions of the Confer- konferensens möten, ence of the States Parties;

(b) Upon request, assist b) på begäran biträda kon- States Parties in providing in- ventionsstaterna i att lämna formation to the Conference konferensen upplysningar i of the States Parties as envis- enlighet med artikel 63.5 och aged in article 63, paragraphs 5 63.6 i denna konvention, och and 6, of this Convention; and

(c) Ensure the necessary co- c) tillgodose nödvändig samordination with the secretari- ordning med sekretariaten i ats of relevant international andra ifrågakommande interand regional organizations. nationella och regionala orga-

nisationer.

Chapter VIII Final provisions Kapitel VIII Slutbestämmelser

Article 65 Implementation of Artikel 65 Tillämpning av the Convention konventionen

1. Each State Party shall 1. Varje konventionsstat take the necessary measures, skall, i enlighet med grundincluding legislative and ad- principerna i sin nationella ministrative measures, in ac- rättsordning, vidta nödvändiga cordance with fundamental åtgärder, däribland lagstiftprinciples of its domestic law, ningsåtgärder och administrato ensure the implementation tiva åtgärder, för att tillse att of its obligations under this dess åtaganden i enlighet med Convention. denna konvention förverkligas.

2. Each State Party may 2. Varje konventionsstat får adopt more strict or severe tillämpa striktare eller strängmeasures than those provided are åtgärder än de som avses i for by this Convention for denna konvention för att förepreventing and combating cor- bygga och bekämpa korrupruption. tion.

Article 66 Settlement of Artikel 66 Tvistlösning disputes

l. States Parties shall endeav- 1. Konventionsstaterna skall our to settle disputes con- sträva efter att lösa tvister om cerning the interpretation or tolkningen eller tillämpningen application of this Convention av denna konvention genom through negotiation. förhandling.

2. Any dispute between two 2. Tvister mellan två eller or more States Parties con- flera konventionsstater om cerning the interpretation or tolkningen eller tillämpningen application of this Convention av denna konvention som inte that cannot be settled through kan lösas genom förhandling negotiation within a reason- inom skälig tid skall, på begäable time shall, at the request ran av någon av dem, hänskjuof one of those States Parties, tas till skiljeförfarande. Om be submitted to arbitration. If, dessa konventionsstater sex six months after the date of månader efter dagen för hänthe request for arbitration, skjutandet till skiljeförfarande those States Parties are unable inte har kunnat komma överto agree on the organization of ens om hur skiljeförfarandet the arbitration, any one of skall ske, får en av dem hänthose States Parties may refer skjuta tvisten till Internatiothe dispute to the Interna- nella domstolen i enlighet med tional Court of Justice by re- dennas stadga. quest in accordance with the Statute of the Court.

3. Each State Party may, at 3. Varje konventionsstat får, the time of signature, ratifica- när den undertecknar, ratificetion, acceptance or approval of rar, godtar, godkänner eller anor accession to this Conven- sluter sig till denna konvention, declare that it does not tion, förklara att den inte anser consider itself bound by para- sig vara bunden av punkt 2 i graph 2 of this article. The denna artikel. De övriga konother States Parties shall not ventionsstaterna skall inte vara be bound by paragraph 2 of bundna av punkt 2 i denna arthis article with respect to any tikel gentemot en konven-

State Party that has made such tionsstat som har gjort ett såa reservation. dant förbehåll.

4. Any State Party that has 4. En konventionsstat som made a reservation in accor- har gjort ett förbehåll i enligdance with paragraph 3 of this het med punkt 3 i denna artikel article may at any time with- kan när som helst återta detta draw that reservation by noti- genom ett meddelande till Förfication to the Secretary-Gen- enta nationernas generalsekreeral of the United Nations. terare.

Article 67 Signature, Artikel 67 Undertecknande, ratification, acceptance, ratifikation, godtagande, approval and accession godkännande och

1. This Convention shall be 1. Denna konvention skall open to all States for signature stå öppen för undertecknande from 9 to 11 December 2003 av alla stater från och med den in Merida, Mexico, and there- 9 till och med den 11 december after at United Nations Head- 2003 i Mérida i Mexiko och quarters in New York until 9 därefter vid Förenta nationer- December 2005. nas högkvarter i New York till

och med den 9 december 2005.

2. This Convention shall 2. Konventionen skall också also be open for signature by stå öppen för undertecknande regional economic integration av regionala organisationer för organizations provided that at ekonomisk integration, om least one member State of such minst en medlemsstat i en såorganization has signed this dan organisation har under- Convention in accordance tecknat konventionen i enligwith paragraph 1 of this arti- het med punkt 1 i denna article. kel.

3. This Convention is sub- 3. Denna konvention skall ject to ratification, acceptance ratificeras, godtas eller godkänor approval. nas.

Instruments of ratification, Instrument avseende ratiacceptance or approval shall be fikation, godtagande eller god-

deposited with the Secretary- kännande skall deponeras hos General of the United Na- Förenta nationernas generaltions. A regional economic sekreterare. En regional orgaintegration organization may nisation för ekonomisk integdeposit its instrument of rati- ration får deponera sitt instrufication, acceptance or ap- ment avseende ratifikation, proval if at least one of its godtagande eller godkännande, member States has done like- om minst en av dess medlemswise. In that instrument of stater har gjort detsamma. I ratification, acceptance or ap- sitt instrument avseende ratifiproval, such organization shall kation, godtagande eller goddeclare the extent of its com- kännande skall organisationen petence with respect to the förklara omfattningen av sin matters governed by this Con- behörighet med avseende på vention. frågor som regleras i konven-

Such organization shall also tionen. inform the depositary of any En sådan organisation skall relevant modification in the också meddela depositarien extent of its competence. varje ändring av betydelse i

fråga om behörigheten.

4. This Convention is open 4. Denna konvention skall for accession by any State or stå öppen för anslutning av any regional economic inte- stater eller regionala organisagration organization of which tioner för ekonomisk integraat least one member State is a tion i vilka minst en medlems- Party to this Convention. In- stat är part i konventionen. struments of accession shall be Anslutningsinstrument skall deposited with the Secretary- deponeras hos Förenta natio- General of the United Na- nernas generalsekreterare. Vid tions. At the time of its acces- sin anslutning skall en sådan sion, a regional economic inte- organisation förklara omfattgration organization shall de- ningen av sin behörighet med clare the extent of its compe- avseende på frågor som regletence with respect to matters ras i konventionen. Organisagoverned by this Convention. tionen skall också meddela de- Such organization shall also positarien varje ändring av be-

inform the depositary of any tydelse i fråga om behörigherelevant modification in the ten. extent of its competence.

Article 68 Entry into force Artikel 68 Ikraftträdande

1. This Convention shall en- 1. Denna konvention träder i ter into force on the ninetieth kraft den nittionde dagen efter day after the date of deposit of dagen för deponering av det the thirtieth instrument of trettionde instrumentet avseratification, acceptance, ap- ende ratifikation, godtagande, proval or accession. For the godkännande eller anslutning. purpose of this paragraph, any För det syfte som avses i denna instrument deposited by a re- punkt skall ett instrument som gional economic integration deponerats av en regional orgaorganization shall not be nisation för ekonomisk integcounted as additional to those ration inte räknas utöver de deposited by member States of instrument som deponerats av such organization. medlemsstaterna i organisatio-

nen.

2. For each State or regional 2. För varje stat eller regioeconomic integration organi- nal organisation för ekonomisk zation ratifying, accepting, integration som ratificerar, approving or acceding to this godtar, godkänner eller anslu- Convention after the deposit ter sig till denna konvention of the thirtieth instrument of efter det att det trettionde insuch action, this Convention strumentet har deponerats, träshall enter into force on the der konventionen i kraft den thirtieth day after the date of trettionde dagen efter dagen deposit by such State or or- för ifrågavarande stats eller organization of the relevant in- ganisations deponering av motstrument or on the date this svarande instrument eller den Convention enters into force dag då konventionen träder i pursuant to paragraph 1 of this kraft enligt punkt 1 i denna article, whichever is later. artikel, beroende på vilken

händelse som inträffar sist.

Article 69 Amendment Artikel 69 Ändringar

1. After the expiry of five 1. Fem år efter konventioyears from the entry into force nens ikraftträdande får en konof this Convention, a State ventionsstat inkomma med Party may propose an amend- ändringsförslag till Förenta nament and transmit it to the tionernas generalsekreterare, Secretary-General of the som skall delge konventions- United Nations, who shall staterna och konventionsthereupon communicate the statskonferensen dessa för proposed amendment to the övervägande och antagande. States Parties and to the Con- Konferensen skall göra alla ference of the States Parties to tänkbara ansträngningar för att the Convention for the pur- uppnå enhällighet om ändpose of considering and de- ringar. Om alla ansträngningar ciding on the proposal. The att uppnå enhällighet har varit Conference of the States Par- förgäves och ingen enighet ties shall make every effort to uppnåtts, skall som en sista achieve consensus on each utväg för att ändringen skall amendment. If all efforts at antas krävas att den godtagits consensus have been ex- av en majoritet av två tredjedehausted and no agreement has lar av vid konferensen närvabeen reached, the amendment rande och röstande konshall, as a last resort, require ventionsstater. for its adoption a two-thirds majority vote of the States Parties present and voting at the meeting of the Conference of the States Parties.

2. Regional economic inte- 2. Regionala organisationer gration organizations, in mat- för ekonomisk integration får i ters within their competence, frågor som faller inom deras shall exercise their right to behörighet utöva sin rösträtt vote under this article with a enligt denna artikel med det number of votes equal to the antal röster som motsvarar annumber of their member talet av dess medlemsstater States that are Parties to this som är parter i denna konven-

Convention. Such organiza- tion. Sådana organisationer får tions shall not exercise their inte utöva sin rösträtt när dess right to vote if their member medlemsstater utövar sin röst- States exercise theirs and vice rätt och omvänt. versa.

3. An amendment adopted 3. En ändring som antagits i in accordance with paragraph 1 enlighet med punkt 1 i denna of this article is subject to rati- artikel skall ratificeras, godtas fication, acceptance or ap- eller godkännas av konvenproval by States Parties. tionsstaterna.

4. An amendment adopted 4. En ändring som antagits i in accordance with paragraph 1 enlighet med punkt 1 i denna of this article shall enter into artikel träder i kraft för en force in respect of a State konventionsstat 90 dagar efter Party ninety days after the dagen för deponering hos Fördate of the deposit with the enta nationernas generalsekre- Secretary-General of the terare av ett instrumentet avse- United Nations of an instru- ende ratifikation, godtagande ment of ratification, accep- eller godkännande av ändtance or approval of such ringen. amendment.

5. When an amendment en- 5. När en ändring träder i ters into force, it shall be bind- kraft, är den bindande för de ing on those States Parties konventionsstater som har utwhich have expressed their tryckt sitt medgivande till att consent to be bound by it. vara bundna av den. De övriga Other States Parties shall still konventionsstaterna skall fortbe bound by the provisions of sätta att vara bundna av bethis Convention and any ear- stämmelserna i denna konvenlier amendments that they tion och av tidigare ändringar have ratified, accepted or ap- som de har ratificerat, godtagit proved. eller godkänt.

Article 70 Denunciation Artikel 70 Uppsägning

1. A State Party may de- 1. En konventionsstat får

nounce this Convention by säga upp denna konvention written notification to the Sec- genom ett skriftligt meddelanretary-General of the United de till Förenta nationernas ge- Nations. Such denunciation neralsekreterare. Uppsägningshall become effective one year en träder i kraft ett år efter den after the date of receipt of the dag då generalsekreteraren notification by the Secretary- mottog meddelandet. General.

2. A regional economic inte- 2. En regional organisation gration organization shall för ekonomisk integration cease to be a Party to this skall upphöra att vara part i Convention when all of its denna konvention när alla dess member States have de- medlemsstater har upphört att nounced it. vara parter i konventionen.

Article 71 Depositary and Artikel 71 Depositarie och languages språk

1. The Secretary-General of 1. Förenta nationernas genethe United Nations is desig- ralsekreterare utses till deponated depositary of this Con- sitarie för denna konvention. vention.

2. The original of this Con- 2. Originalet till denna konvention, of which the Arabic, vention, vars arabiska, eng- Chinese, English, French, elska, franska, kinesiska, ryska Russian and Spanish texts are och spanska texter är lika gilequally authentic, shall be de- tiga, skall deponeras hos Förposited with the Secretary- enta nationernas generalsekre- General of the United Na- terare. tions.

IN WITNESS WHEREOF, Till bekräftelse härav har unthe undersigned plenipotenti- dertecknade, därtill vederböraries, being duly authorized ligen bemyndigade av sina rethereto by their respective spektive regeringar, underteck- Governments, have signed this nat denna konvention. Convention.