SOU 1997:127

Straffansvar för juridiska personer

1. Förslag till lag om ändring i lagen (1902z71 s.1) innefattande Vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningarl skall införas tre nya paragrafer, 26 a 5, 27 a 5 och 27 b &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 a 59

För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (0000:000) om tillsyn och åtalsanmälan.

27 a 59

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet giort sig skyldig till brott som i 27 39 sägs skall den juridiska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

27 b 59

Brott enligt denna lag får åtalas av åklagare endast om tillsynsmyndigheten anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

lLagen (1902z71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg—

ningar omtryckt 1996:79

• Sida 20
•  Original

2 Q'

Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet. Statens naturvårdsverk har överinseende över naturvården i riket.

För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (0000:000) om tillsyn och åtalsanmälan

'Senaste lydelse 1967z377

• Sida 34
•  Original

37 Q2

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11, 14, 14 a—c Q, 18 d Q eller 19 Q eller mot förbud enligt 20 Q andra stycket eller 21 Q andra stycket,

2. bryter mot 16 Q första stycket första punkten eller, om ej gär- ningen är ringa, mot 16 Q första stycket andra punkten eller mot före- skrift som meddelats enligt 16 Q andra stycket,

3. bryter mot 17 Q andra stycket, om ej gärningen är ringa,

4. utför täkt eller åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt tillstånd enligt 18 eller 18 c Q eller bryter mot villkor eller föreskrift som har meddelats i samband med sådant tillstånd,

5. underlåter att fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a Q eller 20 Q första stycket,

6. bryter mot 22 Q första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,

7. åsidosätter stadgandet i 23 Q, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a Q eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.

Har brott som avses i första stycket 1 och 4 begåtts med uppsåt och är det i övrigt att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

Till ansvar enligt första eller andra stycket döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Om ett vitesföreläggande eller vitesförbud har överträtts, får inte dömas till straff för gärning som omfattas av föreläggandet.

Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras för- verkat, om det ej är uppenbart oskäligt.

2Senaste lydelse 1995z829

• Sida 35
•  Original

38 Q Den som gjort sig skyldig till gärning som sägs i 37 Q må förpliktas att ersätta kostnad som föranledes därav.

Detsamma gäller en juridisk person i vilkens verksamhet ett sådant brott är begånget.

14 Q'

Den som utom riket har begått brott som avses i 11 Q döms, om han finns här, efter denna lag och brottsbalken samt vid svensk dom- stol även om 2 kap. 2 eller 3 Q nämnda balk inte är tillämplig.

Har regeringen föreskrivit att sekretess enligt 8 kap. 6 Q sekretess- lagen (1980:100) skall gälla i verksamhet som består i tillsyn över efterlevnaden av förevarande lag, tillämpas första stycket också i fråga om den som röjer uppgifter vilka han till följd härav är skyldig att hemlighålla.

Åtal för brott som avses i 11 Q första och tredje styckena får väckas endast efter förordnande av regeringen eller den myndighet regeringen bemyndigar.

'Senaste lydelse 1992: 1 145

• Sida 37
•  Original

Brott enligt ]] 9" andra stycket får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

1561;

För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (0000.'000) om tillsyn och åtalsanmälan.

22. Förslag till lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968z45)

Härigenom föreskrivs att 40Q i atomansvarighetslagen (1968:45) skall ha följande lydelse.

2Senaste lydelse 1991:296

• Sida 40
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 Q Den som försummar försäkringsplikten enligt denna lag eller ej iakttager sådant villkor om ställande av säkerhet som föreskrivits med stöd av 27 Q andra stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Har någon i en juridisk per— sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till straj enligt 32 kap. brottsbalken.

25. Förslag till lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjöarbetstidslagen (1970:105) dels att 17 Q skall ha följande lydelse,

dels att skall införas två nya paragrafer, 20 aQ och 20 b Q, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 Q' Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter för tillämp- ningen av lagen utövas av myndighet som regeringen bestämmer. Därvid äger 10 kap. och 13 kap. 1—3 QQ fartygssäkerhetslagen (1988z49) motsvarande tillämpning.

För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (0000:000) om tillsyn och åtalsanmälan. Anteckningar om arbetstid skall hållas tillgängliga vid tillsynsför- rättning. 20 a Q

Har någon i en juridisk per-

'Senaste lydelse 1988:50

• Sida 44
•  Original

sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt 18 Q skall den juridiska personen dömas till strå” enligt 32 kap. brottsbalken.

20 b Q

Brott enligt denna lag får endast åtalas av åklagare om till- synsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur all- män synpunkt.

30 Q2 Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om inte gärningen är ringa, den som med uppsåt eller av oaktsamhet

'Livsmedelslagen (1971:511) omtryckt 1989:461 2Senaste lydelse 1992: 1680

• Sida 48
•  Original

1. bryter mot 6, 8, 16, 17 eller 19 Q, 21 Q första stycket eller 23 Q,

2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 Q, 11 Q såvitt avser hantering, 12 Q, 20 Q, 2] Q andra stycket, 22 Q tredje stycket, 28 Q andra stycket eller 29 Q,

3. vid märkning enligt föreskrift som meddelats med stöd av 13 Q lämnar oriktiga uppgifter,

4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 Q.

Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsu- mentintresset uppsåtligen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett allvarligt sätt, döms till fängelse i högst två år.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldig- heter enligt 26 Q första stycket andra punkten, döms till böter.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till Stray enligt 32 kap. brottsbalken.

Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 Q inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestäm- melser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

31 Q Brott enligt denna lag får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

21 Q'

Den som uppsåtligen bryter mot 10 Q dömes, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst ett år. Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri— diska personen dömas till straff

enligt 32 kap. brottsbalken.

37. Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318)

Härigenom föreskrivs att 10 Q i växtskyddslagen (1972:318) skall ha följande lydelse.

• Sida 53
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 Q' Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. inte gör en anmälan enligt 4 Q, 2. inte följer ett föreläggande eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5, 5 a eller 7 a Q, eller 3. åsidosätter en skyldighet enligt 6 Q.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strå/f enligt 32 kap. brottsbalken.

62 Q'

Till böter döms den som bryter mot 15 Q första eller andra stycket, 20 Q första stycket, 21 Q första stycket jämfört med 22—24 Q, 26 Q andra stycket, 27 Q tredje stycket eller 37 Q.

Till böter döms befälhavare som bryter mot 45 Q. Sker förseelse mot 15 Q första eller andra stycket och visar arbets- givaren att han gjort vad på honom skäligen ankommit för att för- hindra förseelsen, är han fri från ansvar.

Har arbetsgivare gjort sig skyldig till brott som består i för- seelse mot 15 Q första eller andra stycket och har brottet begåtts i en juridisk persons verksamhet skall den juridiska personen

'Senaste lydelse 1995:364 'Senaste lydelse 1982:342

• Sida 54
•  Original

dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

63 Q Bryter befälhavare mot 37 Q första eller andra stycket eller 45 Q, dömes sjömannens arbetsgivare till böter, om han känt till eller bort känna till förseelsen och ej visar att han gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra förseelsen. Åsidosättes 15 Q första eller andra stycket, 37 Q första eller andra stycket eller 45 Q i fråga om arbetstagare som är anställd av annan än redaren, dömes redaren till böter, om han ej visar att han gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra förseelsen.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till straj enligt 32 kap. brottsbalken.

Användes arbetstagare i fartygsarbete i strid mot 45 Q, dömes vårdnadshavararen till böter, om han känt till förseelsen.

40. Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs i fråga om kreditupplysningslagen (1973:1173)

dels att 19 Q skall ha följande lydelse, dels att skall införas två nya paragrafer, 17 aQ och 19 a Q, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 a Q

För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (0000:000) om tillsyn och åtalsanmälan.

19 Q' Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bedriver kreditupplysningsverksamhet utan att ha rätt till det enligt 3 Q,

2. bryter mot 6—9 QQ, 13 Q första stycket eller andra stycket första meningen eller 16 Q tredje stycket,

3. bryter mot ett villkor som har meddelats enligt 4 Q andra stycket, 13 Q andra stycket andra meningen eller 17 Q första stycket, eller

4. lämnar en osann uppgift i sådana fall som avses i 10 Q eller 16 Q

'Senaste lydelse 19971556

• Sida 56
•  Original

andra stycket eller i ett meddelande enligt 11 Q.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket skall den juridiska personen dömas till strajr enligt 32 kap. brottsbalken.

Till böter döms den som genom oriktiga uppgifter uppsåtligen för- anleder att någon som bedriver kreditupplysningsverksamhet, i annat fall än som avses i 9 Q andra meningen, lämnar ut en kreditupplysning utan att ha grund till detta enligt 9 Q. Till samma straff döms den som genom att utnyttja uppgifter hos någon som bedriver kreditupplys- ningsverksamhet uppsåtligen bereder sig tillgång till en kreditupplys- ning utan att ha grund till detta enligt 9 Q. 1 ringa fall döms dock inte till ansvar.

19 a Q

Brott enligt denna lag får endast åtalas av åklagare om till- synsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur all- män synpunkt.

22 Q'

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i ansökan eller anmälan till registreringsmyn— digheten eller i handling som fogas därvid dömes till böter, om ej går- ningen är belagd med straff i brottsbalken.

Den som försummar föreskriven ansökan eller anmälan eller, där sådan ansökan eller anmälan avskrivits eller avslagits eller registrering hävts, försummar att göra ny föreskriven ansökan eller anmälan, döms till penningböter.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till strajf enligt 32 kap. brottsbalken.

17 Q' Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

'Senaste lydelse 19911302 'Senaste lydelse 19851356

• Sida 59
•  Original

1. bedriver inkassoverksamhet utan föreskrivet tillstånd,

2. bryter mot föreskrift enligt 3 Q andra stycket eller 15 Q första stycket att anmäla ändring av visst förhållande,

3. bryter mot 10 a Q första stycket eller andra stycket första me- ningen eller mot föreskrift som har meddelats enligt 10 aQ andra stycket andra meningen, eller

4. lämnar osann uppgift i sådana fall som avses i 14Q andra stycket.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strajf enligt 32 kap. brottsbalken.

Brott enligt denna paragraf får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndigheten anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

45. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:191) om bevaknings- företag'

dels att 14 Q skall ha följande lydelse, dels att skall införas en ny paragraf, 13 a Q, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 a Q För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (0000.'000) om tillsyn och åtalsanmälan.

14 Q Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt-

'Lagen (1974:191) om bevakningsföretag omtryckt 1989:148

• Sida 60
•  Original

ligen eller av oaktsamhet bedriver verksamhet som avses i 1 Q första stycket utan auktorisation eller lämnar osann uppgift i fall som avses i 9 Q.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strof enligt 32 kap. brottsbalken.

Brott enligt denna paragraf får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

48. Förslag till lag om ändring i oljekrislagen (1975:197)

Härigenom föreskrivs att 19 Q i oljekrislagen (1975:197) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 Q

Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp- såtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa,

1. underlåter att efterkomma beslut enligt 3 eller 4 Q, om ej gär- ningen är belagd med straff i brottsbalken,

2. underlåter att fullgöra skyldighet som åligger honom enligt 5 Q,

3. underlåter att följa föreskrift som har meddelats enligt 14 Q,

4. lämnar osann uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, om åtgärden innebär fara i bevishänseende.

Företagare ansvarar för gärning som begås i hans rörelse, om han haft eller bort ha vetskap om gärningen.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strå/7 enligt 32 kap. brottsbalken.

5 Q'

Den som underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet eller upp- såtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan från sjöfartsverket. Sjöfartsverket får förelägga uppgiftsskyldig vid vite att inom viss tid inkomma med uppgiften.

6 Q'

Arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att anmäla ledig plats enligt vad som föreskrivs i denna lag, döms till penningböter. Detsamma skall gälla arbetsgivare som i anmälan upp- såtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej saknar betydelse.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till straj' enligt 32 kap. brottsbalken.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen.

'Senaste lydelse 1991:305

• Sida 67
•  Original

8 Q'

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 Q första stycket eller 3 Q döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 4 Q.

Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 Q, skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat.

Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för undersökning av taget prov.

Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för undersökning av taget prov. Detsamma gäller en

juridisk person i vilkens verksam-

het ett sådant brott är begånget.

8 a Q

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt 7 eller 8 Q skall den juridiska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

8 b Q

Brott enligt denna lag får endast åtalas av åklagare om till- synsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur all- män synpunkt.

10 Q För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (0000.'000) om tillsyn och åtalsanmälan.

• Sida 69
•  Original

62. Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att det i arbetsmiljölagen (1977:1160) införs tre nya paragrafer, 7 kap. 15 Q samt 8 kap. 2 a och 2 b Q, av följande

lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 15 Q

För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i

• Sida 73
•  Original

lagen (0000.'000) om tillsyn och åtalsanmälan.

8 kap. 2 a Q Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt 1 eller 2 Q skall den juridiska personen dömas till Stray enligt 32 kap. brottsbalken.

2 b Q

Brott enligt denna lag får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

4 Q' Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1. bryter mot 2 Q eller åsidosätter villkor som har meddelats för tillstånd enligt 2 Q,

2. bryter mot 2 a Q,

3. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 Q, eller

4. lämnar oriktig uppgift om förhållanden som är av betydelse i handling som avges till ledning vid fastställande av avgift.

'Senaste lydelse 1995z298 'Senaste lydelse 1994:2034

• Sida 87
•  Original

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till straf enligt 32 kap. brottsbalken.

9 Q'

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar automatspel eller låter ställa upp en spelautomat i strid mot 3 Q eller bryter mot före- skrifter som har meddelats med stöd av 5 Q döms, om gärningen inte är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till straj enligt 32 kap. brottsbalken.

Brottet får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

'Senaste lydelse 1990:104

• Sida 88
•  Original

16 Q'

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. föreskrifter som meddelats med stöd av 9 eller 10 Q,

2. förelägganden eller förbud som meddelats med stöd av 13 Q, dock inte om föreläggandet eller förbudet omfattas av ett vitesföre- läggande döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brott som sägs i första stycket med hänsyn till risken för skador på liv eller egendom eller i miljön och övriga omständigheter att anse som ringa döms till penningböter.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Brott enligt denna paragraf får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

17 Q'

Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 3 a Q första stycket, 4 Q första stycket, 5 eller 9—11 Q,

2. bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4 Q andra stycket eller 6 Q.

3. åsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 Q andra stycket eller 8 Q, eller

4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 Q första stycket andra meningen.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket skall den juridiska personen dömas till

strof enligt 32 kap. brottsbalken. 1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Ansvar enligt första stycket inträder inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Brott enligt denna paragraf får endast åtalas av åklagare om

'Senaste lydelse 1992: 1681

• Sida 100
•  Original

tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

7 Q'

Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 2, 4 eller 5 a Q döms till böter, om inte ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

Brott enligt denna paragraf får endast åtalas av åklagare om Statens jordbruksverk anger brottet till åtal eller åtal är på- kallat ur allmän synpunkt.

'Senaste lydelse 1993:1491

• Sida 101
•  Original

58 Q

Till böter skall den dömas som

1. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud mot eldning utomhus som har meddelats med stöd av 20 Q,

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att ge upplysningar eller lämna ut handlingar enligt 19, 40 eller 55 Q,

3. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om för- hållande av betydelse vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som följer av 19, 40 eller 55 Q,

4. uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 38 eller 39 Q,

5. utan att ha laga förfall uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra tjänsteplikt som åligger honom enligt 44 Q,

6. uppsåtligen hindrar eller försöker hindra en åtgärd som beslutats enligt 45 Q första stycket eller annars utan giltig ursäkt åsidosätter sådan åtgärd.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket 2—4 eller 6 skall den juridiska perso- nen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar. Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud skall inte dömas till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

58 a Q

Brott enligt denna lag får endast åtalas av åklagare om till- synsmyndighet anger brottet till

• Sida 106
•  Original

åtal eller åtal är påkallat ur all- män synpunkt.

2 Q'

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation eller ett certifikat som utfärdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av 1 kap. 7 Q eller för att få giltighetstiden för ett sådant dokument eller certifikat förlängd,

2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg till sjöfart utan att ha ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation, certifikat eller annan handling som skall ha utfärdats för rederiet, fartyget, dess utrustning, lastning eller säkerhetsorganisation enligt denna lag eller enligt vad som har före- skrivits med stöd av lagen,

3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg eller dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i ett dokument angående godkänd säkerhetsorganisation, certifikat eller en annan handling som avses i 2,

'Senaste lydelse 1995z927

• Sida 112
•  Original

4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmärken,

5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskin- personalen utan tillstånd anställs av någon annan än redaren eller ägaren,

6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,

7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget fram- förs i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter,

8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn eller redare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att rederiverksamhet undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, och

9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket 1—8 skall den juridiska personen dömas till straf enligt 32 kap. brottsbalken.

3 Q2

Till böter döms

1. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg till sjöfart i strid mot en lastningsföreskrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 9 Q första stycket, om inte förseelsen är ringa,

2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 4 kap. 7 Q,

3. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 2 Q andra stycket och 3 Q andra stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas,

2Senaste lydelse 19951927

• Sida 113
•  Original

4. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget, grundläggande säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 kap. 2 Q tredje stycket,

5. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte förseelsen är ringa,

6. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföre- skrifter, om inte förseelsen är ringa,

7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som befälhavare, maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behörighet som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i bemanningsföreskrifterna, dock inte om han har uppehållit befattningen på grund av ett plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,

8. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 6 kap. 10 a Q eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 10 a Q andra stycket,

9. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälso- vårdsförhållanden enligt 7 kap. 7 Q,

10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur funktion,

11. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5—7 QQ,

12. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av ett skyddsombud enligt 9 kap. 7 Q utan att något sådant skäl som anges i 9 kap. 8 Q föreligger, om därmed intresset av att skydds- arbetet ombord bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,

13. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyl- digheter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16 Q eller dokument angående godkänd säkerhetsorganisation, tillsynsbok och certifikat eller annan handling enligt 10 kap. 19 Q,

14. den som i andra fall än som sägs i 2 Q 1 uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av skyldighet enligt 10 kap. 12 Q andra stycket, 12 a Q andra stycket eller 14 Q eller annars i fråga om en åtgärd som har ålagts av myndigheten, och

15. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5 Q.

• Sida 114
•  Original

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri— diska personen dömas till strajjr enligt 32 kap. brottsbalken.

79 Q'

Brukas ett fordon i strid mot 64 Q sedan fordonets registrerings- skyltar har tagits om hand enligt 78 Q, döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms ägaren till ett avställt fordon som brukas, om fordonets registreringsskyltar har tagits om hand enligt 78 Q och brukandeförbud skulle ha gällt för fordonet enligt 64 Q om fordonet hade varit skattepliktigt. Brukas ett fordon på annat sätt i strid mot 64 Q, döms ägaren till

penningböter. Om ägaren visar att han iakttagit vad som ankommit på honom för att hindra att fordonet brukades, är han fri från ansvar.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till strof enligt 32 kap. brottsbalken.

36 Q Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt

eller av oaktsamhet

1. bryter mot 3, 5, 6, 8—11, 14, 16—19 eller 21 Q, 2. bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag, eller

3. underlåter att följa ett sådant föreläggande eller bryter mot ett sådant förbud som avses i 29 Q.

] ringa fall skall den skyldige inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om den skyldige kan dömas till ansvar för gärningen enligt brottsbalken.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

37 a Q

Brott enligt denna lag får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

29 Q

Till böter döms

1. den som för ett utländskt företags räkning driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att verkställande direktör utsetts enligt 8 Q första stycket och 9 Q,

2. den som, när föreståndare krävs enligt 2 Q andra stycket, driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att anmälan har skett eller fullmakt ingetts enligt 25 Q.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket 1 skall den juridiska personen dömas till Stray enligt 32 kap. brottsbalken.

26 Q'

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot artikel 3.1, 12.2 eller 34.2 i förordning (EEG) nr 2309/93 eller 5, 14, 16, 17 eller 19 Q denna lag döms till böter eller fängelse i högst ett år, om gär- ningen inte är belagd med straff enligt brottsbalken eller enligt lagen (l960:418) om straff för varusmuggling.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strajf

enligt 32 kap. brottsbalken. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Den som ger sig ut för att vara behörig att förordna läkemedel för att få ett läkemedel utlämnat i strid mot vad som är föreskrivet, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med strängare straff enligt brottsbalken.

Detsamma gäller den som i sådan avsikt åberopar ett recept från en obehörig person.

26bQ

Brott enligt denna lag får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

18 Q'

Den som har tillstånd enligt 3 eller 4 Q skall stå under tillsyn av Inspektionen för strategiska produkter. Regeringen får meddela före- skrifter om tillsynen.

För tillsyn enligt denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (0000.'000) om tillsyn och åtalsanmälan.

'Senaste lydelse 1995: 1659

• Sida 139
•  Original

27 a Q

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt 25—2 7 Q skall den juridiska personen dömas till

Stray enligt 32 kap. brottsbalken.

10 Q'

Till böter döms den djurägare som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 4Q första stycket eller som inte fullgör skyldigheten enligt 8 Q andra stycket.

Till böter döms den djurägare som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot en före- skrift som har meddelats med stöd av 4Q första stycket eller som uppsåtligen eller av oakt- samhet inte fullgör skyldigheten enligt 8 Q andra stycket.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strajf enligt 32 kap. brottsbalken.

Brott enligt denna paragraf

får endast åtalas av åklagare om

tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

9 Q'

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 Q döms till böter eller fängelse i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 9 a Q får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till Strap” enligt 32 kap. brottsbalken.

Åklagare får väcka åtal för brott enligt första eller andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

25 Q Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1. bryter mot 5—7 QQ, 8 Q första stycket, 10 Q, 12—16 QQ, 21 Q eller 29 Q andra stycket, eller

2. underlåter att iaktta en föreskrift eller åsidosätter villkor som har meddelats med stöd av 9 Q eller 17 Q, eller

3. inte fullgör vad som åligger honom enligt 24 Q eller lämnar oriktig uppgift i ett sådant fall, eller

4. fortsätter att bedriva en verksamhet efter det att verksamheten borde ha avbrutits enligt 19 Q.

För försök och medverkan till brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Har någon i en juridisk pers- ons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till strajf enligt 32 kap. brottsbalken.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Om en gärning enligt första stycket 3 är belagd med straff i brotts- balken skall för en sådan gärning inte dömas till ansvar enligt denna lag.

96 Q

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att lämna uppgift eller inge handling till tullmyndighet enligt föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat med stöd av denna lagstiftning,

2. underlåter att lägga upp en vara på tillfälligt lager enligt 47 Q,

3. använder eller förbrukar en icke-gemenskapsvara i strid mot föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat med stöd av denna lagstiftning, eller

4. bryter mot föreskrift i förordningen (EEG) nr 2913/92, förord- ningen (EEG) nr 2454/93, denna lag eller föreskrifter som utfärdats med stöd av denna tullagstiftning eller beslut som tullmyndighet med- delat med stöd av denna lagstiftning om skyldighet att föra anteck- ningar och lämna uppgifter om varor som förvaras på tillfälligt lager eller tullager eller i frizon eller i frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande döms för tullförseelse till böter.

Har någon i en juridisk per— sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till Stray enligt 32 kap. brottsbalken.

[ ringa fall skall inte dömas till ansvar.

7 Ö

Till böter döms den leverantör som uppsåtligen eller av grov oakt- samhet bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av artikel 9.9 b i rådets förordning (EEG) nr 2092/91 och som innebär att pro- dukter inte får marknadsföras med uppgift om att de är ekologiskt framställda eller att de omfattas av EG:s kontrollsystem för ekologisk odling.

Detsamma gäller den leverantör som använder påskrift om att en produkt omfattas av EG:s kontrollsystem för ekologisk odling trots att leverantörens tillstånd att använda sådan påskrift har återkallats.

Har någon i en juridisk per— sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till strof enligt 32 kap. brottsbalken.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Brott enligt denna paragraf får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

• Sida 167
•  Original

116 Q Om en förening eller en annan organisation utan att vara registrerad

• Sida 171
•  Original

enligt denna lag handhar frågor om ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, döms den som på föreningens eller organi- sationens vägnar deltar i en åtgärd eller ett beslut i sådan verksamhet till böter eller fängelse i högst sex månader.

Har någon i en juridisk per— sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strajr enligt 32 kap. brottsbalken.

11 Q Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap. 2 Q

döms till böter och skall ersätta den skada som uppkommer. Om oaktsamheten är ringa, döms inte till ansvar. I sådana fall kan ersätt- ningen jämkas.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till Strap” enligt 32 kap. brottsbalken.

13 Q'

Underlåter redare för fartyg, Underlåter redare för fartyg, som i 11 Q avses, att göra i som i 11 Q avses, uppsåtligen nämnda paragraf föreskriven an— eller av oaktsamhet att göra i mälan, döms till böter. nämnda paragraf föreskriven an-

mälan, döms till böter.

Till samma ansvar vare ock befälhavare å dylikt fartyg förfallen, där han av annan anledning än fullgörande av räddningsskyldighet, varom i 1 Q är stadgat, eller avvärjande av fara för fartyget samt besättningen och passagerarna därå låter detsamma framgå annan väg över norra Atlanten än den, som befälhavaren veterligen blivit av redaren anmäld.

2Senaste lydelse 1991 : 1354 'Senaste lydelse 1991:272

• Sida 174
•  Original

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket skall den juridiska personen dömas till strå” enligt 32 kap. brottsbalken.

12 Q'

Den som utlämnar kött utan iakttagande av föreskrifterna i 1 Q, eller bryter mot i 4, 6 eller

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utlämnar kött utan iakttagande av föreskrifterna i

7Q meddelat förbud, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.

1 Q, eller bryter mot i 4, 6 eller 7Q meddelat förbud, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Gör klassificerare med uppsåt orätt vid klassificering eller stämp- ling, eller åsidosätter klassificerare föreskriften i 2 Q eller klassificerar och stämplar han kött, som icke blivit godkänt vid besiktning varom i l Q förrnäles, eller åsidosätter klassificerare honom jämlikt 3 Q åliggan— de skyldighet att, därest han ej själv stämplar av honom klassificerat kött, närvara vid och kontrollera stämplingen av sådant kött, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Gör klassificerare av grov vårdslöshet orätt vid klassificering eller stämpling, döms till böter. Vad i denna paragraf är stadgat angående klassificerare skall äga tillämpning jämväl beträffande den, som enligt med stöd av 2 Q med— delad bestämmelse biträder vid verkställandet av sådan ny klassifice- ring, varom i sistnämnda paragraf förrnäles.

lSenaste lydelse 1991:274

• Sida 175
•  Original

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket skall den juridiska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

13 52

Den som underlåter att full— göra vad enligt 9 Q åligger honom, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff döms, om gärningen innebär fara i bevishänseende men inte är belagd med straff i brottsbalken, den som uppsåtligen ger oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadgande. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oakt- samhet, döms till böter.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad enligt 9 Q åligger honom, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff döms, om gärningen inne- bär fara i bevishänseende men inte är belagd med straff i brotts— balken, den som uppsåtligen ger oriktigt eller ofullständigt innehåll åt anteckningar eller uppgifter som avses i nämnda stadgande. Sker sådan förseelse utan uppsåt men av grov oaktsamhet, döms till böter.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strajf enligt 32 kap. brottsbalken.

Om straff för vägran att lämna tillträde för kontroll enligt 10 Q finns föreskrifter i brottsbalken.

15 Q Husbonde ansvarar för förseelse, varom i 12 Q första stycket och 13 Q första stycket förmäles, som begås av hans husfolk eller i hans tjänst antagen person, liksom vore förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

2Senaste lydelse 1991 :274

• Sida 176
•  Original

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till straj enligt 32 kap. brottsbalken.

194. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1967: 134) om kvalitetsbenämning på äpplen och päron

Härigenom föreskrivs att 2 Q i kungörelsen (1967:134) om kvali- tetsbenämning på äpplen och päron skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 Q dömes till böter.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till straf enligt 32 kap. brottsbalken.

• Sida 177
•  Original

71 Q2

Till penningböter döms

1. ägaren av ett terrängfordon som brukas utan att fordonet stämmer överens med bestämmelserna om fordons beskaffenhet och utrustning i 7 eller 10-14 Q eller föreskrift i de ämnen som avses i dessa bestäm- melser och som har beslutats enligt bemyndiganden i denna kun- görelse,

2. den som hindrar eller försvårar polismans kontroll som avses i 16 Q andra stycket,

3. den som bryter mot 17 Q andra stycket jämfört med 38 Q första stycket fordonskungörelsen (19721595) eller mot föreskrifter i de ämnen som avses i dessa bestämmelser och som har beslutats enligt bemyndiganden i denna kungörelse,

4. ägaren av ett terrängfordon som brukas i strid mot körförbud,

5. ägaren av ett terrängfordon som brukas i strid mot 25 Q första stycket,

6. den som bryter mot 27 eller 30 a Q,

7. den som hindrar eller försvårar flygande inspektion,

8. en rörelseinnehavare som vägrar tillhandagå bilinspektör enligt 33 Q andra stycket jämfört med 99 Q första stycket fordonskungörelsen

'Senaste lydelse 1987z837 2Senaste lydelse 1991:1362

• Sida 179
•  Original

eller på annat sätt hindrar eller försvårar förrättningens genomförande,

9. den som bryter mot 36 Q första stycket, 38 Q andra stycket, 40 eller 41 Q, 44 Q andra stycket, 45 Q, 46 Q första stycket, 47, 49, 51—53 eller 55 Q eller föreskrift i de ämnen som avses i dessa bestämmelser och som har beslutats enligt bemyndiganden i denna kungörelse eller mot annan lokal trafikföreskrift enligt 57 Q andra stycket än sådan som rör stannande eller parkering,

10. ägaren av ett terrängfordon som brukas i strid mot förbud enligt 66 Q.

Brukas fordon i strid mot 54 Q döms ägaren till penningböter om han inte visar att förseelsen berott på omständighet som han inte kunnat råda över.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket 1, 4, 5, 8 eller 10 eller enligt andra stycket skall den juridiska perso- nen dömas till strå/j” enligt 32 kap. brottsbalken.

76 Q3

I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller kommun tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad på honom an- kommer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning tillämpas bestämmelserna om an- svar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrätt- ningen. Har Vägverket på be-

3Senaste lydelse 1995:1356

I fråga om fordon som ägs eller brukas av en juridisk person tillämpas bestämmelserna om an- svar som anges i första stycket på den juridiska personen. Har Väg- verket på begäran av den juri- diska personen godtagit viss per- son som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas an-

• Sida 180
•  Original

gäran av samfundet eller inrätt- svarsbestämmelsema på denne. ningen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestäm- melserna på denne.

105 Q'

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i fall som avses i 39 Q eller i typintyg enligt 62 Q.

Till böter döms även den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anbringar typgodkännandemärke eller utfärdar ”Intyg om överens- stämmelse” i strid med bestämmelserna i denna kungörelse eller med föreskrifter som meddelats med stöd av kungörelsen.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

106 Q2

Till penningböter döms

1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 38 Q första stycket eller sådana föreskrifter i ämnen enligt 38 Q som har beslutats enligt bemyndiganden i denna kungörelse,

2. den som uppsåtligen hindrar eller försvårar polismans kontroll som avses i 35 Q andra stycket,

3. en rörelseinnehavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet under-

'Senaste lydelse 1994:2055 2Senaste lydelse 1996c801

• Sida 181
•  Original

låter att förse typintyg eller besiktningsinstrument med försäkran som avses i 54 Q, 4. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 68 eller 72 5,

5. den som uppsåtligen hindrar eller försvårar flygande inspektion, 6. en rörelseinnehavare som uppsåtligen vägrar tillhandagå bil- inspektör enligt 99 Q första stycket eller på annat sätt uppsåtligen hindrar eller försvårar förrättningens genomförande. Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket 3 eller 6 skall den juridiska perso- nen dömas till straf enligt 32 kap. brottsbalken.

112 Q3

I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller kommun tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad på honom ankom- mer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning tillämpas bestämmelserna om an- svar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrätt- ningen. Har Vägverket på be- gäran av samfundet eller inrätt- ningen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestäm— melsema på denne.

3Senaste lydelse 1995: 1357

I fråga om fordon som ägs eller brukas av en juridisk person tillämpas bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket på den juridiska personen. Har Vägverket på begäran av den juridiska personen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas an- svarsbestämmelsema på denne.

• Sida 182
•  Original

92 Q'

I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller kommun tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad på honom ankom- mer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning tillämpas bestämmelserna om an- svar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrätt- ningen. Har Vägverket på be— gäran av samfundet eller inrätt- ningen godtagit viss person som

'Senaste lydelse 1995: 1358

I fråga om fordon som ägs eller brukas av en juridisk person tillämpas bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket på den juridiska personen. Har Vägverket på begäran av den juridiska personen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas an- svarsbestämmelsema på denne.

• Sida 183
•  Original

bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestäm- melserna på denne.

166 Q2

I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller kommun tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad på honom ankom- mer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.

I fråga om fordon som ägs I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller brukas av en juridisk person eller annat samfund eller stiftelse tillämpas bestämmelserna om eller annan sådan inrättning ansvar som anges i första stycket

'Senaste lydelse 1987z835 2Senaste lydelse 1995: 1353

• Sida 184
•  Original

tillämpas bestämmelserna om an- svar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrätt- ningen. Har Vägverket på be- gäran av samfundet eller inrätt- ningen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestäm- melsema på denne.

på den juridiska personen. Har Vägverket på begäran av den juridiska personen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas an- svarsbestämmelsema på denne.

205. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1975:885) om utmärkning av fordon i yrkesmässig trafik

Härigenom föreskrivs att 10 Q i förordningen (l975:885) om ut- märkning av fordon i yrkesmässig trafik skall ha följande lydelse.

• Sida 187
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 Q'

Om ett fordon används i strid Om ett fordon uppsåtligen mot 1 Q första stycket, skall eller av oaktsamhet används i trafikutövaren och föraren dömas strid mot ] Q första stycket, skall till böter. trafikutövaren och föraren dömas

till böter.

Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas

1. om ett yrkestrafikmärke har utfärdats men förstörts eller för- kommit och ett nytt märke efter ansökan enligt 5 Q första stycket ännu inte har hunnit komma tillståndshavaren till handa, eller

2. om tillståndshavaren har anmält fordon enligt 12 Q yrkestrafikför- ordningen (1988: 1503) men yrkestrafikmärket ännu inte hunnit komma honom till handa.

Den som bryter mot 1 Q andra Den som uppsåtligen eller av stycket eller 6 Q skall dömas till oaktsamhet bryter mot 1 Q andra penningböter. stycket eller 6 Q skall dömas till

penningböter.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt denna paragraf skall den juridiska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

207. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 Q i förordningen (1975:929) med vissa bestämmelser om fartygs identifiering skall ha följande

lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap. 1 1 Q

Den som bryter mot 5 eller 7—10 QQ dömes till böter.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strajf enligt 32 kap. brottsbalken.

104 Q'

Den som driver trafikskola utan tillstånd eller på annat sätt utan att följa de i denna förordning eller med stöd därav meddelade före- skrifterna döms till böter.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till sådant brott skall den juri- diska personen dömas till strajf enligt 32 kap. brottsbalken.

135 Q

Till böter döms den som

1. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 Q,

2. bryter mot 23 Q andra stycket eller 27 Q första stycket,

3. i strid mot villkor som har föreskrivits vid medgivande till luft- fart enligt 46 Q första stycket eller mot 46 Q andra stycket låter någon följa med ombord,

4. utövar tjänst som befälhavare utan att vara behörig,

5. bryter mot 48 eller 49 Q,

6. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 51 eller 57 ä,

7. bryter mot luftfartsverkets föreskrifter eller villkor i fråga om inrättande, underhåll och drift av flygplatser,

8. bryter mot 60 Q första, andra eller tredje stycket, mot 63 Q första stycket eller de villkor som har föreskrivits med stöd därav, mot för- bud enligt 64 Q första stycket eller mot föreskrifter enligt 67 Q andra stycket,

9. försummar sina skyldigheter enligt 74 Q andra stycket, 10. bryter mot 84 Q andra stycket, 86 Q eller 87 Q första stycket, 11. anordnar flyguppvisningar utan tillstånd enligt 88 Q eller inte följer av polismyndigheten för sådana uppvisningar föreskrivna villkor,

12. bryter mot 89 Q, 13. bryter mot 90 Q andra stycket, mot 91 Q första stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 91 Q andra stycket,

14. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 92 Q första stycket,

15. bryter mot 94 Q första stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd därav eller av 94 Q andra stycket,

16. bryter mot 101 Q, 17. är ägare eller brukare av luftfartyg och underlåter att se till att det för fartyget finns de i 104 Q första och andra styckena angivna fartygshandlingama eller bryter mot luftfartsverkets föreskrifter om hur handlingarna skall upprättas, föras eller förvaras,

18. är befälhavare och underlåter att se till att de i 104 Q första och andra styckena angivna fartygshandlingama finns ombord och att de

• Sida 196
•  Original

upprättas, förs eller förvaras i enlighet med luftfartsverkets föreskrifter,

19. bryter mot 105 Q eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd därav,

20. bryter mot 106 Q eller 110—113 QQ, 21. bryter mot 131 Q första stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 131 Q tredje stycket.

1 fall som avses i första stycket 19 skall dock inte dömas till ansvar om det visas att försummelsen berodde på ett tillfälligt förbiseende och handlingen visas upp för polismyndigheten, åklagaren eller flygtrafik— ledningsorganet vid den flygplats där förseelsen upptäcktes senast den tredje vardagen efter återkomsten från flygningen.

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket skall den juridiska personen dömas till straj' enligt 32 kap. brottsbalken.

Brott enligt denna paragraf får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

15 Q'

Till böter döms

1. den som använder en svävare utan föreskrivet tillstånd eller godkännande eller i strid mot meddelat villkor,

2. den som bryter mot föreskrifter som har meddelats av sjöfarts- verket med stöd av 11 eller 12 Q,

3. den som bryter mot 14 Q. 1 fall som avses i första stycket 1 skall även ägaren dömas till ansvar, såvida han inte visar att förseelsen berott på omständighet som han inte kunnat råda över.

Har någon i en juridisk per— sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket 1 eller 2 eller andra stycket skall den juridiska personen dömas till straf enligt 32 kap. brottsbalken.

Straff döms inte ut enligt denna paragraf om gärningen är belagd med straffi sjölagen (1994:1009).

• Sida 198
•  Original

16 Q'

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 Q tredje stycket, 8 Q, 12 Q, 12 c Q, 12 d Q tredje stycket, 12 fQ första stycket eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 12 f Q andra stycket döms till penningböter.

• Sida 200
•  Original

Har någon i en juridisk per- sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket som består i överträdelse av 8 Q, 12 Q eller 12 c Q skall den juridiska personen dömas till straf enligt 32 kap. brottsbalken.

Brott enligt denna paragraf får endast åtalas av åklagare om tillsynsmyndighet anger brottet till åtal eller åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

17 Q2 Vägverket, som är central tillsynsmyndighet på yrkestrafikområdet, får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning. Vägverket får även meddela föreskrifter om användningen av taxa- meter som nämns i 13 a Q fordonskungörelsen (19722595).

För tillsyn enligt denna för— ordning gäller även bestämmel- serna i lagen (0000.'000) om till- syn och åtalsanmälan.

229. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter

Härigenom föreskrivs att 19 Q 1 förordningen (1993:185) om arbets- förhållanden vid vissa internationella vägtransporter skall ha följande

lydelse.

'Förordningen omtryckt 1995z951

• Sida 204
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 Q'

1. förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot artikel 5, 6, 7.1, 7.3, 8.1—8.3 eller 9 andra meningen i AETR, 11.1, 11.2 eller 11.4 i bilagan, 8 Q första stycket eller 9 Q jämförd med artikel 10.1 b—e i AETR eller mot de villkor som har beslutats enligt 9 Q,

2. arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot artikel 10.2 eller 11.3 i AETR,

3. näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot artikel 10.3 i AETR,

4. den som utan lov uppsåtligen avlägsnar plomberingar av färd- skrivarutrustning enligt punkt V.B i underbilaga 1,

5. den som uppsåtligen hindrar eller försvårar kontroll enligt denna förordning,

6. förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet brukar ett fordon i strid mot körförbud enligt 14 Q,

7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga upp- gifter i intyg enligt 18 Q 1,

8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av denna förordning.

I de fall som avses i första stycket 1 och 6 döms även arbetsgivaren till penningböter, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som har ankommit på honom för att hindra förseelsen.

Har någon i en juridisk per— sons verksamhet gjort sig skyldig till brott enligt första stycket 2, 3, 7 eller 8 eller enligt andra stycket skall den juridiska personen dömas till straff enligt 32 kap. brottsbalken.

241. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996:53) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar

Härigenom föreskrivs att 5 Q i förordningen (1996:53) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 &

Sjöfartsverket skall ha tillsyn över att lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar och de föreskrifter som med- delats med stöd av lagen eller denna förordning följs.

Tillsynen omfattar även be- stämmelserna i lagen (1992: 1534) om CE-märkning.

För tillsynen gäller även be- stämmelserna i lagen (0000:000) om tillsyn och åtalsanmälan.

2. Tabelluppställning över det selektiva urvalet

• Sida 218
•  Original

• Sida 219
•  Original

3. Sammanställning av domar om företagsbot

• Sida 256
•  Original

• Sida 257
•  Original

1. Utsläppet i fjorden Yrkanden

På kvällen den 30 april 1992 släpptes 7 ton nonylfenoletoxylat ut inom X AB:s industriområde. Produkten passerade genom industriavlopps- systemet och via en utjämningsbassäng ut i en fjord. Det vidtogs inte några åtgärder för att förhindra att produkten kom ut i fjorden. Bola- gets ledning flck vetskap om utsläppet först den 4 maj 1992. Nonyl- fenoletoxylat bedöms av Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket som en miljöfarlig kemisk produkt. Halten av nonylfenoletoxylat i det avloppsvatten som gick ut i fjorden uppgick som mest till 2—5 g/m3, vilket för vissa fiskarter är en farligt hög nivå. Utsläppet av 7 ton nonylfenoletoxylat innebar att ca 2,5 ton nonylfenol kom ut i fjorden. Det motsvarar tre årsutsläpp av nonylfenol.

K, som är anställd hos X AB, arbetade på kvällen den 30 april 1992 som operatör och skiftsamordnare. Han hade bl.a. till uppgift att pumpa 14 ton nonylfenoletoxylat från bolagets emulgolfabrik till en tank utanför fabriken och därefter tillbaka in i fabriken. Han påbörjade denna s.k. rundpumpning kl 18.00 och avslutade den kl 21.30. Han styrde och övervakade pumpningen på en bildskärm. Under pump- ningen släpptes 7 ton nonylfenoletoxylat av misstag ut inom fabriks- området och passerade genom industriavloppssystemet och via en utjämningsbassäng ut i fjorden. Tekniskt sett orsakades utsläppet av att två utlastningsventiler felaktigt stod öppna och att en ventil i en golv- brunn var trasig och inte gick att stänga mot industriavloppssystemet. När K hade avslutat pumpningen kl 21.30, blev han medveten om att ett större utsläpp skett inom industriområdet. Han underlät trots det att vidta några åtgärder för att hindra eller motverka skada i miljön.

K orsakade utsläppet av grov oaktsamhet. Han borde ha förvissat sig om att de två utlastningsventilema var stängda och han borde, när han blev medveten om utsläppet inom industriområdet, ha underrättat jourhavande ingenjör eller vidtagit andra åtgärder för att förhindra att produkten kom ut i fjorden.

Lagrum: 5 Q och 20 Q första stycket 1 lagen (1985:426) om kemiska produkter.

• Sida 266
•  Original

Företagsbot

Brott mot lagen om kemiska produkter har i bolagets näringsverksam- het begåtts av K i enlighet med åtalet mot honom och/eller av över- ordnad som av grov oaktsamhet eftersatt eller inte följt upp bolagets organisation, säkerhet, kontroll, information och utbildning och däri- genom medverkat till eller orsakat utsläpp till vatten av 7 ton nonyl- fenoletoxylat vid månadsskiftet april/maj 1992. Brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten. Bolaget har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Ett utsläpp av nonyl- fenoletoxylat i fjorden skulle ha förhindrats, om den operativa persona- len varit tillräckligt instruerad om styrning och övervakning av vissa arbetsmoment via bildskärm och tillräckligt informerad om gällande säkerhetsföreskrifter samt om anläggningens säkerhet. Vad gäller anläggningens säkerhet har den operativa personalen inte informerats om att en ventil i en golvbrunn var trasig och inte gick att stänga mot industriavloppssystemet. Bolagets organisation vad gäller reparationer har dessutom varit bristfällig. X Aktiebolag skall åläggas företagsbot.

K bestred ansvar men vitsordade de faktiska omständigheterna utom påståendet, att han underlåtit vidta åtgärd efter upptäckten av utsläppet. Han bestred att han handlade oaktsamt, i vart fall grovt oaktsamt. I andra hand hävdade han att brottet är att bedöma som ringa fall och därför inte skall föranleda ansvar.

Bolaget bestred yrkandet om företagsbot under påståendet att något brott inte begåtts mot lagen om kemiska produkter, varken av K eller någon av hans överordnade, samt att bolaget inte underlåtit att vidta åtgärder till förhindrande av brott.

Tingsrättens bedömning

Vid pumpningen av 14 ton nonylfenoletoxylat från vågtanken till tanken F 2825 kom ungefär hälften eller drygt 8 ton att rinna ut genom en utlastningsledning, varav omkring 7 ton rann ner i det västra industriavloppssystemet för att slutligen hamna i fjorden. Pumpningen, för vilken K var ansvarig, ägde rum vid 18-tiden den 30 april 1992. Först vid 24-tiden samma dag konstaterades storleken på utsläppet. Inte förrän på morgonen den 4 maj 1992 fick fabriksledningen kännedom om utsläppet och kunde vidta åtgärder till förhindrande av skadeverk- ningar av detta. Nonylfenoletoxylat är ett sådant kemiskt ämne varpå lagen om kemiska produkter är tillämplig.

• Sida 267
•  Original

Händelseförloppet

Utsläppet hade flera samverkande orsaker. Ventilen Hv 29007 var öppen vid överpumpningen, vilket den inte skulle ha varit. Att pump- ningen ändå skedde berodde på att K använde sig av översiktsbilden på datorsystemets bildskärm, som gav honom den felaktiga uppfattningen att ventilen var stängd. Olyckligtvis stod även ventilen i terminal 11 öppen vid tillfället. Den hade uppenbarligen lämnats öppen av det föregående skiftet efter rengöringen av tanken. Denna ventil fanns inte utmärkt på den operativa bild som K borde ha använt vid pumpningen, varför han inte skulle ha uppmärksammat att ventilen var öppen, även om han hade använt den bilden. I närheten av den sistnämnda ventilen finns en dräneringsbrunn för dagvatten. Brunnen har en ventil (av- loppsventilen) som var trasig och stod öppen. Avloppsventilen leder till det västra industriavloppet som är avsett för lätt förorenat vatten. Större delen av utsläppet rann ner i dräneringsbrunnen på lastnings— platsen och ut genom avloppsventilen.

Först vid 21.30 tiden uppmärksammade K genom titthålet i reaktorn att en större mängd vätska kunde ha försvunnit. Detta inträffade så nära skiftbytet att han under sitt eget skift inte genom vägning tog reda på hur mycket som hade försvunnit. Ks anteckning i loggboken om ut- släppet föranledde ingen reaktion från något av följande skiftlag. Först under morgonen den 4 maj 1992 började åtgärder vidtas.

Oaktsamhet

Olyckan hade rimligen inte inträffat, om K vid överpumpningen hade använt sig av den operativa pumpbilden i stället för översiktsbilden. Även om han inte blivit orienterad om att översiktsbilden inte indi- kerade ventilläget för samtliga på bilden angivna ventiler borde texten i det orangefärgade fältet ha föranlett honom att iaktta särskild försik- tighet, i synnerhet som detta tillfälle, enligt hans egen uppgift, var första gången som han pumpade till tanken F 2825 med hjälp av datorsystemet. Ks handlande att använda översiktsbilden utan ytter- ligare kontroll får anses ha varit oaktsamt, vilken oaktsamhet dock inte kan bedömas som grov med beaktande av de brister i informationen till den operativa personalen som uppenbarligen förekommit.

K var övertygad om att ventilen Hv 29007 var stängd. Det kan därför inte anses ha varit oaktsamt av honom att han inte före över- pumpningen kontrollerade att ventilen vid terminal 11 var stängd.

När K strax före rundpumpningen upptäckte den fuktiga fläcken runt dräneringsbrunnen vid diskcontainem i terminal 11, fanns anled-

• Sida 268
•  Original

ning för honom att undersöka om vätskan hade stannat ovanför ven- tilen i dräneringsbrunnen eller runnit ner genom denna. När han strax därefter märkte att ventilen Hv 29007 och terminalventilen stod öppna, måste han ha insett att en betydande mängd nonylfenoletoxylat kunde ha runnit ner i industriavloppet. En ytterligare bekräftelse härpå borde han ha fått när han vid 21.30-tiden såg ner i reaktorn och märkte en minskad mängd vätska. Mot denna bakgrund borde han själv, trots det nära förestående skiftbytet, ha konstaterat hur mycket som saknades samt ha underrättat beredskapshavaren härom. Under alla omstän- digheter skulle han mera utförligt ha informerat det skiftlaget som gick _ på om vad som hade hänt och ha anmodat skiftsamordnaren där att » underrätta beredskapshavanden om utsläppet, såvida det inte visade sig i att endast en obetydlig mängd hade passerat dräneringsbrunnen. Ks l anteckning i loggboken om utsläppet kan inte anses ha varit en till- i räcklig åtgärd. Han har genom sin underlåtenhet i nu berörd del visat ' en oaktsamhet som är att bedöma som grov.

Av utredningen framgår att K vid tillfället var i psykisk obalans. Utsläppet får också i viss mån anses utgöra resultatet av ett antal för honom olyckligt samverkande omständigheter. Som strax skall konsta- teras får vidare det största ansvaret för utsläppet läggas på företagsled- ningen. Med hänsyn till nämnda omständigheter kan det varom K nu blivit övertygad anses som ringa fall, varför han inte skall dömas till ansvar. Åtalet mot honom ogillas.

Företagsbot

Utredningen får anses visa att ledningen brustit i sin skyldighet att informera den operativa personalen om användandet av TV-bildema. Detta måste särskilt anses gälla översiktsbilden. varpå det bl.a. fanns i vart fall en ventilbild som i motsats till andra inte angav när ventilen var öppen eller stängd. Behovet av information måste anses ha varit speciellt stort när såsom i detta fall bilderna utvecklades och förändra- des efter hand. Såvitt utredningen visar fanns ingen under chefsnivån som hade ålagts att vara ansvarig för en sammanhållen information till den operativa personalen om styr- och övervakningssystemets upp- byggnad och utveckling. Härigenom får överordnade i bolaget anses ha eftersatt sin skyldighet att informera och utbilda.

Enligt den skriftliga instruktionen för skiftsamordnare skall denne kalla beredskapshavande, ”när så befinnes nödvändigt”. I målet har inte framkommit, att skiftsamordnama mera konkret har utbildats om den närmare innebörden av denna obestämt utformade skyldighet.

• Sida 269
•  Original

Även om de situationer i vilka beredskapshavande skall kallas är många och skiftande, saknas inte möjlighet att mera precist ange när skyldigheten inträder. ] målet får anses visat, att K inte insett, att kravet på underrättelse av beredskapshavaren uppkom redan när han misstänkte att mer än en obetydlig mängd nonylfenoletoxylat hade runnit genom urlastningsledningen. En mer utförlig instruktionsbestäm- melse hade därför varit ägnad att göra K påmind om sin rapporterings- skyldighet. Även i detta hänseende får företrädare för bolagsledningen anses ha brustit i aktsamhet.

Ventilen i dräneringsbrunnen var trasig en längre tid. För det löpan- de underhållsarbetet fanns en ansvarig utsedd. Bolagsledningen kan inte rimligen anses ansvarig för dröjsmålet med reparationen av ven- tilen. I målet är utrett att den underhållningsansvarige hade informerat lastama vid terminal 11 om ventilens beskaffenhet och behovet av försiktighet vid lastning. När reparationen dröjde så länge som blev fallet, borde även annan personal, som arbetade med vätskor vid denna lastningsterminal ha informerats om att ventilen, som onekligen har en viktig funktion i säkerheten vid hanteringen av kemiska ämnen, stod i öppet läge och inte fungerade. Det måste anses ha varit överordnades ansvar att instruktioner utfärdades som säkerställde sådan information. Även i detta hänseende har det sålunda förekommit brister i utbild- ningen.

Inom bolaget hade alltså i förut berörda hänseenden av oaktsamhet underlåtits att vidta åtgärder som behövdes för att hindra eller mot- verka sådana ofrivilliga utsläpp av kemiska produkter som kunde skada främst miljön. Sammantaget är oaktsamheten att bedöma som grov. Brott har därför begåtts mot lagen om kemiska produkter. Brottet har begåtts i utövningen av näringsverksamhet och har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verk- samheten. Av utredningen framgår även att man i bolaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

Förutsättningar föreligger sålunda att ålägga bolaget företagsbot. Det kan inte anses vara uppenbart oskäligt att ålägga bolaget företags- bot.

Vid fastställande av storleken av företagsboten tar tingsrätten hän- syn till att bolaget inte gjort någon vinst på utsläppet, att inga konkreta skador på miljön uppmärksammats samt att bolaget omgående vidtagit åtgärder till förhindrande av ett upprepande. Tingrätten förpliktar X AB att utge företagsbot om tvåhundratusen (200 000) kr.

Lagrum: 5 Q och 20 Q första stycket 1 p. lagen (1985:426) om kemiska produkter samt 36 kap. 7 Q brottsbalken.

• Sida 270
•  Original

2. PCB-fallet

Yrkanden Företagsbot

X AB, som bedriver näringsverksamhet, har i vart fall i oktober 1988 vid bolagets värrnekraftcentral tagit mot spillolja innehållande PCB, som är en produkt vilken kan medföra skada på människor och i miljön. Bolaget har av grov oaktsamhet bestående i underlåten kontroll av mottagen spilloja samt bristande förvaring varigenom tillträde till förvaringsplatsen kunnat ske okontrollerat inte vidtagit de åtgärder och iakttagit de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Härigenom har bolaget grovt åsidosatt de skyldigheter som är förenade med verksamheten och inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brotts— ligheten.

Det yrkas att X AB måtte ådömas företagsbot med minst 250.000 kronor, vilket motsvarar kostnaden för inhägnad av området vid värmekraftcentralen samt kostnad för destruktion av PCB-haltig olja.

Lagrum: 5 och 20 QQ lagen (1985:426) om kemiska produkter

Bolaget bestred bifall och gjorde gällande att några brister i upp- följningen inte förelåg och att de brister som kan ha förekommit vid hanteringen av spillolja i vart fall inte varit så allvarliga att någon hos bolaget kan sägas ha gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller grovt åsidosättande av sina skyldigheter.

Tingsrättens bedömning

Utredningen visar att PCB-haltig spillolja hanterats av personal inom företaget på ett sätt som står i strid med givna instruktioner och med bestämmelserna i lagen om kemiska produkter, vilka stadgar att den som hanterar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och försiktig— hetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Att bryta mot dessa bestämmelser är straffbart i den mån uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger.

Tanken på uppsåtligt brott har inte utvecklats av åklagaren. Inte heller har åklagaren hävdat att vid något enstaka tillfälle en eller flera personer överträtt bestämmelserna på ett sätt som varit grovt vårdslöst. Det måste i stället antagas, och något annat är i vart fall inte visat, att

• Sida 271
•  Original

förekomsten av PCB i den spillolja som förts till upplagsplatsen beror på slarv vid olika tillfällen av olika personer på olika driftsställen. Grov vårdslöshet hos någon med övergripande ansvar har alltså inte kunnat beläggas. Sålunda har åklagaren i beslut 10 september 1990 avskrivit de misstankar om brott mot lagen om kemiska produkter som förelegat mot den dåvarande verkställande direktören, eftersom varken uppsåt eller grov oaktsamhet kunnat läggas denne till last.

Åklagaren har i målet hävdat att förekomsten av PCB i oljan visar ett upprepat nonchalerande av gällande bestämmelser från olika oiden- tifierade personers sida, vilket sammantaget innebär en vårdslöshet som måste anses grov och som konstituerar ansvar för företaget som sådant. Emellertid fordras för att företagsbot skall kunna utdömas att det visas att en enskild person eller flera var för sig betett sig på ett sätt som är straffbart, alltså i detta visat grov oaktsamhet vid sitt hanterande av oljan. Personerna i fråga behöver inte vara namngivna eller ens kända men ett visst bestämt brottsligt beteende med avsevärt straffvärde måste kunna knytas till visst eller vissa subjekt. Något konkret an- tagande om ett händelseförlopp har inte kunnat göras i detta fall. Om, såsom alltså är möjligt, ett flertal av bolagets anställda vid skilda tillfällen var för sig överträtt bestämmelserna i mindre mån och på ett sätt som för var och en inte innebär grov oaktsamhet kan summan av detta inte medföra att företagsbot skall utdömas. Åklagarens talan skall ogillas.

Målet överklagades till hovrätten

Yrkanden i hovrätten

Åklagaren yrkade att hovrätten, med ändring av tingsrättens dom, skulle ålägga X Aktiebolag företagsbot med 250 000 kr.

X Aktiebolag bestred ändring.

Hovrättens bedömning

I målet är klarlagt att olja innehållande en mängd av i vart fall drygt 1 kg av det miljöfarliga ämnet PCB anträffats vid bolagets värmecentral.

• Sida 272
•  Original

Utredningen i målet ger vid handen att ämnet i fråga härrör från olja som använts i bolagets verksamhet. Någon utredning finns inte om vilka halter som kunde förekomma i bolagets spilloljor, om hur det närmare gick till när man inom bolaget kontrollerade spillolja för att fastställa om den innehöll miljöfarligt avfall eller om när och på vilket sätt de ifrågavarande mängderna PCB nått värrnecentralen.

Med hänsyn till vad som upplysts om rutinerna för påfyllning av farmartanken respektive oljecistemen och mot bakgrund av att PCB— bemängd olja anträffats på tre olika ställen (i 25-literskärlen, i farmar- tanken och i oljecistemen) kan hovrätten konstatera att ämnet anlänt till platsen i omgångar. Mot bakgrund av lämnade uppgifter om inne— hållet i farmartanken och i oljecistemen kan vidare den slutsatsen dras att den olja som tillförts dessa innehållit tämligen hög koncentration av PCB.

I 5 Q lagen (1985:426) om kemiska produkter stadgas att den som hanterar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och iaktta de försik- tighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Enligt 20 Q samma lag gäller bl.a. att den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 Q skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Enligt 2 Q förordningen , (1985:837) om PCB m.m. får PCB inte importeras eller hanteras utan ) tillstånd.

Bolaget innehade inte tillstånd att hantera PCB. Den hantering av ] PCB-haltig olja som förekommit vid bolagets värmecentral här inne— [ burit risker för att PCB skulle spridas på ett sådant sätt att det skulle vålla skador på människor eller i miljön. Företrädare för bolaget hade i varit medvetna om behovet av kontroll av spillolja. Enligt av bolaget utfärdade instruktioner skulle således bolagets spillolja, innan den ' kunde överföras till värrneanläggningen, kontrolleras med avseende på ( miljöfarligt avfall och i den mån sådant avfall konstaterades avfallet * skickas vidare till SAKAB för destruktion. I praktiken har emellertid j kontrollen eftersatts och någon uppföljning av hur kontrollen fungerade har inte heller skett.

Som ovan framgått är inte i målet utrett vem eller vilka inom bolaget som närmast varit ansvariga för att kontrollen av spilloljan fungerade och att givna instruktioner följdes. Med hänsyn till vikten av att undvika spridning av PCB eller andra miljöfarliga ämnen måste emellertid underlåtenhetema när det gäller kontroll och uppföljning av givna instruktioner anses ha innefattat en sådan grov oaktsamhet som förutsätts för ansvar enligt 20 Q punkten 1 i lagen om kemiska produk- ter. Brottet har begåtts i utövningen av näringsverksamhet.

Brottsligheten är av ett sådant slag att den måste anses ha inneburit

• Sida 273
•  Original

ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med bolagets verksamhet. Inte heller kan bolaget, trots de instruktioner som funnits beträffande hanteringen av spilloljan, anses ha gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Även de ytterligare förutsättningar för att ålägga företagsbot som är uppställda i 36 kap. 7Q brottsbalken är uppfyllda. Bolaget skall därför åläggas företagsbot.

Åklagaren har till grund för yrkandet på 250 000 kr lagt bolagets kostnader för dels destruktion av den i målet PCB-haltiga oljan, dvs. 150 000 kr, dels inhägnad av området kring värmecentralen, dvs. 100 000 kr.

Enligt 36 kap. 9 Q brottsbalken skall vid bestämmande av storleken av företagsbot särskild hänsyn tas till brottslighetens art, omfattning och förhållande till näringsverksamheten. Hovrätten, som inte finner att de av åklagaren uppgivna kostnaderna bör tillmätas avgörande vikt vid bestämmandet av företagsboten och som inte heller finner att några omständigheter förelegat som ger anledning att enligt 36 kap. 10 Q brottsbalken sätta företagsboten lägre än vad som bort ske, bestämmer denna till 150 000 kr. Vid bestämmandet har hovrätten beaktat ett bolaget i omedelbart samband med upptäckten av PCB vid värme- anläggningen avbröt och därefter avvecklade verksamheten med åter- vinning av spilloljor inom bolaget.

3. Takfallet (arbetsplatsolycka)

Yrkanden

CB har som anställd byggnadsarbetare hos X AB utfört takarbete inom ett fabriksområde. Under arbetet har CB snubblat och fallit omkull, varefter han kanat längs taket och handlöst fallit ned omkring 5,5 meter på en asfalterad gårdsplan. CB har genom fallet erhållit bl.a. svåra bäckenskador. Takarbetet har utförts trots att av arbetarskydds- styrelsen föreskriven skyddsanordning vid takfoten saknats och trots att CB haft olämplig fotbeklädnad för arbetet.

E har i egenskap av arbetschef vid X AB varit väl medveten om under vilka förhållanden ifrågavarande takarbete utförts. E har före arbetsolyckan beslutat att en inhyrd byggnadsställning skulle tas bort från arbetsstället och att takarbetet skulle fullföljas trots att skydds- anordningar saknats. E har före olyckan blivit varse att CB hade en för takarbetet olämplig fotbeklädnad men har underlåtit att vidta någon åtgärd i anledning därav. Mot bakgrund av det ovan anförda har E som

• Sida 274
•  Original

företrädare för arbetsgivaren inte fullgjort sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen för att förebygga att arbetstagare har utsatts för , olycksfall i arbetet. Genom att tillåta att takarbetet fullföljdes trots den .! uppenbara fara för fall som var förenad med arbetet har E av med-

veten oaktsamhet varit vållande till de svåra kroppsskador CB åsam- kats genom fallet.

Lagrum:

3 kap 8 Q 1 st brottsbalken 2 Q och 3 Q arbetsmiljölagen (1977:1160) 18 Q arbetsmiljöförordningen (1977:1166) samt arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1983: 12) om takarbete

Yrkandet om företagsbot

Företrädare för X AB:s arbetsenhet har grovt åsidosatt grundläggande särskilda skyldigheter i arbetsmiljöhänseende som varit förenade med byggarbetet. Därtill kommer att byggföretaget inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga en arbetsolycka genom ett noggrant förberedande av takarbetet så att det kunnat bedrivas utan fara för arbetarna. X AB:s underlåtenhet har orsakat att en arbetare fått svåra skador, sannolikt bestående men.

E bestred ansvar.

X AB bestred yrkandet om företagsböter. I första hand eftersom något i brott inte begåtts och i andra hand eftersom en eventuell brottslighet inte innebar ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med bolagets verksamhet. Vidare gjorde bolaget gällande att det gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottslighet och slutligen att det åtminstone förelåg förutsättningar för eftergift av företagsbot.

Tingsrättens bedömning

Utgångspunkten för åtalet är att CB råkat ut för en arbetsolycka med svåra kroppsskador som följd. Detta är ostridigt i målet. Åklagaren har gjort gällande att olyckan haft samband med brister i arbetarskyddet, bestående däri att dels takarbetet utförts trots att föreskriven skydds- anordning vid takfot saknats, dels att CB inte förbjudits att bära träskor

• Sida 275
•  Original

under arbetet.

När det gäller frågan om träskoma kan tingsrätten inte anse det utrett att träskoma haft någon inverkan på olyckan.

I arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om takarbete föreskrivs i 12 Q följande.

Vid arbete på tak i samband med utförande av taket skall skyddsräck finnas vid takkant eller takfot där denna är belägen mer än 3,5 meter över marken eller därmed jämförligt plan. Där taket lutar utåt mer än 1:4 behöver räcken normalt finnas endast i takfoten. För tak som lutar 1:4 eller mindre eller är horisontellt behövs inget räcke vid kortvariga arbeten där det inte finns någon risk att glida ut över takkanten eller takfoten. Skyddsräcket skall oavsett höjden över marken och takets lutning sättas upp där det behövs med hänsyn till takytans glatthet, arbetets art och väderleksförhållandena. Ställning med skyddsräck uppfört till takfoten eller takkanten får ersätta skyddsräck vid takfoten eller takkanten.

Tingsrätten menar att föreskriften ger stöd åt åklagarens uppfattning om att skyddsanordning vid takfoten skulle ha funnits. Fallhöjden översteg 3,5 meter och även om taklutningen var mindre än 1:4 så var arbetet inte av helt kortvarig omfattning och risken att glida ut över takfoten inte obefintlig. Att skyddsräcke saknades innebär således att den ifrågavarande föreskriften brutits. Det innebär också att den som varit ansvarig för att takarbete utförts trots att föreskriven skydds— anordning saknats också bär ett ansvar för den olycka, varigenom CB kommit till skada.

Genom utredningen står det enligt tingsrättens bedömning klart att E är ansvarig för att ställningen kom bort. Att så är fallet saknar emellertid enligt tingsrättens mening egentlig betydelse i målet. CS var i egenskap av platschef den som skulle se till att det kvarstående takarbetet fullföljdes. Han var införstådd med att byggnadsställningen kom bort och han har i sitt vittnesmål sagt att han, om han hade fun- gerat som arbetsledare vid tillfället, skulle ha sett till att en tillgänglig rullställning blev uppmonterad som skydd vid takarbetet. Tingsrätten ser ingen anledning att ifrågasätta CS uppgifter i denna del.

Nu blev det emellertid inte CS som fungerade som arbetsledare när arbetet återupptogs. Tingsrätten anser att det direkta ansvaret för att CB beordrades att utföra takarbetet måste läggas på E även om det kanske inte var E som sade till CB att utföra arbetet, bl.a. eftersom E i egenskap av närmast överordnad var den som stod närmast till hands att omedelbart och inledningsvis ta över CS uppgifter och ansvar.

Eftersom tingsrätten sålunda lagt ansvaret för att takarbetet beord— rats på E och då det av utredningen står klart att E kände till att erfor-

• Sida 276
•  Original

derlig skyddsanordning vid takfoten saknades, anser tingsrätten också att E vid tillämpning av den av åklagaren åberopade straffbestäm- melsen måste anses vållande till den kroppsskada som CB åsamkats genom arbetsolyckan. Tingsrätten anser också att E måste läggas till last en oaktsamhet, som med hänsyn till vikten av att gällande skydds— föreskrifter iakttas inte kan anses som ringa. Åtalet mot E skall sålunda bifallas.

Tingsrätten utgår i sin bedömning av straffvärdet från att E helt enkelt glömt bort skyddsaspekten, när CB fick ordern att utföra tak- arbetet. En sådan glömska är i och för sig allvarlig och oförsvarlig, men kan förklaras med det korta rådrum som stått E till buds efter det att CS måst lämna arbetsplatsen. Vid detta förhållande anser tingsrätten att straffvärdet bör ligga på bötesnivån. E döms till dagsböter femtio om vardera etthundra kr.

När det gäller yrkandet företagsbot konstaterar tingsrätten att ett brott har begåtts i utövningen av näringsverksamhet. När det gäller om brottsligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldig— heter som är förenade med verksamheten vill tingsrätten inledningsvis framhålla att den av bolaget åberopade bevisningen gett ett intryck av att bolaget helt allmänt har en seriös inställning till frågor om arbetar- skydd. Det har inte heller framkommit något i målet som tyder på att det slarv med skyddsanordning som betingat CB olycka varit något annat än en engångsföreteelse. Men hänsyn till detta och till den omständigheten att tingsrätten inte kunnat finna att Es brott varit av särskilt svår beskaffenhet ser tingsrätten inte heller någon anledning att rikta det klander mot bolaget som ett bifall till yrkandet om företagsbot skulle innebära. Tingsrätten lämnar därför detta yrkande utan bifall.

4. Excenterpressen (arbetsplatsolycka)

Yrkanden

Den 7 september 1989 utförde N arbete i en mekanisk excenterpress på X AB. Maskinen hade öppet verktyg och fotpedal. Då N som höll på med att stansa ut lock ur ett papp- och metallband, vid ett tillfälle skulle justera bandet, kom han med foten åt pedalen, varvid pressen gjorde ett slag och klippte av ca halva ytterleden av Ns vänstra tumme.

R, som då var och fortfarande är ställföreträdare för bolaget och ansvarig arbetsgivare, åsamkade N av oaktsamhet skadan, som inte är ringa, genom att låta använda pressen utan att denna var försedd med av arbetarskyddsstyrelsen föreskrivna skyddsanordningar.

• Sida 277
•  Original

Lagrum : 3 kap. 8Q lst. brottsbalken jfr med Zkap. 5Q arbetsmiljölagen (1977:1 160) och arbetarskyddsstyrelsens meddelande (l975z34)

X AB skall åläggas företagsbot om 50 000 kr eftersom brottet inne- burit ett grovt åsidosättande av de skyldigheter som är förenade med verksamheten på grund av bestämmelserna i arbetsmiljölagen (1977: 1160) och arbetarskyddsstyrelsens anvisningar till denna, och X AB har inte gjort vad som skäligen kan krävas för att förebygga brotts- ligheten.

R erkände och uppgav följande. Han var i september 1989 och är alltjämt ensam ägare och ställföreträdare för X AB samt ansvarig arbetsgivare. Bolaget har fem anställda, honom inräknad, och omsätter omkring 6 miljoner kr om året. Det tillverkar huvudsakligen alumini- umfonnar och lock till dessa. Några veckor före olyckan fick bolaget en brådskande beställning på 300 000 lock. Dessa skulle stansas ur metallband. En begagnad excenterpress anskaffades för denna tillverk- ning. Pressen var försedd med en fotpedal. Denna låstes i driftläge med en inkilad träbit och fungerade på så sätt som en automatpress. Pressen kunde stoppas genom att man sparkade undan träbiten. Press- verktyget hade öppningar på cirka 5—6 centimeter och saknade skydds- anordningar. Staplar för locken hade beställts och skulle monteras på maskinen. I samband därmed skulle också skydd monteras framför öppningarna i pressverktyget. Bolaget hade att välja på att köra igång produktionen av lock utan att skydden monterats eller att säga nej till ordern. Bolagets förtjänst på den gjorda beställningen uppgick till närmare 10 000 kr. R var medveten om att skydd måste finnas när öppningen i verktyget var större än 8 mm.

Bolaget hemställde för den händelse yrkandet om företagsbot skulle bifallas att boten skulle jämkas kraftigt.

N berättade att han råkade komma åt pedalen så att maskinen gjorde ett slag, och eftersom han hade vänstra tummen delvis inne i verktyget klippte pressen av denna tumme mellan yttre i delen och nagelbandet. R varnade aldrig för maskinen utan litade väl på honom. Det var R som beordrade arbetet.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten fann styrkt att R genom oaktsamhet på sätt åklagaren påstått åsamkat N kroppsskada som ej är ringa.

• Sida 278
•  Original

Vid straffmätningen beaktar tingsrätten att R den 11 februari 1987 ådömts 30 dagsböter för vållande till kroppsskada under liknande om- ständigheter. R döms för vållande till kroppsskada till dagsböter femtio om vardera sextio kr.

R:s brott har begåtts i utövningen av bolagets näringsverksamhet. R har därvid gjort ett medvetet risktagande och får anses ha grovt åsido- satt de särskilda skyldigheter som är förenade med bolagets verksam— het. Bolaget har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottet. På grund härav och då det inte är uppenbart oskäligt att ålägga bolaget företagsbot finner tingsrätten att åklagarens yrkande härom skall bifallas. Med hänsyn till att bolagets ställföreträdare ådömts påföljd för brottet bör företagsboten sättas lägre än vad som annars bort ske. X Aktiebolag åläggs företagsbot med tjugotusen kr.

5. Explosionen (arbetsplatsolycka)

Yrkanden

Arbetsmiljöbrott, bestående i vållande till annans död och vållande till kroppsskada, samt allmänfarlig vårdslöshet.

X AB tillverkar bl.a. läkemedel vid sina anläggningar. Läkemedels- tillverkningen sker inom divisionen Pharmakemikalier. Hösten 1990 påbörjades tillverkningen av en läkemedelsråvara, benämnd 5—ISMN (isosorbidmononitrat). Vid denna tillverkning bildas ett vattenextrakt, som innehåller en mindre mängd 5—ISMN. Den 26 januari 1992 på— börjades en ny metod för utvinning av 5-ISMN ur vattenextraktet. För processen utnyttjades en reaktor med en volym om cirka 5 000 liter. Uppvärmningen skedde med ånga under tryck. En arbetsföreskrift i form av ett s.k. batchprotokoll innehöll anvisningar och skulle dess- utom tillföras vissa uppgifter under processens gång. I processen används bland annat toluen och etylacetat. Dessa båda ämnen är brand- farliga varor enligt lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

Sedan tre satser hade upparbetats enligt den angivna metoden, påbörjades en fjärde sats den 7 februari 1992. I slutskedet av proces- sen, som avsåg återvinning av toluen, inträffade strax efter midnatt den 11 februari 1992 en explosion i reaktorn till följd av att all toluen hade drivits av från satsinnehållet och temperaturen hade blivit så hög att ett temperaturinitierat autokatalytiskt sönderfall hade startat. Vid explo- sionen dödades en person och skadades fem personer, samtliga syssel- satta i den byggnad i vilken processen ägde rum. Byggnaden totalför- stördes.

• Sida 279
•  Original

Upparbetningsprocessen startades utan att det dessförinnan hade gjorts en sådan riskanalys som beskrivs i 3 Q Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om storskalig kemikaliehantering (AFS 1989:6) eller i vart fall en sådan utredning om riskerna för brand eller explosion i verksamheten som anges i 9 Q lagen (1988:868) om brand- farliga och explosiva varor. Inte heller hade det vid utformningen av process och processutrustningen vidtagits sådana åtgärder för att före- bygga en stor olycka, eller utförts sådant underhåll och sådan tillsyn av processutrustningen som anges i den nyss nämnda bestämmelsen och i 6 Q kungörelsen med föreskrifter om storskalig kemikaliehantering eller vidtagits sådana åtgärder och försiktighetsmått för att förhindra brand eller explosion som avses i 7 Q nyss nämnda lag.

I dessa hänseenden förelåg följande brister.

—det fanns ingen möjlighet att mäta trycket på den inkommande ångan, inte heller att övervaka ångtrycket och därmed temperaturen i processkärlets mantel

— möjlighet till automatisk övervakning av temperaturen på reaktor- innehållet saknades

— möjlighet att säkert mäta/bedöma reaktorinnehållet saknades

—arbetsföreskriften var otydlig genom anvisningen att toluenåter- vinningen inte fick ”drivas till torrhet”, ett uttryck som ger utrymme för olika tolkningar

0 var i egenskap av produktionschef i division Pharmakemikalier och på grund av delegation ansvarig för att erforderliga åtgärder vidtogs för att förebygga ohälsa och olycksfall i verksamheten. Han fattade beslutet om att starta Upparbetningsprocessen utan att dessförinnan ha sett till att en riskanalys avseende en stor olycka eller utredning om riskerna för brand eller explosion utfördes och att utformningen av processen och processutrustningen fyllde säkerhetskraven. O orsakade därigenom av oaktsamhet explosionen som innefattade fara för annans liv eller hälsa. Han orsakade också M A:s död och åsamkade L A, 0 H och A 0 kroppsskador som inte är ringa.

Lagrum: 3 kap. 7, 8 och 10 QQ samt 13 kap. 6 Q brottsbalken

F öretagsbot

De beskrivna brotten har begåtts i X Aktiebolags näringsverksamhet.

• Sida 280
•  Original

Brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten och är även annars av allvarligt slag. Aktiebolaget har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Det yrkas därför att bolaget åläggs företagsbot om minst 500 000 (femhundratusen) kronor.

Lagrum: 36 kap. 7 Q brottsbalken

Åklagaren utvecklade sin talan bl.a. enligt följande. X AB bedriver avancerad tillverkning av kemiska produkter, bland annat i divisionen Pharmakemikalier, där 0 är och var produktionschef. Explosionen orsakade, utom det dödsfall och de personella skador som nämns i åtalet, omfattande materiell förstörelse. Skadorna uppskattas till 100-200 miljoner kr. Som ett mått på kraften i explosionen kan näm- nas, att en så kallad fällbult med en vikt av ett kilo i anträffades efter explosionen över 500 meter från explosionsplatsen.

O bestred ansvar och påstod att han inte varit oaktsam.

X Aktiebolag förklarade, att bolaget inte motsatte sig att utge 500 000 kr i företagsbot, om 0 fälls till ansvar.

Tingsrättens bedömning

Företaget har delegerat uppgiften att svara för säkerheten till 0, som inte saknade kompetens för denna uppgift och var försedd med de befogenheter som var nödvändiga för den uppgift han tilldelats. På grund av genomförd delegering och OS position inom företagsdivisio- nen får han anses ha sådan garantställning (jfr prop. 1990/91:140 s. 1 13) som gör att han straffrättsligt skall göras ansvarig för de över- trädelser som konstaterats. Ozs oaktsamhet orsakade olyckan, och oaktsamheten har haft de av åklagaren påstådda effekterna, vilka förutsätts för tillämpning av bestämmelserna om vållande till annans död, vållande till kroppsskada och allmänfarlig vårdslöshet.

0 skall därför fällas till ansvar i enlighet med åtalet. I fråga om rubriceringen av gämingama delar tingsrätten åklagarens bedömning. 0 skall alltså dömas för arbetsmiljöbrott och allmänfarlig vårdslöshet.

Tingsrätten finner omständigheterna vara sådana att det ej är på- kallat med ett fängelsestraff. I stället bör 0 som ej förekommer i kriminalregistret, dömas till villkorlig dom kombinerad med ett bötes-

• Sida 281
•  Original

straff. O döms till villkorlig dom och femtio dagsböter om vardera trehundra kr.

Bolaget skall ådömas företagsbot på av åklagaren anförda skäl. Yrkat belopp har på visst av åklagaren angivet sätt grundats på det ekonomiska utbytet av en upparbetning av vattenextraktet. Tingsrätten finner 500 000 kr vara ett skäligt belopp och ålägger jämlikt 36 kap. 7 Q brottsbalken X Aktiebolag att utge företagsbot med femhundra- tusen kr

6. Spårvagnen (arbetsplatsolycka)

Yrkanden

Den 12 mars 1992 klockan 08.20 inträffade ett luftledningsbrott på spårvagnslinje 7 i Göteborg. Därigenom saknades spänning på spår- vägens sträcka vid Wavrinskys Plats.

När spårvagnståg nr 19 modell 21 omkring klockan 08.30 körde in på sträckan ansattes på grund av spänningslösheten automatiskt dess bromssystem och spårvagnståget blev därigenom stående på platsen till hinder för korsande biltrafik.

J kallades till platsen i egenskap av trafikledare på Göteborgs Spårvägar AB. I avsikt att undanröja det trafikhinder spårvagnståget utgjorde, beslöt 1 att med hjälp av gatans nedförslutning flytta tåget bakåt ett tjugotal meter ner mot Aschebergsgatan.

J flyttade tåget tillsammans med dess förare T genom att själv manuellt från utsidan koppla ur spårvagnstågets mekaniska bromsar samtidigt som T inifrån tåget var beredd att använda handtag för nödbroms då tåget rullat den avsedda sträckan.

T:s användning av nödbromshandtaget gav dock ingen verkan. På grund av nedförsbacken rullade tåget vidare med allt högre hastighet nedför Aschebergsgatan och vid Vasaparken spårade det 54 ton tunga spårvagnståget ur med katastrofartade följder.

Under spårvagnstågets färd nedför Aschebergsgatan utsattes förutom T ett stort antal personer för livsfara.

Vid hållplatsen på Vasaplatsen uppehöll sig ett 50-tal personer som i olycksögonblicket befann sig i uppenbar livsfara. Till följd av olyckan dödades 13 personer och 39 personer ådrog sig skador. Dess- utom skadades ett antal bilar och en fastighet som spårvagnståget påkörde.

I har av oaktsamhet vållat spårvagnsolyckan, dödsfallen och kropps- skadoma samt omfattande förstörelse av egendom genom att koppla ur

• Sida 282
•  Original

de mekaniska bromsarna på spårvagnståget utan att förvissa sig om att förflyttningen på sätt den genomfördes kunde ske utan fara för annans liv eller hälsa.

N i sin egenskap av verkställande direktör i Göteborgs Spårvagnar AB och H i sin egenskap av affärsområdeschef för affärsområde spår- vagn i samma bolag har av oaktsamhet vållat spårvagnsolyckan, döds- fallen och kroppsskadoma samt omfattande förstörelse av egendom genom att

dels inte tillse att utbildningen av trafikpersonal gav tillräcklig för- ståelse för de tekniska system som hanterades eller eljest hade tillräck- liga kunskaper vad gäller hanteringen av spårvagnens bromssystem

dels inte tillse att regelverket vid Göteborgs Spårvagnar AB, vad gällde urkoppling av mekanisk broms, var överskådligt och tydligt.

J, N, och H skall dömas för allmänfarlig vårdslöshet, vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Med hänsyn till omständigheterna är gämingama att bedöma som grova.

Lagrum: 3 kap. 7 Q 2 st., 8 Q 2 st. och 13 kap. 6 Q 2 st. brottsbalken

Företagsbot

Den brottslighet som läggs företrädare för Göteborgs järnvägar till last har inneburit grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med verksamheten och varit av allvarligt slag. Bolaget har i egenskap av näringsidkare inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Med hänsyn till omständigheterna bör företagsboten bestämmas till 3 miljoner kronor.

Åklagaren förklarade att yrkandet om företagsbot detta grundar sig helt på den brottslighet som anges i åtalet mot N, H och J.

N, H och J vitsordade de faktiska omständigheterna men bestred ansvar.

Göteborg Spårvägar bestred yrkandet om företagsbot.

Bakgrund

Spårvagnstrafiken i Göteborg stod tidigare under tillsyn av Vägverket och står numera under Jämvägsinspektionens tillsyn. Sedan den 1 juli 1989 drivs verksamheten av Göteborgs Spårvägar Aktiebolag (GS). N

• Sida 283
•  Original

tillträdde som VD samma dag. Verksamheten var då indelad i tre divisioner, bl.a. trafikdivisionen och tekniska divisionen. H var chef för trafikdivisionen. Till denna hörde förare och trafikledningspersonal för såväl spårvagn som buss medan all teknisk personal hörde till tekniska divisionen. Även utbildningen av förare och trafikledare hörde till trafikdivisionen. Chef för utbildningen var L—O G. N lämnade 1990 en skriftlig delegation till H. Skrivelsen är ställd till divisionschef trafikdivisionen och undertecknad den 15 respektive 14 augusti 1990 av N och H. Från den 1 januari 1991 omorganiserades verksamheten och indelades i fyra affärsområden. Direkt under VD fanns bl.a. personalstaben, dit utbildningssektionen fördes. H blev chef för affärsområde spårvagn. I augusti 1992 erhöll han en ny skriftlig delegation likalydande med den tidigare med undantag för att den var ställd till chefen affärsområde spårvagn. Till Affärsområde Spårvagn hörde såväl trafikpersonal som teknisk personal inom spår- vagnstrafiken. 850 av de vid olyckstillfället 2 500 anställda vid GS var anställda där. Affärsområdet var indelat i en sektion för trafiksamord- ning, driftservice och trafikledningsexpeditionen (TLX) m.m. med Åke X som chef, en ekonomisektion, tre trafikområden samt en sektion för teknisk samordning och utveckling. Chefen för den tekniska divi- sionen, N var till den 1 februari 1992 ansvarig för trafiksäker— hetsfunktionen. Från den dagen överfördes den till Åke Xs sektion. E A, som på heltid sysslat med säkerhetsfrågor sedan flera år, överfördes samtidigt från tekniska sektionen till trafiksamordnings- sektionen.

Grundutbildningen till spårvagnsförare omfattar sju veckors under- visning, varav två dagar efter sex månaders körning i trafik. Kursen domineras av praktiska övningar. Fyra timmar av den teoretiska utbild- ningen ägnas åt vagnarnas bromssystem. Trafikledare genomgår cirka tre månaders ytterligare utbildning av såväl praktisk som teoretisk art. Fram till 1991 genomgick spårvagnsförare och trafikledare en uppfölj— ningsdag vart tredje år bestående av en praktisk och en teoretisk del, den senare avslutad med ett kunskapsprov. Fr.o.m. 1991 skall denna s.k. SÄO ske varje år. Härutöver har förare och trafikpersonal, som inte i sin grundutbildning fått utbildning på den nyare vagnstypen, M 21, som regel fått två dagars utbildning på denna vagn. Spårvägens egna instruktioner finns bl.a. i Säkerhetsordningen för spårvagns- trafiken och i instruktioner för trafikpersonal, spårvagnstrafik och spårvagnar. Dessa bestämmelser finns intagna i den s.k. Trafikhand- boken, som vid tiden för olyckan skulle finnas bl.a. på de expeditioner där personalen började sina arbetspass och i varje trafikledarbil. Änd- ringar och kompletteringar av föreskrifterna sker genom s.k. trafikorder

• Sida 284
•  Original

och trafikmeddelanden som dels anslås i personallokalerna, dels lämnas till varje trafikledarbil. Personalen fick däremot inte egna exemplar av Trafikhandboken. I stället fick såväl förare som trafikledare en minnes— lista, kallad Felaktigheter och åtgärder (Minneslistan). Listan har utkommit bl.a. 1987, 1994 och 1991.

Vid tiden för olyckan användes spårvagnstypema M 21, M 25, M 28 och M 29. M 21 var den senaste modellen och togs i bruk i mitten av 1980-talet. På särskild begäran av GS utrustades M 21 med urkopplingdon för den mekaniska bromsen, som var lätt åtkomliga från utsidan. Vagnstypen har godkänts av dåvarande tillsynsmyndigheten, Vägverket. M 21 är bl a försedd med en dator för styrning och över- vakning av vissa funktioner och styrs med en spak. Den har tre typer av bromsar; elektrodynamisk (med mest bromsverkan vid höga hastig- heter), mekanisk broms och skenbroms (bäst bromsverkan vid låga hastigheter). Föraren bromsar normalt genom att föra körreglaget bakåt och vagnen bromsar också helt om körhandtaget släpps. Körhandtaget påverkar alla tre bromssystemen. I vagnen finns också nödbroms- handtag. Nödbromshandtagen i passagerarutrymmena påverkar enbart den mekaniska bromsen medan nödbromshandtagen utanför och inne i förarhytten även påverkar magnetskenbromsen.

M 21 är en enriktningsvagn med förarhytt i vagnens ena ände (A-ände) och en s.k. rangerkontroll i den andra änden (B-ände). För att en spårvagn av typ M 21 skall kunna köras måste vagnen vara spän- ningssatt från en spänningsförande kontaktledning och vara aktiverad. Vid spänningslös kontaktledning avaktiveras tåget automatiskt efter ca 20 minuter. Om en vagn som står på strömlöst område skall kunna flyttas måste den mekaniska bromsen lossas. Är vagnen aktiverad kan detta ske genom att en knapp på instrumentpanelen, märkt Loss.mek- broms, trycks in. Är vagnen avaktiverad måste den mekaniska bromsen kopplas ur genom att de utvändiga handtagen lossas. När så sker upphör all mekanisk bromsverkan. Nödbromshandtagen fungerar då inte heller. På en vagn där den mekaniska bromsen kopplats ur på detta sätt kan återställning av bromsen göras genom att vagnen aktive— ras och en lossningsmanöver utförs från förarplats eller rangerkon— trollen. Även skenbromsen kan fås tillbaka om vagnen aktiveras. Står vagnen dessutom under spänning är den därmed körklar vad avser bromsarna.

• Sida 285
•  Original

Tingsrättens bedömning Olyckan

Genom J:s egna uppgifter i förening med all övrig utredning i den delen är klarlagt att J genom att koppla ur den mekaniska bromsen försatt spårvagnen i rullning och att detta lett till de följder som åkla- garen angett.

Det är vidare utrett att vagnen vid tillfället var avaktiverad. Av den tekniska utredningen och P:s uppgifter framgår också att det därför var omöjligt att bromsa vagnen enbart genom att dra i nödbromshandtagen.

Regler

Vad som framkommit om regelverk och sättet att informera personalen om reglerna är ägnat att inge betänkligheter. Tingsrätten finner det i och för sig inte märkligt att förarna inte försågs med egna exemplar av Trafikhandboken, eftersom denna innehöll ett mycket omfattande material och förare och trafikledare alltid hade möjlighet att snabbt få hjälp av servicepersonal. Det framstår istället som ändamålsenligt att förse envar med en sammanställning av de mest användbara och för dagligt bruk viktigaste reglerna på det sätt som skett genom Minneslistan. Någon regelmässig uppdatering av Trafikhandboken har emellertid inte skett och såvitt framkommit har det inte ens funnits någon kontroll av att trafikledama tog del av nya trafikorder eller att de tilldelades det senaste exemplaret av Minneslistan.

Den osäkerhet som synes ha rått beträffande ansvar för de olika produkterna och uppdelningen i ansvar för sakinnehåll respektive utformning mellan olika sektioner framstår vidare som mycket märklig och ägnad att leda till missuppfattningar. Tingsrätten har också kunnat konstatera att vissa delar av instruktionerna är relativt lätta att miss- förstå; det har t.ex. visat sig att Åke X och L-O G inte haft riktigt samma uppfattning om vad som menas med handmanöverbar broms. Beteckningen ”lossning” har också använts i två olika betydelser. Den lossning av bromsen som sker genom de utvändiga handtagen innebär således att bromsen helt kopplas ur och framstår som en helt annan manöver än sådan lossning som sker genom knapptryckning och där återställningen inte kan vålla några problem. De olika bestämmelserna om lossning av mekanisk broms kan också, i vart fall när de jämförs med varandra, vara förvirrande. Det finns alltså direkta brister i regel- verket.

Vad som framkommit beträffande olika regler i säkerhetsordningen

• Sida 286
•  Original

och andra instruktioner ger emellertid inte stöd för att reglerna om lossning av mekanisk broms skulle ha kunnat missförstås på sådant sätt att I kunde ha trott att han i den speciella situationen haft rätt att lossa bromsen manuellt. Exempelvis innehåller reglerna om bromsvakt också bestämmelser om förare och det framstår som omöjligt att en person skulle kunna utföra båda uppgiftema. Såväl 1987 som 1991 års minneslista anger också klart under vilka situationer och hur den mekaniska bromsen får lossas. Dessa regler bygger på skriftliga in— struktioner som återfanns i Trafikhandboken. Ingenting tyder heller på att J missuppfattat termen lossning. Ett sådant missförstånd borde dessutom snarare ha lett till en större försiktighet med lossning av bromsen. Tingsrätten finner vidare uppenbart att ett förbud mot att lossa bromsen på en enkelvagn även gäller samma manöver på två sammankopplade enkelvagnar. Den uppfattningen har också framförts av åtskilliga av de i målet hörda personerna medan ingen annan än J själv gjort gällande att den inte skulle gälla i en sådan situation. Det kan här framhållas att J själv uppgett att servicepersonal skulle till- kallas om det fanns två ”sjuka” vagnar. Vagnar utan bromsar bör, även om bromsarna kopplats ur avsiktligt och för en kort stund, betraktas som sjuka. Även om regelverket som helhet uppvisat brister är således just de regler som gäller urkoppling av bromsen i nu aktuell situation enligt tingsrättens mening tillräckligt tydliga.

Vad gäller regeln om förbud mot lossning av mekanisk broms och Minneslistan konstaterar tingsrätten att den senare utöver regler från säkerhetsordningen och olika instruktioner även innehåller sådant som endast lärts ut muntligt. Självfallet skall regler som förutom i Minnes- listan återfinns i skriftliga instruktioner följas. Även muntliga instruk- tioner skall emellertid i och för sig följas, under förutsättning att de meddelas av någon som har rätt att göra detta. Det kan inte råda någon tvekan om att instruktörer har rätt att i vid utsträckning lämna anvis- ningar om hur trafikpersonal skall hantera fordon. En vid utbildningen meddelad regel om förbud mot att lossa mekanisk broms på en enkel- vagn, som i och för sig framstår som självklar och som enligt sam- stämmiga uppgifter från i målet inblandade personer var väl inarbetad, har därför karaktär av tvingande regel även om den i skriftlig form endast återfinns i Minneslistan.

J har vidare uppgett att han själv endast fått 1981 års Minneslista, som inte innehåller den angivna regeln. Han har emellertid förklarat att han väl kände till regeln. Av 1981 års Minneslista framgår också klart att säkerhetskoppling skall ske innan den mekaniska bromsen lossas. Som anförts av hörda trafikledare är det självklart att säkerhets- koppling måste ske till en ”frisk” vagn, som således måste vara brom-

• Sida 287
•  Original

sad. Med hänsyn härtill och till vad som anförts om muntliga instruk- tioner finner tingsrätten att J var bunden av regeln om förbud mot att lossa den mekaniska bromsen på en enkelvagn.

Tingsrätten vill slutligen framhålla att det uppenbart förelegat oklarheter beträffande kompetensfördelningen mellan trafik- och servicepersonal. Detta synes delvis ha sin grund i att arbetsuppgiftema i viss mån överlappade varandra. Särskilt mot bakgrund av den skill- nad som förelegat beträffande kunskaper om tekniska frågor framstår det emellertid som olyckligt att inte klarare regler funnits.

Utbildning

Tingrätten finner att det i flera avseenden finns klara brister i den i och för sig ambitiöst planerade utbildningen.

Mot bakgrund av vad K P berättat och också till den inställning som exempelvis E A och L-O G nu gett uttryck för finner tingsrätten att det funnits behov av en mer grundlig teknisk utbildning. Den som utför olika handgrepp torde ha betydligt lättare att förstå i vilka situa- tioner han skall handla på ett visst sätt om han fått lära sig konsekven- serna av handgreppet.

Det kan vidare ifrågasättas om utbildningen hållit en jämn kvalité och om överhuvud taget samma saker lärts ut av olika instruktörer. Olika trafikledare har således lämnat mycket olika uppgifter om vad de fått lära sig under utbildningen. Till viss del kan detta säkert förklaras med att trafikledama haft såväl varierande tekniskt intresse som olika uppfattning om vilket arbete de skulle utföra. Exempelvis har J haft som ambition att försöka lösa olika trafiksituationer själv medan det fanns andra som inte företog några tekniska åtgärder utan inväntade reparatörerna. Det kan inte uteslutas att den som från början har klart för sig att han inte tänker använda vissa kunskaper inte är särskilt observant på vad som praktiskt lärs ut i sådana avseenden. Det är emellertid självfallet ledningens sak att tillse att i vart fall kursplanen lärs ut till alla. Det har vidare visats i målet att flera trafikledare först efter upprepade påtryckningar fått den utbildning de begärt och som kan anses rimlig. Det har genom förhören också framkommit att ettårsintervallen mellan SÄO inte hållits fullt ut. Det har även före- kommit uppenbara brister i kontakterna mellan utbildningssektionen och trafikledamas närmaste chefer. Genom J:s uppgifter får också anses visat att genomgången av provsvaren inte gått till på det sätt som var förutsatt. Slutligen vill tingsrätten framhålla att utbildningen på M 21 uppenbarligen upplevts som bristfällig av flera trafikledare. Även

• Sida 288
•  Original

om det inte kan anses utrett att detta gällde även personer som sysslade med M 21 i sin dagliga verksamhet är det märkligt att ledningen inte uppmärksammat problemet.

Delegering

I 15 Q Järnvägssäkerhetslagen stadgas att det är den som driver verk- samheten som ansvarar för att säkerhetskraven m.m. i 10-14 QQ är uppfyllda. I specialmotiveringen till paragrafen anförs (se prop. 1990/91:l s. 52) att ansvaret för säkerheten bör åvila trafikföretagets ledning även om särskild säkerhetsansvarig utses inom företaget. Denna ansvarsfördelning motiveras med att man vill ha garantier för att säkerhetsaspektema beaktas. Vidare sägs att bestämmelsen innebär att det måste finnas ett intemkontrollsystem och att verksamhetsutövar- na ställer upp mål och normer samt har ett utvecklat utbildningssystem.

N och H har båda förklarat att de anser att ansvaret för Affärsom- råde Spårvagn delegerats från N till H. De har därvid hänvisat dels till att de i olika, ej mer specificerade samtal, talat om och tagit för själv- klart att H haft fullt ansvar för Affärsområde Spårvagn. De har också uppgett att det varit självklart att den som har en sådan tjänst som Hs har fullt ansvar för verksamheten inom avdelningen, med rätt att 1 delegera. De verkar också ha utgått från att den skriftliga delegation 1 som lämnades till H i hans egenskap av chef för trafikdivisionen 1 fortsatte att gälla efter omorganisationen 1991, en annan sak är att de 1 under utredningens gång synes ha blivit övertygade om att denna uppfattning är juridiskt fel.

Tingsrätten konstaterar inledningsvis att verksamhetens omfattning och H:s uppenbara kompetens medför att N även mot bakgrund av ovannämnda uttalanden har rätt att med befriande verkan delegera 1 ansvaret för verksamheten inom Affärsområde Spårvagn till H. Det är * också helt uppenbart att den skriftliga delegering som utfärdades för H i hans egenskap av chef för trafikdivisionen uppfyller alla krav man kan ställa på en sådan. Även om den skriftliga delegeringen upphört vid omorganisationen har det varit klart för såväl N som H att H hade fullt ansvar för verksamheten och detta har bekräftats genom de olika samtal de haft med varandra. Att delegation skett styrks också av att H självständigt kunnat vidta en sådan åtgärd som förflyttandet av säker- hetsfunktionen till Åke X. Tingsrätten finner därför att N delegerat ansvaret för Affärsområde Spårvagn till H och att N således inte är ansvarig för de delar som hörde till detta område.

Vad därefter avser delegationen från H till honom underställda

• Sida 289
•  Original

chefer har flera hörda personer redovisat mer oklara uppfattningar. N och Åke X har talat om ansvar för verksamheten på ett sätt som snarare för tanken till att de känt ansvar för att på ett riktigt sätt utföra sina ansvarsuppgifter än som om de känt att beslutanderätt och straffrättsligt ansvar överförts till dem. H själv har förklarat att han ansett att det stått klart för dem att de haft ett självständigt ansvar. Ett sådan ensidig uppfattning är emellertid inte tillräcklig för att ansvaret skall kunna anses överfört. Även det förhållandet att det i delegeringen från N till H uttryckligen står att vidaredelegering skall ske skriftligt

, talar, oavsett att N förklarat att detta bara var att se som en rekom-

j mendation, för att någon delegation inte kommit till stånd. De intern- j avtal som åberopats tar uppenbarligen sikte enbart på budgetfrågor och saknar relevans i nu ifrågavarande hänseende. Tingsrätten finner med hänsyn till vad nu anförts och mot bakgrund av de generella uttalanden i förarbetena till jämvägssäkerhetslagen att H inte kan anses ha vidare- delegerat ansvaret för säkerhetsfrågoma till N eller Åke X.

Vad slutligen gäller ansvaret för utbildningen har L-O G förklarat att han inte uppfattat att han fått något ansvar delegerat till sig. Han har emellertid uppgett att han ansett sig ha vissa befogenheter och redovisat ett självständigt arbete. Frågan blir då om han kan anses ha övertagit ansvaret genom konkludent handlande och att N därigenom kan anses ha delegerat det. L-O G har emellertid inte varit direkt underställd N. Ingenting har framkommit som tyder på att L-O G:s närmaste chef skulle fått utbildningsansvaret lagt på sig och därför kunnat delegera det. Tvärtom har man fått intryck av att utbildnings- funktionens placering varit en enbart administrativ fråga och att perso- nalchefen inte på något sätt varit involverad i utbildningsverksamheten. l avsaknad av en skriftlig delegation och då inte några klargörande samtal rörande ansvarsfrågan synes ha ägt rum samt med beaktande av att L-O G inte ens själv synes ha varit på det klara över vilket ansvar han hade kan tingsrätten inte finna att N delegerat ansvaret för utbild- ningsfrågoma på sådant sätt att han kan undgå ansvar för eventuella brister i utbildningen redan på den grunden.

7. Felmärkningen 1 (förpackningsdag) Yrkanden

Vid varuhuset OBS tillhörigt konsumentföreningen i N (Konsum), har

• Sida 294
•  Original

den 2 januari 1989 ca 500-600 kg färdigförpackade julskinkor märkts om utan medgivande från leverantören på så sätt att ursprungsetiketten skrapats bort varefter skinkorna försetts med ny förpackningsdag 1989-01-03 samt nytt bäst-före-datum 1989—02-02, vilket inneburit att såväl förpackningsdag som bäst-före-dag senare lagts än de ursprung- liga angivna dagarna. S och P har i egenskap av chef för varuhusets kött- och delikatessavdelning respektive livsmedelschef varit ansvariga för ommärkningen.

Lagrum: 14 Q och 30 Q livsmedelslagen (1971:511)

Företagsbot

Eftersom den brottslighet som läggs företrädarna för OBS varuhus till last inneburit grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med verksamheten och då Konsum i egenskap av närings— idkare inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottslighet yrkas att Konsum, som ägare till varuhuset OBS, föreläggs företagsbot. Med hänsyn till omständigheterna bör företagsboten inte understiga 40 000 kronor.

S och P vitsordade att 200-300 kg skinkor märkts om på sätt åkla- garen påstått men förnekade att de åsatts nytt bästföredatum. De gjorde gällande att gärningen är att bedöma som ringa brott.

Konsum bestred bifall till yrkandet om företagsbot och anförde att gärningen inte inneburit ett grovt åsidosättande av särskilda skyldig- heter samt att Konsum gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

P uppgav. Han är avdelningschef på varuhuset med ansvar för livsmedel. S är styckmästare och chef för kött- och delikatessavdel- ningen. P såg den 2 januari 1989 att personal höll på att märka om skinkorna och skrapa bort de gamla etiketterna. Han blev förvånad och frågade "vad fan dom sysslade med". Han fick då svaret att skink- partiets vikt var fel angivet från leverantören och att alla skinkorna därför måste märkas om. För att inte förbrylla kunderna med två viktangivelser måste den gamla etiketten avlägsnas. Bäst-före-datum ändrades dock inte. Med detta lät P sig nöja.

S berättade. Ett parti om 200-300 kg julskinkor hade helt felaktiga viktangivelser. För att inte kunderna skulle bli lurade var det nödvän- digt att partiet vägdes och märktes om. Det var också nödvändigt att ta bort den gamla viktangivelsen, annars skulle ju kunderna undra. Detta gjordes av personal på varuhuset.

• Sida 295
•  Original

Tingsrättens bedömning

I målet är styrkt att 200-300 kg julskinkor utan medgivande från leverantören märkts om och åsatts ny förpackningsdag samt att bäst-- före-dag angetts på den nya etiketten. P och S har i egenskap av avdelningschef och chef för köttavdelningen varit ansvariga för varu- märkningen. Åtgärden har inneburit olägenhet för konsumenterna och gärningen kan inte anses ringa. P och S skall därför dömas för brott mot livsmedelslagen till dagsböter.

I fråga om yrkandet om företagsbot gör tingsrätten till att börja med den bedömningen att brottet skett i näringsverksamhet och med hänsyn till konsumenternas behov av korrekt märkning inneburit ett grovt åsidosättande av de skyldigheter som är förenade med verksamheten. Inte heller kan Konsum anses ha gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Yrkandet om företagsbot skall därför bifallas. Med hänsyn till brottslighetens art och omfattning skall före- tagsboten bestämmas lägre än åklagaren yrkat. Konsum ådöms före- tagsbot med 30 000 kr.

Målet överklagades i fråga om företagsbot till hovrätten som lämnade åklagarens talan utan bifall eftersom förfarandet inte ansågs ha inne- burit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med verksamheten.

Målet fullföljdes till Högsta domstolen.

Yrkanden i Högsta domstolen

Riksåklagaren yrkade att Konsum skulle åläggas företagsbot med det av tingsrätten bestämda beloppet. Konsum bestred ändring.

Högsta domstolens domskäl I målet är klarlagt att ett parti om 200-300 kg färdigförpackade jul-

• Sida 296
•  Original

skinkor åsattes ny märkning i januari 1989 av personal vid Konsums varuhus OBS utan medgivande av förpackaren. Ommärkningen skedde genom att nya etiketter anbragtes på skinkorna, varvid viktuppgifterna ändrades och förpackningsdagen senarelades i förhållande till de upp- gifter som angavs på de ursprungliga etiketterna. De nya etiketterna innehöll också uppgift om s k bäst före-dag. Riksåklagaren har dock inte gjort gällande annat än att denna dag överensstämde med den ursprungligen angivna.

Ommärkningen stod i strid med 14 Q livsmedelslagen (1971:511) och förfarandet var straffbart enligt 30 Q första stycket 1 samma lag. Brottet begicks i utövningen av näringsverksamhet.

Enligt vad som upplysts bestod varuhusledningen av en varuhuschef och två avdelningschefer, av vilka den ene (P) var chef för livsmedels- avdelningen och hade självständigt resultatansvar för denna avdelning under varuhuschefen. Av utredningen framgår att P iakttagit om- märkningen men underlåtit att ingripa för att förhindra förfarandet. Det måste därmed anses att Konsum inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Den förutsättning för att ålägga företagsbot som gäller enligt 36 kap. 7 Q första stycket 2 brottsbalken föreligger alltså.

En ytterligare förutsättning för att Konsum skall kunna åläggas företagsbot är enligt 36 kap. 7 Q första stycket 1 brottsbalken att brottsligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldig- heter som är förenade med verksamheten eller annars varit av allvarlig art.

Som riksåklagaren har anfört kränker överträdelser av livsmedels- lagstiftningens bestämmelser om märkning ett viktigt konsumentin— tresse, och brott mot livsmedelslagen har i förarbetena till lagstift- ningen om företagsbot nämnts som exempel på gärningar som bör kunna föranleda att företagsbot åläggs (se bl.a. NJA II 1986 s. 45 och 58). Den omständigheten att, enligt tingsrättens i denna del lagakraft- vunna dom, påföljden för P och chefen för varuhusets köttavdelning S för det ifrågavarande brottet bedömts kunna stanna vid böter medför inte utan vidare att brottet skall anses vara alltför lindrigt för att före- tagsbot skall kunna komna i fråga (jfr NJA II 1986 s. 45).

Vid den bedömning som skall ske i förevarande mål bör emellertid till en början beaktas att, fastän det felaktiga förfarandet avsett en kvantitet om minst 200 kg skinka, det endast rört en ringa del av den mängd julskinkor som hanterats på varuhuset i anslutning till den aktuella julhelgen och som enligt vad som upplysts sammanlagt upp- gick till ca 12 000 kg. Det har inte gjorts gällande i målet att vinst— motiv förelegat; bakgrunden till ommärkningen var enligt vad riks-

• Sida 297
•  Original

åklagaren lämnat obestritt att felaktiga viktuppgifter hade angetts på de ursprungliga etiketterna från leverantören. Att förpackningsdagen kommit att senareläggas vid ommärkningen utgör visserligen en för- svårande omständighet, men det finns anledning att se något mindre strängt än eljest på denna felaktighet med hänsyn till att den från konsumentsynpunkt minst lika viktiga uppgiften om bäst-före-dag överensstämde med den ursprungliga.

Vid en samlad bedömning finner Högsta domstolen liksom hov- rätten att den i målet ifrågavarande överträdelsen inte varit av så allvarligt slag att företagsbot bör åläggas Konsum.

8. F elmärkningen 2 (förpackningsdag) Yrkanden

Brott mot livsmedelslagen

B A har som platschef vid X AB:s fabriksanläggning uppsåtligen eller av oaktsamhet varit ansvarig för att färdigförpackat livsmedel i form av kylvaror som levererats för saluhållande märkts i strid mot gällande bestämmelser om datummärkning av sådant livsmedel. Sålunda har företaget systematiskt under tiden december 1987 — början av augusti 1988 oriktigt angett den måndag under vilken leverans skett som förpackningsdag, oaktat förpackningen av livsmedlet rätteligen ägt rum under fredagen före leveransdagen.

Felmärkningen har inneburit olägenhet för konsumenterna, som vilseletts ifråga om den tid livsmedlet faktiskt funnits inneslutet i förpackningen.

Lagrum:

13 Q 1 st. 7 och 30 Q 1 st. 3 livsmedelslagen (1971:511) 23 Q 1 st. 1 livsmedelsförordningen (1971 :807), 7 kap. 18 Q statens livsmedelsverks Kungörelse (SLV FS 198418, omtryckt i SLV FS 1984:11)

Företagsbot

Det yrkas att X AB åläggs företagsbot om tjugofemtusen kr. X AB har fallit till föga för krav från grossisthåll att göra en felaktig datum- märkning ifråga om levererade varor, oaktat man inom fabriksled- ningen varit införstådd med att märkningen varit felaktig. Trots att företagets felaktiga märkningsrutiner har uppmärksammats i samband

• Sida 298
•  Original

med livsmedelsverkets inspektion den 10 augusti 1988, har företaget alltjämt under fredagen den 12 augusti 1988 märkt färdigförpackat bacon med måndagen den 15 augusti 1988 som förpackningsdag. X AB grovt har åsidosatt gällande bestämmelser om datummärkning enligt livsmedelslagen och därmed sammanhängande föreskrifter och att näringsidkaren inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

B A vitsordade de faktiska omständigheterna och överlämnade till tingsrättens bedömning huruvida felmärkningen innebar olägenhet för konsumenterna.

X AB bestred yrkandet om företagsbot eftersom företagsbot är tänkt att komma till användning vid kvalificerad ekonomisk brottslighet och inte vid förseelser av förevarande slag och åsidosättandet av märk- ningsbestämmelsema inte är att betrakta som grovt. Bolaget medgav att man efter inspektionen den 10 augusti 1988 under fredagen den 12 augusti 1988 märkte färdigförpackat bacon med måndagen den 15 augusti 1988 som förpackningsdag. Bolaget gav förklaringen att man inte kunde lägga om mtinema i tid.

Tingsrättens bedömning

Genom B A vitsordande av de faktiska omständigheterna och den av åklagaren åberopade bevisningen är styrkt att B A som ansvarig chef för X AB:s fabriksanläggning i strid mot gällande bestämmelser om datummärkning av färdigförpackat livsmedel i form av kylvaror som levererats för saluhållande, felaktigt märkt sådant livsmedel på det sätt åklagaren angivit.

Tingsrätten finner med beaktande, dels av att B A uppgett sig ha haft kännedom om gällande bestämmelser om märkning av livsmedel och dels av att felmärkningen satts i system, att B A handlat upp- såtligen. Fråga är då om felmärkningen inneburit olägenhet för kon- sumenterna. Tingsrätten finner, mot bakgrund av det självklara intresse en konsument har av att livsmedel datummärks på ett tydligt, otve- tydigt och korrekt sätt, att så varit fallet. Åtalet är alltså styrkt och B A följaktligen skyldig till brott mot livsmedelslagen. B A dömdes till tjugofem dagsböter om vardera etthundratrettio kr.

Tingsrätten finner till en början att fusket med datummärkningen uppenbarligen inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldig- heter som ett livsmedelsproducerande företag har när det gäller att

• Sida 299
•  Original

tillgodose konsumenternas berättigade krav på korrekt varuinformation. På grund härav och då det inte kan anses att företaget gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga den ifrågavarande brotts- ligheten, som pågått under lång tid, skall yrkandet om företagsbot bifallas. Skäl föreligger inte att sätta företagsboten lägre än vad åkla- garen yrkat.

X AB åläggs företagsbot med tjugofemtusen kr.

9. Villkorsöverträdelser 1

Yrkanden

Den 8 december 1987 lämnade länsstyrelsen i Jönköpings län R och A N tillstånd enligt miljöskyddslagen till fortsatt verksamhet vid an- läggning för smältning av aluminiumskrot och maskinell bearbetning av skrot på stg 1010 i Sävsjö. För tillståndet gällde vissa villkor.

R N har uppsåtligen åsidosatt de med verksamheten förenade villkoren såvitt avser villkorspunktema 3, 4, 13 och 14 genom att inte

— senast den 25 november 1989 ha uppfört en minst tio meter hög skorsten för effektivt uppsamlande av rökgaser

— senast den 1 september 1989 till länsstyrelsen redovisa resultatet av föreskriven undersökning av storleken och karaktären på utsläppen av föroreningar till luften och eventuella miljöstörande effekter av lak- vatten från industriområdet samt förslag till slutliga villkor för utsläpp till luften

— senast den 25 augusti 1989 till länsstyrelsen inge förslag på lämpliga arbetsrutiner i syfte att hålla utsläpp av föroreningsmängder till luft så låga som möjligt, att hantera avfall på ett miljöriktigt sätt samt minska bullerstömingama

— senast den 1 februari 1990 till länsstyrelsen lämna uppgift om mäng- den smält aluminium under år 1989.

Lagrum: 18 Q och 45 1 st 3 p. miljöskyddslagen (1969:387)

Företagsbot

Det yrkas att R N åläggs företagsbot om 50 000 kr. Brottet har begåtts i den näringsverksamhet som R N bedrivit och har inneburit ett grovt

• Sida 300
•  Original

åsidosättande av de särskilda skyldigheter som enligt miljöskyddslagen är förenade med verksamheten eller eljest varit av allvarligt slag. R N har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Det är inte uppenbart oskäligt att ålägga R N före- tagsbot.

R N vitsordade de faktiska omständigheterna. Han gjorde emellertid gällande att åsidosättandet av villkoren inte medfört någon påfrestning på miljön och att gärningen därför var ringa och följaktligen inte straffbar. Han bestred yrkandet om företagsbot och gjorde för det fall förutsättningar för ådömande av företagsbot skulle anses föreligga gällande att boten skulle efterges eller i vart fall jämkas.

Tingsrättens bedömning

Det är utrett att RN uppsåtligen åsidosatt de av åklagaren angivna villkoren. Som grund för befrielse från ansvar har R N gjort gällande att någon skada på miljön inte uppkommit till följd härav. De nu ifrågavarande villkoren har uppenbarligen ansetts vara nödvändiga från miljöskyddssynpunkt av de beslutande instanserna. Det kan inte godtas att den som åsidosätter ett sådant villkor i förhoppningen att någon skada på miljön inte skall uppkomma skall undgå ansvar. Detta måste anses gälla alldeles oavsett om någon skada på miljön faktiskt upp- kommit eller inte; ett förhållande som det för övrigt många gånger är svårt att föra bevisning om. Med hänsyn härtill och då vad R N anfört beträffande sitt hälsotillstånd inte föranleder ett annat bedömande, kan gärningen inte anses ringa. RN skall alltså dömas för brott mot miljöskyddslagen. Påföljden bör stanna vid böter och R N döms till dagsböter, sextio om vardera femtio kr.

Vad härefter angår yrkandet om företagsbot är till en början att konstatera att brottet har begåtts i utövningen av R N:s näringsverk- samhet och att han inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Fråga är huruvida brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag. Det är härvid att beakta att åklagaren har vitsordat att R N:s dröjsmål med att uppfylla villkoren inte medfört någon ekonomisk vinning för denne. Företagsbot infördes genom lagstiftning, som trädde i kraft den 1 juli 1986. I förarbetena framhålls att det förhållandet att ett brott medfört eller kunnat medföra betydande ekonomiska fördelar för näringsidkaren inte

• Sida 301
•  Original

utgör någon självständig förutsättning för företagsbot. Departements- chefen har emellertid samtidigt som detta konstaterats påpekat att även de ekonomiska aspekterna bör tillmätas betydelse när det gäller att avgöra om brottet skall anses vara så kvalificerat att företagsbot skall komma i fråga. Avsaknaden av ekonomisk vinning är således i detta fall en omständighet som talar emot företagsbot. Det förhållandet att påföljden anses kunna stanna vid böter utgör i och för sig inte något hinder för företagsbot men talar också emot ådömande av sådan. Vad som i detta fall främst talar för företagsbot är att den aktuella brotts- ligheten har stått i ett mycket nära samband med näringsverksamheten som sådan och avsett åsidosättande av villkor som bedömts vara av betydelse från miljöskyddssynpunkt. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten, om än efter viss tvekan, att brottsligheten inneburit ett så grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med verksamheten att förutsättningar för ådömande av företagsbot är för handen.

Tingsrätten anser att företagsboten skäligen bör bestämmas till 15 000 kr. Boten bör i förevarande fall med hänsyn till att R N också ådöms böter jämkas enligt 36 kap. 10 Q 1 brottsbalken till 12 000 kr.

10. Villkorsöverträdelser 2 (fiskodling)

Yrkanden

1. J är företrädare för BF AB. Bolaget bedriver laxodling i Södra Sjön på två fastigheter i T kommun med tillstånd enligt miljöskyddslagen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i beslut den 27 oktober 1988 angivit tillåten produktion till högst 70 ton fisk per år samt med stöd av 21 Q miljöskyddslagen angivit som provisoriskt villkor att den med fodret tillförda fosformängden får uppgå till högst 800 kg per år, vilket motsvarar ett årligt fosforutsläpp på 520 kg. Beslutet och vill- koret avser förpliktelser av väsentlig betydelse från miljöskydds- synpunkt. Under åren 1989 till 1992 åsidosatte J uppsåtligen ovannämnda beslut och villkor genom att i BF AB:s odling olovligen producera minst 500 ton fisk per år och med fodret olovligen tillföra minst 4 500 kg fosfor per år, vilket motsvarar årliga fosforutsläpp på 2 500 kg. J lämnade under åren 1989-1991 vilseledande rapporter till länsstyrelsen för att dölja att han åsidosatte beslutet och villkoret. Rapporterna gav sken av att han bedrev verksamheten i enlighet med tillståndet. J åsidosatte även under 1993 uppsåtligen gällande tillstånd och

• Sida 302
•  Original

villkor genom att i BF AB:s odling olovligen producera 221,7 ton fisk och med fodret olovligen tillföra minst 1 952,6 kg fosfor, vilket mot- svarar ett årsutsläpp på 1 061 kg fosfor.

Genom den otillåtna tillförseln av fosfor under åren 1989 till 1992 och under år 1993 förorenade I Södra Sjön på ett sätt som medförde, kunde medföra eller kan komma att medföra betydande olägenhet i miljön i form av syrebrist och negativa förändringar i sjöns ekologi, exempelvis algblomningar och förändringar i det naturliga fisk- beståndet. Brottsligheten var av särskilt farlig art.

J bör dömas för miljöbrott (grovt brott), alternativt brott mot miljö- skyddslagen (1969:387).

Lagrum: 13 kap. 8aQ brottsbalken, alternativt 18 och 21 Q samt 45 Q första stycket 3 och 5 miljöskyddslagen (1969:387)

2. J är företrädare för F Laxodling AB. Bolaget bedriver laxodling i Övre Sjön på en fastighet i T kommun med tillstånd enligt miljö- skyddslagen. Länsstyrelsen i Värmlands län har i beslut den 15 juni 1989 angivit tillåten produktion till högst 300 ton per år samt med stöd av 18 Q miljöskyddslagen angivit som särskilt villkor att högst 2 000 kg fosfor får släppas ut per år. Beslutet och villkoret avser förpliktelser av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt. J är företrädare även för J AB. Bolaget bedriver laxodling i Övre Sjön på en fastighet i S kommun med tillstånd enligt miljöskyddslagen. Länsstyrelsen i Värmlands län har i beslut den 3 maj 1990 angivit tillåten sammanlagd produktion vid J AB:s och F Laxodling AB:s odlingar till högst 700 ton per år samt med stöd av 18 Q miljöskyddslagen angivit som sär- skilt villkor att sammanlagt 3 500 kg fosfor per år får släppas ut från de båda odlingarna. Enligt villkoret får inte utsläppet från någon av odlingarna överstiga 2 000 kg fosfor per år. Beslutet och villkoret avser förpliktelser av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt. Under åren 1989 till 1992 åsidosatte J uppsåtligen ovannämnda beslut och villkor. Sålunda producerade han under 1989 i F Laxodlings AB:s odling olovligen 377 ton fisk och släppte olovligen ut 2 820 kg fosfor. Under 1990 producerade J i F Laxodling AB:s och J AB:s odlingar olovligen sammanlagt 866 ton fisk och släppte olovligen ut samman- lagt 7 227 kg fosfor. Under 1991 producerade J 1 F Laxodling AB:s och J AB:s odlingar olovligen sammanlagt 801 ton fisk och släppte olovligen ut sammanlagt 6 295 kg fosfor. Under 1992 producerade I i F Laxodling AB:s och J AB:s odlingar olovligen sammanlagt 1 079 ton fisk och släppte olovligen ut sammanlagt 4 627 kg fosfor. J lämnade under åren 1989 till 1991 vilseledande rapporter till

• Sida 303
•  Original

länsstyrelsen för att dölja att han åsidosatte besluten och villkoren. Rapporterna gav sken att han bedrev verksamheten i enlighet med till- ståndet.

J bör dömas för brott mot miljöskyddslagen.

Lagrum: 18 och 21 QQ samt 45 Q första stycket 3 och 5 miljöskydds- lagen (1969:387)

Företagsbot

Det yrkas att BF AB, F Laxodling AB och J AB åläggs företagsbot. Enligt åtalspunkterna har J som företrädare för bolagen gjort sig skyl- dig till brottslighet som inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten. J, som är ansvarig för bolagens verksamhet, har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

J har förnekat brottslighet och har därvid anfört i huvudsak. Åtalet för miljöbrott förnekas under påstående att han ej, i vart fall inte uppsåtligen, förorenat Södra Sjön. Fiskodlingen där har varken medfört eller har kunnat medföra sådan betydande olägenhet som åklagaren påstått. Om brottslighet skulle anses föreligga, har den inte varit av särskild farlig art. Vad angår det alternativa yrkandet om brott mot miljöskyddslagen förnekas åtalet i första hand på den grunden, att något rättsligt bindande beslut om produktionsmängd och högsta tillåtna fosforrnängd som fick släppas ut saknades eller i vart fall hade upphört att gälla i slutet av 1991. I andra hand hävdas, att J i sin verksamhet hade hållit sig inom de belastningsgränser om 1 500 kg fosfor per år varifrån länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hade utgått i ett beslut den 15 juni 1984 om tillstånd till fiskodlingen. Under alla omständigheter hade bolaget hållit sig inom den av åklagaren angivna mängden i vattnet utsläppt fosfor, 520 kg per år. Har tillstånd överträtts, är det att bedöma som ringa brott.

Beträffande den andra åtalspunkten förnekas brott under påstående att det för F Laxodling AB meddelade beslutet inte var rättsligt bin- dande i fråga om produktionsmängd, eftersom det där hade upptagits som villkor och inte som del av tillståndet. I allt fall hade bolaget hållit sig inom tillåten mängd utsläppt fosfor.

I fråga om I AB hävdas, att vad länsstyrelsen i Värmlands län i sitt tillståndsbeslut föreskrivit om högsta tillåtna mängd utsläpp per år ej är rättsligt giltigt, eftersom tillståndet i den delen sammankopplats med annan juridisk person (F Laxodling AB), som inte hade varit part i

• Sida 304
•  Original

ärendet. Bolaget hade för övrigt hållit sig inom den tillåtna utsläpps- mängden. För båda bolagen gäller vidare, att konstaterade överträdelser av tillstånden inte gjorts uppsåtligen samt att de varit ringa och saknat betydelse från miljöskyddssynpunkt.

De tre åtalade bolagen har bestritt åklagarens yrkande om före- tagsbot under påstående att brott inte har begåtts eller i vart fall inte har inneburit något grovt åsidosättande av skyldigheter som är förena- de med verksamheterna.

Tingsrättens bedömning

J och hans bolag har varit skyldiga att i sin odlingsverksamhet följa de begränsningar av produktion och fosforutsläpp som angivits i läns- styrelsernas olika beslut. J:s och bolagens invändningar i nu behand- lade hänseenden lämnas därför utan avseende.

I har i målet medgett, att de mängder regnbågslax producerats som åklagaren angivit i åtalen. Härigenom har I åsidosatt de begränsningar av produktionen som föreskrivits i länsstyrelsens olika beslut. En överproduktion har sålunda skett i BF AB med 430 ton ettvart av åren 1989-1992 och med 151,7 ton 1993, i F med 77 ton 1989 och i F Lax- odling AB och J AB tillsammans med 166 ton 1990, 101 ton 1991 och 379 ton 1992.

I de tre bolagen har förekommit överproduktion av regnbågslax och överutsläpp av fosfor. Tingsrätten har funnit det styrkt, att J såsom företrädare för de tre bolagen dels producerat mer fisk i de tre odlingarna än vad tillstånden medger, dels under åren 1989-1993 släppt ut mer fosfor i Södra Sjön och under åren 1990-1992 mer fosfor i Övre Sjön än tillstånden medger.

J har i målet hävdat, att han uppfattat länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län passivitet efter hans årsrapporter 1985, 1987 och 1988, vilka uppgav för höga produktioner, såsom ett tyst samtycke till över- produktion. Tingsrätten, som godtar vittnet Janos uppgift att rappor- terna var ofullstädiga och att länsstyrelsen först längre fram fick över- produktionema klart för sig, lämnar Js invändning utan avseende.

J, som för åren 1989-1991 medvetet lämnat oriktiga årsrapporter till länsstyrelserna, måste, bl.a. med hänsyn till regelbundenheten i över- trädelsema, anses uppsåtligen ha gjort sig skyldig till överproduk- tionema och överutsläppen. Överproduktionema kan inte anses som ringa överträdelser. Överträdelsema måste vidare anses ha avsett

• Sida 305
•  Original

förpliktelse av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt, bl.a. med beaktande av att Södra Sjön bedömts som riksintresse.

J är sålunda övertygad om brott mot miljölagen. Beträffande odlingen i Södra Sjön uppkommer dock frågan om J i stället skall fällas till ansvar i för miljöbrott.

Åklagaren har hävdat, att J under åren 1989-1993 genom den otillåtna tillförseln av fosfor till Södra Sjön förorenat denna på ett sätt som medförde betydande olägenhet i miljön i form av syrebrist eller negativa förändringar i sjöns ekologi eller som innebar en praktiskt beaktansvärd risk för sådan olägenhet. Som exempel på olägenheter har åklagaren nämnt algblomning och ändring av det naturliga fisk- beståndet.

Utredningen i målet ger onekligen tecken på att sjön under senare tid kan ha förändrats i negativ riktning. I målet har dock förändringar- nas art och omfattning inte kunnat klarläggas närmare. För att J skall kunna fällas till ansvar för miljöbrott krävs övertygande bevisning om att BF AB genom sina överutsläpp av fosfor förorenat sjön på ett sådant sätt som medfört eller kunnat medföra betydande olägenhet i miljön. Enligt tingsrättens mening har åklagaren inte förebragt sådan bevisning. Åtalet mot J för miljöbrott bör därför ogillas och skall denne då under åtalspunkt 1 i stället fällas till ansvar för brott mot miljöskyddslagen.

Som tingsrätten tidigare funnit är J övertygad om att uppsåtligen ha överträtt förpliktelser av väsentlig betydelse från miljöskyddssynpunkt. Enbart ett bötesstraff kan därför inte komma i fråga.

J förekommer inte i kriminalregistret. Han lever under mycket välordnade förhållanden. Brottet kan inte sägas vara av den arten eller ha ett sådant straffvärde att ett fängelsestraff skall ådömas. Han bör i stället ådömas villkorlig dom i förening med ett kännbart bötesstraff. J döms till villkorlig dom och dagsböter, etthundratjugo om vardera tvåhundratrettio kr.

Brottet mot miljöskyddslagen har begåtts i utövningen av närings- verksamhet och har i och för sig inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten. Det är framför allt inom BF AB som överträdelsema har skett och där före- tagsbot bör övervägas.

Förutsättningar föreligger i och för sig att ålägga BF AB företags- bot. Med hänsyn till att åklagaren inte kunnat styrka att bolagets överutsläpp förorsakat skada eller olägenhet och till att bolaget kan komma att bli påförd miljöskyddsavgift bör företagsbot för det dock efterges. Yrkandet om företagsbot för de andra två bolagen bör ogillas.

• Sida 306
•  Original

11. Villkorsöverträdelser 3 (sotande fackling)

Bakgrund

X AB bedriver petrokemisk verksamhet. Bolaget har en ångkracknings- anläggning för tillverkning av petrokemiska basråvaror. Verksamheten är av sådan art att den kräver tillstånd från koncessionsnämnden för miljöskydd. I det första tillståndet 1975 anförde nämnden bl.a. att verksamheten om inte annat angavs skulle bedrivas i huvudsaklig över- ensstämmelse med vad som bolaget hade anfört i ansökan och i övrigt i ärendet angivit eller åtagit sig. ,

Efter anmälan från X AB godkände länsstyrelsen den 3 november 1 1989 att bolaget som råvara fick använda upp till 500 000 ton butan årligen. I samband med det förelade länsstyrelsen X AB att senast den 1 februari 1990 redovisa vilka åtgärder bolaget avsåg att vidta i syfte att få ned den årliga facklingen av kolväten till 2 000 ton per år. X AB överklagade beslutat och koncessionsnämnden yttrade att den delade uppfattningen att målet bör vara att mängden facklad gas uppgår till högst ca 2 000 ton per år och anmärkte att X AB i ansökan 1975 angivit samma mängd per är.

S B är fabrikschef för företaget och var under 1989 verkställande direktör.

Yrkanden

S B är ansvarig för X AB:s verksamhet och har uppsåtligen eller av oaktsamhet överträtt de villkor som gällde för verksamheten och har således gjort sig skyldig till brott mot miljöskyddslagen. Villkoren har överträtts genom att X AB

under 1989 har facklat mer än 2 000 ton gas, under 1989 bedrivit sotande fackling mer än 4—6 timmar,

i augusti, oktober och november 1989 haft en oljehalt i utgående vatten som översteg 3 mg/liter samt

under oktober 1989 släppt ut mer fenol än 0,6 mg per liter

S B har beträffande facklingen varit medveten om att villkoren över- träddes. Oaktsamheten har bestått i att S B underlåtit att se till att bolagets organisation, anläggningens säkerhet, kontrollen över verk- samheten, informationen och utbildningen av anställda var sådan att Villkorsöverträdelser kunde undvikas. Därigenom har S B av oaktsam-

l 1 i 1 l

• Sida 307
•  Original

het orsakat överträdelsema.

S B bestred ansvar och anförde i huvudsak följande. Han vitsordar att X AB facklat mer än 2 000 ton gas under 1989. Den uppskattning X AB gjorde i koncessionsärendet av mängden facklad gas till ca 2 000 ton per år är emellertid inte så preciserad som måste förutsättas för att bolaget skall anses bryta mot koncessions- villkoren om det facklar mer gas. Koncessionsnämnden har också i sitt beslut den 14 mars 1990 endast uttalat att målet bör vara 2 000 ton facklad gas per år. Förutsättningama hade också förändrats sedan 1975 och behovet av fackling hade ökat. X AB och han har haft den be- stämda uppfattningen att icke-sotande fackling inte omfattades av koncessionsvillkoren och begärde därför inte någon ändring av villko- ren. Den uppfattningen har stärkts av att länsstyrelsen inte reagerat på att X AB facklat 5 000 ton år 1985, 3 000 ton år 1986, 10 000 ton år 1987 och 10 000 ton år 1988.

Han vitsordar att X AB bedrivit sotande fackling under ca 30 timmar. När X AB 1975 angav 4-6 timmar per år avsåg det allvarliga driftstörningar och elavbrott. Uppgiften avsåg inte planerade stopp resp. start av hela anläggningen, vilket sker vart tredje eller fjärde år. Det är inte möjligt att förutse vad som kan inträffa vid stopp resp. start. Rimligen omfattar inte koncessionsvillkoren dessa situationer eftersom de avser den löpande verksamheten. Det var inte möjligt att förutse de tekniska komplikationer som ledde till den sotande fack- lingen och inte tekniskt möjligt att avbryta facklingen.

Han vitsordar att utsläppet av olja i vattnet under augusti 1989 var 4,7 mg/liter. Medelvärdet 3 mg/l är ett riktvärde och inte ett gräns- värde. Bolaget utgick i ansökan 1975 från ett årligt utsläpp av olja om 8 ton per år och räknade fram ett uppskattat månadsmedelvärde om 3 mg per liter. Koncessionsnämnden kastade i sina skäl om siffrorna och nämnde månadsmedelvärdet först, som om det var det primära, och angav i beslutet enbart medelvärdet. Han anser inte att det innebär att värdet inte under några omständigheter får överskridas under en en- skild månad.

Överutsläpp av olja i oktober berodde på att fackellåset till facklan var överbelastat, vilket ledde till att kolväten kondenserades i onormalt stora mängder. Skadan var inte möjlig att förutse och någon vårdslös- het har alltså inte förekommit.

Utsläppet av olja under november kan inte anses strida mot den i koncessionsvillkoren

Utsläppet av fenol under oktober 1989 strider inte mot koncessions- villkoren eftersom beslutet 1975 ersatts av ett nytt beslut den 19 juni 1979 med ett riktvärde om 0,3 mg per liter med angivande av att den

• Sida 308
•  Original

totala mängden utsläppt fenol per år inte fick överstiga 500 kg. Under 1989 släpptes 115 kg fenol ut, och medelhalten 1,1 mg per liter under oktober var alltså onormalt hög. Orsaken till utsläppet under oktober var ett oförutsett instrumentfel, inte vårdslöshet.

Personalen behärskade procedurerna och övervakningen var inte bristfällig. Utsläppen beror på att anläggningen är mycket tekniskt komplicerad och att verksamheten är av en mycket stor omfattning. Dessa omständigheter och det faktum att utsläppen i huvudsak skedde under de extraordinära förhållanden som råder under stopp och start av anläggningen är förklaringen till att felen uppstod.

X AB bestred talan om företagsbot och anförde bl.a. att den eventu- ella brottsligheten inte var av allvarlig art.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten finner att S B och X AB haft visst fog för uppfattningen att uppskattningen av facklad gas var så ungefärlig att den inte om- fattades av de allmänna villkoren för beslutet. Den uppfattningen vinner också i viss mån stöd av koncessionsnämndens beslut av den 14 mars 1990 — då nämnden måste ha känt till den verkliga omfattningen av facklingen — vari det anges att målsättningen skall vara 2 000 ton om året. Sammantaget finner tingrätten att det inte så tydligt framgår att bolagets uppgift om fackling av gas omfattas av de allmänna villkor som gäller för verksamheten att en villkorsöverträdelse har skett. Sotande fackling har skett under ca 30 timmar i samband med start av anläggningen. Det omfattas av koncessionsvillkoren. S B har varit medveten om omfattningen. Starten har fått avbrytas vid två tillfällen p.g.a. fel i anläggningen. Anläggningen är så konstruerad att fack- lingen inte kan avbrytas sedan inmatning väl påbörjats. Eftersom den sotande facklingen vid dessa två tillfällen inte har pågått under längre tid än som varit en konsekvens av anläggningens konstruktion kan överskridandet av den tillåtna tiden inte anses ha skett uppsåtligen. Det har inte heller varit oförsvarligt att försöka starta anläggningen, varför oaktsamhet inte föreligger. Vid det tredje startförsöket framgår att tidigare fel kvarstod och att man inte avbröt starten utan bestämde sig för att försöka finna felen under gång. S B måste därför ha förstått att sotande fackling skulle förekomma och att den sotande fackling som förekommit vid tidigare startförsök innebar att koncessionsvillkoren skulle komma att överskridas. S B har åsidosatt koncessionsvillkoren

• Sida 309
•  Original

till den del dessa gäller tillåtligheten av sotande fackling. Åsido- sättandet har skett uppsåtligenDen mängd sot som släppts ut i sam- band med det tredje startförsöket och dagarna närmast därefter kan beräknas ha uppgått till 25 ton. S B måste ha varit medveten om denna konsekvens av facklingen. På grund av vad som nu anfört kan gär- ningen inte anses som ringa.

När det gäller oljeutsläppet i augusti 1989 skall det betraktas som en villkorsöverträdelse. När det gäller frågan om S B:s oaktsamhet kan det för det första inte konstateras att utbildningen av personalen var bristfällig. Förberedelserna inför revisionsstoppet var omfattande. Åklagaren har inte anfört några omständigheter som direkt stöder påstående att personalen inte behärskade procedurerna. Det faktum att stora kvantiteter olja gått ut i olika delar av anläggningen innan den onormala oljetillförseln upptäcktes kan tala för att övervakningen var bristande men det kan inte uteslutas att någon anställd i strid med gällande instruktioner kvitterat utlöst larm utan åtgärd. Ett sådant handlande måste anses omöjligt att förutse. Sammantaget har inte visats att S B varit oaktsam.

Oljeutsläppet i oktober 1989 berodde på överbelastning av fackel- låset. Det var inte ett sådant fel man borde ha förutsett. S B har därför inte varit oaktsam i det avseendet.

Det är inte visat att oljeutsläppet i november varit större än S B vitsordat. Ett så begränsat överskridande finner tingsrätten vara godtag- bart eftersom villkorsbeslutet inte formulerats mera noggrant än att en toleransnivå kan medges.

Tingsrätten delar X AB:s uppfattning om innebörden av konces- sionsnämndens beslut den 19 juni 1979, och något straffbart över- skridande av villkoren har då inte förekommit vad gäller utsläppet av fenol under oktober 1989.

S B skall dömas för att han uppsåtligen Överträtt villkoren om sotande fackling. Påföljden bestäms till ett förhållandevis kännbart bötesstraff, sextio dagsböter om vardera trehundrafemtio kr.

Av förarbetena till lagstiftningen om företagsbot framgår att den omständigheten att påföljden kan stanna vid böter inte utan vidare medför att företagsbot inte skall åläggas. Brottet har begåtts i utöv- ningen av X AB:s näringsverksamhet och är, särskilt som vilkorsöver— trädelsen skett medvetet och med företagsledningens goda minne, av allvarligt slag. Sotande fackling i den omfattning som förekommit medför betydande obehag för närboende och borde ha kunnat till väsentlig del undvikas om även det tredje startförsöket avbrutits och fördjupade undersökningar om orsakerna till stömingarna vidtagits. X AB:s resurser såväl ekonomiskt som personalmässigt är sådana att det

• Sida 310
•  Original

väl kunnat göras. Att ett avbrytande ej skett och att uppstarten därefter varit så intensiv att omfattande sotande fackling förekommit får när- mast tillskrivas ett syfte att minska bolagets kostnader med anledning av revisionsstoppet. På grund härav och då det inte kan anses uppen- bart oskäligt finner tingsrätten att X AB skall åläggas att utge företag- bot. Storleken av denna bör skäligen bestämmas till 100 000 kr.

Målet överklagades till hovrätten av såväl S B, X AB och åklagaren.

Åklagaren fick inte framgång med sin vadetalan. I fråga om S B:s talan anförde hovrätten att det fanns fog för upp- fattningen att felen i anläggningen som fanns vid de två första start- försöken var avhjälpta. Vidare säger hovrätten att utredningen visar att sotande fackling förekommit vid de två första starterna under samman- lagt ett par timmar och att felet vid det tredje försöket lagades efter omkring en och en halv timme. Hovrätten fann därför inte att det var visat något överskridande av koncessionsvillkoren fram till dess felet var lagat. Orsakerna till den omfattande sotande fackling som därefter förekom är inte klarlagda. Hovrätten finner fog för att det kan ha berott på såväl en allmän instabilitet i systemet under uppstarten som på oförutsebara komplikationer av teknisk art. Mot den bakgrunden kan det inte anses visat att S B genom att fortsätta driften uppsåtligen har överskridit koncessionsvillkoren. Det har inte heller visats att S B var oaktsam.

Stig B och X AB fick således full framgång i hovrätten.

12. Villkorsöverträdelser 3 och underlåtenhet att följa föreläggande

Yrkanden 1. Brott mot miljöskyddslagen

X AB bedriver legoytbehandling av ståldetaljer, rostfritt stål och aluminiumdetaljer. Produktionen bestod under den nu aktuella tiden av hängförzinkning och trumförzinkning i sura zinkbad, varmförzinkning, elpolering av rostfritt stål samt krompassivisering av aluminium. Verk- samheten är tillståndspliktig jämlikt miljöskyddslagen.

Länsstyrelsen har i beslut den 9 november 1987 lämnat tillstånd till verksamheten. I beslutet har länsstyrelsen meddelat ett antal särskilda villkor att gälla för bolagets verksamhet. Dessa är bland annat följande:

• Sida 311
•  Original

21. Om avloppsvattenflödet varierar i mängd eller sammansättning skall flödesstyrd provtagning ske. Provtagningsmetodik för övrigt anges i kontrollprogram.

5. Sköljvattensystemen efter elfözinkningsbad skall slutas i enlighet med kap 2.2.11 ”Elektrolytisk förzinkning” figur 4 i naturvårdsverkets Allmänna Råd 85:1 eller på annat likvärdigt sätt såvida inga särskilda skäl emot detta kan redovisas.

7. Andra möjliga och lämpliga vattenbesparande åtgärder såsom om- rörning av sköljbad och automatisk styrning av vattenflödet till kon- tinuerligt rinnande sköljsystem skall vidtas.

8. Förbrukande avfettningsbad skall förbehandlas med någon metod enligt statens naturvårdsverks Allmänna Råd 85:1 kapitel 3:12 eller på annat likvärdigt eller bättre sätt. Alternativt kan avfettningsbad sändas bort som miljöfarligt avfall.

26. Kemikalier och miljöfarligt avfall enligt förordningen om miljö- farligt avfall får inte lagras på sådant sätt att spridning ut i omgiv- ningarna kan ske. Täta underlag med invallningar och tak över skall användas när det är fråga om betydelsefulla mängder flytande eller vattenlösliga kemikalier eller avfall såvida inte motsvarande skydd kan anordnas på annat sätt. Avfall skall för övrigt hanteras och om- händertas i enlighet med de regler som normalt tillämpas på orten.

Vid besiktning den 6 juni 1989 har beträffande ovannämnda särskilda villkor följande brister konstaterats.

21. Bolaget har inte installerat utrustning för flödesstyrd provtagning trots att avloppsvattenflödet varierar i mängd och sammansättning.

5. Bolaget har inte slutit sköljsystemet efter förzinkningsbaden.

7. Bolaget har inte installerat styrutrustning för automatisk reglering av vattentillförseln till sköljbaden efter elförzinkning och kromatering.

8. Obehandlade kasserade avfettningsbad har indoserats i reningsan- läggningen.

26. Betydelsefulla mängder miljöfarligt avfall har förvarats utanför tätt, invallat område utan tak.

I M är ägare till och verkställande direktör i bolaget. Han är ansvarig för att verksamheten i bolaget bedrivits på sådant sätt att ovannämnda särskilda villkor åsidosatts. Gämingama har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet.

• Sida 312
•  Original

Lagrum: 18 Q 1 st. och 45 Q 1 st. 3 miljöskyddslagen (1969:387)

2. Brott mot arbetsmiljölagen

I den under åtalspunkt 1 bedrivna verksamheten har Yrkesinspektionen den 27 mars 1992 meddelat bolaget föreläggande.

Föreläggandet har avsett krav på mekanisk styrd allmänventilation som väl genomluftar arbetslokalema via kontinuerligt tillförd uteluft, vid behov förvärmd, och balanserad mot frånluft inklusive punktsug.

Åtgärderna enligt föreläggandet skulle vara genomförda senast den 1 november 1992.

Vid tillsynsbesök den 4 december 1992 konstaterades att de före- lagda åtgärdema inte var utförda.

I M har uppsåtligen åsidosatt inspektionens föreläggande.

Lagrum: 7 kap. 7 Q och 8 kap. ] Q arbetsmiljölagen (1977:1160)

Företagsbot

Det yrkas att X AB åläggs företagsbot med 50 000 kronor.

Brottet har begåtts i den näringsverksamhet som bolaget bedrivit. Brottet har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldig— heter som enligt arbetsmiljölagen är förenade med verksamheten eller varit av allvarligt slag. I M har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Det är inte uppenbart oskäligt att ålägga bolaget företagsbot.

Grunder

Yrkesinspektionen har vid upprepade tillfällen försökt förmå bolaget att efterkomma arbetsmiljölagen. Inspektionen har utfärdat två före- lägganden varav ett förenat med vite. Vitet har på talan av inspek- tionen dömts ut av länsrätten. Trots detta har bolaget inte utfört före- lagda åtgärder. Underlåtenheten får närmast uppfattas som en ren obstruktion mot lagstiftningen.

• Sida 313
•  Original

3. Brott mot arbetsmiljölagen

X AB bedriver legoytbehandling av ståldetaljer, rostfritt stål och aluminiumdetaljer. Yrkesinspektionen i har den 12 januari 1993 med- delat bolaget föreläggande.

Föreläggandet har följande lydelse: Ni skall förse lokalerna med meka- niskt styrd allmänventilatlon (typ F/T). Uteluft, som vid behov kan förvärmas, skall kontinuerligt tillföras på sådant sätt och med sådan balans mellan till- och frånluft att besvärande drag ej uppstår i vistelse- zonen och erforderlig luftväxling sker i alla delar av lokalerna. Detta skall gälla både vid normaldrift och då processventilationen är igång med full kapacitet.

Arbetslokalema skall genomluftas väl utan att portar behöver vara öppna.

Som riktvärde för lämplig temperatur i upphållszonen kan 16-170 C användas, undantaget vid arbete i den absoluta närheten av zinkgrytan. För balanserad ventilation skall tilluftsflödet vara lika stort som från- luftsflödet inklusive punktutsug. Kapaciteten bör vara så stor att all luft i lokalen byts ut minst 3 gånger per timme. När mycket värme och luftföroreningar alstras behöver luftomsättningen vara större.

Se AML 2 kap. 4 Q samt Arbetarskyddsstyrelsens (ASS) allmänna råd om arbetslokaler m.m. nr 88 punkterna 20, 22-25.

Åtgärderna enligt föreläggandet skulle vara genomförda senast den 1 maj 1993.

Vid tillsynsbesök den 27 maj 1993 konstaterades att de förelagda åtgärderna inte var vidtagna.

1 M har uppsåtligen åsidosatt inspektionens föreläggande.

Lagrum: 7 kap. 7 Q och 8 kap. 1 Q arbetsmiljölagen (1977:1160)

Yrkandet om företagsbot kompletteras med följande grunder.

Yrkesinspektionen har utfärdat tre förelägganden. Först efter det tredje föreläggandet har bolaget utfört förelagda åtgärder. Utöver brott mot arbetsmiljölagen åberopas även brott mot miljöskyddslagen som grund för talan om företagsbot. Bolaget har grovt åsidosatt de särskilda skyldigheter enligt miljöskyddslagen som är förenade med verksam- heten.

I M redovisade sin inställning till åtalet under hänvisning till de angivna särskilda villkoren enligt följande.

• Sida 314
•  Original

21. Han varken erkänner eller förnekar vad som lagts honom till last under den här punkten. De faktiska omständigheterna vitsordas.

5. Han erkänner. 7. Han förnekar brott, eftersom styrutrustning finns.

8. Han bestrider ansvar. Det vitsordas att förbehandling enligt statens naturvårdsverks allmänna råd inte gjorts men hävdas att den lösning som valts varit likvärdig från miljösynpunkt.

26. Han bestrider ansvar. Det vitsordas att lagring inte skett enligt vad som föreskrivits men hävdar att lagringen, som varit tillfällig, likväl har skett på betryggande sätt.

I M erkände brott mot arbetsmiljölagen enligt åtalspunkterna 2 och 3.

X AB bestred yrkandet om företagsbot och hävdade att förseelsema mot miljöskyddslagen sammantagna varit ringa men vidgick att yrkes- inspektionens förelägganden inte följts i tid. Som skäl för sin under- låtenhet att följa yrkesinspektionens förelägganden anförde bolaget att det ville samordna investeringar och att det, i avsaknad av utredning därom, kände sig osäkert i fråga om nyttan av de föreslagna åt- gärderna. Bolaget framhöll att det i samtliga övriga hänseenden beaktat yrkesinspektionens krav och vidtagit en rad åtgärder i anledning därav. I fråga om lagringen av det miljöfarliga avfallet hävdade bolaget att denna var enbart tillfällig samt att den var betryggande.

Tingsrättens bedömning 1. Brott mot miljöskyddslagen

Bolaget har underlåtit att installera flödesstyrd provtagning i enlighet med det av länsstyrelsen uppställda särskilda villkoret. Utredningen ger emellertid inte annat vid handen än att flödesvariationema avseende sammansättningen av avloppsvattenflödet varit rätt beskedliga och haft samband framförallt med den indosering som skett. Någon säker utredning i fråga om variationer med avseende å avloppsvattenflödets mängd föreligger inte.

I M har erkänt att sköljsystemet efter förzinkningsbaden inte slutits. Det är vidare utrett att det inte installerats styrutrustning för automatisk reglering av vattentillförseln till sköljbaden efter elförzinkning och kromatering.

• Sida 315
•  Original

Det är därjämte klarlagt att kasserade avfettningsbad härrörande från den gamla delen av anläggningen indoserats i reningsanläggningen utan föreskriven förbehandling.

Slutligen är utrett att det förvarats miljöfarligt avfall (zinkaska samt kasserade avfettningsbad) utan att de föreskrifter, som meddelats för sådan förvaring, iakttagits.

När det gäller anmärkningen i fråga om indoseringen av kasserade avfettningsbad noterar tingsrätten att det i besiktningsrapporten som åberopats av åklagaren uttalats, att erfarenheterna av sådan indosering inte är tillräckliga för att det skall kunna bedömas, om den är olämp- lig. Tingsrätten anser därför inte att brott kan anses styrkt i den delen. På grund av vad som förekommit finner tingsrätten inte heller med tillräcklig grad av säkerhet utrett att variationerna i fråga om avlopps- vattenflödet varit sådana, att flödesstyrd provtagning kan anses ha krävts. Brott är därför enligt tingsrättens bedömning inte tillförlitligen styrkt heller i den delen.

I fråga om anmärkningarna om att sköljsystemet inte slutits och att styrutrustning inte installerats har Per—Olof A betecknat dessa över- trädelser som sådana, att de inte ensamma skulle föranleda anmälan till åtal. Tingsrätten bedömer mot bakgrund bl.a. härav dessa överträdelser som ringa och därför straffria.

Då det slutligen gäller frågan om förvaringen av det miljöfarliga avfallet anmärker tingsrätten följande. För att inte riskera att miljöfar- ligt avfall kommer ut i naturen är det synnerligen angeläget att för- varingsföreskrifter följs noga. På den punkten kan 1 M på grund av vad som förekommit, inte undgå ansvar för brott mot miljöskydds- lagen.

2. Brott mot arbetsmiljölagen

Genom IMs erkännande och egna uppgifter, liksom vad som före- kommit i övrigt, är utrett att IM, som haft ansvaret för att de av yrkesinspektionen krävda åtgärderna vidtogs, uppsåtligen underlåtit att följa inspektionens föreläggande. Han skall därför dömas för brott mot arbetsmiljölagen i enlighet med åklagarens yrkande.

(Det är oklart om tingsrätten uppmärksammade att straff och vite inte får förenas. egen anm.)

• Sida 316
•  Original

3. Brott mot arbetsmiljölagen

Genom I Ms erkännande och egna uppgifter, liksom vad som före- kommit i övrigt, är utrett att 1 M, som haft ansvaret för att de av yrkesinspektionen krävda åtgärderna vidtogs, uppsåtligen underlåtit att följa inspektionens föreläggande. I M skall därför dömas för brott mot arbetsmiljölagen i enlighet med vad åklagaren yrkat.

] M har, såvitt framgår av utdrag av kriminalregistret, inte tidigare dömts för brott.

De omständigheter 1 M åberopat till stöd för sin underlåtenhet att vidta de av yrkesinspektionen föreskrivna åtgärderna är inte sådana att de kan frita honom från ansvar eller leda till någon väsentlig nedsätt- ning av straffet. I M bör därför för vad han låtit komma sig till last dömas till ett kännbart bötesstraff. Han dömdes till åttio dagsböter om tvåhundra kr.

4. Företagsbot

Det är utrett att bolaget trots flera förelägganden av yrkesinspektionen underlåtit att vidta åtgärder i fråga om ventilationen i arbetslokalema samt att bolaget förvarat miljöfarligt avfall i strid med de föreskrifter som gäller för sådan förvaring.

För att företagsbot skall åläggas näringsidkare krävs att brotts- ligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyl- digheter som är förenade med verksamheten eller annars är av farlig art. Det är visserligen så att bolaget underlåtit att iaktta förelägganden av myndigheterna på viktiga punkter. Sedda mot bakgrund av den inställning som bolaget i det stora hela visat i fråga om ambitionen att följa villkoren för verksamheten och att tillmötesgå krav från myn- digheterna vill tingsrätten emellertid inte beteckna överträdelsema som ett avsevärt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som åvilar bolaget. Enligt tingsrättens mening ger omständigheterna vid handen att det snarast är ekonomiskt ogynnsamma betingelser, föranledda av en vikande konjunktur, som ligger bakom bolagets dröjsmål med att tillmötesgå samtliga från myndigheterna ställda krav. Vid denna be- dömning finner tingsrätten att yrkandet om företagsbot skall lämnas utan bifall.

• Sida 317
•  Original

13. Underlåtenhet att följa föreläggande

Yrkanden

Det yrkas att H kommun åläggs företagsbot om minst 250 000 kr.

Efter anmälan från yrkesinspektionen har genom förundersökning kunnat objektivt fastställas att företrädare för och/eller befatt- ningshavare vid H kommun gjort sig skyldiga till brott mot 8 kap. 1 Q arbetsmiljölagen (1977:1160) bestående i underlåtenhet att följa ett lagakraftvunnet föreläggande från arbetarskyddsstyrelsen om att vid kommunens omlastningsstationer för sopor i T, H och V senast den 1 september 1988 ha vidtagit arbetsmiljöförbättrande åtgärder avseende grundläggande hygieniska förhållanden av stor betydelse i en verksam- het som gäller sophantering (dusch i omedelbar anslutning till varje arbetsplats och möjlighet till kontinuerlig avspolning med vatten av betongplattor till respektive anläggning).

H kommun har som näringsidkare och arbetsgivare såvitt gäller ovannämnda sopstationer grovt åsidosatt de särskilda skyldigheter i arbetsmiljöhänseende som varit förenade med verksamheten genom att inte avhjälpa de arbetsmiljöbrister, som under lång tid påpekats för kommunen ens efter föreläggande av arbetarskyddsstyrelsen, sedan kommunen dessförinnan överklagat ett föreläggande av yrkesinspektio— nen. Därtill kommer att kommunen inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten, eftersom kommunen vidtagit egentliga åtgärder för att undanröja de aktuella arbets- miljöbristerna först sedan den förelagda tiden utgått och yrkesinspek- tionen efter visst datum vid vite förbjudit fortsatt verksamhet vid omlastningsstationema.

Kommunen bestred åklagarens yrkande och anförde. Det finns inte någon grund för att ålägga kommunen företagsbot. Om det skulle anses att grund för åläggande av företagsbot föreligger, yrkar kommu- nen att tingsrätten med stöd av 36 kap. 10Q brottsbalken efterger företagsboten eller bestämmer den till högst 10 000 kr. Efter arbetar— skyddsstyrelsens beslut har kommunen anslagit medel till de åtgärder som föreläggandet avsåg och ordnat med upphandling av erforderliga arbeten. Arbetena beträffande omlastningsstationen i B slutfördes i april eller maj 1988. De arbeten som avsåg övriga omlastningsstationer upphandlades i september 1988. Vid yrkesinspektionens inspektion i september konstaterades att de förelagda åtgärderna inte hade utförts såvitt avsåg dessa omlastningsstationer. Detta föranledde emellertid inte någon åtgärd från inspektionens sida.

• Sida 318
•  Original

Tingsrättens bedömning

I målet är klarlagt att kommunen först den 28 november 1988 hade utfört de åtgärder beträffande omlastningsstationema i T, H och V som enligt arbetarskyddsstyrelsens beslut den 11 januari 1988 skulle ha vidtagits den 1 september det året.

Omständigheterna är sådana att kommunens underlåtenhet att följa arbetarskyddsstyrelsens föreläggande måste innebära att någon för- troendeman eller tjänsteman hos kommunen har varit åtminstone oaktsam.

Kommunens avfallshantering är att anse som näringsverksamhet. Utredningen visar att kommunen inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att följa arbetarskyddsstyrelsens föreläggande och därmed förebygga brottsligheten.

Att underlåtenheten att följa föreläggandet har inneburit ett åsido- sättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med verksam- heten är också klart.

Några omständigheter kan sägas tala för att åsidosättandet av de särskilda skyldigheterna inte bör anses som grovt. Det framgår inte omedelbart av lag eller annan författning att tillgång till dusch eller vattenspolningsanläggning skall finnas på varje omlastningsstation (se beträffande dusch arbetarskyddsstyrelsens författningssamling, AFS 1984:10, 17 Q 1 st. och 2 st.). Tillgång till dusch finns enligt utred- ningen på omkring två kilometers avstånd från respektive omlastnings- station. Vid varje omlastningsstation arbetade endast en man och det endast två dagar i veckan. De åtgärder som föreläggandet avsåg har vidtagits, om än med tre månaders försening. Kostnaderna har enligt uppgift av kommunen uppgått till 1,8 miljoner kr. Någon närmare redogörelse för vari kostnaderna bestått har dock inte lämnats.

Arbetet vid omlastningsstationema är av sådan art att tillgång till både dusch och vattenspolningsanläggning vid varje station är en förutsättning för att arbetsmiljön skall kunna anses som tillfreds- ställande. Skyldigheten för kommunen att anordna duschar och vatten- spolningsanläggningar har visserligen inte inträtt förrän arbetarskydds— styrelsens beslut vunnit laga kraft i början av februari 1988. De frågor som beslutet avsåg hade emellertid diskuterats mellan kommunen och yrkesinspektionen under flera år och arbetarskyddsstyrelsens beslut innebär i huvudsak ett fastställande av yrkesinspektionens beslut den 16 februari 1987. Kommunen hade alltså haft synnerligen goda möjlig- heter att förbereda sig inför arbetarskyddsstyrelsens beslut. Detta innebar att kommunen fick så lång tid som mer än sju månader till sitt förfogande. Kommunen synes emellertid inte ha tagit till vara de

• Sida 319
•  Original

nämnda möjligheterna. Tvärtom beslutade kommunstyrelsens arbets— utskott den 21 januari 1988 att låta utreda frågan om arbetet vid fyra omlastningsstationer borde lämnas ut på entreprenad. Några uppgifter om vad kommunen under tiden från januari/februari 1988 till augusti samma år har företagit sig i saken har inte framkommit. Först i augusti/september har enligt utredningen kommunen vidtagit åtgärder i syfte att i sak följa föreläggandet.

Tingsrätten finner sammantaget att kommunen har grovt åsidosatt de särskilda skyldigheter som varit förenade med kommunens verk- samhet vid omlastningsstationema. Kommunen skall därför åläggas företagsbot.

Med hänsyn särskilt till att kommunen slutligen har vidtagit åtgärder som har inneburit att en god arbetsmiljö har skapats vid omlast- ningsstationema kan botens storlek begränsas till tjugotusen kr. H kommun åläggs företagsbot om tjugotusen kr.

14. Olovliga grustäkter Yrkanden

1. A S har i egenskap av ställföreträdare för en ekonomisk förening i början av januari 1993 uppsåtligen utfört grustäkt utan länsstyrelsens tillstånd på fastigheten H. Den ekonomiska föreningen har under tiden januari — april 1993 utan tillstånd tagit ut ca 2.000 m3 grus från täkten.

18 Q och 37 Q 4 p. Naturvårdslagen (1964:822)

2. A S har i egenskap av ställföreträdare för en ekonomisk förening i början av januari 1993 uppsåtligen utfört grustäkt utan länsstyrelsens tillstånd på fastigheten G. Den ekonomiska föreningen har utan till- stånd under tiden januari — 17 mars 1993, då länsstyrelsen meddelade täkttillstånd, tagit ut 2.589 m3 grus från täkten.

18 Q och 37 Q 4 p. Naturvårdslagen (1964:822)

3. A S har i egenskap av ställföreträdare för en ekonomisk förening i början av januari 1993 uppsåtligen eller av oaktsamhet utfört täkt av sprängsten utan länsstyrelsens tillstånd på fastigheten U. Den ekono— miska föreningen har under tiden januari — april 1993 tagit ut ca 13.000 m3 sprängsten från täkten utan tillstånd.

• Sida 320
•  Original

Särskilt yrkande

Den ekonomiska föreningen skall åläggas företagsbot. Ifrågavarande brottslighet har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyl- digheter som är förenade med verksamheten och föreningen har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

A S och N ek. har beträffande åtalspunkterna 1 och 2 vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar eftersom gämingama skall bedömas som ringa. I fråga om åtalspunkt tre har A S förnekat att han begått brott och påstått att det inte krävdes tillstånd.

Tingsrättens bedömning

Åtalet är i sin helhet styrkt.

Genom utredningen har framkommit att den ekonomiska föreningen beträffande samtliga tre fastigheter fått besked av länsstyrelsen att tillstånd för täkt i princip har kunnat påräknas. Beträffande fastigheten G har sådant tillstånd också sedermera meddelats. Vad avser fastig- heten U måste A S uppgift att det tidigare utförts omfattande täktverk- samhet på fastigheten tas för god. Mot bakgrund härav måste brotten, ur naturvårdssynpunkt, bedömas som mindre allvarliga. Påföljden för I S kan därför bestämmas till ett lågt bötesstraff. Tingsrätten dömer A S enligt 18 Q och 37 Q 4 Naturvårdslagen (1964:822) för brott mot nämnda lag till dagsböter trettio (30) å etthundranittio (190) kr.

Brottsligheten kan inte anses ha inneburit ett sådant grovt åsido- sättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksam- heten eller annars vara av så allvarligt slag att företagsbot skall åläggas den ekonomiska föreningen. Åklagarens yrkande härom lämnas därför utan bifall.

15. Olovligt anläggande av fabrik

Yrkanden

AB Textil beslutade under 1986 att anlägga en fabrik för behandling av textilier. Bolaget sökte och erhöll nämnda år byggnadslov för utbyggnad av befintliga anläggningar. I slutet av året erhöll J S, i egenskap av VD i bolaget, uppdrag av bolagets styrelse att för bolagets räkning sköta kontakter med myndigheter så att erforderliga tillstånd söktes och erhölls för anläggningen. J S var därför i kontakt med kommunens miljö- och hälsoskyddskontor samt länsstyrelsen. J S fick

• Sida 321
•  Original

alltså ansvaret för kontakter med myndigheter och för att erforderliga tillstånd söktes och anmälningar gjordes.

Fabriken började anläggas våren 1986. I januari 1987 anmälde bolaget till länsstyrelsen att man avsåg att installera en kemtvättan- läggning. I början av 1988 togs kemtvätten, till vilken kopplats en lamineringsanläggning, i drift. Laminering är beredning av textilier. Provdrift av lamineringsanläggningen ägde rum från maj till den 11 juli 1988.

Enligt p 2125 i bilaga A till miljöskyddsförordningen erfordras länsstyrelsens tillstånd för att få anlägga fabrik för beredning eller färgning av högst 3.000 ton textilier eller gamer per år. Något sådant tillstånd hade ej sökts av bolaget innan anläggningen togs i drift.

J S har därigenom uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vill- koren för att fabriken skulle få anläggas.

Lagrum: 45 Q 1 st 2 p miljöskyddslag (1969:387)

Företagsbot

Det yrkas att AB Textil såsom näringsidkare skall åläggas en före— tagsbot om 100 000 kr enär brottet mot miljöskyddslagen inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med bolagets verksamhet eller annars är av allvarligt slag. Bolaget har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

J S och bolaget har bestritt bifall till åklagarens talan. J S angav i huvudsak följande grund. Han har, i enlighet med an- visningar från såväl kommunen som länsstyrelsen, till länsstyrelsen - givit in anmälan den 15 januari 1987. Hans bedömning, mot bakgrund av den information han fått, var att anmälan var tillfyllest för läns- styrelsens vidare handläggning av ärendet. Kommunen och länsstyrel— sen har muntligen och skriftligen erhållit fullständig redovisning av bolagets utvecklingsplaner avseende ifrågavarande kemtvätt- och Iamineringsanläggning och borde, om oklarheter förelåg, ha infordrat ytterligare redovisning. Han har endast följt de instruktioner som tillståndsmyndigheten lämnat och inte haft uppsåt att åsidosätta sina förpliktelser. Han har inte heller varit oaktsam i sin handläggning av ärendet. Han har svävat i villfarelse på så sätt att han utgått från att det var tillåtet att förfara på det sätt som han gjort. Om det anses att han förfarit oaktsamt eller uppsåtligt är gärningen ringa, varför något ansvar inte skall ådömas.

Bolaget bestred att I S gjort sig skyldig till brott. Talan mot bolaget

• Sida 322
•  Original

skall därför ogillas. I andra hand görs gällande att det inte är fråga om något grovt åsidosättande av de skyldigheter som var förenade med verksamheten eller någon brottslighet av allvarligt slag.

Tingsrättens bedömning

Bolaget, med J S som ansvarig, började år 1986 anlägga en fabrik för beredning av textilier. Provdrift av anläggningen skedde med början i maj 1988 och pågick tills verksamheten förbjöds den 1 1 juli samma år. Förfarandet har skett utan att något tillstånd inhämtats vilket krävts 1 redan för att få anlägga fabriken. Det är uppenbart att I S inte med- ? vetet åsidosatte skyldigheten att ansöka om tillstånd eftersom riskerna 1 för bolaget och för honom själv med ett sådant förfarande var alltför uppenbara och stora.

J S har fått bolagets uppdrag att bl.a. svara för att erforderliga tillstånd från myndigheter inhämtades. Han har högskoleutbildning och mångårig branscherfarenhet samt en ledande befattning i ett större företag. Det borde inte rimligen ha kvarstått någon tveksamhet i frågan om tillståndsplikt, om J S ägnat frågan tillräcklig omsorg och han fått korrekta besked från ansvariga tjänstemän. Tjänstemännens vittnesmål visar inte annat än att J S erhållit riktiga besked på de frågor som har ställts till dem.

Vidare visar enligt tingsrättens mening länsstyrelsens tillsynsbesök på företaget och vad som förekommit därefter en brist på tillräcklig omsorg och noggrannhet i behandlingen av miljöskyddsfrågan. Sålunda anges i en PM den 11 april 1988 att kemtvättanläggningen var i drift L sedan slutet av 1987 men att föreskriven redovisning av utsläppet inte hade lämnats. Vidare påpekades vid besöket och i PM:n att lamine- ringen var tillståndspliktig. Trots detta fortsatte bolaget utan tillstånd arbetet med att installera och provköra anläggningen till dess förbud meddelades den 11 juli 1988.

Tingsrätten finner vid angivna förhållanden att J S i allt fall av oaktsamhet gjort sig skyldig till brott mot miljöskyddslagen i åtalat hänseende. Brottet förskyller ett måttligt bötesstraff. Tingsrätten dömer jämlikt 45 Q 1 st. 2 miljöskyddslagen (1969:387) J S för brott mot miljöskyddslagen till fyrtio dagsböter om vardera nittio kr.

Vad gäller frågan om företagsbot skall beaktas att den brottslighet som J S övertygats om skett av oaktsamhet och att den inte varit av särskilt allvarlig art. Vidare skall hänsyn tas till att den tillstånds- pliktiga verksamheten endast körts i kortvarig provdrift samt att

• Sida 323
•  Original

bolaget tydligen riskerar att dess investeringskostnader blir onyttiga. Vid angivna förhållanden skall företagsbot inte åläggas bolaget.

16. Smuggling 1

Yrkanden 1. Varusmuggling

B har vid månadsskiftet augusti—september 1987 som företrädare för X Aktiebolag i strid mot gällande utförselförbud från riket via Malmö uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utfört eller låtit utföra 60 stycken MDI transmitters (träffindikeringsutrustninng för luftvärn) och en MDI test transmitter no 922 jämte övrig testutrustning, tillsammans värt ] 075 000 kr. Vid utförseln har tullmyndigheten vilseletts genom att det ej anmärkts att förenämnt gods ingick bland varorna och att det var underkastat exportförbud eller att särskilda utförselvillkor måste vara

uppfyllda.

Lagrum: 1 Q varusmugglingslagen (l960:418) jämförd med lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m.

2. Varusmuggling

B har den 8 augusti 1988 som företrädare för X Aktiebolag i strid mot utförselförbud från riket via Göteborg uppsåtligen eller av grov oakt- samhet utfört eller låtit utföra en test transmitter värd 20 000 kr. Vid utförseln har tullmyndigheten vilseletts genom att det ej upplysts att förenämnt gods var underkastat exportförbud eller att särskilda ut- förselvillkor måste vara uppfyllda.

Lagrum: 1 Q varusmugglingslagen (l960:418) jämförd med lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m.

Företagsbot

Det yrkas att X Aktiebolag åläggs företagsbot om etthundratusen kr. X Aktiebolag bedriver tillverkning och handel beträffande luftbogserade mål för luftvärn och därmed förenlig verksamhet. Träff- indikeringsutrustning utgör utrustning som de luftbogserade målen förses med för att möjliggöra bedömning av hur luftvämselden träffar

• Sida 324
•  Original

vid övningsskjutning. Krigsmaterielinspektören har klassificerat träff- indikatorer, testutrustning för träffindikatorer jämte delar och tillbehör som krigsmateriel (kategorin övningsmateriel). För krigsmateriel råder exportförbud. Oaktat detta, har företaget ur riket via Malmö uppsåt- ligen fört ut under åtalspunkten 1 angiven utrustning. Utrustningen, värd 1 075 000 kr finns numera i Jordanien. Den olovliga utförseln av träffindikatorutrustningen innebär ett grovt åsidosättande av de sär- skilda skyldigheter som är förknippade med verksamheten och har varit av allvarligt slag. Bolaget har inte gjort vad skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Brottsligheten har inte varit riktad mot bolaget och det är inte uppenbart oskäligt att ålägga före- tagsbot.

B bestred ansvar och bolaget bestred åklagarens talan om före- tagsbot. De invände i första hand att det ej var krigsmateriel. För det fall rätten skulle bedöma godset i fråga som krigsmateriel påstod de att dåvarande krigsmaterielinspektören varit införstådd med exporten och att formellt tillstånd skulle ha givits om en formell framställning därom gjorts. Beträffande yrkandena om förverkande och företagsbot gjorde bolaget gällande att det i allt fall skulle vara obilligt att till någon del bifalla dessa yrkanden.

Tingsrättens bedömning

B har vitsordat de faktiska omständigheterna, och hans uppgifter vinner stöd av utredningen. Vad han invänt mot åtalet hänför sig, som framgått, till begreppet krigsmateriel eller, i andra hand, att krigs- materielinspektionen var införstådd med affären eller att tillstånd skulle ha erhållits om ansökan gjorts.

Klassificeringen krigsmateriel för träffindikatorer nyttjade vid målflygning är helt i enlighet med regeringens förordningar 198211062 och 1988z36l i vad dessa anger att begreppet krigsmateriel omfattar för militärt bruk utformad materiel för utbildning i handhavande av artilleripjäser. Den träffindikeringsutrustning omfattande sextio MDI transmitters som anges i åtalspunkten 1 är således att anse som krigs— materiel.

Däremot blir tingsrättens bedömning den motsatta vad avser den testutrustning som nämns i åtalspunkterna. Enligt B:s icke vederlagda uppgift skulle testutrustningen användas för testning enbart av mot- tagarstationer, och åklagaren har förklarat sig inte göra gällande att mottagarstation utgör krigsmateriel. I dessa delar skall åtalet ogillas.

• Sida 325
•  Original

B:s uppgift att han inte hade en tanke på att träffindikationsutrust- ningen kunde anses utgöra krigsmateriel förtjänar inte tilltro. Tings- rätten finner styrkt att B när träffindikeringsutrustningen fördes ut ur landet var medveten om att denna omfattade träffindikatorer som var att anse som krigsmateriel.

B:s påstående att krigsmaterielinspektionen varit införstådd med affären vinner inte stöd ens av hans egen berättelse och kan lämnas utan avseende.

Påståendet att tillstånd till utförseln skulle ha lämnats om ansökan gjorts har vederlagts.

Åtalet för varusmuggling skall bifallas utom i vad det avser test— transmitters.

Vid bedömande av brottets straffvärde är det en försvårande om- ständighet att det var krigsmateriel som smugglades och att det var avsett för Jordanien, ett land till vilket utförseltillstånd inte var att påräkna. Å andra sidan bör i mildrande riktning beaktas att det är fråga om övningsmateriel för luftvärn av mindre avancerad natur. Påföljden bör kunna stanna vid ett kännbart bötesstraff. B döms till sjuttio dagsböter om vardera etthundratio kr.

Företagsbot

B äger samtiga aktier i X AB och är ensam styrelseledamot. Av för— arbetena till brottsbalkens regler om företagsbot framgår att sådan särskild rättsverkan är avsedd att ha en enbart bestraffande funktion och att utrymmet för åläggande av företagsbot antagits vara mycket begränsat i fall då, beträffande enskild företagare eller fåmansbolag, företagaren själv döms till ett kännbart bötesstraff. Tingsrätten finner att den företagsbot som eljest skulle ha ålagts bolaget enligt 36 kap. 7 Q brottsbalken bör efterges med stöd av 10 Q I samma kap.

17. Smuggling 2 Yrkanden

Grov varusmuggling alt. olovlig befattning med smuggelgods

Under åren 1991-92 drev G S såsom verkställande direktör X AB. Bolaget handlade med skrot och metallegeringar. G S var även ansvarig för att företaget såsom hemtagare korrekt deklarerade tullvärdet för importerade metaller.

• Sida 326
•  Original

Under angiven tid lät han uppsåtligen till Sverige från Estland införa metaller utan att ge det till känna för vederbörlig tullmyndighet, varigenom X AB undgick att påföras mervärdeskatt för leveranser fakturerade i anslutning till respektive leverans.

Genom att i tulldeklarationema inte medtaga för inköpen under år 1991 utlovade och utbetalda provisioner och genom att under år 1992 endast delvis tulldeklarera två leveranser, lämnade G S uppsåtligen oriktiga uppgifter i bolagets till vederbörande tullmyndighet avgivna tulldeklarationer. Han föranledde härigenom att X AB påfördes för låg mervärdeskatt för under år 1991 och 1992 importerade metaller.

Då importen skett yrkesmässigt, avsett gods av betydande mycken- het och värde och med hänsyn till omständigheterna i övrigt, är brotts- ligheten att bedöma såsom grov.

Alternativt påstås att G S av grov oaktsamhet gjort sig skyldig till angivna brott.

Alternativt påstås att G S gjort sig skyldig till olovlig befattning med smuggelgods genom att för X AB:s räkning förvärva, forsla, förvara och avyttra ovannämnda metaller, fastän han insett att dessa varit föremål för varusmuggling.

Värdet av till Sverige insmugglade metaller, eller 4.514.605 kronor, yrkas jämlikt 9 Q varusmugglingslagen förverkade från X AB.

Företagsbot

Då ovan nämnda brottslighet inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med den av X AB bedrivna verksamheten och varit av allvarligt slag samt G S inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten, yrkas att F X AB åläggs företagsbot med maximalt belopp, 3 000 000 kr.

S och bolaget har bestritt bifall till åklagarens talan.

Tingsrättens bedömning

Av G S uppgifter och den skriftliga bevisningen framgår att det gods som förts in vid leveranserna den 6 och 31 mars samt den 27 april 1992 hade köpts av X AB från T Ltd enligt avtal som träffats innan leveranserna gick från Tallinn. X AB har alltså varit importör av godset och skyldigt att anmäla detta till tullklarering. Bolaget har emellertid varken gjort hemtagningsanmälan eller anmält godset till förtullning.

• Sida 327
•  Original

G S har gjort gällande att han, när X AB inte fick några hemtag- ningsanmälningar från tullen avseende de här aktuella leveranserna, tog för givet att Tomas P hade anmält godset till förtullning vid införseln och själv betalat importmomsen. Av G S uppgifter framgår emellertid att T P inte begärt någon ersättning av X AB för de utlägg han i så fall skulle ha haft och som skulle ha uppgått till omkring 135 000 kr, omkring 330 000 kr resp. omkring 255 000 kr för de tre leveranserna. G S, som måste ha varit väl medveten om vilka belopp som skulle ha erlagts som importmoms, kan inte ha trott att T P hade lagt ut flera hundra tusen kronor och sedan levererat metallerna till X AB utan att begära någon kompensation för sina utlägg. G S invändning att han trodde att T P hade anmält godset till förtullning och betalat import- momsen kan därför lämnas utan avseende.

G S måste följaktligen ha haft klart för sig att någon förtullning av godset inte hade skett när leveranserna anlände till X AB. Han måste också — i vart fall efter viss tid — ha förstått att någon hemtagnings- anmälan inte hade gjorts. Det har då ålegat honom i egenskap av ställföreträdare för X AB, som var importör av godset och tullskyldigt för detta, att se till att godset anmäldes till förtullning. Mervärdesskatt skulle då ha erlagts med sammanlagt ca 290 000 kr.

Den omständigheten att X AB skulle ha haft rätt att dra av den erlagda skatten som ingående skatt vid kommande redovisningar av mervärdeskatt föranleder inte att underlåtenheten att anmäla det införda godset till förtullning är att bedöma på annat sätt än som varusmugg- ling.

G S kan på grund av det anförda inte undgå ansvar för uppsåtlig varusmuggling i fråga om de nu nämnda leveranserna.

G S har vidgått att de tulldeklarationer X AB avgett för leveranser- na den 4 och 6 mars 1992 har varit oriktiga genom att delar av leve- ranserna i enlighet med vad åklagaren påstått har utelämnats.

Mot G S bestridande är det inte visat att underlåtenheten att tull- deklarera hela leveranserna har varit uppsåtlig. G S har emellertid som ensam styrelseledamot i X AB haft att se till att den personal som upprättade tulldeklarationema fick tillräckliga instruktioner för att kunna lämna riktiga och fullständiga uppgifter i deklarationerna. De mycket kortfattade anteckningar G S gjort på de aktuella fakturorna har uppenbarligen inte varit tillräckliga för att tulldeklarationema skulle bli riktigt ifyllda utan har krävt kompletterande instruktioner från hans sida. Detta måste också ha stått klart för G S. Trots detta har han inte lämnat några kompletterande instruktioner till personalen eller kontrollerat att deklarationerna var riktiga innan de gavs in till tull- myndigheten. Den oaktsamhet G S därigenom har visat måste anses

• Sida 328
•  Original

som grov och har föranlett att mervärdesskatt för leveranserna påförts X AB med för låga belopp. Även om gämingama inte har medfört något slutligt undandragande av skatt är rekvisiten för brott mot 5 Q första stycket jämfört med 1 Q andra stycket varusmugglingslagen därmed uppfyllda.

På grund av det anförda och då brotten inte är att anse som ringa skall G S såvitt gäller leveranserna den 4 och 6 mars 1992 dömas för brott mot 5 Q varusmugglingslagen.

I fråga om de belopp som betalats till A Import Oy och T Ltd enligt fakturor utställda under tiden den 25 januari-den 4 oktober 1991 har G S och X AB gjort gällande att beloppen varit inköpsprovisioner, som inte skulle ingå i tullvärdet för de inköpta metallerna och därmed inte heller i beskattningsvärdet vid uttagande av importmoms.

Av de uppgifter G S och R J har lämnat, och som inte motsägs av annan utredning, framgår emellertid att beloppen över huvud taget inte har varit några provisioner. De aktuella inköpen har enligt vad G S och R J berättat gått till så att någon av dem gjort upp med M R vilket pris X AB skulle betala för det material bolaget ville köpa. Därefter har M R själv träffat avtal med EKE om vilket pris detta bolag skulle erhålla för det sålda materialet och skickat en faktura på mellanskillna- den till X AB. Även om de sålunda fakturerade beloppen i fakturorna har betecknats som provision, har de i realiteten varit en handelsvinst M R gjort som egenföretagare. Det saknar för den bedömningen be- tydelse att materialet har levererats direkt från EKE till X AB samt att EKE även har sänt sina fakturor direkt till X AB.

De belopp X AB enligt de fyra aktuella fakturorna har betalat till A Import Oy och T Ltd har alltså utgjort en del av det pris X AB betalat för de importerade metallerna och har därför ingått i tullvärdet och i beskattningsvärdet för uttag av importmoms. Beloppen har emellertid inte tagits upp i X AB:s tulldeklarationer avseende de aktuella im- porterna, vilket har fått till följd att importmoms kommit att tas ut med för låga belopp.

Att X AB haft rätt att vid kommande redovisningar av mervärde- skatt dra av den importmoms bolaget rätteligen skulle ha erlagt för- anleder i enlighet med vad som förut anförts inte annan bedömning än att de objektiva rekvisiten för brott mot 1 Q andra stycket varu- smugglingslagen är uppfyllda.

För att en gärning skall vara straffbar enligt 1 Q andra stycket varusmugglingslagen krävs emellertid att gärningsmannen genom sitt handlande "uppsåtligen föranleder att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller att gods införs eller utförs i strid mot förbud". Detta kan inte uppfattas på annat sätt än att skyldigheten att erlägga

• Sida 329
•  Original

tull, annan skatt eller avgift resp import- eller exportförbudet skall vara täckt av uppsåt hos gärningsmannen (se rättsfallet NJA 1985 s. 281; jfr SvJT 1968 rf s. 17).

Det finns inte anledning att ifrågasätta G S uppgift att han tagit för givet att de belopp X AB betalat till A Import Oy och T Ltd och som han betraktade som provisioner till en av X AB anlitad agent inte ingick i underlaget för beräkning av importmoms och därför inte behövde tas med i tulldeklarationema. Åtalet för uppsåtligt brott enligt 1 Q andra stycket varusmugglingslagen kan därför inte bifallas i fråga om dessa belopp.

G 8 har emellertid varit skyldig att genom förfrågan hos tullmyn- digheten eller på annat sätt skaffa sig kunskap om huruvida de aktuella beloppen skulle tas med i tulldeklarationema eller inte. Genom att underlåta detta och till följd härav inte ta upp beloppen i tulldeklara- tionema har han av grov oaktsamhet vilselett tullmyndigheten och därigenom föranlett att importmoms kommit att tas ut med för låga belopp.

På grund av det anförda och då brotten inte är att anse som ringa skall G S i fråga om de till A Import Oy och T Ltd utbetalda beloppen dömas för brott mot 5 Q varusmugglingslagen.

Varusmugglingsbrotten avseende leveranserna den 6 och 31 mars samt den 27 april 1992 har begåtts i en verksamhet som har bedrivits yrkesmässigt. Brotten har vidare avsett gods av betydande myckenhet och värde. G S underlåtenhet att anmäla leveranserna till förtullning eller annan tullklarering har å andra sidan inte medfört någon slutlig skada för staten och inte heller någon ekonomisk vinning för X AB, bortsett från att bolaget under tiden fram till den närmast följande redovisningen av mervärdesskatt har kunnat disponera de medel som annars skulle ha gått till betalning av importmoms. Brotten framstår därför, trots de nyss nämnda försvårande omständigheter som i och för sig föreligger, inte som särskilt kvalificerade och bör därför inte be- dömas som grova utan som varusmugglingsbrott av normalgraden.

G S är 50 år gammal och tidigare ostraffad. Varusmuggling anses normalt vara ett brott av sådan art att fängelse bör följa, om inte särskilda skäl talar för annat. De brott G S har gjort sig skyldig till skiljer sig emellertid från normalfallet genom att det varken har varit fråga om brott mot införsel- eller utförselförbud eller om brott som har föranlett något slutligt undandragande av skatt eller avgift som skulle ha erlagts till staten. Detta gäller även oaktsamhetsbrotten. Brotten har inte heller ett så högt samlat straffvärde att det till följd härav är påkallat att döma till fängelse.

På grund av det anförda och då det inte finns någon särskild anled-

• Sida 330
•  Original

ning att befara att G S kommer att göra sig skyldig till fortsatt brotts- lighet bör påföljden för de brott han har funnits övertygad om be- stämmas till villkorlig dom. Denna bör enligt huvudregeln i 30 kap 8 Q brottsbalken förenas med dagsböter. Antalet dagsböter bör, eftersom det är fråga om upprepade brott, sättas högt. G S dömdes för varusmuggling och brott mot varusmugglingslagen till villkorlig dom och dagsböter etthundratjugo (120) å fyrahundra (400) kr.

Förverkandeyrkandet

Enligt 9 Q varusmugglingslagen gäller som huvudregel att gods som har varit föremål för varusmuggling skall förklaras förverkat. Finns egendomen inte i behåll, skall i stället värdet av denna förklaras för- verkat. Är förverkande uppenbart obilligt, får förverkande helt eller delvis efterges.

Förverkanderegeln är inte tillämplig avseende gods som varit före- mål för brott enligt 5 Q varusmugglingslagen. Yrkandet skall alltså ogillas i vad det avser värdet av leveranserna den 4 och 6 mars 1992.

Det återstår härefter att ta ställning till om värdet av leveranserna den 6 och 31 mars samt den 27 april 1992 bör förklaras helt eller delvis förverkat. Vid den prövningen är följande att beakta. Medan förverkande mera sällan kan anses obilligt i fråga om gods som upp- såtligen har införts i strid mot ett införselförbud, finns anledning att anlägga ett mera nyanserat betraktelsesätt när det är fråga om införsel utan erläggande av skatt eller avgift (jfr SOU 1991:84 s. 324 f.).

I vissa fall av sådan införsel, då något egentligt bedrägligt uppsåt inte har förelegat, kan det som Högsta domstolen har uttalat i rättsfallet NJA 1994 s. 65 framstå som en oproportionerligt sträng åtgärd att — utöver ådömande av straff och i stället för utkrävande av de skatter eller avgifter som borde ha erlagts i samband med införseln — förklara egendomen i fråga förverkad. Motsvarande får uppenbarligen anses gälla även när fråga uppkommer om förverkande av egendomens värde. I detta fall har, som förut anförts, varusmugglingsbrotten inte medfört något slutligt undandragande av skatt. Något egentligt bedräg- ligt uppsåt, dvs uppsåt att X AB skulle göra en vinning på statens bekostnad, har således inte förelegat. Vid sådant förhållande får det anses uppenbart obilligt att vid sidan av den påföljd G S har ådömts förklara värdet av de insmugglade metallerna eller del av detta för— verkat hos X AB.

• Sida 331
•  Original

Yrkandet om företagsbot

För brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet skall enligt 36 kap. 7 Q brottsbalken, på yrkande av allmän åklagare, näringsidkaren åläggas företagsbot, om brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda förpliktelser som är förenade med verksamheten och näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Företagsbot skall dock inte åläggas om detta skulle vara uppenbart oskäligt.

De brott G S har funnits övertygad om har begåtts i utövningen av X AB:s näringsverksamhet. Brotten har inneburit ett grovt åsido- sättande av de särskilda förpliktelser som har varit förenade med bolagets verksamhet som importör och hemtagare av metaller från utlandet. Eftersom brotten har begåtts av G S som vid den tiden var ensam styrelseledamot i X AB, är det tydligt att bolaget inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

Förutsättningar för att ålägga X AB företagsbot föreligger således, om inte detta skulle vara uppenbart oskäligt. Med hänsyn till den bedömning som nyss har gjorts i fråga om förverkandeyrkandet, finner tingsrätten emellertid att det också skulle vara uppenbart oskäligt att vid sidan av den påföljd G S har ådömts ålägga X AB företagsbot. Åklagarens yrkande om företagsbot skall följaktligen ogillas.

18. Egenmäktigt förfarande m.m. Yrkanden

1. Grovt egenmäktigt förfarande eller i andra hand brott mot natur- vårdslagen

H S är ensam styrelseledamot, ensam firmatecknare och ensam ägare till bolaget X AB.

H S har den 25-26 maj 1991 som företrädare för bolaget beordrat, i god tro varande, anställda chaufförer att tippa stora mängder rivningsmassor på Varvsholmen i K. Därigenom har han olovligen rubbat markägarens besittning till området, samt även uppsåtligen eller av oaktsamhet skräpat ned området.

Tippningsmassoma uppgår till 30 - 40 billass. Med hänsyn till gämingens omfattning och att den skett i närings- verksamhet är brottet grovt.

• Sida 332
•  Original

Lagrum: 8 kap. 8 Q brottsbalken (i andra hand) 23 Q och 37 Q 1 st. 7 Naturvårdslagen (1964:822)

Företagsbot

Det yrkas att X AB förpliktas utge företagsbot med 50 000 kr. (i stäm- ningsansökan angavs yrkandet här men uppenbarligen har det grundats på samtliga, brott egen anm.)

X AB bestred yrkandet. H S vitsordade de faktiska omständigheterna. Han bestred ansvar för egenmäktigt förfarande eftersom han inte insåg att han olovligen rubbade fastighetsägarens besittning till området. Han bestred ansvar för brott mot naturvårdslagen eftersom gärningen skett på en plats, till vilken allmänheten inte äger tillträde.

H S uppgav. Eftersom fastighetsägaren hade för avsikt att bebygga Varvsholmen var denne i behov av fyllnadsmassor. Detta var känt bland åkeriema i K. Det var därför vanligt att åkeriema tippade fyll— nadsmassor på Varvsholmen och det var en allmän uppfattning bland åkeriemas ställföreträdare och anställda att detta var tillåtet. Han besökte Varvsholmen efter tippningen. Först då insåg han att rivnings- massoma var olämpliga som fyllnadsmaterial. Han hade tidigare aldrig tippat denna typ av rivningsmassa på Varvsholmen.

2. Urkundsförfalskning (H S och U J) eller i andra hand brukande av falsk urkund (H S)

U I är styrelsesuppleant och anställd i X AB. Bolagets räkenskapsår är lika med kalenderår.

H S och U] har under 1990-1991 gemensamt och i samråd till- verkat elva falska urkunder (kvittenser). Fara i bevishänseende har förelegat. Kvittensema skulle de ha som underlag i bolagets bokföring.

Kvittensema innehåller oriktiga uppgifter och är falskeligen under- tecknade i olika personers namn.

H S har i vart fall åberopat de falska urkundema genom att han infört dessa i bolagets bokföring (det sammanlagda beloppet var ca 100 000 kr).

UJ erkände urkundsförfalskning såvitt avsåg fem kvittenser. Han erkände också att han, såvitt avser ytterligare en urkund, fyllde i kvittensen men inte att han undertecknade den. I övrigt förnekade han urkundsförfalskning.

H S erkände urkundsförfalskning såvitt avser en kvittens. I övrigt

• Sida 333
•  Original

förnekade han att han framställt falsk urkund eller att han falskeligen har ändrat eller utfyllt äkta urkund. Hans S erkände att han har åbe- ropat de falska kvittensema i bokföringen utom vad avsåg en som han påstod var äkta och medgav ansvar för brukande av falsk urkund.

3. Bokföringsbrott eller i andra hand försvårande av skattekontroll

H S är ensam ansvarig för bolagets bokföring. Genom att föra in förfalskade handlingar (elva st.) har bokföringen blivit oriktig. Bok- föringen är oriktigt även i andra avseenden.

— Bolaget drev försäljning av glass från en glasskiosk under sommaren 1990. Bokföringshandlingar rörande detta saknas helt. Som enda redovisade underlag finns två postinbetalningskvitton om 11 415 kr resp. 2 436 kr samt en ”kvittens” om 2 800 kr.

— H S vänners bilreparationer ha kostnadsförts i bolaget (sammanlagt belopp ca. 2 600 kr).

— H S har i bolaget kostnadsfört privat inköp av två TV-apparater samt utgifter för sin båt (sammanlagt ca 13 000 kr).

Summabeloppet på den oriktiga bokföringen uppgår 1990 till minst 92 299 kr och 1991 till minst 37 257 kr.

H S har uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt honom åliggande bokföringsskyldighet avseende åren 1990 och 1991 på ett sådant sätt att rörelsens förlopp eller ekonomiska resultat eller ställning ej i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

I andra hand görs gällande att H S uppsåtligen eller av grov oakt- samhet åsidosatt sin bokföringsskyldighet och därigenom allvarligt försvårat skattemyndigheten kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgifter.

Lagrum: 11 kap. 5 Q brottsbalken och i andra hand 10 Q skattebrotts- lagen

H S vitsordade de faktiska omständigheterna, med undantag för en urkund, men förnekade att han åsidosatt bokföringen på ett sådant sätt att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte kunde i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Han medgav ansvar för försvårande av skattekontroll.

H S anförde. De förfalskade handlingarna som användes i bok- föringen var felaktiga genom att fel betalningsmottagare angavs. De

• Sida 334
•  Original

belopp som angavs i urkundema är riktiga och de har således betalats ut av bolaget.

Tingsrättens bedömning 1. Tippningen

Det är visat att H S besökte det hus som skulle rivas och från vilket de rivningsmassor kom som sedermera tippades på Varvsholmen. Det förefaller i hög grad osannolikt att H S, som har en mångårig erfaren- het av arbeten inom byggbranschen, inte redan vid detta tillfälle för- stod att de rivningsmassor som skulle erhållas vid rivningen var olämpliga som fyllnadsmaterial och att det därför inte var tillåtet att tippa dessa på Varvsholmen. Det är vidare genom H S egna uppgifter visat att hans avsikt från början var att rivningsmassoma skulle trans- porteras till en så kallad byggtipp som tog emot rivningsmassor för tio kronor kubikmetem samt att rivningsarbetet sedermera kom att utföras under en helg, när byggtippen var stängd, vilket gjorde att bolaget inte kunde tippa rivningsmassoma på något annat område än Varvsholmen. Med hänsyn till dessa omständigheter finner tingsrätten att Hans S insåg att det inte var tillåtet att tippa rivningsmassoma på Varvs- holmen. Han skall därför dömas för egenmäktigt förfarande.

Beträffande frågan om brottet skall bedömas som grovt gör tings- rätten följande bedömning. Genom fotografier av Varvsholmen som har förevisats inför rätten och genom H S och J L berättelser är det utrett att stora mängder fyllnadsmaterial hade tippats på Varvsholmen vid den tidpunkt då bolaget genomförde tippningen samt att området, även efter det att bolagets rivningsmassor så småningom transportera- des bort av bolaget, uppvisade stora likheter med en soptipp. Tings— rätten finner därför att brottet inte skall bedömas som grovt även om det var stora mängder rivningsmassor som olovligen tippades på detta område.

2. Urkunderna

Genom U J erkännande och övrig utredning är det styrkt att han har gjort sig skyldig till urkundsförfalskning beträffande fem kvittenser. Genom H S och U J:s berättelser, vilka vinner stöd av K A:s vitt- nesmål, är det styrkt att ytterligare en kvittens upprättades av U J och undertecknades av K A. Tingsrätten finner att U J och K A har förfarit

• Sida 335
•  Original

på ett sådant sätt att det är styrkt att de gemensamt och i samråd har tillverkat den falska urkunden. U J skall således även såvitt avser denna urkund dömas för urkundsförfalskning.

Genom H S och U J berättelser är följande visat. Det är H S som har det dominerande inflytandet över bolaget. Både han och U J var införstådda med att de var tvungna att framställa falska urkunder för att dölja vissa brister i bokföringen. Vid vissa tillfällen har de av U J framställda urkundema tillkommit efter direkt uppmaning från H S. Vid andra tillfällen har det berott på en ren tillfällighet att det varit U J och inte H S som framställt de falska urkundema.

Tingsrätten finner att det genom H S och U J:s uppgifter är styrkt att de har handlat på ett sådant sätt att de gemensamt och i samråd har framställt de urkunder som U J undertecknade eller som han på annat sätt framställde. H S skall vidare genom sitt erkännande, som vinner stöd av övrig utredning, dömas för urkundsförfalskning såvitt avser en urkund till. H S skall därför dömas för urkundsförfalskning beträffande sju kvittenser och i övrigt för brukande av falsk urkund.

3. Bokföringen

H S uppgifter vinner visst stöd av utredningen och skall läggas till grund för tingsrättens bedömning. Utgångspunkten är alltså att de förfalskade handlingarna var felaktiga genom att fel betalnings- mottagare angavs men beloppen i kvittensema är riktiga och har be- talats ut av bolaget.

Enligt 5 Q 1976 års bokföringslag skall bokföringen för varje affärs- händelse grundas på handling som härrör från affärshändelsen eller särskilt upprättas med uppgifter om denna. Sådan verifikation skall på varaktigt sätt innehålla uppgifter om när den upprättats, när affärs- händelsen inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller, vilken motpart den berör samt, i förekommande fall, vilka handlingar som legat till grund för affärshändelsen och var originalhandlingen förvaras. Genom straffbestämmelsen för bokföringsbrott sanktioneras bok- föringslagens regler. För att någon skall kunna dömas till ansvar för bokföringsbrott krävs, förutom att bokföringsskyldigheten har åsido- satts, även att ställningen och rörelsens gång i följd därav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. I förarbetena till den straffbestämmelse som överfördes från strafflagen till brottsbalken utan ändring av gämingsbeskrivningen anges det att i fråga om kravet på att ställningen och rörelsens gång inte kunde i huvudsak bedömas, att det för straffbarhet förutsattes att felet var sådant att vid granskning av

• Sida 336
•  Original

böckerna rätta sammanhanget lätt undandrog sig uppmärksamheten, att straffbarhet förelåg om sanningen väl kunde utrönas av böckerna men först efter mödosam forskning samt att ansvar inte skulle inträda för obetydliga oriktigheter i bokföringen (straffrättskommitténs förslag till lagstiftning om förmögenhetsbrott, SOU 1940:20 s. 231). Enligt rättspraxis — jfr NJA 1986 s. 779— får förarbetena till bestämmelsen alltjämt anses ha aktualitet. Av utredningen i målet framgår att H S som verifikationer i bokföringen har använt falska urkunder. Verifika- tionema har varit bristfälliga på så sätt att uppgifterna om till vem utbetalningarna har gjorts var felaktiga. Vissa verifikationer innehåller också felaktiga uppgifter om vad utbetalningarna avsåg. Härav följer att bokföringen var ofullständig. Den försummelse som H S har gjort sig skyldig till, i anledning av att de förfalskade handlingarna har använts i bokföringen, har dock inte varit av sådan art och omfattning att det kan anses att ställningen och rörelsens gång i bolaget i följd därav inte kunnat i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen (jfr NJA 1986 s. 779). Under den med åtalet avsedda tiden var bolagets årsomsättning cirka sju miljoner kr och ungefär 400 verifikationer i månaden upprättades i anledning av bolagets in- och utbetalningar. Mot bakgrund av detta är de felaktigheter i bokföringen som åklagaren har lagt H S till last av en så liten omfattning att det inte heller med hänsyn till dessa brister kan anses att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning till följd härav inte kunnat i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen. Åtalet för bokföringsbrott skall därför ogillas.

Genom H S erkännande och övrig utredning är det styrkt att han gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll.

Påföljdsfrågan

H S och U J förekommer under vardera ett avsnitt i kriminalregistret. H S dömdes för grov oredlighet mot borgenärer och osann försäkran till fängelse ett år och sex månader. U J dömdes för rattfylleri till fängelse en månad.

Med hänsyn till den långa tid som har förflutit sedan de dömdes för den tidigare brottsligheten, skall denna brottslighet inte beaktas vid valet av påföljd.

Varken brottslighetens straffvärde eller art gör att påföljden måste bestämmas till fängelse. H S och U J lever under ordnade för- hållanden. Det saknas särskild anledning att befara att de kommer att göra sig skyldiga till fortsatt brottslighet. De bör därför dömas till

• Sida 337
•  Original

villkorlig dom och dagsböter. H S dömdes till villkorlig dom och etthundratjugo dagsböter om vardera trehundra kr. UJ dömdes till villkorlig dom och femtio dagsböter om vardera etthundratrettio kr.

Företagsbot

X AB har bestritt yrkandet att bolaget skall förpliktas utge företagsbot. Enligt 36 kap. 7 Q brottsbalken skall för brott som har begåtts i ut- övningen av näringsverksamhet, på yrkande av allmän åklagare, näringsidkaren åläggas företagsbot, om brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag och näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brotts- ligheten.

Under förarbetena till lagrummen om företagsbot berörde lagrådet det i lagtexten uppställda rekvisitet att brottsligheten skall ha inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten. Lagrådet anförde att det är givet att sådana allmänt hållna formuleringar kan föranleda vissa gränsdragningsproblem samt att ett grovt åsidosättande när det gäller en överträdelse av någon be- stämmelse i en näringsrättslig författning rimligen förutsätter att brotts- ligheten — vid en jämförelse med de föreskrifter i övrigt som gäller enligt författningen — framstår som klandervärd i betydande grad. Lagrådet ansåg att rekvisitet grovt åsidosättande enligt vanligt juridiskt språkbruk inte kan ges den innebörden, att däri skulle inrymmas varje brottslighet som inte kan betecknas som lindrig eller ringa. Enbart det förhållandet att fängelse ingår i straffskalan för det aktuella brottet kan inte heller tas till intäkt för en allmän slutsats att brottsligheten innebär ett grovt åsidosättande av någon särskild skyldighet enligt författ- ningen. I anledning av lagrådets yttrande anförde departementschefen att det är den samlade bilden av brottslighetens art och omfattning som bör vara avgörande för om den skall anses innefatta ett grovt åsido- sättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksam- heten eller anses vara av allvarligt slag. Enstaka brott som i det sär- skilda fallet rubriceras som ringa uppfyller normalt inte dessa krav vare sig det är fråga om brottsbalksbrott eller brott som är hänförliga till specialstraffrätten. Enbart den omständigheten att fängelse ingår i straffskalan för det aktuella brottet kan inte tas till intäkt för att brotts- ligheten skulle ha inneburit ett så grovt åsidosättande av närings- idkarens skyldigheter att företagsbot skall utdömas. Däremot bör företagsbot kunna åläggas när det är fråga om omfattande brottslighet

• Sida 338
•  Original

som kanske har bedrivits på ett systematiskt sätt, även om varje en- skild överträdelse i sig inte framstår som särskilt allvarlig.

De brott som H S och U J har gjort sig skyldiga till har begåtts i utövning av näringsverksamhet. En ytterligare förutsättning för att bolaget skall kunna åläggas företagsbot är att brottsligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars varit av allvarlig art. Den olovliga tippningen som har bedömts som egenmäktigt förfarande genomfördes vid endast ett tillfälle. De övriga gämingama begicks visserligen under flera år och vid flera tillfällen men brottsligheten kan inte, med hänsyn till vad som är utrett om det totala antalet verifikationer som bolaget utfärdade under denna tid och till bolagets omsättning, anses vara omfattande och brottsligheten kan inte heller anses ha bedrivits på ett systematiskt sätt. Med hänsyn till detta och med beaktande av vad som har angivits i förarbetena, finner tingsrätten vid en samlad bedömning att brottsligheten inte har inneburit ett grovt åsidosättande av de sär- skilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller att den är av allvarligt slag. Yrkandet om företagsbot skall därför lämnas utan bi— fall.

19. Tjänstebostad Yrkanden

Banken har i sådan kontrolluppgift som avses i 37 Q 1 mom taxerings- lagen underlåtit att uppge J P:s bostadsförmån för åren 1978—1987. Banken har också underlåtit att redovisa och betala arbetsgivaravgift som skulle utgått med mellan 30 och 40 procent.

Genom vad som förekommit har företrädare och tjänstemän hos banken dels möjliggjort JP:s gärning dels åsidosatt bestämmelser i kommunalskattelagen, skattebrottslagen och taxeringslagen som direkt eller indirekt är straffsanktionerade. Följande lagrum kan här anges: 32 Q 1 mom och 42 Q kommunalskattelagen, 2 Q skattebrottslagen och 37 Q 1 mom taxeringslagen. De brott och åsidosättanden som skett har begåtts i utövande av bankens näringsverksamhet och innefattat, bl.a. genom att oriktig kontrolluppgift avlämnats, medverkan till J P:s skattebedrägeri antingen av grov oaktsamhet eller uppsåtligen. Brotts- ligheten har inneburit dels ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten (här avses skyldig- heten för arbetsgivare att följa skattebestämmmelsema) dels varit av allvarligt slag, enär skattemyndighets möjlighet att kontrollera J P:s deklarationer försvårats genom att felaktiga kontrolluppgifter ingivits.

• Sida 339
•  Original

Banken har slutligen låtit de bostadsförmåner som verkställande direktörer i banken erhållit särbehandlas och inte använt sig av ban- kens i och för sig väl uppbyggda organisation, vilket i innebär att banken inte kan anses ha gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

Det yrkas därför att banken åläggs företagsbot. Banken bestred yrkandet om företagsbot på den grunden att den inte medverkat i skattebrott. Bland villkoren för J P:s anställning ingick tjänstebostad: Banken har riktigt redovisat sociala avgifter. Av förbiseende har i kontrolluppgifter markering av tjänstebostad inte skett.

Tingsrättens bedömning

Bland förutsättningama för företagsbot anges att brott har begåtts i utövningen av näringsverksamhet och att brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag. De brott som åklagaren i sådant hänseende hävdar är, som tingsrätten uppfattar saken, medverkan till (grovt) skattebedrägeri begånget av J P, eller, i andra hand, medverkan till vårdslös skatteuppgift. Kvalificeringen av sådan medverkan är inte beroende av om J P själv har handlat upp— såtligen eller av grov vårdslöshet.

Brott kan endast begås av fysiska personer. I förarbetena till lag- stiftningen (prop. 1985/86:23 s. 62 f.) uttalade föredragande statsrådet att det inte uppställdes något krav på att gärningsmannen identifierades men att det måste stå klart att brott har blivit begånget. Därvid måste, som det också framhölls, samtliga objektiva och subjektiva rekvisit i ett straffstadgande vara uppfyllda. Tingsrätten vill för egen del tillägga att anledning saknas att efterge sedvanliga höga krav på bevisningen i brottmål.

Yrkandet om företagsbot riktar sig mot en juridisk person. I målet har vittnesförhör hållits med flera höga tjänstemän i banken, däribland J P:s närmaste medhjälpare i hans eget deklarationsarbete. Åklagaren har förklarat att flertalet av dessa inte avses med hans påstående om medverkan till skattebrott. Två av vittnena har med anledning av åklagarens uttalanden erinrats om vittnes rätt att vägra yttra sig om omständighet som skulle avslöja att han har förövat brottslig handling. Ingen av dem har nyttjat denna möjlighet. Den ene

• Sida 340
•  Original

hade dessutom lämnat banken flera år innan lagstiftningen om före- tagsbot trädde i kraft. I övrigt har inte gjorts påståenden om vems gärningar som åklagaren avser.

Påståendet om medverkan till skattebrott har inte tillräcklig preci- sion för att kunna medföra bifall till åklagarens yrkande. Åklagaren har särskilt berört bankens skyldighet som arbetsgivare att lämna vissa uppgifter till myndighet. Ofullkomligheter i det hänseendet avseende enstaka arbetstagare uppfyller inte ens det krav på brottslighet som avses med reglerna om företagsbot.

Åklagarens talan om företagsbot ogillas

20. Brott mot låneförbudet

Yrkanden

För medhjälp till grov oredlighet mot borgenär vilket brott har begåtts i S näringsverksamhet yrkar att S AB åläggs företagsbot om 1,5 miljo- ner kr.

Det görs gällande att brottsligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med finansie- ringsverksamheten och att företagets ledning inte gjort vad som skä- ligen kunnat krävas för att förebygga brottslighet.

Det yrkas att Nbanken åläggs företagsbot för de två brott som banken medverkat till i utövning av näringsverksamhet nämligen medhjälp till grov oredlighet mot borgenärer vilka brott riktat sig mot två skilda subjekt med tre miljoner kr. Det görs gällande att brotts- ligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenad med bankverksamhet samt att brottsligheten varit av allvarligt slag. Inte heller har banken gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

Det yrkas att Sbanken åläggs företagsbot för de två brott som banken medverkat till i utövning av näringsverksamhet nämligen medhjälp till grov oredlighet mot borgenärer vilka brott riktat sig mot två skilda subjekt med tre miljoner kr. Det görs gällande att brotts- ligheten inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenad med bankverksamhet samt att brottsligheten varit av allvarligt slag. Inte heller har banken gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.

S AB bestred yrkandet i första hand på den grund att G G inte gjort sig skyldig till brott. Om G G övertygas om ansvar för någon av de gärningar som angetts i stämningsansökan har gärningen inte begåtts i utövningen av bolagets näringsverksamhet. Ej heller har brottsligheten

• Sida 341
•  Original

inneburit något allvarligt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med S AB:s verksamhet eller annars varit av allvarligt slag.

Nbanken bestred yrkandet och utvecklade sitt bestridande på bl.a. följande sätt. G L har inte gjort sig skyldig till brott. Förutsättningar att ålägga företagsbot föreligger därför inte. När det gäller företagsbot görs gällande att sanktionen inte kan komma i fråga vid med- verkansansvar, i vart fall bör jämkning göras. Medverkan till ett brott mot låneförbudsreglema i aktiebolagslagen utgör över huvud taget inte en sådan allvarlig brottslighet att företagsbot kan komma ifråga. I vart fall har vid handläggningen av kreditärendena inte gällande instruk- tioner följts. Banken har gjort vad som skäligen erfordras för att mot- verka den eventuella brottsligheten.

SBanken bestred yrkandena och anförde bl.a. följande. G Li har inte gjort sig skyldig till brott. Förutsättningar att ålägga företagsbot föreligger därför inte. SBanken har i vart fall gjort vad som kan krävas för att förebygga eventuell brottslighet i bankens verksamhet.

Tingsrättens bedömning

G G har övertygats om ansvar för medhjälp till brott mot låneförbudet i aktiebolagslagen och dömts till ett bötesstraff. Det är uppenbart att G G:s brott ägt rum i utövningen av S AB:s näringsverksamhet. För att ett brott skall kunna ge upphov till företagsbot måste det vara fråga om ett grovt åsidosättande av de skyldigheter som åvilarvnäringsidkaren. För brott som hänför sig till specialstraffrätten och där fängelse ingår i straffskalan bör normalt företagsbot åläggas om förutsättningama i övrigt är uppfyllda. Enbart den omständigheten att fängelse ingår i straffskalan kan dock inte tas till intäkt för att brottsligheten skulle ha inneburit ett så grovt åsidosättande av näringsidkarens skyldighet att företagsbot skall ådömas. Visserligen kan G G:s brott synas vara av allvarligt slag med hänsyn till bl.a. storleken av den säkerhet som ställts för S AB:s län, men å andra sidan kan sägas att det är frågan om en enstaka händelse och om endast medverkan till själva gäming- en.

Det är utrett att S AB inte tagit ut annat än sedvanlig provision och ränta för lånet ifråga. Det är också utrett att S AB:s verksamhet om- fattat utlåning till näringsidkare och att en stor del av låntagarna varit småföretagare. G G har själv uppgivit att han var väl förtrogen med aktiebolagslagens regler om bl.a. låneförbud och att han i sin verksam-

• Sida 342
•  Original

het kommit i kontakt med dessa regler.

Tingsrätten finner vid en samlad bedömning av omständigheterna att G G:s brott oaktat det endast varit fråga om medverkan till gär- ningen ändå inneburit ett sådant grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som varit förenade med S AB:s verksamhet att företagsbot borde åläggas. Men med hänsyn till att G G, som ende ställföreträdare för S AB:s, ådömts ett förhållandevis kraftigt bötesstraff finner tings- rätten skäl att helt efterge företagsboten. Åklagarens talan lämnas därför utan bifall.

G L har övertygats om ansvar för medhjälp till brott mot låne— förbudet i aktiebolagslagen och dömts till ett kraftigt bötesstraff.

G L brott i sig får anses vara av så allvarligt slag att företagsbot borde komma ifråga. Ö (L:s chef) har dock under sitt vittnesförhör uppgivit att han hösten 1986, när han fick höra talas om att det var en vinstbolagsaffär på gång, sagt till G L och H att de skulle se till att allt gick rätt till med tanke på reglerna i aktiebolagslagen om utdelnings- och låneförbud. Det är också utrett bl.a. genom vittnesförhöret med Ö att G L beviljat lånen till P utan att vara behörig därtill. Någon utred- ning om huruvida den tjänsteman eller de tjänstemän som utanordnat lånebeloppen också brutit mot interna regler har inte förebragts i målet.

Med hänsyn till ovan nämnda omständigheter och till vad som i övrigt framkommit bl.a. att banken ändå haft utbildning och informa- tion i frågor av aktuellt slag bör Nbanken gå fri från ansvar. Nbanken får således anses ha gjort vad som skäligen har kunnat krävas för att förhindra gämingama ifråga. Förutsättningar att ålägga företagsbot föreligger därför inte.

Med hänsyn till att åtalet mot G Li i sin helhet ogillats föreligger inte förutsättningar för företagsbot beträffande SBanken.

Målet gick upp till hovrätten.

Yrkanden i hovrätten

Vid tingsrätten yrkade åklagaren att företagsbot skulle åläggas S Finansieringstjänst Aktiebolag (S) med 1,5 miljon kr, Nbanken med tre miljoner kr och SBanken med tre miljoner kr.

Genom den överklagade domen ogillades åklagarens talan om företagsbot.

• Sida 343
•  Original

Åklagaren yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan om företagsbot mot S AB, Nbanken och SBanken. Han tillade att talan mot Nbanken och SBanken grundade sig även på de alternativa yrkan- den mot G L och G Li han framställt i hovrättten. Vidare tillade han följande beträffande talan mot Sbanken. ”I vart fall har hos banken en felhantering skett som inneburit att enskild banktjänsteman åsidosatt bankens egna regler, vilket lett till att — i vart fall objektivt sett — ett brott skett som möjliggjort respektive skalbolagsaffär.”

S AB, Nbanken och SBanken bestred ändring.

S AB åberopade samma grunder som antecknats i tingsrättens dom, dock att bolaget inte påstod att gärningen inte begåtts i utövningen av bolagets näringsverksamhet. S AB gjorde följande tillägg. Det är fråga om en enstaka händelse. S AB har inte erhållit något annat utbyte för sin medverkan än sedvanlig ränta och provision. Det har från G G sida varit fråga om endast ringa medhjälp. S AB har gjort vad som skäligen kan krävas av bolaget för att förebygga brottsligheten. Hänsyn skall tas till att det är ett företag med begränsad verksamhet och med endast en anställd företrädare, G G. Denne är väl informerad om reglerna om låneförbud. Någon möjlighet att utföra kontroller eller lämna föreskrifter har inte funnits. Vinsten från lånetransaktionen har varit så liten att företagsbot varken kan eller bör påföras. Under alla förhållanden måste företagsbot efterges dels av de skäl tingsrätten anfört, dels därför att om G G fälls han förmodligen kommer att åläggas ganska kraftiga böter, dels ock på grund av att skadeståndsan- språk kan komma att riktas mot S AB från konkursförvaltaren.

Nbanken åberopade följande till stöd för sin talan. G L har inte gjort sig skyldig till något brott. Det brott varom skulle kunna vara fråga är inte sådant typiskt sett att företagsbot kan komma i fråga. Även om företagsbot kan utdömas vid ett sådant brott så har det i det enskilda fallet inte varit sådan brottslighet att företagsbot skall ut- dömas. Det bestrids att banken brustit i något hänseende såvitt avser kontroll och instruktion med avseende på den brottslighet som läggs G L till last. Banken har gjort vad som skäligen kan erfordras för att motverka sådan brottslighet. Banken har organiserat sin verksamhet med utbildning på sådant sätt att den här aktuella brottsligheten inte skall få uppkomma.

SBanken åberopade till stöd för sin talan samma grunder som antecknats i tingsrättens dom med följande tillägg. Även om G Li skulle ha gjort sig skyldig till brott skall banken inte åläggas någon företagsbot med hänsyn till G Li utbildning och yrkesverksamma

• Sida 344
•  Original

bakgrund och hans placering på banken på Företagstjänst och organisa— tionen på den avdelningen.

Hovrättens bedömning

I 36 kap. 7 Q brottsbalken — som trädde i kraft den 1 juli 1986 — finns de grundläggande bestämmelserna om företagsbotens tillämpningsom- råde.

I förarbetena till bestämmelserna anförde departementschefen bland annat följande. Företagsbot kan aktualiseras bara om det har begåtts ett brott i verksamheten. Samtliga objektiva och subjektiva rekvisit i ett straffstadgande måste alltså vara uppfyllda. Det kan vara både brotts- balksbrott och brott mot specialstraffrätten, men brottet måste vara begånget i utövningen av näringsverksamhet. Det uppställs inte något krav på att gärningsmannen åtalas för brottet eller ens identifieras, men det måste stå klart att ett brott har blivit begånget.

Med hänsyn till utgången i hovrätten i ansvarsdelen för G G skall även åklagarens talan mot S AB ogillas.

Med hänsyn till utgången i hovrätten i ansvarsdelen för G L skall även åklagarens talan mot Nbanken ogillas.

Med hänsyn till utgången i hovrätten i ansvarsdelen för G Li och då det inte är visat att det i Sbankens verksamhet begåtts något annat brott som kunde föranleda företagsbot för SBanken skall även åklaga— rens talan mot Sbanken ogillas.

• Sida 345
•  Original

4. Åklagarenkäten

• Sida 346
•  Original

• Sida 347
•  Original

5. Olika sanktionsavgifter

• Sida 362
•  Original

• Sida 363
•  Original

Olika sanktionsavgifter

I denna bilaga redovisar vi de sanktionsavgifter som vi anser inte bör påverkas av vårt förslag.

Straffavgift för advokater enligt rättegångsbalken (1942z740 A)

I 8 kap. finns bestämmelser om advokater. En advokat, som i sin verk- samhet uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande, får i stället varning tilldelas honom.

Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller erinran meddelas honom. År omständigheterna synnerligen för- svårande, får han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtontusen kronor.

Frågor om uteslutning, varning, straffavgift eller erinran prövas av samfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i samfundets stadgar, av något annat organ.

Lagen (1972:435) om överlastavgift

Enligt lagen (1972:435) om överlastavgift kan ägaren av ett motor- drivet fordon påföras överlastavgifr. För släpvagn är det ägaren av det fordon som släpvagnen dras av som påförs avgiften. Om det är fråga om ett motordrivet fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare. I andra fall då ett fordon innehas med nyttjanderätt, anses innehavaren som ägare, om han har befogenhet att bestämma om förare eller anlitar annan förare än ägaren har utsett. Brukar någon annans fordon utan lov, påförs brukaren överlastavgiften.

Avgiften påförs genom beslut av länsstyrelsen. Överlastavgift får nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter föreligger. Detta får ske såväl i samband med prövning av ärendet om påföring av överlastavgift som efter särskild ansökan hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut kan överklagas hos allmän förvaltningsdom- stol. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd.

• Sida 364
•  Original

Varselavgift enligt lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder

Enligt lagen skall arbetsgivaren i vissa situationer lämna varsel om driftsinskränkning. En arbetsgivare, som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att varsla om driftsinskränkning enligt vad som föreskrivs i lagen, kan åläggas att utge en särskild varselavgift till staten. Sådan avgift kan också åläggas om arbetsgivaren underlåter viss underrättelseskyldighet enligt lagen. Varselavgiften fastställs för varje påbörjad vecka som varsel försummats samt bestämmes till lägst 100 och högst 500 kronor för varje arbetstagare som beröres av drifts- inskränkningen.

Om särskilda skäl föreligger kan varselavgift bestämmas till lägre belopp än nu sagts. Fullständig befrielse från sådan avgift kan också äga rum.

Varselavgift ålägges av allmän domstol på talan av arbetsmarknads- styrelsen. Sådan talan skall väckas inom ett år efter driftsinskränk- ningen. Försummas det, är talan förlorad.

Avgiften konkurrerar inte med straffbestämmelsema i lagen. Straffbestämmelsema innebär att den som i varsel eller i under- rättelse eller i uppgift enligt lagen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, vilken ej saknar betydelse, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Vidare kan en arbetsgivare, som ej iakttager förordnande att arbetsgivaren inte får anställa andra arbetstagare än dem som den offentliga arbetsförmedlingen har anvisat eller godtagit, dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal för nu an- givna brott får väckas endast efter medgivande av arbetsmarknads- styrelsen.

Särskild avgift enligt aktiebolagslagen (1975:1385)

Enligt aktiebolagslagen (1975:1385) 13 kap. 6 a Q skall ett aktiebolag förpliktas att betala en särskild avgift för kostnaderna i ett likvidations- ärende, om registreringsmyndigheten självmant har meddelat bolaget ett likvidationsföreläggande enligt 5 aQ på den grunden att bolaget inte har anmält behörig styrelse, verkställande direktör eller revisor för registrering.

Avgiften skall efterges, om underlåtenheten att anmäla framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som bolaget inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det framstår som uppen— bart oskäligt att ta ut den. Enligt 19 a Q aktiebolagsförordning (1975: 1387) uppgår avgiften till 2 700 kronor.

• Sida 365
•  Original

Särskild avgift enligt trafikskadelagen (1975:1410)

Om föreskriven trafikförsäkring saknas för motordrivet fordon som är registrerat i bilregistret och ej är avställt, har trafikförsäkringsföre- ningen rätt till gottgörelse (trafikförsäkringsavgift) av den försäkrings- pliktige för den tid denne har underlåtit att fullgöra sin försäk- ringsplikt.

Trafikförsäkringsavgift bestäms på grundval av de årspremier för trafikförsäkring som har tillämpats här i landet under den tid trafik- försäkring har saknats. Avgiften får med tio procent överstiga högsta försäkringspremie för fordon av samma beskaffenhet och med samma användningssätt och geografiska anknytning som det oförsäkrade fordonet. Förhöjning av premie på grund av omständigheter som ger anledning till antagande att fordonet med hänsyn till innehavarens person utgör särskild risk i trafiken får dock beaktas endast om sådana omständigheter föreligger i det särskilda fallet.

Domstol kan sätta ned trafikförsäkringsavgift, om särskilda skäl föreligger.

Den försäkringspliktige kan föreläggas vid vite att fullgöra sin försäkringsplikt.

Vidare finns en straffbestämmelse som innebär att den försäk- ringspliktige döms till penningböter om motordrivet fordon som inte är registrerat i bilregistret eller som är avställt brukas i trafik här i landet, av den försäkringspliktige eller av annan med dennes tillstånd. Här finns också en bestämmelse om antalsräkning som innebär att om den försäkringspliktige under tid då han står under åtal för förseelse fort- sätter att begå sådan förseelse, skall vad han har gjort sig skyldig till före varje åtal anses som särskilt brott.

Parkeringsavgift enligt lagen (1976:206) om felparkering

I lagen om felparkering finns föreskrifter om att man är skyldig att erlägga avgift (felparkeringsavgift) vid överträdelser av föreskrifter som rör parkering eller stannande av vissa fordon, om överträdelsen inte är belagd med straff. Bevisbördan för att de objektiva förutsätt- ningama för parkeringsavgift är uppfyllda ligger på det allmänna men beviskraven anses i praktiken uppfyllda redan genom att anmärkningen har utfärdats. I subjektivt hänseende är ansvaret strikt.

Det är fordonets ägare som ansvarar för att felparkeringsavgiften betalas, dvs. även juridiska personer kan påföras avgift. Ägaren an- svarar dock inte om omständigheterna gör det sannolikt att fordonet

• Sida 366
•  Original

frånhänts honom genom brott. Med ”fordonets ägare” avses i princip den som när överträdelsen skedde var antecknad som fordonets ägare i vissa angivna register eller, i fråga om fordon som brukas med stöd av licens, den som vid samma tid innehade licensen.

Parkeringsanmärkning får meddelas av en polisman eller av en sådan parkeringsvakt som avses i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning.

En polisman kan under vissa omständigheter låta bli att meddela en parkeringsanmärkning. Även en parkeringsvakt får låta bli att meddela en parkeringsanmärkning, om överträdelsen med hänsyn till omständig- heterna framstår som obetydlig.

En parkeringsanmärkning kan överprövas av polismyndigheten i det polisdistrikt där parkeringsanmärkningen meddelades, om ägaren skrift- ligen inom sex månader anmäler att han bestrider betalningsansvar. Ägaren kan överklaga ett avslag från polisen till den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. I hovrätten krävs prövnings- tillstånd.

Enligt förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift är det kommunen som faställer felparkeringsavgiftens belopp. Avgiftens belopp får dock fastställas till lägst sjuttiofem och högst sjuhundra kronor. Om en felparkeringsavgift inte betalas inom föreskriven tid höjs avgiften med etthundrafemtio kronor.

Parkeringsavgiften har av domstolarna ansetts falla under artikel 6 i Europakonventionen och avse en persons civila rättigheter och skyldig- heter, vilket bl.a. har till följd att man har rätt till muntlig förhandling i tingsrätt. Det har dock inte ansetts vara fråga om anklagelse för brott. En ganska speciell sak är att de allmänna grunder för ansvarsfrihet som anges i 24 kap. brottsbalken anses analogiskt tillämpliga. Det är bestämmelsen om nöd som i det här sammanhanget ger utrymme för en slags intresseavvägning mellan enskilda och allmänna intressen.

Avgift enligt lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle

I lagen finns en sanktionsliknande avgift. För att motverka utsläpp i luften av svavelföreningar får regeringen, eller en förvaltningsmyn- dighet eller kommun som regeringen överlåtit sådan rätt till, meddela föreskrifter som gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import i fråga om bränsle som innehåller svavel. Föreskrifterna skall vara påkallade från miljöskyddssynpunkt eller annan allmän synpunkt.

Har regeringen eller förvaltningsmyndighet medgivit undantag från en sådan föreskrift som meddelats om den högsta mängd svavelföre-

• Sida 367
•  Original

ningar som får släppas ut i luften, får en särskild avgift tas ut. Avgifts- beloppen fastställes av regeringen eller den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer. Det är alltså fråga om att betala för att göra tillåtna överutsläpp.

En tillsynsmyndighet skall övervaka att lagen följs. Myndigheten har bl.a. rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen och får meddela de förelägganden som behövs för att lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Sådana förelägganden får förenas med vite.

Det finns också straffbestämmelser. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import i fråga om bränsle som innehåller svavel döms till böter eller fängelse i högst ett år, om inte gärningen är ringa. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att lämna uppgift eller lämnar oriktig uppgift döms till böter. Man dömer inte till ansvar enligt förevarande lag, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

I lagen (1960:418) om straff för varusmuggling finns straffbestäm- melser som kan tillämpas för import av bränsle i strid mot föreskrift som har meddelats med stöd den här lagen och försök till sådan in- försel.

Tilläggsavgift enligt lagen (1977 :67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik

I lagen finns bestämmelser om en tilläggsavgift som kan åläggas resande som inte kan förete giltig biljett. Tilläggsavgift tas ut utöver avgiften för en biljett som en slags bestraffning. Avgiften måste därför hänföras till kategorin sanktionsavgifter.

En tilläggsavgift får inte tas ut om avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet.

Särskild avgift enligt ranoneringslagen (1978:268)

Om det har införts reglering i fråga om energi, får en förbrukare åläggas att till staten utge särskild avgift (överförbrukningsavgift), om han har förbrukat mer ledningsbunden energi än som har tillkommit honom enligt regleringen eller misshushållat med energi, som har tilldelats honom, och myndighet till följd därav nödgats tilldela honom

• Sida 368
•  Original

ytterligare energi.

Avgiften utgår för överförbrukningen utöver det belopp som skall erläggas såsom vederlag för energin. Den får bestämmas till högst fem eller, om särskilda skäl föreligger, högst tio gånger ersättningen för energin. Det är alltså en sanktionsavgift.

Enligt regeringens bestämmande ålägges avgiften av länsstyrelse, kristidsnämnd eller annan myndighet.

Om den som ålagts en överförbrukningsavgift inte kunnat i väsent- lig mån påverka förbrukningen eller föreligger eljest särskilda skäl, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer befria honom från avgiften. Den som har ålagts överförbrukningsavgift får inte också dömas till straff för överförbrukningen.

Kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering

En markägare eller den som på grund av avtal har rätt att upplåta ett område för parkering eller att förbjuda parkering inom området som upplåter ett område för parkering eller förbjuder parkering inom om- rådet får under de förutsättningar som anges här ta ut en avgift (kon- trollavgift) om ett fordon parkerats inom området i strid mot förbud eller villkor som han har beslutat (olovlig parkering). Fordonets förare och ägare ansvarar solidariskt för att kontrollavgiften betalas. Ägaren ansvarar dock inte om omständigheterna gör det sannolikt att fordonet har frånhänts honom genom brott.

Kontrollavgift får tas ut endast om parkeringsförbudet eller parke- ringsvillkoren tydligt har getts tillkänna genom skyltning på platsen. Skyltningen skall utföras med vägmärken. Avgiften får inte överstiga den felparkeringsavgift som fastställts inom kommunen enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Om det med hänsyn till omstän- digheterna i samband med den olovliga parkeringen skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut kontrollavgift, får avgiften inte tas ut.

Lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja

I lagen finns bestämmelser om lagringsavgift. Den som inte håller fastställt beredskapslager skall till staten erlägga en särskild avgift (lagringsavgift). Vid en sådan försummelse tas lagringsavgift ut med fullt belopp. Om någon utan medgivande uppdrar åt någon annan att

• Sida 369
•  Original

ombesörja lagring eller om lagrade varor förvaras i strid mot före- skrifter tas avgift ut med en tredjedel av fullt belopp.

Det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som bestämmer den lagringsavgift som skall utgå för kalendermånad. Beloppet skall motsvara en beräknad kapitalkostnad för varan under en månad med ett tillägg av 60 procent.

Om det föreligger synnerliga skäl, får avgiften sättas ned eller efterges. Det är tillsynsmyndigheten (NUTEK) som prövar frågor om lagringsavgift.

Det finns vidare bestämmelser om vite. Bl.a. kan en lagringsskyldig som underlåter att hålla beredskapslager av den omfattning eller på det sätt som åligger honom vid vite föreläggas att fullgöra sina åligganden.

Straffbestämmelsema i lagen omfattar inte samma förseelser som bestämmelserna om avgift avser. Till ledning för tillsynsmyndighetens beslut om beredskapslagrets storlek under lagringsåret skall den som är lagringsskyldig avge en deklaration bl.a. rörande sin försäljning eller förbrukning under basåret av lagringsbränslen. Deklarationen skall avges på heder och samvete. Vidare skall den som är lagringsskyldig skall lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter som behövs för tillsynen. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra nu angivna skyldigheter döms till böter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken. Det samma gäller den som underlåter att lämna tillträde till lageranläggningar eller kontors- lokaler eller annars hindrar en undersökning eller en granskning enligt lagen. I ringa fall döms inte till ansvar. Brott enligt bestämmelserna i lagen om beredskapslagring av olja får åtalas av allmän åklagare endast efteranmälan av tillsynsmyndigheten.

Lagringsavgift enligt lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet

I lagen finns bestämmelser om lagringsavgift. Den som inte håller fastställt beredskapslager skall till statenerlägga särskild avgift (lag- ringsavgift). Avgift skall erläggas även av den som utan medgivande uppdrar åt någon annan att ombesörja lagring av ersättningsbränsle eller som förvarar lagrade varor i strid mot föreskrifter. Bestäm- melserna om avgift överensstämmer med dem i lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja. Ansvarsbestämmelsemai lagen konkurrerar inte med avgiftsbestämmelsema.

• Sida 370
•  Original

Byggnadsavgift enligt plan- och bygglagen (1987:10)

1 10 kap. finns bestämmelser om påföljder och ingripanden vid över- trädelser m.m. Det finns inga straffbestämmelser. Den som utan lov utför en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov, skall påföras en byggnadsavgift. Avgiften skall i princip bestämmas till ett belopp som motsvarar fyra gånger den avgift skulle ha betalats om lov till samma åtgärd hade meddelats, dock bestämmas till minst 500 kronor. Vid ringa överträdelser, får byggnadsavgiften sättas ned eller helt efterges. Det finns vidare bestämmelser om s.k. tilläggsavgift som skall tas ut vid vissa åtgärder, t.ex. om en byggnad uppförs eller en tillbyggnad görs. Tilläggsavgiften skall tas ut med ett belopp som motsvarar 500 kronor för varje kvadratmeter bruttoarea som åtgärden har omfattat.

Byggnadsavgift skall inte tas ut, om det sker rättelse innan frågan om påföljd eller ingripande tas upp till överläggning vid sammanträde med byggnadsnämnden. Avgift skall inte heller tas ut, om åtgärden avser rivning av en byggnad och rivningen har företagits med stöd av lag eller annan författning eller annars varit nödvändig för att avvärja eller begränsa omfattande skada på annan egendom eller därför att byggnaden till väsentlig del hade skadats genom eldsvåda eller någon annan liknande händelse. 1 nu angivna fall skall inte heller tilläggs- avgift tas ut.

Vidare finns i 6 Q bestämmelser om särskild avgift som skall tas ut vid vissa angivna överträdelser, t.ex. om arbete utförs utan att det finns någon kvalitetsansvarig. Den särskilda avgiften skall bestämmas till minst 200 och högst 1 000 kronor. Är överträdelsen ringa, behöver någon avgift inte tas ut.

Byggnadsavgiften skall tas ut av den som när överträdelsen begicks var ägare av den fastighet, byggnad eller anläggning som den olovliga åtgärden avsåg. Den särskilda avgiften skall tas ut av den som begick överträdelsen. Tilläggsavgiften skall tas ut av den som när överträdel- sen begicks var ägare av den byggnad som den olovliga åtgärden avsåg. Tilläggsavgift skall vidare påföras den som begick överträdelsen eller den i vars ställe denne var eller den som har beretts vinning genom överträdelsen. Om två eller flera äger den fastighet, byggnad eller anläggning som den olovliga åtgärden avsåg, svarar de solidariskt för byggnadsavgift och tilläggsavgift som påförs dem i deras egenskap av ägare.

Frågor om byggnadsavgift och särskild avgift prövas av byggnads- nämnden. Frågor om tilläggsavgift prövas av allmän förvaltningsdom- stol på talan av byggnadsnämnden.

• Sida 371
•  Original

Byggnadsavgifter och särskilda avgifter tillfaller kommunen. Tilläggsavgifter tillfaller staten.

Sanktionsavgift enligt jaktlagen(1987:259)

1 jaktlagen finns också en sanktionsavgift. Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för den som jagar att betala bl.a. en särskild avgift för vilt som fällts i strid mot vad som bestämts i en för jakt meddelad licens. Straffbestämmelsema omfattar i princip sådana för- faranden som kan föranleda avgift.

Särskild avgift enligt djurskyddslagen(1988:534)

Enligt djurskyddslagen skall djur ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt utrymme och skydd samt hållas rena.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Statens jord- bruksverk får meddela ytterligare föreskrifter om stall och andra för- varingsutrymmen för djur, skyldighet att låta förpröva sådana utrym- men, och skyldighet att låta förpröva ny teknik inom djurhållningen.

Enligt djurskyddsförordningen (1988:539) får stall för häst, nötkrea- tur, ren, svin, får, get och fjäderfä eller anläggning för pälsdjur inte uppföras, byggas till eller byggas om utan att byggnaden på förhand har godkänts från djurskydds— och djurhälsosynpunkt. Detsamma gäller när ett stall eller en anläggning ändras på ett sätt som är av väsentlig betydelse från djurskydds- eller djurhälsosynpunkt eller när en byggnad som förut har använts för annat ändamål tas i anspråk eller inreds som stall. Med byggnad avses även del av byggnad. Fråga om godkännande av stallar och anläggningar prövas av länsstyrelsen som också skall besikta stallar och anläggningar innan de tas i bruk.

Vidare får regeringen föreskriva att den som inte låter förpröva stall eller andra förvaringsutrymmen för djur skall åläggas att betala en särskild avgift. Avgiften skall tas ut av den som var ägare av stallet eller förvaringsutrymmet när byggnadsåtgärden vidtogs. Den särskilda avgiften skall bestämmas till ett belopp som motsvarar fyra gånger den avgift som skulle ha betalats om förprövning skett, om det inte finns särskilda skäl att bestämma avgiften till ett lägre belopp.

Om någon utför en byggnadsåtgärd av det slag som nyss nämnts och saknar förhandsgodkännande, skall länsstyrelsen enligt djurskydds- förordningen besluta att det skall tas ut en särskild avgift.