SOU 1998:35

Förordningar till miljöbalken slutbetänkande

Till statsrådet och chefen för Miljödepartementet

Regeringen bemyndigade den 7 april 1993 chefen för Miljö- och natur- resursdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda organisationsförändringar med anledning av ett tidigare förslag till miljöbalk. Med stöd av bemyndigandet förordnades fr.o.m. den 13 april 1993 hovrättspresidenten Carl Axel Petri som särskild utredare.

Vid regeringssammanträde den 24 november 1994 beslutades att uppdraget även skulle omfatta att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk.

Vi har antagit namnet Miljöbalksutredningen. Beträffande sakkunniga, experter och sekreterare hänvisar vi till vårt huvudbetänkande (SOU 1996:103) Miljöbalken- En skärpt och samord- nad miljölagstiftning för en hållbar utveckling samt våra delbetänkanden (SOU 1996zl47) Övergångsbestämmelser till miljöbalken och (SOU 199732) Följdlagstiftning till miljöbalken. Följande ändringar har dock skett. Sorn experter har förordnats hovrättsassessorema Sakari Alander, Hjalmar Forsberg och Mats Wiberg (fr.o.m. den 18 juni, 12 november respektive 9 oktober 1997) samt styrelseledamoten i Svenska Natur- skyddsföreningen Mikael Karlsson (fr.o.m. den 2 september 1997). Två sakkunniga har entledigats, nämligen Severin Blomstrand och Staffan Westerlund (fr.o.m. den 11 november respektive 17 oktober 1997). Vidare har följande experter entledigats, nämligen Lars-Eric Hult (fr.o.m. den 11 november 1997), Lena Ingvarsson (fr.o.m. den 8 oktober 1997), Christina Jacobsson (fr.o.m. den 1 november 1997), Ulrika Rasmusson (fr.o.m. den 1 september 1997) och Claes Tjäder (fr.o.m. den 17 juni 1997). Som sekreterare har förordnats kammarrättsassessom Anders Bengtsson (fr.o.m. den 1 september 1997), departementssekreteraren Lena Flodin (fr.o.m. den 15 september 1997) och hovrättsassessom Liselotte Rågmark (fr.o.m. den 8 september 1997).

Vi får härmed överlämna vårt slutbetänkande Förordningar till miljöbalken. Utredningens arbete är därmed avslutat.

Stockholm i mars 1998

Carl Axel Petri /Anders Bengtsson Lena Flodin Per Lagerud Björn Persson Liselotte Rågmark

INNEHÅLL

Sammanfattning

Inledning

FÖRORDNINGSFÖRSLAG

].

2.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

Förslag till Förordning (1998.000) om

hushållning med mark— och vattenresurser m.m.

Förslag till Förordning (1998.000) om miljökvalitetsnormer Förslag till Förordning (1998.000) om miljökonsekvensbeskrivningar Förslag till Förordning (1998.000) om skydd av naturen Förslag till Förordning (1998.000) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd Förslag till Förordning (1998.000) om träskyddsbehandling genom doppning Förslag till Förordning (1998.000) om träskyddsbehandling genom tryck— eller vakuumimpregnering Förslag till Förordning (1998.000) om ytbehandling genom järnfosfatering Förslag till Förordning (1998.000) om miljöriskområden Förslag till Förordning (1998.000) om vattenverksamhet m.m. Förslag till Förordning (1998.000) om bygdeavgifter och jiskeavgifter Förslag till Förordning (1998.000) om täkter, samråd, miljöhänsyn i jordbruket m.m. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1994.'901) om genetiskt modifierade organismer Förslag till Förordning (1998.000) om kemiska produkter och biotekniska organismer Förslag till Förordning (1998.000) om bekämpningsmedel

13

21

25

41

81

123

127

133

137

145

159

165

177

191

207

16. Förslag till Förordning (1998.000) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter 1 7. Förslag till Förordning (1998.000) om bränsle 18. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (199351268) om spillolja 19. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter 20. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1995:555) om HF C 21. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1995:636) om ämnen som bryter ner ozonskiktet 22. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1997:645) om batterier 23. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1995: 701) om gränsöverskridande transporter av avfall 24. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (] 996.971) om farligt avfall 25. Förslag till renhållningsförordning (1998.000) 26. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1994.'1205) om producentansvar för returpapper 27. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1994:1236) om producentansvar för däck 28. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (19971 85) om producentansvar för förpackningar 29. Förslag till Förordning (1998.000) om ändring i förordningen (1997: 788) om producentansvar för bilar 30. Förslag till Förordning (1998.000) om gaturenhållning och skyltning 31. Förslag till Förordning (1998.000) om miljöprövning vid länsstyrelser 32. Förslag till Förordning (1998.000) om tillsyn enligt miljöbalken

221 235 243

247

251

253

265

275

281 293

329

333

335

345

349

353

359

33. Förslag till Förordning (1998.000) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken 34. Förslag till Förordning (1998.000) om avgifter för myndigheters prövning enligt lagen (1998.000) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning 35. Förslag till Förordning (1998.000) om miljösanktionsavgifier

Ekonomiska konsekvenser och andra konsekvenser av våra förslag

Särskilda yttranden

403

453

457

475

489

Sammanfattning

Den 4 juli 1996 överlämnade vi till regeringen vårt huvudbetänkande (SOU 19961103) Miljöbalken — en skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Förslaget har remissbehandlats och därefter bearbetats i Regeringskansliet. Sedan lagrådet yttrat sig, beslutade regeringen den 4 december 1997 om proposition om miljöbalk (prop. 1997/98:45). Regeringen har även bearbetat vårt förslag till följdlagstiftning till miljöbalken (SOU 199732) och i januari 1998 överlämnat ett förslag i den delen till lagrådet för yttrande.

1 miljöbalken finns ett stort antal bemyndiganden för regeringen att besluta om föreskrifter i olika avseenden. Även i övrigt behöver miljöbalkens bestämmelser fyllas ut med föreslaifter av regeringen. I detta betänkande lämnar vi förslag på förordningar till miljöbalken, lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet och lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.

Förslagen till förordningar behandlar frågor som är helt nya genom miljöbalken men tar även upp sådant som har motsvarighet i nuvarande förordningar.

Vi har koncentrerat vårt arbete till förordningar som har krävt omfattande arbete och genomgripande bearbetning. Sådana förordningar som endast kräver mindre redaktionella ändringar finns inte med i betänkandet.

När det särskilt gäller områden där miljöbalken innebär nyheter eller stora ändringar av gällande rätt har vi haft åtta rapporter från Naturvårdsverket och en rapport från Kemikalieinspektionen som underlag. Rapporterna finns tryckta i en särskild bilaga till betänkandet.

Bland de förslag som finns med i betänkandet kan nämnas förordningar om miljökvalitetsnomer, miljökonsekvensbeskrivningar, naturvård, miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, miljöriskområden, vattenverksamhet, täktverksamhet, genteknik, kemiska produkter och biotekniska organismer, renhållning, tillsyn enligt miljöbalken, avgifter för prövning och tillsyn samt miljösanktionsavgifter.

Inledning

Vi överlämnade den 4 juli 1996 till miljöministern vårt förslag till miljöbalk. Förslaget finns redovisat i betänkandet Miljöbalken - En skärpt och samordnad miljölagstiftning för en hållbar utveckling (SOU 1996:103). Förslaget har remissbehandlats och därefter bearbetats i Regeringskansliet. Sedan lagrådet yttrat sig, beslutade regeringen den 4 december 1997 om proposition om miljöbalk (prop. 1997/98:45).

Efter nämnda betänkande arbetade vi med ett förslag om övergångsbestämmelser till miljöbalken (SOU l996:l47). Även detta betänkande omfattas av regeringens proposition.

Enligt regeringens förslag skall bestämmelserna i 15 lagar arbetas samman i en milj öbalk. Lagarna är - naturvårdslagen (1964z822), - miljöskyddslagen ( 196913 87), - lagen (1971 :1 154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, - lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,

- lagen (1979z425) om skötsel av jordbruksmark, - renhållningslagen (1979:596), - hälsoskyddslagen (l982:1080), - vattenlagen (1983z29l), - lagen (19831428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark, - lagen (1985:426) om kemiska produkter, - miljöskadelagen (l986z225), - lagen (1987: 12) om hushållning med naturresurser m.m.,

- lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings- medel, - lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer, och - lagen (l994:1818) om åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter.

Utöver dessa lagar finns ett stort antal lagar med miljöanknytning. Alla dessa var inte lämpliga att arbeta in i miljöbalken om denna skulle få ett rimligt omfång. Många av lagarna har dessutom huvudsakligen andra syften än miljöhänsyn. Vi har därför haft regeringens uppdrag att föreslå ändringar i lagarna utanför miljöbalken och överlämnade i juli 1997 betänkandet Följdlagstiftning till miljöbalken (SOU l997z32). Även detta förslag har remissbehandlats och genom beslut av regeringen den 22 januari 1998 överlämnats till lagrådet för yttrande. Regeringen uttrycker i

propositionen en avsikt är att lämna förslaget om följdlagstiftning till riksdagen under våren 1998.

I propositionen föreslår regeringen att miljöbalken skall träda i kraft den 1 januari 1999. Enligt lagrådsremissen om följdlagstiftning är avsikten att även ändringarna i dessa lagar skall träda i kraft den dagen. Det påpekas dock i propositionen att tidpunkten för ilcraftträdandet naturligtvis blir beroende av när förslagen kan komma att antas av riksdagen.

I miljöbalken finns ett stort antal bemyndiganden för regeringen att besluta om föreskrifter i olika avseenden. Även i övrigt behöver miljöbalkens bestämmelser fyllas ut med föreskrifter av regeringen. I detta betänkande lämnar vi därför förslag på förordningar till miljöbalken men även till lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet och lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.

Arbetet utgör den sista delen i Miljöbalksutredningens uppdrag och är därför utredningens slutbetänkande.

Den tid som har stått till buds för vårt arbete med förordningar har varit kort. Vi har av den anledningen tvingats koncentrera arbetet på de större ändringar i gällande rätt som miljöbalken innebär. I betänkandet finns därför förslag på förordningar om exempelvis miljökvalitetsnomer, miljökonsekvensbeskrivningar, miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, generella föreskrifter för miljöstörande verksamheter, miljöriskområden, tillsyn enligt miljöbalken, avgifter för prövning och tillsyn samt miljösanktionsavgifter. I dessa delar har vi som underlag haft rapporter från Naturvårdsverket (efter mönster i propositionen använder vi genomgående beteckningen Naturvårdsverket för Statens naturvårdsverk). Rapporterna finns tryckta 1 en särskild bilaga till betänkandet. Beträffande avgifter har vi fått underlag också från Kemikalieinspektionen. Även denna rapport finns som bilaga.

Miljöbalken innebär nyheter på många områden. Vi föreslår därför förordningar som saknar motsvarighet i gällande rätt. En annan del av vårt arbete har varit att anpassa befintliga förordningar till miljöbalkens bestämmelser. Även här har vi koncentrerat arbetet på de befintliga förordningar som kräver mer genomgripande ändringar. När vi sett över gällande förordningar har vi behandlat endast de delar som bör ändras i sak till följd av förslaget till miljöbalk. Övriga förordningar, som i de flesta fall kräver endast mindre ändringar av redaktionell karaktär, har vi inte bearbetat. Vi har inte heller bearbetat förordningarna som tillhör de lagar som ingår i regeringens lagrådsremiss om följdlagstiftning.

När det gäller arbetet med de befintliga förordningarna har detta i många fall inneburit kraftiga omarbetningar av såväl innehåll som struktur. Inom ett flertal områden föreslår vi t.ex. inte enbart en bearbetning utan

även en sammanslagning av förordningar, exempelvis inom områdena naturvård, miljö- och hälsoskydd, vattenverksamhet, kemikalier och renhållning. Beroende på hur stora ändringar som vi föreslår i gällande rätt har vi valt att beteckna förslagen som nya förordningar respektive ändringar i befintliga förordningar.

Det bör i sammanhanget nämnas att vi har övervägt att föreslå en enda stor förordning till miljöbalken. En sådan skulle bli mycket omfattande och komma att användas av många skilda grupper. Vi har därför funnit det mest ändamålsenligt att bibehålla förordningar för olika sakområden.

Sverige måste givetvis följa sina internationella åtaganden. Under vårt arbete har vi därför så långt möjligt beaktat bl.a. de EG-rättsliga frågorna. Inom Regeringskansliet och Naturvårdsverket pågår ständigt ett arbete med att uppmärksamt följa utvecklingen inom EG—rätten och att anpassa de svenska reglerna till EG:s miljöregler. Arbetet med miljöbalken och därtill hörande följdlagstiftning och förordningar utgör ett väsentligt led i det arbetet men måste självfallet följas upp ytterligare framöver.

Vissa frågor som rör förordningar till miljöbalken bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Detta är fallet exempelvis vad gäller införlivandet av vissa EG—direktiv. Vi lägger inte heller fram några förslag när det gäller miljödomstolar samt miljöskadeförsäkring och sanerings- försäkring. Dessa frågor kommer att behandlas i särskild ordning.

1. Förslag till Förordning (1998:000) om hushållning med mark— och vattenresurser m.m.

I miljöbalken har bestämmelserna i 2 och 3 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. arbetats in och bildat 3 och 4 kap. 1 balken. Nedanstående förordning motsvarar med de ändringar som framkommer nedan förordningen (19931191) om tillämpning av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.

Myndigheternas ansvar

Rubriken är ny.

1 5 De centrala förvaltningsmyndigheter som inom sina verksamhetsområden har uppsikt över hushållningen med sådana mark- och vattenresurser m.m. som anges i 3 och 4 kap. miljöbalken skall i samverkan med länsstyrelserna följa utvecklingen av frågor om hushållningen med sådana resurser. Myndigheterna skall lägga tyngdpunkten i denna verksamhet på frågor som har stor betydelse i ett nationellt perspektiv eller som Sverige enligt internationella åtaganden skall följa utvecklingen av.

Myndigheterna skall också tillhandahålla länsstyrelserna underlag för tillämpning av bestämmelserna om riksintressen i 3 och 4 kap. miljöbalken.

Paragrafen motsvarar 1 5 förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m. Begreppet naturresurser har ersatts med en hänvisning till sådana resurser som anges i 3 och 4 kap. miljöbalken. Uttrycket internationellt perspektiv har preciserats till internationella åtaganden. Myndigheternas allmänna ansvar för

uppsikten över hushållningen med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt inom sina verksamhetsområden framgår även av förordningen (1998:000) om tillsyn enligt miljöbalken och myndig- heternas instruktioner.

Underlag om riksintressen m. m.

2 55" Följande centrala förvaltningsmyndigheter skall efter samråd med Boverket och berörda länsstyrelser i skriftlig form lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken.

Områden av riksintresse för rennäringen Statens jordbruksverk

(3 kap. 5 39)

Områden av riksintresse för yrkesfisket Fiskeriverket

(3 kap. 5 5)

Områden av riksintresse för naturvården Naturvårdsverket och friluftslivet (3 kap. 6 59) Ifrågor om fritidsfzske och vattenområden med skyddsvärda fiskbestånd Naturvårdsverket efter samråd med Fiskeriverket Områden av riksintresse för kulturmiljö- Riksantikvarie-

vården (3 kap. 6 &) ämbetet

Områden som innehåller jyndigheter av Sveriges geologiska ämnen eller material som är av riksintresse undersökning (3 kap. 7 5?) 1 frågor om fyndigheter vars nyttjande prövas enligt 12 kap. miljöbalken Sveriges geologiska undersökning i

Områden av riksintresse för vissa anläggningar (3 kap. 8 g?) — industriell produktion

— energiproduktion och energidistribution

- slutlig förvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall

- kommunikationer

- vattenförsörjning, avfallshantering Områden av riksintresse för total- försvarets anläggningar (3 kap. 9 5)

samråd med Naturvårdsverket

Närings- och teknikutvecklings- verket Statens energi- myndighet Statens kärnkraft- inspektion efter samråd med Statens strålskydds- institut och Naturvårdsverket Vägverket Banverket Sjöfartsverket Luftfartsverket Post- och telestyrelsen,

i frågor om kommunikationer inom respektive verksamhetsområde Naturvårdsverket Försvarsmakten och Överstyrelsen för civil beredskap, i frågor om anläggningar inom respektive myndighets ansvarsområde

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 & förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m. I första stycket har Boverket lagts till och i andra stycket Statens energimyndighet. Begreppet kulturminnesvården har ändrats till kulturrniljövården, enligt vad som framkommer i 3 kap. 6 & miljöbalken. Beträffande områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse (3 kap. 7 & miljöbalken) har hänvisningen till naturvårdslagen (1964z822) ersatts med 12 kap. miljöbalken. Andra stycket, som stadgade att Boverket hade viss uppsikt, har utgått, vilket beror på att bestämmelser om uppsikt numera finns i förordningen (1998:000) om tillsyn enligt miljöbalken.

3 & Länsstyrelserna skall ta de initiativ som behövs för att bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken skall beaktas i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar och i tidiga skeden av planerings- och beslutsprocesserna. Länsstyrelserna skall därvid särskilt verka för att riksintressen tas till vara i kommunala planer enligt plan- och bygglagen (1987:]0) samt vid prövning av mål och ärenden enligt de lagar och bestämmelser som anges i 1 kap. 2 _? miljöbalken. Detta arbete skall länsstyrelserna grunda på underlag från de centrala förvaltningsmyndigheter som anges i 2 5 denna förordning om sådant finns eller i annat fall på det underlag länsstyrelsen bedömer lämpligt.

Paragrafen motsvarar 3 5 förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m. I första meningen har en hänvisning till arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar gjorts. I 1 kap. 2 & miljöbalken anges att bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken skall tillämpas vid prövning enligt vissa uppräknade bestämmelser i miljöbalken och enligt vad som är föreskrivet i ett antal lagar, exempelvis väglagen. I förevarande paragrafs andra mening har orden ”och bestämmelser” lagts till, vilket syftar på bestämmelserna i miljöbalken.

4 5 Länsstyrelserna skall underrätta Boverket och berörda centrala förvaltningsmyndigheter om länsstyrelsen anser att

1. ett ytterligare mark- eller vattenområde bör anges som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken eller

2. klassificeringen eller avgränsningen i stort av ett område som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken bör omprövas.

Paragrafen motsvarar 4 & förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m.

Regionplan och översiktsplan som bedömningsunderlag m.m.

5 5 Den myndighet, som skall tillämpa bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken i mål eller ärende, skall i domen eller beslutet ange om den prövade anläggningen, verksamheten eller åtgärden går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och vattenresurserna samt med den för området gällande regionplanen eller kommunala översiktsplanen.

Paragrafen motsvarar 5 & förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m. Vissa språkliga justeringar har skett.

Underrättelse till regeringen i vissa fall

6 59 Länsstyrelserna och de centrala förvaltningsmyndigheterna skall vid uppsikten inom sina verksamhetsområden göra regeringen uppmärksam på om urvalet av områden av riksintresse enligt 4 kap. miljöbalken eller formerna för att ta till vara riksintressen enligt 3 och 4 kap. samma balk behöver regleras närmare.

Paragrafen motsvarar 6 & förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m.

7 59 En anmälan som en statlig myndighet lämnar till regeringen enligt 6 kap. 13 55 andra stycket miljöbalken skall avse behovet att klarlägga hur kommunen i sin planering enligt plan— och bygglagen (1987:]0) avser att skapa förutsättningar för att miljökvalitets- normer enligt 5 kap. miljöbalken uppfylls eller att ett intresse som rör hushållningen med mark— och vattenresurser m.m. enligt 3 och 4 kap. miljöbalken tillgodoses i ett eller flera avseenden som har särskild betydelse från allmän synpunkt. När myndigheten prövar om den skall lämna en anmälan skall den särskilt beakta vilken samverkan som behövs mellan staten och den eller de berörda kommunerna för att tillgodose miljöbalkens mål i angivna avseenden.

Paragrafen motsvarar 8 & förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m. En komplettering och språklig bearbetning har skett med ledning av vad som framkommer i 6 kap. 13 & miljöbalken.

8 59 En underrättelse till regeringen enligt 17 kap. 5 ? miljöbalken skall lämnas snarast efter det att en myndighet eller kommun har fått kännedom om att en verksamhet förbereds som inte omfattas av obligatorisk tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 1 5,9 miljöbalken, men som kan antas uppfylla kraven på tillåtlighetsprövning efter förbehåll enligt 1 7 kap. 3 59 miljöbalken.

Paragrafen motsvarar 7 & förordningen om tillämpning av lagen om hushållning med naturresurser m.m. Uppgiften om vem som skall

lämna underrättelse har ändrats enligt vad som framkommer i 17 kap. 5 & miljöbalken.

9 & Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen (1998.000) om tillsyn enligt miljöbalken.

Paragrafen är ny och hänvisar till de samlade bestämmelser rörande tillsyn, inkluderande uppsikt, som finns i miljöbalken och i nämnda förordning.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen (1987:]2) om hushållning med naturresurser m.m. skall upphöra att gälla.

2. Förslag till Förordning (1998:000) om miljökvalitetsnormer

I 5 kap. miljöbalken införs bestämmelser om miljö- kvalitetsnormer. Med sådana normer avses föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet i fråga om mark, vatten, luft eller miljön i övrigt för vissa geografiska områden eller för hela landet. Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utarbetat förslag till miljökvalitetsnormer. I sin Rapport 4793, Miljökvalitets- normer - ett nytt verktyg i miljöpolitiken, redovisar Naturvårds- verket de miljökvalitetsnormer som verket anser att det för närvarande finns tillräckligt underlag för att meddela. Det gäller halter i utomhusluft av kvävedioxid, svaveldioxid och bly. För luftkvalitet i dessa avseenden finns föreskrifter i EG-direktiv. Dessa är direktiv (85/203/EEG) om luftkvalitetsnormer för kvävedioxid, direktiv (80/779/EEG) om gränsvärden och vägledande värden för luftkvalitet med avseende på svaveldioxid och svävande partiklar, ändrat genom direktiv (89/427/EEG) vad gäller mätmetoder samt direktiv (82/884/EEG) om gränsvärde för bly i luften. De av Naturvårdsverket föreslagna halterna är lägre än de halter som anges i direktiven. Naturvårdsverket har bedömt att det för närvarande inte finns något behov av åtgärdsprogram för att de av verket föreslagna kvalitetskraven skall kunna uppfyllas. Halterna av svaveldioxid och bly i utomhusluft ligger redan i dag på en lägre nivå.

De miljökvalitetsnormer som föreskrivs i denna förordning utgör ett första steg när det gäller införandet av sådana normer. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1998 givit Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta ytterligare miljökvalitetsnormer. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 30 november 1998.

Allmänna bestämmelser

1 59 Denna förordning gäller miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken.

2 5 Naturvårdsverket får meddela miljökvalitetsnormer som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Miljökvalitetsnormer för luft

Kvävedioxid

3 5 Följande halter av kvävedioxid i utomhusluft får inte överskridas efter den 31 december 2005.

Värden för skydd av människors hälsa i orter i hela landet med fler än 200 invånare där avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 m:

Medelvärdestid Värde Anmärkning ] timme 90 ,ug/m3 Värdet får inte överskridas mer än 1 75 timmar per år ( 98—percentil) år 40 ,ug/m3 aritmetiskt medelvärde

Värden för skydd av vegetation utanför orter som avses ovan.

Medelvärdestid Värde Anmärkning år 30 ,ug/m3 aritmetiskt medelvärde Svaveldioxid

4 5 Följande halter av svaveldioxid i utomhusluft får inte överskridas.

Värden för skydd av människors hälsa i orter i hela landet med fler än 200 invånare där avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 m:

Medelvärdestid Värde Anmärkning ] timme 200 tig/m3 Värdet får inte överskridas mer än 1 75 timmar per år ( 98-percentil) ] dygn 100 ,ug/m3 Värdet får inte överskridas mer än 7 dygn per år ( 98-percentil) år och vinterhalvår 50 ,ug/m3 aritmetiskt medelvärde

Värden för skydd av ekosystem utanför orter som avses ovan:

Medelvärdestid Värde Anmärkning år och vinterhalvår 20 ,ug/m3 aritmetiskt medelvärde

Bly 5 5 Följande halter av bly i utomhusluft får inte överskridas.

Värden för skydd av människors hälsa och miljön i hela landet: Medelvärdestid Värde Anmärkning år 0,5 ,ug/m3 aritmetiskt medelvärde

Mätning och kontroll

6 5 Varje kommun skall kontrollera att miljökvalitetsnormerna i 3—5 55 uppfylls inom kommunen. Kontrollen skall ske genom mätningar och beräkningar. Mätning skall utföras i tätorter med fler än 250 000 invånare samt i andra områden när det kan antas att en miljökvalitetsnorm kan komma att överskridas. För kvävedioxid gäller härutöver att mätning skall utföras när närmast föregående mätning eller beräkning visar att timmedelvärdet är högre än 60 procent av det i 3 5 angivna timmedelvärdet.

7 5 När halten av svaveldioxid enligt 4 5 överskrider 350 ,ug/m3 uppmätt som medelvärde under en tretimmarsperiod skall den

kommun i vilken överskridandet sker informera allmänheten och Naturvårdsverket.

8 5 Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om mätmetoder, beräkningsmodeller och redovisning av mätresultat.

Åtgärdsprogram 9 5 En myndighet eller kommun som har upprättat ett

åtgärdsprogram för uppfyllande av en miljökvalitetsnorm skall sända en kopia av programmet till Naturvårdsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

3. Förslag till Förordning (1998:000) om miljökonsekvens- beskrivningar

Denna förordning har sin motsvarighet i gällande förordning ( l99lz738) om miljökonsekvensbeskiivningar. Reglerna har ändrats med hänsyn till de nyheter som införs genom bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap. miljöbalken. Genom dessa ändringar sker en anpassning till gällande EG-direktiv (85/337/EEG) om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata objekt, ändrat genom direktiv (97/11/EG). En nyhet är förfarandet med miljökonsekvensbedömning. Efter ett tidigt samråd skall länsstyrelsen genom ett beslut avgöra om den aktuella verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Om verksamheten kan antas medföra en sådan påverkan skall ett utökat samråd ske.

Till förevarande förordning hör dels en förteckning som anger vilka verksamheter som vid länsstyrelsens avgörande alltid skall antas medföra en betydande miljöpåverkan (bilaga 1), dels en lista med kriterier som länsstyrelsen skall beakta när den avgör om andra verksamheter eller ändringar av sådana verksamheter som förtecknats i bilaga 1 kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (bilaga 2). Listan med kriterier överensstämmer med motsvarande lista i det aktuella EG-direktivet.

När det gäller miljöpåverkan i annat land har bestämmelserna ändrats till att inte enbart gälla länder som omfattas av Esbokonventionen, utan varje annat land som kan utsättas för sådan påverkan.

I gällande förordning om miljökonsekvensbeskrivningar föreskrivs att sådana beskrivningar även skall upprättas vid prövningen av ärenden enligt vissa lagar som inte har sammanförts i miljöbalken. I regeringens lagrådsremiss om följdlagstiftning till miljöbalken föreslås att regler som anger att miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar helt eller delvis skall tillämpas, i stället skall införas i respektive lag. Bestämmelser med motsvarande innehåll behövs därför inte i förevarande förordning.

Allmänna bestämmelser

1 5 Denna förordning gäller miljökonsekvensbeskrivningar enligt 6 kap. miljöbalken.

Paragrafen motsvarar 1 5 i gällande förordning om miljökonsekvens- beskrivningar.

2 5 Skyldigheten enligt 6 kap. 1 5 första stycket miljöbalken att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning gäller inte 1. vid en ansökan om tillstånd till en åtgärd som aVSes i 7 5 eller 9 5 förordningen (1998.000) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 2. vid en ansökan om tillstånd till en verksamhet eller åtgärd för vilken tillståndsplikt har föreskrivits med stöd av 34, 35 eller 36 5 förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, samt 3. vid en ansökan om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 9 och 13 55 miljöbalken om ansökan avser ett mindre markavvattningsföretag.

Första stycket 3 gäller dock inte vid markavvattning inom områden som avses i 11 kap. 14 5 miljöbalken.

I paragrafen görs undantag från skyldigheten att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 1 5 första stycket miljöbalken. Undantagen gäller vid tillstånd till åtgärder som generellt sett får antas medföra mindre betydande miljöpåverkan; jfr 6 kap. l & sista stycket sista meningen miljöbalken. Det gäller inrättande av anordningar för enskilda avlopp och värmepumpar, Vissa åtgärder för vilka tillståndsplikt har föreskrivits med hänsyn till skyddet för människors hälsa och vissa markavvattningsföretag. Den närmare avgränsningen av de aktuella markavvattningsföretagen får göras vid rättstillämpningen.

Beslut om betydande miljöpåverkan

3 5 En verksamhet eller åtgärd som anges i bilaga 1 till denna förordning skall vid beslut enligt 6 kap. 4 5 tredje stycket miljöbalken alltid antas medföra en betydande miljöpåverkan.

För annan verksamhet eller åtgärd samt vid ändring av sådan verksamhet eller åtgärd som avses i första stycket, skall länsstyrelsen med stöd av de kriterier som anges i bilaga 2 besluta om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Enligt 6 kap. 5 5 miljöbalken skall ett utökat samråd med miljökonsekvensbedömning genomföras när länsstyrelsen med stöd av 6 kap. 4 5 miljöbalken har beslutat att en verksamhet eller en åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. I bilaga 1 anges vilka verksamheter och åtgärder som i länsstyrelsens beslut alltid skall antas medföra sådan påverkan på miljön. Förteckningen är utformad på samma sätt som förteckningen över tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I bilaga 2 anges de kriterier länsstyrelsen skall använda vid sin bedömning av påverkan på miljön när det gäller andra verksamheter och åtgärder samt vid ändring av sådana verksamheter och åtgärder som anges i bilaga 1.

Paragrafer motsvarande 2-8 55 i gällande förordning om miljökonsekvensbeskrivningar, utom såvitt avser kungörelser, behövs inte. Miljöskyddslagen (1969387), naturvårdslagen (1964:822) och delar av vattenlagen (l983z29l) har arbetats in i miljöbalken. Enligt regeringens lagrådsremiss om följdlagstiftning till miljöbalken föreslås att bestämmelser införs i de övriga angivna lagarna, med undantag för lagen om kommunal energiplanering, innebärande att miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap. helt eller delvis skall

tillämpas i ärenden enligt dessa lagar. I lagen om kommunal energiplanering ändras enligt regeringens förslag begreppet miljökonsekvensbeskrivning till analys eftersom miljöbalkens regler inte skall tillämpas på de aktuella åtgärderna. Detta innebär inte någon förändring av utredningskravet.

Miljöpåverkan i annat land och tillämpningen av Esbokonventionen

Paragraferna 4-6 har i förhållande till motsvarande bestämmelser i gällande förordning om miljökonsekvensbeskrivningar ändrats med hänsyn till att 6 kap. 6 5 miljöbalken även gäller miljöpåverkan i andra länder än de som omfattas av Esbokonventionen.

4 5 Ansvarig myndighet enligt 6 kap. 6 5 miljöbalken och enligt Esbokonventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang, publicerad i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ 1992:1), är Naturvårdsverket om inte regeringen efter anmälan av verket i ett visst ärende beslutar att den ansvariga myndighetens uppgifter skall fullgöras av en annan myndighet.

Paragrafen motsvarar närmast 9 5 i gällande förordning om miljökonsekvensbeskrivningar. I paragrafen har tillagts att Naturvårdsverket även skall vara ansvarig myndighet enligt 6 kap. 6 5 miljöbalken.

5 5 Den ansvariga myndigheten enligt 4 5 skall lämna och ta emot underrättelser och i övrigt fullgöra de skyldigheter en part har enligt artikel 2 punkt 4-6, artikel 3 punkt 1-3 och 5—8, artikel 4 punkt 2 och artikel 5-7 i Esbokonventionen om miljökonsekvens- beskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang. Den ansvariga myndigheten enligt 4 5 skall vidare fullgöra de uppgifter i övrigt

som följer av 6 kap. 6 5 miljöbalken. Vid behov skall samråd ske med andra berörda myndigheter.

Den ansvariga myndigheten får vid behov kungöra information i Sverige och i annat land som är utsatt part enligt Esbokonventionen. Sådant kungörande i annat land bör ske i samråd med den utsatta partens ansvariga myndighet.

Paragrafen motsvarar närmast 10 5 i gällande förordning om miljökonsekvensbeskrivningar. I paragrafen har tillagts att den ansvariga myndigheten även skall fullgöra vad som anges i 6 kap. 6 5 miljöbalken.

6 5 Statliga myndigheter som får kännedom om en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land skall underrätta Naturvårdsverket om detta.

Paragrafen motsvarar närmast 11 5 i gällande förordning om miljökonsekvensbeskrivningar. I paragrafen har tillagts att bestämmelsen i enlighet med 6 kap. 6 5 miljöbalken även gäller för verksamheter. Begränsningen till påverkan i länder som omfattas av Esbokonventionen har tagits bort.

Gemensamma bestämmelser

Paragraf motsvarande 12 5 i gällande förordning om miljökonsekvensbeskrivningar behövs inte då bestämmelser om förfarandet vid framtagande av en miljökonsekvensbeskrivning och innehållet i en sådan beskrivning finns i 6 kap. miljöbalken.

7 5 En kungörelse enligt 6 kap. 8 5 miljöbalken om att en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats skall, när annat inte har föreskrivits, införas i ortstidning. Vidare skall i kungörelsen anges att skriftliga synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen får lämnas inom den tid som den myndighet som har att pröva beskrivningen har bestämt samt var beskrivningen hålls tillgänglig. Platsen för detta bör bestämmas i samråd med berörd kommun.

Paragrafen motsvarar närmast bestämmelserna om kungörelse i 4, 6- 8 och 13 55 i gällande förordning om miljökonsekvens- beskrivningar. Bestämmelsen behövs då motsvarande förfarande- regler i miljöbalken inte alltid är tillämpliga vid prövningen av en miljökonsekvensbeskrivning.

8 5 Naturvårdsverket får efter samråd med Boverket, Riksantikvarieämbetet och Socialstyrelsen meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning.

Paragrafen motsvarar närmast 14 5 i gällande förordning om miljökonsekvensbeskrivningar. Paragrafen har ändrats så att Naturvårdsverket får utfärda verkställighetsföreskrifter efter samråd med Boverket, Riksantikvarieämbetet och Socialstyrelsen. Naturvårdsverket är den myndighet som efter samlandet av miljölagstiftningen i miljöbalken får ansvaret för den största delen av de i miljöbalken reglerade verksamheterna. Det är då naturligt att Naturvårdsverket får ett mer samordnande och övergripande ansvar även för arbetet med föreskrifter om milj ökonsekvensbeskrivningar.

Övergångsbestämmelser Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då förordningen

(1991.'738) om miljökonsekvensbeskrivningar skall upphöra att gälla.

Bilaga ]

Förteckning enligt 3 5 första stycket förordningen 81998:000) om miljökonsekvensbe- skrivningar över verksamheter som alltid kan antas medföra betydande miljöpåverkan

I kolumnen Prövningsnivå anges vilken myndighet som prövar en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken till verksam- heten. A: miljödomstol, B: länsstyrelse. SNI-kod avser sifferkod enligt Svensk Nänngsgrensindelning för respektive miljöbalken och som bedömts alltid kunna antas medföra betydande verksamhet. Pruv- Regeringsprövning nings— MKB-dir. bil. ! MKB-dir. bil. ll miljöpåverkan nivå

___—_ Djurhållning ___— 'ordka med ladugård, , för mer än 200 djurenheier, varvid som en djurenhet avses en fullvuxet not- kreuur, en häst. två ungnöt. två suggor, tio slaktsvm, tio vuxna får eller get- ter, fem pälsdjur (avelshonor) eller l00 fjäderfän stall eller annan anläggning med utrymme för mer än 200 hästar (tävlings- stall eller n'äningsanläggning för hästsport eller ridskola. uthymingsstall el- ler ridklubb eller liknande anläggnin ) ___—— fiskodling för en nettoproduktion av mer än 20 ton f'lsk per år "__— MALM, MINERAL, KOL. TORV. OLJA. M.M- ___—

...mnmg.......gmmlagn.ngmrbrymmgavmkou namn—_

—u——— Ripmleumochn-turras ___— anlä; gning för provborrning efter eller utvinning av råolja eller naturgas ”lim-m— u...... ..... mm...... ___—

utvmning av eller gruvanläggning för brytning av uran- eller toriummalm A |2.0-l reg.-prövn. eller provbrytnin_ av uran- eller toriummalm -- ___—— utvinning av eller gruvanläggning för brytning av järnmalm eller anlägg- A 13.1-1

ning för anrikning eller pelletering av jammalm --n _u-— utvinning av eller gruvanläggning för brytning av icke-jämmalm med un- . dantag av uran- och toriummalm eller anläggning för anrikning av icke- jämmalm med undantag av uran- och toriumrnalm

provbryming av icke-järnmalm med undantag av uran- och toriummalm " 13.2—2 __ LWSMEDEL DRYCKESVAROR— M-M- ___— sumen- mrenprodukuonbmnpameransooomnsmmm m IE.-_— eharkuteri- eller styckningsanläggning eller anläggning för tillverkning av 15.1-3 p. 71) köttkonserver, för en produktion av mer än 15 000 ton per år anläggning för bearbetning av slaktbiprodukter eller animaliskt avfall för en A 15.1-6 produktion baserad på mer än 10 000 ton råvara per år - anläggning för bearbeming av slaktbiprodukter eller animaliskt avfall för en 15.1—7 produktion baserad på mer än [ 000 ton men högst 10 000 ton råvara per år _ anläggning för beredning eller konservering av fisk eller skaldjur eller för I5.2-l tillverkning av fiskmjöl eller fiskpellet för en produktion baserad på mer än 200 ton råvara per år anläggning för framställning eller raffinering av vegetabiliska eller animali- 15.4-1 ska oljor eller fetter för en produktion av mer än ] 000 ton per är " anläggning för tillverkning av margarin eller andra ätbara beredningar av 15.4-3 animaliska eller vegetabiliska oljor eller fetter för en produktion av mer än 1 000 ton per år

mejeri eller annan anläggning för tillverkning av mjölkbaserade produkter "_

(med undantag av glass) för en produktion baserad på en invägning av mer än 50 000 ton per är a_— _ Benllnning av verksamhet som skall tillståndet-ruvas enligt 9 kap. 6 5 anläggning för tillverkning av stärkelse- eller stärkelsedenvai anläggning för tillverkning av socker

Benämning av verksamhet som skall tillständsprövas enligt 9 kap. 6 & Regeringsprövning miljöbalken och som bedömts alltid kunna antas medföra betydande nings- MKB—dir. bil. I MKB-dir. bil. ll miljöpåverkan nivå anläggning för tillverkning av choklad eller konfektyr för en produktion av [5 84-1 mer än 20 000 ton per år

___= "_”- har nämnts för en produktion av mer än 15 000 ton per år. —H--- destillation förekommer

_ryggeri för en produktion av mer än 5 000 kubikmeter maltdryek per år ___—— tunga.-ngarwunmgavman ”__— Taxmvmn ___—

anläggning för blekning. färgning eller annan beredning av textilmaterial "__— för en produktion av mer än 200 ton textilier eller garner per är ___—— anläggning för garvning eller annan beredning av pälsskinn för en produk- 18.3-1 —H--n anläggning för garvning eller annan läderberedning för en produktion ba- " _un- TRAVAROR ___— sågverk eller anläggning för tillverkning av träprodukter genom sågning. in_-

hyvling eller svarvning där mer än 60 000 kubikmeter toppmätt volym rä- vara (rundvirke) eller kubikmeter virke (råvara) förbrukas per år tillverkning av träf'lberskivor 20.203-1 __ MASSA-» PAPPERS— OCH PAPPERSVAROR ___— anläggning för tillverkning av mekanisk eller kernimekanisk massa eller re- A 21.1 1 1-1 reg.-prövn. turf'ibermassa p. 18

””samma"”mmm p. 18

anläggning för tillverkning av sulfatmassa 21.1 12-1 p. 18

anläggning as: tillverkning av sulf'itmassa . 21.113 i _- p. 18 anläggning för ointegrerad tillverkning av papper eller kartong " 21.12-1 reg. -prövn. p. 18 STENKOLSPRODUKTER. RAFFINERÖDE PETROLEUMPRO—

DUISTER. ANDRA GASFORMIGA BRANSLEN SAMT KÄRN- BRANSLE anlä_gning för tillverkning av koks eller andra produkter ur stenkol _m— anläggning för framställning av gasformiga bränslen " 40. 2- l m_— anläggning tör raffinering av mineraloljor . 23. 2- 1 reg -prövn. _ anläggning för behandling, omhändertagande eller lagring av kärnbränsle -- reg. -prövn. _

KEMIKÅUER OCH KEMISKA PRODUKTER __P__ anläggning för framställning av acetylengas eller lustgas " 24.1 1-l _—

anläggning för tillverkning av färg- eller garvämnen där tillverkningen om- A 24.12-1 " fattar kemiska reaktioner - anläggning för tillverkning av oorganiska kemiska produkter där tillverk- 24.13-1 reg -prövn ningen omfattar kemiska reaktioner (dock ej tillverkning av gödselmedel eller oorganiska kväveprodukter) anläggning för tillverkning av organiska baskemikalier där tillverkningen 24.14—1 reg. -prövn.

omfattar kemiska reaktioner .-

anläggning för tillverkning av gödselmedel eller oorganiska kväveproduk- reg. Fprövn. _ ler. där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner - p. 6

anläggning för tillverkning av basplastpolymener med undantag av epoxi- 24.16—1 reg prövn. eller polyuretanpolymerer, där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner -- p. (r anläggning för tillverkning av basplastpolymerer av epoxt- eller polyuretan— 24. 16-.. reg. -prövn polymerer, där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner "_ p () anläggning för tillverkning av syntetiskt basgummi. där tillverkningen om- --- fattar kemiska reaktioner

Benämning av verksamhet som skall tlllständsprövas enligt 9 kap. 6 & Prov- mlljllbalken och som bedömts alltid kunna antas medföra betydande nings- miljöpåverkan nivå anläggning för kemisk eller biologisk tillverkning av bekämpningsmedel el- A 24.2-1 p. 6

ler andra lantbruks- eller skogsbrukskemiska produkter ---- anläggning för tillverkning av färg, lack. tryckfärg m.m. för en produktion 24.3 l

mmm...»... "__—

___——

anläggning för tillverkning av läkemedelssubsianser genom biosyntetiska 24 4l- 2 processer för en produktion baserad på en total reaktorvolym på mer än [0 kubikmeter anläggning för tillverkning av läkemedelssubstanser genom biosyntetiska 24. M -3 processer för en produktion baserad på en total reaktorvolym på högst lO kubikmeter anläggning lör tillverkning av ytaktiva ämnen. där tillverkningen omfattar 24. 5— l _ kemiska reaktioner .-

anläggning för tillverkning av krut eller andra sprängämnen. där tillverk- - 24. 6|- ! "= ningen omfattar kemiska reaktioner _ aula-,; ing för d_lverkning av ammunition E_n-___ anläggning för tillverkning av fotokemikaliet där tillverkningen omfattar 24. 64- l _" _.- anläggning lör tillverkning av organiska kemiska produkter som inte ingår' i 24. 66- l någon annan punkt och där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner --_m anläggning för tillverkning av regenererad cellulosa ___— lCKE-METALLISKA MINERALISKA PRODUKTER ___—

anläggning för tillverkning av glas eller glasvaror som omfattar blandning av glsrävaror (tnäng), smältning eller syiabehandling av glas, där mer än 5 ton glasravaror med tillsats av bly— eller arsenikföreningar förbrukas per år anläggning för tillverkning av glas eller glasvaror som omfattar blandning av glasrävaror (mäng), smältning eller syrabehandling av glas. där mer än 500 ton andra glasrävaror förbrukas per är

l:a—m_— —'-——— ___—a ___l——

'äm- eller stålverk med masugn. tunnelugn. ljusbågsugn eller AOD-konver- ---- ter 'äm- eller stålverk med induktionsugnat, ESR-anläggning "_.— WWWM -- ”'å'?” " anläggning för pyro—, elektro- eller hydrometallurgisk framställning av 27 4-1 reg. -prövn. icke—jämmetallprodukter ur malm, anrikad malm. stoft eller koncentrat p. 4

. anläggning för smältning eller raffinering av icke-jämmetaller ur annan rä- 27. 4-2 reg. -provn. vara än malm, anrikad malm. små eller koncentrat för en produktion av mer än 20 000 ton per år anläggning för smältning eller raffinering av icke—jammetaller ur annan rä- 27. 4—3 reg -prövn. vara än malm. anrikad malm. ston eller koncentrat för en produktion av h—ogst 20 000 ton per år

_LEKTRISKA ARTIKLAR anläggning för tillverkning av batterier eller ackumulatorer där kadmium, 3—l 4—l bly eller kvicksilver ingår anläggning för tillverkning av kol- eller graf telektroder _ 3]. 6 l __ nmromm ___—

Regeringsprövning MKB-dir. bil. I MKB-dir. bil. ll

byggande av plattformar som är avsedda att användas vid utvinning av olja 35. l l- l reg. -prövn. eller gas inom havsområden samt annan, än helt tillfällig, ankn'ng eller för— töjning av plattformar för reparation. ombyggnad eller annan anledning 35 l l -2 för montering. utrusming. ombyggnad. reparation. underhåll eller liknande i--- åtgärd EL. GAs. uma ocu Km ___— plattforrn för verkstad på vattnet när fråga är om förläggning nära kusten p. 2

Benämning av verksamhet som skall tillständsprövas enligt 9 kap. 6 & Regeringsprövning miljöbalken och som bedömts alltid kunna antas medföra betydande nings- v_WÅ£_p.3a. miljöpåverkan niAvä effekt av mer än 200 MW anläggning för förgasning eller förbränning med en total installerad tillförd 40.2 _JH- MW för en sammanlagd uttagen effekt av mer an ! MW _

mmsnwmn ___— harnriar. lasmings- eller Iossningskajer som medger trafik med fartyg på 63.224

mer än l 350 ton

civil flygplats med instrumentbana över i 200 meter - 63. 23- l reg -prövn. " flottiljflygplats med en banlängd av mer än 1 200 m - 75. 2244 _" p 7

annan flygplats där mer än lOO flygrörelser per är äger rum med undantag 63. 2-2 av civil flygplats med instrumentbana över I 200 meter eller flottiljflygplats medenbanläm . avmerän l 200meter

snuvmnomsmmm ___— skjutbana. skjutfält samt annan anläggning som disponeras av Försvarsmak— . . ten eller Försvarets materielverk och som är stadigvarande inrättad för an- vändning (inklusive destruktion) av skarp ammunition eller sprängämnen utomhus civilt skjutfält som är stadigvarande inrättat för användning (inklusive de- struktion) av skarp ammunition eller sprängämnen

HALSO— OCH SJUKV- RD ___— _a 85—1 l—l __ AVLOPPSRENING ___— avloppsanläggning som ar dimensionerad för mer än 2 000 personekviva- "_ p. l3 " lenter SKROT ELLER ANNAT AVFALL AN FARLIGT AVFALL ___— anläggning för återvinning av skmt eller avfall genom fragmentenng eller annan bearbetning samt skrotupplag, om den hanterade avfallsmängden skrot eller avfall är mer än lO 000 ton per år eller om skrotet innehåller iso— lemlja (omfattar inte farligt avfall)

_" ” (”2 ' _- fallsrnängden år mer än l0 000 ton per år (omfattar inte farligt avfall)

anläggning för mellanlagring av avfall om tillfört avfall lagm kortare tid 90. 002-19 än ett är och den totala avfallsmängden är mer än l0 000 ton vid något en- n.- skilt tillfälle under året (omfattar inte farligt avfall) anläggning för deponering, förbränning eller annan behandling av avfall 90. 004-1 om den tillförda mängden avfall är mer än 100 000 ton per år (omfattar inte .

farligt avfall)

anläggning för deponering, förbränning eller annan behandling än biologisk 90.004-2 behandling av avfall om den tillförda mängden avfall är mer än 50 ton men i högst [00 000 ton per år (omfattar inte farligt avfall) anläggning för biologisk behandling av avfall om den avfallsmängd som 90.003-1 tillförs anläggningen är mer än 200 ton men högst l00 000 ton per år (om- fattar inte farligt avfall) FARLIGT AVFALL ___— anläggning för annan behandling än deponering av sådant farligt avfall som 90 006- ! reg. —prövn. (över IO 000 ion/år) p, 9 avses i förordningen (l996:97l) om farligt avfall och förordningen (l9977645) om battener. med undantag av förorenade uppgrävda massor, om huvuddelen av det avfall som avses bli behandlar i anläggningen kom- mer från andra inrättningar och den tillförda mängden är mer än I 000 ton per år

Benämning av verksamhet som skall tillsundsprövas enligt 9 kap. 6 & Pröv- Regeringsprovning miljöbalken och som bedömts alltid kunna antas medföra betydande nings- MKB-dir. bil. [ MKB-dir. bil. ll mlljöpäverkan nivi mer från andra inrättningar och den tillförda mängden är högst 1 000 ton per år anläggning för annan behandling än deponering av sådant farligt avfall som

anläggning för deponering av farligt avfall om den tillförda mängden är A 90.006-6 reg.-prövn. meränIOOOton är p.9 anläggning för deponering av farligt avfall om den tillförda mängden är 90.006—7 högst 1 000 ton per år anläggning för destruktion eller annan bearbetning av kasserade produkter 90.006-8 som innehåller fullständigt eller ofullständigt halogenerade klorfluorkarbo- ner eller halon

_"uming för en produktion av mer än 20 000 ton per år av andra metaller än järn, stål, alumi- A

ium eller magnesium (prooeaskod 53) erkstadsindustn' med mer än too 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart mon A ering) (processkod vl) erkstadsindustri med mer än 20 000 men högst 100 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive

anläggning för annan behandling än deponering av sådant farligt avfall som 'l-_ avses i förordningen (l996:97l) om farligt avfall och förordningen

VERBAMHETER IIVOM VILKA FÖLJANDE PROCESSER INGÅR

l .-. för enbart montering) (prooesskod v2) avses i förordningen (1996197l) om farligt avfall och förordningen 90.006-3 reg-prom. p. 9 (l997:64$) om batterier om avfallet uppkommit i egen anläggning : nlmnlng av miljöfarlig process som skall tillständsprövas enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken Provnings- Regeringsprövning. . som bedömts alltid kunna antas medföra betydande mlljöplverkan nivä MKB-dlrekt'iv erkstadsindustri med högst 20 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart mon- _- (l997z645) om batterier. med undantag av förorenade uppgrävda massor, om huvuddelen av det avfall som avses bli behandlar i anläggningen kom- anläggning för behandling av farligt avfall I form av uppgrävda massor om A 90.006-4 den tillförda mängden är rrier än 20 000 ton per är anläggning för behandling av farligt avfall i form av uppgrävda massor om 90.006-5 p. 9 den tillförda mängden är högst 20 000 ton per år ' mener som föranleder miljöprövning (oavsett bransch, klasslfleens enligt verksamhet- ' xs SNI-kod) ,; 'utning för en produktion av mer än 100 ton per är avjärn. stal. aluminium eller magnesium "_ processkod gl) 'ng) där det förekommer metallbearbetning och där antalet maskinbearbemingsplatser är fler 20 (processkod ml)

VERKSAMHETER INOM VILKA HANTERING A VKEMISKA ÅMVEN, M.M. SKER

* en och som bedömts alltid kunna medföra betydande mlljöpäverkan nivä MKBdlrekdv I antering av vissa kemiska ämnen m.m. ska mlljöprövas (oavsett bransch, klasslfleeras _— .llgt verksamhetens SNI—kod) rlmikning av mer än 500 ton organiska lösningsmedel per år (dock ej mineralolja eller vege- __ , : -ilisk olja i ark— och tidningsoffsetfärg) (processkod ol) ' = tering av mer än 50 000 ton olja eller andra kenuska produkter per är (processkod kl) __ MKB bil. | p. Zl agrin ; av mer än 50 miljoner normalkuhikmeter naturgas per år (processkod nl) __— agring av timmer på land med begjutning av vatten eller anläggning för lagring av timmer i arten, om lagerkapaeiteten är mer än 10 000 kubikmeter toppa-rätt volym (proceskod tl)

VERKSAMHE TER SOM SMI.]. PRÖ VAS ENLIGT ANDRA LAGRUM I MILJÖBALKEN ÄN 9 KAP. 6 5

Regeringaprövning, MKB-direktiv

— ndra lagrum i miljöbalken än 9 kap. 6 5 och som - -örnts alltid kunna medföra betydande miljöpå- erkan

erksamheter som är prövningspliktiga enligt andra - elar av balken attenverk. urtag över l0 miljoner kubikmeter per år attenlagen, miljöskyddslagen MKB bil. | p. ll alken ll kap. 9 & attenkraftverk. inklusive minikrahverk MKB bil. ! p. 12 alken ll kap. 9 & attenreglering avseende vissa stora sjöar _m - .lken l7 kap. anmreglering med vattenmagasin över 100 miljoner attenlagen reg. -prövn - lken l7 kap. ubikmeter per år eller mer än l0 miljoner kubikmeter _ MKBbil. 1 p. lS - . vecka

ttenöverledning av mer än 10 kubikmeter per sekund attenlagen reg.-prövn. ___ "mm" ..... ""' ” 5 % " """" ”"'"” gd i något av berörda områden överleds ""”” MKB bil. | p. ll -uddring i särskilt förorenade områden attenlagen. miljöskyddslagen _ -alken l 1 kap. 9 & _ddring _r farleder attenlagen, miljösdes lagen _n en ll kap. 9 5

vrvtökter över 150 hektar eller produktion över 25 000 turvärdslagen, miljöskydds- MKB bil. 1 p. l9 - ken 12 kap ubikrneter per år agen, lagen om vissa torvfyn- MKB bil. 2 p. 2 ven prövning enligt -i_ . eter dra lagar gnu-,jord- sand-. ler- eller stentäkter eller takter arurvärdslagen, MKB bil. 1 p. 19 -alken l2 kap. andrew jordarter. matjord undantagen, över 25 hektar ljöskyddslagen MKB bil. 2 p. 2 ven prövning enligt ller - - -ukrion över 25 000 kubikmeter per är

ämvägar. byggande av plattformar. etc.

Bilaga 2

Kriterier som avses i 3 5 andra stycket förordningen (1998:000) om miljökonsekvensbeskrivningar

]. Projektens karaktäristiska egenskaper Projektets karaktäristiska egenskaper måste beaktas i synnerhet vad beträfar - projektets omfattning, förening med andra projekt, utnyttjandet av naturresurser, — alstrande av avfall, föroreningar och störningar, risken för olyckor, i synnerhet vad beträffar de ämnen och tekniker som har använts.

2. Projektens lokalisering Miljöns känslighet i de geografiska områden som kan antas bli påverkade av projekten måste beaktas, i synnerhet vad betra'jfar nuvarande markanvändning, naturresursernas relativa förekomst, kvalitet och förnyelseförmåga i området, den naturliga miljöns tålighet, med särskild uppmärksamhet på a) våtmarker, b) kustområden, c) bergs— och skogsområden, d) naturreservat och nationalparker, e) områden som är klassificerade eller skyddade enligt lagstiftning; särskilda skydds— eller bevarandeområden enligt 7 kap. 28 & miljöbalken, j) områden där de kvalitetsnormer som i gemenskapens lagstiftning har fastställts för miljön redan har överskridits, g) tätbefolkade områden, h) historiskt, kulturellt eller arkeologiskt betydelsefulla markområden.

3. De potentiella ejfekternas karaktäristiska egenskaper Projektens potentiella betydande påverkan måste beaktas i förhållande till de kriterier som har fastställts under ] och 2 ovan, och i synnerhet vad beträffar

— ejfekternas omfattning (geografiskt område och den berörda befolkningens storlek), ejfekternas gränsöverskridande karaktär, - ejfekternas betydelse och komplexitet, effekternas sannolikhet, ejjfekternas varaktighet, vanlighet och reversibilitet.

4. Förslag till Förordning (1998:000) om skydd av naturen

Förevarande förordning anknyter till reglerna om områdesskydd i 7 kap. miljöbalken. Förordningen motsvarar till stor del gällande rätt men innebär en omarbetning och modernisering i de avseenden som framkommer nedan av främst naturvårdsförordningen (1976:484) och nationalparksförordningen (1987:93 8).

Det bör nämnas att frågor rörande skydd för djur— och växtarter för närvarande bearbetas i Regeringskansliet. Vi lägger därför inte fram något förslag till förordning till 8 kap. miljöbalken.

Allmänna bestämmelser

1 59 I denna förordning förstås med skyddsobjekt: områden och naturföremål för vilka förordnanden enligt 7 kap. miljöbalken har meddelats, skötselplan: flerårig plan jör skötsel av skyddsobjekt.

Till skillnad mot 1 & naturvårdsförordningen finns inte längre begreppen naturvårdsobjekt och naturvårdstörvaltning bland definitionerna. Begreppen har utmönstrats i syfte att modernisera förordningen. Vårt förslag innebär att begreppen skyddsobjekt och skötselplan i stället definieras. Begreppet förvaltning kommer i fortsättningen att användas endast för nationalparker.

2 39 Naturvårdsverket har, med undantag av vad som föreskrivs i andra stycket, det centrala ansvaret för skötsel av skyddsobjekt.

Det centrala ansvaret för skötsel av kulturreservat har Riksantikvarieämbetet.

Paragrafen motsvarar i stort sett 2 & naturvårdsförordningen. I andra stycket har Riksantikvarieämbetet förts in. I övrigt har skrivningarna moderniserats med hänsyn till vad som anges i 1 & denna förordning. Naturvårdsverkets och Riksantikvarieämbetets centrala ansvar innefattar bl.a. ledning och samordning av länsstyrelsernas arbete med skötsel av skyddsobjekt. Länsstyrelsernas och kommunernas övergripande ansvar följer av 7 och 26 kap. miljöbalken samt förordningen (1998:000) om tillsyn enligt miljöbalken. Länsstyrel- sernas och kommunernas ansvar för skötsel av enskilda skydds— objekt framgår av 5 5 och 7-9 åå nedan.

Nationalpark

3 59 Nationalpark skall vårdas och förvaltas i enlighet medföljande syften.

Nationalpark Syfte

1 . Vadvetjåkka att bevara ett högnordiskt jällandskap i dess naturliga tillstånd

2. Abisko att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd

3. Stora Sjöfallet att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd

4. Sarek att bevara ett utpräglat

högfjällslandskap i dess naturliga tillstånd

5. Padjelanta att bevara ett på sjöar och vidsträckta hedar rikt fjällandskap i dess naturliga tillstånd

6. Muddus

7. Pieljekaise

8. Sånfjället

9. T öfsingdalen

10. Hamra

11. Garphyttan

12. Ängsö

13. Norra Kvill

14. Gotska Sandön 1 5 . Blå Jungfrun

16. Dalby Söderskog

att bevara ett skogs- och myrlandskap i dess naturliga tillstånd att bevara ett område med jjällbjörkskog i dess naturliga tillstånd att bevara ett skogs— och fjällområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd

att bevara ett blockmarks- och barrskogsområde i de

södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd att bevara ett område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd

att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick

att i den sydsvenska barrskogsregionen bevara ett område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd och för fri utveckling mot urskog

att bevara ön i dess naturliga tillstånd att bevara ön i dess naturliga tillstånd att bevara ett område med sydsvensk lövskog i väsentligen oförändrat skick

] 7. Store Mosse

18. Tiveden

19. Skuleskogen

20. Stenshuvud

21 . Björnlandet

22. Djurö

23. Tyresta

24. Haparanda skärgård

att bevara Sydsveriges största sammanhängande

myrområde i väsentligen oförändrat skick, där sjö och myr med växtlighet och djurliv skall få utvecklas fritt

att bevara ett sammanhängande skogs—, sjö- och sprickdalslandskap i väsentligen orört skick och att därvid skogen skall få utvecklas mot urskog att bevara ett starkt kuperat kustanknutet skogs—, hällmarks- och sprickdalslandskap i orört skick, där växtlighet och djurliv får utvecklas fritt att bevara ett storslaget naturområde med stora geologiska och biologiska skyddsvärden och som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet

att bevara ett värdefullt berg— och urskogsområde att bevara ett skärgårdslandskap i Vänern i väsentligen oförändrat skick att bevara ett representativt sprickdalslandskap med omfattande urskogar och värdefull natur i övrigt

att bevara ett unikt skärgårdslandskap i väsentligen orört skick

25. T restickla att bevara ett sprickdalslandskap nationalpark av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar med en låg grad av kulturpåverkan

Paragrafen motsvarar 1 & och 3 ij första stycket nationalparks— förordningen.

4 5 Nationalparkernas huvudsakliga gränser anges i bilaga I till denna förordning.

Paragrafen motsvarar 2 & nationalparksförordningen. Vissa upplysningar i paragrafen har dock utgått, såsom att national- parkerna är belägna på mark som tillhör staten och att angränsande vattenområden ingår i de fall som anges särskilt i bilaga 1.

Det kan nämnas att den angivna bilagan inte finns med här men motsvarar bilagorna 1-25 i SFS 1987:938, där bilagorna 8 och 12 har ändrats genom SFS 1988:1133 och bilaga 13 genom SFS 1994:552. Dessutom har nya bilagor 21 och 22 införts genom SFS 1991 :104.

5 5 Naturvårdsverket meddelar efter samråd med länsstyrelsen föreskrifter enligt 7 kap. 3 5 miljöbalken

]. om vård och förvaltning (skötsel) av nationalpark genom att fastställa en skötselplan, och

2. om inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten inom nationalpark.

Naturvårdsverket får utse länsstyrelse, annan statlig myndighet eller motsvarande till huvudman för vård och förvaltning (skötsel) av nationalpark.

Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, meddela dispens från föreskrifter enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar delvis 3 & andra och tredje stycket nationalparksförordningen.

I likhet med vad som föreslås för bl.a. naturreservat nedan och av skäl som närmare framgår av kommentaren till 7 & bör begreppet förvaltare utmönstras. Beslut om att utse huvudman bör fattas av Naturvårdsverket i stället för av länsstyrelsen, som enligt nuvarande ordning utser naturvårdsförvaltare. Ändringen beror på att Naturvårdsverket ändå skall fastställa skötselplan. Den föreslagna ordningen underlättar även vid beslut om huvudman för nationalpark som ligger i flera län. Att Naturvårdsverket även har ansvar för ledning och samordning av verksamheten uttrycks i 2 &.

Utgångspunkten bör normalt vara att en länsstyrelse förordnas som huvudman. Paragrafen möjliggör även ett bibehållande av nuvarande huvudmannaskap för Gotska Sandön (Naturvårdsverket) och Tyresta (Stiftelsen Tyrestaskogen, som bildats särskilt av Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Stockholms län samt Stockholms, Haninge och Tyresö kommuner).

Första stycket har kompletterats med ett bemyndigande att meddela föreskrifter enligt 7 kap. 3 (j miljöbalken om inskränkningar i rätten att använda mark eller vatten. Dessutom har skötselplan förts in i förordningstexten.

Enligt tredje stycket har länsstyrelsen behörighet att meddela dispens från föreskrifter enligt 7 kap. 3 & miljöbalken.

6 5? Ifråga om Gotska Sandön skall vad som sägs om länsstyrelsen i 5 5 tredje stycket och 23 5 fjärde stycket i stället gälla Naturvårds— verket.

Paragrafen motsvarar huvudsakligen 7 a & nationalparks— förordningen.

Naturreservat

7 _? Länsstyrelsen är huvudman för skötseln av naturreservat som har tillkommit genom beslut av länsstyrelsen. En kommun är huvudman för skötseln av naturreservat som har tillkommit genom beslut av kommunen. Länsstyrelsen eller kommunen får förordna att en statlig myndighet eller juridisk person som har särskilda förutsättningar för att svara för huvudmannaskapet för ett naturreservat i stället skall vara huvudman.

Länsstyrelsen respektive kommunen fastställer skötselplan för naturreservat. En skötselplan skall ingå i varje beslut om bildande av naturreservat. Om det finns särskilda skäl får skötselplan fastställas efter det att beslut om bildande av naturreservat har fattats.

Paragrafens andra stycke har sin huvudsakliga motsvarighet i 9 & naturvårdsförordningen.

AV första stycket följer att begreppet naturvårdsförvaltare har utmönstrats. Det är dock angeläget att reglera ansvaret för den som har huvudmannaskapet och därmed ansvaret för genomförandet av de skötselåtgärder som framgår av skötselplanen och som berörda sakägare förpliktas tåla. Regleringen behövs bl.a. för att sakägama och allmänheten skall veta vem som är huvudman och beställare av de aktuella åtgärderna.

Huvudmannarollen för skötseln av naturreservat bör regleras på ett sätt som påminner om väghållare enligt väglagen (1971 :948) eller huvudman för allmän va-anläggning enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Med en sådan modell klargörs vem som bär huvudansvaret för att ett naturreservat sköts.

Som framgår av paragrafens första stycke är länsstyrelsen och kommunen normalt huvudmän för statligt respektive kommunalt beslutade naturreservat. Det finns även ett stort antal stiftelser eller ideella föreningar som finansierar verksamheten och svarar för skydd och skötsel. Dessa organisationer bör ges ett författningsstöd för det skötselarbete de utför med egna medel. För just dessa

situationer är det angeläget att även en juridisk person skall kunna förordnas som huvudman. Det sagda gäller även andra statliga myndigheter, exempelvis skogsvårdsstyrelsen.

Det finns dock inte anledning att i förordningen reglera hur verksamheten skall bedrivas. Huvudmannen kan exempelvis bedriva verksamheten i egen regi, såsom med anställda tillsynsmän i fjällen och skärgården eller arvoderade lantbrukare och markägare, men verksamheten kan också upphandlas i konkurrens enligt gängse upphandlingsregler. Eftersom detta inom staten rör verksamhet som finansieras över statsbudgeten är det viktigt att väga in de möjligheter som finns att minska det allmännas kostnader. Regler för detta bör inte ges i förordning. För statligt beslutade naturreservat som sköts med statliga medel bör valet mellan att bedriva verksamheten i egen regi eller att genomföra upphandling snarare regleras i riktlinjer utfärdade av Naturvårdsverket, vars ansvar för ledning och samordning uttrycks i 2 & denna förordning.

Kulturreservat

8 5 Länsstyrelsen är huvudman för skötseln av kulturreservat som har tillkommit genom beslut av länsstyrelsen. En kommun är huvudman för skötseln av kulturreservat som har tillkommit genom beslut av kommunen. Länsstyrelsen eller kommunen får förordna att en statlig myndighet eller juridisk person som har särskilda förutsättningar för att svara för huvudmannaskapet för ett kulturreservat i stället skall vara huvudman.

Länsstyrelsen respektive kommunen fastställer skötselplan för kulturreservat. En skötselplan skall ingå i varje beslut om bildande av kulturreservat. Om det finns särskilda skäl får skötselplan fastställas efter det att beslut om bildande av kulturreservat har fattats.

Kulturreservat är ett nytt områdesskydd som tillkommit i och med miljöbalken . Bestämmelsen har sin förebild i 7 5.

Naturminne

9 & Länsstyrelsen är huvudman för skötseln av naturminne som har tillkommit genom beslut av länsstyrelsen. En kommun är huvudman för skötseln av naturminne som har tillkommit genom beslut av kommunen. Länsstyrelsen eller kommunen får förordna att en statlig myndighet eller juridisk person som har särskilda förutsättningar för att svara för huvudmannaskapet för ett naturminne i stället skall vara huvudman.

Länsstyrelsen respektive kommunen får meddela sådana föreskrifter som behövs för skyddet och vården (skötseln) av ett visst naturminne.

Paragrafen motsvarar i stort sett 13 & första stycket naturvårdsförordningen. Första stycket har sin förebild i 7 & första stycket denna förordning.

Biotopskyddsområde

10 5? Samtliga mindre mark— eller vattenområden av det slag som anges i bilaga 2 (biotoper) utgör biotopskyddsområden.

Länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för att vårda sådana biotoper och medge dispens enligt 7 kap. 11 å andra stycket miljöbalken .

Paragrafen motsvarar 19 a & naturvårdsförordningen.

I 19 a 5 andra stycket andra meningen fanns tidigare en rätt för länsstyrelsen att i det enskilda fallet medge undantag från första stycket. 1 7 kap. 11 & miljöbalken har intagits en regel som i sakligt hänseende motsvarar den regleringen. Regeringen har nämligen i miljöbalken fått möjlighet att meddela föreskrifter om att dispens

kan medges. Länsstyrelsen bör även fortsättningsvis vara beslutande i det enskilda fallet och får därför sådan behörighet i andra stycket.

11 39 Skogsvårdsstyrelsen får förklara sådana särskilt skyddsvärda mark- eller vattenområden som anges i bilaga 3 som biotopskydds— områden. 1 skogsvårdsstyrelsens beslut skall gränserna för den skyddsvärda biotopen anges.

Skogsvårdsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för att vårda dessa biotoper.

Paragrafen motsvarar 19 b & naturvårdsförordningen. Första stycket har ändrats språkligt.

12 5 Länsstyrelsen får förklara rik- och kalkkärr i jordbruksmark, ängar eller naturbetesmarker som biotopskyddsområden. Läns- styrelsen får meddela sådant beslut även för naturliga bäckfåror och ras— eller bergbranter för mark som inte omfattas av skogsvårds— lagen ( 1979:429 ). 1 länsstyrelsens beslut skall gränserna för den skyddsvärda biotopen anges.

Länsstyrelsen får vidta de åtgärder som behövs för att vårda dessa biotoper.

Paragrafen motsvarar 19 c & naturvårdsförordningen. Första stycket har ändrats språkligt.

13 59 Bestämmelserna i 10-12 539 gäller inte för verksamhet eller åtgärd på mark i omedelbar anslutning till befintlig bebyggelse. Trots vad som föreskrivs i 10-12 _6 5 får de verksamheter bedrivas och åtgärder utföras som behövs för att genomföra en detaljplan enligt plan— och bygglagen (1987:]0) om planen har vunnit laga kraft när biotopskyddsområdet beslutas. Motsvarande gäller för verksamheter och åtgärder i enlighet med områdesbestämmelser eller arbetsplaner enligt väglagen(1971 :948) som varit utställda.

Paragrafen motsvarar 19 e & naturvårdsförordningen. Språkliga ändringar har dock skett.

14 5? Länsstyrelsen skall på begäran kostnadsfritt lämna besked om ett mark— eller vattenområde är skyddat enligt 10 &.

Paragrafen motsvarar 19 f & naturvårdsförordningen.

Djur- och växtskyddsområde

15 59 I ett beslut om djur- och växtskyddsområde enligt 7 kap. 12 å” miljöbalken skall särskilt anges om inskränkningen att uppehålla sig inom området även omfattar markägaren och hans folk. Länsstyrelsen respektive kommunen får i särskilda fall medge dispens från föreskrifter som är meddelade för ett djur- eller växtskyddsområde. Dispens får endast medges om det finns särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar i stort sett 15 å andra och tredje stycket naturvårdsförordningen.

I 14 b & naturvårdslagen stadgas att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig i området. Bestämmelsen har, med några redaktionella ändringar överförts till 7 kap. 12 5 miljöbalken, där det dock anges att länsstyrelsen eller kommunen skall ha sådan föreskriftsrätt.

I 15 & första stycket naturvårdsförordningen har regeringen med stöd av 14 b & naturvårdslagen bemyndigat länsstyrelsen att meddela föreskrifter och närmare preciserat vad dessa föreskrifter får avse,

exempelvis förbud att landa med båt. Eftersom länsstyrelsen och kommunen direkt i miljöbalken har fått befogenhet att meddela föreskrifter, behövs inte något bemyndigande motsvarande 15 & första stycket naturvårdsförordningen.

I 15 å andra stycket naturvårdsförordningen stadgas att förbud meddelade av länsstyrelsen att färdas eller upphålla sig inom området och att landa med båt eller annan farkost inte gäller markinnehavaren eller hans folk och inte heller statliga eller kommunala tjänstemän i tjänsteärende, om inte något annat föreskrivs. När länsstyrelsen och kommunen i fortsättningen skall ha rätt att besluta om djur— och växtskyddsområden, bör det i besluten särskilt anges om sådana inskränkningar även skall omfatta markägaren och hans folk. Detta föreskrivs i första stycket.

Det andra stycket i paragrafens föreslagna lydelse motsvarar med vissa redaktionella ändringar 15 & tredje stycket naturvårdsför- ordningen. Andra meningen, där det stadgas att särskilda skäl krävs för dispens, har tillkommit efter mönster i 7 kap. miljöbalken .

Strandskyddsområde

16 å Länsstyrelsen får meddela förordnande och föreskrifter som avses i 7 kap. 14—15 559 och 17 &” tredje stycket miljöbalken .

Paragrafen motsvarar Viss del av 20 & första stycket första meningen naturvårdsförordningen.

17 5 Länsstyrelsen får förordna att en kommun i stället för länsstyrelsen skall ha de befogenheter som länsstyrelsen har enligt 7 kap. 18 & miljöbalken .

Paragrafen motsvarar huvudsakligen 28 a & första stycket naturvårdsförordningen. Regeringens bemyndigande finns i 7 kap. 31 & miljöbalken.

Milj öskyddsområde

18 å Länsstyrelsen får förordna att länsstyrelsens beslut om föreskrifter enligt 7 kap. 20 & miljöbalken skall gälla utan hinder av att det har överklagats.

Paragrafen motsvarar 30 & milj öskyddsförordningen (19892364).

Vattenskyddsområde

19 3? Länsstyrelsen respektive kommunen skall för anteckning i inskrivningsregistret skriftligen underrätta inskrivningsmyndigheten om förhållande som avses i 9 5 andra stycket lagen (1998.000) om införande av miljöbalken.

Paragrafen motsvarar 25 & vattenrättsförordningen (l983c788).

Marinvetenskaplig forskning

20 55 Marinvetenskaplig forskning får inte bedrivas inom svenskt sjöterritorium från forskningsfartyg som är registrerade i eller tillhör en annan stat utan att det finns tillstånd för forskningen från Kustbevakningen eller utan att forskningen har anmälts dit. Om det finns särskilda skäl, får Kustbevakningen besluta om undantag från kravet på tillstånd.

Kustbevakningen får meddela ytterligare föreskrifter i frågor om tillstånd.

Paragrafen motsvarar 26 a & naturvårdsförordningen.

Förteckning över vissa naturområden

21 59 Statens naturvårdsverk skall enligt 7 kap. 27 & miljöbalken föra en förteckning över naturområden som bör beredas skydd i enlighet med internationella åtaganden eller nationella mål om skydd av sådana områden.

Paragrafen är ny.

Särskilt skydds- eller bevarandeområde

22 59 De områden som är förtecknade i bilaga 4 är sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap. 28 & första stycket miljöbalken. Kartor som utvisar områdenas avgränsningar skall finnas tillgängliga hos Naturvårdsverket.

Paragrafen motsvarar 19 i & naturvårdsförordningen och reglerar särskilda skyddsområden enligt 7 kap. 28 & första stycket miljöbalken.

Som nämns i inledningsavsnittet till detta betänkande pågår ständigt inom bl.a. Regeringskansliet och Naturvårdsverket ett arbete med att anpassa svenska miljöregler till EG:s regler på området. Detta arbete kommer givetvis att fortsätta även efter miljöbalkens ikraftträdande. Möjligheten enligt 7 kap. 28 å

miljöbalken för regeringen att förklara ett område som särskilt skydds— eller bevarandeområde finns bl.a. för att Sverige skall kunna uppfylla kraven enligt EG:s fågeldirektiv (79/409/EEG) samt art— och habitatdirektiv (92/43/EEG).

Gemensamma bestämmelser Ordningsföreskrifter m.m.

23 59 Länsstyrelsen får meddela föreskrifter enligt 7 kap. 30 59 miljöbalken för naturreservat, kulturreservat, naturminne, biotop- skyddsområde, strandskyddsområde och vattenskyddsområde.

Vad som sägs i första stycket om länsstyrelsen skall gälla Naturvårdsverket för nationalpark och Skogsvårdsstyrelsen för biotopskyddsområde enligt 11 ?. Naturvårdsverket skall samråda med Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen innan beslut om föreskrifter fattas.

Om en föreskrift enligt 7 kap. 30 53 miljöbalken för nationalpark avser inskränkning i enskild rätt, skall vad som sägs om föreläggande och kungörelse i 28 och 29 åå gälla. Därvid skall vad som i 28 å sägs om länsstyrelsen och kommunen i stället gälla Naturvårdsverket.

Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, meddela dispens i visst fall från föreskrifter enligt 7 kap. 30 39 miljöbalken för nationalpark.

I paragrafen, som är ny, har bestämmelser i 4 & första stycket nationalparksförordningen, 10 å och 20 5 första stycket naturvårds- förordningen samt 29 & vattenrättsförordningen arbetats samman. Att kommun i vissa fall får meddela föreskrifter följer direkt av 7 kap. 30 & miljöbalken.

Paragrafens tredje stycke har sin motsvarighet i 4 5 andra stycket nationalparksförordningen. Begreppet ”renskötselrätt” som exempel på en enskild rätt som kan bli inskränkt har utgått.

Fjärde stycket motsvarar i huvudsak 5 & nationalparks- förordningen.

Samråd m.m.

24 å Länsstyrelsen och kommunen skall samråda med varandra innan beslut som avses i 28 53 fjärde stycket fattas. 1 förekommande fall skall samråd ske även med Fiskeriverket och Luftfartsverket.

I paragrafen, som är ny, har införts en skyldighet för länsstyrelser och kommuner att samråda med varandra innan vissa beslut fattas. Orsaken är att kommuner har fått möjlighet enligt miljöbalken att besluta om vissa områdesskydd och att samordningsproblem kan uppkomma där statens och kommunens intresseområden samman— faller geografiskt. Det kan även bli aktuellt att samråda med Fiskeri- verket och Luftfartsverket.

25 5 Innan länsstyrelsen i ett ärende enligt 7 kap. miljöbalken fattar beslut som kan föranleda ersättnings— eller inlösensskyldighet enligt 31 kap. miljöbalken eller annan ekonomisk förpliktelse för staten eller annat beslut av vikt, skall länsstyrelsen samråda med Naturvårdsverket eller, när fråga är om kulturreservat, med Riksantikvarieämbetet.

I ärenden som berör skogsmark skall yttrande inhämtas från skogsvårdsstyrelsen, om det inte är uppenbart att ärendet saknar betydelse för myndigheten.

Skogsvårdsstyrelsen skall inhämta yttrande från länsstyrelsen i ärenden enligt 11 35 denna förordning, om det inte är uppenbart att ärendet saknar betydelse för myndigheten.

Paragrafen motsvarar i stort sett 28 & naturvårdsförordningen. Andra och tredje stycket har dock kompletterats med förordnande om att

yttrande inte behöver inhämtas i bagatellfall och tredje stycket med en föreskrift om att Skogsvårdsstyrelsen i fall som rör biotopskydds- områden skall inhämta yttrande från länsstyrelsen.

26 _? Om talan om ersättning eller inlösen enligt 31 kap. miljöbalken förs i domstol, företräds staten av Kammarkollegiet. Därvid skall Kammarkollegiet samråda med Naturvårdsverket eller i förekom- mande fall med Riksantikvarieämbetet eller Skogsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 30 & naturvårdsförordningen med det tillägget att samrådsskyldigheten för Kammarkollegiet har gjorts obligatorisk. Dessutom har Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen förts in i paragrafen.

Innehåll i ansökan om tillstånd och dispens

27 59 Ansökan om tillstånd och dispens enligt 7 kap. miljöbalken skall vara skriftlig och åtföljd av karta, skiss eller ritning samt i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet en miljökonsekvens- beskrivning enligt 6 kap. miljöbalken . Vid handläggningen av ansökan skall 22 kap. 2 5 miljöbalken tillämpas.

Om ett ärende som avses i första stycket är av stort allmänt intresse skall kungörelse om ansökan och om miljökonsekvens— beskrivningen göras även om detta inte krävs enligt 6 kap. 8 33 miljöbalken Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som länsstyrelsen och i förekommande fall kommunen bestämmer. ] kungörelsen skall anges var handlingarna i ärendet hålls tillgängliga samt att skriftliga anmärkningar får lämnas till länsstyrelsen respektive kommunen inom en viss angiven tid, minst fyra veckor efter det att kungörelsen var införd.

Paragrafen har sin förebild i 25 & naturvårdsförordningen och reglerar enligt förslaget innehållet i en ansökan om tillstånd och dispens enligt 7 kap. miljöbalken.

Enligt första stycket skall det endast i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet finnas en miljökonsekvensbeskrivning. Vi har ansett att det inte går att på annat sätt närmare precisera de verksamheter vars beskaffenhet gör att det saknas anledning att kräva en miljökonsekvensbeslcrivning. Detta kan t.ex gälla mindre åtgärder som en lantbrukare vill vidta som är dispenspliktiga, t.ex. att ta bort en stenmur i jordbruksmark, jfr prop. 1997/98:45 , del 2, s. 55.

Det kan påpekas att 7 kap. 26 & miljöbalken stadgar att dispenser får ges endast om det är förenligt med förbudets eller föreskriftens syfte.

När en myndighet meddelar tillstånd eller ger dispenser är det också viktigt att Sveriges internationella åtaganden beaktas.

Kungörelse och delgivning

28 5 Innan länsstyrelsen respektive kommunen fattar beslut enligt fjärde stycket skall ett förslag till beslut upprättas och förslaget kungöras. Kungörelsen skall innehålla ett föreläggande för dem som saken angår att, om de så vill, framföra invändningar mot eller andra synpunkter på förslaget hos länsstyrelsen respektive kommunen inom viss tid från kungörandet. Tiden får inte sättas kortare än en månad. Kungörelsen skall införas i ortstidning.

Om det är uppenbart att beslut enligt fjärde stycket berör endast viss eller vissa sakägare, får, i stället för att kungörande sker, föreläggandet delges dessa sakägare. Vid beslut enligt fjärde stycket 1—5 skall föreläggandet och de ifrågasatta föreskrifterna snarast möjligt delges varje sakägare vars rätt kan beröras av föreskrifterna och som ej skriftligen har godkänt dessa.

Har alla sakägare med känt hemvist lämnat skriftligt godkännande, får länsstyrelsen respektive kommunen pröva ärendet utan att kungöra förslaget eller på annat sätt meddela föreläggande.

Beslut som avses i första stycket är

]. beslut att förklara ett område respektive naturföremål som nationalpark, naturreservat, kulturreservat eller naturminne enligt 7 kap. miljöbalken ,

2. beslut om nya skäl eller ytterligare inskränkningar avseende naturreservat, kulturreservat eller naturminne enligt 7 kap. 5 _? tredje stycket miljöbalken ,

3. beslut om förpliktelse att tåla intrång avseende naturreservat, kulturreservat eller naturminne enligt 7 kap. 6 _? miljöbalken ,

4. beslut att förklara ett område som biotopskyddsområde, varvid första—tredje stycket skall ha motsvarande tillämpning även på skogsvårdsstyrelsens beslut enligt 11 5 denna förordning,

5. beslut om föreskrifter avseende djur— och växtskyddsområde enligt 7 kap. 12 _? miljöbalken ,

6. beslut om utvidning av strandskyddsområde enligt 7 kap. 14 55 miljöbalken , om förordnandet är avsett att gälla längre tid än sex månader,

7. beslut om föreskrifter för miljöskyddsområde enligt 7 kap. 20 59 miljöbalken , och

8. beslut att förklara ett område som vattenskyddsområde enligt 7 kap. 21 53 miljöbalken .

I paragrafen har arbetats samman regler i 11 5, 19 d 5 första stycket och 21 & första stycket naturvårdsförordningen, 28 & miljöskydds- förordningen och 19 kap. 4 & första-tredje stycket vattenlagen (19831291).

29 5? När beslut enligt andra stycket meddelas eller ett redan tidigare meddelat beslut ändras eller upphävs skall beslutet snarast möjligt kungöras på det sätt som är föreskrivet beträffande författningar i allmänhet. Kungörelse om beslutet skall också införas i ortstidning. Sökande och sakägare skall anses ha fått del av beslutet den dag kungörelsen var införd i ortstidning. Om det är uppenbart att beslutet berör endast viss eller vissa sakägare, får, i stället för att kungörande sker, beslutet delges dessa sakägare. Beslut som avses i första stycket är

]. beslut om föreskrift enligt 7 kap. 3 53 miljöbalken för nationalpark om föreskriften innebär inskränkning i enskild rätt,

2. beslut att förklara ett område respektive naturföremål som naturreservat, kulturreservat eller naturminne enligt 7 kap. miljöbalken och beslut om föreskrifter för sådana skyddsobjekt,

3. beslut om förpliktelse att tåla intrång avseende naturreservat, kulturreservat eller naturminne enligt 7 kap. 6 33 miljöbalken ,

4. beslut att förklara ett område som biotopskyddsområde enligt 11 eller 12 59 denna förordning,

5. beslut att förklara ett område som djur— och växtskyddsområde enligt 7 kap, 12 & miljöbalken och beslut om föreskrifter för sådant skyddsobjekt gällande för markinnehavaren och hans folk,

6. beslut att utvidga, undanta ett område från eller upphäva strandskydd enligt 7 kap. 14 och 15 få miljöbalken , om det inte är fråga om upphävande av strandskydd inom ett område som avses att omfattas av en detaljplan eller områdesbestämmelser och motsvarande uppgifter har lämnats i kungörelsen vid förfarandet enligt 5 kap. 24 och 25 5,9 39 plan- och bygglagen (1987:]0),

7. beslut om föreskrifter för miljöskyddsområde enligt 7 kap. 20 3? miljöbalken ,

8. beslut att förklara ett område som vattenskyddsområde och beslut om föreskrifter för ett sådant skyddsobjekt enligt 7 kap. 21 och 22 få miljöbalken ,

9. beslut om interimistiskt förbud enligt 7 kap. 24 _; miljöbalken , 10. beslut om föreskrifter enligt 7 kap. 30 _? miljöbalken .

I paragrafen, som är ny, har bestämmelser i 12, 16 och 19 d åå samt 21 å andra stycket naturvårdsförordningen, 29 & miljöskydds- förordningen och 19 kap. 5 5 första och andra stycket vattenlagen arbetats samman.

Underrättelse om beslut

30 5 Till nedanstående myndigheter skall följande beslut sändas,

Naturvårdsverket: ]. beslut att förklara områden och naturföremål som skyddsobjekt och beslut om föreskrifter för skyddsobjekt, 2. beslut om tillstånd eller dispens rörande skyddsobjekt, 3. beslut om ersättning och inlösen enligt 31 kap. miljöbalken rörande skyddsobjekt, 4. beslut att meddela föreläggande eller förbud enligt 26 kap. miljöbalken rörande skyddsobjekt, och 5. sådana beslut enligt 29 5 andra stycket denna förordning som inte följer av 1—4.

Riksantikvarieämbetet: 1. beslut att förklara områden som nationalpark, naturreservat eller kulturreservat och beslut om föreskrifter för sådana skyddsobjekt, 2. beslut om tillstånd eller dispens rörande kulturreservat, 3. beslut om ersättning och inlösen enligt 31 kap. miljöbalken rörande kulturreservat, och 4. beslut att meddela föreläggande eller förbud enligt 26 kap. miljöbalken rörande kulturreservat.

Luftfartsverket: beslut om föreskrifter för djur- och växtskyddsområde enligt 7 kap. 12 5 miljöbalken , under förutsättning att föreskriften har betydelse för luftfarten.

Fiskeriverket och Boverket: beslut enligt 29 53 andra stycket denna förordning, om inte kännedom om beslutet uppenbart saknar betydelse för myndigheten.

Skogsvårdsstyrelsen: 1. beslut att förklara ett område som biotopskyddsområde enligt 12 59 denna förordning och beslut om ersättning enligt 31 kap. 4 å miljöbalken till följd av ett sådant beslut, och 2. beslut enligt 29 59 andra stycket denna förordning, om inte kännedom om beslutet uppenbart saknar betydelse för skogsvårdsstyrelsen.

Lantmäterimyndigheten: 1. beslut att förklara områden och naturföremål som skyddsobjekt och beslut om föreskrifter för skyddsobjekt, 2. beslut om föreläggande om stängselgenombrott enligt 26 kap. 11 59 miljöbalken ,

3. beslut om ersättning och inlösen enligt 31 kap. 4 och 8 55 miljöbalken, och 4. sådana beslut enligt 29 5 andra stycket denna förordning som inte följer av 1-3, om inte kännedom om beslutet uppenbart saknar betydelse för lantmäterimyndigheten,

Väghållningsmyndigheten: beslut enligt 29 5 andra stycket denna förordning, om inte kännedom om beslutet uppenbart saknar betydelse för myndigheten.

31 5 Till länsstyrelsen skall följande beslut sändas,

1. beslut att förklara områden och naturföremål som skyddsobjekt och beslut om föreskrifter för skyddsobjekt,

2. beslut om ersättning enligt 31 kap. 4 5 miljöbalken rörande biotopskyddsområde enligt 11 5 denna förordning,

3. beslut att meddela dispens för strandskyddsområde enligt 7 kap. 18 5 miljöbalken , och

4. sådana beslut enligt 29 5 andra stycket denna förordning som inte följer av 1—3.

32 5 Till kommunen skall följande beslut sändas,

1. beslut att förklara områden och naturföremål som skyddsobjekt och beslut om föreskrifter för skyddsobjekt,

2. beslut att meddela dispens för strandskyddsområde enligt 7 kap. 18 5 miljöbalken , och

3. sådana beslut enligt 29 5 andra stycket som inte följer av 1-2.

33 5 Till markägaren skall sändas beslut att förklara områden och naturföremål som skyddsobjekt och beslut om föreskrifter för skyddsobjekt.

I paragraferna, som är nya och reglerar vart olika beslut skall sändas, har i huvudsak bestämmelser i 8 & nationalparksförordningen, 9, 12, 13, 15 och 28 b 55 naturvårdsförordningen samt 21 5 vattenrätts- förordningen arbetats samman.

Registerhållning

34 5 Länsstyrelsen skall föra ett register över beslut enligt 7 kap. miljöbalken och andra förhållanden på naturvårdens område (naturvårdsregister) i enlighet med föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket efter samråd med Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen. Naturvårdsverket skall föra ett register över alla sådana beslut och förhållanden.

Paragrafen i motsvarar i huvudsak 35 5 naturvårdsförordningen. Bestämmelsen har kompletterats med Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen.

Övriga bestämmelser

35 5 I ett ärende enligt 7 kap. miljöbalken åligger det länsstyrelsen att på statens vägnar söka träffa uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning eller fordrar inlösen av fastighet. Samma skyldighet åligger skogsvårdsstyrelsen i ärende som rör biotopskyddsområde enligt 11 5 denna förordning.

Länsstyrelsen respektive skogsvårdsstyrelsen kan på begäran förskottera medel för ändamål som avses i 31 kap. 11 5 första stycket miljöbalken .

Paragrafen motsvarar i huvudsak 29 5 naturvårdsförordningen. Bestämmelsen har dock kompletterats med skogsvårdsstyrelsen.

36 5 Ingår en fastighet i häradsallmänning eller annan samfällighet som enligt gällande bestämmelser inte får minskas, skall länsstyrelsen eller kommunen hålla inne ersättningsbelopp som tillkommer samfälligheten enligt 31 kap. 4 och 8 55 miljöbalken, till dess det slutligen har avgjorts hur det skall förfaras med beloppet.

Paragrafen motsvarar 31 5 naturvårdsförordningen med det tillägget att kommun har förts in i bestämmelsen.

37 5 Kostnad för handräckning enligt 26 kap. 17 5 miljöbalken rörande frågor som avses i 7 kap. miljöbalken kan på kronofogde— myndighetens begäran förskotteras av allmänna medel.

Paragrafen motsvarar 32 & naturvårdsförordningen.

38 5 Länsstyrelsen och kommunen skall se till att, i den mån det behövs, mätning och kartläggning sker av skyddsobjekt. Närmare bestämmelser om mätning och kartläggning finns i mätnings— kungörelsen (1974.'339).

Paragrafen motsvarar 33 & naturvårdsförordningen. Förutom att bestämmelsen har ändrats språkligt har även kommuner fått skyldigheter enligt paragrafen.

39 5 Bestämmelser om tillsyn och avgifter finns i 26 och 27 kap. miljöbalken samt i förordningen (1998.000) om tillsyn enligt miljö- balken och förordningen ( 1998:000 ) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

Paragrafen är ny. Bestämmelser om tillsyn och avgifter finns samlade i miljöbalken och i de förordningar som nämns i bestäm— melsen, varför en hänvisning görs i förordningstexten.

Överklagande

40 5 Naturvårdsverket får överklaga beslut som rör frågor som avsesi 7kap. miljöbalken .

Riksantikvarieämbetet får överklaga beslut som rör kulturreservat enligt 7 kap. 9 5 miljöbalken .

41 5 Länsstyrelsens beslut enligt 5 5 tredje stycket och 23 5 jjärde stycket samt beslut i ett dit överklagat ärende får endast överklagas av Naturvårdsverket eller, när fråga är om kulturreservat, av Riksantikvarieämbetet.

42 5 Naturvårdsverkets beslut enligt 5 5 första stycket och 23 5 andra stycket, Kustbevakningens beslut enligt 20 5, länsstyrelsens beslut enligt 7—9, 16 och 17 55 samt 23 5 första stycket liksom skogsvårdsstyrelsens beslut enligt 23 5 andra stycket får överklagas hos regeringen. Naturvårdsverkets beslut enligt 6 5 får inte överklagas.

En kommuns beslut enligt denna förordning får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut i dit överklagade ärenden enligt 7—9 55 och 23 5 första stycket får överklagas hos regeringen.

Paragraferna motsvarar huvudsakligen 40 5 tredje stycket naturvårdslagen (19641822), 10 5 nationalparksförordningen och 34 5 första och tredje stycket naturvårdsförordningen.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då

nationalparksförordningen (198 7938) och naturvårdsförordningen (1976'484) skall upphöra att gälla.

Bestämmelsen anger tiden för ikraftträdandet och vilka förordningar som då skall upphöra att gälla. Det kan nämnas att även miljöskyddsförordningen och vattenrättsförordningen skall upphöra att gälla vid nämnda datum. Detta framgår av övergångs- bestämmelsema till förordningen ( 1998:000 ) om miljöfarlig verk- samhet och hälsoskydd och förordningen ( 1998:000 ) om vattenverk- samhet m.m.

Anm: Bilaga Ifinns inte med här. Se motiven till 4 5.

Bilaga 2 Biotoper som avses i 10 5.

]. Alléer

Lövträd planterade i en enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en väg eller i ett i övrigt öppet landskap. Träden skall till övervägande del utgöras av vuxna träd.

2. Källor med omgivande våtmark i jordbruksmark

Områden i terräng där grundvatten koncentrerat strömmar ut och där den våtmark som uppkommer till följd av det utströmmande vattnet högst uppgår till ett hektar.

3. Odlingsrösen i jordbruksmark

På eller i anslutning till jordbruksmark upplagda ansamlingar av stenar med ursprung i jordbruksdriften.

4. Pilevallar

Hamlade pilar i en rad som består av minst fem träd med ett inbördes avstånd av högst 100 meter i en i övrigt öppen jordbruksmark eller invid en väg där marken mellan pilträden är plan eller upphöjd till en vall, eller av tre tråd, om vallen är väl utbildad, mer än 0,5 meter hög och två meter bred. Biotopen omfattar trädradens längd med den bredd den vidaste trädkronans projektion på marken utgör. För det fall vallen är bredare än

trädkronornas projektion på marken omfattar biotopen vallen i sin helhet.

5. Småvatten och våtmarker i jordbruksmark

Småvatten och våtmarker med en areal av högst ett hektar i jordbruksmark, som ständigt eller någon del av året håller ytvatten eller en fuktig markyta såsom kärr, gölar, vätar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, öppna diken och dammar. Areal— begränsningen avser inte linjära element som öppna diken. Dammar anlagda för bevattningsändamål innefattas inte i denna biotop.

6. Stenmurar i jordbruksmark

Uppbyggnader av på varandra lagda stenar, som har en tydlig, långsträckt utformning i naturen.

7. Åkerholmar

Holmar av natur- eller kulturmark med en areal av högst 0,5 hektar som omges av åkermark eller kultiverad betesmark.

Bilaga 2 motsvarar bilaga 1 till naturvårdsförordningen med den justeringen att orden ”eller någon del av året” har lagts till i punkten 5 och ordet ”sammanpassade” tagits bort i punkten 6.

Bilaga 3 Biotoper som avses i 11 5

Brandfält

Lövbrännor Äldre naturskogsartade lövbestånd

Äldre naturskogsartade ädellövskogsbestånd Örtrika allundar Ravinskogar Örtrika bäckdråg

Urskogsartade barrskogsbestånd Ädellövsumpskogar Örtrika sumpskogar Äldre skogsbeten

Åsgranskogar

Kalkbarrskogar

Rik— och kalkkärr i skogslandskapet Alkärr Gamla hassellundar Källor med omgivande våtmarker inom område som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen ( ] 979.429) Myrholmar på mark som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen ( ] 9 79: 429) Ras- eller bergbranter inom område som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen (1979:429)

Bilaga 3 motsvarar bilaga 2 till naturvårdsförordningen.

Bilaga 4 Områden som enligt 22 5 är förklarade som särskilda skyddsområden Län Nr enligt Namn Skyddsform enligt EG—kod miljöbalken (MB) AB SEO] 1 00] 7 T yresta—Åva naturreservat, nationalpark AB SE 01 1 0034 Angarnsjöängen naturreservat AB SE 01 1 0083 Gunnarstenarna naturreservat AB SE 01 1 0092 Stora Nassa naturreservat AB SE 01 1 0096 Svenska Högarna naturreservat, 7 kap. 12 5 MB AB SE 01 1 01 ] 4 Bornsjön naturreservat

GOOQ QOGO

ööö ööö

öööööööfqö

ööö ama

SE02] 0008 SE02] 0023 SE 02 ] 003 7 SE02] 0040

SE0210041 SE0210077 SE0210152 SE0210153

SE 0220020 SE 0220034 SE0220086

SE0220087 Se0220129 SE0220145

SE023 006 7 SE0230090 SE0230100 SE0230124 SE0230125 SE0230126 SE0230136 SE023013 7 SE0230138

SE0230139 SE0230140 SE0230141

SE0310016 SE031001 7 SE0310020

Båtfors

Florarna F iby urskog Västerbådan— Lågagrundet Hållet—Blåbådan Hjälstaviken Bleckan—Söderören F orsmarksbruk

Strandstuguviken Tullgarn Hartsö—Enskär

Sörfjärden Skärgårdsreservaten Båvenreservaten

Tåkern Bråviken Glottern K un gsbro Svartåmynningen Svensksundsviken Sjövik Rocksmosse Åsvikelandet—Kvädö

Dannskären Väggö Eknön

Draven F egen Store Mosse

naturreservat naturreservat

naturreservat 7 kap. 12 59 MB

7 kap. 12 5 MB naturreservat 7 kap. 12 5 MB 7 kap. ]2 5 MB

naturreservat naturreservat naturreservat, 7 kap. 12 5 MB naturreservat naturreservat delvis

naturreservat, delvis oskyddad

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat, 7 kap. 12 5 MB 7 kap. 12 5 MB naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat nationalpark

öööö

mmmmmmmmmmmm mamman QQQQQQQQQ nu

SEO310102 SE0310103 SE0310104 SE0310106

SEO31 03 75 SEO31 03 76

SE0320014 SE0320022 SE0320031 SE0320040 SE0320101 SE0320102 SE0320103 SE0320104 SEO320105

SEO330034 SE0330049 SEO33 0050 SE0330051 SE0330052 SE0330054

SE033 0059 SE033 0060 SE033 0062 SE033 0082 SE033 0083 SE033 0084 SE0330106 SE0330109 SE0330126 SE0330127 SE0330128 SE0330129

Ko mosse Dumme mosse Domneådammen Uvaberget och Ramlaklint Kroppsjön Hyllingen

Möckeln T aglamyren Kråketorp Åsnen

Östra Åsnen Långö Storsjöområdet Osaby Årshultsmyren

Grytsjön Misterhult Norra Kvill Ålhults urskog Sladö-Äskeskär Beijershamn- Svansholmen Petgärde Djurstad träsk Knisamosse Stora Ören Ottenby Södviken Storö Eckelsudde Vållö

Virbo med Ekö A'ngmossen Hulingen

naturreservat naturreservat

7 kap. 12 5 MB naturreservat

saknas naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat nationalpark naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat 7 kap. 12 5 MB naturreservat 7 kap. 12 5 MB naturreservat 7 kap. 12 5 MB naturreservat naturreservat

saknas 7 kap. 12 5 MB

NNNNNNNNNN =

NNNNN & öööööööööööö öö

SE0330130

SE0340010 SE0340016 SE034001 7 SE0340018 SE0340021 SE0340023 SE0340025 SE0340045 SE0340049 SE0340098

SE0340099 SE0340100 SE0340104 SE0340105 SE0340106

SE041004O SE041 0041

SE0410042 SE0410043 SE0410044 SE0410046 SE041 004 7 SE0410048 SE0410049 SE0410050 SE0410051 SE0410052 SE0410053 SE0410086

SE 04 2 0002

Björnnäset

Näsrevet Hummelsboholm Närsholmen Ugnen Laus holmar Stora Karlsö Lilla Karlsö

Uppstaig Paviken Grötlingboudd— Ytterholmen

F aludden Västergarns utholme Yttre Stockviken Södra Grölingboudd Sigdesholm

Utklippan

T orhamn- Hästholmen Tromtö-Almö Tjärö—Bockö Vållholmen

Bräkne-Hoby Skärgård Björkeskärven Ronnekläppen m.fl. öar Björnön- Varö Gräsör m.fl. öar Abramsäng Majö

Storemosse

Hallands väderö

naturreservat

7 kap. 12 5 MB 7 kap. 12 5 MB naturreservat 7 kap. 12 5 MB naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

7 kap. 12 5 MB naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat

7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. 7 kap. Kristianopels skärgård 7 kap.

125MB 125MB 125MB 125MB 125MB 125MB 125MB 125MB 125MB

naturreservat

naturreservat,

7 kap. 125MB

å åååå å åååå

2222222222222 2 åååå

Q

SE0420124 SE0420125 SE0420126 SE0420127

SE0420144

SE0420145 SE04201 4 6 SE0430002 SEO-43 008 7

SE0430088

SE0430089 SE043 0090 SE 043 009] SE 043 0092

SE051 0006

SE 05 1 0023 SE 05 1 0050 SE051 0068 SE 05 1 0080 SE 05 1 0081 SE0510082 SE051 0083 SE 05 1 0084 SE 05 1 0085 SE 05 1 0086 SE 05 1 008 7 SE051 0088 SE 05 1 0089

SE 05 20001

Håslövs ängar Fredriksdal Gruarna T osteberga- Änggruarna Pulken och Vramsåns mynning Hammarsjö-området Araslövssjö-området Falsterbo—Foteviken Klingavälsåns dalgång

Sandhammaren

Norra F yledalen F ulltofta-Ringsjön Löddeåns mynning Kullaberg

Laholmsbuktens sand- dynreservat Porsbjär

Balgö Sandsjöbacka T ylön Morups T ånge Gamla Köpstad Getterön Nidingen Yjölöholm Äskatorp

T ira Öar F egen Söderängarna

Vrångöskärgården

naturreservat naturreservat 7 kap. 12 5 MB naturreservat,

7 kap. 12 5 MB saknas

saknas saknas naturreservat naturreservat, saknas delvis naturreservat,

landskapsbilds- skydd

saknas naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat,

OGG GGOG GGGGGGGG GGOG G GGGGG

GG

G

SE0520013 SE0520033 SE0520034 SE0520035 SE0520036

SE052003 7

SE0520107 SE0520141 SEO520142 SE0520144

SE05201 46 SE0520152 SE05 3 0001 SE05 3 0008 SE 05 3 0024 SE 05 3 002 7 SE 05 3 0028 SE 05 3 0029

SE053 003 0 SE0530041 SE0530042 SE0530051

SE05 3 0052 SE 05 3 00 73 SE 05 4 000]

SE 05 4 0008 SE05 4 0044 SE054 0045

Ödsmålskile Sandsjöbacka Stigfjorden Göta-Nordre älv Sälöfjorden

Breviks kile—

T oftenäs Vättlefjäll Kynnefjäll Svartedalen Galtö lera Älgö lera Bredjjället västra

Svartedalen västra SPA F egen Komosse Svartedalen Bredfjället Hullsjön Halle- och Hunnebergs branter Öjemossarna

T ingavallamossen Sörknatten

Yttre Bodane— Kräklingarna Baljåsen Risveden Dumme mosse

Bare mosse Öjemossarna Hunnebergs branter

7 kap. 12 5 MB naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat, 7 kap. 12 5 MB naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat, 12 kap. 7 5 MB naturreservat naturreservat delvis landskaps— bildsskydd, delvis

12 kap. 7 5 MB naturreservat naturreservat naturreservat

G G OGG

Ca

Ca

Ulf/2059)

CAC/ACOMf/JOJFAUJ

HHHHHHHHHHH

SE 05 4 004 7 SE 05 4 0062 SE05 4 0084

SE0540120

SE0540163

SE0610001

SE 06 1 0006

SE0610010 SE0610012 SE0610031 SE0610036

SE0610089 SE0610093 SE0610095 SE0610120 SE0610122 SE0610123 SE0610126 SE0610127

SE0240001 SE024 0009 SE 024 001 1 SE 024 0020 SE 024 0022 SE 024 003 2 SE 024 003 6 SE 024 003 7 SE 024 004 5 SE0240052 SE 024 005 8

Sydbillingens platå Östen Hornborgasjön

Åråsviken- Vallholmen Blängsmossen

M illesvik—

Lurö skärgård Värmlandsskär- gården Nötön-Åråsviken Gillbergasjön Bjursjöhöjden Rahästen- Rödvattenber Ivana Horstomyren Brånberget Kesebotten Hovjjället Geijerdalsmossen F änstjärnsskogen T itjärnsskogen

Tiveden nationalpark

Skagershultsmossen Sotterns skärgård Ugglehöjden

T ran gärdet Grönbo Hammarmossen Knuthöjdsmossen Norra Vätterns skärgård naturreservat

F isksjön Kvismaren

naturreservat naturreservat naturreservat, saknas delvis naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

nationalpark naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat

HHS”?

QQQQQ

? åå? % QQQQQQQQQQQQQGQQQQ

SE024 005 9 SE024 0060 SE024 0064 SE02400 78

SE 025 0005 SE 025 0008 SE 025 0009 SE 025 001 8 SE025001 9

SE 025 0022 SE 025 002 7 SE 025 0029 SE 025 0032 SE 025 0043 SE0250052 SE 025 0095 SE 025 0096 SE 025 009 7 SE 025 0098 SE 025 0099 SE 025 01 00 SE 025 01 01 SE 025 0] 02 SE 025 01 04 SE 025 01 4 7 SE025 01 4 8 SE 025 01 51

SE 062000] SE0620002 SE 0620009 SE 06200] 5

SE 062004 ]

Oset-Rynningeviken S Åsmossen Östra Sälsjömossen Björka lertag

Strömsholm Ridöarkipelagen Engsö

Lappland

Stora F lyten och Stormossen Vitmossen Långhällsmossen Ruthagsskogen Bredmossen Ölstabrändan T ängsta Askö-Tidö Gnien F ermansbo urskog Nötmyran Höskovsmossen Djupebo

T inäset Hedesundafjärden F läckebo Gorgen

Gussjön Vrenninge

Långfjället-Städjan- Nipjjället Vedungsfjällen Drevfjällen Fulufjället

Anjosvarden-Stopån-

naturreservat saknas

naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat samrådsområde samrådsområde

samrådsområde naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat samrådsområde naturreservat samrådsområde samrådsområde samrådsområde

naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat, saknas delvis naturreservat

>=: >= kåkkkkk kk Nk >= >sök E%???

%%

SE062005 3 SE 0620062 SE0620130 SE06201 5 6 SE0620244

SE 063 0023 SE063 0026 SE063 002 7

SE0630034

SE 063 005 ] SE0630061

SE0630107 SE0630108

SE0630125 SE0630153 SE0630154 SE0630155 SE0630156 SE0630156 SE063163

SE 063 1 64

SE0630166

SE0710033 SE0710054

SEO 720029

Våmhuskölen Gåsberget T andövala Nybrännberget Bredmossen Kloster

Myrar öster om Öjaren Orarna Eggegrund och Gråsjälsbådan Axmar högmosse och Gnagmur Sässmanområdet Ysberget- Laxtjärnsberget Brassberget Stensjön och Lomtjärnen Hagåsen Jordbärsmuren—Ålbo Spjutholmen Stenöorm

Ålsjön Ålsjön Gammelstilla- Bredmossen

T esteboåns naturreservat Axmar—Gåsholma

Jämtgaveln Skuleskogen

Sånfjället

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

samrådsområde samrådsområde naturreservat

naturreservat

samrådsområde naturreservat

naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat

naturreservat nationalpark

nationalpark, naturreservat, saknas delvis

NNNNNNN

N

NNN

AC AC AC AC AC AC AC AC AC AC AC AC

BD BD BD BD BD BD BD BD BD BD

SEO720033 SEO720084 SE0720094 SE0720134 SE0720160 SEO720164 SE07201 71

SE0720183

SE072020] SEO720202 SE0720215

SE081 000] SE 081 0002 SE081 001 0 SE 08 1 001 6 SE 081 0039 SE081 0051 SE081 0054 SE 081 0056 SE081 005 7 SE081 0059 SE 081 0080 SE 081 0096

SE 082001 8 SE 082003 5 SE 0820042 SE08201 08 SE 082 01 6 7 SE 082020] SE082021 6 SE082025 7 SE 08202 75 SE 08202 76

Rogen Vålådalen Ändsjön Ojferdalsberg ldflån-Ansätten Skäckerfjällen Sjösjofjällen

F rostvikenjjällen

Helvetesbrännan Ojsjömyrarna Brötarna

Kronören Bonden Holmöarna Björnlandet Vitbergen Alsberget Blaikfjället Oxfjället Gitsfjället Marsfjället Vindelfjällen Stenbithöjden

Lamburträsket Rödkallen-Sör—Espen Gammelstadsviken Haparanda skärgård Muddus

Padjelanta Sjauna

Pessinki

Alajaure Påkketanjaure

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat saknas naturreservat naturreservat, saknas delvis naturreservat, saknas delvis saknas saknas saknas

naturreservat naturreservat naturreservat nationalpark naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

naturreservat naturreservat naturreservat nationalpark

nationalpark nationalpark

naturreservat naturreservat naturreservat naturreservat

Bilaga 4 motsvarar i huvudsak bilaga 4 till naturvårdsförordningen.

Av 9 5 lagen om införande av miljöbalken följer att naturvårds- områden vid tillämpning av miljöbalken skall anses som natur- reservat. Som en följd härav har begreppet naturvårdsområde i ovan- stående lista bytts ut mot naturreservat.

5. Förslag till Förordning (1998:000) om miljöfarlig verksam- het och hälsoskydd

Denna förordnings tillämpningsområde motsvarar miljöskydds- förordningens ( 1989:364 ) och hälsoskyddsförordningens (19831616) tillämpningsområden.

Nytt i förhållande till gällande rätt är att tillstånd eller anmälan inte bara föreskrivs för nya miljöfarliga verksamheter utan även för befintliga verksamheter. Även bedrivandet av verksamheterna blir således tillstånds- eller anmälningspliktigt. Vidare föreskrivs att ändringar som kräver tillstånd eller anmälan medför att nytt tillstånd eller ny anmälan krävs för hela verksamheten.

Förteckningen i förordningens bilaga över de verksamheter som kräver tillstånd eller anmälan har ändrats i förhållande till motsvarande förteckning i miljöskyddsförordningen vad gäller utformning och prövningsnivåer.

Allmänna bestämmelser

] 5 Denna förordning gäller för miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd enligt 9 kap. miljöbalken .

Med hälsoskydd avses i denna förordning åtgärder för att förebygga att olägenheter för människors hälsa uppkommer och för att undanröja sådana olägenheter.

I paragrafen anges förordningens tillämpningsområde. Första stycket motsvarar närmast 1 5 första stycket miljöskyddsförordningen. Andra stycket motsvarar närmast 1 5 första stycket hälsoskyddslagen (l982:1080).

2 5 Till denna förordning hör en bilaga. I bilagan anges om en verksamhet eller åtgärd kräver tillstånd eller anmälan enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken .

Paragrafen motsvarar närmast 2 5 miljöskyddsförordningen. I paragrafen har tillagts att fråga är om verksamheter enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken.

Någon bestämmelse motsvarande 2 a 5 miljöskyddsförordningen har inte föreslagits. För att regeringen skall kunna bemyndiga en myndighet att meddela generella föreskrifter krävs enligt 9 kap. 5 5 miljöbalken särskilda skäl. Behov av sådant bemyndigande bedöms för närvarande inte föreligga. Bestämmelse motsvarande 2 5 hälsoskyddsförordningen har inte heller föreslagits då det inte finns något bemyndigande i miljöbalken motsvarande 3 5 andra stycket hälsoskyddslagen att föreskriva om undantag fiån tillämpningen av miljöbalken .

Tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet Obligatorisk prövning enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken

I förhållande till motsvarande rubriker i miljöskyddsförordningen har tillagts att fråga är om miljöfarlig verksamhet respektive prövning enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken.

3 5 Det är förbjudet att utan tillstånd enligt miljöbalken ]. anlägga eller driva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet,

2. släppa ut avloppsvatten, eller

3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen,

om åtgärden har beteckningen A eller B i bilagan till denna förordning.

Första stycket gäller även vid ändring av verksamheten eller inrättningen. Tillstånd krävs dock inte om ändringen är mindre och ändringen inte innebär att ett utsläpp eller en störning kan ändra karaktär eller omfattning så att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön kan uppkomma.

Paragrafen motsvarar närmast 3 5 miljöskyddsförordningen. I första stycket föreskrivs tillståndsplikt för vissa inrättningar och verksamheter. I punkt 1 har tillagts att tillståndsplikten även gäller bedrivande av de i bilagan angivna verksamheterna. Detta innebär, till skillnad mot gällande rätt, att tillstånd även krävs för pågående verksamheter som påbö1jats innan tillståndsplikt införts och som därefter inte ändrats på ett tillståndspliktigt sätt, liksom för verksamheter för vilka Naturvårdsverket eller länsstyrelsen med stöd av 10 5 andra stycket miljöskyddslagen (1969:387) i dess lydelse före den 1 juli 1981, medgivit undantag från skyldigheten att söka tillstånd. Vad som under en övergångsperiod skall gälla för befintliga tillståndspliktiga verksamheter utan tillstånd regleras i övergångsbestämmelsema. I andra stycket föreskrivs tillståndsplikt vid ändring av inrättningama eller verksamheterna med undantag för mindre ändringar som är betydelselösa från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Sådana ändringar som inte kräver tillstånd skall enligt 18 5 nedan anmälas till tillsynsmyndigheten.

Någon bestämmelse motsvarande 4 5 miljöskyddsförordningen behövs inte. En ansökan om tillstånd till utsläpp av fast avfall eller andra fasta ämnen i ett vattenområde prövas enligt miljöbalken.

4 5 T illståndsfrågor som avses i 3 5 prövas av miljödomstolen när det gäller miljöfarlig verksamhet som i bilagan till denna förordning

har beteckningen A och av länsstyrelsen när det gäller miljöfarlig verksamhet som i bilagan har beteckningen B.

En tillståndsfråga, som enligt första stycket skall prövas av länsstyrelsen, skall i stället prövas av miljödomstolen om 1. regeringen skall pröva tillåtligheten enligt 17 kap. miljöbalken , 2. frågan har samband med ett annat mål eller ärende som prövas av miljödomstolen, eller 3. länsstyrelsen på grund av särskilda skäl finner att frågan bör hänskjutas till miljödomstolen.

Paragrafen motsvarar 5 5 miljöskyddsförordningen. Ändringarna är betingade av den förändrade prövningsordningen enligt miljöbalken och det förhållandet att naturresurslagen har inarbetats i miljöbalken .

Prövning i andra fall

Rubriken har ändrats i förhållande till motsvarande rubrik i miljöskyddsförordningen då det inte endast är fråga om frivilliga tillståndsprövningar.

5 5 En ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet som inte omfattas av tillståndsplikt enligt 3 5, skall prövas av länsstyrelsen.

Första stycket gäller inte om en ansökan om tillstånd har samband med ett mål eller ett ärende som handläggs av miljödomstolen.

Länsstyrelsen får hänskjuta ett ärende som avses i första stycket till miljödomstolen om det finns särskilda skäl.

Vad som sägs ovan gäller inte sådana åtgärder som avses i 7 och

955.

Paragrafen motsvarar närmast 6 5 miljöskyddsförordningen. Ändringar har föranletts av den ändrade prövningsordningen i

miljöbalken . Bestämmelsen omfattar även de fall när tillsynsmyndigheten förelägger en verksamhetsutövare att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken . Sista stycket avser den i de angivna paragraferna särskilda prövningsordningen beträffande vissa avloppsanordningar och värrnepumpsanläggningar.

6 5 Det är förbjudet att släppa ut avloppsvatten som kommer från vattentoalett eller från tätbebyggelse och som inte undergått längre gående rening än slamavskiljning i vattenområde, om det inte är uppenbart att det kan ske utan olägenhet.

Paragrafen motsvarar närmast 7 5 första stycket 1 miljöskyddslagen . Utsläpp av sådant avloppsvatten som anges i paragrafen omfattas även av bestämmelsen i 9 kap. 7 5 första stycket miljöbalken . Med hänsyn till vikten av att sådant avloppsvatten inte släpps ut i vattenområden och då angiven bestämmelse i miljöbalken även omfattar andra avloppsutsläpp utan närmare precisering, bör en föreskrift motsvarande den angivna bestämmelsen 1 milj öskyddslagen finnas kvar. En sådan bestämmelse underlättar den praktiska tillämpningen. Genom paragrafen blir förfarandet som huvudregel direkt förbjudet. Övriga utsläpp som anges i miljöskyddslagens bestämmelse har tagits bort då de som regel ingår i annan mer omfattande miljöfarlig verksamhet som prövas enligt andra lagrum.

7 5 Det är förbjudet att utan tillstånd enligt miljöbalken inrätta en avloppsanordning till vilken en vattentoalett skall anslutas. Motsvarande gäller vid anslutning av en vattentoalett till en befintlig avloppsanordning. En ansökan om tillstånd till sådan åtgärd skall prövas av den kommunala nämnd som skall fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Är ingen vattentoalett ansluten till avloppsanordningen är det förbjudet att inrätta anordningen utan anmälan till nämnd som avses i första stycket. Kommunen får föreskriva att det skall fordras tillstånd även vid inrättande av sådan anordning inom vissa delar av

kommunen, om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön.

Det är förbjudet att utan anmälan till nämnden ändra sådan avloppsanordning som avses i första och andra stycket om åtgärden

kan medföra väsentlig ändring av avloppsvattnets mängd eller sammansättning.

Första och andra stycket skall inte tillämpas på avloppsanordning som kräver tillstånd enligt 3 5 eller anmälan enligt 18 5, eller om avloppsanordningen är avsedd att föra avloppsvattnet enbart till en allmän avloppsanläggning.

Paragrafen motsvarar närmast 7 5 andra och tredje stycket hälsoskyddslagen och 6 5 andra stycket hälsoskyddsförordningen. I första stycket har med hänsyn till regeringsrättens avgörande RÅ 1989 ref. 93 även införts ett förbud att utan tillstånd ansluta en vattentoalett till en befintlig avloppsanordning. Vidare har i andra stycket tillagts att även påverkan på miljön skall beaktas.

8 5 Ledningarna för en avloppsanordning som avses i 7 5 skall vara slutna, om inte en sådan nämnd som avses i bestämmelsen medger något annat.

Paragrafen motsvarar närmast 6 5 första stycket hälsoskyddsförordningen.

9 5 Det är förbjudet att utan anmälan till sådan nämnd som avses i 7 5 första stycket inrätta en värmepumpsanläggning för utvinning av värme ur mark, ytvatten eller grundvatten. Kommunen får föreskriva att det skall fordras tillstånd av nämnden för inrättande av en sådan anläggning inom kommunen eller inom vissa delar av denna, om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön.

Första stycket skall inte tillämpas på värmepumpsanläggning som kräver tillstånd enligt 3 5 eller anmälan enligt 18 5.

Paragrafen motsvarar närmast 7 a 5 hälsoskyddslagen. I första stycket har tillagts att även påverkan på milj ön skall beaktas.

10 5 1 beslut om tillstånd att inrätta en avloppsanordning som avses i 7 5 får en sådan nämnd som avses i första stycket i bestämmelsen föreskriva att anordningen inte får tas i bruk förrän den har besiktigats och godkänts av nämnden. Detsamma gäller ett beslut om tillstånd att inrätta en värmepumpsanläggning som avses i 9 5.

Paragrafen motsvarar 7 5 hälsoskyddsförordningen.

]] 5 Ett tillstånd enligt 7 5 eller 9 5 gäller i fem år men förfaller om arbetet med anordningen eller anläggningen inte har påbörjats inom två år.

Paragrafen motsvarar närmast 7 5 fjärde stycket och 7 a 5 fjärde stycket hälsoskyddslagen.

Omprövning av tillståndsbeslut

12 5 Frågor som avses i 24 kap. 3, 5 och 6 55 miljöbalken skall prövas av miljödomstolen i stället för länsstyrelsen om frågan har samband med ett mål eller ett ärende som prövas av domstolen eller om länsstyrelsen på grund av särskilda skäl finner att frågan bör hänskjutas till domstolen.

Paragrafen motsvarar närmast 7 5 andra stycket miljöskyddsförordningen. Någon bestämmelse motsvarande första stycket i nämnda paragraf behövs inte då det i 24 kap. miljöbalken direkt anges att de aktuella frågorna om omprövning m.m. skall prövas av tillståndsmyndigheten. Ändringar har gjorts med hänsyn till prövningsordningen i miljöbalken .

13 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om den kortare tid än tio år som på grund av vad som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen skall ha förflutit från det att en dom eller ett beslut om tillstånd vann laga kraft till dess tillståndet, villkoren eller andra bestämmelser får omprövas enligt 24 kap. 5 5 första stycket ] miljöbalken .

Paragrafen motsvarar närmast 7 a 5 miljöskyddsförordningen. I enlighet med vad som sägs i 24 kap. 5 5 miljöbalken har tillagts att omprövningen utöver villkor kan gälla själva tillståndet i vissa avseenden eller andra bestämmelser för detta.

Förfarandet

Någon bestämmelse motsvarande 8 5 miljöskyddsförordningen behövs inte. Bestämmelser med syfte att motverka onödigt vidlyftig handläggning finns i 22 kap. 11 5 miljöbalken och i förvaltningslagen . Det behövs inte heller någon bestämmelse motsvarande 9 5 miljöskyddsförordningen då aktuellt slag av samråd regleras i 6 kap. 4 5 miljöbalken .

14 5 En tillståndsmyndighet avgör självmant om en ansökan eller framställning skall tas upp till prövning av myndigheten eller om ärendet skall lämnas över till en annan tillståndsmyndighet för prövning. Ett sådant avgörande får inte överklagas.

Ett beslut av länsstyrelse eller kommun att enligt 24 kap. 7 5 miljöbalken självmant ta upp fråga om omprövning av en verksamhet får inte överklagas.

Paragrafen motsvarar närmast 10 5 miljöskyddsförordningen. Andra stycket har ändrats så att det även gäller beslut av en kommun.

Någon paragraf motsvarande 11 5 miljöskyddsförordningen behövs inte. Föreskrifter om kungörelses innehåll och om kungörande av en miljökonsekvensbeskrivning finns i 19 kap. 5 5 3 jämförd med 22 kap. 3 5 respektive 6 kap. 8 5 miljöbalken .

15 5 Ett exemplar av handlingarna i ett ärende skall av tillståndsmyndigheten sändas till det ställe där handlingarna skall hållas tillgängliga.

Miljödomstolen skall genast sända meddelande om ansökningar om tillstånd som avses i denna förordning till Naturvårdsverket, länsstyrelsen och den kommunala nämnd som avses i 7 5 första stycket och om framställningar enligt 24 kap. 7 5 miljöbalken till länsstyrelsen och den kommunala nämnden. När länsstyrelsen är tillståndsmyndighet, skall meddelandet sändas till nämnden.

Om länsstyrelsen har beslutat att enligt 24 kap. 7 5 miljöbalken självmant ta upp frågan om omprövning av ett tillståndsbeslut, skall länsstyrelsen underrätta den kommunala nämnden om beslutet.

Paragrafen motsvarar närmast 12 5 miljöskyddsförordningen. Ändring har vidtagits med hänsyn till den förändrade prövningsordningen i miljöbalken .

16 5 När länsstyrelse eller kommun är tillståndsmyndighet skall besked om tid och plats för sammanträde meddelas genom

kungörelse i ortstidning. Naturvårdsverket, sökanden och andra som har yttrat sig i ärendet skall på lämpligt sätt underrättas.

Paragrafen motsvarar närmast 13 5 miljöskyddsförordningen. Bestämmelsen har begränsats till att gälla underrättelse om tid och plats för sammanträde. För miljödomstol regleras frågan i 22 kap. 16 5 miljöbalken . Vad gäller besiktning finns bestämmelser i 19 kap. 5 5 7 jämförd med 22 kap. 13 5 miljöbalken .

17 5 En dom eller ett beslut i ett tillståndsärende skall sändas till Naturvårdsverket, länsstyrelsen och en sådan kommunal nämnd som avses i 7 5 första stycket. Har samråd med någon annan myndighet skett i ett ärende, skall beslutet även sändas till den myndigheten.

Paragrafen motsvarar närmast 14 5 miljöskyddsförordningen. I bestämmelsen har tillagts att den även gäller domar.

Anmälningsskyldighet enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken m.m.

I förhållande till motsvarande rubrik i miljöskyddsförordningen har tillagts att fråga är om anmälningsskyldighet enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken. Bestämmelser om anmälningsskyldighet för viss annan miljöfarlig verksamhet finns i 7 och 9 55 denna förordning.

Någon paragraf motsvarande 15 5 miljöskyddsförordningen behövs inte. Miljöbalken saknar motsvarighet till den paragraf i miljö- skyddslagen som motiverat paragrafen i miljöskyddsförordningen. Bestämmelser motsvarande 16—18 55 miljöskyddsförordningen

behövs inte heller då de aktuella frågorna om tillsyn regleras i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

18 5 Det är förbjudet att utan anmälan enligt miljöbalken 1. anlägga eller driva fabriker eller andra inrättningar eller bedriva annan miljöfarlig verksamhet som i bilagan till denna förordning har beteckningen C,

2. bedriva sådan verksamhet som avses i 1 om inrättningen eller verksamheten ändras och ändringen är av betydelse från störningssynpunkt, eller

3. ändra en inrättning eller verksamhet av sådant slag som i bilagan har beteckningen A eller B och som inte kräver tillstånd enligt 3 5 andra stycket.

Paragrafen motsvarar närmast 19 5 miljöskyddsförordningen. Sista stycket har tagits bort, då samma information finns i tredje punkten. Nytt i förhållande till gällande rätt är att anmälan även krävs för pågående verksamheter med beteckningen C som har påbörjats innan anmälningsskyldighet infördes och som därefter inte har ändrats på ett anmälningspliktigt sätt. Detta motsvarar vad som gäller för verksamheter med beteckningen A och B. Se Vidare kommentaren till 3 5. Även i förevarande fall behandlar övergångsbestämmelserna vad som övergångsvis skall gälla för befintliga anmälningspliktiga verksamheter som inte har anmälts.

19 5 En anmälan om åtgärd enligt 18 5 första stycket skall göras i god tid innan åtgärden vidtas. Anmälan skall vara skriftlig. Den skall ges in till den kommunala nämnd som avses i 7 5 första stycket i frågor som anges i 18 5 första stycket 1 och 2 samt till länsstyrelsen i frågor som anges i 18 5 första stycket 3.

Om tillsynen över en inrättning eller verksamhet som avses i 18 5 första stycket 3 har överlåtits till den kommunala nämnden, skall anmälan i stället göras till nämnden.

Anmälan skall göras till länsstyrelsen, om verksamheten eller åtgärden har samband med en fråga som prövas av länsstyrelsen eller fråga är om miljöfarlig verksamhet som utövas eller avses utövas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.

Paragrafen motsvarar närmast 19 a 5 miljöskyddsförordningen.

20 5 Om tillstånd söks till en åtgärd som avses i 18 5 behöver anmälan inte göras.

Om det föreligger särskilda skäl, får en sådan kommunal nämnd som avses i 7 5 första stycket hänskjuta en anmälan till länsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar närmast 20 5 miljöskyddsförordningen. Vad som där anges angående utsläpp av avloppsvatten från enskilda avlopp har tagits bort då bestämmelser om avloppsanordningar för sådana utsläpp finns i 7 5.

21 5 Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om tidpunkt när en anmälan skall göras.

Paragrafen motsvarar närmast 21 5 miljöskyddsförordningen.

22 5 En anmälan skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att tillsynsmyndigheten skall kunna bedöma den miljöfarliga verksamheten eller åtgärdens art, omfattning och miljöeffekter. Anmälningshandlingarna skall ges in i tre exemplar, om verksamheten eller inrättningen har beteckningen A i bilagan, och i två exemplar i övriga fall.

Den kommunala nämnd som avses i 7 5 första stycket skall genast sända ett exemplar av handlingarna till länsstyrelsen. Om anmälan har getts in till länsstyrelsen skall länsstyrelsen sända ett exemplar av handlingarna till nämnden. Om en anmälan avser en inrättning eller verksamhet som i bilagan har beteckningen A, skall nämnden eller länsstyrelsen också sända ett exemplar av anmälan till Naturvårdsverket.

Paragrafen motsvarar 22 5 miljöskyddsförordningen.

23 5 De statliga och kommunala myndigheter samt organisationer och enskilda som kan ha ett särskilt intresse i saken skall på lämpligt sätt och i skälig omfattning beredas tillfälle att yttra sig över en anmälan.

Paragrafen motsvarar 23 5 milj öskyddsförordningen.

24 5 När ett anmälningsärende är tillräckligt utrett, skall den myndighet som handlägger ärendet meddela råd eller föreläggande om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken om det behövs, eller förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken . Om en sådan åtgärd inte beslutas skall myndigheten underrätta den som har gjort anmälan om att ärendet inte föranleder någon åtgärd från myndighetens sida.

Paragrafen motsvarar närmast 24 5 miljöskyddsförordningen. Möjligheten att enligt 9 kap 6 5 miljöbalken förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd har lagts till.

Samråd m.m.

25 5 Samråd med Naturvårdsverket skall ske, innan förordnande om rättelse enligt 26 kap. 18 5 miljöbalken meddelas eller handräckning enligt 17 5 samma kapitel begärs, om det kan befaras att kostnaden inte kan tas ut av den som åtgärden riktas mot. Detta gäller dock inte, om saken är så brådskande att samråd inte hinner ske.

Paragrafen motsvarar 25 5 miljöskyddsförordningen.

26 5 Naturvårdsverket eller länsstyrelsen skall av övriga tillsynsmyndigheter underrättas om förhållanden som kan föranleda Naturvårdsverkets eller länsstyrelsens tillämpning av 24 kap. 3, 5 eller 6 5 miljöbalken .

Paragrafen motsvarar närmast 26 5 miljöskyddsförordningen. I paragrafen har tillagts att även länsstyrelsen skall underrättas då länsstyrelsen enligt 24 kap. 7 5 miljöbalken har samma befogenhet som Naturvårdsverket att ansöka om omprövning hos miljödomstol.

Paragrafer motsvarande 27-30 55 miljöskyddsförordningen behövs inte då frågor om miljösanktionsavgifter och miljöskyddsområden regleras i förordningen (19981000) om miljösanktionsavgifter respektive förordningen (19981000) om skydd av naturen.

27 5 Bedrivs miljöfarlig verksamhet, för vilken tillstånd enligt 3 5 har meddelats eller som har anmälts enligt ]8 5, av annan än den som meddelats tillståndet eller gjorde anmälan, skall den nye verksamhetsutövaren snarast möjligt upplysa tillsynsmyndigheten om det ändrade förhållandet.

Paragrafens syfte är att underlätta tillsynsmyndighetens arbete.

Särskilda bestämmelser till skydd mot olägenheter för människors hälsa

28 5 I syfte att hindra uppkomst av olägenhet för människors hälsa skall en bostad särskilt: ]. ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra liknande störningar,

2. ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation eller på annat sätt,

3. medge tillräcklig dagerbelysning,

4. hållas tillfredsställande uppvärmd,

5. ge möjlighet att upprätthålla en god personlig hygien,

6. ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av godtagbar beskajfenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsgöromål.

Paragrafen motsvarar närmast 3 5 hälsoskyddsförordningen. 1 punkt 1 har radon lagts till efter påpekande från Svenska kommun- förbundet. Punkt 3 om dagerbelysning har föranletts av att denna fråga enligt Socialstyrelsen inte sällan är ett problem.

Paragrafer med innehåll motsvarande 4 och 5 55 hälsoskydds- förordningen om bostads brukande finns i 9 kap. 9 5 miljöbalken .

Bestämmelser motsvarande 6 och 7 55 hälsoskyddsförordningen angående avloppsanordningar och värmepumpsanläggningar finns i 7, 8 och 10 55 denna förordning.

29 5 Utöver vad som anges i 9 kap. 9 5 miljöbalken skall byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar hållas fria från ohyra.

Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet, skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.

Paragrafen motsvarar närmast 10 5 hälsoskyddslagen. För bostäder och lokaler för allmänna ändamål finns motsvarande bestämmelse i 9 kap. 9 5 miljöbalken .

30 5 Det skall finnas tillräckligt med toaletter i eller i anslutning till byggnader där människor vistas under en längre tid av dygnet.

Paragrafen motsvarar 9 5 hälsoskyddslagen.

31 5 Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.

Paragrafen motsvarar i sak 11 5 första stycket hälsoskyddslagen.

32 5 Den som avser att anordna en gödselstad eller annan upplagsplats för djurspillning inom område med detaljplan skall anmäla detta till sådan nämnd som avses i 7 5 första stycket.

Paragrafen motsvarar 9 5 hälsoskyddsförordningen.

Någon bestämmelse motsvarande 9 a 5 hälsoskyddsförordningen behövs inte i denna förordning då sådan anmälningsskyldighet kan föreskrivas av Naturvårdsverket med stöd av bemyndigandet i 26 5 1 förordningen (19982000) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

Paragrafer motsvarande 9 b och 9 c 55 hälsoskyddsförordningen behövs inte. Bestämmelser om miljökvalitetsnormer finns i 5 kap. miljöbalken och förordningen ( 1998:000 ) om milj ökvalitetsnormer.

33 5 Den som avser att driva

]. hotell, pensionat eller liknande lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds tillfällig bostad,

2. idrottsanläggningar, campinganläggningar, badanläggningar, strandbad och andra liknande anläggningar som är upplåtna åt allmänheten eller som annars utnyttjas av många människor,

3. lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling, eller

4. lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande, skall göra anmälan till en sådan nämnd som avses i 7 5 första stycket innan lokalen eller anläggningen tas i bruk.

Paragrafen motsvarar närmast 12 5 hälsoskyddslagen. Campinganläggningar i punkt 2 och punkt 4 som gäller lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande, har lagts till.

Kommunala föreskrifter m.m.

34 5 Om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer, får kommunen föreskriva att ]. nötkreatur, häst, get, får eller svin,

2. pälsdjur eller fjäderfä som inte är sällskapsdjur, eller

3. orm

inte får hållas inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser utan särskilt tillstånd av en sådan nämnd som avses i 7 5 första stycket. Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor.

Paragrafen motsvarar närmast 10 5 hälsoskyddsförordningen. I enlighet med bemyndigandet i 9 kap. 11 5 miljöbalken har tillagts att bestämmelsen även gäller område med områdesbestämmelser.

35 5 Om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer i en kommun, får kommunen meddela föreskrifter om ]. tomgångskörning med motordrivna fordon, 2. spridande av naturligt gödsel, slam och annan orenlighet inom område med detaljplan eller intill sådant område, 3. inrättande av annat slag av toalett än vattentoalett, 4. hantering av mjölk i utrymme för mjölkprodukter, på vilken livsmedelslagen (1971:511) inte tillämpas, 5. skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter, 6. tillfälligt förbud mot småskalig eldning med vissa fasta bränslen inom särskilt angivna områden, 7. skötsel och tillsyn av eldningsanordning för vissa fasta bränslen, 8. tillfälligt förbud mot eldning av löv, kvistar och annat trädgårdsavfall inom område med detaljplan,

Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning på annan plats än i anläggning som avses i 33 5 2, får kommunen meddela föreskrifter för eller förbjuda sådan camping

inom särskilt utsatta områden om det behövs för att förhindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer.

Paragrafen motsvarar 11 5 hälsoskyddsförordningen.

36 5 Om det i en kommun finns tätbebyggt område som inte omfattas av detaljplan, får kommunen, om särskilda skäl föranleder det, föreskriva att en bestämmelse som avses i 32 5 eller 35 5 första stycket 2 skall gälla även sådant tätbebyggt område.

Paragrafen motsvarar 12 5 hälsoskyddsförordningen.

37 5 På en särskild karta skall märkas ut områden som avses i 7 5 andra stycket andra meningen, 9 5 första stycket andra meningen, 35 5 första stycket och andra stycket samt 36 5. Kartan skall fogas till kommunens övriga föreskrifter om hälsoskyddet i kommunen.

Paragrafen motsvarar 13 5 hälsoskyddsförordningen.

38 5 Föreskrifter som en kommun meddelar med stöd av en bestämmelse i denna förordning skall genom länsstyrelsens försorg och på kommunens bekostnad kungöras i länets författningssamling så snart det kan ske. Föreskrifterna skall genom kommunens försorg anslås samt införas i ortstidning. Kommunen skall se till att tryckta exemplar av de samlade föreskrifterna finns att tillgå för allmänheten.

Kommunen skall skyndsamt underrätta länsstyrelsen om de föreskrifter som kommunen har meddelat enligt första stycket.

Första och andra stycket gäller också när kommunen har föreskrivit om tillståndsplikt enligt 7 5 andra stycket andra meningen och 9 5 första stycket andra meningen.

Kommunen skall skyndsamt underrätta lantmäterimyndigheten när föreskrifter enligt 35 5 första stycket 5 har meddelats, ändrats eller upphävts.

Paragrafen motsvarar 14 5 hälsoskyddsförordningen.

39 5 Kommunen skall utöver vad som framgår av förordningen (1998.000) om tillsyn enligt miljöbalken ägna särskild uppmärksamhet åtföljande byggnader, lokaler och anläggningar:

1. byggnader som innehåller en eller flera bostäder och tillhörande utrymmen,

2. lokaler för undervisning, vård eller annat omhändertagande,

3. samlingslokaler där många människor brukar samlas,

4. hotell, pensionat och liknande lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds tillfällig bostad,

5. idrottsanläggningar, campinganläggningar, badanläggningar, strandbad och andra liknande anläggningar som är upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas av många människor,

6. lokaler där allmänheten yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling, och

7. lokaler för förvaring av djur.

Paragrafen motsvarar närmast 16 5 hälsoskyddslagen. Anläggningar för hantverk eller andra näringar har tagits bort ur förteckningen. I punkt 5 har campinganläggningar tillagts. Ändringarna har föranletts av påpekanden från Socialstyrelsen.

Ansökningar och anmälningar 40 5 En ansökan eller en anmälan till en sådan nämnd som avses i 7 5 första stycket enligt bestämmelserna i 32 och 33 55 eller bestämmelse meddelad med stöd av 34-36 55 skall vara skriftlig och

innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma de anordningar, lokaler eller anläggningar som avses i ansökan eller anmälan.

Bestämmelse om undantag från slyldigheten att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken finns i 2 5 förordningen (1998.000) om miljökonsekvensbeskrivningar.

Paragrafen motsvarar närmast 15 5 hälsoskyddsförordningen.

Paragrafer motsvarande 16 och 17 55 hälsoskyddslagen behövs inte då bestämmelser om tillsyn och avgifter finns i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken respektive förordningen ( 1998:000 ) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken . Någon bestämmelse motsvarande 18 5 hälsoskydds- förordningen behövs inte heller då ansvarsbestämmelsema återfinns i 29 kap. miljöbalken .

Övriga bestämmelser

Någon bestämmelse motsvarande 31 5 miljöskyddsförordningen behövs inte. Vilka regler som skall tillämpas av miljödomstol i dit överklagade mål framgår av 20 kap. 3 5 tredje stycket miljöbalken . Vidare behövs inte bestämmelse motsvarande 32 5 miljöskydds- förordningen då bestämmelser om skyldighet att föra register över verksamheter finns i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

42 5 Miljödomstolen skall underrätta Naturvårdsverket om dom eller beslut som domstolen har meddelat med anledning av talan enligt 32 kap. miljöbalken .

Paragrafen motsvarar närmast 33 5 miljöskyddsförordningen. Fastighetsdomstolens funktioner enligt 34, 36 och 37 55 miljöskyddslagen saknas i miljöbalken . Dessa motsvaras närmast av miljödomstolens funktioner enligt 32 kap. miljöbalken .

43 5 Har en tillsynsmyndighet förordnat om rättelse enligt 26 kap. 18 5 miljöbalken , får kostnaderna för åtgärderna förskotteras av allmänna medel.

Paragrafen motsvarar 34 5 miljöskyddsförordningen.

44 5 Ytterligare bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och förordningen (1998.000) om tillsyn enligt miljöbalken . Bestämmelser om avgifter finns i 27 kap. miljöbalken och förordningen (1998.000) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

Paragrafen innehåller en erinran om att ytterligare bestämmelser om tillsyn samt om avgifter finns i miljöbalken och i de angivna förordningarna.

Övergångsbestämmelser

]. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då miljöskyddsförordningen (1989:364) och hälsoskyddsförordningen (1983:616) skall upphöra att gälla.

2. Den som vid ikraftträdandet bedriver miljöfarlig verksamhet för vilken krav på tillstånd till driften införs genom 3 5, skall senast vid utgången av år 2003 ha inkommit till tillståndsmyndigheten med en ansökan om sådant tillstånd. Den som vid ikraftträdandet bedriver miljöfarlig verksamhet för vilken krav på anmälan av driften införs genom 18 5, skall senast vid utgången av år 1999 ha inkommit till tillsynsmyndigheten med en sådan anmälan. Vad som sägs i första stycket om tillstånd gäller även den som bedriver miljöfarlig verksamhet för vilken Naturvårdsverket eller länsstyrelsen med stöd av 10 5 andra stycket miljöskyddslagen (1969.'387), i dess lydelse före den 1 juli 1981, medgivit undantag från skyldigheten att ansöka om tillstånd. Vad som sägs i andra stycket om anmälan gäller inte om tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 6 5 andra stycket miljöbalken har förelagt verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd.

Förteckning över miljöfarlig verksamhet för vilken tillstånds- eller anmälningsplikt gäller enligt 3 5 eller 18 5 förordningen (1998:000) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

l'rövningspliklen gäller både anläggande och drift av verksamhet såvida inte annat särskilt anges. Prövningsnivån (om verksamheten skall lillståndsprövas eller anmälas och på vilken nivå prövning skall ske) anges med bokstäverna: A =

else; C = anmälan till kommunal nämnd.

tillstånd hos miljödomstol; B = lillslånd hos länsstyr—

Vid tveksamhet, eller om en verksamhet kan klassificeras enligt flera punkter skall den högsta prövningsnivan väljas. Om prövningsnivåu är lika görs klassificeringen efter denna ordning:

!. lluvudvmksamhet (verksamhetens primära inriktning) 2 Processer 3. Hantering av kemiska ämnen.

Punkterna | MKB— direktivet hänför sig till bilaga I | detta direktiv.

Marke1iug med understr knin i kolumnen Prövningsnivå gäller vissa tillsynsfrågor enligt bilaga 2 till förordningen (1998: 000) om tillsyn enligt miljöbalken .

Beteckningen [d] | någon kolumn innebär att del av omnämnd punkt ingår | den nya benämningen. Ve|ksa|||l|clu som alltid antas medföra betydande nn

VERKS'IÅ'I'E TER

Benämning av miljöfarlig verksamhet som skall tillståndsprövas eller anmllas enligt

9 kap. 6 5 miljöbalken

JORDBRUK, H.M.

lelhusodllng

växthus med en odlingsyla som är större än 5 000 kvadratmeter

Djurhållnlng, m.m.

jmdbruk med ladugård eller stall eller annan anläggning för djur med utrymme lör mer än 200 djurenhclcr, varvid som en djurenhel avses en fullvuxel nötkreatur, en häst, tva ungnöl, lvå suggor, lio slaktsvin, tio vuxna [är eller getter, fem pälsdjur (avelshonor) eller l00 fjäder— län jordbruk med ladugård eller stall eller annan anläggning för djur med utrymme för mer än 100 djurenhelcr men högst 200 djurenhelcr, varvid som en djurenhet avses ell fullvuxet nöt- kteatur, en häsl, tva ungnöl, wa suggor, tio slaktsvin, lio vuxna [är eller getter, fem pälsdjur (avelshonor) eller 100 fjäderfän

påverkan är markerade med en asterisk (').

|| .0lB[d]

U (se Anm)

stall eller annan anläggning med utrymme för mer än 200 hästar (låvlingsstall eller tränings- unläggmng för hästsport eller ridskola, uthyrningsstall eller ridklubb eller liknande anlägg- nmg)

stall eller annan anläggning med utrymme för mer än l00 hästar men högst 200 hästar (täv- Imgsstall eller träningsanläggning för hästsport eller ridskola, uthyrningsslall eller ridklubb eller lll'nunde anläggning)

ll.018[d]

innebär att något fler verksamheter blir prövnings- plikliga, samtidigt har gränsen för tillstånd höjts varför färre anläggnmgar kommer att behöva till- stånd djurenheler för suggor och pälsdjur ändrade, vilkcl innebär att något Det verksamheter blir prövnings- pliktiga, anmälningsplikl har införts för mindre an- läggningar (vilka för närvarande är lillståndsphkli-

83)

Pröv— nlngsnlvl

Benämning av miljöfarlig verksamhet som skall tillståndsprövas eller anmälas enligt ') kap. 6 6 miljöbalken anläggningföt torkning av gödsel VATTENBRUK

fiskodling för en nettoproduktion av mer än 20 ton fisk per år fiskodling för en ncttoproduklion av mer än l ton men högst 20 ton fisk per år

IPPC Reg.- p-rövnlng. Anm MKB-direktiv

C—lum m

|3 0| .OlBjd] 0_.|_ozcn

OS. 02- l 05.02 2

gränser höjda vilket medför delvis ändrad pröv- ningsmvå

05 02-3

övervintring av mer än i ton fisk MAL l, MINERAL, KOL, TORV, OLJA. M.M.

reg.—prövning enligt 17 kapitlet i vissa fjällområden som specificeras i 4 kapitlet 5 &

utvinning av eller gruvanläggning för brytning av stenkol

23. or. omm

_ or O—lllnld]

l0.—2l l0.—3l

piovbrytning av stenkol framställning, bearbetning eller omvandling av bränsle eller bränsleprodukt baserad på torv

täktverksamhet prövas enligt annat lagrum

Råpetroleum och naturgas anläggning för provborrning efter eller utvinning av råolja eller naturgas

22 OlB 36. 098

'

utvinning av eller gruvanläggning för brytning av uran- eller toriummalm eller provbrytning av uran- eller toriummalm

23. m omm] 23. (|| .Omld]

:! _ 23. 0l.0lA[d] w _EIIE] W M _mat _- _

reg.—prövning MKB bil. | p. l') .

Metallmalmer utvinning av eller gruvanläggning för brytning av järnmalm eller anläggning för anrikning el- ler pelletering av järnmalm provbrylning avjärnmalm utvinning av eller gruvanläggning för brytning av icke-jämmalm med undantag av uran- och louuntmalm eller anläggning för anrikning av icke—jämmalm med undantag av uran- och ro- numrnalm provbrytning av icke—järnmalm med undantag av uran— Andra mineral berg- eller gruskrossverk eller sorteringsverk för sand, grus, sten eller morän

l3.l-l

_. 0l .]028[d

l3.2-l 23 0! 0lA[d]

och toriummalm _3. Ol 0_2|3[d]

36. lOC

LIVSMEDEL. DRYCKESVAROR. M.M. slakteri för en produktion baserad på mer än 5 000 ton slaktvikt per år slakten för en produktion baserad på mer än 5 ton men högst 5 000 ton slaktvikt per år charkuteri- eller styckningsanläggning eller anläggning för tillverkning av köttkonserver, för en produktion av mer än IS 000 ton per år

charkuteri- eller styckningsanläggning eller anläggning för tillverkning av köttkonserver, för en produktion av mer än 400 ton men högst IS 000 ton per år

_ mm mm

_3 .0l.02C

_- 3| 02C[d] % 31 02C[d] .

m m _ lan m

lS.l-3

se ovan lS.l-Z tillståndsplikt införd pga. 1 se ovan lS.l-2 tillståndsplikt för stora anläggningar pga. IPI'C

|” PC

Benämning av miljöfarlig verksamhet som skall tillsllndsprövas eller anlnllas enligt 9 kap. 65 miljöbalken rökeri för en produktion av mer än 200 kg rökta kött- eller charkuteriprodukter per dygn

anläggning för bearbetning av slaktbiprodukter eller animaliskt avfall för en produktion base- rad på mer än IO 000 ton råvara per år

ll'l'C Reg.—prövning, Anm MKB-direktiv

se ovan lS.l-2. rökeri med produktion mer än 75 ton per dygn (gräns för tillstånd enligt iPPC) torde inte finnas fristående från lS.l-l eller lil—3 jfr MF 3i.2l.

jfr även IS.7 framställning av beredda djurfoder

3l.i7C(d]

3l.20.0l A

anläggning för bearbetning av slaktbiprodukler eller animaliskt avfall Rir en produktion base- rad på mer än I 000 ton men högst IO 000 ton råvara per år anläggning For bearbetning av slaktbiprodukter eller animaliskt avfall för en produktion base— rad på mer än it) ton men högst | 000 ton råvara per år

anläggning för beredning eller konservering av djurbudar som inte sker i anslutning till slak- teri, för en produktion baserad på mer än i ton hudar per år anläggning för beredning eller konservering av fisk eller skaldjur eller för tillverkning av fiskmjöl eller fiskpellet för en produktion baserad på mer än 200 ton råvara per år anläggning För beredning eller konservering av fisk eller skaldjur eller för tillverkning av liskmjöi eller fiskpellet för en produktion baserad på mer än l0 ton men högst 200 ton råvara per år

rökeri för en produktion av mer än 200 kg rökta fisk- eller skaldjursprodukter per dygn

3i.20.028 jfr MF 3I.2l.

jfr även i5.7 framställning av beredda djurfoder se 15.1—6 ovan

? ä .

3l.20.03C

se Anm insaltning av hudar klassas ibland som garveri men är egentligen inte läderberedning. Sker liksom an-

nan hudbcredning ofta i anslutning llll slakterier 3l.07.0lB 3 l .UXde] 3i.07.02C

J | .08l3[d]

31.i7C[d] sc 15.2-2 ovan. rökeri med produktion mer än 75 ton per dygn (gräns för tillstånd enligt IPPC) torde

inte finnas fristående från l5 Z-l

anläggning för beredning eller konservering av frukt, bär, rotfrukter eller grönsaker lör en produktion baserad på mer än 2 000 ton råvara per år anläggning för beredning eller konservering av frukt, bär, rotfrukter eller grönsaker för en produktion baserad på mer än l00 ton men högst 2 000 ton råvara per år

3 | mor B(d] höjd gräns

31.06.0lBld] 3l oaozctd]

gränser höjda delvis ändrad prövmngsnivå

anläggning för framställning eller raffinering av vegetabiliska eller animaliska oljor eller fel- ter för en produktion av mer än i 000 ton per år

3 l .09.0IA _ '

3 | 09025 nasala]

delvis ändrad prövningsnivå

anläggning för framställning eller raffinering av vegetabiliska eller animaliska oljor eller fet- ter för en produktion av mer än l00 ion men högst i 000 ton per år

an ggning för tillverkning av margarin eller andra ätbara beredningar av animaliskaeller ve- getabiliska oljor eller fetter för en produktion av mer än | 000 ton per år

31.09_03c 3 | .OBB[d] 3l.iOB[d]

#

.

se även l5.4-2 och l5 4—l ovan

anläggning för tillverkning av margarin eller andra ätbara beredningar av animaliska eller ve- getabiliska oljor eller fetter för en produktion av mer än IO ton men högst i 000 ton per år

se även l5.4-2 och ISA-l ovan. ändrad prövningsnivå

3 | . mara]

mejeri eller annan anläggning för tillverkning av mjölkbaserade produkter (med undantag av glass) för en produktion baserad på en in gning av mer än 50 000 ton per år

3l.03.0ll3

mejeri eller annan anläggning för tillverkning av mjölkbaserade produkter (med undantag av glass) för en produktion baserad på en invägning av mer än 50 ton men högst 50 000 ton per år

anläggning för tillverkning av glass for en produktion av mer än 5 000 ton per år anläggning för tillverkning av glass för en produktion av mer än l0 ton men högst 5 000 ton per år

6.4[d] ana] Ji.03.02C

6.4[d]

m

l5.52-2

3l.05.0l B ]l.05.02(2

lleriärrining av miljöfarlig verksamhet som skall tillständsprövas eller anmälas enligt 9 kap. 6 & miljöbalken

anläggnrng för tillverkning av kvamprodukter för en produktion av mer än 50 000 ton per år

3|.|zr3 3|.|3|3 3|.2|.0|t3td] 6.5[d]

3I.2I.02l3

3 | .2 | .03C[d] 3|.2|.04th

anläggning för tillverkning av kvarnprodukter för en produktion av mer än 50 ton men högst 50 000 ton per år siloanlägg ' g för torkning, rensning eller lagring av spannmål

anläggning för tillverkning av stärkelse- eller stärkelsederivat

anläggning för framställning av beredda djurfoder för en produktion av mer än 50 000 ton spannmälsfodermcdel eller mer än I 000 ton annat fodermedel per år anläggning för framställning av beredda djurfoder för en produktion av mer än 500 ton men högst St) 000 ton spannnrälsfodcrnicdel eller mer än IOO ton men högst I 000 ton annat foder- medel per år

MF'kod lPPC Reg.-prövning, från SNI nlngsnlvi MKB—direktiv

jfr MF 3I.21 och Bill ev. del av MF 3I.2l_0l ev. del av 3I.22_ U

»

jfr MF Jl.2l och 3l.22. ev. del av MF 3I Zl l)], ev. del av 3l.22, U

SCB klassificerar spannmälssilor som t ex Lant- männen äger under SNI 5 l .2I

jfr MFJI.ZOoch 3|.2l se även I5.6I-I ovan jfr MFJI.200ch3i.2I se även I5.(il—I ovan nedre gränser höjda

jfr SNI l5.l jfr SNI l5.l

bageri med jästförbrukning om mer än 50 ton per år

anläggning för tillverkning av socker

anläggning för tillverkning av choklad eller konfektyr för en produktion av mer än 20 000 ton per år

C 3I.29C %

å.

anläggning för tillverkning av choklad eller konfektyr för en produktion av mer än i0 ton men högst 20 not) ton per år

IS_84-2 C 3l.l5.0ll)[d]

3I.I5.02C

anläggning för tillverkning av mer än 300 ton pastaprodukter per år I5.85-l C 3I.I8C[d] anläggning för röstning av kaffe för en produktion av mer än 3 000 ton per år 3l.l6.0l B 6.4[d]

anläggning för rastning av kaffe för en produktion av mer änIO ton men högst 3 000 ton per l5.8(i-2 C 3 l.I6.02C år

3I.l4A

3 | . | 8C[d| 3 | . mqa] 3 | .288[d] 3 | _ | 8C[d] 3 | . | 90th 3 | .288[d]

c 3 | .24C[d]

& [Hill— mu _ _E-

anläggning for tillverkning av jäst l5.89-l

,— 'D !—

anläggning för framställning av andra Iivsmedelsprodukter än som tidigare har nämnts för en produktion av merän IS 000 ton per år anläggning för framställning av andra Iivsmedelsprodukter än som tidigare har nämnts för en produktion av mer än 300 ton men högst IS 000 ton per år

anlaggning för framställning av råsprit eller av alkoholhaltiga drycker där destillation före- kommer

an 'ggnrng för blandning eller tappning av destillerade alkoholhaltiga drycker eller för fram- ställnnrg, blandning eller tappning av vin, cider eller andra fruktviner

SNI I5.89 omfattar även annan tillverkning (Fram- s Ining av andra livsmedel). Se även IS 8-I ne- dan. ändrad prövningsnivå

se IS 89-I ovan. Färdiglagad mat svårplacerat en- ligt S("il, SNI I5.89 föreslås dock.

Tillståndsplrkt mförd pga. lPPC

se I5 89-I ovan Färdiglagad mal svårplacerat en- ligt SCB, SNI I5.89 föreslås dock,

Uppdelning pga. ll'PC

SNI l5.92 omfattar frartrställning av råsprit ur jasta rävaror.jfr SNI 24.Iri

bryggeri för en produktion av mer än 5 000 kubikmeter maltdryck per år bryggeri för en produktion av mer än I00 kubikmeter men högst 5 000 kubikmeter maltdryek per år

m

e 3 | .25.02C[d]

nedre gräns införd

anläggning för framställning av malt 3I.27B

anläggning för framställning av mer än IOO kubikmeter läskedrycker per år 3 I ,26C[d] nedre gräns införd

Benämning av miljöfarlig verksamhet som skall tlllständsprnv 5 eller anmälas enllgt 9 kap. 6 & miljöbalken

TEXTILVAROR

anläggning för blekning, färgning eller annan beredning av textilmaterial, för en produktion av mer än 200 ton textilier eller garner per år SNI I7 omfattar förberedning, tvättning, avfett- ning, karbonisertng, kardnrng och kanrning av lex— tilfiber, bleknrng, 'rgntng och annan texttlbcred- ning.

320L02C 95.0lC

anläggning för blekning, färgning eller annan beredning av textilmaterial, för en produktion av högst 200 ton textilier eller garner per år eller ulltvätteri

se l7-l ovan

linberedningsverk för en produktion av mer än I ton per år 32.03Cld]

PALSSKINN. [,ADER

se I7-I ovan. nedre gräns införd

anläggning för garvning eller annan bcredt ing av pälsskinn for en produktion baserad på mer än IOO ton råvara per år

anläggning för garvning eller annan beredning av pälsskinn för en produktion baserad på mer än 5 ton riten högst IOO ton råvara per år

_ 32 02. mera] än rggning för garvning eller annan Iäderberedning för en produktion baserad på mer än IOO 32.02.0IB[d] ton råvara per år

se även lS.l-8 och l9.l-l se |8.3-I ovan nedre gräns höjd se även ISB-I och lS.l-8

anläggning för garvning eller annan Iäderberedning för en produktion baserad på mer än 5 ton l9. I 2 C 32.02,02C[d] men högst lut) ton råvara per år __- mvmon _—

sågverk eller anläggning för tillverkning av träprodukter genom sågning, hyvling eller svarv— ning där mer än 60 000 kubikmeter toppmätt volym råvara (rundvirke) eller kubikmeter virke (råvara) förbrukas per år

se l9.I-I ovan nedre gräns höjd

sågverk eller anläggning för tillverkning av tråprodukter genom sågning, hyvling eller svarv-

ning där mer än IO 000 kubikmeter men högst 60 000 kubrkmeter toppmätt volym råvara (rundvirke) eller kubikmeter virke (rävara) förbrukas per år

anläggning för framställning, bearbetning eller omvandling av bränsle eller brånsleprodukt baserad på skogs» eller jordbruksprodukt för en produktion baserad på mer än IOO kubikmeter råvara per är eller anläggning för tillverkning av träull, trämjöl. flis, spån, pellet eller liknande tillverkning av fanér, plywood, lamellträ, spånskivor eller andra produkter av spån tillverkning av träfrberskivor

MASSA, PAPPER OCII PAPPERSVAROR

se även SNFS I99016

anläggning för tillverkning av mekanisk eller kemimekanisk massa eller returflbermassa reg.—prövning

MKB bil. | |). ||; .

se även SNFS I')90:6

anläggning för trllve|kning av halvkenrisk massa 2I .] l l-2 34.0IA[d] reguprövning

MKI) bil. | p. ra

se även SNI-"S 19901,

anläggning för tillverkning av sulfatmassa 2I.I lZ-l 34.0IA[d] reg.-prövning

MKB bil. I p. I8

se även SNFS l99016

[lenllntning av miljöfarlig verksamhet som skall tlllståndsprllvas eller anmllas enligt 9 kap. 6 & miljöbalken anläggning lör tillverkning av sulftlmassa

Pröv- nlngsnlvå

34 mm]

34.02A

anläggning för tillverkning av pappers- eller pappvaror med torr process GRAFISK OCll FOTOGRAFISK PRODUKTION tryckeri där tryckning sker med heatsetteknik

j!|m20'

34.06.0l

anläggning för ointcgrerad tillverkning av papper eller kartong Wi

34.07,0l B 34,07.02C 95.03.0l8 95.03.028

material framkallas per år eller där processavloppsvatten omhändenas och mer än l00 000 kvadratmeter fotografiskt material framkallas per år

anläggning med utsläpp av processavloppsvatten där mer än ! 000 kvadratmeter men högst 74. 8 l4- 2 IS 000 kvadratmeter fotografiskt material framkallas per år eller där processavloppsvatten

anläggning med utsläpp av processavloppsvatten där mer än lS 000 kvadratmeter fotografiskt 74 BM- l

95.0103C 95.0].04C

35 2-IB[d]

JS.2|B[d] 35,24cld]

omhändertas och mer än 5 000 kvadratmeter men högst l00 000 kvadratmeter fotografiskt material framkallas per år

STENKOLSPRODUKTER, RAFFINERADE PETROLEUMPRODUKTER, ANDRA GASFORMIGA BRÄNSLEN SAMT KÄRNBRÄNSLE

anläggning för tillverkning av koks eller andra produkter ur stenkol 2-3.l-l

anläggning liir framställning av gasformiga bränslen

anläggning för raffinering av mineraloljor 23.2-l anläggning för behandling, omhändertagande eller lagring av kambrånsle 23.3-l

KEMIKALIER OCII KEMISKA PRODUKTER anläggning för framställning av acetylengas eller lustgas

35.34.ozn(d1 ansen]

anläggning för framställning av industrigaser med undantag av acetylengas 24.l l—2

aktioner anläggning för tillverkning av Farg- eller garvamnen där lillverkningen omfattar endast fysi- kaliska processer

anläggning för tillverkning av farg- eller garvämnen där tillverkningen omfattar kemiska re- 24.l2-l A

PPC

6.7[d]

Reg.—prövning, MKB-direktiv reg.-prövning MKB bil. | p. 18 .

reg.-prövning MKB bil. | p. l8

se även SNFS 199016

även SNFS l99016 övrigt under MF 34.06 miljöprövas pga. att organi-

ska lösningsmedel hanteras delvis ändrad prövningsnivå, se dock även lös- ningsmedelsanvandning

_ MKBbil. lp !

reg.—prövning MKB bil. | p. l . reg.»prövning MKB bil. | p. ]

jfr även SNI 3l 6

ändrad prövningsntvå

Benämning av miljöfarlig verksamhet som skall tillständsprbvas eller aamllas enligt 9 kap. 6 & miljöbalken

anläggning för tillverkning av oorganiska kemiska produkter där tillverkningen omfattar ke- miska reaktioner (dock ej tillverkning av gödselmedel eller oorganiska kväveprodukter)

från SNI nlngsnivä

i

24 lll—2 24,l6-|

M F-kod

35.28A 35.29A 35.30A 35.3lA 35.32A

35.34.0|A[d]

35.358[d]

35.34.01A[d] 35.2mrd]

nasala]

35.01Atd 34.05A

inläggning för tillverkning av oorganiska kemiska produkter där tillverkningen omfattar en- dast fysikaliska processer

anläggning Rir tillverkning av organiska baskemikalier där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner

anläggning för tillverkning av organiska baskemikalier där tillverkningen omfattar endast fy- sikaliska processer

anläggning för tillverkning av gödselmedel eller oorganiska kväveprodukter. där tillverkning- en omfattar kemiska reaktioner

' _

anläggning för tillverkning av basplastpolymerer med undantag av epoxi- eller polyuretanpo- lymerer, där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner

]

anlägg ' g för tillverkning av basplastpolymerer av epoxi- eller polyuretanpolymerer, där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner

35.02.0lB[dl 35.02.02c

35.3sarai 35.0lA[d]

35.l0A 35.34.01A[d]

35.1 IB 35.358[d] 35.15.0IB

35. | s.azqu)

35,06A[d] 35,t)6A(d]

w W 24.l7-2

24.4l-l

anläggning för tillverkning av basplastpolymerer, där tillverkningen omfattar endast fysika— liska processer

anläggning för tillverkning av syntetiskt basgummi, där tillverkningen omfattar kemiska reak— tioner anläggning för tillverkning av syntetiskt basgummi, där tillverkningen omfattar endast fysika- liska processer

anlägg g för kemisk eller biologisk tillverkning av bekämp ' gsmedel eller andra lant- bl'llkS' eller skogsbrukskemiska produkter

anläggning för tillverkning av bekämpningsmedel eller andra Iantbruks- eller skogsbrukske- miska produkter. där tillverkningen omfattar endast fysikaliska processer

anläggning för tillverkning av färg, lack, tryckfärg mm. för en produktion av mer än I 000 ton per år

anläggning för tillverkning av färg, men högst I 000 ton per år anläggning för tillverkning av

_ _ "

lack tryckfärg m.m. for en produktion av mer än 1 ton läkemedelssubstanser genom kemisk syntes

anläggning för tillverkning av läkemedelssubstanser genom biosyntetiska processer för en produktion baserad på en total reaktorvolym på mer än lO kubikmeter

" _ " n

i

IPPC Reg.—prövning. MKB-illrektlv reg.vprövning MKB bil. | p. ()

0

jfr IPPC (där uppräknas ett flertal kemiska ämnen)

reg. prövning MKB bil. | p. (r

.

jfr IPPC (där uppräknas ett flertal kemiska ämnen)

se 24.14-1 ovan

reg.-prövning delvis ändrad prövningsnivä MKB bil. | p. 6

4. ]

reg.-prövning MKB bil. | p. 6

.

reg. prövning MKB bil. | p. 6 .

jfr SNI 24. I 2 nedre gräns inford

4.5td] MKB bil lp 6

Benämning av niiljdfarllg verksamhet som skall tlllstlndsprtlvas eller anmllas enllgt

9 kap. 6 g mi jöbalken

anläggning för tillverkning av läkemedelssubstanser genom biosyntetiska processer för en produktion baserad på en total reaktorvolym på högst IO kubikmeter anläggning för ' lverkning av läkemedelssubstanser eller naturläkemedel genom extraktion ur biologiskt material anläggning för tillverkning av läkemedel genom enbart fysikaliska processer (farmaceutisk tillverkning)

anläggning för tillverkning av ylaktiva ämnen, där anläggning för tillverkning av rengöringsmedel, hygien- eller kroppsvårdsprodukter, där till- verkningen omfattar enbart fysikaliska processer, för en produktion av mer än ! 000 ton per år

anläggning för tillverkning av rengöringsmedel, hygien- eller kroppsvårdsprodukter, där till- verkningen omfattar enbart fysikaliska processer, för en produktion av mer In | ton men högst I 000 ton per år

anläggning för tillverkning av krut eller andra sprängämnen, där tillverkningen omfattar ke- miska reaktioner anläggning för tillverkning av krut eller andra sprängämnen eller pyrotekniska artiklar, där tillverkningen omfattar endast fysikaliska processer anläggning för tillverkning av ammunition

anläggning för tillverkning av fotokemikalier, där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner anläggning för" tillverkning av fotografisk film eller fotografiskt papper eller fotokemikalier där tillverkningen omfattar endast fysikaliska processer

anläggning för tillverkning av organiska kemiska produkter som inte ingår i någon annan punkt och där tillverkningen omfattar kemiska reaktioner anläggning för tillverkning av organiska kemiska produkter som inte ingår i någon annan punkt och där tillverkningen omfattar endast fysikaliska processer

anläggning för tillverkning av regenererad cellulosa

GUMMI- OCII PLASTVAROR

an "ggning för tillverkning av gummivaror genom vulkning för en produktion baserad på mer än I 000 ton ovulkad gummiblandning per år

anläggning för tillverkning av gummivaror genom vulkning för en produktion baserad på mer än ! ton men högst | 000 ton ovulkad gummiblandning per år

anläggning för tillverkning av plastprodukter, där tillverkningen omfattar ytterligare polyme- risation av basplastpolymerer. för en produktion av mer än IO ton per år anläggning för tillverkning av plastprodukter, där tillverkningen omfattar ytterligare polyme- risalion av basplastpolymerer, for en produktion av högst IO ton per år

35.06A[d] 35_06A[d]

35.34.0lA[d] 35.18.0lBId]

35. I am md] 35.l8.02C

35.08.0IA

35.08.028[d] asosoznid] 35,34_OIA[d]

35.!68Id] 35.358ld]

JS.l).OIB[d] 35.I4.0IB[d] 35140qu 35. l 3,0i aid] 35.14.iiioid] 35.l3.02C|d| 35.i4.ozqd| 35.03.0l

B 35.03.02C

MKB bil I p.6 .

ändrad prövningsnivå ändrad prövningsnivå

höjd gräns övre gräns höjd. nedre gräns införd delvis ndrad prövningsnivå

jfr SNI 29.6!

se 24.6I-l ovan se även SNI 24.6l. SNI 29.6 benämnes till- verkning av vapen och ammunition. Övrigt inom SNI 29.6 kan miljöprövas av processkäl nedre gräns införd. övre gräns höjd delvis ändrad prövningsnivå,

Prov- nlngsnlvå

IPPC Reg.-prövnlng, Anm

MKB-direktiv

Benämning av mi lutarlig verksamhet snm skall tlllståndsprtlvas eller lnmIIas enligt 9 kap. 6 & miljöbalken anläggning för tillverkning av plastprodukter, där tillverkningen inte omfattar ytterligare po- lymerisution av basplastpolymerer och där tillverkningen omfattar kalandrering eller belägg- ning

anläggning för tillverkning av mer än I ton plastprodukter per år, där tillverkningen inte om- fattar ytterligare polymerisation av basplastpolyn'terer och där tillverkningen inte omfattar ka- Iandrering' eller beläggning ICKE-METALLISKA MINERALISKA PRODUKTER anläggning För tillverkning av glas eller glasvaror som omfattar blandning av glasråvaror (mang), smältning eller syrabehandling av glas, där mer än 5 ton glasråvaror med tillsats av bly- eller arsenikföreningar förbrukas per år

35.05.0lB 35.05.02C

36.038,C 3.3[d] seAnm 36.038_C 3.3[d] seAnm

26.1-3 C 36.038,C se Anm

avgränsningar och benämningar helt ändrade varför någon översättning till nuvarande MF-pnnkter inte gjorts. SNI 26.I motsvarar MF 36 03. jfr dock äv- en SNl 26.14-1 oeh 26-l

se 26 l-l ovan

anläggning för tillverkning av glas eller glasvaror som omfattar blandning av glasråvaror (mang), smältning eller syrabehandling av glas, där mer än 500 ton andra glasråvaror för— brukas per år anläggning för tillverkning av glas eller glasvaror som omfattar blandning av glasråvaror (mäng). smältning eller syrabeliandling av glas, där högst 5 ton glasråvaror med tillsats av bly- eller arsenikföreningar förbrukas per år anläggning för tillverkning av glas eller glasvaror som omfattar blandning av glasråvaror (mäng), smältning eller syrabehandling av glas, där högst 500 ton andra glasråvaror förbrukas per år

anläggning för tillverkning av mincralull (glasull eller stenull)

se 26.l-l ovan

se 26. l -l ovan

ändrad prövningsnivå

36.0]B.C

seAnm 1.3[d] 3.4

mm c "

_ _— " ””"" ”""— " ””'”" W-

m_s-mm

_A_ Wind] reg-prövning .

c U(scAnm . = 36-088ldl _ m- I

. " 26.6-l " muntra]

anläggning för tillverkning av varor av glaslibrer anläggning för tillverkning av keramiska produkter (med undantag av keramiska golv- eller väggplatlor eller murtegel) för en produktion av mer än 50 ton per år anläggning för tillverkning av keramiska golv- eller väggplattor för en produktion av 50 ton per år anläggning för tillverkning av tegel genom bränning anläggning för tillverkning av cement

mer än

anläggning för framställning av kalk, krita eller kalkprodukter för en produktion av mer än lt) (lm) ton per år anläggning för framställning av kalk. krita eller kalkprodukter för en produktion av högst ll) ()(ttl ton per år

anläggning för tillverkning av varor av lättbetong anläggning för tillverkning av varor av gips anläggning för tillverkning av mer än 50 ton per år ["Clll an ggning för tillverkning av stenvaror lör byggändamål anläggning för tillt erkning av asbest eller asbestbaserade produkter

av betong eller varor av betong eller ce- nedre gräns införd

26.829-l i] 361 lCld] 3.2 MKB bil | p. 5

tillståndsplikt pga IPPC och MKB

Benämning av miljöfarlig verksamhet som skall tlllstindsprbvas eller anmllas enligt 9 kap. 6 & miljöbalken anläggning for tillverkning av lättklinker asfaltverk eller oljegrusverk anläggning för tillverkning av varor av asfalt STv [. OCII METALL järn- eller stålverk med masugn, tunnelugn, Ijusbågsugn eller ACD-konverter

IPPC Reg.-provning, Anm MKB-direktiv 26.829—2 36.088th _— 26 829-23 C . 26 829-4 c 36.I iC[d] reg.-prövning

reg.—prövning

järn- eller stålverk utan smältugn men med varm— eller kallvalsning eller smide .

järn- eller stålverk med induktionsugnar, ESR—anläggning

ferrolegeringsverk

reg.—prövning MKB bil. | p. 4

.

anläggning för pyro-_ elektro— eller hydrometallurgisk framställning av icke—jämmetallpro— dukter ur malm, anrikad malm, stoft eller koncentrat

37.0lA[d] 2.2[d] 2.3[d] MKB bil. | p. 4 . 37.03A_B avgränsningar och benämningar helt ändrade varför anläggning för smältning eller raffinering av icke-järnmetaller ur annan råvara än malm, anri- . 37.03A_B . reg.-prövning avgränsningar och benämningar helt ändrade varför 37.03A,B avgränsningar och benämningar helt ändrade varför

27-I A 37.0lAld] 2 Zld] 2.3[d] MKB bil. | p 4 ' 27-2 27-3 37.0IA[d] . reg.-prövning ändrad prövningsnivå . MKB bil. | p. 4 . 27-4 37.02A 2.2[ ] reg.-prövning 2.3[d] 37.04A,B någon översättning ltll nuvarande MF-punkter ej se Anm gjorts. SNI 27.4 motsvarar MF 37.03 och 37.04 kad malm, stoft eller koncentrat for en produktion av mer än 20 000 ton per år 37.04A,B MKB bil. | p. 4 någon översättning till nuvarande MF-punkter ej se Anm ' gjorts. SNI 27.4 motsvarat MF 37.03 och 37.04 37.04A,B någon översättning till nuvarande MF—pnnkter ej gjorts. SNI 27.4 motsvarar MF 37.03 och 37 04

reg -prövning

anläggning för smältning eller raffinering av icke-järnmetaller ur annan råvara än malm, anri— MKB bil. | p. 4

kad malm, stoft eller koncentrat för en produktion av högst 20 000 ton per år

ELEKTRISKA ARTIKLAR anläggning för tillverkning av elektrisk träd eller kabel anläggning for tillverkning av batterier eller ackumulatorer där kadmium, bly eller kvicksilver ingår anläggning för tillverkning av batterier eller ackumulatorer där inte kadmium, bly eller kvick- silver ingår anläggning för tillverkning eller reparation av kvicksilverinnehållande ljuskällor anläggning för tillverkning av kol- eller gral'ttelektroder PLATTFORMAR

byggande av plattformar som är avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom

havsområden samt annan. än helt tillfällig, ankring eller fonöjning av plattformar för repara- tidigare prövning av Knnccssionsnämnden enligt tion, ombyggnad eller annan anledning lagen om hushållning med naturre rscr plattform för verkstad på vattnet när fråga är om förläggning nära kusten lör montering, ut- . . jfr 35.I l—I rustning. ombyggnad. reparation. underhåll eller liknande åtgärd ändrad prövningsniv EL, GAS, VARME OCII KYLA

a

IPPC Reg.-prövnlng, Anm MKB-direktiv

reg.—prövning . MKB bil. | p. 2 . reg.-prövning enligt MKB-direktivet är gränsen 300 MW. se äv— MKB bil. | p. 2 en SNFS l99l:4, SNFS |99le och SNFS t994z8 .

Benämning av miljöfarlig verksamhet som skall tillståndspruvas eller anmälas enligt 9 kap. 6 & miljöbalken kärnkraftverk eller andra kärnreaktorer

4|.0| Ald]

anläggning för förgasning eller förbränning med en total installerad tillförd effekt av mer än 4l.02.0l A

200 MW se även SNFS l99l .4, SNFS |99l :S och SNFS I994:8

anläggning för förgasning eller förbränning med en total installerad tillförd effekt av rrter än 4I.02.0ZB lt) MW men högst 200 MW anläggning för förgasning eller förbränning med en total installerad tillförd effekt av mer än 500 kW men högst [0 MW, av annat bränsle än enban eldningsolja eller bränslegas stationär för bränningsmotor med en total installerad tillförd effekt av mer än 500 kW men högst l0 MW, som är avsedd för annat ändamål än enbart som reservaggregat vid elbortfall

äggiung med en total installerad tillförd effekt av högst 200 MW

se även SNFS l99l'4. SNFS l99le och SNFS l994z8

regeringsprövning vid större anläggningar. delvis ändrad prövningsnivä

gasturbinunl

gruppstation med vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka aggregat Rir en sammanlagd uttagen effekt av mer än | MW gruppstation med vindkraftverk eller vindkraftverk med enstaka aggregat för en sammanlagd uttagen cffekt av mer än I25 kW men högst [ MW

anläggning för nu" tning — på annat sätt än genom vattentäkt —- av vämte eller kyla ur mark, luft. vattendrag, Sjö eller annat vattenområde eller ur grundvatten eller avloppsvatten för en uttagen effekt av mer än IO MW anläggning för utv" ming på annat sätt än genom vattentäkt av värme eller kyla ur mark luft, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller ur grundvatten eller avloppsvatten för en uttagen effekt av högst IO MW anläggning för lagring av värme i mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller i

C 4 ! .02.03C C 4t.03C 41.040 l.l[d] ' grundvatten för en tillförd energimängd av mer än 3 000 MWh

& & 4I.07.0IA reg.-prövning C 403-: c 403—3 C moronronnon ocrt DRIVMEDEL _

41.07.028 ' 4 l .07.03C automatbiltvätt eller annan anläggning för tvättning av motorfordon dimensionerad fdr mer 50.20l -l C "n 5 000 tvättar av personbilar per år eller mer än I 000 tvättar av andra fordon säsom last- bilar, traktorer eller andra vägfordon per år anläggning där mer än I 000 kubikmeter motorbränslen hanteras per år

41.05.0IB

SNI 40 3 omfattar QQ framställning och distrihuv tion av kallt/arten och is for kylning. se även SNFS 1992116

sc 403-l ovan se även SNFS I992: If)

4 l .05.02C

62.0!C U (se Anm) SNI 50.50 omfattar bensinstationer omfattar äv- en ntotorbränslehantering vid t.ex. åkerier. se även SNFS l990:|

INFRASTRIIK' JR . hamnar, lasti mgs- eller Iossningskajcr som medger trafik med fartyg på mer än I 350 ton

MKB bil | p. 8 jfr farleder som prövas enligt 17 kap balken och ' enligt farletlslagen reg.-prövning MK fi-duektivet och I7 kap (reg -prövning) anger MKB bil. | p. 7 gränsen 2 ml) m.

.

civil flygplats med tnstrumentbana över I 200 meter

75.224-l

flottiljflygplats med en banlängd av mer än I 200 meter reg.-prövning jfr 63 23-I l7 kap b' ken anger gränsen 2 l00 lll. .

Benämning av n ' jöfzrllg verksamhet som skall llllståndsprbvas eller lnmllas enligt 9 kap. 6 5 miljöbalken annan flygplats där mer än 100 flygrörelser per år tiger rum med undantag av civil flygplats med instrumentbana över | 200 meter eller flottiljflygplats med en banlängd av mer än ! 200 meter LABORATORIER kemiska eller biologiska laboratorier för forskning och utveckling med en total golvyta som är större än 5 000 kvadratmeter

ketniska eller biologiska laboratorier för utbildning med en total golvyta som är större än 5 000 kvadratmeter

SKJUTBANOR, SKJUTFALT

skjutbana, skjutfält samt annan anläggning som disponeras av Försvarsmakten eller Försva- rets materielverk och som är stadigvarande inrättad för användning (inklusive destruktion) av skarp ammunition eller sprängämnen utomhus

civilt skjutfält som är stadigvarande inrättat för användning (inklusive destruktion) av skarp ammunilion eller sprängämnen civil skjutbana som är stadigvarande inrättad for skjutning med skarp ammunition utomhus IIALSO- OCH SJUKV- RD annat sjukhus än akutsjukhus

anläggning för sterilisering av sjukvårdsartiklar där etylenoxid används som steriliseringsme— del

anläggning för tvättning av tankar eller fat som används för förvaring eller för transport av kemiska produkter

AVLOPPSRENING

avloppsanläggning som är dimensionerad för mer än 2 000 pcrsonekvivalenter

uvloppsanläggning som är dimensionerad för mer än 25 men högst 2 000 personekvivalenter SKROT ELLER ANNAT AVFALL AN FARLIGT AVFALL

anläggning för återvinning av skrot eller avfall genom fragmentering eller annan bearbetning samt skrotupplag, om den hanterade avfallsmängden skrot eller avfall är mer än l0 000 ton per år eller om skrotel innehåller isolerolja (omfattar inte farligt avfall) anläggning för återvinning av skrot eller avfall genom fragmenteting eller annan bearbetning

år (omfattar inte farligt avfall) anläggning för sortering eller omlastning av avfall, om den hanterade avfallsmängden är mer än ||) 000 ton per år (omfattar inte farligt avfall)

anläggning för sortering eller omlastning av avfall, om den hanterade avfallsmängden är mer an ! (100 ton men högst IO 000 ton per år (omfattar inte farligt avfall)

samt skrotupplag, om den hanterade avfallsmängden skrot eller avfall är högst 10 000 ton per

Pröv- nlngsnlvh

[PPC Reg.—provning, MKB—direktiv

ändrad prövningsnivå

jfr även SNI 80.3-l

verksamheten Inte prövningspliktig for närvarande jfr även SNI 73.l-l verksamheten inte prövningspliktig för närvarande

80.34 C

SNI 75.225 omfattar Försvarets materielverk, Forti- I'rkationsförvaltningen m.fl,

jfr 92.62l-l och 29.6-2

jfr 75225-1 och 92.62l-I

ändrad prövningsnivå

jfr 752254

? = (

,, .

e - 'D

ändrad prövningsnivå

prövningsplikt även för anläggning för tvätt av för- varingstankar _ MKB bil. | p |] i MKB—direktivet är gränsen ISO 000 personekviv valenter. delvis ändrad prövningsnivå. se även SNFS l990:l4 och SNFS 19947

se även SNFS l9901l4 och SNFS l99427

92.01.0l A 92.0l .OZB

92.03.0lAld] 92.03.04otu] nasala] 92.09Cld] 92.03.06C[d] 92.088[d]

92.09C[d]

mmm B

92. l0.03C[d] 92.10.02C 92. l(l.03C[d]

delvis ändrad prövningsnivå delvis ändrad prövningsnivå delvis ändrad prövningsnivå

Prov- nlngsnlvi

Benämning av miljöfarlig verksamhet som skall tlllständsprtlvas eller anmälas enligt

9 kap. 6 & miljöbalken

anläggning för mellanlagring av avfall, om tillfört avfall lagras kortare tid än ett år och den totala avfallsmängdcn är mer än IO 000 ton vid något enskilt tillfälle under året (omfattar inte farligt avfall) anläggning för mellanlagring av avfall, om tillfört avfall lagras kortare tid än ett år och den totala avfallsrnängden är mer än l0 ton men högst |0 000 ton vid något enskilt tillfalle under året (omfattar inte farligt avfall) mellanlagring av avfall på plats från ' ken avfallet avses borttransporteras inom ett år och nytt avfall inte tillförs platsen, om den tillförda mängden avfall är mer än IO ton (omfattar inte farligt avfall)

anläggning för deponering, förbränning eller annan behandling av avfall om den tillförda mängden avfall är mer än [00 000 ton per år (omfattar inte farligt avfall)

anläggning för deponering, förbränning eller annan behandling än biologisk behandling av avfall om den tillförda mängden avfall är mer än 50 ton men högst IOO 000 ton per år (omfat- tar inte farligt avfall) anläggning för deponering, förbränning eller annan behandling än biologisk behandling av avfall om den tillförda mängden avfall är högst 50 ton per år (omfattar inte farligt avfall) anläggning för biologisk behandling av avfall om den tillförda mängden avfall är mer än 200 ton men högst 100 000 ton per år (omfattar inte farligt avfall)

anläggning för biologisk behandling av avfall om den tillförda mängden avfall är mer än l0

Reg.-prövning, MKB—direktiv

92 04 OlB[d] 92 04 02C[d] 92 04 0lB[d] 92.04.02C[d]

92.03.01A[d] 92.03.028[d] 92.03.06C 92,0103r3tdj 92.03.0lA[d] 92.03.03iaid1 92.03.05c

" ('i ? vs o'. eli än

8. 8.

o o as a—

8 o

. se även SNFS l99l:4, SNFS I99lz5, SNFS I993:I] och SNFS I993zl4

ton men högst 200 ton per år (omfattar inte farligt avfall)

uppläggning eller utsläpp av fast avfall (omfattar inte farligt avfall) eller något annat fast äm— ne på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten och där föroreningsris- ken inte bedöms som ringa uppläggning eller utsläpp av fast avfall (omfattar inte farligt avfall) eller något annat fast äm-

92 O4,0lB[d]

92_04.0ll3[d] rie på ett sätt som kan förorena mark 92.04.02C ken bedöms som ringa FARLIGT AVFALL anläggning för omlastning eller mellanlagring av oljeavfall eller förbrukade blybatterier eller

annat farligt avfall

vattenområde eller grundvatten och där löroreningsris-

92.07.0l B . ingen nedre gräns på grund av IPPC och ramdirek- 92.07.028 livet för avfall (direktiv 75/442/EEG) 92.07.038

U (se Anm)

anläggning för annan behandling än deponering av sådant farligt avfall som avses i förord— 92.05.0lA 5.l[d) reg.-prövning (se regeringspiövning vid mer än IO 000 ton per år ningen (l996197 ! ) om farligt avfall och förordningen (l9971645) om batterier, med undantag 92,05.03A[d] Anm)

av förorenade uppgrävda massor, om huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat i an- 92. ! SBid] MKB bil | p 9

läggningen kommer från andra inrättningar och den tillförda mängden är mer än I 000 ton per '

är

anläggning för annan behandling än deponering av sådant farligt avfall som avses i förord- . — 92.05.028 , MKB bil. | p. 9 delvis ändrad prövningsn 'å ningen ( l996 *)7l ) um farligt avfall och förordningen (l9971645) om batterier, med undantag 92 05 Oil/lid] ' av förorenade uppgrävda massor, om huvuddelen av det avfall som avses bli behandlat i an- 92. l Silld)

läggningen kommer från andra inrättningar och den tillförda mängden är högst I 000 ton per

år

,— "2. m

Benämning av n öfarlig verksamhet som skall tillståndsprövas eller anmllas enligt 9 kap. 65 miljöbalken

anläggning för annan behandling än deponering av sådant farligt avfall som avses i förord- ningen (l996:97 |) om farligt avfall och förordningen (I997:645) om batterier, orn avfallet uppkommit i egen anläggning anläggning för behandling av farligt avfall i form av uppgrävda massor om den tillförda mängden är mer än 20 000 ton per år anläggning för behandling av farligt avfall i form av uppgrävda massor om den tillförda mängden är högst 20 000 ton per år

anläggning för deponering av farligt avfall om den tillförda mängden år mer in I 000 ton per år anläggning för deponering av farligt avfall om den tillförda mängden är högst | 000 ton per år

anläggning för destruktion eller annan bearbetning av kasserade produkter som innehåller fullständigt eller ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner eller halon

F I RORENAD MARK M.M. Behandling av förorenad mark, förorenat grundvatten eller förorenade sediment (in situ)

MOTORBANOR

anläggning för motorsport eller halkövning eller prövning av motordrivna fordon

TVATTERIER

tvätteri för riter än l ton tvätlgods per dygn eller där perkloretylen eller andra organiska lös- ningsmedel förbrukas

BEGRAVNINGSVERKSAMIIET

l' ”RKS/IMIIETER [NO/II VILKA FÖLJANDE PROCESSEK INGÅR

Verksamheten klassificeras med företagets SNI-kod med en tilläggsbokstav efter ett bindestreck för angivande av process som föranleder miljöprövning

92.05.048 92. | SB[d]

92 OSA ,]B(d 92. OSA ,]B[d

92.0601A 92.06.028 92 ISB[d]

95.02.0l B 95.02.028 95.02.0413 95.02.05C 95.02.06C 95.02.08C

PP

C Reg.—prövning. MKB-dlrektiv reg.-prövning MKB bil. I p. 9

.

reg.-prövning MKB bil. | p. 9

övriga tvättvätskor förbjudna, (dvs. MF 950203 950207 är inte längre aktuella). delvis ändrad ptövningsnivå

SNI 93.03 (Begravningsvcrksamhet) omfattar mer än kremering

Benlmning av u iljöfarltg process som skall tlllståndsprtivas eller lnmllas enligt 9 kap. 6 & miljo- Iialken som föranleder prövning

Processer som föranleder miljöprövning (oavsett bransch, klassificeras enligt verksamhetens SNI-kod) träskyddsbehaiidling genom tryck- eller vacuumimpregnering dar traskyddsmedel används motsvarar del av SNI 20. |03. eventuellt generella föreskrifter

Benämning av miljöfarllg process som skall tlllståndsprllvas eller anmllls enligt 9 kap. 6 & miljö- balken

träskyddsbehandling genom doppning där träskyddsmedel används

kemisk. elektrolytisk eller termisk ytbehandling av metall (t.ex. kromatering, anodisering, svartoxidering, passivering), annan beläggning med metall, betning med undantag av betning med betpasta, fosfatering med undantag'av jarnfosfateri g, våtttumling av annan metall än aluminium eller stål

betning med betpasta, järnfosfatering, tomrumling, blästring, härdning, valtenbaserad avfettning, våttrumling av aluminium eller stål eller ytbehandling av metall där verksamheten inte medför utsläpp av avloppsvatten

ytbehandling av metall genom metallbeläggning med enbart adelmetaller där vattenförbrukningen är högst 5 kubikmeter per år

borttagning av lack eller färg från material av metall med termiska eller kemiska metoder för mer än IO ton metallgods per år borttagning av lack eller färg frän material av metall med termiska eller kemiska metoder för högst IO ton melallgods per år gjutning för en produktion av mer än IOO ton per år av järn, stål, aluminium eller magnesium gjutning för en produktion av högst 100 ton per år av järn, stål, aluminium eller magnesium gjutning För en produktion av mer än 20 000 ton per år av andra metaller än järn, stål, aluminium eller mag- nesium

gjutning för en produktion av mer än IO ton men högst 20 000 ton per år av andra metaller än järn, stål, alu- minium eller magnesium

gjutning för en produktion av högst IO ton per år av andra metaller än järn, stål, aluminium eller magnesium verkstadsindustri med mer än IOO 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart montering) verkstadsindustri med mer än 20 000 men högst l00 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart montering)

verkstadsindustri med högst 20 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart montering) där det förekommer metallbearbetning och där antalet maskinbearbetningsplatser är fler än 20 verkstadsindustri med mer än 5 000 kvadratmeter verkstadsyta (inklusive yta för montering) men högst 20 000 kvadratmeter verkstadsyta (exklusive yta för enbart montering) verkstadsinduslri med högst 5 000 kvadratmeter verkstadsyta (inklusive yta för montering) där det förekom- mer metallbearbetning och där antalet maskinbearbetningsplatser är fler än 3 men högst 20

Kod for process som föranleder prbvnlng

38.02.010ld] 38,02.028|d] atozmam 38,02.02fl[d] 38.02.03C 38.02.04qdj

37 06. 02C

37. 05.0!A[d]

317.05.0fA[d

37.05.028 37.05.03c 38.0l.0lA[d]

18.0I.OIA[d] 38.0lB,C[d]

thB- direktlv

motsvarar del av SNI 20.l03. eventuellt generella föreskrifter kan förekomma inom SNI 2746. eventuellt generella föreskrifter

kan förekomma inom SNI 27—36. eventuellt generella Föreskrifter. delvis ändrad prövningsnivå kan förekomma inom SNI 27—36. eventuellt generella föreskrifter kan förekomma inom SNI 27-36 kan förekomma inom SNI 27—36 kan förekomma inom SNI 27—36 kan förekomma inom SNI 27—36 kan förekomma inom SNI 27—36 kan förekomma inom SNI 27—36 kan förekomma inom SNI 27—36 kan förekomma inom SNI 27—36 kan förekomma inom SNI 27—36 ändrad prövningsnivä kan förekomma inom SNI 27—36 delvis ändrad prövningsnivä kan förekomma inom SNI 2746 ändrad prövningsnivå

38.01.03Cld]

kan förekomma inom SNI 27—36

VERKSAIIIIIETER INOM VILKA IIANTERINGAVKEMISKA ÄMNEN, M.:". SKER Verksamheten klassificeras med företagets SNI-kod med en tilläggsbokstav efter ett bindestreck för angivande av prövningsskäl.

Benämning av nilljöfarlig hanterlng som skall tlllständsprövas eller anmllas enllgt

9 kap. 6 5 miljöbalken

Hantering av vlssa kemiska ämnen m.m. skall mlljöprövas (oavsett bransch, klasslfl- teras enligt verksamhetens SNI-kod)

Förbrukning av mer än 500 ton organiska lösningsmedel per år (dock ej mineralolja eller vegetabilisk olja i ark- och tidningsoffsetf'ärg)

Kod för pröv-

Pröv- ntngsnlvä

PPC Reg. -prövnlng.

MKB-direktlv förbrukning av halogenerade klorfluorkarboner är numera förbjudet varför dessa MF-punkter har utgått (35.04; 35.36; 38.05; 39.0l; 95.02)

ändrad prövningsnivå

38.05.038[d]

3 | .30.0| stals 34. 06. 023de

3901om|d1

förbrukning av mer än 5 ton men högst 500 ton halogenerade organiska lösningsmedel el— ler förbrukning av mer än lt) ton men högst 500 ton organiska lösningsmedel (dock ej mi- neralolja eller vegetabilisk olja i ark- och tidningsoffsetfärg) per år Förbrukning av mer än 500 kg men högst 5 ton halogenerade organiska lösningsmedel el- ler Förbrukning av mer än 500 kg men högst I0 ton organiska lösningsmedel (dock ej mi- neralolja eller vegetabilisk olja | ark— och tidningsoffsetfärg) per år framställning av produkter där mer än 500 ton organiska lösningsmedel ingår per år framställning av produkter där mer än l0 ton men högst 500 ton organiska lösningsmedel ingår per år

framställning av produkter där mer än I0 ton halogenerade organiska lösningsmedel ingår per år

framställni g av produkter där mer än l ton men högst l0 ton halogenerade organiska lös- ningsmedel ingår per år

omtappning av mer än l ton fullständigt halogenerade inom eller klorfluorkarboner per år omtappning av mer än I0 ton ofullständigt halogenerade brom- eller klorfluorkarboner per år

omtappning av mer än l00 kg men högst l ton fullständigt halogenerade brom- eller klor- Iluorkarboner per år omtappning av mer än l ton men högst IO ton ofullständigt halogenerade brom— eller klor— fluorkarboner per år

Förbrukning av tner än 20 ton färg eller lack eller IO ton pulver per år

(! m

C

' _— u- "

39.0l. 04C U(se Anm) _]. l7.BOl 35 I703C

_S.l7.802

3 I .30.0l DN] 6. 7[d|

34.06.028de 35 04 028 38.05. 028

38. 05. 039de 39. Ol. OIB 39. Ol. 028[d] 3l 30. 02C prövningspliktcn utökad genom att nedre gräns 34. 06 03C sänkts i enlighet med målet att minska utsläppen 35.04. 04C av organiska lösningsmedel och att för en stor 38. 05 OSC kategori btllackeringsvetkstäder kontmer den 38. 05. 06C nedre gränsen sannolikt att gälla för anmälnings- 39. 0l. 03C plikt enligt kommande EU»dircktiv

35 l7.04C

6..l0l0l8

6I .0l. 028 6! 0! 03C 6l. OI. 04C

38.05 07C 39 OI .C05

Benätunlng av miljöfarllg hanterlng som skall tillstlndsprövas eller mm 9 kap. 6 & miljöbalken

lagring av timmer på land med begiutning av vatten eller anläggning för lagring av timmer i vatten. om lagerkapaciteten är mer än IO 000 kubikmeter toppmätt volym lagring av timmer på land med begiutning av vatten eller anläggning för lagring av timmer i vatten, om lagerkapacitcten är mer än 500 kubikmeter men högst I0 000 kubikmeter toppmätt volym eller lagring av timmer på land utan begjutning av vatten om lagerkapaci— teten är mer än 500 kubikmeter Ioppmätt volym

Pröv- nlngsnlvl 35.20.0l B C 35.20.02C . B

_

c 41 oac 33.03.0|a[a)

33.03.0I8Id] prövningsplikten utökad att även omfatta lagring 33.03.02C på land utan vattcnbegjutning. U (se Anm) delvis ändrad prövningsnivå. övre gräns höjd

Generella föreskrifter

Av 9 kap. 5 & miljöbalken följer att regeringen får meddela föreskrifter om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått i fråga om miljöfarlig verksamhet om detta framstår som mer ändamålsenligt än att fatta beslut i enskilda fall. Syftet med de s.k. generella föreskrifterna skall vara att skydda märmiskors hälsa eller miljön. Sådana föreskrifter får också meddelas för att uppfylla Sveriges internationella åtaganden. Om det finns särskilda skäl får regeringen bemyndiga en myndighet att meddela generella föreskrifter.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifterna kan enligt 29 kap. 8 5 13 miljöbalken dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Nedan följer förslag på generella föreskrifter i tre fall. De rör träskyddsbehandling genom doppning och genom tryck- eller vakuumimpregnering samt ytbehandling genom jämfosfatering. Förslagen bygger på de förslag som Naturvårdsverket har lämnat i rapporten 4794 Generella föreskrifter för miljöstörande verksamheter. Det bör nämnas att vi inte finner skäl att som Naturvårdsverket föreslagit, införa ett särskilt förfarande för lokaliseringsprövning i förordningen om ytbehandling genom jämfosfatering.

Som påpekades tidigare kan regeringen om det finns särskilda skäl bemyndiga en myndighet att meddela generella föreskrifter. Naturvårdsverket har också föreslagit regeringen att verket skall få ett bemyndigande att utfärda de nu aktuella föreskrifterna. Sådana särskilda skäl som avses i 9 kap. 5 & miljöbalken kan exempelvis vara att föreskrifterna är av mera detaljerad och teknisk art. Möjligen kan de föreskrifter som följ er nedan anses vara av sådan art. Vi anser ändå, av den anledningen att systemet med generella föreskrifter ännu inte är utvecklat, att regeringen bör utfärda de nu aktuella föreskrifterna.

Det kan påpekas att regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1998 har givit Naturvårdsverket i uppdrag att komma med förslag på generella föreskrifter för ytterligare verksamheter. Förslagen skall redovisas senast den 30 november 1998.

6. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om träskyddsbehandling genom doppning

Allmänna bestämmelser

1 59 Denna förordning skall tillämpas på behandling av virke och annat trämaterial för kortvarigt träskydd genom doppning.

2 39 Bestämmelser om tillståndsplikt för träskyddsbehandling genom doppning finns i förordningen (1998.000) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

3 59 Föreskrifterna i 4-1] 5959 skall inte tillämpas på en verksamhet om strängare krav på försiktighetsmått har meddelats genom villkor vid tillståndsprövning.

Försiktighetsmått m.m.

4 39 T räskyddsbehandling genom doppning får inte ske när det finns risk för sönderfrysning av doppningskar eller annan utrustning.

5 5 Doppningskar, uppsamlingsbassäng, avrinningsplatta, kemikalieförråd och annan utrustning som hör till doppningsanlägg— ningen skall vara placerade under tak.

6 59 Doppningskaret skall vara utfört av ett material som motstår korrosion, vattentryck och mekanisk påverkan, som kan förekomma vid ilastning och urtagning av virke eller annat trämaterial. Karet skall vara utfört med bottenlutning för att underlätta borttagande av slam.

Doppningskaret skall vara försett med ett automatiskt överb/llnads- och återsugningsskydd.

För att förhindra hävertverkan skall tilloppsledningen mynna minst 50 cm ovanför doppningskarets övre kant.

Doppningskaret skall vara invallat så att doppningsvätska vid spill eller haveri kan samlas upp. Invallningen skall vara tät och utförd så att doppningsvätska inte kan tillföras avloppsnät eller mark— eller vattenområde. Invallningen skall ha kapacitet att ta emot hela karets volym.

7 _? Virke eller annat trämaterial skall efter behandling i doppnings— karet placeras på en avrinningsplatta. Avrinningsplattan skall vara tillverkad av vattentät betong och vara utförd med lutning så att spill från det behandlade materialet rinner till en sådan uppsamlings— bassäng som avses i 8 5.

Avrinningsplattan skall vara dimensionerad efter doppningsan— läggningens maximala produktionskapacitet.

8 59 I anslutning till doppningskaret skall det finnas en uppsamlings- bassäng som kan omhänderta spill från avrinningsplattan. Uppsam— lingsbassängen skall vara tillverkad av vattentät betong.

Uppsamlingsbassängen får användas för lagring av doppnings— vätska.

9 59 Kemiska produkter som används vid träskyddsbehandlingen skall förvaras i ett låsbart förråd utan avlopp. Förrådet skall vara placerat på en sådan avrinningsplatta som avses i 7 5.

10 5,9 Avfall från träskyddsbehandling i form av rester från trä- skyddsmedel, slam och spån skall i avvaktan på borttransportförva— ras så att det inte kan förorena mark— eller vattenområde.

Transport och bortskajfande av farligt avfall skall ske enligt bestämmelserna i förordningen (]996:971) om farligt avfall.

Farligt avfall som uppkommit vid träskyddsbehandlingen skall vara tydligt märkt med avseende på innehåll.

11 å Virke och annat trämaterial som har behandlats i en dopp- ningsanläggning skall vara droppfritt innan det tas bort från an— läggningen.

Lagring av behandlat virke och annat trämaterial skall ske under tak på en tät markyta.

Spill av träskyddsmedel som uppkommit vid lagring skall om möjligt återföras till doppningskaret.

Undantag

12 59 Om det ]?nns särskilda skäl, får tillståndsmyndigheten ställa lägre krav på försiktighetsmått än vad som följer av denna förordning.

Övergångsbestämmelser

] . Denna förordning träder i kraft den I januari 1999.

2. För verksamhet enligt denna förordning som har påbörjats före den I januari 1999 skall förordningen tillämpas från och med den I januari 2000.

7. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om träskyddsbehandling genom tryck- eller vakuumimpregnering

Allmänna bestämmelser

1 5 Denna förordning skall tillämpas på träskyddsbehandling för långvarigt träskydd genom tryck— eller vakuumimpregnering med impregneringsmedel.

2 5 Bestämmelser om tillståndsplikt för träskyddsbehandling genom tryck— eller vakuumimpregnering finns i förordningen (1998.000) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

3 &? Föreskrifterna i 4-23 åå skall inte tillämpas på en verksamhet om strängare krav på försiktighetsmått har meddelats genom villkor vid tillståndsprövning.

Försiktighetsmått avseende impregneringsanläggningen m.m.

4 5 Impregneringsanläggningen skall vara placerad under tak på en invallad platta av vattentät betong utan golvbrunnar. Invallningen skall, om utsläpp till följd av haveri inträffar, ha kapacitet att ta emot hela volymen impregneringsvätska som förvaras inom impregneringsanläggningen.

Betongplattan skall vara utförd med fall så att spillvätska leds till en uppsamlingsbrunn eller en lagertank. Arbetsytorna skall vara försedda med gallergolv.

5 59 Impregneringsanläggningen skall vara utformad med ett slutet system för kylvatten och tätningsvatten. Cylinderöppningen skall vara försedd med utsug.

6 & En lagertank skall vara försedd med överfvllnadsskydd och larmande nivåmätare.

7 59 En lagertank som är nedsänkt i marken skall utföras av vattentät betong. Lagertanken skall dessutom vara klädd med en tät folie och försedd med läckagevarnare.

Försiktighetsmått vid impregnering med vattenlösliga medel

8 5 T illblandningen av träskyddsmedel skall utföras i ett slutet system. Systemet skall vara försett med nivåmätare och en anordning för sköljning av emballage.

9 59 Blandningstankar skall vara försedda med överfyllnads- och återsugningsskydd. Tankarna skall vara täckta. T illvattenledning med högt tryck skall vara försedd med tryckreduceringsventil.

10 5 Spill och dropp från avrinningsplatta, utkörningsspår, cylinderöppning och övriga delar av anläggningen skall återföras till en uppsamlingsbrunn.

]] å Uppsamlingsbrunnen skall täckas med en gallerduk och förses med pumpanordning. Vid återpumpning av uppsamlad vätska skall rening ske genom en filtertratt.

Försiktighetsmått avseende virke impregnerat med vattenlösliga medel m.m.

12 _? Nyimpregnerat virke och andra trävaror skall förvaras på en avrinningsplatta till dess det är droppfritt. För att underlätta avrinningen skall virket och trävarorna förvaras lutande.

Avrunnen vätska och spillvätska skall ledas till en uppsamlingsbrunn eller en lagertank.

13 59 En avrinningsplatta som avses i 12 5 skall vara

1. utförd av vattentät betong eller annat tätt material, 2. av sådan storlek och uförd så attt den har utrymme för minst en dags produktion, 3. försedd med fall mot utkörningsspåret, 4. helt täckt av ett tak, 5. utförd så att ytvattentillrinning till plattan inte kan ske, och 6. försedd med gallergolv. Om avrinningsplattan används vid temperatur understigande 0 OC skall den vara försedd med en värmeslinga i golvet.

14 å Vid temperatur understigande 0 OC får impregnering före- komma endast om virket kan torka i värme till dess det är fixerat eller om virket kan lagras på avrinningsplattan till dess vädret tillåter torkning.

För torkning i virkestork gäller samma krav på tät golv— beläggning och uppsamling av dropp som för torkning på avrinningsplatta.

15 & Lagring av virke impregnerat med vattenlösligt impregneringsmedel som innehåller koppar, krom och arsenik ( CCA-medel) skall ske under tak. Lagring av virke impregnerat med annat impregneringsmedel skall ske under tak, presenning, skärmtak eller annat liknande skydd mot regn.

En lagerplats skall vara utförd så att ytvattentillrinning inte kan ske.

Försiktighetsmått vid impregnering med kreosot

16 59 Kreosotångor från impregneringscylinder och vakuumpump skall samlas upp och förbrännas.

17 59 Vid lossningsstationen för kreosot skall det finnas utrustning för att samla upp spill som uppstår mellan transporttank och kreosotcistern. Utrustningen skall vara så konstruerad att utsläpp av kreosot, som kan inträfa till följd av olycka eller annan händelse vid lossningen, inte når marken.

Försiktighetsmått vid impregnering med oljelösliga medel

18 59 Ventilationsluft från torkning av impregnerat virke samt från anläggningens vakuumpump och lucköppning skall avledas minst tre meter över byggnadens högsta punkt. 1 ventilationssystemet skall plats beredas för anläggning för återvinning av avdunstat lösningsmedel.

Övriga försiktighetsmått

19 _? Kemiska produkter som används vid träskyddsbehandlingen skall förvaras på ett tätt och invallat underlag under tak. F örvaringsutrymmet skall vara läsbart.

Farligt avfall som har uppkommit vid träskyddsbehandlingen skall vara tydligt märkt med avseende på innehåll. I avvaktan på borttransport skall farligt avfall förvaras på ett sådant sätt att det inte kan förorena mark- eller vattenområde. Transport och bortskajfande av farligt avfall skall ske enligt bestämmelserna i förordningen ( 1996:971 ) om farligt avfall.

20 5 Om spill eller läckage uppkommer i hanteringen skall åtgärder vidtas för att på lämpligt sätt sanera platsen. Sågspån eller liknande material och fixeringsmedel skall ]?nnas tillgängliga för uppsugning och oskadliggörande av utsläpp.

21 5 Vid platser där spill av olja eller andra kemiska produkter kan ske i den yttre miljön, skall absorptionsmedel hållas tillgängligt.

22 ; Virke och andra trävaror som avses impregneras skall i största möjliga utsträckning bearbetas före impregnering, så att spill och kapbitar av impregnerat virke inte uppstår.

Spill och kapbitar från impregnerat virke får förbrännas endast i en förbränningsanläggning med effektiv stoftreduktion av rökgaserna.

Spill och kapbitar från virke som impregnerats med vattenlösliga impregneringsmedel får förbrännas endast i en förbrännings—

anläggning med ejfektiv stoftreduktion av rökgaserna och ett säkert omhändertagande av askan.

23 5? Om haveri eller omfattande driftstörning i process- eller reningsutrustning inträjfar skall processen avbrytas.

Undantag

24 5 Om det finns särskilda skäl, får tillståndsmyndigheten ställa lägre krav på försiktighetsmått än vad som följer av denna förordning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

2. För verksamhet enligt denna förordning som har påbörjats före den 1 januari 1999 skall förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2000.

8. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ytbehandling genom järnfosfatering

Allmänna bestämmelser

] _? Denna förordning skall tillämpas på oorganisk ytbehandling genom järnfosfatering.

Med järnfosfatering avses i denna förordning en ytbehandlingsmetod som lämnar ett järnfosfatskikt på en stålyta.

2 5 Bestämmelser om anmälningsplikt för ytbehandling genom järnfosfatering finns i förordningen (1998.000) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

3 &? Föreskrifterna i 4-11 åå skall inte tillämpas på en verksamhet om strängare krav på försiktighetsmått har meddelats genom villkor vid tillståndsprövning.

Försiktighetsmått m.m.

4 59 Oorganisk ytbehandling genom järnfosfatering får inte bedrivas närmare än 200 meter från bostadsbebyggelse eller annan bebyggelse där människor stadigvarande vistas.

5 59 Sköljvattenutsläpp från järnfosfatering får inte överstiga tio liter per kvadratmeter fosfaterad yta. Vid järnfosfatering av smågods får sköljvattenutsläpp inte överstiga 15 liter per kvadratmeter fosfaterad yta.

6 59 För att förlänga livslängden för fosfateringsbad och för att minska behovet av badbyte, skall behövliga åtgärder vidtas.

7 & Intern rening av bad genom indosering i sköljvattenreningen får inte ske.

8 5 Process- och sköljkar skall vara invallade så att badlösningar vid spill eller haverier kan samlas upp. En invallning skall ha kapacitet att ta emot det största badets hela volym.

9 _? Torra kemiska produkter som avses att användas i verksamheten skall förvaras under tak. Detsamma skall gälla torrt avfall i avvaktan på bortforsling.

Flytande kemiska produkter som avses att användas i verksamheten skall förvaras på invallad yta under tak. Detsamma skall gälla flytande avfall i avvaktan på bortforsling.

10 39 En invallning som avses i 8 och 9 5559 skall vara tät och utförd så att spill och läckage inte kan tillföras avloppsnät eller mark- eller vattenområde.

]] 5 Farligt avfall som uppkommer i samband med järnfosfatering får lagras högst ett årpå den plats där verksamheten bedrivs.

Undantag

12 5 Om det finns särskilda skäl, får tillsynsmyndigheten ställa lägre krav på försiktighetsmått än vad som följer av 4—1 ] få.

Vad som föreskrivs i första stycket om tillsynsmyndigheten skall gälla tillståndsmyndigheten vid tillståndsprövning.

Det bör finnas en möjlighet att ställa lägre krav på försiktighetsmått. Detta gäller särskilt bestämmelsen om lokalisering i 4 & beträffande befintliga verksamheter.

Overgångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

2. För sådan järnfosfateringsverksamhet som är tillståndspliktig och för vilken tillstånd har meddelats vid ikraftträdandet av denna förordning skall 4-10 559 tillämpas från och med den 1 januari 2000.

9. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om miljöriskområden

En nyhet i balken är att allvarligt förorenade mark- och vattenområden skall kunna förklaras som miljöriskområden. I samband med förklaringen skall länsstyrelsen föreskriva om inskränkningar i markanvändningen eller att vissa åtgärder skall vara förenade med villkor eller föregås av anmälan till tillsynsmyndigheten. Reglerna om miljöriskområden återfinns i 10 kap. 10-14 åå. Förslaget till förordning om miljöriskområden bygger i huvudsak på Naturvårdsverkets förslag till förordning i rapport 4796 Miljöriskområden - Förslag till förordning och vägledning för tillämpning.

Allmänna bestämmelser

] 5 Denna förordning skall tillämpas vid prövningen av om ett område skall förklaras som miljöriskområde enligt 10 kap. miljöbalken .

Beslutsunderlag och riskbedömning

2 5 Vid prövningen av om ett mark eller vattenområde skall förklaras som miljöriskområde, skall utredning som behövs inhämtas angående förekomsten av föroreningar i mark, grundvatten, ytvatten, sediment, byggnader och anläggningar samt om risken för spridning av föroreningarna. Kemiska analyser eller biologiska tester från prover tagna på olika djup skall utföras i den omfattning som krävs för att fastställa föroreningarnas art, grad och spridningsbenägenhet.

Utredningen skall omfatta en karta, skiss eller ritning av området utvisande det förorenade området och det område däromkring som kan komma att förorenas.

Inför prövningen av om ett område skall förklaras som miljöriskområde måste förekomsten av föroreningar och risken för spridning klarläggas genom en utredning. Vad denna utredning i detalj skall innehålla och omfatta kommer att variera beroende på objektet. Provtagning med efterföljande tester bör dock normalt ingå i utredningen. Om föroreningarnas art och nivå kan fastställas på annat sätt kan provtagning dock underlåtas. Om behov uppkommer finns det möjlighet för Naturvårdsverket att meddela kompletterande föreskrifter om utredningar med stöd av 14 ä.

3 _? Vid bedömningen av om ett förorenat område skall förklaras som miljöriskområde, skall särskilt beaktas

1. föroreningarnas hälso- och miljöfarlighet utifrån de ingående ämnenas giftighet, _ Z. föroreningsgraden utifrån koncentrationen och mängden av de ingående föroreningarna,

3. nuvarande lokalisering av föroreningarna och förutsättningarna för spridning, och

4. i vilken omfattning människors hälsa påverkas eller kan komma att påverkas av föroreningarna och hur stor föroreningarnas påverkan är eller kan bli på skyddsvärd miljö.

Förfarande och beslut

4 & Innan ett område blir förklarat som miljöriskområde skall länsstyrelsen ]. inhämta yttrande från berörda fastighetsägare, innehavare av särskild rätt samt kända borgenärer med panträtt i fastigheten eller om fastigheten är upplåten med tomträtt, tomträtten,

2. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt ge även andra som kan beröras av en sådan förklaring tillfälle att yttra sig,

3. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan, och

4. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om det behövs för utredningen i ärendet.

Om det är uppenbart att inga enskilda intressen skadas genom förklaringen och om samtliga fastighetsägare, innehavare av särskild rätt och kända borgenärer enligt första stycket 1 lämnat skriftligt godkännande, får länsstyrelsen pröva ärendet utan föregående kungörelse.

Förfaranderegler återfinns inte i balken utan föreskrivs i förordningen.

5 & En kungörelse enligt 4 59 första stycket 2 skall innehålla uppgift om ]. förslag till miljöriskområde och villkor för den fortsatta markanvändningen,

2. var handlingarna i ärendet hålls tillgängliga, och

3. den tid inom vilken yttranden över förslaget skall ges in. T iden får inte sättas kortare än en månad från kungörandet.

En utskrift av kungörelsen skall sändas till den som har ansökt om att ett område skall förklaras som miljöriskområde och till de från vilka yttrande inhämtas enligt 4 59 första stycket 1.

Om förklaringen berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelsen för samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.

Bestämmelser om kungörelsens innehåll är något förkortad från rapporten. Minimitid för yttrande har tagits in. Andra stycket är formulerat utifrån att inhämtande av yttranden enligt 4 & första stycket 1 och yttrandefrist enligt kungörelsen löper parallellt (jämför 13 & förvaltningslagen [19861223]). Om inga enskilda intressen skadas och det framstår som möjligt att få fastighetsägarens samtycke till en förklaring om miljöriskområde, kan yttrande och

eventuellt godkännande inhämtas innan kungörelse sker. Vid dessa förhållanden behöver kungörelse inte ske (se 4 & andra stycket).

6 59 Länsstyrelsen skall meddela besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning genom kungörelse i ortstidning. Naturvårdsverket, den som har ansökt om att ett område skall förklaras som miljöriskområde och andra som har yttrat sig i ärendet skall på lämpligt sätt underrättas.

7 5 Ett beslut enligt 10 kap. 12 &? miljöbalken skall innehålla en karta som visar vilka fastigheter eller delar av fastigheter som ligger inom miljöriskområdet samt ange vilka villkor som gäller för markanvändningen och vad som i övrigt gäller i området.

Bestämmelsen i 7 & anger uttryckligen att karta skall ingå i beslutet.

8 5 Om det vid prövningen av om ett område skall förklaras som miljöriskområde framkommer att föroreningar utgör allvarliga och överhängande risker för människors hälsa eller miljön, får länsstyrelsen för tiden till dess att ärendet slutligen avgjorts, dock längst under ett år, föreskriva om begränsningar i markanvändningen eller andra försiktighetsmått enligt 10 kap. 12 59 miljöbalken för att minska dessa risker.

Innan beslut enligt första stycket meddelas skall de från vilka yttrande enligt 4 $ första stycket 1 inhämtas få tillfälle att yttra sig i frågan.

Beslutet gäller omedelbart och får när som helst ändras av länsstyrelsen.

Ett beslut enligt denna paragraf skall kungöras och expedieras enligt 10-11 55.

En förklaring om miljöriskområde skall alltid föregås av en fullvärdig utredning. Detta gäller även om akuta risker föreligger för

människors hälsa eller miljön. Utredningen delar alltså inte Naturvårdsverkets uppfattning såsom den redovisas i rapporten (bilaga 7).

En tillsynsmyndighet kan med stöd av 26 kap. 1 och 9 åå miljöbalken meddela de råd, förelägganden och förbud som kan behövas för användandet av ett förorenat område. Det är dock lämpligt att länsstyrelsen, som inte alltid är tillsynsmyndighet men väl beslutande myndighet vad gäller miljöriskområden, har möjlighet att under den tid utredning pågår i ett ärende om förklaring av ett område som miljöriskområde förordna om interimistiska villkor för markanvändning m.m. Sådana villkor bör dock endast kunna föreskrivas om det framkommer att det föreligger allvarliga och överhängande risker för människors hälsa eller miljön. Villkor får då meddelas för att minska dessa risker. För att säkerställa att utredningsarbetet drivs framåt trots att villkor meddelats bör de provisoriska villkoren begränsas till att bestå under en viss längsta tid. Här är att beakta att det är fråga om villkor som inte har föregåtts av en komplett utredning och att ärendet inte heller alltid är kungj ort. Utredningsarbetet och efterföljande handläggning av ärendet bör inte överstiga ett år.

9 _? Länsstyrelsen får förordna att länsstyrelsens beslut enligt 10 kap. 12 55 miljöbalken skall gälla utan hinder av att det överklagas.

För att förhindra skador på människor eller miljö kan det i vissa fall vara nödvändigt att föreskrivna villkor för den fortsatta markanvändningen gäller omedelbart. Länsstyrelsen ges genom denna bestämmelse möjlighet att förordna om omedelbar verkan av Sitt beslut.

Vad gäller ändring av villkor m.m. enl. 10 kap. 13 & miljöbalken anser utredningen att det inte krävs några särskilda bestämmelser om

detta i förordningen (jämför 8 å i Naturvårdsverkets förslag). Bevisbörda och beviskrav är de allmänt gällande.

Kungörelse av beslut m.m.

10 35 När beslut om miljöriskområde meddelas, ändras eller upphävs, skall beslutet snarast möjligt kungöras på det sätt som är föreskrivet beträjfande författningar i allmänhet. Kungörelse om beslutet skall också införas i ortstidning. Beslutet skall snarast möjligt delges sökande och sakägare enligt 4 5 första stycket 1 .

En kopia av beslutet skall snarast möjligt sändas till Naturvårdsverket, kommunen och lantmäterimyndigheten. Dessutom skall en kopia av beslutet sändas till Boverket och väghållningsmyndigheten om inte kännedom om beslutet uppenbart saknar betydelse för myndigheten.

11 5,9 Om villkor i ett miljöriskområde innebär överlåtelseförbud enligt 10 kap. 12 ; tredje stycket miljöbalken , skall länsstyrelsen sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsregistret.

Har ett överlåtelseförbud upphävts genom ett beslut som har vunnit laga kraft, skall länsstyrelsen snarast sända beslutet till inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsregistret.

12 39 Länsstyrelsen skall föra register över beslut om miljöriskområden. Naturvårdsverket skall föra ett centralt register över alla sådana beslut.

Övriga bestämmelser

13 _? Bestämmelser om tillsyn och avgifter finns i 26 och 27 kap. miljöbalken samt i förordningen (1998.000) om tillsyn enligt miljöbalken och förordningen (1998.000) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

14 59 Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om miljöriskområden.

Överklagande

15 5 Naturvårdsverket får överklaga beslut som rör frågor om miljöriskområden enligt 10 kap. miljöbalken .

Med stöd av 16 kap. 12 5 4 miljöbalken föreskrivas här om myndighets rätt att överklaga beslut om miljöriskområden. Överklagandet prövas av miljödomstolen enligt reglerna i 19 kap. 1 & tredje stycket och 20 kap. 2 & andra stycket miljöbalken .

Denna förordning träder i kraft den 1 januari I 999.

10. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om vattenverksamhet m.m.

I denna förordning föreslås att vattenrättsförordningen (1983:788) och vattenboksförordningen (19832789) slås ihop till en förordning. Förordningen är anpassad till miljöbalkens terminologi och den nya prövningsordningen enligt miljöbalken.

Förfaranderegler motsvarande 5-12 åå vattenrättsförordningen behövs inte för den markavvattningssakkunniges arbete och återfinns inte i förslaget.

Det vore önskvärt att bestämmelserna om vattenbok, 9-15 55 i förslaget, moderniserades för att få till stånd en möjlighet att föra vattenboken med användande av automatisk databehandling. Detta arbete ankommer dock inte på utredningen utan frågan får utredas i annan ordning.

1 5 Om det i mål eller ärende enligt 11 kap. miljöbalken är fråga om tillstånd till vattenverksamhet vars tillåtlighet enligt Kammarkollegiet bör prövas av regeringen enligt vad som anges i 1 7 kap. 3 _? miljöbalken , skall kollegiet i god tid innan målet sätts ut till huvudförhandling eller tillståndsbeslut meddelas anmäla saken till regeringen.

Bestämmelsen motsvarar 1 & vattenrättsförordningen. ”Vattenmål eller förrättning” har ersatts med hänvisning till 11 kap. miljöbalken där tillståndsplikten finns reglerad.

2 5 Om ett mål rör sådan vattenverksamhet som avses i 4 kap. 6 _? tredje stycket miljöbalken , skall Kammarkollegiet samråda med Naturvårdsverket. Samråd skall också ske i andra mål och ärenden som är av sådan beskaffenhet som anges i I &.

Bestämmelsen motsvarar 1 a & vattenrättsförordningen .

3 5 Om Kammarkollegiet för talan för att tillvarata allmänna intressen med stöd av 22 kap. 6 5 miljöbalken , skall Kammarkollegiet samråda med kommunen ]. om kommunen samtidigt för talan för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen, eller

2. när en fråga som är av allmänt intresse för en ort förekommer i målet eller ärendet.

Paragrafen motsvarar 2 & vattenrättsförordningen.

Särskilda bestämmelser om tillstånd till markavvattning m.m.

4 59 Ansökan om tillstånd till markavvattning enligt 11 kap. 9 5 miljöbalken som skall prövas av en länsstyrelse skall vara skriftlig. Bestämmelserna i 22 kap. 1 5 första stycket 1-4 och andra stycket 1 samt 2 _? miljöbalken skall tillämpas beträffande ansökan hos länsstyrelsen.

Om ansökan prövas av länsstyrelsen och ärendet är av stort allmänt intresse skall kungörelse om ansökan och om miljökonsekvensbeskrivningen införas i den eller de ortstidningar som länsstyrelsen bestämmer. I kungörelsen skall anges var handlingarna i ärendet hålls tillgängliga samt att skriftliga anmärkningar får lämnas till länsstyrelsen inom en viss angiven tid, minst ]yra veckor efter det att kungörelsen var införd.

Bestämmelser om kungörelse av ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen då miljödomstolen prövar ansökan finns i 22 kap. 3 59 och 6 kap. 8 5 miljöbalken .

Bestämmelser om undantag i vissa fall från skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning finns i 2 f förordningen (1998.000) om miljökonsekvensbeskrivningar.

Paragrafens första stycke reglerar bl.a. vad en ansökan om tillstånd till markavvattning skall innehålla när en länsstyrelse skall göra prövningen. Bestämmelsen hänvisar med några undantag till vad en ansökan i ansökningsmål vid miljödomstol skall innehålla. Även vid länsstyrelsens prövning skall alltså ansökan alltid innehålla exempelvis en teknisk beskrivning av den sökta markavvattningen. Kravet på hur omfattande uppgifterna skall vara måste dock stå i proportion till verksamhetens miljöpåverkan och skall alltså inte ställas alltför högt när det är fråga om mindre påverkan.

5 5 Förbud enligt 1] kap. 14 5 första stycket miljöbalken mot markavvattning gäller i de län eller kommuner som anges i bilaga 1 .

Bestämmelsen motsvarar 19 h 5 första stycket naturvårdsförordningen.

6 5 Bestämmelser om behörighet att vara markavvattningssakkunnig enligt 7 kap. lagen (1998.000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet meddelas av Statens jordbruksverk eller, då det endast är fråga om avvattning av skogsmark, av Skogsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 3 5 vattenrättsförordningen . Bestämmelser om behörighet att vara markavvattningssakkunnig meddelas av samma myndigheter som tidigare.

7 5 När en markavvattningssakkunnig förordnas, skall miljödomstolen underrätta Statens jordbruksverk om förordnandet. Är det fråga om avvattning av skogsmark, underrättas i stället skogsvårdsstyrelsen.

Bestämmelsen motsvarar 4 5 andra stycket vattenrättsförordningen . Lantbruksstyrelsen har ändrats till Statens jordbruksverk (se förordningen [1991z659] om ändring av namnet på vissa myndigheter inom jordbrukets område). Länsstyrelsen har ersatts av miljödomstolen.

Bestämmelsen i 4 5 första stycket vattenrättsförordningen reglerar det förhållandet att länsstyrelsen skall samråda med lantbruksstyrelsen respektive skogsvårdsstyrelsen innan en förrättningsman förordnas. Då motsvarande krav på samråd mellan miljödomstolen och myndigheterna inte bör ställas har första stycket utgått. Det finns naturligtvis inte något som hindrar att domstolen inhämtar myndigheternas yttrande innan sakkunnig utses.

Förteckning över miljödomstolens underrättelser till sakägare

8 5 I miljödomstolens akt i ansökningsmål skall tas in en förteckning över de underrättelser till sakägare som har sänts ut på grund av bestämmelserna i 22 kap. 3 och 15 55 miljöbalken . I förteckningen, som skall undertecknas av en tjänsteman vid miljödomstolen, skall anges den dag då underrättelserna har avlämnats till posten. Om det är lämpligt, räcker det med en hänvisning i förteckningen till uppgifter i akten i fråga om sakägarnas namn och hemvist. Om det inte framgår annat av omständigheterna, utgör förteckningen bevis om att underrättelser har avsänts till nämnda personer och adresser den angivna dagen.

Bestämmelsen motsvarar 17 & vattenrättsförordningen .

Vattenbok

9 5 Vid varje miljödomstol skall föras en förteckning över vattenverksamhet inom domsområdet (vattenbok).

10 5 Vattenboken förs i fyra avdelningar med följande innehåll, nämligen

första avdelningen: vattenverksamhet och vattenanläggningar för tillgodogörande av vatten såsom drivkraft samt dammbyggnader, oavsett om de avser sådant tillgodogörande eller ej,

andra avdelningen: vattenverksamhet och vattenanläggningar för allmänna farleder, allmänna hamnar och allmänna flottleder,

tredje avdelningen: vattentäkter, samt

jjärde avdelningen: andra vattenverksamheter och vattenanläggningar enligt 11 kap. 2-3 55 miljöbalken .

]] 5 Inom varje avdelning skall vattenboken vara upplagd efter avrinningsområden och vid behov sektioner inom avrinningsområden.

12 5 Inom första, andra och tredje avdelningen läggs upp ett blad för varje anläggning eller verksamhet.

Vattenboksblad inom färde avdelningen läggs uppför anteckning i löpande följd av beslut rörande förekommande anläggningar eller verksamheter. I den mån det är lämpligt får dock blad läggas upp för skilda grupper av anläggningar eller verksamheter. Kan det antas att vattendomstolen kommer att återfå ta befattning med en anläggning eller verksamhet som skall antecknas i fjärde avdelningen, får ett särskilt blad läggas upp, varvid hänvisning till detta görs på det blad som förs i löpande följd.

13 5 Vattenboksbladen sätts in i en samlingspärm enligt lösbladssystem samt numreras och ordnas i fortlöpande följd avdelningsvis. Inom varje avdelning ordnas bladen efter avrinningsområden respektive sektioner av avrinningsområden.

14 5 När dom angående en anläggning eller verksamhet meddelas av miljödomstolen, skall anteckning om domen omedelbart göras i vattenboken. Överklagas domen, skall dagen för Miljööverdomstolens och Högsta domstolens avgörande antecknas, så snart miljödomstolen fått underättelse om avgörandet.

När miljödomstolen har fått besiktningsprotokoll enligt 17 5, skall dagen för besiktningen antecknas i vattenboken.

15 5 I samband med uppläggandet av vattenboksblad inom första och tredje avdelningen skall på en särskild översiktskarta platsen för anläggningen utmärkas med en ring eller något annat lämpligt tecken samt samma nummer som på vattenboksbladet.

Bestämmelserna motsvarar 1-7 55 vattenboksförordningen.

Oversändande av vissa domar och beslut m. m.

16 5 En avskrift av domstolens dom eller slutliga beslut i ansökningsmål skall sändas till Naturvårdsverket, Kammarkollegiet och länsstyrelsen samt till kommuner som har fört talan i målet. Har någon annan myndighet yttrat sig i målet, skall en sådan avskrift sändas också till den myndigheten.

En avskrift av domstolens dom eller slutliga beslut i ansökningsmål som rör vattenverksamhet som anges i 11 kap. 2 5 I miljöbalken skall sändas till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.

Bestämmelsen motsvarar i stort 18 5 vattenrättsförordningen . En avskrift av dom eller beslut bör sändas även till Naturvårdsverket då verket har talerätt enligt 22 kap. 6 5 miljöbalken . Första meningen har därför kompletterats.

1 7 5 När en domstol i ett mål om vattenverksamhet har meddelat en dom som innefattar bestämmelser till skydd för eller främjande av fisket, skall domstolen, sedan tiden för överklagande av domen har gått ut, skyndsamt sända en avskrift av de delar av domen som innehåller sådana bestämmelser till Fiskeriverket. Avskriften skall

vara försedd med ett bevis som anger om domen har överklagats eller inte.

Bestämmelsen motsvarar 19 5 vattenrättsförordningen .

18 5 Sedan ett mål eller ärende om markavvattning har blivit avgjort genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft, skall domstolen respektive länsstyrelsen skyndsamt sända en avskrift av domen eller beslutet till

1. skogsvårdsstyrelsen beträffande verksamhet som rör avvattning av skogsmark, och

2. länsstyrelsen beträjj'hnde andra verksamheter.

Paragrafen motsvarar delar av 20 5 och 16 5 andra stycket vattenrättsförordningen samt 27 5 första stycket naturvårdsförordningen.

Till skillnad från förrättningsmannen kommer domstolen respektive länsstyrelserna att behålla akten. I bestämmelsen föreslås därför att en avskrift av domar och beslut skall översändas till myndigheterna. Om ytterligare material önskas från akten kan det inhämtas på begäran.

Översändande av kartor m.m. till lantmäterimyndigheten

19 5 När miljödomstolen vid tillstånd till vattenverksamhet har beslutat om inlösen av en fastighetsdel och beslutet har vunnit laga kraft, skall domstolen utan dröjsmål till lantmäterimyndigheten sända dels karta och beskrivning som avses i 22 kap 24 5 miljöbalken , dels sådant utdrag av beslutet att det framgår vilket område som löses. På kartan skall intygas att den har legat till grund för beslutet om inlösen.

När inlösen som avses i första stycket är fullbordad, skall länsstyrelsen genast underrätta lantmäterimyndigheten om detta.

Bestämmelsen motsvarar 21 5 första och andra stycket vattenrättsförordningen .

Renovation

20 5 Inom sex veckor efter utgången av varje kvartal skall miljödomstolen till Riksarkivet sända en avskrift av handlingarna i de mål enligt 11 kap. miljöbalken och lagen (1998.000) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet som har slutligt avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft.

Bestämmelsen motsvarar 22 5 vattenrättsförordningen .

Underrättelser till inskrivningsmyndigheten m. m.

21 5 Domstolen skall för anteckning i inskrivningsregistret skriftligen underrätta inskrivningsmyndigheten om förordnande som avses i 11 kap. 21 5 första stycket miljöbalken .

Bestämmelsen motsvarar 23 5 vattenrättsförordningen .

22 5 Domstolen och länsstyrelsen skall för anteckning i inskrivningsregistret skriftligen underrätta inskrivningsmyndigheten om förordnande enligt 1 kap. 3 5 expropriationslagen (1972: 719) att en inskriven särskild rättighet skall bestå eller upphöra.

Bestämmelsen motsvarar 24 5 vattenrättsförordningen .

23 5 Länsstyrelsen skall för anteckning i inskrivningsregistret skriftligen underrätta inskrivningsmyndigheten om att inlösen av mark vid tillstånd till vattenverksamhet är fullbordad och om förhållanden som avses i 9 5 andra stycket lagen (1998.000) om införande av miljöbalken .

Paragrafen motsvarar 25 5 vattenrättsförordningen .

24 5 Har löseskilling eller intrångsersättning som tillkommer innehavare av fideikommissegendom nedsatts enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till expropriationslagen (1972: 719), skall länsstyrelsen underrätta fideikommissnämnden om det. Förordnande som avses i nämnda bestämmelse meddelas av nämnden.

Bestämmelsen motsvarar 26 5 vattenrättsförordningen . Eftersom expropriationslagens bestämmelser gäller har hänvisningen ändrats till expropriationslagens övergångsbestämmelser i stället för till lagen om införande av vattenlagen.

Kungörelse enligt 6 kap. 19 5 expropriationslagen ( 1972:719 )

25 5 Besväras en fastighet av en inteckning som ursprungligen har beviljats i en fastighet med en annan registerbeteckning, skall kungörelse som avses i 6 kap. 19 5 expropriationslagen (1972: 719) innehålla uppgift om varje tidigare registerbeteckning på fastighet vari inteckningen har gällt, dock inte beteckningen på fastighet från vilken inteckningen har avlyfts eller på avstyckning.

Bestämmelsen motsvarar 27 5 vattenrättsförordningen .

Översändande av besiktningsprotokoll

26 5 När länsstyrelsen har erhållit protokoll över besiktning enligt 22 kap. 25 5 första stycket 3 miljöbalken , skall ett exemplar av detta sändas till miljödomstolen för anteckning i vattenboken.

Paragrafen motsvarar 28 5 vattenrättsförordningen .

Tillsyn m.m.

27 5 Bestämmelser om tillsyn och avgifter finns i 26 och 27 kap. miljöbalken samt i förordningen (1998.000) om tillsyn enligt miljöbalken och förordningen (1998.000) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

Paragrafen hänvisar till de samlade bestämmelserna om tillsyn och avgifter.

Överklagande 28 5 Naturvårdsverket och Kammarkollegiet får överklaga domar

och beslut som rör frågor om markavvattning enligt 11 kap. miljöbalken .

Med stöd av 16 kap. 12 5 4 miljöbalken föreskrivs här om myndigheters rätt att överklaga beslut om markavvattning. Överklagandet prövas av miljödomstolen enligt reglerna i 19 kap. 1 5 tredje stycket och 20 kap. andra stycket miljöbalken .

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då vattenrättsförordningen (1983: 788) och vattenboksförordningen (1983: 789) skall upphöra att gälla.

2. Kungörelsen ( 1954:622 ) om vattenbokens inrättande och förande

gäller fortfarande beträjfande anläggningar och företag enligt vattenlagen (1918:523) .

Bilaga 1

Län, kommuner och områden inom vilka förbud mot markavvattning gäller enligt 5 5

Län

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län utom Hylte kommun Västra Götalands län

Kommuner

Jönköpings kommun Tranås kommun Aneby kommun Eksjö kommun Vetlanda kommun Habo kommun Mullsjö kommun Säffle kommun

Grums kommun Hammarö kommun Kristinehamns kommun Karlstads kommun utom Älvsbacka och Nyeds församlingar Örebro kommun Kumla kommun

Hallsbergs kommun Laxå kommun Askersunds kommun Arboga kommun Kungsörs kommun Köpings kommun Hallstahammars kommun Västerås kommun

Områden

Objekt Län Kävsjö-Store Mosse F Kilsviken O/S Svartåområdet U H ovranområdet W Ånnsjön Z Umeälvens delta AC T ärnasjön A C Gammelstadsviken BD Persöfjärden BD Zjolmejaure-Laidalen BD Laidaure BD Sjaunja BD

T aavavouma BD

11. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om bygdeavgifter och fiskeavgifter

Förordningen motsvarar förordningen ( 1983:945 ) om avgifter enligt vattenlagen (1983z291). Hänvisningarna har ändrats och terminologin har anpassats till miljöbalken . Bestämmelsen i 6 5 andra punkten nedan har ändrats innehållsmässigt, se kommentar under paragrafen. Ändringarna är markerade med fet stil.

Allmänna bestämmelser

1 5 När en dom eller ett beslut, som ålägger en tillståndshavare att betala en avgift enligt 6 kap. lagen ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, har vunnit laga kraft, skall domen eller beslutet sändas till den myndighet till vilken avgiften skall betalas.

2 5 När tillståndet tas i anspråk till en vattenverksamhet för vilken bygdeavgift skall betalas enligt 6 kap. 1 5 lagen ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, skall tillståndshavaren göra anmälan om tidpunkten för ianspråktagandet till länsstyrelsen.

När arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vattenförhållandena påbörjas för en vattenverksamhet, för vilken allmän fiskeavgift skall betalas enligt 6 kap. 6 5 lagen ( 1998:000 ) — med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, skall tillståndshavaren göra anmälan om tidpunkten för påbörjandet till Fiskeriverket.

3 5 Avgifter som betalats till länsstyrelsen skall utan dröjsmål sättas in i bank mot ränta. Detsamma skall Fiskeriverket göra med avgifter som betalats till Fiskeriverket och som beräknas bli tagna i anspråk under det följande kalenderåret. Övriga avgiftsmedel skall

Fiskeriverket utan dröjsmål föra över till Kammarkollegiet för förvaltning.

Om en avgift som skall betalas till länsstyrelsen eller Fiskeriverket inte har betalats inom föreskriven tid, skall myndigheten begära indrivning av avgiften. Indrivning behöver dock inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen ( 1993:891 ) om indrivning av statliga fordringar m. m. och i indrivnings— förordningen (1993.'1229).

Bygdeavgifter Avgiftsmedel för förebyggande av skador m. m.

4 5 Den som genom en vattenverksamhet, för vilken bygdeavgift skall betalas enligt 6 kap. 1 5 lagen ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, lider skada, för vilken någon ersättning inte har bestämts av miljödomstolen, får skriftligen ansöka hos miljödomstolen om bidrag ur avgiftsmedlen till kostnaderna för att förebygga eller minska sådan skada eller om ersättning för skadan.

Om ansökningen ges in före utgången av den tid som enligt 24 kap. 12 5 miljöbalken gäller för anmälan av anspråk för oförutsedda skador, skall den inte tas upp till prövning före utgången av den tiden, om inte särskilda omständigheter föranleder annat. Om flera ansökningar har getts in, bör de såvitt möjligt prövas samtidigt.

5 5 Vid avgörande av ärenden som avses i 4 5 skall miljödomstolen bestå av ordföranden, ett miljöråd och två sakkunniga ledamöter. Ordföranden kan bestämma att två miljöråd skall delta.

Vid avgörandet skall hänsyn tas till vad som i varje särskilt fall kan anses skäligt. Om miljödomstolen anser att en särskild utredning behövs, får en sådan utredning göras genom att upplysningar inhämtas från myndigheter i orten eller på något annat

lämpligt sätt. När omständigheterna föranleder det, bör en kungörelse om ärendet införas i ortstidning.

Särskilda kostnader för miljödomstolen, som är förenade med ärendets utredning och avgörande, skall betalas av medel som enligt 6 kap. 1 5 lagen ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet har betalats för vattenverksamheten. Miljödomstolen får bestämma att sökanden skall av samma medel få skälig ersättning för sina kostnader i ärendet.

6 5 Beslut i ärenden som avses i 5 5 får enligt 23 kap. 1 5 miljöbalken överklagas hos Miljööverdomstolen.

Paragrafen hänvisar till den bestämmelse i miljöbalken genom vilken det framgår att miljödomstolens beslut får överklagas hos Miljööverdomstolen. Aktuella ärenden handläggs enligt ärendelagen (1996:242) . - Gällande förordning föreskriver att Vattenöver- domstolens beslut inte får överklagas. Föreskrifter som inskränker rätten att överklaga till högsta instans skall ha formen av lag. Då miljöbalken inte inskränker rätten att föra talan mot Miljööverdomstolens beslut i detta fall, kan således inte inskränkning göras i förordningen. Talan får då föras med stöd av 23 kap. 9 5 miljöbalken . Prövningstillstånd krävs enligt 40 5 andra stycket lagen ( 1996:242 ) om domstolsärenden.

7 5 Om sökanden genom ett lagakraftvunnet beslut har tillerkänts kostnadsbidrag eller ersättning, som avses i 4 5 och 5 5 tredje stycket andra meningen, skall beloppet betalas ut till honom av länsstyrelsen.

Avgiftsmedel för allmänna ändamål

8 5 Om en avgift enligt 6 kap. 1 5 lagen ( 1998:000 ) om särskilda bestämmelser om vattenverksamhet har betalats för en vattenverksamhet som berör bygden inom flera län, skall, sedan

medel i mån av behov har avsatts för användning enligt 4 5 denna förordning, den återstående delen av avgiften fördelas mellan länsstyrelserna i de berörda länen i enlighet med vad de bestämmer i samråd. Om de inte kan enas, bestämmer regeringen fördelningen.

9 5 Avgiftsmedel enligt 6 kap. 1 5 lagen ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall, sedan medel i mån av behov har avsatts för användning enligt 4 5 denna förordning, i övrigt användas till investeringar för ändamål, som främjar näringsliv eller service i bygden eller annars är till nytta för denna.

Till ändamål som avses i första stycket kan lämnas län eller bidrag. Ett sådant lån eller bidrag får dock inte medföra att det blir nödvändigt att även i fortsättningen bevilja medel för ändamålet eller att staten eller berörda kommuner kan förorsakas inte avsedda kostnader.

När låne— eller bidragsbeloppets storlek bestäms, skall hänsyn tas till beskaffenheten av det ändamål som avses med lånet eller bidraget och hur stor del av kostnaderna för ändamålet som lånet eller bidraget kommer att utgöra. Hänsyn skall tas till statligt stöd som lämnas i annan ordning.

10 5 Ansökan om lån eller bidrag till andra ändamål än som avses i 4 5 av medel enligt 6 kap. 1 5 lagen ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet görs hos länsstyrelsen i det län där medlen skall användas.

Om ansökan gäller lån eller bidrag till främjande av rennäringen, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ärendet till Statens jordbruksverk för avgörande. Storleken av de medel som skall stå till Jordbruksverkets omedelbara förfogande för främjande av rennäringen fastställs för varje år av länsstyrelsen och Jordbruksverket i samråd. Om myndigheterna inte kan enas om storleken av dessa medel eller, vid prövning av en ansökan, om behovet av ytterligare medel till detta ändamål, avgör regeringen frågan.

Beslut i låne- och bidragsårenden fattas av länsstyrelsen eller, i fall som avses i andra stycket första meningen, av Jordbruksverket. Samråd skall ske med berörda kommuner och, om särskilda skäl

föreligger, med miljödomstolens ordförande. Länsstyrelsens och Jordbruksverkets beslut får inte överklagas.

Fiskeavgifter

11 5 Fiskeriverket eller, efter Fiskeriverkets bemyndigande, länsstyrelsen bestämmer hur fiskeavgifter som har fastställts enligt 6 kap. 5 5 lagen ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall användas, om inte annat har bestämts i domen eller beslutet.

Fiskeavgifter som har fastställts enligt 6 kap. 6 5 lagen ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall användas för att bekosta forskning och utveckling inom fiskevården enligt vad Fiskeriverket bestämmer efter samråd med Skogs- och jordbrukets forskningsråd.

Avgifter som avses i första och andra styckena får inte utan regeringens medgivande användas till Fiskeriverkets eller länsstyrelsens verksamhet.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då förordningen ( 1983:945 ) om avgifter enligt vattenlagen (19835291) skall upphöra att gälla.

2. Vad som i 1—10 55 förordningen sägs om bygdeavgifter enligt 6 kap. 1 5 lag ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall också gälla bygdeavgifter enligt 10 kap. 1 5 vattenlagen (1983:291) och regleringsavgifter enligt 4 kap. 14 5 vattenlagen (1918:523) . Vad som i 1-3 och 11 55 förordningen sägs om fiskeavgifter enligt 6 kap. 5 och 6 55 lag ( 1998:000 ) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall också gälla fiskeavgifter enligt 10 kap. 5 och 6 55 vattenlagen (1983'291) samt 2 kap. 8 och 10 55 vattenlagen (1918:523) .

3. Ifråga om avgifter som utgår enligt 6 kap. 9 5 och 11 kap. 95 5 vattenlagen (1918:523) gäller bestämmelsen i kungörelsen ( 1953:620 ) angående indrivningen och användningen av vissa med anledning av företag i vatten utgående avgifter.

12. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om täkter, samråd, miljöhänsyn i jordbruket m.m.

I 12 kap. miljöbalken har bestämmelser i naturvårdslagen (1964:822) och lagen ( 1979:425 ) om skötsel av jordbruksmark om täkter, anmälan för samråd, miljöhänsyn i jordbruket och vilthägn arbetats samman.

Förevarande förordning ansluter till 12 kap. miljöbalken . Den stora nyheten i förhållande till gällande rätt är att regler ges om tillståndsplikt för husbehovstäkter.

Täkter

1 5 Länsstyrelsen får meddela föreskrifter enligt 12 kap. 1 5 andra stycket miljöbalken om att täkt av berg, sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för markinnehavarens husbehov inte får vidtas utan tillstånd inom länet eller del av länet. T illståndsplikten får endast avse åtgärder som kan antas motverka hushållningen av angivna naturresurser eller medföra en icke obetydlig skada på miljön.

Föreskrifter meddelade enligt första stycket får endast avse täkter när den uttagna mängden kommer att överstiga 5 000 m3 morän eller 1 000 m3 naturgrus. Inom särskilt skyddsvärda områden får dock sådana föreskrifter avse täkter när den uttagna mängden kommer att överstiga 100 m3.

Paragrafen saknar motsvarighet i gällande rätt och har tillkommit med anledning av att tillståndsplikt under vissa förutsättningar kan föreskrivas för husbehovstäkter enligt 12 kap. 1 5 miljöbalken . Husbehovstäkter kan vara både omfattande och spoliera områden som är Värdefulla för naturvården. Små uttag får vanligtvis anses medföra så obetydlig inverkan på naturresurser och miljön att de inte

bör vara underkastade tillståndsplikt. Därför införs kvantitetsgränser i bestämmelsen. Med de angivna mängden avses det totala uttaget i täkten även om det görs över flera år. Om uttag under 100 m3 kan befaras medföra skada på miljön som bör undvikas får andra skyddsformer i miljöbalken användas, närmast områdesskydd enligt 7 kap.

Av 5 5 förordningen ( 1990:1510 ) med länsstyrelseinstruktion jämfört med 27 5 verksförordningen (1995zl322) följer, att innan en länsstyrelse beslutar om sådana föreskrifter som avses i denna paragraf skall länsstyrelsen ge myndigheter, organisationer och andra som på betydande sätt berörs av beslutet tillfälle att yttra sig.

2 5 Den som exploaterar en täkt som kräver tillstånd enligt 12 kap. 1 5 miljöbalken eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av den bestämmelsen skall årligen till länsstyrelsen lämna uppgifter om produktionen av berg, sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter enligt föreskrifter som meddelas av Naturvårdsverket. Samma uppgiftsskyldighet gäller för den som bedriver en stenkrossrörelse som inte ligger i anslutning till en täkt och den som exploaterar en täkt med stöd av 11 kap. miljöbalken .

Första stycket gäller inte när markinnehavaren med tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken till täkt i vattenområde för husbehov exploaterar en täkt och inte heller om den utvunna mängden täktmaterial understiger den kvantitetsgräns som angetts i en föreskrift meddelad med stöd av 1 5 denna förordning.

Länsstyrelsen får medge undantag från skyldigheten enligt första stycket om uppgifterna saknar betydelse för planeringen av naturvården inom länet. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Den som innehar ett sådant tillstånd till täkt av berg, sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter som avses i första stycket skall till länsstyrelsen lämna uppgift om vem som vid varje tidpunkt är exploatör av täkten. Länsstyrelsen skall, när det inte är fråga om täkt för markinnehavarens husbehov, lämna uppgiften till Skattemyndigheten i Dalarnas län.

Paragrafen motsvarar 27 a 5 och 34 5 andra stycket naturvårdsförordningen (1 9761484). Bestämmelsen har kompletterats med hänvisningar till 11 kap. miljöbalken . Eftersom Kopparbergs län bytt namn till Dalarnas län har fjärde stycket ändrats. Länsstyrelsens skyldighet att lämna uppgift till Skattemyndigheten rörande exploatör bör inte gälla för husbehovstäkter, eftersom sådana inte skall vara skattepliktiga enligt lagen (199511667) om skatt på naturgrus (jfr regeringens lagrådsremiss den 22 januari 1998 angående följdlagstiftning till miljöbalken ). Ett undantag har därför införts i sista stycket.

Anmälan för samråd

3 5 Den som enligt gällande bestämmelser har underrättat skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rum på hans mark, uttag av skogsbränsle eller om sådan dikning i samband med avverkning som inte kräver tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken skall anses ha gjort anmälan för samråd beträffande åtgärden enligt 12 kap. 6 5 miljöbalken .

Den som enligt gällande bestämmelser har underrättat länsstyrelsen om att jordbruksmark skall tas ur jordbruksproduktion skall anses ha gjort anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 5 miljöbalken beträffande sådant arbetsföretag för vilket marken tas i anspråk.

Paragrafen motsvarar 23 5 naturvårdsförordningen. Begreppet uttag av skogsbränsle har förts in, beroende på att skogsmarkens ägare från och med den 1 januari 1998 enligt 14 5 skogsvårdslagen har skyldighet att underrätta skogsvårdsstyrelsen om sådant uttag.

4 5 Länsstyrelsen får, i andra fall än som avses i 3 5, föreskriva anmälningsskyldighet för samråd enligt 12 kap. 6 5 andra stycket miljöbalken ifråga om särskilda slag av verksamheter eller åtgärder som kan medföra skada på naturmiljön. Motsvarande befogenhet

tillkommer skogsvårdsstyrelsen om verksamheten eller åtgärden skall utföras på mark som omfattas av skogsvårdslagen (1979.'429) och avser avverkning, hyggesbehandling, beståndsanläggning, beståndsvård, uttag av skogsbränsle, skogsbilvägar, skogsgödsling, skogsmarkskalkning eller andra skogsbruksåtgärder.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 20 5 första stycket naturvårdsförordningen.

5 5 Den myndighet hos vilken anmälan för samråd skall göras får meddela föreskrifter om vilka uppgifter, utöver vad som följer av 18 5 andra stycket, en sådan anmälan skall innehålla.

Paragrafen ger bemyndiganden att föreskriva vad en anmälan för samråd skall innehålla. Regeringens bemyndigande finns i 12 kap. 6 5 andra stycket sista meningen miljöbalken .

6 5 Innan skogsvårdsstyrelsen fattar beslut beträfande skogsbilvägar, skogsgödsling och skogsmarkskalkning skall skogs- vårdsstyrelsen samråda med länsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 23 a 5 andra stycket naturvårdsförordningen.

Miljöhänsyn i jordbruket

7 5 Föreskrifter som avses i 12 kap. 8 5 miljöbalken om den hänsyn till natur- och kulturvärden som skall tas vid skötsel av jordbruks— mark och vid annan markanvändning i jordbruket meddelas av Statens jordbruksverk efter samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 5 förordningen ( 1979:426 ) om skötsel av jordbruksmark.

8 5 Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion tidigast åtta månader efter det att anmälan om åtgärden har gjorts till länsstyrelsen, om inte länsstyrelsen medger något annat. Anmälan behövs dock inte när åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller för natur— och kulturmiljön och inte heller när marken tas i anspråk för verksamhet vars tillåtlighet prövats i särskild ordning.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i en anmälan enligt första stycket om att ta jordbruksmark ur produktion.

Första stycket motsvarar 4 5 lagen om skötsel av jordbruksmark. Den bestämmelse i miljöbalken som närmast motsvarar sistnämnda paragraf är 12 kap. 9 5, som dock har utformats som ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om att jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion. Det behövs därför en regel motsvarande 4 5 lagen om skötsel av jordbruksmark, där regeringen utnyttjar sitt bemyndigande.

Andra stycket motsvarar 3 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark.

9 5 Statens jordbruksverk får meddela sådana föreskrifter om begränsning av antalet djur i ett jordbruk som avses i 12 kap. 10 5 miljöbalken för jordbruksföretag med fler än tio djurenheter.

Jordbruksverket skall samråda med Naturvårdsverket innan föreskrifterna meddelas.

Paragrafen motsvarar 6 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark.

10 5 När stallgödsel och andra organiska gödselmedel sprids i Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, i kustområdena i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västra Götalands län samt på Öland får det under tiden den 1 augusti - den 30 november bara ske i växande gröda eller före höstsådd.

För hela landet gäller att stallgödsel och andra organiska gödselmedel som sprids under tiden den 1 december den 28 februari skall brukas ned samma dag. I Blekinge, Skåne och Hallands län skall dock under hela året stallgödsel som sprids på obevuxen mark brukas ned inom fyra timmar från spridningen.

I föreskrifter som meddelas av Statens jordbruksverk anges vilka områden som är att anse som kustområden enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar 7 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark.

11 5 I Blekinge, Skåne och Hallands län får spridning av flytgödsel i växande gröda endast ske med teknik som effektivt minskar ammoniakförlusterna.

I föreskrifter som meddelas av Statens jordbruksverk anges den teknik som skall användas enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar 7 a 5 förordningen av skötsel av jordbruksmark, vilken bestämmelse träder i kraft den 1 januari 1998. Språklig bearbetning har skett.

12 5 Inom de områden som anges i 10 5 första stycket skall jordbruksföretag med fler än tio djurenheter ha utrymme för lagring av stallgödsel som motsvarar en gödselproduktion under ]. åtta månader vid djurhållning som omfattar nötkreatur, hästar, får eller getter, samt

2. tio månader vid annan djurhållning. I övriga delar av landet gäller första stycket enbart jordbruksföretag med mer än 100 djurenheter.

Paragrafen motsvarar 8 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark.

13 5 Vid lagring av stallgödsel skall

1. påjyllning av flytgödselbehållare och urinbehållare ske under täckning, och

2. flytgödselbehållare och urinbehållare ha ett stabilt svämtäcke eller annan täckning som effektivt minskar ammonia/jörlusterna.

Paragrafens motsvarar 8 a och 8 b 55 förordningen om skötsel av jordbruksmark.

14 5 Bestämmelserna i 13 5 gäller för jordbruksföretag med fler än tio djurenheter inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands, Västra Götalands län samt i slättbygder inom Värmlands, Örebro och Västmanlands län. Vilka områden som är att anse som slättbygder enligt första stycket anges i föreskrifter av Statens jordbruksverk.

Paragrafen motsvarar 8 c 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark. Den del av första stycket i nämnda bestämmelse som reglerade vad som gällde fram till den 1 juli 1997 har dock utgått.

15 5 Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen medge dispens från 10-13 5 5.

Paragrafen motsvarar 9 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark.

16 5 Begreppet djurenhet i 9, 12 och 14 55 har samma betydelse som i förordningen ( 1998:000 ) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Paragrafen motsvarar 10 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark. 1 den bestämmelsen nämns även att begreppet djurenhet i 8 a 5 (motsvarande 13 5 denna förordning) har samma betydelse som i miljöskyddsförordningen. I nuvarande lydelse av 8 a 5 finns dock inte begreppet djurenhet. Detta begrepp försvann från den bestämmelsen när ett andra stycke i paragrafen upphörde att gälla den 15 november 1995 (SFS 1994:93 och 1995:1159). I samband därmed måste det ha glömts bort att hänvisningen i 10 5 fanns (motsvarande 16 5 denna förordning). Det föreslås därför att den tas bort. Detta medför dock att en hänvisning till 14 5 måste läggas till.

Enligt bilagan till miljöskyddsförordningen (1989:364) , till vilken bestämmelse 10 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark hänvisar, avses med en djurenhet ett fullvuxet nötkreatur, en häst, två ungnöt, tre suggor, tio slaktsvin, tio pälsdjur (avelshonor) eller 100 fjäderfän. Miljöskyddsförordningen stadgar att tillstånd skall sökas hos länsstyrelsen för ladugård, stall eller annan anläggning för djur med mer än 100 dj urenheter.

1 bilagan till förordningen (1998:000) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd föreslår vi att begreppet djurenhet skall ändras i två avseenden, så att en djurenhet i fortsättningen skall utgöras av två suggor, i stället för tre, och fem pälsdjur, i stället för tio, vilket betyder att något fler verksamheter än i dag kommer att omfattas av kraven i 12 och 13 55 denna förordning om lagring av stallgödsel. Å andra sidan innebär vårt förslag i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd dels att gränsen för tillståndsplikt har höjts från 101 till 201 djurenheter, dels att anmälningsplikt ersätter

tillståndsplikt för jordbruk med mer än 100 men med högst 200 djurenheter.

17 5 Jordbruksföretag med mer än 5 ha åkermark i Blekinge, Skåne och Hallands län skall ha 60 % av marken höst- eller vinterbevuxen. För Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Västra Götalands län skall motsvarande andel av marken vara 50 %.

Statens jordbruksverk får meddela närmare föreskrifter om odlingen.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen för ett enskilt år föreskriva eller medge dispens från första stycket.

Paragrafen motsvarar 11 5 förordningen om skötsel av jordbruksmark.

Övriga bestämmelser Innehållet i ansökan och anmälan

18 5 Ansökan om tillstånd enligt 12 kap. 1 5 första och andra stycket och 11 5 miljöbalken skall vara skriftlig och, utöver en miljökonse- kvensbeskrivning enligt 6 kap. 1 5 miljöbalken , vara åtföljd av karta, skiss eller ritning. Vid handläggningen av ansökan skall 22 kap. 2 5 miljöbalken tillämpas.

Anmälan för samråd enligt 12 kap. 6 5 miljöbalken skall vara skriftlig och åtföljd av karta, skiss eller ritning. En sådan anmälan skall även, i den utsträckning som behövs i det enskilda fallet, innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken .

Om ett ärende som avses i första och andra stycket är av stort allmänt intresse skall kungörelse om ansökan eller anmälan och om miljökonsekvensbeskrivningen införas i den eller de ortstidningar som länsstyrelsen bestämmer. I kungörelsen skall anges var handlingarna i ärendet hålls tillgängliga samt att skriftliga

anmärkningar får lämnas till länsstyrelsen inom en viss angiven tid, minst fyra veckor efter det att kungörelsen var införd.

Överväger länsstyrelsen att ifråga om ett område som avses med en ansökan om tillstånd enligt 12 kap. 1 5 första och andra stycket miljöbalken meddela föreskrifter om skydd för grundvattnet enligt 7 kap. 22 5 miljöbalken , får frågan om sådant tillstånd inte prövas förrän frågan om skyddet för grundvattnet har avgjorts, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Paragrafen motsvarar 25 5 naturvårdsförordningen. Andra stycket är dock nytt och reglerar innehållet i en anmälan för samråd. Den tidigare hänvisningen rörande miljökonsekvensbeskrivningar till 5 kap. naturresurslagen har utgått, eftersom det numera följ er av 6 kap. 1 5 miljöbalken att en sådan beskrivning som huvudregel skall bifogas ansökan.

Delgivning

19 5 Har länsstyrelsen eller skogsvårdsstyrelsen föreskrivit anmälningsskyldighet anligt 4 5 skall föreskriften delges varje sakägare vars rätt berörs av beslutet.

Paragrafen motsvarar 20 5 tredje stycket naturvårdsförordningen.

Underrättelse om beslut

20 5 Beslut att ge eller vägra tillstånd enligt 12 kap. 1 5 första stycket och 11 5 liksom beslut om föreläggande eller förbud enligt 12 kap. 6 5 fjärde stycket miljöbalken skall snarast sändas till Naturvårdsverket. Dessutom skall beslutet sändas till väghållningsmyndigheten och lantmäterimyndigheten, om inte

kännedom om beslutet uppenbart saknar betydelse för myndigheten. Beslut att ge eller vägra tillstånd enligt 12 kap. 1 5 första stycket och 11 5 miljöbalken skall även sändas till kommunen. Länsstyrelsens och skogsvårdsstyrelsens beslut om föreskrift enligt 4 5 denna förordning skall sändas till lantmäterimyndigheten.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 27 5 första och fjärde stycket naturvårdsförordningen.

Tillsyn och avgifter

21 5 Bestämmelser om tillsyn och avgifter finns i 26 och 27 kap. miljöbalken samt i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken och förordningen ( 1998:000 ) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

Bestämmelser om tillsyn och avgifter finns samlade i miljöbalken och i de två förordningar till Vilka hänvisning görs i bestämmelsen.

Överklagande

22 5 Naturvårdsverket får överklaga beslut som rör frågor om täkter, anmälan för samråd och vilthägn enligt 12 kap. miljöbalken och denna förordning.

Paragrafen har sin förebild i 40 5 tredje stycket naturvårdslagen (1964z822). Överklagandet skall ske hos miljödomstol enligt reglerna i miljöbalken .

23 5 Föreskrifter som har meddelats av länsstyrelsen med stöd av 1 och 4 55 och av skogsvårdsstyrelsen med stöd av 4 5 får överklagas hos regeringen.

Paragrafen innebär att föreskrifter om husbehovstäkter och anmälningsskyldighet i fråga om särskilda slag av verksamheter får överklagas hos regeringen.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då förordningen (1979.'426) om skötsel av jordbruksmark skall upphöra att gälla.

1 förevarande övergångsbestämmelse ges bl.a. datum för ikraft- trädandet. Det kan nämnas att även naturvårdsförordningen skall upphöra att gälla vid nämnda datum. Detta framgår av övergångs- bestämmelserna till förordningen ( 1998:000 ) om skydd av naturen.

13. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förord- ningen ( 1994:901 ) om genetiskt modifierade organismer

Bestämmelserna i lagen ( 1993:900 ) om genetiskt modifierade organismer har arbetats in i 13 kap. miljöbalken . Liksom i gällande rätt krävs utfyllande regler på förordningsnivå. Med hänsyn till att en översyn inom genteknikområdet pågår, se under kommentaren till 7 a 5, föreslås att ändringar görs i den befintliga förordningen (l994:901) om genetiskt modifierade organismer. Förutom direkta följdändringar föreslås - med stöd av bemyndigandet i 13 kap. 18 5 miljöbalken - att ett krav på märkning skall införas (7 a 5). I enlighet med den systematik som i övrigt valts i miljöbalken , flyttas tillsynsbestämmelsema från förordningen om genetiskt modifierade organismer till den nya förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken . Härigenom ges tillsynsmyndighetema inom genteknikområdet möjlighet att använda samtliga tillsyns— bestämrnelser i 26 kap. miljöbalken vilket är en förstärkning av deras ställning i förhållande till gällande rätt. Förändringar föreslås nedan i de flesta bestämmelserna. Endast 13-16, 18-19 och 23 55 lämnas helt orörda i förhållande till vad som gäller i dag.

Inledande bestämmelser Definitioner

1 5 De termer och begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som i miljöbalken .

I denna förordning avses med typ A-verksamhet: en verksamhet för undervisning, forskning och utveckling eller en icke—industriell eller icke-kommersiell verksamhet av en liten omfattning, typ B-verksamhet: en verksamhet som inte är typ A-verksamhet,

grupp I-organismer: genetiskt modifierade mikroorganismer med låg risk för skador på människors hälsa och miljön, grupp II-organismer: genetiskt modijierade mikroorganismer som inte är grupp I—organismer.

Arbetarskyddsstyrelsen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka kriterier en genetiskt modifierad mikroorganism måste uppjylla för att kunna anses som en grupp I-organism.

När Arbetarskyddsstyrelsen meddelar sådana föreskrifter skall den samråda med Gentekniknämnden och Naturvårdsverket samt särskilt beakta vad som sägs i artikel 4 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (direktivet om innesluten användning), bilaga 2 till direktivet och Europeiska gemenskapernas kommissions beslut den 29 juli 1991 angående riktlinjerna för klassificering som anges i artikel 4 i direktivet om innesluten användning.

Undantag från lagens tillämpning

2 5 Bestämmelserna om avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden i 13 kap. miljöbalken skall inte tillämpas på organismer som har erhållits med ]. mutagenes, eller 2. cellfusion (inklusive protoplastfusion) av växtceller ifall då de resulterande organismerna även kan framställas med traditionella förädlingsmetoder.

Detta gäller dock endast om det inte används en genetiskt modifierad organism som mottagarorganism eller moderorganism.

3 5 Bestämmelserna om innesluten användning i 13 kap. miljöbalken skall inte tillämpas på organismer som har erhållits med

1. mutagenes,

2. framställning och användning av somatiska djurhybridomceller,

3. cellfusion (inklusive protoplastfusion) av växtceller i fall då de resulterande organismerna även kan framställas med traditionella förädlingsmetoder, eller

4. självkloning av icke sjukdomsalstrande, naturligt förekommande mikroorganismer som uppfyller kriterierna för mottagarorganismer av grupp 1.

Detta gäller dock endast om det inte används en genetiskt modifierad organism som mottagarorganism eller moderorganism.

Aktsamhetskrav

4 5 De operativa tillsynsmyndigheter som anges under punkten F i bilaga 1 till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken meddelar på respektive område föreskrifter om försiktighetsmått enligt 13 kap. 11 5 miljöbalken .

När myndigheterna meddelar sådana föreskrifter skall de samråda med Gentekniknämnden och Naturvårdsverket samt särskilt beakta vad som sägs i artiklarna 6.1, 7, 9.1, 14-16 i direktivet om innesluten användning, bilaga 4 till direktivet och artikel 4.1 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (direktivet om avsiktlig utsättning).

F örhandsbedömning av skador

5 5 De operativa tillsynsmyndigheter som anges under punkten F i bilaga 1 till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken meddelar på respektive område föreskrifter om utredning enligt 13 kap. 9 5 miljöbalken .

När myndigheterna meddelar sådana föreskrifter skall de samråda med Gentekniknämnden och höra Naturvårdsverket samt särskilt beakta vad som sägs i artikel 6 i direktivet om innesluten användning och bilaga 3 till direktivet.

Avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden Undantag från tillståndskravet

6 5 En produkt som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer får släppas ut på marknaden utan tillstånd enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken , om en behörig myndighet i något annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har lämnat motsvarande tillstånd till ett utsläppande av produkten.

Detta hindrar inte en operativ tillsynsmyndighet att meddela de förelägganden och förbud enligt 26 kap. 9 och 14 55 miljöbalken som behövs för att skydda människors hälsa och miljön. Myndigheten skall dock underrätta Europeiska gemenskapernas kommission och Gemensamma EES—kommittén om ett sådant föreläggande eller förbud.

Särskilda föreskrifter om förutsättningar för lämnande av tillstånd

7 5 Ett tillstånd till ett utsläppande på marknaden enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken får lämnas endast om 1. ett tillstånd har lämnats enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken till avsiktlig utsättning av de genetiskt modifierade organismer som produkten innehåller eller består av, eller 2. en riskanalys har utförts vilken är baserad på sådana uppgifter som skall finnas vid en ansökan om tillstånd till en avsiktlig utsättning enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken .

I 11 5 finns bestämmelser om att tillstånd i vissa fall får lämnas endast om Europeiska gemenskapernas kommission har meddelat att tillstånd får lämnas.

Märkning

7 a 5 De operativa tillsynsmyndigheter som anges under punkten F i bilaga 1 till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken skall i underrättelse till Europeiska gemenskapernas kommission

och i tillstånd till utsläppande på marknaden enligt 11 5 ange hur produkten skall märkas.

En ny bestämmelse om märkning föreslås med stöd av bemyndigandet i 13 kap. 18 5 miljöbalken . 1 bestämmelsen anges att tillsynsmyndigheterna i tillståndsbeslut skall ange hur märkning av en produkt, som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer, skall ske.

1 direktivet 90/220/EEG om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer, i aktuellt avseende senast ändrat genom 97/35/EG, finns bestämmelser om märkning av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer. Bestämmelserna innebär att sökanden i en ansökan om godkännande av en produkt skall ge in ett förslag till märkning. I &åga om produkter som släpps ut på marknaden i blandningar med organismer som inte har modifierats är det enligt bestämmelserna tillräckligt att ange att genetiskt modifierade organismer kan förekomma i blandningen. Direktivets bestämmelser innebär således endast att ett förslag till märkning skall inges i samband med ansökan. Något generellt krav på att märkning faktiskt skall ske finns inte. Enligt gentekniklagen anses den godkännande myndigheten i enskilda fall, genom villkor i beslut om godkännande, kunna hävda ett märkningskrav.

Den 15 maj 1997 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 25 8/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser i kraft. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla EU:s medlemsstater. "Nya livsmedel" är ett begrepp som avser vissa kategorier av livsmedel som vi hittills inte konsumerat i någon större utsträckning inom EU. Förordningen innebär att alla nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser ska bedömas av ansvariga myndigheter när en produkt ska släppas ut på marknaden. Bedömningarna skall göras från fall till fall. När Väl ett nytt livsmedel godkänts enligt förordningen kan det saluhållas som andra livsmedel med beaktande av de märkningskrav och övriga Villkor för hantering som prövningen kan medföra. Artikel 8 i förordningen behandlar frågor

om märkning av nya livsmedel. I artikeln anges de obligatoriska krav på märkning som finns för nya livsmedel och livsmedelsingredienser. I korthet skall märkningen informera konsumenterna om

1) skillnader i livmedelsegenskaper föreligger,

2) nya ämnen förekommer som kan ha effekter på hälsan hos vissa befolkningsgrupper, 3) nya ämnen förekommer som kan ge upphov till etiska betänkligheter, 4) livsmedlet innehåller eller består av GMO. Märkningen skall ange vilka egenskaper som har förändrats och vilken metod som har använts för att uppnå dessa egenskaper.

Det område som förordningen om nya livsmedel reglerar torde falla bort ur GMO-förordningens (och lagens) tillämpningsområde.

Livsmedelsverket har genom förordningen ( 1997:202 ) om ändring i livsmedelsförordningen (19711807) utpekats som det nationellt behöriga organ som skall utföra de uppgifter som föreskrivs i förordningen (EG) nr 258/97 om nya livsmedel. Livsmedelsverket har också givits bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter om hantering m.m. av livsmedel enligt 9-12 55 livsmedelslagen .

De märkningsbestämmelser som nu skall införas tar således sikte på utsläppande av produkt på marknaden som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer och som inte träffas av EG- förordningen om nya livsmedel. Det kan i vissa fall krävas godkännande både enligt miljöbalkens bestämmelser om genteknik - för närvarande lagen om genetiskt modifierade organismer - och förordningen om nya livsmedel. Olika märkningsbestämmelser kommer härvid att gälla beroende på om produkten skall användas som livsmedel eller ha någon annan användning, t.ex. som foder.

I Jordbruksutskottets betänkande 1997/98:JoU6 uppges att utskottet har inhämtat att kommissionen avser att föreslå ett mer enhetligt system för märkning av genetiskt modifierade produkter. Vidare anges att kommissionen den 24 juli 1997 presenterade riktlinjer som innebär att produkter som består av, innehåller eller härstammar från genetiskt modifierade organismer skall märkas genom hela kedjan från producent till slutkonsument. Märkningen

skall enligt riktlinjerna förse konsumenterna med entydig, korrekt och objektiv information om produktens innehåll.

Det framstår mot den redovisade bakgrunden som mest ändamålsenligt att de respektive tillståndsmyndighetema åläggs att, genom villkor besluta om hur märkning skall ske. Livsmedelssidan är i ovan redovisade hänseenden redan reglerad och en ny reglering vad gäller återstående delar är förestående. Sveriges nuvarande system vad gäller genteknikfrågor, med ett stort antal centrala tillsynsmyndigheter, och flexibilitetsskäl talar således för den ovan valda lösningen.

A'rendenas handläggning

8 5 De operativa tillsynsmyndigheter som anges under punkten F i bilaga 1 till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken meddelar på respektive område föreskrifter om vilka uppgifter och vilken dokumentation som en ansökan om tillstånd enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken skall innehålla.

När myndigheterna meddelar sådana föreskrifter skall de samråda med Gentekniknämnden och Naturvårdsverket samt särskilt beakta vad som sägs i artiklarna 5 och 11 i direktivet om avsiktlig utsättning och bilagorna 2 och 3 till direktivet.

9 5 Innan myndigheten avgör ett ärende enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken skall den låta Gentekniknämnden yttra sig i saken. Myndigheten skall dessutom samråda med Gentekniknämnden och Naturvårdsverket innan myndigheten avgör ärendet, om ärendet avser en ny eller tidigare oprövad organism eller en utsättning av en organism under väsentligt annorlundaförutsättningar än tidigare.

10 5 Avser ett ärende ansökan om tillstånd till en avsiktlig utsättning enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken skall myndigheten senast 30 dagar efter ansökningsdagen underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om ansökan. Ärendet skall avgöras senast 90 dagar efter den dag då en fullständig ansökan förelåg.

En underrättelse enligt första stycket skall innehålla en sammanfattning av ansökan. Därvid skall beaktas vad som sägs i

Europeiska gemenskapernas råds beslut den 4 november 1991 om utformning av den sammanfattning av anmälan som avses i artikel 9 i direktivet om avsiktlig utsättning.

11 5 Avser ett ärende ansökan om tillstånd till ett utsläppande på marknaden enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken skall myndigheten, om ansökan inte avslås, underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om ansökan och lämna över handlingarna i ärendet till kommissionen senast 90 dagar efter den dag då en fullständig ansökan förelåg.

En underrättelse enligt första stycket skall innehålla en sammanfattning av ansökan. Därvid skall beaktas vad som sägs i kommissionens beslut den 11 februari 1992 om utformningen av den sammanfattning av anmälan som avses i artikel 12 i direktivet om avsiktlig utsättning. I underrättelsen skall anges de villkor som myndigheten anser vara nödvändiga för ett tillstånd.

Myndigheten får lämna tillstånd till ett utsläppande på marknaden endast om inget land inom EES anmäler en invändning inom 60 dagar från den dag då EES-länderna underrättades om en ansökan enligt första stycket.

Om något EES-land inom den tid som anges i tredje stycket motsätter sig att tillstånd lämnas, får myndigheten lämna tillstånd till ett utsläppande på marknaden endast om kommissionen har meddelat att tillståndet får lämnas.

12 5 Myndigheten skall underrätta övriga EES—länder och Europeiska gemenskapernas kommission om tillståndsbeslut enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken . Även Gentekniknämnden och Naturvårdsverket skall underrättas om sådana beslut.

Naturvårdsverket skall senast den 1 december varje år sända en sammanfattande rapport till kommissionen om kontrollen av användningen av de produkter som har släppts ut på marknaden enligt 13 kap. miljöbalken .

Innesluten användning T illståndskrav för att ta i bruk en anläggning

13 5 En anläggning för en verksamhet som omfattar innesluten användning av grupp II-organismer får tas i bruk för första gången endast efter tillstånd.

Ett sådant tillstånd får lämnas endast om anläggningen är godtagbar från hälso— och miljöskyddssynpunkt.

Skyldighet att anmäla att en anläggning skall tas i bruk

14 5 En anläggning för en verksamhet som omfattar innesluten användning av grupp I-organismer eller av andra genetiskt modifierade organismer än mikroorganismer får tas i bruk för första gången endast efter anmälan. Om myndigheten inte beslutar något annat, får verksamheten påbörjas 90 dagar efter den dag då en fullständig anmälan förelåg.

T illståndskrav för en användning

15 5 En innesluten användning av grupp II-organismer i typ B- verksamhet får ske endast efter tillstånd.

Ett sådant tillstånd får lämnas endast om verksamheten är godtagbar från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Skyldighet att anmäla en användning

16 5 En innesluten användning av grupp I-organismer eller av andra genetiskt modifierade organismer än mikroorganismer i typ B—verksamhet liksom av grupp II-organismer i typ A-verksamhet får ske endast efter anmälan. Om myndigheten inte beslutar något annat, får verksamheten påbörjas 60 dagar efter den dag då en fullständig anmälan förelåg.

Ärendenas handläggning

17 5 De operativa tillsynsmyndigheter som anges under punkten F i bilaga 1 till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken meddelar på respektive område föreskrifter om vilka uppgifter och vilken dokumentation som en ansökan om tillstånd enligt 13 och 15 55 och en anmälan enligt 14 och 16 55 skall innehålla.

När myndigheterna meddelar sådana föreskrifter skall de samråda med Gentekniknämnden och höra Naturvårdsverket samt särskilt beakta vad som sägs i artiklarna 8, 9.2 och 10 i direktivet om innesluten användning och bilaga 5 till direktivet.

18 5 Ett ärende om tillstånd enligt 14 eller 16 5 skall avgöras senast 90 dagar efter den dag då en fullständig ansökan förelåg.

19 5 Myndigheten skall underrätta Gentekniknämnden och Naturvårdsverket om tillståndsbeslut enligt 13 och 15 55 och anmälningar enligt 14 och 16 55.

Naturvårdsverket skall senast den 1 december varje år sända en sammanfattande rapport till Europeiska gemenskapernas kommission om de tillstånd som har lämnats enligt 15 5. I rapporten skall beskrivas de genetiskt modifierade mikroorganismerna, den planerade användningen och riskerna med de genetiskt modifierade mikroorganismerna.

Myndigheter för tillstånd och anmälan

20 5 En ansökan om tillstånd enligt 13 kap. 12 5 miljöbalken liksom en ansökan enligt denna förordning om tillstånd enligt 13 eller 15 5 och en anmälan enligt 14 eller 16 5 skall på deras respektive områden göras hos de operativa tillsynsmyndigheter som anges under punkten F i bilaga 1 till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken

Tillsyn

21 5 Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

Av lagrådsremissen framgick att ansvarsfördelningen mellan de i genteknikförordningen utpekade sju myndigheterna skulle klarläggas och Miljöbalksutredningen förväntades komma med förslag i "ett senare betänkande" (se 5. 371 i lagrådsremissen).

I propositionen till miljöbalk ( prop. 1997/98:45 ) s. 396-397 anför regeringen följande vad gäller myndigheternas ansvarsområden. "Jordbruksutskottet uttalade i sitt betänkande om genteknik (1995/96:JoU11, rskr. 1995/96:243 ) med anledning av två motioner att regeringen bör göra en översyn av ansvarsfördelningen mellan de i genteknikförordningen utpekade sju myndigheterna som svarar för föreskrifter, tillståndsgivning och tillsyn enligt lagen om genetiskt modifierade organismer. Regeringen har nyligen tillsatt en kommitté med uppgift att utreda bioteknikens roll i samhället. Enligt utredningens direktiv Biotekniken i samhället - möjligheter och risker (dir.1997:120) skall kommittén även granska den nuvarande myndighetsorganisationen för tillsyn, tillståndsgivning och information samt lämna förslag till nya arbetsformer. Uppdraget skall enligt direktiven redovisas till regeringen senast den 1 juni år 2000. Ett delbetänkande avseende Gentekniknämndens uppgifter och sammansättning skall lämnas den 1 november 1998. Regeringen lämnar därmed frågan tills Vidare."

Innan nämnda direktiv beslutades inleddes från Miljöbalks- utredningens sida ett arbete med nämnda frågor. Bl.a. gavs de inblandade myndigheterna möjlighet att inkomma med synpunkter. Flera av dem yttrade sig. Svaren ger inte vid handen att det finns problem som är så akuta att det är nödvändigt att de åtgärdas i samband med miljöbalkens ikraftträdande. Mot denna bakgrund framstår det som mest ändamålsenligt att utredningen avstår från att i sak lägga fram förslag i frågorna om ansvarsfördelning och, till följd härav, överlämnar det insamlade materialet till kommittén. Tillsynsbestämmelsema har dock i enlighet med den systematik som

i övrigt valts i miljöbalken flyttats till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken . Detta ger myndigheterna tillgång till de operativa möjligheter som framgår av 26 kap. miljöbalken , vilket förstärker deras ställning som operativa tillsynsmyndigheter i förhållande till gällande rätt.

Ansökningar om tillstånd som görs i ett annat EES-land

22 5 De myndigheter som, enligt punkten F i bilaga 1 till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken , utövar operativ tillsyn över utsläppande på marknaden är på respektive område behöriga att anmäla invändningar mot sådana ansökningar som görs i ett annat EES-land om tillstånd till utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer.

Regeringen får förbehålla sig avgörandet huruvida en invändning mot ansökningen skall anmälas. När en myndighet har underrättats om en ansökan enligt första stycket, skall den skyndsamt med eget yttrande anmäla detta till regeringen.

Har regeringen inte förbehållit sig avgörandet, skall myndigheten anmäla en invändning, om den vid prövning enligt 13 kap. 13 5 jämfört med 2 kap. miljöbalken bedömer att det inte finns förutsättningar att lämna tillstånd till utsläppande på marknaden av produkten. Myndigheten skall bereda Gentekniknämnden och Naturvårdsverket tillfälle att yttra sig.

En invändning skall anmälas inom 60 dagar från den dag då Europeiska gemenskapernas kommission underrättade myndigheten om en ansökan enligt första stycket. I invändningen skall myndigheten ange skälen för bedömningen.

De myndigheter som enligt punkten F i bilaga 1 till förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken utövar operativ tillsyn över avsiktlig utsättning får på respektive område ta emot och yttra sig över sådana ansökningar som görs i ett annat EES-land om tillstånd till avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Gentekniknämnden och Naturvårdsverket skall beredas tillfälle att yttra sig i ärendena.

Gentekniknämnden

23 5 I förordningen ( 1994:902 ) med instruktion för Gentekniknämnden finns föreskrifter om Gentekniknämndens uppgifter samt bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.

Avgifter

24 5 Bestämmelser om avgifter finns i förordningen ( 1998:000 ) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

14. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om kemiska produkter och biotekniska organismer

1 miljöbalken samordnas gällande regler om kemiska produkter och förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (14 kap.). Utredningen har övervägt att efter det mönstret föra samman förordningarna som gäller bekämpningsmedel med förordningen (1985z835) om kemiska produkter. Det har dock visat sig mera ändamålsenligt att utarbeta en särskild förordning om bekämpningsmedel, se avsnitt 15. Nedan föreslås en förordning som skall gälla generellt för kemiska produkter och biotekniska organismer. Bestämmelserna har i grova drag sin motsvarighet i gällande förordning om kemiska produkter. Förordningen ( 1995:1048 ) om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen, som endast innehåller bestämmelser om utpekande av Kemikalieinspektionen som behörig myndighet och tillsynsansvarig vad gäller viss EG—förordning, inarbetas också, se 30 5.

Inledande bestämmelser

1 5 Termer och begrepp som används i 14 kap. miljöbalken har samma betydelse i denna förordning.

Med tillverkare avses i denna förordning också den som för vidare överlåtelse i eget namn förpackar, packar om eller ändrar namn på en kemisk produkt eller bioteknisk organism utan att ha fört in till Sverige eller tillverkat produkten eller organismen.

Bestämmelsen motsvarar 1 5 förordningen om kemiska produkter. 2 5 Särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organismer delas in i livsfarliga och mycket farliga produkter respektive organismer för tillämpningen av 13—19 55. Kemikalieinspektionen

meddelar närmare föreskrifter om vilka kemiska produkter respektive biotekniska organismer som skall omfattas av indelningen.

Bestämmelsen motsvarar 8 5 förordningen om kemiska produkter. Biotekniska organismer har lagts till eftersom tillstånd krävs enligt balken för import av "särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organismer".

Tillämpningsområde

3 5 Kemikalieinspektionen får föreskriva att bestämmelserna i 14 kap. 7, 8, 9 och 12 55 miljöbalken skall tillämpas även på en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och på grund av sina egenskaper kan befaras medföra skador på människor eller miljön eller andra intressen som skall skyddas enligt miljöbalken .

Den som yrkesmässigt hanterar eller till Sverige för in en sådan vara som avses i första stycket skall, även om en särskild föreskrift inte har meddelats, iaktta vad som föreskrivs i 14 kap. 8 5 miljöbalken .

Enligt 14 kap. 1 5 miljöbalken får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att miljöbalkens bestämmelser om kemiska produkter skall tillämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt om varan på grund av sina egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller miljön eller andra intressen som skall skyddas enligt miljöbalken .

Den föreslagna bestämmelsen, som motsvarar 2 5 förordningen om kemiska produkter, ger Kemikalieinspektionen möjlighet att föreskriva att vissa bestämmelser i 14 kap. om miljö- och hälsoutredning (7 5), produktinforrnation (8 5), uppgiftsskyldighet (9 5) och tillstånd (12 5) skall tillämpas även på en vara som innehåller

eller har behandlats med en kemisk produkt. En förutsättning för en sådan föreskrift är dock att varan på grund av att den innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt har fått sådana egenskaper att den kan befaras medföra skador på människor eller miljön eller andra intressen som skall skyddas av miljöbalken . Det bör anmärkas att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken alltid gäller. En ytterligare förutsättning för att bemyndigandet skall tillämpas bör vara att den aktuella hälso- eller miljörisken inte kan undanröjas genom ingripande enbart mot den kemiska produkten. För att bestämmelserna i 14 kap. skall tillämpas på varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt krävs alltså enligt första stycket att särskilda föreskrifter meddelas av kemikalieinspektionen.

Andra stycket innehåller utöver vad som följer av första stycket generella krav på dem som yrkesmässigt hanterar eller till Sverige för in en sådan vara som avses i första stycket.

Någon motsvarighet till 3 5 förordningen om kemiska produkter har inte inarbetats i detta förslag. Det beror på att bemyndigandet i 4 5 lagen ( 1985:426 ) om kemiska produkter inte har fått någon motsvarighet i miljöbalken . Vad mera gäller tillämpningsområdet för bestämmelser om kemiska produkter och biotekniska organismer kan noteras att 3 5 lagen om kemiska produkter inte heller fått någon motsvarighet i miljöbalken . 1 den bestämmelsen undantas bl.a. sådana kemiska produkter som omfattas av livsmedelslagen (1971:511) och läkemedelslagen (l992z859) från lagens tillämpningsområde. Undantagsbestämmelsen torde ha bortfallit med hänsyn till de allmänna övervägandena om miljöbalkens förhållande till annan lagstiftning, jfr prop. 1997/98:45 s. 190 f. Under alla förhållanden är det inte möjligt att, utan bemyndigande, i förordningsform meddela bestämmelser om undantag fi*ån bestämmelser i miljöbalken .

4 5 Denna förordning skall inte tillämpas på kosmetiska och hygieniska produkter. För sådana gäller i stället förordningen ( 1998:000 ) om kosmetiska och hygieniska produkter.

Bestämmelsen motsvarar 3 a 5 förordningen om kemiska produkter.

Kunskapskrav m.m.

5 5 Kemikalieinspektionen skall meddela de ytterligare föreskrifter om kunskapskrav som behövs för tillämpningen av 2 kap. 2 5 miljöbalken med avseende på hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter och biotekniska organismer.

Bestämmelsen motsvarar 10 5 förordningen om kemiska produkter.

Miljö- och hälsoutredning

6 5 Kemikalieinspektionen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om miljö— och hälsoutredning enligt 14 kap. 7 5 miljöbalken .

Bestämmelsen motsvarar 7 5 förordningen om kemiska produkter.

Produktinformation och annan uppgiftsskyldighet

7 5 Kemikalieinspektionen skall meddela de föreskrifter om produktinformation som behövs för tillämpningen av 14 kap. 8 5 miljöbalken .

Bestämmelsen motsvarar 11 5 förordningen om kemiska produkter.

8 5 Kemikalieinspektionen skall meddela de ytterligare föreskrifter

som behövs för tillämpningen av bestämmelsen om uppgifts- skyldighet i 14 kap. 9 5 miljöbalken .

Bestämmelsen motsvarar 16 5 förordningen om kemiska produkter.

Produktregister

9 5 Kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller förs in till Sverige skall registreras i produktregistret i enlighet med

föreskrifterna i 10 5. Produktregistret förs av Kemikalieinspektionen.

Bestämmelsen motsvarar 12 5 förordningen om kemiska produkter.

10 5 Varje kemisk produkt som kan hänföras till något av de varuslag som anges i bilaga till denna förordning skall anmälas till Kemikalieinspektionen för registrering i produktregistret.

Anmälan skall göras av tillverkaren eller, i fråga om en kemisk produkt som förts in till Sverige av den som svarar för införseln. Anmälningsskyldighet inträder när en kemisk produkt tillverkas eller förs in till Sverige. Om det är godtagbart från hälso— och miljöskyddssynpunkt får Kemikalieinspektionen i särskilda fall medge att en handelsagent fullgör anmälningsskyldighet i stället för den som svarar för en införsel.

Den som årligen tillverkar eller för in till Sverige mindre än 100 kilogram av en kemisk produkt behöver inte anmäla produkten, om inte Kemikalieinspektionen föreskriver annat.

Bestämmelsen motsvarar 13 och 14 55 förordningen om kemiska produkter.

11 5 Kemikalieinspektionen meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om produktregistret. Kemikalieinspektionen får föreskriva om undantag eller för särskilt fall medge dispens från föreskrifterna i 9-1 0 5 5 .

Bestämmelsen motsvarar 15 5 förordningen om kemiska produkter.

Förhandsanmälan

12 5 Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter i fråga om förhandsanmälan enligt 14 kap. 11 5 miljöbalken .

Bestämmelsen motsvarar 16 a 5 förordningen om kemiska produkter.

Tillstånd m.m.

13 5 Tillstånd som avses i 14 kap. 12 5 miljöbalken krävs för ]. yrkesmässig import av livsfarliga kemiska produkter och biotekniska organismer från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, 2. yrkesmässig överlåtelse av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organismer, 3.annan än yrkesmässig import av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organismer från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, 4. annan än yrkesmässig hantering av särskilt farliga kemiska produkter och biotekniska organismer.

Bestämmelsen motsvarar 17 5 förordningen om kemiska produkter. Bemyndigandet i 14 kap. 12 5 miljöbalken är vidare och kan på sikt utnyttjas av regeringen.

14 5 Föreståndare för institution eller motsvarande vid universitet eller högskola eller för sådant undersökningslaboratorium, forskningsinstitut eller liknande, som ägs eller får stöd av staten, landstinget eller kommunen, får utan tillstånd enligt 13 5 ] importera livsfarliga kemiska produkter och biotekniska organismer som behövs för verksamheten. Tillstånd till import av livsfarliga kemiska produkter och biotekniska organismer krävs inte heller för den som enligt läkemedelslagen (1992:859) är behörig att tillverka läkemedel i allmänhet.

Bestämmelsen, som kan utfärdas med stöd av bemyndigandet i 14 kap. 16 5 miljöbalken , har sin motsvarighet i 18 5 förordningen om kemiska produkter.

15 5 Tillstånd enligt 13 5 2 krävs inte för den som enligt lagen (1996.'1152) om handel med läkemedel har rätt att driva detaljhandel med läkemedel.

Tillstånd enligt 13 5 3 och 4 får lämnas endast till den som har fyllt 18 år och som behöver produkterna för ett konstnärligt, tekniskt, vetenskapligt eller liknande ändamål.

Bestämmelsen motsvarar 19 5 förordningen om kemiska produkter. Första stycket motiveras av att endast staten eller juridisk person i vilken staten äger bestämmande inflytande äger driva detaljhandel. Lagen 1970:205 om detaljhandel med läkemedel har upphävts genom lagen l996:1152 om handel med läkemedel (uppdelningen detaljhandel/partihandel finns också i gällande rätt)

16 5 Frågan om tillstånd enligt 13 5 prövas, om sökanden bedriver rörelse, av länsstyrelsen i det län där rörelsen bedrivs och annars av

länsstyrelsen i det län där sökanden är bosatt. Tillstånd får gälla under högst fem år.

Bestämmelsen motsvarar 20 5 förordningen om kemiska produkter

Någon motsvarighet till 21 5 förordningen om kemiska produkter har inte inarbetats i detta förslag. Till viss del har den inarbetats i miljöbalkens generella bestämmelser, jfr. 24 kap. 3 5. Det synes emellertid - enligt balken - inte möjligt att återkalla tillstånd på den grund att tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger honom enligt balken eller föreskrift som har meddelats med stöd av balken. Inte heller tycks återkallelse på grund av att tillståndshavaren befinnes olämplig kunna ske enligt balken. Med hänsyn till upplägget i balken är det troligen den som får ändras om gällande rätt skall kvarstå.

17 5 Livsfarliga eller mycket farliga kemiska produkter och biotekniska organismer får inom riket överlåtas endast till den som skall använda dem yrkesmässigt eller som har tillstånd för annan hantering. Den som överlåter sådana produkter respektive organismer skall föra anteckningar om försäljningen enligt föreskrifter som meddelas av Kemikalieinspektionen.

Bestämmelsen motsvarar 22 5 förordningen om kemiska produkter,

18 5 En livsfarlig kemisk produkt eller en bioteknisk organism får inte tas om hand på sätt som avses i 7 5 första stycket tullagen (1994.'1550) av annan än den som får importera en sådan produkt.

I övrigt gäller i fråga om oförtullade kemiska produkter och biotekniska organismer lagen ( 1973:980 ) om transport, förvaring ai införseglade varor m.m. Kemikalieinspektionen bestämmer hur det

skall förfaras med en livsfarlig kemisk produkt eller bioteknisk organism som inte kan försäljas enligt 3 5 lagen.

Bestämmelsen motsvarar 23 5 förordningen om kemiska produkter.

19 5 Kemikalieinspektionen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva att bestämmelserna i 13—18 55 denna förordning skall tillämpas också på kemiska produkter eller biotekniska organismer som inte anses som livsfarliga eller mycket farliga.

Bestämmelsen motsvarar 24 5 första stycket förordningen om kemiska produkter.

20 5 Kemikalieinspektionen får meddela ytterligare föreskrifter enligt 14 kap. 24 5 andra stycket miljöbalken såvitt avser krav på tillstånd eller särskilt villkor för hantering, införsel eller utförsel av kemiska produkter och biotekniska organismer.

Bestämmelsen motsvarar 25 5 förordningen om kemiska produkter.

Bemyndigande att föreskriva om undantag och medge dispens

21 5 Kemikalieinspektionen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva om undantag från kravet på tillstånd enligt 13 5. Om det finns synnerliga skäl får inspektionen besluta om dispens från kravet på tillstånd i det enskilda fallet.

Av 14 kap. 16 5 miljöbalken framgår att sådana föreskrifter eller beslut får innehålla krav på anmälan innan en kemisk produkt eller bioteknisk organism saluhålls eller används.

Bestämmelsen motsvarar 24 5 andra stycket förordningen om kemiska produkter. Den har placerats under en särskild rubrik enligt mönster i miljöbalken och justerats i förhållande till bemyndigandet där (14 kap. 16 5).

Skyldighet att underrätta om skadliga verkningar

22 5 Kemikalieinspektionen skall underrättas om skadliga verkningar enligt 14 kap. 23 5 miljöbalken .

Genom 14 kap. 23 5 miljöbalken görs 10 a 5 förordningen (l985z836) om bekämpningsmedel generellt tillämplig. Det innebär att den som tillverkar eller släpper ut en kemisk produkt eller bioteknisk organism på marknaden omedelbart skall underrätta Kemikalieinspektionen om det efter ett tillstånd eller godkännande kommer fram vissa nya uppgifter. Det gäller nya uppgifter om att den kemiska produkten eller biotekniska organismen eller resthalter av ett aktivt ämne i produkten eller organismen kan ha skadliga effekter på människors hälsa, grundvattnet eller på miljön i övrigt. Upplysningsskyldigheten gäller också i vissa andra fall. Kemikalieinspektionen bemyndigas genom den föreslagna bestämmelsen att vara den myndighet som tar emot underrättelserna.

Bemyndiganden att meddela ytterligare föreskrifter

23 5 Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om sådana förbud som behövs till följd av rådets förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier och rådets direktiv 76/769/EEG av den 2 7 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar).

Bestämmelsen motsvarar 25 a 5 förordningen om kemiska produkter.

24 5 Kemikalieinspektionen får i fråga om kemiska produkter och biotekniska organismer meddela ytterligare föreskrifter om försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 och 6 55 miljöbalken .

Ifråga om transport av kemiska produkter meddelas dock sådana föreskrifter som avses i första stycket av respektive transportmyndighet enligt förordningen (1982'923) om transport av farligt gods efter samråd med Kemikalieinspektionen.

Bestämmelsen överensstämmer i princip med 5 5 förordningen om kemiska produkter.

25 5 Kemikalieinspektionen får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Kemikalieinspektionen får också meddela föreskrifter om hantering, import och export av kemiska produkter för verkställigheten av rådets förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier.

Bestämmelsen motsvarar 29 5 förordningen om kemiska produkter.

26 5 Följande myndigheter får efter samråd med Kemikalieinspektionen och på följande villkor meddela sådana föreskrifter som avses i 3, 7, 8, 20, 23 och 24 5 5.

1. Naturvårdsverket, om det finns skål med hänsyn till skyddet av den yttre miljön.

2. Boverket, i fråga om byggprodukter, om det behövs till skydd för inomhusmiljön.

3. Statens livsmedelsverk, ifråga om material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel och ifråga om nappar.

Bestämmelsen motsvarar 30 5 förordningen om kemiska produkter.

27 5 Innan annan myndighet än sådan transportmyndighet som avses i 24 5 andra stycket meddelar förbud eller föreskrifter som har betydelse för transporter skall samråd ske med vederbörande transportmyndighet enligt förordningen ( 1982:923 ) om transport av farligt gods.

Bestämmelsen motsvarar 31 5 förordningen om kemiska produkter.

Tillsyn

28 5 Utöver vad som följer av denna förordning finns bestämmelser om tillsyn i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

En ny bestämmelse föreslås som hänvisar till de generella bestämmelserna om tillsyn. Bestämmelser om tillsyn finns i dag i 26-28 55 förordningen om kemiska produkter (28 5 rör kostnader för provtagning m.m. och har inordnats i förordningen [l998:000] om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken ). Genom den nya tillsynsförordningen kommer merparten av gällande tillsynsbestämmelser att falla bort. Nedan presenteras de som bör kvarstå eller införas.

29 5 Kemikalieinspektionen utövar tillsynen över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 2455/92 av den 23 juli 1992 om export och import av vissa farliga kemikalier.

Kemikalieinspektionen är den ansvariga myndighet som avses i artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 2455/92.

Bestämmelsen motsvarar 26 a 5 i förordningen om kemiska produkter. En hänvisning till 29 5 görs i tillsynsförordningen.

30 5 Kemikalieinspektionen är den behöriga myndighet som avses i artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen.

Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelser om tillverkare och importörers skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 utövas av Kemikalieinspektionen.

Förordningen ( 1995:1048 ) om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen innehåller inte några andra bestämmelser än de som redovisas i denna paragraf. De bör kunna därför inordnas i denna förordning på ovan föreslaget sätt. En hänvisning till bestämmelsen görs i bilaga 1 av förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

31 5 En statlig tillsynsmyndighet skall göra anmälan till Konsumentombudsmannen om myndigheten från hälso— eller miljöskyddssynpunkt finner att det finns skäl för ingripande enligt marknadsföringslagen (1995.'450) mot marknadsföringen av en kemisk produkt eller bioteknisk organism. Andra myndigheter än Kemikalieinspektionen skall samråda med inspektionen innan anmälan görs.

Bestämmelsen motsvarar 27 5 förordningen om kemiska produkter.

Avgifter

32 5 Bestämmelser om avgifter änns i 27 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

Genom den nya avgiftsförordningen kommer någon motsvarighet till gällande avgiftsbestämmelser inte att behövas i denna förordning. En upplysningsbestämmelse - i enlighet med den föreslagna - kan dock vara av värde.

Ansvar

33 5 Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen finns i 29 kap. miljöbalken .

Bestämmelsen motsvarar 32 5 förordningen om kemiska produkter.

Överklagande

34 5 Föreskrifter som har meddelats av en länsstyrelse eller en central förvaltningsmyndighet med stöd av ett bemyndigande i 14 kap. miljöbalken eller i förordning som meddelats med stöd därav, överklagas hos regeringen om inte annat anges.

Bestämmelsen motsvarar i princip 34 5 förordningen om kemiska produkter och anger den normala instansen för överklagande av generella föreskrifter.

35 5 Ett beslut av Yrkesinspektionen får överklagas hos Arbetarskyddsstyrelsen.

Ytterligare bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5 miljöbalken .

Den ordning för överklagande som förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken (19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5). Den innebär att kommunala nämnders beslut överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet och att länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut överklagas hos miljödomstol om inte annat är särskilt föreskrivet.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999 då förordningen om kemiska produkter och förordningen ( 1995:1048 ) om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen skall upphöra att gälla.

2. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter eller villkor, som har meddelats med stöd av bestämmelse som har upphävts genom denna förordning, skall tillämpas som föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap. miljöbalken och denna förordning till dess annat förordnas.

Bestämmelserna har utformats efter mönster från gällande övergångsbestämmelser till förordningen om kemiska produkter.

15. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om bekämpningsmedel

Bestämmelser om hur kemiska bekämpningsmedel får spridas finns i dag i förordningen ( 1985:836 ) om bekämpningsmedel (FOB) som har utfärdats med stöd av lagen ( 1985:426 ) om kemiska produkter. Regler om spridning av biologiska bekämpningsmedel har i gällande rätt föreskrivits av Kemikalieinspektionen med stöd av 6 5 lagen ( 1991:639 ) och förordningen ( 1991:1288 ) om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel i KIFS 1994:4, Kemikalie- inspektionens föreskrifter om biologiska bekämpningsmedel. 1 dag finns även regler om spridning av bekämpningsmedel i lagen ( 1983:428 ) och förordningen ( 1985:842 ) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Nämnda lagar har samtliga inarbetats i 14 kap. miljöbalken . Nedanstående förslag till förordning innebär en sammanslagning och bearbetning av gällande förordningar i ämnet. Förordningen ( 1979:349 ) om kvicksilver- betning av utsäde föreslås bli upphävd. Kemikalieinspektionen har, i skrivelse till Miljödepartementet den 4 december 1997, föreslagit vissa ändringar i förordningen om bekämpningsmedel. Förslaget bearbetas för närvarande i Regeringskansliet och väntas föranleda ändringar i förordningen innan nedan föreslagen förordning träder i kraft. Grovt syftar förslaget till att anpassa förordningen till bestämmelserna i rådets direktiv 91/414/EEG och till att tydliggöra införlivandet av rådets direktiv 97/57/EG om fastställande av bilaga VI till direktiv 91/414/EEG. Mot bakgrund av det pågående arbetet har vi inte föreslagit några ändringar i de delar som berörs av Kemikalieinspektionens skrivelse.

Inledande bestämmelser 1 5 Termer och begrepp som används i 14 kap. miljöbalken och i

förordningen ( 1998:000 ) om kemiska produkter och biotekniska organismer har samma betydelse i denna förordning.

Bestämmelsen motsvarar 1 5 första stycket FOB. Resterande delar av nämnda lagrum har arbetats ini 14 kap. 5 5 miljöbalken .

Tillämpningsområde

2 5 Om det är av särskild betydelse från hälso— eller miljöskyddssynpunkt, får Kemikalieinspektionen föreskriva att bestämmelserna om bekämpningsmedel i miljöbalken och denna förordning skall tillämpas även på en produkt som med hänsyn till sina egenskaper och användning står bekämpningsmedlen nära.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 FOB.

Kunskapskrav m.m.

3 5 Särskilda föreskrifter om sådana kunskapskrav och åldersgränser som avses i 13 5 meddelas av tillståndsmyndigheten enligt 14 5 efter samråd med Kemikalieinspektionen.

Statens jordbruksverk får besluta att länsstyrelsen skall svara för att den utbildning som krävs i anledning av kunskapskrav som Jordbruksverket föreskrivit enligt första stycket genomförs på sätt som verket bestämmer.

Bestämmelsen motsvarar 19 5 första och andra styckena FOB. Generella föreskrifter om kunskapskrav meddelas av Kemikalieinspektionen med stöd av 5 5 förordningen ( 1998:000 ) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Med hänsyn härtill behövs inte någon motsvarighet till 20 5 FOB.

Godkännande av bekämpningsmedel

4 5 Kemikalieinspektionen beslutar om godkännande av bekämpningsmedel enligt 14 kap. 13—15 55 miljöbalken .

Inspektionen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva om undantag från sådant krav på godkännande. Om det finns synnerliga skäl får Kemikalieinspektionen besluta om dispens i det enskilda fallet.

Av 14 kap. 16 5 miljöbalken framgår att sådana föreskrifter eller beslut får innehålla krav på anmälan innan en kemisk produkt eller bioteknisk organism saluhålls eller används.

1 14 kap. 13—15 55 miljöbalken bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att besluta om godkännade av bekämpningsmedel. Genom den föreslagna bestämmelsen ges Kemikalieinspektionen beslutanderätten i sådana frågor. Inspektionen bemyndigas dessutom med stöd av 14 kap. 16 5 miljöbalken att medge undantag eller dispens från kravet på godkännande.

5 5 Offentliga eller vetenskapliga organ på jordbruksområdet, jord- bruksorganisationer och yrkesanvändare får ansöka om att användningsområdet för växtskyddsmedel som redan är godkänt skall utvidgas till att avse andra ändamål än de som omfattas av godkännandet.

Användningsområdet får utvidgas om den tilltänkta användningen är av mindre omfattning och om det behövs för att tillgodose allmänna intressen. Vidare skall förutsättningarna för godkännande vara uppfyllda.

Bestämmelsens första stycket motsvarar 4 5 andra stycket FOB. Tredje stycket av 4 5 FOB återfinns i 14 kap. 15 5 första stycket miljöbalken . Andra stycket är hämtat från 5 5 andra stycket FOB.

6 5 Till ansökan om godkännande av ett bekämpningsmedel skall bifogas en dokumentation av medlet och i medlet ingående aktiva ämnen. För växtskyddsmedel beskrivs dokumentationen i rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, senast ändrat genom kommissionens direktiv 96/12/EG. Tester och analyser som krävs för att uppfylla kraven för godkännande av ett växtskyddsmedel skall när så krävs utföras av organ som ackrediteras för denna uppgift enligt bestämmelserna i lagen ( 1992:1119 ) om teknisk kontroll. Om testerna och analyserna syftar till att få fram uppgifter om egenskaperna eller säkerheten vad avser människors och djurs hälsa eller miljön skall de utföras av organ som utsetts i enlighet med förordningen ( 1991:93 ) om införande av OECDs principer om god laboratoriesed.

Bestämmelsen motsvarar 4 a 5 första stycket FOB. Samma paragrafs andra stycke har hamnat i 14 kap. 15 5 miljöbalken .

7 5 Om en fråga som rör ömsesidigt erkännande av ett godkännande har hänskjutits till Ständiga kommittén för växtskydd, skall kommitténs beslut omedelbart godtas.

Bestämmelsen motsvarar 5 a 5 FOB.

8 5 Ett bekämpningsmedel får inte godkännas om medlets benämning kan anses vilseledande med hänsyn till medlets sammansättning, verkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med annat bekämpningsmedel.

Bestämmelsen motsvarar 6 5 FOB.

9 5 Vid handläggning av ärenden om godkännande av växtskyddsmedel får uppgifter som återfinns i den dokumentation av det verksamma ämnet som skall bifogas ansökan om godkännande inte användas på ett sätt som gynnar andra sökande ]. under en period på tio år räknat från det första upptagandet i bilaga 1 till direktiv 91/414/EEG, om det verksamma ämnet inte fanns på marknaden senast den 26 juli 1993, 2. under en period på tio år räknat från dagen för beslut om godkännande i en annan medlemsstat om det verksamma ämnet fanns på marknaden senast den 26 juli 1993, eller 3. under en period på fem år räknat från dagen för beslut om att ta upp ett verksamt ämne i bilaga 1 för första gången, ändra villkoren för upptagandet i bilaga 1 till direktiv 91/414/EEG eller låta ämnet stå kvar i bilagan. Om femårsperioden löper ut före en period som avses i 1 och 2 skallfemårsperioden förlängas, så att den löper ut samma dag som dessa perioder.

Detta gäller dock endast om den som har gjort ansökan inte har avtalat med den ursprungliga sökanden att uppgifterna får användas.

Bestämmelsen motsvarar 6 a 5 FOB. Första stycket har dock - vilket avviker från gällande rätt - bytt plats med första stycket i motsvarigheten till 6 b 5 FOB. Detta för att förordningstexten skall stämma överens med artikel 13 i Rådets direktiv 91/414/EEG.

10 5 Vid handläggning av ärenden om godkännande av växtskyddsmedel får uppgifter som återfinns i den dokumentation av medlet som skall bifogas ansökan om godkännande inte användas på ett sätt som gynnar andra sökande, ]. under en period på tio år räknat från det första godkännandet av bekämpningsmedlet i någon medlemsstat, om godkännandet sker efter upptagandet i bilaga 1 till direktiv 91/414/EEG av ett verksamt ämne, eller

2. under en period på tio år räknat från det första godkännandet av växtskyddsmedlet i någon annan medlemsstat om godkännandet sker

före upptagandet i bilaga 1 till direktiv 91/414/EEG av ett verksamt ämne i medlet.

Detta gäller om den som har gjort ansökan inte har avtalat med den ursprungliga sökanden att uppgifterna får användas.

Bestämmelsen motsvarar 6 b 5 FOB. Angående första stycket se kommentaren till 9 5.

11 5 När ett bekämpningsmedel godkänns eller dess användningsområde ändras skall Kemikalieinspektionen efter samråd med andra berörda myndigheter meddela de föreskrifter som behövs i fråga om märkning och annan produktinformation, hantering av bekämpningsmedlet och andra särskilda villkor till förebyggande av skador.

Bestämmelsen motsvarar 7 5 FOB och 3 5 första stycket förordningen om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings— medel.

12 5 När ett bekämpningsmedel godkänns skall medlets hälso- och miljöfarliga egenskaper bedömas med hänsyn till användningsområdet. På grundval av en sådan bedömning skall medlet hänföras till någon av följande klasser. Klass 1. Medel som får användas endast för yrkesmässigt bruk av den som har särskilt tillstånd, Klass 2. Medel som får användas endast för yrkesmässigt bruk, Klass 3. Medel som får användas av var och en.

Bestämmelsen motsvarar 8 5 FOB.

13 5 Bekämpningsmedel som hänförs till klass 1 i 12 5 samt, efter föreskrifter av Kemikalieinspektionen, medel i klass 2 som

huvudsakligen används inom jordbruk, skogsbruk, trädgårdsskötsel eller som träskyddsmedel får användas endast av personal som uppfyller särskilda kunskapskrav och, om tillståndsmyndigheten enligt 14 5 så bestämmer, har uppnått viss ålder.

Bestämmelsen motsvarar 9 5 FOB.

Tillstånd att använda bekämpningsmedel

14 5 Tillstånd att använda bekämpningsmedel som hänförs till klass 1 i 12 5 skall avse viss tid. Frågan om tillstånd prövas såvitt avser 1. verksamhet som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsskötsel av Statens jordbruksverk eller, efter Jordbruksverkets bestämmande, av länsstyrelsen, 2 åtgärder mot ohyra och skadedjur enligt 9 kap. 9 5 miljöbalken av Socialstyrelsen, 3. användning av träskyddsmedel samt annan verksamhet av Arbetarskyddsstyrelsen.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av tillståndsmyndigheten efter samråd med Kemikalieinspektionen.

Bestämmelsen motsvarar 18 5 och delar av 19 5 F OB.

15 5 Om Kemikalieinspektionen har anledning att misstänka att ett godkänt växtskyddsmedel eller ett medel som inspektionen är skyldig att godkänna utgör en risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön, får inspektionen tillfälligt begränsa eller förbjuda användningen eller försäljningen av den produkten. Om inspektionen meddelar ett sådant beslut, skall myndigheten genast underrätta Europeiska gemenskapernas kommission och medlemsstaterna om detta.

Bestämmelsen motsvarar 9 a 5 FOB.

Frågorna som regleras i 9 b 5 FOB är reglerade i 24 kap. miljöbalken . Någon motsvarighet till den bestämmelsen tas därför inte med här.

Vad gäller 10 5 FOB tar de generella bestämmelserna i 24 kap. miljöbalken också över. Det förefaller rimligt att ett godkännade bör kunna upphöra att gälla på egen begäran. I praktiken är det dock svårt att tänka sig fall där en sådan återkallelse skulle vara motiverad utan att någon av punkterna i 24 kap. 3 5 miljöbalken är tillämplig. Enligt allmänna rättsgrundsatser kan återkallelse på egen begäran ske under Vissa givna förutsättningar. Grovt torde gälla att en sådan återkallelse kan ske om tredje mans intresse inte träds för när och då det finns ett erkänt intresse för den som begär återkallelse att en sådan skall ske. Det framstår dock som tveksamt att ha kvar en särskild bestämmelse i denna fråga i förordningen.

Spridning av bekämpningsmedel

16 5 Spridning av bekämpningsmedel skall ske enligt principerna för en god växtskyddssed och, där så är möjligt, enligt principerna om en integrerad bekämpning samt enligt de villkor som meddelas i beslutet om godkännande.

Statens jordbruksverk får meddela särskilda föreskrifter om godkännande av utrustning som är avsedd för spridning av bekämpningsmedel.

Bestämmelsen motsvarar 11 5 FOB. Första delen av första stycket i gällande rätt "Spridning. ..spridningsområde" finns i 14 kap. 18 5

miljöbalken . Andra stycket bildar den nu föreslagna paragrafens andra stycke.

1 7 5 Ett bekämpningsmedel som är särskilt skadligt för pollinerande insekter får inte användas för att behandla växter under den tid då insektspollination kan förekomma.

Om det finns särskilda skäl får Statens jordbruksverk meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från första stycket.

Ifråga om bekämpning som utförs yrkesmässigt med ett sådant bekämpningsmedel som avses i första stycket skall det föras anteckningar enligt föreskrifter som meddelas av Jordbruksverket.

Bestämmelsen motsvarar 12 5 FOB.

18 5 Kemiska produkter som är avsedda som medel för tillväxtreglering i odlingar av stråsäd får inte användas för detta ändamål.

Bestämmelsen motsvarar 12 a 5 FOB. Andra meningen i den bestämmelsen har dock inte fått någon motsvarighet här. Den tidpunkt som där anges har nämligen passerats då denna förordning avses träda i kraft.

Någon motsvarighet till 13 5 FOB föreslås inte med hänsyn till att den har arbetats in i 14 kap. 18—19 55 miljöbalken .

19 5 Om det finns synnerliga skäl får Kemikalieinspektionen i enskilda fall, efter samråd med Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk och Skogsstyrelsen, medge dispens från förbudet i 14 kap. 18 5 andra stycket miljöbalken mot spridning av

bekämpningsmedel från luftfartyg. En sådan dispens skall förenas med de villkor som behövs från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

Bestämmelsen motsvarar 14 5 FOB. Ett ytterligare samrådsorgan - Skogsstyrelsen - har tillkommit i förhållande till gällande rätt.

20 5 Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel. Föreskrifter om krav på tillstånd att sprida bekämpningsmedel inom visst område meddelas dock av länsstyrelsen.

Bestämmelsen motsvarar 15 5 FOB.

21 5 Kemikalieinspektionen får medge dispens från 14 kap. 19 5 miljöbalken , om det behövs för vetenskaplig prövning.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 förordningen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

22 5 Skogsvårdsstyrelsen får meddela beslut om dispens enligt 14 kap. 20 5 första stycket miljöbalken .

Bestämmelsen motsvarar 2 5 lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

23 5 Skogsstyrelsen får meddela allmänna råd till ledning för skogsvårdsstyrelsernas tillämpning av 14 kap. 20 5 miljöbalken .

Bestämmelsen motsvarar 1 5 förordningen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Vissa varor som har behandlats med bekämpningsmedel

24 5 Spannmål, potatis eller annat utsäde som har betats med bekämpningsmedel får användas endast som utsäde. Detta utsäde får förvaras endast i emballage av sådant slag som Statens jordbruksverk föreskriver. Emballaget får inte användas för andra ändamål, om inte Jordbruksverket medger det.

Bestämmelsen motsvarar 16 5 FOB.

25 5 Skogsplantor som har behandlats med ett bekämpningsmedel som inte är godkänt enligt denna förordning får inte införas till Sverige.

Om särskilda skäl föreligger, får Kemikalieinspektionen medge dispens från första stycket.

Bestämmelsen motsvarar 17 5 FOB. Den gäller enligt den föreslagna lydelsen inte endast "barrträdsplantor" som i gällande rätt utan samtliga "Skogsplantor".

Någon motsvarighet till 10 a 5 FOB föreslås inte här. Som beskrivits ovan i kommentaren till 22 5 förordningen ( 1998:000 ) om kemiska produkter (avsnitt 14) har genom 14 kap. 23 5 miljöbalken underrättelseskyldigheten gjorts generell.

Bemyndiganden att meddela ytterligare föreskrifter

26 5 Kemikalieinspektionen meddelar ytterligare föreskrifter om godkännande och särskilda villkor för hanteringen av bekämpningsmedel.

Bestämmelsen motsvarar 21 5 FOB.

Överklagande

27 5 Kemikalieinspektionens beslut i ett särskilt fall i fråga om godkännande av bekämpningsmedel överklagas hos regeringen.

Den ordning för överklagande som förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken (19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5). Den innebär att kommunala nämnders beslut överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet och att länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut överklagas hos miljödomstol om inte annat är särskilt föreskrivet. 1 förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer anges vissa generella undantag vad gäller 14 kap. miljöbalken. Den ovan föreslagna bestämmelsen är ett undantag som endast gäller beslut i särskilt fall i fråga om godkännande av bekämpningsmedel. Den föreslagna ordningen överensstämmer med gällande rätt.

Någon motsvarighet till bestämmelserna om avgifter, tillsyn och ansvar m.m. föreslås inte här (i princip 24-31 55 i gällande rätt). Hänvisningsbestämmelser till de generella reglerna i miljöbalken som behandlar dessa frågor finns i förordningen ( 1998:000 ) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då förordningen (1979.'349) om kvicksilverbetning av utsäde, förordningen ( 1985:836 ) om bekämpningsmedel, förordningen ( 1985:842 ) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark och förordningen ( 1991:1288 ) om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel skall upphöra att gälla.

2. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter eller villkor, som har meddelats med stöd av bestämmelse som har upphävts genom denna förordning, skall tillämpas som föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap. miljöbalken och denna förordning till dess annat förordnas.

Efter förslag från Kemikalieinspektionen föreslås att bestämmelserna i förordningen om kvicksilverbetning av utsäde skall upphävas eftersom de spelat ut sin roll.

16. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter

För att reducera antalet förordningar under 14 kap. miljöbalken (motsvarigheten till bl.a. lagen om kemiska produkter) har vi undersökt möjligheterna att arbeta samman bestämmelser i de gällande förordningarna. Nedan föreslås en sådan samordning av förordningar som i huvudsak gäller förbud i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. 1 den nedan föreslagna förordningen föreslås följ ande befintliga förordningar ingå.

1. Förordningen ( 1977:994 ) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel

2. Förordningen ( 1985:837 ) om PCB m.m.

3. Förordningen ( 1985:839 ) om kadmium

4. Förordningen (1985z840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter m.m.

5. Förordningen ( 1985:997 ) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar

6. Förordningen ( 1986:683 ) om förbud mot asbesthaltiga frik- tionsbelägg i fordon

7. Förordningen (1991 : 1289) om vissa klorerade lösningsmedel

8. Förordningen ( 1991:1290 ) om vissa kvicksilverhaltiga varor

9. Förordningen ( 1997:186 ) om högsta tillåtna koncentration av vissa tungmetaller i förpackningar.

Flyktiga lösningsmedel m.m.

1 5 Flyktiga lösningsmedel, som vid inandning medför eller kan befaras medföra berusning, och annan vara som innehåller flyktigt lösningsmedel, om varan vid inandning medför eller kan befaras medföra berusning, skall förvaras på sådant sätt att dess användning i berusningssyfte hindras eller motverkas. Varan får inte

försäljas, när det kan antas att den förvärvas för att användas som berusningsmedel.

Läkemedelsverket får, i syfte att hindra eller motverka att varor som avses i första stycket används i berusningssyfte, meddela särskilda föreskrifter om märkning, förvaring och försäljning efter samråd med Kemikalieinspektionen. Verket får förbjuda försäljning av visst varuslag till den som inte har fyllt 18 år.

Läkemedelsverket skall, efter samråd med Kemikalieinspektionen, offentliggöra vägledande förteckningar över ämnen som avses i första stycket.

Bestämmelsen motsvarar delar av 1-3 55 i gällande rätt.

PCB och PCT

Naturvårdsverket har den 27 januari 1998 till regeringen lämnat ett förslag på en ny förordning om PCB, PCB-varor m.m. Förslaget innebär bl.a. en implementering av Rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB och PCT). Nedan har endast gällande bestämmelser bearbetats. Det i Regeringskansliet pågående arbetet kan resultera i att man antingen får arbeta in vissa ytterligare regler i denna förordning eller att PCB/PCT-avsnittet lyftes ur och tillsammans med det föreslagna bildar en fristående förordning. På nuvarande stadium förordar Vi att den nya förordningen - som avses träda i kraft den 16 mars 1998 - skall kvarstå då miljöbalken träder i kraft. Avsnittet om PCB och PCT i denna förordning får då utgå.

2 5 En PCB— eller PCT —produkt samt en PCB— eller PCT —vara får inte tillverkas, bearbetas, saluföras, överlåtas för användning eller återanvändas.

Med PCB— och PCT —produkt avses i denna förordning en kemisk produkt (kemiskt ämne eller beredning) vars hälso— eller miljöfarliga egenskaper beror på att PCB (polyklorerade bifenyler) resp. PCT (polyklorerade terfenyler) ingår i produkten.

Med PCB— och PCT -vara avses i denna förordning en sådan vara som innehåller eller har behandlats med PCB eller PCT.

Produkten eller varan får inte importeras från eller exporteras till länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen.

Trots detta får produkten eller varan läggas upp på tillfälliga lager, i frizon, i frilager eller återutföras. Kemikalieinspektionen bestämmer i övrigt hur det skall förfaras med en produkt eller vara som har importerats i strid mot denna förordning.

Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1-2 55 i gällande rätt.

3 5 Transformator eller sådan kondensator som har högre effekt än två kilovoltampere (reaktivt) får inte användas om den innehåller PCB.

Bestämmelsen motsvarar 3 5 i gällande rätt.

4 5 Kemikalieinspektionen får, om det finns synnerliga skäl, i enskilda fall medge dispens från förbudet i 2 5.

Bestämmelsen motsvarar 5 5 i gällande rätt.

5 5 Förpackning eller annat emballage till PCB— eller PCT -produkt och sådan PCB-vara som avses i 3 5 skall vara tydligt märkt med uppgift om dess innehåll av PCB och PCT. Detsamma gäller PCB- och PCT -produkt samt sådan vara som avses i 3 5, om den inte är förpackad eller på annat sätt emballerad.

Kemikalieinspektionen får, om det finns särskilda skäl, i enskilda fall medge dispens från märkningsskyldigheten enligt första stycket.

Bestämmelsen motsvarar 7 5 i gällande rätt.

Någon motsvarighet till 6-8 55 i gällande rätt - vilka rör frågor om tillsyn, ansvar och förverkande samt överklagande - föreslås inte här. Det som gäller generellt genom bestämmelser i miljöbalken eller förordningar meddelade med stöd av balken (t.ex. förordningen [1998:000] om tillsyn enligt miljöbalken och förordningen [l998:000] om kemiska produkter och biotekniska organismer) tas över huvud inte upp i denna förordning. Vissa särbestämmelser redovisas dock nedan under rubriken "Gemensamma bestämmelser".

Kadmiumämnen

6 5 Kadmiumämne får inte användas för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne. Med kadmiumämne avses metallen kadmium eller en kemisk förening vari metallen ingår.

Varor som har ytbehandlats med ett kadmiumämne eller som innehåller ett sådant ämne som stabilisator eller som färgämne får inte yrkesmässigt saluföras eller överlåtas. Varorna får inte yrkesmässigt importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen.

Gödselmedel hänförliga till tulltaxenr 25.10, 28.09, 28.35, 31.03 och 31.05 som innehåller högre halt kadmium än 100 g per ton fosfor får inte saluföras eller överlåtas.

Bestämmelsen motsvarar 1-2 5 i gällande rätt.

7 5 Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag från eller för särskilt fall medge dispens från föreskrifterna i 6 5 första och andra stycket, om användningen av ämnen eller varor som där avses är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller, beträffande varor som tillverkas utomlands, om endast en liten del

av varan har behandlats med eller innehåller kadmiumämne eller när det annars föreligger särskilda skäl.

Kemikalieinspektionen får medge dispens från 6 5 tredje stycket, om det finns särskilda skäl.

I fråga om hanteringen av en oförtullad vara som har ytbehandlats med eller innehåller kadmiumämne gäller lagen ( 1973:980 ) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Kan försäljning som avses i 3 5 lagen inte ske, bestämmer Kemikalieinspektionen hur det skall förfaras med varan.

Bestämmelsen motsvarar 3 5 i gällande rätt.

Någon motsvarighet till 4-6 55 i gällande rätt - vilka rör frågor om tillsyn, ansvar och förverkande samt överklagande - föreslås inte här, jfr vad som sagts ovan under rubriken PCB och PCT.

Asbesthaltiga bromsbelägg m.m.

8 5 Med asbest avses nedan de fibrösa, kristallina silikatmineralen krysotil (vit asbest), krokidolit (blå asbest), amosit (brun asbest), antofyllit, tremolit och aktinolit.

Med asbesthaltiga friktionsbelägg eller material avses friktionsbelägg eller material som innehåller mer än en viktprocent asbest.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 förordningen om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg 1 fordon och 2 5 förordningen om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar.

9 5 Följande fordon får inte vara utrustade med asbesthaltiga friktionsbelägg när de saluförs eller överlåts,

1. personbilar och motorcyklar som vid registrerings— eller typbesiktning har betecknats som 1988 eller senare års modell.

2. lastbilar och bussar som vid registrerings— eller typbesiktning har betecknats som 1989 eller senare års modell.

3. andra motordrivna fordon och släpfordon som tillverkas fr. o. m. den 1 juli 1988.

De beteckningar som används har, om inte annat anges, samma betydelse som motsvarande beteckning i ordonskungörelsen ( 1972:595 ). Om ett fordon kan hänföras till flera fordonsslag enligt fordonskungörelsen, skall vid tillämpning av denna förordning fordonet anses tillhöra det fordonsslag som fordonstypen i sitt standardutförande är hänförlig till.

Bestämmelsen motsvarar 3-4 55 förordningen om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon.

10 5 Fastighetsägare eller annan, som ansvarar för yrkesmässig användning av en ventilationsanläggning, skall anmäla asbestförekomst i denna till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet i den kommun där anläggningen finns.

Anmälningsskyldigheten gäller sådan ventilationsanläggning, som är försedd med anordningar för att på mekanisk väg tillföra luft till en byggnad och som innehåller asbest eller asbesthaltigt material, vilket kan komma i direkt beröring med den luft som tillförs.

Anmälan skall innehålla uppgifter om var i ventilations— anläggningen det asbesthaltiga materialet finns.

Bestämmelsen motsvarar 3-4 55 förordningen om anrnäl- ningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar.

11 5 Arbetarskyddsstyrelsen skall i en särskild författning ange andra fordon än sådana som avses i 9 5, till vilka det finns asbestfria friktionsbelägg med vilka fordonet får användas. Asbesthaltiga belägg till fordon, som anges i 9 5 eller i

Arbetarskyddsstyrelsens författning, får inte yrkesmässigt saluföras eller överlåtas.

Motsvarar 5 5 förordningen om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon

12 5 Arbetarskyddsstyrelsen får om det finns särskilda skäl i ett enskilt fall medge dispens från 9 eller 11 5. En dispens får förenas med särskilda villkor.

Motsvarar 6 5 förordningen om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon

Någon motsvarighet till 7-9 55 förordningen om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon - vilka rör frågor om tillsyn, ansvar och förverkande samt överklagande - föreslås inte här, jfr vad som sagts ovan under rubriken PCB och PCT.

Klorerade lösningsmedel

13 5 Kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid, trikloretylen eller tetrakloretylen får inte saluhållas eller överlåtas till konsumenter för enskilt bruk.

Kemikalieinspektionen får föreskriva att varor som innehåller metylenklorid, trikloretylen eller tetrakloretylen inte får saluhållas eller överlåtas till konsumenter för enskilt bruk.

Bestämmelsen motsvarar 1 5 i gällande rätt.

14 5 Kemiska produkter som helt eller delvis består av metylenklorid eller trikloretylen får inte saluhållas, överlåtas eller användas för yrkesmässigt bruk.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 i gällande rätt.

15 5 Om det finns särskilda skäl, får Kemikalieinspektionen meddela

föreskrifter om undantag från förbud enligt 13 och 14 5 5. 1 det enskilda fallet får Kemikalieinspektionen medge dispens från förbud enligt 13 eller 14 5, om det föreligger synnerliga skäl.

Bestämmelsen motsvarar 3 5 i gällande rätt. Någon motsvarighet till tredje stycket föreslås inte här eftersom det avser en sådan s.k. dispensavgift som utmönstras i och med miljöbalken .

Någon motsvarighet till 3 a - 7 55 i gällande rätt - vilka rör frågor om tillsyn, ansvar och förverkande samt överklagande - föreslås inte här, jfr vad som sagts ovan under rubriken PCB och PCT

Kvicksilver

16 5 Kvicksilver samt kemiska föreningar och beredningar där kvicksilver ingår får inte yrkesmässigt föras ut ur Sverige.

Bestämmelsen motsvarar 1 5 i gällande rätt.

17 5 Följande varor får inte yrkesmässigt tillverkas eller säljas, om varan innehåller kvicksilver:

1. febertermometrar,

2. andra kvicksilvertermometrar,

3. nivåvakter, tryckvakter, termostater, reläer, elektriska brytare och kontakter för kontinuerlig strömöverföring och

4. andra mätinstrument än sådana som anges i 1-3.

Varorna får inte yrkesmässigt föras in från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen. Varorna får inte yrkesmässigt föras ut ur Sverige.

Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om att förbuden även skall gälla ifråga om utrustning där en vara som anges i första stycket 3 ingår som en beståndsdel.

Bestämmelsen motsvarar 1 a 5 i gällande rätt.

18 5 Varor som avses i 17 5 får användas endast om de var i bruk i Sverige före den 1 januari 1995.

Bestämmelsen motsvarar 1 b 5 i gällande rätt.

19 5 Om det finns särskilda skäl, får Kemikalieinspektionen meddela föreskrifter om undantag från förbuden enligt 16 5 eller 1 7 5 första och andra stycket samt 18 5.

Om det finns synnerliga skäl i det enskilda fallet, får Kemikalieinspektionen medge dispens från förbud enligt 16-18 5 5.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 i gällande rätt.

Någon motsvarighet till 2 a-6 55 i gällande rätt - vilka rör frågor om avgifter, tillsyn, ansvar och förverkande, bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter samt överklagande - föreslås inte här, jfr vad som sagts ovan under rubriken PCB och PCT.

Tungmetaller i förpackningsmaterial

20 5 Förpackningar och förpackningskomponenter får inte tillverkas, saluföras eller överlåtas om summan av koncentrationerna av bly, kadmium, kvicksilver och sexvärt krom överstiger följande värden :

1. 600 ,ug/g

2. 250 jig/g efter den 30juni 1999,

3. 100 jig/g efter den 30juni 2001.

Beträfande användning av kadmiumämne för ytbehandling eller som stabilisator eller som färgämne finns särskilda bestämmelser i 6-7 5 5.

Första stycket gäller inte förpackningar som varit i bruk före den 31 december 1994.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 i gällande rätt.

21 5 Bestämmelserna i 20 5 gäller inte förpackningar eller förpackningskomponenter som uteslutande är framställda av sådant blykristallglas som avses i rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas.

Bestämmelsen motsvarar 3 5 i gällande rätt.

22 5 Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet medge dispens från bestämmelserna i 20—21 55, i den utsträckning det behövs för att iaktta de beslut som

Europeiska gemenskapernas kommission har fattat enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall.

Bestämmelsen motsvarar 4 5 i gällande rätt.

Någon motsvarighet till 5-7 55 i gällande rätt - vilka rör frågor om tillsyn, ansvar och förverkande samt överklagande föreslås inte här. Det som gäller generellt tas över huvud inte upp i denna förordning. Vissa särbetsämmelser redovisas dock nedan under rubriken "Gemensamma bestämmelser".

Vissa andra hälso- och miljöfarliga produkter

Någon motsvarighet till 24 55 i gällande rätt — vilka rör frågor om tillsyn, ansvar och förverkande samt överklagande föreslås inte här, jfr vad som sagts ovan under rubriken PCB och PCT.

23 5 Följande varor får inte saluhållas eller överlåtas

1. tändstickor i vars tändmassa ingår vit eller gul fosfor,

2. varor för rensning av avlopp, om varan innehåller syra till en halt som överstiger tio viktprocent eller bas (lut) i flytande form till en halt som överstiger två viktprocent och

3. motorkylarvätska, spolarvätska eller andra bilvårdsmedel som innehåller metanol, såvida medlet inte samtidigt innehåller etanol och metanolhalten uppgår till högst fem viktprocent av mängden etanol.

Bestämmelsen motsvarar 5 5 i gällande rätt.

24 5 Varor av följande slag får inte saluhållas eller överlåtas, om de innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och därigenom kan befaras medföra skada på människor, nämligen

1. sjukvårds- och sanitetsartiklar,

2. klädesplagg och material till sådana, 3. barnleksaker,

4. hushållsgods.

Bestämmelsen motsvarar 6 5 i gällande rätt.

25 5 Kemikalieinspektionen får medge dispens från 23 eller 24 5, om särskilda skäl föreligger.

Bestämmelsen motsvarar 7 5 i gällande rätt.

26 5 Ifråga om spridning av kalk eller annat ämne för att motverka försurning i sjöar eller vattendrag får länsstyrelsen meddela föreskrifter om 1. de försiktighetsmått som skall iakttas vid spridningen, 2. de kontrollåtgärder som i övrigt behövs.

En kopia av länsstyrelsens beslut skall sändas till den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Bestämmelsen motsvarar 8 5 i gällande rätt.

27 5 En kemisk produkt som är avsedd för att bekämpa olja som har kommit lös i eller invid ett vattenområde eller för sanering med anledning av sådant utflöde får endast användas enligt föreskrifter som Naturvårdsverket meddelar.

Bestämmelsen motsvarar 10 5 i gällande rätt.

28 5 Avloppsslam för jordbruksändamål får saluhållas och överlåtas endast om metallhalten inte överstiger vad som framgår av följande: Metall mg/kg torrsubstans Bly 1 00 Kadmium 2 Koppar 600 Krom ] 00 Kvicksilver 2, 5 Nickel 50 Zink 800

Naturvårdsverket får, med iakttagande av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, medge dispens från vad som sägs i första och andra stycket, om särskilda skäl föreligger.

Bestämmelsen motsvarar 11 5 i gällande rätt.

Gemensamma bestämmelser

29 5 Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i 13—19 55 meddelas av Kemikalieinspektionen. '

Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna härom i förordningen om vissa klorerade lösningsmedel (6 5) samt förordningen om vissa kvicksilverhaltiga varor (5 5). De andra förordningarna innehåller ingen motsvarighet.

Överklagande

31 5 Arbetarskyddsstyrelsens beslut i enskilt fall enligt 12 5 skall överklagas hos regeringen.

Den ordning för överklagande som förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken (19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5). Den innebär att kommunala nämnders beslut överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet och att länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut överklagas hos miljödomstol om inte annat är särskilt föreskrivet. Den föreslagna bestämmelsen avviker från de generella överklagandereglema men överensstämmer med gällande rätt.

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då förordningen ( 1977:994 ) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösningsmedel, förordningen ( 1985:837 ) om PCB m.m., förordningen (1985.'839) om kadmium, förordningen ( 1985:840 ) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter m.m, förordningen ( 1985:997 ) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsanläggningar, förordningen ( 1986:683 ) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon, förordningen ( 1991:1289 ) om vissa klorerade lösningsmedel, förordningen ( 1991:1290 ) om vissa kvicksilverhaltiga varor och förordningen (1997.'186) om högsta tillåtna koncentration av vissa tungmetaller i förpackningar skall upphöra att gälla.

2. Vid ikraftträdandet gällande föreskrifter eller villkor, som har meddelats med stöd av bestämmelse som har upphävts genom denna förordning skall tillämpas som föreskrifter som har meddelats med stöd av 14 kap. miljöbalken och denna förordning till dess annat förordnas.

17. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om bränsle

1 14 kap. 21 5 miljöbalken ges regeringen rätt att meddela föreskrifter om bränslen beträffande kvalitet och egenskaper, förbränning, handel, överlåtelse eller införsel, om det behövs för att motverka utsläpp i luften av ämnen som kan vara skadliga för människors hälsa eller miljön. 1 motiven ( prop. 1997/98:45 s. 412 - 413) anges bl.a. följande. Regeringen anser att bemyndigandet bör omfatta alla bränslen och även bränslens kvalitet och egenskaper. I likhet med vad som gäller i dag bör regeringen bemyndigas att överlåta rätten att meddela föreskrifter till en myndighet eller kommun. Med hänsyn till att bestämmelsen nu utökas att gälla alla typer av bränslen är det särskilt viktigt att ett sådant överlåtande att meddela föreskrifter är klart preciserat till sin omfattning.

De bemyndiganden till myndighet och kommun som finns i gällande förordningar om bränslen uppfyller ovan angivna krav på precisering. Nedanstående förslag till förordning innebär en sammanslagning och bearbetning av förordningen ( 1976:1055 ) om svavelhaltigt bränsle och förordningen (1985183 8) om motorbensin.

Svavelhaltigt bränsle

1 5 Eldningsolja med högre svavelhalt än 0,8 viktprocent eller annat bränsle som innehåller svavel får inte förbrännas, om förbränningen medför att svavelföreningar släpps ut i luften i en mängd som motsvarar mer än 019 gram svavel per megajoule bränsle.

Utsläpp av svavelföreningar från förbränning av svavelhaltigt bränsle regleras också i 2 och 3 5 5.

Bestämmelsen motsvarar 1 5 förordningen om svavelhaltigt bränsle.

2 5 Vid förbränning av svavelhaltigt bränsle i en industrianläggning eller en energiproduktionsanläggning får utsläppen i luften av

svavelföreningar motsvara högst 0,10 gram svavel per megajoule bränsle eller, om de totala årliga utsläppen från anläggningen överstiger 400 ton svavel, högst 0,05 gram svavel per megajoule bränsle, allt räknat som årsmedelvärde.

Vid tillämpningen av första stycket skall samtliga produktionsenheter inom ett fjärrvärmenät, ett kraftverk eller en industrianläggning anses tillhöra samma anläggning, om verksamheten bedrivs av en och samma juridiska eller fysiska person. Utsläpp från soda— eller lutpannor skall inte beaktas.

Bestämmelsen motsvarar 1 a 5 förordningen om svavelhaltigt bränsle.

3 5 I koleldade förbränningsanläggningar som första gången tagits i bruk efter utgången av juni 1988 får kol inte förbrännas, om förbränningen medför att svavelföreningar släpps ut i luften i en mängd som motsvarar mer än 0,05 gram svavel per megajoule bränsle, räknat som årsmedelvärde.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 förordningen om svavelhaltigt bränsle.

4 5 Om det finns särskilda skäl, får Naturvårdsverket meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 1-3 55 eller länsstyrelsen i det enskilda fallet medge dispens från bestäm- melserna.

Bestämmelsen motsvarar 3 5 förordningen om svavelhaltigt bränsle.

5 5 En kommun får meddela föreskrifter om förbränning av bränsle enligt 14 kap. 21 5 miljöbalken , om det behövs för att inom en viss ort begränsa utsläpp av svavelföreningar utöver vad som följer av ]—

3 55 denna förordning. Sådana föreskrifter får dock inte avse den som omfattas av undantag eller dispens enligt 4 5.

Föreskrifter som avses i första stycket tillkännages på sätt som föreskrivs för kommunala föreskrifter i 38 5 förordningen ( 1998:000 ) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Bestämmelsen motsvarar 4 5 förordningen om svavelhaltigt bränsle.

6 5 Eldningolja (Eol ) eller dieselbrännolja som ger minst 85 volymprocent destillat vid 3500 C och som är avsedd att användas som bränsle till annat än motorfordon, får saluföras, överlåtas eller användas för sådana ändamål endast om svavelhalten i oljan inte överstiger 0,2 viktprocent.

Dieselbrännolja som ger minst 85 volymprocent destillat vid 35 00 C som är avsedd att användas som bränsle till motorfordon, får saluföras, överlåtas eller användas för sådana ändamål endast om svavelhalten i oljan inte överstiger 0, 05 viktprocent.

Med motorfordon avses detsamma som i fordonskungörelsen ( 1972:595 ).

Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte för användning av det bränsle som finns i bränsletanken för drift av fartyg, luftfartyg eller motorfordon som passerar gränsen mellan ett tredje land och en stat som är medlem i Europeiska unionen. Vad som sägs i första stycket gäller inte heller för flygfotogen.

Bestämmelsen motsvarar 5 5 förordningen om svavelhaltigt bränsle.

7 5 Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna i 6 5. Naturvårdsverket får också meddela föreskrifter om undantag från eller för särskilt fall medge dispens från nämnda bestämmelser, om särskilda skäl föreligger.

Bestämmelsen motsvarar 6 & förordningen om svavelhaltigt bränsle.

8 3? Den som säljer bränsle skall när avtalet ingås lämna köparen uppgift om svavelhalten i bränslet om det inte är uppenbart att svavelhalten är lägre än vad som framgår av I 58.

Naturvårdsverket får i fråga om svavelhalten i bränsle meddela ytterligare föreskrifter om uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 9 & miljöbalken .

Den som säljer bränsle eller till Sverige för in bränsle för eget bruk skall inom tre månader från överlåtelsen eller införseln lämna skriftlig uppgift om överlåtelsen eller importen till länsstyrelsen i det län där bränslet skall förbrännas, om svavelhalten i bränslet är så hög att förbränning utan svavelavskiljning inte är tillåten enligt 1 & denna förordning.

Bestämmelsen motsvarar 7 & förordningen om svavelhaltigt bränsle.

9 5 Vid fartygs drift tillämpas bestämmelserna om svavelhaltigt bränsle endast på sådana bränslen som avses i 6 59 första stycket.

Bestämmelsen motsvarar 16 & förordningen om svavelhaltigt bränsle.

Motorbensin

10 59 I fråga om bensin som är avsedd för motordrift (motorbensin) gäller utöver förordningen ( 1998:000 ) om kemiska produkter och biotekniska organismer bestämmelserna i 11—18 få denna för- ordning.

Bestämmelserna om tillstånd m. m. i ]3—19 55? förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer gäller inte motorbensin.

Bestämmelsen motsvarar 1 © förordningen om motorbensin.

11 & Motorbensin får inte yrkesmässigt tillverkas, saluföras eller överlåtas för användning inom landet om ]. bensinens innehåll av blyföreningar, beräknat som bly, överstiger 0, 013 gram per liter bensin vid 150 C,

2. bensinen innehåller mer än 5,0 volymprocent bensen vid 15 CO,

3. bensinen är avsedd för fordon med särskilda utsläppsbegränsande anordningar och innehåller kemiska produkter som kan sätta ned funktionen hos sådana anordningar.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 förordningen om motorbensin.

12 _? Trots vad som anges i 11 59 1 får sådan motorbensin ]. användas för fordon som disponeras av Försvarsmakten och Försvarets materielverk och som inte kan drivas med tillåten bensin, 2. tillverkas, saluföras och överlåtas, om bensinen är avsedd endast för drift av kolvmotorer i luftfartyg och om blyhalten i bensinen inte överstiger 0,8 gram bly per liter bensin vid 150 C.

Bestämmelsen motsvarar 3 5 förordningen om motorbensin.

13 & Om det finns särskilda skäl med hänsyn till skyddet av den yttre miljön, får Naturvårdsverket, efter samråd med Kemikalie- inspektionen, meddela närmare föreskrifter om motorbensins egenskaper och innehåll.

Bestämmelsen motsvarar 4 & förordningen om motorbensin.

14 & T ankställen för motorfordon och andra distributionssystem för motorbensin skall vara så anordnade att motorbensin som är avsedd för fordon med särskilda utsläppsbegränsande anordningar hålls åtskild från annan bensin.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om utformningen av sådana distributionssystem.

Bestämmelsen motsvarar 5 & förordningen om motorbensin.

15 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag eller för det särskilda fallet medge dispens från föreskrifterna i 11 och 14

åå—

Bestämmelsen motsvarar 6 & första stycket förordningen om motorbensin.

16 & Har motorbensin överlåtits yrkesmässigt i strid mot denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter och kan det antas att bensinen genom att påverka utsläppsbegränsande anordningar hos motorfordon medför risk för skada på människor eller i miljön, får Naturvårdsverket informera tillverkare, den som till Sverige för in och ägare av motorfordon om förhållandet. I den utsträckning det är lämpligt kan Naturvårdsverket överlämna åt näringsidkare som tillverkat, fört in eller yrkesmässigt överlåtit bensinen att själv svara för informationen.

Naturvårdsverkets kostnader för informationsåtgärder enligt första stycket skall ersättas av näringsidkaren.

Bestämmelsen motsvarar 8 5 förordningen om motorbensin.

17 & Naturvårdsverket får, utöver vad som framgår av 14 kap. 7 5, meddela föreskrifter om vilka skyldigheter den som yrkesmässigt tillverkar, saluför eller överlåter motorbensin har ifråga om sådana utredningar och sådana uppgifter som behövs för kontroll av efterlevnaden av 11 och 14 55 och de föreskrifter som Naturvårdsverket har meddelat med stöd av denna förordning.

Bestämmelsen motsvarar 9 a 5 förordningen om motorbensin.

Några särskilda bestämmelser om överklagande föreslås inte här. Den ordning för överklagande som förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken (19 kap. l &, 20 kap. 2 å andra stycket och 23 kap. 1 ©). Den innebär att kommunala nämnders beslut överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet och att länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut överklagas hos miljödomstol om inte annat är särskilt föreskrivet. Vissa generella undantag härifrån anges i förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Någon motsvarighet till andra generella bestämmelser som rör frågor om tillsyn, avgifter ansvar och förverkande m.m. - föreslås inte heller här. Det som gäller generellt genom bestämmelser i miljöbalken eller förordningar meddelade med stöd av balken (t.ex. förordningen [l998:000] om tillsyn enligt miljöbalken och förordningen [l998:000] om kemiska produkter och biotekniska organismer) tas över huvud inte upp i denna förordning.

Ytterligare föreskrifter

18 59 Ytterligare föreskrifter för verkställighet av 14 kap. 21 å miljöbalken och denna förordning meddelas av Naturvårdsverket.

Bestämmelsen motsvarar 17 & förordningen om svavelhaltigt bränsle.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då förordningarna ( 1976:1055 ) och ( 1985:838 ) om svavelhaltigt bränsle och om motorbensin skall upphöra att gälla. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

Delar av de övergånsbestämmelser som tidigare gällt har upphävts genom förordningen (1995:113) om ändring i förordningen (1985:838) om motorbensin.

18. Förslag till Förordning (1998:000) om ändring i förordningen (1993:1268) om spillolja

Förordningen har anpassats till miljöbalken och förordningar meddelade med stöd av den. Nedan föreslås ändringar i 3-5, 6, 8, 9, 11-13 och 16 55. Vidare föreslås att 14-15 55 skall upphävas.

] 5 Föreskrifterna i denna förordning meddelas till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Bestämmelsen motsvarar 1 5 i gällande rätt. Vid de senaste ändringarna av förordningen, SFS l996z976 och SFS 1997:113, har ovanstående bestämmelse lämnats orörd.

2 5 Med spillolja avses i denna förordning begagnade mineralolje- baserade eller syntetiska produkter inklusive emulsioner, som varit avsedda att användas som smörjmedel eller för annat industriellt ändamål, men som inte längre är tillåtna eller lämpliga att användas för sitt ursprungliga ändamål.

Med spillolja avses också rester av eldningsolja och drivmedel som förvarats i cistern samt annat oljehaltigt avfall som uppkommit efter rengöring.

3 5 Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får Naturvårdsverket föreskriva att denna förordning skall tillämpas på annat kemiskt oljeavfall än som avses i 2 5.

4 5 Utöver vad som sägs i denna förordning gäller i fråga om spillolja också förordningen ( 1998:000 ) om kemiska produkter och biotekniska organismer samt förordningen (1995: 701) om gränsöverskridande transporter av avfall. Vad som sägs i 8-30 55 förordningen (I996.'971) om farligt avfall skall också tillämpas i fråga om spillolja.

5 5 Vid hantering av spillolja skall som försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 5 miljöbalken gälla att 1. oljeavfall inte får släppas ut till dräneringssystem, inre vatten, grundvatten eller territorialhavet, 2. spillolja inte får förvaras eller släppas ut på sådant sätt att marken skadas, 3. okontrollerade utsläpp av restprodukter, som uppstår vid hantering av spillolja, inte får förekomma, 4. spillolja inte får blandas med annat avfall, annat än om det i en behandlingsanläggning för farligt avfall behövs av tekniska skäl, 5. isoleroljor skall hållas åtskilda från annan spillolja till dess halten av polyklorerade bifenyler (PCB) har bestämts genom analys, 6. bränsle till anläggning för förbränning som är dimensionerad för lägre effekt än 10 MW inte får innehålla spillolja eller sådan förbehandlad avfallsolja som avses i 7 5.

Om isolerolja innehåller PCB, skall oljan anses utgöra farligt avfall enligt förordningen ( 1996:971 ) om farligt avfall.

6 5 Naturvårdsverket får föreskriva om de ytterligare försiktighets— mått som skall iakttas vid hantering av spillolja.

7 5 Vid förbränning av spillolja i en anläggning med en tillförd effekt av 10 MW eller mer får de gränsvärden som anges i bilagan till denna förordning inte överskridas.

Spillolja som avses i första stycket skall vara förbehandlad så att ]. oljan har homogeniserats och partiklar, vatten och flyktiga organiska beståndsdelar har avlägsnats, samt 2. flampunkten är lägst 600 C.

Om inte annat har bestämts i tillstånd eller program för kontrollen av verksamheten, skall utsläppsbegränsningen beräknas på grundval av halten av de ämnen i avfallsoljan, vilka anges i bilagan. Halten av respektive ämne skall beräknas i den del av rökgaserna som beror på spilloljan. Någon utspädning med renare reguljär olja får därvid inte tillgodoräknas.

8 5 Den som under en sammanhängande tid av 12 månader genererar, samlar in, återvinner eller bortskaffar sammanlagt mer

än 5 00 liter spillolja skall efter begäran till Naturvårdsverket eller den myndighet som Naturvårdsverket föreskriver lämna uppgifter om spilloljan och dess hantering.

9 5 Spillolja, som inte får förbrännas enligt denna förordning och som inte är avsedd att föras ut ur landet, skall utan onödigt dröjsmål överlämnas till en anläggning för vilken tillstånd har lämnats enligt förordningen ( 1996:971 ) om farligt avfall och 9 kap. miljöbalken för återvinning eller bortskaffande.

10 5 Konsumenterna skall genom märkning på förpackningen eller på annat lämpligt sätt få sådan information om motor- eller transmissionsolja som anges i bilagan.

11 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag eller för det särskilda fallet medge dispens från föreskrifterna i 5 och 7-

10 55.

Särskilt om tillsyn

12 5 Utöver de generella bestämmelserna om tillsyn i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken , skall 30 55 förordningen ( 1998:000 ) om kemiska produkter och biotekniska organismer tillämpas i fråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning.

En ny bestämmelse föreslås - motsvarande 12 5 i gällande rätt - som hänvisar till de generella bestämmelserna om tillsyn och till en bestämmelse i den av oss föreslagna förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer.

13 5 Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelse av denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen finns i 29 kap. miljöbalken . För åsidosättande av föreskrifterna om införsel och utförsel av spillolja

finns bestämmelser om ansvar och förverkande i lagen ( 1960:418 ) om straff för varusmuggling.

Några särskilda bestämmelser om överklagande motsvarande 14-15 55 i gällande rätt föreslås inte här. Den ordning för överklagande som förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken (19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5). Den innebär att kommunala nämnders beslut överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet och att länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut överklagas hos miljödomstol om inte annat är särskilt föreskrivet. Vissa generella undantag härifrån anges i förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

16 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter för verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

Bilagan finns inte redovisad här. Den torde inte behöva ändras.

19. Förslag till Förordning (1998:000) om ändring i förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter

Förordningen har anpassats till miljöbalken och förordningar meddelade med stöd av den. Nedan föreslås ändringar i l—6 och 8 55. Vidare föreslås att 9 och 12—13 55 skall upphävas.

Inledande bestämmelser

1 5 Med kosmetiska och hygieniska produkter avses i denna förordning ämnen eller beredningar som är avsedda att appliceras på människokroppens yttre delar eller på tänder och slemhinnor i munhålan i uteslutande eller huvudsakligt syfte att rengöra eller parjymera dem, förändra deras utseende, korrigera kroppslukt, skydda dem eller bibehålla dem i gott skick.

Termer och begrepp som används i 14 kap. miljöbalken har samma betydelse i denna förordning.

Föreskrifterna i 1 5 andra stycket, 2 5, 3 5 andra stycket, 13-19, 27, 31 och 34 55 förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer gäller i tillämpliga delar även kosmetiska och hygieniska produkter.

2 5 Läkemedelsverket får föreskriva att bestämmelserna i 14 kap. 8, 9, 12 och 24 55 miljöbalken skall tillämpas även på sådana produkter som är avsedda för kosmetiska och hygieniska ändamål och som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt och på grund av sina egenskaper kan befaras medföra skada på människor eller i miljön.

Bestämmelsen motsvarar 2 5 i gällande rätt. Det bör noteras att 2 kap. miljöbalken gäller under alla förhållanden. Motsvarigheten till

hänvisningen till 5 5 lagen om kemiska produkter har därför bortfallit. Bemyndigandena som i den lagen är placerade i respektive paragraf har i miljöbalken placerats i en särskild bestämmelse (14 kap. 24 5 ). De biotekniska organismerna behandlas inte i bestämmelsen.

Försiktighetsmått

3 5 Läkemedelsverket får i fråga om kosmetiska och hygieniska produkter meddela föreskrifter om försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 och 6 55 miljöbalken.

Ifråga om transport av kosmetiska och hygieniska produkter meddelas dock sådana föreskrifter som avses i första stycket av respektive transportmyndighet enligt förordningen (1982:923) om transport av farligt gods efter samråd med Läkemedelsverket.

Bemyndigandet vad gäller första stycket finns i 14 kap. 24 5 miljöbalken .

Utredning av hälso— och miljöfarlighet

4 5 Läkemedelsverket får i fråga om kosmetiska och hygieniska produkter meddela de ytterligare föreskrifter som behövs ifråga om utredningar enligt 14 kap. 7 5 miljöbalken .

Kunskapskrav

5 5 Läkemedelsverket får i fråga om kosmetiska och hygieniska produkter meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av 2 kap. 2 5 miljöbalken.

Produktinformation

6 5 Läkemedelsverket får i fråga om kosmetiska och hygieniska produkter meddela de föreskrifter om produktinformation som behövs för tillämpningen av 14 kap. 8 5 miljöbalken .

Produktregister

7 5 Kosmetiska och hygieniska produkter skall förtecknas i ett register enligt föreskrifter som meddelas av Läkemedelsverket.

Uppgiftsskyldighet i övrigt

8 5 Läkemedelsverket får i fråga om kosmetiska och hygieniska produkter meddela ytterligare föreskrifter för tillämpningen av 14 kap. 9 5 miljöbalken .

Bestämmelsen i 9 5 i gällande rätt föreslås bli upphävd. Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken, förordningen (1998:000) om tillsyn enligt miljöbalken och i förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

Ytterligare bemyndiganden

10 5 Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får Läkemedelsverket föreskriva att ett visst ämne inte får ingå i en kosmetisk och hygienisk produkt som saluhålls eller används yrkesmässigt.

11 5 Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Läkemedelsverket.

Även 12—13 55 om avgifter och ansvar föreslås - mot bakgrund av att generella regler finns - bli upphävda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

20. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förordningen ( 1995:555 ) om HFC

Förordningen har anpassats till miljöbalken och förordningar meddelade med stöd av den. Nedan föreslås ändringar i 2-3 55. Vidare föreslås att 4-6 55 skall upphävas.

Definition och tillämpningsområde

1 5 I denna förordning avses med HFC ofullständigt halogenerade fluorkarboner.

Bestämmelserna i denna förordning gäller också beredningar som innehåller HF C.

Bemyndiganden m. m.

2 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om försiktighetsmått och kunskapskrav samt de åtgärder i övrigt som behövs för att hindra utsläpp av HF C. Föreskrifterna skall vara avsedda för den som yrkesmässigt hanterar eller installerar kyl-, värme— och andra klimatanläggningar och fasta brand— släckningsanordningar eller utför reparations- eller under— hållsåtgärder som påverkar arbetsmediekretsen i sådana anläggningar eller anordningar.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att den som utför åtgärder som avses i första stycket skall vara ackrediterad enligt bestämmelserna i 14—1 6 55 lagen (19921 119) om teknisk kontroll.

Krav på tillstånd för utförsel

3 5 Om ett förbrukat köldmedium till kyl—, värme— och andra klimatanläggningar innehåller HFC, får det föras ut ur Sverige endast efter tillstånd från Naturvårdsverket.

Bestämmelserna i 4-6 55 om tillsyn, straff och överklagande föreslås bli upphävda. Hänvisningsbestämmelser vad gäller dessa frågor har också ansett överflödiga. Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av denna förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning finns i 29 kap. miljöbalken. Generella bestämmelserna om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen (1998:000) om tillsyn enligt miljöbalken. Vissa bestämmelser om tillsyn som skall gälla enbart 14 kap. miljöbalken finns i förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Den ordning för överklagande som förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken (19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5). Den innebär att kommunala nämnders beslut överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet och att länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut överklagas hos miljödomstol om inte annat är särskilt föreskrivet. Vissa generella undantag härifrån anges i förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

21. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förordningen ( 1995:636 ) om ämnen som bryter ner ozonskiktet

Förordningen har anpassats till miljöbalken och förordningar meddelade med stöd av den. Nedan föreslås ändringar i 9-10, 18, 20- 21, 26-27, 29-33, 35 och 36 55. Vidare föreslås att 11, 16 och 37-40 55 skall upphävas.

Tillämpningsområde

1 5 Denna förordning kompletterar rådets förordning (EG) nr 3093/94 av den 15 december 1994 om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

] denna förordning avses med ]. CFC: de ämnen som i rådets förordning betecknas klorfluorkarboner, 2. övriga CFC: de ämnen som i rådets förordning betecknas andra fullständigt halogenerade klorfluorkarboner, 3. haloner: de ämnen som i rådets förordning betecknas haloner, 4. koltetraklorid: det ämne som i rådets förordning betecknas koltetraklorid, 5. 1,1,1-trikloretan: det ämne som i rådets förordning betecknas 1,1,1—trikloretan, 6. metylbromid; det ämne som i rådets förordning betecknas metylbromid, 7. HBFC: de ämnen som i rådets förordning betecknas bromfluorkolväten, 8. HCFC: de ämnen som i rådets förordning betecknas klorfluorkolväten.

Förbud mot tillverkning, användning, överlåtelse och salu- hållning

Allmänt

2 5 Yrkesmässig tillverkning, användning, överlåtelse och saluhållning av de ämnen som omfattas av rådets förordning (EG) nr 3 093/94 är förbjuden, om inte annat sägs i denna förordning. Bestämmelserna i denna förordning gäller också beredningar som innehåller sådana ämnen som omfattas av EG—förordningen.

Särskilt om CFC och HCF C

3 5 Kemiska produkter eller varor som anges i bilagan till denna förordning får inte yrkesmässigt överlåtas eller saluhållas, om produkten ingår i eller varan innehåller skumplast som har tillverkats med CFC eller HCF C.

4 5 Varor som innehåller CFC som köld— eller värmeöverföringsmedium får inte yrkesmässigt överlåtas eller saluhållas, om varorna har tillverkats i Sverige eller importerats till landet efter den 31 december 1994.

5 5 Aerosolförpackningar som innehåller CFC eller HCF C får inte yrkesmässigt överlåtas eller saluhållas.

Särskilt om haloner

6 5 När det gäller haloner är det, utöver vad som anges i 2 5,

förbjudet att 1. återjylla handbrandsläckare med haloner, 2. yrkesmässigt tillverka, överlåta eller saluhålla handbrand— släckare som innehåller haloner, och

3. använda haloner som brandsläckningsmedel vid installation av fasta brandsläckningsanordningar.

Undantag från förbuden

Allmänt

7 5 De ämnen, kemiska produkter och varor som omfattas av förbuden i 2 6 55 får dock tillverkas, användas, överlåtas eller saluhållas i defall som anges i 8 — 21 55.

Undantag från tillverkningsförbudet

8 5 Metylbromid omfattas inte av tillverkningsförbudet.

Undantag från användningsförbudet CFC och övriga CFC 9 5 Det är tillåtet att använda CFC och övriga CFC som

arbetsmedium i befintliga kyl—, värme— och andra klimat— anläggningar t.o.m. den 31 december 1999.

HCF C

10 5 Det är tillåtet att använda HCF C enligt följande:

1. för påjyllning av befntliga kyl—, värme— och andra klimatanläggningar: t.o.m. den 31 december 2001,

2. som arbetsmedium i befintliga kyl—, värme— och andra klimatanläggningar: tills vidare.

Metylbromid

12 5 Metylbromid omfattas inte av användningsförbudet.

Undantag från överlåtelse- och saluförbuden

CFC, övriga CFC och HCF C

13 5 CFC, övriga CFC och HCF C omfattas varken av överlåtelse- eller saluförbudet.

14 5 Kemiska produkter eller varor som anges i bilagan till denna förordning och som ingår i eller innehåller skumplast som har tillverkats med CFC eller HCFC får överlåtas eller saluhållas, om produkten eller varan har tillverkats i Sverige eller importerats till

landet före den 1 juli 1995. Varor av hård skumplast (XPS) ur KN—nummer 3921 11 och 3925 90 som har tillverkats med HCF C får överlåtas eller saluhållas, om de har tillverkats i Sverige eller importerats till landet före den 1

januari 1997. Varor ur KN—nummer 8419, 8516, 8901 och 8902 som innehåller hård skumplast som har tillverkats med HCF C får överlåtas eller saluhållas, om de har tillverkats i Sverige eller importerats till landet före den 1 januari 1998.

Haloner

15 5 Haloner omfattas inte av överlåtelse- och saluförbuden utöver vad som anges i 6 5.

Metylbromid

1 7 5 Metylbromid omfattas varken av överlåtelse- eller saluförbudet.

Särskilda undantag för försvarsmakten m. m.

CFC

18 5 Försvarsmakten och Försvarets materielverk får använda CFC som arbetsmedium för påfyllning av befintliga kyl-, värme- och andra klimatanläggningar, om inte CFC kan ersättas med något annat ämne. Försvarsmakten och Försvarets materielverk får använda CFC som arbetsmedium i kyl-, värme- och andra klimatanläggningar också efter den 31 december 1999 i de fall detta är nödvändigt för att vidmakthålla ejfektiviteten hos Försvarsmaktens krigsförband.

HCFC

19 5 Försvarsmakten och Försvarets materielverk får använda HCFC för påjjzllning av befintliga kyl-, värme- och andra klimatanläggningar också efter den 31 december 2001, om inte HCF C kan ersättas med något annat ämne.

Haloner

20 5 Haloner får användas i och vid installation av brandsläckningsanordningar som finns placerade i Försvarsmaktens stridsfordon och sådana stridsledningscentraler som är belägna i fartyg eller under jord, om halonerna inte kan ersättas med något annat ämne, ny teknik eller något annat.

21 5 Haloner får användas i och vid installation av brandsläckningsanordningar som finns placerade i luftfartyg eller ubåtar, om halonerna inte kan ersättas med något annat ämne, ny teknik eller något annat.

Förbud mot import CFC och HCF C

22 5 Kemiska produkter eller varor som anges i bilagan till denna förordning får inte yrkesmässigt importeras från länder som inte är

medlemmar i Europeiska unionen, om produkten ingår i eller varan innehåller skumplast som har tillverkats med CFC eller HCF C.

23 5 Varor som innehåller CFC som köld- eller värmeöverföringsmedium får inte yrkesmässigt importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen.

24 5 Aerosolförpackningar som innehåller CFC eller HCF C får inte yrkesmässigt importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen.

Haloner

25 5 Handbrandsläckare som innehåller haloner får inte yrkesmässigt importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen.

Utsläpp från kasserade kylskåp och frysar

26 5 Avfall som utgörs av kasserade kylskåp eller frysar och som enligt 6 5 renhållningsförordningen ( 1998:000 ) skall forslas bort genom kommunens försorg, skall hanteras på sådant sätt att ämnen som bryter ner ozonskiktet inte släpps ut.

Förbrukade köldmedier m. m.

27 5 Om ett förbrukat köldmedium till kyl—, värme— och andra klimatanläggningar innehåller något ämne som bryter ned

ozonskiktet, får det föras ut ur Sverige endast efter tillstånd från Naturvårdsverket. Detsamma gäller halon för brandsläcknings— ändamål.

Haloner i brandsläckningsanordningar

28 5 Haloner i befintliga brandsläckningsanordningar får inte släppas ut vid fullskaleprov och i övrigt endast om syftet är att förebygga eller motverka skador på grund av brand.

Bemyndiganden Allmänt

29 5 Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter om försiktighetsmått och andra åtgärder som behövs för att motverka utsläpp från kyl-, värme- och andra klimatanläggningar samt brandsläckningsanordningar av sådana ämnen som bryter ned ozonskiktet.

Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter som behövs för att motverka utsläpp från anläggningar eller anordningar för destruktion eller annan bearbetning av kasserade produkter som innehåller ämnen som bryter ned ozonskiktet. Detta gäller inte om anläggningarna eller anordningarna prövas enligt förordningen ( 1998:000 ) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

30 5 Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter som behövs om kunskapskrav för att förhindra utsläpp av ämnen som bryter ned ozonskiktet. Föreskrifterna skall vara avsedda för den som yrkesmässigt hanterar eller installerar kyl-, värme- och andra klimatanläggningar och fasta brandsläckningsanordningar eller utför reparationer eller underhåll som påverkar arbetsmediekretsen i sådana anläggningar eller anordningar.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att den som utför reparationerna eller underhållet skall vara ackrediterad enligt bestämmelserna i 14—16 55 lagen (1992.'1119) om teknisk kontroll.

31 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att den som innehar en eller flera brandsläckningsanordningar som sammanlagt rymmer mer än 20 kilogram haloner skall, när en sådan anordning tas bort, överlämna halonet för bortskajfande eller återanvändning.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om att den som innehar en eller flera brandsläckningsanordningar som sammanlagt rymmer mer än 20 kilogram haloner är skyldig att anmäla innehavet till länsstyrelsen.

Behörig myndighet

32 5 Naturvårdsverket är den behöriga myndighet som avses i artiklarna 3, 4, 6, 17 och 18 i rådets förordning (EG) nr 3 093/94.

Undantag och dispens

33 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet medge dispens från bestämmelserna i denna förordning. Sådana föreskrifter och dispenser får Naturvårdsverket besluta endast om det finns synnerliga skäl när det gäller CFC, aerosolförpackningar som innehåller CFC eller HCFC och 1,1,1— trikloretan. I övrigt får Naturvårdsverket meddela föreskrifter och dispenser endast om det finns särskilda skäl. Föreskrifterna och dispenserna får gälla viss tid och får förenas med de villkor som behövs från hälso— och miljöskyddssynpunkt. Innan Naturvårdsverket fattar beslut om saluhållande och import av varor som innehåller eller har behandlats med CFC och HCFC skall verket samråda med Kommerskollegium.

34 5 Naturvårdsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Särskilt om haloner

35 5 När det gäller haloner får Statens räddningsverk eller, om det är fråga om en anordning i ett fartyg, Sjöfartsverket meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet medge dispens från bestämmelserna i 2, 6, 11 och 25 55. Sådana föreskrifter och dispenser får Räddningsverket och Sjöfartsverket besluta endast om det är nödvändigt för att förebygga att människor skadas på grund av brand. Föreskrifter och dispenser får gälla viss tid och får förenas med de villkor som behövs ur hälso- och miljöskyddssynpunkt. Innan Räddningsverket eller Sjöfartsverket fattar beslut skall myndigheten samråda med Naturvårdsverket.

Särskilt om aerosolförpackningar

36 5 När det gäller aerosolförpackningar som innehåller CFC eller HCF C och som är avsedda för medicinskt ändamål får Läkemedelsverket meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet medge dispens från förbuden mot tillverkning, saluhållande och import i 2, 15 och 24 5 5. Sådana föreskrifter och dispenser får beslutas endast om det finns synnerliga skäl. Innan Läkemedelsverket fattar beslut skall det samråda med Naturvårdsverket.

Bestämmelserna i 37—40 55 om avgifter, tillsyn, straff och överklagande föreslås bli upphävda. Hänvisningsbestämmelser vad gäller ansvar m.m., avgifter och tillsyn har vi ansett överflödiga. Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av denna förordning eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning finns i 29 kap. miljöbalken . Generella bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken . Vissa bestämmelser om tillsyn som skall gälla enbart 14 kap. miljöbalken finns i förordningen ( 1998:000 ) om kemiska produkter och

biotekniska organismer. Den ordning för överklagande som förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken(19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5). Den innebär att kommunala nämnders beslut överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet och att länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut överklagas hos miljödomstol om inte annat är särskilt föreskrivet. Vissa generella undantag härifrån anges i förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

Bilaga

Förteckning över kemiska produkter och varor som avses i 3, 14 och

22 55.

KN—nummer Varuslag

ur 3903 Polystyren och polyuretan, i obearbetad form eller

ur 3909 ur 3921

22. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förordningen ( 1997:645 ) om batterier

Förordningen har anpassats till miljöbalken och förordningar meddelade med stöd av den. Nedan föreslås ändringar i 1, 6, 14, 22 och 25 55. Vidare föreslås att 21 och 23—24 55 skall upphävas.

Allmänna bestämmelser

1 5 Syftet med denna förordning är att förhindra utsläpp i miljön av kadmium, kvicksilver och bly från batterier.

Med batterier avses även batteripaket och ackumulatorer. Med hantering avses detsamma som i 14 kap. 4 5 miljöbalken .

I tredje stycket har ett tillägg gjorts i vilket hänvisas till definitionen av begreppet hantering i miljöbalken, jfr kommentaren till 6 5.

2 5 Med miljöfarliga batterier avses i denna förordning batterier som innehåller mer än 1. 25 milligram kvicksilver per cell, utom när det gäller alkaliska brunstensbatterier, 2. 0, 025 viktprocent kadmium, eller 3. 0,4 viktprocent bly.

Med miljöfarliga batterier avses även alkaliska brunstensbatterier som innehåller mer än 0,025 viktprocent kvicksilver.

Förbud och märkning

3 5 Miljöfarliga alkaliska brunstensbatterier får inte saluföras eller överlåtas yrkesmässigt. Förbudet gäller inte sådana batterier av knappcellstyp.

4 5 Ett miljöfarligt batteri får överlåtas yrkesmässigt endast om det har märkts tydligt på ett sådant sätt som anges i bilaga 1 till denna förordning av tillverkaren eller den som har fört in det till Sverige.

I stället för skyldigheten att märka batteriet gäller i fråga om enstaka knappceller att förpackningen till ett sådant batteri skall vara tydligt märkt på ett sådant sätt som anges i bilaga 1.

5 5 Varor med inbyggda miljöfarliga batterier får saluföras och överlåtas yrkesmässigt endast om batterierna med lätthet kan avlägsnas av användaren när de är förbrukade. Detta gäller inte varor som anges i bilaga 2 till denna förordning.

En sådan vara som avses i bilaga 2 med inbyggda batterier som inte med lätthet kan avlägsnas av användaren skall åtföljas av information om att miljöfarliga batterier ingår och hur dessa kan avlägsnas på ett säkert sätt.

Försiktighetsmått

6 5 Den som yrkesmässigt till Sverige för in eller hanterar miljöfarliga batterier skall

- vidta de åtgärder som behövs för en övergång till batterier som inte är miljöfarliga enligt denna förordning, och iaktta de försiktighetsmått som är nödvändiga för att hindra eller motverka skador på människor eller miljön till följd av hanteringen av miljöfarliga batterier.

Insamling

7 5 Kasserade batterier får inte ingå i eller förvaras tillsammans med annat avfall. Detta gäller även kasserade varor med inbyggda miljöfarliga batterier.

8 5 Kommunen skall samla in kasserade batterier och för det ändamålet tillhandahålla lämpliga insamlingssystem. Kasserade batterier som tagits emot av den som yrkesmässigt överlåter eller saluför batterier skall lämnas i kommunens insamlingssystem.

Den som yrkesmässigt säljer batterier skall i samband med försäljning på lämpligt sätt informera konsumenterna om var de kan lämna kasserade batterier.

9 5 Kommunen skall sortera och transportera bort kasserade batterier. Miljöfarliga batterier skall transporteras till en anläggning för bortskaffande eller återvinning av kvicksilver, kadmium eller bly.

Överlåtare som har tagit emot kasserade batterier kan lämna batterierna till en anläggning för bortskaffande eller återvinning, om batterierna innan dess har sorterats.

10 5 Vad som sägs i 8 och 9 55 gäller inte blybatterier över tre kilogram.

11 5 Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in, överlåter eller saluför blybatterier med en vikt över tre kilogram är skyldig att ta emot kasserade sådana blybatterier och att transportera dem till en anläggning för bortskaffande eller återvinning.

Varor med inbyggda miljöfarliga batterier

12 5 Kasserade varor med inbyggda miljöfarliga batterier skall lämnas till den som yrkesmässigt överlåter varor med inbyggda miljöfarliga batterier eller på den plats som kommunen anvisar.

Överlåtaren är skyldig att ta emot sådana kasserade varor och att informera konsumenterna om var de kan lämna varorna.

Kasserade varor med inbyggda miljöfarliga batterier som har tagits emot av en överlåtare skall lämnas på den plats som kommunen anvisar. Kommunen skall transportera batterierna till en anläggning för bortskaffande eller återvinning av kvicksilver, kadmium eller bly.

Överlåtare som har tagit emot varor med miljöfarliga batterier enligt första stycket får lämna batterierna till en anläggning för bortskajfande eller återvinning, om batterierna innan dess har sorterats.

13 5 Kommunen får föreskriva att miljöfarliga batterier skall vara demonterade från varor med inbyggda batterier.

Uppgiftsskyldighet

14 5 Den som yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in miljöfarliga batterier skall till Naturvårdsverket lämna uppgifter om den mängd batterier som har överlåtits eller förts in för eget bruk i yrkesmässig verksamhet. Skyldigheten gäller även dem som yrkesmässigt tillverkar och till Sverige för in varor med inbyggda batterier.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om

uppgiftsskyldigheten.

Avgifter

15 5 Den som är uppgiftsskyldig enligt 14 5 skall betala en avgift som skall täcka kostnader för ]. bortskafande eller återvinning av miljöfarliga batterier,

2. information som behöver spridas för att uppnå det syfte som anges i denna förordning,

3. kommunernas sortering av miljöfarliga batterier,

4. i fråga om blybatterier med en vikt över tre kilogram, även insamling av batterierna,

5. Naturvårdsverkets handläggning av de uppgifter som skall lämnas och som avser miljöfarliga batterier.

16 5 För miljöfarliga batterier som överlåts på den svenska marknaden eller förs in till Sverige för eget bruk i yrkesmässig verksamhet skall avgift tas ut med - 1 5 00 kronor per kilogram kvicksilveroxidbatterier, - 1 000 kronor per kilogram miljöfarliga alkaliska brunstensbatte— rier, - 300 kronor per kilogram för slutna nickel-kadmiumbatterier, - 30 kronor per blybatteri som väger mindre än tre kilogram, - 40 kronor per blybatteri som väger minst tre och mindre än 30 kilogram, - 2 kronor per kilogram för blybatterier som väger minst 30 kilogram.

Batteriernas vikt skall inkludera elektrolyt.

17 5 Avgiften skall betalas kvartalsvis efter beslut av Naturvårdsverket som skall ta emot och redovisa betalningen.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om betalning av avgiften.

18 5 Om det finns särskilda skäl, får Naturvårdsverket besluta att avgiften skall sättas ned eller efterskänkas.

19 5 Beslut om betalning av avgift får verkställas enligt utsökningsbalken . Naturvårdsverket får förordna att ett sådant beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. och i indrivningsförordningen (1 993: 1 229).

20 5 Kommunernas ersättning för sortering av batterier skall bestämmas i förhållande till levererad mängd utsorterde

miljöfarliga batterier och kostnad för sortering enligt taxa som fastställs av Statens naturvårdsverk.

Bestämmelserna om tillsyn ansvar och överklagande i 21 och 23—24 55 föreslås upphävas. Hänvisningsbestämmelser vad gäller dessa frågor har vi ansett överflödiga. Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av denna förordning eller föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning finns i 29 kap. miljöbalken. Generella bestämmelserna om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen (1998:000) om tillsyn enligt miljöbalken. Vissa bestämmelser om tillsyn som skall gälla enbart 14 kap. miljöbalken finns i förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer. Den ordning för överklagande som förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken(19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5). Den innebär att kommunala nämnders beslut överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat är särskilt föreskrivet och att länsstyrelsens och andra statliga myndigheters beslut överklagas hos miljödomstol om inte annat är särskilt föreskrivet. Vissa generella undantag härifrån anges i förordningen (1998:000) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

Övrigt

22 5 I fråga om transport av kasserade blybatterier och nickelkadmiumbatterier gäller inte vad som föreskrivs i 12-18 55 förordningen (1996:971) om farligt avfall. I fråga om sådana batterier som avses i 11 5 gäller inte 4 5 renhållningsförordningen (1 998 : 000).

I fråga om tillstånd till bortskajfande eller återvinning av förbrukade miljöfarliga batterier gäller 20—28 55 förordningen om farligt avfall och för export och import av sådana batterier förordningen (1995: 701) om gränsöverskridande transporter av

farligt avfall.

25 5 Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning får meddelas av Naturvårdsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

Bilaga 1.

Vid märkning enligt 4 5 skall en av följande två symboler användas

Symbolen skall täcka tre procent av ytan på batteriets största sida. För cylinderformade batterier skall symbolen täcka tre procent av halva batteriets yta. Symbolen skall dock inte vara större än 5 x 5 cm. Om batteriet är så litet att tre procent av batteriets yta är mindre än 0,5 x 0,5 cm skall en symbol med storleken ] x 1 cm placeras på förpackningen till batteriet.

Den som ansvarar för märkningen enligt 4 5 första stycket skall besluta om vilken av de båda symbolerna som skall användas.

Märkningen skall också upplysa om vilken tungmetall batteriet innehåller genom en symbol som består av den kemiska beteckningen för den aktuella tungmetallen; Hg, Cd eller Pb. Symbolen skall placeras under symbol för sopkärlet och vara minst en fjärdedel så stor som den symbolen.

Märkningen skall vara väl synlig, läsbar och outplånlig.

Bilaga 2 Förbudet i 5 5 gäller inte

1. om det av tekniska skäl är nödvändigt att använda miljöfarliga batterier: apparater där batterier ärfastlödda, fastsvetsade eller på något annat sätt permanent fästa vid kontaktpunkter för att säkerställa en kontinuerlig strömförsörjning vid krävande industriell användning och för att bevara minnes- och datafunktioner i databehandlings- och kontorsutrustning,

2. om en oavbruten funktion är nödvändig och om batterierna endast kan avlägsnas av kvalificerad personal: referensceller i utrustning för vetenskapligt eller yrkesmässigt bruk samt miljöfarliga batterier i medicinska anordningar avsedda att upprättahålla vitala funktioner och i pacemaker,

3. om ett batteribyte som utförs av okvalificerad personal kan medföra säkerhetsrisker för användaren eller påverka apparatens funktion: bärbara apparater, eller

4. utrustning för yrkesmässig användning i mycket känslig omgivning, exempelvis i närvaro av flyktiga ämnen.

23. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i för- ordningen ( 1995:701 ) om gränsöverskridande transporter av avfall

Förordningen har anpassats till miljöbalken och förordningar meddelade med stöd av den. Nedan föreslås ändringar i 6-12 och 14

55-

Tillämpningsområde och definitioner

1 5 Denna förordning kompletterar rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen.

De beteckningar som används i rådets förordning har samma betydelse i denna förordning.

2 5 1 förordningen ( 1996:971 ) om farligt avfall finns ytterligare bestämmelser om tillstånd för transportverksamhet av visst avfall på väg i Sverige.

Behörig myndighet

3 5 Naturvårdsverket är den behöriga myndighet som avses i artikel 36 i rådets förordning (EEG) nr 259/93 och det kontaktorgan som avses i artikel 37.1 i den förordningen.

Naturvårdsverket är även den behöriga myndighet som avses i artikel 5 i Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall.

Övervakning av visst avfall förtecknat på grön avfallslista

4 5 Följande avfall och skrot som finns förtecknat i bilaga 2 (grön avfallslista) till rådets förordning (EEG) nr 259/93 skall kontrolleras som om avfallet är förtecknat i bilaga 3 (gul avfallslista) till rådets förordning: avfall och skrot av bly, avfall och skrot av kadmium, avfall och skrot av antimon, avfall och skrot av beryllium, avfall och skrot av tallium, avfall och skrot av selen, avfall och skrot av tellur.

Avfallstransporter från Sverige

5 5 Avfall förtecknat i bilaga 3 och 4 till rådets förordning (EEG) nr 259/93 samt sådant avfall som anges i 4 5 denna förordning får exporteras för återvinning endast till länder som är medlemmar i OECD.

6 5 När Naturvårdsverket handlägger en anmälan enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 skall verket vid export och annan utförsel ur Sverige av sådant avfall som avses i 5 5 pröva om avfallet kommer att tas om hand i destinationsstaten på ett sätt som från miljö- och hälsoskyddssynpunkt hade varit godtagbart i Sverige.

För export eller annan utförsel till en sådan godtagbar anläggning som avses i första stycket gäller att verket vid handläggningen också prövar om avfallet kan tas om hand i destinationsstaten på ett mer kostnadseffektivt sätt än i Sverige. Vid prövningen gäller principen om närhet i enlighet med rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall, ändrat senast genom rådets direktiv 91 /692/EE G.

Avfallstransporter— till Sverige

7 5 Sådant avfall som avses i 5 5 får importeras eller på annat sätt föras in i Sverige endast om det kan visas att avfallet skall tas om hand i en anläggning som omfattas av tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken och, i förekommande fall, 21 5 förordningen ( 1996:971 ) om farligt avfall.

Anmälan

8 5 Naturvårdsverket skall som behörig avsändarmyndighet i anmälarens ställe göra anmälan om avfallstransporterji'ån Sverige enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 till den behöriga destinationsmyndigheten och andra som anges i den förordningen.

Naturvårdsverket får besluta att inte göra anmälan, om verket har invändningar mot transporten. Naturvårdsverket skall genast underrätta anmälaren om beslutet.

Avgifter

9 5 Bestämmelser om avgifter finns i 27 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

En ny bestämmelse föreslås i stället för 9 5 i gällande rätt. Eftersom sambandet mellan förordningen om kemiska produkter och biotekniska organismer och denna förordning inte är så uppenbart som i andra fall kan det vara på sin plats med hänvisningsbestämmelser av detta slag.

Bemyndigande

10 5 Naturvårdsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs till följd av rådets förordning (EEG) nr 259/93. Naturvårdsverket får också meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Tillsyn och ansvar m.m.

11 5 Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning änns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

Tillsyn över efterlevnaden av rådets förordning (EEG) nr 259/93 utövas, med de inskränkningar som kan följa av 3 5, av de myndigheter som enligt förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken utövar tillsyn över denna förordning.

T illsynsmyndigheterna skall samråda med berörda tullmyndigheter.

I gällande rätt har Naturvårdsverket - efter samråd med tullmyndigheter, länsstyrelser och de kommunala nämnder som fullgör ansvaret inom miljö- och hälsoskyddsområdet - till- synsansvaret över rådets förordning (EEG) nr 259 och över denna förordning.

Naturvårdsverket har, på uppdrag av regeringen, gjort en kartläggning av bl.a. den illegala exporten och importen av farligt avfall. I rapport den 30 oktober 1996, till regeringen, har verket lämnat vissa förslag till åtgärder för att minska riskerna för illegal export och import av farligt avfall. Förslaget har remissbehandlats och därefter, i beslut den 2 december 1997 av Miljödepartementet, överlämnats till Miljöbalksutredningen i de delar den behandlar förslag om tillsyn. I rapporten föreslås bl.a. att länsstyrelserna och kommunerna skall ges tillsynsansvar vad gäller gränsöverskridande transporter av avfall. Remissutfallet är övervägande positivt till

förslaget i denna del. Vi föreslår därför att tillsynsansvaret fördelas på det sätt som föreslås i rapporten. Genom den nya förordningen om tillsyn enligt miljöbalken kommer Naturvårdsverket och länsstyrelsen att ges ansvar för tillsynsvägledning och uppsikt medan kommunen får svara för den operativa tillsynen vad gäller förordningen om gränsöverskridande transporter av avfall. Det räcker därför med en hänvisning till dessa bestämmelser. Härutöver bör samrådsskyldigheten med berörda tullmyndigheter kvarstå. Tillsynen över EG-förordningen i ämnet och denna förordning bör rimligen sammanfalla. Det kan ifrågasättas om en förändring av förevarande slag vad gäller ansvaret för tillsynen kräver notifiering. Vi har bedömt att någon sådan inte behöver göras.

12 5 Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av transporter i strid med rådets förordning (EEG) nr 259/93 finns i 29

kap. miljöbalken och i lagen ( 1960:418 ) om straff för varusmuggling.

Underrättelse och överklagande

13 5 Naturvårdsverket skall underrätta berörd länsstyrelse och berörd kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö— och hälsoskyddsområdet om avfallstransporter enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93.

14 5 Naturvårdsverkets beslut enligt denna förordning och enligt rådets förordning (EEG) nr 25 9/93 överklagas hos regeringen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

24. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förordningen ( 1996:971 ) om farligt avfall

Förordningen har anpassats till miljöbalken och förordningar meddelade med stöd av den. Nedan föreslås ändringar i l—4, 19, 26, 28—31, 35-37 och 40-41 55. Vidare föreslås att 16, 32-33 och 38-39 55 skall upphävas.

Definitioner

] 5 Termer och begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som i 15 kap. miljöbalken och renhållningsförordningen (1 998 : 000).

I denna förordning avses med farligt avfall: sådant avfall som finns upptaget i bilaga 2 till denna förordning eller annat avfall som företer någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga 3 till denna förordning, och behandling: sådana bortskaffnings- och återvinningsförfaranden som anges i bilaga 4 och 5 till denna förordning.

Bestämmelsen motsvarar 1 5 i gällande rätt. Flera av definitionerna finns numera intagna i renhållningsförordningen (1998 :000).

Tillämpningsområdet

2 5 Denna förordning skall tillämpas på hantering av farligt avfall som anges i 1 5 till denna förordning. Undantagna från detta är följande avfallsslag på vilka dock 4 5 skall tillämpas.

Avfallsslag T ypbeteckning, bilaga 2 - kasserad ammunition 16 04 01 kasserade fyrverkeripjäser 16 04 02

- andra kasserade explosiva varor 16 04 03

Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får en central tillsynsmyndighet som anges i 13 5 förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken inom sitt tillsynsområde, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, föreskriva att denna förordning skall tillämpas också på andra slag av avfall än sådana som avses i bilaga 2.

Länsstyrelsen får i ett enskilt fall besluta att ett visst avfall som omfattas av denna förordning inte skall anses som farligt. En sådan dispens får medges om det finns särskilda skäl och om innehavaren visar att avfallet inte har någon av de farliga egenskaper som anges i bilaga 3 till denna förordning. Kopia av länsstyrelsens beslut om dispens skall sändas till den ansvariga centrala tillsynsmyndigheten.

3 5 Denna förordning skall inte tillämpas ]. när farligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall enligt 15 kap. 2 5 miljöbalken , eller

2. när oljehaltigt barlast— eller tankspolvatten från fartyg tas emot och behandlas enligt lagen ( 1980:424 ) om åtgärder mot förorening från fartyg eller förordningen (1980: 789) om åtgärder mot

förorening från fartyg.

4 5 Utöver bestämmelserna i denna förordning finns det bestämmelser ifråga om hantering av avfall i - 9, 14 och 15 kap. miljöbalken, lagen (1982.'821) om transport av farligt gods, - hälso- och sjukvårdslagen (1982: 763), - smittskyddslagen(1988:14 72),

tandvårdslagen(1985:125), epizootilagen (1980:369), - lagen (1983: 738) om bekämpande av salmonella hos djur,

- lagen ( 1988:868 ) om brandfarliga och explosiva varor, samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa författningar.

Försiktighetsmått vid hantering av farligt avfall

5 5 Farligt avfall får inte blandas med annat slag av farligt avfall, med andra slag av avfall eller andra ämnen eller material.

6 5 Om farligt avfall har blandats med annat farligt avfall eller andra slag av avfall eller med andra ämnen eller material skall de olika slagen av avfall separeras från varandra och från andra ämnen och material. Detta gäller om det behövs från miljöskyddssynpunkt och om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

7 5 Farligt avfall får, trots vad som sägs i 5 och 6 55, blandas med annat farligt avfall, med andra slag av avfall eller med ämnen eller material, om det görs på ett sätt som kan godtas från miljöskyddssynpunkt och särskilt om syftet med blandningen är att förbättra säkerheten vid bortskajfande eller återvinning.

Skyldighet att föra anteckningar

8 5 Den som utövar verksamhet där farligt avfall uppkommer skall föra anteckningar om

1. den mängd avfall som uppkommer årligen,

2. de slag av avfall som uppkommer i verksamheten, och

3. de anläggningar som olika slag av avfall transporteras till.

9 5 Den som transporterar farligt avfall skall föra anteckningar om 1. varifrån de olika avfallsslagen kommer,

2. till vilken anläggning olika slag av avfall transporteras,

3. hur ofta de olika avfallsslagen samlas in, och

4. på vilket sätt avfallsslagen transporteras.

10 5 Den som utövar verksamhet där farligt avfall mellanlagras eller behandlas skall föra anteckningar om

1. den mängd och det slag av avfall som mellanlagras årligen, 2. den mängd och det slag av avfall som behandlas årligen,

3. de behandlingsmetoder som används för olika slag av avfall, 4. varifrån avfallet kommer, och

5. var mellanlagrat eller behandlat avfall har avlämnats.

Avfallslämnarens skyldighet att kontrollera tillstånd

1] 5 Den som lämnar över farligt avfall för transport är skyldig att kontrollera att transportören har tillstånd enligt 12 5 och att mottagaren av avfallet har det tillstånd som är nödvändigt för verksamheten.

Tillstånd till transportverksamhet av farligt avfall

12 5 Farligt avfall som uppkommer i yrkesmässig verksamhet får transporteras på väg endast av den som har särskilt tillstånd.

13 5 Frågan om ett tillstånd enligt 12 5 prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden har sitt säte eller utövar den huvudsakliga delen av sin verksamhet. Om sökanden har sitt säte eller den huvudsakliga delen av sin verksamhet utanför Sverige, prövas frågan om ett tillstånd enligt 12 5 av länsstyrelsen i det län där avfallet hämtas eller lämnas.

14 5 Ett tillstånd kan avse ett visst slag av farligt avfall eller sådant avfall i allmänhet och meddelas för viss tid, längst fem år.

Ett tillstånd får förenas med de villkor som behövs från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

15 5 Tillstånd som avses i 12 5 får beviljas endast sådana sökande som

1. visar att de har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att transportera det avfall som avses med ansökan på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredställande sätt, och 2. innehar de tillstånd som kan behövas för verksamheten enligt annan lagstiftning.

Bestämmelsen i 16 5 om återkallelse av tillstånd föreslås bli upphävd. Sådana frågor regleras direkt i miljöbalken . Det finns dessutom ytterligare en bestämmelse i förordningen som berör dessa frågor, nämligen motsvarigheten till 26 5 i gällande rätt. Nedan föreslås en ändring i den bestämmelsen så att den hänvisar till relevanta bestämmelser i miljöbalken .

17 5 Tillstånd som avses i 12 5 krävs inte om den som bedriver verksamhet där farligt avfall uppkommer själv transporterar farligt avfall från verksamheten och den mängd som transporteras under ett år uppgår till högst - 2 fat (400 liter) oljeavfall, - 1 fat (200 liter) lösningsmedelsavfall, - 1 fat (200 liter) färg— eller lackavfall, och - sammanlagt 100 kg övrigt farligt avfall.

Detta gäller inte farligt avfall som innehåller PCB, kvicksilver, cyanid eller kadmium.

18 5 Den som avser att transportera sitt eget avfall enligt vad som sägs i 16 5 första stycket skall anmäla detta till länsstyrelsen. En sådan anmälan skall göras vart femte år så länge transporterna utförs.

19 5 En avsändare är skyldig att upprätta ett transportdokument för varje transport. Dokumentet skall innehålla uppgift om avsändare, mottagare, transportör, avfallsslag och avfallsmängd samt undertecknas av avsändaren och vid mottagandet av mottagaren. Naturvårdsverket får efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter som anges i 13 5 förordningen ( 1998:000 ) om

tillsyn enligt miljöbalken meddela ytterligare föreskrifter om utformningen och handläggningen av transportdokument.

20 5 Bestämmelserna i 12-19 55 gäller inte för

Avfallsslag T ypbeteckning, bilaga 2 — avfall som innehåller 02 01 05 jordbrukskemikalier - flygaska från oljeförbränning 10 01 04 - smittförande avfall 18 01 03

18 02 02 - asbestinnehållande avfall 06 07 01

17 06 01

- avfall från förbränning eller pyrolys av hushållsavfall och liknande handels-, industri- och institutionsavfall 19 01 03 19 01 04 19 01 05 19 01 06 19 01 07 19 01 10

Skyldighet att anmäla icke tillståndspliktiga transporter

21 5 Transport av farligt avfall som uppkommit i yrkesmässig verksamhet och som inte kräver tillstånd enligt 12 5 skall anmälas till länsstyrelsen i län där verksamheten bedrivs.

Tillstånd till mellanlagring, återvinning och bortskaffande av farligt avfall m.m.

22 5 Farligt avfall får mellanlagras, återvinnas eller bortskaffas yrkesmässigt endast av den som har särskilt tillstånd.

23 5 Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där anläggningen är belägen.

24 5 Ett tillstånd kan avse en viss årlig mängd av farligt avfall och meddelas för viss tid. Ett tillstånd får förenas med de villkor som behövs från miljö— och hälsoskyddssynpunkt.

25 5 Tillstånd får beviljas endast om sökanden visar att de har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att behandla eller mellanlagra avfallet på ett från miljö- och hälsoskyddssynpunkt tillfredsställande sätt.

Ett tillstånd till mellanlagring får, utöver vad som sägs i första stycket, beviljas endast om sökandena ställer godtagbar ekonomisk säkerhet. Säkerheten kan tas i anspråk för att bekosta bortskajfande av det avfall som förvaras hos honom eller henne, om tillståndshavaren efter det att tillstånd har meddelats inte längre uppfyller kraven i första stycket.

26 5 Av 24 kap. 3 5 miljöbalken framgår under vilka förutsättningar en tillståndsmyndighet får återkalla bl.a. ett tillstånd.

Bestämmelsen motsvarar 26 5 i gällande rätt. Hela bestämmelsen samt 16 5 om förutsättningarna för återkallelse av tillstånd har ersatts med en upplysning om relevant bestämmelse i miljöbalken .

27 5 En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig och innehålla ]. uppgifter om art och mängd av det farliga avfall som sökanden avser att behandla eller mellanlagra,

2. uppgifter om varifrån avfallet kommer,

3. uppgifter om var och på vilket sätt avfallet skall behandlas eller mellanlagras,

4. ritningar, tekniska beskrivningar och uppgifter om de övriga förhållanden som är av betydelse för bedömningen av verksamhetens art, omfattning och miljöejfekter.

28 5 Länsstyrelsen skall inhämta kommunens yttrande över en ansökan om tillstånd. Om ansökan avser en anläggning som är av stor betydelse från nationell synpunkt, skall länsstyrelsen även inhämta yttrande från Naturvårdsverket, Socialstyrelsen eller Statens jordbruksverk, inom respektive myndighets ansvarsområde.

29 5 Om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken har meddelats för den anläggning där behandlingen eller mellanlagringen skall äga rum, skall beslutet om tillstånd fogas till ansökan.

Om en sådan verksamhet har prövats enligt 9 eller 1 7 kap. miljö- balken, skall de frågor som regleras i tillstånd enligt angivna kapitel inte prövas på nytt.

30 5 Bestämmelserna i 22-25 55 och 27-30 55 gäller inte för sådant avfall som avses i 19 5, om anläggningen där avfallet återvinns eller bortskaffas har tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken

Tillsyn

31 5 Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

En ny bestämmelse föreslås som ersätter 31-33 55 i gällande rätt. Följaktligen föreslås att 32 och 33 55 skall upphävas.

34 5 Om det vid hantering av avfall har uppkommit skador på människors hälsa eller miljön till följd av särskilda omständigheter eller finns risk för sådana skador, får den ansvariga tillsynsmyndigheten trots bestämmelserna i denna förordning meddela de beslut om tillfälliga åtgärder som är nödvändiga för att förhindra eller förebygga sådana skador.

35 5 Behöriga myndigheter enligt artikel 6 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall är de myndigheter som avses i 9-10 och 12 55 renhållningsförordningen (1998:000) .

36 5 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Naturvårdsverket, Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk inom respektive myndighets ansvarsområde.

Överklagande

37 5 Bestämmelser om överklagande av beslut enligt denna förordning och föreskrifter meddelade med stöd av förordningen finns i 19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5 miljöbalken .

Ett beslut av länsstyrelsen om tillstånd enligt 21 5 får överklagas av Naturvårdsverket, Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk inom respektive myndighets ansvarsområde.

Länsstyrelsen skall sända en kopia av beslut om tillstånd enligt 22 5 till Naturvårdsverket, Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk inom respektive myndighets ansvarsområde.

Bestämmelsen motsvarar 37—39 55 i gällande rätt. Den ordning för överklagande som normalt förutsätts gälla pekas ut i miljöbalken (19 kap. 1 5, 20 kap. 2 5 andra stycket och 23 kap. 1 5). Ändring sker således i 37 5 medan 38—39 55 upphävs.

Ansvar m.m.

40 5 Bestämmelser om ansvar och förverkande på grund av överträdelser av denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av jörordningen finns i 29 kap. miljöbalken .

Avgifter

41 5 Bestämmelser om avgifter finns i 27 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

En ny bestämmelse föreslås som ersätter 41 5 i gällande rätt. Avgiftsbestämmelserna föreslås bli inarbetade i 7 kap. förordningen

( 1998:000 ) om avgifter för myndigheters prövning och tillsyn enligt miljöbalken .

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

Bilagorna ärinte medtagna här.

Vi föreslår emellertid en ändring i bilaga 3 genom följande tillägg under rubriken ”ANMÄRKNINGAR”.

”Vad gäller frågan om egenskaper som gör att avfall klassificeras som farligt, skall beträjfande punkterna H3-H8 Rådets beslut 94/904/EG av den 22 december 1994 tillämpas

I artikel 1 punkten 4 Rådets direktiv 91/689/EEG - vilket direktiv ligger till grund för den svenska förordningen - har nämligen förutsatts en komplettering med gränsvärden. Denna komplettering har skett genom nämnda rådsbeslut men har inte implementerats i den svenska lagstiftningen. Vid anser att detta kan och bör ske på ovan angivet sätt.

Socialstyrelsen har framfört synpunkter på punkten H9 i bilaga 3. Styrelsen anser att begreppet ”smittfarligt” som används där är en felöversättning av texten i det bakomliggande direktivet (nr 91/689) och dessutom vilseledande. Ordet ”smittförande” förordas i stället.

Vi föreslår att bilagan ändras i enlighet med vad Socialstyrelsen har anfört. I övrigt behövs inga ändringar i bilagorna.

25. Förslag till Renhållningsförordning ( 1998:000 )

Renhållningsförordningen ( 1990:984 ) och dumpningskungörelsen ( 1971:1156 ) arbetas samman till en ny renhålhringsförordning vilken närmare reglerar frågor under 15 kap. miljöbalken angående avfall och producentansvar.

I enlighet med vad som uttalas i regeringens proposition om miljöbalk beträffande 15 kap. 1 5 i balken, föreslås att EG:s definition av avfallskategorier samt den s.k. Europeiska avfallskatalogen förs in i förordningen. Även ytterligare definitioner som överensstämmer med EG:s definitioner på området föreslås införda.

Med anledning av regeringens proposition Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar för alla, har riksdagen den 11 december 1997 beslutat om vissa ändringar i renhållningslagen ( 1979:596 ) vilka trädde i kraft den 1 januari 1998 (prop. 1996/97:172, bet. 1997/98:10U7, rskr. 1997/98:55). Ändringarna innebär bl.a. att regeringen får föreskriva om vissa angivna åtgärder i syfte att få en ökad resurshushållning och en mer miljöanpassad avfallshantering. Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att meddela föreskrifter i enlighet med de bemyndiganden som har givits. Ytterligare föreskrifter kommer att meddelas på sikt. Bland annat avser regeringen att införa ett förbud från år 2002 mot deponering av utsorterat brännbart avfall och från år 2005 ett generellt förbud mot deponering av organiskt avfall. Vidare anser regeringen att kommunernas möjlighet att ta ett utökat renhållningsansvar för annat avfall än hushållsavfall bör upphöra från och med år 2000 för icke farligt avfall. Vi har i vårt arbete utgått från, att de förordningar vi arbetat med skall träda i kraft från och med år 1999. De ändringar av renhållningsförordningen som på sikt

kommer att behövas för att genomföra intentionerna i prop. 1996/97:172 har därför inte behandlats nu.

Definitioner

1 5 Med avfallskategorier enligt 15 kap. 1 5 miljöbalken skall förstås de kategorier som anges i bilaga 1 till denna förordning. En förteckning över avfall som hör till kategorierna finns som bilaga 2 till denna förordning.

Bilaga 1 utgörs av bilaga 1 till rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall, som har ändrats den 18 mars 1991 (91/156/EEG). Bilaga 2 utgörs av bilaga till Kommissionens beslut 94/3/EG av den 20 december 1993 - Europeiska avfallskatalogen.

2 5 Med insamling av avfall avses uppsamling, sortering eller blandning av avfall för vidare transport.

Med återvinning av avfall avses sådana förfaranden som anges i bilaga 3 till denna förordning,

Med bortskajfande av avfall avses sådana förfaranden som anges i bilaga 4 till denna förordning.

Första stycket motsvarar definitionen i artikel 1 g) i rådets direktiv 91/156/EEG (se under 1 5). Bilaga 3 respektive 4 utgörs av bilaga 11 B respektive 11 A till kommissionens beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996 om anpassning av bilagorna 11 A och 11 B till rådets direktiv 75/442/EEG om avfall.

Den kommunala renhållningsskyldigheten

3 5 Kommunfullmäktige får meddela närmare föreskrifter om hanteringen av hushållsavfall.

Paragrafen motsvarar 4 5 renhållningsförordningen .

4 5 Om det behövs av hälso- eller miljöskäl får kommunfullmäktige i

fråga om annat avfall än hushållsavfall meddela föreskrifter om

1. att avfall skall transporteras bort genom kommunens försorg,

2. att kommunen skall se till att avfall återvinns eller bortskaffas. Första stycket gäller inte i de fall som föreskrifter om producentansvar har meddelats med stöd av 15 kap. 6 5 miljöbalken . Den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer får för särskilda fall medge undantag från vad som med stöd av första

stycket har föreskrivits ifråga om borttransportering.

Paragrafen motsvarar 5 5 renhållningsförordningen . Lydelsen har anpassats till 15 kap. 10 5 miljöbalken på så sätt kravet på hälso- eller miljöskäl har införts. Vidare har språkliga ändringar gjorts.

5 5 Föreskrifter som har meddelats med stöd av 3-4 och 14-15 55 gäller inte om de motsvaras av föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 5.

Paragrafen motsvaras av 7 5 renhållningsförordningen .

6 5 Allt avfall som utgörs av kasserade kylskåp och frysar skall transporteras bort genom kommunens försorg.

Avfall som avses i första stycket skall förvaras skilt från annat avfall, så att det kan omhändertas särskilt.

Paragrafen motsvarar 4 a 5 renhållningsförordningen .

Någon bestämmelse motsvarande 8 5 renhållningsförordningen föreslås inte. För det fall en kommun önskar ta renhållningsansvar för utgallrade arkivhandlingar m.m. från kontorsverksamhet får 4 5 i förslaget tillämpas. Hälso- eller miljöskäl måste då motivera åtgärden.

7 5 Från fartyg som ligger i hamn skall genom kommunens försorg tas emot och transporteras bort oljeavfall, toalettavfall, fast avfall och rester av andra skadliga ämnen som det är förbjudet att släppa ut enligt lagen ( 1980:424 ) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Vad som nu har sagts gäller inte oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten som avses i 3 kap. 1 5 samma lag eller barlastvatten eller tankspolvätska som avses i 2 5 samma kapitel.

I en hamn som inte är kommunägd skall hamnens innehavare för kommunen ange behovet av renhållningstjänster i den ordning som har bestämts av kommunfullmäktige eller den kommunala nämnd som fullmäktige bestämmer.

Paragrafen motsvarar 10 5 renhållningsförordningen .

Kommunal renhållningsordning

8 5 Varje kommun skall besluta om renhållningsordning enligt 15 kap. 11 5 miljöbalken .

Med stöd av bemyndigandet i 15 kap. 9 5 miljöbalken föreskrivs att kommunerna skall besluta om renhålhiingsordningar. Enligt 15 kap. 12 5 miljöbalken skall renhållningsordning antas av kommunfullmäktige.

9 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter enligt 15 kap. 11 5 andra stycket miljöbalken om innehållet i en avfallsplan.

Paragrafen motsvarar 11 5 renhållningsförordningen .

10 5 Varje kommun skall skicka en kopia av sin avfallsplan till länsstyrelsen. När avfallsplanen ändras skall kommunen genast underrätta länsstyrelsen om ändringen.

Varje länsstyrelse skall sammanställa de kommunala avfallsplanerna inom sitt område och överlämna sammanställningen till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur sammanställningen skall utformas.

Paragrafen motsvarar 13 5 renhållningsförordningen .

11 5 Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om skyldighet för kommunerna att underrätta Naturvårdsverket om den avfallshantering som bedrivs och om resultatet av verksamheten

jämförd med avfallsplanen.

Paragrafen motsvarar 14 5 renhållningsförordningen .

12 5 Kommunfullmäktige får föreskriva att den som i kommunen bedriver yrkesmässig verksamhet som ger upphov till annat avfall än hushållsavfall, skall lämna de uppgifter i fråga om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning.

Paragrafen motsvarar 12 5 renhållningsförordningen .

Hantering av avfall

13 5 Fastighetsinnehavare eller nyttjanderättshavare som avser att på fastigheten kompostera eller gräva ned eller på annat sätt återvinna eller bortskajfa avfall, skall anmäla detta till kommunen.

Kommunfullmäktige får meddela ytterligare föreskrifter om hur anmälan skall göras.

En nyhet i miljöbalken är att en fastighetsägare eller nyttj anderättshavare i vissa fall får ta hand om sitt avfall på den egna fastigheten såvida detta inte medför risk eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, se 15 kap. 18 5 miljöbalken . För att kommunerna skall kunna utöva tillsyn och bedöma frågan om sophärntningsavgift skall utgå eller ej, bör anmälan till kommunerna ske av den som avser att ta hand om sitt avfall. Kommunerna ges möjlighet att närmare utforma de krav som skall ställas på anmälan.

14 5 Kommunfullmäktige får föreskriva om hur utrymmen, behållare och andra anordningar för hantering av avfall skall vara beskaffade och skötas.

Paragrafen motsvaras av 3 5 renhållningsförordningen .

15 5 Kommunfullmäktige får föreskriva att vissa slag av avfall skall hållas skilda från annat avfall i avvaktan på borttransport. Kommunfullmäktige får därvid föreskriva de ytterligare åtgärder som behövs av återanvändnings- eller återvinningsskäl eller andra hälso- eller miljöskäl.

Paragrafen motsvarar 6 5 renhållningsförordningen.

16 5 Bestämmelserna i 14 och 15 55 gäller inte i de fall som

föreskrifter om producentansvar har meddelats med stöd av 15 kap. 6 5 miljöbalken .

Om producentansvar är föreskrivet för visst avfallsslag bör inte kommunerna kunna meddela föreskrifter enligt 14 och 15 55 avseende hanteringen av detta avfall. Undantag har därför införts om detta i denna paragraf vilken är ny i förhållande till gällande rätt.

Bemyndigande att meddela föreskrifter för försvaret

17 5 Generalläkaren får efter samråd med Naturvårdsverket meddela föreskrifter om avsteg från tillämpningen av 15 kap. miljöbalken ifråga om hantering av hushållsavfall och farligt avfall inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt.

Paragrafen motsvarar 2 5 renhållningsförordningen . Språkliga ändringar har gjorts.

Dumpning

18 5 Naturvårdsverket medger dispens enligt 15 kap. 33 5 miljöbalken efter samråd med Fiskeriverket. Sådant medgivande skall avse visst slag och viss mängd avfall samt tiden, platsen och sättet för dumpningen.

Paragrafen motsvarar 1 5 dumpningskungörelsen. Hänvisningen har ändrats.

19 5 Föreskrifter angående ansökan om dispens enligt 15 kap. 33 5 miljöbalken meddelas av Naturvårdsverket.

Paragrafen motsvarar 2 5 dumpningskungörelsen.

20 5 Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av 15 kap. 31 —33 55 miljöbalken meddelas av Naturvårdsverket efter samråd med Generaltullstyrelsen och Kustbevakningen.

Paragrafen motsvarar 4 5 dumpningskungörelsen.

Tillsyn

21 5 Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då renhållningsförordn ingen ( 1 990.984 ) och dumpningskungörelsen (1971-] 1 5 6) skall upphöra att gälla.

Bilaga 1 A VFALLSKA T E GORIER

Q 1 Produktions- eller konsumtionsrester som inte specificeras närmare nedan. Q 2 Produkter som inte uppjyller uppställda krav. Q 3 Produkter för vilka tiden för användning har löpt ut. Q 4 Material som spillts ut, förlorats eller utsatts för någon annan olyckshändelse, inklusive material, utrustning o.d. som förorenats på grund av olyckshändelsen. Q 5 Material som förorenats eller nedsmutsats isamband med planerade åtgärder (t.ex. rester från reningsförfaranden, förpackningsmaterial, behållare). Q 6 Oanvändbara delar (t.ex. kasserade batterier, utbrända katalysatorer). Q 7 Ämnen som inte längre har tillfredsställande prestanda (t.ex. förorenade syror, förorenade lösningsmedel, förbrukade härdsalter).

Q 8 Restprodukter från industriprocesser (t.ex. slagg, destillationsåterstoder). Q 9 Restprodukterfrån processer för att begränsa förorening (t.ex. skrubberslam, avskilt stoft från textil— eller glasfiberfilter, använda filter).

Q 10 Restprodukter från mekanisk bearbetning av metallytor (t.ex. svarv— och frässpån).

Q 11 Restprodukter från utvinning och bearbetning av råvaror (t.ex. gruvslagg, slopoljor). Q 12 Material som förorenats genom uppblandning (t.ex. olja förorenad av PCB). Q 13 Varje material, ämne eller produkt vars användning har förbjudits i lag eller andra föreskrifter. Q 14 Varor som innehavaren inte längre har användning för (t.ex. utgallrat material från jordbruk, hushåll, kontor, handel och affärsverksamhet). Q 15 Förorenade material, ämnen och produkter som uppkommit som resultat av marksanering. Q 16 Samtliga material, ämnen och produkter som inte omfattas av någon av ovanstående kategorier.

Bilaga 2

FÖRTECKNING ÖVER A VFALL SOM HÖR TILL A VFALLSKA TEGORIER ENLIGTBILAGA 1

INNEHÅLLSFÖR TE CKNIN G

01 00 00 Avfall från prospektering, brytning, bearbetning och vidare behandling av mineral 02 0000 Avfall från råvaruproduktion inom jordbruk, trädgårdsnäring, jakt,

03 00 00

04 00 00 05 00 00 06 00 00 07 00 00 08 00 00

0900 00 10 00 00 1100 00

12 0000

13 0000 140000

15 0000

160000 170000 18 0000

19 00 00

20 00 00

fiske och vattenbruk samt från bearbetning och beredning av livsmedel Avfall från traförädling och tillverkning av papper, papp, pappersmassa, plattor och möbler Avfall från läder- och textilindustri Avfall från oljerajjinering, naturgasrening och kolpyrolys Avfall från oorganisk-kemiska processer Avfall från organisk-kemiska processer Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av färg, lack, porslinsemalj, lim, fogmassa och tryckfärg

Avfall från fotografisk industri Oorganiskt avfall från termiska processer Oorganiskt avfall som innehåller metaller från metallbehandling och metallisering av metaller samt fån hydrometallurgiska processer, exklusive järnmetaller Avfall från formning och mekanisk ytbehandling av metaller och plaster

Oljeavfall (utom ätliga oljor, 05 00 00 och 12 00 00) Avfall bestående av organiska ämnen använda som lösningsmedel (utom 07 00 00 och 08 00 00) Förpackningar; absorbermedel, torkdukar, filtermaterial och skyddskläder o.d. Avfall som inte specificeras på annat sätt i katalogen

Bygg— och rivningsavfall (även från vägbyggen) Avfall från sjukvård och veterinärverksamhet eller därmed förknippad forskning (utom köks- och restaurangavfall utan direkt anknytning till patientbehandling) Avfall från avfallsbehandlingsanläggningar, externa avloppsreningsverk och vattenverk

Hushållsavfall och liknande handels-, industri— och institutionsavfall, även separat insamlade fraktioner

01 00 00

01 01 00 01 01 01 01 01 02

01 02 00 01 02 01 01 02 02

01 03 00

01 03 01 01 03 02 01 03 03 01 03 99

01 04 00

0] 04 01 01 04 02 01 04 03 01 04 04 01 04 05 01 04 06 01 04 99

01 05 00 01 05 01 01 05 02 01 05 03 01 05 04 01 05 99

02 00 00

02 01 00 02 01 01 02 01 02 02 01 03

A VFALL FRÅN PROSPEK TERIN G, BR Y TNIN G, BEARBEE T NIN G OCH VIDARE BEHANDLING A V MINERAL

Avfall från mineralbrytning Avfall från brytning av metallhaltiga mineral Avfall från brytning av icke—metallhaltiga mineral

Avfall från behandling av mineral Atfallp'ån anrikning av metallhaltiga mineral Avfall från anrikning av icke-metallhaltiga mineral

Avfall från annan fysikalisk och kemisk behandling av metallhaltiga mineral Fast och flytande gruvavfall Stoft- och partikelformat avfall Rödslam från aluminiumoxidproduktion Annat avfall

Avfall från annan fysikalisk och kemisk behandling av icke- metallhaltiga mineral Kasserat grus och krossat bergartsmaterial Kasserad sand och lera

Stoft— och partikelformat avfall

Avfall från tillverkning av pottaska och stensalt Avfall fån tvättning och rensning av mineral

Avfall från stenhuggning och stensågning Annat avfall

Borrslam och annat borravfall

Oljehaltigt borrslam och annat borravfall Barythaltigt borrslam och annat borravfall Kloridhaltigt borrslam och annat borravfall Avfall från borrning efter sötvatten Annat avfall

AVFALL FRÅN RÅVARUPRODUKTION INOM JORDBRUK, TRÄDGÅRDSNÄRING, JAKT, FISKE OCH VATTENBRUK SAMT FRÅN BEARBETNING OCH BEREDNING AV LIVSMEDEL

Avfall från råvaruproduktion Avfall från tvättning och rengöring Animaliska vävnadsdelar Växtdelar

02 01 04 02 01 05 02 01 06

02 01 07 02 01 99

02 02 00

02 02 01 02 02 02 02 02 03 02 02 04 02 02 99

02 03 00

02 03 01 02 03 02 02 03 03 02 03 04 02 03 05 02 03 99

02 04 00 02 04 01 02 04 02 02 04 03 02 04 99

02 05 00 02 05 01 02 05 02 02 05 99

02 06 00 02 06 01 02 06 02 02 06 03 02 06 99

02 07 00

02 07 0]

Plastavfall (utom förpackningar) Atfall som innehåller jordbrukskemikalier Animaliska faeces, animalisk urin och gödsel (även använd halm) samt

flytande avfall som uppsamlats separat och behandlats utanför produktionsstället

Skogsbruksavfall Annat avfall

Avfall från bearbetning och beredning av kött, fisk och andra livsmedel av animaliskt ursprung Slam från tvättning och rengöring Animaliska vävnadsdelar Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning Slam från avloppsbehandling vid produktionsstället Annat avfall

Avfall från bearbetning och beredning av frukt, grönsaker, spannmål, ätliga oljor, kakao, kaffe, tobak och konserver Slam från tvättning, rengöring, skalning, centrifugering och separering Konserveringsmedelsarfall Avfall från vätskeextraktion Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning Slam från avloppsbehandling vid produktionsstället Annat avfall

Avfall från sockertillverkning

Jordff'ån rengöring och tvättning av betor Kalciumkarbonat som inte uppfyller uppställda krav Slam från avloppsbehandling vid produktionsstället Annat avfall

Avfall från tillverkning av mejeriprodukter Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning Slam från avloppsbehandling vid produktionsstället Annat avfall

Avfall från bagerier och konfektyrfabriker Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning Konserveringsmedelsatfall Slam från avloppsbehandling vid produktionsstället Annat avfall

Avfall från produktion av alkoholdrycker och alkoholfria drycker (utom kaffe, te och kakao) Avfall från tvättning, rengöring och mekanisk sönderdelning av råvaror

02 07 02 02 07 03 02 07 04 02 07 05 02 07 99

03 00 00

03 01 00 03 01 01 03 01 02 03 01 03 03 01 99

03 02 00 03 02 01 03 02 02 03 02 03 03 02 04

03 03 00

03 03 01 03 03 02 03 03 03 03 03 04 03 03 05 03 03 06 03 03 07 03 03 99

04 00 00

04 01 00 04 01 01 04 01 02 04 01 03 04 01 04 04 01 05 04 01 06 04 01 07 04 01 08

Avfall från spritdestillation

Avfall från kemisk behandling Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning Slam från avloppsbehandling vid produktionsstället Annat avfall

AVFALL FRÅN TRÄFÖRA'DLING OCH TILLVERKNING AV PAPPER, PAPP, PAPPERSMASSA, PLA TTOR OCH MÖBLER

Avfall från tråförädling och tillverkning av plattor och möbler Bark— och korkavfall

Sågspån

Spån, spill, timmer, spånskivor eller fanér som förstörts Annat avfall

Avfall från träskyddsbehandling Icke-halogenerade organiska träskyddsmedel Träskyddsmedel som innehåller organiska klorföreningar

T räskyddsmedel som innehåller organiska metallföreningar Oorganiska träskyddsmedel

Avfall från tillverkning och förädling av pappersmassa, papper och papp Bark Sodaslam och grönlutslam (från behandling med svartlut) Slam från blekning med hypoklorit och klorgas Slam får: andra blekningsprocesser Slam från avsvärtning av returpapper F iber— och pappersslam Kasserat material från pappers- och pappåtervinning Annat avfall

A VFALL FRÅN LÄDER- OCH TEXT ILINDUSTRI

Avfall från Iäderindustri Avfall från skrapning och spaltning med kalk Avfall från kalkbehandling Avfettningsaifall som innehåller lösningsmedel utan flytande fas Kromhaltiga garvmedel Kromfria garvmedel

Slam som innehåller krom Slam som inte innehåller krom

Garvat läderaifall (avskrap, avskuret material, putspulver) som

04 01 09 04 01 99

04 02 00 04 02 01

04 02 02 04 02 03

04 02 04 04 02 05 04 02 06 04 02 07

04 02 08 04 02 09 04 02 10 04 02 11 040212 04 0213 04 0299

05 00 00

05 01 00 05 01 01 05 01 02 05 01 03 05 01 04 05 01 05 05 01 06 05 01 07 05 01 08 05 01 99

05 02 00 05 02 01 05 02 02 05 02 99

05 03 00 05 03 01

innehåller krom Avfall från beredning och efterbehandling Annat avfall

Avfall från textilindustri Oförädlade textilfibrer och andra naturfibrer, huvudsakligen från växtriket Oförädlade textilfibrer, huvudsakligen från djurriket Oförädlade textilfibrer, huvudsakligen baserade på konstmaterial eller syntetiska material Oförädlade blandade textilfibrer som inte spunnits eller vävts Förädlade textilfibrer, huvudsakligen från växtriket Förädlade textilfibrer, huvudsakligen från djurriket Förädlade textilfibrer, huvudsakligen baserade på konstmaterial eller syntetiska material Förädlade blandade textilfibrer Sammansatt material (impregnerade textilier, elastomer, plastomer) Organiskt naturmaterial (t.ex. fett, vax) Halogenerat avfall från appretering och efterbehandling Icke-halogenerat avfall från appretering och efterbehandling Färgämnen och pigment Annat avfall

AVFALL FRÅN OLJERAFFINERING, NATURGASRENING OCH KOLPYROL YS

Oljeslam och fast oljeavfall Slam från avloppsbehandling på produktionsstället Slam Fån avsaltning Bottenslam från tankar Surt alkylslam Oljespill Slam från underhåll av anläggning och utrustning Sur tjära Andra former av tjära Annat avfall

Icke-oljehaltigt slam och fast avfall Slam från matarvatten Avfall från kyltorn Annat avfall

F örbrukade katalysatorer Förbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller

05 03 02

05 04 00 05 04 01

05 05 00 05 05 01 05 05 99

05 06 00 05 06 01 05 06 02 05 06 03 05 06 04 05 06 99

05 07 00 05 07 01 05 07 02 05 07 99

05 08 00 05 08 01 05 08 02 05 08 03 05 08 04 05 08 99

06 00 00

06 01 00 06 01 01 06 01 02 06 01 03 06 01 04 06 01 05 06 01 99

06 02 00 06 02 01 06 02 02 06 02 03 06 02 99

Andra förbrukade katalysatorer

Förbrukadfilterlera F örbrukad filterlera

Avfall från oljeavsvavling Svavelhaltigt avfall Annat avfall

Avfall från kolpyrolys Sur tjära Asfalt

Andra former av tjära Avfall från kyltorn Annat avfall

Avfall från naturgasrening Kvicksilverhaltigt slam Svavelhaltigt avfall Annat avfall

Avfall från oljeregenerering Använd filterlera

Sur tjära Andra former av tjära Vattenfasen hån oljeregenerering Annat avfall

A VFALL FRÅN OORGANISK-KEMISKA PROCESSER

Avfall som utgörs av sura lösningar

Svavelsyra och svavelsyrlighet Saltsyra

Fluorvätesyra

Fosforsyra och fosforsyrlighet Salpetersyra och salpetersyrlighet Annat avfall

Avfall som utgörs av alkaliska lösningar

Kalciumhydroxid Natriumkarbonat Ammoniak Annat avfall

06 03 00 Avfall som utgörs av salter och lösningar av salter 06 03 01 Karbonater (utom 02 04 02 och 19 10 03) 06 03 02 Saltlösningar som innehåller sulfater, sulfiter och sulfider 06 03 03 Salter i fast form som innehåller sulfater, sulfiter och sulfider 06 03 04 Saltlösningar som innehåller klorider, fluorider och halogenider 06 03 05 Salter i fast form som innehåller klorider, fluorider och andra halogenhaltiga salter :" fast form 06 03 06 Saltlösningar som innehåller fosfater och besläktade salter i fast form 06 03 07 Fosfater och besläktade salter i fast form 06 03 08 Saltlösningar som innehåller nitrater och besläktade föreningar 06 03 09 Salter i fast form som innehåller nitriter (nitrometallföreningar) 06 03 10 Salter i fast form som innehåller ammonium 06 03 11 Salter och saltlösningar som innehåller cyanider 06 03 12 Salter och saltlösningar som innehåller organiska föreningar 06 03 99 Annat avfall

06 04 00 Metallhaltigt avfall 06 04 01 Metalloxider 06 04 02 Metallsalter (utom 06 03 00) 06 04 03 Arsenikhaltigt avfall 06 04 04 Kvicksilverhaltigt avfall 06 04 05 Avfall som innehåller andra tungmetaller 06 04 99 Annat avfall

06 05 00 Avfall från avloppsbehandling vid produktionsstället 06 05 01 Slam från avloppsbehandling

06 06 00 Avfall från kemiska processer där svavelföreningar ingår (produktion och omvandling) samt från avsvavlingsprocesser 06 06 01 Svavelhaltigt avfall 06 06 99 Annat avfall

06 07 00 Avfall från kemiska processer där halogenföreningar ingår 06 07 01 Asbesthaltigt aafalljrån elektrolys 06 07 02 Aktivt kol från klorproduktion 06 07 99 Annat avfall

06 08 00 Avfall från produktion av kisel och kiselderivat 06 08 0] Avfall från produktion av kisel och kiselderivat

06 09 00 Avfall från kemiska processer där fosfor ingår 06 09 01 Fosfatgips 06 09 02 Fosforslagg 06 09 99 Annat avfall

061000

061001

061100 0611 01 0611 99

06 12 00

0612 01 0612 02

0613 00 061301 061302 06 13 03 06 13 99

07 00 00 07 01 00

07 01 01 07 01 02 07 01 03 07 01 04 07 01 05 07 01 06 07 01 07 07 01 08 07 01 09 07 01 10 07 01 99

07 02 00

07 02 01 07 02 02 07 02 03 07 02 04 07 02 05 07 02 06

Avfall från kemiska processer där kväve ingår samt avfall från tillverkning av gödningsmedel Avfall från kemiska processer där kväve ingår samt atfall från tillverkning avgödningsmedel

Avfall från tillverkning av oorganiska pigment och täckmedel Gips från tillverkning av titanoxid Annat avfall

Avfall från tillverkning, användning och regenerering av katalysatorer Förbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller Andra förbrukade katalysatorer

Avfall från andra oorganiska kemiska processer Oorganiska bekämpningsmedel och träskyddsmedel Förbrukat aktivt kol (utom 06 07 02) Kimrök Annat avfall

A VFALL FRÅN ORGANISK-KEMISKA PROCESSER

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska baskemikalier Tvättvatten och vattenbaserad moderlut Slam från avloppsrening vid produktionsstället Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar F örbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller Andra förbrukade katalysatorer Halogenerade destillations— och reaktionsrester

Andra destillations- och reaktionsrester , Halogeneradefilterkakor, förbrukade absorbermedel

Andra filterkakor, förbrukade absorbermedel Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av plast, syntetgummi och konstfibrer

T vättvatten och vattenbaserad moderlut

Slam från avloppsrening på produktionsstället Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar F örbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller Andra förbrukade katalysatorer

07 02 07 07 02 08 07 02 09 07 02 10 07 02 99

07 03 00

07 03 01 07 03 02 07 03 03 07 03 04 07 03 05 07 03 06 07 03 07 07 03 08 07 03 09 07 03 10 07 03 99

07 04 00

07 04 01 07 04 02 07 04 03 07 04 04 07 04 05 07 04 06 07 04 07 07 04 08 07 04 09 07 04 10 07 04 99

07 05 00

07 05 01 07 05 02 07 05 03 07 05 04 07 05 05 07 05 06 07 05 07 07 05 08 07 05 09

Halogenerade destillations- och reaktionsrester Andra destillations- och reaktionsrester Halogeneradefilterkakor, förbrukade absorbermedel A ndra filterkakor, förbrukade absorbermedel Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska färgämnen och pigment (utom 06 11 00) Tvättvatten och vattenbaserad moderlut

Slam från avloppsrening på produktionsstället Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar

F örbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller Andra förbrukade katalysatorer Halogenerade destillations— och reaktionsrester Andra destillations- och reaktionsrester

Halogeneradefilterkakor, förbrukade absorbermedel Andra filterkakor, förbrukade absorbermedel Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska bekämpningsmedel (utom 02 01 05)

T vättvatten och vattenbaserad moderlut

Slam från avloppsrening på produktionsstället Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar

F örbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller

Andra förbrukade katalysatorer Halogenerade destillations- och reaktionsrester Andra destillations- och reaktionsrester Halogeneradefilterkakor, förbrukade absorbermedel Andra filterkakor, förbrukade absorbermedel Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av farmaceutiska produkter

Tvättvatten och vattenbaserad moderlut Slam från avloppsrening vid produktionsstället Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar F örbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller

Andra förbrukade katalysatorer

Halogenerade destillations— och reaktionsrester Andra destillations- och reaktionsrester Halogeneradefilterkakor, förbrukade absorbermedel

070510 07 05 99

07 06 00

07 06 01 07 06 02 07 06 03 07 06 04 07 06 05 07 06 06 07 06 07 07 06 08 07 06 09 07 06 10 07 06 99

07 07 00

070701 070702 070703 070704 070705 070706 070707 070708 070709 070710 070799

08 00 00

08 01 00

08 01 01 08 01 02 08 01 03 08 01 04 08 01 05 08 01 06

Andra filterkakor, förbrukade absorbermedel Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av fetter, smörjmedel, såpa, rengöringsmedel, desinfektionsmedel och kosmetika Tvättvatten och vattenbaserad moderlut Slam från avloppsrening på produktionsstället Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar F örbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller Andra förbrukade katalysatorer Halogenerade destillations- och reaktionsrester Andra destillations- och reaktionsrester

Halogeneradefilterkakor, förbrukade absorbermedel Andra filterkakor, förbrukade absorbermedel

Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av finkemikalier och kemiska produkter

Tvättvatten och vattenbaserad moderlut

Slam från avloppsrening på produktionsstället Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar Förbrukade katalysatorer som innehåller ädelmetaller Andra förbrukade katalysatorer

Halogenerade destillations- och reaktionsrester Andra destillations- och reaktionsrester

Halogeneradefilterkakor, förbrukade absorbermedel Andra filterkakor, förbrukade absorbermedel Annat avfall

AVFALL FRÅN TILLVERKNING, FORMULERING, DISTRIBUTION OCH ANVÄNDNING AV FÄRG, LACK, PORSLINSEMALJ, LIM, FOGMASSA OCH TR YCKFÄRG

Avfall från tillverkning, formulering distribution och användning av färg och lack Färg— och lackavfall som innehåller halogenerade lösningsmedel Färg- och lackavfall som inte innehåller halogenerade lösningsmedel Avfall från vattenbaserade färger och lacker

Pulverförg

Torkad färg och torkat lack Slam som innehåller halogenerade lösningsmedel från färg- och

08 01 07

08 01 08 08 01 09 08 01 10 08 01 99

08 02 00

08 02 01 08 02 02 08 02 03 08 02 99

08 03 00

08 03 01 08 03 02 08 03 03 08 03 04 08 03 05 08 03 06 08 03 07 08 03 08 08 03 09 08 03 99

08 04 00

08 04 01 08 04 02 08 04 03 08 04 04 08 04 05 08 04 06

08 04 07 08 04 08 08 04 99

lackborttagning

Slam som inte innehåller halogenerade lösningsmedel från färg— och lackborttagning Vattenhaltigt slam som innehåller färg eller lack Avfall från förg- och lackborttagning (utom 08 01 05 och 08 01 06) Vattenlösningar som innehåller färg eller lack Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av andra ytbeläggningsmedel (även keramiska material) Pulverbeläggningsmaterial

Vattenhaltigt slam som innehåller keramiska material Vattensuspensioner som innehåller keramiska material

Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av tryckfärg Tryckfärgsavfall som innehåller halogenerade lösningsmedel T ryckförgsatfall som inte innehåller halogenerade lösningsmedel Avfall från vattenbaserad tryckfärg Torkad tryckfärg T ryckfärgsslam som innehåller halogenerade lösningsmedel Tryckfärgsslam som inte innehåller halogenerade lösningsmedel Vattenhaltigt slam som innehåller tryclg'ärg Vattenhaltigt flytande avfall som innehåller tryckfärg Kasserad toner (även kassetter) Annat avfall

Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av lim och fogmassa (även impregneringsmedel) Lim och fogmassa som innehåller halogenerade lösningsmedel Lim och fogmassa som inte innehåller halogenerade lösningsmedel Vattenbaserat lim eller vattenbaseradfogmassa Torkat lim och torkad fogmassa Lim- och fogmasseslam som innehåller halogenerade lösningsmedel Lim- och fogmasseslam som inte innehåller halogenerade lösningsmedel Vattenhaltigt slam som innehåller lim och fogmassa Vattenhaltigt flytande avfall som innehåller lim och fogmassa Annat avfall

09 00 00

09 01 00 09 01 01 09 01 02 09 01 03 09 01 04 09 01 05 09 01 06

09 01 07

09 01 08

09 01 09 09 01 10 09 01 99

10 00 00

10 01 00

100101 100102 100103 100104 100105 100106 100107 100108 100109 1001 10 100111 100112 100199

100200 10 02 01 100202 100203 100204 100205 10 02 06 10 02 99

A VFALL FRÅN F OT OGRAFISK INDUSTRI

Avfall från fotografisk industri

Vattenbaseradframkallare och aktivator Vattenbaserad framkallare för offsetplåtar Lösningsmedelsbaseradframkallare F ixerbad Blekbad och blek-fixerbad Silverhaltigt avfall från behandling av fotografiskt avfall vid produktionsstället Fotografisk film och fotopapper som innehåller silver eller silverföreningar Fotografisk film och fotopapper som inte innehåller silver eller silverföreningar Engångskameror med batterier Engångskameror utan batterier Annat avfall

OORGANISKT A VFALL FRÅN T ERMISKA PROCESSER

Avfall från kraftverk och andra förbränningsanläggningar (utom 19 00 00) Bottenaska Flygaska från kolförbränning F lygaska från torvförbränning Flygaska från oljeförbränning Kalciumbaserat reaktionsavfall i fast form från rökgasavsvavling Annat fast avfall från rökgasrening Kalciumbaserat reaktionsavfall i slamform från rökgasavsvavling Annat slam från rökgasrening

Svavelsyra

Förbrukade katalysatorer, t.ex. från NOx—rening Vattenhaltigt slam från rengöring av pannor F örbrukad infodring och förbrukade eldfasta material Annat avfall

Avfall från järn- och stålindustri

Avfall från slaggbehandling

Obehandlat slagg Fast avfall från rökgasrening Slam från rökgasrening Annat slam Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material Annat avfall

10 03 00 Avfall från aluminiumsmältverk 10 03 01 Tjära och annat kolhaltigt avfall från anodtillverkning 10 03 02 Anodrester 10 03 03 Avskummat material 10 03 04 Slagg från primär smältning/vitt slagg 10 03 05 Aluminiumstoft 10 03 06 Använda kolstavar och eldfasta material från elektrolys 10 03 07 Förbrukad behållarinfodring 10 03 08 Saltslagg från sekundär smältning 10 03 09 Svart slagg från sekundär smältning 10 03 10 Avfall från behandling av saltslagg och svart slagg 10 03 11 Stoft från rökgasrening 10 03 12 Annat partikelformat material och stoft (även stoft från kulkvarnar) 10 03 ]3 Fast atfalljrån rökgasrening 10 03 14 Slam från rökgasrening 10 03 99 Annat avfall

10 04 00 Avfall från blysmältverk 10 04 01 Slagg (från första och andra smältningen) 10 04 02 Slagg och avskummat material (första och andra smältningen) 10 04 03 Kalciumarsenat 10 04 04 Stoft från rökgasrening 10 04 05 Annat partikelformat material och stoft 10 04 06 Fast avfall från rökgasrening 10 04 07 Slam från rökgasrening 10 04 08 Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material [0 04 99 Annat avfall

10 05 00 Avfall från zinksmältverk 10 05 01 Slagg (första och andra smältningen) 10 05 02 Slagg och avskummat material (första och andra smältningen) 10 05 03 Stoftfrån rökgasrening 10 05 04 Annat partikelformat material och stoft 10 05 05 Fast avfall från rökgasrening 10 05 06 Slam från rökgasrening 10 05 07 Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material 10 05 99 Annat avfall

10 06 00 Avfall från kopparsmältverk 10 06 01 Slagg (första och andra smältningen) 10 06 02 Slagg och avskummat material (första och andra smältningen) 10 06 03 Stoft från rökgasrening 10 06 04 Annat partikelformat material och stoft 10 06 05 Avfall fån elektrolytisk raffinering

100606 100607 10 06 08 10 0699

100700 100701 100702 100703 10 07 04 10 07 05 100706 100799

100800 100801 1008 02 10 08 03 100804 10 08 05 100806 10 08 07 10 08 99

100900 10 09 01

100902

100903 10 09 04 100999

101000 101001

10 10 02

10 1003 10 1004 101099

101100 101101 101102

Fast avfall från rökgasrening Slam hån rökgasrening Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material Annat avfall

Avfall från silver-, guld— och platinasmältverk Slagg (första och andra smältningen)

Slagg och avskummat material (första och andra smältningen) Fast avfall från rökgasrening Annat partikelformat material och stoft Slam från rökgasrening F örbrukad infodring och förbrukade eldfasta material Annat axfall

Avfall från andra metallsmältverk än järnverk Slagg (första och andra smältningen) Slagg och avskummat material (första och andra smältningen) StOft från rökgasrening Annat partikelformat material och stoft Fast asfall från rökgasrening Slam från rökgasrening F örbrukad infodring och förbrukade eldfasta material Annat avfall

Avfall från järngjuterier

Oanvända giutkämor och gjugbrmar som innehåller organiska bindemedel Använda gjutkärnor och gjutformar som innehåller organiska bindemedel

Ugnsslagg Ugnsstoft

Annat avfall

Avfall från metallgiuterier

Oanvända gjutkärnor och gjutformar som innehåller organiska bindemedel Använda gjutkärnor och gjutformar som innehåller organiska bindemedel

Ugnsslagg Ugnsstoft Annat avfall

Avfall från tillverkning av glas och glasprodukter Avfall från råvarublandningar som inte behandlats termiskt Avfallsglas

101103 101104 101105 101106 1011 07 1011 08 101199

1012 00

1012 01 10 12 02 10 12 03 10 12 04 1012 05 1012 06 1012 07 10 12 99

1013 00

1013 01 10 13 02 1013 03 1013 04 10 13 05 10 13 06 10 13 07 101308 10 13 99

11 00 00

11 01 00

11 01 01

11 01 02 11 01 03 110104

Glasfiberavfall Stoft från rökgasrening

Annat partikelformat material och stoft Fast avfall från rökgasrening Slam från rökgasrening Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material Annat avfall

Avfall från tillverkning av keramikvaror, tegel, klinker och byggmaterial Avfall från råvarublandningar som inte behandlats termiskt

Stoft från rökgasrening Annat partikelformat material och stoft Fast avfall från rökgasrening Slam från rökgasrening Kasserade formar Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material Annat avfall

Avfall från tillverkning av cement, kalk och puts samt produkter baserade på dessa Avfall från råvarublandningar som inte behandlats termiskt Avfall från tillverkning av asbestcement Andra cementbaserade kompositrnaterial Avfall från bränning och släckning av kalk Fast avfall från rökgasrening Annat partikelformat material och stoft Slam från rökgasrening Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material Annat avfall

OORGANISKTA VFALL SOM INNEHÅLLER METALLER FRÅN METALLBEHANDLING OCH METALLISERING AV METALLER SAMT FRÅN HYDROMETALLURGISKA PROCESSER, EXKL USIVE JÄRNMETALLER

Flytande avfall och slam från metallbehandling och metallisering av metaller (t.ex. galvanisering, förzinkning, betning, etsning, fosfatering och alkalisk avfettning)

Cyanidhaltigt (alkaliskt) avfall som innehåller andra tungmetaller än krom Cyanidhaltigt (alkaliskt) avfall som inte innehåller andra tungmetaller Cyanidjritt avfall som innehåller krom Cyanidfritt avfall som inte innehåller krom

1101 05 110106 110107 110108

110200 11 0201 110202

110203 110299

110300 11 03 01 110399

11 04 00 11 04 01

12 00 00

12 01 00

12 01 01 12 01 02 120103 120104 12 01 05 120106 120107 120108 120109 1201 10 12 01 11 120112 120113 120199

12 02 00 12 02 01 120202 12 02 03

Sura betbad Syror Alkalier Fosfateringsbad

Avfall och slam från hydrometallurgiska processer där järn inte ingår Slam jrån kopparbaserade hydrometallurgiska processer Slam från zinkbaserade hydrometallurgiska processer (även jarosit, göthrit) Avfall Fån tillverkning av anoder för hydroelektrolytiska processer Annat slam

Slam och fast avfall från härdning Cyanidhaltigt avfall Annat avfall

Annat oorganiskt avfall som innehåller metaller Annat oorganiskt avfall som innehåller metaller

A VFALL FRÅN F ORMNIN G OCH MEKANISK Y TBEHANDLIN G A V ME T ALLER OCH PLAS TER

Avfall från formning (smidning, svetsning, pressning, dragning, svarvning, skärning, filning)

Fil— och svarvspån av jämmetall Andra jämpartiklar F il— och svarvspån av andra metaller än järn Partiklar av andra metaller än järn

Plastpartiklar Använda halogenhaltiga bearbetningsoljor (inte emulsioner) Använda halogenfria bearbetningsoljor (inte emulsioner) Använda halogenhaltiga bearbetningsoljeemulsioner Använda halogenfria bearbetningsoljeemulsioner Syntetiska bearbetningsoljor Slam från bearbetningsprocesser

Använda vaxer och fetter

Svetsavfall Annat avfall

Avfall från mekanisk ytbehandling (blästring, slipning, polering, putsning) Använd blästringssand Slam från slipning och polering

Putsslam

12 02 99 Annat avfall

12 03 00 Avfall från vatten— och ångavfettning (utom ]] 00 00) 12 03 01 Vattenbaserad tvättvätska 12 03 02 Avfall från ångavfettning

13 00 00 OLJEA VFALL (utom ätliga oljor, 05 00 00 och 12 00 00)

13 01 00 Hydraulolje- och bromsvätskeavfall 13 01 01 Hydrauloljor som innehåller PCB eller PCT 13 01 02 Andra klorerade hydrauloljor (inte emulsioner) 13 01 03 Icke—klorerade hydrauloljor (inte emulsioner) 13 01 04 Klorerade emulsioner 13 01 05 Icke-klorerade emulsioner 13 01 06 Hydrauloljor som innehåller mineralolja 13 01 07 Andra hydrauloljor 13 01 08 Bromsvätskor

13 02 00 Motorolje—, transmissionsolje- och smörjoljeavfall 13 02 01 Klorerade motor-, transmissions— och smörjoljor 13 02 02 Icke-klorerade motor-, transmissions- och smörjoljor 13 02 03 Andra motor-, transmissions- och smörjoljor

13 03 00 Isolerolje- och värmeöverföringsoljeavfall och andra vätskor 13 03 01 Isoler- eller värmeöverföringssoljor och andra vätskor som innehåller PCB eller PCT 13 03 02 Andra klorerade isoler— och vårmeöverföringsoljor och andra vätskor 13 03 03 Icke-klorerade isoler- och värmeöverföringsoljor och andra vätskor 13 03 04 Syntetiska isoler- och värmeöverf'o'ringsoljor och andra vätskor 13 03 05 Mineraloljebaserade isoler- och värmeöverföringsoljor

13 04 00 Maskinrumsolja 13 04 01 Maskinrumsolja från sjöfart på inre vattenvägar 13 04 02 Maskinrumsolja från mottagningsanläggningar för maskinrumsolja 13 04 03 Maskinrumsolja från annan sjöfart

13 05 00 Material från Oljeavskiljare 13 05 01 Fast avfall från Oljeavskiljare 13 05 02 Slam från Oljeavskiljare 13 05 03 Slam jrån slamavskiljare 13 05 04 Avsaltningsslam eller avsaltningsemulsioner 13 05 05 Andra emulsioner

13 06 00 13 0601

14 00 00

14 01 00 140101 140102 140103 14 01 04 140105 140106 140107

14 02 00

14 0201 140202

1402 03 14 0204

14 03 00 14 03 01 14 03 02 14 03 03 14 03 04 14 03 05

140400 14 0401 1404 02 14 04 03 14 04 04 14 04 05

14 05 00

14 05 01 140502 14 05 03 14 05 04 14 05 05

Annat oljeavfall Annat Oljeavfall

A VFALL BESTÅENDE A V ORGANISKA ÄMNEN ANVÄNDA SOM LOSNINGSMEDEL (utom 07 00 00 och 08 00 00)

Avfall från avfettning av metaller och från maskinunderhåll Klorfluorkarboner Andra halogenerade lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar Andra lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar

Vattenhaltiga halogenerade lösningsmedelsblandningar Vattenhaltiga icke-halogenerade lösningsmedelsblandningar

Slam och fast avfall som innehåller halogenerade lösningsmedel Slam och fast avfall som inte innehåller halogenerade lösningsmedel

Avfall från rengöring av textilier och från avfettning av naturprodukter

Halogenerade lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar Icke-halogenerade lösningsmedel och organiska vätskor som inte innehåller halogenerade lösningsmedel

Slam och fast avfall som innehåller halogenerade lösningsmedel Slam och fast avfall som innehåller andra lösningsmedel

Avfall från elektronikindustri Klorfluorkarboner Andra halogenerade lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar Icke-halogenerade lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar Slam och fast avfall som innehåller halogenerade lösningsmedel Slam och fast avfall som innehåller andra lösningsmedel

Avfall bestående av kylmedel, skum- eller aerosoldrivmedel Klorfluorkarboner Andra halogenerade lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar Andra lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar Slam och fast avfall som innehåller halogenerade lösningsmedel Slam och fast avfall som innehåller andra lösningsmedel

Avfall från återanvändning av lösningsmedel och kylmedel (destillationsrester) Klorfluorkarboner Halogenerade lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar Andra lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar Slam som innehåller halogenerade lösningsmedel Slam som innehåller andra lösningsmedel

15 00 00 F ÖRPACKNINGAR; ABSORBERMEDEL, TORKDUKAR, FILTERMA TERML OCH SK YDDS KLÄDER o.d.

15 01 00 Förpackningar 15 01 01 Papper och papp 15 01 02 Plast 15 01 03 Trä 15 01 04 Metall 15 01 05 Sammansatta förpackningar 15 01 06 Blandat

15 02 00 Absorbermedel, filtermaterial, torkdukar och skyddskläder 15 02 01 Absorbermedel, filtermaterial, torkdukar och skyddskläder

16 00 00 A VFALL SOM INTE SPECIFICERA TS PÅ ANNA T SA'TTI KATALOGEN

16 01 00 Uttjänade fordon 16 01 01 Avmonteradefordonskatalysatorer som innehåller ädelmetaller 16 01 02 Andra avmonteradefordonskatalysatorer 16 01 03 Kaserade däck 16 01 04 Kasserade fordon 16 01 05 Lättfraktioner från bilfragmentering

16 01 99 Annat avfall

16 02 00 Kasserad utrustning och fragmenteringsrester ] 6 02 01 Transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB eller PCT 16 02 02 Annan kasserad elektronisk utrustning (t.ex. tryckta kretskort) ] 6 02 03 Utrustning som innehåller klorfluorkarboner 16 02 04 Kasserad utrustning som innehåller fri asbest 16 02 05 Annan kasserad utrustning 16 02 06 Avfall från asbestbearbetningsindustri 16 02 07 Avfall från plastförädlingsindustri 16 02 07 Avfall från fragmentering

16 03 00 Produktionsserier som inte uppfyller uppställda krav 16 03 01 Oorganiska produktionsserier som inte uppjyller uppställda krav 16 03 02 Organiska produktionsserier som inte uppjyller uppställda krav

16 04 00 Kasserade sprängämnen 16 04 01 Kasserad ammunition 16 04 02 Kasserade fyrverkeripjäser 16 04 03 Andra kasserade sprängämnen

160500 160501

160502

160503

16 06 00 1606 01 16 06 02 16 06 03 16 06 04 16 06 05 16 06 06

16 0700

1607 01 160702 160703 160704

16 07 05 16 07 06 160707 160799

170000

170100 170101 170102 170103 170104 170105

170200 170201 170202 170203

Kemikalier och gaser i behållare

lndustrigaser (även flytande) i tryckbehållare, gasolflaskor och industriella aerosolbehållare (även haloner) Annat utfall som innehåller oorganiska kemikalier, t.ex. ospecificerade laboratoriekemikalier, brandsläckningspulver Annat avfall som innehåller organiska kemikalier, t.ex. ospecificerade laboratoriekemikalier

Batterier och ackumulatorer

Blybatterier

Nickel-kadmiumbatterier Kvicksilverhaltiga torrbatterier Alkaliska batterier Andra batterier och ackumulatorer Elektrolyt från batterier och ackumulatorer

Avfall från rengöring av transport- och lagertankar (utom 05 00 00 och 12 00 00) Kemikalieavfall från rengöring av transporttankar för sjötransport Oljeavfall från rengöring av transporttankar för sjötransport Oljeavfall från rengöring av tankar för järnvägs— och vägtransport Kemikalieavfallfrån rengöring av tankar för jämvägs— och vägtransport Kemikalieavfall från rengöring av lagertankar Oljeavfallf'ån rengöring av lagertankar Fast avfall från fartygslaster Annat avfall

BYGG- OCH RIVNINGSA VFALL (ÄVEN FRÅN VÄGB YGGEN)

Betong, tegel, klinker, keramik samt gipsbaserade material Betong

Tegel

Klinker och keramik

Gipsbaserade byggmaterial Asbestbaserade byggmaterial

Trä, glas och plast Trä Glas Plast

1 7 03 00 Asfalt, tjära och tjärprodukter 1 7 03 01 Asfalt som innehåller tjära 17 03 02 Asfalt som inte innehåller tjära 17 03 03 Tjära och tjärprodukter

1 7 04 00 Metaller (även legeringar av dessa) 17 04 01 Koppar, brons, mässing 1 7 04 02 Aluminium 17 04 03 Bly 17 04 04 Zink 17 04 05 Järn och stål 1 7 04 06 Tenn 17 04 07 Blandade metaller 1 7 04 08 Kablar

] 7 05 00 Jord- och muddermassor 17 05 01 Jord och sten ] 7 05 02 Muddermassor

1 7 06 00 Isolermaterial 1 7 06 01 Isolermaterial som innehåller asbest 17 06 02 Annat isolermaterial

1 7 07 00 Blandat bygg- och rivningsavfall ] 7 07 01 Blandat bygg- och rivningsavfall

18 00 00 A VFALL FRÅN SJUKVÅRD, VE T ERINÄRVERKSAMHE T ELLER DÄRMED FÖRKNIPPAD FORSKNING (utom köks- och restaurangavfall utan direkt anknytning till patientbehandling)

18 01 00 Avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor 18 01 01 Skärande och stickande avfall 18 01 02 Kroppsdelar och organ (även blodpreparat) 18 01 03 Annat avfall där det ställs särskilda krav på insamling och bortskafande på grund av smittofara 18 01 04 Annat avfall där det inte ställs särskilda krav på insamling och bortskafande på grund av smittofara (t.ex. förband, gipsbandage, linne, engångskläder, blöjor) 18 01 05 Kasserade kemikalier och medicin

18 02 00 Avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av

djursjukdomar 18 02 01 Skärande och stickande avfall

18 02 02 1802 03

18 02 04

19 00 00

19 01 00

190101 190102 19 01 03 190104 190105 19 01 06

190107 190108 190109 1901 10 190199

19 02 00

19 02 01 190202

19 03 00 19 03 01 19 03 02 19 03 03

19 04 00 19 04 01 19 04 02 19 04 03 19 04 04

19 05 00 19 05 01 190502

Annat avfall där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara Annat avfall där det inte ställs särskilda krav på insamling och bortskanande på grund av smittofara Kasserade kemikalier

A VFALL FRÅN A VFALLSBEHANDLINGSANLÄGGNINGAR, EXTERNA A VLOPPSRENIN GS VERK OCH VA T TENVERK

Avfall från förbränning eller pyrolys av hushållsavfall och liknande handels—, industri- och institutionsavfall Bottenaska och slagg Järnhaltigt material som avlägsnats från bottenaskan Flygaska Pannaska F ilterkaka från rökgasrening Vattenhaltigt flytande avfall från rökgasrening och annat vattenhaltigt flytande avfall Fast mfallfrån rökgasrening Avfall från pyrolys Förbrukade katalysatorer, t.ex. från NOx-rening F örbrukat aktivt kol från rökgasrening Annat avfall

Avfall från specifik fysikalisk eller kemisk behandling av industriavfall (t.ex. avlägsnande av krom eller cyanid samt neutralisering) Metallhydroxidslam och annat slam från metallfällning Avfall som blandats för slutdeponering

Stabiliserat eller stelnat avfall Avfall som stabiliserats eller solidifierats med hydrauliska bindemedel Avfall som stabiliserats eller solidifierats med organiska bindemedel Avfall som stabiliserats genom biologisk behandling

F örglasat avfall och avfall från förglasning Förglasat avfall F lygaska och annat avfall från rökgasrening Icke—förglasad fast fas Vattenhaltigt flytande avfall från härdning av förglasat avfall

Avfall från aerob behandling av fast avfall Icke-komposterad fraktion av hushållsavfall och liknande avfall Icke-komposterad fraktion av animaliskt och vegetabiliskt avfall

19 05 03 190599

19 06 00 190601 19 0602 190699

190700 19 07 01

190800 190801 19 08 02 19 08 03 19 08 04 19 08 05 19 08 06 19 08 07 19 08 99

19 09 00

190901 190902 190903 19 09 04 19 09 05 19 09 06 190999

20 00 00

20 01 00 20 01 01 20 01 02 20 01 03 20 01 04 20 01 05 20 01 06 20 01 07

Kompost som inte uppfyller uppställda krav Annat axfall

Avfall från anaerob behandling av avfall Slam från anaerob behandling av hushållsavfall och liknande avfall Slam från anaerob behandling av animaliskt och vegetabiliskt avfall Annat avfall

Lakvatten från avfallsupplag Lakvatten från avfallsupplag

Avfall från vattenreningsverk

Rens

Avfall från sandfång Fett och oljeblandning från Oljeavskiljare

Slam från behandling av industriavloppsvatten Slam från behandling av hushållsavloppsvatten Mättade eller förbrukade jonbyteshartser Lösningsmedel och slam från regenerering av jonbytare Annat avfall

Avfall från framställning av dricksvatten eller vatten för industriändamål Fast avfall från primär filtrering eller rensning Slam från klarning av dricksvatten Slam Fån avkalkning F örbrukat aktivt kol Mättade eller förbrukade jonbyteshartser Lösningsmedel och slam från regenerering av jonbytare Annat avfall

HUSHÅLLSA VFALL OCH LIKNANDE HANDELS-, INDUSTRI- OCH INSTITUTIONSA VFALL, ÄVEN SEPARAT INSAMLADE FRAKTIONER

Separat insamlade fraktioner Papper och papp Glas

Småplast

Annan plast Småmetall (konservburkar m.m.) Annan metall Trä

20 01 08 Organiskt, komposterbart köksatfall (även stekolja och köksatfall från

storkök och restauranger) 20 01 09 Olja och fett 20 01 10 Kläder 20 01 11 Textilier 20 01 12 Färg, tryckfärg, lim och hartser 20 01 13 Lösningsmedel 20 01 14 Syror 20 01 15 Basiskt avfall 20 01 16 Rengöringsmedel 20 01 1 7 Fotokemikalier 20 01 18 Medicinrester 20 01 19 Bekämpningsmedel 20 01 20 Batterier 20 01 21 Lysrör och annat kvicksilverhaltigt atfall 20 01 22 Aerosoler 20 01 23 Utrustning som innehåller klorfluorkarboner 20 01 24 Elektronisk utrustning (t.ex. tryckta kretskort)

20 02 00 Trädgårds— och parkavfall (även avfall från begravningsplatser) 20 02 01 Komposterbart utfall

20 02 02 Jord och sten

20 02 03 Annat icke-komposterbart avfall

20 03 00 Annat hushållsavfall 20 03 01 Blandat hushållsavfall 20 03 02 Atfall från torghandel 20 03 03 Avfall från gaturenhållning 20 03 04 Slam från septiska tankar 20 03 05 Uttjänade fordon

Bilaga 3 ÅTER VINNINGSÅ TGÅRDER

R 1 Huvudanvändning som bränsle eller andra metoder att generera energi R 2 Återvinning/vidareutnyttjande av lösningsmedel R 3 Återvinning/vidareutnyttjande av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel (inklusive kompostering och andra former av biologisk omvandling) R 4 Återvinning/vidareutnyttjande av metaller och metallföreningar R 5 Återvinning/vidareutnyttjande av andra organiska material R 6 Regenerering av syror eller baser

R 7 Återvinning av de komponenter som används till att minska föroreningar R 8 Återvinning av katalysatorkomponenter R 9 Omrajfinering eller andra sätt att återanvända olja R 10 Jordbehandling som är fördelaktig för jordbruket eller ekologisk förbättring R 11 Användning av avfall från något av de förfaranden som är numrerade R 1—R 10 R 12 Utbyte av avfall som skall underkastas något av de förfaranden som är numrerade R 1-R 11 R 13 Lagring av avfall som skall underkastas något av de förfaranden som är numrerade R 1- R 12 (utom tillfällig lagring, före insamling, på den plats där det produceras)

Bilaga 4 BORT SKAFFNINGSF ÖRFARANDEN

D 1 Deponering i eller på marken (t.ex. avfallsupplag) D 2 Jordförbättring (t.ex. biologisk nedbrytning av flytande avfall eller slam i jord) D 3 Djupinjektering (t.ex. injektering av pumpbart avfall i brunnar, saltgrottor eller naturligt förekommande magasin) D 4 Fyllnadsmassor (t.ex. användningar av flytande avfall eller slam som fyllnadsmassor i gropar, dammar och bassänger)

D 5 Särskilt anlagda upplag (t.ex. placering i avskärmade separata celler som kapslas och isoleras från varandra och från den omgivande miljön) D 6 Utsläpp till andra vatten än hav/oceaner D 7 Utsläpp till hav/oceanen inklusive deponering under havsbotten D 8 Biologisk behandling som inte anges på annat ställe i denna bilaga och som resulterar i slutliga föreningar eller blandningar som tas om hand med användning av något av deförfaranden som numrerade D 1-7 och D 9-12 D 9 Fysikalisk—kemisk behandling som inte anges på annat ställe i denna bilaga som resulterar i slutliga föreningar eller blandningar som omhändertas med användning av något av de förfaranden som är numrerade D 1—8 och D 10—12 (t.ex. avdunstning, torkning eller kalcinering) D 10 Förbränning på mark D 11 Förbränning till havs D 12 Slutförvaring (t.ex. placering i behållare i en gruva) D 13 Sammansmältning eller blandningföre omhändertagandet med användning av något av de förfaranden som är numrerade D 1—D 12 D 14 Omförpackning före omhändertagande med användning av något av de förfaranden som är numrerade D 1-D 13

D 15 Lagring före omhändertagande med användning av något av de förfaranden som är numrerade D l—D 14 (utom tillfällig lagring, före insamling, på den plats där det produceras).

Förordningar om producentansvar

Utredningen har övervägt frågan om de befintliga förordningarna om producentansvar - förordningen (1994:1205) om producentansvar för returpapper, förordningen (1994: 1236) om producentansvar för däck, förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar samt förordningen (1997:778) om producentansvar för bilar - bör arbetas samman till en förordning. Förordningarna är i dag uppbyggda efter respektive sakområde och det är få bestämmelser som är gemen- samma för förordningarna. Detta talar emot en sammanslagning av förordningarna om det inte är så att förordningarna innehållsmässigt bör arbetas om. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med frågan om ett generellt producentansvar. Den av regeringen den 31 augusti 1993 tillkallade Kretsloppsdelegationen har den 16 januari 1998 till regeringen överlämnat rapporten ”Producentansvar för varor”. I rapporten presenteras idéer till generella regler om producentansvar som skall gälla alla varor och därmed alla producenter. Delegationen föreslår också vissa, för genomförandet av sitt förslag, förutsatta ändringar av miljöbalkens bestämmelser om producentansvar.

Mot bakgrund av att det pågår ett arbetet med att se över frågan om ett generellt producentansvar och då det inte är ändamålsenligt att arbeta samman de gällande förordningarna utan ändring i sak, har vi stannat för att nu endast anpassa förordningarna till miljöbalken . Förslagen som lämnas är därför rubricerade som ändringar i gällande förordningar.

26. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förordningen ( 1994:1205 ) om producentansvar för returpapper

Nedan föreslås dels ändringar i 1, 4 och 6 55, dels att en ny 6 a & skall införas. Vidare föreslås att 9 & skall upphävas.

] $? I denna förordning regleras producenters Skyldighet att samla in och ta hand om returpapper.

Syftet med förordningen är att producenterna skall se till att 75 viktprocent av de tidningar som konsumeras i Sverige senast år 2000 samlas in som returpapper för att materialåtervinnas eller tas om hand på ett annat hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.

Paragrafens andra stycke har ändrats på så sätt att hälsoskäl har införts.

2 5 Med returpapper avses i denna förordning avfall av tidningar.

Med tidningar jämställs tidskrifter, direktreklam, telefon- kataloger, kataloger för postorderförsäljning och liknande produkter av papper.

3 5 Med en producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt för distribution inom Sverige 1 . tillverkar eller importerar Sådant papper som tidningar trycks på, 2. trycker eller låter trycka tidningar,

3. importerar tidningar.

4 39 En producent Skall se till att lämpliga insamlingssystem tillhandahålls för att underlätta för hushåll och andra att från hushållsavfall och annat avfall sortera ut returpapper. Producenten skall samråda med kommunen i frågor som rör insamlingssystem för borttransport av returpapper.

Producenten skall också informera hushåll och andra om sortering, insamling och borttransport av returpapper.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om de Skyldigheter som aVSes i första och andra stycket.

I paragrafens andra stycke har bortforsling ändrats till borttransport.

5 5 Hushåll och andra konsumenter av tidningar Skall sortera ut returpapper från hushållsavfall och annat avfall och lämna det för insamling i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller.

6 5 En producent Skall se till att returpapper som lämnats i enlighet med 4 och 5 (Så, transporteras bort samt materialåtervinns eller tas om hand på ett annat hälso— och miljömässigt godtagbart Sätt.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om de skyldigheter som avses i första stycket.

Paragrafens första stycke har ändrats på så sätt att bortforsling har ändrats till borttransport och att hälsoskäl har införts.

6 a _? När returpapper enligt 6 5 skall transporteras genom en producents försorg, får inte någon annan än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet ta befattning med transporten.

Paragrafen är ny. - Enligt 7 & andra stycket renhållningslagen ( 1979:596 ) får inte någon annan än den som kommunen eller producenten anlitat ta befattning med avfallstransporten när det gäller avfall som skall transporteras genom kommunens eller producentens försorg. l miljöbalken tas denna generella regel bort och regeringen ges bemyndigande att föreskriva om kontrollen över transport av avfall för vilket producentansvar är föreskrivet (15 kap.

21 å andra stycket miljöbalken ). Någon ändring av de faktiska förhållandena som råder i dag beträffande returpapper är inte avsedd. Föreskrifter om kontrollen över transporten av returpapper tas därför ini förordningen.

Som en ytterligare följd av utformningen av 15 kap. 21 å miljöbalken kan 9 5 i gällande förordning tas bort.

7 _8 En producent skall till Naturvårdsverket lämna 1. uppgift om resultatet av insamlingsverksamheten och material— återvinningen, 2. de uppgifter om tillverkning, tryckning och import som Naturvårdsverket behöver för att kontrollera att insamlingsnivån uppnås.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheterna som avses i första Stycket.

8 _? Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

10 59 Naturvårdsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

27. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förordningen ( 1994:1236 ) om producentansvar för däck

Nedan föreslås ändringar i 1 och 4 åå.

1 59 I denna förordning regleras producenters Skyldighet att på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt ta hand om däck som har tjänat ut.

Syftet är att minst 80 procent av alla däck som årligen återlämnas Skall omhändertas på annat sätt än genom deponering.

Hälsoskäl har införts i paragrafens första stycke. Andra stycket har ändrats språkligt och tidsangivelsema har tagits bort då de avser förfluten tid. Innebörden av andra stycket är densamma som tidigare.

2 5 Med däck avses i denna förordning däck för personbilar, lastbilar, bussar, motorcyklar, traktorer, terrängfordon, motorredskap, släpfordon och efterfordon.

3 5 Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer däck.

Med producent avses även den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer sådana fordon och redskap som avses i 2 5 och som är försedda med nyproducerade däck.

Den som är producent enligt förordningen (1997: 788) om producentansvar för bilar eller den som regummerar ett däck utan att sälja det vidare anses inte som producent enligt denna förordning.

4 5 En producent Skall ta emot däck som tjänat ut och se till att däcken återanvänds, materialåtervinns, energiutvinns eller tas om hand på något annat hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.

En producent skall informera om återlämning av däck som tjänat ut samt underlätta för dem som har sådana däck att återlämna däcken.

Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om de Skyldigheter som avses i första och andra stycket.

Hälsoskäl har införts i paragrafens första stycke.

5 59 En producent skall till Naturvårdsverket lämna 1. uppgifter om resultatet av återanvändningen, materialåter— vinningen samt andra förhållanden som rör det slutliga omhänder- tagandet av däck, 2. de uppgifter om mängden mottagna däck och andra förhållanden som behövs för att kontrollera att de i 1 5 andra stycket angivna nivåerna uppnås.

Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om uppgiftsskyldigheter som avses i första stycket.

6 & Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

7 35 Naturvårdsverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

28. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förordningen ( 1997:185 ) om producentansvar för förpackningar

Nedan föreslås dels ändringar i 2-6 och 8 55, dels att en ny 6 a & skall införas. Vidare föreslås att 12 & skall upphävas.

] å Syftet med denna förordning är att förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att upprätthålla en god säkerhets— och hygiennivå.

Förpackningar skall därför utformas, framställas och saluföras på ett sådant sätt att de kan återanvändas, återvinnas eller materialutnyttjas, så att inverkan på miljön begränsas när förpackningsavfallet eller restprodukterna från hanteringen av förpackningsavfallet bortskaffas.

Förpackningar Skall vidare framställas på ett sådant sätt att utsläppen av Skadliga ämnen minimeras när förpackningarna, förpackningsavfallet eller restprodukterna från hanteringen deponeras eller förbränns.

2 5 Denna förordning skall med undantag för 9-11 få inte tillämpas på dryckesförpackningar av aluminium eller flaskor för konsumtionsfärdig dryck av polyetylentereftalat (PET). För dessa förpackningsslag gäller i övrigt lagen ( 1982:349 ) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium och lagen (1991:336 om vissa dryckesförpackningar.

Vad som sägs i 4-7 55 om insamling, sortering och borttransport skall inte tillämpas på förpackningar som på grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt avfall enligt förordningen ( 1999:000 ) om farligt avfall. Om Sådant avfall änns bestämmelser i den förordningen.

I paragrafens andra stycke har bortforsling ändrats till borttransport.

Definitioner

3 55” I denna förordning används följande begrepp med de betydelser som här anges: 1. Förpackningar: Alla produkter, oavsett material, som framställs för att innehålla, Skydda, hantera, leverera och presentera varor, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare och konsument. Även engångsartiklar som används i detta syfte skall betraktas som förpackningar.

Med förpackningar avses dock endast förpackningar som är utformade på ett sådant sätt att de a) på försäljningsstället utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller konsumenten (konsumentförpackningar eller primära förpackningar), b) på försäljningsstället omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren eller konsumenten eller om de endast används som komplement till hyllorna på försäljningsstället, och de kan tas bort utan att det påverkar produktens egenskaper (gruppförpackningar eller sekundära förpackningar), c) underlättar hantering och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar för att förhindra skador vid fysisk hantering eller transportskador (transportförpackningar eller tertiära förpackningar).

Transportförpackningar omfattar inte väg-, järnvägs-, fartygs- och flygraktcontainrar. 2. Förpackningsavfall: Förpackningar och förpackningsmaterial som omfattas av definitionen i bilaga 1 till denna förordning. Som sådant avfall skall dock inte anses restprodukter från produktionen. 3. Producent: Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller Säljer en förpackning eller en vara som är innesluten i en sådan förpackning. 4. Återanvändning: Varje förfarande varigenom förpackningar som är utformade för att användas på nytt minst ett visst antal gånger,

återfylls eller återanvänds i samma syfte som de är utformade för. Återanvändningen skall ske med eller utan stöd av de hjälpprodukter som finns på marknaden och som möjliggör återfyllning av förpackningen. Återanvända förpackningar blir förpackningsavfall när de inte längre kan återanvändas.

5. Återvinning: Varje tillämpligt förfarande som avses i bilaga 3 till 2 &” renhållningsförordningen ( 1999:000 ).

6. Materialutnyttjande: En upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterialet till det ursprungliga ändamålet eller till andra ändamål. I begreppet ingår biologisk behandling. Energiutvinning ingår inte i begreppet.

7. Energiutvinning: Användning av brännbart förpackningsavfall för att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall men med utnyttjande av värmen.

8. Biologisk behandling: Aerob (syrekrävande) eller anaerob (icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara delarna av förpackningsavfallet. Behandlingen Skall ske under kontrollerade förhållanden och med användning av mikroorganismer, varvid stabiliserade organiska restprodukter eller metan produceras. Deponering av avfallet skall inte betraktas som en biologisk behandling.

9. Hantering av förpackningsavfall: Insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av Sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag. 10. Bortskajfande: De förfaranden som anges i bilaga 4 till 2 5 renhållningsförordningen ( ] 999.000).

I paragrafens tredje stycke har följande ändringar gjorts. Punkt 5; bilagan till denna förordning har utgått och hänvisning sker till motsvarande bilaga i renhållningsförordningen. Punkt 7; andra ledet av meningen har anpassats till Europaparlamentets och rådets

direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall. Punkt 10; bilagan till denna förordning har utgått och hänvisning sker till motsvarande bilaga i renhållnings— förordningen.

Insamling

4 5 En producent Skall se till att lämpliga insamlingssystem tillhandahålls för att underlätta för hushåll och andra att från hushållsavfall och annat avfall sortera ut förpackningar. Producenten skall samråda med kommunen i frågor som rör insamlingssystem för borttransportering av förpackningsavfall.

Producenten skall också informera hushåll och andra om sortering, insamling och borttransportering av använda förpackningar. Producenten Skall vidare informera hushåll och andra om innebörden av de förpackningsmärkningar som har beslutats med stöd av artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall och som finns på marknaden.

Bortforsling har ändrats till borttransportering.

5 5 Hushåll och andra förbrukare skall sortera ut förpackningar från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller.

Bortforsling har ändrats till borttransport.

Hanteringen av utsorterade förpackningar

6 5 Producenterna Skall se till att utsorterade förpackningar som hushållen och andra förbrukare har lämnat i producenternas insamlingssystem transporteras bort samt återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett annat hälso— och miljömässigt godtagbart Sätt.

Producenterna skall se till att förpackningar som används i Sverige i första hand återanvänds om detta är hälso- och miljömässigt motiverat.

För att förpackningar skall anses vara återanvändningsbara skall följande gälla: 1. Förpackningarnas jysiska egenskaper och utformning skall vara av sådan art att de kan återanvändas ett antal gånger under normalt förutsebara användningsförhållanden. 2. Det skall vara möjligt att behandla de använda förpackningarna i enlighet med hygien— och säkerhetskrav för arbetstagare. 3. Förpackningarna skall vara återvinningsbara, när de inte längre återanvänds och därmed blir avfall.

l paragrafens första stycke har forslas ersatts med transporteras och hälsoskäl införts.

6 a 5 När utsorterade förpackningar enligt 6 5 Skall transporteras genom en producents försorg, får inte någon annan än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet ta befattning med transporten.

Paragrafen är ny. - Enligt 7 5 andra stycket renhållningslagen(1979:596) får inte någon annan än den som kommunen eller producenten anlitat ta befattning med avfallstransporten när det gäller avfall som skall transporteras genom kommunens eller producentens försorg. I miljöbalken tas denna generella regel bort och regeringen ges bemyndigande att föreskriva om kontrollen över transport av avfall för vilket producentansvar är föreskrivet (15 kap. 21 5 andra stycket miljöbalken). Någon ändring av de faktiska förhållandena som råder i dag beträffande förpackningar är inte avsedd. Föreskrifter om kontrollen över transporten av förpack— ningar tas därför in i förordningen.

Som en ytterligare följd av utformningen av 15 kap. 21 5 miljöbalken kan 12 5 i gällande förordning tas bort.

7 5 För att förpackningar skall anses vara återvinningsbara Skall följande gälla:

]. Förpackningar som kan återvinnas genom materialutnyttjande Skall vara framställda på ett sådant sätt att det är möjligt att utnyttja en viss viktprocent av de material som används vid framställningen av Säljbara produkter i enlighet med gällande standarder inom gemenskapen. Denna procentsats kan variera beroende på vilken typ av material förpackningen består av.

2. 1 de fall förpackningar kan återvinnas genom energiutvinning skall förpackningsavfallet som bearbetas för energiutvinning ha ett lägsta värmevärde för att ge optimal energiutvinning.

3. I de fall förpackningar kan återvinnas genom kompostering skall förpackningsavfallet vara biologiskt nedbrytbart i sådan grad att det inte hindrar separat insamling och den komposteringsprocess eller komposteringsaktivitet som avfallet underkastas.

4. Biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall Skall vara av sådan art att det kan underkastas jysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbrytning på ett Sådant sätt att det mesta av den färdiga komposten Slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten.

8 5 Producenterna skall se till att förpackningar tas om hand på det sätt och i den omfattning som anges i det följande fram till och med den 29 juni 2001 . För tid därefter gäller 10 5.

Förpackningsslag Återanvändning eller materialutnyttjande, exklusive biologisk behandling, i viktprocent

Förpackningar av aluminium, 50 % dock inte dryckesförpackningar

Förpackningar av papp, papper och 30 %

kartong

Förpackningar av wellpapp 65 %

Förpackningar av plast, dock inte 30 %

flaskor för konsumtionsfärdig dryck av PET

Förpackningar av stålplåt 50 % Returförpackningar av glas för öl och 95 % återanvändning läsk jyllda i Svergie

Returförpackningar av glas för vin och 90 % återanvändning sprit fyllda i Sverige

Övriga förpackningar av glas 70 % Dryckesförpackningar av aluminium 90 %

Dryckesflaskor av PET 90 %

Tidsangivelsen i första stycket har ändrats språkligt på så sätt att förfluten tid har utgått.

9 5 Producenterna skall se till att förpackningsavfall senast den 30 juni 2001 tas om hand enligt följande:

Slag av förpackningsavfall Återvinning i viktprocent

Förpackningar av aluminium, 70% material- dock inte dryckes— utnyttjande

förpackningar

Förpackningar av papp, papper och kartong

Förpackningar av wellpapp materialutnyttjande

Förpackningar av plast, dock inte flaskor för konsumtionsfärdig dryck av PET

Förpackningar av stålplåt materialutnyttjande

Förpackningar av glas materialutnyttjande

Dryckesförpackningar av aluminium materialutnyttjande

Dryckesflaskor av PET materialutnyttjande

Förpackningar av trä

Förpackningar av övriga material

70 %, dock minst 40 % materialutnyttjande

65%

70 %, dock minst 30 % materialutnyttjande

70%

70%

90%

90%

70 % återvinning, dock minst 15 % material- utnyttjande

30 % återvinning per material, dock minst 15 % material— utnyttjande per material

Producentens uppgiftsskyldighet

10 5 En producent skall till Naturvårdsverket i den utsträckning som verket föreskriver lämna 1 . uppgift om resultatet av insamlingsverksamheten, återanvändningen, återvinningen och materialutnyttjandet samt andra förhållanden som rör bortskaffandet av utsorterade förpackningar,

2. de uppgifter om tillverkning, införsel till Sverige, försäljning och andra förhållanden som Naturvårdsverket behöver för att

a) kontrollera att nivån för återanvändning, återvinning eller materialutnyttjande uppnås,

b) rapportera till Europeiska gemenskapernas kommission i enlighet med artikel 12 och bilaga 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall.

Ifråga om dryckesflaskor av PET och dryckesförpackningar av aluminium gäller uppgiftsskyldigheten den som har ett hanteringstillstånd eller tillstånd att driva verksamhet som avser att främja återvinning.

Tillsyn m.m.

]] 5 Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning finns i 26 kap. miljöbalken och i förordningen ( 1998:000 ) om tillsyn enligt miljöbalken .

Bemyndiganden

13 5 Naturvårdsverk får meddela närmare föreskrifter om de skyldigheter som avses i 4 5, 6 5 första Stycket och 11 5. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om särskilt omhändertagande i fråga om vissa slag av förpackningar, om det finns särskilda Skäl för det från miljö— och hälsoskyddssynpunkt.

14 5 Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

29. Förslag till Förordning ( 1998:000 ) om ändring i förordningen ( 1997:788 ) om producentansvar för bilar

Nedan föreslås ändring i 6 5.

1 5 Beteckningen bil har i denna förordning samma betydelse som i bilregisterkungörelsen ( 1972:599 ), dvs. personbil, buss, eller lastbil. Bilar vars totalvikt överstiger 3 5 00 kilogram eller som är försedda med medar eller band omfattas dock inte av denna förordning.

Med producent avses i denna förordning den som yrkesmässigt i Sverige tillverkar eller för in bilar.

2 5 En producent är skyldig att för skrotning ta emot uttjänta bilar som producenten tillverkat i eller fört in i Sverige, om bilarna är registrerade enligt bilregisterkungörelsen ( 19725 99).

En producent skall utan ersättning ta emot en uttjänt bil enligt första stycket som för första gången registreras enligt bilregisterkungörelsen ( 1972:599 ) efter den 31 december 1997. En producent får trots detta begära ersättning, om bilen ]. saknar ekonomiskt värdefulla delar som motor, växellåda eller andra jämförbara delar, eller 2. i betydande omfattning har utrustats med delar från någon annan än producenten och dessa svårligen kan återanvändas eller återvinnas.

3 5 En producent skall underlätta för dem som vill lämna bilar till producenten enligt 2 5 och anvisa lämpliga Ställen för mottagning av Sådana bilar.

Producenten skall lämna uppgift om dessa mottagningsställen till Naturvårdsverket.

4 5 En producent som har tagit emot en bil enligt 2 5 är skyldig att se till att bilen blir omhändertagen för skrotning enligt reglerna i

bilskrotningslagen ( 1975:343 ) och föreskrifter meddelade med stöd av lagen.

5 5 För att underlätta återanvändning och återvinning Skall en producent redovisa vilka material, komponenter samt kemiska produkter som finns i de bilar som producenten har tillverkat i eller fört in till Sverige. Producenten skall se till att bilskrotare enligt bilskrotningslagen ( 1975:343 ) på skäliga villkor får tillgång till anvisningar om demontering och dränering.

6 5 När bilar skrotas enligt bilskrotningslagen ( 1975:343 ) skall den producent som har tillverkat eller fört in bilarna i Sverige se till att material och komponenter från bilarna återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett annat hälso— och miljömässigt godtagbart sätt.

Producenten skall se till att material och komponenter i första hand återanvänds om detta är miljömässigt motiverat. ] andra hand gäller att materialåtervinning har företräde framför energiutvinning.

Hälsoskäl har införts i paragrafens första stycke.

7 5 En producent skall se till att följande mål uppnås för återanvändning och återvinning enligt 6 5: minst 85 % senast från och med år 2002. och - minst 95 % senast från och med år 2015.

Andelarna som avses i första stycket skall beräknas på tjänstevikten på bil enligt bilregisterkungörelsen ( 1972:599 ) och utgöra ett genomsnitt per producent och år.

8 5 En producent är, i fråga om bilar som lämnats till producenten enligt 2 5, skyldig att till Naturvårdsverket lämna uppgifter om omhändertagandet enligt 6 5 samt om andra förhållanden som Naturvårdsverket behöver för att kontrollera att återvinnings- och återanvändningsnivåerna i 7 5 uppnås.

Naturvårdsverket får meddela ytterligare föreskrifter om denna uppgiftsskyldighet.

9 5 Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 5, 4 5 eller 8 5 första stycket.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud enligt miljöbalken döms inte till ansvar enligt denna förordning för en gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

10 5 1 29 kap. 5—6 55 miljöbalken finns bestämmelser om ansvar för den som i en handling lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av betydelse.

11 5 Bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av denna förordning finns i