SOU 2015:10
Gränser i havet
Gränser i havet
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. Beställningsadress: Fritzes kundtjänst, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Webbplats: fritzes.se
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02)
Till statstrådet och chefen för Utrikesdepartementet
Regeringen beslutade den 5 maj 2011 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs i syfte att ge dessa den precision som modern teknik medger, lägga fram förslag till en angränsande zon runt Sveriges kuster samt lämna förslag till författningsändringar som översynen kan ge anledning till (dir. 2011:41). Den 31 oktober 2013 och den 18 december 2014 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv där utredningstiden förlängdes till den 28 februari 2015.
Utredningen har antagit namnet Havsgränsutredningen. Den 15 juni 2011 förordnades hovrättslagmannen Magnus Göransson som särskild utredare.
Som sakkunniga till utredningen förordnades den 17 oktober 2011 ambassadören Marie Jacobsson, Utrikesdepartementet, kanslirådet Magnus Hermansson, Justitiedepartementet, departementssekreteraren Sofia Karlsson, Näringsdepartementet, departementssekreteraren Claes Pile och kanslirådet Karin Sjökvist, båda dåvarande Miljödepartementet och ämnesrådet Jacob Wichmann, dåvarande Landsbygdsdepartementet. Samma dag förordnades som experter i utredningen avdelningsdirektören och kartografen Hans Aurell, Lantmäteriet, byrådirektören och geodetiske experten Lars Jakobsson, Sjöfartsverket, kommendörkaptenen Björn Nilsö, Försvarsmakten, enhetschefen Berit Petterson Havs- och vattenmyndigheten, verksjuristen Martin Ratcovich, Kustbevakningen och utredaren Martin Rydgren, Havs- och vattenmyndigheten.
sekreteraren Martin Ratcovich, Försvarsdepartementet, departementssekreteraren Sten Jerdenius och departementssekreteraren Anna Josefsson, båda dåvarande Miljödepartementet som sakkunniga i utredningen. Vidare förordnades samma dag oceanografen Thomas Hammarklint, SMHI, brottsbekämpningschefen Kristina Falk Strand, Kustbevakningen och utredaren Joacim Johannesson, Havs- och vattenmyndigheten som experter.
Martin Ratcovich och Sten Jerdenius entledigades den 24 juni 2014 och i stället förordnades departementssekreteraren Mikael Wolfbrandt, Försvarsdepartementet och departementssekreteraren Linnea Rosenlöf, dåvarande Miljödepartementet som sakkunniga.
Som sekreterare i utredningen anställdes fr.o.m. den 1 juli 2011 kanslirådet Monica Lagerqvist Nilsson och ambassadören Helena Ödmark.
Sjöfartsverket, Lantmäteriet och SMHI har haft regeringens uppdrag att bistå utredningen och lämna utredningen det underlag som begärs för genomförandet av utredningsuppdraget (UF2011/27212/UD/FMR och UF2012/33209/UD/FMR).
Betänkandet är skrivet i formen ”utredningen anser”. Det betyder inte nödvändigtvis att utredaren och sakkunniga och experter är överens om betänkandets innehåll i alla delar.
Utredningen överlämnar härmed betänkandet Gränser i havet (SOU 2015:10). Med detta är uppdraget slutfört.
Stockholm i februari 2015
Magnus Göransson
/Monica Lagerqvist Nilsson
Helena Ödmark
Sammanfattning
Uppdraget
Utredningen har enligt sina direktiv haft i uppdrag att se över den nuvarande lagstiftningen om den svenska sjögränsen och ekonomiska zonen, bl.a. mot bakgrund av 1982 års havsrättskonvention och andra länders gränslagstiftningar och ta fram förslag till en reviderad havsgränslagstiftning. Vidare har utredningen haft i uppdrag att se över de svenska baslinjerna och, bl.a. utifrån lämpligt geografiskt underlag, föreslå en optimal reviderad baslinjesträckning. Mot bakgrund av det nya förslaget till baslinjesträckning ska en anpassning ske av den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium. Utredningen har härutöver haft i uppdrag att lägga fram förslag om inrättande av en angränsande zon i hela eller delar av det område som gränsar till svenskt territorialhav och i samband med detta utreda vilken verksamhet som kan tänkas uppkomma för relevanta myndigheter när en sådan zon inrättas.
Uppdaterade baslinjer och en anpassad territorialgräns i havet
I betänkandet läggs fram förslag till uppdaterade baslinjer längs Sveriges kust (kapitel 3) och en anpassad territorialgräns i havet (kapitel 4). De nya baslinjerna liksom territorialgränsen har dragits i enlighet med folkrätten, inklusive bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention (UNCLOS). Till övervägande del skiljer sig de nya baslinjerna endast marginellt från de i dag gällande baslinjerna. Förhållandet mellan andelen normala baslinjer och andelen räta baslinjer är i princip detsamma som i dag. Som en konsekvens av detta avviker den föreslagna territorialgränsen i havet endast marginellt från dagens territorialgräns.
Baslinjerna dras mellan baslinjepunkter lokaliserade på lågvattenlinjen längs kusten, på öar och på vissa lågvattenskär. Punkter på vissa andra lågvattenskär utanför baslinjerna har också använts för att beräkna bredden på Sveriges territorialhav.
Den yttre gränsen för Sveriges territorialhav har beräknats i enlighet med folkrätten, inklusive UNCLOS bestämmelser.
Alla baslinjepunkter, punkter på lågvattenskär etc. anges som geografiska koordinater i latitud och longitud uttryckta i det svenska referenssystemet SWEREF 99. Höjder och djup är uppmätta och angivna i det svenska referenssystemet RH 2000. Utredningen har utgått från en genomsnittlig lågvattenlinje längs hela den svenska kusten på nivån -0,5 meter i RH 2000. Havsvattennivån har beräknats av SMHI på basis av kontinuerliga observationer från 23 mareografer (mätstationer) längs Sveriges kust under en trettioårsperiod. Vid beräkningarna har hänsyn tagits till landhöjningen.
De geografiska koordinaterna har bestämts efter geodetiska mätningar i fält av Sjöfartsverket av ett stort antal potentiella punkter vilka identifierats av Lantmäteriet med hjälp av flygfotografier tagna på 3 000 meters höjd samt annat bakgrundsmaterial.
Inrättandet av en svensk angränsande zon
I betänkandet (kapitel 5) föreslås en ny lag genom vilken en angränsande zon inrättas längs Sveriges kust utanför territorialhavet i enlighet med artikel 33 i UNCLOS. Den angränsande zonen sträcker sig maximalt 24 nautiska mil utanför baslinjerna, dvs. i huvudsak 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns. I vissa havsområden begränsas emellertid zonens bredd på grund av närheten till intilliggande och motstående staters territorialhav eller maritima zoner.
Syftet med att inrätta den angränsande zonen är att göra det möjligt för Sverige att utöva nödvändig kontroll inom den angränsande zonen för att förhindra och bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd. Sverige får vidare rätt att skydda det marina kulturarvet inom det havsområde som omfattas av den angränsande zonen, en skyddsmöjlighet som saknas i dag.
Avgränsningslinjer för kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon
I betänkandet föreslås uppdaterade geografiska koordinater för de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges kontinentalsockel och ekonomiska zon (kapitel 6). Koordinaterna i gällande avtal med intilliggande och motstående stater om avgränsning av kontinentalsockeln och/eller den ekonomiska zonen har transformerats till SWEREF 99.
En ny sammanhållen lagstiftning
I betänkandet görs en genomgång av bakgrunden till de i dag gällande författningarna avseende avgränsningslinjerna för svenskt inre vatten, territorialhav, kontinentalsockel och ekonomisk zon. En ny sammanhållen lag avseende avgränsningen av Sveriges sjöterritorium och maritima zoner föreslås ersätta den nuvarande lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium samt delar av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och delar av lagen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon (avsnitten 3.2.4, 4.5 och 6.2.5).
Det övergripande målet med den nya lagen är att samla alla bestämmelser angående omfattningen av svenskt inre vatten, territorialhav, angränsande zon, kontinentalsockel och ekonomisk zon i ett sammanhållet rättsligt instrument i syfte tydligare kunna överblicka bestämmelserna och för att underlätta och förbättra implementeringen av dessa bestämmelser. De geografiska koordinaterna för de yttre avgränsningslinjerna för respektive havsområde redovisas i fem separata bilagor till den nya lagen.
Enligt den nya lagen ska baslinjerna, territorialgränsen i havet och de yttre avgränsningslinjerna för de maritima zonerna markeras i sjökort och alla geografiska koordinater ska tillhandahållas i elektroniskt format för kostnadsfri nedladdning.
Vidare förslås ett antal ändringar i andra författningar som en konsekvens av den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner och den nya lagen om Sveriges angränsande zon.
Framtida förvaltning och administration
Utredningen konstaterar att det finns behov av att förbättra förmågan hos berörda statliga myndigheter att hantera och administrera frågor relaterade till Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I betänkandet föreslås därför att ansvaret för alla författningar avseende den geografiska utbredningen av Sveriges sjöterritorium och maritima zoner liksom alla frågor som rör uppdatering och implementering av författningsändringar ska ligga hos Utrikesdepartementet.
Även det tekniska stödet till Regeringskansliet behöver stärkas. I dag tillhandahåller Sjöfartsverket och Lantmäteriet stöd, men detta är till övervägande del oreglerat och uppdrag till myndigheterna ges oftast ad hoc inför varje förhandling eller gränsöversyn. Detta har inneburit att vissa tekniska revisioner och de gemensamma översyner av riksgränsen som ska genomföras inom vissa fastlagda intervaller enligt gällande avtal inte har inletts. Utredningen lyfter fram problematiken, men har valt att inte lämna några förslag i frågan (kapitel 3).
Förslag relaterade till allmänt vatten/enskilt vatten
Betänkandet innehåller också en analys av den historiska bakgrunden till statens dispositionsrätt till allmänt vatten i havet och i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland (kapitel 8). Vidare analyseras lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde och vilka regler som gäller för att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten (kapitel 7).
I betänkandet föreslås att dagens rättsläge ska klargöras genom att i lag slå fast att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, beslutar om rätten att använda allmänt vatten. Vidare föreslås att statens möjlighet att ta ut avgift vid upplåtelse av rätten att använda allmänt vattenområde läggs fast i lag (kapitel 8).
Som en konsekvens av den pågående övergången till ett nytt svenskt referenssystem för höjd- och djupangivelser, RH 2000, föreslås ett antal ändringar i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde (kapitel 7). Enligt förslaget ska gränsen mellan fastigheter och allmänt vatten i havet utgå från nollnivån i RH 2000. I de fyra sjöarna anges specifika referensnivåer i RH 2000. I anslut-
ning till detta föreslås vidare en ny lag som ger rätt till ersättning från staten för den som lider ekonomisk skada till följd av övergången till en ändrad referensnivå.
Summary
Remit
The Inquiry’s remit was as follows:
- to review the present Swedish legislation on maritime boundaries;
- to review the baselines;
- to propose a revised outer limit of Swedish territorial waters;
- to propose the establishment of a contiguous zone in all or part of the waters adjacent to the Swedish territorial sea; and
- to propose any legislative amendments that may result from the inquiry.
Updated baselines and revised territorial boundary
This report presents proposals for updated baselines along the Swedish coast (chapter 3) and a revised territorial boundary at sea (chapter 4). All baselines have been determined in accordance with generally accepted international law, including the provisions of the 1982 United Nations Convention on the Law of the Sea (UNCLOS). Most proposed baselines differ only marginally from the present baselines. The ratio between normal baselines and straight baselines is almost identical to the present ratio. Consequently, the proposed revised Swedish territorial boundary at sea is closely aligned to the present boundary. In several instances the breadth of the territorial sea is considerably less than 12 nautical miles due to the proximity of territorial waters or maritime zones of neighbouring States.
The baselines are drawn between base points located on the low water line along the coast, on islands and on certain low-tide elevations. Points on some low-tide elevations outside the baselines have also been used to calculate the breadth of the Swedish territorial sea.
The outer limit of the Swedish territorial sea has been calculated in accordance with generally accepted international law, including the provisions of UNCLOS.
All points are identified by geographical coordinates expressed in the Swedish reference system SWEREF 99. Heights and depths are measured in the Swedish reference system RH 2000. An average low water line has been established at the level of -0,5 meters along the whole of the Swedish coast. This sea level has been calculated by the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) on the basis of continuous observations at its 23 permanent measuring stations along the coast over a period of 30 years, taking into account the rate of land rise.
The geographical coordinates for each point have been determined after geodetic field surveys by the Swedish Maritime Administration covering a large number of potential sites identified from aerial photographs taken at an altitude of 3 000 metres by Lantmäteriet1 and other available material.
Establishment of a contiguous zone
The report also proposes an act that will establish a contiguous zone outside the Swedish territorial sea limit in accordance with article 33 of UNCLOS (chapter 5). The zone extends no more than 24 nautical miles from the baselines, i.e. no more than 12 nautical miles beyond the territorial sea limit. In several places its breadth is less than 12 nautical miles due to the proximity of territorial waters or maritime zones of neighbouring States. The purpose of the new zone is to enable Sweden to exercise the control necessary to prevent and punish infringement of its customs, fiscal, immigration or sanitary laws and regulations within its territory as well as to protect archaeological and historical objects found at sea within that zone.
Continental shelf and economic zone
The report presents updated geographical coordinates for the outer limits of Sweden’s continental shelf and economic zone respectively (chapter 6). These coordinates have, when necessary, been converted into SWEREF 99 from the various other reference systems used in agreements with neighbouring States on the delimitation of the continental shelf and/or the economic zone.
A new comprehensive act
The report reviews some of the background to the existing legislation on the lines of delimitation of Sweden’s internal waters, territorial sea, continental shelf and economic zone. It is proposed that a new comprehensive act on Sweden’s territorial waters and maritime zones replace the present Act concerning the Territorial Waters of Sweden (1966:374) as well as certain sections of the Act on the Continental Shelf (1966:314) and the Swedish Economic Zone Act (1992:1140), (sections 3.2.4, 4.5 and 6.2.5).
The main objective of the new act is to unite all provisions on the geographical extent of Sweden’s internal waters, territorial sea, contiguous zone, continental shelf and economic zone in a single comprehensive legal instrument, so as to provide a concerted view of these provisions and to facilitate and improve their implementation. The geographical coordinates of the lines of delimitation of the respective sea areas are listed in five separate annexes to the new act.
Under the new act, the baselines, the territorial boundary and the lines of delimitation of the maritime zones will be shown on nautical charts and all geographical coordinates will be freely available to download from an official website.
Furthermore, the report proposes a number of amendments to other Swedish laws to take into account consequences and effects of the new comprehensive act on Sweden’s territorial waters and maritime zones and the new act on the establishment of a contiguous zone.
Future management and administration
The report notes a need to improve the capacity of relevant government bodies to manage and administer issues related to Sweden’s maritime boundaries. It is therefore proposed that the responsibility for all legislation on the geographical extent of Sweden’s territorial waters and maritime zones, and all issues related to updating and implementing that legislation shall be assigned to the Ministry for Foreign Affairs.
The necessary technical support to the Ministry also requires strengthening. At present, the Swedish Maritime Administration and Lantmäteriet each provide such support on an ad hoc basis. As a result, certain technical revisions and the regular joint reviews of the entire Swedish-Norwegian and Swedish-Finnish borders have not been conducted in a timely fashion in accordance with agreed schedules. The report highlights this problem but does not present any proposals (chapter 3).
Proposals related to property law
The report also provides an analysis of the historical background to the Swedish State’s present rights as regards ‘common water’ at sea and in Sweden’s four largest lakes (chapter 8). It reviews the legislation on how to distinguish ‘common water’ from privately or publicly owned water property, as well as the issue of the State’s right of ownership/right of disposal over ‘common water’ (chapter 7).
The report proposes to clarify the present legal position by providing legislation that explicitly lays down the Swedish State’s right of disposal over ‘common water’ as well as its right to charge a fee when it decides to grant the right to use ‘common water’ for economic or other activities to a private or public entity.
As a consequence of the ongoing implementation of the new Swedish reference system for heights and depths, RH 2000, certain other amendments are proposed to the legislation on how to distinguish ‘common water’ from privately or publicly owned water property at sea and in the four lakes.
1. Författningsförslag
1.1. Förslag till lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhav.
Det avgränsas mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen.
2 § Sveriges maritima zoner utgörs av angränsande zon, kontinentalsockel och ekonomisk zon.
3 § Sveriges baslinjer dras i enlighet med folkrättens regler och bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention 1982 samt enligt en lågvattenlinje utmed kusten på nivån -0,5 meter uttryckt i höjdsystemet RH 2000. Baslinjerna har den sträckning som framgår av bilaga 11 till denna lag.
4 § Sveriges inre vatten omfattar alla vattenområden i havet och på land innanför baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater.
5 § Sveriges territorialhav sträcker sig högst 12 nautiska mil räknat från baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Territorialhavet omfattar de havsområden utanför baslinjerna som framgår av bilaga 2 till denna lag.
6 § Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Den avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Zonen omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 3 till denna lag.
7 § Den svenska kontinentalsockeln avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Den omfattar havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 4 till denna lag.
8 § Sveriges ekonomiska zon avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Den omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 5 till denna lag.
9 § Räta baslinjer, riksgräns, territorialhavets gräns och de maritima zonernas yttre avgränsningslinjer ska utmärkas i sjökort som är tillgängliga för allmänheten. De geografiska koordinater som framgår av bilagorna 1–5 till denna lag ska kostnadsfritt tillhandahållas i digital form i enlighet med lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. Genom lagen upphävs lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium.
1.2. Förslag till lag om Sveriges angränsande zon
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Zonen omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om åtgärder för att utöva nödvändig kontroll inom Sveriges angränsande zon för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd samt åtgärder som i enlighet med folkrätten får vidtas för att skydda arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
1.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
dels att 5 § ska upphöra att gälla,
dels att 1–4 och 6–8 §§ ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Vattenområde i havet är allmänt (allmänt vatten), där det ej ingår i fastigheterna (enskilt vatten).
Vattenområde i havet inom
Sveriges sjöterritorium är allmänt (allmänt vatten), där det inte ingår i fastigheterna (enskilt vatten).
I annat vattenområde än havet finns allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
2 §
Till fastigheterna hänföres i havet
1. allt vatten inom trehundra meter från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd ävensom, på de ställen där den stranden följande kurvan för högst tre meters djup går längre ut, allt vatten inom denna djupkurva; samt
2. allt vatten, som har förbindelse med öppna havet allenast över vatten som nu sagts;
Till fastigheterna hör
1. allt vatten inom trehundra meter från fastlandet eller från en ö som är minst etthundra meter lång,
2. allt vatten inom den längs stranden följande kurvan för högst tre meters djup på de ställen där denna går längre ut än vad som följer av punkten 1, samt
3. allt vatten som har förbindelse med öppna havet endast över sådant vatten som omfattas av punkterna 1 eller 2. Detta gäller dock inte för vatten vid Bohusläns kust från och med Gull-
marsfjorden till och med Hakefjorden må hänföras till fastigheterna.
marsfjorden till och med Hake fjord.
Första stycket 3 gäller även för vatten i Idefjorden som avgränsas av territorialgränsen så att det därutöver har förbindelse med öppna havet endast över sådant vatten som omfattas av punkterna 1 eller 2.
3 §
Vid rikets östra och södra kuster från gränsen mot Finland till Listershuvud i Blekinge hänföres till fastigheterna tillika allt vatten, som väl har annan förbindelse med öppna havet än i 2 § 2 angives men ej av större bredd än en kilometer räknat från fastlandet eller från ö av minst etthundra meters längd.
Denna bestämmelse skall dock ej äga tillämpning beträffande vatten vid Gotland eller Öland eller vid andra öar, vilka från fastlandet helt skiljas av vatten som har förbindelse med öppna havet av större bredd än en kilometer räknat på sätt i första stycket sägs.
Vid kuststräckan från gränsen mot Finland i norr till Listershuvud i Blekinge hör till fastigheterna allt vatten som har annan förbindelse med öppna havet än vad som anges i 2 § 3 men där förbindelsen inte är av större bredd än en kilometer räknat från fastlandet eller från en ö som är minst etthundra meter lång.
Första stycket gäller inte beträffande vatten vid Gotland eller
Öland eller vid andra öar, som helt skiljs från fastlandet av vatten som har förbindelse med öppna havet av större bredd än en kilometer räknat på det sätt som anges i första stycket.
4 §
I Norrbottens och Kalmar län hänföras till fastigheterna även följande vattenområden i havet:
I Norrbottens och Kalmar län hör till fastigheterna även följande vattenområden i havet:
23 grader 40 minuter ostlig längd från Greenwich, därifrån norrut till 65 grader 45 minuter nordlig bredd och därifrån österut till Seskarö; samt
sen mot Finland vid 65 grader 35 minuter nordlig bredd västerut till 23 grader 40 minuter ostlig längd från Greenwich, vidare norrut till 65 grader 45 minuter nordlig bredd och därifrån österut till Seskarö; och
i Kalmar län allt vatten innanför en linje mellan de södra uddarna av Sladö Ask och Äskeskär, Idöfjärden och Björkskärsdjupet innanför en linje mellan de sydöstra uddarna av Örskär, Idö Stångskär och Bussan,
allt vatten innanför linjen Ljungskärs sydspets – Vinö Bredhäll – Boskärs nordöstra udde –
Örsskärens östra uddar – Logen –
Lilla (Södra) Ljusklabb – Soen,
allt vatten innanför linjen Tjudö sydöstra udde – Träthällarnas huvudö – Långgrunds norra udde – Slobbsudden – Oxlenäs – Sandö nordspets – Taktö nordspets – Taktö ostspets – Eneskärs yttre både – Eneskärs sydöstra udde – Vållöromps nordöstra udde – Vållöromps sydspets – Stora Sillekroks ostspets – Gåsö ostspets, samt
allt vatten innanför linjen Stångskärs sydspets – Pata
Enskärs nordöstra udde – Pata Enskärs sydspets – Lilla Millgrund – Enskärskläppens ostspets – Ryssby Enskärs ostspets – Långskärs sydöstra udde – Stånggrund – sydöstra udden av Ryggås –
i Kalmar län allt vatten innanför en linje mellan de södra uddarna av Sladö Ask och Äskeskär, Idöfjärden och Björkskärsdjupet innanför en linje mellan de sydöstra uddarna av Örskär, Idö Stångskär och Bussan,
allt vatten innanför linjen Ljungskärs sydspets – Bredhäll – Boskärs nordöstra udde – Lilla
Örsskären – Stora Örsskären –
Logen – Lilla Ljusklubben – Soen,
allt vatten innanför linjen Tjudö sydöstra udde – Träthällarnas huvudö – Långgrunds norra udde – Slobbsudden – Oxlenäs – Sandö nordspets – Taktö nordspets – Taktö ostspets – Yttre Eneskärsbåde – Eneskärs sydöstra udde – Vållöromps nordöstra udde – Vållöromps sydspets – Stora Sillekroks ostspets – Gåsö ostspets, och
allt vatten innanför linjen Stångskärs sydspets – Pata
Eneskärs nordöstra udde – Pata Eneskärs sydspets – Lilla Millgrund – Eneskärskläppens ostspets – Eneskärs ostspets – Långskärs sydöstra udde – Stånggrundet – sydöstra udden av Ryggås – Stora
Stora Rocknekalvens ostspets – skäggenäslandets nordspets.
Rocknekalvens ostspets – Skäggenäs nordspets.
6 §
I Hjälmaren och Storsjön hänföras till fastigheterna även följande vattenområden:
i Hjälmaren allt det vatten som begränsas i norr av skärgården mellan Vraklandet och Vinöns nordvästra udde samt i öster av Vinön och linjen Vinöns sydvästra udde – Fåran – Ramberget – Djursnäsudde; och
i Storsjön allt det vatten som mot Storsjöflaket begränsas av räta linjer Andersöns nordvästra udde – Norderöns nordspets –
Värköns nordspets – sydöstra udden av Hammarnäslandet.
I Hjälmaren och Storsjön hör till fastigheterna även följande vattenområden:
i Hjälmaren allt det vatten som begränsas i norr av skärgården mellan Biskopsvrak –
Lindholmsbergen – Äspholmens norra udde – Vinöns nordvästra udde samt i öster av Vinön och linjen Vinöns sydvästra udde – Inre Fåran och Yttre Fåran – Rönnberget – Djursnäsudde, och
i Storsjön allt det vatten som mot Storsjöflaket begränsas av räta linjer Andersöns nordvästra udde – Norderöns nordspets –
Verköns nordspets – Hammarnäsudden.
7 §
Finnes allmänt vatten vid ö, vilken utgör fastighet eller del därav, skall gränsen mot det allmänna vattnet anses följa strandlinjen bestämd på sätt nedan sägs.
Om det finns allmänt vatten vid en ö, som är fastighetsindelad, ska gränsen mot det allmänna vattnet anses följa strandlinjen bestämd enligt 8 §.
8 §
Strandlinjer och vattendjup skola vid tillämpningen av denna lag bestämmas efter förhållandena vid följande vattenstånd:
Strandlinjer och vattendjup ska vid tillämpningen av denna lag refereras till nivåer i höjdsystemet RH 2000 enligt följande:
slusströskeln vid Sjötorp;
i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala;
i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen; samt
i Storsjön 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem, som ligger till grund för sjöns reglering.
i Hjälmaren 22,40 meter, och i Storsjön 293,25 meter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
1.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
dels att 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med den i
Genève den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.
Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt sådana levande organismer som i det utvecklingsskede, då de kunna bli föremål för fångst, äro antingen orörliga på havsbottnen eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag.
Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt sådana levande organismer som i det utvecklingsskede, då de kan bli föremål för fångst, antingen är orörliga på havsbottnen eller därunder eller är oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag.
tillgångar som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.
naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning om fiske.
2 b §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om rätten att använda allmänt vatten i havet. Ett sådant beslut får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om avgifter för en rätt enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2 b § andra stycket gäller inte för ärenden där ansökan har gjorts före ikraftträdandet.
1.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden
dels att den nuvarande lagtexten ska betecknas som § 1,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om rätten att använda allmänt vatten. Ett sådant beslut får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om avgifter för en rätt enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2 § andra stycket gäller inte för ärenden där ansökan har gjorts före ikraftträdandet.
1.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
dels att 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller
1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,
2. jakt,
3. fiske,
4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,
5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken,
6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,
7. dumpning av avfall i vatten,
8. kontinentalsockeln,
9. fornminnen och sjöfynd, 10. fartygs registrering och identifiering,
11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än sådana som avses i 6 och 7,
12. märkning och användning av oljeprodukter,
13. utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige,
9. fornminnen samt arkeologiska och historiska föremål,
10. sjöfynd, 11. fartygs registrering och identifiering,
12. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än sådana som avses i 6 och 7,
13. märkning och användning av oljeprodukter,
Lagen tillämpas i fråga om övervakning enligt punkterna 2– 8, 10–12 och 14 även inom Sveriges ekonomiska zon.
arter, och
16. sjöfartsskydd.
Lagen tillämpas i fråga om övervakning enligt punkterna 2– 8, 11–13 och 15 även inom Sveriges ekonomiska zon.
Lagen tillämpas även när Kustbevakningen bedriver övervakning inom Sveriges angränsande zon avseende punkterna 9 och 13–14.
Lagen tillämpas även när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i Vänern och Mälaren samt inom den ekonomiska zonen bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Vidare tillämpas lagen när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i Vänern och Mälaren samt i hamnar bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Lag (2006:264).
2 b §
Kustbevakningen har rätt att tillgripa omedelbart förföljande av utländska fartyg då det finns goda skäl att tro att fartyget har brutit mot föreskrifter i lagar och andra författningar som avses i 1 §. Omedelbart förföljande måste påbörjas då det utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i svenskt inre vatten, territorialhav eller Sveriges angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om förföljandet inte har avbrutits.
Omedelbart förföljande enligt första stycket som påbörjas i den angränsande zonen får endast avse överträdelser av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring, hälsoskydd eller skydd av arkeologiska och historiska föremål.
Rätten till omedelbart förföljande upphör när fartyget kommer in på en annan stats territorialhav.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
1.7. Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)
Härigenom föreskrivs att det i polislagen (1984:387) ska införas en ny paragraf, 29 a §, av följande lydelse.
29 a §
Denna lag tillämpas även inom Sveriges angränsande zon för att förhindra att överträdelser begås eller för att bestraffa överträdelser som begåtts inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd.
Lagen tillämpas vidare för att skydda arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
1.8. Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härigenom föreskrivs att det i kulturmiljölagen (1988:950) ska införas en ny paragraf, 1 kap. 5 §, samt närmast före 1 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse.
1 kap.
Tillämpning i Sveriges angränsande zon
5 §
I lagen (201x:xx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner finns bestämmelser om Sveriges angränsande zon.
Bestämmelserna i 1–2 kap. och 5–7 kap. ska tillämpas även i den angränsande zonen.
Tillämpningen av denna lag samt de föreskrifter och andra beslut som meddelas med stöd av lagen får inte medföra någon inskränkning av de enligt folkrätten gällande rättigheterna till fri sjöfart i den angränsande zonen och till överflygning av zonen och inte heller av några andra rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Det som sägs om länsstyrelsen i de bestämmelser som anges i andra stycket, ska avse länsstyrelsen i det län inom sjöterritoriet som är närmast det berörda området.
1.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Sveriges ekonomiska zon omfattar det havsområde utanför territorialgränsen som regeringen föreskriver. Zonen får dock inte utsträckas över den avgränsningslinje som överenskommits med annan stat eller, i avsaknad av sådan överenskommelse, över mittlinjen i förhållande till den andra staten.
Med mittlinje förstås en linje, på vilken varje punkt är belägen på lika stort avstånd från de närmaste punkterna på de baslinjer varifrån bredden av Sveriges och den andra statens territorialhav räknas.
Sveriges ekonomiska zon omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
1.10. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)
Härigenom föreskrivs att det i tullagen (2000:1281) ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §, av följande lydelse.
1 kap.
3 a §
Bestämmelserna i 6 kap. om övervaknings- och kontrollverksamhet 1–27 §§, 7 kap. om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och 7 a kap. om tullkontroll av kontanta medel gäller även i Sveriges angränsande zon.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
1.11. Förslag till lag om ersättning för minskat vattenområde
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Om övergången till en ny referensnivå för bestämmande av gräns mot allmänt vattenområde enligt 8 § lagen (1950:595) om allmänt vattenområde medför att en fastighets vattenområde minskar så att ekonomisk skada uppkommer, har fastighetens ägare och andra rättighetshavare rätt till ersättning av staten.
2 § Ersättningen ska bestämmas enligt 4 kap. expropriationslagen (1972:719).
3 § Kammarkollegiet beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor enligt denna lag.
Ett ersättningsanspråk ska framställas hos Kammarkollegiet före utgången av år 2020. Annars är rätten till ersättning förlorad. Kollegiet ska i första hand genom förhandlingar söka träffa överenskommelse med den som har framställt anspråket.
Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.
4 § Om den som har framställt anspråk på ersättning inte är nöjd med Kammarkollegiets beslut i en ersättningsfråga, får talan väckas mot staten vid den mark- och miljödomstol inom vars område fastigheten är belägen. Sådan talan ska väckas inom tre månader från den dag då kollegiets beslut delgavs sökanden. Annars är rätten till talan förlorad.
5 § Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om ersättning enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
1.12. Förslag till förordning om ändring i kontinentalsockelförordningen (1966:315)
Härigenom föreskrivs i fråga om kontinentalsockelförordningen (1966:315)
dels att 1 § ska upphöra att gälla,
dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 2 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 b §
Rätten att använda allmänt vatten samt avgifter enligt 2 b § lagen om kontinentalsockeln beslutas av Kammarkollegiet.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
1.13. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden ska införas en ny paragraf, 3 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Rätten att utöver vad som framgår av 1 § använda allmänt vatten samt avgifter enligt 2 § lagen om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden beslutas av länsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
1.14. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon
Härigenom föreskrivs att 1–2 §§ och 5 § i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon ska upphöra att gälla.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
1.15. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket
Härigenom föreskrivs att det i förordningen (2007:782) med instruktion för Tullverket ska införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 a §
Tullverket har även till uppgift att inom Sveriges angränsande zon utöva nödvändig kontroll för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring och hälsoskydd samt till att skydda arkeologiska och historiska föremål.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
1.16. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen
Härigenom föreskrivs att 1 § och 5 § i förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Kustbevakningen har till uppgift att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen ska också ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer inom sitt ansvarsområde. Verksamheten bedrivs inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt på land i anslutning till dessa vatten. Vad gäller sjöar, kanaler och vattendrag omfattar verksamheten enbart Vänern och Mälaren samt i fråga om miljöräddningstjänst också Vättern.
Kustbevakningen har till uppgift att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen ska också ha förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer inom sitt ansvarsområde. Verksamheten bedrivs inom Sveriges sjöterritorium, angränsande zon och ekonomiska zon samt på land i anslutning till dessa vatten. Vad gäller sjöar, kanaler och vattendrag omfattar verksamheten enbart Vänern och Mälaren samt i fråga om miljöräddningstjänst också Vättern.
Kustbevakningen får med stöd av särskilda föreskrifter eller beslut bedriva verksamhet även utanför de områden som anges i första stycket.
Kustbevakningen ska samordna civila behov av sjöövervakning och förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter. Förordning (2010:525).
1. sjötrafik, sjösäkerhet och transport av farligt gods,
2. fartygs registrering och identifiering,
3. personers inresa i, utresa från och vistelse i Sverige,
4. in- och utförsel av varor,
5. fiske och därtill anknuten verksamhet,
6. jakt och annat ianspråktagande av naturresurser,
7. skydd av miljö- och naturvårdsintressen, och
8. skyddsobjekt, militära skyddsområden och tillträde för utländska statsfartyg.
7. skydd av miljö- och naturvårdsintressen,
8. skyddsobjekt, militära skyddsområden och tillträde för utländska statsfartyg, och
9. hälsoskydd.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
1.17. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § i förordningen (2010:1770) om geografisk miljöonformation ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
För administrativa enheter på lokal, regional och nationell nivå som är åtskilda av administrativa gränser ska informationsansvar fullgöras av
1. Lantmäteriet i fråga om riksgräns samt läns- och kommungränser, och
2. Sjöfartsverket i fråga om de baslinjer och landområden som ligger till grund för beräkningen av territorialhavet, territorialgränsen och gränsen för Sveriges ekonomiska zon.
För administrativa enheter på lokal, regional och nationell nivå som är åtskilda av administrativa gränser ska informationsansvar fullgöras av
1. Lantmäteriet i fråga om riksgräns samt läns- och kommungränser, och
2. Sjöfartsverket i fråga om de baslinjer och landområden som ligger till grund för beräkningen av territorialhavets bredd och i fråga om territorialhavets gräns, avgränsningslinjerna för
Sveriges angränsande zon och
Sveriges ekonomiska zon samt den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockeln.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
2 Grundläggande begrepp och allmänna förutsättningar för avgränsning av Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
2.1. Havsrätt
Haven har alltid haft stor betydelse för transporter och ekonomisk utveckling. Principen om ”det fria havet” är den grundläggande folkrättsliga princip som reglerar alla staters verksamhet till havs. Havsrätten har emellertid utvecklats under århundradena. I takt med de tekniska framstegen har kuststaternas önskan om utvidgad kontroll över allt större havsområden utanför de egna kusterna ökat. Staters och kustsamhällens behov av havens fiske- och andra resurser för överlevnad och ekonomisk utveckling har växt. De stora sjöfartsnationerna har samtidigt fortsatt att hävda rätten till fritt tillträde till och bruk av alla havsområden utanför andra staters innersta kustvatten. Ekonomiska krafter och handelsintressen har verkat i samma riktning.
En annan grundläggande princip är att land dominerar hav. En stat har rätt att etablera maritima zoner i havet utanför det egna landområdet i kraft av att den har en kust. Stater som saknar kust har inte rätt till maritima zoner, däremot har de rätt att bruka internationella havsområden och att färdas genom kuststaternas territorialhav.
De ansträngningar att kodifiera havsrätten som gjordes under 1900-talet handlade till stor del om att uppnå en acceptabel balans mellan å ena sidan kuststaternas växande önskan att kontrollera allt större havsområden utanför de egna kusterna och å andra sidan alla staters politiska och ekonomiska intresse av att säkerställa rätten
till fortsatt fritt tillträde för alla staters fartyg till de havsområden som traditionellt hade använts för transport och fredlig genomfart.
Vid Förenta Nationernas havsrättskonferens i Genève år 1958 antogs fyra internationella överenskommelser. En av dem, konventionen angående territorialhavet och tilläggszonen1, innehöll regler för bestämmande av baslinjer, baslinjepunkter, territorialhav och angränsande zoner men löste inte den känsliga frågan om hur brett en stats territorialhav fick vara eller hur breda staternas maritima zoner skulle tillåtas vara eftersom staterna inte kunde enas i dessa frågor. Alla fyra Genève-konventionerna har trätt i kraft men många stater, däribland Sverige, har inte anslutit sig till territorialhavskonventionen.
2.1.1. FN:s havsrättskonvention (UNCLOS)
FN:s tredje havsrättskonferens sammanträdde under åren 1974–1982 och kunde efter nio års förhandling enas om en text som ansågs utgöra en rimlig kompromiss mellan de deltagande staternas olika intressen. Texten utformades som en enda sammanhållen konvention och omfattade alla relevanta aspekter som krävdes för att nå enighet om ett övergripande havsrättsligt regelverk vilket kunde accepteras av FN:s dåvarande medlemsstater.
Havsrättskonventionen, ”United Nations Convention on the Law of the Sea” (UNCLOS), undertecknades i Montego Bay, Jamaica, den 10 december 1982 och trädde i kraft den 16 november 1994. Konventionen har hittills2 tillträtts av 167 stater samt Europeiska unionen. Sverige ratificerade UNCLOS år 1996 och regeringen upprepade då den förklaring angående reglerna för genomfart i Öresund och vid Åland3 som man avgivit i samband med undertecknandet år 1982. Riksdagsbehandling m.m. framgår av prop. 1995/96:140 om Havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet, bet. 1995/96:UU17, rskr. 1995/96:271. Konventionen trädde i kraft för Sverige den 25 juli 1996.
Havsrättskonventionen innehåller 320 artiklar, fördelade på 17 kapitel och 9 annex samt ett tillämpningsavtal. Den reglerar bl.a.
sjöterritoriets omfattning, vilka och hur stora maritima zoner en kuststat får inrätta samt vilken folkrättslig regim som gäller inom respektive havsområde.
2.1.2. Avgränsning av territorialhav och maritima zoner
Bredden på det territorialhav och de maritima zoner (angränsande zon, exklusiv ekonomisk zon och kontinentalsockel) som en stat enligt UNCLOS har rätt att etablera i havet utanför den egna kusten ska beräknas från statens baslinje. Denna linje dras mellan de baslinjepunkter som kuststaten identifierar längs den egna kusten.
Baslinje och baslinjepunkter
En kuststats baslinje består antingen av normala baslinjer som ska utgöras av lågvattenlinjen utmed kusten, av räta baslinjer som under vissa förutsättningar får dras mellan lämpliga punkter på statens yttersta öar, av punkter på låga skär utanför baslinjerna, så kallade lågvattenskär, eller av en kombination av normala och räta baslinjer och lågvattenskär (se principskiss figur 2.1).
Baslinjen har en central roll inom havsrätten och i UNCLOS. Den utgör utgångspunkt för att beräkna territorialhavets bredd och för att bestämma de yttre avgränsningslinjerna för statens maritima zoner. Baslinjen utgör även utgångspunkt för att fastställa avgränsningslinjer inom vatten- och havsmiljöförvaltningen på basis av EUdirektiv, bland annat för att identifiera de havsområden som ska bli föremål för svensk statlig havsplanering (prop. 2013/14:186).
4 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium definierar den baslinje som ska läggas till grund för beräkning av det svenska territorialhavets bredd. Huvudregeln i UNCLOS att en stats baslinje ska utgöras av lågvattenlinjen utmed kusten, alltså normal baslinje, motsvaras i den svenska lagstiftningen av utrycket ”strandlinjen vid lågt vattenstånd”.
bukter. Havsområden innanför de räta baslinjerna klassificeras som inre vatten. Kuststaten har full suveränitet över sitt inre vatten. Suveräniteten baseras på sedvanerätt och grundas på den hävdvunna folkrättsliga principen att inre vatten är juridiskt jämställt med land.
Sverige tillämpar normal baslinje kombinerat med rät baslinje utmed kusten i Skåne och Blekinge samt på Öland och Gotland. Längs övriga delar av den svenska kusten används enbart rät baslinje, med några få undantag. Baslinjen längs Sveriges kust består således av ett stort antal normala och/eller räta baslinjer som är sinsemellan sammanbundna.
Vilka enskilda sträckor längs kusten som har normal respektive rät baslinje anges i den förteckning över baslinjepunkter som är bifogad förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium.
Till stöd främst för sjöfarten ålägger förordningen Sjöfartsverket att utmärka de räta baslinjerna på sjökort som är tillgängliga för allmänheten. Denna information finns emellertid inte tillgänglig i digitalt format utan enbart i de tryckta sjökorten.
De nu gällande svenska baslinjepunkterna härstammar från den analys som gjordes av 1965 års baslinjeutredning. Topografiska förändringar som landhöjning och erosion har emellertid lett till att baslinjerna på vissa ställen numera sammanbinder punkter vars koordinater enligt gällande författningstext inte längre markerar de öar och uddar där punkterna ursprungligen var belägna.
Figur 2.1 Principskiss över normal respektive rät baslinje
4
Normal baslinje
UNCLOS artikel 5 definierar den normala baslinjen:
Om inte annat föreskrivs i denna konvention, utgörs den normala baslinjen för beräkning av territorialhavets bredd av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända storskaliga sjökort.
Sverige tillämpar normal baslinje längs vissa delar av södra Sveriges kust. Utanför dessa kustområden finns således inget inre vatten i havet. 4 § 1 i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium anger att
[v]id landområden utgörs baslinjen för beräkning av territorialhavet av strandlinjen vid lågt vattenstånd.
I de svenska författningstexterna sägs inget om att de normala baslinjerna, alltså strandlinjen vid lågt vattenstånd, ska utmärkas på sjökort.
Den internationella folkrättsliga sammanslutningen International Law Association, ILA, tillsatte i november 2008 en expertkommitté, den så kallade baslinjekommittén, med uppgift att ”identifiera gällande rätt avseende normala baslinjer” samt att ”bedöma om det behövs ytterligare klargörande eller utveckling av denna rätt”. Kommittén, som bestod av 36 medlemmar, bl.a. UD:s folkrättsrådgivare, ambassadör Marie Jacobsson som också är sakkunnig i havsgränsutredningen, har grundligt analyserat UNCLOS artikel 5 och förhandlingarna inför dess tillkomst, inklusive de diskussioner under 1900-talet som föregick överenskommelsen om hur dess föregångare, artikel 3 i 1958 års territorialhavskonvention, skulle formuleras. Kommittén har även granskat hur UNCLOS artikel 5 har uttolkats i relevanta rättsfall i Internationella domstolen i Haag, FN:s havsrättstribunal i Hamburg, särskilda ad hoc-havsrättstribunaler och internationella skiljedomsförfaranden samt vissa domar som avkunnats av nationella domstolar.
Kommittén analyserade två tänkbara alternativa uttolkningar av artikel 5: – den normala baslinjen är den lågvattenlinje som markerats i statens
officiella sjökort, – den normala baslinjen är den faktiska lågvattenlinjen längs statens
kust uttryckt i det höjdsystem som anges i sjökortet.
Slutsatsen i kommitténs rapport, ”Baselines under the International Law of the Sea”, var att den normala baslinjen ska utgöras av den faktiska lågvattenlinjen längs kusten uttryckt i det höjdsystem som anges i statens officiellt erkända sjökort. Sjökortet ansågs vara relevant av tre skäl:
1) det anger vilket höjdsystem (och vilken epok) staten valt för
sina mätningar, 2) den lågvattenlinje som är inritad på sjökortet är i de flesta fall
och för de flesta ändamål en korrekt återgivning av den faktiska lågvattenlinjen, och 3) sjökortet har en ”strong presumption of accuracy” som bevis-
material vid tvist men det kan åsidosättas om parterna lägger fram annan mer relevant bevisning.
ILA:s konferens i augusti 2012 ställde sig bakom kommittérapportens slutsatser och beslutade att rapporten skulle skickas till FN:s generalsekreterare med begäran om att den delges FN:s samtliga medlemsstater.
Rät baslinje och inre vatten
Baslinjerna längs Sveriges kust i längd räknat består till största delen av räta baslinjer. 4 § 2 i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium anger att
[v]id inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens yttergränser (räta baslinjer), såvida inte annat föranleds av att ett landområde ligger utanför en rät baslinje.
De svenska räta baslinjerna är av historisk karaktär och föregår såväl 1958 års havsrättskonventioner som UNCLOS. De räta baslinjerna, och som en följd av detta också det inre vattnet i havet, kan gå mycket långt utanför strandlinjen på fast land där skärgården är vidsträckt. I Luleå skärgård ligger till exempel den yttersta baslinjepunkten5 på ett avstånd av cirka 34 km från fast land. I andra havsområden med långt ut belägna ensliga öar kan det finnas territorialhav mellan fastlandets inre vatten och öarnas egna inre vatten. Ett sådant exempel är Gotland, där det till och med finns internationellt vatten mellan fastlandets territorialhav och öns eget territorialhav.
Till inre vatten räknas:
1 insjöar, vattendrag och kanaler; 2 vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vatten-
områden innanför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer som regeringen bestämmer.
I Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar till inre vatten.
1965 års Baslinjeutredning ansåg det nödvändigt att klargöra den väsentliga innebörden av de svenska principer som låg till grund för de räta baslinjer man föreslog. Utredningen skrev i sitt betänkande bl.a. att
[d]et mest framträdande draget är … de geografiska kriteriernas utslagsgivande betydelse för vad som är att hänföra till inre vatten.
Utredningen framhöll att inre vatten är en rent geografisk företeelse som kan observeras i naturen. Den svenska ”kustlinjen” går av hävd vid ytterkanten av de yttersta öarna och skären. Allt vatten innanför och mellan dessa öar och skär utgör inre vatten. Det svenska territorialhavet börjar där det inre vattnet slutar. Räta baslinjer ska följaktligen dras där det inre vattnet upphör.
Sverige har i flera hundra år haft denna syn på de kustnära vattnens juridiska status utan att detta har ifrågasatts. Baslinjeutredningen var därför väldigt tveksam till vissa skrivningar i 1958 års territorialhavskonvention som man menade vände på logiken genom att på teoretiska grunder definiera inre vatten i havet som det vattenområde som låg på fastlandssidan av en rät baslinje. Man menade att konventionen bortsåg från det i sammanhanget mest centrala kriteriet nämligen att inre vatten är en av naturen skapad geografisk företeelse som antingen förekommer eller inte förekommer.
Baslinjeutredningen ifrågasatte också vissa andra bestämmelser avseende de räta baslinjerna i 1958 års konvention. Det gällde bl.a. baslinjernas längd och det faktum att räta baslinjer kunde dras över öppet hav. Dessa bestämmelser hade sitt ursprung i den fisketvist mellan Storbritannien och Norge som år 1951 hade avgjorts av den Internationella domstolen i Haag, och vars dom fick stort genomslag på formuleringen av territorialhavskonventionens artikel 5 om räta baslinjer.
ringar i de avseenden som tidigare hade kritiserats från svensk sida. UNCLOS artikel 8 om inre vatten befäste ytterligare det nya synsättet att havsområden innanför en stats baslinjer ska utgöra del av statens inre vatten. Samtidigt skapades den juridiska konstruktionen arkipelagstat för stater som består av enbart öar.
Enligt UNCLOS artikel 7 får en stat använda sig av räta, i stället för normala, baslinjer i områden där kustlinjen är mycket oregelbunden och djupt inskuren eller där en rad öar ligger utmed kusten i dess omedelbara närhet. I sådana havsområden får staten dra räta linjer mellan lämpliga punkter längs strandlinjen vid lågt vattenstånd på öar, skär och uddar under förutsättning att ett antal ytterligare villkor är uppfyllda. De räta baslinjerna får inte avsevärt avvika från kustens huvudriktning (artikel 7.3). De får inte heller dras till och från skär som enbart befinner sig över vattenytan vid lågt tidvatten, såvida det inte har uppförts en fyr eller liknande anläggning som ständigt ligger ovanför vattenytan (artikel 7.4). Undantag från villkoret i artikel 7.4 är dock möjligt om en ”baslinje till eller från sådana skär har vunnit allmänt internationellt erkännande”.
Samtliga nuvarande svenska räta baslinjer har tillämpats sedan lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium antogs av riksdagen. Merparten av dem har också utgjort avgränsningslinjer för svenskt inre vatten under lång tid dessförinnan. De nuvarande svenska räta baslinjerna uppfyller därmed utan tvekan kravet på ”allmänt internationellt erkännande” i UNCLOS artikel 7.4.
UNCLOS innehåller även bestämmelser om hur räta baslinjer får dras över flodmynningar (artikel 9) och bukter (artikel 10).
ILA gav år 2012 sin baslinjekommitté i uppdrag att analysera rättsläget avseende räta baslinjer på motsvarande sätt som man gjort i rapporten om normala baslinjer.
Baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och lågvattenskär
Territorialhavets bredd ska beräknas från baslinjerna. De punkter som en stat använder för att konstruera avgränsningslinjen för sitt territorialhav kallas baslinjepunkter. Vid normal baslinje måste kuststaten identifiera ett lämpligt antal geografiska punkter längs strandlinjen vid lågt vattenstånd. Från varje sådan punkt dras en cirkelbåge med territorialhavets bredd som radie. Den linje i havet som
bildas av den samlade mängden yttersta punkter på dessa cirkelbågar utgör territorialhavets yttre avgränsningslinje. Förfarandet har liknats vid att rulla ett fiktivt hjul längs strandlinjen. Det kan krävas ett stort antal sådana cirkelbågemedelpunkter längs strandlinjen för att säkerställa att territorialhavets yttre avgränsningslinje troget följer strandlinjens form. Ju bredare territorialhavet är desto färre punkter behövs eftersom allt fler cirkelbågemedelpunkter i konkava strandformationer trängs ut och kommer att sakna betydelse. Punkter på utstickande uddar får på motsvarande sätt större genomslag när territorialhavsbredden ökar.
Vid rät baslinje krävs endast att staten identifierar lämpliga ytterpunkter vid lågt vattenstånd på berörda öar. En rät linje dras sedan mellan varje par av sådana baslinjepunkter och territorialhavets bredd beräknas från denna räta baslinje.
Öar har eget territorialhav, oavsett hur långt ut i havet de ligger. En ö definieras i UNCLOS artikel 121 som ett av naturen bildat landområde som förblir ovan vatten vid flod (högt tidvatten). Inom havsrätten har öns höjd således betydelse men dess storlek spelar ingen roll.
Om det finns låga skär som ligger utanför baslinjerna får en stat även använda sådana skär som utgångspunkt för beräkning av territorialhavets bredd (artikel 13). En förutsättning är dock att den aktuella landformationen är ett naturligt bildat landområde som är beläget ovanför vattenytan vid lågt tidvatten och att den ligger på ett avstånd som inte överstiger territorialhavets bredd, alltså för Sveriges del 12 nautiska mil, från fast land eller från en ö. Effekten av förekomsten av sådana skär utanför baslinjerna blir att det bildas en utbuktning på territorialhavets yttre avgränsningslinje (se figur 2.2).
Figur 2.2 Schematisk skiss över effekten av ett lågvattenskär
Dessa landformationer kallas på engelska ”low-tide elevations”. I den svenska versionen av UNCLOS har detta begrepp översatts med lågvattenupphöjningar6. I 1965 års utredning och i 1966 års lagstiftning om Sveriges sjöterritorium används uttrycket ”skär som vid lågt vattenstånd men ej vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan”7. I tidigare svensk lagstiftning användes uttrycket ”öar, holmar och skär som icke ständigt översköljas av havet”8.
Utredningen har valt att använda sig av det kortare begreppet lågvattenskär.
När Sverige år 1979 utvidgade territorialhavets bredd från 4 till 12 nautiska mil kan vissa öar och skär som tidigare påverkade beräkningen av territorialhavets avgränsningslinje ha förlorat sin betydelse. Nya relevanta lågvattenskär bör dock ha tillkommit. Utredningen har emellertid inte kunnat finna någon dokumentation som bekräftar att den eventuella förekomsten av potentiella nya lågvattenskär utanför baslinjerna beaktades i det sammanhanget.
2.1.3. Sjöterritorium och maritima zoner
En kuststats territorialhav
9
får enligt UNCLOS utsträckas till högst
12 nautiska mil från baslinjerna.
Kuststatens inre vatten i havet utgör tillsammans med territorialhavet en del av statens suveräna sjöterritorium
10
. Utländska fartyg saknar rätt till så kallad oskadlig genomfart i inre vatten. Inom territorialhavet däremot måste kuststaten acceptera rätten för andra staters fartyg till oskadlig genomfart. Det inre vattnet har alltså ett bättre skydd mot intrång än den del av sjöterritoriet som utgör territorialhav.11 Kuststaten får till exempel införa lotsplikt i inre vatten. Statens angränsande zon får utsträckas till högst 24 nautiska mil, dess exklusiva ekonomiska zon till högst 200 nautiska mil och dess kontinentalsockel till högst 200 nautiska mil från baslinjerna. Kuststaternas kontinentalsocklar kan under vissa omständigheter sträcka sig ännu längre. Stater som består av enbart öar eller ögrupper får inrätta så kallade arkipelaghav. I den angränsande zonen får staten utöva vissa begränsade polisiära kontrollfunktioner. I den ekonomiska zonen har staten exklusiva och suveräna rättigheter och skyldigheter vad gäller utvinning och bevarande av naturresurser och miljöskydd. Även på kontinentalsockeln har staten exklusiva och suveräna rättigheter och skyldigheter avseende naturresurser och miljöskydd.
Sjöterritoriets och de svenska maritima zonernas bredd illustreras i figur 2.3.
Begreppet internationellt vatten tillhör havsrätten och omfattar alla havsområden utanför staternas territorialhav.
Begreppet fritt hav, eller det fria havet, tillhör också havsrätten och avser de havsområden som inte ingår i någon stats territorialhav eller maritima zon.
Begreppen allmänt vatten och enskilt vatten tillhör den svenska fastighetsrättsliga lagstiftningen, men förekommer inte inom havsrätten. Innebörden av dessa två begrepp och deras förhållande till de havsrättsliga begreppen inre vatten och territorialhav behandlas närmare i kapitel 7.
Begreppen kustvatten
12
och marina vatten
13
tillhör EU-rätten.
Inte heller dessa begrepp förekommer inom havsrätten.
12 I artikel 2.7 i EU:s vattendirektiv (2000/60/EG), som fokuserar på vattenkvalitet finns följande definition:. ”kustvatten: ytvatten som finns innanför den linje på vilken varje punkt befinner sig på ett avstånd av en sjömil från närmaste punkt på den baslinje från vilken bredden av territorialvattnet mäts och som, när det är lämpligt, sträcker sig till den yttre gränsen för vatten i övergångszon.” 13 I artikel 3 i EU:s ramdirektiv om en marin strategi (2008/56/EG) finns följande definition: ”1. marina vatten:
Figur 2.3 Schematisk skiss över Sveriges sjöterritorium och maritima zoner m.m.
2.1.4. Nuvarande lagstiftning om svenskt sjöterritorium och svenska maritima zoner
Riksdagen har lagstiftat om omfattningen av Sveriges inre vatten, territorialhav, ekonomiska zon respektive kontinentalsockel i
- lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium,
- lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, och
- lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
Sverige har däremot inte lagstiftat om att inrätta någon angränsande zon. Det framgår emellertid av prop. 1995/96:140 om havsrättskonventionen och tillämpningsavtalet att regeringen redan i samband med ratificeringen av UNCLOS gjorde bedömningen att övervägande skäl talar för att en angränsande zon bör inrättas och att man avsåg att återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Detta bekräftades senare av dåvarande utrikesministern Carl Bildt i svar på en skriftlig fråga i riksdagen (2007/08:523).
Riksdagen har beslutat om koordinater för delar av territorialhavets avgränsningslinje i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Regeringen har beslutat om koordinater för baslinjer och baslinjepunkter längs den svenska kusten i förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium.
Regeringen har även beslutat om koordinater för de punkter som bestämmer de maritima zonernas yttre avgränsningslinjer i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon. Kontinentalsockelförordningen (1966:315) innehåller en hänvisning till koordinaterna i förordningen om Sveriges ekonomiska zon.
Närheten till andra staters kuster gör att delar av det svenska sjöterritoriet måste avgränsas gentemot andra staters sjöterritorium och/eller maritima zoner. Sverige har därför ingått avtal med Norge, Danmark och Finland om riksgränsen i havet samt om avgränsningslinjer mellan svenskt territorialhav och internationellt vatten i vissa havsområden.
zoner. Flera av dessa överenskommelser träffades innan Sverige hade inrättat en ekonomisk zon.
Avgränsningslinjerna illustreras i figur 2.4.
Figur 2.4 Översiktlig skiss över avgränsningslinjer för sjöterritorier och maritima zoner längs Sveriges kust
2.1.5. Kuststaternas skyldighet att offentliggöra information
Enligt UNCLOS artikel 16 ska kuststaten ange de baslinjer som dragits enligt artikel 7 (räta baslinjer), artikel 9 (över flodmynningar) och artikel 10 (över bukter), eller den gräns för territorialhavet som följer av dessa baslinjer, i sina officiella sjökort. Staten ska också ange de gränslinjer som dragits vid eventuella redder (artikel 12) och för att avgränsa det egna territorialhavet mot en stat med motstående eller intilliggande kust (artikel 15) i sjökorten. Kortens skala ska vara tillräcklig för att linjernas läge ska kunna fastställas. Alternativt kan sjökorten ersättas av en förteckning över koordinater för geografiska punkter med angivande av geodetiskt datum. Kuststaten ska vederbörligen offentliggöra sådana sjökort och förteckningar och deponera ett exemplar av varje hos FN:s generalsekreterare.
UNCLOS artikel 75 och 84 innehåller motsvarande förpliktelser för kuststaterna att offentliggöra och deponera information om avgränsningslinjerna för sina exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsocklar.
Det finns inget krav i UNCLOS att kuststaten ska deponera information om normala baslinjer eller om territorialhavets gräns utanför en kust med sådan baslinje.
Lågvattenskär utanför baslinjerna som enligt artikel 13 kan användas för beräkning av territorialhavets bredd torde emellertid omfattas av deponeringsskyldigheten även i de fall då sådana punkter ligger utanför en normal baslinje.
Sverige har deponerat information om koordinaterna för de svenska räta baslinjerna och om att det svenska territorialhavets bredd uppgår till 12 nautiska mil hos FN:s generalsekreterare genom att överlämna kopior på lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium inklusive de lagändringar som genomfördes 1978 och 1979 samt förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium inklusive dess bilagda tabellförteckning där baslinjepunkterna är numrerade från 1 till 124.14 Även 1966 års tillträdesförordning har överlämnats.15 Sverige tycks emellertid inte ha överlämnat några sjökort till FN. Kontinentalsockellagen och kontinentalsockelför-
ordningen samt lagen respektive förordningen om Sveriges ekonomiska zon har också deponerats. Däremot förefaller Sverige inte ha informerat om ändringar i dessa lagar och förordningar.
Med anledning av andra åtaganden har Sverige också överlämnat kopior till FN på tre avtal med Danmark, ett avtal med Estland, ett avtal med Estland och Lettland, fyra avtal med Finland, ett avtal med Finland och Estland, två avtal med Tyskland, två avtal med Norge, ett avtal med Polen, två avtal med Ryska federationen samt ett avtal med Polen och Ryska federationen.16
2.2. Geografiska referenssystem
Som framgått ovan har baslinjerna en avgörande betydelse för utformningen av en stats sjöterritorium och maritima zoner. Staten måste emellertid fastställa sina baslinjer och beräkna bredden på sina havsområden enligt vedertagna geodetiska och hydrografiska metoder med bästa möjliga precision för att kunna påräkna att andra stater ska erkänna och acceptera dess territorialhav och maritima zoner. Korrekt fastställda baslinjer är en förutsättning för att en stat fullt ut ska kunna tillgodogöra sig sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter enligt UNCLOS och andra internationella förpliktelser.
Förr angavs positioner för punkter på land och vid kusterna i förhållande till någon allmänt välkänd referenspunkt på land vars position hade mätts in och bestämts. Positioner för punkter långt ute till havs fastställdes med hjälp av stjärnorna vars lägen har dokumenterats av astronomerna sedan uråldrig tid. Under senare år har stora framsteg gjorts vad gäller geografisk positionsbestämning. Modern geodetisk forskning har utvecklat metoder som tillåter mycket stor noggrannhet. Inom ramen för ett referenssystem som baseras på de geografiska positionssatelliternas matematiskt stabila banor i rymden kan alla punkter på jordklotet definieras entydigt genom att relateras till ett enhetligt globalt geocentriskt referenssystem, ”International Terrestrial Reference System” (ITRS). Det kan liknas vid ett stabilt yttre skal runt jorden som gör det möjligt att räkna om positionsangivelsen för varje enskild punkt som bestämts inom ett lokalt höjd- och/eller plansystem och att koppla
samman olika referenssystem som utvecklats för olika ändamål, förutsatt att erforderliga transformationssamband kan etableras.
Jordytan är i ständig rörelse på grund av att kontinentalplattorna sakta rör sig i både höjd- och sidled, i förhållande till varandra och inom sig. En punkt på land som har mätts in och märkts ut i den fysiska verkligheten kan förflytta sig i höjd- och/eller sidled efter mättillfället på grund av t.ex. erosion, uppgrundning, landhöjning eller rörelser i jordskorpan. Havsytan är dessutom i ständig rörelse. Den exakta positionsbestämningen av en punkt på en viss lågvattenlinje är därför bara helt korrekt vid själva inmätningstillfället. Punkten kan ha förflyttat sig något när den mäts in noggrant igen vid ett senare tillfälle. Positionsangivelser för punkter på land och i havet har med nödvändighet också en viss inbyggd approximation som gör att verkligheten kan skilja sig från kartan, eller sjökortet, på grund av objektets storlek eller den generalisering som valts för att märka ut det i en viss skala.
2.2.1. Standardisering och internationellt samarbete
Ny teknik har gjort bättre mätinstrument tillgängliga för allt fler användare. Nya tjänster baserade på geografisk information utvecklas kontinuerligt. Kraven har därmed ökat på standardisering av de referenssystem som används för officiella geografiska positionsangivelser för olika ändamål i skilda länder.
I Sverige pågår sedan år 2005 en övergång inom myndigheter och kommuner till att ange alla höjd- och djupvärden i det nya nationella höjdsystemet Rikets Höjdsystem år 2000 (RH 2000). RH 2000 utgör tillsammans med SWEREF 99 grunden för den moderna svenska geodetiska infrastrukturen.
SWEREF 99 är den svenska realiseringen av ”European Terrestrial Reference System 1989” (ETRS 89). På motsvarande sätt är RH 2000 den svenska realiseringen av ”European Vertical Reference System” (EVRS). Det innebär att RH 2000 kan betraktas som en del av det europeiska höjdsystemet European Vertical Reference Frame 2007 (EVRF 2007). Nollnivån i RH 2000 definieras av Normaal Amsterdams Peil (NAP), en standardiserad havsnivå i Amsterdam som mättes in år 1684 och som numera används som nollnivå även
av andra europeiska länder.17 Med införandet av RH 2000 har det för första gången skapats möjligheter för alla lokala användare i Sverige att ansluta sina lokala höjdnät till ett enhetligt nationellt höjdsystem som håller en mycket hög kvalitet både regionalt och lokalt.
På global nivå pågår ett omfattande standardiseringsarbete inom ramen för bland annat Internationella Hydrografiska Organisationen (IHO), Internationella Associationen för Geodesi (IAG), Världsmetereologiorganisationen (WMO) och dessas olika specialiserade underorgan. För att stödja staternas tekniska tillämpning och uttolkning av olika bestämmelser i FN:s havsrättskonvention har IHO och IAG också bildat ett gemensamt internationellt rådgivande expertorgan, ABLOS18, som utarbetar riktlinjer för geodetiska och hydrografiska beräkningar och tekniska uttolkningar av konventionens begrepp.
Inom ramen för IHO samarbetar medlemsstaternas hydrografiska myndigheter och de myndigheter som ansvarar för produktion av sjökort. Man utformar gemensamma rekommendationer som förväntas följas av berörda stater om bland annat tekniska standarder, beräkningsmodeller och specifikationer för framställande av officiella sjökort och för samordnad elektronisk datahantering. För att underlätta harmonisering och ömsesidig förståelse rekommenderar IHO medlemsstaterna att relatera sina observationer vid höjd- och djupmätningar till ett geocentriskt referenssystem, företrädesvis ITRS eller något system genom vilket ITRS har implementerats, till exempel ”World Geodetic System 1984” (WGS 84) som är ett globalt anpassat referenssystem. I Europa används ofta EUREF 89 som är ett äldre namn för det europeiska referenssystemet, ETRS 89. Skillnaden till SWEREF 99 är försumbar, maximalt några cm, varför ETRS 89 i sjökortssammanhang betraktas som identiskt med SWEREF 99.
IHO arbetar även med att samordna produktionen av internationella sjökort, så kallade INT-kort. Dessa avses i första hand ersätta nationella sjökort över områden som berör flera länder.
Produktionen av elektroniska sjökort är uppdelad mellan olika staters sjökortsmyndigheter. Var och en har publiceringsansvar för
ett visst antal geografiska områden, så kallade ENC-celler. Den standardiserade informationen i respektive cell lagras i regionala datacentra och kan laddas ner därifrån av sjöfarten och andra abonnenter mot en avgift och användas i det elektroniska sjökorts- och informationssystem för navigering som är godkänt av den Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). De elektroniska sjökorten har officiell status och kan fullt ut ersätta tryckta sjökort.
2.2.2. Pågående harmonisering inom EU-samarbetet
Genomförandet av EU:s så kallade Inspiredirektiv har påskyndat medlemsstaternas samarbete för att underlätta uppbyggnaden av samordnade geografiska informationssystem. EU:s vattendirektiv (2000/60/EG) fokuserar på vattenkvalitet i medlemsstaternas ”kustvatten” som man definierar som ytvattnet i havsområdet mellan strandlinjen och en linje som dras en nautisk mil räknat från baslinjerna. Kustvattnet löper således som en remsa med varierande bredd och omfattar medlemsstaternas inre vatten och territorialhav ut till en nautisk mil utanför baslinjerna.
EU:s ramdirektiv om en marin strategi (2008/56/EG) omfattar medlemsstaternas ”marina vatten”, vilket definieras som kustvatten samt havsområden från baslinjerna ut till den yttersta gränsen för de havsområden där en medlemsstat har suveränitet och/eller utövar jurisdiktion i enlighet med UNCLOS. För Sveriges del omfattar detta direktiv således alla havsområden som betecknas som inre vatten, territorialhav, ekonomisk zon och kontinentalsockel.
Havsplaneringsutredningen föreslog i betänkandet ”Planering på djupet” (SOU 2010:91) ett system för havsplanering som skulle omfatta havsområdena längs den svenska kusten räknat från en linje en nautisk mil utanför de svenska baslinjerna. Regeringen föreslog i proposition (2013/14:186) om hushållning med havsområden att statliga havsplaner ska omfatta Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter inom svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför baslinjen. Även kontinentalsockeln i berörda havsområden ska omfattas av planerna. I miljöbalken och förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön anges en nautisk mil utanför baslinjen som avgränsning av vattendistrikten. En nautisk mil utanför baslinjen används även i
havsmiljöförordningen (2010:1341) som avgränsning mellan så kallat kustvatten och annat vatten i havet.
Mot denna bakgrund och för att möta förväntade framtida behov har utredningen övervägt om det vore lämpligt och ändamålsenligt att inom ramen för sitt arbete även föreslå geografiska koordinater för en avgränsningslinje som löper en nautisk mil utanför de svenska baslinjerna. Utredningen har emellertid kommit fram till att detta skulle kräva en tätare inmätning av punkter än vad som behövs för utredningens övriga arbete och att ett sådant extra inmätningsarbete varken ryms inom utredningens budget eller dess tidsplan.
Riksdagen antog regeringens proposition (2013/14:186) om hushållning med havsområden den 10 juni 2014.19 Den föreslagna ändringen av hushållningsreglerna i miljöbalkens 4 kap. trädde i kraft den 1 september 2014. Arbetet med detaljerade föreskrifter pågår för närvarande20.
2.2.3. Strandlinjen
Strandlinjen utgör skiljelinje mellan land och vatten. Den är per definition rörlig i tid och rum eftersom havsytan aldrig är helt stilla. Strandlinjen påverkas av vågrörelser och dygnsvariationer i tidvatten, väder och vind liksom av längre tidvattencykler och av erosion eller uppgrundning när lättrörligt material förflyttas av vattenströmmarna. Långsiktigt påverkas strandlinjen även av den globala havsnivåhöjningen när klimatförändringar leder till ökad havstemperatur och avsmältning från glaciärer och inlandsisar. Vid jordskalv kan plötsliga förändringar av strandlinjen ske. I Sverige tillkommer landhöjning på grund av att landet fortfarande långsamt reser sig efter att ha varit nedtyngt av inlandsisen.
Lantmäteriet och Sjöfartsverket genomför för närvarande ett projekt för att fastställa en gemensam nationell strandlinje i plan och höjd för hela den svenska kusten (Gemensam Nationell Strandlinje, NSL). Syftet med NSL-projektet är bl.a. att strandlinjens läge på Lantmäteriets kartor och på Sjöfartsverkets sjökort ska bygga på samma karteringsunderlag, baserat på en gemensamt utvecklad
standard, något som hittills inte har varit fallet. I NSL-projektet används nollnivån i RH 2000 som referensyta för strandlinjen och övriga objekt som karteras och märks ut i sjökort och på kartor.
Den gemensamma digitala strandlinjen redovisas enligt läget i de flygbilder som har använts vid karteringen. Avvikelsen från nollnivån i RH 2000 på grund av variationer i vattenståndet vid fototillfället får vara högst +0,2/-0,5 meter. Även bränningar och övervattenstenar karteras enligt samma kriterier. Man skiljer mellan öar och skär enbart på basis av landformationernas storlek. För en landformation som är större än 20 m2 karteras strandlinjen med en kontur. Landformationer som är mindre än 20 m2 karteras som ett punktobjekt med en symbol. På Lantmäteriets kartor redovisas öar med strandlinjer och mindre landformationer, övervattenstenar och bränningar med symboler.
Sjöfartsverket använder NSL-data som underlag för svenska officiella sjökort och har följande beteckningar på sjökorten för landformationer i havet med olika höjd:
= övervattensten eller ö, högre än 0,2 meter
= bränning, mellan +0,2 meter och -0,5 meter
= undervattensten, lägre än -0,5 meter
En ö markeras antingen med en symbol, som ett punktobjekt, eller med konturer beroende på öns storlek och skalan i sjökortet.
Det är inte ovanligt att sjökortets redovisning av strandlinje, öar och bränningar avviker från verkligheten med upp till 50 meter. Även ännu större fel förekommer i såväl papperssjökort som elektroniska sjökort. Arbetet har hittills resulterat i att strandlinjen nu är korrigerad längs kuststräckan mellan norska gränsen och Karlskrona i de sjökort, båtsportkort och ENC-celler som utkommit efter våren 2013. Under 2014 pågick arbetet med förbättring av strandlinjen i sjökort över Stockholms norra skärgård samt i området kring Gävle.
NSL-specifikationerna anger att det nationella referenssystemet SWEREF 99 med koordinatsystemet SWEREF 99 TM för kartprojektion ska användas för mätningar och beräkningar i plan. I höjd ska RH 2000 användas. Nuvarande arbetsplan sträcker sig till och med år 2018 men även efter den tidpunkten återstår fortfarande några kustavsnitt.
2.3. Vattenståndsnivåer
Den nivå som kuststaten väljer att använda som normerande för vattenståndet längs kusten vid ett visst havsområde har avgörande betydelse vid bestämning av strandlinjens geografiska läge. Staten måste välja en viss vattennivå som referensnivå för vattenståndet, en så kallad referensyta. Referensytan för de djup- och höjdnivåer som är markerade i statens officiella sjökort ska anges i korten.
För att kunna fastställa den yttre avgränsningslinjen för sitt territorialhav måste kuststaten som tidigare nämnts identifiera ett lämpligt antal baslinjepunkter längs en lågvattenlinje. Punkter på fast land, öar och skär som ligger över denna lågvattennivå kan användas som utgångspunkt för beräkning av territorialhavets bredd.
2.3.1. Lågvattenlinjen
Begreppet lågvattenlinje, ”low water line”, i UNCLOS21 uttolkas i internationella sammanhang och av de flesta kuststater som regel som den referensnivå för havsvattenståndet som utgörs av den lägsta beräknade tidvattennivån, LAT (”lowest astronomical tide”), för respektive havsområde.
I det stora flertalet av världens kuststater förekommer tidvatten. Dessa stater använder som regel LAT för respektive havsområde som referensyta för vattenståndet i sjökorten. LAT är en framräknad referensnivå som anger lägsta havsnivå vid lägsta tidvatten på en viss plats, utan hänsyn tagen till väder- och vindförhållanden. Detta är en teoretisk nivå som beräknats på basis av långa observationsserier och som inträffar med 18,6 års mellanrum, dvs. periodiciteten för den tidvattencykel då de mest extrema tidvattnen före-
kommer i stater med tidvatten. Som regel publicerar dessa stater detaljerade tidvattenstabeller för olika havsområden, t.ex. hamninlopp och farleder för sjöfarten, där man anger vattenståndets dygns- och timvariationer i förhållande till områdets LAT-nivå.
Längs den svenska kusten är tidvattnet emellertid svagt eftersom det dämpas över Nordsjön. Inne i Östersjön är tidvattnet nästan obefintligt.
Utredningen konstaterar därför att det fordras en annan metodik än den etablerade LAT-beräkningen för att avgöra vilken lågvattennivå som är mest lämplig att använda för att identifiera baslinjepunkter och baslinjer längs Sveriges kust. Utredningen har också undersökt om det vore mest ändamålsenligt att använda en enhetlig lågvattenlinje längs hela kusten eller om det är lämpligare att fortsätta att ta hänsyn till att nivåerna för lågt vattenstånd är olika i olika havsområden längs Sveriges kust.
2.3.2. Medelvattenstånd
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, mäter i dag variationerna i havsvattenståndet på 23 platser längs den svenska kusten och fastställer ett beräknat värde för medelvattenståndet varje år vid respektive mätstation. Mätstationerna benämns mareografer. Årsmedelvärdena baseras normalt på observerade timvärden, men för vissa mätstationer och perioder baseras de på dygnsvärden. SMHI observerar vattenståndet i ett lokalt höjdsystem, som är unikt för varje mätstation.
Genom att analysera långa mätserier kan en referensnivå som brukar kallas ”årets medelvattenstånd” bestämmas för varje enskild station. Beräkningen görs med hjälp av linjär regressionsanalys på basis av alla årsmedelvärden sedan mätningarna startade vid en viss station. Detta beräknade medelvattenstånd, MW, är således unikt för varje mätstation och avser enbart den station som analyseras.
Figur 2.5 visar ett exempel på en sådan analys för mätstationen Ratan norr om Umeå, där SMHI och dess föregångare har observerat vattenståndet sedan år 1891. Grön linje visar hur årsmedelvärdena har varierat över tid vid Ratans mätstation uttryckt i RH 2000. Den svarta räta linjen visar det beräknade medelvattenståndet (MW). I diagrammet visas också årliga högsta observerade
vattenstånd (HHW), blå linje, och årliga lägsta observerade vattenstånd (LLW), röd linje. HHW och LLW bestäms genom att analysera avvikelsen från det beräknade medelvattenståndet för respektive år.
Figur 2.5 Diagram som illustrerar en bestämning av medelvattenståndet med hjälp av regressionsanalys
Det krävs minst trettio årsmedelvärden för att någorlunda väl kunna bestämma regressionslinjen för MW. Med linjens hjälp kan SMHI sedan ange det beräknade medelvattenståndet framåt eller bakåt i tiden och ange avvikelser från ett visst års medelvattenstånd, t.ex. de aktuella vattenståndsuppgifter som dagligen meddelas av Sveriges Radio i anslutning till sjöväderrapporterna.
Av SMHI:s 23 mätstationer ligger 5 stycken på Västkusten, 4 i Öresundsområdet och övriga 14 längs Östersjökusten (figur 2.6). I hela området runt Sveriges kust finns det sammanlagt cirka 100 sådana stationer, varav således ungefär en fjärdedel är svenska. Hälften av stationerna ligger längs de danska och tyska kusterna. Den återstående fjärdedelen ligger på den södra och östra sidan av Östersjön.
Oceanographic System, BOOS.22 Man strävar bl.a. efter att uttrycka nationella oceanografiska mätvärden i förhållande till ett gemensamt harmoniserat referenssystem för djup- och höjdangivelser.
Figur 2.6 Stationskarta och stationslista som visar var SMHI observerar havsvattenstånd (2014)
STATION
LATITUD LONGITUD STARTÅR
KUNGSVIK 58° 59' 48'' 11° 07' 38'' 1973
SMÖGEN 58° 21' 13'' 11° 13' 04'' 1910
STENUNGSUND 58° 05' 36'' 11° 49' 57'' 1962
GÖTEBORG-TORSHAMNEN 57° 41' 05'' 11° 47' 26'' 1967
RINGHALS 57° 14' 59'' 12° 06' 45'' 1967
VIKEN 56° 08' 32'' 12° 34' 45'' 1976
BARSEBÄCK 55° 45' 23'' 12° 54' 12'' 1937
KLAGSHAMN 55° 31' 20'' 12° 53' 37'' 1929
SKANÖR 55° 25' 00'' 12° 49' 47'' 1992
SIMRISHAMN 55° 33' 27'' 14° 21' 28'' 1982
KUNGSHOLMSFORT 56° 06' 19'' 15° 35' 22'' 1886
OSKARSHAMN 57° 16' 30'' 16° 28' 41'' 1960
ÖLANDS NORRA UDDE 57° 21' 58'' 17° 05' 50'' 1851
VISBY 57° 38' 21'' 18° 17' 04'' 1916
MARVIKEN 58° 33' 13'' 16° 50' 14'' 1964
LANDSORT 58° 44' 32'' 17° 51' 55'' 1886
STOCKHOLM 59° 19' 27'' 18° 04' 55'' 1889
FORSMARK 60° 24' 31'' 18° 12' 39'' 1975
SPIKARNA 62° 21' 48'' 17° 31' 52'' 1968
SKAGSUDDE 63° 11' 26'' 19° 00' 45'' 1982
RATAN 63° 59' 10'' 20° 53' 42'' 1891
2.3.3. Högsta och lägsta uppmätta vattenstånd
SMHI noterar också det högsta respektive lägsta vattenstånd som förekommit vid en viss mätstation vid någon tidpunkt under en viss mätperiod. Nivåerna bestäms efter analys av observerade vattenstånd i relation till det beräknade medelvattenståndet, MW. För exemplet Ratan i figur 2.5 har det högsta observerade vattenståndet bestämts till 142 cm över medelvattenstånd (år 2002) och det lägsta till 122 cm under medelvattenstånd (år 1912).
Hur låga vattenstånden kan bli runt den svenska kusten varierar från en plats till en annan. De allra lägsta nivåerna har observerats i Öresund, längs sydkusten och i norra Bottenviken och orsakas främst av meteorologiska faktorer som vind och lufttryck. Låga vattenstånd inträffar ofta under perioder med högtrycksbetonat väder med förhärskande nordostliga vindar som driver ut vatten ur Östersjön vilket gör att den totala vattenmängden i Östersjön minskar. I Öresund och runt kusterna i södra Östersjön inträffar de lägsta nivåerna också i samband med s.k. stormflod, då djupa lågtryck med kraftiga vindar pressar vatten norrut i Östersjön varvid vattennivåerna i dess södra delar sjunker.
2.3.4. Vattenstånd och höjdsystem
Som tidigare nämnts observerar SMHI vattenståndet vid varje mätstation i ett lokalt höjdsystem. Det beräknade vattenståndet, MW, kan sedan relateras till olika nationella höjdsystem som utnyttjas av olika användare för olika ändamål. SMHI har med hjälp av Lantmäteriets avvägningar av mätstationerna relaterat sina observationer till fasta, landbaserade höjdsystem såsom RH 00, RH 70 och det nya nationella höjdsystemet RH 2000.
Det beräknade medelvattenståndet för år 2015 för alla SMHI:s mätstationer uttryckt i bland annat RH 2000 redovisas i figur 2.7. Som framgår av tabellen blir medelvattenståndet för exemplet Ratan 7,2 cm uttryckt i RH 2000.
Figur 2.7 Beräknade medelvattenstånd för år 2015 uttryckt i olika höjdsystem
HAVSVATTENSTÅND
2015
Berä kna de medel va ttens tå nd för 2015 i ol i ka höjds ys tem
2015-01-12
STATION
LATITUD LONGITUD
Höjdsystem LOKALT
cm
Höjdsystem
RH00
cm
Höjdsystem
RH70
cm
Höjd-
system RH2000
cm
Höjd- system EVRF2007
cm
AUT och DIA cm
Apparent
land- höjning *
cm/år
HAPARANDA mobi l 65° 46' 18'' 23° 54' 11'' 9,6
9,6
223,2 0,73
KALIX 65° 41' 49'' 23° 05' 46'' 756,8 -93,2 -12,9 9,6 8,6 678,8 0,73 FURUÖGRUND 64° 54' 57'' 21° 13' 50'' 761,0 -97,1 -19,9 5,4 4,5 217,7 0,82 RATAN 63° 59' 10'' 20° 53' 42'' 665,5 -99,7 -20,2 7,2 6,3 511,5 0,80 SKAGSUDDE 63° 11' 26'' 19° 00' 45'' 844,8 -23,9 4,4 3,5 234,8 0,80 SPIKARNA 62° 21' 48'' 17° 31' 52'' 789,0 -92,0 -23,2 5,0 4,2 385,0 0,68 FORSMARK 60° 24' 31'' 18° 12' 39'' 897,4 -65,6 -12,2 6,2 5,6 680,4 0,64 STOCKHOLM 59° 19' 27'' 18° 04' 55'' 689,0 -41,5 -5,5 10,8 10,1 136,0 0,38 LANDSORT NORRA 58° 46' 08'' 17° 51' 32'' 675,6 -38,1 -3,6 10,1 9,4 133,6 0,29 MARVIKEN 58° 33' 13'' 16° 50' 14'' 774,2 -25,8 -4,6 12,0 11,4 453,9 0,20 VISBY 57° 38' 21'' 18° 17' 04'' 796,5 -14,5 2,3 9,7 9,0 318,5 0,12 ÖLANDS NORRA UDDE 57° 21' 58'' 17° 05' 50'' 659,5 -3,6 -3,0 12,3 11,7 929,5 0,12 OSKARSHAMN 57° 16' 30'' 16° 28' 41'' 682,1 -3,9 -2,7 12,6 12,0 1042,4 0,10 KUNGSHOLMSFORT 56° 06' 19'' 15° 35' 22'' 903,2 4,6 0,8 13,3 12,6 2312,0 0,01 ÅHUS mobi l 55° 55' 42'' 14° 19' 43'' 15,6 15,6 -0,08 SIMRISHAMN 55° 33' 27'' 14° 21' 28'' 773,3 7,8 15,6 14,9 341,3 -0,08 SKANÖR 55° 25' 00'' 12° 49' 47'' 1847,3 15,4 14,3 1010,8 -0,08 KLAGSHAMN 55° 31' 20'' 12° 53' 37'' 801,7 2,5 5,0 12,6 11,9 288,1 -0,06 BARSEBÄCK 55° 45' 23'' 12° 54' 12'' 851,7 11,8 11,7 197,5 -0,06 VIKEN 56° 08' 32'' 12° 34' 45'' 848,4 -2,2 -0,2 7,6 7,0 199,4 -0,10 ÄNGELHOLM mobi l 56° 17' 53'' 12° 47' 12'' 7,6 7,6 -0,10 RINGHALS 57° 14' 59'' 12° 06' 45'' 756,1 -10,1 -7,1 4,4 3,8 299,8 0,10 ONSALA mobi l 57° 23' 31'' 11° 55' 09'' GÖTEBORG-TORSHAMNEN57° 41' 05'' 11° 47' 26'' 995,4 -18,6 -8,4 3,5 2,9 148,2 0,16 STENUNGSUND 58° 05' 36'' 11° 49' 57'' 550,1 -23,9 -11,9 -0,8 -1,4 623,1 0,17 UDDEVALLA mobi l 58° 20' 51'' 11° 53' 41'' -0,8 -0,8 0,17 SMÖGEN 58° 21' 13'' 11° 13' 04'' 578,3 -28,7 -14,6 -3,5 -4,1 218,0 0,18 KUNGSVIK 58° 59' 48'' 11° 07' 38'' 774,2 -33,8 -16,7 -4,0 -4,6 195,5 0,20
* Rel a ti v l a ndhöjni ng (a bs ol ut l a ndhöjni ng - ha vs ni vå höjni ng) för mä tperi oden
LOKALT = Sta ti onens egna l oka l a höjds ys tem RH00 = Ri kets höjds ys tem 1900 RH70 = Ri kets höjds ys tem 1970 RH2000 = Ri kets höjds ys tem 2000 EVRF2007 = Europea n Verti ca l Reference Fra me 2007
ny enhetlig referensyta i sjökorten för alla havsområden längs hela kusten. Nollnivån i RH 2000 blir då normgivande för alla djup- och höjdangivelser liksom för redovisning av strandlinjen i de officiella svenska sjökorten. Bytet av höjdsystem medför att markeringarna av vissa öar, skär, övervattenstenar, bränningar och undervattenstenar i sjökorten kan påverkas. Det första sjökortet med den nya gemensamma referensytan publicerades sommaren 2014.
Sjöfartsverkets definition av begreppet ”bränning”
Sjöfartsverket har sedan lång tid tillbaka definierat en bränning som ett naturligt bildat landområde i havet som ligger på en nivå mellan +0,2 meter och -0,5 meter i förhållande till medelvattenytan i det havsområde där bränningen i fråga är belägen.
Efter övergången till en ny enhetlig referensyta definierar verket en bränning som ett naturligt bildat landområde som ligger på en nivå mellan +0,2 meter och -0,5 meter i RH 2000 oavsett hur detta intervall förhåller sig till de observerade vattenståndsnivåerna eller nivåerna för SMHI:s beräknade medelvattenstånd, MW, i olika havsområden längs den svenska kusten.
2.3.5. Effekter av den globala havsnivåhöjningen
Sedan SMHI:s kontinuerliga mätningar av havsvattenstånd startade år 1886 har havsnivån längs den svenska kusten höjts med ungefär 20 cm, vilket motsvarar 1,5 mm per år. Den senaste 30-årsperioden har höjningen varit cirka 3 mm per år. Under 2000-talet förväntas en eskalerande havsnivåhöjning, som kommer att höja det beräknade medelvattenståndet. SMHI har utifrån rapporter från FN:s klimatpanel, den holländska Delta-kommissionen, andra forskarrapporter och egna analyser angett cirka en meter som ett rimligt övre värde för den förväntade havsnivåhöjningen längs Sveriges kust fram till sekelskiftet 2100.
ståndet i Stockholm förväntas komma att höjas med ungefär 40 cm fram till år 2100 jämfört med år 1990.
Figur 2.8 visar medelvattenståndets förändring åren 1990–2100 i Stockholm baserat på +1,0 m havsnivåhöjning fram till år 2100, varav +0,2 m höjning fram till år 2040. Effekten av havsnivåhöjningen (blå linje) dämpas av den absoluta landhöjningen (röd linje). Resultatet blir en nettoändring av medelvattenståndet (grön linje) som först förväntas sjunka något och ligga under 1990 års nivå fram till några år efter år 2050 men därefter stiga i allt snabbare takt. Observerade årsmedelvärden från 1990 och framåt visas också i diagrammet (svart linje).
Figur 2.8 Medelvattenståndets förändring 1990 2100 i Stockholm fram till 2100
2.3.6. Pågående internationell översyn av referensnivå- och vattenståndsrelaterade begrepp
Sedan några år pågår en internationell översyn inom IHO23 av riktlinjerna för vilka vattenståndsnivåer som bör användas som normerande havsvattenstånd vid framställning av officiella sjökort och av innebörden i de begrepp som används för att definiera sådana referens-
nivåer och vattenstånd.24 Inom den arbetsgrupp25 som ansvarar för frågan har enighet uppnåtts om ett förslag om vad som bör gälla avseende havsområden där intervallet mellan högsta och lägsta tidvatten överstiger 30 cm (”tidal height”). Man är bland annat ense om att fortsätta att utgå från LAT som referensyta i dessa havsområden. Referensytor som avviker med en viss nivåskillnad från LAT får användas när de lokala lågvattenförhållandena motiverar detta.
En arbetsgrupp inom Östersjöstaternas hydrografiska kommission26 har ombetts att se över den del av förslaget som avser havsområden där tidvattenintervallet understiger 30 cm. Gruppen har föreslagit att medelvattenstånd bör användas som normerande vattennivå för djupdata och annan information till sjöfarten. Medelvattenstånd betyder i det här sammanhanget antingen en väldefinierad referensnivå som används inom lantmäteriverksamheten för höjdangivelser på land eller ett lokalt medelvärde beräknat på basis av vattenståndnivåer som observerats under en lång tidsperiod. För andra havsrättsliga ändamål, t.ex. uttolkning av bestämmelserna i UNCLOS, har gruppen föreslagit att medelvärdet av årliga högsta/lägsta vattenståndsnivåer som observerats under en lång tidsperiod ska kunna användas. Om detta förslag accepteras av medlemsstaterna i IHO, anser Sjöfartsverket att man kan använda nollnivån i RH 2000 som referensyta i officiella svenska sjökort samtidigt som Sverige använder en lågvattenlinje baserad på SMHI:s observationer för att identifiera lämpliga baslinjepunkter längs den svenska kusten.
Inom EU-samarbetet har man börjat diskutera frågan om lämplig referensnivå för högupplösta djupdata men det arbetet uppges ännu inte ha tagit fart.
2.3.7. Beräkning av låga vattenstånd
SMHI har på uppdrag av utredningen beräknat två nivåer för låga vattenstånd längs Sveriges kust; lägsta lågvattenstånd, LLW, och medellågvattenstånd, MLW, se figurerna 2.9–2.11.
De analyser som ligger till grund för bestämmandet av LLW och MLW baseras på timobservationer under en 30-årsperiod 1984– 2013 vid SMHI:s mätstationer27. Observationer av låga vattenstånd som är äldre har inte tagits med för någon av stationerna. Mätperioden är vald med utgångspunkt i utredningens önskemål att observationerna ska vara så aktuella som möjligt och avspegla nuvarande klimatförhållanden. Perioden ska samtidigt vara tillräckligt lång så att de oceanografiska förhållandena och de framräknade värdena för LLW och MLW vid respektive mätstation ger en representativ bild av de låga vattenstånden vid varje station. Värdena för LLW och MLW vid alla mätstationer baseras således på samma trettioårsperiod.
LLW är det lägsta vattenstånd som observerats vid en viss station under mätperioden. I den bemärkelsen är LLW den svenska lågvattennivå som bäst motsvarar LAT för stater med tidvatten, men värdena beror på helt olika faktorer och ska därför inte jämföras.
MLW är medelvärdet av alla års lägsta vattenstånd vid en viss station under perioden.
I figurerna 2.9–2.11 jämförs värdena för LLW och MLW med nivån för det beräknade medelvattenståndet, MW, för ett visst år vid varje mätstation. Detta årtal kallas epok. För utredningen har SMHI valt epokerna 2000, 2015 och 2040.
Nivåerna för MW baseras på alla observationer vid respektive station sedan mätningarna startade vid just den stationen. De är beräknade enligt den metod som illustreras i figur 2.5. Värdet för MW blir därmed jämförbart med andra tillämpningar där SMHI:s värden för det beräknade medelvattenståndet används, t.ex. klimatanalyser.
För epoken 2040 (figur 2.11) har SMHI använt sig av tillgänglig information om hur det framtida medelvattenståndet förväntas komma att förändras enligt figur 2.8.
Alla nivåer i figurerna nedan uttrycks i RH 2000. SMHI har i illustrativt syfte även lagt in Sjöfartsverkets nya gränsnivåer för definition av bränning i figurerna.
Färgförklaringar till diagrammen i figurerna:
MW = beräknat medelvattenstånd för respektive år, baserat på hela den tillgängliga mätserien för respektive mätstation. MLW = medellågvattenstånd, baserat på mätningar 1984–2013. LLW = lägsta lågvattenstånd, baserat på mätningar 1984–2013. +0,2 m = ny övre gräns för bränning i sjökort, +0,2 m i RH 2000. -0,5 m = ny undre gräns för bränning i sjökort, -0,5 m i RH 2000.
Figur 2.9 Havsvattenstånd för epoken 2000
År 2000 ligger det beräknade medelvattenståndet, MW, vid SMHI:s mätstationer längs Västkusten på eller strax över nollnivån. Vid mätstationerna i Öresundsområdet varierar MW kring något högre värden. Vid mätstationerna inne i Östersjön ligger MW mellan 0,1 och 0,2 meter.
Medellågvattenståndet, MLW, vid mätstationerna längs Västkusten varierar mellan cirka -0,5 och -0,8 meter. I Öresundsområdet varierar MLW mellan cirka -0,6 och -1,0 meter. Vid mätstationerna inne i Östersjön varierar MLW från strax under -0,2 till -0,6 meter.
Figur 2.10 Havsvattenstånd för epoken 2015
Figur 2.10 visar att nivåerna för år 2015 genomgående ligger något lägre än för år 2000. Vid mätstationerna längs Västkusten ligger MW kring nollnivån. Detsamma gäller MW i Öresundsområdet. Vid mätstationerna inne i Östersjön pendlar MW runt 0,1 meter. Både LLW och MLW ligger inom samma intervaller som år 2000, med något lägre värden för vissa enskilda stationer.
SMHI har även analyserat den förväntade framtida utvecklingen av vattenståndsnivåerna längs Sveriges kust och prognostiserat värden för år 2040 då den globala havsnivån väntas ha stigit ytterligare.
Figur 2.11 Havsvattenstånd för epoken 2040
Som framgår av figur 2.11 börjar MW stiga längs Västkusten, i Öresundsområdet och längs Östersjökusten söder om Stockholm. Höjningen är störst längs Skånes sydkust där MW förväntas stiga till 0,3 meter år 2040. Samtidigt fortsätter MW att sjunka, till ungefär lika med nollnivån, vid alla mätstationerna längs Norrlandskusten främst som en effekt av landhöjningen.
Samma utveckling är tydlig även för LLW och MLW. Värdena för LLW och MLW fortsätter att sjunka längs Norrlandskusten men stiger i alla andra kustområden.
2.3.8. Jämförelse mellan 2015 års vattenståndsnivåer och de låga vattenstånden i 1965 års betänkande
I 1965 års Baslinjeutredning presenterades värden för det man då kallade ”lägsta observerade vattenstånd” och ”normalt lågt vattenstånd” längs den svenska kusten. Dessa nivåer motsvarar ungefär dagens lägsta lågvattenstånd, LLW, och medellågvattenstånd, MLW. En jämförelse mellan de värden som presenterades i 1965 års utredning och de data för motsvarande platser som finns i SMHI:s nuvarande databas visar en god överensstämmelse.
-1,6 -1,4 -1,2 -1,0 -0,8 -0,6 -0,4 -0,2
0,0 0,2 0,4 0,6
Kal ix
Furu ö gru n d
R atan
Skag sud d e
Spikar n a
Fo rs m ar k
Sto ckh o lm
La n d sor t
Mar viken
Visb y
Ö lan d s n . u d d e
O skar sham n
Kun gshol m sfort
Si m risham n
Skan ö r
Kl agsha m n
B ars eb äc k
Vik en
R ing h al s
Gö te b o rg
Sten u n gs u n d
Smö ge n
Kun gsv ik
V at tens tån d RH200 0 (m)
Station
Havsvattenstånd 2040
MW MLW LLW +0.2m -0.5m
På den tiden fanns tio aktiva mareografer där mätningar hade påbörjats mellan åren 1886–1916. För de platser där observationer saknades år 1965 har baslinjeutredningen troligen uppskattat nivåerna empiriskt. Exakt hur detta har gått till finns emellertid inte dokumenterat. Det är inte heller känt hur gamla uppgifter om lägsta observerade vattenstånd man kan ha beaktat. Uppgifterna kan ha erhållits från hamnkaptener eller kustbor som kunde ange hur lågt vattenståndet hade varit vid extrema förhållanden eller ha uppskattats från näraliggande platser. Som exempel kan nämnas området kring Kalix, där 1965 års utredning angav -1,4 meter som lägsta observerade lågvattenstånd. SMHI påbörjade sina mätningar i Kalix först år 1974. Dock finns mätningar i SMHI:s databaser från det näraliggande Furuögrund sedan 1916 och från dessa mätningar kan en uppskattning ha gjorts som verkar rimlig. Man kan också ha använt finska observationer som stöd.
I figur 2.12 presenteras en jämförelse mellan SMHI:s värden för år 2015, som är desamma som i figur 2.10, och SMHI:s beräknade nivåer för år 1965 uttryckta i RH 2000, som motsvarar de värden som redovisades i 1965 års utredning. SMHI har använt en linjär interpolation mellan befintliga stationer för att kunna presentera sannolika dåtida nivåer även för de platser som saknade observationer år 1965.
Värdena för LLW och MLW presenteras i förhållande till respektive års medelvattenstånd (MW). Ljusare färger avser 1965 års värden, mörkare färger avser 2015 års värden.
Figur 2.12 Jämförelse mellan 2015 års värden för lägsta lågvattenstånd (LLW) och medellågvattenstånd (MLW) samt SMHI:s rekonstruktion av motsvarande värden för år 1965
Som framgår av figur 2.12 har den stora landhöjningen i norr sänkt det beräknade medelvattenståndet, MW, längs Norrlandskusten från år 1965 till år 2015. Förändringen av MW-nivåerna är mindre i söder där en långsammare landhöjning har kompenserats helt eller delvis av den pågående havsnivåhöjningen.
Detta resulterar i lägre lågvattenståndsnivåer, LLW och MLW, längs Norrlandskusten och inne i Östersjön år 2015 jämfört med år 1965, men högre eller nästan oförändrade nivåer för de låga vattenstånden vid mätstationerna i Öresund och längs Västkusten.
Det vore därför rimligt att förvänta sig att vissa av de punkter längs Norrlandskusten och inne i Östersjön som 1965 års baslinjeutredning identifierade som lämpliga att använda som baslinjepunkter, eller andra cirkelbågemedelpunkter, för beräkning av territorialhavets bredd numera ligger betydligt högre än den nuvarande strandlinjen vid lågt vattenstånd. I dessa havsområden skulle det också efter år 1965 kunna ha tillkommit nya punkter som numera når upp över havsytan vid lågt vattenstånd och som är belägna längre ut till havs än de punkter som identifierades år 1965.
I Öresund och längs Västkusten är sannolikheten lägre för att nya punkter som når upp över havsytan vid lågt vattenstånd kan ha tillkommit som en följd av ändrade oceanografiska förhållanden eller på grund av landhöjning.
Nya mätinstrument och mer precisa mätmetoder gör också att resultaten från de fältmätningar som utförts av Sjöfartsverket, med hjälp av underlag från Lantmäteriet och SMHI, under 2012 och 2013 års mätsäsonger torde vara betydligt mer tillförlitliga än de uppgifter som 1965 års utredning hade tillgång till. Dessa mer exakta mätresultat förväntas därför i många fall leda till ändrade koordinater för punkter som ligger på samma landformationer som vissa av de punkter som identifierades i 1965 års betänkande, även om punkterna i princip är desamma.
En annan viktig skillnad jämfört med år 1965 är att den maximala bredden på det svenska territorialhavet har utökats från 4 till 12 nautiska mil. UNCLOS tillåter kuststaten att vid beräkning av territorialhavets yttre avgränsningslinje beakta lågvattensskär som ligger inom ett avstånd av högst territorialhavets bredd från fast land eller från en ö. Sådana lågvattenskär fick även beaktas enligt 1958 års territorialhavskonvention, men när 1965 års baslinjeutredning gjorde sina analyser var det svenska territorialhavet endast högst fyra nautiska mil brett. Det är således rimligt att förvänta sig att det kan finnas ett antal lågvattensskär längs den svenska kusten som ligger längre än fyra nautiska mil från fast land eller från en ö, och som alltså inte fick beaktas år 1965 men som numera kan användas för beräkning av territorialhavets bredd.
2.3.9. Markering av lågvattenskär i sjökorten efter övergången till RH 2000
Lågvattenskär markeras som bränningar eller undervattenstenar i Sjöfartsverkets officiella sjökort. Verkets definition av en bränning är ett grund vars högsta punkt ligger mellan -0,5 och +0,2 meter. En undervattensten definieras som ett grund vars högsta punkt ligger djupare än -0,5 meter.
södra Sverige försvinner i stället bränningar när havsnivån höjs och vissa övervattenstenar kommer att periodvis täckas av vatten och behöva omdefinieras till bränningar. Strandlinjen i havsområden utan stark landhöjning kommer successivt att förskjutas inåt landet. Effekterna blir störst i långgrunda havsområden. Denna förväntade utveckling är oberoende av Sjöfartsverkets övergång till RH 2000 som ny enhetlig referensyta.
Däremot förväntas vissa ytterligare bränningar tillkomma och vissa tidigare bränningar försvinna i havsområdena utanför flertalet mätstationer på grund av att Sjöfartsverket byter referensyta i sjökorten.
År 2000 är MW vid mätstationerna i Smögen och Kungsvik cirka 0,0 meter uttryckt i RH 2000. Detta innebär att i havsområdet utanför dessa två stationer kommer samma landformationer som Sjöfartsverket markerar som bränningar i sjökorten när man använder medelvattenståndet år 2000 som referensyta, att också definieras som bränningar efter verkets övergång till RH 2000.
I havsområdena utanför alla andra mätstationer, där MW år 2000 är högre än 0,0 meter i RH 2000, kommer vissa tidigare bränningar att ligga högre än 0,2 meter i RH 2000 och dessa bränningar torde följaktligen komma att markeras som övervattenstenar i de nya sjökorten. Samtidigt tillkommer rimligen andra nya bränningar eftersom vissa undervattenstenar som tidigare låg lägre än -0,5 meter under referensytan torde komma att markeras som bränningar efter övergången till RH 2000.
Nettoeffekten av tillkommande och bortfallande bränningar i ett visst havsområde till följd av övergången till det nya nationella höjdsystemet RH 2000, för att ange höjd- och djupnivåer i sjökorten, beror på de lokala havsbottenförhållandena.
Mest markant torde effekten av övergången till en ny enhetlig referensyta i sjökorten bli utanför mätstationerna vid Kalix och Ratan, där MW är 0,2 meter år 2000.
3. Översyn av svenska baslinjer och baslinjepunkter
3.1 1965 års betänkande och 1966 års lagstiftning
Sveriges nuvarande baslinjer och baslinjepunkter identifierades av 1965 års Baslinjeutredning i dess betänkande Sveriges sjöterritorium (SOU 1965:1). Utredningen såg som sin främsta uppgift att
föreslå ett system av räta baslinjer, som – inom ramen för gällande folkrättsliga regler – ger till resultat en klar och enkel territorialgräns utmed de delar av den svenska kusten, där de geografiska förhållandena föranleder användning av ett dylikt system.1
Man utgick i sitt resonemang från att inre vatten var en geografisk företeelse vars förekomst bestämdes av kustens naturliga beskaffenhet. En uttalad huvudprincip i utredningens betänkande var därför att enbart geografiska hänsyn skulle bestämma de räta baslinjernas uppdragande och att dessa linjer skulle sammanfalla med yttergränserna för vid kusten belägna inre vatten.
Baslinjepunkterna identifierades på grundval av hävdvunna svenska regler för hur baslinjer skulle dras och med hänsyn till den folkrättsliga utveckling som ägt rum samt med visst hänsynstagande till bestämmelserna i 1958 års territorialhavskonvention, även om Sverige inte hade anslutit sig till konventionen. Detta kombinerades med tillgängliga sjömätningsdata och uppgifter om nivåer för lågt vattenstånd på vissa platser längs den svenska kusten baserade på historiska mätdata från de tio mareografer som då var i bruk för mätning av vattenståndet och ”kompletterade i vissa fall med observationer på platsen”2.
3.1.1 Betänkandets bilaga med tabellförteckning
Baslinjeutredningens betänkande innehöll förslag till
- lag om Sveriges sjöterritorium, och
- kungörelse med närmare bestämmelser om territorialhavets beräkning, samt
- lag om ändring av 1 § i 1927 års tullstadga.
Till kungörelsen var fogad en bilaga med rubriken ”Förteckning över baslinjepunkter och cirkelbågemedelpunkter”.
Figur 3.1 Förteckningens tabellhuvud i Baslinjeutredningens betänkande ( SOU 1965:1 )
Tabellförteckningens första kolumn angav baslinjepunkter numrerade från 1–103 i löpnummerordning från gränsen mot Norge till gränsen mot Finland. Därefter följde en baslinjepunkt med nummer (104) som betecknades som ”Selkäsarvi. Den finska baslinjepunkten närmast gränsen”. Denna punkt låg på finskt territorium. Kolumn ett angav också baslinjepunkterna 141–161 som avsåg Gotland.
Förteckningens andra kolumn angav om en viss baslinjepunkt samtidigt även utgjorde en så kallad cirkelbågemedelpunkt3. Kolumn två i förteckningen innehöll förutom de löpnumrerade baslinjepunkterna i kolumn ett även ett antal ytterligare cirkelbågemedelpunkter längs olika delar av kusten, både vid normala och vid räta baslinjer. Även för dessa cirkelbågemedelpunkter angavs beteckning och beskrivning på samma sätt som för baslinjepunkterna. De löpnumrerade punkterna 111–112 i kolumn två avsåg ön Märket i Ålands hav. Punkterna 121–135 avsåg Gotska Sandön. Övriga cirkelbågemedelpunkter var numrerade från väst till öst med samma nummer som föregående baslinjepunkt följt av ett kolon och därefter ett löpnummer som varje gång började om från 1. Många av dem betecknades som bränningar.
Tre av cirkelbågemedelpunkterna i kolumn två skiljde sig från de övriga genom att deras platsnamn var kursiverade vilket, enligt en fotnot till förteckningen, betydde att utredningen ansåg att också dessa punkter utgjorde baslinjepunkter.4
Den tredje kolumnen angav beteckning och beskrivning, oftast i form av geografiska platsnamn. Kolumnerna fyra och fem angav ungefärlig position för varje punkt uttryckt i grader och minuter nord (N) respektive ost (O) med en decimals noggrannhet. Mellan varje par av baslinjepunkter skulle räta baslinjer dras utom i de fall där en asterisk i tabellförteckningen markerade övergång till eller från normal baslinje.
1965 års utredning angav i sitt förslag till förordningstext att territorialhavets bredd skulle beräknas från alla koordinatsatta punkter i betänkandets tabellförteckning, såväl baslinjepunkter som de ytterligare cirkelbågemedelpunkter som var medtagna i kolumn två. Betänkandets förslag till lagtext var också formulerat på ett sätt som visar att baslinjeutredningens avsikt var att samtliga punkter skulle beaktas vid beräkning av territorialhavets bredd.
Kungl. Maj:ts proposition (prop. 1966:119) med förslag till lag om Sveriges sjöterritorium innehöll inte någon information om betänkandets tabellförteckning. Förteckningen redovisades inte heller på något annat sätt inför riksdagens behandling av propositionen.
Propositionens förslag till text i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium avvek något från betänkandets förslag. Det framgår av lagförslaget att det var regeringens avsikt att vid räta baslinjer skulle territorialhavet beräknas enbart från dessa linjer, utan beaktande av eventuella lågvattenskär som var belägna utanför baslinjerna.5 Vid normala baslinjer skulle lågvattenskären däremot beaktas vid beräkning av territorialhavets bredd.
3.1.2 Förordningen ( 1966:375 ) om beräkning av Sveriges sjöterritorium
I anslutning till lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium utfärdade Kungl. Maj:t kungörelsen (1966:375) med närmare bestämmelser om beräkningen av Sveriges sjöterritorium. Denna förordning har, i likhet med förslaget till kungörelse i Baslinjeutredningens betänkande, en bilaga som innehåller en tabellförteckning. Förordningens förteckning har rubriken ”Förteckning över baslinjepunkter” och omfattar endast de punkter som angivits som baslinjepunkter i kolumn ett i betänkandets förteckning. Ingen av de ytterligare cirkelbågemedelpunkter som var inkluderade i kolumn två i betänkandets förteckning finns med i förordningens förteckning.
Även förordningstexten är ändrad i förhållande till betänkandets förslag. Den direkta referensen till ”cirkelbågemedelpunkterna enligt bifogade förteckning” som fanns i betänkandets förslag till förordning har exempelvis strukits.
Förordningens förteckning anger baslinjepunkterna 1–103 längs den svenska kusten i löpnummerordning från väst till öst och uppgifterna för dessa punkter överensstämmer helt med uppgifterna för motsvarande punkter i betänkandets förteckning. Den sista baslinjepunkten i betänkandets förteckning, med löpnummer (104), är däremot inte medtagen.6
Baslinjepunkterna 104–124 i förordningens förteckning ligger runt Gotland och motsvarar baslinjepunkterna 141–161 i betänkandets förteckning.
Utöver den ändrade numreringen av baslinjepunkterna runt Gotland är den stora skillnaden mellan de två förteckningarna alltså att hela kolumnen två i betänkandets tabellförteckning är utelämnad i förordningens förteckning. Betänkandets cirkelbågemedelpunkter vid Märket, Gotska Sandön och Stora Karlsö, liksom alla andra cirkelbågemedelpunkter som fanns med i kolumn två i förteckningen saknas i förordningens förteckning. Varför dessa punkter utelämnades framgår inte av vare sig förordningstexten eller den ovan nämnda propositionen.
En möjlig förklaring kan vara att Sverige år 1966 inte var bundet av några formella internationella förpliktelser att offentliggöra information om territorialhavets yttre avgränsningslinjer. I 1958 års territorialhavskonvention, som Sverige inte hade anslutit sig till, ålades staterna endast att markera sina räta baslinjer i sjökort och att offentliggöra dessa sjökort. Det fanns således inget åtagande att identifiera de cirkelbågemedelpunkter som ingick i kolumn två i betänkandets tabellförteckning, och som utgjordes av lågvattenskär som kunde påverka beräkningen av territorialhavets bredd men som inte hade någon inverkan på dragningen av de räta baslinjerna.
Eftersom de utelämnade punkterna däremot påverkar beräkningen av det svenska territorialhavets yttre avgränsningslinje omfattas de, enligt utredningens uppfattning, rimligen av kraven i artikel 16 i FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) om att kuststaten ska offentliggöra tillräcklig information om sina baslinjer för att fastställa territorialhavets bredd. För att möta kraven i UNCLOS artikel 16 borde förordningens tabellförteckning därför ha kompletterats med relevanta lågvattenskär när Sverige tillträdde konventionen.
Av underlagsmaterial som Havsgränsutredningen erhållit från Sjöfartsverket, bland annat en kopia på kartskissen över baslinjepunkter i 1965 års betänkande med ett vidhängande dokument från dåvarande Lantmäteriverket ”Skisser över baslinjepunkter och cirkelbågemedelpunkter” daterat 1977-09-19, framgår att svenska myndigheter efter år 1965 tycks ha arbetat vidare på basis av betänkandets tabellförteckning, både vad gäller de utelämnade cirkelbågemedelpunkterna i kolumn två och numreringen av
baslinjepunkter runt Gotland, alltså inte på basis av numreringen i den tabellförteckning som är bilagd 1966 års förordning.
En konsekvens av detta tillvägagångssätt är att Sveriges nuvarande baslinjepunkter vid Gotland inte har samma nummer i svenska myndigheters dokumentation som i gällande förordning, eller i den information som Sverige har lämnat till FN:s generalsekreterare. En annan konsekvens är att det inte är möjligt för någon att utifrån enbart författningstexterna härleda den territorialgräns i havet som är markerad i svenska officiella sjökort. Det går således inte att beräkna den svenska territorialgränsen utan att ha tillgång till Sjöfartsverkets databas eftersom de lågvattenskär som påverkar beräkningen varken är medtagna i lagstiftningen eller särskilt markerade i sjökorten.
3.2. Långsiktigt stabila baslinjepunkter och baslinjer
Utredningens överväganden har på ett avgörande sätt påverkats av det faktum att det pågår en övergång inom svenska myndigheter till att ange höjder och djup i det nya nationella höjdsystemet, RH 2000. Lantmäteriet och Sjöfartsverket markerar den nationella strandlinjen, NSL, längs hela Sveriges kust på kartor och i sjökort på nollnivån i detta höjdsystem. SMHI anger numera också vattenståndsdata i RH 2000.
3.2.1. Entydiga geografiska koordinater
Utredningens förslag: De geografiska koordinater för fastställ-
ande av svenska baslinjer som anges i författningstext ska gälla vid rättsskipning i Sverige och i svenska myndigheters övriga arbete.
Koordinaterna och kartmaterial som redovisar baslinjernas sträckning vid tidpunkten för lagens ikraftträdande ska finnas allmänt och kostnadsfritt tillgängliga i digitalt format.
Dessa förutsättningar måste vara kända för att koordinaterna ska kunna uttolkas på ett entydigt sätt av alla användare.
Avgränsningslinjer i havet kan inte märkas ut i den geografiska verkligheten. Linjerna måste i stället identifieras med hjälp av de två punkter som utgör varje linjes början respektive slut. Utredningen anser därför att det bör framgå av författningstexten om det är en punkts läge i verkligheten eller dess position på en bestämd landformation i en viss utgåva av sjökortet som ska gälla vid lagens tillämpning. Författningstexten bör även ange vilken linjetyp som ska användas för att dra räta baslinjer och vilket kartmaterial som ska användas för att identifiera den lågvattenlinje som utgör normal baslinje.
För svensk inomstatlig rättskipning och annan svensk myndighetsutövning anser utredningen att det är mest ändamålsenligt att i lag ange att det är de geografiska koordinater och linjetyper samt det kartmaterial som definieras i författningstext som ska gälla för att identifiera punkternas läge och baslinjernas sträckning. Lagen bör även ange att koordinaterna och det kartmaterial som redovisar punkternas och baslinjernas läge på berörd landformation (bränning, udde etc.) vid tidpunkten för lagens ikraftträdande ska finnas allmänt tillgängliga i digitalt format. Därmed undviks onödiga oklarheter och eventuell osäkerhet i myndigheternas arbete och vid annan verksamhet i havet. Denna kartredovisning ska inte förväxlas med Sjöfartsverkets uppdrag att redovisa baslinjernas sträckning i vid varje tidpunkt gällande sjökort.
Detta förfarande innebär att en viss svensk punkt, baslinje eller annan avgränsningslinje i havet ska anses ha det läge som koordinaterna anger tills författningstexten har ändrats även om berörd udde eller bränning skulle ha förflyttat sig sedan koordinaterna mättes in. Koordinater i officiella myndighetsdokument kan ändras först när tillämpliga lagar och/eller förordningar har ändrats. Ett liknande tillvägagångssätt tillämpas redan beträffande riksgränsens sträckning i gränsälvarna mot Finland och därmed också för den officiella avgränsningen av enskilt vatten där. Som framgår av kapitel 4 ändras den koordinatbestämda riksgränsen i älvarnas mittfåra endast etappvis i samband med de regelbundna gemensamma svensk-finska gränsöversyner som genomförs vart 25:e år.7
Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att vid mellanstatliga havsrättsliga tvister eller förhandlingar om var avgränsningslinjen ska gå mellan två intilliggande eller motstående staters sjöterritorier eller maritima zoner anses det enligt folkrättspraxis numera vara baslinjepunkternas verkliga lägen som ska vara utgångspunkt för geodetiska beräkningar, om det inte föreligger full överensstämmelse med tidigare inmätta koordinater eller dessas inritade läge i tidigare publicerade sjökort. Vid en internationell tvist eller ett annat internationellt skiljeförfarande kan domstolen i sina överväganden även komma att ta hänsyn till annat bevismaterial än de koordinatangivna punkter och det kartmaterial som anges i svensk författningstext. Vid förhandlingar med andra stater kan Sverige naturligtvis också gå till väga på motsvarande sätt.
3.2.2. Lågvattenlinje
Utredningens förslag: En enhetlig lågvattenlinje på nivån -0,5
meter i RH 2000 längs hela den svenska kusten ska utgöra referensnivå för att identifiera baslinjepunkter och andra punkter som påverkar beräkningen av det svenska territorialhavets bredd och andra avgränsningslinjer i havet.
I enlighet med utredningens direktiv ska de geografiska koordinaterna anges i referenssystemet SWEREF 99. Ett av syftena med övergången till RH 2000 är att alla höjd- och djupangivelser i svenska myndigheters dokument ska anges i samma höjdsystem. Utredningen har därför baserat sina överväganden på SMHI:s vattenståndsuppgifter uttryckta i det nya höjdsystemet. Som framgår av avsnitt 2.3 visar SMHI:s analys av observerade data för låga vattenstånd längs den svenska kusten att värdena för lägsta lågvattenstånd, LLW, ligger mellan -0,5 och -1,4 meter år 2015 vid de 23 mätstationerna. Värdena för beräknat medelvattenstånd, MW, vid respektive station ligger samma år mellan 0,0 och 0,2 meter.
utgörs den normala baslinjen för beräkning av territorialhavets bredd av lågvattenlinjen utmed kusten sådan den angivits i av kuststaten officiellt erkända storskaliga sjökort.
Utredningen anser att det är nödvändigt att identifiera de svenska baslinjepunkterna på en vattenståndsnivå som bättre motsvarar SMHI:s värden för lägsta lågvattenstånd längs den svenska kusten än vad som skulle bli fallet om punkterna identifierades på basis av NSL-data, alltså på nollnivån i RH 2000.
Utredningen har noga övervägt möjligheten att använda SMHI:s LLW-värde vid varje enskild mätstation som referensnivå för att definiera baslinjepunkter och lågvattenskär i respektive närmast liggande havsområde. Teoretiskt sett är det möjligt att gå till väga på detta sätt för att identifiera de baslinjepunkter och lågvattenskär som skulle vara mest lämpliga för att bestämma den yttre avgränsningslinjen för territorialhavets bredd i enlighet med kraven i UNCLOS. I praktiken krävs det emellertid mycket stora resurser i form av tid, personal och utrustning för att genomföra ett systematiskt sökande efter användbara punkter i förhållande till olika referensnivåer för lägsta lågvattenstånd och utföra den noggranna inmätning av alla potentiella punkter det i så fall skulle bli fråga om i stora havsområden. Utredningen har inte haft tillräckliga resurser till sitt förfogande för att kunna gå till väga på ett så detaljerat sätt.
Lantmäteriet och Sjöfartsverket har i stället använt sedvanliga metoder för kartering från flygfotografier kombinerat med aktuella uppgifter i sjökortsdatabasen för att avgöra var man borde göra fältmätningar. Möjligheterna att genom kartering från flygfotografier upptäcka okända landformationer i havet som är belägna djupare än en halv meter under den havsnivå som rådde vid fototillfället har visat sig kräva alltför omfattande resurser och har därför valts bort. Myndigheterna har i stället utarbetat vissa standardiserade riktlinjer för det analysarbete och de fältmätningar man utfört åt utredningen. Detta beskrivs närmare i avsnitt 3.3.
Som framgår av figurerna 2.9 och 2.10 i kapitel 2 är SMHI:s värden för LLW lika med eller lägre än -0,5 meter både år 2000 och år 2015 vid alla de 23 mätstationerna längs Västkusten, i Öresundsområdet och inne i Östersjön. Inget av de observerade värdena är högre än -0,5.
är MLW för fem av de fjorton mätstationerna lägre än -0,5 meter år 2000 och sju av fjorton år 2015.
Detta innebär att om man drar en enhetlig svensk lågvattenlinje längs hela Sveriges kust på nivån -0,5 meter kommer värdena för LLW att ligga lika med eller lägre än en sådan lågvattenlinje vid samtliga SMHI:s mätstationer för de studerade åren 2000 och 2015. Även flertalet MLW-värden skulle ligga under en sådan nivå. Utredningen kan således konstatera att vid en enhetlig svensk lågvattenlinje på nivån -0,5 meter som referensnivå skulle samtliga punkter som kan användas för att beräkna det svenska territorialhavets bredd ligga högre eller lika med de observerade LLW-värdena för alla mätstationer oberoende av var längs den svenska kusten en viss punkt är belägen.
År 2040 är de prognostiserade värdena för LLW fortfarande lägre än eller lika med -0,5 meter vid alla mätstationer utom vid Landsort, Marviken och Visby. Även knappt hälften av de prognosticerade värdena för MLW är lägre än -0,5 meter.
En svensk lågvattenlinje på -0,5 meter är således realistisk i den bemärkelsen att den underskrids vid alla SMHI:s mätstationer runt den svenska kusten, oavsett om det förekommer extrema eller mindre extrema låga vattenstånd vid en viss mätstation. Nivån är enhetlig så till vida att den väl representerar det vattenstånd som förväntas inträffa år efter år. Medelvärdet för alla de 23 mätstationernas medellågvattenstånd (MLW) är -0,56 meter8.
En enhetlig lågvattenlinje på nivån -0,5 meter ligger alltså på en nivå som förväntas underskridas vid alla mätstationer oberoende av varandra från år till år. En sådan nivå är också mindre beroende av observationsseriens längd, lokala förhållanden och vilken beräkningsmetod som används. Den är inte heller beroende av hur representativ en viss mätstation verkligen är för ett visst havsområde. Näraliggande stationer i södra och norra Sverige och längs Västkusten uppvisar till exempel stora skillnader vid extrema väderhändelser. Denna referensnivå är också representativ och robust i ett framtida klimatperspektiv då medelvärdet för alla stationers MLW förväntas ligga kring -0,5 meter även år 2040.
som referensnivå vid identifiering av lämpliga baslinjepunkter och andra punkter som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd.
För havsområden där normal baslinje tillämpas innebär en enhetlig lågvattenlinje att territorialhavets bredd ska beräknas från en fiktiv strandlinje på fast land och på öar på nivån -0,5 meter i RH 2000. Utredningen skulle gärna ha sett att en strandlinje på nivån -0,5 meter, som markerar den normala baslinjen, kunde ritas in i sjökorten tillsammans med, men skild från, den strandlinje på nollnivån som Sjöfartsverket avser använda efter övergången till RH 2000. Verket har emellertid låtit förstå att man inte kan rita in en sådan linje eftersom man inte har tillräckligt detaljerade djupdata avseende grunda havsområden närmast fast land. En sådan fiktiv strandlinje på nivån -0,5 meter skulle inte heller kunna särskiljas från strandlinjen på nollnivån i flertalet havsområden i de skalor som är aktuella för verkets sjökort.
Utredningen föreslår vidare att geografiska koordinater bestäms på nivån -0,5 meter för de punkter som behövs för att identifiera de normala baslinjernas sträckning liksom för de punkter som behövs på eventuella lågvattenskär som ligger utanför dessa baslinjer och som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd.
För havsområden med räta baslinjer innebär utredningens förslag att geografiska koordinater bestäms på nivån -0,5 meter för alla punkter på fast land och på öar som behövs för att fastställa sådana baslinjer liksom för de punkter som behövs på eventuella lågvattenskär som ligger utanför räta baslinjer och som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd.
3.2.3. Identifiering av öar och lågvattenskär
Förekomsten av lågvattenskär har betydelse för avgränsningen av det svenska territorialhavet eftersom sådana landformationer får beaktas vid beräkning av territorialhavets bredd enligt UNCLOS artikel 13. Vissa förutsättningar måste emellertid vara uppfyllda. Den aktuella landformationen ska vara ett naturligt bildat landområde som är beläget över vattenytan vid lågt tidvatten men under denna vid högt tidvatten. Det ska också vara beläget på ett avstånd som inte överstiger territorialhavets bredd, alltså i Sveriges fall
12 nautiska mil, från fast land eller från en svensk ö. En ö ska enligt UNCLOS artikel 121 förbli över vattenytan vid högt tidvatten.
Eftersom tidvatten inte förekommer i Östersjön och tidvattenrörelserna är mycket begränsade längs Västkusten samlas tidvattenbaserade vattenståndsdata inte in av svenska myndigheter. Som framgått tidigare har SMHI emellertid en omfattande databas med uppgifter om vattenstånd längs den svenska kusten i relation till referensnivåer på land. I avsaknad av tidvattendata har SMHI på basis av observerade data från perioden 1984–2013 vid de 23 mätstationerna beräknat ett genomsnittligt värde för varje relevant typ av vattenstånd för hela den svenska kusten för år 2015. Följande svenska genomsnittliga vattenståndsvärden är rimliga motsvarigheter till de tidvattenvärden som åsyftas i UNCLOS. Utredningen har använt sig av dessa genomsnittsvärden för att bedöma vilka öar och lågvattenskär som kan användas för beräkning av det svenska territorialhavets bredd:
högsta högvattenstånd (HHW) = 1,38 meter medelhögvatten (MHW)= 0,97 meter beräknat medelvattenstånd (MW) = 0,08 meter medellågvatten (MLW) = -0,56 meter lägsta lågvattenstånd (LLW) = -0,82 meter
Med utgångspunkt i dessa värden kan en svensk landformation vars höjd uppgår till minst 1,38 meter betraktas som en ö enligt UNCLOS artikel 121. När höjden överstiger 0,97 meter bör landformationen rimligtvis också, enligt utredningens uppfattning, kunna betraktas som en ö. Öar har eget territorialhav.
En landformation vars höjd överstiger -0,82 meter skulle kunna betraktas som ett lågvattenskär enligt UNCLOS artikel 13. Men eftersom utredningen valt nivån -0,5 meter som normerande nivå för lågvattenslinjen längs Sveriges kust bör samma nivå även användas vid bedömning av vilka kobbar och skär som betraktas som lågvattenskär.
torialhavets bredd. Sådana landformationer omfattas inte heller av Sjöfartsverkets definition av bränning. Dessa landformationer skulle ha kunnat betraktas som lågvattenskär och därmed också ha påverkat beräkningen av det svenska territorialhavets bredd om utredningen hade valt en djupare liggande referensnivå för lågvattenlinjen i det aktuella havsområdet. I vissa havsområden har landformationer på djup ner till -1,4 meter9 tidvis varit belägna över vattenytan.
3.2.4. Sammanhållen lagstiftning om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
Utredningens förslag och bedömning: En ny sammanhållen
lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner ersätter lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium. Den nya lagen anger den geografiska omfattningen av Sveriges inre vatten, territorialhav, angränsande zon, kontinentalsockel och ekonomiska zon. Lagen anger också hur baslinjerna har identifierats och hur de yttre avgränsningslinjerna för sjöterritoriet och de maritima zonerna har fastställts.
Till lagen bifogas fem separata tabellförteckningar med geografiska koordinater för de svenska baslinjerna, den svenska territorialgränsen och de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon.
Hänvisningar till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner ersätter befintlig text om omfattningen av berörda havsområden i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
Hänvisningarna till omfattningen av berörda havsområden utgår ur kontinentalsockelförordningen (1966:315) och förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Utredningen föreslår att en ny sammanhållen lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner ska ersätta lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och den tillhörande förordningen. Den nya lagen bör ange den geografiska omfattningen av:
- Sveriges sjöterritorium, både inre vatten och territorialhav,
- Sveriges angränsande zon som utredningen föreslår ska inrättas, se kapitel 5,
- den svenska kontinentalsockeln, samt
- Sveriges ekonomiska zon.
Av lagen bör framgå hur de svenska baslinjerna har fastställts och hur territorialgränsen och de yttre avgränsningslinjerna för de maritima zonerna har identifierats. De avgränsningslinjer för inre vatten, territorialhav, angränsande zon, kontinentalsockel och ekonomisk zon som är fastställda i överenskommelser med intillliggande eller motstående stater, inklusive de delar som sammanfaller med Sveriges riksgräns i havet mot Norge, Danmark och Finland, kommer därmed att anges i en och samma lag.
Förslaget har flera fördelar. Svenska myndigheter måste vid varje tidpunkt kunna ha en korrekt uppfattning om den geografiska omfattningen av Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Avgränsningslinjerna har mättekniska, juridiska och politiska aspekter av mycket speciell natur. Det är viktigt att ansvariga myndigheter kan upprätthålla en kontinuerlig och uppdaterad kompetens avseende förvaltning, administration och tolkning av lagstiftningen om gränsernas och avgränsningslinjernas exakta sträckning. En rättssäker hantering av frågorna kräver ett kontinuerligt ansvar av berörda myndigheter. Utredningen har funnit att detta arbete under långa perioder har varit en nedprioriterad verksamhet hos berörda myndigheter. Det har bland annat visat sig genom att författningstexter inte snabbt har uppdaterats när Sverige har ingått nya överenskommelser med annan stat och genom att Sjöfartsverket har ändrat de geografiska koordinater man använder för att visualisera gränser och avgränsningslinjer i sjökort utan föregående ändring av författningstexterna. Sverige tillhandahåller inte heller avgränsningslinjerna i digitalt format vilket numera efterfrågas i många sammanhang, inte minst inom EU-samarbetet. Genom att skapa en
sammanhållen lagstiftning för sjöterritoriets och de maritima zonernas geografiska omfattning och samtidigt frikoppla denna lagstiftning från de regelverk som avser villkoren för verksamheter inom sjöterritoriet och i de maritima zonerna anser utredningen att Regeringskansliets och övriga berörda myndigheters kompetens i frågor som rör gränsernas och avgränsningslinjernas exakta sträckning bör kunna stärkas betydligt. Det underlättar för alla berörda att hanteringen av alla frågor om sjöterritoriets och de maritima zonernas geografiska omfattning hanteras samlat inom Regeringskansliet. Ansvar för lagstiftningen om den svenska territorialgränsen och de svenska avgränsningslinjerna i havet bör följaktligen också samordnas med ansvaret för lagstiftningen om Sveriges riksgräns och ligga hos Utrikesdepartementet. Berörda fackdepartement bör även fortsättningsvis ansvara för de materiella bestämmelserna i kontinentalsockellagen (1966:314), lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och den nya lagen om Sveriges angränsande zon.
Även det tekniska stödet till Regeringskansliet behöver stärkas för att upprätthålla en rättssäker hantering. I dag tillhandahåller Sjöfartsverket stöd när det gäller frågor som rör territorialgränsen och avgränsningslinjerna i havet och Lantmäteriet ansvarar för riksgränserna på land. Av Sjöfartsverkets instruktion framgår att verket ska redovisa och dokumentera Sveriges gränser till havs samt svara för skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning10. Lantmäteriet ska enligt myndighetens instruktion ansvara för redovisning, tillsyn och skötsel av Sveriges riksgräns på land mot Finland11. För hela riksgränsen mot Norge, riksgränsen mot Finland i havet, det stöd som Regeringskansliet behöver inför förhandlingar samt för de gemensamma översyner av riksgränserna mot Norge respektive Finland som regelbundet ska genomföras är myndigheternas ansvar däremot inte reglerat. Uppdrag till myndigheterna ges oftast ad hoc inför varje förhandling eller gränsöversyn. Detta har bl.a. inneburit att den tekniska revision som ska göras av punkterna i 1972 års överenskommelse med Finland ännu inte har ägt rum och att de regelbundna gemensamma översyner av riksgränsen mot Norge
respektive Finland som enligt gällande avtal ska genomföras inom vissa fastlagda intervaller inte har inletts i tid.
För att förbättra den nu beskrivna situationen skulle man kunna överväga att samla ansvaret hos en enda myndighet för alla tekniska aspekter på Sveriges gränser på land och i havet samt för avgränsningslinjerna för de svenska maritima zonerna. Utredningen har dock stannat för att inte föreslå någon ändring i den rollfördelning mellan Lantmäteriet och Sjöfartsverket som gäller för närvarande och som i huvudsak förefaller sakligt motiverad. I det sammanhanget har utredningen förutsatt att uppgifterna i fråga ges den uppmärksamhet och prioritet som är nödvändig både för att förvalta resultatet av utredningens arbete och för att leva upp till Sveriges åtaganden i internationella avtal. Det är dock utredningens uppfattning att den nuvarande situationen skulle vinna på om Lantmäteriet får ett mer uttalat uppdrag att ansvara för Sveriges riksgräns, oavsett om denna ligger på land eller i havet.
Information om de geografiska koordinaterna för de punkter på lågvattenlinjen längs normala baslinjer samt på lågvattenskär utanför dessa baslinjer som utgör underlag för beräkning av territorialgränsen ska inkluderas i en tabellförteckning som bifogas den nya lagen. Geografiska koordinater för samtliga punkter som krävs för de räta baslinjerna och de punkter på lågvattenskär utanför dessa baslinjer som påverkar beräkningen av territorialgränsen ska också tas med i förteckningen.
Uppgifterna i förteckningen ska, enligt UNCLOS artikel 16, deponeras hos FN:s generalsekreterare. Sverige ska också deponera information om baslinjer som dras över floder, bukter och hamnar i havsområden med normal baslinje.
Utredningens förslag innebär att alla baslinjer samt avgränsningslinjerna för sjöterritoriet och de maritima zonerna ligger fast tills riksdag och/eller regering finner behov att besluta om en ändring av lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner eller av någon av lagens bilagda tabellförteckningar. Detta kan bli aktuellt efter nästa svenska baslinjeöversyn, i samband med gränsförhandlingar eller av någon annan anledning. Om stora förändringar vid normala baslinjer skulle inträffa kan det vidare efter förslag från Sjöfartsverket, Lantmäteriet eller annan berörd myndighet finnas skäl att överväga ändring i någon eller några av lagens tabellförteckningar.
Med hänsyn till effekterna av den förväntade globala havsnivåhöjningen i kombination med fortsatt landhöjning, främst i norra Sverige, bör de svenska baslinjepunkterna mätas om med jämna mellanrum. Utredningen anser att en ny svensk baslinjeöversyn bör genomföras om 30 år.
3.3. Myndigheternas analys- och fältmätningsarbete
Fältmätningsarbetet inleddes med att Lantmäteriet och Sjöfartsverket gjorde en fullständig genomgång av befintligt bildmaterial över den svenska kusten med avseende på bland annat aktualitet, vattenstånd och höga vågor i bilderna. Man konstaterade att befintligt material inte uppfyllde de kvalitetskrav som måste ställas och att det därför krävdes kompletterande flygfotografering på 3 000 meters höjd. Flygbilderna borde tas vid lågt vattenstånd. De kunde bara tas vid bra väder med låga vågor och hög solhöjd för att man med stor säkerhet skulle kunna kartera de landformationer som kunde tänkas ha betydelse för att bestämma uppdaterade baslinjer.
En utgångspunkt för arbetet var att den nya baslinjesträckningen i allt väsentligt förväntades komma att följa den befintliga sträckningen. En särskild karteringszon drogs därför upp längs de befintliga svenska baslinjerna. Zonen omfattade ett område på 1 000 meter från baslinjerna in mot land samt dessutom en cirkelyta med radien 1 000 meter omkring varje befintlig baslinjepunkt och varje cirkelbågemedelpunkt som var omnämnd i den tabellförteckning som var bilagd 1965 års betänkande. Om 6-metersdjupkurvan i sjökortet avvek från denna yta utökades karteringszonen till att även omfatta området ut till denna kurva. Även friliggande områden med 6-meterskurvor utanför området inkluderades i karteringszonen.
Figur 3.2 Principskiss över karteringszonen
Tack vare gynnsamma väderförhållanden kunde flygfotografering påbörjas i mitten av mars år 2012 längs med karteringszonen. Vanligtvis räckte det med tre stråk för att få stereotäckning. Inför varje flygning gjordes en noggrann kontroll, med hjälp av information från SMHI, av att kriterierna för vattenstånd, våghöjd, vindriktning med mera var uppfyllda. Totalt togs cirka 9 000 flygbilder.
mäteriets befintliga normalhöjdsbilder och kompletterades sedan med kartering i 3 000-metersbilderna. Alla 2,5-kilometersrutor som på något sätt berördes av karteringszonen karterades fullständigt. Stereokarteringen tog längre tid än planerat. Längs Ölands östra sida karterades till exempel nästan 20 000 bränningar och cirka 6 000 övervattenstenar. Å andra sidan fanns det på andra håll flera långa raksträckor över öppet hav utan några objekt alls att kartera.
Särskilt intresse ägnades åt uppgrundningar långt ute till havs. Bland annat flygfotograferades och karterades Finngrunden som ligger cirka 50 km öster om Gävle. Den högst karterade punkten i området, Västra Finngrundsbanken, visade sig emellertid ha höjdvärdet -0,6 meter vilket var för djupt för att kunna komma i fråga.
Efter utförd kartering skickades materialet till Sjöfartsverket för korrekturläsning. Därefter gick korrekturet tillbaka till Lantmäteriet för rättning av originaldatabasen.
Alla objekt som karterats av Lantmäteriet (strandlinjer, övervattenstenar, bränningar och undervattenstenar) betraktades som en första bruttolista över potentiella punkter för de uppdaterade baslinjerna.
Nästa steg var att kontrollera den karterade informationen i fält (se figur 3.3). Fältmätningarna utfördes under perioden maj till oktober 2012 och april till oktober 2013 med vissa kompletterande mätningar under hösten 2014 av mätteam från Sjöfartsverket som besökte och mätte in de punkter som bedömdes vara mest intressanta. Som mest hade verket två team ute samtidigt. Två vattenskotrar inköptes för ändamålet som komplement till verkets ordinarie sjömätningsbåtar.
Figur 3.3 Foto från mätningen Högbonden (fotograf Johan Riismark, Sjöfartsverket)
Mätteamen började med att mäta in det ytterst belägna karterade objektet i närheten av en viss befintlig baslinjepunkt eller cirkelbågemedelpunkt. Om objektet inte uppfyllde kriterierna fortsatte man in mot land till nästa objekt. Varje objekt som uppfyllde kriterierna skulle om möjligt mätas in på tre nivåer 0,0, -0,3 och -0,5 meter. Noggrannhetskravet på mätningarna var ±0,1 meter (95 % tillförlitlighet). De inmätta punkterna analyserades, kvalitetssäkrades och indelades i fyra grupper:
- punkter högre än -0,1 meter.
- punkter mellan -0,1 och -0,4 meter.
- punkter mellan -0,4 och -0,6 meter.
- punkter djupare än -0,6 meter.
på en kartskiss över det aktuella kustavsnittet, ortofoto över området samt foton från mättillfället. Även skoterspår från fältmätningarna redovisades för att ange var mätteamen hade sökt efter karterade punkter.
Materialet utvärderades tillsammans med utredningens sekretariat. Vid utvärderingen bedömdes om objektet uppfyllde de krav som ställs upp i UNCLOS för att ett visst objekt ska kunna definieras som baslinjepunkt, punkt på lågvattenlinjen, lågvattenskär respektive ö samt om övriga tillämpliga bestämmelser om hur och till vilka punkter räta baslinjer får dras var uppfyllda. Ett antal inmätta punkter sorterades bort.
Sjöfartsverket avgjorde därefter vilka av de kvarvarande punkterna som gav utslag vid beräkning av det svenska territorialhavets gräns och avgränsningslinjerna för den nya svenska angränsande zonen. I beräkningsarbetet segmenterade verket långa linjer och cirkelbågar för att få fram det antal ytterligare geografiska koordinater som behövs i varje enskilt fall för att en viss linje ska kunna visualiseras så korrekt som möjligt vid användande av olika kartprojektioner. Man använde olika långa segment för olika långa räta linjer och olika cirkelbågar. Segmentlängden varierar också beroende på vilken linje det rör sig om (baslinje, territorialhavets gräns, avgränsningslinje för angränsande zon etc.).
Med segmentering menas här att räta linjer eller cirkelbågar delas upp i flera dellinjer för att underlätta entydig redovisning, lagring och grafisk visualisering. Om dessa linjer ska redovisas rätt på en karta måste formen på linjen deformeras enligt reglerna (algoritmerna) för den enskilda kartprojektionen. Få datorbaserade kartverktyg kan hantera långa linjer och cirkelbågar korrekt. Genom segmentering delas linjerna upp i kortare segment och kan visualiseras med godtyckligt verktyg och med acceptabla avbildningsfel.
Räta linjer kan delas in tre huvudgrupper: geodetisk linje, loxodrom och rät linje i viss kartprojektion.
En linje som böjer längs med jordkrökningen på den ellipsoidformade (tredimensionella) yta som utgör geodetisk modell för jordklotet och som dessutom följer den närmaste vägen mellan linjens ändpunkter är en geodetisk linje.
hela vägen. Geodetiska linjer blir krökta i Mercators projektion medan loxodromer förblir raka. Detta är bakgrunden till att Mercators projektion blivit standard för tryckta sjökort, även om det finns sjökort baserade på andra kartprojektioner. En loxodrom beskriver inte den närmsta vägen mellan två punkter. Därför används inte loxodromen för ruttplanering inom sjöfarten om det är fråga om längre sträckor. GPS-navigatorers funktioner som visar vägen mellan två punkter behöver inte baseras på en loxodrom, utan kan basera beräkningen på en geodetisk linje i stället.
En rät linje i godtycklig kartprojektion får de egenskaper som den enskilda kartprojektionen har. För Sverige är Transversal Mercator, även kallad Gauss, lämplig för andra kartor än sjökort då den avbildar områden med nordsydlig utbredning utan att orsaka uppenbara deformationer. För digitala sjökort väljs kartprojektion genom aktuella systeminställningar. Den i direktiven påbjudna kartprojektionen SWEREF 99 TM är en Gaussprojektion, med alla parametrar definierade.
De föreslagna räta baslinjerna är definierade som geodetiska linjer. Sjöfartsverket bedömer att segmentlängderna för räta linjer inte bör överstiga 4,5 km. Utredningen har valt att använda den segmentering som genereras automatiskt i beräkningsprogrammet CARIS-LOTS (10 segment per linje) kompletterad med manuell urglesning av punkter som ligger onödigt tätt. Denna segmentering har även tillämpats på de räta linjer som är parallella med räta baslinjer som har beräknats i LOTS-programmet, nämligen delar av territorialhavets gräns (12 nautiska mil) och av avgränsningslinjerna för den angränsande zonen (24 nautiska mil).
Några av de föreslagna baslinjerna är längre än 45 km, vilket innebär att den maximala segmentlängden kommer att överskridas. Dessa baslinjer har analyserats och felen är beräknade. Maximalt fel vid presentation i Gauss projektion blir en dryg cm medan maximalt fel vid presentation i Mercators projektion blir cirka 67 cm.
Segmentering av en cirkelbåge innebär att cirkelbågen delas upp i flera segment. Programmet LOTS genererar automatiskt en brytpunkt för varje grad på cirkelbågen vilket gör att segmentlängden blir beroende av cirkelns radie. Genom att glesa ut segmentpunkterna kan alternativa segmentlängder väljas. För cirkelbågar med radien 4 nautiska mil har punkterna glesats ut så att segmentlängden är högst 422 meter. För cirkelbågar med radien 12 nautiska
mil är segmentlängden högst 776 meter. För cirkelbågar med radien 24 nautiska mil är segmentlängden högst 1 033 meter.
Räta linjer som är fastställda i överenskommelser med andra stater har också delats upp i 4,5 km långa segment, antingen som geodetiska linjer eller som loxodromer beroende på vad som anges i respektive avtal. Överenskomna linjer som är definierade som geodetiska linjer har segmenterats i programmet LOTS med segmentlängden 1 852 meter på grund av en teknisk begränsning i LOTS, vilken ger kortare segmentlängd än för andra långa linjer. För kontinentalsockelns avgränsningslinjer erhålls cirka 700 ”segmentpunkter”.
Överenskomna linjer som är definierade som loxodromer har segmenterats i programmet Radius Vision och i Mercators projektion. Segmentlängden 1 000 meter har valts för dessa segment. Med den kortare segmentlängden blir kartprojektionens felbidrag acceptabelt.
Beräknade avgränsningslinjer gentemot andra stater har behandlats på samma sätt som långa (geodetiska) linjer.
De punkter och linjer som definierar avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och/eller för Sveriges ekonomiska zon har också använts för att definiera territorialhavets gräns och avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon i de fall då dessa linjer når ut till en avgränsningslinje som är överenskommen med en annan stat.
Skärningspunkter mellan beräknade respektive överenskomna gränser och/eller avgränsningslinjer har beräknats i planet, SWEREF 99 TM.
3.4. Förslag till uppdaterade svenska baslinjer
Utredningens förslag: Räta baslinjer dras i form av räta geo-
detiska linjer mellan två inmätta eller beräknade punkter på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter i RH 2000, samt över hamninlopp, flodmynningar och bukter.
Havsområden innanför räta baslinjer utgör inre vatten. Baslinjepunkter anges i löpnummerordning. Numreringen börjar vid riksgränsen mot Norge och fortsätter till riksgränsen mot Finland i norra Bottenviken. Numreringen går vidare med nya nummerserier runt Gotland, vid Stora Karlsö, runt Gotska Sandön, vid Märket och vid Ven.
Normala baslinjer dras längs kustens strandlinjer på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter i RH 2000. De punkter på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd anges med föregående baslinjepunkts nummer följt av kolon och siffran 1 (1:1). Finns det fler än en punkt på lågvattenlinjen innan nästa baslinjepunkt används löpnummer efter kolonet (1:2, 1:3 osv.).
Punkter på lågvattenskär som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd anges också med föregående baslinjepunkts nummer följt av kolon och siffran 1 (1:1). Finns det fler än ett lågvattenskär eller en punkt på lågvattenlinjen innan nästa baslinjepunkt löpnumreras punkterna efter kolonet i den ordning som de kommer (1:2, 1:3 osv.).
Baslinjepunkterna och de punkter som ligger på lågvattenlinjen längs normal baslinje eller på lågvattenskär som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd förtecknas i bilaga 1 till den av utredningen föreslagna nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Även de brytpunkter som är ett resultat av segmentering av cirkelbågar och långa linjer inkluderas i bilagan. Samtliga punkter anges med geografiska koordinater med positioner i latitud och longitud uttryckta i SWEREF 99. Koordinaterna skrivs i kompakt form med grader, minuter och sex decimaler på minuten.
1966 års lagstiftning innehöll regler för hur baslinjer och territorialgräns skulle beräknas. Utredningens ansats innebär i stället att i en ny lag fastställa resultatet av de mätningar, beräkningar och bedömningar som utredningen har gjort i enlighet med gällande havsrätt.
Utredningen har analyserat resultatet från fältmätningarna mot bakgrund av annat tillgängligt material och föreslår att uppdaterade svenska baslinjer ska dras från riksgränsen mot Norge fram till riksgränsen mot Finland i norra Bottenviken, runt Gotland, runt Gotska Sandön och vid Märket i Ålands hav mellan de punkter och på det sätt som beskrivs nedan. Vidare föreslås att normal baslinje ska dras vid Stora Karlsö, och för ordningens skull också vid Ven, på de sidor som vetter mot territorialhavets gräns.
Varje baslinje har dragits mellan två inmätta eller beräknade punkter. Normala baslinjer har dragits längs kustens strandlinjer på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000. Räta baslinjer har dragits i form av räta geodetiska linjer.
För varje baslinjepunkt redovisas löpnummer, orts- eller platsnamn, punktens inmätta eller beräknade position uttryckt med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99 med grader och minuter med sex decimaler på minuten, samt uppgift om huruvida normal eller rät baslinje har dragits fram till nästa baslinjepunkt. Punkter som ligger på lågvattenlinjen eller på lågvattenskär och som behövs för beräkning av territorialgränsen redovisas på liknande sätt.
Koordinaterna skrivs i kompakt form med grader, minuter och sex decimaler på minuten (11-11,123456N och 99-99,123456E). Därmed minimeras risken för missförstånd vid elektronisk hantering.
De namn som åsatts baslinjepunkter samt vissa lågvattenskär och punkter på lågvattenlinjen har granskats av Ortnamnsenheten vid Lantmäteriet. Detta har lett till att vissa befintliga baslinjepunkter och lågvattenskär har fått ändrade namn i förhållande till 1965 års betänkande. Oftast har endast stavningen ändrats, men det förekommer även att öar och skär har nya namn i förhållande till vad som gällde år 1965. En generell förändring som gjorts i utredningens förslag är att punkter som är lokaliserade på öar med fyrar (men vars koordinater inte markerar fyrens mittpunkt) har fått öns namn i stället för fyrens. I de fall en punkts namn ändrats helt, redovisas även det tidigare namnet.
För varje baslinjepunkt anges även de geografiska och eventuella andra särskilda förhållanden som karaktäriserar punkten. Vidare anges om den inmätta eller beräknade punktens position innebär något mer än en marginell förändring av den föreslagna baslinjens sträckning fram till nästa baslinjepunkt i förhållande till motsvarande befintlig baslinje. Med marginell förändring avses att den uppdaterade baslinjen har flyttats mindre än 100 meter inåt eller utåt i förhållande till land. Utredningen har valt 100 meter som rimlig förflyttningsmarginal därför att osäkerheten har uppskattats vara åtminstone ±100 meter hos de geografiska koordinater som anges i gällande förordningstext. I förordningstexten anges koordinaterna med ”ungefärligt läge” uttryckta i grader och minuter med en decimal på minuten, vilket ger en osäkerhet motsvarande 185 meter i latitud och cirka 100 meter i longitud i upplösning.
När denna osäkerhet har eliminerats med hjälp av modern mätteknik kan baslinjerna förflyttas i storleksordningen ±100 meter enbart på grund av att positionen för en av utredningen inmätt eller beräknad punkt anges med större precision än vad som är möjligt att uppnå för samma punkt med hjälp av de geografiska koordinater som anges i 1966 års förordning. De punkter som mätts in under utredningsarbetet har en osäkerhet på ±10 cm.
En komplicerande faktor i arbetet med att utvärdera skillnaderna mellan utredningens förslag till uppdaterade baslinjer och befintliga svenska baslinjer är emellertid att det under utredningens gång har framkommit att de geografiska koordinater som anges i gällande författningstext inte överensstämmer med de koordinater som Sjöfartsverket numera har lagrade i sin sjökortsdatabas för motsvarande punkter. Verket gjorde nämligen år 2010 en intern översyn av de koordinater för baslinjepunkter och cirkelbågemedelpunkter som fanns i sjökortsdatabasen. De då aktuella koordinaterna jämfördes med tidigare sammanställt material från år 1977, som sannolikt hade utgjort underlag för utvidgningen av det svenska territorialhavet från 4 till 12 nautiska mil. Dessutom jämförde man med tillgängliga ortofoton. I de fall då tydliga objekt i ett ortofoto stämde överens med 1977 års material justerades koordinaterna i sjökortdatabasen. Inga helt nya punkter skapades dock. Samtidigt ersatte verket de tidigare produktberoende havsgränsdatalagren12,
som var organiserade för översiktskort, kustkort, skärgårdskort och specialkort, med ett enda skaloberoende havsgränslager i databasen. Den havsgräns i respektive havsområde som redovisades i ”bästa skala” valdes ut till det nya skaloberoende gränslagret. De övriga produktberoende havsgränslagren kasserades. De tidigare produktberoende havsgränslagren hade digitaliserats i början av 1990-talet från analoga tryckorginal i samband med att verket etablerade den digitala sjökortsdatabasen.
Någon motsvarande uppdatering av de geografiska koordinaterna i gällande förordningstext gjordes emellertid inte, varken i början av 1990-talet eller i samband med Sjöfartsverkets interna översyn av koordinaterna i databasen år 2010.
I de befintliga officiella svenska sjökort som Sjöfartsverket publicerar presenteras således baslinjer, och territorialgränser, som är baserade på andra, mer precisa, geografiska koordinater än vad som anges i gällande svensk författningstext. Detta missförhållande bör snarast rättas till.
Ovanstående innebär också att utredningen endast har kunnat analysera de inmätta eller beräknade punkterna i förhållande till de befintliga punkter och baslinjer vars geografiska koordinater Sjöfartsverket numera har lagrade i sjökortsdatabasen. De baslinjer som olika alternativa punkter skulle kunna generera har därför inte kunnat jämföras med baslinjer mellan de punkter vars geografiska koordinater anges i gällande förordningstext. Detta förhållande har försvårat utredningens ansträngningar att avgöra hur stor skillnaden verkligen är mellan utredningens förslag till uppdaterade baslinjer och baslinjer baserade på de koordinater som anges i gällande författningstext. Eller uttryckt med andra ord, hur stor förändring av Sveriges inre vatten i havet längs olika delar av kusten som utredningens förslag innebär i jämförelse med det inre vatten som är definierat i gällande lagstiftning.
Utredningen har således endast kunnat jämföra de föreslagna baslinjerna med de befintliga baslinjer som tagits fram av Sjöfartsverket på basis av nu tillgängliga uppgifter i verkets sjökortsdatabas. Denna osäkerhet i jämförelsematerialet tillkommer utöver den relativt stora osäkerhetsmarginal som finns hos förordningstextens koordinater.
användas för att uppnå en optimal uppdatering av de svenska baslinjerna. Utredningen har strävat efter att så långt som det har bedömts möjligt med hänsyn till nuvarande faktiska geografiska förhållanden behålla de enskilda baslinjernas huvudsakliga sträckning.
Längs merparten av kusten har baslinjepunkter identifierats på samma ställe eller i nära anslutning till de baslinjepunkter som anges i 1966 års förordning. Utredningen har i några fall valt att flytta en baslinjepunkt eller lägga till en ny baslinjepunkt.
En ny baslinjepunkt vid Grundkallens fyr har tillkommit. Denna punkt ligger mindre än 12 men mer än 4 nautiska mil från närmaste svenska ö. 1965 års Baslinjeutredning kunde inte ta med denna punkt som baslinjepunkt eftersom punkten då låg längre från närmaste ö än det dåvarande territorialhavets bredd.
I Bottenviken har några enstaka baslinjepunkter flyttats närmare land eftersom inga punkter har kunnat mätas in på den tillämpade lågvattenlinjen. Utredningens antagande att många nya baslinjepunkter och lågvattenskär skulle tillkomma längs Norrlandskusten på grund av landhöjningen har inte fullt ut bekräftats vid mätningarna där. Det torde delvis bero på att den valda enhetliga lågvattenlinjen på nivån -0,5 meter längs hela den svenska kusten ligger högre än de nivåer för lägsta vattenstånd som 1965 års utredning använde som referensnivåer i dessa områden, men det kan också hänga samman med djupförhållanden och bottenstruktur.
Kartering och fältmätning har också gjorts avseende Kopparstenarna (norr om Gotska Sandön) samt Finngrunden (öster om Gävle), men inga användbara punkter påträffades.
Längs kuststräckor med normal baslinje har ett stort antal nya punkter identifierats och mätts in på lågvattenlinjen. Territorialhavets bredd beräknas från dessa punkter eftersom de normala baslinjerna inte är identiska med strandlinjen i sjökorten utan ligger på nivån -0,5 meter. Utredningen har kallat de nya punkterna för punkter på lågvattenlinjen. Ett stort antal lågvattenskär som påverkar beräkningen av territorialhavets och/eller den angränsande zonens bredd har också identifierats både i anslutning till befintliga lågvattenskär och på andra ställen.
verkar beräkningen av territorialhavets bredd samt förslag till uppdaterade baslinjer beskrivs nedan punkt för punkt.
Utredningen föreslår att uppgifterna redovisas i tabellform i en förteckning som utgör bilaga 1 till den föreslagna lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I bilagan bör även koordinaterna för de brytpunkter som har använts vid segmentering av cirkelbågar och långa linjer redovisas. En sådan koordinatförteckning redovisas i bilaga 4 till detta betänkande.
3.4.1. Förslag till uppdaterade baslinjer längs fast land och Öland
Referenserna till ”befintliga” punkter i detta avsnitt avser den numrering som berörda punkter har i den tabellförteckning som är bilagd Baslinjeutredningens betänkande (SOU 1965:1).
En beskrivning i form av kartskisser över alla föreslagna baslinjepunkter samt punkter på lågvattenlinjen och punkter på lågvattenskär som påverkar beräkningen av territorialhavets bredd finns i bilaga 11 till detta betänkande. Bilaga 11 finns endast i elektronisk form på regeringens hemsida (www.regeringen.se) I förekommande fall redovisas även befintliga punkter och baslinjer i kartskissen. I figur 3.4 presenteras en översiktlig karta med de föreslagna baslinjerna. Räta baslinjer anges som gröna linjer längs kusten. Normala baslinjer följer strandlinjen i kartbilden och är inte markerade på annat sätt.
Figur 3.4 Översiktlig karta över de föreslagna baslinjerna längs Sveriges kust
Baslinjepunkt 1: Gränsboj 2
Gränsboj 2 behålls som baslinjepunkt 1. Gränsboj 2 markerar den punkt XX på riksgränsen mellan Sverige och Norge som har fastställts genom internationell skiljedom. Punkten utgörs av en gulmålad plastboj som är fäst på havsbotten med en 80 meter lång kätting. Den ägs och förvaltas av Sverige och Norge gemensamt. Bojen med förankring kontrollerades av Sjöfartsverket senast den 6 juni 2012 utan anmärkning. Läget för Gränsboj 2 har beräknats baserat på inmätta koordinater för punkterna m och l13 och är
1. 58-56,536503N och 10-55,074803E.
Från baslinjepunkt 1 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 2.
Baslinjepunkt 2: Stora Drammen, V-punkten
Det finns för närvarande två baslinjepunkter på Stora Drammen, punkterna 2, Stora Drammen N-punkten och 3 Stora Drammen V. V-punkten, med en kort normal baslinje dem emellan. På grund av geografiska förändringar de senaste femtio åren, bland annat landhöjningen, anser utredningen att det endast behövs en baslinjepunkt på Stora Drammen. Utredningens förslag innebär att de två befintliga baslinjepunkterna ersätts med en enda punkt, den uppdaterade baslinjepunkten 2, och att den befintliga normala baslinjen utgår.
Den inmätta punktens position ligger på ön Stora Drammens lågvattenlinje, cirka 47 meter söder om den befintliga punkten 3. Den inmätta positionen har koordinaterna
2. 58-55,754900N och 10-57,445290E.
Från baslinjepunkt 2 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 3.
Ändringen resulterar i en mindre utflyttning av baslinjerna till och från Stora Drammen, men detta påverkar inte avgräns-
ningslinjen för det svenska territorialhavet eftersom riksgränsen är reglerad i en överenskommelse med Norge.
Baslinjepunkt 3: Klövningen – Mörholmen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Klövningen – Mörholmen har löpnummer 4.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen av en ö, cirka 3 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
3. 58-53,245020N och 10-57,679310E.
Från baslinjepunkt 3 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 4.
Baslinjepunkt 4: Segelskären, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Segelskären har löpnummer 5.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 6 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
4. 58-46,633410N och 10-58,590700E.
Från baslinjepunkt 4 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 5.
Baslinjepunkt 5: Trolleskären, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Trolleskären har löpnummer 6.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av flera öar och skär inom 3-meterskurvan, cirka 6 meter nordväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 6: Yttre brottet, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Yttre brottet har löpnummer 7.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av en ö och flera skär inom 3-meterskurvan, cirka 9 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
6. 58-19,646030N och 11-12,283420E.
Från baslinjepunkt 6 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 7.
Baslinjepunkt 7: Måseskär, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Måseskär har löpnummer 8.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 1 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
7. 58-05,661320N och 11-19,542430E.
Från baslinjepunkt 7 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 8.
En punkt har mätts in på lågvattennivån på ett grundflak, som består av flera skär inom 3-meterskurvan, cirka 20 meter väster om den befintliga baslinjen. Punkten kan användas som ett lågvattenskär och resulterar i en utbuktning på territorialhavets avgränsningslinje. Den inmätta positionen har koordinaterna
7:1. 58-04,708280N och 11-20,044410E.
Baslinjepunkt 8: Dynan, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Dynan har löpnummer 9.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av en ö och flera skär inom 3-meterskurvan, cirka 8 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
8. 57-53,700590N och 11-26,124070E.
Från baslinjepunkt 8 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 9.
Baslinjepunkt 9: Vinga ungar, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Vinga ungar har löpnummer 10.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av flera öar och skär inom 3-meterskurvan, cirka 6 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
9. 57-38,190960N och 11-35,350420E.
Från baslinjepunkt 9 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 10.
Baslinjepunkt 10: Klockfoten, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Klockfoten har löpnummer 11.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en grusrevel, som har samband med ett grundflak bestående av flera öar och skär inom 3-meterskurvan, på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
10. 57-17,794710N och 11-53,649860E.
bredd är reglerad i 1979 års skriftväxling med Danmark, som beskrivs i kapitel 4. Punktens inmätta position har koordinaterna
10:1. 57-09,071080N och 12-06,402970E.
Baslinjepunkt 11: Lille Balken, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lille Balken (tidigare namn Klåbäck) har löpnummer 12.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av två öar och flera skär inom 3-meterskurvan, cirka 2 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
11. 57-09,031050N och 12-06,512890E.
Från baslinjepunkt 11 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 12.
Baslinjepunkt 12: Rödskär, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Rödskär har löpnummer 13.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 4 meter norr om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
12. 57-03,823470N och 12-14,501010E.
Från baslinjepunkt 12 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 13.
Baslinjepunkt 13: Lindbådan, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lindbådan har löpnummer 14.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en grusrevel, som har samband med ett grundflak bestående av flera öar och skär inom 3-meterskurvan, cirka 65 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
13. 56-55,139010N och 12-21,321920E.
Från baslinjepunkt 13 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 14.
Någon punkt som skulle kunna motsvara det befintliga lågvattenskäret 14:1 cirka 30 meter sydväst om den inmätta punkten har inte påträffats.
Baslinjepunkt 14: Marsten, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Marsten har löpnummer 15.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ön Marsten, cirka 10 meter väster om den befintliga baslinjen och cirka 70 meter söder om den befintliga baslinjepunkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
14. 56-49,763840N och 12-31,147760E.
Från baslinjepunkt 14 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 15.
Den befintliga baslinjepunkten på Busörsrevet har löpnummer 16. Ingen punkt som uppfyller UNCLOS krav har påträffats vid fältmätningarna. Baslinjepunkten på Busörsrevet måste därför utgå. Det innebär att den uppdaterade baslinjen flyttas cirka 40 meter inåt land. Den uppdaterade baslinjen blir cirka 23 km lång.
En punkt har mätts in på nollnivån, cirka 20 meter söder om det befintliga lågvattenskäret 16:1. Punkten kan definieras som lågvattenskär men påverkar inte territorialgränsen eftersom territorialhavets bredd är reglerad i 1979 års skriftväxling med Danmark. Punktens inmätta position har koordinaterna
Baslinjepunkt 15: Tylön, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Tylön har löpnummer 17.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 2 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
15. 56-38,854450N och 12-42,480240E.
Från baslinjepunkt 15 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 16.
Den uppdaterade baslinjen, liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Laholmsbukten) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
En punkt har mätts in på nollnivån cirka 80 meter utanför den befintliga baslinjen och cirka 1 km norr om Hallands Väderö. Punkten kan definieras som ett lågvattenskär men den påverkar inte territorialgränsen eftersom territorialhavets bredd är reglerad i 1979 års skriftväxling med Danmark. Punktens inmätta position har koordinaterna
15:1. 56-27,588270N och 12-32,768400E.
Baslinjepunkt 16: Hallands Väderö, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hallands Väderö har löpnummer 18.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
16. 56-27,063920N och 12-32,402790E.
Från baslinjepunkt 16 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 17.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Skälderviken) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 17: Kullen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Kullen har löpnummer 19.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på fast land cirka 2 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
17. 56-18,153720N och 12-26,732540E.
Från baslinjepunkt 17 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 fram till baslinjepunkt 18 (Klagshamn).
Längs denna sträcka förekommer inre vatten i havet endast i hamnarna, i likhet med vad som anges i nuvarande lagstiftning.
Ett antal punkter har mätts in som stöd för bestämning av den normala baslinjen i Öresund mellan Kullen och Klagshamn eller för andra beräkningar avseende avgränsningslinjer i detta havsområde. Flertalet inmätta punkter motsvarar de cirkelbågemedelpunkter som finns angivna i den tabellförteckning som är bilagd 1965 års betänkande. Dessa punkter påverkar inte territorialgränsen eller andra överenskomna avgränsningslinjer i havet mellan Sverige och Danmark. Eventuella ändringar av dessa linjer kan endast göras efter överenskommelse med Danmark.
Enligt UNCLOS artikel 5 ska kuststaterna ange normala baslinjer i sjökort i en skala som är tillräcklig för att linjernas läge ska kunna fastställas och offentliggöra sådana sjökort. De svenska normala baslinjerna på nivån -0,5 meter i RH 2000 kan inte särskiljas från sjökortens strandlinje med de skalor som används av Sjöfartsverket i officiella svenska sjökort. Det finns emellertid inget krav i UNCLOS att stater ska deponera information om geografiska koordinater för punkter på den normala baslinjen hos FN:s generalsekreterare. Geografiska koordinater för dessa punkter ska också inkluderas i bilaga 1 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen sydost om Kullen har mätts in:
17:1. 56-18,114490N och 12-26,758190E, 17:2. 56-18,091730N och 12-26,800800E, 17:3. 56-17,864300N och 12-27,034930E, och 17:4. 56-17,720300N och 12-27,315480E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 55 meter öster om den befintliga punkten 19:5. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:5. 56-16,055580N och 12-30,253100E.
Ytterligare ett lågvattenskär har mätts in cirka 25 meter öster om den befintliga punkten 19:6. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:6. 56-14,906850N och 12-30,974320E.
Ytterligare en inmätt punkt på lågvattenlinjen är
17:7. 56-14,913450N och 12-31,561340E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 90 meter väster om den befintliga punkten 19:7. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:8. 56-13,836760N och 12-31,268780E.
Ett lågvattenskär (Långören) har mätts in cirka 120 meter öster om den befintliga punkten 19:8. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:9. 56-12,468590N och 12-32,108950E.
Ytterligare en inmätt punkt på lågvattenlinjen är
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 440 meter sydost om den befintliga punkten 19:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:11. 56-10,509940N och 12-33,136950E.
Ett lågvattenskär har mätts in drygt 2 km söder om den befintliga punkten 19:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:12. 56-09,304370N och 12-32,963350E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen är
17:13. 56-08,726160N och 12-33,972640E (Viken), 17:14. 56-08,633300N och 12-34,076830E (Viken), och 17:15. 56-08,598410N och 12-34,104020E (Viken).
Ett lågvattenskär (Domstensrevet) har mätts in cirka 6 400 meter sydost om den befintliga punkten 19:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:16. 56-07,546190N och 12-35,252300E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen är
17:17. 56-06,982540N och 12-36,152990E (Domsten), 17:18. 56-06,018110N och 12-37,322060E (Hittarpsrevet), och 17:19. 56-05,930040N och 12-37,410770E (Hittarpsrevet).
Ett lågvattenskär (Hittarpsrevet) har mätts in cirka 10 300 meter sydost om den befintliga punkten 19:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:20. 56-05,851730N och 12-37,621200E.
17:24. 56-04,877040N och 12-39,385670E (Sofiero), 17:25. 56-04,670790N och 12-39,719350E (Tinkarpsgården), 17:26. 56-04,652090N och 12-39,738260E (Tinkarpsgården), 17:27. 56-04,633340N och 12-39,767050E (Tinkarpsgården), 17:28. 56-04,593200N och 12-39,812110E (Tinkarpsgården), 17:29. 56-04,567500N och 12-39,840410E (Tinkarpsgården), 17:30. 56-04,530860N och 12-39,868370E (Tinkarpsgården), 17:31. 56-04,431280N och 12-39,945950E (Tinkarpsgården), 17:32. 56-04,306360N och 12-40,066650E (Tinkarpsgården), 17:33. 56-04,213060N och 12-40,210010E (Tinkarpsgården), 17:34. 56-04,140110N och 12-40,319830E (Tinkarpsgården), 17:35. 56-04,074180N och 12-40,407340E (Tinkarpsgården), 17:36. 56-03,984900N och 12-40,502350E (Tinkarpsgården), 17:37. 56-03,348405N och 12-40,816296E (från NSL14), 17:38. 56-02,916120N och 12-40,962580E (Helsingborg, N Nordhamnen),
17:39. 56-02,461980N och 12-41,065930E (Helsingborg, S Nordhamnen),
17:40. 56-01,932100N och 12-41,348700E (Helsingborg, Västhamnen),
17:41. 56-01,659720N och 12-41,355230E (Helsingborg, Västhamnen),
17:42. 56-01,132170N och 12-41,806060E (Helsingborg, Sydhamnen),
17:43. 56-00,459590N och 12-42,245340E (Helsingborg, Bulkhamnen),
17:44. 56-00,288390N och 12-42,441530E (Helsingborg, Bulkhamnen),
17:45. 55-59,451350N och 12-44,452980E (Råå hamn), 17:46. 55-59,317410N och 12-44,621650E (Råå hamn), 17:47. 55-58,078930N och 12-45,336950E (Rydebäck), 17:48. 55-57,499320N och 12-45,339620E (Fortuna), 17:49. 55-57,221500N och 12-45,421420E (Nytorp), 17:50. 55-57,140500N och 12-45,464380E (Nytorp), 17:51. 55-57,093950N och 12-45,536590E (Nytorp), 17:52. 55-57,066540N och 12-45,587680E (Nytorp),
17:53. 55-56,380160N och 12-46,281820E (Ålabodarna), 17:54. 55-55,551040N och 12-47,418740E (Rustningshamn), 17:55. 55-53,667120N och 12-47,960750E (Borstahusen), 17:56. 55-52,555410N och 12-48,401030E (Lindshamn), 17:57. 55-51,695360N och 12-47,669520E (Gräsrännan), och 17:58. 55-51,098640N och 12-48,819700E (Gipsön).
Ett lågvattenskär (Skabbrevet) har mätts in cirka 1 450 meter nordost om den befintliga punkten 19:10. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:59. 55-50,529260N och 12-49,494650E.
Ett lågvattenskär (Kulorna) har mätts in cirka 15 meter nordväst om den befintliga punkten 19:11. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:60. 55-45,128150N och 12-53,468690E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 140 meter sydost om den befintliga punkten 19:11. Den inmätta positionen har koordinaterna
17:61. 55-45,060090N och 12-53,556230E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen är
17:62. 55-44,549200N och 12-55,095440E (Barsebäck), 17:63. 55-43,766250N och 12-57,074580E, 17:64. 55-43,686260N och 12-57,137680E, 17:65. 55-43,631520N och 12-57,314810E, 17:66. 55-43,409330N och 12-57,986790E, 17:67. 55-38,243480N och 12-59,806480E, och 17:68. 55-37,972840N och 12-59,407740E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen är
17:70. 55-35,876710N och 12-55,787810E (Limhamn N), 17:71. 55-35,576340N och 12-55,241290E, 17:72. 55-34,999010N och 12-54,593320E (Limhamn S), 17:73. 55-34,332110N och 12-53,632660E, och 17:74. 55-33,867180N och 12-53,365210E (Skälören).
Baslinjepunkt 18: Klagshamn, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Klagshamn har löpnummer 20.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på spetsen av en hamnpir cirka 20 meter nordväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
18. 55-31,147000N och 12-53,092790E.
Från baslinjepunkt 18 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 19.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Höllviken) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Enligt 1965 års betänkande ska ett lågvattenskär (med beteckningen 20:1 Bredgrund) ligga cirka 3,8 km utanför den befintliga baslinjen. En punkt i direkt anslutning till ett gjutet betongfundament har mätts in cirka 140 meter sydväst om den befintliga punkten. Utredningen anser emellertid inte att denna punkt uppfyller kraven på lågvattenskär i UNCLOS artikel 11.
Baslinjepunkt 19: Västra Haken, NV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten Västra Haken har löpnummer 21.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en sandrevel i ett mycket grunt område cirka 60 meter nordväst om den befintliga punkten. Sandreveln fortsätter söderut och ökar successivt i bredd och höjd. Punkten har mätts in bredvid en gjuten betongkloss som uppges ha placerats på platsen i samband med att en exploatör beviljades tillstånd att utvinna sand i området på villkor att man inte förstörde den baslinjepunkt till vilken det går en
allmänt internationellt erkänd baslinje. Den inmätta positionen har koordinaterna
19. 55-27,142640N och 12-50,569380E.
Från baslinjepunkt 19 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 20.
Enligt 1965 års betänkande ska ett lågvattenskär (med beteckningen 21:1) ligga cirka 840 meter utanför den befintliga baslinjen. Detta skär har inte påträffats.
Baslinjepunkt 20: Skanör, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten i Skanör har löpnummer 22.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på spetsen av samma hamnpir som år 1965. Den inmätta positionen har koordinaterna
20. 55-25,026270N och 12-49,516200E.
Från baslinjepunkt 20 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 21.
Baslinjepunkt 21: Falsterbo, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten i Falsterbo har löpnummer 23.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen i ett långgrunt område med rörliga långsmala sandbankar längs kusten cirka 60 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
21. 55-22,699150N och 12-48,525570E.
Från baslinjepunkt 21 dras en normal baslinje cirka 1,2 km längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 fram till baslinjepunkt 22.
Baslinjepunkt 22: Måkläppen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Måkläppen har löpnummer 24.
Strandlinjen är fortsatt diffus och består av lättrörliga sandbankar. Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på fast land cirka 130 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
22. 55-22,048960N och 12-48,423040E.
Från baslinjepunkt 22 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 23.
Den befintliga baslinjepunkten på sydvästra Måkläppen med löpnummer 25 har inte påträffats.
De befintliga lågvattenskären 24:1 och 25:1 har inte heller påträffats.
Baslinjepunkt 23: Falsterborev, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten Falsterborev har löpnummer 26.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen av ett lågvattenskär med en flera meter hög påbyggnad, ett sjömärke med radarreflektor, som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 7.4 på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
23. 55-20,242010N och 12-48,638500E.
Från baslinjepunkt 23 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 24.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Falsterbobukten) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 24: Själhundaskäret, SO-punkten
sydväst om den befintliga punkten och cirka 800 meter från kustens strandlinje. Den inmätta positionen har koordinaterna
24. 55-22,695440N och 12-55,781750E.
Från baslinjepunkt 24 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 25.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Kämpingebukten) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 25: Skåre, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Skåre har löpnummer 28.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på en pir på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
25. 55-22,456380N och 13-03,265790E.
Från baslinjepunkt 25 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 26.
Det befintliga lågvattenskäret 28:1 har inte återfunnits. En punkt har mätts in på samma position som det befintliga lågvattenskäret 28:2 (Stavstensudden, bränning SV). Den inmätta positionen har koordinaterna
25:1. 55-21,814410N och 13-04,153530E.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
25:2. 55-21,572170N och 13-09,025100E (Trelleborg, pirnock), 25:3. 55-21,567800N och 13-09,127710E (Trelleborg, pir S-punkten),
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 375 meter sydväst om den befintliga punkten 28:9. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:6. 55-20,427770N och 13-17,689450E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen:
25:7. 55-20,226780N och 13-20,620050E, 25:8. 55-20,223200N och 13-20,688110E, 25:9. 55-20,201550N och 13-21,503790E (Smygehuk, pirnock), och
25:10. 55-20,273670N och 13-22,008870E.
Ett lågvattenskär (Beddingestrand) har mätts in drygt 80 meter sydost om den befintliga punkten 28:14. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:11. 55-21,204020N och 13-25,432340E.
Inmätt punkt på lågvattenlinjen (Hörte udde):
25:12. 55-22,992650N och 13-33,831890E.
Ett lågvattenskär (sydost om Kåsagården) har mätts in cirka 270 meter sydväst om den befintliga punkten 28:20. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:13. 55-23,200480N och 13-35,547720E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen:
25:14. 55-23,235670N och 13-35,818460E (Haken), 25:15. 55-25,003620N och 13-49,097640E (Ystad hamn, pirnock), 25:16. 55-22,926810N och 14-03,113900E (Kåsehuvud V), 25:17. 55-22,832080N och 14-03,375600E (Kåsehuvud S), 25:18. 55-22,623070N och 14-09,007840E,
25:19. 55-22,640030N och 14-10,371920E (sydost om Sandhammaren)15,
25:20. 55-22,834840N och 14-11,298100E (Sandhammaren), 25:21. 55-23,022280N och 14-11,804700E (Sandhammaren), och 25:22. 55-23,302570N och 14-12,263720E (Sandhammaren).
Ett lågvattenskär har mätts in på samma position som den befintliga punkten 28:46. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:23. 55-26,863830N och 14-16,078840E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen:
25:24. 55-27,342590N och 14-16,643660E (Långeören), och 25:25. 55-29,199510N och 14-19,208310E (Gislövshammar).
Ett lågvattenskär (Brantevik) har mätts in på samma position som den befintliga punkten 28:49. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:26. 55-30,461560N och 14-20,814530E.
Ytterligare ett lågvattenskär (Brantevik) har mätts in på samma position som den befintliga punkten 28:50. Den inmätta positionen har koordinaterna
25:27. 55-30,636270N och 14-20,964100E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen:
25:28. 55-30,805950N och 14-21,043910E (Brantevik), 25:29. 55-32,144470N och 14-21,426830E, 25:30. 55-32,305280N och 14-21,475570E, 25:31. 55-32,548260N och 14-21,519050E, 25:32. 55-33,288640N och 14-21,654150E (Simrishamn),
25:33. 55-33,470500N och 14-21,592560E (Simrishamn), 25:34. 55-33,521100N och 14-21,539090E (Simrishamn, pirnock), 25:35. 55-35,013080N och 14-20,125310E (Knäcken), 24:36. 55-35,312810N och 14-19,846420E (Svingeln), 25:37. 55-39,853140N och 14-16,733060E (Stenshuvud), 25:38. 55-39,944920N och 14-16,684350E (Stenshuvud), och 25:39. 55-40,215150N och 14-16,494180E (söder om Hällevik).
Ett lågvattenskär (norr om Rosendal) har mätts in cirka 35 meter nordväst om den befintliga punkten 28:65. Den inmätta punkten har koordinaterna
25:40. 55-40,400310N och 14-16,361740E.
Baslinjepunkt 26: Revhaken, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten Revhaken har löpnummer 29.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 40 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
26. 55-54,437030N och 14-18,227140E.
Från baslinjepunkt 26 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 27.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är internationellt erkänd, går över en bukt som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 27: Kråkenabben, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten Kråkenabben har löpnummer 30.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 70 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 28: Hanö syd, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hanö har löpnummer 31.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 35 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
28. 55-59,969660N och 14-50,574340E.
Från baslinjepunkt 28 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 29.
Ett lågvattenskär (Hanö) har mätts in cirka 40 meter sydväst om den befintliga punkten 31:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
28:1. 56-00,030040N och 14-50,857810E.
Ytterligare ett lågvattenskär (Hanö) har mätts in cirka 220 meter sydväst om den befintliga punkten 31:2. Den inmätta positionen har koordinaterna
28:2. 56-00,167260 N och 14-51,261600E.
En punkt på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
28:3. 56-00,262700N och 14-51,419490E (Hanö).
Baslinjepunkt 29: Hanö sydost, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hanö har löpnummer 32.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 35 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 30: Tärnö, SSO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Tärnö har löpnummer 33.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på spetsen av en udde cirka 20 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
30. 56-06,567910N och 14-58,222790E.
Från baslinjepunkt 30 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 31.
Baslinjepunkt 31: Vitabåden, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Vitabåden har löpnummer 34.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen intill en ö på samma position som den befintliga punkten. På ön finns ett, som utredningen bedömer det, äldre sjömärke. Den inmätta positionen har koordinaterna
31. 56-04,820210N och 15-28,509560E.
Från baslinjepunkt 31 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 32.
Baslinjepunkt 32: Utklippan sydväst, SV-punkten på det sydvästligaste skäret i ögruppen
Den befintliga baslinjepunkten på sydvästra Utklippan har löpnummer 35.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, som består av en samling öar och skär inom 3-meterskurvan, cirka 25 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 33: Utklippan
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen på ovan nämnda grundflak, cirka 80 meter nordost om den befintliga punkten 35. Den inmätta positionen har koordinaterna
33. 55-56,803950N och 15-42,043570E.
Från baslinjepunkt 33 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 34.
Baslinjepunkt 34: Utklippan sydost, SO-punkten på det sydostligaste skäret i ögruppen
Den befintliga baslinjepunkten på sydöstra Utklippan har löpnummer 36.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen på ovan nämnda grundflak, cirka 7 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
34. 55-56,870690N och 15-42,172920E.
Från baslinjepunkt 34 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 35.
Baslinjepunkt 35, Utlängan
Den befintliga baslinjepunkten på Utlängan har löpnummer 37.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 5 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
35. 56-00,721040N och 15-47,403670E.
Från baslinjepunkt 35 dras en rät baslinje åt nordost till baslinjepunkt 36 på Öland.
Baslinjepunkt 36: Ölands södra udde, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Ölands södra udde har löpnummer 38.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 45 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
36. 56-11,645470N och 16-24,233090E.
Från baslinjepunkt 36 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 37.
Ett lågvattenskär (öster om Ölands södra udde) har mätts in cirka 60 meter sydost om den befintliga punkten 38:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:1. 56-11,738330N och 16-24,952740E.
Ett lågvattenskär (öster om Sandviksreveln) har mätts in cirka 30 meter nordost om den befintliga punkten 38:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:2. 56-13,195620N och 16-27,884720E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 30 meter söder om den befintliga punkten 38:4. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:3. 56-14,070290N och 16-28,927240E.
Det befintliga lågvattenskäret 38:5 (Össbygrund) har inte påträffats vid fältmätningarna. Det gör att territorialhavets yta minskar med cirka 4 km².
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 630 meter utanför strandlinjen och cirka 1 215 meter nordväst om den befintliga punkten 38:5. Den inmätta positionen har koordinaterna
Ett lågvattenskär (bränning Gräsgårds fiskehamn) har mätts in cirka 400 meter utanför strandlinjen och cirka 45 meter sydost om den befintliga punkten 38:6. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:5. 56-18,908860N och 16-32,398200E.
Ett lågvattenskär (Gammalsbyören) har mätts in cirka 180 meter utanför strandlinjen och cirka 160 meter sydväst om den befintliga punkten 38:7. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:6. 56-19,450020N och 16-32,757730E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 320 meter utanför strandlinjen och cirka 640 meter sydväst om den befintliga punkten 38:8. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:7. 56-20,732660N och 16-33,455530E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 300 meter utanför strandlinjen och cirka 120 meter sydväst om den befintliga punkten 38:10. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:8. 56-21,735430N och 16-34,167570E.
Ett lågvattenskär (öster om Segerstad) har mätts in cirka 200 meter utanför strandlinjen och cirka 160 meter sydost om den befintliga punkten 38:11. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:9. 56-22,083340N och 16-34,346920E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorialgränsen:
36:10. 56-27,172110N och 16-36,564060E (Södra ören, S-punkten), och
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 1 175 meter nordost om den befintliga punkten 38:18. Den inmätta positionen har koordinaterna
36.12. 56-28,702400N och 16-37,237690E.
Inmätt punkt på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorialgränsen:
36:13. 56-30,359920N och 16-38,133330E (Stenåsa ör).
Ett lågvattenskär (bränning öster om Jonsstrand) har mätts in cirka 50 meter nordväst om den befintliga punkten 38:21. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:14. 56-31,556790N och 16-38,820800E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 305 meter nordväst om den befintliga punkten 38:24. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:15. 56-35,094350N och 16-41,952450E.
Ett lågvattenskär (öster om Gjussten) har mätts in cirka 50 meter sydväst om den befintliga punkten 38:25. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:16. 56-35,624260N och 16-42,346110E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 10 meter sydost om den befintliga punkten 38:26. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:17. 56-35,888020N och 16-42,544980E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 350 meter sydost om den befintliga punkten 38:28. Den inmätta positionen har koordinaterna
Inmätt punkt på lågvattenlinjen som påverkar beräkningen av territorialgränsen:
36:19. 56-40,164700N och 16-43,924520E (Båden O).
Ett lågvattenskär (sydost om Arons sten) har mätts in cirka 1 085 meter nordost om den befintliga punkten 38:30. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:20. 56-40,659810N och 16-44,225140E.
Ett lågvattenskär (Stenboudd) har mätts in cirka 470 meter sydost om den befintliga punkten 38:31. Den inmätta positionen har koordinaterna
36:21. 56-41,256130N och 16-44,557420E.
Baslinjepunkt 37: Gjusgrundet, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Gjusgrundet (tidigare namn Långlöt ostligaste skäret, OSO om Långlöts kyrka) har löpnummer 39.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 40 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
37. 56-44,012810N och 16-45,828780E.
Från baslinjepunkt 37 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 38.
Det befintliga lågvattenskäret 39:1, Knösgrund, har inte påträffats. Ett lågvattenskär har mätts in cirka 525 meter söder om den befintliga punkten 40. Den inmätta positionen har koordinaterna
37:1. 56-48,858570N och 16-50,751320E.
Baslinjepunkt 38: Kapelludden
Den befintliga baslinjepunkten vid Kapelludden har löpnummer 40.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 60 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
38. 56-49,129220N och 16-50,838710E.
Från baslinjepunkt 38 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 39.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 210 meter söder om den befintliga punkten 41. Den inmätta positionen har koordinaterna
38:1. 56-50,636920N och 16-52,129690E.
Baslinjepunkt 39: Långöreudd, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Långöreudd har löpnummer 41.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 80 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
39. 56-50,745330N och 16-52,207820E.
Från baslinjepunkt 39 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 40.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 5 800 meter sydväst om den befintliga punkten 42. Den inmätta positionen har koordinaterna
39:1. 57-07,682560N och 17-02,646200E.
Ett lågvattenskär (Kesnäsudden) har mätts in på ett större grundflak cirka 210 meter sydost om den befintliga punkten 42. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 40: Kesnäsudden, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Kesnäsudden har löpnummer 42.
En punkt på lågvattenlinjen har identifierats med hjälp av NSLdata cirka 60 meter sydväst om den befintliga punkten. Punktens position har de beräknade koordinaterna
40. 57-10,684307N och 17-04,500794E.
Från baslinjepunkt 40 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 41.
Baslinjepunkt 41: Strandtorp, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten öster om Strandtorp har löpnummer 43.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 60 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
41. 57-13,633950N och 17-04,941260E.
Från baslinjepunkt 41 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 42.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, går över en bukt (Bödabukten) som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 10.6.
Baslinjepunkt 42: Ängjärnsudden, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten vid Ängjärnsudden har löpnummer 44.
Den inmätta punktens position ligger på lågvattenlinjen cirka 30 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
Ett lågvattenskär (Brännabben) har mätts in cirka 60 meter nordost om den befintliga punkten 44:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
42:1. 57-20,995340N och 17-07,755670E.
En punkt på lågvattenlinjen vilken påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
42:2. 57-21,331570N och 17-07,575820E (Ölands nordöstra udde).
Baslinjepunkt 43: Ölands nordöstra udde, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Ölands nordöstra udde har löpnummer 45.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 40 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
43. 57-21,347600N och 17-07,562370E.
Från baslinjepunkt 43 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 44.
Baslinjepunkt 44: Lilla båden, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lilla båden har löpnummer 46.
En punkt på en ö som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 121 har mätts in på lågvattenlinjen, cirka 4 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
44. 57-35,678040N och 16-49,815940E.
Från baslinjepunkt 44 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 45.
Den uppdaterade baslinjen liksom den befintliga baslinjen, som är allmänt internationellt erkänd, uppfyller kraven i UNCLOS artikel 7.4.
Baslinjepunkt 45: Kungsgrundet, fyren
Den befintliga baslinjepunkten på Kungsgrundet har löpnummer 47.
Den identifierade punkten utgör mittpunkt på en fyr på ett lågvattenskär som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 7.4 och ligger på samma position som den befintliga punkten. Punktens position i Sjöfartsverkets POSEIDON-system har de ungefärliga koordinaterna
45. 57-41,100610N och 16-54,183030E.
Från baslinjepunkt 45 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 46.
Baslinjepunkt 46: Storkläppen, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Storkläppen har löpnummer 48.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
46. 57-50,550150N och 16-50,921380E.
Från baslinjepunkt 46 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 47.
Baslinjepunkt 47: Sandsänkan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Sandsänkan har löpnummer 49.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak med flera skär med en fast påbyggnad i form av en fyr som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 7.4, cirka 4 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
47. 58-18,623480N och 17-09,853360E.
Från baslinjepunkt 47 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 48.
Baslinjepunkt 48: Torsken, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Torsken har löpnummer 50.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak med flera skär och åtminstone en ö, cirka 130 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
48. 58-32,083000N och 17-13,163150E.
Från baslinjepunkt 48 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 49.
Ett lågvattenskär (Skeppsgrund) har mätts in cirka 20 meter söder om den befintliga punkten 51:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
48:1. 58-42,539390N och 17-57,905460E.
Baslinjepunkt 49: Yttre Karvasen, SSO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Yttre Karvasen har löpnummer 51.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak med flera öar och skär, cirka 10 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
49. 58-42,691990N och 17-58,164840E.
Från baslinjepunkt 49 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 50.
Baslinjepunkt 50: Yttre Karvasen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Yttre Karvasen har löpnummer 52.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på samma grundflak som baslinjepunkt 49 på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 51: Roxen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Roxen har löpnummer 53.
En punkt på lågvattenlinjen på spetsen av samma ö som den befintliga punkten har identifierats med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
51. 58-43,892649N och 18-01,192043E.
Från baslinjepunkt 51 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 52.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 30 meter nordost om den befintliga punkten 53:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
51:1. 58-43,899660N och 18-01,267770E.
Ett lågvattenskär (Grundhällorna) har mätts in cirka 10 meter norr om den befintliga punkten 53:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
51:2. 58-57,240580N och 18-34,899400E.
Baslinjepunkt 52: Västerbommen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Västerbommen har löpnummer 54.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen cirka 10 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
52. 58-57,495640N och 18-35,175930E.
Från baslinjepunkt 52 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 53.
Baslinjepunkt 53: Stora Ivarn, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Stora Ivarn har löpnummer 55.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
53. 58-58,258720N och 18-36,853040E.
Från baslinjepunkt 53 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 54.
Baslinjepunkt 54: Själberget, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Själberget har löpnummer 56.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på spetsen av samma ö som den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
54. 59-03,935717N och 18-48,161051E.
Från baslinjepunkt 54 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 55.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 60 meter nordost om den befintliga punkten 53:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
54:1. 59-03,957300N och 18-48,205910E.
Baslinjepunkt 55: Österskär, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Österskär har löpnummer 57.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på spetsen av samma ö och cirka 10 meter sydost som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 56: Söderbådan, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Söderbådan har löpnummer 58.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak, cirka 6 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
56. 59-25,013350N och 19-29,913960E.
Från baslinjepunkt 56 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 57.
Ett lågvattenskär (Piskan) har mätts in cirka 20 meter sydost om den befintliga punkten 58:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
56:1. 59-25,126780N och 19-30,716730E.
Baslinjepunkt 57: Ytterberget, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Ytterberget har löpnummer 59.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på ett grundflak med flera skär och åtminstone en ö, cirka 45 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
57. 59-37,189460N och 19-38,502970E.
Från baslinjepunkt 57 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 58.
Baslinjepunkt 58: Ytterberget, NO-punkten
En ny punkt har identifierats på lågvattenlinjen på nordostpunkten av det under baslinjepunkt 57 nämnda grundflaket, cirka 30 meter väster om den befintliga punkten, med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
Från baslinjepunkt 58 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 59.
Baslinjepunkt 59: Längden, NNO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Längden har löpnummer 60.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 5 meter norr om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
59. 59-44,268444N och 19-27,567538E.
Från baslinjepunkt 59 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 60.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 25 meter sydväst om den befintliga punkten 60:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
59:1. 59-44,314120N och 19-27,821060E.
Den befintliga punkten 60:2 på Olof Larssonsgrund har inte påträffats vid fältmätningarna och måste därför utgå. Den låg cirka 420 meter utanför den befintliga baslinjen.
Baslinjepunkt 60: Tjärven, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Tjärven har löpnummer 61.
Den inmätta punkten ligger på lågvattenlinjen på en ö, cirka 5 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
60. 59-47,563860N och 19-22,200610E.
Från baslinjepunkt 60 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 61.
Baslinjepunkt 61: Ytterbådan, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Ytterbådan (tidigare namn Björkarbådan) har löpnummer 62.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 3 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
61. 59-53,547310N och 19-05,626050E.
Från baslinjepunkt 61 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 62.
Baslinjepunkt 62: Bysholmen, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Bysholmen har löpnummer 63.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 30 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
62. 60-02,291570N och 18-51,546440E.
Från baslinjepunkt 62 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 63.
Baslinjepunkt 63: Halsaren, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Halsaren har löpnummer 64.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 5 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
63. 60-13,268030N och 18-54,763130E.
Från baslinjepunkt 63 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 64.
Baslinjepunkt 64: Travarbulten, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Travarbulten har löpnummer 65.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter nordost om den befintliga punkten. Det innebär att baslinjen flyttas ut cirka 14 meter. Den inmätta positionen har koordinaterna
64. 60-14,330680N och 18-55,000370E.
Från baslinjepunkt 64 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 65.
Baslinjepunkt 65: Understen, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Understen har löpnummer 66.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 10 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
65. 60-16,533360N och 18-55,319700E.
Från baslinjepunkt 65 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 66.
Baslinjepunkt 66: Grundkallen, fyren
Baslinjepunkten är ny.
Punkten utgörs av en kasunfyr byggd år 1959 (uppgift om grundläggningsnivå saknas) som ligger cirka 4,2 nautiska mil från närmaste svenska ö. Detta är samma typ av fyr som Hällgrund och Norra Långrogrundet som utgör de befintliga baslinjepunkterna 72 och 83. 1965 års baslinjeutredning kunde inte ta med Grundkallens fyr som baslinjepunkt eftersom punkten då låg längre från närmaste svenska ö än territorialhavets dåvarande bredd (fyra nautiska mil). I Sjöfartsverkets POSEIDON-system har fyrens position de ungefärliga koordinaterna
Baslinjepunkt 67: Östergrund, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Järngrund har löpnummer 69.
Den punkten uppfyller inte utredningens kriterier för en baslinjepunkt.
En ny punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö (Östergrund), cirka 850 meter sydväst om den befintliga punkten, med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
67. 60-38,172233N och 18-00,257275E.
Från baslinjepunkt 67 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 68.
Det innebär att baslinjen förflyttas inåt land med cirka 770 meter vid punkten och att inre vatten minskar. Effekten på territorialhavets gräns blir emellertid mer begränsad eftersom ett lågvattenskär (Järngrund) har mätts in cirka 35 meter väster om den befintliga baslinjepunkten på Järngrund. Lågvattenskärets inmätta position har koordinaterna
67:1. 60-38,372690N och 18-01,125900E.
Baslinjepunkt 68: Lövgrunds rabbarna, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lövgrunds rabbarna har löpnummer 70.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 50 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
68. 60-49,173900N och 17-31,201600E.
Från baslinjepunkt 68 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 69.
Baslinjepunkt 69: Storskvalpet, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Storskvalpet har löpnummer 71.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 25 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
69. 61-10,415780N och 17-20,401720E.
Från baslinjepunkt 69 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 70.
Baslinjepunkt 70: Hällgrund, fyren
Den befintliga baslinjepunkten på Hällgrund har löpnummer 72.
En kasunfyr byggd år 1952 på grundläggningsnivån -3,5 meter utgör den befintliga punkten. Fyren ligger numera 4,8 km från närmaste ö. I Sjöfartsverkets POSEIDON-system har fyrens position de ungefärliga koordinaterna
70. 61-16,576770N och 17-23,823620E.
Från baslinjepunkt 70 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 71.
Baslinjepunkt 71: Agön, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Agön har löpnummer 73.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 75 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
71. 61-32,472580N och 17-28,085080E.
Från baslinjepunkt 71 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 72.
Baslinjepunkt 72: Gåshällan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Gåshällan har löpnummer 74.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 100 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
72. 61-43,329850N och 17-33,471080E.
Från baslinjepunkt 72 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 73.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 145 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
72:1. 61-43,342940N och 17-33,516480E.
Baslinjepunkt 73: Gran, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Gran har löpnummer 75.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 15 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
73. 62-00,981130N och 17-38,543660E.
Från baslinjepunkt 73 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 74.
En punkt har mätts in cirka 80 meter sydväst om det befintliga lågvattenskäret 75:1 (Lillgrund). Den inmätta positionen har koordinaterna
73:1. 62-02,680490N och 17-39,640090E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 990 meter sydväst om den befintliga punkten 76. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 74: Brämön, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Brämön har löpnummer 76.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 30 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
74. 62-13,071920N och 17-44,747940E.
Från baslinjepunkt 74 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 75.
Baslinjepunkt 75: Svenskäret, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Svenskäret har löpnummer 77.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
75. 62-30,645580N och 17-53,592660E.
Från baslinjepunkt 75 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 76.
Baslinjepunkt 76: Härnöklubb, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Härnöklubb har löpnummer 78.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 5 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
76. 62-35,911640N och 18-03,359850E.
Från baslinjepunkt 76 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 77.
Baslinjepunkt 77: Guldgrundet, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Guldgrundet har löpnummer 79.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 75 meter nordost om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
77. 62-51,271665N och 18-28,032756E.
Från baslinjepunkt 77 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 78.
Baslinjepunkt 78: Gnäggen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Gnäggen har löpnummer 80.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 35 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
78. 62-56,673390N och 18-37,181560E.
Från baslinjepunkt 78 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 79.
Baslinjepunkt 79: Skags Flasor, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Skags Flasor har löpnummer 81.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 10 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
79. 63-12,225130N och 19-05,160300E.
Från baslinjepunkt 79 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 80.
Baslinjepunkt 80: Själbådan, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Själbådan har löpnummer 82.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 16 meter öster om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
80. 63-15,106383N och 19-11,788812E.
Från baslinjepunkt 80 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 81.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 100 meter sydost om den befintliga punkten 83. Den inmätta positionen har koordinaterna
80:1. 63-19,220640N och 19-40,689900E.
Baslinjepunkt 81: Norra Långrogrundet, fyren
Den befintliga baslinjepunkten på Norra Långrogrundet har löpnummer 83.
En kasunfyr byggd år 1962 på grundläggningsnivån -4,0 meter utgör den befintliga punkten. Fyren ligger 11 km från närmaste svenska ö. I Sjöfartsverkets POSEIDON-system har fyrens position de ungefärliga koordinaterna
81. 63-19,268770N och 19-40,650960E.
Från baslinjepunkt 81 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 82.
Baslinjepunkt 82: Sydvästbrotten, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Sydvästbrotten har löpnummer 84.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö på samma position som den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
En punkt har mätts in cirka 150 meter öster om det befintliga lågvattenskäret 84:1 (Södra Sydostbrotten). Den inmätta positionen har koordinaterna
82:1. 63-21,713780N och 20-04,593310E.
Baslinjepunkt 83: Sönnerstgrundkallen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Sönnerstgrundkallen har löpnummer 85.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 80 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
83. 63-34,484160N och 20-44,339390E.
Från baslinjepunkt 83 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 84.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 100 meter söder om den befintliga punkten 86. Den inmätta positionen har koordinaterna
83:1. 63-35,172670N och 20-46,843700E.
Baslinjepunkt 84: Svartbådahällan, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Svartbådahällan har löpnummer 86.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 25 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
84. 63-35,196930N och 20-46,851120E.
Från baslinjepunkt 84 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 85.
Baslinjepunkt 85: Svartbådahällan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Svartbådahällan har löpnummer 86.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 25 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
85. 63-35,227050N och 20-46,915750E.
Från baslinjepunkt 85 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 86.
Baslinjepunkt 86: Malgrundet
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 1 290 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
86. 63-35,754470N och 20-47,785410E.
Från baslinjepunkt 86 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 87.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 40 meter sydväst om den befintliga punkten 86:2. Den inmätta positionen har koordinaterna
86:1. 63-38,605150N och 20-54,193760E.
Baslinjepunkt 87: Jägarstenen
Den befintliga baslinjepunkten på Jägarstenen har löpnummer 87.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 4 meter öster om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
87. 63-40,331080N och 20-55,256470E.
Från baslinjepunkt 87 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 88.
En punkt har mätts in på samma position som det befintliga lågvattenskäret 87:2. Den inmätta positionen har koordinaterna
87:1. 63-40,640200N och 20-55,711300E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 50 meter söder om den befintliga punkten 88. Den inmätta positionen har koordinaterna
87:2. 63-40,870410N och 20-55,886060E.
Baslinjepunkt 88: Idmanskallen, N-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Idmanskallen har löpnummer 88.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 310 meter norr om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
88. 63-41,069754N och 20-55,879406E.
Från baslinjepunkt 88 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 89.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 2 045 meter norr om den befintliga punkten 88:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
88:1. 63-42,436980N och 20-57,005550E.
En punkt har mätts in på samma position som det befintliga lågvattenskäret 86:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
88:2. 63-45,805750N och 21-00,841230E.
Baslinjepunkt 89: Stor-Fjäderägg ost, O-punkten
89. 63-48,498040N och 21-01,220010E.
Från baslinjepunkt 89 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 90.
Det innebär att det befintliga lågvattenskäret 89:1 ligger väster om baslinjepunkt 89 och därmed utgår. Även den befintliga baslinjepunkten med löpnummer 90 på nordöstra Stor-Fjäderägg ligger väster om den uppdaterade baslinjen och utgår.
Baslinjepunkt 90: Blankhällan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Blankhällan har löpnummer 91.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 10 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
90. 63-58,908840N och 20-54,687050E.
Från baslinjepunkt 90 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 91.
Baslinjepunkt 91: Stor-Grosseskäret, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Stor-Grosseskäret (tidigare namn Yttre Vänskär) har löpnummer 92.
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på en ö, cirka 43 meter söder om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
91. 64-09,610660N och 21-07,851466E.
Från baslinjepunkt 91 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 92.
Baslinjepunkt 92: Blacken, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Blacken (tidigare namn Blackkallen) har löpnummer 93.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 40 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
92. 64-20,109350N och 21-30,958320E.
Från baslinjepunkt 92 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 93.
Baslinjepunkt 93: Grundskatan, OSO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Grundskatan har löpnummer 94.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 80 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
93. 64-25,880000N och 21-36,861450E.
Från baslinjepunkt 93 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 94.
Baslinjepunkt 94: Kapargrundet, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Kapargrundet har löpnummer 95.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 50 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
94. 64-27,235700N och 21-37,133780E.
Från baslinjepunkt 94 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 95.
Det befintliga lågvattenskäret 95:1 (Bredgrund) cirka 1 km utanför den befintliga baslinjen har inte påträffats vid fältmätningarna och måste därför utgå. Detta innebär att territorialgränsen flyttas som mest cirka 1 100 meter inåt land.
Baslinjepunkt 95: Skötgrönnan, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Skötgrönnan har löpnummer 96.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 100 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
95. 64-35,649870N och 21-30,466810E.
Från baslinjepunkt 95 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 96.
Ett nytt lågvattenskär har mätts in cirka 160 meter nordost om den befintliga baslinjepunkten 96. Den inmätta positionen har koordinaterna
95:1. 64-35,639540N och 21-30,567120E.
Baslinjepunkt 96: Storgrundet, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Storgrundet har löpnummer 97.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 50 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
96. 64-52,122630N och 21-18,019880E.
Från baslinjepunkt 96 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 97.
Baslinjepunkt 97: Rönnskär, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Rönnskär har löpnummer 98.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 40 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
97. 65-01,917860N och 21-33,909190E.
Från baslinjepunkt 97 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 98.
Baslinjepunkt 98: Södra Bondökallarna, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Södra Bondökallarna har löpnummer 99.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
98. 65-07,782140N och 21-53,187370E.
Från baslinjepunkt 98 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 99.
Baslinjepunkt 99: Rödkallen-Storgrundet, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Marakallen har löpnummer 100.
Den befintliga punkten ligger inte på lågvattenlinjen på en ö. Närmaste ö som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 121, Storgrundet söder om Rödkallen, ligger cirka 11 km närmare land. En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på Storgrundets sydostpunkt med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
En punkt har mätts in cirka 260 meter nordväst om det befintliga lågvattenskäret 100:1 (Marakallen). Den inmätta positionen har koordinaterna
99:1. 65-16,789910N och 22-36,826550E.
Baslinjepunkt 100: Månshällorna, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Månshällorna har löpnummer 101.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 20 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
100. 65-27,750790N och 22-45,967720E.
Från baslinjepunkt 100 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 101.
Baslinjepunkt 101: Malören, SSO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Malören har löpnummer 102.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 50 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
101. 65-31,254680N och 23-33,405000E.
Från baslinjepunkt 101 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 102.
En punkt har mätts in cirka 100 meter nordost om det befintliga lågvattenskäret 102:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
101:1. 65-31,256820N och 23-34,146430E.
En punkt har mätts in cirka 50 meter norr om det befintliga lågvattenskäret 102:2 (Kjukan). Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 102: Letto, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Letto har löpnummer 103.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 95 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
102. 65-35,166110N och 23-56,988460E.
Från baslinjepunkt 102 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 103.
Det befintliga lågvattenskäret 103:3 har påträffats på -1,1 meters djup vid fältmätningarna och måste därför utgå.
Baslinjepunkt 103: Riksgränsen mot Finland
Den befintliga baslinjepunkten på Selkäsarvi, som ligger i Finland, har löpnummer (104).
En ny punkt har beräknats där den räta baslinjen från baslinjepunkt 102 korsar riksgränsen mot Finland. Punkten har fastställts med hjälp av det riktmärke på ön Selkäsarvi som i 1965 års utredning betecknades som den finska baslinjepunkten närmast gränsen. Riktmärkets koordinater har hämtats från aktuellt finskt elektroniskt sjökort för området (65-36,204000N och 24-11,845000E). Riksgränspunktens position har de beräknade koordinaterna
103. 65-36,033096N och 24-09,373035E.
3.4.2 Förslag till uppdaterade baslinjer runt Gotland inklusive Fårö och Lilla Karlsö
Baslinjepunkt 201: Nyrevsudde, SV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Nyrevsudde har löpnummer 141.
Från baslinjepunkt 201 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 202.
Ett lågvattenskär har mätts in på Scharlakansgrund, cirka 135 meter sydväst om det befintliga lågvattenskäret 141:2 respektive nordost om det befintliga lågvattenskäret 141:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
201:1. 57-28,081390N och 18-05,007960E.
Baslinjepunkt 202: Utholmen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Utholmen har löpnummer 142.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en ö, cirka 127 meter väster om den befintliga punkten och cirka 30 meter sydväst om det befintliga lågvattenskäret 142:1. Den inmätta positionen har koordinaterna
202. 57-25,906140N och 18-05,015710E.
Från baslinjepunkt 202 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 203 på Lilla Karlsö.
Baslinjepunkt 203: Lilla Karlsö, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lilla Karlsö har löpnummer 143.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 310 meter norr om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
203. 57-18,874320N och 18-03,134020E.
Från baslinjepunkt 203 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på Lilla Karlsö på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 204.
Baslinjepunkt 204: Lilla Karlsö, VSV-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Lilla Karlsö har löpnummer 144.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 100 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
204. 57-18,513200N och 18-03,181450E.
Från baslinjepunkt 204 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 205 på Gotland.
Baslinjepunkt 205: Hammarudd, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hammarudd har löpnummer 145.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 135 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
205. 57-15,506740N och 18-05,365860E.
Från baslinjepunkt 205 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 206.
Baslinjepunkt 206: Auren, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Auren (tidigare namn Näsrevet) har löpnummer 146.
En punkt har mätts in på ön Aurens lågvattenlinje cirka 103 meter väster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
206. 57-03,308580N och 18-09,216390E.
Baslinjepunkt 207: Hoburgen, V-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hoburgen har löpnummer 147.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 100 meter norr om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
207. 56-55,195730N och 18-07,351960E.
Från baslinjepunkt 207 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på Gotlands sydspets på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 208.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka ger utslag på beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
207:1. 56-55,138330N och 18-07,340040E, 207:2. 56-54,884590N och 18-07,336550E, 207:3. 56-54,665890N och 18-07,368160E, och 207:4. 56-54,609470N och 18-07,386220E.
Ett lågvattenskär (sydsydväst om Rivet) har mätts in cirka 235 meter sydväst om den befintliga punkten 147:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
207:5. 56-54,329050N och 18-07,486750E.
Ytterligare ett lågvattenskär (söder om Rivet) har mätts in cirka 235 meter söder om den befintliga punkten 147:3. Den inmätta positionen har koordinaterna
207:6. 56-54,270460N och 18-07,614090E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 90 meter norr om den befintliga punkten 147:5. Den inmätta positionen har koordinaterna
Baslinjepunkt 208: Barshageudd, S-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Barshageudd har löpnummer 148.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 80 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
208. 56-54,291500N och 18-11,449600E.
Från baslinjepunkt 208 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 209.
Baslinjepunkt 209: Heligholmen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Heligholmen har löpnummer 149.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 100 meter sydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
209. 56-55,303910N och 18-17,089510E.
Från baslinjepunkt 209 dras en kort rät baslinje till baslinjepunkt 210.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 15 meter öster om den befintliga baslinjepunkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
209:1. 56-55,339690N och 18-17,180520E.
Baslinjepunkt 210: Heligholmen, NO-punkten
Baslinjepunkten är ny. Tidigare fanns endast en baslinjepunkt på Heligholmen.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 50 meter nordost om den befintliga baslinjepunkten 149. Den inmätta positionen har koordinaterna
Det befintliga lågvattenskäret 149:1, Lillgrund, har inte återfunnits. Lantmäteriet och Sjöfartsverket har utfört kompletterande kartering och fältmätning på platsen under hösten 2014. Den grundaste punkt som uppmättes låg på -1,074 meter. Punkten på Lillgrund, som påverkade beräkningen av territorialgränsen, måste därför utgå.
Baslinjepunkt 211: Raude hunden, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Raude hunden har löpnummer 150.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 12 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
211. 56-57,639310N och 18-21,139670E.
Från baslinjepunkt 211 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 212.
Det befintliga lågvattenskäret 150:1, Espebådan, har inte återfunnits. Lantmäteriet och Sjöfartsverket har utfört kompletterande kartering och fältmätning på platsen under hösten 2014. Den grundaste punkt som uppmättes låg på -1,2 meter. Punkten på Espebådan, som påverkade beräkningen av territorialgränsen, måste därför utgå.
Baslinjepunkt 212: Faludden, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Faludden har löpnummer 151.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 130 meter ostsydost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
212. 56-59,607060N och 18-24,014630E.
Från baslinjepunkt 212 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 213.
Baslinjepunkt 213: Närsholmen, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Närsholmen har löpnummer 152.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 200 meter söder om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
213. 57-13,275840N och 18-41,815990E.
Från baslinjepunkt 213 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 214.
Baslinjepunkt 214: Östergarnsholm, S-punkten
Den befintliga punkten på Östergarnsholm har löpnummer 153.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 100 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
214. 57-25,798140N och 18-59,162230E.
Från baslinjepunkt 214 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 215.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka ger utslag på beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
214:1. 57-26,080050N och 18-59,346410E, 214:2. 57-26,325720N och 18-59,421670E, och 214:3. 57-26,696420N och 18-59,450560E.
Baslinjepunkt 215: Östergarnsholm, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Östergarnsholm har löpnummer 154.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 10 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
215. 57-26,760250N och 18-50,387520E.
Från baslinjepunkt 215 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 216.
Baslinjepunkt 216: Kyrkebingegrunn, O-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Kyrkebingegrunn har löpnummer 155.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 75 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
216. 57-33,652410N och 18-49,120210E.
Från baslinjepunkt 216 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 217.
Baslinjepunkt 217: Rute Mislauper, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Rute Mislauper har löpnummer 156.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 25 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
217. 57-45,854390N och 19-05,365830E.
Ett lågvattenskär har mätts in cirka 40 meter söder om den befintliga baslinjepunkten på Fårö. Den inmätta positionen har koordinaterna
217:1. 57-45,843280N och 19-05,387840E.
Baslinjepunkt 218: Holmudden, SO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Holmudden, Fårö, har löpnummer 157.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 55 meter nordost om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
218. 57-57,533620N och 19-21,032260E.
Från baslinjepunkt 218 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 219.
Baslinjepunkt 219: Holmudden, NO-punkten
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 190 meter norr om den befintliga baslinjepunkten 157. Den inmätta positionen har koordinaterna
219. 57-57,611413N och 19-21,046518E.
Från baslinjepunkt 219 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 220.
En punkt på lågvattenlinjen vilken påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
219:1. 57-57,817960N och 19-21,034020E.
Baslinjepunkt 220: Skärsändan, N-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Skärsändan har löpnummer 158.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 20 meter sydväst om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
220. 57-59,305520N och 19-18,323470E.
Från baslinjepunkt 220 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 221.
Baslinjepunkt 221: Norsholmen, N-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Norsholmen har löpnummer 159.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 10 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
221. 58-00,007200N och 19-14,421820E.
Från baslinjepunkt 221 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 222.
Baslinjepunkt 222: Langhammarshammaren, NO-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Langhammarshammaren har löpnummer 160.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 55 meter öster om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
222. 57-59,999020N och 19-11,351720E.
Från baslinjepunkt 222 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 223.
Baslinjepunkt 223: Langhammarshammaren, NV-punkten
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 410 meter västsydväst om den befintliga punkten 160. Den inmätta positionen har koordinaterna
223. 57-59,982490N och 19-10,885290E.
Från baslinjepunkt 223 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 224 på Gotland.
Baslinjepunkt 224: Hallshuk, N-punkten
Den befintliga baslinjepunkten på Hallshuk har löpnummer 161.
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen cirka 115 meter norr om den befintliga punkten. Den inmätta positionen har koordinaterna
224. 57-55,894400N och 18-43,535510E.
Från baslinjepunkt 224 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 225.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
224:1. 57-55,866560N och 18-43,393550E (Hallshuk), 224:2. 57-55,514520N och 18-42,092080E (nordost om Hasselriv),
224:3. 57-55,483300N och 18-42,001100E (norr om Hasselriv), 224:4. 57-53,777590N och 18-38,236650E, 224:5. 57-53,572100N och 18-37,842460E, 224:6. 57-53,386080N och 18-37,522890E, 224:7. 57-49,801280N och 18-29,235230E (Stuklint), 224:8. 57-49,315680N och 18-27,786090E (norr om Stenkyrkehuk),
224:12. 57-48,655380N och 18-26,916500E (Allstädar), 224:13. 57-47,410570N och 18-25,884650E (norr om Storbrut), 224:14. 57-47,142220N och 18-25,660060E (söder om Storbrut),
224:15. 57-46,883870N och 18-25,466310E (norr om Lunds klint),
224:16. 57-46,172130N och 18-25,001040E, och 224:17. 57-42,901250N och 18-22,191610E (Brissund).
Baslinjepunkt 225: Strandviken, N-punkten
En ny punkt har mätts in på lågvattenlinjen vid Själsö på nordsidan av en bukt (Strandviken). Den inmätta positionen har koordinaterna
225. 57-41,558490N och 18-20,958160E.
Från baslinjepunkt 225 dras en rät baslinje över bukten till baslinjepunkt 226.
Baslinjepunkt 226: Strandviken, S-punkten
En ny punkt har tagits fram med hjälp av NSL-data på lågvattenlinjen vid Själsö på sydsidan av en bukt (Strandviken). Den beräknade positionen har koordinaterna
226. 57-41,365170N och 18-20,846728E.
Från baslinjepunkt 226 dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 till baslinjepunkt 201.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in:
226:5. 57-35,134090N och 18-10,222070E (Korpklint N), 226:6. 57-34,841460N och 18-09,778490E (Korpklint S), 226:7. 57-33,978040N och 18-08,494420E (Stavklint, N-punkten),
226:8. 57-33,818680N och 18-08,269090E (Stavklint), 226:9. 57-32,512800N och 18-06,740600E, 226:10. 57-32,401370N och 18-06,605410E, 226:11. 57-32,201050N och 18-06,390990E, 226:12. 57-32,082500N och 18-06,279080E (Nyrevsudde, N-punkten),
226:13. 57-32,055600N och 18-06,265480E (Nyrevsudde, N-punkten), och
226:14. 57-31,788010N och 18-06,207070E (Nyrevsudde, S-punkten).
3.4.3 Förslag till uppdaterade baslinjer vid Stora Karlsö
I förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium förekommer inga baslinjepunkter vid Stora Karlsö. Däremot angavs fem cirkelbågemedelpunkter i kolumn två i den tabellförteckning som var bilagd det förordningsförslag som presenterades av 1965 års Baslinjeutredning. De fem punkterna betecknades där med nummer 143:1, 143:2, 143:3, 143:4 och 143:5 och behandlades som om de var punkter på lågvattenskär utanför Gotlands kust.
Utredningen anser det mer korrekt att vid Stora Karlsö dra en egen normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 längs öns västra sida som vetter mot territorialgränsen.
Två punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in respektive beräknats med hjälp av NSL-data. De har koordinaterna
301:1. 57-17,482360N och 17-57,546200E, och 301:2. 57-17,424218N och 17-57,451647E (från NSL).
Ett lågvattenskär har beräknats med hjälp av NSL-data. Den inmätta positionen har koordinaterna.
301:3. 57-17,268496N och 17-57,387946E.
Ytterligare inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen:
301:4. 57-17,096190N och 17-57,358020E, 301:5. 57-17,028740N och 17-57,356050E, 301:6. 57-16,799410N och 17-57,473120E, och 301:7. 57-16,760870N och 17-57,519640E.
3.4.4 Förslag till uppdaterade baslinjer runt Gotska Sandön
I förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium förekommer inga baslinjepunkter runt Gotska Sandön. Däremot angavs 15 stycken cirkelbågemedelpunkter runt ön i kolumn två i den tabellförteckning som var bilagd det förordningsförslag som presenterades av 1965 års Baslinjeutredning. De 15 punkterna betecknades där med egna heltalsnummer från 121 till 135 men behandlades i övrigt som cirkelbågemedelpunkterna i kolumn två.
Utredningen anser det mer korrekt att dra en egen normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 runt Gotska Sandön.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen har mätts in respektive beräknats:
401:1. 58-23,769900N och 19-10,416110E (Bredsandsudden, SV-punkten),
401:2. 58-23,501790N och 19-10,588480E, 401:3. 58-23,012780N och 19-10,949170E (Torpstugan), 401:4. 58-22,649250N och 19-11,213320E, 401:5. 58-22,173195N och 19-11,637543E (från NSL), 401:6. 58-20,302180N och 19-12,895250E (Hamnudden), 401:7. 58-20,445200N och 19-17,556050E (Tärnudden), 401:8. 58-20,530730N och 19-17,670390E (Tärnudden) och
401:9. 58-21,855506N och 19-19,438517E (från NSL) (Kyrkudden).
Ett lågvattenskär har mätts in (Kyrkudden). Lågvattenskärets inmätta position har koordinaterna
401:10. 58-21,964230N och 19-19,487870E.
Inmätt punkt på lågvattenlinjen vilken påverkar beräkningen av territorialgränsen:
401:11. 58-23,062980N och 19-17,252360E (Säludden).
Ett lågvattenskär (Stora Beckrevet)har mätts in. Lågvattenskärets inmätta position har koordinaterna
401:12. 58-23,572710N och 19-14,756750E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka påverkar beräkningen av territorialgränsen:
401:13. 58-23,871830N och 19-11,379870E (Stenrevet), 401:14. 58-23,895380N och 19-10,650150E (Bredsandsudden, N-punkten), och
401:15. 58-23,873620N och 19-10,435260E (Bredsandsudden, NV-punkten).
3.4.5 Förslag till uppdaterade baslinjer vid Märket
I förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium förekommer inga baslinjepunkter vid Märket, Märketshällarna eller Märketskallen. Däremot angavs två cirkelbågemedelpunkter i kolumn två i den tabellförteckning som var bilagd det förordningsförslag som presenterades av 1965 års Baslinjeutredning. De två punkterna betecknades där med nummer 111 (Märketskallen) och 112 (Märket S).
beräknade punkter längs den svenska delen av ön Märkets kust och att göra detsamma runt ögruppen Märketshällarna. Innanför dessa räta baslinjer finns svenskt inre vatten.
Baslinjepunkt 501: Märket, S-punkten
En punkt har mätts in på riksgränsen mot Finland på lågvattenlinjen cirka 10 meter söder om den befintliga cirkelbågemedelpunkten 112. Den inmätta positionen har koordinaterna
501. 60-18,014790N och 19-07,915663E.
Från baslinjepunkt 501 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 502.
Baslinjepunkt 502: Märket, SSV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 55 meter sydväst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
502. 60-17,991606N och 19-07,893822E.
Från baslinjepunkt 502 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 503.
Baslinjepunkt 503: Märket, SV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 250 meter västnordväst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
503. 60-18,075834N och 19-07,666276E.
Baslinjepunkt 504: Märket, V-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 300 meter nordväst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
504. 60-18,118762N och 19-07,654776E.
Från baslinjepunkt 504 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 505.
Baslinjepunkt 505: Märket, VNV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 215 meter nordväst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
505. 60-18,117095N och 19-07,790283E.
Från baslinjepunkt 505 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 506.
Baslinjepunkt 506: Märket, NV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 170 meter nordnordväst om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
506. 60-18,106643N och 19-07,858074E.
Från baslinjepunkt 506 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 507.
Baslinjepunkt 507: Märket, NNV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen cirka 135 meter norr om den befintliga punkten med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
Från baslinjepunkt 507 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 508.
Baslinjepunkt 508: Märket, N-punkten
En punkt har mätts in på riksgränsen mot Finland på lågvattenlinjen. Den inmätta positionen har koordinaterna
508. 60-18,082280N och 19-07,941203E.
I baslinjepunkt 508 slutar de räta baslinjerna vid Märket. Havsområdena innanför dessa baslinjer utgör svenskt inre vatten.
Baslinjepunkt 509: Märketshällarna, S-punkten
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på en landformation som uppfyller kraven i UNCLOS artikel 121 på en ö. Den inmätta positionen har koordinaterna
509. 60-18,431710N och 19-06,849190E.
Från baslinjepunkt 509 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 510.
Baslinjepunkt 510: Märketshällarna, SO-punkten
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö. Den inmätta positionen har koordinaterna
510. 60-18,467780N och 19-06,958670E.
Från baslinjepunkt 510 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 511.
Baslinjepunkt 511: Märketshällarna, O-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
511. 60-18,477284N och 19-06,960012E.
Från baslinjepunkt 511 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 512.
Baslinjepunkt 512: Märketshällarna, ONO-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
512. 60-18,514508N och 19-06,951394E.
Från baslinjepunkt 512 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 513.
Baslinjepunkt 513: Märketshällarna, N-punkten
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö. Den inmätta positionen har koordinaterna
513. 60-18,537690N och 19-06,893490E.
Från baslinjepunkt 513 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 514.
Baslinjepunkt 514: Märketshällarna, NV-punkten
En punkt har identifierats på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
En punkt har mätts in cirka 45 meter nordväst om det befintliga lågvattenskäret 111 (Märketskallen). Den inmätta positionen har koordinaterna
514:1. 60-18,871540N och 19-06,137650E.
Ytterligare ett lågvattenskär (Märketskallen) har identifierats cirka 60 meter nordväst om den befintliga punkten 111 med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
514:2. 60-18,886701N och 19-06,133665E.
Ett tredje lågvattenskär (Märketskallen) har identifierats cirka 75 meter nordväst om den befintliga punkten 111. Punktens position har de beräknade koordinaterna
514:3. 60-18,881470N och 19-06,108280E.
Ett fjärde lågvattenskär (Märketskallen) har identifierats cirka 60 meter nordväst om den befintliga punkten 111 med hjälp av NSL-data. Punktens position har de beräknade koordinaterna
514:4. 60-18,867862N och 19-06,122225E.
Baslinjepunkt 515, Märketshällarna, V-punkten
En punkt har mätts in på lågvattenlinjen på ovan nämnda ö. Den inmätta positionen har koordinaterna
515. 60-18,509940N och 19-06,796190E.
Från baslinjepunkt 515 dras en rät baslinje till baslinjepunkt 509. Havsområdena innanför de räta baslinjerna runt Märketshällarna utgör svenskt inre vatten.
3.4.6 Förslag till baslinjer vid Ven
I förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium förekommer inga baslinjepunkter vid ön Ven. Inte heller i den tabellförteckning som var bilagd det förordningsförslag som presenterades av 1965 års Baslinjeutredning omnämndes Ven.
Utredningen har emellertid för ordningens skull identifierat de punkter mellan vilka baslinjer även skulle kunna dras vid Ven, trots att detta inte påverkar de gränser och avgränsningslinjer i Öresund som är fastställda i överenskommelser med Danmark.
Vid Ven dras en normal baslinje längs kustens strandlinje på den av utredningen valda lågvattennivån -0,5 meter uttryckt i RH 2000 mellan inmätta respektive beräknade punkter längs den del av öns kust som vetter mot territorialgränsen.
Ett antal punkter på lågvattenlinjen vilka kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen i Öresund har mätts in:
601:1. 55-55,255760N och 12-40,167180E, och 601:2. 55-55,245860N och 12-40,091920E.
Ett lågvattenskär har mätts in. Den inmätta positionen har koordinaterna
601:3. 55-55,237600N och 12-40,059480E.
Inmätt punkt på lågvattenlinjen vilken kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen:
601:4. 55-55,210320N och 12-40,008320E.
Ytterligare två lågvattenskär har mätts in. De inmätta positionerna har koordinaterna
601:5. 55-55,171560N och 12-39,934880E, och 601:6. 55-55,065680N och 12-39,791080E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen:
601:7. 55-55,066520N och 12-39,960670E, 601:8. 55-54,884880N och 12-40,028480E, och 601:9. 55-54,850810N och 12-40,042450E.
Ett lågvattenskär har mätts in. Den inmätta positionen har koordinaterna
601:10. 55-54,696390N och 12-40,007950E.
Inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen:
601:11. 55-54,588790N och 12-40,256300E, 601:12. 55-54,563840N och 12-40,285950E, 601:13. 55-54,547050N och 12-40,344480E, 601:14. 55-54,264330N och 12-41,028280E, 601:15. 55-54,103810N och 12-41,232450E, 601:16. 55-54,072540N och 12-41,315000E, 601:17. 55-53,845110N och 12-41,603170E, 601:18. 55-53,549770N och 12-41,761430E, 601:19. 55-53,533690N och 12-41,761320E, 601:20. 55-53,503300N och 12-41,782640E, 601:21. 55-53,463720N och 12-41,850430E, 501:22. 55-53,446730N och 12-41,975780E, 601:23. 55-53,439410N och 12-42,070830E, 601:24. 55-53,394770N och 12-42,363460E, och 601:25. 55-53,385940N och 12-42,431180E.
Ytterligare två lågvattenskär har mätts in. De inmätta positionerna har koordinaterna
Inmätta punkter på lågvattenlinjen vilka kan påverka beräkningen av territorialgränsen eller mittlinjen:
601:28. 55-53,498030N och 12-43,006700E, och 601:29. 55-53,517210N och 12-43,075710E.
4. Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium
Kuststaterna reglerar allt fler aktiviteter inom sitt sjöterritorium och i sina maritima zoner. Eftersom olika rättsliga regler gäller i olika havsområden blir det allt viktigare i många sammanhang att enkelt och snabbt kunna ta reda på exakt var avgränsningslinjerna går mellan staters sjöterritorium och olika maritima zoner för att kunna veta var en viss maritim aktör befinner sig vid ett visst givet tillfälle.
Samtidigt ökar användningen av elektroniska sjökort och digitala sjökortsapplikationer för navigering liksom behovet av öppen tillgång till datalager i digitala format för kartunderlag och en mångfald andra ändamål. Det ligger i Sveriges intresse att utan kostnad ge alla som behöver det, oavsett ändamål, snabb och enkel tillgång till korrekta och fullständiga uppgifter om Sveriges territorialgräns och avgränsningslinjerna för de svenska maritima zonerna.
4.1. Avgränsning av Sveriges sjöterritorium mot andra staters inre vatten, territorialhav eller maritima zoner
En kuststat får utsträcka sitt territorialhav till högst 12 nautiska mil räknat från baslinjerna förutsatt att storleken på havsområdena utanför statens kust och andra geografiska omständigheter medger det.
I vissa havsområden längs Sveriges kust är det av utrymmesskäl inte möjligt att utsträcka det svenska territorialhavet till 12 nautiska mil. Sverige har därför ingått avtal om avgränsning av det svenska sjöterritoriet med tre intilliggande eller motstående stater: Norge, Danmark och Finland. Avtalen reglerar den yttre avgränsningslinjen för det svenska territorialhavets bredd i berörda havsområden. Överenskommelserna innehåller koordinater för start-, bryt- och
slutpunkter mellan vilka linjer ska dras. Som regel handlar det om räta geodetiska linjer. Ett undantag är mittlinjen mellan Sverige och Danmark i den norra delen av Öresund som är avtalad men inte koordinatsatt. De avtalsbundna koordinatangivna punkterna kan inte ändras utan föregående överenskommelse med berörd grannstat.
Detta innebär att en utflyttning av de svenska baslinjerna inte automatiskt medför att den yttre avgränsningslinjen för det svenska territorialhavet kan flyttas ut i motsvarande utsträckning. Det är bara när det svenska territorialhavet gränsar till Sveriges ekonomiska zon som en utflyttning av de svenska baslinjerna gör det möjligt för Sverige att även flytta ut territorialhavets yttre avgränsningslinje. En inflyttning av baslinjerna medför av samma skäl inte heller att territorialhavets yttre avgränsningslinje alltid måste flyttas närmare den svenska kusten.
4.2. Territorialgräns
Utredningens förslag: Territorialgränsen ska anges i författ-
ningstext och ska gälla vid rättsskipning och annan myndighetsutövning liksom i det löpande arbetet inom svenska myndigheter.
Den linje som avgränsar en stats land- eller sjöterritorium mot en annan stats land- eller sjöterritorium eller mot internationellt vatten kallas territorialgräns. Territorialgränsen avgränsar även statens luftrum mot andra staters luftrum eller internationellt luftrum. Begreppet territorialgräns har använts sedan början av 1900-talet i svenska officiella dokument för att ange hur långt ut i havet som den svenska staten hävdar suveränitet över territorium. Hela den svenska gränsen på land och till havs utgör Sveriges territorialgräns. En territorialgräns i havet benämns ibland även territorialhavsgräns eftersom den avgränsar statens territorialhav.
De avtal om avgränsning av det svenska sjöterritoriet som Sverige har ingått med Norge, Danmark och Finland avser havsområden där:
- svenskt inre vatten eller territorialhav angränsar direkt till berörd intilliggande grannstats sjöterritorium,
- havsområdet inte räcker till för att fullt ut utsträcka det svenska territorialhavet till maximalt tillåtna 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna i förhållande till berörd motstående grannstat, eller
- det av andra skäl har funnits anledning att begränsa det svenska territorialhavets bredd.
Nedan uppräknade internationella avtal är i kraft och innehåller bestämmelser om den svenska territorialgränsen i havet. Även den skiljedom om Grisbådarna som beslutades i Haag den 23 oktober 19091 och den konvention angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering som antogs i Genève den 20 oktober 1921 (SÖ 1921:26) innehåller sådana bestämmelser.
- Överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln, Stockholm den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3).
- Överenskommelse med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund, Stockholm den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1).
- Överenskommen svensk-dansk note-växling angående genomfarten i sunden mellan Sverige och Danmark, Köpenhamn den 25 juni 1979 (prop. 1979/80:43) (SÖ saknas).
- Överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark, Köpenhamn den 9 november 1984 (SÖ 1985:54).
- Avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1), Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54).
- Överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön, Stockholm den 29 september 1972 (SÖ 1973:1).
- Överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon, Stockholm den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18).
- Överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, Helsingfors den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2).
I flera fall baseras dessa överenskommelser på äldre avtal eller fördrag som fortfarande är i kraft. Vissa gränsavtal har sitt ursprung i fredsfördrag från 1600-, 1700- eller 1800-talen och i konventioner eller en skiljedom från 1900-talets början.
Överenskommelserna har ingåtts vid olika tidpunkter och de geografiska koordinater som är fastställda i respektive avtal för punkter som reglerar olika avsnitt av avgränsningslinjerna är angivna med olika stor noggrannhet och uttryckta i olika referenssystem. Enligt utredningens direktiv ska de svenska havsgränserna uttryckas i latitud och longitud i det svenska referenssystemet SWEREF 99.
En kuststat är enligt UNCLOS artikel 16 ålagd att offentliggöra detaljerad information om gränserna för sitt territorialhav och att deponera relevanta uppgifter hos FN:s generalsekreterare. Utredningen anser att de koordinater som fastställs för den yttre avgränsningen av det svenska territorialhavet ska gälla vid rättsskipning och annan myndighetsutövning liksom i det löpande arbetet inom svenska myndigheter så länge berörda författningar är i kraft. Utredningen understryker därför vikten av att berörda författningstexter ändras, och att information om de nya koordinaterna deponeras hos FN utan onödigt dröjsmål när Sverige ingår överenskommelse med en grannstat om ändrade koordinater för territorialgränsen.
Sedan Sverige den 1 januari 1993 inrättade en ekonomisk zon utanför det svenska territorialhavet gränsar svenskt sjöterritorium inte längre till det fria havet. Staters exklusiva ekonomiska zoner, liksom deras angränsande zoner, utgör inte fritt hav (eng. ”high seas”) men har i allt väsentligt status som internationellt vatten. Avgränsningslinjen mellan svenskt sjöterritorium och närmast utanförliggande maritima zon utgör således avgränsningslinje mellan svenskt sjöterritorium och internationellt vatten, utom i de fall där
svenskt sjöterritorium direkt ansluter till en annan stats sjöterritorium. I sistnämnda fall utgör avgränsningslinjen riksgräns mellan de båda staterna.
4.3. Riksgräns
Begreppet riksgräns har för svensk del sina rötter i en tid då Svea rikes gränser omslöt rikets landterritorium, inklusive alla öar, holmar och skär längs kusten samt vattnen mellan och innanför dem där svensk lag gällde. Alltså långt innan begrepp som baslinjer, inre vatten och territorialhav hade fått den internationella rättsliga och praktiska innebörd de har i dag.
Begreppet riksgräns har också använts länge i nordisk statsrättslig terminologi2 och avser den del av en stats territorialgräns som direkt sammanfaller med en annan stats territorialgräns på land, i sjöar, i vattendrag eller i havet. Sverige har riksgräns mot Norge, Danmark och Finland. För att en gränslinje ska kunna anses som riksgräns ställer folkrätten vissa krav på enighet mellan de berörda staterna avseende gränsens sträckning, dokumentation osv. De nordiska riksgränserna uppfyller dessa krav.
Utredningen anser inte att det finns någon anledning att bryta med traditionen genom att föreslå att detta begrepp inte ska användas längre, även om det ibland kanske kan uppstå osäkerhet om en viss del av Sveriges territorialgräns bör benämnas riksgräns eller territorialgräns. Utredningen anser inte att detta är något egentligt problem – i synnerhet inte folkrättsligt. De delar av den svenska territorialgränsen som direkt sammanfaller med en grannstats territorialgräns på land, i sjöar, i vattendrag eller i havet bör även fortsättningsvis benämnas riksgräns.
4.4. Avgränsning av Sveriges sjöterritorium
Utredningen har studerat bland annat de avtal som nämns i avsnitt 4.2 och som innehåller bestämmelser som reglerar det svenska territorialhavets avgränsning gentemot intilliggande och motstående stater. En närmare redovisning av genomgången återfinns i avsnitt 4.6.
Nedan följer en sammanfattning som redovisar de delar av det svenska territorialhavets gräns som är reglerade i överenskommelser med Norge, Danmark och Finland. Punkter på territorialhavets gräns som är fastställda i internationella avtal kan inte ändras av Sverige utan föregående överenskommelse med berörd grannstat. Avtalsreglerade delar av gränsen påverkas således inte av utredningens förslag att vissa av de innanför liggande svenska baslinjerna ska ändras.
De delar av territorialhavets gräns som inte är föremål för reglering i internationella avtal behöver däremot anpassas till följd av utredningens förslag att vissa svenska baslinjer ska ändras. Det gäller de delar av gränsen som sträcker sig
- från riksgränsen mot Norge till en punkt utanför Orust och Tjörn (öster om Skagen),
- från Falsterbo längs Skånes sydkust fram till Bornholms-gattet,
- från norr om Bornholms-gattet upp till söder om Norrtälje,
- runt Gotland och Gotska Sandön,
- mellan Öregrund och Örnsköldsvik, samt
- mellan Umeå och Luleå.
Riksgränsen mot Norge på land och i havet är överenskommen i bilaterala avtal. Den senaste gemensamma översynen genomfördes 1984–1987 men avsåg endast riksgränsen på land. Översynen fastställdes 1989. En gemensam svensk-norsk översyn av riksgränsen i havet genomfördes 1979–1981. Då koordinatbestämde Sjöfartsverket tillsammans med dåvarande Norges Geografiske Oppmåling alla gränsmärken i och utanför Idefjorden.3 Översynen fastställdes
emellertid inte eftersom översynskommissionen hade konstaterat betydande diskrepanser mellan befintliga gränsmarkeringar i terrängen och på kartan.
Sveriges territorialhav börjar vid Gränsboj 2 som utgör den svenska baslinjepunkten 1. Från Gränsboj 2 in mot land avgränsas Sveriges inre vatten mot norskt sjöterritorium av riksgränsen via riksgränspunkterna XIX–I fram till strandkanten inne i Idefjorden.
Från gränsboj 2 ut mot havet avgränsar riksgränsen svenskt territorialhav från norskt sjöterritorium fram till punkten 3 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3).
Från punkten 3 går den svenska territorialgränsen i havet söderut högst 12 nautiska mil från de svenska räta baslinjerna tills den utanför Orust och Tjörn (öster om Skagen) möter den första av de elva begränsningspunkter för det svenska territorialhavets bredd som Sverige har beslutat med anledning av den svensk-danska noteväxling angående genomfarten i sunden mellan Sverige och Danmark som genomfördes den 25 juni 1979 (prop. 1979/80:43). Territorialgränsen i havet går sedan vidare mellan resterande åtta svenska begränsningspunkter längs Västkusten fram till den tionde och elfte punkten, som båda ligger 4 nautiska mil utanför Kullen.
Därifrån ansluter territorialgränsen till den gränslinje i Öresund som överenskoms i den Deklaration med Danmark om vissa gränsförhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1). Någon regelbunden gemensam översyn av den svenskdanska riksgränsen tycks inte förekomma. Sverige och Danmark kom år 1995 överens om transformerade geografiska koordinater enligt det europeiska referenssystemet EUREF 89 för brytpunkterna utmed gränsen i den södra delen av Öresund.4
När demarkationslinjen upphör fortsätter den svenska territorialgränsen via ytterligare två begränsningspunkter 4 nautiska mil utanför Falsterbo, som Sverige har beslutat i enlighet med 1979 års note-växling, till en tredje begränsningspunkt varifrån territorialgränsen sedan går vidare österut högst 12 nautiska mil från de
svenska baslinjerna längs Skånes sydkust. I Bornholms-gattet finns också en begränsningslinje mellan ytterligare två punkter som beslutats av Sverige enligt 1979 års note-växling.
Territorialgränsen i havet fortsätter sedan högst 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna öster om Öland och vidare norrut i Östersjön upp mot Ålands hav. Gotland och Gotska Sandön har eget territorialhav.
I Norra Östersjön söder om Norrtälje ansluter territorialgränsen till den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som anges i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Koordinaterna för den punkt där territorialgränsen ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln kan bestämmas av Sverige. Längre norrut ansluter även Finlands territorialgräns till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt som utgör början på ett avsnitt av den svensk-finska riksgränsen, en så kallad riksgränspunkt. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Därefter sammanfaller riksgränsen och territorialgränsen med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till södra stranden på ön Märket. Från Märkets norra strand sammanfaller riksgränsen och territorialgränsen med den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som anges i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) fram till en punkt där Finlands territorialgräns lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. I denna riksgränspunkt upphör således riksgränsen mot Finland i Ålands hav. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Den svenska territorialgränsen fortsätter att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till en punkt utanför Öregrund där territorialgränsen lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige.
genom Kvarken upp till en punkt utanför Umeå där territorialgränsen åter lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Även koordinaterna för denna punkt kan bestämmas av Sverige.
Den svenska territorialgränsen fortsätter norrut högst 12 nautiska mil från de räta baslinjerna till en punkt utanför Luleå där den åter ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Territorialgränsen sammanfaller sedan med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till punkten 2 i 1972 års överenskommelse, där riksgränsen mot Finland börjar igen. Koordinaterna för denna punkt bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Territorialgränsen sammanfaller sedan med riksgränsen fram till en punkt öster om den befintliga svenska baslinjepunkten 103 där gränsen korsar baslinjen och svenskt territorialhav upphör. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Riksgränsen fortsätter norrut och avgränsar svenskt inre vatten i Haparanda skärgård och upp genom gränsälvarna.
Den svenska riksgränsen mot Finland på land och i havet ut till högst 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna är överenskommen i bilaterala avtal och är föremål för regelbunden gemensam översyn. Den senaste översynen genomfördes 2004–2007 och fastställdes genom överenskommelse med Finland den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2). Riksgränsen har sedan den 1 maj 2010 den sträckning man enades om vid översynen (SFS 2010:241).
I de fall det skulle förhålla sig så att vissa koordinater som har fastställts i avtal kan anses tveksamma i något avseende, eller inte tillräckligt noggrant inmätta, redovisas detta förhållande i den mer detaljerade genomgången av avtalen i avsnitt 4.6 nedan.
4.5. Förslag till anpassade avgränsningslinjer för Sveriges sjöterritorium
Utredningens förslag: Den anpassade gränsen för det svenska
territorialhavet dras som räta geodetiska linjer mellan ett antal brytpunkter som har beräknats från de uppdaterade svenska baslinjerna, eller som cirkelbågar med radien 12 nautiska mil från lågvattenskär utanför baslinjerna, eller i förekommande fall som den i avtal specificerade linjetyp mellan punkter vars geografiska koordinater har transformerats eller överförts oförändrade från gällande internationella avtal.
Punkterna benämns territorialpunkter. De numreras i löpnummerordning från riksgränsen mot Norge till riksgränsen mot Finland söder om Haparanda. Territorialpunkterna runt Gotland och Gotska Sandön numreras separat.
Territorialpunkternas geografiska koordinater anges i SWEREF 99.
De geografiska koordinater som redovisar territorialgränsens sträckning i havet ska finnas allmänt tillgängliga i digitalt format utan kostnad så att gränsen kan markeras på elektroniska sjökort och märkas ut i andra sammanhang med stöd i författningstext.
I dagens värld krävs att kuststaterna kan ange sina territorialgränser i havet i digitalt format. Koordinatsatta gränser i digital form är en förutsättning för att svenska myndigheter, t.ex. Försvarsmakten, ska kunna använda informationen som beslutsunderlag och inte endast som beslutsstöd vilket för närvarande är fallet. Geografiska koordinater som redovisar territorialgränsens sträckning i havet bör finnas allmänt tillgängliga utan kostnad så att gränsen kan markeras på elektroniska sjökort och märkas ut i andra digitala sammanhang. Koordinaterna för brytpunkterna i utredningens förslag till anpassad gräns för det svenska territorialhavet har beräknats med utgångspunkt i de baslinjer som konstruerats på basis av de baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen och punkter på lågvattenskär som har mätts in eller beräknats under utredningsarbetet eller har i förekommande fall transformerats eller överförts oförändrade från gällande överenskommelser med Norge,
Danmark och Finland. Utredningen föreslår att dessa brytpunkter benämns territorialpunkter och att de numreras i löpnummerordning från baslinjepunkt 1 på riksgränsen mot Norge till den punkt på riksgränsen mot Finland söder om Haparanda där svenskt inre vatten tar vid. Territorialpunkterna runt Gotland och Gotska Sandön bör numreras separat. Koordinaterna för territorialpunkterna ska enligt utredningens direktiv anges i latitud och longitud i SWEREF 99.
Utredningen har valt att i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritimas zoner fastställa geografiska koordinater för territorialgränsen i havet från baslinjepunkt 1 till baslinjepunkt 103 samt runt Gotland och Gotska Sandön men inte för riksgränsen från baslinjepunkt 1 in mot land i Idefjorden respektive från baslinjepunkt 103 in mot land via Torne älv.
Från baslinjepunkt 1 in mot land avgränsas Sveriges inre vatten mot norskt sjöterritorium av riksgränsen via den i 1909 års skiljedom fastställda gränspunkten XIX och de år 1904 markerade gränspunkterna XVIII–I fram till strandkanten inne i Idefjorden, i form av räta (geodetiska) linjer enligt Sjöfartsverkets bedömning.
Punkterna XIX–I mättes senast in av den svensk-norska gränskommission som var sammankallad åren 1979–1982 men av skäl som beskrivits tidigare fastställdes inte de inmätta koordinaterna. Sjöfartsverket har därför transformerat koordinater uttryckta i ED 77 UTM zon 32 i informellt arbetsmaterial5 från mätningarna till SWEREF 99 TM och fått fram nedanstående koordinater uttryckta i SWEREF 99 (WGS 84) för dessa punkter. För punkten XX anges de geodetiskt beräknade koordinaterna för baslinjepunkt 1:
XX. 58-56,536503N och 10-55,074803E, XIX. 58-57,626872N och 10-58,991490E, XVIII. 58-58,643460N och 11-03,984681E, XVII. 58-59,508118N och 11-05,542546E, XVI. 59-00,903356N och 11-07,028585E, XV. 59-04,755319N och 11-09,210274E, XIV. 59-05,256689N och 11-13,491544E, XIII. 59-05,574148N och 11-14,767565E,
XII. 59-05,765948N och 11-15,497363E, XI. 59-05,860248N och 11-16,259511E, X. 59-05,974625N och 11-17,342546E, IX. 59-06,372765N och 11-18,150146E, VIII. 59-06,705756N och 11-19,574492E, VII. 59-06,898737N och 11-20,394729E, VI. 59-05,906173N och 11-22,104621E, V. 59-04,628858N och 11-23,360014E, IV. 59-02,381692N och 11-24,851935E, III. 59-01,674213N och 11-25,870727E, II. 59-00,812824N och 11-26,556402E, och I. 58-59,470144N och 11-27,877294E.
I framtiden, när en gemensam svensk-norsk översyn har genomförts av riksgränsen i Idefjorden och på land och denna gräns har blivit koordinatsatt, bör hela riksgränsen mot Norge fastställas i form av en sammanhållen lagstiftning. För riksgränsen mot Finland finns redan en lagstiftning av det slaget som fastställer resultatet av den senaste gemensamma gränsöversynen, både på land och i havet i förordningen (2010:241) om riksgränsen mellan Sverige och Finland. Så snart som möjligt bör de geografiska koordinaterna för Sveriges riksgräns både mot Norge och Finland samlas i en gemensam lag som anger hela riksgränsens sträckning.
Det svenska territorialhavets gräns dras 12 nautiska mil utanför baslinjerna och följer lågvattenlinjens huvudsakliga riktning i havsområden med normala baslinjer. Gränsen dras 12 nautiska mil utanför baslinjerna i form av räta geodetiska linjer mellan varje par av territorialhavspunkter i havsområden med räta baslinjer. I havsområden där lågvattenskär förekommer utanför baslinjerna dras gränsen i form av en cirkelbåge vars radie är 12 nautiska mil räknat från det berörda lågvattenskäret. I havsområden där territorialhavets gräns är reglerad i internationella avtal dras gränsen mellan transformerade koordinater för de punkter som är reglerade i berört avtal och med den linjetyp som anges i avtalet. I vissa fall har de avtalsreglerade koordinaterna inte transformerats utan överförts oförändrade till utredningens förslag. I något fall där linjetypen inte anges i avtalet har Sjöfartsverket bedömt vilken linjetyp som bör användas.
En koordinatförteckning med samtliga territorialpunkter samt de mellanliggande punkter som är ett resultat av segmenteringen av långa linjer och cirkelbågar redovisas i bilaga 5 till detta betänkande. Samtliga dessa koordinater ska ingå i koordinatbilaga 2 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I figur 4.1 anges territorialgränsens sträckning i havet.
Figur 4.1 Territorialgränsens sträckning
4.5.1. Förslag till territorialgräns runt fast land och Öland
Utredningen utgår från att Sveriges anpassade territorialgräns i havet ska börja vid baslinjepunkt 1 på riksgränsen mot Norge där svenskt inre vatten upphör. Territorialpunkt 1 utgörs således av Gränsboj 2 som markerar den punkt XX som fastställdes i en internationell skiljedom mellan Sverige och Norge den 23 oktober 1909. Territorialpunkt 1 har de beräknade koordinaterna
1. 58-56,536503N och 10-55,074803E.
Därifrån sammanfaller territorialgränsen med riksgränsen mot Norge i form av räta linjer (kompasslinjer) till punkterna 1 och 2 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3). Dessa två punkter ligger på den linje som enligt skiljedomen ska dras västerut i 19 graders sydlig riktning från punkten XX ut till öppet hav för att avgränsa svenskt och norskt territorialhav. På den tiden var de båda staternas territorialhavsbredd 4 nautiska mil. Punkten 1 är den punkt där Sveriges dåvarande territorialgräns mötte 19-graderslinjen. Punkten 2 är den punkt där Norges dåvarande territorialgräns mötte 19-graderslinjen. Territorialpunkt 2 och 3 har de transformerade koordinaterna
2. 58-54,806429N och 10-45,386357E, och
3. 58-53,536297N och 10-38,334538E.
Territorialgränsen fortsätter att sammanfalla med riksgränsen i riktning mot punkten 3 i 1968 års överenskommelse i form av en rät linje (kompasslinje). Enligt Sjöfartsverkets beräkningar ligger skärningspunkten mellan den överenskomna avgränsningslinjen och en linje 12 nautiska mil från närmaste svenska baslinje 137 meter nordnordost om punkten 3. I denna nya skärningspunkt upphör riksgränsen mellan Sverige och Norge. Territorialpunkt 4 har de beräknade koordinaterna
Territorialgränsen fortsätter söderut i form av räta geodetiska linjer via åtta beräknade brytpunkter 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna. Territorialhavspunkterna 5–12 har de beräknade koordinaterna
5. 58-45,503830N och 10-35,648249E,
6. 58-31,096014N och 10-38,337545E,
7. 58-27,122597N och 10-40,432933E,
8. 58-15,482219N och 10-50,883377E,
9. 58-02,477398N och 10-57,763414E, 10. 58-02,263510N och 10-57,879828E, 11. 58-01,840967N och 10-58,117893E, och 12. 58-00,785156N och 10-58,712361E.
Territorialgränsen fortsätter därefter söderut i form av en rät geodetisk linje tills den utanför Orust och Tjörn möter den första av de elva brytpunkter som fastställts av Sverige med anledning av den överenskomna svensk-danska note-växling angående genomfarten i sunden mellan Sverige och Danmark som ingicks den 25 juni 1979. Gränsen fortsätter (i form av räta geodetiska linjer) mellan dessa brytpunkter fram till och med den tionde befintliga punkten, förutom längs de delar av sträckan som ligger längre ut från de uppdaterade svenska baslinjerna än 12 nautiska mil. Där har den anpassade territorialgränsen dragits närmare land än tidigare så att det svenska territorialhavets bredd ingenstans ska överstiga 12 nautiska mil. Utredningens förslag till anpassad territorialgräns har därför tretton brytpunkter vilket är fler än den befintliga territorialgränsen längs motsvarande sträcka. De befintliga brytpunkterna har transformerats från RT 38 till SWEREF 99. Territorialpunkterna 13–25 har de transformerade respektive beräknade koordinaterna
13. 57-58,823854N och 10-59,815011E, 14. 57-50,078674N och 11-08,854189E, 15. 57-40,479868N och 11-12,153844E, 16. 57-27,181573N och 11-31,251376E, 17. 57-22,982104N och 11-35,150895E, 18. 57-10,383676N och 11-41,050254E, 19. 56-58,385229N och 12-00,347797E,
20. 56-39,663843N och 12-16,578750E (ny brytpunkt), 21. 56-39,106676N och 12-17,162777E (ny brytpunkt), 22. 56-38,219758N och 12-17,925039E (ny brytpunkt), 23. 56-37,787399N och 12-17,559257E (ny brytpunkt), 24. 56-22,989601N och 12-07,047402E, och 25. 56-18,150293N och 12-19,552496E (ny brytpunkt).
Territorialgränsen fortsätter sedan i form av en cirkelbåge på ellipsoiden6 längs den av Sverige i riksdagsbeslut7 år 1979 fastställda begränsningslinje som ska gå 4 nautiska mil utanför den normala baslinjen, via territorialhavspunkterna 26–28, fram till den elfte brytpunkten där begränsningslinjen skär den linje mellan Kullen i Sverige och Gilbergshoved i Danmark som markerar den norra begränsningen av Öresund. De beräknade koordinaterna för punkterna 26–28 och för skärningspunkten med Öresunds norra begränsningslinje, territorialpunkt 29, är
26. 56-16,770386N och 12-19,999424E, 27. 56-15,897181N och 12-20,790595E, 28. 56-14,858345N och 12-22,314087E, och 29. 56-14,411147N och 12-23,303580E.
Territorialgränsen sammanfaller därefter med Öresunds norra begränsningslinje tills denna skär den mittlinje som fastställts i den överenskommelse med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1). Skärningspunkten ska även utgöra punkten G i den överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Sjöfartsverket anser emellertid att den punkt som anges med de transformerade koordinaterna för punkten G inte ligger på den norra begränsningslinjen för Öresund. Verket har därför förlängt den räta geodetiska linjen mellan punkterna F och G i 1984 års överenskommelse med cirka 200 meter i sydostlig
riktning för att få fram en ny skärningspunkt på Öresunds norra begränsningslinje, en så kallad ”hjälppunkt”. De beräknade koordinaterna för hjälppunkten, territorialpunkt 30, är
30. 56-12,888047N och 12-21,911683E.
Territorialgränsen sammanfaller sedan med mittlinjen i Öresund i enlighet med den deklaration med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1) och som anger att gränsen mellan Sverige och Danmark ska följa mittlinjen i Öresund mellan de svenska och danska kusterna, utan hänsyn till den svenska ön Ven, från Öresunds norra begränsningslinje fram till lys- och ljudbojen Lous Flak. Mittlinjen utgör således riksgräns mellan Sverige och Danmark.
Mittlinjen anges i bilaga 2 till utredningens lagförslag med de koordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas8. Mittpunktsnoden är den punkt sydost om territorialhavspunkt 30 där mittlinjen enligt sjökortsdatabasen skär förlängningen av linjen F–G. Punkten har de beräknade koordinaterna
31. 56-12,837593N och 12-22,069501E.
Territorialgränsen fortsätter från lys- och ljudbojen Lous Flak i form av räta geodetiska linjer vidare via övriga sju koordinatangivna punkter i den överenskommelse med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1) som ingicks den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54). Den sista av dessa punkter, punkten 6, som även utgör punkten H i 1984 års överenskommelse med Danmark, skär den linje mellan Falsterbo udde i Sverige och Stevns fyr i Danmark som markerar den södra begränsningen av Öresund. Territorialpunkterna 32–39 har de avtalade koordinaterna
32. 55-49,596000N och 12-42,446000E (Lous flak), 33. 55-41,915000N och 12-50,745000E (Saltholm flak), 34. 55-38,615000N och 12-53,643000E (punkt 1), 35. 55-36,814000N och 12-52,812000E (punkt 2),
36. 55-32,416000N och 12-43,697000E (punkt 3), 37. 55-29,316000N och 12-42,847000E (punkt 4), 38. 55-25,867000N och 12-36,565000E (punkt 5), och 39. 55-20,200000N och 12-38,448000E (punkt 6).
Territorialgränsen sammanfaller därefter med Öresunds södra begränsningslinje tills denna skär den av Sverige i 1979 års riksdagsbeslut fastställda begränsningslinje som ska gå 4 nautiska mil utanför de svenska baslinjerna. De beräknade koordinaterna för denna skärningspunkt, territorialpunkt 40, är
40. 55-20,986241N och 12-41,667842E.
Gränsen fortsätter sedan längs den av Sverige i 1979 års riksdagsbeslut fastställda begränsningslinje som ska gå 4 nautiska mil från baslinjen fram till territorialhavspunkten 42. Denna samt mellanliggande nya punkt har de beräknade koordinaterna
41. 55-20,878876N och 12-41,722729E, och 42. 55-17,781845N och 12-43,124616E.
Gränsen fortsätter därefter i enlighet med 1979 års riksdagsbeslut som en rät geodetisk linje till territorialpunkt 43 där territorialhavets bredd får uppgå till högst 12 nautiska mil. Territorialpunkt 43 har de beräknade koordinaterna
43. 55-08,902215N och 12-55,378470E.
Territorialgränsen fortsätter sedan i form av räta geodetiska linjer och cirkelbågar mellan nitton territorialpunkter högst 12 nautiska mil från baslinjerna. Territorialpunkterna 44–62 har de beräknade koordinaterna
44. 55-09,981700N och 12-59,456899E, 45. 55-10,098210N och 12-59,795850E, 46. 55-09,842277N och 13-04,782064E, 47. 55-09,624952N och 13-07,532877E, 48. 55-09,607987N och 13-07,987570E, 49. 55-09,204264N och 13-09,903351E,
50. 55-08,809704N och 13-12,591554E, 51. 55-08,464578N och 13-16,662830E, 52. 55-08,297077N och 13-18,747405E, 53. 55-08,249986N och 13-20,122499E, 54. 55-08,618115N och 13-26,837261E, 55. 55-09,966538N och 13-32,690062E, 56. 55-11,134978N och 13-36,793073E, 57. 55-11,390192N och 13-39,042647E, 58. 55-11,539988N och 13-40,344731E, 59. 55-13,087737N och 13-46,971009E, 60. 55-13,083611N och 13-51,152320E, 61. 55-12,762224N och 13-52,009531E, och 62. 55-10,883899N och 14-04,842750E.
Gränsen fortsätter sedan fram till den territorialpunkt där den av Sverige fastställda begränsningslinjen i Bornholms-gattet börjar, territorialpunkt 63. I Bornholms-gattet sammanfaller territorialgränsen i form av en rät geodetisk linje med den begränsningslinje som fastställts av Sverige i 1979 års riksdagsbeslut. Sjöfartsverket har emellertid räknat om koordinaterna för de punkter som utgör linjens början respektive slut. Territorialpunkterna 63 och 64 har de beräknade koordinaterna
63. 55-10,662276N och 14-10,110020E, och 64. 55-36,376993N och 14-42,103583E.
Öster om Bornholms-gattet fortsätter territorialgränsen i form av räta geodetiska linjer och cirkelbågar via 79 territorialpunkter högst 12 nautiska mil från baslinjerna öster om Öland och vidare norrut i Östersjön till territorialpunkt 144 söder om Norrtälje i norra Östersjön. Där ansluter territorialgränsen till den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som anges i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Koordinaterna för territorialpunkt 144 kan bestämmas av Sverige. Territorialpunkterna 65–144 har de beräknade koordinaterna
65. 55-39,635106N och 14-39,733400E, 66. 55-39,894625N och 14-39,454180E, 67. 55-40,723650N och 14-38,734482E, 68. 55-41,799231N och 14-37,648560E, 69. 55-43,311854N och 14-37,033633E, 70. 55-44,481042N och 14-36,313943E, 71. 55-44,768772N och 14-36,113286E, 72. 55-45,300033N och 14-35,719833E, 73. 55-47,807813N och 14-47,936188E, 74. 55-48,058703N och 14-52,797847E, 75. 55-48,801733N och 14-58,274336E, 76. 55-49,850805N och 15-02,093297E, 77. 55-52,056448N och 15-06,959830E, 78. 55-53,893652N och 15-09,495650E, 79. 55-53,376728N och 15-18,393788E, 80. 55-48,585119N och 15-26,427771E, 81. 55-46,539388N och 15-53,015332E, 82. 55-46,565260N och 15-53,091198E, 83. 55-47,974599N och 15-56,435980E, 84. 55-48,041108N och 15-56,565365E, 85. 55-49,600495N och 15-59,107059E, 86. 55-51,381004N och 16-01,535887E, 87. 55-59,737476N och 16-29,739867E, 88. 56-01,158472N och 16-34,994614E, 89. 56-03,553065N och 16-40,605029E, 90. 56-06,993625N och 16-46,247060E, 91. 56-11,398448N och 16-49,875171E, 92. 56-13,422361N och 16-51,528345E, 93. 56-15,005156N och 16-52,751361E, 94. 56-16,604080N och 16-53,679838E, 95. 56-16,819351N och 16-53,818816E, 96. 56-18,586573N och 16-54,968095E, 97. 56-21,855919N och 16-55,919135E, 98. 56-23,603809N och 16-57,190955E, 99. 56-25,131693N och 16-57,876970E, 100. 56-26,081920N och 16-58,340867E, 101. 56-27,310505N och 16-59,060936E, 102. 56-28,113060N och 16-59,556826E, 103. 56-30,791896N och 17-02,184902E,
104. 56-31,131070N och 17-02,446065E, 105. 56-35,650204N och 17-04,247676E, 106. 56-36,257305N och 17-04,465570E, 107. 56-36,588756N och 17-04,664921E, 108. 56-37,418656N och 17-05,152039E, 109. 56-39,412837N och 17-06,048677E, 110. 56-41,941337N och 17-08,545420E, 111. 56-44,993738N och 17-11,397906E, 112. 56-45,208073N och 17-11,581458E, 113. 56-46,226573N och 17-12,423180E, 114. 56-46,916253N och 17-12.894302E, 115. 57-03,491348N och 17-23,250489E, 116. 57-04,170226N och 17-23,678177E, 117. 57-05,574567N och 17-24,563727E, 118. 57-10,373950N och 17-26,575631E, 119. 57-10,556281N och 17-26,604642E, 120. 57-13,566790N och 17-29,157866E, 121. 57-23,049137N och 17-29,587413E, 122. 57-24,457828N och 17-28,975837E, 123. 57-26,255421N och 17-27,791847E, 124. 57-27,948134N och 17-26,073449E, 125. 57-36,898756N och 17-15,098058E, 126. 57-38,785218N och 17-16,103373E, 127. 57-43,236038N och 17-16,189383E, 128. 57-49,536866N och 17-14,081652E, 129. 58-13,351742N och 17-30,391766E, 130. 58-18,779713N och 17-32,836091E, 131. 58-23,938869N och 17-34,156702E, 132. 58-31,101164N och 18-04,672895E, 133. 58-33,558940N och 18-13,084148E, 134. 58-34,021734N och 18-14,240460E, 135. 58-34,865046N och 18-16,338165E, 136. 58-46,812403N och 18-46,245751E, 137. 58-49,319766N och 18-52,237189E, 138. 58-49,676448N och 18-52,979503E, 139. 58-55,297068N och 19-04,218552E, 140. 58-56,579603N och 19-06,477903E, 141. 59-09,466726N och 19-27,328503E, 142. 59-14,378921N och 19-41,026161E,
143. 59-23,873522N och 19-54,066093E, och 144. 59-32,847516N och 20-00,503008E.
Från punkten 144 sammanfaller territorialgränsen med den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som är fastställd i 1994 års överenskommelse med Finland. Längre norrut ansluter även Finlands territorialgräns till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt som utgör början på ett avsnitt av den svensk-finska riksgränsen, en så kallad riksgränspunkt. Den betecknas nr 129 i 2006 års gemensamma svensk-finska gränsöversyn. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Denna territorialpunkt har de beräknade koordinaterna
145. 59-35,703833N och 19-56,438832E.
Därefter sammanfaller den svenska territorialgränsen med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln och riksgränsen via punkterna 146–148 fram till territorialpunkt 149 som är samma punkt som baslinjepunkt 501 vid den södra stranden på ön Märket. Territorialpunkterna 146–149 har de transformerade koordinaterna
146. 59-47,501000N och 19-39,497000E, 147. 60-11,501000N och 19-04,992000E, 148. 60-14,115000N och 19-06,162000E, och 149. 60-18,014790N och 19-07,915663E.
Riksgränsen fortsätter sedan på land över ön Märket i enlighet med vad som avtalats med Finland i 2006 års gemensamma gränsöversyn (SÖ 2010:2). Gränsen för territorialhavet däremot följer de räta baslinjerna vid Märket via baslinjepunkterna 502–508. Territorialpunkterna 150-156 har de inmätta/beräknade koordinaterna
150. 60-17,991606N och 19-07,893822E, 151. 60-18,075834N och 19-07,666276E, 152. 60-18,118762N och 19-07,654776E, 153. 60-18,117095N och 19-07,790283E, 154. 60-18,106643N och 19-07,858074E, 155. 60-18,092702N och 19-07,914066E, och 156. 60-18,082280N och 19-07,941203E.
Från territorialpunkt 156 vid Märkets norra strand, baslinjepunkt 508, sammanfaller territorialgränsen norrut, i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, med riksgränsen och med den linje som anges i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) fram till en riksgränspunkt, som ska motsvara brytpunkten 10 i överenskommelsen. I denna punkt lämnar Finlands territorialgräns avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Därmed upphör denna del av den svenska riksgränsen mot Finland. Punktens koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Den svenska territorialgränsen fortsätter att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln via punkten 9 i 1972 års överenskommelse med Finland, i riktning mot punkten 8 i samma överenskommelse fram till en ny punkt utanför Öregrund, territorialpunkt 157, vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Gränsen norr om territorialpunkt 156 (baslinjepunkt 508) ska sammanfalla med en rät linje från Märkets mittpunkt, som betecknas som punkten 16 i Ålandskonventionen och som nr 1 i 2006 års gemensamma gränsöversyn, till punkten 8 i 1972 års överenskommelse. Eftersom de transformerade koordinaterna för punkterna 10 och 9 enligt Sjöfartsverkets beräkningar inte ligger på denna räta linje anser verket att utredningen bör bortse från dessa punkter. Utredningen anser emellertid att koordinater för punkten 10 bör fastställas vid den tekniska översyn av riksgränspunkterna norr om Märket enligt 2006 års gemensamma översyn som fortfarande återstår att göra. Territorialpunkt 157 har de beräknade koordinaterna
157. 60-35,344171N och 19-12,475726E.
Territorialgränsen fortsätter sedan norr högst 12 nautiska mil från de räta baslinjerna till en punkt utanför Örnsköldsvik där den återigen ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt, territorialpunkt 184, vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Territorialpunkterna 158–184 har de beräknande koordinaterna
160. 60-49,406337N och 18-10,586807E, 161. 60-56,079755N och 17-53,027048E, 162. 61-10,265721N och 17-45,988826E, 163. 61-13,441144N och 17-47,795585E, 164. 61-15,020901N och 17-48,463002E, 165. 61-30,293483N och 17-52,757154E, 166. 61-39,925096N och 17-57,661516E, 167. 61-42,376763N och 17-58,645651E, 168. 61-58,514144N och 18-03,502762E, 169. 62-01,411564N och 18-04,972715E, 170. 62-09,297025N och 18-09,131828E, 171. 62-10,154840N och 18-09,586535E, 172. 62-10,229509N och 18-09,626154E, 173. 62-10,324067N och 18-09,675348E, 174. 62-25,049923N och 18-17,278804E, 175. 62-28,096802N och 18-22,972662E, 176. 62-28,817697N och 18-24,221614E, 177. 62-44,029101N och 18-48,832631E, 178. 62-49,220284N och 18-57,685397E, 179. 63-04,074607N och 19-24,572319E, 180. 63-04,565700N och 19-25,705874E, 181. 63-07,529434N och 19-46,304784E, 182. 63-09,481500N och 19-56,095493E, 183. 63-10,082745N och 19-58,387139E, och 184. 63-09,986073N och 20-09,814008E.
Territorialgränsen sammanfaller sedan med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln genom Kvarken, i form av räta linjer, (loxodromer) enligt Sjöfartsverket, via brytpunkterna 6, 5 och 4 i 1972 års överenskommelse. Territorialpunkterna 185–187 har de transformerade koordinaterna
185. 63-20,009955N och 20-23,772381E, 186. 63-29,110895N och 20-41,572047E, och 187. 63-31,311429N och 20-56,172564E.
Territorialgränsen fortsätter norrut längs avgränsningslinjen för kontinentalsockeln till en punkt utanför Umeå där den åter lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punkten, vars koordinater kan bestämmas av Sverige, har de beräknande koordinaterna
188. 63-38,014813N och 21-22,042939E.
Den svenska territorialgränsen fortsätter norrut i form av räta geodetiska linjer alternativt cirkelbågar 12 nautiska mil från de räta baslinjerna till en punkt utanför Luleå, territorialpunkt 212, vars koordinater kan bestämmas av Sverige, där den åter ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Territorialpunkterna 189– 212 har de beräknade koordinaterna
189. 63-38,768163N och 21-22,647363E, 190. 63-46,371935N och 21-27,837952E, 191. 63-51,636410N och 21-27,361866E, 192. 63-57,434276N och 21-23,823890E, 193. 64-02,490521N och 21-30,127929E, 194. 64-11,788838N och 21-50,723437E, 195. 64-15,238641N och 21-56,112702E, 196. 64-20,992296N och 22-02,086064E, 197. 64-24,803257N och 22-04,418524E, 198. 64-26,158110N och 22-04,713422E, 199. 64-28,880387N och 22-04,585334E, 200. 64-31,420671N och 22-03,132969E, 201. 64-38,569655N och 21-57,585485E, 202. 64-40,147174N och 21-56,392245E, 203. 64-50,167328N och 21-49,008358E, 204. 64-53,412913N och 21-54,332663E, 205. 64-58,048493N och 22-09,641352E, 206. 64-58,651497N och 22-11,480104E, 207. 65-05,186058N och 22-29,937422E, 208. 65-17,067409N och 23-05,385011E, 209. 65-19,334771N och 23-36,394987E, 210. 65-20,614503N och 23-47,252992E, 211. 65-21,354077N och 23-51,284883E, och 212. 65-21,924865N och 23-54,721613E.
Territorialgränsen följer sedan avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 2 i 1972 års överenskommelse, där riksgränsen mot Finland börjar igen. Punkten, vars koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt, har de transformerade koordinaterna
213. 65-30,922429N och 24-07,965170E.
Territorialgränsen, och riksgränsen, fortsätter att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln, i form av en rät geodetisk linje fram till baslinjepunkt 103, territorialpunkt 214, där gränsen korsar den svenska räta baslinje som går mellan baslinjepunkt 102 och det sydligaste skäret vid den finska ön Selkäsarvi. Skärets koordinater har hämtats från aktuellt finskt elektroniskt sjökort. Punkten är samtidigt en riksgränspunkt, vars koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Territorialpunkten har de beräknade koordinaterna
214. 65-36,033096N och 24-09,373035E.
I denna punkt upphör den yttre avgränsningslinjen för det svenska territorialhavet. Riksgränsen fortsätter norrut och avgränsar svenskt inre vatten i Haparanda skärgård och upp genom gränsälvarna.
4.5.2. Förslag till territorialgräns runt Gotland och Gotska Sandön
Den svenska territorialgränsen i havet runt Gotland, Gotska Sandön och Karlsöarna går 12 nautiska mil utanför baslinjerna och följer lågvattenlinjens huvudsakliga riktning i havsområden med normala baslinjer. Gränsen går 12 nautiska mil utanför baslinjerna i form av räta geodetiska linjer mellan varje par av territorialhavspunkter i havsområden med räta baslinjer. Där lågvattenskär förekommer utanför baslinjerna dras territorialgränsen i form av en cirkelbåge vars radie är 12 nautiska mil räknat från den inmätta punkten på berört lågvattenskär.
Territorialpunkterna har de beräknade koordinaterna
301. 57-58,065494N och 19-43,556773E, 302. 57-59,899505N och 19-43,228723E, 303. 58-11,184875N och 19-31,953718E, 304. 58-13,579772N och 19-36,176982E, 305. 58-14,310802N och 19-37,095461E, 306. 58-19,099831N och 19-41,594097E, 307. 58-31,219856N och 19-33,968979E, 308. 58-34,451305N och 19-24,298132E, 309. 58-35,492706N och 19-16,872158E, 310. 58-35,830706N och 19-12,421558E, 311. 58-35,638184N och 19-06,203523E, 312. 58-24,944122N och 18-47,717436E, 313. 58-19,777756N och 18-48,939253E, 314. 58-18,904683N och 18-49,559786E, 315. 58-18,532792N och 18-49,833512E, 316. 58-17,309251N och 18-50,841559E, 317. 58-17,233272N och 18-50,906851E, 318. 58-10,702951N och 18-59,323416E, 319. 58-07,400244N och 18-37,298430E, 320. 58-07,110970N och 18-35,645865E, 321. 58-06,349896N och 18-32,497055E, 322. 58-05,551226N och 18-29,795768E, 323. 58-03,677936N och 18-25,564451E, 324. 58-02,212476N och 18-22,248513E, 325. 58-01,542239N och 18-21,034636E, 326. 58-00,612527N och 18-19,568986E, 327. 57-59,680138N och 18-16,526977E, 328. 57-57,323868N och 18-11,075089E, 329. 57-56,106747N och 18-09,222944E, 330. 57-54,975240N och 18-07,814500E, 331. 57-53,059633N och 18-06,036457E, 332. 57-52,842756N och 18-05,881111E, 333. 57-52,134887N och 18-05,262398E, 334. 57-51,436097N och 18-04,714379E, 335. 57-50,443836N och 18-04,049013E, 336. 57-49,450662N och 18-03,435039E, 337. 57-47,476254N och 18-01,495193E,
338. 57-46,948944N och 18-00,921338E, 339. 57-46,599200N och 18-00,430465E, 340. 57-45,779647N och 17-59,027702E, 341. 57-44,314744N och 17-55,882211E, 342. 57-42,527443N och 17-52,657523E, 343. 57-41,855401N och 17-51,684672E, 344. 57-41,121875N och 17-50,584785E, 345. 57-39,505438N och 17-48,637405E, 346. 57-38,975280N och 17-47,968580E, 347. 57-38,248849N och 17-47,150302E, 348. 57-37,610473N och 17-46,505142E, 349. 57-37,534697N och 17-46,434631E, 350. 57-35,184424N och 17-44,762013E, 351. 57-33,286538N och 17-44,115597E, 352. 57-32,601736N och 17-43,995659E, 353. 57-31,726141N och 17-43,824036E, 354. 57-27,016124N och 17-42,880293E, 355. 57-26,378692N och 17-42,715653E, 356. 57-25,347993N och 17-40,842884E, 357. 57-19,904658N och 17-35,804985E, 358. 57-18,268900N och 17-35,347601E, 359. 57-17,224882N och 17-35,247849E, 360. 57-13,691941N och 17-36,137715E, 361. 57-10,212703N och 17-39,038246E, 362. 57-06,602561N och 17-45,843067E, 363. 57-03,007181N och 17-47,010267E, 364. 56-56,652105N och 17-45,612819E, 365. 56-56,484079N och 17-45,578198E, 366. 56-55,068654N och 17-45,446648E, 367. 56-53,802386N och 17-45,539821E, 368. 56-52,542031N och 17-45,835935E, 369. 56-52,133150N och 17-45,982207E, 370. 56-45,122554N och 17-53,520510E, 371. 56-42,296950N och 18-07,327785E, 372. 56-43,650256N och 18-22,357716E, 373. 56-43,920708N och 18-23,867894E, 374. 56-45,613641N och 18-29,924607E, 375. 56-46,868234N och 18-32,626221E, 376. 56-47,134854N och 18-33,100824E,
377. 56-49,413320N och 18-37,038420E, 378. 56-50,155147N och 18-38,220952E, 379. 56-52,116310N och 18-41,101262E, 380. 56-52,683491N och 18-41,885959E, 381. 57-06,201867N och 18-59,598280E, 382. 57-18,577271N och 19-16,840477E, 383. 57-21,931476N och 19-20,152771E, 384. 57-24,218710N och 19-21,268365E, 385. 57-25,977150N och 19-21,614135E, 386. 57-32,326872N och 19-19,074301E, 387. 57-34,044642N och 19-17,040817E, 388. 57-38,361425N och 19-22,846694E, 389. 57-39,382551N och 19-24,220029E, 390. 57-50,529929N och 19-39,270706E, 391. 57-56,343831N och 19-43,438721E, och 392. 57-56,421587N och 19-43,453731E.
4.6. Närmare genomgång av överenskommelser med Norge, Danmark och Finland
4.6.1. Sveriges riksgräns på land mot Norge
Den senaste gemensamma svensk-norska gränsöversynen genomfördes 1984–1987 och godkändes genom regeringsbeslut den 13 juli 1989 (SÖ 1989:50). I förordningen (1989:809) om riksgränsen mellan Sverige och Norge anges att
[i] enlighet med skriftväxling mellan Sverige och Norge den 1 september 1989 har riksgränsen enligt de år 1661 och 1751 träffade gränsöverenskommelserna den sträckning som har föreslagits av den svenska och den norska gränskommission som under åren 1984–1987 genomfört en gemensam översyn av riksgränsen.
De av gränskommissionerna upprättade tekniska beskrivningarna över gränsen (Band I–VII) utgör från och med den 1 september 1989 officiella gränsdokument. De ska förvaras hos Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) 9 och Lantmäteriet.
Vid översynen gjordes ingen inmätning av riksrösen eller av gränsen i övrigt. Resultatet blev således inte några officiellt fastställda koordinater för riksgränsens sträckning på land mot Norge från Riksgränsröse 1 vid Idefjordens strandkant upp till Treriksröset.
Översynen 1984–1987 avsåg enbart landgränsen från Riksgränsröse 1 och norrut. Närmast föregående översyn genomfördes 1959– 1962. Översyn av riksgränsen mot Norge ska göras vart 25:e år av en för ändamålet särskilt förordnad gemensam svensk-norsk gränskommission. Mellan översynerna ska gränsen skötas gemensamt av båda parter enligt ett bilateralt avtal om riksgränsens skötsel som ingicks den 7 februari 1933 genom utväxling av ministeriella noter angående tidsintervallerna mellan gränsröjningarna vid svensknorska gränsen (SÖ 1933:5).
För att åtgärda problemet med avsaknad av gemensamma koordinater i Sverige och Norge för riksgränsen och för så kallade konnektionspunkter10 längs gränsen genomförde Lantmäteriet och dess norska motpart, Statens kartverk, projektet ”GITS Geografisk informasjonstilpassning Norge-Sverige” under 2002–2004. Projektet innebar inte en nymätning av riksgränsen utan bestod till stor del av att värdera befintliga koordinatuppgifter på svensk och norsk sida och att nå enighet om de gemensamma koordinater som skulle tillämpas i respektive lands databaser både för riksgränsen och för konnektionspunkter som vägar, broar, ledningar, strandlinjer och liknande, bland annat på de två Svinesundsbroarna.11 Informationen förvaltas och uppdateras till exempel vid nya vägar över gränsen. Som information till allmänheten finns också så kallade anvisningsskyltar på öar på vardera sidan om gränsen i Idefjorden.
Lantmäteriet har inte något stående uppdrag från regeringen att ansvara för skötsel av riksgränsen på land mot Norge mellan gränsöversynerna, vilket man däremot har när det gäller riksgränsen mot Finland. Sedan översynen 1984–1987 har myndigheten inte heller tilldelats särskilda medel för detta ändamål i de årliga regleringsbreven.
4.6.2. Sveriges territorialgräns och riksgräns i havet mot Norge
Den svenska riksgränsen i havet mot Norge sträcker sig från Stenbodalens nedre ände vid Idefjordens strand (58° 59,3'N och 11° 27,7'O), där landgränsen börjar vid Riksröse 112, genom Idefjorden och Svinesund samt vidare mellan Koster och Hvaler.13 Havsgränsen, liksom landgränsen, har sitt ursprung i den gränstraktat mellan Sverige och Danmark-Norge som ingicks den 26 oktober 166114 efter freden i Roskilde år 1658 då Danmark-Norge avträdde bl.a. Bohuslän till Sverige. Undertecknandet av gränstraktaten hade föregåtts av en utredning, då en gemensam kommission rekognoserat gränsområdet på land från Idefjorden till Hisön i Norra Kornsjön och fört protokoll över de stenar eller framträdande terrängformer som var kända gränsmärken.
Traktaten och dess bilagda kartor var emellertid inte lika entydiga beträffande den exakta gränsdragningen i havet som beträffande gränsdragningen på land. Gränsdragningen i havet blev därför en tvistefråga mellan Sverige och Norge under 1800-talet när hummerfisket i gränsområdena ökade i ekonomisk betydelse för de lokala kustsamhällena samtidigt som de norska självständighetssträvandena tilltog. En svensk-norsk gränskommission tillsattes den 12 juli 1897 med uppdrag att
verkställa undersökning angående rätta sträckningen af riksgränsen mellan Sverige och Norge från det inre af Idefjorden ut i hafvet samt afgifva förslag till gränslinjens bestämmande.
Kommissionen konstaterade i sin rapport den 18 augusti samma år att kartor och gränstraktat var bristfälliga och motsägelsefulla. Kommissionärerna kunde trots detta enas om hur och var gränsen skulle dras i en del av det omtvistade havsområdet
från det inre af Idefjorden, punkt I i kommissionens förslag äfvensom å den därtill hörande kartan, till en punkt XVIII15
Denna del av gränsen fastställdes av Kungl. Maj:t i sammansatt norskt och svenskt statsråd den 15 mars 1904. Kungl. Maj:t beslutade då att
1. godkänna den föreslagna gränsdragningen från det inre av Ide-
fjorden till punkten XVIII,
2. föreskriva att ”utmärkandet af denna gränslinje skulle verkställas
af därtill utsedda kommissarier, en från hvartdera riket”, och
3. förordna att frågan om gränslinjen från punkten XVIII ut i
havet skulle hänskjutas till avgörande av särskild skiljedomstol.
Den av båda parter godkända delen av gränslinjen, från punkten I till punkten XVIII, utmärktes av utsedda kommissarier enligt en förrättningsakt upprättad den 3 december 1904.
Verkställande av beslutet om att gå till skiljedomstol förutsatte att respektive rikes representationer gav sitt samtycke. Så skedde emellertid inte när den svenska riksdagen behandlade Kungl. Maj:ts prop. (1904:70) angående bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge. Först efter unionsupplösningen undertecknade Sverige och Norge den 14 maj 1908 en konvention om hänskjutande till skiljedom af frågan om viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge ”för slutligt avgörande” (SFS 1908:55). I konventionen uppdrog parterna åt domstolen att
fastställa gränslinjen i vattnet från punkt XVIII … (enligt markering på kartbilagan till 1897 års kommissionsrapport, vars läge parterna var eniga om) … ut i hafvet intill territorialgränsen.
Skiljedomstolen avgav sitt utslag den 23 oktober 1909.16 Beslutet innebar att havsgränsen mellan Sverige och Norge ska bestämmas genom att en rät linje dras från punkten XVIII till en (ny) punkt XIX som ska utgöra mittpunkt på en rät linje från det nordligaste skäret på Röskär i Sverige till det sydligaste skäret, där det står en fyr, på Svartskär i Norge. Från punkten XIX dras sedan en rät linje till en (ny) punkt XX som ska utgöra mittpunkt på en rät linje från det nordligaste av skären i Stora Drammen i Sverige till skäret Hejeknubb sydost om ön Heja i Norge. Från punkten XX dras slutligen en rät linje västerut i 19 graders sydlig riktning som passerar mitt
emellan Grisbådarna i Sverige och Södra Skjöttegrund i Norge och fortsätter vidare i samma riktning tills den når öppet hav (”... jusqu'à ce qu'elle aura atteint la mer libre”).
Domstolen anförde i sitt resonemang bl.a. att den beslutade gränslinjen resulterade i en rättvis fördelning av hummerfisket genom att hänvisa till att svenska fiskare hade fiskat vid Grisbådarna i större utsträckning än de norska och att norska fiskare hade fiskat mer effektivt vid Skjöttegrund än vid Grisbådarna.
Efter skiljedomstolens utslag utfärdades den 4 juli 1910 en Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående tillämpningen av 1871 års fiskekungörelse i det aktuella området (SFS 1910:75). I 1910 års kungörelse heter det bl.a. att det havsområde på Sveriges västkust där fisket är förbehållet uteslutande rikets inbyggare sträcker sig
utåt hafvet en geografisk mil från land eller ytterst från svenska kusten belägna skär, som icke ständigt av hafvet överskjöljes, eller från den svenska delen av ofvannämnda, i skiljedomen åberopade linje, som sammanbinder skären Stora Drammen och Hejeknubb.
En geografisk mil (7 420 meter) i citatet ovan motsvarar i dag ungefär fyra nautiska mil (7 408 meter) och var den territorialhavsbredd som Sverige hade på den tiden. Det framgår tydligt av skrivningarna i kungörelsen att Sverige utgick från att skiljedomen innebar ett godkännande av att det svenska territorialhavets bredd skulle beräknas från en rät linje mellan punkten XX och en punkt på det nordligaste av skären i Stora Drammen. Dessa två punkter har sedan 1910 års kungörelse utgjort svenska baslinjepunkter i havsområdet närmast Norge.
Motsvarande bestämmelser infördes också, genom en kungörelse den 21 augusti 1924, i då gällande tullstadga för att ange omfattningen i havsområdet närmast Norge av vad som i stadgan benämndes ”svenskt farvatten”.17 Bestämmelserna upprepades i 1927 års tullstadga18 som angav omfattningen av det havsområde som ingick i det dåvarande svenska så kallade tullområdet. De två punkterna och gränsdragningen dem emellan ritades även in på de år 1934 utfärdade så kallade tullkorten.
av det svenska territorialhavets bredd i havsområdet närmast Norge. I Baslinjeutredningens betänkande (SOU 1965:1) Sveriges sjöterritorium anges punkten XX som baslinjepunkt 1 och det nordligaste av skären i Stora Drammen som baslinjepunkt 2.
Utrikesdepartementets folkrättssakkunnige, professor Torsten Gihl anförde i sin folkrättsliga utredning19 i betänkandets bilaga 2 angående just denna baslinje att
Bestämmelsen (i skiljedomen) är märklig därför att baslinjen i detta fall är dragen mellan punkter belägna i två olika länder, något som torde vara minst sagt ovanligt men som i detta fall måhända kan motiveras av att ifrågavarande kuststräcka en gång tillhört samma land.
Havsgränsutredningen noterar att det inte är den svenska baslinjen som ”är dragen mellan punkter i två olika länder” utan den ursprungliga linje som användes av skiljedomstolen för att identifiera en brytpunkt på gränsen mellan Sverige och Norge, punkten XX. Den svenska baslinje som föreslogs i 1965 års betänkande från baslinjepunkt 1 (punkten XX) till baslinjepunkt 2 är dragen från en punkt i havet, inte från en punkt i Norge. Punkten i havet är utmärkt med en flytboj, kallad Gränsboj 2.
Professor Gihl nämner också i anslutning till sin analys av artikel 4 i 1958 års Genève-konvention att
ILC20 … säger, att de punkter mellan vilka baslinjerna dras måste tillhöra en och samma stat. Enligt detta förbehåll som dock icke är utsatt i konventionstexten, skulle den vid svensk-norska gränsen dragna linjen Stora Drammen – Hejeknubb icke vara tillåten enligt art. 4.21
Som Gihl emellertid själv noterade fanns inget sådant förbehåll i 1958 års konvention, som Sverige för övrigt inte har anslutit sig till. Det togs inte heller in något förbehåll med denna innebörd i motsvarande artikel i 1982 års havsrättskonvention (UNCLOS). Enligt Havsgränsutredningens uppfattning ligger halva Gränsboj 2, som utgör svensk baslinjepunkt 1, på svenskt sjöterritorium. Den befintliga svenska baslinjen är således dragen mellan två punkter som båda tillhör Sverige, nämligen en svensk ”halv” gränsboj i havet,
vars placering är fastställd genom internationell skiljedom, och ett svenskt skär.
1965 års Baslinjeutredning, där professor Gihl ingick som sakkunnig, föreslog trots hans ovanstående påpekanden att i havsområdet närmast rikets gräns mot Norge skulle territorialhavet sträcka sig intill en linje på ett avstånd av fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen genom det nordligaste bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den sydost om ön Heja belägna undervattenstenen Hejeknubb. Man anförde i specialmotiveringen till 4 § i betänkandets lagförslag att
[a]vvikelsen från huvudregeln innebär, att territorialhavet, istället för att beräknas från en rät linje, som förbinder två på svenskt territorium belägna öar eller skär, beräknas från den i (skilje-)domen angivna linjen mellan ett skär på svensk sida, Stora Drammen, och ett skär på den norska sidan, Hejeknubb.
Man påpekade också att den föreslagna territorialgränsen inte avviker från vad som då redan gällde enligt 1934 års tullkort. 1965 års utredning fann således ingen anledning att ifrågasätta den svenska baslinje som hade tillämpats i havsområdet närmast Norge sedan 1910 även om man ansåg att baslinjen gick från det norska skäret Hejeknubb, och inte från gränsboj 2, till Stora Drammen.
Både Kungl. Majt. och riksdagen instämde i betänkandets förslag till beskrivning av hur det svenska territorialhavet skulle beräknas i havsområdet närmast Norge. I lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium 3 § a stipulerades att det svenska territorialhavet sträcker sig
i området närmast gränsen mot Norge intill en linje på ett avstånd av fyra nautiska mil från och parallell med den räta linjen genom det nordligaste bland de med namnet Stora Drammen betecknade skären och den sydost om ön Heja belägna övervattenstenen Hejeknubb.
I den åtföljande kungörelsen (1966:375) med närmare bestämmelser om beräkningen av Sveriges sjöterritorium angavs att baslinjepunkt 1 betecknades och beskrevs som ”Gränsboj 2. Enligt traktat med Norge.”. Baslinjepunkt 2 betecknades och beskrevs som ”Stora Drammen, N-punkten”.
belägenhet i naturen22. Deras geografiska koordinater härleddes därefter med hjälp av tillgängliga sjökort för att markera punkternas ungefärliga positioner i latitud och longitud. Dessa koordinater angavs i den tabellförteckning som bilades betänkandets lagförslag. Koordinaterna var 58°56,5'N och 10˚55,2'O för baslinjepunkt 1 och 58˚55,8'N och 10˚57,7'O för baslinjepunkt 2.
När lagen om Sveriges sjöterritorium ändrades år 1978 för att utvidga Sveriges territorialhav från 4 till högst 12 nautiska mil från baslinjerna utelämnades den geografiska beskrivning av baslinjens respektive territorialgränsens sträckning närmast Norge som tidigare hade ingått i lagens 3 § 2 a. I den ändrade lagtexten angavs i stället att territorialhavet inte sträcker sig utöver den fastställda gränsen mot Norge och inte heller utöver en rät linje (kompasslinje) mellan två koordinatangivna punkter i Skagerack23. Koordinaterna för dessa två punkter angavs till 58˚53'34,0"N och 10˚38'25,0"O respektive 58˚45'41,3"N, 10˚35'40,0"O uttryckta i ED 50. Punkterna utgör brytpunkt respektive slutpunkt på den förlängda riksgränsen mot Norge från fyra till 12 nautiska mil utanför baslinjerna. Sistnämnda punkt överensstämmer med punkten 3 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3). Man övergick således från att beskriva den linje från vilken territorialhavets bredd skulle beräknas till att ange att territorialhavet inte fick utsträckas över riksgränsen mot Norge.
När kungörelsen (1966:375) ändrades år 197824 för att ta hänsyn till utökningen av territorialhavets bredd behölls koordinaterna för de svenska baslinjepunkterna 1 och 2 oförändrade, liksom koordinaterna för alla andra svenska baslinjepunkter.
I och med 1978 års lagändring ersattes således den text i 3 § 2 a i 1966 års lag som angav att det svenska territorialhavets bredd i havsområdet närmast Norge skulle beräknas från en baslinje som definierades genom en geografisk beskrivning av kustens beskaffenhet i det aktuella området med en text som angav att det svenska territorialhavet inte fick sträcka sig utöver dels den fastställda gränsen mot Norge, dels en rät linje mellan två punkter
vilkas koordinater angavs i lagtexten. Begränsningen innebar i praktiken att det svenska territorialhavets bredd i området närmast gränsen mot Norge blev något mindre än 12 nautiska mil.
Anledningen till denna begränsning var att Sverige i en svensknorsk deklaration den 5 april 1967 angående Sveriges och Norges sjöterritorier i nordöstra Skagerack hade åtagit sig att inte utvidga sitt sjöterritorium utöver just denna linje. I deklarationen benämndes de två punkterna A och C. Den gemensamma deklarationen hade antagits av Sverige och Norge samma dag som parterna också träffade en överenskommelse om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack (SÖ 1967:14)25. Norge påtog sig i deklarationen en motsvarande förpliktelse att inte utvidga sitt territorialhav utanför två koordinatangivna punkter (punkterna A och B). De tre punkterna A, B och C härstammade från fiskeöverenskommelsen som hade till syfte att reglera fisket på ett rättvist sätt i vissa havsområden som skulle ändra status om/när Sverige och/eller Norge skulle utvidga sitt territorialhav från 4 till högst 12 nautiska mil, vilket antogs kunde komma att ske. Punkterna ritades in på norskt sjökort nr 202 som bilades överenskommelsen. Punkterna definierades i relation till ED 50. Osäkerheten vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår till cirka 10 meter. Sverige utvidgade sitt territorialhav den 1 juli 1979. Norge utvidgade sitt territorialhav till högst 12 nautiska mil den 1 januari 200426.
Ytterligare ett avtal mellan Sverige och Norge har betydelse för avgränsningslinjerna för Sveriges territorialhav, nämligen den överenskommelse som ingicks den 24 juli 1968 om avgränsning av kontinentalsockeln (SÖ 1969:3) och som reglerar gränsdragningen mellan Sverige och Norge ”i fråga om utforskande och tillgodogörande av naturtillgångar”. Artikel 1 stipulerar att i princip ska mittlinjen räknat från staternas baslinjer utgöra avgränsningslinje dem emellan för detta ändamål. Artikel 2 identifierar dock fem specifika punkter mellan vilka avgränsningslinjen ska dras i syfte att uppnå ”en praktisk och ändamålsenlig sträckning av gränslinjen”. De fem punkterna är:
1. Den västligaste punkten på den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium (58°54'50,2"N och 10°45'28,1"O). Det svenska territorialhavets bredd var då fyra nautiska mil.
2. Punkten där 1909 års skiljedomslinje möter Norges territorialhavs yttre gräns en geografisk mil från den norska baslinjen enligt norsk förordning den 18 juli 1952 (58°53'34,0"N och 10°38'25,0"O). Punkten motsvarar punkt A enligt 1967 års fiskeöverenskommelse. Det norska territorialhavets bredd var då fyra nautiska mil.
3. Skärningspunkten mellan en linje tolv nautiska mil ut från den norska baslinjen och en linje tolv nautiska mil ut från den svenska baslinjen (58°45'41,3"N och 10°35'40,0"O). Punkten motsvarar punkt C enligt 1967 års fiskeöverenskommelse.
4. Punkten 58°30'41,2"N och 10°08'46,9"O.
5. Punkten 58°15'41,2"N och 10°01'48,1"O.
Punkterna uttrycktes i ED 50. Enligt artikel 2 i avtalet ska avgränsningslinjen på havsbottnen dras mellan punkterna 1, 2 och 3 i form av räta linjer (kompasslinjer) och mellan punkterna 3, 4 och 5 i form av storcirkelbågar. Avgränsningslinjen ritades in på ett norskt sjökort nr 305 som bilades överenskommelsen. Osäkerheten vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår till cirka 10 meter.
Hela den svenska riksgränsen i havet mot Norge är således fastställd i internationella avtal. Från Idefjordens strand, via de 1904 markerade punkterna I–XVIII, till de i 1909 års skiljedom fastställda punkterna XIX och XX och sedan i rät linje via punkten 1 i 1968 års kontinentalsockelöverenskommelse till brytpunkten 2 i samma överenskommelse, som motsvarar punkten A i 1967 års fiskeöverenskommelse, och vidare till punkten 3 i kontinentalsockelöverenskommelsen (som motsvarar punkten C i fiskeöverenskommelsen). I punkten 3 upphör numera riksgränsen i havet mot Norge.
Punkten tillkom för över hundra år sedan genom en internationell skiljedom som uttryckligen var baserad på hänsyn till kustens flikiga beskaffenhet med en mångfald vikar och med en omfattande skärgård bestående av ett stort antal öar, holmar och skär. Vattenområdena mellan och innanför dessa öar, holmar och skär betraktades både på svensk och på norsk sida av hävd som inre vatten. Skiljedomstolen lade i sina överväganden stor vikt vid lokalbefolkningarnas vid den tiden sedan gammalt väl etablerade ekonomiska aktiviteter i det aktuella området i syfte att åstadkomma en rättvis gränsdragning mellan Sverige och Norge. Baslinjepunkterna 1 och 2 och den räta baslinjen mellan dem införlivades i svensk författningstext första gången genom 1910 års kungörelse och har inte ändrats sedan dess.
I den norska förordningen av den 14 juni 2002, ändrad den 10 oktober 2003, anges koordinaterna för den norska baslinjepunkten NM103 på gränsen mot Sverige (Landgrense Norge/Sverige, Grensepunkt XX (G.B.2. boye)) till 58°56'32,18"N och 10°55'04,47"E uttryckta i EUREF 89. Koordinaterna för skärningspunkten mellan den yttre avgränsningsgränslinjen för det norska territorialhavets bredd och gränsen mot Sverige27 anges i en norsk note till FN:s generalsekreterare den 3 december 2003 till 58°45'39,8596"N och 10°35'35,2818"E.28 Dessa norska koordinater är uttryckta i EUREF 89, gränsen mot Sverige har transformerats från ED 50 i 1968 års överenskommelse. Sjöfartsverket har under sommaren 2013 gjort en geodetisk inmätning av de gränsmärken på land som används för att beräkna positionen för den svenska baslinjepunkten 1 (Gränsboj 2, punkten XX). Enligt uppgift från verket stämmer koordinaterna för den svenska baslinjepunkten 1 och den norska baslinjepunkten NM103 överens så när som på 0,5 meter.
Den senaste gemensamma översynen av riksgränsen i havet mot Norge slutfördes inte. Sverige saknar därför gemensamt fastställda koordinater för riksgränsen i havet mot Norge från Idefjordens strand ut till Gränsboj 2 och vidare till punkten 3 i 1968 års överenskommelse där riksgränsen i havet mot Norge upphör.
I lagen om Sveriges sjöterritorium anges begränsningslinjer för det svenska territorialhavet. Det får i Skagerack inte utsträcka sig utöver den fastställda gränsen mot Norge och inte heller utöver en rät linje (kompasslinje) från en punkt 58°53'34,0"N och 10°38'25,0"O till en punkt 58°45'41,3"N och 10°35'40,0"O. Dessa punkter överensstämmer som tidigare nämnts med punkterna 2 och 3 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3).29
Den inre delen av havsgränsen, från punkten I till punkten XVIII, märktes ut direkt efter det att parterna kommit överens om sträckningen år 1904. Den yttre delen, från punkten XVIII till punkten XX (Gränsboj 2), märktes ut första gången sommaren 1911 och 1912 och då såg man också över märkena vid den inre delen. Nya gemensamma översyner gjordes åren 1922, 1937, 1952 och 1967. Dessutom har granskningar av märken och bojar samt underhållsarbeten genomförts vart femte år. Enligt det överenskomna schemat för gemensamma gränsöversyner vart 15:e år skulle en ny översyn ha gjorts år 1982, men vid 1977 års granskning fann man att två större kummel inne i Idefjorden var så skadade att de borde repareras snarast möjligt. Nästa gemensamma översyn kom därför att påbörjas redan år 1979. En gemensam svensk-norsk översyn av riksgränsen i havet genomfördes under åren 1979–1981. Då koordinatbestämde Sjöfartsverket tillsammans med Norges Geografiske Oppmåling alla gränsmärken i och utanför Idefjorden.30Översynen fastställdes emellertid inte eftersom översynskommissionen hade konstaterat betydande diskrepanser mellan befintliga gränsmarkeringar i terrängen och på kartan. Rapporten innehöll också förslag om att en permanent gemensam översynskommission skulle inrättas för att åtgärda detta och avsluta resterande översynsarbete. Översynsrapporten överlämnades till Utrikesdepartementet efter det att frågor om gränsansvar hade flyttats dit från Justitiedepartementet år 1989. Något svenskt beslut om förslagen i kommissionens rapport har hittills inte fattats.
Under femårsperioden fram till den 1 januari 2013 ansvarade Sjöfartsverket för kontroll av de fyra plastbojar längs riksgränsen som ägs och förvaltas av Sverige och Norge gemensamt. Bojarna med förankringar kontrollerades senast den 6 juni 2012. Koordinaterna för Gränsboj 2 uppgavs då vara 58-56,5380N och 10-55,0854E uttryckta i SWEREF 99. Från den 1 januari 2013 ansvarar Sjöfartsverkets norska motpart Kystverket för kontroll av gränsbojarna under innevarande femårsperiod.
Sjöfartsverket har inte något stående uppdrag från regeringen att ansvara för skötsel av riksgränsen i havet mot Norge mellan de gemensamma gränsöversynerna.
Figur 4.2 Foto över gränsboj 4 (fotograf Dennis Stigson, Sjöfartsverket)
4.6.3. Sveriges territorialgräns och riksgräns i havet mot Danmark
Sverige och Danmark undertecknade den 30 januari 1932 en gemensam deklaration om dragningen av den linje som utgör gräns mellan ländernas territorialhav i Öresund.31 Deklarationen omfattar gränsdragningen i ett område som i norr begränsas av en linje mellan Gilberghoved i Danmark och Kullen i Sverige, genom punkten 56˚14,4'N och 12˚23,6'O32, och i söder av en linje mellan Stevns fyr i Danmark och Falsterbo udde i Sverige, genom punkten 55˚20,87'N och 12˚41,32'O33.
I deklarationen åtog sig de båda regeringarna att avhålla sig från att uppföra fyrar, sjömärken eller överhuvudtaget några fasta anläggningar av vad slag det vara må utanför det egna territorialhavet. Vidare angavs att linjen ska utgöra gräns för respektive stats rätt att utmärka och bärga vrak i området. Deklarationen, som ska ses även mot bakgrund av 1857 års Öresundstraktat (se nedan), innebar ingen ändring i gällande regler för lotsning i sundet. I en anslutande note-växling samma dag åtog sig den svenska regeringen också att hålla genomfarten vid Flintrännan och öster om Ven öppen för alla danska fartyg, inklusive handels- och örlogsfartyg, för fri genomfart utan att de belades med avgift eller i övrigt i något avseende behandlades mindre gynnsamt än svenska eller andra staters fartyg. Sverige förbehöll sig dock rätten att
vidtaga sådana temporära försvarsåtgärder, som det finner erforderliga i händelse av internationella militära förvecklingar, vari det indrages.
Den svenska regeringen erkände även den danska regeringens rätt att fastställa gränserna för Köpenhamns redd på samma sätt som dittills och att behandla dessa vatten som inre danskt vatten.
Den i 1932 års deklaration överenskomna gränslinjen i Öresund drogs mitt emellan Själlands kust och det svenska fastlandet, utan hänsyn till ön Ven, ner till lys- och ljudbojen Lous Flak, och därifrån vidare i rät riktning till lysbojen Saltholm Flak N. O. Demarkationslinjen drogs sedan söderut i räta linjer mellan fyra
angivna punkter (punkterna 1–4) och därefter vidare till punkterna 5 och 6 enligt motsvarande regler som för norra delen av Öresund, alltså mitt emellan den danska kusten och det svenska fastlandet. Samtliga åtta angivna punkter uttrycktes med dåtidens koordinater N och O i grader, minuter och sekunder. Den 28 juni och 3 juli 1995 avtalade Sverige och Danmark genom skriftväxling om revidering av de åtta punkter som utgör demarkationslinjen i södra Öresund.34 Koordinaterna för de åtta punkterna i 1932 års deklaration transformerades via ED 50 till EUREF 89 och uttrycktes i grader och minuter med tre decimaler. I 1995 års avtal angavs också att gränsen mellan punkterna utgörs av räta geodetiska linjer. Osäkerheten vid transformering av dessa koordinater till SWEREF 99 är mycket liten och uppgår till endast cirka tre centimeter.
När Sverige beslutade att utvidga sitt territorialhav från fyra till högst 12 nautiska mil från och med den 1 juli 197935 aktualiserades vissa frågor med anledning av de regler för passage i internationella sund som förväntades bli resultatet av de då pågående FN-förhandlingarna om en havsrättskonvention. De folkrättsliga förhållandena avseende passagerättigheter i Öresund har sin bakgrund i bland annat 1857 års Öresundstraktat.36 På initiativ av Danmark, som vid denna tidpunkt ännu inte hade beslutat att utvidga sitt territorialhav, slöts därför en överenskommelse om genomfarten i sunden mellan Sverige och Danmark genom note-växling den 25 juni 1979. Överenskommelsen innebär att Sverige och Danmark i sunden mellan den svenska kusten och den danska kusten vid Skagen, Laesö och Anholt, som ligger nordväst om Öresund, samt i Bornholms-gattet, som ligger sydost om Öresund, begränsar sina respektive territorialhav så att det på vardera sidan av mittlinjen mellan de svenska och danska baslinjerna finns ett område av fritt hav som är minst tre nautiska mil brett. Avtalet anger att båda stater ska
34 SÖ 1995:54 Avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1). Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995. 35 Prop. (1978/79:27) om utvidgning av Sveriges sjöterritorium. 36 Öresundstraktaten om rätten till avgiftsfri passage genom Öresund, “Traité pour l’abolition des droits du Sund et des Belts”, ingicks den 14 mars 1857 mellan å ena sidan Danmark och, å den andra Sverige-Norge, Österrike-Ungern, Belgien, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Ryssland och ett antal då fristående tyska stater. Ett bilateralt avtal mellan Danmark och USA om motsvarande frågor ingicks samma år.
tillämpa en ordning som gör det möjligt för främmande fartyg och luftfartyg att passera genom och över fritt hav i områdena omedelbart norr och söder om Öresund.
I den svenska noten anges inga koordinater för begränsningslinjernas brytpunkter. Där stipuleras endast att Sverige avser begränsa det svenska territorialhavet i sunden mellan den svenska kusten och den danska kusten vid Skagen samt vid Laesö, Anholt och Bornholm i syfte att vidmakthålla oförändrade passagemöjligheter i dessa vatten så att det på den svenska sidan av mittlinjen mellan de svenska och danska baslinjerna finns ett område av fritt hav som är minst tre nautiska mil brett. Sverige åtar sig också att ge Danmark tolv månaders varsel om man i ett senare skede skulle besluta att utvidga det svenska territorialhavet utöver det omnämnda området. Det sägs uttryckligen att Sverige avser tillämpa en ordning som gör det möjligt för främmande fartyg och luftfartyg att passera genom och över fritt hav i områdena omedelbart norr och söder om Öresund i syfte att möjliggöra fortsatt fritt tillträde till Öresund, förutsatt att det danska territorialhavet i de omnämnda vattnen begränsas på motsvarande sätt. Innehållet i den svenska noten godkändes i en svars-note samma dag från den danska regeringen. Inte heller den danska noten innehöll några koordinater.
Såväl Sverige som Danmark har förklarat att passage genom Öresund regleras av en ”sedan gammalt gällande” konvention och att passagereglerna genom Öresund inte ändras genom tillträdet till UNCLOS. 37
Regeringen utfärdade den 14 juni 1979 en förordning (1979:549) om tillfälliga passagezoner inom svenskt territorium och föreskrev att inom vissa koordinatangivna områden öster om territorialgränsen i Skagerack och Kattegatt samt nordväst om territorialgränsen i Bornholms-gattet får främmande makts örlogsfartyg och militära luftfartyg passera utan tillstånd eller föranmälan. Förordningen trädde i kraft den 1 juli 1979 och skulle gälla till och med den 31 december samma år. Samtidigt utvidgades det svenska territorialhavet till 12 nautiska mil. Under hösten 1979 lade regeringen fram prop. 1979/80:43 om ändring av Sveriges sjöterritorium. I propositionen föreslogs att samma koordinater som tagits in i förordningen om tillfälliga passagezoner skulle föras in i lagen om
Sveriges sjöterritorium. Riksdagen antog lagförslaget som alltså lade fast geografiska koordinater för de begränsningslinjer som den svenska territorialgränsen inte får sträcka sig utöver i Skagerack, Kattegatt, Öresund, södra Östersjön och Bornholms-gattet. Koordinaterna är med största sannolikhet angivna i RT 38. Osäkerheten vid transformering till SWEREF 99 uppgår till cirka 5 meter.
I Skagerack och Kattegatt dras territorialgränsen som räta linjer förbi Skagen, Laesö och Anholt mellan tio brytpunkter från punkten 57˚59,0'N och 10˚59,8'O till punkten 56˚18,1'N och 12˚19,7'O enligt 3 § lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. Från sistnämnda punkt dras territorialgränsen fyra nautiska mil från den svenska normala baslinjen till punkten 56˚14,4'N och 12˚23,6'O som ligger på Öresunds norra begränsningslinje. Från denna punkt dras territorialgränsen i sydvästlig riktning till punkten G i den överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Punkten G har koordinaterna 56˚12'58,9"N och 12°21'48,0"O enligt ED 50. Från punkten G sammanfaller riksgränsen, territorialgränsen och avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i Öresund med begränsningslinjerna enligt 1932 års deklaration fram till punkten 6 i denna och i 1995 års överenskommelse. Riksgränsen mot Danmark upphör i punkten 6 som har koordinaterna 55˚20'14,2"N och 12˚38'31,1"E i ED 50 enligt SÖ 1995:54. Territorialgränsen fortsätter från punkten H i 1984 års överenskommelse, som har koordinaterna 55˚20'14,2"N och 12˚38'31,0"O i ED 50. Punkterna 6 och H borde vara samma punkt men det är en skillnad på 0,1" i ostlig riktning mellan koordinaterna i 1984 års och 1995 års överenskommelser. Skillnaden uppgår till cirka 1,5 meter.
Från punkten H sammanfaller territorialgränsen i nordostlig riktning med den södra begränsningslinjen för Öresund till punkten 55˚20,87'N och 12˚41,32'O som Sverige fastställt enligt 1979 års riksdagsbeslut. Gränsen fortsätter sedan i södra Östersjön fyra nautiska mil från de svenska baslinjerna till punkten 55˚17,70'N och 12˚43,32'O och därifrån vidare i rät linje i sydostlig riktning till punkten 55˚08,9'N och 12˚55,7'O som ligger 12 nautiska mil från baslinjen.
Territorialgränsen fortsätter sedan österut 12 nautiska mil från den normala baslinjen längs Skånes sydkust tills den möter den begränsningslinje i Bornholms-gattet som Sverige beslutat om i enlighet med 1979 års note-växling med Danmark. I Bornholmsgattet dras begränsningslinjen som en rät linje från punkten 55˚10,6'N och 14˚10,2'O till punkten 55˚36,4'N och 14˚42,3'O.
Koordinaterna för ovanstående punkter är inte överenskomna med Danmark i note-växlingen den 25 juni 1979. Punkterna fastställdes i 1979 års riksdagsbeslut och torde ha bestämts ensidigt av Sverige, med undantag för de koordinater längs riksgränsen, territorialgränsen och avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i Öresund som är överenskomna i 1932 års deklaration samt punkterna G och H som härstammar från 1984 års överenskommelse.
I havsområdena öster om Bornholms-gattet fortsätter den svenska territorialgränsen i Östersjön 12 nautiska mil utanför baslinjerna upp till Ålands hav.
4.6.4. Sveriges riksgräns på land mot Finland
Riksgränsen mellan Sverige och Finland härstammar från artikel V i fredsöverenskommelsen i Fredrikshamn år 1809 då Sverige avträdde Finland till Ryssland.38 En demarkationsakt upprättades år 1810.39 Den angav bland annat att gränsen i huvudsak ska följa gränsälvarnas mittfåra och att Åland ska tillhöra Ryssland. I anslutning till demarkationsakten upprättades en topografisk beskrivning av sjögränsen.40 Efter Finlands självständighet upprättades nya gränsdokument och gränskartor vid en gemensam svensk-finsk gränsöversyn 1926–1927. En principiell ändring gjordes av riksgränsen i Haparanda-Torneå skärgård och det bestämdes att gränsen i området från Röyttä hamn till de yttersta skären skulle följa fyra räta linjer (mellan punkterna I–IV) i stället för som tidigare en kurvlinje. De nya gränsmarkeringarna i skärgården inmättes geodetiskt genom sjökarteverkens försorg. I samband med godkännandet av denna gränsöversyn överenskom de svenska och finska regeringarna att gemensamma översyner av
riksgränsen skulle göras vart 25:e år.41 Positionsangivelserna för gränsmarkeringarna i älvfåran revideras vid varje gränsöversyn. Vid 1956 års gemensamma gränsöversyn upprättades en fotokarta över hela gränsen från Treriksröset till territorialgränsen utanför Haparanda-Torneå. I samband med godkännandet av denna översyn överenskoms även att fortsättningsvis ska positionsangivelserna i älvfåran ligga fast fram till nästa gemensamma översyn.42 Den fastighetsrättsliga regleringen av enskilt vatten under hela perioden mellan två gemensamma översyner baseras således på den i författningstext fastställda gränsdragning mellan Sverige och Finland som överenskommits vid den senaste gemensamma gränsöversynen.
Den senaste gemensamma översynen av riksgränsen genomfördes år 2006.43 Skriftväxling mellan Sverige och Finland om att riksgränsen från den 1 maj 2010 ska ha den sträckning som föreslagits i översynskommissionernas rapport ägde rum den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2).44 De inom ramen för översynen upprättade tekniska beskrivningarna över gränsen i form av ett huvuddokument och 49 riksgränskartor gäller som officiella svenska gränsdokument enligt förordningen (2010:241) om riksgränsen mellan Sverige och Finland.
Gränsdokumenten anger överenskomna och fastställda geografiska koordinater för riksgränsens sträckning från Treriksröset på land, längs gränsälvarna, i inre vatten och ut till den punkt där riksgränsen upphör och svenskt sjöterritorium inte längre möter finskt sjöterritorium i norra Bottenviken samt för riksgränsen på den svensk-finska ön Märket i Ålands hav. Samtliga gränsmärken som definierar gränsens läge på marken är inmätta och redovisade i ett enhetligt geodetiskt datum, ETRS 89. Gränslinjens brytpunkter är redovisade på samma sätt. Till stöd för tolkning av gränskartorna finns koordinater för riksgränsen uttryckta i EUREF 89 bifogade till gränshandlingarna. Samtliga koordinater har uppmätts och överens-
kommits mellan Lantmäteriet och dess finska motsvarighet, Lantmäteriverket.
Det nya avtal som ska reglera skötseln av riksgränsen mellan Sverige och Finland fram till nästa gemensamma översyn godkändes genom regeringsbeslut den 19 juni 2013.45 Lantmäteriet har ett stående uppdrag från regeringen att ansvara för redovisning, tillsyn och skötsel av riksgränsen mot Finland på land mellan de gemensamma gränsöversynerna.46 Underhållskostnaderna finansieras inom ramen för Lantmäteriets ordinarie anslag.
4.6.5. Sveriges territorialgräns och riksgräns i havet mot Finland
En överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och den nordligaste delen av Östersjön ingicks i Stockholm den 29 september 1972.47 Överenskommelsen anger att gränslinjen mellan de områden av kontinentalsockeln över vilka respektive stat utövar suveräna rättigheter i fråga om utforskning och utvinning av naturtillgångar i princip ska vara en mittlinje mellan staternas baslinjer. Vissa avvikelser från principen gjordes för att beakta de begränsningslinjer som fastställts dels i 1811 års topografiska gränsbeskrivning, dels i Ålandskonventionen.48 För att ge avgränsningslinjen en praktisk och ändamålsenlig sträckning utformades den som räta linjer mellan ett antal punkter som anges med koordinater i överenskommelsen. Vissa av punkterna överensstämmer med punkter som även är definierade i Ålandskonventionen.
Efter det att Sverige år 1979 hade utvidgat det svenska territorialhavet till högst 12 nautiska mil och från och med år 1993 hade inrättat en ekonomisk zon49 ingicks en överenskommelse med
45 Överenskommelsen mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Finlands regering om skötseln av riksgränsen mellan de båda länderna. Avtalet är undertecknat och har trätt i kraft, Lantmäteriet Dnr 2014/03553. 46 3 § 8 förordningen (2009:946) med instruktion för Lantmäteriet. 47 Överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön, Stockholm den 29 september 1972 (SÖ 1973:1). 48 Konventionen angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering. Genève den 20 oktober 1921. 49 Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Finland den 2 juni 1994 om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön som ersatte de delar av 1972 års överenskommelse som avsåg avgränsningslinjerna söder om ön Märket i Ålands hav.50 Även 1994 års överenskommelse innehåller vissa punkter som överensstämmer med punkter vilka är definierade i Ålandskonventionen. Finland utvidgade sitt territorialhav till högst 12 nautiska mil från baslinjerna år 1995.
Den svenska territorialgränsen i havet ansluter söderifrån till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln mot Finland i en punkt som ligger norr om brytpunkten 4 i 1994 års överenskommelse. Anslutningspunkten kan bestämmas av Sverige. Gränsen sammanfaller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln och fortsätter norrut till en punkt där Finlands sjöterritorium också ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln.51 Denna riksgränspunkt bör fastställas i samverkan med Finland. Riksgränsen går vidare via punkterna 3 och 2 i 1994 års överenskommelse till punkten 1 som har koordinaterna 60°14,115'N och 19°06,162'O. Denna punkt ligger i havet söder om Märket och var den riksgränspunkt där Sveriges och Finlands sjöterritorier upphörde att gränsa till varandra innan staterna utvidgade sina territorialhav till högst 12 nautiska mil. Linjerna mellan de fem punkter söder om Märket som är koordinatbestämda i 1994 års överenskommelse utgörs av räta geodetiska linjer. Koordinaterna har angetts i enlighet med WGS 84. Osäkerheten vid transformering till SWEREF 99 uppgår till cirka tre meter. Punkterna 4, 3 och 2 motsvarar punkterna 13, 14 och 15 i Ålandskonventionen.
Från punkten 1 i 1994 års överenskommelse följer riksgränsen ett antal räta linjer mellan punkten 12, som är markerad med mässingsdubb på Märkets södra strand, till punkten 11, som är markerad med mässingsdubb på öns norra strand, och fortsätter sedan i samma räta linje till punkten 10 i 1972 års överenskommelse där Finlands sjöterritorium lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln och riksgränsen därmed upphör. Punkten är en riksgränspunkt och dess koordinater bör bestämmas i samverkan med Finland.
Från punkten 10 fortsätter territorialgränsen att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till punkten 9 i 1972 års överenskommelse. Denna punkt utgjorde brytpunkt på den svenska territorialgränsen när Sveriges territorialhav uppgick till 4 nautiska mil men fyller numera ingen sådan funktion.
Den svenska territorialgränsen fortsätter att sammanfalla med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln norrut fram till en punkt, vars koordinater kan bestämmas av Sverige, söder om punkten 8 i 1972 års överenskommelse. Punkten 8 motsvarar punkten 17 i Ålandskonventionen. Territorialgränsen lämnar därefter avgränsningslinjen för kontinentalsockeln och fortsätter norrut 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna tills den återigen ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en ny brytpunkt öster om Örnsköldsvik. Koordinaterna för denna punkt kan bestämmas av Sverige. Gränsen sammanfaller därefter med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln via punkterna 6, 5 och 4 i 1972 års överenskommelse norrut till en ny brytpunkt i Norra Kvarken utanför Umeå där den återigen lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige.
Territorialgränsen fortsätter sedan norrut 12 nautiska mil från baslinjerna tills den åter ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en ny brytpunkt öster om Luleå. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Därefter sammanfaller territorialgränsen med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till den i 1972 års överenskommelse angivna punkten 2 där även det finska sjöterritoriet ansluter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Koordinaterna för denna punkt, som är en riksgränspunkt, bör bestämmas i samverkan med Finland.
Från punkten 2 fortsätter riksgränsen i rät linje via punkten 1 i 1972 års överenskommelse till brytpunkten IV. I den punkt där riksgränsen korsar den svenska räta baslinje som går mellan den svenska baslinjepunkten 103 och det sydligaste skäret vid den finska ön Selkäsarvi upphör det svenska territorialhavet och svenskt inre vatten tar vid. Detta framgår av 1 § i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Ingen av de svensk-finska riksgränspunkterna i havet norr om Märket är koordinatbestämd i 2006 års gränsöversyn. Dokumenten innehåller emellertid principer för den tekniska revision som åberopas i protokollet till 1994 års överenskommelse med Finland och som ska avse punkterna 10–1 i 1972 års överenskommelse med Finland. Överenskomna koordinater för dessa punkter krävs för att också kunna bestämma koordinater för de riksgränspunkter i havet som sammanfaller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln norr om Märket och i norra Bottenviken.
Koordinaterna för punkterna i 1972 års överenskommelse är redovisade i ett finskt referenssystem som kan omräknas via EUREF 89 till SWEREF 99. Sjöfartsverket har tillgång till parametrar för transformation från det finska systemet. Osäkerheten blir i storleksordningen 3 meter.
5. Inrättande av en svensk angränsande zon
Enligt FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) får en kuststat inrätta en så kallad angränsande zon utanför sitt territorialhav i ett område ut till högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Den angränsande zonen kan således för Sveriges del, med ett territorialhav om högst 12 nautiska mil, i princip inte vara bredare än 12 nautiska mil. En angränsande zon ger kuststaten rättigheter men inga formella skyldigheter. Zonen kan karaktäriseras som en ”poliszon”. Dess primära syfte är att ge kuststaten rätt att skydda sitt territorium, inklusive sitt territorialhav, genom att utöva nödvändig kontroll inom zonen för att förhindra och bestraffa ”överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd”1. Kuststaten har även rätt att skydda det marina kulturarvet på bottnen inom det havsområde som omfattas av den angränsande zonen. Det är en rättighet som Sverige för närvarande inte utnyttjar.
5.1. Behovet av en svensk angränsande zon
Regeringen gjorde i proposition 1995/96:140 om Sveriges ratificering av FN:s havsrättskonvention bedömningen att
en angränsande zon bör inrättas runt Sveriges kuster utanför det svenska sjöterritoriet.
anleder författningsändringar, bland annat avseende Kustbevakningens roll, samt att frågan om koordinatbestämning av zonen kräver ytterligare överväganden. Därefter konstaterades att regeringen avsåg att återkomma med förslag om inrättande av en angränsande zon.
Utredningen ska enligt direktiven föreslå inrättande av en angränsande zon i hela eller delar av det område som gränsar till svenskt territorialhav och i samband med detta utreda vilken verksamhet som kan tänkas uppkomma för relevanta myndigheter vid inrättande av en sådan zon. Vidare ska utredningen på basis av detta underlag och med beaktande av vad Havsplaneringsutredningen föreslagit lägga fram förslag till nödvändiga författningsbestämmelser om svensk jurisdiktion och annan verksamhet i en sådan zon.
5.1.1. Kort historik
Regeringen har således redan i proposition 1995/96:140 gjort bedömningen att det föreligger behov av en svensk angränsande zon. Till grund för propositionen låg en promemoria som även innehöll ett förslag till lag om angränsande zon. Promemorian utgick från att en svensk angränsande zon skulle inrättas i samband med att Sverige ratificerade FN:s havsrättskonvention. De tio remissinstanser som uttalade sig tillstyrkte att en sådan zon skulle inrättas (Riksåklagaren, Kalmar tingsrätt, Stockholms tingsrätt, Kungl. Örlogsmannasällskapet, Kustbevakningen, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Göteborgs universitet, Stockholms universitet och Länsstyrelsen i Stockholms län).
Som redovisats ovan innehöll propositionen emellertid inte något förslag om inrättande av en angränsande zon. Frågan har senare varit föremål för riksdagsfrågor. År 2008 uttalade dåvarande utrikesministern Carl Bildt att inrättande av en angränsande zon i icke obetydliga avseenden skulle utvidga möjligheterna för tillsyn av överträdelser av svenska lagar och förordningar. Han noterade att juridiska och tekniska skäl talade för att frågan hanteras som en del av en på sikt nödvändig översyn av den svenska havsgränslagstiftningen.2 Även tidigare miljöministern Andreas Carlgren har ut-
talat sig i samma riktning. Olika myndigheter, däribland Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet3 och andra intressenter, har vid flera tillfällen understrukit vikten av att inrätta en angränsande zon.
Havsplaneringsutredningen framhöll i betänkandet Planering på djupet – fysisk planering av havet (SOU 2010:91) att Sverige bör utnyttja den möjlighet som havsrätten ger att inrätta en angränsande zon för att kunna skydda kulturarv även i området närmast utanför det svenska territorialhavet. På havsbottnen inom internationellt vatten utanför Sveriges territorium, inte minst i Östersjön, finns, enligt betänkandet, ett unikt kulturarv.
5.2. Regler om angränsande zon i UNCLOS
Kuststatens rätt att inrätta en angränsande zon kodifierades i en internationell konvention, ”Convention on the Territorial Sea and Contiguous Zone”, som antogs vid FN:s första havsrättskonferens i Geneve år 1958. Sverige anslöt sig dock aldrig till denna konvention. UNCLOS bekräftar kuststatens rätt att inrätta en angränsande zon samtidigt som zonens maximala bredd i förhållande till vad som föreskrivits i 1958 års konvention utökades från 12 till 24 nautiska mil från baslinjerna.
Inom en angränsande zon får kuststaten utöva nödvändig kontroll för att förhindra överträdelser från att begås inom dess territorium, samt bestraffa överträdelser av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd som har begåtts inom dess territorium. Kuststaten kan själv välja i vilken utsträckning den vill utnyttja de rättigheter som zonen ger upphov till. Kuststaten behöver inte utöva tillsyn eller övervaka zonen för att till exempel uppfylla några förpliktelser.
En angränsande zon utanför territorialhavet får sträcka sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Artikel 33 i UNCLOS anger att
1. Inom ett område som gränsar till dess territorialhav, benämnd angränsande zonen, får kuststaten utöva nödvändig kontroll för att
a) hindra överträdelser av dess lagar och andra författningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom dess territorium eller territorialhav,
b) bestraffa de överträdelser av ovan nämnda lagar och andra författningar som begåtts inom dess territorium eller territorialhav.
2. Den angränsande zonen får inte sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.
Den formulering som används i artikel 33 i UNCLOS, ”territoriy or territorial sea”, och i den svenska översättningen som återges ovan, ”territorium eller territorialhav” (SÖ 2000:1), är olycklig eftersom territorialhavet är en del av kuststatens territorium.
I den engelska texten används begreppet ”prevent” i punkten a), vilket i den svenska versionen översatts med ”hindra”. Utredningen har valt att använda begreppet förhindra i syfte att ännu tydligare spegla det engelska begreppets betydelse som även innefattar att förebygga.
Begreppet ”sanitary” översattes i SÖ 2000:1 och prop. 1995/96:140 med ”hälsovård”. Utredningen anser att ”hälsoskydd” är ett mer ändamålsenligt svenskt begrepp och använder därför detta i stället.
En angränsande zon ger också kuststaten utökade möjligheter att skydda arkeologiska och historiska fynd på havsbottnen inom zonen. Genom artikel 303 i UNCLOS utsträcks kuststatens rättigheter och skyldigheter till att även skydda arkeologiska och historiska föremål på havsbottnen inom det område som omfattas av en angränsande zon. Kuststaten har rätt att utgå från att flyttning av sådana föremål utan dess tillstånd är att betrakta som ett brott mot de lagar och andra författningar som omfattas av artikel 33. Artikel 303 anger att
1. Staterna är skyldiga att skydda föremål av arkeologiskt och historiskt intresse som påträffas i havet och att samarbeta i detta syfte.
2. För att kontrollera handel med sådana föremål får en kuststat, då den tillämpar artikel 33, utgå ifrån att ett avlägsnande utan dess tillstånd av föremålen från havsbottnen inom den zon som avses i nämnda artikel skulle leda till överträdelse inom dess territorium eller territorialhav av de lagar och andra författningar som avses i artikeln.
Kuststaten får även upprätta en angränsande zon runt friliggande öar, som t.ex. Gotland, enligt UNCLOS artikel 121.2.
En angränsande zon bör inte i första hand betraktas som en zon där kuststaten utsträcker sin jurisdiktion i syfte att ta tillvara tillgångar eller rättigheter kopplade till havsområdet som sådant. Därmed skiljer sig begreppet angränsande zon från begrepp som fiskezon, ekonomisk zon och kontinentalsockel i havsrätten.
Inom den angränsande zonen får kuststaten utöva nödvändig kontroll dels av ingående fartyg i förebyggande syfte för att förhindra att överträdelser begås inom statens territorium, dels av utgående fartyg i beivrande syfte för att bestraffa överträdelser som har begåtts inom territoriet eller vid misstanke om sådana brott. Den utökade jurisdiktionen i zonen gäller alltså verkställighet. Den är vidare, som har redovisats i det föregående, begränsad till att avse överträdelser inom statens territorium av regelverk på specifikt angivna rättsområden. Fartyg som passerar genom den angränsande zonen utan att vara på väg in till eller ut från kuststatens territorialhav får inte kontrolleras på annat sätt än vad som annars gäller.
Kuststatens utökade jurisdiktion i den angränsande zonen är emellertid både föreskrivande och verkställande när det gäller skydd av arkeologiska och historiska föremål på havsbottnen.
Frågan om skydd av arkeologiska och historiska fynd under havsytan behandlas även i UNESCO:s konvention om skydd för kulturarv under vatten4 som antogs år 2001 och trädde i kraft den 2 januari 2009. Sverige har inte ratificerat denna konvention. I dess artikel 8 sägs följande om den angränsande zonen5:
… , och i enlighet med artikel 303, paragraf 2, i Förenta Nationernas havsrättskonvention, får de fördragsslutande staterna reglera och auktorisera6 aktiviteter som avser under vatten beläget kulturarv inom deras angränsande zon.
Begreppet ”nödvändig kontroll” i UNCLOS artikel 33 kan således omfatta både övervakning i brottsbekämpande syfte och kontrolleller tillsynsverksamhet.
Av det internationella förberedelsearbete som föregick 1958 års konvention och UNCLOS framgår tydligt att staterna enades om formuleringen ”customs, fiscal, immigration or sanitary laws and regulations” i artikel 33 efter noggranna överväganden. Syftet var att genom varje begrepp för sig, eller flera av begreppen i olika kombinationer, täcka in alla rimliga intressen som en kuststat kunde anses ha legitim rätt att skydda genom att vidta kontrollåtgärder i sin angränsande zon.
Referensen till ”customs” avser alla regler som är tillämpliga vid import eller export, inte enbart de tullar och andra avgifter som stater kan ta ut vid utförsel eller införsel av varor inom traditionell varuhandel. Enligt utredningens uppfattning omfattar begreppet varor i artikel 33 alla varor och tjänster som är föremål för laglig handel vid varje given tidpunkt, även handel med jordbruksvaror inklusive levande djur och växter. Hela det svenska regelverk som är tillämpligt vid införsel eller utförsel av jordbruksvaror omfattas således av artikel 33, även sanitära bestämmelser och växtskyddsbestämmelser (fytosanitära) liksom djurskyddsbestämmelser.
Av förhandlingshistorien framgår också att det även förekom förslag om att inkludera en explicit referens till lagar och andra författningar för skydd av kuststatens säkerhet i artikel 33, men att dessa förslag inte fick tillräckligt stöd eftersom begreppet ”security” ansågs vara för vagt och kunna öppna för missbruk. Möjligheten att säkerställa efterlevnad av en stats kombinerade regler för tullar och hälsoskydd förmodades vara tillfyllest i de flesta fall för att upprätthålla erforderligt skydd för kuststatens säkerhet.
UNCLOS ålägger inte kuststaten att anmäla inrättandet av en angränsande zon till FN:s generalsekreterare, till skillnad från den plikt att deponera information som råder för staten avseende dess baslinjer samt dess avgränsningslinjer för territorialhav, exklusiv ekonomisk zon och kontinentalsockel. Många stater har ändå informerat FN:s generalsekreterare när de inrättat en angränsande zon.
5.2.1 Rätt till omedelbart förföljande
UNCLOS innehåller bestämmelser om rätt till så kallat omedelbart förföljande (eng. ”hot pursuit”). Bestämmelserna innebär en utsträckning av kuststatens verkställande jurisdiktion till utländska fartyg som misstänks ha brutit mot kuststatens lagar och andra författningar. En angränsande zon ger kuststaten en vidgad rätt att inleda sådant förföljande.
Enligt UNCLOS kan kuststaten tillgripa omedelbart förföljande av ett utländskt fartyg då statens behöriga myndigheter har goda skäl att tro att fartyget har brutit mot kuststatens lagar och andra författningar. Omedelbart förföljande måste påbörjas när det utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i kuststatens inre vatten, arkipelagvatten, territorialhav eller angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om det inte har avbrutits (UNCLOS artikel 111.1).
Om det utländska fartyget befinner sig i den angränsande zonen när försök till kontroll av fartyget inleds, får förföljande endast upptas om brott har ägt rum mot de lagar och andra författningar för vilkas skydd den angränsande zonen har inrättats. Rätten till omedelbart förföljande gäller i tillämpliga delar även vid överträdelser i den ekonomiska zonen eller på kontinentalsockeln av kuststatens lagar och andra författningar som i överensstämmelse med havsrättskonventionen är tillämpliga på den ekonomiska zonen eller kontinentalsockeln. Rätten till omedelbart förföljande upphör när det förföljda fartyget kommer in på den egna statens eller annan stats territorialhav (UNCLOS artikel 111.3).
5.3. Förutsättningar för inrättande av en svensk angränsande zon
5.3.1. Gällande ordning för svensk sjöövervakning och gränskontroll till havs
De avsnitt av Sveriges territorialgräns i havet som bildar riksgräns mot Finland eller Danmark, utgör del av EU:s inre gräns7. Övriga avsnitt av Sveriges territorialgräns i havet utgör del av EU:s yttre gräns. Inom EU pågår ett kontinuerligt arbete med att utveckla medlemsstaternas samverkan om sjöövervakning och gränskontroll. Detta arbete påverkas inte av att Sverige inrättar en angränsande zon, men det havsområde där svenska myndigheter kan utöva tillsyn och övervakning av vissa regler som är överenskomna på EU-nivå kommer att öka.
Polismyndigheten och Tullverket har huvudansvar för den svenska gränskontrollen till havs. Polismyndigheten har huvudansvar för kontroll av personer. Tullverket har huvudansvar för kontroll av varor. Det är dock Kustbevakningen som i praktiken genomför dessa uppgifter eftersom Polismyndigheten respektive Tullverket har mycket begränsad förmåga att själva genomföra ingripanden till havs. Kustbevakningen ansvarar för kontroll av sjötrafiken avseende såväl varor som personer och har visst självständigt ansvar för utlänningskontroll och varukontroll. Kustbevakningens befogenheter följer av bl.a. tullagen (2000:1281) och utlänningslagen (2005:716).
Kustbevakningen har till uppgift att bedriva sjöövervakning och utföra räddningstjänst till sjöss enligt 1 § förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen. I uppgiften att bedriva sjöövervakning ingår att förebygga och ingripa mot störningar av ordningen i sjötrafiken samt att, i enlighet med särskilda föreskrifter, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet, ingripa vid misstanke om brott samt utreda och beivra brott eller bistå med utredningen av brott (3 §).
Geografiskt omfattar Kustbevakningens ordinarie övervakningsområde Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon samt landområden i anslutning till dessa vatten (1 §).
Försvarsmakten övervakar det svenska sjöterritoriet med rörliga och fasta sensorer och ska enligt sin instruktion (2007:1266) med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet samt värna Sveriges nationella intressen utanför det svenska territoriet.
Det är således endast Kustbevakningen och under vissa omständigheter Försvarsmakten, Polismyndigheten och Tullverket som har förutsättningar att självständigt med egna resurser eller i samverkan utföra den typ av verkställande kontrolluppgifter som kan komma i fråga i en svensk angränsande zon.
5.3.2. Andra staters lagstiftning om angränsande zon
Danmark, Finland, Litauen, Norge och Ryssland har beslutat inrätta angränsande zoner av varierande bredd utanför sina territorialhav. Såvitt utredningen känner till har Estland, Lettland, Polen och Tyskland hittills inte inrättat någon angränsande zon.
Danmark har infört en angränsande zon vars yttre avgränsning sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Den danska lagen nr 589, Lov om tilstødende zone, beslutades den 24 juni 2005 och trädde i kraft den 1 juli 2005. Zonen utgår från de vid varje tidpunkt gällande danska baslinjerna. Avgränsningen mot grannstater eller motstående stater vars kuster ligger mindre än 48 nautiska mil från den danska kusten överensstämmer med avgränsningen av den danska exklusiva ekonomiska zonen och utgörs av den s.k. mittlinjen om inget annat har fastställts i avtal. Inom den angränsande zonen får Danmark utöva nödvändig övervakning för att förhindra och bestraffa överträdelser av danska lagar och regler som rör tullar, skatter, inresa till eller hälsoskydd inom danskt territorium.
Inrättandet av en angränsande zon påverkar inte den danska lagstiftningen om övervakning av arkeologiska och historiska föremål. Den angränsande zonens yttre avgränsning anges på danska sjökort. Sjökorten ska enligt lagstiftningen lämnas in till FN:s generalsekreterare.
29 december 1994. Zonen omnämns inte i Lagen om gränserna för Finlands territorialvatten (senast ändrad med Lag 981 den 3 mars 1995).
Litauen har beslutat införa en angränsande zon vars yttre avgränsning sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna (definierad med koordinater och inritad på kartbild i material inlämnat till FN-sekretariatet). I “Resolution of the Government of the Republic of Lithuania No. 1597 on the Approval of the Limits of the
Territorial Sea, Contiguous Zone, Exclusive Economic Zone and Continental Shelf of the Republic of Lithuania”, av den 6 december 2004 uppdrog regeringen åt berörda ministerier att utarbeta erforderlig kompletterande lagstiftning. Såvitt utredningen känner till har något förslag till lagstiftning avseende den angränsande zonen eller de litauiska myndigheternas befogenheter i zonen hittills inte utarbetats.8
Norge har infört en angränsande zon vars yttre avgränsning sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Zonens omfattning och syfte regleras i lag, Lov om Norges territorialfarvann og tilstøtende sone (territorialfarvannsloven)9. Zonens yttre avgränsning utgörs av en linje där varje punkt ligger 24 nautiska mil från närmaste punkt på baslinjerna. Avgränsningen mot en annan stats områden regleras genom avtal med den staten och, i avsaknad av avtal, av mittlinjen gentemot denna stat. Inom den angränsande zonen kan kontroll utövas på samtliga de områden som innefattas i
UNCLOS rättighetskatalog. Lagstiftning om bortförande av arkeologiska eller historiska föremål som gäller för det norska territorialhavet är också tillämplig på den norska angränsande zonen.
Ryssland har infört en angränsande zon vars yttre avgränsning sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna genom lagen “Federal Act on the internal maritime waters, territorial sea and contiguous zone of the Russian Federation” av den 17 juli 1998.
Avgränsningen mot intilliggande eller motstående staters kuster ska fastställas i enlighet med allmänt erkända principer och regler i internationell rätt och internationella fördrag som Ryssland anslutit sig till. Inom zonen ska Ryssland utöva nödvändig kontroll för att förhindra och bestraffa överträdelser av ryska lagar och regler som
rör tullar, skatter, inresa till eller hälsoskydd inom ryskt territorium. I zonen ska Ryssland vidta nödvändiga åtgärder, inklusive omedelbart förföljande, stopp (”halting”), inspektion och kvarstad (”arrest”), mot alla överträdande utländska fartyg, utom krigsfartyg och andra ickekommersiella statsfartyg, för att förhindra överträdelser och gripa överträdare.
5.4. Omfattningen av en Svensk angränsande zon
Utredningens förslag: En angränsande zon inrättas längs den
svenska kusten utanför territorialhavet genom en ny lag om Sveriges angränsande zon. Zonen sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från de vid varje tidpunkt gällande svenska baslinjerna men inte utöver de avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln som överenskommits med andra stater.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges befogenhet att fullt ut utnyttja de rättigheter till nödvändig kontroll inom den angränsande zonen som följer av UNCLOS.
Utredningen har inte funnit någon anledning att inskränka Sveriges angränsande zon i förhållande till vad som medges i UNCLOS artikel 33, vare sig geografiskt eller avseende befogenheter för svenska myndigheter att utöva nödvändig kontroll.
En angränsande zon bör inrättas längs hela den svenska kusten där det finns tillräckligt omfattande havsområden utanför territorialhavet. Sverige bör utnyttja möjligheten att utsträcka zonen maximalt så att dess yttre avgränsningslinje ligger högst 24 nautiska mil räknat från de vid varje tidpunkt gällande baslinjerna.
Det är nödvändigt att zonen inrättas genom lag eftersom syftet är att utöka svensk jurisdiktion i vissa specifika avseenden. En ny lag om Sveriges angränsande zon föreslås. I lagen anges att nödvändig kontroll får utövas inom zonen för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar på vissa angivna rättsområden. Vidare anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om åtgärder för att utöva sådan nödvändig kontroll. Zonens geografiska omfattning är direkt avhängig av de svenska baslinjerna och av avgränsningslinjerna för territorialhavet. Utredningen föreslår
därför att bestämmelser om den angränsande zonens exakta bredd bör införas i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Utredningen anser att berörda svenska myndigheter bör i författningstext ges befogenhet att utöva nödvändig kontroll för att förhindra och bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av svenska lagar och andra författningar som rör alla de rättsområden som UNCLOS medger.
Den nödvändiga kontroll som kuststaten, enligt UNCLOS artikel 33, har rätt att utöva i sin angränsande zon kan ta sig olika uttryck över tid. Beroende på omständigheterna kan svenska myndigheter behöva ges både befogenheter att genomföra övervakande uppgifter för att ingripa mot eller förhindra brott och befogenheter att genomföra kontroll- eller tillsynsverksamhet.
Inrättandet av en angränsande zon påverkar inte de miljömässiga aspekter som Sverige bevakar i den ekonomiska zonen med stöd av lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller tillämpningen i övrigt av denna lag eller lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
Andra gällande regelverk för fiske, sjöfart m.m. i det aktuella havsområdet påverkas inte heller av att en angränsande zon inrättas.
5.4.1. Avgränsning av Sveriges angränsande zon
Utredningens förslag och bedömning: Geografiska koordinater
för de punkter som markerar avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon fastställs i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner och ska finnas allmänt tillgängliga i elektronisk form utan kostnad. Linjerna ska även redovisas i sjökort.
Sverige bör informera FN:s generalsekreterare när den angränsande zonen har inrättats.
De havsområden där svenska myndigheter genom den av utredningen föreslagna nya lagstiftningen ges befogenhet att utöva nödvändig kontroll för att tillvarata Sveriges rättigheter enligt artikel 33 i UNCLOS måste kunna definieras entydigt och anges med geografiska koordinater.
Utredningen har utarbetat en lista över koordinater för de punkter som behövs för att avgränsa den föreslagna svenska angränsande zonen. Koordinaterna avgränsar fyra havsområden utanför territorialhavet som sträcker sig högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Gentemot intilliggande och motstående grannstater följer avgränsningslinjerna de vid varje tidpunkt gällande avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln. I övriga havsområden anger koordinaterna de punkter som markerar zonens avgränsningslinjer 24 nautiska mil utanför baslinjerna, se karta figur 5.1.
Koordinatlistan bör tas in som bilaga 3 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner för att ge rättssäkerhet och transparens. De yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon bör även markeras i svenska sjökort.
Koordinaterna bör redovisas på samma sätt som koordinaterna för övriga svenska avgränsningslinjer i latitud och longitud i SWEREF 99 och vara lätt tillgängliga för alla i elektronisk form utan kostnad.
Sverige bör informera FN:s generalsekreterare när den angränsande zonen har inrättats samt deponera koordinatlista och relevant lagstiftning.
Koordinatlistan med samtliga brytpunkter på den angränsande zonens yttre avgränsningslinje samt de mellanliggande punkter som är ett resultat av segmenteringen av långa linjer och cirkelbågar redovisas i bilaga 6 till detta betänkande.
Figur 5.1 Kartskiss över Sveriges angränsande zon
5.5. Förslag till avgränsningslinjer för Sveriges angränsande zon
Utredningens förslag till geografiska koordinater för de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon listas nedan. De havsområden där Sverige enligt utredningens förslag kan inrätta en angränsande zon är begränsade, dvs. zonen kan endast inrättas där det finns utrymme mellan territorialhavets gräns och en motstående eller intilliggande stats sjöterritoritorium eller maritima zoner. Sveriges angränsande zon består av fyra från varandra åtskilda havsområden. I Östersjön, mellan fastlandet och nordvästra Gotland, finns ett havsområde som ligger mer än 24 nautiska mil från baslinjerna och som således inte kan ingå i zonen. Även detta område måste avgränsanas. Avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon består därför av fem avsnitt (se figur 5.1):
- längs Västkusten,
- i Östersjön,
- kring det havsområde mellan fastlandet och nordvästra Gotland som ligger utanför Sveriges angränsande zon,
- i Bottenhavet, och
- i Bottenviken.
Det första avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, längs Västkusten
Den yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon börjar i den skärningspunkt där territorialgränsen avviker söderut från den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som fastställts i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3), territorialpunkt 4. Punkten har de beräknade koordinaterna
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje (kompasslinje) till brytpunkten 3 i 1968 års överenskommelse med Norge. Punkten har de transformerade koordinaterna
2. 58-45,657642N och 10-35,584811E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (storcirkelbåge) längs kontinentalsockelns avgränsningslinje fram till en punkt 24 nautiska mil utanför de svenska baslinjerna. Punkten har de beräknade koordinaterna
3. 58-34,063213N och 10-14,758771E.
Därefter fortsätter avgränsningslinjen 24 nautiska mil utanför baslinjerna, som cirkelbåge (räknad från baslinjepunkt 5, Trolleskären, V-punkten) och som räta geodetiska linjer mellan tre brytpunkter som har de beräknade koordinaterna
4. 58-29,906862N och 10-15,575624E,
5. 58-21,971862N och 10-19,841425E, och
6. 58-11,258860N och 10-29,567341E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje 24 nautiska mil utanför baslinjerna tills den skär den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som framgår av den överenskommelse med Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Skärningspunkten har de beräknade koordinaterna
7. 58-08,297040N och 10-31,170740E.
Linjen följer sedan avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon i form av räta geodetiska linjer i enlighet med 1984 års överenskommelse med Danmark mellan följande punkter, vilka har de transformerade koordinaterna
12. 56-18,200226N och 12-05,192452E (punkt F), och 13. 56-12,946810N och 12-21,727850E (punkt G).
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till den nya så kallade ”hjälppunkt” som konstruerats av Sjöfartsverket (se kapitel 4). Hjälppunkten sammanfaller med territorialpunkt 30 och har de beräknade koordinaterna
14. 56-12,888047N och 12-21,911683E.
I denna punkt avslutas det första avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon.
Det andra avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, i Östersjön
Avgränsningslinjen för det andra avsnittet av Sveriges angränsande zon börjar i brytpunkt 6 i 1995 års överenskommelse med Danmark (SÖ 1995:54), som ska vara samma punkt som punkten H i 1984 års överenskommelse med Danmark (SÖ 1985:54). Punkten 6 sammanfaller även med territorialpunkt 39 och har de avtalade koordinaterna
15. 55-20,200000N och 12-38,448000E.
Avgränsningslinjen för den angränsande zonen följer sedan avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon, i form av räta geodetiska linjer, genom de brytpunkter som avtalats i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkterna har de transformerade koordinaterna
16. 55-18,463327N och 12-38,263495E (punkt I), 17. 55-14,963194N och 12-40,563694E (punkt J), 18. 55-09,963037N och 12-47,624076E (punkt K), 19. 55-03,861339N och 13-03,264857E (punkt L), och 20. 55-00,549847N och 13-08,681274E (punkt M).
kommelse med Danmark direkt till punkten 1 i den överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll som ingicks den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42). Enligt motsvarande danska lagstiftning10 ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att väster om punkten 1 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Här finns således en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning tills dess att en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon fortsätter således i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkes bedömning, från punkten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten 1 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
21. 55-00,599978N och 13-09,273862E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Koordinaterna för punkterna 1 och 2 har transformerats från det svenska sjökort 83 som anges i överenskommelsen via RT 90 till SWEREF 99. Punkten har de transformerade koordinaterna
22. 55-01,250118N och 13-46,969006E.
Linjen lämnar den i 1978 års överenskommelse avtalade avgränsningslinjen i en punkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna. Punkten har de beräknade koordinaterna
23. 54-59,686354N och 13-52,582565E.
Avgränsningslinjen fortsätter sedan i form av en cirkelbåge 24 nautiska mil utanför baslinjen (räknad från lågvattenpunkten 25:17, Kåsehuvud S), till skärningspunkten med den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som framgår av 1984 års överenskommelse med Danmark. Skärningspunkten har de beräknade koordinaterna
24. 54-58,912755N och 14-01,093632E.
Linjen följer därefter den i 1984 års överenskommelse avtalade avgränsningslinjen. Punkterna har de transformerade koordinaterna
25. 55-18,697994N och 14-27,532876E (punkt Q), och 26. 55-41,455817N och 15-02,506448E (punkt R).
Linjen lämnar den i 1984 års överenskommelse avtalade avgränsningslinjen i en punkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna. Punkten har de beräknade koordinaterna
27. 55-39,302837N och 15-12,183979E.
Linjen fortsätter som en cirkelbåge (räknad från lågvattenskär på Hanö, punkt 28:1) 24 nautiska mil utanför baslinjen till en punkt som har de beräknade koordinaterna
28. 55-39,445267N och 15-12,616642E.
Linjen fortsätter som en cirkelbåge (räknad från baslinjepunkten 32, Utklippan sydväst, SV-punkten på det sydvästligaste skäret i ögruppen) tills den skär den avgränsningslinje som framgår av 1984 års överenskommelse med Danmark. Linjen följer sedan denna avgränsningslinje till en punkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna. De två skärningspunkterna har koordinaterna
29. 55-39,026794N och 15-13,419404E, och 30. 55-32,834459N och 15-40,818165E.
Avgränsningslinjen fortsätter sedan 24 nautiska mil utanför baslinjerna, antingen som cirkelbågar eller som räta geodetiska linjer, mellan punkterna nedan som har de beräknade koordinaterna
31. 55-36,284073N och 16-03,967014E, 32. 55-36,309834N och 16-04,042667E, 33. 55-39,117182N och 16-10,720257E, 34. 55-39,183444N och 16-10,849456E, 35. 55-42,010403N och 16-15,543945E, 36. 55-48,734039N och 16-38,287012E, 37. 55-50,848771N och 16-45,877223E, 38. 55-54,555342N och 16-54,771372E, 39. 56-00,301747N och 17-04,011371E, 40. 56-06,975241N och 17-09,938312E, 41. 56-08,656694N och 17-11,258994E, 42. 56-10,774431N och 17-12,860014E, 43. 56-12,728943N och 17-14,070465E, 44. 56-15,205653N och 17-15,622155E, 45. 56-18,921286N och 17-17,094336E, 46. 56-19,952102N och 17-17,737873E, 47. 56-22,231962N och 17-18,849145E, 48. 56-22,561688N och 17-19,014521E, 49. 56-22,932837N och 17-19,242531E, 50. 56-26,168837N och 17-22,148519E, 51. 56-33,615363N och 17-25,743964E, 52. 56-35,158683N och 17-26,584786E, 53. 56-35,676071N och 17-27,100359E, 54. 56-40,281850N och 17-31,444004E, 55. 56-40,606582N och 17-31,723072E, 56. 56-35,918919N och 17-39,604150E, 57. 56-30,361169N och 18-05,094207E, 58. 56-32,575260N och 18-30,818900E, 59. 56-35,893695N och 18-42,630990E, 60. 56-38,354235N och 18-47,936578E, 61. 56-38,883510N och 18-48,882227E, 62. 56-41,153657N och 18-52,821300E, 63. 56-42,632107N och 18-55,188786E, 64. 56-44,586731N och 18-58,074144E, 65. 56-45,717513N och 18-59,647107E,
66. 56-59,085993N och 19-17,267800E, 67. 57-11,315121N och 19-34,403337E, 68. 57-17,865779N och 19-40,977227E, 69. 57-22,171164N och 19-43,114380E, 70. 57-25,378184N och 19-43,784759E, 71. 57-32,569623N och 19-42,566438E, 72. 57-32,585406N och 19-42,586045E, 73. 57-43,482707N och 19-57,391198E, 74. 57-55,088297N och 20-05,819792E, 75. 57-55,165996N och 20-05,835596E, 76. 57-58,385576N och 20-06,080128E, 77. 58-00,435798N och 20-05,845471E, 78. 58-11,914227N och 20-00,792495E, 79. 58-16,226157N och 20-03,666332E, 80. 58-39,926620N och 19-49,744271E, 81. 58-45,604188N och 19-32,701569E, 82. 58-47,262189N och 19-21,392661E, 83. 58-48,984698N och 19-24,349034E, 84. 59-00,555909N och 19-43,155455E, 85. 59-04,112609N och 19-53,100681E.
Linjen fortsätter i form av en cirkelbåge (24 nautiska mil utanför lågvattenskäret 56:1, Piskan) tills den skär den avgränsningslinje som framgår av den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Punkten har de beräknade koordinaterna
86. 59-16,808323N och 20-14,672267E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 4 i 1994 års avtal med Finland. Punkten har de avtalade koordinaterna
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje i riktning mot punkten 3 i 1994 års avtal med Finland fram till den punkt där också territorialgränsen ansluter till den överenskomna avgränsningslinjen, territorialpunkt 144. Punkten har de beräknade koordinaterna
88. 59-32,847516N och 20-00,503008E.
I denna punkt avslutas det andra avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon.
Det tredje avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, kring det havsområde mellan fastlandet och nordvästra Gotland som ligger utanför Sveriges angränsande zon
Avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon mellan fastlandet och nordvästra Gotland går 24 nautiska mil utanför baslinjerna, antingen som cirkelbågar eller som räta geodetiska linjer, och bildar ett ”hål” i den angränsande zonen mellan ett antal punkter som har de beräknade koordinaterna
89. 58-23,172414N och 18-24,832628E, 90. 58-18,016177N och 18-26,207609E, 91. 58-17,003468N och 18-22,140756E, 92. 58-15,583505N och 18-17,429551E, 93. 58-12,779358N och 18-10,752915E, 94. 58-10,717984N och 18-06,329891E, 95. 58-09,989558N och 18-04,985355E, 96. 58-09,793511N och 18-04,416974E, 97. 58-05,363325N och 17-54,354810E, 98. 58-03,121519N och 17-50,951247E, 99. 58-01,088967N och 17-48,443387E, 100. 57-57,599592N och 17-45,212849E, 101. 57-56,938398N och 17-44,658429E, 102. 57-55,802180N och 17-43,778621E, 103. 57-54,379445N och 17-42,818276E, 104. 57-54,030657N och 17-42,471534E, 105. 57-53,029436N och 17-40,475123E, 106. 57-52,959023N och 17-40,328989E, 107. 58-08,670357N och 17-51,281538E,
108. 58-15,789468N och 17-55,209736E, 109. 58-19,915215N och 18-12,879308E, och 110. 58-23,172414N och 18-24,832628E.
Det fjärde avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, i Bottenhavet
Det fjärde avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon börjar i den punkt strax söder om punkten 8 i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) där den svenska territorialgränsen lämnar kontinentalsockelns avgränsningslinje, territorialpunkt 157. Punkten har de beräknade koordinaterna
111. 60-35,344171N och 19-12,475726E.
Avgränsningslinjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, till punkten 8 i 1972 års överenskommelse med Finland. Punktens koordinater är fastställda i det koordinatsystem som använts i de tre finska sjökort som anges i överenskommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Punkten 8 har de transformerade koordinaterna
112. 60-40,701885N och 19-13,891382E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, i riktning mot punkten 7 i 1972 års överenskommelse med Finland fram till en skärningspunkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna på kontinentalsockelns avgränsningslinje. Punkten har de beräknade koordinaterna
113. 60-50,523744N och 19-15,257278E.
Avgränsningslinjen fortsätter sedan 24 nautiska mil utanför baslinjerna, antingen som cirkelbågar eller räta geodetiska linjer, mellan punkterna nedan som har de beräknade koordinaterna
114. 60-52,379232N och 19-06,957089E, 115. 60-59,533831N och 18-24,018798E, 116. 60-59,630824N och 18-23,640505E, 117. 61-02,926151N och 18-15,010015E, 118. 61-10,035062N och 18-11,570780E, 119. 61-10,235071N och 18-11,687240E, 120. 61-13,390569N och 18-13,060744E, 121. 61-28,040177N och 18-17,370821E, 122. 61-36,811335N och 18-21,952589E, 123. 61-40,926521N och 18-23,662398E, 124. 61-55,722064N och 18-28,314271E, 125. 61-59,142454N och 18-30,001578E, 126. 62-06,198064N och 18-33,819471E, 127. 62-07,451812N och 18-34,499879E, 128. 62-07,501645N och 18-34,526484E, 129. 62-19,387562N och 18-40,817171E, 130. 62-20,236229N och 18-42,414887E, 131. 62-21,672038N och 18-44,918499E, 132. 62-36,735509N och 19-09,462739E, 133. 62-41,717764N och 19-18,016438E, och 134. 62-54,178315N och 19-40,675611E.
Linjen fortsätter som en rät geodetisk linje till en skärningspunkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna på den avgränsningslinje som framgår av 1972 års överenskommelse med Finland. Punkten har de beräknade koordinaterna
135. 62-55,482975N och 19-49,760434E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, i riktning mot punkten 6 i 1972 års överenskommelse till en punkt söder om punkten 6 där den svenska territorialgränsen åter ansluter till kontinentalsockelns avgränsningslinje, territorialpunkt 184. Anslutningspunkten har de beräknade koordinaterna
136. 63-09,986073N och 20-09,814008E.
I denna punkt avslutas det fjärde avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon.
Det femte avsnittet av de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon, i Bottenviken
Avgränsningslinjerna för det femte avsnittet av Sveriges angränsande zon börjar i den punkt söder om punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland där den svenska territorialgränsen lämnar kontinentalsockelns avgränsningslinje, territorialpunkt 188. Punkten har de beräknade koordinaterna
137. 63-38,014813N och 21-22,042939E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland. Koordinaterna för punkten 3 är fastställda i det koordinatsystem som använts i de tre finska sjökort som anges i överenskommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Punkten har de transformerade koordinaterna
138. 63-40,012700N och 21-29,773173E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, i riktning mot punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland fram till en skärningspunkt 24 nautiska mil utanför baslinjerna på den avgränsningslinje som avtalats med Finland. Punkten har de beräknade koordinaterna
Linjen fortsätter sedan 24 nautiska mil utanför baslinjerna, antingen som cirkelbågar eller räta geodetiska linjer, mellan punkterna nedan som har de beräknade koordinaterna
140. 64-24,994338N och 22-32,255633E, 141. 64-30,418062N och 22-32,097163E, 142. 64-35,311448N och 22-29,428622E, 143. 64-41,956984N och 22-24,379889E, 144. 64-44,067477N och 22-22,818689E, 145. 64-46,774986N och 22-20,876449E, 146. 64-48,284768N och 22-25,896831E, 147. 64-49,483747N och 22-29,565722E, 148. 64-52,892170N och 22-39,199044E, och 149. 65-06,622231N och 23-28,371010E.
Linjen fortsätter som en cirkelbåge (räknat från baslinjepunkten 101 Malören) 24 nautiska mil utanför baslinjerna till en skärningspunkt på den avgränsningslinje som avtalats i 1972 års överenskommelse med Finland. Punkten har de beräknade koordinaterna
150. 65-06,946499N och 23-32,841995E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, i riktning mot punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland. Sydväst om denna punkt ansluter den svenska territorialgränsen åter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i territorialpunkt 212. Punkten har de beräknade koordinaterna
151. 65-21,924865N och 23-54,721613E.
I denna punkt avslutas det femte avsnittet av avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon.
5.6. Myndigheter som berörs av förslaget om att inrätta en angränsande zon
De myndigheter som har till uppgift att ingripa till havs, i första hand Kustbevakningen, bör ges rättsliga befogenheter att göra detta inom ett större geografiskt område än tidigare, utanför det svenska sjöterritoriet, till ett avstånd av högst 24 nautiska mil utanför baslinjerna. För berörda verkställande myndigheter medför förslagen således en utvidgning av det geografiska område där det blir möjligt att ingripa för att förhindra eller bestraffa brott mot vissa gällande bestämmelser inom Sveriges territorium. Kustbevakningen har emellertid redan andra uppgifter inom Sveriges ekonomiska zon som innebär att man redan övervakar ett havsområde som är betydligt större än det område som föreslås omfattas av den nya lagen om Sveriges angränsande zon.
Polismyndigheten och Tullverket får genom inrättandet av den angränsande zonen möjlighet att ingripa inom ett större havsområde än tidigare. Detta förutsätter givetvis att dessa myndigheter har tillgång till fartyg som gör det möjligt att agera utanför Sveriges sjöterritorium. Begränsningar i detta hänseende gör att det i första hand är Kustbevakningen som kan komma att utföra de ingripanden som blir möjliga i Sveriges angränsande zon.
Den för Kustbevakningen mest centrala författningen gällande brottsbekämpande verksamhet och därtill kopplade befogenheter är lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning (LKP). Befogenheterna bygger i stort på polisens befogenheter men är betydligt mer begränsade. Tullverket har i nuläget inga brottsförhindrande befogenheter motsvarande 13 § polislagen (1984:387).
Enligt 3 § LKP får en kustbevakningstjänsteman endast ingripa för att förhindra brott mot sjötrafikregler, vattenförorening från fartyg och dumpning, dvs. inte sådana brott som avses i den nya lagen om Sveriges angränsande zon. Enligt 4 § LKP får en kustbevakningstjänsteman under vissa omständigheter stoppa, visitera eller inbringa fartyg till svensk hamn. En kustbevakningstjänstemans befogenheter att över huvud taget ingripa mot misstänkta brott är begränsade enligt 5 § LKP på så sätt att befogenheterna endast får utövas i omedelbar anslutning till den gärning som föranleder åtgärden. Det skulle vara inkonsekvent om en
kunstbevakningstjänsteman ges befogenheter att förhindra brott i Sveriges angränsande zon men inte har samma befogenheter inom Sveriges sjöterritorium eller om en kustbevaknignstjänsteman kunde ingripa i ”efterhand” i den angränsande zonen men inte inom sjöterritoriet.
Om regeringen vill införa utvidgade befogenheter för Kustbevakningen i den angränsande zonen bör, enligt utredningens uppfattning, motsvarande befogenheter även införas inom sjöterritoriet. Sådana utvidgade befogenheter skulle dock medföra så stora förändringar i myndighetens befogenheter att det bör övervägas särskilt.
Utredningen anser därför att de befogenheter som Kustbevakningen för närvarande har inom Sveriges sjöterritorium enligt relevanta delar av LKP och annan lagstiftning som avser de rättsområden som anges i den ny lagen om Sveriges angränsande zon bör utsträckas till att gälla även inom zonen. Frågan om utvidgade befogenheter för myndigheten i syfte att fullt ut utnyttja de möjligheter till nödvändig kontroll som anges i den nya lagen bör däremot bedömas i anslutning till förslagen i det betänkande som lagts fram av utredningen om Kustbevakningens befogenheter, SOU 2008:55.
Försvarsmakten förväntas också i vissa fall kunna medverka som stöd för civila insatser. Försvarsmaktens befintliga uppgifter innebär att man redan har befogenhet att övervaka de aktuella havsområdena.
Genom att utvidga polislagens tillämpningsområde till den angränsande zonen får Polismyndigheten samma befogenheter i den angränsande zonen som man har inom svenskt sjöterritorium när zonen inrättas.
Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna i kustlänen får genom införandet av den angränsande zonen ett större geografiskt tillsynsområde och därmed nya möjligheter att skydda fornlämningar och fornfynd på havsbottnen utanför Sveriges sjöterritorium. Däremot påverkas inte arbetsuppgifternas innehåll.
5.6.1. Kustbevakningens rätt till omedelbart förföljande
Utredningens förslag: Kustbevakningens rättsliga befogenheter
bör utvidgas till att omfatta omedelbart förföljande i enlighet med vad som föreskrivs i UNCLOS.
Kustbevakningens rättsliga befogenheter gäller i dag inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Dess möjligheter att undersöka eller ingripa mot fartyg utanför Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon är däremot begränsade.
Kustbevakningen har i dagsläget inte befogenhet att uppta sådana omedelbara förföljanden som avses i UNCLOS, utom vad gäller överträdelser av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg (LÅFF). Enligt 11 kap. 12 § LÅFF får Kustbevakningen under vissa förutsättningar ingripa mot utländska fartyg utanför Sveriges sjöterritorium efter omedelbart förföljande.
Kustbevakningen bör ges befogenhet att uppta omedelbart förföljande i Sveriges angränsande zon av (utländska) fartyg som misstänks för brott mot de lagar och regler som omfattas av UNCLOS artikel 33 så att Sverige fullt ut kan tillgodogöra sig de rättigheter som inrättandet av en angränsande zon utanför Sveriges sjöterritorium medför. Utredningen anser att Kustbevakningens rättsliga befogenhet att uppta omedelbart förföljande självfallet även bör gälla inom Sveriges sjöterritorium och då avse samtliga lagar och föreskrifter som avses i 1 § lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.
Enligt utredningens bedömning följer Polismyndighetens och Försvarsmaktens befogenheter att uppta omedelbart förföljande i Sveriges angränsande zon med automatik av att zonen inrättas.
5.7. Behov av författningsändringar
Utredningens förslag att inrätta en angränsande zon påverkar inte innehållet i lagar och andra författningar inom de rättsområden som omfattas av kontrollmöjligheten. Förslaget föranleder därför inga ändrade materiella bestämmelser i dessa författningar.
Avseende fornminnen utvidgas dock det geografiska område där de materiella bestämmelserna ska tillämpas så att även fornminnen på havsbottnen utanför territorialhavet kan skyddas.
Som redovisats i föregående avsnitt avser de åtgärder som kan vidtas i den angränsande zonen brott mot vissa lagar och andra författningar som kan komma att begås, har begåtts eller misstänks ha begåtts inom svenskt territorium.
För att tillvarata dessa möjligheter krävs författningsändringar som utsträcker Kustbevakningens befogenheter i den angränsande zonen till att gälla även överträdelser av föreskrifter angående tullar, varuskatter och invandring liksom av bestämmelser om skydd av fornminnen.
Kustbevakningen har i dag inte befogenhet att utöva tillsyn eller övervakning av lagar och föreskrifter som rör hälsoskydd. Myndigheten har visserligen vissa rapporterings- och kontrolluppgifter enligt lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Detta innebär dock att det i praktiken inte finns någon myndighet som har de befogenheter som krävs för att ingripa till havs för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom Sveriges territorium av lagstiftningen på detta område. Detsamma gäller överträdelser av gällande bestämmelser som rör andra skatter än varuskatter, samt avgifter och finansiella ersättningar där Kustbevakningen också har mycket begränsade befogenheter.
5.7.1. Tullar
Utredningens förslag: Polismyndighetens, Tullverkets och Kust-
bevakningens rättsliga befogenheter att förhindra eller bestraffa brott som rör införsel till eller utförsel från landet av varor och tjänster utsträcks till att gälla även i Sveriges angränsande zon.
Kontrollen av införsel till och utförsel från Sverige av varor regleras av Europaparlamentets och Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.
transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen), tullagen (2000:1281), lagen (2004:228) om beskattning av viss privatinförsel av tobaksvaror samt lagen (2006:1329) om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff eller tortyr, m.m.
Tullverkets och Kustbevakningens rättsliga befogenheter i syfte att förhindra eller bestraffa överträdelser som rör införsel till eller utförsel från landet av varor regleras i smugglingslagen som innehåller särskilda bestämmelser om befogenheter för att förhindra, utreda och beivra brott. Befogenheterna gäller i första hand vid brott enligt smugglingslagen. De gäller dessutom vid vissa andra brott som rör införsel till eller utförsel från landet bl.a. vid brott mot tullagen, vissa bestämmelser i narkotikastrafflagen och lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd.
Båda myndigheterna har i princip samma rätt att genomföra primärutredning med stöd av smugglingslagen. En tjänsteman har befogenhet bl.a. att hålla förhör enligt 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken (RB), gripa misstänkta personer enligt 24 kap. 7 § RB, ta egendom i beslag enligt 27 kap. 4 § RB och företa husrannsakan enligt 28 kap. 5 § RB.
Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot en annan stat inom Europeiska unionen tycks inte innehålla några bestämmelser som berörs av den angränsande zonen.
Utredningen föreslår att Tullverket och Kustbevakningen ges rättsliga befogenheter att vidta samma kontrollåtgärder i den angränsande zonen som man kan vidta inom Sveriges sjöterritorium för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av svenska bestämmelser och andra regelverk som rör införsel och utförsel av varor och tjänster.
Även Polismyndigheten ges befogenhet att ingripa i den angränsande zonen mot brott avseende införsel och utförsel från landet av varor och tjänster. Polismyndighetens möjligheter att avvärja straffbelagda handlingar går i detta avseende längre än Tullverkets respektive Kustbevakningens.
5.7.2. Skatter
Utredningens förslag: Polismyndighetens, Tullverkets och Kust-
bevakningens rättsliga befogenheter att förhindra eller ingripa mot överträdelser på svenskt territorium av svenska skattebestämmelser utsträcks till att gälla även i Sveriges angränsande zon.
De svenska skattebestämmelserna består av ett stort antal lagar och andra författningar som beslutas av riksdag, regering, kommuner eller landsting och avser såväl direkta som indirekta skatter.
Utredningen föreslår att Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen ges rättsliga befogenheter att vidta samma kontrollåtgärder i den angränsande zonen som man kan vidta inom Sveriges sjöterritorium för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av svenska skattebestämmelser och andra författningar som rör avgifter och finansiella ersättningar.
När det gäller Kustbevakningens befogenheter inom rättsområdet begränsas dessa i dag till endast tillsyn och kontroll av märkt diesel i båtar enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi. Kustbevakningen kan även ingripa vid misstanke om brott med stöd av lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning (1 § 12).
5.7.3. Inresebestämmelser
Utredningens förslag: Polismyndighetens, Tullverkets och Kust-
bevakningens rättsliga befogenheter att förhindra eller ingripa mot överträdelser på svenskt territorium av utlänningslagen eller andra svenska inresebestämmelser utsträcks till att gälla även i Sveriges angränsande zon.
Gränskontrollen regleras av Europaparlamentets och Rådets förordning EG 562/2006 om en gemenskapskodex för gränspassage för personer (kodex om Schengen-gränserna). Polismyndigheten har huvudansvar för kontrollen av utlänningars inresa till Sverige och vistelse på svenskt territorium. Myndighetens befogenheter regleras bl.a. i utlänningslagen (2005:716) och polislagen (1984:387).
Med inresa avses enligt 5 § utlänningslagen att en utlänning passerar in över gränsen för svenskt territorium. Enligt 9 kap. kontroll- och tvångsåtgärder, avsnittet om kontroll i samband med inresa och utresa, 1 § andra stycket, är Tullverket och Kustbevakningen skyldiga att hjälpa Polismyndigheten vid kontrollen av utlänningars inresa eller utresa. Vidare stipuleras att Kustbevakningen ska medverka i Polismyndighetens kontrollverksamhet genom att utöva kontroll av sjötrafiken.
En kustbevakningstjänsteman får även ingripa vid brott som rör utlänningars inresa till eller utresa från eller vistelse i Sverige enligt 1 § första stycket 13 lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning (LKP) och har då de befogenheter som följer av LKP (bl.a. förhör enligt 23 kap. 3 § RB, gripande enligt 24 kap. 7 § RB och husrannsakan enligt 28 kap. 5 § RB). En kustbevakningstjänsteman får även om det uppenbart behövs för att befogenheterna enligt bl.a. 2 § ska kunna utövas, stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn (4 §). Åtgärder enligt 2–4 §§ ska skyndsamt anmälas till Polismyndigheten.
Utredningen föreslår att Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen ska ges samma rättsliga befogenheter att förhindra att brott begås respektive att ingripa mot överträdelser som har begåtts av svenska inresebestämmelser i Sveriges angränsande zon som man har inom Sveriges sjöterritorium.
5.7.4. Hälsoskydd
Utredningens förslag: Polismyndigheten, Tullverket och Kust-
bevakningen bör ges rättsliga befogenheter att i Sveriges angränsande zon förhindra eller ingripa mot överträdelser inom Sveriges territorium av bestämmelser om skydd mot internationella eller andra hot mot människors hälsa samt av andra lagar eller regler som rör sanitära frågor.
finns ombord, om fartyget kommer från ett område som har förklarats drabbat av ett internationellt hot mot människor hälsa eller om det ombord på fartyget finns en person som har vistats inom ett sådant område. När Kustbevakningen har fått sådan information ska myndigheten omedelbart underrätta smittskyddsläkaren och Socialstyrelsen, som också ansvarar för den övergripande tillsynen enligt lagen.
Det är angeläget att i Sveriges angränsande zon kunna utnyttja möjligheterna till kontroll av överträdelser av framförallt epizootilagen (1999:657), zoonoslagstiftningen (1999:658), växtskyddslagen (1972:318) och livsmedelslagen (2006:804) samt livsmedelsförordningen (2006:813). Enligt utredningens bedömning ryms skyddet mot smittsamma djursjukdomar och farliga livsmedel inom begreppet hälsoskydd i kombination med det regelverk som omfattas av begreppet tullar i UNCLOS (se avsnitt 5.2). Det torde framförallt vara transporter av levande djur och livsmedel som kan komma att beröras. Ansvaret för dessa frågor ligger hos Jordbruksverket och Livsmedelsverket.
Kustbevakningen och Tullverket har mycket begränsade rättsliga befogenheter inom hälsoskyddsområdet. Befogenheterna rör endast vissa informations- och kontrollåtgärder enligt lagen (2006:1570) om skydd mot internationella hot mot människors hälsa. Däremot har Polismyndigheten befogenhet att agera mot brott inom hälsoskyddsområdet.
Trots att Kustbevakningens och Tullverkets befogenheter inom rättsområdet för närvarande är begränsade, anser utredningen att det är angeläget att överväga att utsträcka dessa befogenheter till att gälla även ingripanden i Sveriges angränsade zon.
Genom att utvidga polislagens tillämpningsområde till den angränsande zonen får Polismyndigheten automatiskt samma befogenheter i den angränsande zonen som man har inom svenskt sjöterritorium.
5.7.5. Skydd av den marina kulturmiljön
Utredningens förslag: Tillämpliga delar av kulturmiljölagen
(1988:950) utsträcks till att gälla i Sveriges angränsande zon. Kustbevakningen, Polismyndighetens och Tullverkets rättsliga befogenheter att förhindra eller ingripa mot överträdelser av tillämpliga delar av kulturmiljölagen för skydd av fornminnen utsträcks till att även gälla i den angränsande zonen.
Utredningen föreslår att tillämpliga delar av de grundläggande bestämmelserna om fornminnen i 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950) ska gälla i den angränsande zonen, med den ansvars- och rollfördelning mellan berörda myndigheter som föreskrivs i lagen.
Havsplaneringsutredningen har i betänkandet SOU 2010:91 framhållit att en sådan ändring är påkallad för att bättre skydda det värdefulla kulturarv som skrovhela vrak utgör, främst i Östersjön, liksom även andra fornminnen. Syftet är att det kulturarv som finns i Sveriges angränsande zon ska kunna skyddas på liknande sätt som inom Sveriges sjöterritorium. Folkrätten sätter dock vissa gränser för vilka åtgärder som är möjliga i den angränsande zonen.
Även Riksantikvarieämbetet har i en skrivelse11 som överlämnats till utredningen velat uppmärksamma regeringen på svårigheterna att skydda fornlämningar, i detta fall vraket efter regalskeppet Svärdet, som ligger utanför svenskt territorialhav. Då det finns stora ekonomiska värden i vraket finns risk att det plundras. Det behöver därför, enligt RAÄ, övervägas vilka åtgärder som kan vidtas för att skydda Svärdet från plundring. Ett sätt att skydda detta och andra fornminnen utanför svenskt sjöterritorium är att genom inrättandet av en angränsande zon utsträcka svensk jurisdiktion, i detta fall skyddsreglerna i kulturmiljölagen, till högst 24 nautiska mil utanför de svenska baslinjerna.
Begreppen fornlämning, fornlämningsområde och fornfynd samt äldre kulturföremål i svensk lagstiftning motsvarar, enligt utredningens bedömning, det som i artikel 303 i UNCLOS benämns ”föremål av arkeologisk och historisk art”. De fornminnen som berörs är framförallt skeppsvrak som har förlist år 1850 eller
tidigare, samt lämningar från äldre stenålder. De senare kan i dag, på grund av strandlinjeförskjutningar sedan stenåldern, påträffas på ner till 40 meters djup.
För att kulturarvet ska ges ett nödvändigt skydd i Sveriges angränsande zon föreslås att skyddet av fornlämningar, fornlämningsområden och fornfynd (2 kap. 1–5 §§) samt bestämmelserna om skydd, vård och undersökning av fornlämningar och platser där fornfynd påträffats (2 kap. 6–8 §§) i kulturmiljölagen ska utsträckas till att gälla även i den angränsande zonen. Utredningen föreslår även att möjligheten i 2 kap. 9 § att meddela föreskrifter om vad allmänheten ska iaktta på sådana platser ska utvidgas på motsvarande sätt. I den angränsande zonen får föreskrifter som meddelas enligt lagen dock inte medföra någon inskränkning av de enligt folkrätten gällande rättigheterna till fri sjöfart i och överflygning av zonen. Föreskrifterna får inte heller inskränka andra rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, exempelvis dykning. Utredningen är medveten om att detta kan göra det svårare att utöva tillsyn över hur regelverket tillämpas, men bedömer att folkrätten för närvarande inte tillåter att sådana permanenta föreskrifter meddelas avseende fornminnen i den angränsande zonen.
Därutöver föreslår utredningen att reglerna i 2 kap. 10–25 §§ om ingrepp i fornlämning, inlösen och hittelön vid fornfynd, fyndfördelning, metallsökare, ansvar samt överklagande i tillämpliga delar ska gälla i den angränsande zonen.
Utredningen föreslår vidare att tillämpliga delar av 5–7 kap. om skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål och återlämnande av kulturföremål som olagligt förts bort samt av bilaga 1 och 2 också ska gälla i den angränsande zonen.
Utredningen anser att arbetsfördelningen mellan Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna vad gäller kulturmiljön bör vara densamma i den angränsande zonen som inom sjöterritoriet. Eftersom zonen inte är länsindelad ska arbetsuppgifterna i förekommande fall fullgöras av länsstyrelsen i det län som ligger närmast fornminnet i fråga.
Utredningen föreslår att Kustbevakningens, Polismyndighetens och Tullverkets rättsliga befogenheter att förhindra samt ingripa mot överträdelser av bestämmelser till skydd av fornminnen utökas till att gälla också i Sveriges angränsande zon och på dess botten.
6. Avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon
Som noterats i de inledande kapitlen beräknas såväl de yttre avgränsningslinjerna för en kuststats kontinentalsockel som för dess exklusiva ekonomiska zon från statens baslinjer enligt FN:s havsrättskonvention, UNCLOS.
Kontinentalsockeln omfattar havsbottnen och dess underlag. Den exklusiva ekonomiska zonen omfattar vattenpelaren i havet. Dessa två maritima zoner överlappar således varandra.
Om havsområdet utanför två stater med motstående eller intilliggande kuster inte är tillräckligt stort för att det ska vara möjligt för båda stater att hävda sin rätt till maritima zoner med 200 nautiska mils bredd är staterna enligt konventionen skyldiga att ingå avtal om avgränsningslinjer mellan sina respektive zoner.
Ingenstans utanför Sveriges kust är havsområdet tillräckligt stort för att möjliggöra svenska maritima zoner som sträcker sig 200 nautiska mil från de svenska baslinjerna. Sverige har ingått avtal som fastställer avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon, eller Sveriges dåvarande fiskezon, med samtliga berörda nio grannstater. Tillsammans reglerar dessa överenskommelser i princip alla delar av de yttre avgränsningslinjerna för de svenska maritima zonerna. Sverige kan därför inte ensidigt ändra dessa avgränsningslinjer, även om de svenska baslinjerna förändras.
Figur 6.1 Översiktlig skiss över yttre avgränsningslinjer för Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
6.1. Regelverket i UNCLOS
De havsområden som är belägna utanför, och som angränsar till, kuststaternas territorialhav regleras av en särskild rättsordning främst genom bestämmelserna i UNCLOS Del V och Del VI.
Del V omfattar artiklarna 55–75 som reglerar kuststatens rättigheter och jurisdiktion i dess exklusiva ekonomiska zon samt andra staters rättigheter och friheter i zonen. Begreppet exklusiv ekonomisk zon avser vattenpelaren ovanför havsbottnen och dess underlag. Detta begrepp var en nymodighet inom havsrätten som infördes genom UNCLOS. Artikel 57 anger att
[d]en exklusiva ekonomiska zonen får inte sträcka sig utöver 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.
Artikel 75 ålägger kuststaten att offentliggöra detaljerad information om zonens yttre begränsningslinjer och om dess avgränsning gentemot grannstater med motstående eller intilliggande kuster.
Del VI omfattar artiklarna 76–85 och reglerar förhållanden som rör kuststatens kontinentalsockel. Bestämmelserna är i allt väsentligt baserade på 1958 års Genèvekonvention om kontinentalsockeln.1Artikel 76 i UNCLOS anger att
[e]n kuststats kontinentalsockel omfattar havsbottnen och dess underlag i områden under vatten som sträcker sig utanför dess territorialhav i hela den naturliga förlängningen av dess landterritorium till kontinentalrandens ytterkant eller till ett avstånd om 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas, då kontinentalrandens ytterkant inte sträcker sig ut till detta avstånd.
Artikel 84 ålägger kuststaten att offentliggöra detaljerad information om kontinentalsockelns yttre begränsningslinjer och om dess avgränsning gentemot grannstater med motstående eller intilliggande kuster.
6.2. Svenska författningstexter
Sverige införde lagstiftning avseende kontinentalsockeln från och med den 1 juli 19662 efter det att riksdagen hade beslutat att ratificera 1958 års kontinentalsockelkonvention3. En svensk ekonomisk zon inrättades från och med den 1 januari 19934. Sverige hade då ännu inte ratificerat UNCLOS vilket gjordes först 1996 då Sverige i tillräcklig utsträckning hade anpassat lagstiftningen efter kraven i UNCLOS. Sedan den 1 januari 1978 hade det emellertid funnits svenska så kallade fiskezoner5 i havsområden som senare kom att utgöra delar av Sveriges ekonomiska zon och där fisket numera regleras inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik.
Lagen om Sveriges ekonomiska zon och dess tillhörande förordning tillkom alltså inte förrän 27 år efter det att kontinentalsockellagen och dess tillhörande förordning hade trätt i kraft. I mellantiden hade det svenska territorialhavet utvidgats från 4 till 12 nautiska mil, vilket skedde den 1 juli 1979.
6.2.1. Kontinentalsockellagen
Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln anger i 1 § första stycket att
[m]ed kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med den i Genève den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.
Lagen ska således tillämpas på havsbottnen och dess underlag både inom allmänt vattenområde, alltså inom stora delar av Sveriges sjöterritorium, och inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer. Enligt UNCLOS utgörs kontinentalsockeln av havsbottnen och dess underlag i områden under vatten som sträcker sig utanför kuststatens territorialhav. Den svenska kontinentalsockellagen har ett större tillämpningsområde än enbart
det område som definieras som kontinentalsockel enligt UNCLOS artikel 76 i och med att lagen även omfattar havsbottnen och dess underlag i de havsområden innanför territorialgränsen som betecknas som allmänt vatten. Allmänt vatten utgörs enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde av vattenområden inom Sveriges sjöterritorium som inte ingår i fastighetsindelningen (se kapitel 7).
Allmänt vatten har havsrättslig status som antingen territorialhav eller inre vatten och utgör del av Sveriges sjöterritorium. Havsområden utanför territorialgränsen ingår inte i det svenska sjöterritoriet och har havsrättslig status som internationellt vatten. Kontinentalsockellagen är således tillämplig på havsområden som har olika havsrättslig status och som kan vara belägna både inom och utanför det svenska sjöterritoriet.
Kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde påverkas därför inte om den svenska territorialgränsen ändras. Förändringar i de svenska baslinjerna påverkar inte heller lagens tillämpningsområde.
6.2.2. Lagen om Sveriges ekonomiska zon
Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon anger i 1 § första stycket att
Sveriges ekonomiska zon omfattar det havsområde utanför territorialgränsen som regeringen föreskriver. Zonen får dock inte utsträckas över en avgränsningslinje som överenskommits med annan stat eller, i avsaknad av sådan överenskommelse, över mittlinjen i förhållande till den andra staten.
Lagstiftningen om Sveriges ekonomiska zon (EZ) omfattar havsområden utanför det svenska territorialhavet. Den svenska lagens definition av ekonomisk zon överensstämmer med den definition av exklusiv ekonomisk zon som anges i UNCLOS.
Om den svenska territorialgränsen ändras, påverkas det geografiska område där bestämmelserna i lagen om Sveriges ekonomiska zon är tillämpliga. Detta ändrar dock inte Sveriges möjligheter att reglera fisket inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken jämfört med vad som gäller i dag. Sverige kan under vissa förutsättningar införa bevaranderegler avseende svenska fiskefartyg
inom hela unionens vatten6, samt införa vissa miljöregler såväl i territorialhavet där Sverige har överhöghet som i den ekonomiska zonen där Sverige har jurisdiktion7. Möjligheten att införa regler enligt ovan som påverkar andra medlemsstaters fiskefartyg är inte heller beroende av om reglerna ska tillämpas i havsområden som utgör territorialhav eller ekonomisk zon. Möjligheten utgår i stället från att reglerna antingen gäller inom 12-milsgränsen8 eller i havsområden där Sverige har överhöghet eller jurisdiktion9. I fall då Sverige vill införa regler om bevarande som också berör andra staters fiskefartyg måste dock de särskilda överenskommelser som Sverige har ingått med Norge, Danmark och Finland beaktas. Överenskommelserna reglerar dessa staters tillträde till svenska havsområden och deras fiskemöjligheter där. Danmark och Norge har tillträde in till fyra nautiska mil från baslinjerna i Skagerack, Danmark in till tre nautiska mil i Kattegatt samt Danmark och Finland in till fyra nautiska mil i Östersjön.10
Tillämpningen av lagens övriga bestämmelser kan påverkas om territorialgränsen ändras i de fall där regelverken skiljer sig åt beroende på om en verksamhet bedrivs utanför eller innanför territorialgränsen eller där olika regler gäller för tillsyn, tillstånd, avgifter eller böter i den ekonomiska zonen jämfört med inom sjöterritoriet.
6.2.3. Kontinentalsockelförordningen
Texten i kontinentalsockelförordningen (1966:315) innehåller inte några uppgifter om de punkter mellan vilka avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockelns yttre gräns ska dras utan hänvisar i detta avseende endast till förordningen om Sveriges ekonomiska zon.
Kontinentalsockelförordningen anger i 1 § att
[l]agen (1966:314) om kontinentalsockeln äger utanför territorialgränsen tillämpning inom de havsområden som anges i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Förordningens övriga paragrafer (2–8 §§) innehåller tillsyns-, tillstånds-, avgifts- och bötesbestämmelser. Det geografiska tillämpningsområdet för dessa bestämmelser påverkas inte av om baslinjerna eller territorialgränsen ändras eftersom kontinentalsockellagen även är tillämplig på allmänt vatten inom sjöterritoriet.
6.2.4. Förordningen om Sveriges ekonomiska zon
Förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon inleds med ett avsnitt som har rubriken ”Den ekonomiska zonens omfattning”. I detta avsnitt finns det inte någon hänvisning till kontinentalsockeln eller dess yttre avgränsningslinjer.
1 § anger att Sveriges ekonomiska zon omfattar vissa havsområden utanför Sveriges sjöterritorium och att zonen sträcker sig enligt ett stort antal uppräknade punkter från Skagerack i väster till Bottenviken i nordost. Merparten av punkterna är angivna med koordinater. Paragrafen har inte ändrats sedan år 1995 trots att ett antal tekniskt uppdaterade avtal avseende de yttre avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon har trätt i kraft sedan dess.11
2 § i förordningen föreskriver att, för tiden till dess överenskommelse om den ekonomiska zonens yttergräns i andra områden än de som regleras i 1 § har träffats med berörd annan stat, ska den svenska ekonomiska zonens yttergräns i vissa delar av Östersjön sträcka sig intill räta linjer mellan de koordinater som är angivna i paragrafen. Inte heller denna paragraf har uppdaterats sedan år 1995.
3–4 §§ har upphört att gälla. 5 § i förordningen anger att
Denna bestämmelse förefaller märklig i flera avseenden. Dels står det tydligt i den inledande meningen i 1 § att ”Sveriges ekonomiska zon omfattar vissa havsområden utanför Sveriges sjöterritorium”, dels kan den ekonomiska zonen enligt bestämmelserna i UNCLOS inte ingå i Sveriges sjöterritorium. 5 § kan således inte avse den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon eftersom denna linje per definition inte kan sammanfalla med territorialgränsen eller med Sveriges riksgräns. Den inre avgränsningslinjen för den ekonomiska zonen sammanfaller självfallet alltid med den svenska territorialgränsen, men det kan knappast vara detta som avses i 5 §. Paragrafen torde i stället ha tillkommit i syfte att beskriva hur de delar av avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln som sammanfaller med avgränsningslinjen för Sveriges sjöterritorium är författningsreglerade.
Enligt 6 § ska Sjöfartsverket se till att den yttergräns som gäller för Sveriges ekonomiska zon märks ut på sjökort som är tillgängliga för allmänheten.
7 § handlar om tillståndskrav för marinvetenskaplig forskning i den ekonomiska zonen.
8 § innehåller tillsynsbestämmelser för vissa verksamheter som regleras i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
9 § är den enda paragraf i hela förordningen där kontinentalsockeln är omnämnd. Paragrafen är kort och upplyser endast om att
[f]ör utforskning av kontinentalsockeln gäller vad som föreskrivs med stöd av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
6.2.5. Författningstexternas konstruktion
Utredningens förslag: Författningstexterna i kontinentalsockel-
lagen (1966:314) och lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon samt i tillhörande förordningar renodlas genom att de detaljerade bestämmelserna om respektive lags geografiska tillämpningsområde sammanförs i den föreslagna nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Som framgått ovan innehåller varken lagen om kontinentalsockeln eller lagen om Sveriges ekonomiska zon några punkt- eller avståndsangivelser avseende var de yttre avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln eller Sveriges ekonomiska zon ska dras, eller några anvisningar om hur dessa linjer ska bestämmas. Båda lagarna hänvisar endast till närmare föreskrifter som utfärdas av regeringen.
Kontinentalsockelförordningens nuvarande lydelse innehåller inte heller några uppgifter om den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde utan hänvisar endast helt kort till EZ-förordningen. Kontinentalsockelförordningens tidigare lydelse i 1 § angav i generiska ordalag att lagen om kontinentalsockeln äger utanför territorialgränsen tillämpning inom
det havsområde där Sverige har suveräna rättigheter över kontinentalsockeln för dennas utforskande och för tillgodogörandet av dess naturtillgångar i enlighet med den i Genève den 29 april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.
Denna text ersattes emellertid år 199212 med följande korta hänvisning till den då nya förordningen om Sveriges ekonomiska zon
de havsområden som anges i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Man tycks därvid ha bortsett från de otydligheter som skulle bli följden av denna ändring på grund av att avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde och för Sveriges ekonomiska zon inte är identiska i alla avseenden. En sådan otydlighet är att EZ-förordningen i sin rubrik och till sitt innehåll inte på något ställe hänvisar till kontinentalsockelns omfattning utan enbart ger intryck av att handla om avgränsningen av Sveriges ekonomiska zon. I praktiken förhåller det sig dock tvärtom eftersom de punkter och koordinater som anges i förordningen hänför sig till kontinentalsockelns avgränsningslinje, inte till avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. En annan otydlighet är att förordningen ger intryck av att Sverige anser sig ha en kontinuerlig ekonomisk zon längs hela kusten från norska gränsen i väst till finska gränsen i norr, vilket uppenbarligen inte är fallet.
En ytterligare otydlighet är skrivningarna i förordningens 5 § om att avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon längs vissa kustavsnitt sammanfaller med territorialgränsen.
I efterhand kan det tyckas ha varit bättre om man i stället hade infört bestämmelserna om kontinentalsockelns avgränsningslinje i kontinentalsockelförordningen och angivit de avvikelser som var relevanta vid den aktuella tidpunkten i den då nya EZ-förordningen.
Utformningen av lagstiftningen innebär att kontinentalsockelns avgränsningslinje är beroende och avhängig av avgränsningslinjen för den ekonomiska zonen. Utredningen anser att detta är mindre lyckat eftersom flertalet av de internationella avtal som Sverige har ingått med kringliggande och motstående grannstater har det uttalade syftet att reglera avgränsningslinjerna för staternas kontinentalsocklar och ingicks innan Sverige hade inrättat en ekonomisk zon. De fredsfördrag som flera av avtalen i sin tur är baserade på är också mycket gamla.
I vissa fall reglerar samma avtal samtidigt avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och/eller storleken på de svenska fiskezoner som tidigare fanns. Avgränsningslinjerna för de dåvarande svenska fiskezonerna i Östersjön har senare successivt anpassats till att överensstämma med kontinentalsockelns avgränsningslinje.13 Även de svenska före detta fiskezonerna längs Västkusten har i efterhand inkorporerats i Sveriges ekonomiska zon.
Konstruktionen kan också förmedla ett intryck av att den svenska kontinentalsockelns totala omfattning är identisk med storleken på Sveriges ekonomiska zon. Ett sådant intryck är numera korrekt vad gäller kontinentalsockelns geografiska utbredning utanför det svenska territorialhavet, men missvisande vad gäller kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde.
Den kanske allvarligaste bristen är emellertid att konstruktionen felaktigt ger intrycket av att Sveriges ekonomiska zon sträcker sig som ett kontinuerligt havsområde längs hela Sveriges kust.
Utredningen anser att dessa författningstexter bör ses över, renodlas och göras mer överskådliga vad gäller respektive lags geografiska tillämpningsområde. Avgränsningslinjerna för den svenska
kontinentalsockellagens tillämpningsområde respektive för Sveriges ekonomiska zon bör tydligt framgå av lagstiftningen.
Utredningen föreslår därför att bestämmelserna i kontinentalsockellagen (1966:314) och lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, samt i tillhörande förordningar, om respektive lags geografiska tillämpningsområde ska föras över till den föreslagna lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Utredningens föreslår också att tabellförteckningar över koordinaterna för respektive zons yttre avgränsningslinjer ska biläggas den nya lagen.
6.3. Internationella överenskommelser som begränsar den geografiska omfattningen av den svenska kontinentalsockeln och/eller Sveriges ekonomiska zon
De geografiska förhållandena runt Sveriges kust är inte någonstans sådana att det är möjligt att utsträcka den svenska kontinentalsockeln eller Sveriges ekonomiska zon till 200 nautiska mil från baslinjerna. Såväl kontinentalsockeln som den ekonomiska zonen måste därför avgränsas gentemot grannstater med motstående eller intilliggande kuster.
Som angetts inledningsvis har Sverige ingått överenskommelser med bestämmelser om avgränsning av kontinentalsockeln och/eller den ekonomiska zonen med samtliga berörda nio grannstater: Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryssland (Kaliningradområdet) och Tyskland.
Avtalen innehåller bestämmelser som definierar de punkter mellan vilka olika avgränsningslinjer ska dras. Alla avtalsreglerade punkter ligger på ett avstånd som är kortare än 200 nautiska mil från de svenska baslinjerna.
Nedan listade internationella överenskommelser är för närvarande i kraft och fastställer punkter som reglerar de yttre avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln och/eller Sveriges ekonomiska zon.14 Även den skiljedom om Grisbådarna som
beslutades i Haag den 23 oktober 190915 och den konvention angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering som antogs i Genève den 20 oktober 1921 (SÖ 1921:26) innehåller sådana punkter.
- Överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln, Stockholm den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3).
- Överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack, Oslo den 5 april 1967 (SÖ 1967:14).
- Deklaration med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund, Stockholm den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1).
- Överenskommelse med Danmark om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark, Köpenhamn den 9 november 1984 (SÖ 1985:54).
- Skriftväxling med Danmark om avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av den Östersjöområdets marina miljö (SÖ 1976:13), Köpenhamn den 21 november 1986 (SÖ 1987:3).
- Avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1), Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54).
- Överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll, Berlin den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42).16
- Överenskommelse med Polen om avgränsning av kontinentalsockeln, Warszawa den 10 februari 1989 (SÖ 1989:27).
- Överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Stockholm den 30 juni 1989 (SÖ 1990:18).
- Överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön, Moskva den 18 april 1988 (SÖ 1988:38).
- Överenskommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön, Vilnius den 30 november 2005 (SÖ 2011:7).
- Överenskommelse med Litauen om avgränsningen av de ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön, Stockholm den 10 april 2014.17
- Överenskommelse med Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Stockholm den 30 april 1997 (SÖ 1998:33).
- Avtal med Estland om avgränsningen av de maritima zonerna i Östersjön, Stockholm den 2 november 1998 (SÖ 2000:18).
- Överenskommelse med Estland och Finland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Tallinn den 16 januari 2001 (SÖ 2001:21).
- Överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon, Stockholm den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18).
- Överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön, Stockholm den 29 september 1972 (SÖ 1973:1).
- Överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, Helsingfors den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2).
Den senaste ändringen av 1–2 §§ i EZ-förordningen trädde i kraft den 30 juli 1995.18 Utredningen anser att samtliga punkter som har fastställts i överenskommelser som Sverige har ingått med Danmark, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Ryssland efter detta datum bör anges i den nya lagstiftning som utredningen föreslår, även i de fall där dessa punkter inte har medfört att sträckningen av tidigare gällande avgränsningslinjer har ändrats.
6.3.1. Jämförelse mellan gällande internationella avtal och förordningen om Sveriges ekonomiska zon
1 § 1 anger att Sveriges ekonomiska zon sträcker sig i Skagerack i området närmast gränsen mot Norge
intill storcirkelbågar mellan punkten 58°45'41,3"N, 10°35'40,0"O, punkten 58°30'41,2"N, 10°08'46,9"O och punkten 58°15'41,2"N, 10°01'48,1"O.
Detta är samma tre punkter som punkterna 3, 4 och 5 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3). Punkten 3 motsvarar också punkten C i den överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack som ingicks den 5 april 1967 (SÖ 1967:14). Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Punkterna i 1 § 1 är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande norska maritima zoner.
Som framgått tidigare anser utredningen att i den nya lagstiftningen om kontinentalsockelns avgränsningslinje bör den i avtal fastställda yttre avgränsningslinjen gentemot intilliggande eller motstående stater anges för hela det havsområde där kontinentalsockellagen är tillämplig. Lantmäteriet har på utredningens uppdrag undersökt om det finns enskilt vatten närmast strandlinjen vid riksgränsen mot Norge och funnit att så är fallet.
Den i avtal fastställda avgränsningslinjen för det geografiska havsområde som omfattas av kontinentalsockellagen börjar på havsbottnen i skärningspunkten mellan enskilt vatten och allmänt vatten på riksgränsen mot Norge inne i Idefjorden cirka 2,5 km väster om Svinesundsbron och följer sedan de gränspunkter, XV– VIII, som överenskommits med Norge, och XIX, som fastställts i skiljedom, för riksgränsens sträckning genom fjorden ut till punkten XX som är markerad med gränsboj 2 (den svenska baslinjepunkten 1). Från baslinjepunkt 1 går avgränsningslinjen vidare på havsbottnen längs riksgränsen via punkterna 1 och 2 i 1968 års överenskommelse. Dessa punkter har koordinaterna 58°54'50,2"N och 10°45'28,1"O respektive 58°53'34,0"N och 10°38'25,0"O. Avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fortsätter därefter till den ovan nämnda punkten 3 i 1968 års överenskommelse och ska enligt överenskommelsen dras i form av räta linjer (kompasslinjer) mellan punkterna 1, 2 och 3.
I punkten 3 upphör riksgränsen medan territorialgränsen fortsätter söderut högst 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna.
Det första avsnittet av den i avtal fastställda avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon börjar i punkten 3.
1 § 2 behandlar avgränsningslinjerna i Skagerack i området närmast gränsen mot Danmark och i Kattegatt. Där ska avgränsningslinjerna enligt förordningen dras
intill räta (geodetiska) linjer mellan punkten 58°15'41,2"N, 10°01'48,1"O, punkten 58°08'00,1"N, 10°32'32,8"O, punkten 57°49'00,6"N, 11°02'55,6"O, punkten 57°27'00,0"N, 11°23'57,4"O, punkten 56°30'32,3"N, 12°08'52,1"O, punkten 56°18'14,1"N, 12°05'15,9"O och punkten 56°12'58,9"N, 12°21'48,0"O.
Dessa sju punkter är desamma som punkterna A–G i artikel 3 i den överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
koordinaterna 57°44'48,0"N och 11°06'59,2"O, är den punkt där den latitud som anger början på konventionens tillämpningsområde skär den överenskomna avgränsningslinjen mellan Sverige och Danmark.
De sju punkterna i 1 § 2 är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande danska maritima zoner. I punkten G upphör Sveriges ekonomiska zon.
1 § 3 anger att avgränsningslinjen i Öresund går
mellan punkten 56°12'58,9"N, 12°21'48,0"O och punkten 55°20'14,2"N, 12°38'31,0"O intill den demarkationslinje som fastställts i deklarationen den 30 januari 1932 mellan Sverige och Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund eller senare ändringar däri.
De två punkter som anges i förordningen överensstämmer med punkterna G och H i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten G är således samma punkt som den sist angivna punkten i förordningens 1 § 2, som beskrivits ovan. Punkten H återkommer i förordningens 1 § 4 a, som beskrivs nedan. Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Från punkten G till punkten H går avgränsningslinjen först i norra Öresund längs mittlinjen mellan de svenska och danska kusterna19 och sedan i södra Öresund från och med lys- och ljudbojen Lous Flak mellan de åtta brytpunkter vars koordinater anges i avtalet med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1) som ingicks den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54).20 Demarkationslinjen mellan de åtta punkterna utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i EUREF 89. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka tre centimeter. Enligt utredningens uppfattning bör koordinaterna för de åtta brytpunkterna skrivas in i den nya lagstiftningen. Några koordinater för mittlinjen i norra Öresund har inte överenskommits i den deklaration med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1).
Punkterna i 1 § 3 är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln gentemot motsvarande danska maritima zon samt riksgränsen och territorialgränsen mellan Sverige och Danmark.
1 § 4 behandlar södra och mellersta delen av Östersjön. Stycket har fyra underpunkter (1 § 4 a–d). Alla avgränsningslinjer i detta stycke utgörs av räta (geodetiska) linjer.
Enligt 1 § 4 a går avgränsningslinjerna först
mellan punkten 55°20'14,2"N, 12°38'31,0"O, punkten 55°18'30,0"N, 12°38'20,0"O, punkten 55°15'00,0"N, 12°40'38,0"O, punkten 55°10'00,0"N, 12°47'41,6"O, punkten 55°03'54,0"N, 13°03'20,0"O och punkten 55°00'35,2"N, 13°08'45,0"O.
Dessa sex punkter motsvarar punkterna H–M i artikel 5 i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten H är samma punkt som anges i 1 § 3, och som beskrivits ovan. I denna punkt börjar Sveriges ekonomiska zon igen. Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Punkterna i 1 § 4 a är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande danska maritima zoner.
Enligt förordningens 2 § 1 a går avgränsningslinjerna från den sist angivna punkten i 1984 års överenskommelse med Danmark, punkten M, i 1 § 4 a som beskrivits ovan, direkt till den först nämnda punkten i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken, punkten 1, i 1 § 4 b som beskrivs nedan. Enligt motsvarande danska lagstiftning21 ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att väster om punkten 1 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts.
Enligt 1 § 4 b fortsätter avgränsningslinjen sedan
Dessa tre punkter är reglerade i den överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll som ingicks den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42). I överenskommelsen benämns punkterna 1–3. Koordinaterna är angivna enligt gradnät i svenskt sjökort nr 83, som numera är avvecklat, samt enligt gradnät i östtyskt sjökort nr 152. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 kan osäkerheten uppgå till flera hundra meter. Överenskommelsen har ingåtts med en stat som inte längre existerar och vars förpliktelser senare har övertagits av Förbundsrepubliken Tyskland.
Punkterna i 1 § 4 b är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges dåvarande fiskezon gentemot motsvarande tyska maritima zoner, vilket framgår av det till överenskommelsen samma dag fogade protokollet.
Enligt förordningens 2 § 1 b går avgränsningslinjen från den sist angivna punkten i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken, punkten 3, i 1 § 4 b som beskrivits ovan direkt till den först nämnda punkten i 1984 års överenskommelse med Danmark, punkten P, i 1 § 4 c som beskrivs nedan. Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att öster om punkten 3 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts.
Enligt 1 § 4 c fortsätter avgränsningslinjen därefter
mellan punkten 54°57'49,1"N, 13°59'40,0"O, punkten 55°18'44,0"N, 14°27'36,0"O, punkten 55°41'29,4"N, 15°02'34,4"O och punkten 55°21'18,6"N, 16°30'29,7"O.
Dessa fyra punkter motsvarar punkterna P–S i artikel 5 i 1984 års överenskommelse med Danmark. Koordinaterna är angivna i ED 50. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Enligt förordningens 2 § 1 c går avgränsningslinjerna från den sist angivna punkten i 1984 års överenskommelse med Danmark, punkten S, i 1 § 4 c som beskrivits ovan direkt till den först nämnda punkten i 1989 års överenskommelse med Polen, punkten A, i 1 § 4 d som beskrivs nedan. Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Polen och Danmark. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts.
Enligt 1 § 4 d fortsätter avgränsningslinjen sedan
mellan punkten 55°21,640'N, 16°32,000'O, punkten 55°30,000'N, 17°00,000'O, punkten 55°35,235'N, 17°22,680'O, punkten 55°46,985'N, 18°00,000'O, punkten 55°55,293'N, 18°21,800'O, punkten 55°52,876'N, 18°54,000'O och punkten 55°52,788'N, 18°55,545'O.
De första sex punkterna motsvarar punkterna A–F i den överenskommelse med Polen om avgränsning av kontinentalsockeln (och fiskezonerna) som ingicks den 10 februari 1989 (SÖ 1989:27). Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 72. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Den sjunde punkten är en trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen22 om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 juni 1989 (SÖ 1990:18). Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 72. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka fem meter.
Punkterna i 1 § 4 d är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges dåvarande fiskezon gentemot motsvarande polska maritima zoner.
1 § 5 anger att avgränsningslinjen fortsätter i mellersta Östersjön
intill en rät (geodetisk) linje mellan punkten 55°52,793'N, 18°55,760'O och punkten 55°53,482'N, 18°56,777'O.
(geodetiska linjer) från punkten F i 1989 års överenskommelse med Polen, vilket stämmer med vad som sägs i 1 § 4 d som beskrivits ovan, respektive från punkten A17 i den överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön som ingicks den 18 april 1988 (SÖ 1988:38) till den i 1 § 4 d ovan nämnda gemensamma trestatspunkten med koordinaterna 55°52,788'N, 18°55,545'O. Den andra punkten i 1 § 5 motsvarar punkt A17 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Punkten A17 återkommer i 1 § 6 som beskrivs nedan. Denna punkts koordinater är angivna i svenskt koordinatsystem RT 38.
Den andra i 1 § 5 angivna punkten är således fastställd i gällande avtal. Så är emellertid inte fallet när det gäller koordinaterna för den första punkten i 1 § 5. Dessa koordinater har konstruerats av Sjöfartsverket i referenssystemet RT 38 och är avsedda att representera en punkt som är identisk med punkten F i 1989 års avtal med Polen, där koordinaterna är angivna i WGS 72. Syftet med att konstruera nya koordinater uttryckta i RT 38 för punkten F var att kunna sammanbinda denna punkt med punkten A17, vars koordinater är fastställda i RT 38, via en rät geodetisk linje. Utredningen har emellertid inte kunnat förstå varför detta förfarande har använts när det fanns en avtalad trestatspunkt mellan punkterna F och A17. Utredningen anser därför att de konstruerade koordinaterna för den första punkten inte bör inkluderas i den nya lagstiftningen.
1 § 6 anger att avgränsningslinjen i mellersta och norra Östersjön går
intill räta linjer (loxodromer) mellan punkten 55°53,482'N, 18°56,777'O, punkten 55°57,300'N, 19°04,049'O, punkten 55°58,863'N, 19°04,876'O, punkten 56°02,433'N, 19°05,669'O, punkten 56°15,000'N, 19°13,565'O, punkten 56°27,000'N, 19°21,070'O, punkten 56°35,000'N, 19°25,070'O, punkten 56°45,000'N, 19°31,720'O, punkten 56°58,000'N, 19°40,270'O, punkten 57°14,192'N, 19°53,565'O, punkten 57°26,717'N, 20°02,160'O, punkten 57°33,800'N, 20°03,965'O, punkten 57°44,000'N, 20°14,139'O, punkten 57°54,691'N, 20°24,920'O, punkten 58°12,000'N, 20°22,502'O, punkten 58°29,000'N, 20°26,590'O och punkten 58°46,836'N, 20°28,672'O.
De sjutton punkterna motsvarar punkterna A17–A1 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Koordinaterna är angivna i svenskt koordinatsystem (RT 38). Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka tio meter.
Punkterna i 1 § 6 är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges nuvarande ekonomiska zon gentemot motsvarande dåvarande sovjetiska maritima zoner.
I den nya lagstiftningen bör en ny punkt med koordinaterna 55°55,921'N och 19°01,268'O införas mellan punkterna A17 och A16 på den befintliga avgränsningslinjen. Denna punkt utgör trestatspunkt mellan Sverige, Litauen och Ryssland enligt den överenskommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön som ingicks den 30 november 2005 (SÖ 2011:7). Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka tre meter.
En separat bilateral överenskommelse mellan Sverige och Litauen om avgränsningen av de ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön undertecknades den 10 april 201423. Enligt denna överenskommelse ska avgränsningslinjen dras från den ovan nämnda trestatspunkten, som kallas punkt A, via en punkt B, som har koordinaterna 55°57,300'N och 19°03,983'O, och en punkt C, som har koordinaterna 55°58,867'N och 19°04,817'O, till en punkt D, som har koordinaterna 56°02,433'N och 19°05,600'O. Punkterna B och C ligger nära punkterna A16 och A15. Punkten D ligger strax nordost om punkten A14 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i ETRS 89. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka 3 cm.
Från punkten D ska avgränsningslinjen enligt 2014 års överenskommelse med Litauen fortsätta till en punkt om vilken överenskommelse ska ingås med berörd tredje stat. Sverige har ingen överenskommen trestatspunkt med Litauen och Lettland. Sverige har inte heller någon separat bilateral överenskommelse med Lettland om avgränsningslinjerna fram till den trestatspunkt mellan Sverige, Estland och Lettland som är fastställd i den överenskommelse med
Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 april 1997 (SÖ 1998:33).
Ytterligare en ny punkt bör införas i den nya lagstiftningen mellan punkterna A4 och A3 på den befintliga avgränsningslinjen. Denna nya punkt utgör ovan nämnda trestatspunkt mellan Sverige, Estland och Lettland. Punkten har koordinaterna 58°01,440'N och 20°23,755'O. Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 är osäkerheten mindre än tre meter24.
Trestatspunkten kallas A i det separata bilaterala avtal med Estland om avgränsningen av de maritima zonerna i Östersjön som ingicks den 2 november 1998 (SÖ 2000:18). I avtalet med Estland fastställs även punkten B, med koordinaterna 58°11,981'N, och 20°22,280'O, punkten C, med koordinaterna 58°28,979'N och 20°26,367'O samt punkten D, med koordinaterna 58°46,812'N och 20°28,448'O. Även dessa punkter bör föras in i den nya lagstiftningen. Punkterna förenas av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 är osäkerheten mindre än tre meter. De tre punkterna ligger nära punkterna A3–A1 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen där koordinaterna är angivna i svenskt koordinatsystem (RT 38).
De fyra punkterna A–D som beskrivs ovan är fastställda i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande estniska maritima zoner.
Från punkten D i 1998 års avtal med Estland ska avgränsningslinjen enligt artikel 2 i avtalet fortsätta norrut till en punkt som ska överenskommas med berörd tredje stat.
Enligt förordningens 2 § 2 går avgränsningslinjen som en rät linje (loxodrom) från punkten A1 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen som anges i 1 § 6 som beskrivits ovan till en punkt med koordinaterna 58°47,680'N och 20°25,264'O. Utredningen har emellertid inte kunnat återfinna denna punkt i något gällande internationellt avtal. Enligt 2 § 3 i förordningen fortsätter avgräns-
ningslinjen från den koordinatangivna oidentifierade punkten sedan vidare som rät linje norrut till punkten 5 i 1994 års överenskommelse med Finland som anges i 1 § 7 och som beskrivs nedan. Enligt denna överenskommelse ska avgränsningslinjen söder om punkten 5 ”sträcka sig fram till den punkt varom överenskommelse träffas med berörd tredje stat”. Det är utredningens slutsats att den i förordningen koordinatangivna oidentifierade punkten de facto har ersatts av den punkt som fastställts i den överenskommelse med Estland och Finland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 16 januari 2001 (SÖ 2001:21). Denna trestatspunkt har koordinaterna 58°50,670'N och 20°28,888'O. Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 är osäkerheten mindre än tre meter. Även trestatspunktens koordinater bör föras in i den nya lagstiftningen.
Trestatspunkten är fastställd i gällande avtal och reglerar avgränsningslinjerna för både Sveriges ekonomiska zon och den svenska kontinentalsockeln.
1 § 7 anger att avgränsningslinjen fortsätter i norra Östersjön och Ålands hav
intill räta (geodetiska) linjer mellan punkten 58°51,776'N, 20°28,276'O, punkten 59°26,701'N, 20°09,200'O, punkten 59°47,501'N, 19°39,497'O, punkten 60°11,501'N, 19°04,992'O och punkten 60°14,115'N, 19°06,162'O.
Dessa fem punkter motsvarar punkterna 5–1 i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Avgränsningslinjen utgörs av räta (geodetiska) linjer. Koordinaterna är angivna i WGS 84. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 är osäkerheten mindre än tre meter.
Samtliga punkter i 1 § 7 är fastställda i gällande avtal. Punkterna 5 och 4 reglerar avgränsningslinjerna för både den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon gentemot motsvarande finska maritima zoner. Nordväst om punkten 4 ansluter den svenska territorialgränsen till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige, se kapitel 4. I denna punkt upphör därmed Sveriges ekonomiska zon. Längre
norrut ansluter även Finlands territorialgräns till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Denna punkt utgör en riksgränspunkt och dess koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. De efterföljande punkterna 3–1 i 1994 års överenskommelse med Finland reglerar således avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln och riksgränsen som även utgör territorialgräns. Linjen fortsätter norr om punkten 1 i Ålands hav fram till den södra strandkanten på Märket där en punkt på land är markerad med mässingsdubb25.
1 § 8 i förordningen anger att avgränsningslinjen i Bottenhavet och Bottenviken går
intill räta linjer mellan punkten 60°22,3'N, 19°09,5'O, punkten 60°40,7'N, 19°14,1'O, punkten 62°42,0'N, 19°31,5'O, punkten 63°20,0'N, 20°24,0'O, punkten 63°29,1'N, 20°41,8'O, punkten 63°31,3'N, 20°56,4'O och punkten
63°36,6'N, 21°16,8'O, mellan punkten 63°38,1'N, 21°22,7'O, punkten
63°40,0'N, 21°30,0'O och punkten 65°21,8'N, 23°55,0'O och mellan
punkten 65°27,5'N, 24°03,2'O, punkten 65°30,9'N, 24°08,2'O och punkten
65°31,8'N, 24°08,4'O.
Nio av dessa tretton punkter motsvarar punkterna 10 och 8–1 i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1). Avgränsningslinjen utgörs enligt Sjöfartsverkets tolkning av artikel 6 i avtalet av räta linjer i Mercators projektion, dvs. loxodromer. Koordinaterna är angivna i ett finskt referenssystem. Vid transformering av koordinaterna till SWEREF 99 uppgår osäkerheten till cirka tre meter.
Enligt det protokoll som ingår i 1994 års överenskommelse med Finland ska avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon från punkten 10 till punkten 1 följa den avgränsningslinje för kontinentalsockeln som avtalats genom 1972 års överenskommelse med Finland i avvaktan på en teknisk revision av avgränsningslinjen norr om Märket.
Från den norra strandkanten på Märket, där en punkt är markerad med mässingsdubb26, går avgränsningslinjen för kontinentalsockeln via punkten 10 i 1972 års överenskommelse med Finland fram till en ny punkt strax söder om punkten 8 där den svenska
territorialgränsen lämnar avgränsningslinjen för kontinentalsockeln. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt börjar det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon fortsätter norrut via punkterna 8 och 7 i 1972 års överenskommelse med Finland till Norra Kvarken där den svenska territorialgränsen åter ansluter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i en ny punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I den nya punkten upphör det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
Avgränsningslinjen för kontinentalsockeln och territorialgränsen fortsätter vidare norrut mellan punkterna 6, 5 och 4 i riktning mot punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland. I en punkt strax söder om punkten 3 i Norra Kvarken lämnar territorialgränsen ännu en gång kontinentalsockelns avgränsningslinje. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt börjar det fjärde avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Avgränsningslinjen för både kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon fortsätter i riktning mot punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland. I en ny punkt söder om punkten 2 ansluter den svenska territorialgränsen återigen till kontinentalsockelns avgränsningslinje. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt upphör avgränsningslinjen för det fjärde avsnittet av Sveriges ekonomiska zon.
Kontinentalsockelns avgränsningslinje fortsätter till punkten 2 där Finlands territorialgräns ansluter. I denna punkt, vars koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt, börjar riksgränsen igen. Från punkten 2 fortsätter avgränsningslinjen för kontinentalsockeln enligt förordningen till punkten 1 i 1972 års överenskommelse med Finland. Punkten 1 förefaller emellertid att vara överspelad eftersom avgränsningslinjen ska dras från punkten 2 i rät linje till brytpunkt IV enligt den överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, som ingicks den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2). Söder om brytpunkt IV korsar riksgränsen breddgraden 65°35'N och allmänt vatten upphör därmed enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Denna skärningspunkt på riksgränsen markerar således slutet på den kontinuerliga linje runt Sveriges kust som utgör yttre avgränsningslinje för den svenska kontinentalsockellagens geografiska
tillämpningsområde. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Från brytpunkt IV går riksgränsen vidare norrut enligt den sträckning som framgår av gränskartorna 44–48, som är bilagda 2006 års gemensamma gränsöversyn.
Endast nio av de tretton punkterna i 1 § 8 är som nämnts fastställda i 1972 års överenskommelse med Finland. Tre av dessa punkter reglerar avgränsningslinjerna för både kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon. Övriga sex överenskomna punkter reglerar endast kontinentalsockelns avgränsningslinje. Enligt förordningen går avgränsningslinjen från punkten 10 till punkten 4 i överensstämmelse med de koordinater som anges i 1972 års överenskommelse. Därefter fortsätter linjen norrut men gör ett ”hopp” mellan två oidentifierade punkter innan den når fram till punkten 3. Linjen går sedan vidare via ytterligare ett ”hopp” mellan två oidentifierade punkter innan den når fram till punkterna 2 och 1 i överenskommelsen. Utredningen har inte kunnat finna något gällande avtal som fastställer de fyra oidentifierade punkter som är angivna med koordinater i förordningen (och som är kursivmarkerade i citatet ovan) och anser därför att dessa punkter inte bör tas med i den nya lagen.
Enligt Sjöfartsverket kan de fyra oidentifierade punkterna härledas till de punkter mellan vilka avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln enligt 1972 års överenskommelse avvek från mittlinjen mellan Sveriges och Finlands dåvarande baslinjer. En överenskommelse om vissa gränsfrågor ingicks med Finland den 2 december 1977 (SÖ 1978:16) och anger att yttergränsen för Sveriges dåvarande fiskezon ska följa 1972 års avgränsningslinje för kontinentalsockeln. Det protokoll som är fogat till 1994 års överenskommelse med Finland anger att avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon mellan punkterna 10 och 1 ska följa 1972 års avgränsningslinje för kontinentalsockeln. Det är oklart varför de oidentifierade punkterna är inkluderade i SFS (1992:1226) och varför inte heller innehållet i protokollet till 1994 års överenskommelse har reflekterats i förordningen trots att förordningen ändrades år 1995 (SFS 1995:951).
som antogs i Genève den 20 oktober 1921 (SÖ 1921:26). Punkten 9 motsvarar den punkt där Sveriges territorialgräns lämnade avgränsningslinjen för kontinentalsockeln när Sveriges territorialhav var fyra nautiska mil brett. Punkterna 9 och 10 ligger på den räta linjen mellan punkterna 16 (mittpunkt på Märket) och 17 i Ålandskonventionen. I punkten 10 upphör riksgränsen mot Finland, eftersom Finland norr om denna punkt har begränsat sitt territorialhav så att en korridor med internationellt vatten är belägen på finsk sida om kontinentalsockelns avgränsningslinje. Punkten 10 utgör således en riksgränspunkt. Dess koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Finland har gjort en liknande begränsning av sitt territorialhav i Kvarken, där det följaktligen inte heller finns någon riksgräns i havet.
6.4. Utredningens överväganden
Utredningens förslag: I 1 § i lagen (1966:314) om kontinental-
sockeln ersätts hänvisningen till 1958 års Genève-konvention om kontinentalsockeln med ny text om att lagens geografiska tillämpningsområde omfattar havsbottnen och dess underlag inom det havsområde som framgår av den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
I 1 § i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon föreskrivs att lagens geografiska tillämpningsområde omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Texten om de båda lagarnas geografiska tillämpningsområden utgår ur kontinentalsockelförordningen (1966:315) respektive förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon anges med koordinater uttryckta i SWEREF 99 för samtliga punkter som är reglerade i avtal med andra stater. Koordinaterna förtecknas i två separata tabellbilagor till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Koordinaterna tillhandahålls också i elektroniskt format för kostnadsfri nedladdning.
De punkter och koordinater som är uppräknade i 1–2 §§ i EZ-förordningen definierar avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln i förhållande till intilliggande och motstående staters kontinentalsocklar. Längs stora delar av Sveriges kust sammanfaller denna avgränsningslinje med avgränsningslinjerna för Sveriges ekonomiska zon, men inte överallt.
Avgränsningslinjen för kontinentalsockeln löper som en kontinuerlig linje som avgränsar havsbottnen och dess underlag under allmänt vatten inom det svenska sjöterritoriet och under Sveriges ekonomiska zon från den punkt på riksgränsen mot Norge i väster där kontinuerligt allmänt vatten börjar till den punkt på riksgränsen mot Finland i nordost där allmänt vatten upphör.27
Sveriges ekonomiska zon består av fyra separata havsområden. Den första av de fyra avgränsningslinjerna börjar i baslinjepunkt 1 där riksgränsen mot Norge upphör och sammanfaller därefter med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till Öresunds norra begränsningslinje. Den andra avgränsningslinjen börjar vid Öresunds södra begränsningslinje och sammanfaller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till en punkt i Östersjön söder om Åland. Den tredje linjen börjar utanför Öregrund och sammanfaller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till en punkt i Bottenhavet utanför Örnsköldsvik. Den fjärde linjen börjar utanför Umeå och sammanfaller med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till en punkt i Bottenviken utanför Luleå.
I mellanliggande havsområden i Öresund, Ålands hav och Kvarken når svenskt sjöterritorium fram till kontinentalsockelns avgränsningslinje och gränsar direkt mot en annan stats sjöterritorium eller maritima zoner.
Som utredningen tidigare konstaterat är författningstexterna om den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon inte alldeles tydliga när det gäller den geografiska omfattningen av de havsområden där respektive lagstiftning är tillämplig.
Utredningen anser att dessa otydligheter bör undanröjas och att de yttre avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon i stället bör beskrivas med koordinater i var sin tabellförteckning. Det skulle ge en klar och entydig bild av exakt
var de båda maritima zonernas yttre avgränsningslinjer går. Det skulle också göra det enklare för Sverige att fullgöra sina förpliktelser enligt UNCLOS att offentliggöra detaljerad information om respektive avgränsningslinjer.
Utredningen föreslår därför att avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln respektive för Sveriges ekonomiska zon ska anges var för sig i form av koordinater uttryckta i SWEREF 99 för samtliga punkter som är reglerade i avtal med annan stat. Koordinaterna bör förtecknas i två separata tabellbilagor till den nya lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner som utredningen föreslår.
Utredningen föreslår vidare att 1 § i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln ändras till att ange att lagens geografiska tillämpningsområde framgår av den nya lagen. Därmed kan också all text om lagens geografiska tillämpningsområde utgå ur förordningen (1966:315) om kontinentalsockeln.
Utredningen föreslår vidare att en motsvarande ändring om lagens geografiska tillämpningsområde görs i 1 § i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon och att all text om den lagens tillämpningsområde utgår ur förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
Dessa två lagar kommer därmed att på ett sinsemellan likartat sätt hänvisa till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner vad gäller deras respektive geografiska tillämpningsområden. De två åtföljande förordningarna blir samtidigt mer renodlade och enbart inriktade på sina respektive lagars materiella bestämmelser.
Utredningen anser också att ytterligare ändringar behövs i kontinentalsockelförordningen eftersom kontinentalsockellagen även är tillämplig på den del av det svenska sjöterritoriet som utgörs av allmänt vatten. Som tidigare nämnts har denna svenska lag ett större geografiskt tillämpningsområde än det havsområde utanför territorialhavet där den särskilda rättsordning som regleras av UNCLOS är tillämplig. Ändringar behövs också i förordningen om Sveriges ekonomiska zon.
ekonomiska zon gentemot stater med intilliggande eller motstående kuster ska ingå i den nya lagens tabellbilagor. I några fall har emellertid nya koordinater beräknats där det av olika skäl visat sig vara ologiskt eller missvisande att använda de transformerade koordinaterna. I sådana fall anges även de transformerade koordinaterna i den förklarande texten.
I enlighet med utredningsdirektiven har Sjöfartsverket fått utredningens uppdrag att transformera de överenskomna koordinaterna för alla i avtal fastställda punkter till SWEREF 99. Verket har vid transformeringen utgått från att skillnaden mellan WGS 72 och WGS 84 är cirka 2 meter i latitud och 10 meter i longitud. Man har valt att inte justera för olika WGS 84-realiseringar. Verket har också valt att betrakta WGS 84 och SWEREF 99 som identiska. Koordinater uttryckta i WGS 84 har således inte transformerats. Verket anser vidare att EUREF 89, som är ett äldre namn för det europeiska referenssystemet ETRS 89, är identiskt med SWEREF 99 i detta sammanhang och att någon transformering därför inte heller behöver göras av de koordinater som är uttryckta i detta referenssystem.
Verket har segmenterat långa linjer med samma logik och enligt samma principer som man har segmenterat långa baslinjer och andra långa linjer. Utredningen föreslår att även segmentpunkternas koordinater ska inkluderas i den nya lagens tabellbilagor 4 och 5.
Utredningen instämmer i att de koordinater som inkluderas i tabellbilagorna bör vara uttryckta i latitud och longitud i SWEREF 99, i enlighet med vad som anges i utredningsdirektiven, eftersom detta är det referenssystem som används av svenska myndigheter. Detta förfarande ändrar emellertid inte det faktum att koordinater uttryckta i andra referenssystem i överenskommelser mellan Sverige och en annan stat fortsätter att gälla i förhållande till den staten och kan åberopas vid en eventuell tvist eller framtida förhandling.
I sammanhanget bör också noteras att en liknande jämförelse som den som utredningen har gjort i avsnitt 6.3.1 mellan koordinater i svensk lagstiftning och motsvarande koordinater i gällande internationella överenskommelser kommer att bli svårare att göra när koordinaterna i lagstiftningen är uttryckta i SWEREF 99 i stället för i samma referenssystem som i berörd överenskommelse.
6.4.1. Förslag till yttre avgränsningslinje för den svenska kontinentalsockeln
Kontinentalsockellagen (SFS 1966:314) är tillämplig på havsbottnen och dess underlag inom den del av Sveriges sjöterritorium som utgörs av allmänt vatten samt inom vissa avgränsade havsområden utanför territorialgränsen. Den inre avgränsningslinjen för kontinentalsockellagens tillämpningsområde utgörs således av yttergränserna för enskilt vatten eller, där det inte finns något enskilt vatten, av strandlinjen. Enskilt vatten tillhör fastigheter enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
Koordinaterna för samtliga brytpunkter på kontinentalsockelns yttre avgränsningslinje samt de mellanliggande punkter som är ett resultat av segmenteringen av långa linjer redovisas i bilaga 7 till detta betänkande. Koordinatbilagan ska utgöra bilaga 4 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I figur 6.2 anges den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockellagens tillämpningsområde.
Figur 6.2 Den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockellagens tillämpningsområde
på utredningens uppdrag undersökt om det finns enskilt vatten närmast strandlinjen vid riksgränsen mot Norge och funnit att så är fallet. På ett flertal ställen i den inre delen av Idefjorden når enskilt vatten ut till riksgränsen vilket gör att det uppstår ett antal från varandra fristående enklaver som skulle kunna utgöra allmänt vatten längs med riksgränsen ut till cirka 2,5 km väster om Svinesundsbron. Lantmäteriet bedömer att dessa enklaver ska anses utgöra enskilt vatten enligt 2 § 2 (2 § 3 enligt utredningens förslag) i 1950 års lag eftersom de har förbindelse inom svenskt sjöterritorium med öppna havet endast genom områden med enskilt vatten. Utredningen har valt att förtydliga detta förhållande, se avsnitt 7.3.3. Myndigheten har mot denna bakgrund identifierat den punkt på riksgränsen där allmänt vatten börjar. Punkten, som ligger mellan de år 1904 markerade gränspunkterna XIV och XV, har de beräknade koordinaterna
1. 59-05,163633N och 11-12,695538E.
Avgränsningslinjen fortsätter på havsbottnen i form av räta (geodetiska) linjer, enligt Sjöfartsverkets bedömning, och sammanfaller med riksgränsen genom Idefjorden via de år 1904 markerade gränspunkterna XV–XVIII till de i 1909 års skiljedom fastställda gränspunkterna XIX och XX.
Punkterna I–XIX mättes senast in av den svensk-norska gränskommission som var sammankallad åren 1979–1982 men av skäl som beskrivs i kapitel 4 fastställdes inte de inmätta koordinaterna. Sjöfartsverket har därför transformerat koordinater uttryckta i ED 77 UTM zon 32 i informellt arbetsmaterial28 från mätningarna till SWEREF 99 TM och fått fram följande koordinater uttryckta i SWEREF 99 (WGS 84) för punkterna XV–XIX:
2. 59-04,755319N och 11-09,210274E,
3. 59-00,903356N och 11-07,028585E,
4. 58-59,508118N och 11-05,542546E,
Avgränsningslinjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät (geodetisk) linje, enligt Sjöfartsverkets bedömning, till punkten XX som är utmärkt med gränsboj 2 och utgör baslinjepunkt 1. I denna punkt börjar beräkningen av den svenska kontinentalsockeln enligt den definition som anges i UNCLOS. Punktens koordinater har transformerats på samma sätt som koordinaterna för punkterna XV– XIX ovan och är då 58-56,536430N och 10-55,074780E. Den uppskattade noggrannheten är ±10 cm. Sjöfartsverket har också beräknat de koordinater som man anser anger den geodetiskt mest korrekta positionen för punkten XX. Punkten har de beräknade koordinaterna
7. 58-56,536503N och 10-55,074803E.
Avgränsningslinjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom), enligt Sjöfartsverkets bedömning, till brytpunkten 1 som är fastställd i artikel 2 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3). Punkten utgjorde den västligaste punkten på territorialgränsen när det svenska territorialhavet var fyra nautiska mil brett. Punkten har de transformerade koordinaterna
8. 58-54,806429N och 10-45,386356E.
Avgränsningslinjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (kompasslinje) till brytpunkten 2 i 1968 års överenskommelse, som är den punkt där 1909 års skiljedomslinje mötte Norges territorialgräns när det norska territorialhavet var fyra nautiska mil brett. Punkten motsvarar punkten A i den överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack som ingicks den 5 april 1967 (SÖ 1967:14). Punkten har de transformerade koordinaterna
9. 58-53,536297N och 10-38,334538E.
tolv nautiska mil från de svenska baslinjerna när överenskommelsen ingicks. Punkten motsvarar också punkten C i 1967 års fiskeöverenskommelse. Enligt Sjöfartsverkets beräkningar ligger emellertid skärningspunkten mellan den överenskomna avgränsningslinjen och en linje 12 nautiska mil från närmaste svenska baslinje 137 meter nordnordost om punkten 3. I denna nya skärningspunkt, som har de beräknade koordinaterna 58-45,730378N och 10-35,610148E, upphör riksgränsen mellan Sverige och Norge och den svenska territorialgränsen viker av söderut. Här börjar också det första avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten 3 har de transformerade koordinaterna
10. 58-45,657642N och 10-35,584811E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (storcirkelbåge) till brytpunkten 4 i 1968 års kontinentalsockelöverenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
11. 58-30,655102N och 10-08,699693E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (storcirkelbåge) till brytpunkten 5 i 1968 års kontinentalsockelöverenskommelse med Norge. Detta är samma punkt som punkten A i artikel 3 i den överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Storcirkelbågar behandlas som geodetiska linjer vid segmentering. Brytpunkterna 1–5 har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten 5 har de transformerade koordinaterna
12. 58-15,654474N och 10-01,720153E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten B i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordinaterna
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten C i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
14. 57-48,977584N och 11-02,848060E.
Söder om punkten C finns en punkt som är fastställd i den skriftväxling med Danmark om avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av Östersjöområdets marina miljö som ingicks den 21 november 1986 (SÖ 1987:13). Punkten, som har koordinaterna 57°44'48,0"N och 11°06'59,2"O, är den punkt där den latitud som anger början på konventionens tillämpningsområde skär den överenskomna avgränsningslinjen mellan Sverige och Danmark. Kontinentalsockelns avgränsningslinje fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten D i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
15. 57-26,967047N och 11-23,879572E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten E i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
16. 56-30,504369N och 12-08,795802E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten F i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
17. 56-18,200226N och 12-05,192452E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten G i 1984 års överenskommelse. Brytpunkterna B–G har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten G har de transformerade koordinaterna
Sjöfartsverket anser emellertid att den punkt som anges med de transformerade koordinaterna för punkten G inte ligger på den norra begränsningslinjen för Öresund vilket punkten ska göra enligt 1984 års överenskommelse. Verket har därför förlängt den räta geodetiska linjen mellan punkterna F och G med cirka 200 meter i sydostlig riktning för att få fram en skärningspunkt på Öresunds norra begränsningslinje. I denna punkt upphör avgränsningslinjen för det första avsnittet av Sveriges ekonomiska zon. Den nya punkten, som är en ”hjälppunkt”, har de beräknade koordinaterna
19. 56-12,888047N och 12-21,911683E.
Kontinentalsockelns avgränsningslinje fortsätter på havsbottnen i enlighet med den deklaration med Danmark angående vissa gränsförhållanden i Öresund som ingicks den 30 januari 1932 (SÖ 1932:1) och som anger att gränsen mellan Sverige och Danmark ska följa mittlinjen i Öresund mellan de svenska och danska kusterna, utan hänsyn till den svenska ön Ven, från Öresunds norra begränsningslinje fram till lys- och ljudbojen Lous Flak. Mittlinjen utgör således riksgräns mellan Sverige och Danmark. Mittlinjen anges i bilaga 4 till utredningens lagförslag29 med de koordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Bojen Lous Flak har de avtalade koordinaterna
20. 55-49,596000N och 12-42,446000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till lysbojen Saltholm Flak enligt det avtal med Danmark om revidering av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1) som ingicks den 28 juni och 3 juli 1995 (SÖ 1995:54). Koordinaterna för de åtta punkter som fastställs i avtalet är uttryckta i EUREF 89 med grader, minuter och tre decimaler på minuten och har därför inte transformerats. Bojen Saltholm Flak har de avtalade koordinaterna
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 1 i 1995 års avtal med Danmark. Punkten har de avtalade koordinaterna
22. 55-38,615000N och 12-53,643000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1995 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
23. 55-36,814000N och 12-52,812000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 3 i 1995 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
24. 55-32,416000N och 12-43,697000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 4 i 1995 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
25. 55-29,316000N och 12-42,847000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 5 i 1995 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
26. 55-25,867000N och 12-36,565000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 6 i 1995 års avtal. Detta är samma punkt som punkten H enligt artikel 5 i den överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Punkten ligger på begränsningslinjen för södra Öresund. I denna punkt upphör riksgränsen mot Danmark. I punkten börjar också det andra avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten 6 har de avtalade koordinaterna
Kontinentalsockelns avgränsningslinje fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten I i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordinaterna
28. 55-18,463327N och 12-38,263495E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten J i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
29. 55-14,963194N och 12-40,563694E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten K i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
30. 55-09,963037N och 12-47,624076E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten L i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
31. 55-03,861339N och 13-03,264857E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten M i 1984 års överenskommelse. Brytpunkterna I–M har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten M har de transformerade koordinaterna
32. 55-00,549847N och 13-08,681274E.
Enligt 2 § 1 a i EZ-förordningen går avgränsningslinjen från punkten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten 1 i den överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll som ingicks den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42). Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam
trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att väster om punkten 1 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Här finns en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln fortsätter således på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkes bedömning, från punkten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten 1 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
33. 55-00,599978N och 13-09,273862E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Punkten har de transformerade koordinaterna
34. 55-01,250118N och 13-46,969006E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 3 i 1978 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna 1–3 har transformerats från det svenska sjökort 83 som anges i överenskommelsen via RT 90 till SWEREF 99. Punkten 3 har de transformerade koordinaterna
35. 54-57,867272N och 13-59,084181E.
Enligt EZ-förordningens 2 § 1 b går avgränsningslinjen från punkten 3 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken direkt till punkten P i den tidigare nämnda 1984 års överenskommelse med Danmark. Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att öster om punkten 3 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överens-
kommelse har hittills inte ingåtts. Även här finns en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln fortsätter således på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkets bedömning, från punkten 3 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken direkt till punkten P i 1984 års överenskommelse med Danmark. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
36. 54-57,781982N och 13-59,599449E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten Q i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordinaterna
37. 55-18,697994N och 14-27,532876E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten R i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
38. 55-41,455817N och 15-02,506448E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten S i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
39. 55-21,276052N och 16-30,431329E.
Enligt EZ-förordningens 2 § 1 c går avgränsningslinjen från punkten S i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten A i den överenskommelse med Polen om avgränsning av kontinentalsockeln (och fiskezonerna) som ingicks den 10 februari 1989 (SÖ 1989:27). Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Polen och Danmark. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Även här finns en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträck-
ningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockeln fortsätter således på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje från punkten S i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten A i 1989 års överenskommelse med Polen. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
40. 55-21,641480N och 16-32,009233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 1989 års överenskommelse med Polen. Punkten har de transformerade koordinaterna
41. 55-30,001475N och 17-00,009233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
42. 55-35,236472N och 17-22,689233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
43. 55-46,986465N och 18-00,009233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten E i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
44. 55-55,294459N och 18-21,809233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten F i 1989 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A–F har transformerats från WGS 72 till WGS 84 som Sjöfartsverket betraktar som identiskt med SWEREF 99. Punkten F har de transformerade koordinaterna
45. 55-52,877461N och 18-54,009233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 juni 1989 (SÖ 1990:18). Koordinaterna är fastställda i WGS 72 och har transformerats till WGS 84. Punkten har de transformerade koordinaterna
46. 55-52,789461N och 18-55,554233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten A17 i den överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön som ingicks den 18 april 1988 (SÖ 1988:38). Koordinaterna är fastställda i det då gällande svenska koordinatsystemet RT 38 och har transformerats till SWEREF 99. Punkten A17 har de transformerade koordinaterna
47. 55-53,478509N och 18-56,571251E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön som ingicks den 30 november 2005 (SÖ 2011:7). Koordinaterna är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Detta är samma punkt som punkten A i den överenskommelse med Litauen om avgränsningen av de ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön som ingicks den 10 april 2014. Trestatspunkten har de avtalade koordinaterna
48. 55-55,921000N och 19-01,268000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 2014 års överenskommelse med Litauen. Punkten har de avtalade koordinaterna
49. 55-57,300000N och 19-03,983000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 2014 års överenskommelse. Punkten har de avtalade koordinaterna
50. 55-58,867000N och 19-04,817000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 2014 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A–D är fastställda i ETRS 89 och har inte transformerats. Punkten D har de avtalade koordinaterna
51. 56-02,433000N och 19-05,600000E.
Från punkten D ska avgränsningslinjen enligt 2014 års överenskommelse med Litauen fortsätta till en punkt om vilken överenskommelse ska ingås med berörd tredje stat. Någon sådan överenskommelse har ännu inte ingåtts. Linjen fortsätter därför på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A13 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Punkten har de transformerade koordinaterna
52. 56-14,994088N och 19-13,356250E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A12 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
53. 56-26,992717N och 19-20,859795E.
54. 56-34,991790N och 19-24,858948E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A10 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
55. 56-44,990653N och 19-31,507662E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A9 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
56. 56-57,989174N och 19-40,055984E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A8 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
57. 57-14,179366N och 19-53,348510E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A7 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
58. 57-26,702948N och 20-01,941798E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A6 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
59. 57-33,785105N och 20-03,746233E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A5 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A4 i 1988 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A13–A4 är fastställda i det då gällande svenska koordinatsystemet RT 38 och har transformerats till SWEREF 99. Punkten A4 har de transformerade koordinaterna
61. 57-54,673831N och 20-24,697413E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 april 1997 (SÖ 1998:33). Detta är samma punkt som punkten A i det avtal med Estland om avgränsningen av de maritima zonerna i Östersjön som ingicks den 2 november 1998 (SÖ 2000:18). Trestatspunktens koordinater är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
62. 58-01,440000N och 20-23,755000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 1998 års avtal med Estland. Punkten har de avtalade koordinaterna
63. 58-11,981000N och 20-22,280000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 1998 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
64. 58-28,979000N och 20-26,367000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 1998 års avtal. Koordinaterna för punkterna B–D är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten D har de avtalade koordinaterna
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Estland och Finland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 16 januari 2001 (SÖ 2001:21). Trestatspunktens koordinater är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
66. 58-50,670000N och 20-28,888000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 5 i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Punkten har de avtalade koordinaterna
67. 58-51,776000N och 20-28,276000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 4 i 1994 års avtal med Finland. Denna punkt motsvarar Ålandskonventionens punkt 13. Punkten har de avtalade koordinaterna
68. 59-26,701000N och 20-09,200000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 3 i 1994 års avtal. Denna punkt motsvarar Ålandskonventionens punkt 14. Nordväst om punkten 4 ansluter den svenska territorialgränsen till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt upphör därmed avgränsningslinjen för det andra avsnittet av Sveriges ekonomiska zon. Något längre åt nordväst ansluter även Finlands territorialgräns till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt som utgör början på riksgränsen mellan Sverige och Finland. Punkten betecknas nr 129 i 2006 års gemensamma gränsöversyn och är en riksgränspunkt. Dess koordinater bör bestämmas av Sverige och Finland gemensamt. Punkten 3 har de avtalade koordinaterna
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1994 års avtal. Denna punkt motsvarar Ålandskonventionens punkt 15. Punkten har de avtalade koordinaterna
70. 60-11,501000N och 19-04,992000E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 1 i 1994 års avtal. Koordinaterna för punkterna 5–1 är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten 1 har de avtalade koordinaterna
71. 60-14,115000N och 19-06,162000E.
Norr om punkten 1 i Ålands hav fortsätter linjen på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverket, fram till baslinjepunkt 501 vid den södra strandkanten på ön Märket där en punkt på land är markerad med mässingsdubb. Punkten betecknas nr 12 i 2006 års gemensamma svensk-finska gränsöversyn och har de omräknade koordinaterna 60-18,036780N och 19-07,925562E. Lantmäteriet uppger att den svenska delen av ön inte ingår i fastighetsregistret men bedömer att den med stor sannolikhet skulle komma att göra det om en fastighetsutredning genomfördes. Området betecknas för närvarande som ”outrett” av myndigheten. Utredningen har mot denna bakgrund valt att betrakta havet utanför öns svenska del som allmänt vatten fram till öns strandlinje. Kontinentalsockellagen (1966:314) är därmed tillämplig på havsbottnen och dess underlag utanför Märket, men inte på landområdet ovanför vattenytan. Utredningen föreslår att de koordinater som mätts in/beräknats för de punkter mellan vilka utredningen föreslår att räta baslinjer ska dras längs Märkets svenska del tills vidare också ska användas för att ange kontinentalsockelns provisoriska avgränsningslinje vid ön. Följande koordinater har mätts in/beräknats för baslinjepunkterna 501–508 vid Märket
76. 60-18,117095N och 19-07,790283E, 77. 60-18,106643N och 19-07,858074E, 78. 60-18,092702N och 19-07,914066E, och 79. 60-18,082280N och 19-07,941203E.
Från baslinjepunkt 508 vid den norra strandkanten på Märket, där en punkt på land också är markerad med mässingsdubb30, går kontinentalsockelns avgränsningslinje i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, via punkterna 10 och 9 i den överenskommelse med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön som ingicks den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) fram till punkten 8 i 1972 års överenskommelse med Finland. Denna punkt motsvarar punkten 17 i 1921 års Ålandskonvention. Linjen ska sammanfalla med den räta linjen från Märkets mittpunkt, som betecknas som punkten 16 i Ålandskonventionen och som nr 1 i 2006 års gemensamma gränsöversyn, till punkten 8. Eftersom de transformerade koordinaterna för punkterna 10 och 9 enligt Sjöfartsverkets beräkningar inte ligger på denna räta linje anser verket att utredningen bör bortse från dessa punkter. Utredningen konstaterar emellertid att punkten 10 är en riksgränspunkt, där Finlands territorialhav lämnar kontinentalsockelns avgränsningslinje. Koordinater för även denna punkt bör därför fastställas av Sverige och Finland gemensamt vid den tekniska översyn av punkterna i 1972 års avtal som överenskoms med Finland år 1994 och som åberopades i 2006 års svensk-finska gemensamma översyn av riksgränsen. I en punkt strax söder om punkten 8 lämnar den svenska territorialgränsen kontinentalsockelns avgränsningslinje. I denna punkt börjar det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Punkten 8 har de transformerade koordinaterna
80. 60-40,701885N och 19-13,891382E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 7 i 1972 års överenskommelse med Finland. Punkten har de transformerade koordinaterna
81. 62-42,006899N och 19-31,275155E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 6 i 1972 års överenskommelse. Söder om punkten ansluter den svenska territorialgränsen åter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i en punkt som kan bestämmas av Sverige. I denna punkt upphör det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten 6 har de transformerade koordinaterna
82. 63-20,009955N och 20-23,772381E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 5 i 1972 års överenskommelse med Finland. Punkten har de transformerade koordinaterna
83. 63-29,110895N och 20-41,572047E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 4 i 1972 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
84. 63-31,311429N och 20-56,172564E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland. Söder om punkten 3 lämnar den svenska territorialgränsen avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt börjar det fjärde och sista avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten 3 har de transformerade koordinaterna
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland. Koordinaterna för punkterna 8–2 är fastställda i det koordinatsystem som använts i de tre finska sjökort som anges i överenskommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Sydväst om punkten 2 ansluter den svenska territorialgränsen åter till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt upphör det sista avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten 2 har de transformerade koordinaterna
86. 65-30,922429N och 24-07,965170E.
Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk linje i riktning mot brytpunkt IV i den överenskommelse med Finland om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, som ingicks den 3 och 25 mars 2010 (SÖ 2010:2) tills den når den punkt där riksgränsen korsar breddgraden 65°35'N. Latituden 65-35,000000N bildar en 1,8 km lång sträcka längs med riksgränsen. Om den räta (geodetiska) linjen mellan punkten 2 i 1972 års överenskommelse och brytpunkt IV delas in i segment med 185 meters längd, kan sträckan reduceras till området mellan latituderna 65-34,981250N och 65-35,080148N. Lantmäteriet har beräknat en sannolik longitud för skärningspunkten med hänsyn till gränsens sträckning.
I denna skärningspunkt upphör allmänt vatten enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Punkten har de lagstadgade respektive beräknade koordinaterna
87. 65-35,000000N och 24-09,096000E.
Denna skärningspunkt markerar slutet på den kontinuerliga linje runt kusten som utgör den yttre avgränsningslinjen för den svenska kontinentalsockellagens geografiska tillämpningsområde.
Från brytpunkt IV, som har koordinaterna 65-37,156977N och 24-09,696572E, går riksgränsen vidare norrut enligt den sträckning som framgår av gränskartorna 44–48 som är bilagda 2006 års gemensamma gränsöversyn.
6.4.2. Förslag till yttre avgränsningslinjer för Sveriges ekonomiska zon
Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon är tillämplig på vattenpelaren inom fyra avgränsade havsområden utanför det svenska sjöterritoriet. Den inre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon utgörs av territorialgränsen.
Koordinaterna för samtliga brytpunkter på den ekonomiska zonen yttre avgränsningslinje samt de mellanliggande punkter som är ett resultat av segmenteringen av långa linjer redovisas i bilaga 8 till detta betänkande. Koordinatbilagan ska utgöra bilaga 5 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. I figur 6.3 anges den ekonomiska zonens utbredning.
Figur 6.3 Den ekonomiska zonens utbredning
Det första avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon
Brytpunkten 3 i den överenskommelse med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln som ingicks den 24 juli 1968 (SÖ 1969:3) utgjorde skärningspunkt mellan en linje 12 nautiska mil från de norska baslinjerna och en linje 12 nautiska mil från de svenska baslinjerna. Punkten motsvarar punkten C i den överenskommelse med Norge om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack som ingicks den 5 april 1967 (SÖ 1967:14). I denna punkt upphör i princip den avtalade riksgränsen mot Norge och den svenska territorialgränsen ska vika av söderut. Enligt Sjöfartsverkets beräkningar ligger emellertid de transformerade koordinaterna för punkten 3 137 meter sydsydväst om skärningspunkten mellan den avtalade avgränsningslinjen och en beräknad territorialgräns 12 nautiska mil från närmaste svenska uppdaterade baslinje. Det första avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon börjar enligt utredningens uppfattning i denna nya skärningspunkt som har de beräknade koordinaterna
1. 58-45,730378N och 10-35,610148E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (kompasslinje) till brytpunkten 3 i 1968 års överenskommelse med Norge. Punkten har de transformerade koordinaterna
2. 58-45,657642N och 10-35,584811E.
Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter i form av en rät linje (storcirkelbåge) till brytpunkten 4 i 1968 års överenskommelse med Norge. Punkten har de transformerade koordinaterna
3. 58-30,655102N och 10-08,699693E.
och Danmark som ingicks den 9 november 1984 (SÖ 1985:54). Koordinaterna för brytpunkterna 3–5 har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten 5 har de transformerade koordinaterna
4. 58-15,654474N och 10-01,720153E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten B i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordinaterna
5. 58-07,969569N och 10-32,466375E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten C i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
6. 57-48,977584N och 11-02,848060E.
Söder om punkten C finns en punkt som är fastställd i den skriftväxling med Danmark om avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av Östersjöområdets marina miljö som ingicks den 21 november 1986 (SÖ 1987:13). Punkten, som har koordinaterna 57°44'48,0"N och 11°06'59,2"O, är den punkt där den latitud som anger början på konventionens tillämpningsområde skär den överenskomna avgränsningslinjen mellan Sverige och Danmark. Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten D i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
7. 57-26,967047N och 11-23,879572E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten E i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten F i 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
9. 56-18,200226N och 12-05,192452E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje till brytpunkten G i 1984 års överenskommelse. Koordinaterna för brytpunkterna B–G har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten G har de transformerade koordinaterna
10. 56-12,946810N och 12-21,727850E.
Sjöfartsverket anser emellertid att den punkt som anges med de transformerade koordinaterna för punkten G inte ligger på den norra begränsningslinjen för Öresund vilket punkten ska göra enligt 1984 års överenskommelse. Verket har därför förlängt den räta geodetiska linjen mellan punkterna F och G med cirka 200 meter i sydostlig riktning för att få fram en skärningspunkt på Öresunds norra begränsningslinje. Den nya punkten, som är en konstruerad ”hjälppunkt”, har de beräknade koordinaterna
11. 56-12,888047N och 12-21,911683E.
I denna punkt upphör det första avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
Det andra avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon
Det andra avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon börjar i punkten 6 i 1995 års överenskommelse med Danmark, som ska vara samma punkt som punkten H i 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten 6 har de avtalade koordinaterna
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten I enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
13. 55-18,463327N och 12-38,263495E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten J enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
14. 55-14,963194N och 12-40,563694E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten K enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
15. 55-09,963037N och 12-47,624076E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten L enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
16. 55-03,861339N och 13-03,264857E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten M enligt 1984 års överenskommelse. Koordinaterna för brytpunkterna I–M har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten M har de transformerade koordinaterna
17. 55-00,549847N och 13-08,681274E.
Enligt 2 § 1 a i EZ-förordningen går avgränsningslinjen från punkten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten 1 i den överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll som ingicks den 22 juni 1978 (SÖ 1978:42). Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland
och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att väster om punkten 1 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Här finns en oklarhet i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter således i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkes bedömning, från punkten M i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten 1 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
18. 55-00,599978N och 13-09,273862E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 2 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken. Punkten har de transformerade koordinaterna
19. 55-01,250118N och 13-46,969006E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 3 i 1978 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna 1–3 har transformerats från det svenska sjökort 83 som anges i överenskommelsen via RT 90 till SWEREF 99. Punkten 3 har de transformerade koordinaterna
20. 54-57,867272N och 13-59,084181E.
Enligt EZ-förordningens 2 § 1 b går avgränsningslinjen från punkten 3 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken direkt till punkten P i den tidigare nämnda 1984 års överenskommelse med Danmark. Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Tyskland och Danmark. I 1978 års överenskommelse anges också att öster om punkten 3 ska linjen sträcka sig till en punkt som ska överenskommas med ifrågavarande tredje stat. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Även här finns en oklarhet i
avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter således i form av en rät geodetisk linje, enligt Sjöfartsverkets bedömning, från punkten 3 i 1978 års överenskommelse med Tyska Demokratiska Republiken direkt till punkten P i 1984 års överenskommelse med Danmark. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
21. 54-57,781982N och 13-59,599449E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten Q enligt 1984 års överenskommelse med Danmark. Punkten har de transformerade koordinaterna
22. 55-18,697994N och 14-27,532876E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten R enligt 1984 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
23. 55-41,455817N och 15-02,506448E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten S enligt 1984 års överenskommelse. Koordinaterna för brytpunkterna P–S har transformerats från ED 50 till SWEREF 99/ETRS 89. Den uppskattade noggrannheten är cirka 5 meter. Punkten S har de transformerade koordinaterna
24. 55-21,276052N och 16-30,431329E.
Enligt EZ-förordningens 2 § 1 c går avgränsningslinjen från punkten S i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten A i den överenskommelse med Polen om avgränsning av kontinentalsockeln (och fiskezonerna) som ingicks den 10 februari 1989 (SÖ 1989:27). Enligt motsvarande danska lagstiftning ska avgränsningslinjen däremot fortsätta till en gemensam trestatspunkt som ska överenskommas mellan Sverige, Polen och Danmark. Någon sådan överenskommelse har hittills inte ingåtts. Även här finns en oklar-
het i avtalsläget. Utredningen anser att den existerande sträckningen bör behållas i svensk lagstiftning till dess en överenskommelse om trestatspunkten har träffats. Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter således i form av en rät geodetisk linje från punkten S i 1984 års överenskommelse med Danmark direkt till punkten A i 1989 års överenskommelse med Polen. Denna punkt har de transformerade koordinaterna
25. 55-21,641480N och 16-32,009233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 1989 års överenskommelse med Polen. Punkten har de transformerade koordinaterna
26. 55-30,001475N och 17-00,009233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
27. 55-35,236472N och 17-22,689233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
28. 55-46,986465N och 18-00,009233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten E i 1989 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
29. 55-55,294459N och 18-21,809233E.
30. 55-52,877461N och 18-54,009233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjetunionen om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 juni 1989 (SÖ 1990:18). Trestatspunktens koordinater har transformerats från WGS 72 till WGS 84. Punkten har de transformerade koordinaterna
31. 55-52,789461N och 18-55,554233E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten A17 i den överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön som ingicks den 18 april 1988 (SÖ 1988:38). Koordinaterna är fastställda i det då gällande svenska koordinatsystemet RT 38 och har transformerats till SWEREF 99. Punkten A17 har de transformerade koordinaterna
32. 55-53,478509N och 18-56,571251E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Litauen och Ryska federationen om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön som ingicks den 30 november 2005 (SÖ 2011:7). Detta är samma punkt som punkten A i den överenskommelse med Litauen om avgränsningen av de ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön som ingicks den 10 april 2014. Koordinaterna är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Trestatspunkten har de avtalade koordinaterna
33. 55-55,921000N och 19-01,268000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 2014 års överenskommelse. Punkten har de avtalade koordinaterna
35. 55-58,867000N och 19-04,817000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 2014 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A–D är fastställda i ETRS 89 och har inte transformerats. Punkten D har de avtalade koordinaterna
36. 56-02,433000N och 19-05,600000E.
Från punkten D ska avgränsningslinjen enligt 2014 års överenskommelse med Litauen fortsätta till en punkt om vilken överenskommelse ska ingås med berörd tredje stat. Någon sådan överenskommelse har ännu inte ingåtts. Linjen fortsätter därför i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A13 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Punkten har de transformerade koordinaterna
37. 56-14,994088N och 19-13,356250E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A12 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
38. 56-26,992717N och 19-20,859795E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A11 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
39. 56-34,991790N och 19-24,858948E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A10 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
40. 56-44,990653N och 19-31,507662E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A9 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
41. 56-57,989174N och 19-40,055984E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A8 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
42. 57-14,179366N och 19-53,348510E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A7 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
43. 57-26,702948N och 20-01,941798E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A6 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
44. 57-33,785105N och 20-03,746233E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A5 i 1988 års överenskommelse. Punkten har de transformerade koordinaterna
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A4 i 1988 års överenskommelse. Koordinaterna för punkterna A13–A4 är fastställda i det då gällande svenska koordinatsystemet RT 38 och har transformerats till SWEREF 99. Punkten A4 har de transformerade koordinaterna
46. 57-54,673831N och 20-24,697413E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje (loxodrom) fram till den trestatspunkt som är fastställd i den överenskommelse med Estland och Lettland om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön som ingicks den 30 april 1997 (SÖ 1998:33). Detta är samma punkt som punkten A i det avtal med Estland om avgränsningen av de maritima zonerna i Östersjön som ingicks den 2 november 1998 (SÖ 2000:18). Trestatspunktens koordinater är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
47. 58-01,440000N och 20-23,755000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten B i 1998 års avtal med Estland. Punkten har de avtalade koordinaterna
48. 58-11,981000N och 20-22,280000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten C i 1998 års avtal. Punkten har de avtalade koordinaterna
49. 58-28,979000N och 20-26,367000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten D i 1998 års avtal. Koordinaterna för punkterna B–D är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
ingicks den 16 januari 2001 (SÖ 2001:21). Trestatspunktens koordinater är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
51. 58-50,670000N och 20-28,888000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 5 i den överenskommelse jämte protokoll med Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon som ingicks den 2 juni 1994 (SÖ 1995:18). Punkten har de avtalade koordinaterna
52. 58-51,776000N och 20-28,276000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje fram till punkten 4 i 1994 års avtal med Finland. Koordinaterna för punkterna 5 och 4 är fastställda i WGS 84 och har inte transformerats. Punkten har de avtalade koordinaterna
53. 59-26,701000N och 20-09,200000E.
Linjen fortsätter i form av en rät geodetisk linje i riktning mot punkten 3 i 1994 års avtal med Finland. Nordväst om punkten 4 ansluter den svenska territorialgränsen till avgränsningslinjen för kontinentalsockeln i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Punkten har de beräknade koordinaterna
54. 59-32,847516N och 20-00,503008E.
I denna punkt upphör det andra avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
den 29 september 1972 (SÖ 1973:1) lämnar den svenska territorialgränsen kontinentalsockelns avgränsningslinje. I denna punkt börjar det tredje avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punktens koordinater kan bestämmas av Sverige. Punkten har de beräknade koordinaterna
55. 60-35,344171N och 19-12,475726E.
Avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, till punkten 8 i 1972 års överenskommelse med Finland. Denna punkt motsvarar punkten 17 i 1921 års Ålandskonvention. Linjen ska sammanfalla med den räta linjen från Märkets mittpunkt, som betecknas punkten 16 i Ålandskonventionen och nr 1 i 2006 års gemensamma gränsöversyn, till punkten 8 som har de transformerade koordinaterna
56. 60-40,701885N och 19-13,891382E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 7 i 1972 års överenskommelse med Finland. Koordinaterna för punkterna 8 och 7 är fastställda i det koordinatsystem som använts i de tre finska sjökort som anges i överenskommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Punkten 7 har de transformerade koordinaterna
57. 62-42,006899N och 19-31,275155E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, i riktning mot punkten 6 i 1972 års överenskommelse med Finland. Söder om punkten 6 ansluter den svenska territorialgränsen åter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Anslutningspunkten har de beräknade koordinaterna
Det fjärde avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon
Söder om punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland lämnar den svenska territorialgränsen kontinentalsockelns avgränsningslinje i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. I denna punkt börjar det fjärde och sista avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon. Punkten har de beräknade koordinaterna
59. 63-38,014813N och 21-22,042939E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, fram till punkten 3 i 1972 års överenskommelse med Finland. Koordinaterna för punkten 3 är fastställda i det koordinatsystem som använts i de tre finska sjökort som anges i överenskommelsen och har transformerats till SWEREF 99/ETRS 89. Punkten har de transformerade koordinaterna
60. 63-40,012700N och 21-29,773173E.
Linjen fortsätter i form av en rät linje, (loxodrom) enligt Sjöfartsverket, i riktning mot punkten 2 i 1972 års överenskommelse med Finland. Sydväst om denna punkt ansluter den svenska territorialgränsen åter till kontinentalsockelns avgränsningslinje i en punkt vars koordinater kan bestämmas av Sverige. Punkten har de beräknade koordinaterna
61. 65-21,924865N och 23-54,721613E.
I denna anslutningspunkt upphör det fjärde och sista avsnittet av avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon.
7. Allmänt vattenområde
Utredningen har i uppdrag att utreda vissa aspekter som har beröring med lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Det gäller dels äganderätten till allmänt vattenområde, dels förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten. Det finns därför anledning att närmare studera begreppet allmänt vattenområde.
7.1. Vad är allmänt vattenområde?
I fastighetsrättsligt hänseende består Sveriges territorium av två olika delar – fastigheter och allmänt vatten. Fastigheterna definieras i jordabalken: fast egendom är jord, denna är indelad i fastigheter (1 kap. 1 § jordabalken). All mark, det mesta av insjövattnet och det kustnära havsvattnet ingår i fastighetsindelningen. I Sverige finns ca 3,3 miljoner fastigheter. Alla fastigheter innehas med äganderätt av en eller flera fysiska eller juridiska personer.
Även allmänt vattenområde är att betrakta som fast egendom. Med jord avses i jordabalkens mening både mark och vattentäckt område som ingår i det svenska territoriet.1 Allmänt vattenområde bestäms geografiskt genom lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Av 1 § framgår att vattenområde i havet är allmänt (allmänt vatten), där det inte ingår i fastigheterna (enskilt vatten). Gränsen mot allmänt vattenområde är således satt i förhållande till gränsen för innanför liggande enskilt vatten. Allmänt vattenområde ingår inte i fastighetsindelningen och redovisas inte i Lantmäteriets fastighetsregister. Normalt finns inte heller någon kartdokumentation som redovisar gränsens sträckning. Däremot är allmänt vatten-
område kommun- och länsindelat och finns i detta avseende utmärkt på registerkartan2.
Gränsen mellan allmänt vattenområde och det enskilda, fastighetsindelade vattnet är rörlig och förändras genom landhöjning och andra förändringar av strandlinjen (2 §). Det allmänna vattnet sträcker sig i havet ut till territorialgränsen och utgör del av Sveriges sjöterritorium. Förutom i havet finns även allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland (5 §).
7.1.1. Gränsen mellan allmänt och enskilt vatten
Gränserna i vatten hanteras olika när det rör sig om gränser mellan fastigheter (dvs. mellan enskilt vatten) eller om det rör gränser mellan fastigheter (dvs. dessas enskilda vatten) och allmänt vatten. Gränserna mellan fastigheter har tillkommit genom lantmäteriförrättning eller annat liknande förfarande. Regler om fastigheters gränser återfinns i jordabalken. Gränser mellan fastigheter är fasta, oavsett om det gäller gränser i vatten eller på land. Gränsens läge i vatten och längs strandlinjen påverkas alltså inte av förändringar i vattenståndet. Detta innebär att en fastighet som tidigare omfattat vattenområde kan bli avskuren från vattnet genom uppgrundning och dylikt. Enligt 1 kap. 3 § jordabalken ska gräns som blivit lagligen bestämd ha den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning. Om utmärkningen inte längre kan fastställas med säkerhet, har gränsen den sträckning som med ledning av förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter kan antas ha varit åsyftad. Vidare sägs, vilket har betydelse för fastigheters gränser i vatten, att om gränsens sträckning inte har utmärkts på marken i laga ordning, har gränsen den sträckning som framgår av karta och handlingar. I 1 kap. 5 § finns regeln om det s.k. 1:5-vattnet, vilken innebär att om gräns i vattenområde inte kan bestämmas på annat sätt, har gränsen sådan sträckning att till varje fastighet förs den del av vattenområdet som är närmast fastighetens strand. Detta gäller dock inte för mindre holmar eller skär till vilka inget vatten förs. Har stranden förskjutits, är det strandens tidigare läge (dvs. vid tidpunkten när fastigheten bildades), om det kan fastställas,
som avgör gränsens sträckning. Vidare anges i jordabalken att gränsens sträckning i vattenområde bestäms efter normalt medelvattenstånd. I Vänern, Vättern, Hjälmaren samt i Storsjön i Jämtland fastställs dock sträckningen efter i lagen angivna vattenstånd (1 kap. 5 § andra stycket).
Gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten har inte tillkommit genom en lantmäteriförrättning eller dylikt, utan bestäms direkt av lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Som nämnts ovan är denna gräns rörlig, och utgår i havet från strandlinjen alternativt vattendjup vid den vattenståndsnivå som i lagen benämns ”normalt medelvattenstånd” (8 § första stycket). I de stora sjöarna med allmänt vatten ska strandlinje respektive vattendjup däremot bestämmas utifrån i lagen angivna vattenstånd (8 § andra stycket). Frågan om gränsen skulle vara fast eller rörlig diskuterades i lagberedningens förslag till jordabalk:
Vad beträffar spörsmålet om gränsen skall vara fast eller rörlig anser beredningen, att den nu rådande uppfattningen, att gränsen skall betraktas såsom rörlig är den mest naturliga. Veterligen har tidigare icke från något håll ifrågasatts, att exempelvis strandägarna utmed Bottniska vikens kuster, där landhöjningen är betydande, skulle få sitt vattenområde förminskat allt efter som nya områden torrlades, med resultat att de till sist skulle bli alldeles utestängda från havet. Frågan har emellertid vunnit en viss aktualitet genom att kammarkollegium i vissa fall såsom särskilda fastigheter i jordeboken uppfört vattenområden, vilka icke äro underkastade enskild äganderätt. Detta förfaringssätt – om vilket får anmärkas att det senare frångåtts genom att kammarkollegium förordnat om berörda vattenområdens avförande ur jordeboken – måste ytterst grunda sig på antagandet, att en verklig fastighetsgräns finnes utanför strandlinjen och att området utanför denna gräns är en kronan tillhörig fast egendom. En sådan uppfattning torde vara för svensk rättsåskådning främmande. Den skulle ock föranleda gagnlösa tvister mellan de enskilda strandägarna och kronan. Beredningen finner därför lämpligt att den enskilda strandäganderätten i de vatten, som ej i sin helhet äro underkastade strandinnehavarens äganderätt, får anses sträcka sig från den verkliga strandlinjen, oavsett de förskjutningar som denna må ha undergått i följd av landhöjning, invallning eller andra dylika ej tillfälliga omständigheter. Enligt beredningens förslag skall alltså gränsen mellan enskilt och allmänt vattenområde vara rörlig.3
Gränsen mellan det enskilda och allmänna vattnet går enligt huvudregeln 300 meter från stranden av fastlandet eller från ö som är minst 100 meter lång, eller till tremetersdjupkurvan, om denna ligger längre ut än 300 meter från stranden(2 § 1), se figur 7.1.
Figur 7.1 Principskiss av huvudregeln för fastigheters gräns mot allmänt vattenområde i havet
bestämmelsen gäller inte för delar av Bohusläns kust (Gullmarsfjorden – Hakefjorden), där allmänt vatten kan finnas även inne i de smala vikarna. På öst- och sydkusten, från gränsen mot Finland till Listershuvud i Blekinge, är vidare allt vatten enskilt som har förbindelse med öppna havet endast genom ett sund eller liknande som är smalare än en kilometer (3 §). Denna regel gäller inte för friliggande öar, t.ex. Öland och Gotland som ligger avskilda från fastlandet på en större bredd än en kilometer (3 § andra stycket). För Norrbotten och Kalmar län finns i lagen detaljangivna sträckningar som reglerar var gränsen går mellan allmänt och enskilt vatten (4 §).
Även när det gäller allmänt vatten i Hjälmaren och Storsjön finns vissa undantag från huvudregeln (6 §). I dessa sjöar hänförs även vissa särskilt angivna vattenområden till fastigheterna.
Det är, som framgår av 2 §, endast öar längre än 100 meter som genererar enskilt vatten. De öar/landområden som är belägna i det allmänna vattenområdet (dvs. inte uppnår ”längdkravet” för att omges av enskilt vatten), kan antingen utgöra fastighet eller del av fastighet, eller ingå i det allmänna vattnet. Även i detta avseende är gränsen rörlig; uppnår ön en längd av 100 meter kommer denna att, i de fall den ingår i fastighetsindelningen, generera enskilt vatten. Om ön, exempelvis genom erosion däremot blir kortare än 100 meter inträffar det omvända, dvs. inget enskilt vatten kommer längre att höra till fastigheten.
7.1.2. Hur gränsen mot allmänt vatten har hanterats historiskt
Innan tillkomsten av lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde saknades det lagbestämmelser om hur långt ut i havet och i större insjöar det fastighetsindelade, dvs. enskilda vattnet, sträckte sig. Däremot fanns det enligt hävdvunnen uppfattning en yttre gräns för den enskilda äganderättens utsträckning i havet. För att få någon vägledning om utsträckningen var man hänvisad till vissa delvis oklara och svårtolkade stadganden om gränserna för enskild fiskerätt.4 I 1766 års fiskeristadga upptogs under 2 kap. 6 § huvudregeln, att ”vid öppna havsstranden eller där ingen skärgård är, såsom ock utom skären, får jord- och strandägaren ej sträcka sin
enskilda rättighet till fiske och vatten vidare, än dess landgrund räcker, som vid stranden ligger och därifrån utlöper.” Regeln har, bl.a. grundat på uttalanden i förarbetena, tolkats så att inte bara fiskezonen utan även strandägarens vattenområde som sådant skulle bestämmas av landgrundets sträckning. Begreppet landgrund var dock så obestämt, att det så småningom framfördes önskemål om förtydligande. I flera skrivelser från riksdagen förordades att den yttre gränsen för strandägarens rätt till fiske skulle bestämmas till ett visst djup eller ett visst avstånd från stranden. Som en följd av dessa önskemål förtydligades regeln något i 1852 års fiskeristadga genom tillägget ”Är ej lagligen bestämd, huru långt sådan landgrund i havet sig sträcker, då må under strandäganderätten inbegripas allt det vatten, som finnes till och med etthundra famnar från det ställe invid stranden, där stadigt djup av en famn vidtager; strandägare dock icke förment att lagligen göra anspråk på det större område i fiskevattnet, vartill han kan anse sig befogad”.5 I lagen den 27 juni 1896 om rätt till fiske togs denna subsidiära bestämmelse upp som huvudregel samtidigt som man övergick från famn till meter (med vissa jämkningar för att slippa delar av meter). Därmed uppkom den regel som gällde till dess att 1950 års lag trädde i kraft, dvs. att strandägarens enskilda fiskerätt vid öppna havsstranden och utom skären omfattade, där inte annat var lagligen bestämt, allt vatten inom 180 meter från det ställe invid stranden där stadigt djup av två meter vidtog.
Det är dock en stor skillnad mellan 1766 års fiskeristadga och de senare tillkomna reglerna. Medan 1766 års fiskeristadga tolkats så att den åsyftat en bestämning av såväl strandägarens fiskerättszon som hans äganderätt till vattenområde, har de senare regleringarna endast behandlat fiskerätten. När det gäller ägogränsen i öppet hav, fanns det med andra ord inte någon senare uttrycklig bestämmelse än regeln om landgrund i 1766 års fiskeristadga förrän 1950 års lag tillkom.6
Även 180-metersregeln var besvärlig att tillämpa i praktiken, eftersom den var så konstruerad att den ena bestämningen byggde på den andra, dvs. de 180 meterna började räknas vid tvåmetersdjupkurvan. Först måste alltså tvåmetersdjupkurvans läge bestäm-
mas. Sjökorten gav ingen vägledning för detta, då denna kurva inte redovisades i korten. Det har också rått olika uppfattningar om var ”det stadiga” tvåmetersdjupet ansågs ta vid, och inget vägledande prejudikat tycks finnas. Olika tolkningar har gjorts: djupkurvan som ligger i viss anslutning till stranden utanför vilken det inte finns mindre djup än två meter, alternativt djupkurvan innanför vilken det endast finns mindre djup än två meter med undantag för isolerade djuphålor. Med det sistnämnda alternativet menas ”den stranden följande tvåmeterskurvan”.7 När tvåmetersdjupkurvan definierats i det enskilda fallet skulle sedan en sträcka på 180 meter mätas eller uppskattas. Detta försvårades av att utgångspunkten (tvåmetersdjupkurvan) inte utgjordes av ett synligt föremål. Dessutom måste korrigering göras utifrån vattenstånd vid den aktuella tidpunkten.8
I samband med utarbetandet av en ny lag om rätt till fiske ansåg regeringen att det var lämpligt att samtidigt uttryckligen reglera frågan om gränsen mellan enskilt, dvs. fastighetsindelat vatten, och allmänt vatten, dvs. det vatten som inte omfattas av enskild äganderätt (prop. 1950:59). Bestämmelser om fastigheternas utsträckning i havet och vissa större insjöar hade tidigare lagts fram genom Lagberedningens förslag till jordabalk I (SOU 1947:38). Parallellt med detta arbete hade Fiskerättskommittén utarbetat förslag till regler angående gränsen mellan fritt och enskilt fiske (SOU 1947:47). Lagberedningens och Fiskerättskommitténs förslag hade i dessa delar utarbetats i samråd, och de föreslagna gränsregleringarna överensstämde i huvudsak. För att undvika att skiljaktighet mellan äganderättsgräns och fiskerättsgräns bestod under tiden till dess att förslaget till ny jordabalk genomfördes, fick Lagberedningen i uppdrag att ta fram förslag till en särskild lag om gräns mot allmänt vattenområde. Förslaget lades fram i betänkandet Lagberedningens utlåtande angående lagstiftning om gräns mot allmänt vattenområde (SOU 1949:23). Arbetet resulterade i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Bestämmelserna har förblivit fristående från jordabalken.
7.2. Förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten
Enligt utredningens direktiv finns det en otydlighet i gränssnittet mellan havsgränslagstiftningen och fastighetslagstiftningen avseende förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Utredningen ska därför enligt direktiven utreda förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten. Lantmäteriet har på uppdrag av Havsgränsutredningen studerat förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten. Slutsatserna redovisas i Lantmäteriets promemoria Förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten, bilaga 9 till detta betänkande.
Lantmäteriets slutsats är att det saknas ett direkt förhållande mellan fastighetsgränser och inre vatten. De kan sägas leva sina egna liv. Fastigheters enskilda vattenområden kan visserligen omfatta inre vatten och vice versa, men detta har ingen betydelse för t.ex. äganderätten till de enskilda vattenområdena eller för tillämpningen av det havsrättsliga regelverket, t.ex. rätten för utländska fartyg till oskadlig genomfart på territorialhavet, även om vattnet ifråga skulle utgöras av enskilt vatten. Av större betydelse är då, enligt Lantmäteriet, avgränsningen mellan enskilt och allmänt vatten då denna gräns regleras i en särskild lag, vilken sällan tillämpas. Fastigheters gränser mot allmänt vatten är i hög grad okända till sitt geografiska läge.
7.2.1. Inre vatten
Inre vatten är ett begrepp som förekommer i havsgränssammanhang. I enlighet med UNCLOS är inre vatten benämningen på alla havsområden innanför en stats baslinjer. Detta framgår också, om än mindre explicit, av lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. I 2 § regleras vad som räknas till inre vatten för Sveriges del: insjöar, vattendrag och kanaler; vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar; vattenområden innanför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer som regeringen bestämmer. Vidare anges att i Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar till inre vatten.
Som beskrivs närmare i kapitel 2 och 3, är baslinjen ett viktigt begrepp inom havsrätten, då detta är normerande för beräkning av territorialhavets bredd och för bredden på en kuststats ekonomiska zon, angränsande zon och kontinentalsockel. Enligt UNCLOS ska baslinjen följa kustens strandlinje vid lågt vattenstånd (normal baslinje). Längs sträckor med normal baslinje finns inget inre vatten i havet (se figur 7.2)9. Normal baslinje förekommer på ett fåtal ställen i Sverige, främst längs kuststräckor i Skåne och på Öland och Gotland.
Där kusten är flikig eller det förekommer öar eller skär ett stycke ut i havet får baslinjerna konstrueras på ett förenklat sätt – som räta linjer mellan landområdenas ytterpunkter. Detta är förhållandet för större delen av Sveriges kust. Allt vatten som finns innanför baslinjerna utgörs alltså av inre vatten (se figur 7.2). Där har kuststaten full jurisdiktion och förfogande över vattnet. Utländska fartyg saknar exempelvis rätt till oskadlig genomfart i inre vatten, och kuststaten har möjlighet att införa lotsplikt inom dessa havsområden.
Räta baslinjer – och därmed det inre vattnet i havet – kan sträcka sig mycket långt från fast land där skärgården är vidsträckt. Exempelvis i Luleå skärgård ligger den nuvarande yttersta svenska baslinjepunkten på ett avstånd om ca 34 km från fast land, med vilket följer kontinuerligt inre vatten ända från land. På andra ställen med långt ut belägna öar kan det finnas territorialhav och till och med internationellt vatten mellan fastlandets inre vatten och öarnas egna inre vatten. Ett sådant exempel är Gotland.
Figur 7.2 Principskiss av normal respektive rät baslinje. Räta baslinjer går mellan baslinjepunkterna 1 2 3 4 respektive 5 6
7.2.2. Finns det någon koppling mellan inre vatten och enskilt vatten?
Utredningens bedömning: Det finns ingen koppling mellan be-
Som redovisas ovan (avsnitt 7.1) regleras gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten i lagen om allmänt vattenområde. Enskilt vatten är det vatten som är fastighetsindelat och kan ägas av enskild. Inre vatten behandlas inte i lagen, vare sig uttalat eller underförstått. Lagen innehåller inga havsrättsliga begrepp. Inte heller i förarbetena till lagen finns några hänvisningar till de havsrättsliga begreppen.
Gränsen mellan inre vatten och territorialhav bestäms för svensk del i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. Varken i denna eller i förarbetena till lagen görs några referenser till de fastighetsrättsliga gränserna i havet. Territorialgränsen är yttergräns för allmänt vatten. I detta sammanhang kan nämnas att däremot begreppet baslinje har de senaste åren vunnit insteg i flera författningar, främst på miljöområdet. I miljöbalken och förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön anges en nautisk mil utanför baslinjerna som avgränsning av vattendistrikten. En nautisk mil utanför baslinjerna används även i havsmiljöförordningen (2010:1341) som avgränsning mellan kust- och havsvatten samt i avfallsförordningen (2011:927) som avgränsning av Havs- och vattenmyndighetens respektive länsstyrelsernas ansvarsområden för att ge dispens för dumpningsförbud. Av prop. 2013/14:186 Hushållning med havsområden framgår att de områden som inte är fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför baslinjerna ska omfattas av havsplaner. En liknande avgränsning finns i förordningen (2014:21) om geologisk lagring av koldioxid. Av 10 § framgår att geologisk lagring av koldioxid endast får ske i Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte ingår i fastigheter i svenskt territorialhav från en nautisk mil utanför baslinjen.
Utredningens slutsats är att inre vatten är ett begrepp som har relevans inom havsrätten men som saknar direkt samband med fastigheter och deras gränser. Fastigheters enskilda vattenområden kan visserligen omfatta inre vatten och vice versa (se figur 7.3), men detta har ingen betydelse för äganderätten till vattenområdena eller rätten för fastighetsägaren att utnyttja dessa. Fastigheter och inre vatten lever således sina egna liv och förhållandet mellan fastighetsgränser och inre vatten kan med andra ord sägas vara obefintligt.
Figur 7.3 Principskiss av förhållandet mellan fastigheter och inre vatten
Det kan dock finnas ett behov av att klargöra gränssnittet mellan lagar som reglerar havsgränser och lagar som reglerar fastighetsgränser. Inom respektive rättsområde råder det dessutom oklarheter i fråga om vad vissa begrepp innebär.
Uttryckt i ett fastighetsrättsligt perspektiv kan fastigheters enskilda vatten i havet omfatta både inre vatten innanför räta baslinjer och territorialhav utanför normala eller räta baslinjer. Omvänt, dvs. uttryckt i ett havsrättsligt perspektiv, kan inre vatten i havet omfatta både enskilt vatten och allmänt vatten innanför räta baslinjer. Vid normal baslinje sträcker sig således alla kustfastigheter med enskilt vattenområde ut i territorialhavet. Fastigheters enskilda vatten kan
sträcka sig långt ut från land där det är långgrunt. Längs t.ex. Skånes västkust finns fastigheter som når omkring två kilometer ut från land. Detta innebär att det förekommer havsområden med enskild äganderätt mer än en nautisk mil (1 852 meter) utanför baslinjerna.
Såsom har nämnts ovan gäller rätten till oskadlig genomfart i territorialhavet, dvs. utanför baslinjerna. I ett svenskt perspektiv öppnar alltså denna rätt för utländska fartyg att passera genom såväl havets allmänna vatten som allt enskilt vatten utanför baslinjerna. Rätten till oskadlig genomfart kan i viss mån jämföras med allemansrättens principer rörande enskilt vatten. I båda fallen ska den som vistas på annans vatten visa hänsyn till såväl fastighetsägaren som dennes egendom, så att störningar minimeras och skador undviks. Fastighetsägaren å sin sida måste tåla det intrång som den oskadliga genomfarten innebär.
I det här sammanhanget kan även nämnas att territorialgränsen är yttre avgränsningslinje för både territorialhavet och allmänt vattenområde (se figur 7.4).
Figur 7.4 Principskiss över utbredningen av allmänt vattenområde
7.3. Förslag till moderninsering av lagen (1950:595) om allmänt vattenområde
7.3.1. Otydligheter i lagen om gräns mot allmänt vattenområde
Kustfastigheters gränser mot allmänt vatten, vilka visar äganderättens utsträckning i havet är långt ifrån alltid tydliggjorda. Fastighetsbestämningar av sådana gränser görs sällan, såvida det inte finns påtagliga skäl. Det saknas därmed i många fall fullständig information om fastigheters gränser i havet.
geografiska områden. Detta i kombination med gränsens rörlighet kan skapa osäkerhet för fastighetsägare och andra intressenter om var en fastighet egentligen slutar i havet och det allmänna vattnet tar vid. Gränssträckningen vid en viss tidpunkt kan dock bestämmas genom en lantmäteriförrättning – fastighetsbestämning enligt 14 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), (FBL) – även om detta är en ovanlig åtgärd. Den därigenom klarlagda gränsen mot allmänt vattenområde redovisas då på en förrättningskarta och läggs även in på den digitala registerkarta som förs av lantmäterimyndigheterna. Eftersom gränsen, så som den är definierad i lagen, är rörlig, saknar ett sådant avgörande den rättskraft för framtiden som andra fastighetsbestämningar har (14 kap. 4 § andra stycket FBL). Om t.ex. strandlinjen ändras efter några år tappar avgörandet sin betydelse. Gränssträckningen får då tolkas på nytt utifrån den i lagen relevanta bestämmelsen. Beslutet gäller alltså i princip endast vid beslutstidpunkten.
Även gränser mellan fastigheter i vattenområden är i många fall oklara. Dessa gränser saknas också ofta på registerkartan och det är vanligt att det saknas en klar redovisning i förrättningshandlingarna. Ofta är man hänvisad till reglerna i 1 kap. 5 § jordabalken för att bestämma gränserna. Det har också varierat över tid hur vattenområdet har behandlats i lantmäteriförrättningar och liknande äldre institut, vilket gör att redovisningen i handlingarna och slutsatsen man kan dra av denna varierar. Till skillnad från gräns mot allmänt vattenområde, kan dock dessa gränser varaktigt fastställas vid fastighetsbestämning.
I detta sammanhang ska också nämnas ett specialfall av fastighetsgräns i vatten, som förekommer i nordöstra delen av landet. Många fastigheter längs Torne, Muonio och Könkämä älvar sträcker sig ända ut till den djupfåra som utgör riksgräns mot Finland. De angränsar alltså inte till något allmänt vatten utan direkt till grannstatens territorium. Denna riksgräns är rörlig, eftersom djupfåran ändrar läge på grund av meandring och andra naturliga vattenrörelser. I dessa fall krävs dock en fastställelse av det nya läget i samband med en formell gemensam gränsöversyn länderna emellan för att förändringen ska slå igenom rättsligt. De berörda fastigheternas yttre gränser följer riksgränsen och är därmed ”etappvis” rörliga i och med de regelbundna gränsöversyner som ska genomföras vart 25:e år.
Förutom kopplingen till fastighetsindelningen har gränsen mellan enskilt och allmänt vattenområde betydelse även i den svenska lagstiftningen rörande kontinentalsockeln. Enligt lagen (1992:1140) om kontinentalsockeln räknas den svenska kontinentalsockelns bredd från gränsen mellan enskilt och allmänt vatten till en yttre avgränsningslinje längre ut i havet. Detta innebär att även kontinentalsockelns bredd i viss mån är oklar.
Det finns ett behov av en redovisning av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten
Kammarkollegiet, som är den myndighet som prövar ansökningar om rådighet (se avsnitt 8.2) till allmänt vatten, anser att det finns ett behov av att definiera det allmänna vattenområdets utsträckning både inåt och utåt (dvs. att gräns till fastighetsindelat vatten och territorialgräns fastställs). Detta skulle underlätta kollegiets handläggning av rådighetsmedgivanden och eliminera osäkerheten om det är allmänt vatten som berörs av den verksamhet en ansökan avser. I tveksamma fall är det problematiskt att använda sig av fastighetsbestämning för att fastställa den inre gränsen till allmänt vattenområde. Då en sådan förrättning måste ske innan kollegiet beslutar om rådighet, är det oklart om den som vill bedriva verksamhet inom området i detta hänseende kan betraktas som sakägare i förrättningen och därmed ha rätt att ansöka om fastighetsbestämning. Det kan också vara oklart vem som ska stå för förrättningskostnaderna.
Gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten är även av betydelse när det gäller att fastställa rätten till fiske, eftersom olika regler gäller för fiske på enskilt och allmänt vatten. På grund av den osäkerhet som råder vänder sig branschen ofta till länsstyrelsen för att söka klarhet i frågan om gränsens läge.
Fisket i enskilt vatten tillhör enligt 9 § fiskelagen (1993:787) som huvudregel fastighetsägaren. På enskilt vatten får fastighetsägaren fiska obegränsat med såväl rörliga som fasta redskap. Eftersom laga skifte och andra förändringar i fastighetsindelningen historiskt har utförts på olika sätt finns det fastigheter som ligger vid vatten som saknar fiskerätt, liksom det finns fastigheter som inte ligger vid vatten men ändå har fiskerätt.
Det finns också flera undantag från denna huvudregel. Enligt 9 § fiskelagen har varje svensk medborgare rätt att fiska i enskilda vatten i den omfattning och på det sätt som anges i bilagan till lagen (den s.k. frifiskerätten). Av bilagan framgår att svenska medborgare har rätt till handredskapsfiske på enskilt vatten längs kusterna och i de fem stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap som är utrustat med lina och högst tio krokar. Av 13 § fiskelagen föreskrivs att utländska medborgare får fiska med handredskap på enskilt vatten i enlighet med vad som gäller för svenska medborgare.
Av bilagan till fiskelagen framgår vidare att svenska medborgare i olika utsträckning har rätt till annat fiske än handredskapsfiske i enskilt vatten, t.ex. fiske med nät och långrev. Bilagan anger vilka ytterligare redskap utöver handredskap som får användas och vilka fiskarter som får fiskas på enskilt vatten inom olika geografiskt angivna områden. Således gäller att fisket är fritt med alla redskap vid kusten i västra Götaland och vid Skånes västkust (med visst undantag för ostron), och med rörliga redskap längs Norrlandskusten ner till Uppsala län (med visst undantag för lax). I övrigt gäller vid kusten i huvudsak dels att fiske med långrev är fritt för alla arter, dels att fiske med skötar och sillnät är fritt längs sydkusten och, med vissa undantag, vid ostkusten. Vidare innehåller bilagan särskilda detaljbestämmelser för fisket inom de olika områdena, såsom regler om minsta vattendjup och minsta avstånd till land.
Rätten till handredskapsfiske har funnits under lång tid längs västkusten, sydkusten och längs kusterna i norra Sverige. Reglerna i bilagan i den delen grundas på hur fiske har bedrivits historiskt. År 1985 infördes det så kallade fria handredskapsfisket som innebar att allmänheten fick rätt att fiska med handredskap i enskilt vatten även i de fem stora sjöarna och längs ostkusten från Uppsala län och söderut. Syftet med utökningen var att ge allmänheten en ökad möjlighet till sportfiske, vilket sågs som en vidareutveckling av allemansrätten10. En särskild lag om ersättning för intrång i enskild fiskerätt gav rätt till ersättning för de fiskerättsägare som kunde påvisa att de nya bestämmelserna om fritt handredskapsfiske medförde inkomstbortfall.
Enligt 8 § fiskelagen får varje svensk medborgare fiska i allmänt vatten. Varje svensk medborgare får också fiska i havet vid sådana stränder, skär och holmar som den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller innehades på särskilda villkor. Även när det gäller fiske i allmänt vatten jämställs utländsk medborgare med svensk såvitt avser handredskapsfiske (13 § fiskelagen). Utländska fysiska och juridiska personer, som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster, får fiska yrkesmässigt på samma villkor som svenska fysiska och juridiska personer.
Yrkesfiskare får i obegränsad utsträckning använda rörliga redskap. Av EU-rätten samt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter följer dock en mängd olika begränsningar i rätten att använda olika sorters redskap. Användning av fasta redskap kräver tillstånd av länsstyrelsen. Yrkesfisket är vidare i stor utsträckning begränsat genom att många fiskbestånd i haven är kvoterade inom EU.
För fritidsfiske på allmänt vatten och på enskilt vatten med stöd av frifiskebestämmelser gäller vissa begränsningar. Enligt 9 a § fiskelagen får den som fiskar med rörliga redskap i vatten där fisket är fritt för var och en endast använda nät, långrev, ryssja, bur, handredskap och håv. Vid fiske med nät, långrev, ryssjor och burar får sammanlagt högst sex redskap användas samtidigt. Nätens sammanlagda längd får vara högst 180 meter. Vid hummerfiske får därutöver högst 14 burar (hummertinor) användas. En långrev får vara försedd med högst 100 krokar.
Olika initiativ har tagits för att redovisa gränsen på karta
Det finns ett antal initiativ som tagits när det gäller att redovisa gränsen mellan enskilt och allmänt vatten på karta. Främst återfinns dessa i fastighetsregisterkartan hos Lantmäteriet. Redovisningen är dock inte rikstäckande och kvaliteten varierar mellan olika geografiska områden. En mer omfattande redovisning av gränsen finns i registerkartan för Västerbottens, Södermanlands och Östergötlands län. Dessutom finns redovisning av gränsen i Hjälmaren och Storsjön. Vidare finns ett antal mindre områden redovisade i registerkartan: ett litet område utanför Luleå, områden i Stockholms skärgård (som fiskesamfälligheter), ett område utanför Gävle,
ett område utanför Gräsö (Östhammars kommun), Göteborgs kommun samt områden i Helsingborg, Motala och Hjo kommuner. Förutom dessa initiativ, som tagits av lantmäterimyndigheterna, har länsstyrelserna i Kalmar och Örebro län tagit fram egna kartredovisningar som finns tillgängliga på länsstyrelsernas hemsidor.
Initiativen till att utreda gränsen mellan enskilt och allmänt vatten genomfördes i huvudsak för ca tio år sedan och torde främst ha föranletts av fastighetsbildnings- och fiskeintressen.
Vid en genomgång av kartredovisningen som gjorts av Lantmäteriet har, förutom att redovisningen inte är heltäckande, ett antal brister och oklarheter noterats. På ett flertal ställen finns exempel på att fastighetsindelningen går långt ut i havet, där det enligt lagens definition ska vara allmänt vatten. Vidare varierar tolkningen av 3 §, dvs. hur kilometerregeln ska tolkas. Syftet med regeln var att skilja innerskärgården från det öppna havet (dvs. en formel för bestämmande av inomskärsbegreppet som enligt tidigare författningsreglering omfattade enskilt vatten). I mindre vikar ska det vara enskilt vatten i de fall förbindelsen med öppna havet inte är bredare än en kilometer. Denna regel ska enligt andra stycket inte gälla för friliggande öar belägna mer än en kilometer från fastlandet. På flera håll förekommer dock att man ”bundit ihop” långt ut fritt liggande öar med enskilt vatten, trots att avståndet mellan öarna är mer än 600 meter (som gäller enligt huvudregeln). Det finns inga indikationer på att det i dessa fall tagits hänsyn till djupkurvan. Kartredovisningen visar också att tillämpningen av kilometerregeln vid vissa geografiska förhållanden bildar enskilt vatten av mindre lämplig form, då öar binds ihop som ”kedjor” relativt långt ut i det annars öppna vattnet. Av förarbetena framgår att lagstiftaren varit medveten om detta, men att ”[s]ådana ytterlighetsfall som här åsyftas äro ganska sällsynta.”11 Det är endast på ett fåtal ställen det framgår att hänsyn tagits till tremetersdjupkurvan. Det är dock svårt att dra någon slutsats av detta, då det kan vara så att lokalkännedomen gör att denna kan uteslutas som vägledande för gränsen.
Lantmäteriet bör få i uppdrag att åskådliggöra gränsen mellan enskilt och allmänt vatten på karta
Utredningens bedömning: Lantmäteriet bör få i uppdrag att på
kartunderlag åskådliggöra den ungefärliga gränsen mellan allmänt vattenområde och enskilt vatten.
Det är främst gränsens beroende av tremetersdjupkurvan som ställer till problem och gör att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten är otydlig såväl för fackmän som för gemene man. Ett avskaffande av tremetersdjupkurvan skulle kunna innebära de facto expropriation, vilket inte kan göras utan att frågor om ersättning till fastighetsägarna aktualiseras (vilket också skedde när man övergick från de tidigare gällande reglerna12). Skälet för att införa regeln var ju också att vid långgrunda stränder kan trehundrametersregeln medföra att det enskilda vattnet blir värdelöst ur fiskesynpunkt.13 I många av de fall där läget på gränsen eftersöks krävs dock inte en exakt bestämning av denna. Det kan ofta räcka med en översiktlig beskrivning av gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vattenområde.
Lantmäteriet med bistånd av Sjöfartsverket bör få i uppdrag att ta fram en illustrativ redovisning av gränsen mellan allmänt vattenområde och enskilt vatten. Redovisningen bör kunna tas fram genom att kombinera den information som finns om den nationella strandlinjen (NSL), information i registerkartan hos Lantmäteriet och information i Sjöfartsverkets djupdatabas. Genom att kombinera materialet kan huvudregeln, dvs. 300 meter från strandlinjen eller tremetersdjupkurvan, analyseras. Även enklavregeln och lagens specialregler kan åskådliggöras med hjälp av myndigheternas befintliga kartmaterial.14 Utredningen är medveten om att det finns stora brister i Sjöfartsverkets djupredovisning, men anser att kostnaderna för en ny sjömätning (som av Sjöfartsverket uppskattas till 1,5–2 miljarder kronor) inte kan motiveras enkom för detta syfte. Utredningen lägger därför inte fram något sådant förslag. Redovisningen av gränsen mellan allmänt och enskilt vatten för Norrbottens
och Kalmar län i de delar som regleras i 4 § lagen (1950:595) om allmänt vattenområde kan redan i dag redovisas i exempelvis registerkartan med godtagbar noggrannhet. Redovisningen av gränsen bör uppdateras i samband med att strandlinjens läge samt djupkurvorna uppdateras. Även om gränsens läge på detta sätt inte blir exakt bestämd – den är ju beroende av underlagsmaterialets noggrannhet och aktualitet – ger en sådan redovisning i alla fall ett begrepp om omfattningen av allmänt vatten. Det är dock viktigt att notera att en sådan kartredovisning inte kan vara juridiskt bindande för gränsens läge, utan endast utgör en illustration och att det i tveksamma fall och i fall när det exakta läget efterfrågas krävs fastighetsbestämning enligt 14 kap. fastighetsbildningslagen.
Det är vid analysen angeläget att alla källor utgår från samma referensnivå när det gäller djup och strandlinje. I dag gäller exempelvis enligt lagens formulering kurvan för högst tre meters djup vid normalt medelvattenstånd. Det är tveksamt om redovisningen i kartor och sjökort bygger på denna förutsättning. Under åren har förändringar skett i kartredovisningen som varit helt frikopplade från lagen om gräns mot allmänt vattenområde. Nedan föreslås en övergång till RH 2000, dvs. rikets nya höjdsystem, vilket skulle underlätta redovisningen, då all geografisk information därmed skulle utgå från samma referensnivå.
Metodiken för att ta fram en illustration av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten kan beskrivas enligt följande:
1. Filtrera bort öar mindre än 100 meter långa. Detta kan eventuellt behöva ske manuellt, då öarna endast är ytbildade i registerkartan15.
2. ”Buffra”16 en zon av 300 meters bredd från strandlinjen för att ta
fram ”300-metersgränsen”.
3. Komplettera med 3-metersdjupkurvan från Sjöfartsverket för att få fram ”3-metersgränsen”.
4. ”Buffra” en zon av 500 meters bredd från strandlinjen inom de
områden som ”kilometerregeln” gäller.
5. Redovisa de avgränsningslinjer som definieras av 4 och 6 §§. Hänsyn ska också tas till undantaget för Bohuslän (2 §).
7.3.2. Vattenstånd
Utredningens förslag: Referensnivån för strandlinjens läge vid
bestämning av gräns mot allmänt vattenområde bör vara nollnivån i RH 2000 för havsområden samt en viss höjd över nollnivån i RH 2000 för de sjöar där det finns allmänt vatten.
När det gäller gränsen mellan enskilt och allmänt vatten i havet är normalt medelvattenstånd normerande för gränsens sträckning enligt nuvarande lagtext. För de stora sjöarna med allmänt vatten gäller som en utgångspunkt följande i lagen angivna vattenstånd; i Vänern 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp; i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala; i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen; i Storsjön 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem, som ligger till grund för sjöns reglering.
I förarbetena till 1950 års lag om gräns mot allmänt vattenområde diskuteras vilket vattenstånd som ska vara utgångspunkt vid gränsdragningen mellan enskilt och allmänt vatten. I den tidigare regleringen fanns inget sagt om vilket vattenstånd som skulle användas vid beräkningen. Däremot hade det i rättspraxis slagits fast att det enskilda fiskevattnets utbredning i saltsjön skulle bestämmas efter förhållanden vid ”vanligast förekommande lågt vattenstånd”. Innebörden av detta begrepp är oklart.17
Enligt Fiskerättskommittén var det tydligt att den föreslagna gränsdragningens praktiska innebörd i viss mån var beroende av det vattenstånd man utgick ifrån. Om man vid bestämningen valde ett lågt eller högt vattenstånd var enligt kommittén av underordnad betydelse. Det viktiga var att vinna säkra hållpunkter som gjorde reglerna enkla och lätta att tillämpa.18 Även enligt Lagberedningens
förslag till jordabalk var det nödvändigt att ha en fast utgångspunkt när tvister om sträckningen av gräns i vatten skulle avgöras. Därför var det enligt lagberedningen viktigt att i lag bestämma det vattenstånd som skulle vara utgångspunkt vid bedömningen av gräns mellan enskilt och allmänt vatten.19 Valet föll på normalt medelvattenstånd. Enligt ett yttrande från statens meteorologiska-hydrografiska anstalt (numera SMHI) var detta lämpligast, eftersom det ”för varje punkt kunde utan nämnvärd svårighet och tidsutdräkt med tillfredsställande noggrannhet fastställas”, och då sjökorten återgav förhållandena vid normalt medelvattenstånd. Det var dessutom – ”särskilt med hänsyn till den betydelse som enligt beredningens förslag tillkom strandlinjen och den stranden följande djupkurvan av 3 meter” – önskvärt att den ifrågavarande gränsdragningen byggde på samma vattenstånd som sjökorten.20 Ytterligare ett skäl till att använda medelvattenståndet som utgångspunkt var enligt Fiskerättskommitténs förslag till fiskelag att, genom att utgå från ett rörligt vattenstånd, vanns automatiskt anslutning till de varaktiga förändringar av strandlinjen som vid kusterna förorsakades av den sekulära landhöjningen respektive landsänkningen.21
För de stora insjöarna med allmänt vatten valdes höjdmått med vissa fast angivna vattenstånd. Några skäl var att det saknades sjökort för en av sjöarna och att det var svårt att bestämma medelvattenståndet i sjöarna. Sjöarna är också föremål för vattenregleringar som gör att vattennivån förändras när dammar öppnas eller stängs. Det normerande vattenståndet har därför knutits till ett specifikt jämförelseplan för respektive sjö. De angivna vattenstånden anslöt sig, i alla fall vid lagens ikraftträdande, mer eller mindre till sjöarnas respektive medelvattenstånd.22 För de sjöar för vilka sjökort produceras, valde man att anknyta till de vattenstånd som ligger till grund för dessa.23 Fiskerättskommittén ansåg vidare att om vattennivån i någon av sjöarna mer väsentligt skulle förändras, exempelvis till följd av vattenreglering, bör frågan om jämkning av bestämmelserna övervägas.24 Bestämmelserna i
lagen avseende vattennivåerna har emellertid inte förändrats efter det att lagen trädde i kraft.
Enligt förarbetena till jordabalken ska normalt medelvattenstånd även läggas till grund för gränsen mellan enskilda fastigheter i havet. Skälet för detta är att medelvattenståndet varierar relativt lite och därför kan bestämmas tämligen väl även om endast ett fåtal observationer föreligger.25
Med normalt medelvattenstånd menas enligt lagens förarbeten det genomsnittliga vattenståndet under så lång tid som möjligt (med korrektion för landhöjningen).26 Numera gäller enligt SMHI att medelvattenståndet är ett beräknat värde bestämt genom regressionsanalys på många års årsmedelvärden av havsvattenståndet. Det krävs mer än 30 års värden för att någorlunda väl kunna bestämma regressionslinjen. Med hjälp av linjen kan man sedan bestämma årsmedelvattenstånd såväl framåt som bakåt i tiden. Dessa värden kallas inte längre normalt vattenstånd utan benämns av SMHI ”beräknade medelvattenstånd” och förkortas MW (se avsnitt 2.3). Det beräknade medelvattenståndet är unikt och gäller bara för den plats (station) som man väljer att analysera. Runt Sveriges kust finns i dag 23 stationer (mareografer) som kontinuerligt mäter variationerna i havsvattenståndet. Praktiskt används värdet för att t.ex. bestämma det aktuella djupet utifrån djupuppgifter i sjökorten. Dessa är alltid refererade till antingen ett visst års medelvattenstånd, eller i nya sjökort27 till nollnivån i RH 2000. Referensnivån finns angiven i respektive sjökort.
Nollnivån i RH 2000 kommer att bli normgivande för sjökortens höjdangivelser och för redovisningen av den nationella strandlinjen (NSL) i de sjökort som avser havet och i Lantmäteriets allmänna kartor. Strandlinjen i NSL redovisas så som den såg ut vid tidpunkten för den flygfotografering som ligger till grund för karteringen. Hur mycket vattenståndet vid det tillfället avvek från nollnivån i RH 2000 anges dock och avvikelsen får vara högst ± 0,5 meter28.
När det gäller de svenska sjökortens redovisning av referensnivå för djupangivelser har denna varierat över tid. Fram till år 1912 an-
vändes begreppet vanligt lågvatten, vilket det inte finns någon allmänt vedertagen definition på. Man övergick sedan till att använda mätningsårets medelvattennivå som referens för djupangivelserna, vilken också infördes som referens på sjökorten från år 1919. Med tiden ersattes detta med medelvattenyta. Från år 1994 anges medelvattenytan för år 2000 som referensnivå. Sjöfartsverket genomför nu, som nämnts tidigare, en successiv övergång till RH 2000 som referensnivå i sjökorten, både avseende kusten och i de stora sjöarna29. I och med detta finns det inte längre/kommer det inte längre att finnas någon redovisning av aktuell medelvattenyta på sjökorten30. Det beräknade medelvattenståndet kommer endast att finnas redovisat i ”punktform” för respektive mareograf. Då det huvudsakliga skälet till att använda en referens till ”normalt medelvattenstånd” för att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten var att denna fanns lätt åtkomlig i sjökorten, finns det i dag anledning att överväga om man även i lagen om gräns mot allmänt vattenområde ska övergå till att ange nollnivån i RH 2000 som utgångspunkt för bestämmandet av gräns mot allmänt vattenområde i havet. Längs Sveriges kust avviker dagens beräknade medelvattenståndsnivå (MW) mindre än 20 centimeter från nollnivån i RH 2000 (se figur 7.5).
Figur 7.5 Havsvattenstånd, medelvattenytan, vid samtliga SMHI:s mareografer för åren 1950, 2015 och 2050
När det gäller referensnivåer i sjöarna, bör även dessa anges i förhållande till RH 2000 i stället för i förhållande till lokala fixpunkter som slusströsklar etc. I dessa fall är nollnivån inte relevant, då samtliga sjöar ligger på en nivå som överstiger nollnivån i RH 2000. Lantmäteriet har på utredningens uppdrag transformerat de i lagen angivna fixhöjderna till RH 2000. Enligt Lantmäteriets utredning är höjdangivelsen för samtliga fyra sjöar sannolikt angiven i RH 00. För att transformera höjderna till RH 2000 skulle det mest exakta tillvägagångssättet vara att avväga31 de punkter som använts för att bestämma referensnivån för gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, dvs. aktuella slusströsklar i Vänern, Vättern och Hjälmaren samt den koppardubb vid Oscarsbron i Östersund som använts som utgångspunkt (om denna inte raserats) för nivån i Storsjön. Detta kan dock inte utföras inom ramen för utredningen. Ett annat alternativ som övervägts, är att beräkna skillnaden mellan höjdsystemen för fixpunkter med höjder i båda systemen. Tyvärr är inte någon av fixpunkterna som är angivna som huvudfixar (dvs. riktmärke för höjdangivelser) för respektive sjös reglering belägna i närheten av
slusströsklarna. Den återstående möjligheten är således att utnyttja de mest närliggande fixpunkterna för beräkning av skillnaden mellan höjdsystemen. Sådana beräkningar har gjorts för respektive sjö. För Vänern, där en kombination av mätningar av ett antal höjdfixar använts, ligger skillnaden mellan höjdsystemen RH 00 och RH 2000 i Sjötorp någonstans mellan 0,42 meter och 0,46 meter. Med hänsyn tagen till osäkerheten i respektive värde har Lantmäteriet uppskattat skillnaden till 0,43 meter. Med detta antagande blir den normerande vattennivån i Vänern 44,22 meter uttryckt i höjdsystemet RH 2000.32 Genom att utnyttja några höjdfixar i Motala kommuns höjdfixnät har man för Vättern uppskattat skillnaden mellan RH 00 (Motala kommuns realisation) och RH 2000 till 0,45 meter. Den normerande vattenytans höjd i Vättern blir då 88,76 meter. För Hjälmarens del är höjdfixarna vid Notholmen aldrig bestämda i RH 2000. De närmaste höjdfixarna med höjder i RH 00 och RH 2000 ligger mellan 3 och 13 kilometer från Notholmen. Använder man dessa och skattar skillnaden erhålls 0,55 meter. Hjälmarens medelvattenyta skulle således ha höjden 22,40 meter i RH 2000. När det gäller Storsjön i Jämtland är ingen av de höjdfixar som används av SMHI eller den särskilt anlagda höjdfixen vid Oscarsbron höjdbestämda i RH 2000. Däremot är två höjdfixar i Hissmofors och en ca 4 km söder därom bestämda i såväl RH 00 som RH 2000. Lantmäteriet har använt dem för att beräkna skillnaden mellan höjdsystemen som då blir 0,80 meter. Då blir den normerande vattenytans höjd 293,25 meter i RH 2000.
När det gäller landhöjningens effekt på insjöarnas vattenstånd är denna beroende av om och hur sjön regleras i dag. Det är endast sjöar där landhöjningen varierar över sjöns yta som påverkas (jämför en balja med vatten där ena änden lyfts mer än den andra). Om tröskeln som reglerar vattennivån är belägen där landhöjningen är minst, kommer vattennivån att sänkas i övriga delar och det motsatta förhållandet gäller om tröskeln är belägen där landhöjningen är störst. För de här aktuella sjöarna är det endast Vänern och Vättern som påtagligt påverkas av landhöjningen. I Vänern, som regleras efter vattennivån i Vänersborg, med lägst landhöjning, kommer
således vattennivån i Sjötorp att successivt minska. Skillnaden i landhöjning är ca 1,16 mm/år vilket för 100 år motsvarar en minskning av vattendjupet vid slusströskeln till 3,48 meter. Vill man fortsättningsvis behålla vattennivån 3,60 meter måste således vattennivån ökas med 0,12 meter till 44,34 meter i RH 2000. I Vättern, som regleras efter vattennivån i Motala, bibehålls vattendjupet till slusströskeln. Det får dock andra konsekvenser i Jönköping där landhöjningen är 1,11 mm/år lägre än i Motala. Vattennivån har således på grund av landhöjningen ökat med 0,11 meter.
Slutsatsen när det gäller transformeringen av höjdangivelserna i sjöarna är att utan förnyad avvägning av slusströsklar eller motsvarande utgångspunkter torde en transformering baserad på befintliga gamla data endast anses vara approximativ. Osäkerheten i de transformerade referensnivåerna uppskattas uppgå till i storleksordningen en decimeter. Beträffande Vänern måste man också ta ställning till om det är höjden över slusströskeln eller om det är vattennivån, som motsvarar denna höjd som ska bibehållas. I fallet Vättern påverkas inte nivån direkt på samma sätt men frågan om landhöjningens effekter är särskilt påtaglig i Jönköping. Övriga två sjöar är i detta sammanhang oproblematiska. I tabell 7.1 redovisas respektive vattenytas höjd i de två höjdsystemen. Även när det gäller sjöarna pågår en övergång från de lokala referenssystemen till att använda RH 2000 som referensnivå i sjökorten. Det är då inte nödvändigtvis de i tabellen redovisade värdena som kommer att användas i sjökorten. Utredningen har dock valt att utgå från de i lagen angivna nivåerna och transformera dessa till värden i RH 2000. De referensnivåer som används i lagen om gräns mot allmänt vattenområde och de som används i respektive sjökort kan därför komma att skilja sig åt. När övergången avseende sjökorten är genomförd, kan övervägas om även referensnivåerna i lagen ska anpassas till detta.
Tabell 7.1 Vattenytans höjd i RH 00 respektive RH 2000 för de fyra sjöarna med allmänt vatten
Sjö
RH00
RH2000
RH2000*
Vänern
43,79 m
44,22 m
44,34 m
Vättern
88,31 m
88,76 m
Hjälmaren
21,85 m
22,40 m
Storsjön
292,45 m
293,25 m
*Med bibehållande av 3,6 meter över slusströskeln i Sjötorp.
En konsekvens av den föreslagna övergången från ”normalt medelvattenstånd” till nollnivån i RH 2000 som referensnivå är att strandlinjen och tremetersdjupkurvan, i alla fall temporärt, blir fast. Nollnivån i höjdsystemet RH 2000 ligger fast medan den synliga strandlinjen i praktiken är ständigt rörlig och kan avvika mer eller mindre från nollnivån. Landhöjning, havs- och vattenyteförändringar, erosion och andra geofysiska förändringar kommer med tiden medföra att den vid varje given tidpunkt aktuella strandlinjen och tremetersdjupkurvan i praktiken kommer att ligga över respektive under den strandlinje och de djupförhållanden som redovisas i sjökorten och på kartor och som används som utgångspunkt för att bestämma gräns mot allmänt vattenområde. Avvikelsen mellan den aktuella strandlinjen samt tremetersdjupkurvan och sjökortens redovisning m.m. kommer att variera längs Sveriges kust. I norr, där landhöjningen är störst och dagens medelvattenyta ligger ca en decimeter över nollnivån (som högst), kommer avvikelsen att minska till att i princip sammanfalla med nollnivån i RH 2000 år 2050 (se figur 7.5). Längs landets södra kust, från Stockholm i öster till Göteborg i väster, kommer avvikelsen enligt SMHI:s beräkningar att öka till att ligga som mest (vid mätstationerna i Simrishamn och Skanör) ca 40 centimeter över nollnivån (se figur 7.5). Förändringen sett över en fyrtioårsperiod är, med den kunskap vi har i dag, tämligen liten – i alla fall för det nu aktuella ändamålet. Under den hundraårsperiod som redovisas i diagrammet (från 1950 när lagen tillkom till 2050) uppgår förändringen av vattennivån till som mest ca 60 centimeter (i norra Sverige)33. Detta kan sättas i
relation till den ”felmarginal” som accepteras vid redovisningen av strandlinjen i NSL, ±50 centimeter. För det enskilda vattnets utsträckning är förändringarna försumbara. Störst påverkan får övergången till RH 2000 längs sträckor som är mycket långgrunda. Det är vidare endast i delar av norra Sverige, där landhöjningen är som störst, som ändringen sker till den enskildes nackdel (dvs. att det enskilda vattenområdet minskar). När avvikelsen mellan den verkliga strandlinjen samt djupkurvan och den strandlinje samt djupkurva som redovisas i sjökort m.m. på nollnivån i RH 2000 blir för stor, förväntas en revidering av den generella referensnivån för hela landet komma att behöva göras.
När det gäller de fyra sjöarna sker ingen förändring genom övergången, mer än att de angivna referensnivåerna anges i förhållande till RH 2000 i stället för till de lokala fixpunkterna. Den osäkerhet som transformeringen innehåller vägs upp av att det genom att använda RH 2000 med större enkelhet och säkerhet går att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten. När det gäller landhöjningens påverkan, kan konstateras att det i de tidigare förarbetena har förutsatts att ingen av de berörda sjöarna nämnvärt påverkas av landhöjningen, eller åtminstone att denna saknar praktisk betydelse34. Detta är dock inte alldeles korrekt, särskilt inte vad avser Vänern. För att åstadkomma endast en transformering av referensnivån till RH 2000, utan att göra några materiella förändringar, väljer utredningen därför att utgå från 44,22 meter som referensnivå. Det är utredningens uppfattning att de föreslagna referensnivåerna avseende sjöarna bör revideras i framtiden, när en avvägning av slusströsklar m.m. genomförs.
Ett alternativ till att använda de inom ramen för utredningen transformerade referensnivåerna är att ge Lantmäteriet i uppdrag att genom ny avvägning bestämma nivåerna i RH 2000. När Sverige i dag har både ett mer eller mindre yttäckande höjdnät och en nationell höjdmodell, där höjderna är uttryckta i samma höjdsystem, kan det vara lämpligt att på nytt bestämma höjder på såväl slusströsklar som andra utgångspunkter för höjdbestämningarna. Att det inom ramen för utredningen varit svårt att ta fram en exakt transformering av uppgifterna samt att olika aktörer använder olika
nivåvärden pekar på nödvändigheten att på nytt bestämma höjderna för aktuella slusströsklar, referensfixar och vattennivåer.
En osäkerhetsfaktor när man ska fastställa gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, är hur man ska definiera ”den stranden följande kurvan för högst tre meters djup” som anges i lagen. Det finns ingen vägledning i förarbetena, varken i propositionen (prop. 1950:59) eller i de tre utredningar som ligger till grund för författningsförslaget (SOU 1947:38, SOU 1947:47 eller SOU 1949:23). I betänkandet angående förslaget till ny fiskelag (SOU 1947:47) resonerar man om problematiken att definiera begreppet ”det ställe invid stranden, där stadigt djup av två meter vidtager”, som i tidigare författningsreglering varit vägledande för gränsen mellan enskilt och allmänt fiskevatten (se avsnitt 7.1.2). Det går däremot inte att återfinna en klart uttalad definition av ”den stranden följande kurvan för högst tre meters djup”. Man kan dock dra slutsatsen att det är djupkurvan innanför vilken det finns mindre djup än tre meter, med undantag för isolerade djuphålor, som avses. Den information som exempelvis Sjöfartsverket har i dag är av varierande kvalitet och framtagen för annat syfte, nämligen för nautiska ändamål. Det betyder att generaliseringen i sjökorten har gjorts utifrån detta syfte, bl.a. ska man vara ”på den säkra sidan” så att fartyg inte går på grund. Det får inte finnas områden som är grundare än tre meter utanför kurvan. Man generaliserar genom att ”skjuta ut” kurvan till större djupområde på sjökortet. Ett skäl till att just tremetersdjupkurvan har valts i 1950 års lag, är att den finns redovisad på sjökorten. Av förarbetena framgår att man troligen var införstådd med denna problematik när regeln infördes.
Sjökortens 3-m:kurva – som av praktiska skäl här skulle komma till användning – betecknar grundområden med djup till och med 3 m (3m:konturen), medan fiskelagens 2-m:kurva löper där stadigt djup av 2 m vidtager. Skulle från det ställe, där 3-m:djupet börjar, sträcka sig ett område med oförändrat djup av 3 m, kommer enligt förslaget detta område att omfattas av det enskilda fiskevattnet.35
Ska en exakt gräns fastställas krävs sjömätning, vilket betyder att det är fråga om ett mycket dyrt förfarande. Det kan också ses i ljuset av att en bestämning av gränsen strikt sett endast gäller för stunden. För att praktiskt kunna hantera gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, är det därför angeläget att även fortsättningsvis kunna använda sig av den redovisning som traditionellt finns på sjökort och andra allmänna kartor.36
En konsekvens av att gå över till nollnivån i RH 2000 som referensnivå är att gränsen blir fast. Havsbottnens rörlighet är marginell i sammanhanget. Stranderosion och landhöjning kommer dock att göra att den vid varje tidpunkt aktuella strandlinjen/vattendjupet avviker från nollnivån i RH 2000. Med den pågående klimatpåverkan som råder är det dock osäkert hur den fortsatta landhöjningen i Sverige kommer att påverka strandlinjen/vattendjupet på sikt. Havsnivåhöjningen förväntas fortsätta att öka, vilket gör att nettoeffekterna av landhöjningen minskar. Som utvecklingen ser ut i dagsläget torde det vara så att det den enskilde fastighetsägaren förlorar i form av enskilt vatten till följd av landhöjningen kommer att kompenseras av havsnivåhöjningen. Detta betyder att vid en övergång till RH 2000 kommer effekterna för den enskilde att vara mycket begränsade, även i norra Sverige där landhöjningen är som störst.
På flera håll längs kusten är inte heller 300-metersgränsen alternativt tremetersdjupet direkt avgörande för gränsen mellan enskilt och allmänt vatten. I Norrbottens och Kalmar län definieras gränsen i stället av specialreglerna i 4 § lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Bestämmelsen innebär bl.a. att praktiskt taget hela skärgården utanför Torne älvs mynning hänförs till enskilt vatten. Även i Kalmar omfattar det enskilda vattnet ett större område än vad huvudregeln skulle ge upphov till. Där är dock landhöjningen försumbar. Vidare ger kilometerregeln den effekten att 300-metersavståndet alternativt tremetersdjupkurvan inte får någon självständig effekt på gränsen mellan enskilt och allmänt vatten för stora områden längs kusten.
Samhället kommer mer och mer att övergå till RH 2000 i olika sammanhang där höjden är en parameter. Exempelvis gäller detta redan i vanliga GNSS-tillämpningar37. Fler och fler samhällsfunktioner kommer att använda RH 2000 vid höjdangivelser. Det blir med den utvecklingen svårt för allmänheten att förhålla sig till det hittillsvarande sättet att relatera höjder till medelvattennivån. Denna kommer inte heller att finnas lättillgänglig i kartor och sjökort m.m. eftersom Sjöfartsverket och Lantmäteriet går över till RH 2000. Medelvattenståndet döljer också mycket stora variationer i vattenstånd över åren. Man måste därför fundera på hur rättssäker den nuvarande rörliga och svårbestämda gränsen är.
En övergång till RH 2000 gör det lättare att ta fram gränsen, eftersom NSL och sjökort kan användas. Den skillnad som kan uppkomma vid en övergång (dvs. om enskilda förlorar vattenområde) är mindre än den osäkerhet som dagens svårtillämpliga bestämmelser innebär. Rättssäkerheten blir större om man går över till RH 2000, som är klart definierbar. Gränsens definition blir också mer lättbegriplig, vilket gynnar alla som vill veta var gränsen går. Med dagens regler är det både svårt och kostsamt att exakt bestämma gränsen, och ett beslut saknar dessutom rättskraft för framtiden.
När det gäller de fyra sjöarna med allmänt vatten avser övergången endast en transformering av de befintliga referensnivåerna till RH 2000. Även i dessa fall innebär övergången att rättssäkerheten ökar då de gällande referenspunkterna är beroende av gamla referenssystem som inte längre är i bruk och därmed svåra att definiera. Det är vidare osäkert att relatera en sådan viktig gräns till fysiska fixpunkter som kan (om det inte redan skett) raseras eller på annat sätt försvinna.
Likaså i fiskelagen (1993:787) används medelvattenståndet som utgångspunkt för viss reglering. I 9 § andra stycket fiskelagen anges att vid bestämmande av strandlinjer och vattendjup ska bestämmelserna i 8 § lagen om gräns mot allmänt vattenområde tillämpas. Detta avser exempelvis de djupangivelser m.m. som reglerar var och med vilken typ av redskap svenska medborgare får fiska i enskilt vatten (bilagan till fiskelagen). Som en konsekvens av den föreslagna
övergången till bestämning av gräns mot allmänt vattenområde utifrån nollnivån i RH 2000, kommer även denna djupbestämning m.m. att baseras på RH 2000.
Man skulle härutöver kunna överväga om jordabalkens regler angående utgångspunkt för gräns mellan enskilda fastigheter bör ändras och anpassas till de referensnivåer som framöver kommer att finnas lätt tillgängliga i kartor och sjökort. När det gäller dessa gränser, som är fasta och utgår från den strandlinje som gällde då fastigheten bildades, skulle en ändring av referensnivån endast få verkningar för nytillkomna gränser. När det gäller strandskydd utgår man i lagen (7 kap. 14 § miljöbalken) från normalt medelvattenstånd. Även i detta fall skulle hanteringen underlättas om man utgick från den redovisning som finns i allmänna kartor och sjökort. Utredningen väljer dock att inte lägga fram några sådana förslag.
7.3.3. Allmänt vatten i Idefjorden
Utredningens förslag: Lagen (1950:595) om gräns mot allmänt
vattenområde förtydligas så att allt vatten i Idefjorden som inom svenskt territorium endast har förbindelse med öppna havet över enskilt vatten ska utgöra enskilt vatten.
Som framgår av kapitel 6 och avsnitt 7.3.1 har gränsen mellan enskilt och allmänt vattenområde betydelse även i den svenska lagstiftningen rörande kontinentalsockeln. Enligt lagen (1992:1140) om kontinentalsockeln räknas den svenska kontinentalsockelns bredd från gränsen mellan enskilt och allmänt vatten till en yttre avgränsningslinje längre ut i havet. För att kunna ange var den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockeln börjar respektive slutar måste därför gränsen mellan enskilt och allmänt vatten vara känd i två fall. Avgränsningslinjen för kontinentalsockeln startar i väster i den punkt där riksgränsen mot Norge skär gränsen mellan enskilt och allmänt vatten och slutar i norr vid gränsen mot Finland där den i 1950 års lag (4 §) angivna breddgraden 65 grader 35 minuter nordlig bredd västerut skär riksgränsen.
det uppstår en oklarhet hur lagens 2 § 2, ”enklavregel”(2 § 3 enligt utredningens ändringsförslag), ska tolkas.
Lantmäteriet har på utredningens uppdrag undersökt om det finns enskilt vatten närmast strandlinjen vid riksgränsen mot Norge och funnit att så är fallet. På ett flertal ställen i den inre delen av Idefjorden når enskilt vatten ut till riksgränsen vilket gör att det uppstår ett antal från varandra fristående enklaver som skulle kunna utgöra allmänt vatten utmed riksgränsen (se figur 7.6). Det är enligt utredningens uppfattning oklart hur lagen om allmänt vattenområde ska tolkas i detta fall. Lagen tar inte uttryckligen upp riksgränsens inverkan på det allmänna vattenområdet. Dess 2 § 2 torde ha tillkommit för att förhindra att enklaver uppkommer i skärgårdsmiljö. Enligt utredningens uppfattning bör samma lagrum även tillämpas på svenskt sjöterritorium i Idefjorden. Det innebär att det inte förekommer allmänt vatten i de havsområden längs riksgränsen mot Norge där det allmänna vattnet annars skulle bilda enklaver mot riksgränsen, enklaver vilka endast har förbindelse inom Sveriges sjöterritorium med öppna havet över enskilt vatten. Utredningen anser således att det faktum att enklaverna har förbindelse med öppna havet via norskt sjöterritorium bör likställas med att de har förbindelse inom Sveriges sjöterritorium med öppna havet endast över enskilt vatten.
Figur 7.6 Principskiss allmänt/enskilt vatten i Idefjorden
7.3.4. Ersättning för minskat vattenområde
Utredningens förslag: Om övergången till ny referensnivå inne-
bär att enskild fastighets vattenområde minskar, har fastighetsägaren rätt till ersättning av staten. Ersättningen ska bestämmas enligt 4 kap. expropriationslagen (1972:719). Anspråk på ersättning ska framställas hos Mark- och miljödomstolen före utgången av år 2020. En särskild lag införs som reglerar rätten till ersättning.
Den övergång till RH 2000 som föreslås i avsnitt 7.3.2 får, enligt utredningens uppfattning, totalt sett positiva konsekvenser för fastighetsägare och enskilda. Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten blir lättare att bestämma och därmed ökar rättssäkerheten. För stora delar av Sveriges kust och i de fyra sjöarna med allmänt vatten innebär inte heller reformen några inskränkningar av enskilt vatten. Det kan dock förekomma fall där övergången innebär att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten ändras till den enskilde fastighetsägarens nackdel. Exempelvis kan detta förekomma i delar av norra Sverige där landhöjningen är som störst om stränderna samtidigt är långgrunda.
Enligt 2 kap. 15 § regeringsformen är vars och ens egendom tryggad genom att man inte kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande, utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag. Det innebär att varje ekonomisk skada ska ersättas, även om den är helt obetydlig och där exempelvis en skillnad i marknadsvärdet före och efter intrånget inte kan fastställas38. De negativa konsekvenser för den enskilde som i vissa fall kan uppkomma genom utredningens förslag, kan liknas vid expropriation eller fastighetsreglering genom att mark frångår en fastighet till förmån för det allmänna, allmänt vatten. Det bör alltså utgå ersättning till de fastighetsägare som genom övergången till ny
referensnivå får ett minskat vattenområde. Genom den likhet med fastighetsreglering och expropriation som konsekvenserna av förslaget uppvisar, synes det lämpligt att ersättningen bestäms i enlighet med expropriationslagens (1972:719) ersättningsbestämmelser. Enligt 4 kap. 1 § expropriationslagen ska intrångsersättning till ett belopp motsvarande minskningen av fastighetens marknadsvärde betalas då del av fastighet exproprieras. Utöver detta ska även annan skada som uppkommer för ägaren till följd av expropriationen ersättas. Vidare ska enligt andra stycket 4 kap. 1 § ett påslag med 25 procent av marknadsvärdeminskningen göras på expropriationsersättningen.
Utredningen föreslår att anspråk på ersättning av den som anser sig lida ekonomisk skada till följd av reformen ska framställas skriftligen hos Kammarkollegiet, som företräder staten avseende allmänt vatten. Anspråken om ersättning bör framställas inom en rimlig tid från det att de nya reglerna om referensnivån trätt i kraft. Annars är rätten till ersättning förlorad. Det är utredningens uppfattning att fem år är en rimlig tidsrymd, dvs. anspråken ska framställas före utgången av år 2020. Kammarkollegiet ska vid beslut om ersättning i första hand försöka träffa överenskommelse med den som framställt anspråket. Kammarkollegiets beslut bör inte kunna överklagas. Är den som framställt anspråk på ersättning inte nöjd med Kammarkollegiets beslut i ersättningsfrågan, får vederbörande i stället väcka talan mot staten hos Mark- och miljödomstolen inom vars område fastigheten är belägen. Talan om ersättning hos domstolen ska väckas inom tre månader från det att sakägaren får del av Kammarkollegiets beslut. Väcks inte talan inom den fastlagda tidsperioden, är rätten till ersättning förlorad.
Kammarkollegiet bör föra statens talan och vara motpart till den sakägare som yrkar ersättning för minskat vatteninnehav.
Hur många fastigheter som kan komma att lida någon ekonomisk skada till följd av förslaget är svår att uppskatta. Troligtvis rör det sig om ett begränsat antal. Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten har i dag ett mycket osäkert läge. Gränsen finns inte redovisad på kartor eller sjökort. Den tremeterskurva som anges i sjökorten har ofta en för låg kvalitet. Strandlinjen visas inte heller på kartor/sjökort på ett sådant sätt som är förutsatt i gällande lagstiftning.
fastighetsägare, fiskevattenägare och andra berörda samt genom annonsering på myndigheternas hemsidor etc., informera om övergången till RH 2000 och att ersättningsmöjlighet finns för den som upplever sig lida ekonomisk skada på grund av att referensnivån har ändrats.
8. Äganderätt till allmänt vatten
Enligt direktiven ska äganderätten till allmänt vatten utredas. Frågan har uppmärksammats bl.a. genom Kammarkollegiets skrivelse till Näringsdepartementet1 där de oklarheter som finns angående äganderätten till allmänt vatten lyfts fram. Enligt kollegiet är den rättsliga statusen för allmänt vattenområde och respektive myndigheters befogenhet att agera i frågor med koppling till detta område oklar. Staten har i dag rätt att med stöd av lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden ta ut avgift för utvinning av naturtillgångar inom allmänt vattenområde. Kollegiet menar i sin skrivelse att det i lämpligt sammanhang bör övervägas om denna rätt ska utvidgas till att även täcka andra typer av kommersiellt nyttjande av allmänt vattenområde och de naturtillgångar som återfinns inom detta område. Även i Havsplaneringsutredningens betänkande Planering på djupet – fysisk planering i havet (SOU 2010:91) uppmärksammas att rättsläget när det gäller statens rätt att bestämma över dispositionsrätten till allmänt vatten och att ta ut avgift för denna rätt är oklart. Samtidigt är möjligheten att ta ut avgift eller ersättning för att nyttja naturresurser ett viktigt medel för att göra havsförvaltningen ekosystembaserad.
8.1. Vem äger allmänt vatten?
Allmänt vattenområde utgör del av svenskt sjöterritorium men ingår inte i fastighetsindelningen. Området kan därför inte ägas av någon enskild. Däremot skulle staten kunna anses ha en äganderätt till området. Lantmäteriet har på uppdrag av Havsgränsutredningen
utrett denna fråga. Slutsatserna redovisas i Lantmäteriets promemoria Äganderätten till allmänt vatten, bilaga 10 till detta betänkande. Enligt Lantmäteriet är det svårt att hitta stöd för att den svenska staten, eller för den del någon annan, kan anses ha en äganderätt till det allmänna vattenområdet. Varken förarbeten, doktrin eller praxis ger något tydligt stöd för att statens rätt till det allmänna vattenområdet skulle kunna karaktäriseras som en privaträttslig äganderätt. Det mesta talar i stället för att området är en ”riksallmänning” och att statens rätt till området är att beteckna som en offentligrättslig höghetsrätt. Detta innebär att staten har en rätt att förfoga över området genom lagstiftning.
Avgränsningen av allmänt vatten regleras som beskrivits i kapitel 7 genom lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Syftet med lagen är att fastställa gränsen mellan allmänt och enskilt vattenområde. Lagen reglerar däremot inte äganderätten till det allmänna vattenområdet. Frågan diskuterades dock i förarbetena till lagen, bl.a. genom Kammarkollegiets yttrande om dispositionen av allmänt vattenområde. I prop. 1950:59 (sid. 20) återges kollegiets yttrande enligt följande.
Det kan frågas, hur rättsläget blir, om det gäller att taga i anspråk område utanför strandfastighets ägovälde. Kan statsverket utkräva ersättning för vass- och tångtäkt vid holmar och skär eller för det fria vattenområdets begagnande till anläggning av timmermagasin, hamnar eller större bryggor? För utförande av t.ex. en hamnanläggning utanför strandfastighets ägovälde synes det vidare ej bliva till fyllest med vattendomstols tillstånd utan även komma att erfordras en upplåtelse från Kungl. Maj:t. Vad redan befintliga anläggningar för industriella ändamål eller samfärdsel beträffar, synes det kunna övervägas, om ej deras bibehållande utan särskilt tillstånd bör lagfästas i övergångsbestämmelser till lagen. Lösningen av dessa problem är måhända att finna i en regel, som utsäger att till fastighet hör fast anläggning även till den del, den i havet befinner sig utanför fastighetens ägoområde.
I propositionen tar departementschefen dock inte ställning till frågan.
Frågor, som angående dispositionsrätten till allmänt vattenområde, torde icke i detta sammanhang böra upptagas till närmare reglering.2
Det finns inte heller i annan lag någon uttrycklig reglering av att någon ska anses ha äganderätt till allmänt vattenområde. Däremot verkar det råda en bred samsyn om att staten har en rätt att genom lagstiftning styra över användningen av det allmänna vattenområdet; därmed inte sagt att staten också skulle kunna anses ha en privaträttslig äganderätt till detta. Det allmänna vattenområdet skulle även kunna utgöra en ”riksallmänning” med staten som förvaltare och målsman för allmänhetens intresse. I vissa sammanhang har till och med hävdats att det allmänna vattenområdet är ett res nullius (herrelöst land) som inte tillhör någon.
8.1.1. Begreppet äganderätt i detta sammanhang
Vid diskussion om statens eventuella äganderätt till allmänt vatten är det viktigt att veta vilken innebörd som läggs i begreppet äganderätt, och att innebörden har förändrats över tiden. En modern privaträttslig äganderätt brukar definieras negativt på så vis att äganderätten omfattar alla befogenheter som inte är uttryckligen undantagna. Ägandet innehåller dock en mängd olika rättigheter och skyldigheter som varierar till form och innehåll utifrån situation och över tiden. Olika typer av äganderättsanspråk har också under vissa tider skyddats av rättssystemet. I dag ses exempelvis inte hävd eller ockupation som giltiga grunder för äganderätt till mark. Det moderna privaträttsliga ägandebegreppet skulle ge staten befogenhet att disponera över det allmänna vattenområdet som vilken ägare som helst. Som beteckning på denna typ av äganderätt har begreppet dominium ofta använts. Från statens dominium får skiljas statens imperium vilket beskrivs som statens offentligrättsliga höghetsrätt över allt sitt territorium, vare sig detta utgörs av fast mark eller vattentäckt område. I skriften Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning3, exemplifieras skillnaden enligt följande.
I kraft av dominium kan kronan utan särskild lagstiftning med ensamrätt exploatera nyttigheter på allmänt vattenområde eller på affärsmässiga grunder upplåta sådan ensamrätt till enskilda. Imperium innebär däremot blott, att staten genom lagstiftning kan inskrida för att reglera exploateringen av dessa nyttigheter.
I många framställningar görs ingen tydlig åtskillnad mellan en statlig privaträttslig äganderätt och statens imperium när man behandlar statens rätt till allmänt vattenområde.
I Hälsingelagen4 föreskrevs att den som äger land äger vatten. Detta syftade sannolikt på land invid vattnet och inte under vattnet (grunden). Rätten till vattnet ansågs alltså tidigare följa äganderätten till stranden. När det gäller fisket kan tilläggas att i dag omfattar äganderätten till en fastighets vattenområde normalt även äganderätten till fisket inom området. Äganderätten till vatten och fiske får bara skiljas åt i vissa fall (se 3 kap. 8 § FBL). Det är dock inte ovanligt att äganderätten till vattnet och fisket är åtskild på grund av äldre bestämmelser. Det förekommer även att fastigheter består enbart av fisket inom ett vattenområde. En sådan fastighet brukar kallas fiskefastighet.5
I nutida svensk rätt är äganderätten till vattenområden primärt en ensamrätt till grunden under vattnet (bottnen). Från denna rätt härleds sedan rätten till andra förfoganden över området, t.ex. rätten att ta sand eller fiska. Denna uppfattning verkar dock ha kommit till klart uttryck först vid mitten av 1800-talet. I svensk rätt behandlas vatten som fast egendom och fastighetsindelningen omfattar även vattnet. Det går inte att exempelvis överlåta vattnet utan att grunden följer med. Frågan om förfoganderätten över vattnet som naturresurs kan inte brytas ut och ses isolerad från frågan om rätten att förfoga över andra naturtillgångar som också ingår i den fasta egendomen, exempelvis skog och grus.6 Om det skulle finnas en statlig äganderätt till allmänt vattenområde, skulle det egentligen vara fråga om en äganderätt till grunden, varifrån man kan härleda en rätt att förfoga över det ovanförliggande vattenområdet. Beträffande själva vattnet (vattenpelaren) används ofta begreppet rådighet eftersom uttrycket äganderätt inte använts om något så flyktigt som vatten.
8.1.2. Kuststaternas suveränitet över haven
Även inom folkrätten har från tid till annan diskuterats strandstatens rätt till haven. Syftet har främst varit att försöka fastställa territorialhavets utsträckning, dvs. hur långt ut i havet från stranden som en stats territorium får sträcka sig. Även teorier om vilken sorts rätt staten har till havsområdet har då lagts fram. När det gäller allmänt vatten utgör detta i sin helhet en del av svenskt sjöterritorium, varför äganderätten till området i dag måste betraktas som en inomstatlig angelägenhet. Det kan ändå ur ett historiskt perspektiv vara av intresse att se tillbaks på vilka teorier som har påverkat den situation vi har i dag i syfte att få en viss förståelse för det oklara läget som råder när det gäller äganderätten. Kan havet ägas av någon?
Torsten Gihl återger utvecklingen av dessa teorier i utredningen Gränsen för Sveriges territorialvatten (SOU 1930:6). Enligt Gihl råder det i den folkrättsliga doktrinen inget tvivel om att kuststaten äger full suveränitet över inre vatten, dvs. staten har samma rätt över detta som över landterritoriet. När det gäller rätten till det så kallade yttre territorialvattnet har det dock rått skiftande meningar. Frågan har diskuterats flitigt i den folkrättsliga litteraturen och uppfattningar om alltifrån absolut mer eller mindre obegränsad suveränitet till att staten endast äger ett visst antal begränsade rättigheter över havet har förekommit. Enligt den förra teorin äger kuststaten alla de rättigheter över territorialhavet som inte av folkrätten uttryckligen undantagits, medan i det senare fallet staten äger endast de rättigheter som redan av folkrätten uttryckligen tillagts densamma.7
Rättigheter som enligt folkrättslig praxis tillkommer kuststaten med avseende på territorialhavet och som därigenom kan utövas gentemot främmande fartyg var enligt Gihl8: rättskipning i en viss omfattning; jakt och fiske; utövande av tulluppsikt; utfärdande av föreskrifter angående sjöfart, sjösäkerhet, lotsväsendet, sanitetsväsendet etc.; fastställandet av bestämmelser angående sjöcermoniel (salut och dylikt). Utöver dessa rättigheter konstaterade Gihl att det även förelåg vissa inskränkningar i kuststatens rätt att förfoga
över territorialhavet. Kuststaten kunde t.ex. inte avhända sig sitt territorialhav eller delar av detta till annan stat, annat än tillsammans med den kuststräcka utmed vilken havet är beläget. Territorialhavet var alltså ett bihang till landterritoriet. Vidare kunde kuststaten inte förbjuda eller hindra andra stater att passera genom territorialhavet (oskadlig genomfart). Rätt till oskadlig genomfart förelåg dock inte på inre vatten.9 Då gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten jämfört med gränsen mellan inre vatten och territorialhav för svenskt vidkommande inte är densamma, innebär detta att oskadlig genomfart även kan förekomma på enskilt vatten. Gihls uppfattning var att, om man ur de befogenheter som kuststaten enligt då gällande folkrätt ägde över territorialhavet försökte dra slutsatser rörande dess rättsliga natur, blev resultatet att övervägande skäl talade för att kuststaten äger suveränitet över territorialhavet.
Den folkrättsliga diskussionen har dock, särskilt i äldre tider, huvudsakligen följt en annan linje. Diskussionen har fokuserat på huruvida havet kan tas i besittning – om havet kan bli föremål för ockupation. Denna frågeställning är av betydelse om man betraktar statens rätt till havet som äganderätt.10 Under 1600-talet framställde holländaren Hugo Grotius sina teorier huruvida havet kan vara föremål för äganderätt. Med utgångspunkt från att enskild äganderätt förvärvas genom besittningstagande – ockupation – och att en stats rätt till sitt territorium förvärvas på samma sätt, diskuterades om havet kan tas i anspråk genom ockupation. Grotius ansåg att så inte var fallet när det gäller det öppna havet. Han menade att då det vida havet inte kan göras till föremål för besittningsrätt, kunde det inte heller göras till föremål för äganderätt. Vattenområdet närmast kusten, det vatten som syns från land samt bukter och sund, kunde enligt Grotius däremot tas i besittning.11 Enligt Gihl blev det den av Grotius utvecklade uppfattningen – dvs. att havet är fritt men att delar av detsamma (innanhav, bukter och det närmast kusten belägna vattenområdet som kan behärskas från stranden) kan tas i besittning – som kom att påverka folkrättens ståndpunkt i fråga om havets frihet och territorialhavet.12
Exempel på andra teorier om att havet eller delar av detta kan tas i besittning finns från tidigt 1700-tal. Då, när principen om kanonskottsvidden som gräns för territorialhavet gjordes gällande, ansågs (bl.a. av holländaren Cornelius van Bynkershoek) att så var fallet. Åtminstone gällde detta den del av havet som låg inom ett kanonskotts räckvidd från stranden. Bynkershoek gjorde gällande att kuststatens herravälde över territorialhavet inte bara innebar offentligrättslig suveränitet (imperium), utan även full äganderätt.13
Ur folkrättslig synvinkel menade Gihl att problemställningen om kuststaternas suveränitet över territorialhavet innebär uteslutande offentligrättsliga befogenheter (imperium) eller om den innebär äganderätt (dominium) måste anses vara utan betydelse.14
Det bör först anmärkas, att frågan i den folkrättsliga diskussionen blivit över hövan invecklad därigenom, att man särskilt i äldre tider laborerat med ett av det privaträttsliga äganderättsbegreppet starkt påverkat suveränitetsbegrepp och därigenom föranletts att använda en myckenhet av tid och utrymme på att diskutera frågan, huruvida staten har äganderätt (dominium, droit de propriété) över sitt territorialvatten eller endast offentligrättsliga befogenheter (jurisdiktion, imperium) över detsamma. Detta äldre (patrimoniella) suveränitetsbegrepp har emellertid som bekant i den moderna statsrätten fått vika för ett suveränitetsbegrepp av rent offentligrättslig art. Suveräniteten innebär den högsta legislativa och administrativa makten över ett visst territorium och är således intet annat än imperium; diskussionen om, huruvida strandstatens rätt över territorialvattnet innebär äganderätt eller jurisdiktion, dominium eller imperium, har förlorat sin betydelse, såsom utgående från en föråldrad frågeställning. Om man tillerkänner strandstaten suveränitet över territorialvattnet med därav följande lagstiftningsmakt, torde det ankomma på strandstatens interna lagstiftning att reglera äganderättsförhållandena och övriga privaträttsliga förhållanden inom territorialvattnet, varvid dock givetvis intet intrång får göras i den internationellrättsliga fastslagna passagerätten med därav följande konsekvenser.15
Trots dessa slutsatser menade Gihl ändå att staten har äganderätt till allmänt vatten, bl.a. då man enligt honom får anta att det inom svensk territorium inte finns något område som är ”res nullius”. Goda skäl talar då för att betrakta allt fiskevatten, som inte ägs av annan, som statens egendom i privaträttslig mening.16 Gihl härledde sin uppfattning bl.a. från Gustaf Vasas brev från år 1545 samt från den gällande lagstiftningen angående förbud mot stentäkt i Öresund samt straff för utlänningars fiske på allmänt vattenområde17.
8.1.3. Kan staten anses ha äganderätt till allmänt vatten?
Den hittills mest omfattande utredningen avseende äganderätten till allmänt vattenområde har gjorts av Svante Bergström. Hans utredning Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning publicerades 1957, och innehåller dels en omfattande genomgång av äldre stadganden, rättspraxis, uttalanden i förarbeten och i rättsvetenskaplig litteratur, dels en diskussion kring de slutsatser som Bergström själv drar av det genomgångna materialet (se nedan).
En annan genomgång av frågan skedde på 1960-talet och presenterades i Kammarkollegiets betänkande Allmänt vattenområde (B I nr 566). Betänkandet togs fram på uppdrag av Kungl. Maj:t. I uppdraget ingick att lägga fram förslag till lagstiftning varigenom kronan förklarades som ägare till det allmänna vattenområdet. Följaktligen föreslogs lagregler som tillförsäkrade kronan äganderätten till allmänt vatten. Kollegiet föreslog också att allmänt vattenområde skulle betraktas som fastigheter och redovisas i fastighetsregistret.18 När det gäller de begränsande rättigheter i allmänt vattenområde som sedan tidigare innehades av andra än staten, drog kollegiet slutsatsen att dessa skulle bestå, trots att staten förklarades som ägare, och att inga förbehåll behövde göras i sammanhanget.19 Vidare föreslogs även att staten skulle lämna samtycke om byggande i vatten (t.ex. hamnar och utfyllnad) skulle påverka gränsen mot allmänt vatten.20 Betänkandet fick ett blandat mottagande. Flera tunga remissinstanser var kritiska. De ansåg att betänkandet
inte tillräckligt ingående redogjorde för vilken rättslig status det allmänna vattenområdet kunde anses ha utan explicit reglering. Vidare efterfrågades en mer utförlig utredning av förekomsten av rättighetshavare inom det allmänna vattenområdet. Även vissa frågor om gränsdragningen mellan allmänt och enskilt vatten samt om fastighetsredovisning och fastighetsbildning blev föremål för kritik. Betänkandet ledde aldrig till lagstiftning, utan ärendet skrevs av mot regeringens proposition (1966:114) med förslag till lag om kontinentalsockeln.21
I propositionen uttalade departementschefen följande beträffande statens rätt till havsbottnen:
Rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar bör i enlighet med utredningens förslag förklaras tillkomma staten. Att dessa rättigheter tilläggs staten inom det område som omfattas av konventionen, dvs. den del av kontinentalsockeln som är belägen utanför territorialgränsen, synes naturligt. I fråga om havsbottnen innanför territorialgränsen har utredningen utgått från att äganderätten till allmänt vattenområde i enlighet med det av kammarkollegiet år 1965 framlagda förslaget skall genom särskild lagstiftning tillerkännas staten. Detta förslag har vid remissbehandling fått ett övervägande positivt mottagande. En legal förklaring av statens äganderätt till allmänt vattenområde aktualiserar emellertid flera i kammarkollegiets betänkande berörda frågor, som sköts åt sidan eller lämnades öppna när 1950 års lag om gräns mot allmänt vattenområde genomfördes. Dit hör frågor om fastighetsbildning och fastighetsredovisning samt vissa frågor om gränsdragningen mellan enskilt och allmänt vatten. I dessa delar har kollegiets förslag mött stark kritik. Det är därför enligt min mening inte möjligt att nu lösa dessa frågor. Med hänsyn härtill torde inte heller frågan om lagstiftning angående statens äganderätt till allmänt vattenområde f.n. böra tas upp. Detta synes emellertid inte behöva påverka den mera begränsade frågan om rätt till naturtillgångar på havsbottnen inom allmänt vattenområde i havet. Som förut nämnts fastslogs år 1953 i lag, att rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde tillkommer staten. Enligt min mening synes det rimligt att i samband med nu ifrågavarande lagstiftning även rätten till övriga naturtillgångar på havsbottnen inom sådant område i havet – som är undandraget enskild äganderätt – tillerkänns staten. Härigenom blir förutsättningarna för en reglering beträffande havsbottnens naturtillgångar desamma innanför och utanför territorialgränsen.22
Vidare anförs i specialmotiveringen:
Som framgår av vad jag anfört i den allmänna motiveringen innebär min anslutning till utredningens förslag i denna paragraf inte något ställningstagande till frågan hur statens rätt till allmänt vattenområde bör generellt bedömas. Den utredning som kammarkollegiet gjort i denna fråga och som utmynnar i förslag om att allmänt vattenområde skall tillhöra staten bör som jag tidigare framhållit inte läggas till grund för lagstiftning. Om den nu föreslagna lagstiftningen om kontinentalsockeln genomförs, synes i varje fall f.n. inte något behov föreligga av en lagstiftning om rätten till allmänt vattenområde. Frågan kan emellertid senare få upptagas till förnyad prövning.23
Frågan om statens rätt till nyttigheter på havsbottnen hade dock diskuterats redan innan lagen (1966:314) om kontinentalsockeln aktualiserade frågan, nämligen år 1951 då ett privatägt bolag fick tillstånd av dåvarande vattendomstolen att suga sand på allmänt vattenområde. Kammarkollegiet ansåg med anledning av detta att nyttigheter som denna inte fick tillgodogöras på allmänt vattenområde utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Kammarkollegiet argumenterade för att den aktuella sandtäkten närmast var jämförlig med vanlig grustäkt, eller kanske snarare med tillgodogörande av mineral på kronojord. Detta fick till följd att en proposition utarbetades 1953 i syfte att reglera statens rätt till ersättning. Efter en redogörelse för behandlingen av frågan om den rättsliga karaktären av allmänt vattenområde i olika sammanhang konstaterade departementschefen att det måste anses oklart vilken rättslig ställning man kan tillägga allmänt vattenområde:
Det kan anses tillhöra kronan, men man kan måhända också hävda, att det på annat sätt är en det allmännas tillhörighet eller att det icke tillhör någon.24
I propositionen uttalar departementschefen även följande:
Avgörande för frågan huruvida kronan enligt gällande rätt äger uttaga avgift för rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde torde vara om denna rätt är förbehållen kronan eller om den i princip tillkommer envar. På grund av ofullständigheten i gällande lagstiftning på detta område kan det ifrågasättas huruvida något säkert svar därpå kan lämnas. Starka skäl talar emellertid för att rätten till sådan sandtäkt, varom här är fråga, bör tillkomma kronan. Det kan nämligen av flera orsaker
ej vara rimligt att naturtillgångar, belägna på områden undandragna enskild äganderätt, skall kunna tillgodogöras av enskilda i betydande omfattning. Det synes därför genom lagstiftning böra fastslås, att rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde tillkommer kronan.25
Departementschefen konstaterade därefter att det lämpligaste sättet att säkra kronans rätt till sandtäkt på allmänt vattenområde var att genom lag förklara att allmänt vattenområde tillhör kronan. För att göra detta skulle man dock behöva utreda de begränsade rättigheter till allmänt vattenområde som enligt lag eller annars tillkom enskilda och som även framdeles skulle bestå. Någon sådan utredning förelåg inte och departementschefen konstaterade att en legal förklaring av kronans äganderätt till allmänt vattenområde fick anstå i avvaktan på en sådan utredning. I stället nöjde man sig med en mera provisorisk lösning och reglerade bara den aktuella frågan om rätt till sand-, grus- och stentäkt.26 I lagrådets yttrande över lagförslaget betonades att förslaget inte innefattade något ställningstagande till frågan hur rättsläget mera generellt borde bedömas.27 Till följd av propositionen fick Kammarkollegiet det ovan redovisade uppdraget angående äganderätten till allmänt vattenområde.
Sedan Kammarkollegiets förslag förkastades har frågan om det allmänna vattenområdets rättsliga status inte närmare berörts av lagstiftaren. Som angetts inledningsvis under detta avsnitt aktualiserades emellertid frågan igen genom Havsplaneringsutredningens betänkande Planering på djupet – fysisk planering av havet (SOU 2010:91). Lantmäteriet har därför på uppdrag av utredningen närmare studerat frågan om staten kan anses som ägare till allmänt vattenområde. Här presenteras en sammanfattning av Lantmäteriets genomgång och de slutsatser myndigheten drar av denna.
Regalrätten
En första fråga som ställs är om man med stöd av regalrätten kan hävda att staten är ägare till allmänt vatten. Under framförallt 1600- och 1700-talet men även senare gjorde kungamakten gällande att den ägde en så kallad regalrätt, dvs. att all okultiverad mark tillhörde kronan. År 1542 förklarar Gustav Vasa att ”sådana ägor som obygde liggie höre Gud, Oss och Sverigis Crone till och ingen annan”. De marker som inte var någons egendom skulle tillhöra kronan. I 1683 års påbud om skogarna fanns för första gången klart uttalade bestämmelser om företagande av avvittring, dvs. avskiljande av kronans mark från de enskilda hemmanens och byarnas ägoområden. Påbudet har ansetts innebära att kronan, med formellt stöd av Gustav Vasas brev, framställde privaträttsliga anspråk på sådana avlägset belägna områden som var att anse som skogsmarker. Påbudet byggde på grundsynen att all mark i Sverige hade en ägare – om inte någon annan så i vart fall staten.
Ett förhållande man måste ta i beaktande när man överväger om regalrätten kan vara en grund för statens äganderätt till allmänt vatten är att innebörden av begreppet regalrätt inte är helt enkel att inordna i en nutida rättsuppfattning. Gihl hänvisar beträffande begreppet till den sammanblandning av privaträttsliga och offentligrättsliga synpunkter som präglade äldre tiders finansrätt och statsrätt överhuvudtaget.28 Även om kungamakten hävdade sin regalrätt så innebar det inte nödvändigtvis att man hävdade en äganderätt, utan det kunde röra sig om en svagare rätt, t.ex. att staten anknöt ett ekonomiskt intresse till vissa resurser.29
Det är främst fiskeregalet som är av intresse för frågan om staten kan hävda äganderätt till allmänt vatten. Fisket har alltid utgjort den främsta nyttigheten på allmänt vattenområde och praktiskt taget allt material från äldre tid avseende allmänt vatten rör fiskerätten.30 Med detta i beaktande kan man även diskutera vilken mening som läggs in i begreppen ”fiske” och ”fiskevatten” som används i äldre författningar. Det har också gjorts en analys över hur man historiskt har betraktat vattenområden. Under 1700-talet användes begreppen ”fiske” och ”fiskevatten” som synonyma med
vattenområde, då detta hade sitt egentliga värde genom just fisket. Mot slutet av 1800-talet sker en förskjutning, och begreppen ”fiske” och ”fiskevatten” avser nu endast rätten att fiska. Samtidigt börjar man härleda dispositionsrätten över vattenområdet ur äganderätten till grunden.31
Redan på landskapslagarnas tid ansågs fisket tillkomma den som ägde vattnet. Svenska staten har sedan medeltiden på olika sätt förfogat över fisket i de vatten som omger Sverige, och det finns formuleringar som visar att fisket ansågs tillhöra kronan genom dess rätt att ta ut avgift för fisket. Däremot är det inte säkert att man därmed menade att fisket var kronans egendom i privaträttslig mening. I ett brev från år 1545 säger sig Gustav Vasa ha varit överens med rikets råd om att ”alla strömmingsfisken och fiskeläger, som utmed saltsjön sig sträcka, skola efter denna dag bliva och kallas, som de ock med rätta äro, Konungens rätta allmänningar”. Samma brev föreskrev att kungen skulle ha en tredjedel av saltsjöfisket liksom av andra allmänningar, och upprepade regeln från Hälsingelagen att den äger vatten som äger land. Det konstaterades att fisket närmast stranden var förbehållet strandägarna, men att fisket därutöver skulle få nyttjas av envar mot avgift. Kronans regalrätt till fisket i Saltsjön respekterades allmänt under de två följande århundradena, fram till tillkomsten av 1766 års fiskeristadga. Denna innebar en väsentlig förändring i lagstiftningen. Fiskeristadgan inleddes med en bestämmelse där fisket i öppna havet förklarades vara fritt för varje svensk undersåte utan avgift till kronan. Syftet var att främja fiskerinäringen. Härmed anses staten ha avsagt sig fiskeregalet.32
Bergströms utredning
I sin utredning Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning prövar Bergström huruvida staten enligt fyra hypotetiska grunder kan anses ha äganderätt (dominium) över allmänt vattenområde och avvisar samtliga. De fyra grunderna är äganderätt till grunden, omtydning av fiskerätt (dvs. fiskeregalet) till äganderätt, omtydning av annan regalrätt än fiskerätt till äganderätt samt allmän rättsprincip
(för en genomgång av dessa och skälen till varför de avvisas, se Lantmäteriets utredning, bilaga 10). Eftersom statens dominium till allmänt vattenområde inte kan styrkas drar Bergström slutsatsen att det allmänna vattenområdet saknar ägare och bör betraktas som en ”riksallmänning” med kronan som förvaltare och som målsman för allmänningsintresset. En legal förklaring om kronans äganderätt skulle därför innebära en ändring av gällande rätt. Ett alternativ till en sådan förklaring är att staten får fortsätta att bestämma över det allmänna vattenområdet genom lagstiftning.33
En förklaring till Bergströms påstående att det allmänna vattenområdet saknar ägare är att ”det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”. Bergström beskriver att det länge har varit en främmande tanke att ett vattentäckt område utan anknytning till en strand skulle kunna vara fast egendom och som sådan föremål för äganderätt. Statens äganderättsanspråk har dessutom framdrivits av ett bestämt ekonomiskt behov. Exempelvis var det den norrländska gruvhanteringens behov av skog som drev fram avvittringen34. Det var först i samband med lagstiftningen om rätt till sand-, grus- och stentäkt som det framkom ett behov för staten att göra gällande en äganderätt till allmänt vattenområde.35
Tiden efter Bergström
Lantmäteriet har även undersökt om det har inträffat något efter Bergströms utredning som kan leda till en annan bedömning, dvs. att staten kan hävda äganderätt till allmänt vattenområde.
I detta avseende återges Gabriel Michaneks slutsatser i avhandlingen Energirätt, från 1990, där han har undersökt hur lagstiftaren har sett på frågan om statlig äganderätt till allmänt vattenområde efter Bergströms utredning. Michanek konstaterar att lagstiftaren både när det gällt 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och stentäktlag inom allmänt vattenområde och 1966 års kontinentalsockellag utgår från att gällande rätt är oklar. Michanek noterar att Bergströms utredning inte har ifrågasatts i doktrin eller lagförarbeten
efter år 1957, och tillägger att någon systematisk undersökning motsvarande Bergströms saknas i den rättsvetenskapliga doktrinen. Bergströms utredning förefaller, enligt Michanek, övertygande i den meningen att det saknas klart stöd för en statlig äganderätt till området, och även Michanek själv kommer fram till denna slutsats.36
Ett rättsligt avgörande som kan vara av visst intresse för om regalrätten kan läggas till grund för statens äganderätt är Högsta domstolens dom i det så kallade Skattefjällsmålet (NJA 1981 s. 1)37, där statens äganderättsanspråk avseende de så kallade skattefjällen i norra Jämtland behandlas ingående. I domen resonerar Högsta domstolen (HD) kring regalrättens betydelse för uppkomsten av en privaträttslig statlig äganderätt. I målet skulle HD bl.a. ta ställning till ifall samerna eller staten ska anses som ägare till skattefjällen. Det är enligt HD ostridigt att skattefjällen var herrelöst land (res nullius) när samerna började nyttja dem. HD anser att det är tveksamt om Gustav Vasas brev den 20 april 1542 avser även lappmarkerna och finner inga belägg för att kronan skulle ha framställt några privaträttsliga anspråk på fjälltrakterna under perioden fram till 1640-talet. 1683 års påbud om skogarna innebär enligt HD att kronan, med formellt stöd av Gustav Vasas brev, framställde privaträttsliga anspråk på sådana avlägset belägna ägarlösa områden som var att anse som skogsmarker. Författningen tar alltså sikte på skogsmarker, och något kronans anspråk på fjällvidderna framträder inte. I stället blev den fortsatta utvecklingen, och den tolkning som påbudet fick, avgörande. Påbudet byggde på grundsynen att all mark i Sverige hade en ägare – om inte någon annan så i vart fall staten. I domen redovisar HD åtskilliga uttalanden som visar att man under en längre tid, i vart fall från 1800-talet och framåt, i olika sammanhang har utgått från att den aktuella marken ägdes av staten och även agerat i enlighet med detta. Myndigheternas behandling av skattefjällen på 1820- och 1830-talen talar för att fjällen då betraktades som kronomark. HD beskriver hur utvecklingen under 1800-talet har kännetecknats av en tilltagande statlig maktutövning beträffande skattefjällen. Även om denna till en början skulle kunna uppfattas som uttryck för den allmänna höghetsrätt som staten hade
över sitt territorium, har det med tiden blivit allt tydligare, att myndigheterna ansett sig kunna förfoga över områdena som kronomark. Det får enligt HD antas att denna ståndpunkt byggde på 1683 års påbud eller Gustav Vasas brev. I vart fall torde praxis ha byggt på föreställningen, att staten i enlighet härmed hade äganderätten till all mark som inte bevisligen ägdes av annan – en uppfattning som med tiden kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats. Myndigheternas åtgärder visade även tydligt att man inte godtog någon samisk äganderätt till fjällen. Sammantaget finner HD att staten, framför samerna, ska anses som ägare till skattefjällen, ytterst på grund av 1683 års påbud. Samernas rätt har inskränkt sig till en stark bruksrätt.
I en dom från 2003 (NJA 2003 c 44) avseende en äganderättsutredning av ett stort antal holmar och skär inom allmänt vattenområde kom frågan om äganderätten till allmänt vattenområde också upp. Lantmäterimyndigheten fann att de flesta av de berörda holmarna och skären var enskilt ägda. Någon holme ansågs vara kronoholme tillhörig staten och vissa andra holmar och skär ansågs ingå i allmänt vattenområde. Den överklagade delen av äganderättsutredningen rörde ett antal holmar och skär som lantmäterimyndigheten ansåg var enskilt ägda. Underinstanserna däremot ansåg att dessa holmar och skär var så små att de fick anses ingå i det allmänna vattenområdet enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde och att staten därigenom erhållit äganderätten. HD skriver följande:
Underinstanserna har bedömt att landbildningarna ägs av staten därför att de ingår i allmänna vattnet. Att landbildningar ingår i allmänna vattnet innebär emellertid inte att de också skall redovisas som ägda av staten i äganderättsförteckningen (se t.ex. NJA 1966 II s. 382 ff).
HD:s resonemang talar för att man inte ser staten som ägare till det allmänna vattenområdet. Den hänvisningen HD gör avser uttalandet i förarbetena till 1966 års kontinentalsockellag där departementschefen resonerar kring en legal förklaring om statens äganderätt till det allmänna vattenområdet (se inledningsvis i avsnitt 8.1.3).
Lantmäteriets slutsatser
Lantmäteriet drar av sin genomgång slutsatsen att det är svårt att med någon säkerhet hävda att regalrättens framväxt har medfört en statlig äganderätt till allmänt vattenområde. Även om det har funnits regalrättsliga anspråk på området så har dessa snarast varit ett uttryck för statens allmänna höghetsrätt.
I Skattefjällsmålet resonerar HD kring att det kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats att staten hade äganderätten till all mark som inte bevisligen ägdes av annan. Lantmäteriet menar att eftersom målet handlar om motstående äganderättsanspråk blir det aldrig aktuellt att tillämpa principen om statens äganderätt till mark som inte ägs av annan. När HD kommer fram till att staten, framför sameparterna, ska anses som ägare till skattefjällen är det inte på grund av nämnda princip utan på grund av 1683 års påbud och den tolkning som påbudet fick.
Det är enligt Lantmäteriet svårt att hävda att 1683 års påbud var tillämpligt på det allmänna vattenområdet eller att påbudet skulle ha givits en sådan tolkning i praxis. Däremot skulle man kunna hävda att den rättsprincip som påbudet byggde på är tillämplig även på det allmänna vattenområdet. En viktig skillnad är dock att staten inte har ansett sig kunna förfoga över det allmänna vattenområdet på samma sätt som områden på land, t.ex. skattefjällen och kronoholmarna. I stället har man konsekvent uttryckt en tvekan inför en statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Detta framgår av olika uttalanden i förarbeten, doktrin och praxis. Även om den nämnda principen kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats på land så har den alltså inte tillämpats på ett sådant sätt på det allmänna vattenområdet. Lantmäteriet anser därför inte heller att någon statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet kan anses ha uppstått med hänvisning till principen om statens äganderätt till mark som inte ägs av annan. Även HD:s beslut i NJA 2003 C 44 talar enligt Lantmäteriet för en sådan slutsats.
Sammanfattningsvis anser Lantmäteriet att det är svårt att hitta stöd för att den svenska staten, eller för den delen någon annan, ska anses ha en privaträttslig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Mycket talar i stället för att området är en ”riksallmänning” och att statens rätt till området är att beteckna som en offentligrättslig höghetsrätt. Detta innebär att staten har rätt att
förfoga över området genom lagstiftning. Bergström sammanfattade år 1957 rättsläget med orden ”allmänt vattenområde saknar ägare, därför att det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”. Hans slutsats står sig enligt Lantmäteriet väl än i dag.
På senare tid har frågan om statens rätt till allmänt vatten aktualiserats ytterligare. Trots den osäkerhet som rått slår regeringen fast i prop. 2013/14:186 Hushållning med havsområden att den förfoganderätt staten har över allmänt vatten inte kan jämställas med äganderätt, men att dispositionsrätten över allmänt vatten tillkommer staten.
Det område inom Sveriges territorialhav som inte indelats i fastigheter utgörs av allmänt vattenområde. Detta område kan inte ägas av enskild och den förfoganderätt staten har över området kan inte heller den jämställas med äganderätt. Staten har dock genom lag rätt att reglera hur det allmänna vattenområdet används, likväl som staten genom lag styr övrig markanvändning inom territoriet. Dispositionsrätten över allmänt vatten tillkommer staten. I de fall staten inte reglerat frågan om rådighet i en författning, behöver den som vill utföra en viss åtgärd eller bedriva en viss verksamhet vända sig till staten med en begäran om rådighetsmedgivande.38
8.2 Statens rätt till allmänt vatten
8.2.1 Vad har staten för rätt till allmänt vattenområde?
Om staten inte anses äga allmänt vattenområde – vad gäller då? Det alternativ till statlig äganderätt som kvarstår är att det allmänna vattenområdet får betraktas som en ”riksallmänning” som kan nyttjas av varje svensk medborgare utan att någon genom besittningstagande (ockupation) kan förvärva äganderätt eller annan ensamrätt till området eller någon del därav.39
Staten har rätt att genom lag reglera hur det allmänna vattenområdet används, likväl som staten genom lag styr övrig markanvändning inom territoriet. Den lagstiftning som finns och som reglerar markanvändning, t.ex. miljöbalken samt plan- och bygglagen, gör ingen skillnad på enskilt och allmänt vatten. Däremot är, som redovisats ovan, rättsläget mer oklart när det gäller statens rätt att bestämma över dispositionsrätten och att ta ut avgift för denna.
Naturtillgångar på havsbottnen
Det finns dock några exempel på när statens dispositionsrätt till allmänt vatten är reglerad i lag. I lagen (1966:314) om kontinentalsockeln framgår av 2 § att rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar tillkommer staten. Staten förfogar alltså över naturtillgångarna på kontinentalsockeln. Kontinentalsockeln utgörs av den långsamt sluttande del av havsbottnen som är belägen mellan stranden och den branta sluttningen ned mot de stora havsdjupen. Enligt UNCLOS och dess föregångare har kuststaten tillerkänts suveräna rättigheter att utforska och tillgodogöra sig naturtillgångar på sockeln, även om sockeln ligger utanför territorialgränsen. I Sverige definieras kontinentalsockeln som havsbottnen och dess underlag från gränsen för allmänt vattenområde och utåt, så långt som regeringen bestämmer (1 §), dvs. på allmänt vatten i havet innanför territorialgränsen såväl som utanför denna gräns. Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i lagen mineraliska och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt sådana levande organismer som i det utvecklingsskede, då de kan bli föremål för fångst, antingen är orörliga på havsbottnen eller därunder eller oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag (1 § andra stycket). Lagen gäller även för geologisk lagring av koldioxid och för undersökning inför utläggning respektive vid utläggning av undervattenskablar i vissa fall (2 b §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela tillstånd för annan än staten att utforska eller utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln. Ett sådant tillstånd ska avse ett bestämt område och en viss tid. Regeringen kan vidare meddela föreskrifter om att ett visst slag av verksamhet får bedrivas utan tillstånd (3 §). Vid prövning av tillstånd att utforska eller utvinna naturtillgångar från kontinentalsockeln ska miljöbalken tillämpas (3 a §). Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt, t.ex. att skydda människors hälsa och miljön. Villkoren kan också avse krav på kartor över arbetena, provtagningar och rapportering av verksamheten (4 §). Enligt 4 b § kan tillstånd bl.a. även förbindas med villkor om att avgifter ska betalas till staten för tillståndet. Avgifterna ska vara beräknade antingen i förhållande till mängden eller värdet av de utvunna produkterna eller av andelar av
dessa eller på något annat sätt. Ett tillstånd får också göras beroende av att säkerhet ställs för kostnaderna för att ta bort anläggningar och för andra åtgärder för återställning. Enligt kontinentalsockelförordningen (1966:315) meddelas tillstånd av regeringen (4 §) samt, när det gäller tillstånd till sand-, grus och stentäkt på ett område som i sin helhet är beläget inom allmänt vattenområde i havet, av Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden kompletterar kontinentalsockellagen genom att det i denna slås fast att även rätten till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland tillkommer staten. Enligt kungörelsen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom vissa allmänna vattenområden beslutar länsstyrelsen om upplåtelse (1 § första stycket). Upplåtelse ska ske för viss tid, högst tio år, och avse visst område. Vid upplåtelsen ska bestämmas i vilken omfattning sand, grus eller sten får utvinnas. Vidare ska ersättning utgå, om den upplåtna rättens ringa omfattning eller annat särskilt skäl inte föranleder annat (1 § andra stycket). Avtal ska upprättas skriftligen och innehålla samtliga villkor för upplåtelsen. I avtalet ska även erinras om den prövning av verksamheten som kan fordras enligt annan lagstiftning (1 § tredje stycket). Ersättningen ska betalas till länsstyrelsen (2 §).
Jakt och fiske på allmänt vatten
Historiskt har främst fiske, men även jakt, utgjort de viktigaste nyttigheterna inom allmänt vattenområde. Om man går tillbaka till äldre material, är det främst när det gäller dessa nyttigheter som rätten till allmänt vatten berörs. Rätten till jakt respektive fiske i allmänt vattenområde i dag regleras av jaktlagen (1987:259) och fiskelagen (1993:787). I både jakt- och fiskelagen har förutsatts att staten har rätt att förvalta allmänt vattenområde.
Regleringen av utnyttjandet av resurser på enskilt och allmänt vatten genom fiske sker genom fiskeregleringen. Fiskelagen gäller rätten till fiske samt fisket inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon. I vissa fall gäller lagen även svenskt havsfiske utanför den ekonomiska zonen (1 §). Olika regler gäller för
fiske på enskilt och allmänt vatten. Fisket i enskilt vatten tillhör fastighetsägaren (9 §), medan varje svensk medborgare får fiska i allmänt vatten (8 §). Vid tillämpningen av denna reglering har äganderätten till allmänt vatten inte någon betydelse. Fisket regleras med utgångspunkt i att fisken inte tillhör någon utan är en allmän resurs som regleras i det allmänna intresset, såsom beståndsvård eller miljöintresset. Äganderätten till allmänt vatten har inte heller diskuterats som en förutsättning när det gäller de olika försöken att införa en fiskevårdsavgift.
Jakten regleras med samma utgångspunkt som fisket, dvs. att viltet är en allmän resurs. Jaktlagen gäller enligt 1 § inom svenskt territorium och, i de fall det anges särskilt, i ekonomisk zon och vid jakt på det fria havet från fartyg och luftfartyg. Jakträtten tillkommer fastighetsägaren. Enligt 12 § jaktlagen har fastighetsägaren också jakträtt intill 100 meter från strandlinjen på allmänt vatten som gränsar till fastighetens strand (exempelvis en ö där öns längd inte uppgår till 100 meter). På annat allmänt vatten samt holmar, klippor och skär som inte tillhör något hemman (inte ingår i fastighetsindelningen) krävs det däremot tillstånd av myndighet (12 § andra stycket), enligt 47 § jaktförordningen länsstyrelsen. Sedan länge tas en viltvårdsavgift ut av den som jagar, oavsett vem som äger marken där jakten bedrivs.
Rådighetsmedgivande från Kammarkollegiet
Kammarkollegiet har enligt sin instruktion40 till uppgift att företräda allmänt vattenområde i den utsträckning någon annan myndighet inte har till uppgift att göra det. Detta har tolkats som att Kammarkollegiets rådighetsmedgivande krävs för att få disponera allmänt vattenområde. Någon annan reglering av frågan finns inte i dag. Mycket talar för att Kammarkollegiets rätt att besluta om rådighetsmedgivande bör anses inrymmas i statens roll som förvaltare av det allmänna vattenområdet. Någon måste kunna företräda allmänhetens intressen i frågor som rör allmänt vattenområde. Det finns dock anledning att i lagstiftning klargöra och förtydliga statens befogenheter på området. En tydligare lagstift-
ning kan vara ett sätt att råda bot på oklarheterna oavsett om statens rätt konstrueras som en äganderätt eller som tydliga statliga befogenheter över området. Utredningen återkommer i avsnitt 8.3.2 med förslag i dessa frågor.
8.2.2 Även andra beslut än rådighet krävs för att få utnyttja allmänt vatten
Vid tillståndsprövning enligt exempelvis miljöbalken krävs i dag att verksamhetsutövaren har rådighet över vattenområdet där verksamheten ska bedrivas – det görs ingen skillnad mellan enskilt och allmänt vatten. Frågan om rådighet tas upp i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (restvattenlagen). Lagen är tillämplig på vattenverksamhet och vattenanläggningar m.m. (1 §). För att få bedriva vattenverksamhet ska utövaren ha rådighet över vattnet inom det område där verksamheten ska utövas (2 kap. 1 §). Rådigheten är för närvarande en processförutsättning vid tillåtlighetsprövningen. Enligt 2 kap. 2 § råder var och en över det vatten som finns inom den egna fastigheten. Man kan också ha rådighet över en fastighets vatten till följd av upplåtelse av fastighetsägaren eller genom tvångsförvärv. För vissa typer av vattenverksamhet (2 kap. 4 §) eller om verksamhetsutövaren är stat, kommun eller vattenförbund och verksamheten är önskvärd från allmän miljö- eller hälsosynpunkt eller främjar fisket (2 kap. 5 §) är inte rådighetsbeslutet någon processförutsättning, däremot måste den civilrättsliga dispositionsrätten ordnas41. Bestämmelserna har tolkats så att rådighet även behövs för att ta i anspråk allmänt vatten.42
För många av de aktiviteter som bedrivs i allmänt vatten finns krav på andra tillståndsbeslut; koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar, ellagen (1997:857) eller naturgaslagen (2005:403), bygglov enligt plan- och bygglagen (2010:900), tillstånd enligt miljöbalken (1998:808) etc. Dessa beslut ger dock inte tillträde till mark eller vattenområde, oavsett om det är fråga om
fastighetsindelat område eller allmänt vattenområde. För detta krävs andra beslut eller överenskommelser, t.ex. ledningsrättsbeslut när det gäller ledningar av olika slag, expropriation, överenskommelser med fastighetsägare. Ledningsrätt kan dock inte upplåtas i allmänt vatten eftersom lagen bara tillämpas på fastighetsindelat område, dvs. på enskilt vatten. När en ledning ska läggas ut på ett område som omfattas både av enskilt och allmänt vatten, avslutas ledningsrätten vid fastighetsgränsen mot allmänt vatten. Där får i stället, enligt dagens rutiner, upplåtelsen hanteras genom ett rådighetsmedgivande från Kammarkollegiet.
8.2.3 Kammarkollegiets roll
Uppgiften för Kammarkollegiet att uttryckligen företräda allmänt vattenområde när ingen annan myndighet gör det infördes i kollegiets instruktion 1972. Redan i instruktionen från den 6 december 1957 (SFS 1957:651) fanns emellertid i 4 § ett stadgande om att kollegiet äger inseende och vård över – förutom vissa särskilt angivna grupper av fast egendom – ”den statens fasta egendom i övrigt, i avseende varå icke är annorlunda stadgat”. Kollegiet hade även enligt kungörelsen (1961:649) med vissa föreskrifter om bevakande av det allmännas rätt i vattenmål m.m. uppgiften att bevaka det allmännas rätt. I den domstolspraxis som utvecklades lämnade domstolen endast medgivande till företaget om Kammarkollegiet, såsom företrädare för berört allmänt vattenområde, tillät att området brukades för ändamålet.43
Dagens instruktion innehåller inga krav på tillstånd eller någon förklaring om rådigheten. Kammarkollegiets uppdrag har dock av verksamhetsutövare och myndigheter tolkats som att det krävs rådighetsmedgivande från kollegiet för att få disponera allmänt vattenområde. Kollegiet har beslutat om rådighetsmedgivande avseende bl.a. uppförande av vindparker, odling av musslor, nedläggning av kabel och dumpning av muddermassor. Kollegiet hanterar ett 30-tal ansökningar om året.
utgör allmänt vatten eller inte. Om det är allmänt vatten, har ett ”rådighetsbeslut” meddelats. I dag villkoras besluten i stället med att dispositionsrätten gäller i den del av området som utgör allmänt vattenområde. Ingen kontroll görs av om någon annan redan har rådighet över området. I praktiken kan man söka rådighet över hela Östersjön (i den del som utgör allmänt vatten). Medgivande ges utan prioritet och det har förekommit att flera sökande medgetts rådighet för samma typ av verksamhet på samma område. Ett rådighetsmedgivande innebär alltså inte någon exklusiv rätt att nyttja området. Med få undantag beviljas alla ansökningar. Kammarkollegiet villkorar generellt giltigheten av sina rådighetsbeslut med att övriga behövliga tillstånd lämnas.
Verksamhet som är tillståndspliktig ska sedan prövas enligt miljöbalken eller annan relevant lagstiftning. Kammarkollegiet överlåter frågan om verksamheten är tillåtlig till denna prövning, dvs. inga sådana överväganden görs inför rådighetsbeslutet. Även andra intressekonflikter lämnas till tillåtlighetsprövningen. I tillståndsbeslutet ankommer det på verksamhetsutövaren att belysa hur vattenområdet ska användas i verksamheten. Om tillstånd inte ges enligt miljöbalken eller annan tillämplig lagstiftning, förfaller rådigheten över vattenområdet.
I Kammarkollegiets roll ingår även att företräda allmänna intressen vid tillåtlighetsprövningen. I praktiken kan kollegiet således säga nej till en verksamhet som man tidigare givit positivt rådighetsbeslut för.
Enligt Kammarkollegiets skrivelse Företrädande av allmänt vattenområde (Dnr 4.1-5982-10) har ingen ansökan om rådighet avslagits sedan 1960-talet. Ansökningarna avsåg i dessa fall dumpning av uttjänta fordonsdelar. Vidare synes det inte ha förekommit något fall där ett rådighetsmedgivande överklagats eller där en ansökan om vattenverksamhet inom allmänt vattenområde har avvisats på den grunden att kollegiet inte har medgivit rådighet. Det finns inte heller några exempel där en tillsynsmyndighet eller åklagare uppmärksammats på och drivit vidare att en åtgärd vidtagits inom allmänt vattenområde utan att rådighetsmedgivande har inhämtats.
teringar eller andra viljeyttringar om hur det allmänna vattnet ska användas. Ytterligare en bidragande orsak kan vara att det ofta saknas kommunal planering inom allmänt vattenområde. Det är även oklart vad som enligt lagstiftaren kan anses innefattas i Kammarkollegiets rätt att företräda allmänt vattenområde och vilka intressen som ska beaktas. Det är inte heller klart med stöd av vilken bestämmelse som regeringen överlåtit uppgiften till kollegiet. Att uppgiften tillkommer Kammarkollegiet har dock, med ett undantag, så vitt utredningen känner till inte ifrågasatts. Gabriel Michanek har i sin tidigare nämnda avhandling (sid. 506 ff), uppmärksammat det oklara rättsläget när det gäller statens dispositionsrätt till allmänt vatten och drar slutsatsen att
det inte finns något klart stöd för en statlig äganderätt till allmänt vattenområde. Därmed finns inte heller något klart stöd för att ett särskilt tillstånd som avser rådigheten skulle behövas, t.ex. för att uppföra ett våg- eller vindkraftverk där.
Lantmäteriet anser dock i motsats till Michanek (se bilaga 10) att mycket talar för att Kammarkollegiets behörighet att besluta om rådighetsmedgivande, bör rymmas inom statens roll som förvaltare av det allmänna vattenområdet, men att det finns anledning att i lagstiftning klargöra och även utöka statens befogenheter.
8.2.4 Sjöfartsverkets roll
Av 2 kap. 4 § restvattenlagen framgår att den som bedriver vattenverksamhet har rådighet inom det område där verksamheten bedrivs, om vattenverksamheten behövs för allmän väg, allmän farled eller allmän hamn. Den rådighet som grundas på 2 kap. 4 § ger i sig ingen civilrättslig dispositionsrätt utan endast den processuella befogenhet som krävs för att få till stånd en tillståndsprövning av verksamheten. Den civilrättsliga dispositionsrätten (markåtkomsten) måste verksamhetsutövaren ordna på annat sätt, t.ex. genom någon form av tvångsrätt, servitut eller nyttjanderätt.44 Enligt 1 § lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn får en allmän farled eller allmän hamn inrättas om farleden/hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna
samfärdseln, om farleden är av väsentlig betydelse för fiskerinäringen eller för trafiken med fritidsbåtar och om det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden. Vidare framgår att det är regeringen som fattar beslut om inrättandet av allmän farled och allmän hamn, men regeringen kan även genom föreskrifter ge annan myndighet sådan rätt (4 §). Av Sjöfartsverkets instruktion (2007:1161) framgår att en av Sjöfartsverkets huvuppgifter är att svara för farledshållning och inrätta nya farleder. Med farled menas en sjöväg anvisad genom sjösäkerhetsanordningar eller utmärkt i sjökort eller en nautisk publikation45. Detta innebär att det inte krävs något rådighetsmedgivande från Kammarkollegiet när Sjöfartsverket ska inrätta farleder på allmänt vatten.
Sjöfartsverket anser sig ha befogenhet att besluta om rådighet för vattenverksamhet i allmänna farleder. Detta följer av verkets instruktion i kombination med farledslagen och farledsförordningen. Sjöfartsverket är således av den uppfattningen att verket har ett utpekat ansvar att besluta om rådighet i allmänna farleder. Sjöfartsverket har under många år, på ansökan av exempelvis en hamn, fattat rådighetsmedgivande avseende vattenrättsliga åtgärder inom allmän farled. Denna praxis är även allmänt accepterad av Mark- och miljödomstolen som godtagit Sjöfartsverkets rådighetsmedgivanden i ansökningar från hamnar avseende vattenverksamhet.
Dessutom har Sjöfartverket enligt förordningen (2011:658) om undanröjande av vrak som hindrar sjöfart och fiske rätt att avlägsna vrak och andra större föremål som sjunkit i allmän farled, dvs. staten har genom lagstiftning talat om hur det allmänna vattnet ska nyttjas i en allmän farled och att Sjöfartsverket har ansvaret att hålla farlederna framkomliga.
Sjöfartsverkets uppfattning är att Kammarkollegiet äger viss beslutanderätt genom att företräda allmänt vattenområde. Detta gäller dock endast ”… i den utsträckning någon annan myndighet inte har till uppgift att göra det” (2 § Kammakollegiets instruktion). Verket menar att för det fall lagstiftaren avsett att Kammarkollegiet skulle ha beslutanderätt över rådighet i allmän farled skulle det uttryckligen ha reglerats i farledslagen eller farledsförordningen.
Kammarkollegiets uppfattning är att rådighetsmedgivande eller liknande upplåtelse till allmänt vatten inte innebär en exklusiv rätt att nyttja det aktuella området. Kammarkollegiet menar att den upplåtelse Sjöfartsverket eller annan myndighet får genom 2 kap. 4 § restvattenlagen inte innebär att verksamhetsutövaren har rätt att besluta om rådighet enligt 2 kap. 2 § samma lag.
8.3 Framtida hantering av allmänt vatten
8.3.1 Verksamheter i allmänt vattenområde
Inledningsvis kan det vara av intresse att få en översikt över vilken typ av verksamheter som bedrivs inom allmänt vattenområde.
I sitt betänkande Allmänt vattenområde från år 1965 gjorde Kammarkollegiet en sammanställning över verksamheter som hade prövats för utnyttjande av allmänt vattenområde. Följande verksamheter listades46:
- Jakt och fiske.
- Utvinning av mineral. Detta är dock av ringa betydelse, då gruvbrytning inte är aktuell så långt från land. Brytning kan dock bli aktuell på landbildning ovanför vattenytan. Gruvlagen är tillämplig, då t.ex. en ort kan drivas så långt ut i havet att orten delvis berör allmänt vatten. Exempel på tillämpning av gruvlagen finns i de stora sjöarna.
- Stenkolslagen och uranlagen är tillämpliga. Det har förekommit att koncession enligt stenkolslagen meddelats på allmänt vattenområde.47
- Sandtäkt m.m. enligt lagen om rätt till sand-, grus och stentäkt. Verksamheten är vanligast i Skåne.48
- Utfyllnad för byggnads- eller hamnändamål samt annat byggande i allmänt vattenområde. Allmänt vatten hade under senare tid utnyttjats i ökad omfattning för företag som enligt 2 kap. vattenlagen är hänförliga till byggande i vatten eller likställda därmed. Prövning sker enligt vattenlagens regler. Förfoganderätten kräver medgivande eller upplåtelse från kronan/staten. Exempel på verksamheter: utfyllnad av havsbottnen för vinnande av mark etc., brobyggen, fyrbyggen, utläggning av massor på havs- eller sjöbotten, grävning och sprängning för farled, anläggningar för bortledande av vatten från sjö, t.ex. för dricksvatten (dvs. vattenintaget är lokaliserat till allmänt vatten), större ledningar eller tuber, hamnanläggningar och pirer etc. I exempelvis Malmö, Göteborg och Åhus har allmänt vatten tagits i anspråk för hamnanläggningar.
- Enskilt nyttjande av holmar och skär som tillhör allmänt vattenområde. Någon riksomfattande inventering hade inte genomförts. Enskild rätt till nyttjande kan förekomma enligt urminnes hävd. Det kan även antas att ”hävdvunnen allemansrätt” ger rätt till exempelvis bete och slåtter. Det kan även finnas boningshus, bod eller annan anläggning uppförd till gagn för yrkesfisket.
- 1 kap. 3 § vattenlagen, rätt för strandägare att ha mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad på annans vatten. Denna rätt tillkommer strandägare, vare sig vattenområdet är enskilt eller allmänt.49
- Färdas med båt och bada tillkommer envar.
Kollegiet konstaterade i betänkandet att det blivit vanligare att allmänt vatten används som utstjälpningsplats för mudder-, schakt- och sprängmassor utan att utfyllnad upp till vattenytan sker.50 Från mitten av 1960-talet återfinns också de (kända) fall där medgivande
att disponera allmänt vatten inte givits. Dessa avser två fall (ett i Halland och ett i Stockholm), när önskemål fanns att använda allmänt vatten som avstjälpningsplats för skrotbilar. Avslagen motiverades med yrkesfiskets intressen samt allmänna vattenvårdssynpunkter. Kammarkollegiet var inte berett att upplåta allmänt vatten för ändamålet.51
Utredningen har för sin del gått igenom Kammarkollegiets beslut om tillåtelse att disponera allmänt vattenområde mellan november 1992 och utgången av 2013,52
Följande verksamheter har förekommit:
1. sandtäkt,
2. sjökabel/ledning,
3. muddring,
4. dumpning av muddermassor,
5. musselodling och fiskodling,
6. vindkraft,
7. vågkraft,
8. hamnverksamhet inklusive pir, och
9. övrigt (vindmätningsmast, naturreservat, forskningsverksamhet,
bottenundersökning, vandrarhemsboende, djupvattenintag, vattenpump för omblandning av vatten).
I tabell 8.1 nedan redovisas en sammanställning över antalet beslut årsvis avseende olika verksamheter (siffrorna avser uppräkningen ovan).
1 2 3 4 5 6 7 8 9
1992 1 1994 2
1
1996
4 1
1997
1
3
1998
1
6
1
1999
1 1
6
1
2000
7 2
7
2
2001
22
2002
3
9
2003
1
1
1
2004
1
1 3
2005
1 11
2006
2
2 1 8 1 1 5
2007
4 1 2
1 1 1
2008
2
6
3
2
2009
1 5 1 10 1
2010
2
6
4
1
2011
9 2 9 1 8
1
2012
9 3 6 4
2 2
2013
3 2 5
2
Tot.
1 43 11 41 15 108 3 8 14
Det kan konstateras att den övervägande delen av besluten avser vindkraft. Det har med andra ord skett en förskjutning från de verksamheter som lagstiftaren tidigare ansett mest aktuella på allmänt vatten och som staten ville tillförsäkra sig ekonomiskt utbyte av, dvs. täktverksamhet av olika slag samt tillgodogörande av andra naturtillgångar som olja och naturgas.
8.3.2 Regel om rådighetsmedgivande
Utredningens förslag och bedömning: I lag regleras att rege-
ringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, beslutar om rätt att använda allmänt vatten och att sådana beslut ska innehålla de villkor som gäller för upplåtelsen.
Kammarkollegiet ges i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter ta fram riktlinjer för i vilka fall rätt att använda allmänt vatten ska upplåtas och vilka villkor som kan vara aktuella vid sådana upplåtelser.
Lantmäteriet har i sin utredning konstaterat att mycket talar för att Kammarkollegiets behörighet att besluta om rådighetsmedgivande bör rymmas inom statens roll som förvaltare av det allmänna vattenområdet. Att Kammarkollegiet har denna roll har, med få undantag, inte ifrågasatts. Det har dock, bl.a. av Kammarkollegiet, under senare tid framförts behov av att förtydliga myndighetens befogenheter angående rådighetsbesluten. Frågan har också aktualiserats i samband med diskussioner om önskemål att kunna ta ut en avgift när enskilda tillgodogör sig nyttigheter på allmänt vatten.
Fler och fler verksamheter vill ta del av den resurs som allmänt vatten utgör. De verksamheter som etableras kan ha stor påverkan på sjöfart, fiske och andra allmänna intressen i allmänt vatten. Mot bakgrund av denna utveckling kan det finnas skäl att reglera, prioritera och också ha en möjlighet till sammanhållen kontroll av den verksamhet som bedrivs i allmänt vatten. För att säkerställa statens styrning över verksamheter i allmänt vattenområde bör det införas regler med innebörden att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, beslutar i frågor som gäller upplåtelse av allmänt vatten till nyttjande för enskild. Reglerna bör införas i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln samt lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden med tillhörande förordningar. Dessa författningar reglerar även i övrigt hur allmänt vatten får nyttjas. Genom en sådan reglering ges staten möjlighet att styra nyttjandet av allmänt vatten, även avseende sådan verksamhet som inte är tillståndspliktigt enligt annan lagstiftning. Staten får således den sammahållande kontrollen över det svenska sjöterritoriet samt en överblick över den verksamhet som
bedrivs. Ett beslut om upplåtelse av rätt att använda vattenområdet är också avgörande för möjligheten att ta ut avgifter för själva nyttjandet.
Det är enligt utredningens uppfattning lämpligt att i sammanhanget även frångå användningen av begreppet rådighet för den upplåtelse som görs i allmänt vatten. Begreppet rådighet har historiskt använts i stället för begreppet äganderätt då man ansett att detta inte kan användas för något så flyktigt som vatten. Den rätt som upplåts av Kammarkollegiet till allmänt vatten är inte någon äganderätt, utan kan mer liknas vid en sådan nyttjanderätt som upplåts även till annan fast egendom. Den kan också begränsas i tiden.
Enligt nuvarande lagstiftning är det olika myndigheter som ger tillstånd till olika typer av verksamhet. Utredningen konstaterar att uppgifterna att besluta om tillstånd för verksamhet på allmänt vatten i dag är uppdelade på ett antal myndigheter, bl.a. Kammarkollegiet, regeringen, SGU och länsstyrelserna. Det kan också förekomma verksamheter som inte kräver något tillåtlighetsbeslut. Utredningen menar att det även framöver, inte minst till följd av det ökade intresset för att ta del av havet som resurs, finns behov av att någon myndighet har kontroll av och/eller översikt över det samlade utnyttjandet av allmänt vatten.
Frågan är då vilken myndighet som lämpligen bör hantera frågan. Utredningen har stannat vid att frågan, åtminstone när det gäller allmänt vatten i havet, kan ligga kvar hos Kammarkollegiet. Kollegiet kan karaktäriseras som en i sammanhanget neutral myndighet som inte har några egna sakintressen att bevaka och har redan till uppgift att företräda allmänna intressen i frågor som berör allmänt vatten. När det gäller allmänt vatten i sjöarna bör uppgiften kunna anförtros länsstyrelserna, som hanterar frågan om rätt till sand-, grus- och stentäkt i sjöarnas allmänna vatten.
Ianspråktagande av allmänt vatten för allmänna farleder är en speciell form av upplåtelse. I detta fall är upplåtelsen till sin utsträckning i princip exklusiv då ingen annan verksamhet på något sätt får inskränka sjöfartens möjlighet att utnyttja de allmänna farlederna. Ett beslut om rätt att använda allmänt vatten som även ianspråktagits för allmän farled får därför inte fattas utan att samråd med Sjöfartsverket har ägt rum.
kriterier som ska tillämpas, hur besluten ska hanteras, när det finns skäl till att neka upplåtelse av nyttjanderätt och andra villkor som kan vara aktuella vid ett medgivande. Även tillämpliga folkrättsliga regler bör beaktas vid upplåtelse, exempelvis rätten för utländska fartyg till oskadlig genomfart. Vid handläggningen av ärenden angående upplåtelse av rätt att utnyttja allmänt vatten, bör vidare samråd ske med de myndigheter som har egna intressen i havet att bevaka, exempelvis Sjöfartsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Riksantikvarieämbetet, Försvarsmakten och Kustbevakningen.
Den 1 september 2014 började de nya reglerna angående hushållning med havsområden att gälla. Dessa innebär att det område som utgörs av allmänt vatten i haven ska omfattas av havsplaner. Havsplanerna ska ge vägledning till myndigheter och kommuner när de prövar anspråk på användning av ett havsområde. Vidare ska havsplanerna ge uttryck för statens syn på hushållningen med havsområdet. Havsplanerna blir en del av myndigheternas beslutsunderlag i fråga om vilken användning som ett havsområde är mest lämpat för med hänsyn till områdets beskaffenhet och läge samt de behov som finns. Regeringen ska vidare kunna meddela föreskrifter och förbud mot eller begränsningar för verksamheter och åtgärder inom ett område som omfattas av en havsplan. Det är utredningens uppfattning att havsplanerna kommer att utgöra ett viktigt beslutsunderlag vid upplåtelse av nyttjanderätt till allmänt vatten. I avvaktan på att havsplanerna kommer på plats och ger den vägledning som behövs för detta ändamål, bör Kammarkollegiet i samråd med berörda myndigheter få i uppdrag att ta fram riktlinjer för i vilka fall rätt att använda allmänt vatten ska upplåtas och vilka villkor som kan vara aktuella vid sådana upplåtelser.
Genom att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten är rörlig, kan det inträffa att en rättighet upplåten i allmänt vatten genom gränsens förskjutning hamnar på enskilt vatten. Upplåtelsen kan då med automatik inte övergå till att belasta den enskilde. I dessa fall måste rätten till vattenområdet lösas genom vanliga fastighetsrättsliga regler. Ansvaret för att detta görs bör ligga på den enskilde verksamhetsutövaren.
8.3.3 Rätt att ta ut avgift
Utredningens förslag: Statens rätt att ta ut avgift vid upplåtelse
av rätten att använda allmänt vattenområde regleras i lag. Avgiftens storlek och när denna ska tas ut regleras från fall till fall.
Utredningsdirektiven framhåller att rättsläget när det gäller statens rätt att bestämma över dispositionsrätten i allmänt vatten och att ta ut avgift för denna rätt är oklart samtidigt som möjligheten att ta ut avgift eller ersättning för att nyttja allmänt vatten som en resurs är ett viktigt medel för att göra havsförvaltningen ekosystembaserad. Frågan har särskilt lyfts fram av Havsplaneringsutredningen i sitt betänkande Planering på djupet – fysisk planering av havet (SOU 2010:91).
Frågan om äganderätt är betydelsefull bland annat för möjligheterna att ta ut avgifter eller ersättning för att utnyttja naturresurserna i territorialhavet, exempelvis enligt lagen om kontinentalsockeln. För att förvaltningen av havsresurserna ska vara ekosystembaserad, behöver det finnas möjligheter att införa tillräckliga ekonomiska incitament för att styra verksamheter i havet.53
Kammarkollegiet har under en period fram till mitten av 2010 tagit ut avgifter för vissa verksamheter i allmänt vatten, främst musselodling och vindkraft. För musselodling förekommer beslut om avgifter som utgår kalenderårsvis med 50 kronor per musselodlingsrigg och månad eller för bottenodling med 8 kronor per ton av den årliga avkastningen. När det gäller vindkraft förekommer beslut om att avgift för upplåtelsen ska utgå med 1 500 kronor per aggregat och år från och med det år respektive aggregat tas i drift. Avgifterna ska i dessa fall årligen räknas om i relation till förändringen av konsumentprisindex. Avgifterna och beräkningsgrunden förlängs i femårsperioder, om inte endera parten begär omprövning av avgiftens storlek inom ett år från det att perioden löper ut. Kammarkollegiet har hösten 2012 informerat de verksamhetsutövare som enligt äldre beslut ska betala en sådan årlig avgift till staten, att detta inte längre är aktuellt och att inbetalning inte
behöver göras. Skälet till att kollegiet inte längre beslutar om avgifter är osäkerheten om på vilken rättslig grund ersättning kan tas ut.
Det är högst tveksamt om staten i dag kan anses ha rätt att ta ut avgift av enskilda för att använda allmänt vattenområde i den mån en sådan rätt inte följer av lag. Om staten vill ha en rätt att ta ut avgift för dispositioner på allmänt vattenområde, bör lagstiftning införas för att ge stöd för detta. Det förekommer redan i dag lagregler om sådana avgifter när det gäller vissa verksamheter på allmänt vatten, nämligen jakt och viss täktverksamhet.
Vad har då staten för möjlighet att ta ut avgifter och var går gränsen mellan en avgift och en skatt? När det gäller avgifter, skiljer man mellan belastande och frivilliga avgifter. Belastande avgifter kan i bland vara svåra att skilja från en skatt.
Skyldigheten att betala skatt och vissa avgifter till staten regleras genom normgivning. Med normgivning menas beslutandet av föreskrifter som blir bestämmande för myndigheters och enskildas handlande. Bestämmelser om normgivningsmakten finns i 8 kap. regeringsformen (RF).54 Enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 ska förhållandet mellan enskilda och det allmänna, under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, meddelas genom lag. Skatter och belastande avgifter faller in under denna bestämmelse. Riksdagen kan dock enligt 8 kap 3 § RF delegera till regeringen att meddela föreskrifter om belastande avgifter. Enligt denna så kallade restkompetens kan regeringen även meddela föreskrifter, exempelvis om frivilliga avgifter, som inte enligt grundlagen ska meddelas av riksdagen (8 kap. 7 § första stycket 2).
Gränsen mellan avgifter och skatter är således flytande. Det finns inte heller någon definition av respektive begrepp i regeringsformen. Det som skiljer en avgift från en skatt är att den enskilde får en särskild motprestation för den avgift han betalar till det allmänna. Motprestationen behöver dock inte ha något egenvärde för den enskilde annat än i förhållande till en tvingande statlig reglering. Exempel på belastande avgifter är avgift för körkortstillstånd, avgifter för lantmäteriförrättningar och expeditionsavgifter hos olika inskrivningsmyndigheter. Avgifterna ska täcka statens kostnader (helt
eller delvis) för motprestationen och får inte sättas i relation till det ekonomiska värde som det allmännas motprestation har för den enskilde. Om avgifterna klart överstiger statens kostnader för den avsedda verksamheten/motprestationen är det i stället fråga om en skatt. Motprestationen behöver i vissa fall inte komma den enskilde till godo för att betraktas som en avgift, utan denna kan även komma kollektivet av betalande till godo.55 Ett exempel är den bygdeavgift som tas ut av den som har tillstånd till vattenverksamhet. Avgiften ska betalas årligen till länsstyrelsen och beslutas av Mark- och miljödomstolen utifrån vissa i lagen angivna avgiftsenheter och avgiftsklasser (6 kap. 1 §). Avgiften ska användas för att förebygga eller minska skador som uppkommer på grund av vattenverksamheten och som inte ersätts på annat sätt samt för att gottgöra sådana skador. Avgiften ska också tillgodose allmänna ändamål för den bygd som berörs av vattenverksamheten. Även vissa kostnader hos Mark- och miljödomstolen ska täckas av avgiften.56
Även gränsen mellan belastande avgifter och frivilliga avgifter är i vissa fall svårdefinierad. För att det ska vara fråga om en belastande avgift ska de enskilda befinna sig i en sådan situation att de rättsligt eller faktiskt kan anses tvingade att betala avgiften. Graden av tvång får enligt förarbetena till RF avgöras från fall till fall efter en helhetsbedömning.57 Avgiften är frivillig om den utgör ett rimligt vederlag för en frivilligt ianspråktagen tjänst. Frivilliga avgifter faller inom regeringens kompetensområde.
De avgifter som i dag tas ut för verksamhet inom allmänt vattenområde är bl.a. sådana som avser avgifter för undersöknings- och utvinningstillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln samt avgifter för tillstånd till sand-, grus- och stentäkt i enlighet med lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden (se avsnitt 8.2.1). Som framgår är båda dessa avgifter reglerade i lag. Det har alltså ansetts att rätten att ta ut avgifter i dessa fall inte ligger inom regeringens kompetensområde.
I förarbetena till kontinentalsockellagen resonerar departementschefen om avgifternas storlek.
Avgifter för tillstånd till sand-, grus- eller stentäkt synes i princip böra bestämmas efter affärsmässiga grunder. Även samhällsekonomiska synpunkter bör dock i särskilda fall kunna få inverka, t.ex. om allmän brist på material av ifrågavarande slag råder på land. Liksom f.n. bör tillståndsmyndigheten ha möjlighet att underlåta att kräva avgift, om den medgivna täkten är av ringa omfattning eller annat särskilt skäl härför föreligger. Avgifter för tillstånd av olika slag torde lämpligen böra redovisas på samma sätt som inkomster av statens gruvegendom.58
Även rätten att jaga på allmänt vatten är avgiftsbelagd. Enligt 41 § första stycket 1 jaktlagen (1987:259) får en viltvårdsavgift tas ut av den som jagar. Syftet är att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med lagens syfte. Viltvårdsavgiften ska bilda en fond (viltvårdsfonden) som får användas för angivna ändamål efter regeringens bestämmande. Exempel på användning är polismyndighetens m.fl. kostnader för att eftersöka eller på annat sätt spåra, döda eller omhänderta vilt (40 a § jaktförordningen [1987:905]). Viltvårdsavgiften uppgår till 300 kronor per jaktår (49 § jaktförordningen).
Det är rimligt att ta ut avgifter när enskilda tillgodogör sig den nyttighet som allmänt vatten utgör. Det kan också finnas tillfällen där staten behöver en säkerhet för borttagande av en anläggning och återställande av det utnyttjade området när detta inte kan säkerställas genom andra tillåtlighetsbeslut. I exempelvis de fall koncession eller tillstånd enligt miljöbalken krävs för verksamheten är frågan om säkerhet, borttagande av anläggningar och återställande av mark tillgodosedd genom att villkor för detta kan ställas upp i tillåtlighetsbeslutet. Avgifter kan dock inte tas ut enligt miljöbalken för själva rätten att utnyttja mark- eller vattenområden, dvs. dispositionsrätten.
Det oklara rättsläget avseende den rättsliga statusen för allmänt vattenområde riskerar att styra över exploatering eller exempelvis dumpning i olika former till området. Detta kan inträffa som en direkt följd av att nyttjanderätt här, till skillnad från de vattenområden till vilka det finns en lagfaren ägare, erhålls vederlagsfritt samt i normalfallet medges utan andra villkor än att övriga erforderliga tillstånd kan erhållas. Ett klargörande av den rättsliga statusen för allmänt vattenområde samt möjligheten att avgiftsbelägga
användningen skulle med stor sannolikhet bidra till ett framgångsrikt genomförande av en havspolitik som syftar till ett hållbart nyttjande av svenska vatten. Verksamheter riskerar då inte att styras till allmänt vatten enbart på grund av att det är gratis att disponera området.
Rätten att ta ut avgifter för rätten att disponera allmänt vatten bör regleras i lag. Särskilda regler om detta bör införas i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln samt lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden med tillhörande förordningar. Vilka verksamheter som ska vara avgiftspliktiga bör regleras från fall till fall. Även storleken på avgiften får närmare bestämmas i regelverket för respektive verksamhet. Det kan dock i sammanhanget uppmärksammas att om allmänt vatten har sådana likheter med statens förvaltning av dess övriga fastighetsbestånd att ersättning bör utgå för användningen, bör även ersättningsnivåerna bestämmas på samma sätt som gäller för statens fastighetsförvaltning av vattenområden i övrigt, dvs. i förhållande till marknadsmässiga nivåer. Det är också i enlighet med dessa nivåer som staten i dag har rätt att ta ut avgifter i enlighet med kontinentalsockellagen för att utforska kontinentalsockeln och utnyttja dess naturtillgångar. I dess förarbeten framhålls att staten bör tillförsäkras ett rimligt ekonomiskt utbyte av exploateringen.
I fråga om regleringens innehåll är till en början att märka att intresset för naturtillgångarna på kontinentalsockeln f.n. främst är koncentrerat till olja och naturgas. Fynd av sådana tillgångar kan få stor betydelse för den svenska samhällsekonomin. Med hänsyn härtill är det angeläget att staten förbehåller sig ett avgörande inflytande på såväl undersökningsarbeten som exploatering. I den mån staten inte själv engagerar sig i undersöknings- och exploateringsverksamheten bör rätt att bedriva sådan verksamhet kunna upplåtas åt enskilda. Därvid bör som framhållits av utredningen och flera remissinstanser garantier finnas för att verksamheten kommer att bedrivas rationellt och i övrigt på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till landets intressen. Det måste också tillses att motstående intressen, såsom sjöfart och fiske, inte förorsakas otillbörligt intrång. I vissa fall kan det tänkas uppkomma behov av villkor angående producenternas användning. Även statens ekonomiska intressen bör i skälig mån tillgodoses.59
Vidare anförs.
Härvid bör skiljas mellan å ena sidan villkor som är påkallade från allmän synpunkt för att främja ett rationellt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna och att skydda motstående intressen och å andra sidan villkor som väsentligen syftar till att tillförsäkra staten såsom innehavare av naturtillgångarna ett rimligt ekonomiskt utbyte vid exploateringen.60
Genom utredningens förslag skapas möjligheten att ta ut avgifter för användningen av allmänt vatten. Kammarkollegiet bör få i uppdrag att ta fram riktlinjer för avgiftsuttaget, vilka verksamheter som ska avgiftsbeläggas och avgifternas storlek.
8.3.4 Sammanställning över upplåtna dispositionsrätter
Utredningens bedömning: Lantmäteriet bör tillsammans med
Sjöfartsverket och Kammarkollegiet få i uppdrag att bygga upp en databas med beslut om rätten att använda allmänt vatten.
Då fler och fler verksamheter vill ha tillgång till och måste samsas på allmänt vatten, finns det ett värde i att ha en samlad redovisning över de verksamheter som har beviljats rätt att använda ett visst vattenområde (kunskapsbank). Det är också, som konstaterats ovan, ett flertal myndigheter som är inblandade i de flesta tillståndsprocesser. Det finns i dag ingen myndighet eller annan aktör som kan tillhandahålla en överblick över pågående tillåtna verksamheter i allmänt vatten.
Lantmäteriet bör tillsammans med Sjöfartsverket och Kammarkollegiet och andra berörda myndigheter få i uppdrag att bygga upp en databas, inklusive kartredovisning, av beslut att ge verksamhetsutövare rätt att använda allmänt vatten. En sådan databas bör innehålla lokalisering, verksamhet, verksamhetsutövare, beslutets löptid och hänvisning till aktuella beslut. Alla typer av upplåtelser, inklusive allmänna farleder, bör ingå i den föreslagna databasen.
Lantmäteriet hanterar sedan tidigare information om de olika dispositionsrätter (servitut, ledningsrätter etc.) som upplåts inom det fastighetsindelade vattenområdet.
Den geografiska information som behövs för uppdraget finns hos Lantmäteriet och Sjöfartsverket.
Uppbyggnaden bör ske genom att berörda myndigheter tillförs anslag, medan driften av databasen samt tillhandahållande av informationen bör finansieras inom ramen för de avgifter som tas ut för den upplåtna dispositionsrätten respektive ingå i den användarfinansiering som gäller för Lantmäteriet i övrigt61.
9. Internationell havsgränsdatabas
Enligt direktiven ska utredningen bedöma behovet av en databas med internationella havsgränser, primärt för havsgränserna i Östersjön, Kattegatt och Skagerack samt vilken typ av gränser som databasen bör innehålla. Vidare ska utredaren bedöma vilka överenskommelser och rutiner som krävs för att hålla databasen aktuell. I bedömningen ska relevanta krav dels i lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, dels i det pågående EU-rättsliga arbetet under det så kallade Inspiredirektivet1 beaktas.
Enkel åtkomst till havsgränsinformation oberoende av tillgång till sjökort är till nytta för alla som på olika sätt utnyttjar svenska havsområden. I många sammanhang är de omkringliggande staternas havsgränser av lika stort intresse som de nationella. Enligt utredningens direktiv har behovet av en databas, där alla berörda länders officiella havsgränser samlas, allt oftare signalerats från allt fler intressenter.
De olika avgränsningslinjerna i havet (undantaget gränsen för en angränsande zon) ska enligt UNCLOS offentliggöras i officiella sjökort eller i en förteckning med geografiska koordinater, och deponeras hos FN:s generalsekreterare (se avsnitt 2.1.5). Många stater har därför sedan länge redovisat den egna statens havsgränser i officiella sjökort. Varje stat har därmed kontroll över den publicerade informationen och användarna kan få tillgång till de olika staternas information. Tillämpas även den alternativa redovisningen av avgränsningslinjerna, nämligen att publicera dem i en förteckning med geografiska koordinater, ökar tillgängligheten och användbarheten av havsgränserna, särskilt för elektroniska tillämpningar.
Det finns en samverkan mellan de nationella sjökarteorganisationerna som innebär att produktionen av internationella sjökort, så kallade INT-kort, samordnas. Dessa INT-kort kommer i första hand att ersätta nationella sjökort över områden som berör flera stater. Digitala sjökort produceras på ett internationellt samordnat vis där publiceringsansvaret är uppdelat i geografiska områden, så kallade ENC-celler. Dessa digitala sjökort har officiell status och kan fullt ut ersätta tryckta sjökort. I INT-korten och ENC-cellerna förväntas att alla berörda staters havsgränser redovisas.
9.1. Bakgrund
9.1.1. Inspiredirektivet och geografisk miljöinformation
Lagen om geografisk miljöinformation utgör, tillsammans med bl.a. förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation, Sveriges genomförande av Inspiredirektivet. Direktivets syfte är att skapa en rättslig ram för harmonisering och spridning av geografisk information via Internet.
I lagen med tillhörande förordning sätts regler upp för att inrätta en infrastruktur med ett sammanhängande system för tillgång till och utbyte av geografisk information som har elektronisk form i Sverige. Detta sammanhängande system ska ingå i en motsvarande infrastruktur för tillgång till och utbyte av geografisk information inom EU. Den geografiska information som ska kunna utbytas via infrastrukturen är sådan som har betydelse för miljön: geografisk miljöinformation.2
De myndigheter, kommuner och vissa enskilda organ som producerar geografisk miljöinformation ska medverka i systemet genom att elektroniskt göra informationen och tjänster som gör det möjligt att hantera informationen tillgängliga för allmänheten (informationsansvar) samt dela information med andra myndigheter, kommuner och enskilda organ som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter som kan ha betydelse för miljön (samarbete). Regeringen har utsett Lantmäteriet att samordna infrastrukturen i Sverige.
I lagens 3 § regleras vilken information som ska ingå i infrastrukturen, förutsatt att den finns i elektronisk form. I 3 § 4 anges att administrativa indelningar ska ingå. I 3 kap. 4 § i förordningen specificeras detta till att för administrativa enheter på lokal, regional och nationell nivå som är åtskilda av administrativa gränser ska informationsansvar avseende de baslinjer och landområden som ligger till grund för beräkningen av territorialhavet, territorialgränsen och gränsen för Sveriges ekonomiska zon fullgöras av Sjöfartsverket (4 § 2). I samma paragraf anges att Lantmäteriet ska ha informationsansvar i fråga om riksgräns samt läns- och kommungränser (punkt 1).
På den europeiska nivån framgår av Inspiredirektivets bilagor vilken typ av geografisk information i elektronisk form som omfattas och därmed ska harmoniseras och göras tillgänglig. För redovisningen av havsområden och de olika avgränsningslinjerna i havet är främst administrativa enheter och hydrografi (bilaga I) samt havsområde (bilaga III) intressanta.
För att informationen ska kunna bli lätt tillgänglig för olika intressenter i Europa krävs att både själva informationen och de olika tjänsterna för att kunna söka, titta på och ladda ner informationen följer vissa gemensamma standarder. Därför sätter Inspiredirektivet upp tekniska regler m.m. för information och tjänster genom ett antal genomförandebestämmelser.3 En genomförandebestämmelse utgörs av en EU-förordning eller ett EU-beslut som specificerar kraven för de olika delarna i infrastrukturen.
9.1.2. Internationellt samarbete för att tillgängliggöra sjökort m.m.
Utöver vad Inspiredirektivet ålägger EU:s medlemsstater förekommer även samarbete på internationell nivå mellan de olika sjökarteorganisationerna, främst inom IHO. IHO är en konsultativ och teknisk organisation vars mål är: koordinering av sjökartemyndigheternas aktiviteter; största möjliga enhetlighet för sjökort och nautiska publikationer; fastläggande av säkra och effektiva metoder
för sjömätning; samt utvecklingen av vetenskap inom det hydrografiska ämnesområdet och teknik för beskrivande oceanografi.4
Sjöfartsverket är Sveriges representant i IHO. Inom verket ansvarar affärsområde Sjögeografi för den svenska sjökartläggningen och därmed också presentationen av havsgränserna i sjökorten.
Samarbetet inom IHO har resulterat i en samordning av produktionen av internationella elektroniska sjökort – Electronic Navigational Chart (ENC). IHO har utvecklat en gemensam standard för överföring av hydrografisk information och en produktspecifikation för ENC-cellerna. I denna standard ingår flera av de nationella avgränsningslinjerna i haven (räta baslinjer, territorialhav, ekonomisk zon och administrativa områden).
ENC är i första hand avsedd att användas i ECDIS (Electronic Chart Display and Information System), det vill säga det elektroniska sjökorts- och informationssystem som är definierat av den Internationella sjöfartsorganisationen, IMO (International Maritime Organization).
För att förse de elektroniska sjökorten med hydrografisk information har de olika deltagande staterna kommit överens om vilken stat som ansvarar för att förse de olika ENC-cellerna5 med information. Varje stat har ansvaret att producera ENC-celler för den egna statens havsområden ut till den yttre avgränsningslinjen för statens ekonomiska zon.6
Användningen av digitala sjökort i stället för papperssjökort regleras av internationella bestämmelser. Den utrustning som används ska då uppfylla speciella krav (Revised Performance Standards for Electronic Chart Display and Information Systems). I Sverige har Transportstyrelsen i sina föreskrifter och allmänna råd satt upp regler för under vilka förutsättningar ENC får ersätta traditionella papperssjökort. Det ska bland annat finnas ett reservsystem, exempelvis sjökort i pappersform.7
4 http://www.iho.int/srv1/ 5 ENC har delats upp i rutnät (kartrutor) – olika celler, där ansvaret för att förse varje enskild cell med information åvilar en viss medlemsstat. En cell får aldrig innehålla mer än 5 MB data och därför har cellerna olika storlek. Vid navigering med ENC märker man i allmänhet inte gränserna mellan de olika cellerna. 6 Ufs A 2014, Underrättelser för sjöfarande, Allmänna upplysningar, Sjöfartsverket. 7 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om navigationssäkerhet och navigationsutrustning (TSFS 2011:2 med ändring 2012:71).
IHO arbetar för att säkerställa att en världstäckande databas med officiella ENC-celler blir tillgänglig. I detta syfte har en resolution, Principles of the Worldwide Electronical Chart Database (WEND), antagits. Resolutionen beskriver bland annat hur ENCcellerna ska distribueras via så kallade Regional ENC Coordination Centres för att sammanföra de elektroniska sjökorten från olika sjökarteproducenter. I dag finns det två sådana regionala distributionscentraler, en som drivs av Storbritanniens hydrografiska organisation (IC-ENC) och en som drivs av Norges motsvarighet (Primar). Från de två distributionscentralerna kan sjöfarten ladda ner information till sina ECDIS och prenumerera på uppdateringar. De två regionala organisationerna samarbetar, vilket gör att ENCcellerna i respektive regional databas är tillgängliga för båda organisationerna. Sverige är medlem och tillgängliggör sin elektroniska hydrografiska information via Primar.
9.2. Frågan om att inrätta en internationell havsgränsdatabas
Utredningens bedömning och förslag: Behovet av tillgång till
internationella havsgränser tillgodoses genom det pågående internationella samarbetet inom bland annat Inspiredirektivets ram och IHO.
Sjöfartsverkets informationsansvar för administrativ indelning kompletteras till att avse även avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon och den svenska kontinentalsockeln.
Den havsgränsportal som byggts upp inom ramen för utredningsarbetet ska anpassas och tillgängliggöras för offentliggörande av de svenska avgränsningslinjerna i havet.
Som beskrivits ovan ska utredningen överväga behovet av en databas som innehåller de olika staternas avgränsningslinjer i havet, främst avseende Östersjön, Kattegatt och Skagerack. Frågan har avgränsats till att gälla svenska intressens behov av en sådan databas.
europeisk nivå och IHO:s arbete med att koppla samman ENCcellerna i staternas elektroniska sjökort på global nivå.
Inspiredirektivet ställer krav på medlemsstaterna att de ska harmonisera viss geografisk information som finns i elektronisk form och göra denna tillgänglig för att titta på och möjlig att ladda ner till egna informationshanteringssystem och olika applikationer för myndigheter m.fl. som utför offentliga uppgifter och allmänheten. När direktivet är genomfört8 innebär detta att tillgången till geografisk information inom Europa kommer att öka markant. Informationen kommer också att vara standardiserad och beskriven på sätt som gör att den lätt kan anpassas till de informationssystem som finns på marknaden. När Inspiredirektivet genomförts kommer det således vara möjligt att ”sömlöst” kombinera geografisk miljöinformation från olika medlemsstater inom EU.
I direktivets bilaga I framgår att administrativa gränser ska ingå i den geografiska information som harmoniseras och offentliggörs.
4. Administrativa enheter Administrativa enheter, som delar upp områden där medlemsstater har och/eller utövar jurisdiktion, på lokal, regional och nationell nivå, åtskilda av administrativa gränser.
Inom detta tema ingår redovisningen av de olika avgränsningslinjerna i havet. Det innebär att samtliga EU:s medlemsstater (samt Norge) ska tillgängliggöra dessa avgränsningslinjer för användare inom Europa. Detta innebär vidare att Sveriges samtliga grannstater, med undantag av Ryssland, är skyldiga att tillgängliggöra avgränsningslinjerna i havet i Östersjön, Skagerack och Kattegatt och att dessa, när direktivet är genomfört, kommer att bli tillgängliga för olika typer av användare och i förlängningen i olika applikationer9, exempelvis för navigation.
Sveriges skyldighet att offentliggöra de egna avgränsningslinjerna i havet (förutsatt att de finns i elektronisk form) framgår av lagen om geografisk miljöinformation med tillhörande förordning, vilket har beskrivits i avsnitt 9.1.1. Denna skyldighet begränsas dock i
författningstexten till att endast avse baslinjerna och de landområden som ligger till grund för beräkningen av territorialhavets bredd, territorialgränsen samt gränsen för Sveriges ekonomiska zon. För att få en heltäckande redovisning bör även avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon och den svenska kontinentalsockeln ingå i Sjöfartsverkets informationsansvar. Förordningen om geografisk miljöinformation bör därför kompletteras i detta avseende.
Sjöfartsverket har inom ramen för utredningens arbete byggt upp en portal för presentation av utredningens förslag till avgränsningslinjer. Denna bör, efter utredningens överlämnande, vid behov anpassas och kopplas ihop med exempelvis portalen Geodata.se10 för offentliggörande av de svenska avgränsningslinjerna i havet. Härigenom ges myndigheter och allmänhet tillgång till informationen.
Det arbete som utförs inom ramen för IHO bidrar till att göra sjökort som produceras av olika aktörer tillgängliga för sjöfarten på ett samlat sätt. IHO:s initiativ är globalt, vilket innebär att samtliga stater runt Östersjön omfattas. Ett av IHO:s huvudsyften är att se till att ”världens hav, oceaner och farbara vatten” är sjömätta och kartlagda. I uppdraget ingår att medlemsstaterna ska tillhandahålla lämplig och aktuell hydrografisk information, produkter och tjänster och se till att informationen och tjänsterna får största möjliga användning.11 I de standarder som antagits för de elektroniska sjökorten ingår som nämnts ovan olika avgränsningslinjer i havet, för närvarande baslinje, territorialhav, ekonomisk zon och administrativt område (exempelvis stat). Sverige har i dag inte några av dessa gränslinjer inlagda i de svenska ENC-cellerna. När utredningens resultat, dvs. de nya och uppdaterade avgränsningslinjerna i havet, har lagts fast i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner och sjökort och geografiska koordinater deponerats hos FN:s generalsekreterare bör även de elektroniska sjökorten kompletteras med avgränsningslinjerna. Motsvarande information finns redan redovisad av Sveriges grannstater. Genom detta blir
informationen även tillgänglig för sjöfarten och kan distribueras via bl.a. Primar.
Utredningen menar att de initiativ som redan pågår på europeisk och global nivå för att samordna, sammanställa och tillgängliggöra elektronisk information om avgränsningslinjerna i havet tillgodoser allmänhetens och sjöfartens behov av sådan information. Det finns mot den bakgrunden inget skäl att bygga upp en ny databas för detta ändamål i Sverige.
10. Konsekvenser
10.1. Uppdaterade baslinjer, anpassad territorialgräns i havet och mer precisa avgränsningslinjer för Sveriges maritima zoner
De förändringar som utredningen föreslår avseende baslinjernas respektive territorialgränsens sträckning i havet är i allt väsentligt endast marginella. De föreslagna sträckningarna ligger mycket nära de nuvarande. I vissa fall går de föreslagna linjerna innanför de befintliga linjerna. I andra fall går de utanför eller korsar de befintliga. Sammantaget innebär detta att de havsområden innanför respektive utanför varje enskild linje, där Sverige har olika form av suveränitet eller jurisdiktion, varken ökar eller minskar i en sådan omfattning att det kan anses få någon nämnvärd betydelse för företag, enskilda eller berörda myndigheter. Totalt sett bedöms förslagen inte heller medföra ökade befogenheter eller krav som skulle föranleda utökat resursbehov för berörda myndigheter.
De stora förändringarna i utredningens förslag är att baslinjernas respektive territorialgränsens sträckning blir tydligare och mer precist redovisad jämfört med vad som för närvarande är fallet. Förändringarna är dock som redan påpekats endast marginella och ligger i många fall inom felmarginalen hos den hittillsvarande redovisningen. Det faktum att territorialgränsen på vissa ställen flyttas något och territorialhavet liksom de olika maritima zonerna utanför territorialhavet därmed minskar eller ökar i olika utsträckning saknar betydelse för tillämpningen av de svenska regelverk som är baserade på EU-direktiv och som avser fisket och andra näringar som bedrivs i havet. EU-reglerna utgår inte från territorialgränsens sträckning utan gäller lika både innanför och utanför denna gräns inom de havsområden där kuststaten har jurisdiktion i berörda frågor.
Enligt Havs- och vattenmyndighetens bedömning uppstår inga konsekvenser för fisket på grund av utredningens förslag.
Olika tillståndsfrågor prövas av olika instanser beroende på om verksamheten i fråga ligger på en plats innanför eller utanför territorialgränsen. Om territorialgränsen flyttas kan det således innebära att tillstånd behövs för en verksamhet som tidigare inte var tillståndspliktig, t.ex. för forskningsfartyg som återkommer med olika intervaller till samma område eller vid dumpning av muddermassor. Eller omvänt att tillstånd inte behövs.
Utredningens förslag innebär att alla gränslinjer och avgränsningslinjer i havet blir mer entydiga och rättssäkra. Alla geografiska koordinater anges i SWEREF 99. Den otydlighet som i dag finns avseende linjernas sträckning, både i kartmaterial och i författningar har eliminerats så långt som det är möjligt med moderna beräkningsmetoder och tillgänglig teknik. Geografiska koordinater som är fastställda i överenskommelser mellan Sverige och andra stater har transformerats från olika referenssystem till SWEREF 99. Myndigheter och andra behöver således i princip inte längre hantera osäkerhetszoner. Deras arbete kan därmed bedrivas mer rationellt. Detta innebär en förenkling för alla berörda, såväl myndigheter som företag och enskilda, som har anledning att känna till territorialhavets och de olika maritima zonernas exakta utbredning.
Det är fundamentalt för en rättsstat att på ett rättssäkert sätt redovisa de områden inom vilka staten har suveränitet eller på olika sätt utövar jurisdiktion. Utredningen föreslår att territorialgränsens och avgränsningslinjernas offentlighet ska säkerställas genom tillförlitliga och öppet tillgängliga digitala koordinater för respektive linje. Linjerna kommer därmed att kunna anges i exempelvis digitala sjökort, vilket inte är möjligt i dag. En säker geografisk redovisning av de olika jurisdiktionsområdenas utbredning förväntas få enbart positiva effekter.
Territorialgränsens redovisning i sjökorten kan om utredningens förslag genomförs användas som beslutsunderlag i stället för, som i dag, beslutsstöd av Försvarsmakten och Kustbevakningen. Havs- och vattenmyndigheten får genom tillgången till koordinatsatta avgränsningslinjer för den svenska kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon det underlag som man i dag saknar för rapportering av fiskezoner till EU. De olika linjernas exakta sträckning är också en förutsättning för den statliga havsplaneringen. Havsplanerna
ska omfatta de havsområden som ligger en nautisk mil utanför baslinjerna eller, där fastigheter sträcker sig längre ut, de havsområden som ligger utanför gränsen mellan enskilt och allmänt vatten och som sträcker sig ut till den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon eller Sveriges territorialhav i de områden där Sverige saknar ekonomisk zon.
En rättssäker redovisning av baslinjer, territorialgräns och avgränsningslinjer för de maritima zonerna tillsammans med tillgång till relevant information i elektronisk form är således av stor betydelse. Entydiga geografiska gränser och avgränsningslinjer är även en förutsättning för effektiv övervakning av såväl svenskt territorium som för miljöövervakning och för en rättssäker användning av de olika verktyg som Sverige har för att skydda den marina miljön och det marina kulturarvet.
Geografiska koordinater i elektroniskt format som anger territorialgränsens läge behövs även för datoriserade analyser av trafikflöden till och från Sverige. Sådana kan i dag inte göras eftersom det saknas tillgång till datalager som visar territorialgränsens sträckning i havet.
Tillgång till information i digital form öppnar för vidareutveckling av nya tekniska applikationer för att ge informationen spridning. Detta gynnar även kommersiella och andra aktörer inom tjänstesektorn och är i förlängningen positivt för såväl enskilda, myndigheter som företag.
Sjöfartsverket har inom ramen för utredningen utvecklat en portal för presentation av utredningens resultat. Portalen kan, efter det att riksdagen har beslutat om ny sträckning för baslinjer, territorialgräns och de maritima zonernas avgränsningslinjer, användas för att ge spridning åt de olika linjernas sträckning i havet till enskilda, myndigheter och företag via den svenska samlingsportalen för geografisk miljöinformation www.geodata.se. Sjöfartsverket är sedan tidigare informationsansvarig myndighet avseende den administrativa indelningen i havet enligt förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation. Detta innebär att verket redan i dag har i uppdrag att tillgängliggöra denna typ av information i elektronisk form.
10.2. Inrättande av en angränsande zon
Inrättandet av en angränsande zon innebär att Sverige lägger en rättslig grund för svenska myndigheter att ingripa inom geografiska områden i havet utanför territorialgränsen när det gäller brottsbekämpning inom de rättsområden som den utökade jurisdiktionen avser (lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd). Möjligheten att inrätta en angränsande zon för att förhindra brott att begås inom svenskt territorium och för att beivra brott som har begåtts inom svenskt territorium följer av artikel 33 i UNCLOS. Däremot medför en angränsande zon inga skyldigheter för Sverige. Riksdag och regering kan välja i vilken utsträckning man vill ge svenska myndigheter befogenhet att utnyttja den nya möjligheten att ingripa och anpassa detta efter tillgängliga resurser och rådande prioriteringar. Kostnader för det allmänna uppstår inte förrän de nya möjligheterna verkligen utnyttjas.
Utredningens förslag att lagstifta om att inrätta en angränsande zon innebär således förbättrade möjligheter att säkra efterlevnaden av svenska bestämmelser på de angivna rättsområdena.
Det är enligt utredningens bedömning endast Kustbevakningen, Polismyndigheten, Tullverket och, under vissa omständigheter, Försvarsmakten som skulle ha förutsättningar att självständigt med egna resurser utföra den typ av ingripanden som kan komma ifråga i den svenska angränsande zonen. Detta förutsätter emellertid att dessa myndigheter har tillgång till fartyg och/eller flyg som gör det möjligt för dem att agera till havs utanför Sveriges sjöterritorium. Begränsningar i resurshänseende gör att det för närvarande främst torde vara Kustbevakningen som berörs av förslaget och som således kan komma att utnyttja rättslig befogenhet att ingripa i den angränsande zonen. Utredningens lagförslag om att utsträcka Kustbevakningens befogenheter i vissa avseenden till att även gälla i den angränsande zonen innebär dock inte att myndighetens geografiska verksamhetsområde utökas eftersom den angränsande zonen ingår i Sveriges ekonomiska zon där myndigheten redan i dag är verksam. Även Försvarsmakten, som i vissa fall förväntas kunna medverka som stöd för civila insatser, har redan i dag ett verksamhetsområde som omfattar de havsområden som utredningen föreslår ska utgöra Sveriges angränsande zon. Myndigheten
behöver inga nya befogenheter för att kunna agera i en svensk angränsande zon.
Kustbevakningen ges enligt utredningens förslag inte befogenhet att agera i den angränsande zonen inom andra rättsområden än sådana där myndigheten i dag har självständiga befogenheter. Den föreslagna lagen om Sveriges angränsande zon ger emellertid regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, möjlighet att i ett senare skede utvidga kustbevakningens befogenheter, exempelvis avseende brott mot föreskrifter som rör hälsoskydd eller skatter, avgifter och finansiella ersättningar. Sådana utvidgade befogenheter skulle enligt utredningens uppfattning inte innebära några nya typer av arbetsuppgifter för Kustbevakningen eftersom eventuella ingripanden i sådana fall endast förväntas ske i form av myndighetssamverkan på uppmaning eller efter beslut av sakansvarig myndighet (Smittskyddsinstitutet, Jordbruksverket, Skattemyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen m.fl.). Konsekvenserna för dessa myndigheter blir att de ges möjlighet att besluta om ingripande på samma grunder som tidigare men inom ett geografiskt område i havet som sträcker sig utanför det svenska sjöterritoriet. Detta kan förväntas bli aktuellt endast i mycket speciella fall och då omständigheterna är sådana att ett ingripande av svensk myndighet bedöms vara högt prioriterat. Som exempel kan nämnas ett fartyg på väg mot Sverige med en ebolasmittad person ombord eller ett fartyg på väg från Sverige med en misstänkt skattebrottsling ombord. Utredningen räknar således inte med att det kommer att bli fråga om något stort antal ingripanden i den angränsande zonen men anser ändå att det bör finnas en lagstadgad möjlighet för svenska myndigheter att ingripa om ett behov skulle uppkomma.
Förslaget att inrätta en angränsande zon innebär också att Sverige får nya instrument för att bättre skydda vrak och andra marina kulturarv. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna i kustlänen får när zonen införs ett större geografiskt tillsynsområde och därmed nya möjligheter att skydda fornlämningar och fornfynd på havsbottnen utanför Sveriges sjöterritorium ut till högst 24 nautiska mil från de svenska baslinjerna. Däremot påverkas inte arbetsuppgifternas innehåll hos berörda myndigheter. Förslaget förväntas medföra allmänt positiva konsekvenser för kulturmiljövården. Hur stora kostnader som kan uppstå beror främst på hur många skydds-
värda fornminnen som kan finnas eller komma att upptäckas inom zonen.
Inrättandet av en angränsande zon är således positivt för den allmänna brottsbekämpningen eftersom det innebär att Sverige i egenskap av kuststat utnyttjar sin rätt att skydda sitt territorium i enlighet med artikel 33 i UNCLOS och förser berörda myndigheter med erforderliga rättsliga befogenheter.
Utredningen kan inte se att inrättande av en angränsande zon skulle komma att ha vare sig direkta eller indirekta negativa effekter för laglydiga företag eller enskilda.
10.3. Utvidgad befogenhet för Kustbevakningen att uppta omedelbart förföljande
Kustbevakningens möjligheter att undersöka eller ingripa mot utländska fartyg utanför Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon är i dag begränsade. Genom förslaget i avsnitt 5.6.1 utökas Kustbevakningens rättsliga befogenhet till omedelbart förföljande. Kustbevakningen får enligt förslaget utökad möjlighet till brottsbekämpande verksamhet genom att myndigheten kan tillgripa omedelbart förföljande i större utsträckning än i dag. För närvarande är detta tillvägagångssätt möjligt endast avseende brott mot lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Utredningens förslag innebär att Kustbevakningen ges befogenhet att i vissa fall tillgripa omedelbart förföljande av ett utländskt fartyg både inom sjöterritoriet och i den angränsande zonen.
Hur långt och hur länge förföljandet kan pågå bör helt bestämmas av orsaken till att förföljandet påbörjades. Rätten till omedelbart förföljande upphör när det förföljda fartyget kommer in på den egna statens eller annan stats territorialhav.
Förslaget får positiva effekter för brottsbekämpningen genom att Kustbevakningen ges utökade möjlighet till omedelbart förföljande då misstanke finns om att brott mot svensk lag har begåtts.
10.4. Uppdrag till Lantmäteriet att redovisa gränsen mellan enskilt och allmänt vatten på karta
En kartredovisning av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten skulle underlätta havsplanering, fiskeriövervakning, tillämpning av kontinentalsockellagen m.fl. verksamheter där denna gräns har betydelse. Förslaget förväntas ge positiva effekter för såväl myndigheter som enskilda och företag som sysslar med verksamheter i havet och i de fyra sjöar som har allmänt vatten. Inga negativa konsekvenser förväntas.
Fastigheters gränser mot allmänt vatten är i hög grad okända till sitt geografiska läge. Detta upplevs som ett problem inom många verksamheter, dels då verksamhet ska etableras, dels för pågående verksamhet.
Olika myndigheter prövar tillstånd för etablering av olika verksamheter beroende på om det är fråga om enskilt eller allmänt vatten. En verksamhetsutövare måste också vända sig till rätt ”ägare” av det vattenområde som avses tas i anspråk, antingen till en enskild fastighetsägare eller till Kammarkollegiet om det rör sig om allmänt vatten. Vidare gäller olika regler avseende fiske om det är fråga om enskilt eller allmänt vatten. På grund av den osäkerhet som råder vänder sig branschen ofta till länsstyrelsen för att söka klarhet i frågan om gränsens läge. Det osäkra läget och det faktum att gränsen inte finns redovisad och tillgänglig för myndigheter och allmänhet skapar en situation som inte är rättssäker. En kartredovisning av gränsens läge skulle därför underlätta för många: myndigheter, enskilda och företag.
Kostnaderna för Lantmäteriet att med bistånd av Sjöfartsverket ta fram en kartredovisning enligt utredningens förslag uppgår till cirka 1,5 miljoner kronor. Förslaget kan finansieras inom ramen för fastighetsbildningsverksamheten. Uppgiften att redovisa gränsen bör ingå i Lantmäteriets ansvar för Sveriges fastighetsindelning. Driftskostnaderna för förvaltning och tillhandahållande av kartredovisningen bör ingå i den användarfinansiering som gäller för Lantmäteriet i övrigt.
grunda vatten längs kusten till drygt 2 miljarder kronor. Det är enligt utredningens bedömning inte motiverat att föreslå en så kostsam och omfattande insats enkom för detta ändamål. Med hjälp av befintlig information erhålls en tillfredsställande redovisning av gränsens läge som är tillräcklig för de flesta verksamheters behov.
10.5. Övergång till RH 2000 som referensnivå vid bestämmande av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten
Den övergång till nollnivån i RH 2000 som referensnivå för strandlinjen och för djupmätningar som föreslås i avsnitt 7.3.2 förväntas ge totalt sett positiva konsekvenser för fastighetsägare, myndigheter, företag och enskilda. Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten blir enklare att bestämma och därmed ökar rättssäkerheten. För stora delar av Sveriges kust och de fyra sjöar som har allmänt vatten innebär inte heller förslaget att det enskilda/fastighetsindelade vattenområdet minskar i omfattning. Den pågående klimatförändringen gör det osäkert hur den fortsatta landhöjningen i Sverige kommer att påverka strandlinjen/vattendjupet på sikt. Havsnivåhöjningen förväntas fortsätta att öka, vilket gör att effekterna av landhöjningen förväntas minska. Det enskilda vattenområde som en fastighetsägare kan förlora till följd av landhöjningen torde kompenseras av havsnivåhöjningen. Detta betyder att vid en övergång till RH 2000 kommer effekterna för den enskilde att vara mycket begränsade, även i norra Sverige där landhöjningen är som störst.
Det kan dock förekomma fall där övergången innebär att gränsen mellan enskilt och allmänt vatten ändras till den enskilde fastighetsägarens nackdel, exempelvis i delar av norra Sverige med stor landhöjning om havsbottnen samtidigt är långgrund.
Ska en exakt gräns fastställas, krävs sjömätning, vilket är ett mycket dyrt förfarande. En bestämning av gränsen som beskrivits i avsnitt 7.3.1 gäller strikt sett endast för stunden. För att praktiskt kunna hantera gränsen mellan enskilt och allmänt vatten, är det därför angeläget att även fortsättningsvis kunna använda sig av den redovisning som finns i sjökort och på andra allmänna kartor.
fastighetsägares nackdel som kan uppkomma vid en övergång (dvs. att enskilda förlorar vattenområde) bedöms vara mindre än den osäkerhet som dagens svårtillämpliga bestämmelser innebär. Rättssäkerheten blir större om man går över till RH 2000, som är en klart definierbar referensnivå. Gränsens definition blir också mer lättbegriplig, vilket gynnar alla som behöver känna till var gränsen går.
Det är svårt att inom utredningens ram uppskatta hur många fastigheter som kan komma att lida ekonomisk skada till följd av förslaget. Troligtvis rör det sig om ett ytterst begränsat antal. Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten har i dag, som beskrivits i avsnitt 7.3, ett mycket osäkert läge. Den finns inte redovisad på kartor eller i sjökort. Strandlinjen kommer framöver inte längre att redovisas på kartor/i sjökort på det sätt som förutsätts i gällande lagstiftning.
Utredningens förslag att övergå till en i tiden fast och väl definierad referensnivå gör det lättare att bestämma gränsen mellan enskilt vatten och allmänt vatten. Detta gagnar den enskilde fastighetsägaren. Det underlättar också Lantmäteriets arbete vid fastighetsbildning.
Förslaget medför ökade kostnader för det allmänna under några år för att hantera de fall där enskilt vattenområde minskar, dels i form av ersättning till berörda fastighetsägare, dels på grund av ökad arbetsbelastning på Kammarkollegiet, Lantmäteriet och domstolarna för att behandla ersättningsanspråk.
Då det i dag, med den information som finns tillgänglig, inte går att uppskatta hur många fastigheter som berörs är det även svårt att uppskatta hur stora ersättningsbelopp det kan komma att röra sig om.
Enligt förslaget ska ersättning betalas för den skada som uppkommer vid tidpunkten för övergången. Ersättning bör då utgå i enlighet med följande motivuttalande (prop. 1971:122 s. 189).
Det kan givetvis ibland, t.ex. när det exproprierade området utgör endast en ringa del av hela fastigheten, vara svårt att påvisa någon skillnad mellan den odelade fastigheten och restfastigheten. Som regel torde man dock med fog kunna räkna med att en viss skillnad föreligger åtminstone såtillvida att en köpare inte skulle vara beredd att avstå från någon del av fastigheten utan reduktion av priset. Mot bakgrund härav synes det motiverat att i sådana fall döma ut ersättning bestämd till exempelvis visst belopp per kvadratmeter.
Två typer av ekonomiska skador kan uppkomma till följd av reformen. Det gäller dels generella skador som avser värdet på själva vattenområdet, beroende på t.ex. fiskevärdet, dels speciella skador som avser värdet på grund av pågående eller möjlig användning av vattenområdet för speciella verksamheter, t.ex. vindkraftverk, fiskodling etc.
Det som gör att vattenområden kan ha ett marknadsvärde, generellt sett, är främst att de kan ha ett fiskevärde. Det finns dock inget ortprismaterial för vattenområden, vilket gör det svårt att bestämma marknadsvärdet. I exempelvis fastighetstaxeringen åsätts inte vatten något värde. En jämförelse med de taxeringsvärden som sätts på impediment inom skogsmark, dvs. myrmark och berghällar etc., kan dock ge en viss ledning om vilka värdenivåer det skulle kunna handla om. Taxeringsvärdena för skogliga impediment ligger på i storleksordningen 400–4 000 kr/ha, beroende på belägenhet i landet. Motsvarande marknadsvärdenivåer blir 600–6 000 kr/ha.1Dessa belopp beror i huvudsak av jaktvärdet. Generellt sett torde detta vara betydligt högre än fiskevärdet. Det innebär att vattenvärdet rimligen ligger i den nedre delen av intervallet ovan. En kvalificerad gissning kan vara ett vattenvärde i storleksordningen 1 000– 2 000 kr/ha, motsvarande 10–20 öre/m².
Nästa steg är att bedöma hur stora vattenarealer som dessa belopp ska tillämpas på. Ett hypotetiskt exempel är följande. En landhöjning på 10 cm ger ett tillskott av 10 meter vatten om man utgår från 3-meterskurvan. Om en landremsa på 10 km berörs av denna landhöjning, så blir tillskottet av vattenareal 10 x 10 000 = 100 000 m². Värdet blir därmed 10 000–20 000 kr. En landremsa på 100 km ger ett belopp om 100 000–200 000 kr.
Ovanstående exempel ger en indikation på vilka belopp det kan bli fråga om. Beräkningsmässigt har förutsatts att hela förlusten inträffar omedelbart vid övergången till det nya referenssystemet. I realiteten torde det vara ytterst små områden som drabbas omedelbart.
För att få en mer realistisk bild av ersättningsbeloppen måste hänsyn tas till tidsaspekten, dvs. den tidshorisont som bör tillämpas vid skadeberäkningen. Beloppen ska diskonteras till nutid om
det handlar om förväntade framtida skador. Vid 30 års kalkylhorisont och 3 procents kalkylränta, blir diskonteringsfaktorn cirka 0,4. Beloppen i exemplet ovan blir då 4 000–8 000 kr respektive 40 000– 80 000 kr. Dessa belopp framstår som mer realistiska för framtida skador.
Speciella skador kan uppstå om det bedrivs, eller sannolikt kommer att bedrivas, någon speciell verksamhet på fastigheten, till exempel vindkraftverk, fiske- eller musselodling, sandtäkt etc., alltså en verksamhet som är specifik för en viss fastighet. Sådan ersättning går inte att uppskatta i förväg, utan måste beräknas för varje särskilt fall där ekonomisk skada inträffar. Det går således inte att schablonmässigt förutse vilka ersättningsbelopp det kan komma att handla om. Sannolikt bör det dock inte röra sig om särskilt många fall.
Utredningen bedömer att den sammanlagda ersättningen för ekonomisk skada inte kommer att överstiga 1 000 000 kr. Till detta ska läggas samhällets processkostnader, som torde komma att väsentligt överstiga ersättningsbeloppen om det blir fråga om domstolsprocesser.
10.6. Formalisering av upplåtelse av allmänt vatten till enskild
Kammarkollegiet beslutar i dag om dispositionsrätten till allmänt vatten. Genom utredningens förslag lagfästs denna uppgift samtidigt som kraven på kollegiets beslut och dessas utformning ökar. Detta innebär en ökad resursåtgång hos ansvariga myndigheter, enligt utredningens förslag Kammarkollegiet och vissa länsstyrelser. Berörda länsstyrelser åläggs nya uppgifter. Antalet ärenden som gäller rådighet i allmänt vatten i de fyra sjöarna har dock varit få under ett genomsnittligt år. Under år 2013 avsåg endast ett ärende upplåtelse av rådighet i någon av de fyra sjöar som har allmänt vatten. Det är utredningens bedömning att denna typ av ärenden uppvisar sådan likhet med andra ärenden, exempelvis enligt lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden, att ingen speciell utbildningsinsats eller dylik hantering krävs i samband med att dessa ärenden förs över från Kammarkollegiet till länsstyrelserna. Länsstyrelserna torde inte
heller behöva utökade resurser för att hantera uppgiften att besluta om rätt att använda allmänt vattenområde. Förslaget innebär en förenkling, inte minst för den enskilde verksamhetsutövaren, genom att ansökan om tillstånd exempelvis enligt lagen om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden kan behandlas i anslutning till ansökan om rätt att använda berört allmänna vattenområde.
För Kammarkollegiet uppskattas övergången till en mer kvalificerad och omfattande ärendebehandling kräva två årsarbetskrafter per år.
De ökade kostnaderna för ärendehanteringen får vägas mot den ökade rättssäkerhet som utredningsförslaget medför. Statens kontroll över användningen av allmänt vatten ökar, liksom överblicken över beviljade upplåtelser. Förslaget ger även staten en möjlighet att ta ut avgift vid upplåtelse av allmänt vattenområde. Verksamheter kan också avgränsas i tiden eftersom upplåtelserna kan tidsbegränsas.
Utredningens förslag förväntas även få positiva effekter på miljön. I dag finns det ingen rättslig grund för Kammarkollegiet att avslå en ansökan om att få bedriva verksamhet på allmänt vatten. Verksamhet på allmänt vattenområde medför inga kostnader för själva användningen av det allmänna vattenområdet, vilket gör att verksamheter som annars skulle ha förlagts till andra områden kan komma att i onödigt stor utsträckning styras över till allmänt vattenområde. Lokaliseringsbestämmelserna i miljöbalken sätts i så fall ur spel. Med klarare regler för när en verksamhet kan få etableras ges kollegiet en reell möjlighet att avslå en ansökan om att få etablera verksamhet på allmänt vattenområde.
Förslaget får även konsekvenser för den enskilde och företag i och med att Kammarkollegiets prövning av ärenden övergår från att som i dag endast innebära ett rutinbeslut till att bli mer kvalificerad. Prövningen förväntas därmed ta längre tid och kräva mer omfattande beslutsunderlag och att bli mer resurskrävande även för sökanden. Å andra sidan förbättras förutsättningarna för att Kammarkollegiets bedömning i upplåtelsefrågan ska följa samma linje som kollegiet kan komma att inta i sitt yttrande över ett eventuellt tillståndsärende.
10.7 Införande av rätt för staten att ta ut avgift för användningen av allmänt vattenområde.
Utredningens förslag om statens möjlighet att ta ut avgift för rätten att använda allmänt vattenområde innebär ökade kostnader för den enskilde verksamhetsutövaren. Kostnadens storlek förväntas variera mellan olika typer av verksamhet. Utredningen lämnar inte något förslag om för vilken typ av verksamhet och i vilka fall en avgift bör tas ut. Inget förslag lämnas heller om hur stor en avgift bör vara. Utredningens förslag innebär endast att lagstiftningsvägen öppna en möjlighet för staten att ta ut avgift.
Om förslaget genomförs innebär det ökade möjligheter för staten att på olika sätt styra verksamheter som rör användningen av allmänt vattenområde. Förslaget innebär en ökad arbetsbelastning för beslutande myndigheter (Kammarkollegiet och länsstyrelserna).
Förslaget förväntas ge positiva effekter för miljön, då staten genom rätten att ta ut avgift för användningen av allmänt vattenområde kan utnyttja ekonomiska incitament för att styra verksamheters lokalisering i havet och i de fyra sjöar som har allmänt vatten. Förslaget ger således staten ett nytt verktyg som kan användas för att göra havsförvaltningen mer ekosystembaserad.
10.8. Upprättande av en databas över upplåtelser i allmänt vattenområde
Förslaget innebär en ökad rättssäkerhet då beslut blir mer överblickbara och kontroll och styrning av verksamheter på allmänt vattenområde underlättas. Genom förslaget att inrätta en databas över beslut om rätten att använda allmänt vattenområde skapas en övergripande lägesbild, vilket saknas i dag. Detta underlättar för många verksamheter, bland annat den statliga havsplaneringen. I dag finns det ingen samlad redovisning av de olika beslut som har fattats om rätt att nyttja olika delar av det allmänna vattenområdet.
fastighetsregistret, både vad gäller IT-struktur och löpande registrering, lagring och tillhandahållande såväl för textdelen som för kartdelen av registret. Ett alternativ är att ett nytt fristående register i anslutning till fastighetsregistret utvecklas, vilket kräver större resurser. Driftkostnaden, inklusive uppdatering med nya beslut från Kammarkollegiet förväntas uppgå till mellan 100 000 och 500 000 kronor årligen beroende på vilket alternativ som väljs. För övriga myndigheter bedöms resursinsatsen bli försumbar.
Uppbyggnaden bör ske genom att Lantmäteriet tillförs anslag. Driften av databasen samt tillhandahållande av registerinformation bör finansieras inom ramen för de avgifter som tas ut för upplåtna dispositionsrätter och ingå i den användarfinansiering som gäller för Lantmäteriet i övrigt.
11. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
11.1. Ikraftträdande
Utredningens förslag: Lagändringarna ska träda ikraft den
1 januari 2016.
Den nya lagstiftningen bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den tid som i detta fall kan beräknas gå åt för remissförfarandet, beredningen inom Regeringskansliet samt riksdagsbehandlingen bör de nya bestämmelserna kunna träda i kraft den 1 januari 2016.
11.2. Övergångsbestämmelser
Utredningens förslag: Statens rätt att ta ut avgifter för rätten
att använda allmänt vattenområde ska inte gälla för ärenden där ansökan har gjorts innan de nya reglerna trätt i kraft.
I kapitel 8 föreslås att staten ges rätt att ta ut avgifter för rätten att använda allmänt vattenområde. Utredningen föreslår att särskilda regler om detta införs i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln samt lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden. En sådan rätt att ta ut avgifter bör inte gälla för ärenden där ansökan har gjorts innan de nya reglerna trätt i kraft. Övergångsbestämmelser med denna innebörd bör därför införas i aktuella lagar.
12. Författningskommentar
12.1. Förslag till ny sammanhållen lag om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
Lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och dess tillhörande förordning (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium tillkom för nästan 50 år sedan, långt innan FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) hade antagits år 1982. Språkbruket och de begrepp som används i 1966 års författningstexter hade föreslagits av 1965 års Baslinjeutredning och härrör i allt väsentligt från tidigare svensk lagstiftning om tulluppbörd, fiskerättigheter och utländska fartygs tillträde till Sveriges sjöterritorium. Lagen (1966:314) om kontinentalsockeln är också närmare 50 år. Även lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon tillkom innan Sverige hade ratificerat UNCLOS.
Konventionen utgör ett traktaträttsligt bindande regelverk för de stater som har tillträtt den (167 stater i januari 2015). I hög grad speglar reglerna i konventionen även folkrättslig sedvanerätt och gäller således även för stater som inte är parter i konventionen. Bestämmelserna anger bland annat hur baslinjer får dras och hur omfattningen av en kuststats territorialhav och maritima zoner ska beräknas.
Direktivens uppdragsbeskrivning anger att
[u]tredaren ska arbeta fram förslag till en reviderad havsgränslagstiftning. Den nuvarande lagstiftningen är i stora delar föråldrad och svåröverskådlig. Relationen mellan de begrepp som definierar havs- och landgränser ska förtydligas.
maritima zoner. Den bärande tanken är att samla alla bestämmelser, som reglerar den geografiska omfattningen av de havsområden där Sverige har suveränitet, suveräna rättigheter eller jurisdiktion i vissa frågor, i en och samma lag.
1966 års lagstiftning innehöll regler för hur baslinjer och territorialgräns skulle beräknas. Utredningens ansats innebär i stället att i en ny lag fastställa resultatet av de mätningar, beräkningar och bedömningar som utredningen har gjort i enlighet med gällande havsrätt.
Den föreslagna lagen har en tydlig struktur med nio paragrafer och fem tabellbilagor. Paragraferna identifierar de havsområden vars geografiska omfattning bestäms i den nya lagen och de gränser och avgränsningslinjer för respektive havsområde som fastställs i lagen. Bilagorna innehåller koordinatlistor över brytpunkterna för de baslinjer längs kusten som avgränsar Sveriges inre vatten i havet och över brytpunkterna för de yttre avgränsningslinjerna för Sveriges territorialhav (territorialgräns), Sveriges angränsande zon, den svenska kontinentalsockeln och Sveriges ekonomiska zon. Brytpunkternas geografiska koordinater anges i latitud och longitud i det svenska referenssystemet SWEREF 99. Koordinatorerna anges i grader och minuter med sex decimaler på minuten. De har definierats på nivån -0,5 meter i RH 2000, som är den genomsnittliga havsvattennivå som utredningen har valt för att representera en enhetlig lågvattenlinje utmed Sveriges kust.
Lagförslaget utgår från det begrepp som är centralt i UNCLOS, nämligen kuststatens baslinjer. I bilaga 1 anges inmätta eller beräknade koordinater för de punkter längs lågvattenlinjen som behövs för att beräkna territorialhavets eller de maritima zonernas bredd utmed de delar av Sveriges kust där normal baslinje tillämpas. Vidare anges inmätta eller beräknade koordinater för de punkter utmed övriga delar av kusten där räta baslinjer dras i form av en rät geodetisk linje mellan två punkter. Även inmätta eller beräknade koordinater för de punkter på lågvattenskär som ligger utanför baslinjerna och som används vid beräkningarna anges i bilagan.
övriga brytpunkter på avgränsningslinjerna i bilagorna 2–5 anges koordinater som har beräknats av utredningen. I samtliga bilagor anges även, i förekommande fall, koordinater för de mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer eller cirkelbågar.
1 § Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhav. Det
avgränsas mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen.
Paragrafens första mening anger att Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhav. Texten har behållits från 1 § i 1966 års lag. Där angavs också att det svenska sjöterritoriet begränsas mot det fria havet eller annan stats territorium av territorialgränsen. I den nya lagen anges i stället att Sveriges sjöterritorium avgränsas mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen. Detta förtydligande görs eftersom Sverige har ingått avtal om att regelbundna gemensamma översyner ska genomföras av riksgränsen mot Norge respektive Finland. Riksgränsens exakta sträckning fastställs av regeringen i förordning efter varje slutförd sådan översyn. Territorialhavets avgränsning i övrigt regleras i 5 § i den nya lagen.
2 § Sveriges maritima zoner utgörs av angränsande zon, kontinental-
sockel och ekonomisk zon.
Paragrafen identifierar de maritima zoner utanför det svenska sjöterritoriet i vilka Sverige har suveräna rättigheter eller jurisdiktion i vissa frågor. Zonernas geografiska omfattning regleras i 6–8 §§.
3 § Sveriges baslinjer dras i enlighet med folkrättens regler och bestäm-
melserna i Förenta nationernas havsrättskonvention 1982 samt enligt en lågvattenlinje utmed kusten på nivån -0,5 meter uttryckt i höjdsystemet RH 2000. Baslinjerna har den sträckning som framgår av bilaga 1 till denna lag.
melser om hur baslinjer får dras i olika situationer beroende på kustens utseende och andra faktorer. Det har över tid utvecklats en omfattande internationell praxis både vad avser tillämpningen av enskilda bestämmelser och de tekniska metoder och geodetiska beräkningsmodeller som bör användas vid inmätning av punkter och beräkning av avstånd. Paragrafens formulering inbegriper även relevanta aspekter av sådana internationellt vedertagna mätmetoder och beräkningsmodeller.
I 4 § i 1966 års lag och i den tillhörande förordningen fanns bestämmelser om hur normala och räta baslinjer fick dras och hur territorialhavets bredd skulle beräknas. Dessa bestämmelser var baserade på sedvanerätt. Sverige hade när lagen skrevs inte några traktatsbundna förpliktelser om territorialhavets bredd eller hur territorialgränsen i havet skulle beräknas. Så är emellertid numera fallet.
UNCLOS innehåller betydligt fler och mer detaljerade bestämmelser om hur en kuststat får dra baslinjer och beräkna territorialhavets och de maritima zonernas bredd än vad som angavs i 1966 års författningar. Utredningen anser att det skulle föra alldeles för långt att redovisa alla sådana bestämmelser och deras tillämpning i olika situationer i svensk lagtext. Att inkludera vissa bestämmelser i den nya lagstiftningen och utelämna andra vore inte heller lämpligt. Bestämmelserna återfinns i UNCLOS. Sverige har ratificerat konventionen. Den finns översatt i sin helhet i SÖ 2000:1.
Paragrafen anger också att Sveriges baslinjer dras enligt en lågvattenlinje utmed kusten på nivån -0,5 meter uttryckt i höjdsystemet RH 2000. Denna precisering behöver anges i lag eftersom varje kuststat enligt UNCLOS själv får bestämma vilken havsvattennivå som ska användas för att identifiera den lågvattenlinje utmed vilken statens baslinjer dras. Referensen till höjdsystemet RH 2000 är också nödvändig eftersom flera olika höjdsystem används i Sverige. De svenska baslinjernas sträckning framgår av lagens bilaga 1 där alla punkter som utgör början eller slutet på en baslinje identifieras med geografiska koordinater i SWEREF 99. I bilagan anges också koordinater för de punkter på lågvattenskär utanför baslinjerna som påverkar beräkningen av territorialhavets eller de maritima zonernas bredd. Vidare anges koordinater för alla mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer.
4 § Sveriges inre vatten omfattar alla vattenområden i havet och på land innanför baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater.
Paragrafen anger att Sveriges inre vatten omfattar alla vattenområden i havet och på land innanför baslinjerna. Paragrafen ersätter 2 § i 1966 års lag som innehöll en beskrivning av de olika typer av vattenområden som räknas till inre vatten på land (insjöar, vattendrag och kanaler) och i havet (hamnar, bukter och vikar samt vattenområden innanför och mellan öar, holmar och skär). Denna uppräkning hade 1965 års Baslinjeutredning hämtat från tidigare lagstiftning.
Enligt artikel 8 i UNCLOS definieras inre vatten som alla vattenområden som ligger innanför baslinjerna. Det kan således inte längre råda någon tvekan om vilka vattenområden som ska räknas till Sveriges inre vatten. Därför behövs inte någon närmare beskrivning av vilken typ av vattenområden som utgör Sveriges inre vatten i den nya lagen. Som framgår av 1 § i den nya lagen avgränsas Sveriges inre vatten mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen.
5 § Sveriges territorialhav sträcker sig högst 12 nautiska mil räknat
från baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Territorialhavet omfattar de havsområden utanför baslinjerna som framgår av bilaga 2 till denna lag.
Paragrafen anger den största bredd som Sveriges territorialhav kan ha, nämligen 12 nautiska mil räknat från baslinjerna, och att det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Sverige har ingått överenskommelser om det svenska territoriets gränser med en eller flera stater i samband med olika fredsavtal. Sveriges territorialgräns i havet har senare preciserats i särskilda avtal med Norge, Danmark och Finland. Som framgår av 1 § i den nya lagen avgränsas territorialhavet mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen. De yttre avgränsningslinjerna för Sveriges territorialhav framgår av bilaga 2. Territorialhavets gräns identifieras med geografiska koordinater i SWEREF 99. I bilagan anges också koordinater för alla mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer eller cirkelbågar.
Norge till riksgränsen mot Finland i norra Bottenviken och ett havsområde runt Gotland och Gotska Sandön.
Territorialhavets inre avgränsningslinje utgörs av baslinjerna. Längs den svenska delen av ön Märket i Ålands hav avgränsas det svenska territorialhavet av de räta baslinjer som dragits där.
6 § Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utan-
för territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Den avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Zonen omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 3 till denna lag.
Paragrafen anger den största bredd som Sveriges angränsande zon kan ha, nämligen högst 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Vidare anges att zonen avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. Hänvisningen till ”vad som överenskommits med andra stater” syftar på de överenskommelser om avgränsning av den svenska kontinentalsockeln, och i vissa fall även Sveriges ekonomiska zon, som har ingåtts med andra stater Några särskilda överenskommelser med andra stater om avgränsning av den angränsande zonen är inte nödvändiga. Den svenska angränsande zonen sträcker sig således inte utöver den svenska kontinentalsockelns avgränsningslinje.
Sveriges angränsande zon omfattar de havsområden utanför Sveriges sjöterritorium som framgår av bilaga 3. Avgränsningslinjernas sträckning identifieras med geografiska koordinater i SWEREF 99. I bilagan anges också koordinater för alla mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer eller cirkelbågar.
Den angränsande zonen utgörs av fyra från varandra åtskilda havsområden: ett område längs Västkusten, ett område som sträcker sig från Öresund runt Gotland och Gotska Sandön till Ålands hav, ett område i Bottenhavet och ett område i Bottenviken. Nordväst om Gotland finns ett havsområde som ligger längre än 24 nautiska mil från närmaste svenska baslinjer och som därför inte ingår i Sveriges angränsande zon. Zonens inre avgränsningslinjer utgörs av territorialhavets gräns. Zonen i dess helhet ligger inom Sveriges ekonomiska zon.
7 § Den svenska kontinentalsockeln avgränsas enligt vad som överens-
kommits med andra stater. Den omfattar havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 4 till denna lag.
Paragrafen ersätter 1 § i kontinentalsockelförordningen (1966:315) och 1–2 §§ i förordningen (1992:1226)om Sveriges ekonomiska zon.
UNCLOS innehåller detaljerade bestämmelser om den maximala bredd en kuststats kontinentalsockel får ha. Den svenska kontinentalsockeln når emellertid inte så långt ut i havet att dessa bestämmelser blir tillämpliga. Den föreslagna lagen behöver därför inte innehålla någon bestämmelse om hur långt utanför baslinjerna som den svenska kontinentalsockeln högst kan sträcka sig.
Paragrafen anger att den svenska kontinentalsockeln avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. De punkter mellan vilka avgränsningslinjerna ska dras är fastställda i överenskommelser som Sverige har ingått med sammanlagt nio stater. De geografiska koordinaterna för dessa punkter kan inte ändras utan föregående överenskommelse med berörd stat. I några fall saknas överenskommelse om var de avgränsningslinjer som regleras i olika bilaterala avtal ska ansluta till varandra. I den tidigare lagstiftningen föreskrevs därför att avgränsningslinjerna för den svenska kontinentalsockeln i tre angivna fall ska dras mellan den sista punkten i det ena bilaterala avtalet och den första punkten i det andra bilaterala avtalet parvis. Det gäller de så kallade trestatspunkter där avgränsningslinjerna mellan 1) Sverige, Danmark och Tyskland, 2) Sverige, Tyskland och Danmark och 3) Sverige, Danmark och Polen ska mötas. I avvaktan på att överenskommelser ingås med berörda stater behålls denna provisoriska lösning i den nya lagen.
Paragrafen anger vidare att den svenska kontinentalsockeln omfattar havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havsområden utanför Sveriges sjöterritorium som framgår av lagens bilaga 4. Formuleringen motsvarar den definition som anges i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln. Avgränsningslinjen inåt land för den svenska kontinentalsockellagens tillämpningsområde bestäms av gränsen mellan allmänt vatten och enskilt vatten. Denna gräns måste avgöras i varje enskilt fall enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Ofta krävs fastighetsbestämning. Den svenska delen av ön Märket i Ålands hav be-
traktas för närvarande som ett ”outrett område” av Lantmäteriet. Myndigheten bedömer dock att den skulle bli fastighetsindelad, och tilldelas enskilt vatten, om frågan utreddes. Utredningen har därför valt att använda koordinaterna för de brytpunkter som anger de räta baslinjerna vid ön för att identifiera provisoriska avgränsningslinjer för kontinentalsockellagens tillämpningsområde där.
Den yttre avgränsningslinjens geografiska koordinater anges i bilaga 4. Koordinaterna har transformerats till SWEREF 99 eller överförts oförändrade från respektive överenskommelse i de fall då Sjöfartsverket bedömt att de är uttryckta i ett referenssystem som kan betraktas som identiskt med SWEREF 99. Vidare anges koordinater för alla mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer.
Kontinentalsockellagens tillämpningsområde avgränsas gentemot andra staters kontinentalsocklar av en kontinuerlig linje. Det utgörs av ett sammanhängande område som sträcker sig utmed hela den svenska kusten, inklusive runt Gotland och Gotska Sandön.
8 § Sveriges ekonomiska zon avgränsas enligt vad som överenskommits
med andra stater. Den omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av bilaga 5 till denna lag.
Paragrafen ersätter 1–2 §§ i förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon.
UNCLOS anger att den maximala bredden på en kuststats exklusiva ekonomiska zon är 200 nautiska mil från baslinjerna. Sveriges ekonomiska zon når emellertid inte så långt ut i havet att denna bestämmelse blir tillämplig. Den föreslagna lagen behöver därför inte innehålla någon bestämmelse om hur långt utanför baslinjerna som Sveriges ekonomiska zon högst kan sträcka sig.
Paragrafen anger att Sveriges ekonomiska zon avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater. De punkter mellan vilka zonens avgränsningslinjer ska dras är fastställda i överenskommelser som Sverige har ingått med sammanlagt nio stater. Det är samma överenskommelser som åsyftas i 7 §.
Sveriges ekonomiska zon omfattar de havsområden utanför Sveriges sjöterritorium som framgår av bilaga 5. Avgränsningslinjernas sträckning identifieras med geografiska koordinater i SWEREF 99. I bilagan anges också koordinater för alla mellanliggande punkter som har identifierats vid segmentering av långa linjer.
Den ekonomiska zonen utgörs av fyra från varandra åtskilda havsområden. Ett område längs Västkusten, ett område som sträcker sig från Öresund runt Gotland och Gotska Sandön till Ålands hav, ett område i Bottenhavet och ett område i Bottenviken. Koordinaterna för den ekonomiska zonens yttre avgränsningslinjer överensstämmer med koordinaterna för motsvarande delar av kontinentalsockelns yttre avgränsningslinje. Zonens inre avgränsningslinjer utgörs av territorialhavets gräns.
9 § Räta baslinjer, riksgräns, territorialhavets gräns och de maritima
zonernas yttre avgränsningslinjer ska utmärkas i sjökort som är tillgängliga för allmänheten. De geografiska koordinater som framgår av bilagorna 1–5 till denna lag ska kostnadsfritt tillhandahållas i digital form i enlighet med lagen ( 2010:1767 ) om geografisk miljöinformation.
Paragrafen anger att räta baslinjer, riksgräns, territorialhavets gräns och de maritima zonernas yttre avgränsningslinjer ska utmärkas i sjökort som är tillgängliga för allmänheten. Denna bestämmelse motsvarar 3 § i förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium. Den behövs för att uppfylla de krav som ställs på en kuststat i UNCLOS artikel 16 (räta baslinjer och territorialgräns), artikel 75 (exklusiv ekonomisk zon) och artikel 84 (kontinentalsockeln). Utredningen anser att det är viktigt att även avgränsningslinjerna för den svenska angränsande zonen utmärks i sjökorten och har därför använt uttrycket ”de maritima zonernas” i lagtexten. Även riksgränsen bör märkas ut. På enskilt vatten i Idefjorden och i Haparanda skärgård avgränsas svenskt inre vatten mot norskt respektive finskt sjöterritorium av riksgränsen.
Det är angeläget att korrekt information finns tillgänglig i digital form för de elektroniska applikationer som blir allt vanligare. Paragrafen innehåller därför en bestämmelse om att de geografiska koordinaterna i bilagorna 1–5 till den nya lagen ska tillhandahållas kostnadsfritt i digital form och en hänvisning till lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, som tillsammans med förordningen
(2010:1770) om geografisk miljöinformation innehåller det svenska regelverk som anger hur detta ska gå till och vilken myndighet som ansvarar för att tillhandahålla vilken information.
12.2. Förslag till ny lag om Sveriges angränsande zon
Syftet med att inrätta en svensk angränsande zon och bestämmelser om vad som ska gälla för zonen anges i en ny lag om Sveriges angränsande zon, på liknande sätt som i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln och lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.
1 § Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utan-
för territorialhavets gräns och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Zonen omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Paragrafen anger att Sveriges angränsande zon sträcker sig högst 12 nautiska mil utanför territorialgränsen och högst 24 nautiska mil räknat från baslinjerna. Bestämmelserna om zonens omfattning finns i 6 § i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Koordinaterna för avgränsningslinjerna för de geografiska områden som omfattas av Sveriges angränsande zon återfinns i bilaga 3 till samma lag.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva om åtgärder för att utöva nödvändig kontroll inom Sveriges angränsande zon för att förhindra eller bestraffa överträdelser inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd samt åtgärder som i enlighet med folkrätten får vidtas för att skydda arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten.
mer på regeringen att besluta om när, hur och i vilken utsträckning rätten att vidta åtgärder ska utnyttjas.
Paragrafen ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att föreskriva om de åtgärder som kan behövas för att utöva nödvändig kontroll inom zonen för att antingen förhindra att brott begås eller bestraffa överträdelser som har begåtts inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd. Begreppet ”förhindra” inkluderar även åtgärder för att förebygga att brott begås. Begreppet ”hälsoskydd” omfattar såväl sanitära bestämmelser som djur- och växtskyddsbestämmelser. Begreppet ”nödvändig kontroll” är hämtat från den svenska översättningen av artikel 33 i UNCLOS (SÖ 2000:1).
Paragrafen ger också regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att skydda arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten. Denna rätt baseras på artikel 303 i UNCLOS och går längre än den nödvändiga kontroll som stater kan utöva enligt artikel 33. Även åtgärder av föreskrivande art får vidtas för att skydda fornminnen som vrak och andra arkeologiska och historiska föremål i zonen eller på dess botten. Sådana åtgärder får emellertid inte gå längre än vad som är folkrättsligt vedertaget.
12.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
1 § Vattenområde i havet inom Sveriges sjöterritorium är allmänt (allmänt vatten), där det inte ingår i fastigheterna (enskilt vatten).
I annat vattenområde än havet finns allmänt vatten endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
I paragrafen slås fast att det allmänna vattnet utgörs av allt vatten i havet och i vissa insjöar som inte ingår i fastighetsindelningen. Paragrafen har ändrats till att nu avse allt allmänt vatten, från att tidigare endast avse det allmänna vattenområdet i havet. Sveriges sjöterritorium definieras i 1 § i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner till att omfatta inre vatten och territorialhav. Enligt 3 § samma lag omfattar inre vatten alla vattenområden i havet och
på land innanför baslinjerna. Den yttre gränsen för allmänt vatten utgörs av territorialgränsen.
Av andra stycket framgår i vilka sjöar allmänt vatten förekommer, nämligen i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Detta har tidigare framgått av 5 § och ändringen innebär ingen förändring i sak. Det är alltjämt samma sjöar som omfattas. Genom denna förändring kan 5 § upphöra att gälla.
2 § Till fastigheterna hör
1. allt vatten inom trehundra meter från fastlandet eller från en ö som är minst etthundra meter lång,
2. allt vatten inom den längs stranden följande kurvan för högst tre meters djup på de ställen där denna går längre ut än vad som följer av punkten 1, samt
3. allt vatten som har förbindelse med öppna havet endast över sådant vatten som omfattas av punkterna 1 eller 2. Detta gäller dock inte för vatten vid Bohusläns kust från och med Gullmarsfjorden till och med Hake fjord.
Första stycket 3 gäller även för vatten i Idefjorden som avgränsas av territorialgränsen så att det därutöver har förbindelse med öppna havet endast över sådant vatten som omfattas av punkterna 1 eller 2.
Paragrafen innehåller de grundläggande reglerna för att bestämma gränsen mellan allmänt och enskilt vatten. Paragrafens första stycke har endast ändrats redaktionellt.
Enligt punkt ett hör allt vatten som ligger närmare än 300 meter från stranden till fastigheten. För att en ö ska kunna tillgodoräkna sig enskilt vatten, ska ön vara längre än 100 meter. I annat fall omges ön enbart av allmänt vatten.
I andra punkten föreskrivs att i de fall det är långgrunt och vattnet är grundare än tre meter 300 meter ut från stranden ska gränsen i stället dras längs med tremetersdjupkurvan.
Enligt tredje punkten ska allt vatten ingå i fastighetsindelningen (dvs. utgöra enskilt vatten) som endast har förbindelse med öppna havet genom ett sund eller liknande där det antingen är så smalt eller så grunt att sundet endast omfattar enskilt vatten. Genom denna regel undviks mindre enklaver av allmänt vatten inne i skärgården. Denna regel gäller dock inte för kuststräckan i Bohuslän mellan Gullmarsfjorden och Hake fjord.
Ett nytt andra stycke har införts. Syftet är att förhindra uppkomsten av enklaver med allmänt vatten inne i Idefjorden. Allt vatten som inom svenskt territorium har förbindelse med öppna havet endast över enskilt vatten ska utgöra enskilt vatten.
3 § Vid kuststräckan från gränsen mot Finland i norr till Listershuvud i Blekinge hör till fastigheterna allt vatten som har annan förbindelse med öppna havet än vad som anges i 2 § 3 men där förbindelsen inte är av större bredd än en kilometer räknat från fastlandet eller från en ö som är minst etthundra meter lång.
Första stycket gäller inte beträffande vatten vid Gotland eller
Öland eller vid andra öar, som helt skiljs från fastlandet av vatten som har förbindelse med öppna havet av större bredd än en kilometer räknat på det sätt som anges i första stycket.
Paragrafen reglerar den så kallade kilometerregeln, vilken utgör ett undantag från de grundläggande reglerna för att bestämma gränsen mellan allmänt och enskilt vatten i 2 §. Paragrafen har endast ändrats redaktionellt.
I första stycket slås fast att allt vatten som har förbindelse med öppna havet endast genom ett sund eller liknande med en högsta bredd av en kilometer utgör enskilt vatten. Bredden ska räknas från fastlandet eller från en ö som är minst 100 meter lång. Kilometerregeln gäller endast för kuststräckan från gränsen mot Finland i norr till Listershuvud i Blekinge i söder.
I andra stycket anges att kilometerregeln enligt första stycket inte gäller för Gotland, Öland eller andra öar som avskiljs från fastlandet av vatten som har förbindelse med öppna havet av en större bredd än en kilometer.
4 § I Norrbottens och Kalmar län hör till fastigheterna även följande vattenområden i havet:
I Norrbottens län vid Torneälvens mynning allt vatten innanför en linje från gränsen mot Finland innanför följande begränsningslinjer; från en punkt på gränsen mot Finland vid 65 grader 35 minuter nordlig bredd västerut till 23 grader 40 minuter ostlig längd från Greenwich, vidare norrut till 65 grader 45 minuter nordlig bredd och därifrån österut till Seskarö; och
allt vatten innanför en linje mellan de södra uddarna av Sladö Ask och Äskeskär, Idöfjärden och Björkskärsdjupet innanför en linje mellan de sydöstra uddarna av Örskär, Idö Stångskär och Bussan,
allt vatten innanför linjen Ljungskärs sydspets – Bredhäll – Boskärs nordöstra udde – Lilla Örsskären – Stora Örsskären – Logen – Lilla
Ljusklubben – Soen,
allt vatten innanför linjen Tjudö sydöstra udde – Träthällarnas huvudö – Långgrunds norra udde – Slobbsudden – Oxlenäs – Sandö nordspets – Taktö nordspets – Taktö ostspets – Yttre Eneskärsbåde – Eneskärs sydöstra udde – Vållöromps nordöstra udde – Vållöromps sydspets – Stora Sillekroks ostspets – Gåsö ostspets, och
allt vatten innanför linjen Stångskärs sydspets – Pata Eneskärs nordöstra udde – Pata Eneskärs sydspets – Lilla Millgrund –
Eneskärskläppens ostspets – Eneskärs ostspets – Långskärs sydöstra udde – Stånggrundet – sydöstra udden av Ryggås – Stora
Rocknekalvens ostspets – Skäggenäs nordspets.
Paragrafen reglerar det undantag från de grundläggande reglerna för att bestämma gränsen mellan allmänt och enskilt vatten i 2 § som gäller för Norrbottens och Kalmar län. Paragrafen har ändrats redaktionellt. Därtill har ortnamnen uppdaterats till de namnformer som används i dag i allmänna kartor etc. och som fastställs av Lantmäteriet.
6 § I Hjälmaren och Storsjön hör till fastigheterna även följande vattenområden:
i Hjälmaren allt det vatten som begränsas i norr av skärgården mellan Biskopsvrak – Lindholmsbergen – Äspholmens norra udde –Vinöns nordvästra udde samt i öster av Vinön och linjen Vinöns sydvästra udde – Inre Fåran och Yttre Fåran – Rönnberget – Djursnäsudde, och
i Storsjön allt det vatten som mot Storsjöflaket begränsas av räta linjer Andersöns nordvästra udde – Norderöns nordspets – Verköns nordspets – Hammarnäsudden.
7 § Om det finns allmänt vatten vid en ö, som är fastighetsindelad, ska gränsen mot det allmänna vattnet anses följa strandlinjen bestämd enligt 8 §.
Paragrafen har endast ändrats redaktionellt. I paragrafen regleras att för det allmänna vatten som omger en ö vilken ingår i fastighetsindelningen ska gränsen följa strandlinjen vid den vattennivå som anges i 8 §.
8 § Strandlinjer och vattendjup ska vid tillämpningen av denna lag refereras till nivåer i höjdsystemet RH 2000 enligt följande:
i havet 0,00 meter, i Vänern 44,22 meter, i Vättern 88,76 meter, i Hjälmaren 22,40 meter, och i Storsjön 293,25 meter.
I paragrafen anges de referensnivåer som ska gälla vid bestämmande av gränsen mellan enskilt och allmänt vatten. Referensnivåerna är olika för havet och de enskilda sjöarna. Samtliga är dock angivna i höjdsystemet RH 2000. För havet ska nollnivån i RH 2000 användas som utgångspunkt. Varje sjö har en egen angiven referensnivå.
12.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln
1 § Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde i havet samt inom de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om
Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Med kontinentalsockelns naturtillgångar avses i denna lag mineraliska och andra icke levande naturtillgångar på havsbottnen och i dess underlag samt sådana levande organismer som i det utvecklingsskede, då de kan bli föremål för fångst, antingen är orörliga på havsbottnen eller därunder eller är oförmögna till rörelse annat än i ständig beröring med havsbottnen eller dess underlag.
Inom allmänt vattenområde i havet är denna lag inte tillämplig på fångst av sådana levande naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning om fiske.
Paragrafen anger lagens geografiska tillämpningsområde. De avgränsningslinjer som definierar området återfinns i 7 § i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Paragrafens definition av det geografiska område där lagen är tillämplig är oförändrad men paragrafen har förenklats så att den hänvisar till bestämmelserna i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner i stället för att via kontinentalsockelförordningen (1966:315) hänvisa till förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon, där motsvarande bestämmelser tidigare fanns.
I sista stycket i 1 § har orden ”i havet” lagts till i förtydligande syfte eftersom lagen inte är tillämplig på allmänna vattenområden i de fyra stora sjöarna.
2 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer be-
slutar om rätten att använda allmänt vatten i havet. Ett sådant beslut får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om avgifter för en rätt enligt första stycket.
Paragrafen är ny. I paragrafen anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska besluta om den enskildes rätt att använda allmänt vattenområde i havet för en verksamhet eller på något annat sätt. Ett sådant beslut får förenas med de villkor som behövs i det enskilda fallet. Definitionen av allmänt vatten finns i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
I andra stycket föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att besluta om avgift för den enskildes rätt att använda allmänt vattenområde. Huruvida någon ersättning ska tas ut och ersättningens storlek regleras i annan ordning.
12.5. Förslag till lag om ändring i lagen (1966:319) om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom vissa allmänna vattenområden
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar
om rätten att använda allmänt vatten. Ett sådant beslut får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om avgifter för en rätt enligt första stycket.
Paragrafen är ny. I paragrafen anges att det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som ska besluta om den enskildes rätt att använda allmänt vattenområde i Vänern, Vättern, Hjälmaren eller Storsjön i Jämtland för en verksamhet eller på något annat sätt. Ett sådant beslut får förenas med de villkor som behövs i det enskilda fallet. Definitionen av allmänt vatten finns i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
I andra stycket föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har rätt att besluta om avgift för den enskildes rätt att använda allmänt vattenområde. Huruvida någon ersättning ska tas ut och ersättningens storlek regleras i annan ordning.
12.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
1 § Denna lag tillämpas när Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att hindra brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar som gäller
1. skyddsobjekt och militära skyddsområden,
2. jakt,
3. fiske,
4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård,
10. sjöfynd, 11. fartygs registrering och identifiering, 12. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än sådana som avses i 6 och 7,
13. märkning och användning av oljeprodukter, 14. utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige, 15. åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, och
16. sjöfartsskydd,
Lagen tillämpas i fråga om övervakning enligt punkterna 2–8, 11–13 och 15 även inom Sveriges ekonomiska zon.
Lagen tillämpas även när Kustbevakningen bedriver övervakning inom Sveriges angränsande zon avseende punkterna 9 och 13–14.
Lagen tillämpas även när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i Vänern och Mälaren samt inom den ekonomiska zonen bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen.
Vidare tillämpas lagen när Kustbevakningen till havs och i kustvattnen, i Vänern och Mälaren samt i hamnar bedriver övervakning för att hindra brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Lag (2006:264).
Paragrafen har kompletterats med befogenheter som följer av inrättandet av en angränsande zon. Enligt andra stycket ges Kustbevakningen befogenhet att bedriva övervakning i den angränsande zonen för att förhindra eller bestraffa brott mot föreskrifter i lagar och andra författningar avseende fornminnen samt arkeologiska och historiska föremål (punkt 9), märkning och användning av oljeprodukter (punkt 13) och utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige (punkt 14).
2 b § Kustbevakningen har rätt att tillgripa omedelbart förföljande av
angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om förföljandet inte har avbrutits.
Omedelbart förföljande enligt första stycket som påbörjas i den angränsande zonen får endast avse överträdelser av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring, hälsoskydd eller skydd av arkeologiska och historiska föremål.
Rätten till omedelbart förföljande upphör när fartyget kommer in på en annan stats territorialhav.
Paragrafen är ny. I paragrafen ges Kustbevakningen rätt att tillgripa så kallat omedelbart förföljande av utländska fartyg då det finns goda skäl att tro att fartyget har brutit mot sådana föreskrifter i lagar och andra författningar som avses i 1 §. Omedelbart förföljande måste påbörjas då det utländska fartyget eller någon av dess båtar befinner sig i svenskt sjöterritorium eller i svensk angränsande zon och får endast fortsätta utanför territorialhavet eller den angränsande zonen om förföljandet inte har avbrutits.
I andra stycket föreskrivs att omedelbart förföljande som påbörjas i den angränsande zonen endast får användas om överträdelsen avser föreskrifter i lagar och andra författningar avseende tullar, skatter, invandring, hälsoskydd eller skyddet av arkeologiska och historiska föremål.
Rätten till omedelbart förföljande upphör när fartyget kommer in på sitt eget eller annan stats territorialhav.
Reglerna framgår av artikel 111 i UNCLOS.
12.7. Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)
29 a § Denna lag tillämpas även inom Sveriges angränsande zon för
att förhindra att överträdelser begås eller för att bestraffa överträdelser som begåtts inom svenskt territorium av lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd.
Paragrafen är ny. Genom paragrafen utsträcks polismyndighetens befogenheter att förhindra att brott begås eller bestraffa brott som begåtts inom svenskt territorium avseende lagar och andra författningar som rör tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd samt att vidta åtgärder för att skydda arkeologiska och historiska föremål till att även gälla i Sveriges angränsande zon.
12.8. Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Tillämpning i Sveriges angränsande zon
5 § I lagen (201x:xx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
finns bestämmelser om Sveriges angränsande zon.
Bestämmelserna i 1–2 kap. och 5–7 kap. ska tillämpas även i den angränsande zonen.
Tillämpningen av denna lag samt de föreskrifter och andra beslut som meddelas med stöd av lagen får inte medföra någon inskränkning av de enligt folkrätten gällande rättigheterna till fri sjöfart i den angränsande zonen och till överflygning av zonen och inte heller av några andra rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Det som sägs om länsstyrelsen i de bestämmelser som anges i andra stycket, ska avse länsstyrelsen i det län inom sjöterritoriet som är närmast det berörda området.
Paragrafen och rubriken närmast före paragrafen är ny. Genom paragrafen utsträcks delar av lagens tillämpningsområde till att även avse Sveriges angränsande zon. Detta gäller bestämmelserna i 1–2 kap. och 5–7 kap. i kulturmiljölagen.
Vid tillämpning av lagen i den angränsande zonen samt de föreskrifter och andra beslut som meddelas med stöd av lagen och som berör den angränsande zonen får inte någon inskränkning ske i de rättigheter som följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser, som rätten till fri sjöfart i och överflygning av den angränsande zonen. Exempelvis får inte dykning i den angränsande zonen förbjudas. Dykning får dock förbjudas temporärt och i syfte att kontrollera handel med arkeologiska och historiska föremål i enlighet med artikel 303 i UNCLOS.
De uppgifter som faller på länsstyrelsen vid tillämpning av lagen i Sveriges angränsande zon ska hanteras av länsstyrelsen i det län som ligger närmast berört område.
12.9. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
1 § Sveriges ekonomiska zon omfattar de havsområden utanför sjöterritoriet som framgår av lagen (201x:xxx) om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Paragrafen anger lagens geografiska tillämpningsområde. De avgränsningslinjer som definierar Sveriges ekonomiska zon återfinns i 8 § i den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner. Den ekonomiska zonen omfattar fyra från varandra åtskilda havsområden.
12.10. Förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281)
3 a § Bestämmelserna i 6 kap. om övervaknings- och kontrollverk-
samhet 1–27 §§, 7 kap. om tullkontroll beträffande intrång i vissa immateriella rättigheter och 7a kap. om tullkontroll av kontanta medel gäller även i Sveriges angränsande zon.
Paragrafen är ny. Genom paragrafen utsträcks lagens tillämpningsområde avseende tullar, skatter, invandring eller hälsoskydd samt åtgärder för att skydda arkeologiska och historiska föremål till att även gälla i Sveriges angränsande zon.
12.11. Förslag till ny lag om ersättning för minskat vattenområde
Övergången till att använda en ny referensnivå för att bestämma gränsen mellan enskilt och allmänt vatten i havet kan medföra att en enskild fastighets vattenområde minskar i sådan omfattning att ekonomisk skada uppkommer. Genom regleringen i 1 § ges fastighetens ägare och andra rättighetshavare som lider skada till följd av minskningen rätt till ersättning av staten.
2 § Ersättningen ska bestämmas enligt 4 kap. expropriationslagen
( 1972:719 ).
Paragrafen slår fast att om ekonomisk skada uppkommer och ersättning ska betalas till fastighetsägare och andra rättighetshavare ska ersättningens storlek bestämmas i enlighet med expropriationslagens regler. Ersättningen ska utgå för den ekonomiska skada som uppkommer vid övergångstidpunkten.
3 § Kammarkollegiet beslutar för statens räkning om ersättningsfrågor
enligt denna lag.
Ett ersättningsanspråk ska framställas hos Kammarkollegiet före utgången av år 2020. Annars är rätten till ersättning förlorad. Kollegiet ska i första hand genom förhandlingar söka träffa överenskommelse med den som har framställt anspråket.
Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.
Fastighetsägare och andra rättighetshavare som lider skada ska framställa sina ersättningsanspråk till Kammarkollegiet före utgången av år 2020. Annars är rätten till ersättning förlorad. Kammarkollegiet beslutar om rätt till ersättning föreligger och i sådana fall om ersättningens storlek. Kammarkollegiet ska då i första hand försöka träffa överenskommelse med den som framställd ersättningsanspråk.
Kammarkollegiets beslut om rätt till ersättning och i förekommande fall ersättningens storlek får inte överklagas.
Paragrafen slår fast att den som framställt anspråk om ersättning och inte är nöjd med Kammarkollegiets beslut i ersättningsfrågan, får väcka talan mot staten vid mark- och miljödomstolen. Talan ska väckas hos den domstol inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen. Har talan inte väckts inom tre månader från den dag då Kammarkollegiets beslut delgavs sökanden är rätten till talan förlorad.
Hänsyn till bevissvårigheterna bör tas vid bedömningen av den enskildes påstående om att fastighetens vattenområde har minskat, om påståendet i övrigt vinner stöd av omständigheterna.
5 § Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om
ersättning enligt denna lag.
Paragrafen ger Kammarkollegiet mandat att företräda staten vid ärenden angående ersättningsfrågor enligt denna lag hos mark- och miljödomstolen.
Referenser
Litteratur
The Law of the Sea, United Nations Convention on the Law of the
Sea with Index and Final Act of the Third United Nations Conference on the Law of the Sea, United Nations, New York 1983. The Law of the Sea, Baselines: An Examination of the Relevant
Provisions of the United Nations Convention on the Law of the Sea, United Nations, New York, 1989. Limits in the Seas no 106, Developing Standard Guidelines for Evalu-
ating Straight Baselines, US Department of State, Washington August 31, 1987. Limits in the Seas no 108 – 1st Revision, Maritime Boundaries of the
World, US Department of State, Washington November 30, 1990. Handbook on the Delimitation of Maritime Boundaries, United
Nations, New York, 2000. Kort 1 2012, Sjöfartsverket, Norrköping 2012. Bergström, Svante, Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning,
Institutet för offentlig och internationell rätt, Almqvist & Wiksells boktryckeri, Uppsala 1957. Gustafsson, Åke, Riksgränshistoria & gränsöversyner, Lantmäteriet
Kartförlaget 1995. Julstad, Barbro, Fastighetsindelning och markanvändning, Norstedts
Juridik, andra upplagan, Stockholm 2000. Michanek, Gabriel, Energirätt, Iustus förlag, 1990. Rodhe, Knut, Gränsbestämning och äganderättstvist,
Propositioner
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
bestämmande af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och Norge; gifven Stockholms slott den 26 mars 1904. Kungl. Maj:ts proposition nr 70. Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om gräns
mot allmänt vattenområde, m.m.; given Drottningholms slott den 13 januari 1950. Kungl. Maj:ts proposition nr 59. Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om rätt
till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde m.m., given Stockholms slott den 8 april 1953. Kungl. Maj:ts proposition nr 212. Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om kon-
tinentalsockeln m.m.; given Stockholms slott den 1 april 1966. Kungliga Maj:ts proposition nr 114 år 1966. Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
Sveriges sjöterritorium; given Stockholms slott den 25 mars 1966. Kungliga Maj:ts proposition nr 119 år 1966. Regeringens proposition 1978/79:27 om utvidgning av Sveriges sjö-
territorium, Stockholm den 5 december 1978. Regeringens proposition 1979/80:43 om ändring av Sveriges sjö-
territorium, Stockholm den 18 oktober 1979. Regeringens proposition 1981/82:130 med förslag till ny vattenlag
m.m.; beslutad den 25 mars 1982. Regeringes proposition 1984/85:107, om ändring i lagen (1950:596)
om rätt till fiske m.m., beslutad den 17 januari 1985. Regeringens proposition 1992/93:54 om en svensk ekonomisk zon,
Stockholm den 8 oktober 1992. Regeringens proposition 1994/95:156 Godkännande av överens-
kommelse mellan Sverige och Finland om avgränsning i Ålands hav och norra Östersjön m.m., Stockholm den 9 mars 1995. Regeringens proposition 1995/96:140 Sveriges ratifikation av Förenta
Regeringens proposition 2009/10:224 Ett sammanhängande system
för geografisk miljöinformation, Stockholm den 27 maj 2010. Regeringens proposition 2013/14:186 Hushållning med havsområ-
den, Stockholm den 13 mars 2014.
Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ)
(SÖ 1921:26) Konvention angående Ålandsöarnas icke-befästande
och neutralisering, Genève den 20 oktober 1921. (SÖ 1932:1) Deklaration med Danmark angående vissa gränsför-
hållanden i Öresund, Stockholm den 30 januari 1932. (SÖ 1933:5) Ministeriella noter, utväxlade med Norge angående
tidsintervallerna mellan gränsröjningarna vid svensk-norska gränsen, Oslo den 7 februari 1933. (SÖ 1967:14) Överenskommelse med Norge om avgränsningen av
Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerack, Oslo den 5 april 1967. (SÖ 1969:3) Överenskommelse med Norge om avgränsning av kon-
tinentalsockeln, Stockholm den 24 juli 1968. (SÖ 1973:1) Överenskommelse med Finland om avgränsning av kon-
tinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön, Stockholm den 29 september 1972. (SÖ 1978:42) Överenskommelse med Tyska Demokratiska Republik-
en om avgränsning av kontinentalsockeln jämte protokoll, Berlin den 22 juni 1978. (SÖ 1985:54) Överenskommelse med Danmark om avgränsning av
kontinentalsockeln och fiskezonerna mellan Sverige och Danmark, Köpenhamn den 9 november 1984. (SÖ 1987:3) Skriftväxling med Danmark om avgränsning av ansvars-
regionerna enligt konventionen den 22 mars 1974 om skydd av den Östersjöområdets marina miljö (SÖ 1976:13), Köpenhamn den 21 november 1986. (SÖ 1988:38) Överenskommelse med Sovjetunionen om avgränsning
(SÖ 1989:27) Överenskommelse med Polen om avgränsning av kon-
tinentalsockeln, Warszawa den 10 februari 1989. (SÖ 1990:18) Överenskommelse mellan Sverige, Polen och Sovjet-
unionen om en gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Stockholm den 30 juni 1989. (SÖ 1995:18) Överenskommelse jämte protokoll med Finland om
avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon, Stockholm den 2 juni 1994. (SÖ 1995:54) Avtal med Danmark om revidering av demarkations-
linjen i södra Öresund (SÖ 1932:1), Köpenhamn den 28 juni och 3 juli 1995. (SÖ 1998:33) Överenskommelse med Estland och Lettland om en
gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Stockholm den 30 april 1997. (SÖ 2000:1) Förenta nationernas havsrättskonvention, Montego
Bay den 10 december 1982, och avtalet om genomförande av Del XI i denna konvention, New York den 28 juli 1994. (SÖ 2000:18) Avtal med Estland om avgränsningen av de maritima
zonerna i Östersjön, Stockholm den 2 november 1998. (SÖ 2001:21) Överenskommelse med Estland och Finland om en
gemensam avgränsningspunkt i Östersjön, Tallinn den 16 januari 2001. (SÖ 2010:2) Överenskommelse med Finland om ändring av riks-
gränsen mellan Sverige och Finland, Helsingfors den 3 och 25 mars 2010. (SÖ 2011:7) Överenskommelse med Litauen och Ryska federationen
om en gemensam avgränsningspunkt för de exklusiva ekonomiska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön, Vilnius den 30 november 2005. Överenskommelse med Litauen om avgränsningen av de ekono-
miska zonerna och kontinentalsockeln i Östersjön, Stockholm den 10 april 2014.1
Betänkanden i SOU serien
SOU 1930:6, Gihl, Torsten: Gränsen för Sveriges territorialvatten I,
Gränsen mellan Sveriges territorialvatten och det fria havet, Stockholm 1930. SOU 1947:38, Lagberedningens förslag till jordabalk I. SOU 1947:47, Fiskrättskommitténs förslag till fiskelag jämte där-
med sammanhängande författningar. SOU 1949:23, Lagberedningens utlåtande angående lagstiftning om
gräns mot allmänt vattenområde. SOU 1960:25, Lagberedningens förslag till jordabalk m.m. II, motiv
till balken. SOU 1965:1, Sveriges sjöterritorium, Betänkande avgivet av Baslinje-
utredningen. SOU 1965:66, Kontinentalsockeln, Betänkande avgivet av Konti-
nentalsockelutredningen. SOU 2007:96, Avgifter, Betänkande av Avgiftsutredningen SOU 2010:91, Planering på djupet – fysisk planering av havet, Be-
tänkande av Havsplaneringsutredningen, Stockholm 2010. SOU 2014:35, I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga
regler, betänkande av Vattenverksamhetsutredningen, Stockholm 2014.
Rättsfall
Skiljedom om Grisbådarna som beslutades i Haag den 23 oktober
1909 (Cour permanente d´Arbitrage, Affaire des Grisbådarna: Sentence, La Haye, 23 octobre 1909). Rättsfall från Högsta domstolen (Nytt juridiskt arkiv). NJA 1981, s 1. NJA 2003, C 44. NJA 2007, s 695.
Organisationers och myndigheters hemsidor
United Nations Office of Legal Affairs, http://legal.un.org/ola/ Baltic Operational Oceanographic System, BOOS, www.boos.org Geodataportalen, www.geodata.se Havs- och vattenmyndigheten, www.havochvatten.se Kustbevakningen, www.kbv.se Lantmäteriet, www.lantmateriet.se Naturvårdsverket, www.naturvardsverket.se Sjöfartsverket, www.sjofartsverket.se Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, www.smhi.se International Hydrographic Organization (IHO),
http://www.iho.int/srv1/
Övrigt
Kammarkollegiets betänkande: Allmänt vattenområde, B I nr 566,
21 december 1965. Convention on the Territorial Sea and the Contigous Zone,
Genève den 29 april 1958. Convention on the Continental Shelf, Genéve den 29 april 1958. Sveriges Officiella statistik 1901–1985, Göteborgs och Bohus Län. Översynen av Riksgränsen mellan Sverige och Norge 1984–87. Gränsöversynen Sverige – Finland 2006, Den svenska och finska
gränskommissionen, Helsingfors den 20 mars 2007. Kammarkollegiet, Dnr 4.1-5982-10, daterad 2010-10-19. Sjöfartsverket, Ordlista och begreppsdiagram Farleder och hamnar,
version 2.0, 2011-05-31. Ufs A 2014, Underrättelser för sjöfarande, Allmänna upplysningar,
Sjöfartsverket. Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om navigations-
75th Conference of the International Law Association held in
Sofia, Bulgaria, 26-30 August 2012; Resolution No 1/2012 Baselines under the International Law of the Sea; Report from the ILA Committee on Baselines. IHO/IAG: A Manual on Technical Aspects of the United Nations
Convention on the Law of the Sea – 1982 (TALOS), 5th Edition, October 2012. International Hydrographic Bureau, Monaco.
Kommittédirektiv 2011:41
Översyn av Sveriges havsgränser
Beslut vid regeringssammanträde den 5 maj 2011
Sammanfattning
En särskild utredare ska se över de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs i syfte att ge dessa den precision som modern teknik medger. Utredaren ska också lägga fram förslag om inrättande av en angränsande zon runt Sveriges kuster.
Utredaren ska lämna de förslag till författningsändringar som översynen kan ge anledning till.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2013.
Bakgrund
Översyn av Sveriges gränser till havs
En förutsättning för att veta var svensk jurisdiktion kan utövas och var svenska lagregler är tillämpliga är att det finns klart och tydligt angivna geografiska gränser på land och till havs. Det praktiska behovet av tydliga gränser till havs dikteras också av den rättsliga och politiska utvecklingen på flera områden. För att regeringen t.ex. ska kunna inrätta särskilda marina miljöskyddsområden måste den veta exakt var de svenska jurisdiktionsgränserna rent geografiskt går. För att kunna genomföra EU:s gemensamma fiskeripolitik krävs också att gränserna anges på exakt sätt. Precist bestämda gränser är en avgörande faktor för att Sverige på ett adekvat sätt ska kunna påtala och agera mot kränkningar av svenskt territorium. Andra politikområden som berörs av gränsproblematiken är migra-
tions-, hälso-, tull- och skattefrågor, men även andra frågor såsom skyddet av det marina undervattenskulturarvet, läggande av rörledningar och kablar, ingripande mot transport av massförstörelsevapen och narkotikasmuggling.
Den nuvarande lagstiftningen är i stora delar föråldrad och svåröverskådlig. Den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium, det i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium benämnda territorialhavet, beskrivs som att det sträcker sig tolv nautiska mil från baslinjerna. Gränsen är däremot inte angiven med koordinater, vilket gör den svår att lagra i databaser och användas i digitala system.
Den nuvarande lagstiftningen behöver också förtydligas. Relationen mellan de begrepp som definierar Sveriges havs- och landgränser är i vissa avseenden oklar.
En otydlighet finns även i gränssnittet mellan havsgränslagstiftningen och fastighetslagstiftningen avseende förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. I betänkandet av den s.k. Havsplaneringsutredningen (SOU 2010:91 Planering på djupet – fysisk planering av havet) föreslås också att frågan om äganderätten till allmänt vatten bör utredas. Havsplaneringsutredningen motiverar utredningsbehovet med att rättsläget när det gäller statens rätt att bestämma över dispositionsrätten i allmänt vatten och att ta ut avgift för denna rätt är oklart samtidigt som möjligheten att ta ut avgift eller ersättning för att nyttja naturresurserna är ett viktigt medel för att göra havsförvaltningen ekosystembaserad.
Avgörande för beräkningen av Sveriges gränser till havs är de normala och räta baslinjernas sträckning. Det är utifrån baslinjerna och utanför dessa belägna lågvattenskär, så kallade cirkelbågepunkter, som samtliga suveränitetszoner och jurisdiktionszoner ska beräknas, såsom territorialhav, angränsande zon och ekonomisk zon. En förutsättning för en översyn av Sveriges gränser till havs är därför att en uppdatering görs av det baslinjesystem som i dag används. Baslinjesystemet reviderades senast på 1960-talet. Den dåvarande utredningen, Baslinjeutredningen, (SOU 1965:1) låg till grund för den nu gällande lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium och den till lagen knutna kungörelsen (1966:375) med närmare bestämmelser om beräkningen av Sveriges sjöterritorium. Även lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon med tillhörande förordning (1992:1226) bygger på det baslinjesystem som togs fram under
1960-talet. I Baslinjeutredningen uttalades att en översyn av baslinjesystemet bör ske vart trettionde år. Det angavs att kravet på en återkommande översyn främst motiveras av landmassans förändring, vilket innebär att många av de äldre baslinjepunkterna inte på ett adekvat sätt speglar Sveriges nuvarande geografiska förhållanden.
Därtill kommer att teknikutvecklingen på mät- och kartområdet sedan 1960-talet varit mycket snabb, bl.a. genom utvecklandet av digitala databaser, flygfotogrammetrisk informationsinsamling, allmänna geografiska informationssystem (GIS), elektroniska sjökort (ECDIS) och satellitbaserade navigationssystem (GPS/GNSS). I dag finns det således möjlighet till en helt annan precision vid fastställandet av olika gränser än tidigare.
Det är således såväl landmassans förändring som kravet på förbättrad geografisk information som motiverar behovet av en översyn av baslinjerna.
Inrättande av en angränsande zon
Begreppet angränsande zon, som först kodifierades genom FN:s havsrättskonvention från 1982, men som existerade på sedvanerättslig grund dessförinnan, avser numera ett område utanför territorialhavet där kuststaten har viss begränsad jurisdiktion inom områdena tull, skatt, invandring, hälsovård och skydd av arkeologiska samt historiska fynd i havet. Enligt havsrättskonventionen, i vilken Sverige är part, har stater möjlighet att enligt konventionens artikel 33 inrätta en angränsande zon som numera inte får sträcka sig utöver 24 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas.
Under det senaste decenniet har behovet av att tillsätta en utredning för att närmare granska frågan om inrättande av en så kallad angränsande zon utanför Sveriges kuster gjort sig alltmer påmint. I prop. 1995/96:140 om svensk ratifikation m.m. av FN:s havsrättskonvention gjorde regeringen bedömningen (med stöd bl.a. av vad som framkommit under remissbehandlingen) att övervägande skäl talade för att en angränsande zon borde inrättas runt Sveriges kuster. Då frågan krävde ytterligare överväganden anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen med den vid en senare tidpunkt.
Frågan om inrättade av en angränsande zon har även varit föremål för riksdagsfrågor. Senast år 2008 uppgav utrikesminister Bildt att inrättande av en angränsande zon i icke obetydliga avseenden skulle utvidga möjligheterna för tillsyn av överträdelser av svenska lagar och förordningar. Han noterade att juridiska och tekniska skäl talade för att frågan hanteras som en del av en på sikt nödvändig översyn av den svenska havsgränslagstiftningen. Även miljöminister Carlgren har uttalat sig i denna riktning.
Dessutom har olika myndigheter, däribland Kustbevakningen, vid upprepade tillfällen understrukit vikten av att inrätta en angränsande zon.
I direktiven till den nyligen framlagda Havsplaneringsutredningen (SOU 2010:91) ingick uppgiften att särskilt analysera och redovisa möjligheterna för Sverige att inrätta en angränsande zon enligt havsrättskonventionen. I utredningen ägnas omfattande utrymme åt behovet att inrätta en sådan zon. Utredningen noterar att frågan om en angränsande zon berör fler aspekter än som omfattas av utredningens uppdrag men har ändå valt att lägga fram lagförslag som bl.a. rör skydd av kulturminnen i en angränsande zon. Utredningen hade dessförinnan fäst regeringens uppmärksamhet på behovet av att fastställa Sveriges havsgränser eftersom det är en förutsättning för att korrekta havsplaner ska kunna fastställas och tillämpas (Skrivelse till regeringen 2010-05-12, Dnr 34/B1/2010).
Det finns därför skäl för Sverige att utöka den svenska jurisdiktionen genom att inrätta en angränsande zon.
Redovisning av havsgränser – internationell havsgränsdatabas
Många länder har sedan länge redovisat det egna landets havsgränser i officiella sjökort. Varje land har därmed kontroll över den publicerade informationen och en erfaren sökare av information vet var vederhäftig information finns. Havsrättskonventionen anger dock en alternativ möjlighet att redovisa dessa gränser, nämligen att publicera dem i en förteckning med geografiska koordinater. Förutsatt att informationen även redovisas i sjökorten så ökar därmed tillgängligheten och användbarheten.
samordnas. Dessa INT-kort kommer i första hand att ersätta sjökort över områden som berör fler länder. Digitala sjökort produceras på ett motsvarande vis där publiceringsansvaret är uppdelat i geografiska områden, så kallade ENC-celler. Dessa digitala sjökort har officiell status och kan fullt ut ersätta tryckta sjökort. I dessa INT-kort och ENC-celler förväntas att alla berörda länders havsgränser redovisas.
Enkel åtkomst till havsgränsinformation oberoende av tillgång till sjökort är till nytta. I många sammanhang är de omkringliggande ländernas havsgränser av lika stort intresse som de nationella. Behov av en databas där alla berörda länders officiella havsgränser samlas har allt oftare signalerats från allt fler intressenter.
Övrigt
Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon är definierade bl.a. i avtal med grannländerna vid/runt Östersjön och Skagerack. Dessa avtal ligger fast men ett antal oklarheter och brister i havsgränsernas definitioner och utformning återstår att hantera tillsammans med berörda grannländer. Fristående från, men i samarbete med, utredaren kan Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) därför komma att föra förhandlingar med de länder som berörs.
Uppdraget att se över Sveriges havsgränser
Utredaren ska koncentrera sitt arbete till fem huvudområden: – se över nuvarande gränslagstiftning, – se över de svenska baslinjerna, – föreslå en anpassning av den yttre gränsen för Sveriges sjöterri-
torium, – föreslå inrättande av en angränsande zon i hela eller delar av det
Dessutom ska utredaren – samverka med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) och på
begäran ge underlag till stöd för Sveriges förhandlingar om gränsfrågor med berörda grannländer, samt – bedöma samhällets behov av en internationell havsgränsdatabas,
primärt för Östersjön, Kattegatt och Skagerack, och hur en sådan databas skulle kunna realiseras.
Utredaren får också ta upp andra frågor inom ramen för uppdraget, vilka aktualiseras under utredningsarbetet.
Översyn av nuvarande gränslagstiftning
Utredaren ska granska den nuvarande lagstiftningen om den svenska sjögränsen och ekonomiska zonen bl.a. mot bakgrund av 1982 års havsrättskonvention och andra länders gränslagstiftningar. Utredaren ska arbeta fram förslag till en reviderad havsgränslagstiftning. Indirekta definitioner och eventuella otydligheter ska om möjligt elimineras samt översikt och läsbarhet förbättras. Relationen mellan de begrepp som definierar havs- och landgränser ska förtydligas. Lagstiftningen ska så långt möjligt anpassas till aktuella behov och modern teknik vilket bland annat förväntas innebära att redovisning av entydigt koordinatangivna havsgränser medges. Förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten samt frågan om äganderätt till allmänt vatten ska utredas. Utredaren ska även lämna förslag till hur de reviderade havsgränserna ska uppdateras och bevakas.
Översyn av de svenska baslinjerna
Utredaren ska, bl.a. baserat på lämpligt geografiskt underlag, föreslå en optimal reviderad baslinjesträckning. Strandlinjen, som utgör normal baslinje, ska identifieras och redovisas på ett korrekt och entydigt sätt, anpassat till aktuella behov och modern teknik.
Anpassning av den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium
En anpassad territoriell gräns till havs ska utarbetas mot bakgrund av det nya förslaget till baslinjesträckning. Gränsöverenskommelser och resultatet av de gränsförhandlingar som kan komma att ske med berörda grannländer ska i förekommande fall beaktas. Redovisning ska ske av anslutningspunkter mellan den yttre gränsen för Sveriges sjöterritorium och gränsen för Sveriges ekonomiska zon samt andra motsvarande punkter. Gränsen ska redovisas på ett korrekt och entydigt sätt, anpassat till aktuella behov och modern teknik, vilket bland annat innebär redovisning av koordinatangiven gräns i aktuellt geodetiskt referenssystem (latitud och longitud i SWEREF99). Tekniskt stöd fås i första hand genom Sjöfartsverkets försorg.
Inrättande av en angränsande zon
Utredaren ska också lägga fram förslag om inrättande av en angränsande zon runt Sveriges kuster och i samband med detta utreda vilken verksamhet som kan tänkas uppkomma för relevanta myndigheter vid inrättande av en sådan zon. Utredaren ska på basis av detta underlag och med beaktande av vad Havsplaneringsutredningen föreslagit lägga fram förslag till nödvändiga författningsbestämmelser om svensk jurisdiktion och annan verksamhet i en sådan zon. Koordinaterna för zonen ska redovisas i aktuellt geodetiskt referenssystem (latitud och longitud i SWEREF99).
Samverkan med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet)
Utredaren ska samverka med och på begäran ge underlag till Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) till stöd för de gränsförhandlingar som kan bli aktuella med berörda grannländer. Resultatet av dessa förhandlingar ska ligga till grund för dragning av yttre gränsen för svenskt sjöterritorium och angränsande zon.
Bedömning av behovet av en internationell havsgränsdatabas, primärt för Östersjön, Kattegatt och Skagerack
Utredaren ska bedöma behovet av en internationell havsgränsdatabas, primärt för havsgränserna i Östersjön, Kattegatt och Skagerack samt vilken typ av gränser som databasen bör innehålla och vilka överenskommelser och rutiner som krävs för att hålla den aktuell. I denna bedömning ska utredaren beakta relevanta krav dels i lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation, dels i det pågående EU-rättsliga arbetet under det s.k. Inspire-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen).
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska redovisa en konsekvensanalys av förslagen som inkluderar beskrivning av eventuella organisatoriska förändringar samt eventuella omställningskostnader. Utredaren ska även bedöma tiden för genomförande av de förslag som lämnas.
Samråd och redovisning av uppdraget
Utredaren ska samråda med berörda myndigheter. Lantmäteriet och Sjöfartsverket ska i enlighet med särskilt uppdrag från regeringen bistå utredaren och lämna utredaren det underlag denne begär. För detta tillförs 8 miljoner kronor 2011 och 7 miljoner kronor per år 2012–2013 till Lantmäteriet anslag (prop. 2010/11:1, utg.omr. 18). Utredaren kan företa de fältstudier som behövs för uppdragets genomförande.
Om utredaren anser det lämpligt kan någon eller några delar av uppdraget redovisas i ett eller flera delbetänkanden. Utredaren ska årligen i lämplig form redovisa uppgifter om hur utredningen fortskrider.
Kommittédirektiv 2013:98
Tilläggsdirektiv till Havsgränsutredningen (UD 2011:01)
Beslut vid regeringssammanträde den 31 oktober 2013
Förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 5 maj 2011 kommittédirektiv om bl.a. en översyn av de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs i syfte att ge dessa den precision som modern teknik medger (dir. 2011:41). Utredningen har antagit namnet Havsgränsutredningen.
Kommittén skulle redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2013. Utredningstiden förlängs nu. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 31 december 2014.
(Utrikesdepartementet)
Kommittédirektiv 2014:156
Tilläggsdirektiv till Havsgränsutredningen (UD 2011:01)
Beslut vid regeringssammanträde den 18 december 2014.
Förlängd tid för uppdraget
Regeringen beslutade den 5 maj 2011 kommittédirektiv om bl.a. en översyn av de svenska baslinjerna och de olika jurisdiktionsgränserna till havs i syfte att ge dessa den precision som modern teknik medger (dir. 2011:41). Utredningen har antagit namnet Havsgränsutredningen.
Enligt tilläggsdirektiv skulle uppdraget redovisas senast den 31 december 2014 (dir. 2013:98). Utredningstiden förlängs nu ytterligare. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 28 februari 2015.
(Utrikesdepartementet)
Koordinatlista föreslagna svenska baslinjer
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till uppdaterade svenska baslinjer. Listan ska ingå som bilaga 1 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Räta eller normala baslinjer dras mellan två typer av inmätta eller beräknade punkter – baslinjepunkter och punkter på lågvattenlinjen.
Normal baslinje går genom ett antal punkter på den av utredningen valda lågvattenlinjen -0,5 meter i RH 2000.
Rät baslinje går mellan två baslinjepunkter på den valda lågvattenlinjen -0,5 meter i RH 2000. De räta baslinjerna är definierade som geodetiska linjer och är i flertalet fall segmenterade.
En punkt på ett lågvattenskär är en punkt som ligger utanför en rät eller normal baslinje och som inte ligger djupare än -0,5 meter i RH 2000.
Alla punkter utmed baslinjerna beskrivs med platsnamn där sådant finns och geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna anges i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följaden punkttyper förekommer:
baslinjepunkt (BP),
punkt på lågvattenlinjen (LP),
punkt på lågvattenskär (LS), eller
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje mellan två baslinjepunkter (MP). För baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen och punkter på lågvattenskär anges även löpnummer i första kolumnen.
Fast land och Öland
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
1: Gränsboj 2 58-56.536503N 10-55.074803E
BP Rät baslinje
2: Stora Drammen,V-punkten 58-55.754900N 10-57.445290E
BP Rät baslinje
58-53.334510N 10-57.670980E MP
3: Klövningen-Mörholmen, Vpunkten
58-53.245020N 10-57.679310E
BP Rät baslinje
58-50.827980N 10-58.013273E MP 58-48.410915N 10-58.346339E MP
4: Segelskären, V-punkten 58-46.633410N 10-58.590700E
BP Rät baslinje
58-44.220319N 10-59.017586E MP 58-41.807186N 10-59.443366E MP 58-39.394007N 10-59.868048E MP 58-36.980781N 11-00.291636E MP 58-34.567510N 11-00.714133E MP
5: Trolleskären, V-punkten 58-32.217860N 11-01.124440E
BP Rät baslinje
58-30.022114N 11-03.084353E MP 58-27.825810N 11-05.040109E MP 58-25.628953N 11-06.991725E MP 58-23.431545N 11-08.939213E MP 58-21.233589N 11-10.882589E MP
6: Yttre brottet, SV-punkten 58-19.646030N 11-12.283420E
BP Rät baslinje
58-17.309093N 11-13.503634E MP 58-14.971926N 11-14.721070E MP 58-12.634524N 11-15.935740E MP 58-10.296889N 11-17.147654E MP 58-07.959021N 11-18.356823E MP
7: Måseskär, V-punkten 58-05.661320N 11-19.542430E
BP Rät baslinje
7:1 58-04.708280N 11-20.044410E
LS
58-03.335340N 11-20.828582E MP 58-01.009099N 11-22.111853E MP 57-58.682601N 11-23.392257E MP 57-56.355847N 11-24.669804E MP 57-54.028836N 11-25.944506E MP
8: Dynan, V-punkten 57-53.700590N 11-26.124070E
BP Rät baslinje
57-51.391387N 11-27.506895E MP 57-49.081884N 11-28.886681E MP 57-46.772088N 11-30.263441E MP 57-44.461999N 11-31.637186E MP 57-42.151619N 11-33.007927E MP 57-39.840948N 11-34.375676E MP
9: Vinga ungar, V-punkten 57-38.190960N 11-35.350420E
BP Rät baslinje
57-36.010743N 11-37.325166E MP 57-33.829961N 11-39.295912E MP 57-31.648614N 11-41.262668E MP 57-29.466705N 11-43.225449E MP 57-27.284236N 11-45.184268E MP 57-25.101209N 11-47.139136E MP 57-22.917626N 11-49.090068E MP 57-20.733489N 11-51.037075E MP 57-18.548800N 11-52.980171E MP
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
12: Rödskär, SV-punkten 57-03.823470N 12-14.501010E
BP Rät baslinje
57-01.595559N 12-16.256504E MP 56-59.367191N 12-18.008442E MP 56-57.138371N 12-19.756837E MP
13: Lindbådan, V-punkten 56-55.139010N 12-21.321920E
BP Rät baslinje
56-53.426664N 12-24.459869E MP 56-51.712953N 12-27.593028E MP 56-49.997884N 12-30.721412E MP
14: Marsten, SV-punkten 56-49.763840N 12-31.147760E
BP Rät baslinje
14:1 56-43.757060N 12-37.215400E
LS
56-47.659281N 12-33.344045E MP 56-45.554034N 12-35.536192E MP 56-43.448101N 12-37.724215E MP 56-41.341485N 12-39.908127E MP 56-39.234187N 12-42.087940E MP
15: Tylön, V-punkten 56-38.854450N 12-42.480240E
BP Rät baslinje
15:1 56-27.588270N 12-32.768400E
LS
56-36.662453N 12-40.598051E MP 56-34.470003N 12-38.719452E MP 56-32.277099N 12-36.844430E MP 56-30.083743N 12-34.972974E MP 56-27.889937N 12-33.105072E MP
16: Hallands Väderö, V-punkten 56-27.063920N 12-32.402790E
BP Rät baslinje
56-24.777617N 12-30.943454E MP 56-22.491037N 12-29.486980E MP 56-20.204185N 12-28.033355E MP 56-24.777617N 12-30.943454E MP
17: Kullen, V-punkten 56-18.153720N 12-26.732540E
BP Normal baslinje
17:1 56-18.114490N 12-26.758190E
LP
17:2 56-18.091730N 12-26.800800E
LP
17:3 56-17.864300N 12-27.034930E
LP
17:4 56-17.720300N 12-27.315480E
LP
17:5 56-16.055580N 12-30.253100E
LS
17:6 56-14.906850N 12-30.974320E
LS
17:7 56-14.913450N 12-31.561340E
LP
17:8 56-13.836760N 12-31.268780E
LS
17:9: Långören 56-12.468590N 12-32.108950E
LS
17:10: Lerberget 56-10.606690N 12-33.218900E
LP
17:11 56-10.509940N 12-33.136950E
LS
17:12 56-09.304370N 12-32.963350E
LS
17:13: Viken 56-08.726160N 12-33.972640E
LP
17:14: Viken 56-08.633300N 12-34.076830E
LP
17:15: Viken 56-08.598410N 12-34.104020E
LP
17:16: Domstensrevet 56-07.546190N 12-35.252300E
LS
17:17: Domsten 56-06.982540N 12-36.152990E
LP
17:18: Hittarpsrevet 56-06.018110N 12-37.322060E
LP
17:19: Hittarpsrevet 56-05.930040N 12-37.410770E
LP
17:20: Hittarpsrevet 56-05.851730N 12-37.621200E
LS
17:21: Hittarp 56-05.535230N 12-38.452810E
LP
17:22 56-05.351130N 12-38.694980E
LP
17:23: Sofiero 56-04.928530N 12-39.293570E
LP
17:24: Sofiero 56-04.877040N 12-39.385670E
LP
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
17:33: Tinkarpsgården 56-04.213060N 12-40.210010E
LP
17:34: Tinkarpsgården 56-04.140110N 12-40.319830E
LP
17:35: Tinkarpsgården 56-04.074180N 12-40.407340E
LP
17:36 : Tinkarpsgården 56-03.984900N 12-40.502350E
LP
17:37 56-03.348405N 12-40.816296E
LP
17:38: Helsingborg, N Nordhamnen 56-02.916120N 12-40.962580E
LP
17:39: Helsingborg, S Nordhamnen
56-02.461980N 12-41.065930E
LP
17:40: Helsingborg, Västhamnen 56-01.932100N 12-41.348700E
LP
17:41: Helsingborg, Västhamnen 56-01.659720N 12-41.355230E
LP
17:42: Helsingborg, Sydhamnen 56-01.132170N 12-41.806060E
LP
17:43: Helsingborg, Bulkhamnen 56-00.459590N 12-42.245340E
LP
17:44: Helsingborg, Bulkhamnen 56-00.288390N 12-42.441530E
LP
17:45: Råå hamn 55-59.451350N 12-44.452980E
LP
17:46: Råå hamn 55-59.317410N 12-44.621650E
LP
17:47: Rydebäck 55-58.078930N 12-45.336950E
LP
17:48: Fortuna 55-57.499320N 12-45.339620E
LP
17:49: Nytorp 55-57.221500N 12-45.421420E
LP
17:50: Nytorp 55-57.140500N 12-45.464380E
LP
17:51: Nytorp 55-57.093950N 12-45.536590E
LP
17:52: Nytorp 55-57.066540N 12-45.587680E
LP
17:53: Ålabodarna 55-56.380160N 12-46.281820E
LP
17:54: Rustningshamn 55-55.551040N 12-47.418740E
LP
17:55: Borstahusen 55-53.667120N 12-47.960750E
LP
17:56: Lindshamn 55-52.555410N 12-48.401030E
LP
17:57: Gräsrännan 55-51.695360N 12-47.669520E
LP
17:58: Gipsön 55-51.098640N 12-48.819700E
LP
17:59: Skabbrevet 55-50.529260N 12-49.494650E
LS
17:60: Kulorna 55-45.128150N 12-53.468690E
LS
17:61 55-45.060090N 12-53.556230E
LS
17:62: Barsebäck 55-44.549200N 12-55.095440E
LP
17:63 55-43.766250N 12-57.074580E
LP
17:64 55-43.686260N 12-57.137680E
LP
17:65 55-43.631520N 12-57.314810E
LP
17:66 55-43.409330N 12-57.986790E
LP
17:67 55-38.243480N 12-59.806480E
LP
17:68 55-37.972840N 12-59.407740E
LP
17:69: Malmö hamn, inloppet 55-37.492780N 12-58.556520E
LS
17:70: Limhamn, N 55-35.876710N 12-55.787810E
LP
17:71 55-35.576340N 12-55.241290E
LP
17:72: Limhamn, S 55-34.999010N 12-54.593320E
LP
17:73 55-34.332110N 12-53.632660E
LP
17:74: Skälören 55-33.867180N 12-53.365210E
LP
18: Klagshamn, V-punkten 55-31.147000N 12-53.092790E
BP Rät baslinje
55-28.863316N 12-51.652600E MP
19: Västra Haken, NV-punkten 55-27.142640N 12-50.569380E
BP Rät baslinje
20: Skanör, V-punkten 55-25.026270N 12-49.516200E
BP Rät baslinje
21: Falsterbo, SV-punkten 55-22.699150N 12-48.525570E
BP Normal baslinje
22: Måkläppen, V-punkten 55-22.048960N 12-48.423040E
BP Rät baslinje
23: Falsterborev, SV-punkten 55-20.242010N 12-48.638500E
BP Rät baslinje
55-21.495271N 12-52.283067E MP
24: Själhundaskäret, SO-punkten 55-22.695440N 12-55.781750E
BP Rät baslinje
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
25:7 55-20.226780N 13-20.620050E
LP
25:8 55-20.223200N 13-20.688110E
LP
25:9: Smygehuk, pirnock 55-20.201550N 13-21.503790E
LP
25:10 55-20.273670N 13-22.008870E
LP
25:11: Beddingestrand 55-21.204020N 13-25.432340E
LS
25:12: Hörte udde 55-22.992650N 13-33.831890E
LP
25:13: Sydost om Kåsagården 55-23.200480N 13-35.547720E
LS
25:14: Haken 55-23.235670N 13-35.818460E
LP
25:15: Ystad hamn, Pirnock 55-25.003620N 13-49.097640E
LP
25:16: Kåsehuvud V 55-22.926810N 14-03.113900E
LP
25:17: Kåsehuvud S 55-22.832080N 14-03.375600E
LP
25:18 55-22.623070N 14-09.007840E
LP
25:19: Sydost om Sandhammaren 55-22.640030N 14-10.371920E
LP
25:20: Sandhammaren 55-22.834840N 14-11.298100E
LP
25:21: Sandhammaren 55-23.022280N 14-11.804700E
LP
25:22: Sandhammaren 55-23.302570N 14-12.263720E
LP
25:23 55-26.863830N 14-16.078840E
LS
25:24: Långeören 55-27.342590N 14-16.643660E
LP
25:25: Gislövshammar 55-29.199510N 14-19.208310E
LP
25:26: Brantevik 55-30.461560N 14-20.814530E
LS
25:27: Brantevik 55-30.636270N 14-20.964100E
LS
25:28: Brantevik 55-30.805950N 14-21.043910E
LP
25:29 55-32.144470N 14-21.426830E
LP
25:30 55-32.305280N 14-21.475570E
LP
25:31 55-32.548260N 14-21.519050E
LP
25:32: Simrishamn 55-33.288640N 14-21.654150E
LP
25:33: Simrishamn 55-33.470500N 14-21.592560E
LP
25:34: Simrishamn, Pirnock 55-33.521100N 14-21.539090E
LP
25:35: Knäcken 55-35.013080N 14-20.125310E
LP
25:36: Svingeln 55-35.312810N 14-19.846420E
LP
25:37: Stenshuvud 55-39.853140N 14-16.733060E
LP
25:38: Stenshuvud 55-39.944920N 14-16.684350E
LP
25:39: Söder om Hällevik 55-40.215150N 14-16.494180E
LP
25:40: Norr om Rosendal 55-40.400310N 14-16.361740E
LS
26: Revhaken, S-punkten 55-54.437030N 14-18.227140E
BP Rät baslinje
55-55.279066N 14-22.278098E MP 55-56.118881N 14-26.331999E MP 55-56.956475N 14-30.388834E MP 55-57.791846N 14-34.448595E MP 55-58.624989N 14-38.511279E MP 55-59.455901N 14-42.576879E MP
27: Kråkenabben, SO-punkten 55-59.591500N 14-43.241690E
BP Rät baslinje
55-59.814687N 14-47.551923E MP
28: Hanö syd, S-punkten 55-59.969660N 14-50.574340E
BP Normal baslinje
28:1: Hanö 56-00.030040N 14-50.857810E
LS
28:2: Hanö 56-00.167260N 14-51.261600E
LS
28:3: Hanö 56-00.262700N 14-51.419490E
LP
29: Hanö sydost, SO-punkten 56-00.298540N 14-51.450650E
BP Rät baslinje
56-02.375389N 14-53.689249E MP 56-04.451549N 14-55.931855E MP 56-06.527018N 14-58.178482E MP
30: Tärnö, SSO-punkten 56-06.567910N 14-58.222790E
BP Rät baslinje
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
56-03.052446N 15-31.479252E MP 56-01.283488N 15-34.444418E MP 55-59.513345N 15-37.405068E MP 55-57.742021N 15-40.361211E MP
32: Utklippan sydväst, SV-punkten på det sydvästligaste skäret i ögruppen
55-56.777960N 15-41.967410E
BP Rät baslinje
33: Utklippan 55-56.803950N 15-42.043570E
BP Rät baslinje
34: Utklippan sydost, SO-punkten på det sydostligaste skäret i ögruppen
55-56.870690N 15-42.172920E
BP Rät baslinje
55-58.800999N 15-44.792462E MP
35: Utlängan 56-00.721040N 15-47.403670E
BP Rät baslinje
35:1 56-11.126880N 16-23.118640E
LS
56-01.866865N 15-51.221467E MP 56-03.010703N 15-55.043015E MP 56-04.152551N 15-58.868316E MP 56-05.292404N 16-02.697369E MP 56-06.430258N 16-06.530173E MP 56-07.566109N 16-10.366726E MP 56-08.699952N 16-14.207027E MP 56-09.831784N 16-18.051074E MP 56-10.961601N 16-21.898867E MP
36: Ölands södra udde, SO-punkten 56-11.645470N 16-24.233090E
BP Normal baslinje
36:1: Öster om Ölands södra udde 56-11.738330N 16-24.952740E
LS
36:2: Öster om Sandviksreveln 56-13.195620N 16-27.884720E
LS
36:3 56-14.070290N 16-28.927240E
LS
36:4 56-17.325380N 16-31.188720E
LS
36:5: Bränning Gräsgårds fiskehamn
56-18.908860N 16-32.398200E
LS
36:6: Gammalsbyören 56-19.450020N 16-32.757730E
LS
36:7 56-20.732660N 16-33.455530E
LS
36:8 56-21.735430N 16-34.167570E
LS
36:9: Öster om Segerstad 56-22.083340N 16-34.346920E
LS
36:10: Södra Ören, S-punkten 56-27.172110N 16-36.564060E
LP
36:11: Södra Ören, O-punkten 56-27.224970N 16-36.593910E
LP
36:12 56-28.702400N 16-37.237690E
LS
36:13: Stenåsa ör 56-30.359920N 16-38.133330E
LP
36:14: Bränning öster om Jonsstrand
56-31.556790N 16-38.820800E
LS
36:15 56-35.094350N 16-41.952450E
LS
36:16: Öster om Gjussten 56-35.624260N 16-42.346110E
LS
36:17 56-35.888020N 16-42.544980E
LS
36:18 56-38.247510N 16-43.046370E
LS
36:19: Båden O 56-40.164700N 16-43.924520E
LP
36:20: Sydost om Arons sten 56-40.659810N 16-44.225140E
LS
36:21: Stenboudd 56-41.256130N 16-44.557420E
LS
37: Gjusgrundet, O-punkten 56-44.012810N 16-45.828780E
BP Rät baslinje
37:1 56-48.858570N 16-50.751320E
LS
56-46.149399N 16-47.917696E MP 56-48.285363N 16-50.010597E MP
38: Kapelludden 56-49.129220N 16-50.838710E
BP Rät baslinje
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
57-03.791137N 17-00.224125E MP 57-06.089164N 17-01.646692E MP 57-08.386888N 17-03.072245E MP
40: Kesnäsudden, O-punkten 57-10.684307N 17-04.500794E
BP Rät baslinje
41: Strandtorp, O-punkten 57-13.633950N 17-04.941260E
BP Rät baslinje
57-14.134442N 17-05.359862E MP 57-16.342558N 17-07.209245E MP
42: Ängjärnsuddden, O-punkten 57-18.550180N 17-09.062360E
BP Normal baslinje
42:1: Brännabben 57-20.995340N 17-07.755670E
LS
42:2: Ölands nordöstra udde 57-21.331570N 17-07.575820E
LP
43: Ölands nordöstra udde, NOpunkten
57-21.347600N 17-07.562370E
BP Rät baslinje
57-23.367295N 17-05.078171E MP 57-25.386195N 17-02.589440E MP 57-27.404293N 17-00.096161E MP 57-29.421588N 16-57.598322E MP 57-31.438076N 16-55.095910E MP 57-33.453753N 16-52.588912E MP 57-35.468617N 16-50.077314E MP
44: Lilla Båden, O-punkten 57-35.678040N 16-49.815940E
BP Rät baslinje
44:1 57-41.089660N 16-54.179280E
LS
57-37.904546N 16-51.606133E MP 57-40.130593N 16-53.400023E MP
45: Kungsgrundet, fyren 57-41.100610N 16-54.183030E
BP Rät baslinje
57-43.485390N 16-53.362510E MP 57-45.870077N 16-52.540271E MP 57-48.254672N 16-51.716277E MP
46: Storkläppen, O-punkten 57-50.550150N 16-50.921380E
BP Rät baslinje
57-52.835438N 16-52.442567E MP 57-55.120389N 16-53.967016E MP 57-57.405002N 16-55.494740E MP 57-59.689276N 16-57.025751E MP 58-01.973210N 16-58.560061E MP 58-04.256802N 17-00.097680E MP 58-06.540051N 17-01.638623E MP 58-08.822956N 17-03.182900E MP 58-11.105516N 17-04.730523E MP 58-13.387728N 17-06.281506E MP 58-15.669592N 17-07.835860E MP 58-17.951106N 17-09.393596E MP
47: Sandsänkan, O-punkten 58-18.623480N 17-09.853360E
BP Rät baslinje
47:1 58-18.723420N 17-10.088730E
LS
58-21.028212N 17-10.441436E MP 58-23.432880N 17-11.030909E MP 58-25.837479N 17-11.621785E MP 58-28.242011N 17-12.214069E MP 58-30.646474N 17-12.807766E MP
48: Torsken, NO-punkten 58-32.083000N 17-13.163150E
BP Rät baslinje
48:1: Skeppsgrund 58-42.539390N 17-57.905460E
LS
58-32.715179N 17-15.801073E MP 58-33.723448N 17-20.019529E MP 58-34.729376N 17-24.241979E MP 58-35.732959N 17-28.468419E MP 58-36.734192N 17-32.698845E MP 58-37.733071N 17-36.933251E MP 58-38.729591N 17-41.171634E MP 58-39.723747N 17-45.413988E MP 58-40.715536N 17-49.660311E MP 58-41.704953N 17-53.910595E MP
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
50: Yttre Karvasen, SO-punkten 58-42.744040N 17-58.329580E
BP Rät baslinje
51: Roxen, SO-punkten 58-43.892649N 18-01.192043E
BP Rät baslinje
51:1: 58-43.899660N 18-01.267770E
LS
51:2: Grundhällorna 58-57.240580N 18-34.899400E
LS
58-45.381574N 18-04.871779E MP 58-46.868701N 18-08.556742E MP 58-48.354018N 18-12.246937E MP 58-49.837520N 18-15.942370E MP 58-51.319201N 18-19.643047E MP 58-52.799058N 18-23.348974E MP 58-54.277085N 18-27.060155E MP 58-55.753277N 18-30.776598E MP 58-57.227628N 18-34.498307E MP
52: Västerbommen, SO-punkten 58-57.495640N 18-35.175930E
BP Rät baslinje
53: Stora Ivarn, SO-punkten 58-58.258720N 18-36.853040E
BP Rät baslinje
58-59.950991N 18-40.213816E MP 59-01.641749N 18-43.580094E MP 59-03.330982N 18-46.951884E MP
54: Själberget, SO-punkten 59-03.935717N 18-48.161051E
BP Rät baslinje
54:1 59-03.957300N 18-48.205910E
LS
59-05.807762N 18-51.150536E MP 59-07.678591N 18-54.145484E MP 59-09.548199N 18-57.145906E MP 59-11.416583N 19-00.151817E MP 59-13.283739N 19-03.163229E MP 59-15.149662N 19-06.180157E MP 59-17.014347N 19-09.202614E MP
55: Österskär, SO-punkten 59-18.344930N 19-11.363970E
BP Rät baslinje
59-19.743622N 19-15.234377E MP 59-21.140326N 19-19.110047E MP 59-22.535040N 19-22.990987E MP 59-23.927758N 19-26.877201E MP
56: Söderbådan, SO-punkten 59-25.013350N 19-29.913960E
BP Rät baslinje
56:1: Piskan 59-25.126780N 19-30.716730E
LS
59-27.294700N 19-31.514563E MP 59-29.575670N 19-33.118869E MP 59-31.856257N 19-34.726896E MP 59-34.136460N 19-36.338658E MP 59-36.416279N 19-37.954169E MP
57: Ytterberget, S-punkten 59-37.189460N 19-38.502970E
BP Normal baslinje
58: Ytterberget, NO-punkten 59-37.217788N 19-38.488380E
BP Rät baslinje
59-39.126350N 19-35.541885E MP 59-41.033865N 19-32.589832E MP 59-42.940330N 19-29.632204E MP
59: Längden, NNO-punkten 59-44.268444N 19-27.567538E
BP Rät baslinje
59:1 59-44.314120N 19-27.821060E
LS
59-46.140885N 19-24.520928E MP
60: Tjärven, NO-punkten 59-47.563860N 19-22.200610E
BP Rät baslinje
59-48.979140N 19-18.297644E MP 59-50.392540N 19-14.389109E MP 59-51.804058N 19-10.475004E MP 59-53.213687N 19-06.555325E MP
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
60-09.484239N 18-53.649913E MP 60-11.881614N 18-54.354704E MP
63: Halsaren, O-punkten 60-13.268030N 18-54.763130E
BP Rät baslinje
64: Travarbulten, O-punkten 60-14.330680N 18-55.000370E
BP Rät baslinje
65: Understen, O-punkten 60-16.533360N 18-55.319700E
BP Rät baslinje
60-17.803447N 18-54.906342E MP 60-20.195271N 18-54.126520E MP 60-22.587026N 18-53.344902E MP 60-24.978711N 18-52.561480E MP 60-27.370326N 18-51.776245E MP
66: Grundkallen, fyren 60-29.761870N 18-50.989190E
BP Rät baslinje
60-30.449582N 18-46.928198E MP 60-31.233923N 18-42.278240E MP 60-32.015592N 18-37.624448E MP 60-32.794585N 18-32.966833E MP 60-33.570898N 18-28.305403E MP 60-34.344525N 18-23.640169E MP 60-35.115463N 18-18.971140E MP 60-35.883707N 18-14.298327E MP 60-36.649253N 18-09.621738E MP 60-37.412096N 18-04.941384E MP
67: Östergrund, NO-punkten 60-38.172233N 18-00.257275E
BP Rät baslinje
67:1: Järngrund 60-38.372690N 18-01.125900E
LS
60-38.800444N 17-58.614334E MP 60-40.287969N 17-54.716328E MP 60-41.773636N 17-50.812300E MP 60-43.257440N 17-46.902245E MP 60-44.739373N 17-42.986154E MP 60-46.219431N 17-39.064021E MP 60-47.697607N 17-35.135838E MP
68: Lövgrunds rabbarna, NOpunkten
60-49.173900N 17-31.201600E
BP Rät baslinje
60-51.527455N 17-30.016873E MP 60-53.880843N 17-28.829304E MP 60-56.234060N 17-27.638880E MP 60-58.587106N 17-26.445587E MP 61-00.939978N 17-25.249415E MP 61-03.292678N 17-24.050351E MP 61-05.645203N 17-22.848382E MP 61-07.997552N 17-21.643497E MP 61-10.349726N 17-20.435682E MP
69: Storskvalpet, O-punkten 61-10.415780N 17-20.401720E
BP Rät baslinje
61-12.756965N 17-21.699266E MP 61-15.097917N 17-23.000087E MP
70: Hällgrund, fyren 61-16.576770N 17-23.823620E
BP Rät baslinje
61-16.576770N 17-23.823620E MP 61-18.980599N 17-24.463186E MP 61-21.384356N 17-25.104457E MP 61-23.788041N 17-25.747439E MP 61-26.191653N 17-26.392140E MP 61-28.595192N 17-27.038568E MP
71: Agön, O-punkten 61-32.472580N 17-28.085080E
BP Rät baslinje
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
61-50.533860N 17-35.528973E MP 61-52.935037N 17-36.218666E MP 61-55.336133N 17-36.910236E MP 61-57.737149N 17-37.603693E MP 62-00.138085N 17-38.299045E MP
73: Gran, O-punkten 62-00.981130N 17-38.543660E
BP Rät baslinje
73:1 62-02.680490N 17-39.640090E
LS
73:2 62-12.566390N 17-44.505870E
LS
62-03.337521N 17-39.746009E MP 62-05.693705N 17-40.951533E MP 62-08.049685N 17-42.160250E MP 62-10.405459N 17-43.372173E MP 62-12.761026N 17-44.587316E MP
74: Brämön, O-punkten 62-13.071920N 17-44.747940E
BP Rät baslinje
62-15.431852N 17-45.925132E MP 62-17.791591N 17-47.105471E MP 62-20.151134N 17-48.288971E MP 62-22.510479N 17-49.475646E MP 62-24.869626N 17-50.665509E MP 62-27.228574N 17-51.858576E MP 62-29.587322N 17-53.054859E MP
75: Svenskäret, O-punkten 62-30.645580N 17-53.592660E
BP Rät baslinje
62-32.487399N 17-56.999728E MP 62-34.327786N 18-00.413839E MP
76: Härnöklubb, SO-punkten 62-35.911640N 18-03.359850E
BP Rät baslinje
62-37.865883N 18-06.468566E MP 62-39.818926N 18-09.584139E MP 62-41.770762N 18-12.706587E MP 62-43.721388N 18-15.835933E MP 62-45.670799N 18-18.972197E MP 62-47.618990N 18-22.115400E MP 62-49.565955N 18-25.265563E MP
77: Guldgrundet, O-punkten 62-51.271665N 18-28.032756E
BP Rät baslinje
62-53.189737N 18-31.272912E MP 62-55.106511N 18-34.520156E MP
78: Gnäggen, SO-punkten 62-56.673390N 18-37.181560E
BP Rät baslinje
62-58.555317N 18-40.531715E MP 63-00.435860N 18-43.889080E MP 63-02.315015N 18-47.253681E MP 63-04.192777N 18-50.625537E MP 63-06.069140N 18-54.004670E MP 63-07.944100N 18-57.391099E MP 63-09.817650N 19-00.784844E MP
79: Skags Flasor, SO-punkten 63-12.225130N 19-05.160300E
BP Rät baslinje
63-13.906395N 19-09.024000E MP
80: Själbådan, SO-punkten 63-15.106383N 19-11.788812E
BP Rät baslinje
80:1 63-19.220640N 19-40.689900E
LS
63-15.852468N 19-16.902382E MP 63-16.595452N 19-22.020247E MP 63-17.335331N 19-27.142393E MP 63-18.072100N 19-32.268804E MP 63-18.805753N 19-37.399467E MP
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
63-26.957756N 20-11.184393E MP 63-28.062870N 20-15.998897E MP 63-29.165220N 20-20.819508E MP 63-30.264798N 20-25.646222E MP 63-31.361599N 20-30.479034E MP 63-32.455616N 20-35.317940E MP 63-33.546844N 20-40.162936E MP
83: Sönnerstgrundkallen, SOpunkten
63-34.484160N 20-44.339390E
BP Rät baslinje
83:1 63-35.172670N 20-46.843700E
LS
84: Svartbådahällan, S-punkten 63-35.196930N 20-46.851120E
BP Rät baslinje
85: Svartbådahällan, O-punkten 63-35.227050N 20-46.915750E
BP Rät baslinje
86: Malgrundet 63-35.754470N 20-47.785410E
BP Rät baslinje
86:1 63-38.605150N 20-54.193760E
LS
63-37.714196N 20-50.978225E MP 63-39.672662N 20-54.178447E MP
87: Jägarstenen 63-40.331080N 20-55.256470E
BP Rät baslinje
87:1 63-40.640200N 20-55.711300E
LS
87:2 63-40.870410N 20-55.886060E
LS
88: Idmanskallen, N-punkten 63-41.069754N 20-55.879406E
BP Rät baslinje
88:1 63-42.436980N 20-57.005550E
LS
88:2 63-45.805750N 21-00.841230E
LS
63-43.376544N 20-57.532420E MP 63-45.682965N 20-59.190080E MP 63-47.989015N 21-00.852407E MP
89: Stor-Fjäderägg ost, O-punkten 63-48.498040N 21-01.220010E
BP Rät baslinje
63-50.831368N 20-59.762785E MP 63-53.164484N 20-58.301678E MP 63-55.497387N 20-56.836668E MP 63-57.830075N 20-55.367738E MP
90: Blankhällan, O-punkten 63-58.908840N 20-54.687050E
BP Rät baslinje
64-01.041569N 20-57.294799E MP 64-03.173447N 20-59.909299E MP 64-05.304469N 21-02.530574E MP 64-07.434631N 21-05.158649E MP 64-09.563929N 21-07.793550E MP
91: Stor-Grosseskäret, SO-punkten 64-09.610660N 21-07.851466E
BP Rät baslinje
64-11.363143N 21-11.678492E MP 64-13.113864N 21-15.513606E MP 64-14.862817N 21-19.356828E MP 64-16.609994N 21-23.208178E MP 64-18.355390N 21-27.067674E MP 64-20.098999N 21-30.935337E MP
92: Blacken, SO-punkten 64-20.109350N 21-30.958320E
BP Rät baslinje
64-22.322515N 21-33.216769E MP 64-24.535037N 21-35.481422E MP
93: Grundskatan, OSO-punkten 64-25.880000N 21-36.861450E
BP Rät baslinje
94: Kapargrundet, O-punkten 64-27.235700N 21-37.133780E
BP Rät baslinje
94:1 64-27.267280N 21-37.123320E
LS
64-29.526347N 21-35.325708E MP 64-31.816666N 21-33.512732E MP 64-34.106657N 21-31.694824E MP
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
64-51.770259N 21-18.288839E MP
96: Storgrundet, SO-punkten 64-52.122630N 21-18.019880E
BP Rät baslinje
64-54.119066N 21-21.238605E MP 64-56.114256N 21-24.465395E MP 64-58.108199N 21-27.700276E MP 65-00.100889N 21-30.943278E MP
97: Rönnskär: SO-punkten 65-01.917860N 21-33.909190E
BP Rät baslinje
65-03.337030N 21-38.548813E MP 65-04.753717N 21-43.196617E MP 65-06.167908N 21-47.852613E MP 65-07.579597N 21-52.516810E MP
98: Södra Bondökallarna, SOpunkten
65-07.782140N 21-53.187370E
BP Rät baslinje
65-09.348363N 21-57.569245E MP 65-10.912354N 22-01.959723E MP 65-12.474110N 22-06.358820E MP 65-14.033622N 22-10.766550E MP 65-15.590883N 22-15.182929E MP 65-17.145886N 22-19.607971E MP
99: Rödkallen-Storgrundet, SOpunkten
65-18.450887N 22-23.333285E
BP Rät baslinje
99:1: Marakallen 65-16.789910N 22-36.826550E
LS
65-20.153005N 22-27.445234E MP 65-21.853153N 22-31.566069E MP 65-23.551324N 22-35.695810E MP 65-25.247511N 22-39.834477E MP 65-26.941706N 22-43.982091E MP
100: Månshällorna, S-punkten 65-27.750790N 22-45.967720E
BP Rät baslinje
65-28.187543N 22-51.690108E MP 65-28.620652N 22-57.415463E MP 65-29.050107N 23-03.143756E MP 65-29.475907N 23-08.874960E MP 65-29.898047N 23-14.609048E MP 65-30.316525N 23-20.345993E MP 65-30.731337N 23-26.085769E MP 65-31.142480N 23-31.828348E MP
101: Malören, SSO-punkten 65-31.254680N 23-33.405000E
BP Rät baslinje
101:1 65-31.256820N 23-34.146430E
LS
101:2: Kjukan 65-31.894960N 23-37.709610E
LS
65-32.158711N 23-38.812145E MP 65-33.059440N 23-44.225371E MP 65-33.956864N 23-49.644661E MP 65-34.850977N 23-55.070001E MP
102: Letto, S-punkten 65-35.166110N 23-56.988460E
BP Rät baslinje
65-35.571568N 24-02.748373E MP 65-35.973331N 24-08.511025E MP
103: 65-36.033096N 24-09.373035E
BP Rät baslinje
Gotland, inklusive Fårö och Lilla Karlsö
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
203: Lilla Karlsö, V-punkten 57-18.874320N 18-03.134020E
BP Normal baslinje
204: Lilla Karslö, VSV-punkten 57-18.513200N 18-03.181450E
BP Rät baslinje
57-16.257200N 18-04.821185E MP
205: Hammarudd, V-punkten 57-15.506740N 18-05.365860E
BP Rät baslinje
57-13.117372N 18-06.123304E MP 57-10.727928N 18-06.879203E MP 57-08.338411N 18-07.633563E MP 57-05.948823N 18-08.386391E MP 57-03.559163N 18-09.137693E MP
206: Auren, V-punkten 57-03.308580N 18-09.216390E
BP Rät baslinje
57-00.903047N 18-08.662032E MP 56-58.497451N 18-08.108960E MP 56-56.091788N 18-07.557166E MP
207: Hoburgen, V-punkten 56-55.195730N 18-07.351960E
BP Normal baslinje
207:1 56-55.138330N 18-07.340040E
LP
207:2 56-54.884590N 18-07.336550E
LP
207:3 56-54.665890N 18-07.368160E
LP
207:4 56-54.609470N 18-07.386220E
LP
207:5:Sydsydväst om Rivet 56-54.329050N 18-07.486750E
LS
207:6: Söder om Rivet 56-54.270460N 18-07.614090E
LS
207:7 56-54.047650N 18-11.528460E
LS
208: Barshageudd , S-punkten 56-54.291500N 18-11.449600E
BP Rät baslinje
56-55.047854N 18-15.660346E MP
209: Heligholmen, SO-punkten 56-55.303910N 18-17.089510E
BP Rät baslinje
209:1 56-55.339690N 18-17.180520E
LS
210: Heligholmen, NO-punkten 56-55.352570N 18-17.203750E
BP Rät baslinje
56-57.118524N 18-20.242258E MP
211: Raude hunden, SO-punkten 56-57.639310N 18-21.139670E
BP Rät baslinje
56-59.534402N 18-23.908358E MP
212: Faludden, SO-punkten 56-59.607060N 18-24.014630E
BP Rät baslinje
57-01.587687N 18-26.576842E MP 57-03.567380N 18-29.143639E MP 57-05.546133N 18-31.715032E MP 57-07.523942N 18-34.291033E MP 57-09.500803N 18-36.871655E MP 57-11.476714N 18-39.456910E MP
213: Närsholmen, SO-punkten 57-13.275840N 18-41.815990E
BP Rät baslinje
57-15.218342N 18-44.489985E MP 57-17.159824N 18-47.168708E MP 57-19.100286N 18-49.852172E MP 57-21.039724N 18-52.540390E MP 57-22.978135N 18-55.233374E MP 57-24.915516N 18-57.931137E MP
214: Östergarnsholm, S-punkten 57-25.798140N 18-59.162230E
BP Normal baslinje
214:1 57-26.080050N 18-59.346410E
LP
214:2 57-26.325720N 18-59.421670E
LP
214:3 57-26.696420N 18-59.450560E
LP
215: Östergarnsholm, NO-punkten 57-26.760250N 18-59.387520E
BP Rät baslinje
57-28.652417N 18-56.577094E MP 57-30.543592N 18-53.761837E MP 57-32.433771N 18-50.941742E MP
216: Kyrkebingegrunn, O-punkten 57-33.652410N 18-49.120210E
BP Rät baslinje
Punktnummer/ Namn
Latitud
Longitud Punkttyp Typ av baslinje
57-47.828171N 19-07.998223E MP 57-49.800973N 19-10.635460E MP 57-51.772789N 19-13.277551E MP 57-53.743614N 19-15.924509E MP 57-55.713446N 19-18.576347E MP
218: Holmudden, SO-punkten 57-57.533620N 19-21.032260E
BP Rät baslinje
219: Holmudden, NO-punkten 57-57.611413N 19-21.046518E
BP Normal baslinje
219:1 57-57.817960N 19-21.034020E
LP
219:2 58-00.789350N 19-20.737550E
LS
220: Skärsändan, N-punkten 57-59.305520N 19-18.323470E
BP Rät baslinje
221: Norsholmen, N-punkten 58-00.007200N 19-14.421820E
BP Rät baslinje
222: Langhammarshammaren, NOpunkten
57-59.999020N 19-11.351720E
BP Rät baslinje
223: Langhammarshammaren, NVpunkten
57-59.982490N 19-10.885290E
BP Rät baslinje
57-59.332993N 19-06.488515E MP 57-58.680931N 19-02.094302E MP 57-58.026303N 18-57.702654E MP 57-57.369112N 18-53.313583E MP 57-56.709361N 18-48.927096E MP 57-56.047054N 18-44.543205E MP
224: Hallshuk, N-punkten 57-55.894400N 18-43.535510E
BP Normal baslinje
224:1: Hallshuk 57-55.866560N 18-43.393550E
LP
224:2: Nordost om Hasselriv 57-55.514520N 18-42.092080E
LP
224:3: Norr om Hasselriv 57-55.483300N 18-42.001100E
LP
224:4 57-53.777590N 18-38.236650E
LP
224:5 57-53.572100N 18-37.842460E
LP
224:6 57-53.386080N 18-37.522890E
LP
224:7: Stuklint 57-49.801280N 18-29.235230E
LP
224:8: Norr om Stenkyrkehuk 57-49.315680N 18-27.786090E
LP
224:9: Stenkyrkehuk 57-49.180720N 18-27.554110E
LP
224:10: Söder om Stenkyrkehuk 57-48.917820N 18-27.192860E
LP
224:11: Allstädar 57-48.708090N 18-26.955650E
LP
224:12: Allstädar 57-48.655380N 18-26.916500E
LP
224:13: Norr om Storbrut 57-47.410570N 18-25.884650E
LP
224:14: Söder om Storbrut 57-47.142220N 18-25.660060E
LP
224:15: Norr om Lunds klint 57-46.883870N 18-25.466310E
LP
224:16 57-46.172130N 18-25.001040E
LP
224:17: Brissund 57-42.901250N 18-22.191610E
LP
225: Strandviken, N-punkten 57-41.558490N 18-20.958160E
BP Rät baslinje
226: Strandviken, S-punkten 57-41.365170N 18-20.846728E
BP Normal baslinje
226:1: Skansudd 57-41.153900N 18-20.508840E
LP
226:2 57-39.459870N 18-18.391290E
LP
226:3: Visby hamn, norra pirnocken 57-38.100240N 18-16.184420E
LP
226:4: Högklint 57-36.044460N 18-12.039370E
LP
226:5: Korpklint N 57-35.134090N 18-10.222070E
LP
226:6: Korpklint S 57-34.841460N 18-09.778490E
LP
226:7: Stavklint N-punkten 57-33.978040N 18-08.494420E
LP
226:8: Stavklint 57-33.818680N 18-08.269090E
LP
226:9 57-32.512800N 18-06.740600E
LP
226:10 57-32.401370N 18-06.605410E
LP
226:11 57-32.201050N 18-06.390990E
LP
Stora Karlsö
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
301:1 57-17.482360N 17-57.546200E
LP Normal baslinje
301:2 57-17.424218N 17-57.451647E
LP
301:3 57-17.268496N 17-57.387946E
LS
301:4 57-17.096190N 17-57.358020E
LP
301:5 57-17.028740N 17-57.356050E
LP
301:6 57-16.799410N 17-57.473120E
LP
301:7 57-16.760870N 17-57.519640E
LP
Gotska Sandön
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
401:1: Bredsandsudden, SVpunkten
58-23.769900N 19-10.416110E
LP Normal baslinje
401:2 58-23.501790N 19-10.588480E
LP
401:3: Torpstugan 58-23.012780N 19-10.949170E
LP
401:4 58-22.649250N 19-11.213320E
LP
401:5 58-22.173195N 19-11.637543E
LP
401:6: Hamnudden 58-20.302180N 19-12.895250E
LP
401:7: Tärnudden 58-20.445200N 19-17.556050E
LP
401:8: Tärnudden 58-20.530730N 19-17.670390E
LP
401:9: Kyrkudden 58-21.855506N 19-19.438517E
LP
401:10: Kyrkudden 58-21.964230N 19-19.487870E
LS
401:11: Säludden 58-23.062980N 19-17.252360E
LP
401:12: Stora Beckrevet 58-23.572710N 19-14.756750E
LS
401:13: Stenrevet 58-23.871830N 19-11.379870E
LP
401:14: Bredsandsudden Npunkten
58-23.895380N 19-10.650150E
LP
401:15: Bredsandsudden NVpunkten
58-23.873620N 19-10.435260E
LP
Märket, Märketshällarna och Märketskallen
Punktnummer/ Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
501: Märket, S-punkten 60-18.014790N 19-07.915663E
BP Rät baslinje
502: Märket, SSV-punkten 60-17.991606N 19-07.893822E
BP Rät baslinje
503: Märket, SV-punkten 60-18.075834N 19-07.666276E
BP Rät baslinje
504: Märket, V-punkten 60-18.118762N 19-07.654776E
BP Rät baslinje
505: Märket, VNV-punkten 60-18.117095N 19-07.790283E
BP Rät baslinje
506: Märket, NV-punkten 60-18.106643N 19-07.858074E
BP Rät baslinje
507: Märket, NNV-punkten 60-18.092702N 19-07.914066E
BP Rät baslinje
508: Märket, N-punkten 60-18.082280N 19-07.941203E
BP Rät baslinje
509: Märketshällarna, S-punkten 60-18.431710N 19-06.849190E
BP Rät baslinje
510: Märketshällarna, SO-punkten 60-18.467780N 19-06.958670E
BP Rät baslinje
511: Märketshällarna, O-punkten 60-18.477284N 19-06.960012E
BP Rät baslinje
Ven
Punktnummer / Namn
Latitud Longitud Punkttyp Typ av baslinje
601:1 55-55.255760N 12-40.167180E
LP Normal baslinje
601:2 55-55.245860N 12-40.091920E
LP
601:3 55-55.237600N 12-40.059480E
LS
601:4 55-55.210320N 12-40.008320E
LP
601:5 55-55.171560N 12-39.934880E
LS
601:6 55-55.065680N 12-39.791080E
LS
601:7 55-55.066520N 12-39.960670E
LP
601:8 55-54.884880N 12-40.028480E
LP
601:9 55-54.850810N 12-40.042450E
LP
601:10 55-54.696390N 12-40.007950E
LS
601:11 55-54.588790N 12-40.256300E
LP
601:12 55-54.563840N 12-40.285950E
LP
601:13 55-54.547050N 12-40.344480E
LP
601:14 55-54.264330N 12-41.028280E
LP
601:15 55-54.103810N 12-41.232450E
LP
601:16 55-54.072540N 12-41.315000E
LP
601:17 55-53.845110N 12-41.603170E
LP
601:18 55-53.549770N 12-41.761430E
LP
601:19 55-53.533690N 12-41.761320E
LP
601:20 55-53.503300N 12-41.782640E
LP
601:21 55-53.463720N 12-41.850430E
LP
601:22 55-53.446730N 12-41.975780E
LP
601:23 55-53.439410N 12-42.070830E
LP
601:24 55-53.394770N 12-42.363460E
LP
601:25 55-53.385940N 12-42.431180E
LP
601:26 55-53.403790N 12-42.482430E
LS
601:27 55-53.444310N 12-42.704300E
LS
601:28 55-53.498030N 12-43.006700E
LP
601:29 55-53.517210N 12-43.075710E
LP
Koordinatlista föreslagen gräns för Sveriges territorialhav
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till yttre avgränsningslinjer för Sveriges territorialhav. Listan ska ingå som bilaga 2 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Alla punkter utmed territorialhavets gräns beskrivs med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna är angivna i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följande punkttyper förekommer:
brytpunkt på territorialhavets gräns, territorialpunkt (TP),
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje mellan två brytpunkter (MP), eller
segmenterad punkt på en cirkelbåge mellan två brytpunkter (MC).
Dessutom finns ett antal punkter utan markerad punkttyp som beskriver mittlinjen i Öresund. Dessa punkter anges med de koordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas.
För territorialpunkterna anges löpnummer i första kolumnen.
Fast land och Öland
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
1 58-56.536503N 10-55.074803E
TP
58-56.439891N 10-54.533605E
ML
58-56.258459N 10-53.517244E
ML
58-56.077011N 10-52.500883E
ML
58-55.895547N 10-51.484522E
ML
58-55.714067N 10-50.468161E
ML
58-55.532572N 10-49.451800E
ML
58-55.351060N 10-48.435440E
ML
58-55.169532N 10-47.419079E
ML
58-54.987989N 10-46.402718E
ML
2 58-54.806429N 10-45.386357E
TP
58-54.623571N 10-44.370856E
ML
58-54.440697N 10-43.355354E
ML
58-54.257807N 10-42.339853E
ML
58-54.074900N 10-41.324352E
ML
58-53.891977N 10-40.308850E
ML
58-53.709038N 10-39.293349E
ML
3 58-53.536297N 10-38.334538E
TP
58-52.988586N 10-38.143043E
ML
58-52.440729N 10-37.951548E
ML
58-51.892727N 10-37.760053E
ML
58-51.344580N 10-37.568557E
ML
58-50.796288N 10-37.377062E
ML
58-50.247851N 10-37.185567E
ML
58-49.699268N 10-36.994072E
ML
58-49.150540N 10-36.802576E
ML
58-48.601667N 10-36.611081E
ML
58-48.052648N 10-36.419586E
ML
58-47.503484N 10-36.228091E
ML
58-46.954175N 10-36.036596E
ML
58-46.404721N 10-35.845100E
ML
58-45.855120N 10-35.653605E
ML
4 58-45.730378N 10-35.610148E
TP
5 58-45.503830N 10-35.648249E
TP
58-44.063139N 10-35.918865E
ML
58-42.622376N 10-36.189069E
ML
58-41.181653N 10-36.458952E
ML
58-39.740857N 10-36.728424E
ML
58-38.300101N 10-36.997577E
ML
58-36.859327N 10-37.266314E
ML
58-35.418536N 10-37.534637E
ML
58-33.977676N 10-37.802655E
ML
58-32.536852N 10-38.070255E
ML
6 58-31.096014N 10-38.337545E
TP
58-30.932598N 10-38.370026E
MC
58-30.518148N 10-38.471838E
MC
58-30.105821N 10-38.601176E
MC
58-29.696095N 10-38.757862E
MC
58-29.289444N 10-38.941615E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-22.107914N 10-44.950652E
ML
58-20.853796N 10-46.076775E
ML
58-19.599547N 10-47.201533E
ML
58-18.345114N 10-48.324937E
ML
58-17.090500N 10-49.447090E
ML
8 58-15.482219N 10-50.883377E
TP
58-13.649106N 10-51.858480E
ML
58-12.252916N 10-52.599948E
ML
58-10.856641N 10-53.340509E
ML
58-09.460279N 10-54.080064E
ML
58-08.063883N 10-54.818609E
ML
58-06.667350N 10-55.556261E
ML
58-05.270784N 10-56.292907E
ML
58-03.874134N 10-57.028658E
ML
9 58-02.477398N 10-57.763414E
TP
10 58-02.263510N 10-57.879828E
TP
11 58-01.840967N 10-58.117893E
TP
58-01.578219N 10-58.246957E
MC
58-01.177143N 10-58.468116E
MC
12 58-00.785156N 10-58.712361E
TP
13 57-58.823854N 10-59.815011E
TP
57-58.103959N 11-00.562342E
ML
57-57.230188N 11-01.468570E
ML
57-56.356352N 11-02.374047E
ML
57-55.482398N 11-03.278779E
ML
57-54.608380N 11-04.182761E
ML
57-53.734191N 11-05.086006E
ML
57-52.859941N 11-05.988604E
ML
57-51.985516N 11-06.890365E
ML
57-51.111032N 11-07.791482E
ML
57-50.236430N 11-08.691859E
ML
14 57-50.078674N 11-08.854189E
TP
57-49.097470N 11-09.192810E
ML
57-48.116204N 11-09.531229E
ML
57-47.134968N 11-09.869217E
ML
57-46.153661N 11-10.206988E
ML
57-45.172387N 11-10.544429E
ML
57-44.191095N 11-10.881648E
ML
57-43.209780N 11-11.218444E
ML
57-42.228447N 11-11.555018E
ML
57-41.247091N 11-11.891170E
ML
15 57-40.479868N 11-12.153844E
TP
57-39.691366N 11-13.294630E
ML
57-38.902659N 11-14.434692E
ML
57-38.113824N 11-15.573918E
ML
57-37.324749N 11-16.712221E
ML
57-36.535549N 11-17.849791E
ML
57-35.746168N 11-18.986533E
ML
57-34.956605N 11-20.122450E
ML
57-34.166859N 11-21.257440E
ML
57-33.376988N 11-22.391701E
ML
57-32.586882N 11-23.525143E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-25.397651N 11-32.909923E
ML
57-24.505578N 11-33.738186E
ML
57-23.613406N 11-34.565767E
ML
17 57-22.982104N 11-35.150895E
TP
57-22.015104N 11-35.606188E
ML
57-21.048067N 11-36.061064E
ML
57-20.080996N 11-36.515526E
ML
57-19.113947N 11-36.969670E
ML
57-18.146809N 11-37.423306E
ML
57-17.179639N 11-37.876630E
ML
57-16.212490N 11-38.329538E
ML
57-15.245253N 11-38.782039E
ML
57-14.278036N 11-39.234125E
ML
57-13.310786N 11-39.685802E
ML
57-12.343451N 11-40.137174E
ML
57-11.376134N 11-40.588033E
ML
57-10.408786N 11-41.038584E
ML
18 57-10.383676N 11-41.050254E
TP
57-09.634573N 11-42.263591E
ML
57-08.885248N 11-43.475996E
ML
57-08.135773N 11-44.687675E
ML
57-07.386039N 11-45.898540E
ML
57-06.636152N 11-47.108483E
ML
57-05.886062N 11-48.317708E
ML
57-05.135768N 11-49.526117E
ML
57-04.385270N 11-50.733709E
ML
57-03.634569N 11-51.940486E
ML
57-02.883663N 11-53.146448E
ML
57-02.132608N 11-54.351593E
ML
57-01.381350N 11-55.555924E
ML
57-00.629890N 11-56.759443E
ML
56-59.878227N 11-57.962150E
ML
56-59.126362N 11-59.164047E
ML
19 56-58.385229N 12-00.347797E
TP
56-57.484827N 12-01.135302E
ML
56-56.584412N 12-01.922191E
ML
56-55.683853N 12-02.708443E
ML
56-54.783204N 12-03.494053E
ML
56-53.882518N 12-04.279020E
ML
56-52.981744N 12-05.063445E
ML
56-52.080877N 12-05.847133E
ML
56-51.179922N 12-06.630283E
ML
56-50.278878N 12-07.412795E
ML
56-49.377741N 12-08.194574E
ML
56-48.476518N 12-08.975816E
ML
56-47.575258N 12-09.756419E
ML
56-46.673855N 12-10.536393E
ML
56-45.772419N 12-11.315829E
ML
56-44.870838N 12-12.094539E
ML
56-43.969222N 12-12.872614E
ML
56-43.067519N 12-13.650157E
ML
56-42.165725N 12-14.426973E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-37.259407N 12-17.181671E
ML
56-36.331028N 12-16.518064E
ML
56-35.402541N 12-15.855092E
ML
56-34.473999N 12-15.192651E
ML
56-33.545401N 12-14.530741E
ML
56-32.616747N 12-13.869362E
ML
56-31.688041N 12-13.208610E
ML
56-30.759222N 12-12.548293E
ML
56-29.830403N 12-11.888500E
ML
56-28.901476N 12-11.229336E
ML
56-27.972547N 12-10.570597E
ML
56-27.043510N 12-09.912486E
ML
56-26.114419N 12-09.254899E
ML
56-25.185273N 12-08.597837E
ML
56-24.256073N 12-07.941298E
ML
56-23.326818N 12-07.285281E
ML
24 56-22.989601N 12-07.047402E
TP
56-22.420151N 12-08.524446E
ML
56-21.850453N 12-10.000777E
ML
56-21.280397N 12-11.476286E
ML
56-20.710096N 12-12.951159E
ML
56-20.139495N 12-14.425302E
ML
56-19.568591N 12-15.898620E
ML
56-18.997389N 12-17.371305E
ML
56-18.425886N 12-18.843166E
ML
25 56-18.150293N 12-19.552496E
TP
56-18.010881N 12-19.557293E
MC
56-17.802305N 12-19.580888E
MC
56-17.594693N 12-19.624097E
MC
56-17.388633N 12-19.686778E
MC
56-17.184660N 12-19.768694E
MC
56-16.983364N 12-19.869798E
MC
26 56-16.770386N 12-19.999424E
TP
56-16.616005N 12-20.105464E
MC
56-16.424501N 12-20.255750E
MC
56-16.237638N 12-20.423910E
MC
56-16.055889N 12-20.609325E
MC
27 56-15.897181N 12-20.790595E
TP
56-15.805676N 12-20.886761E
MC
56-15.629613N 12-21.088957E
MC
56-15.459611N 12-21.307466E
MC
56-15.296245N 12-21.541566E
MC
56-15.139935N 12-21.790744E
MC
56-14.991039N 12-22.054199E
MC
28 56-14.858345N 12-22.314087E
TP
56-14.799134N 12-22.425951E
MC
56-14.660844N 12-22.707388E
MC
56-14.530954N 12-23.001390E
MC
29 56-14.411147N 12-23.303580E
TP
56-13.521792N 12-22.490634E
ML
30 56-12.888047N 12-21.911683E
TP
31 56-12.837593N 12-22.069501E
TP
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-09.745754N 12-26.477899E 56-09.573333N 12-26.758283E 56-09.260387N 12-27.267544E 56-09.169161N 12-27.411274E 56-09.075148N 12-27.559369E 56-08.940135N 12-27.825036E 56-08.529101N 12-28.801742E 56-07.826583N 12-30.188560E 56-07.062273N 12-32.089607E 56-06.973931N 12-32.326798E 56-06.842337N 12-32.640867E 56-06.340201N 12-33.609209E 56-06.067673N 12-34.086512E 56-05.800242N 12-34.554725E 56-05.399739N 12-35.241747E 56-05.346248N 12-35.345746E 56-05.273538N 12-35.487120E 56-05.254452N 12-35.511943E 56-04.916840N 12-35.958216E 56-04.041974N 12-37.415909E 56-03.720137N 12-37.940784E 56-03.385225N 12-38.654181E 56-03.284987N 12-38.811847E 56-02.888431N 12-39.099123E 56-02.386876N 12-39.367725E 56-01.857569N 12-39.394490E 56-01.386767N 12-39.395741E 56-00.774706N 12-39.235454E 56-00.763688N 12-39.232560E 56-00.603736N 12-39.233962E 56-00.200381N 12-39.188860E 55-59.968879N 12-39.139287E 55-59.491913N 12-39.131033E 55-58.693487N 12-39.102839E 55-58.380153N 12-39.081469E 55-57.977007N 12-39.007117E 55-56.938696N 12-38.924504E 55-55.550617N 12-38.783671E 55-55.376234N 12-38.931941E 55-54.648319N 12-39.550597E 55-54.413230N 12-39.766361E 55-53.587101N 12-40.659908E 55-53.587101N 12-40.659908E 55-53.344448N 12-40.781006E 55-53.075102N 12-40.915385E 55-52.198402N 12-41.399254E 55-51.492499N 12-41.543926E 55-50.175110N 12-41.923724E 55-50.042087N 12-42.031468E 55-49.879105N 12-42.163454E
32 55-49.596000N 12-42.446000E
TP
55-48.744104N 12-43.369581E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
33 55-41.915000N 12-50.745000E
TP
55-41.021110N 12-51.530974E
ML
55-40.127084N 12-52.316217E
ML
55-39.233023N 12-53.100948E
ML
34 55-38.615000N 12-53.643000E
TP
55-37.649308N 12-53.197246E
ML
35 55-36.814000N 12-52.812000E
TP
55-36.167609N 12-51.468670E
ML
55-35.520897N 12-50.125977E
ML
55-34.873946N 12-48.784118E
ML
55-34.226807N 12-47.442897E
ML
55-33.579377N 12-46.102512E
ML
55-32.931706N 12-44.762769E
ML
36 55-32.416000N 12-43.697000E
TP
55-31.429769N 12-43.426325E
ML
55-30.443548N 12-43.155898E
ML
55-29.457319N 12-42.885780E
ML
37 55-29.316000N 12-42.847000E
TP
55-28.622895N 12-41.582338E
ML
55-27.929576N 12-40.318372E
ML
55-27.236047N 12-39.055241E
ML
55-26.542251N 12-37.792759E
ML
38 55-25.867000N 12-36.565000E
TP
55-24.886297N 12-36.891489E
ML
55-23.905601N 12-37.217722E
ML
55-22.924885N 12-37.543675E
ML
55-21.944152N 12-37.869443E
ML
55-20.963451N 12-38.194833E
ML
39 55-20.200000N 12-38.448000E
TP
55-20.593258N 12-40.057602E
ML
55-20.986184N 12-41.667656E
ML
40 55-20.986241N 12-41.667842E
TP
41 55-20.878876N 12-41.722729E
TP
55-20.725211N 12-41.684716E
MC
55-20.517086N 12-41.650156E
MC
55-20.308247N 12-41.634852E
MC
55-20.099229N 12-41.638672E
MC
55-19.890626N 12-41.661671E
MC
55-19.682977N 12-41.703719E
MC
55-19.476874N 12-41.764870E
MC
55-19.272904N 12-41.844803E
MC
55-19.071550N 12-41.943389E
MC
55-18.873451N 12-42.060211E
MC
55-18.679086N 12-42.195045E
MC
55-18.489042N 12-42.347572E
MC
55-18.303741N 12-42.517290E
MC
55-18.123817N 12-42.703688E
MC
55-17.949695N 12-42.906360E
MC
42 55-17.781845N 12-43.124616E
TP
55-16.999013N 12-44.209760E
ML
55-16.216065N 12-45.294092E
ML
55-15.432896N 12-46.377807E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
43 55-08.902215N 12-55.378470E
TP
55-08.983472N 12-55.792826E
MC
55-09.132600N 12-56.474832E
MC
55-09.295256N 12-57.147375E
MC
55-09.471163N 12-57.809819E
MC
55-09.660144N 12-58.461146E
MC
55-09.861977N 12-59.100715E
MC
44 55-09.981700N 12-59.456899E
TP
45 55-10.098210N 12-59.795850E
TP
55-10.055735N 13-00.161910E
MC
55-09.983522N 13-00.881299E
MC
55-09.925645N 13-01.604549E
MC
55-09.882199N 13-02.330917E
MC
55-09.853170N 13-03.059474E
MC
55-09.838704N 13-03.789377E
MC
55-09.838730N 13-04.519608E
MC
46 55-09.842277N 13-04.782064E
TP
55-09.775569N 13-05.393026E
MC
55-09.710531N 13-06.114362E
MC
55-09.659820N 13-06.839219E
MC
47 55-09.624952N 13-07.532877E
TP
48 55-09.607987N 13-07.987570E
TP
55-09.519955N 13-08.359853E
MC
55-09.370822N 13-09.042063E
MC
55-09.235398N 13-09.732785E
MC
49 55-09.204264N 13-09.903351E
TP
55-09.125343N 13-10.339494E
MC
55-09.010675N 13-11.041555E
MC
55-08.910055N 13-11.750070E
MC
55-08.823580N 13-12.464291E
MC
50 55-08.809704N 13-12.591554E
TP
55-08.755521N 13-12.985943E
MC
55-08.669034N 13-13.700166E
MC
55-08.596835N 13-14.419073E
MC
55-08.538967N 13-15.141922E
MC
55-08.495470N 13-15.867877E
MC
55-08.466492N 13-16.596002E
MC
51 55-08.464578N 13-16.662830E
TP
55-08.395850N 13-17.349990E
MC
55-08.337962N 13-18.072796E
MC
52 55-08.297077N 13-18.747405E
TP
55-08.274632N 13-19.230597E
MC
55-08.261956N 13-19.594858E
MC
53 55-08.249986N 13-20.122499E
TP
55-08.240271N 13-20.410475E
MC
55-08.225741N 13-21.139839E
MC
55-08.225758N 13-21.869634E
MC
55-08.240310N 13-22.599025E
MC
55-08.269332N 13-23.327087E
MC
55-08.312865N 13-24.052891E
MC
55-08.370792N 13-24.775701E
MC
55-08.443049N 13-25.494591E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-09.595678N 13-31.507460E
MC
55-09.791114N 13-32.153073E
MC
55 55-09.966538N 13-32.690062E
TP
55-10.018435N 13-32.931768E
MC
55-10.174327N 13-33.609463E
MC
55-10.343629N 13-34.277343E
MC
55-10.526065N 13-34.934580E
MC
55-10.721521N 13-35.580433E
MC
55-10.929666N 13-36.214074E
MC
56 55-11.134978N 13-36.793073E
TP
55-11.161952N 13-37.107753E
MC
55-11.234237N 13-37.827450E
MC
55-11.320742N 13-38.542370E
MC
57 55-11.390192N 13-39.042647E
TP
55-11.442036N 13-39.543544E
MC
55-11.483549N 13-39.901729E
MC
58 55-11.539988N 13-40.344731E
TP
55-11.563780N 13-40.529344E
MC
55-11.664463N 13-41.238616E
MC
55-11.779136N 13-41.941458E
MC
55-11.907737N 13-42.636940E
MC
55-12.050098N 13-43.324229E
MC
55-12.205996N 13-44.002496E
MC
55-12.375263N 13-44.670906E
MC
55-12.557732N 13-45.328720E
MC
55-12.753184N 13-45.975103E
MC
55-12.961341N 13-46.609224E
MC
59 55-13.087737N 13-46.971009E
TP
55-13.055153N 13-47.637204E
MC
55-13.033434N 13-48.367470E
MC
55-13.026155N 13-49.098614E
MC
55-13.033471N 13-49.829797E
MC
55-13.055263N 13-50.560091E
MC
60 55-13.083611N 13-51.152320E
TP
55-12.987420N 13-51.399542E
MC
61 55-12.762224N 13-52.009531E
TP
55-12.557234N 13-52.588284E
MC
55-12.349091N 13-53.222371E
MC
55-12.153675N 13-53.868628E
MC
55-11.971245N 13-54.526301E
MC
55-11.802008N 13-55.194734E
MC
55-11.646114N 13-55.872893E
MC
55-11.503823N 13-56.560028E
MC
55-11.375234N 13-57.255486E
MC
55-11.260607N 13-57.958140E
MC
55-11.159933N 13-58.667437E
MC
55-11.073471N 13-59.382250E
MC
55-11.001267N 14-00.101931E
MC
55-10.943368N 14-00.825549E
MC
55-10.899927N 14-01.552265E
MC
55-10.870881N 14-02.281151E
MC
55-10.856384N 14-03.011274E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-10.645546N 14-09.008824E
MC
55-10.652865N 14-09.739220E
MC
63 55-10.662276N 14-10.110020E
TP
55-11.478934N 14-11.112901E
ML
55-12.295534N 14-12.116435E
ML
55-13.111943N 14-13.120749E
ML
55-13.928214N 14-14.125652E
ML
55-14.744347N 14-15.131240E
ML
55-15.560344N 14-16.137608E
ML
55-16.376201N 14-17.144568E
ML
55-17.191920N 14-18.152215E
ML
55-18.007501N 14-19.160644E
ML
55-18.822942N 14-20.169667E
ML
55-19.638245N 14-21.179380E
ML
55-20.453408N 14-22.189877E
ML
55-21.268432N 14-23.200970E
ML
55-22.083317N 14-24.212755E
ML
55-22.898061N 14-25.225326E
ML
55-23.712666N 14-26.238496E
ML
55-24.527076N 14-27.252455E
ML
55-25.341400N 14-28.267013E
ML
55-26.155583N 14-29.282361E
ML
55-26.969625N 14-30.298310E
ML
55-27.783472N 14-31.314956E
ML
55-28.597232N 14-32.332394E
ML
55-29.410796N 14-33.350436E
ML
55-30.224272N 14-34.369270E
ML
55-31.037607N 14-35.388710E
ML
55-31.850745N 14-36.408945E
ML
55-32.663795N 14-37.429786E
ML
55-33.476648N 14-38.451424E
ML
55-34.289412N 14-39.473669E
ML
55-35.101980N 14-40.496713E
ML
55-35.914457N 14-41.520366E
ML
64 55-36.376993N 14-42.103583E
TP
55-36.744563N 14-41.932973E
MC
55-37.144937N 14-41.720312E
MC
55-37.540823N 14-41.483126E
MC
55-37.931839N 14-41.221502E
MC
55-38.317393N 14-40.935910E
MC
55-38.697051N 14-40.626536E
MC
55-39.070379N 14-40.293849E
MC
55-39.436944N 14-39.938227E
MC
65 55-39.635106N 14-39.733400E
TP
66 55-39.894625N 14-39.454180E
TP
55-40.050515N 14-39.329484E
MC
55-40.427052N 14-39.008296E
MC
67 55-40.723650N 14-38.734482E
TP
55-40.912601N 14-38.562350E
MC
55-41.279134N 14-38.206465E
MC
55-41.638412N 14-37.828010E
MC
68 55-41.799231N 14-37.648560E
TP
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
71 55-44.768772N 14-36.113286E
TP
55-45.054919N 14-35.908389E
MC
72 55-45.300033N 14-35.719833E
TP
55-45.778995N 14-38.043313E
ML
55-46.291525N 14-40.534924E
ML
55-46.803267N 14-43.027627E
ML
55-47.314114N 14-45.521324E
ML
73 55-47.807813N 14-47.936188E
TP
55-47.930410N 14-50.315122E
ML
74 55-48.058703N 14-52.797847E
TP
55-48.109361N 14-53.534500E
MC
55-48.174499N 14-54.267704E
MC
55-48.253847N 14-54.996419E
MC
55-48.347461N 14-55.719797E
MC
55-48.455126N 14-56.437084E
MC
55-48.576789N 14-57.147241E
MC
55-48.712237N 14-57.849608E
MC
75 55-48.801733N 14-58.274336E
TP
55-48.921741N 14-58.826902E
MC
55-49.084360N 14-59.510888E
MC
55-49.260233N 15-00.184532E
MC
55-49.449145N 15-00.846982E
MC
55-49.650939N 15-01.497383E
MC
76 55-49.850805N 15-02.093297E
TP
55-50.002533N 15-02.539343E
MC
55-50.229257N 15-03.163446E
MC
55-50.468067N 15-03.773222E
MC
55-50.718587N 15-04.368005E
MC
55-50.980661N 15-04.946936E
MC
55-51.253861N 15-05.509346E
MC
55-51.537922N 15-06.054663E
MC
55-51.832471N 15-06.582214E
MC
77 55-52.056448N 15-06.959830E
TP
55-52.232566N 15-07.249731E
MC
55-52.547016N 15-07.739682E
MC
55-52.870889N 15-08.209945E
MC
55-53.203706N 15-08.659941E
MC
55-53.545146N 15-09.089184E
MC
78 55-53.893652N 15-09.495650E
TP
55-53.796408N 15-11.183165E
ML
55-53.621954N 15-14.196301E
ML
79 55-53.376728N 15-18.393788E
TP
55-51.793752N 15-21.053290E
ML
55-50.189926N 15-23.742327E
ML
80 55-48.585119N 15-26.427771E
TP
55-48.442350N 15-26.670460E
MC
55-48.147793N 15-27.197184E
MC
55-47.863806N 15-27.741703E
MC
55-47.590602N 15-28.303445E
MC
55-47.328559N 15-28.881556E
MC
55-47.078052N 15-29.475469E
MC
55-46.839296N 15-30.084426E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-45.263055N 15-36.114516E
MC
55-45.155406N 15-36.830782E
MC
55-45.061835N 15-37.553230E
MC
55-44.982507N 15-38.281015E
MC
55-44.917478N 15-39.013196E
MC
55-44.866806N 15-39.748925E
MC
55-44.830548N 15-40.487262E
MC
55-44.808818N 15-41.227360E
MC
55-44.801563N 15-41.968470E
MC
55-44.808846N 15-42.709458E
MC
55-44.830616N 15-43.449573E
MC
55-44.866878N 15-44.187967E
MC
55-44.917586N 15-44.923699E
MC
55-44.982691N 15-45.655825E
MC
55-45.062093N 15-46.383591E
MC
55-45.155690N 15-47.105956E
MC
55-45.263382N 15-47.822262E
MC
55-45.385014N 15-48.531465E
MC
55-45.520487N 15-49.232811E
MC
55-45.669593N 15-49.925446E
MC
55-45.832178N 15-50.608515E
MC
55-46.008035N 15-51.281164E
MC
55-46.197010N 15-51.942729E
MC
55-46.398791N 15-52.592159E
MC
81 55-46.539388N 15-53.015332E
TP
82 55-46.565260N 15-53.091198E
TP
55-46.751008N 15-53.618493E
MC
55-46.983780N 15-54.234594E
MC
55-47.228524N 15-54.836077E
MC
55-47.484872N 15-55.422172E
MC
55-47.752512N 15-55.992110E
MC
83 55-47.974599N 15-56.435980E
TP
84 55-48.041108N 15-56.565365E
TP
55-48.241335N 15-56.945156E
MC
55-48.535882N 15-57.471885E
MC
55-48.773487N 15-57.871335E
MC
55-48.996588N 15-58.227223E
MC
55-49.315789N 15-58.706734E
MC
85 55-49.600495N 15-59.107059E
TP
86 55-51.381004N 16-01.535887E
TP
55-52.350255N 16-04.778389E
ML
55-53.442317N 16-08.440693E
ML
55-54.532597N 16-12.106408E
ML
55-55.621039N 16-15.775532E
ML
55-56.707583N 16-19.448158E
ML
55-57.792391N 16-23.124098E
ML
55-58.875293N 16-26.803537E
ML
87 55-59.737476N 16-29.739867E
TP
55-59.869755N 16-30.428744E
MC
56-00.018856N 16-31.125673E
MC
56-00.181437N 16-31.812930E
MC
56-00.357349N 16-32.489749E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-02.163198N 16-37.827508E
MC
56-02.419520N 16-38.417385E
MC
56-02.687175N 16-38.991020E
MC
56-02.965795N 16-39.547823E
MC
56-03.255128N 16-40.086916E
MC
89 56-03.553065N 16-40.605029E
TP
56-03.747219N 16-41.064587E
MC
56-04.009271N 16-41.646811E
MC
56-04.282450N 16-42.212502E
MC
56-04.566450N 16-42.760875E
MC
56-04.861012N 16-43.291343E
MC
56-05.165664N 16-43.803210E
MC
56-05.480096N 16-44.295882E
MC
56-05.803886N 16-44.768857E
MC
56-06.136727N 16-45.221345E
MC
56-06.478142N 16-45.652937E
MC
56-06.827766N 16-46.063127E
MC
90 56-06.993625N 16-46.247060E
TP
56-07.181078N 16-46.488960E
MC
56-07.526616N 16-46.910124E
MC
56-07.880156N 16-47.309485E
MC
56-08.241278N 16-47.686630E
MC
56-08.609451N 16-48.041143E
MC
56-08.984309N 16-48.372418E
MC
56-09.365428N 16-48.680234E
MC
56-09.752224N 16-48.964168E
MC
56-10.144328N 16-49.223805E
MC
56-10.541261N 16-49.458824E
MC
56-10.942547N 16-49.668898E
MC
56-11.347594N 16-49.853893E
MC
91 56-11.398448N 16-49.875171E
TP
56-11.679526N 16-50.154997E
MC
56-12.051148N 16-50.498426E
MC
56-12.429141N 16-50.818475E
MC
56-12.813138N 16-51.114828E
MC
56-13.202716N 16-51.387067E
MC
92 56-13.422361N 16-51.528345E
TP
56-13.634651N 16-51.721078E
MC
56-14.012643N 16-52.041458E
MC
56-14.396645N 16-52.337936E
MC
56-14.786176N 16-52.610381E
MC
93 56-15.005156N 16-52.751361E
TP
56-15.131898N 16-52.841448E
MC
56-15.524024N 16-53.101700E
MC
56-15.920938N 16-53.337281E
MC
56-16.322163N 16-53.547963E
MC
94 56-16.604080N 16-53.679838E
TP
95 56-16.819351N 16-53.818816E
TP
56-17.030514N 16-53.986406E
MC
56-17.417317N 16-54.271244E
MC
56-17.809443N 16-54.531816E
MC
56-18.206366N 16-54.767598E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-21.634991N 16-55.906890E
MC
97 56-21.855919N 16-55.919135E
TP
56-22.086083N 16-56.120419E
MC
56-22.467137N 16-56.429976E
MC
56-22.853947N 16-56.715538E
MC
56-23.246090N 16-56.976685E
MC
98 56-23.603809N 16-57.190955E
TP
56-23.695831N 16-57.243305E
MC
56-24.097101N 16-57.454646E
MC
56-24.502162N 16-57.640680E
MC
56-24.910588N 16-57.801178E
MC
99 56-25.131693N 16-57.876970E
TP
56-25.373307N 16-58.009291E
MC
56-25.776533N 16-58.208186E
MC
100 56-26.081920N 16-58.340867E
TP
56-26.237194N 16-58.446627E
MC
56-26.631735N 16-58.695846E
MC
56-27.030872N 16-58.920078E
MC
101 56-27.310505N 16-59.060936E
TP
56-27.434039N 16-59.144795E
MC
56-27.828556N 16-59.394075E
MC
102 56-28.113060N 16-59.556826E
TP
56-28.376959N 16-59.890774E
MC
56-28.726520N 17-00.304925E
MC
56-29.083859N 17-00.696813E
MC
56-29.448556N 17-01.066118E
MC
56-29.820081N 17-01.412316E
MC
56-30.198070N 17-01.734892E
MC
56-30.582044N 17-02.033616E
MC
103 56-30.791896N 17-02.184902E
TP
104 56-31.131070N 17-02.446065E
TP
56-31.375750N 17-02.633151E
MC
56-31.765267N 17-02.907510E
MC
56-32.159817N 17-03.157354E
MC
56-32.558925N 17-03.382158E
MC
56-32.962114N 17-03.581591E
MC
56-33.368901N 17-03.755614E
MC
56-33.778809N 17-03.903799E
MC
56-34.191301N 17-04.026102E
MC
56-34.605897N 17-04.122288E
MC
56-35.022116N 17-04.192219E
MC
56-35.439420N 17-04.235754E
MC
105 56-35.650204N 17-04.247676E
TP
56-35.932972N 17-04.356496E
MC
106 56-36.257305N 17-04.465570E
TP
107 56-36.588756N 17-04.664921E
TP
56-36.733631N 17-04.758730E
MC
56-37.130534N 17-04.996588E
MC
108 56-37.418656N 17-05.152039E
TP
56-37.527858N 17-05.218513E
MC
56-37.926953N 17-05.443844E
MC
56-38.330133N 17-05.643847E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-43.212760N 17-09.981280E
MC
56-43.584289N 17-10.329548E
MC
56-43.962255N 17-10.654174E
MC
56-44.346237N 17-10.954732E
MC
56-44.735705N 17-11.230788E
MC
111 56-44.993738N 17-11.397906E
TP
112 56-45.208073N 17-11.581458E
TP
56-45.550814N 17-11.888771E
MC
56-45.931835N 17-12.201662E
MC
113 56-46.226573N 17-12.423180E
TP
56-46.427044N 17-12.569293E
MC
56-46.819099N 17-12.833180E
MC
114 56-46.916253N 17-12.894302E
TP
56-48.907760N 17-14.129917E
ML
56-50.898979N 17-15.367853E
ML
56-52.890023N 17-16.607929E
ML
56-54.880834N 17-17.850245E
ML
56-56.871413N 17-19.094710E
ML
56-58.861811N 17-20.341532E
ML
57-00.851977N 17-21.590418E
ML
57-02.841907N 17-22.841670E
ML
115 57-03.491348N 17-23.250489E
TP
57-03.559567N 17-23.298017E
MC
57-03.954058N 17-23.551413E
MC
116 57-04.170226N 17-23.678177E
TP
117 57-05.574567N 17-24.563727E
TP
57-05.652663N 17-24.629912E
MC
57-06.036604N 17-24.933436E
MC
57-06.426024N 17-25.212257E
MC
57-06.820504N 17-25.465938E
MC
57-07.219565N 17-25.694338E
MC
57-07.622730N 17-25.897016E
MC
57-08.029468N 17-26.073727E
MC
57-08.439352N 17-26.224330E
MC
57-08.851795N 17-26.348574E
MC
57-09.266369N 17-26.446318E
MC
57-09.682540N 17-26.517411E
MC
57-10.099769N 17-26.561805E
MC
118 57-10.373950N 17-26.575631E
TP
119 57-10.556281N 17-26.604642E
TP
57-12.095465N 17-27.909006E
ML
120 57-13.566790N 17-29.157866E
TP
57-13.845021N 17-29.386279E
MC
57-14.231757N 17-29.678561E
MC
57-14.623780N 17-29.945844E
MC
57-15.020613N 17-30.187786E
MC
57-15.421777N 17-30.404143E
MC
57-15.826742N 17-30.594668E
MC
57-16.235085N 17-30.758920E
MC
57-16.646322N 17-30.896952E
MC
57-17.059868N 17-31.008411E
MC
57-17.475296N 17-31.093155E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-21.213698N 17-30.646504E
MC
57-21.619698N 17-30.463320E
MC
57-22.022062N 17-30.253976E
MC
57-22.420190N 17-30.018618E
MC
57-22.813641N 17-29.757703E
MC
121 57-23.049137N 17-29.587413E
TP
57-23.249474N 17-29.520642E
MC
57-23.658751N 17-29.363679E
MC
57-24.064771N 17-29.180270E
MC
122 57-24.457828N 17-28.975837E
TP
57-24.803361N 17-28.794099E
MC
57-25.201494N 17-28.558496E
MC
57-25.594946N 17-28.297205E
MC
57-25.983222N 17-28.010582E
MC
123 57-26.255421N 17-27.791847E
TP
57-26.570914N 17-27.520367E
MC
57-26.944189N 17-27.171771E
MC
57-27.310687N 17-26.799099E
MC
57-27.669915N 17-26.402709E
MC
124 57-27.948134N 17-26.073449E
TP
57-29.387326N 17-24.315943E
ML
57-30.826120N 17-22.556246E
ML
57-32.264516N 17-20.794251E
ML
57-33.702463N 17-19.029850E
ML
57-35.140063N 17-17.263247E
ML
125 57-36.898756N 17-15.098058E
TP
57-37.163070N 17-15.277789E
MC
57-37.559874N 17-15.522265E
MC
57-37.960960N 17-15.740966E
MC
57-38.365961N 17-15.933452E
MC
57-38.774289N 17-16.099474E
MC
126 57-38.785218N 17-16.103373E
TP
57-39.196391N 17-16.242886E
MC
57-39.609931N 17-16.355543E
MC
57-40.025304N 17-16.441196E
MC
57-40.442024N 17-16.499797E
MC
57-40.859609N 17-16.531303E
MC
57-41.277522N 17-16.535562E
MC
57-41.695278N 17-16.512530E
MC
57-42.112283N 17-16.462252E
MC
57-42.528157N 17-16.384893E
MC
57-42.942307N 17-16.280297E
MC
127 57-43.236038N 17-16.189383E
TP
57-44.181983N 17-15.873777E
ML
57-46.073834N 17-15.241668E
ML
57-47.965633N 17-14.608395E
ML
128 57-49.536866N 17-14.081652E
TP
57-52.127141N 17-15.837008E
ML
57-54.930476N 17-17.741747E
ML
57-57.733280N 17-19.651519E
ML
58-00.535604N 17-21.566249E
ML
58-03.337394N 17-23.485956E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-15.193222N 17-31.807367E
MC
58-15.594296N 17-32.029911E
MC
58-15.999179N 17-32.225906E
MC
58-16.407450N 17-32.395000E
MC
58-16.818575N 17-32.537038E
MC
58-17.232074N 17-32.651765E
MC
58-17.647413N 17-32.739025E
MC
58-18.064107N 17-32.798768E
MC
58-18.481620N 17-32.830938E
MC
130 58-18.779713N 17-32.836091E
TP
58-21.098566N 17-33.428839E
ML
58-22.443555N 17-33.773307E
ML
131 58-23.938869N 17-34.156702E
TP
58-24.389628N 17-36.056263E
ML
58-25.449021N 17-40.531175E
ML
58-26.505822N 17-45.010509E
ML
58-27.559968N 17-49.494463E
ML
58-28.611460N 17-53.982722E
ML
58-29.660393N 17-58.475599E
ML
58-30.706660N 18-02.972873E
ML
132 58-31.101164N 18-04.672895E
TP
58-31.151170N 18-04.977521E
MC
58-31.286494N 18-05.733205E
MC
58-31.435454N 18-06.479478E
MC
58-31.597912N 18-07.215514E
MC
58-31.773626N 18-07.940272E
MC
58-31.962345N 18-08.653123E
MC
58-32.163937N 18-09.353033E
MC
58-32.378157N 18-10.039163E
MC
58-32.604648N 18-10.710769E
MC
58-32.843220N 18-11.367013E
MC
58-33.093575N 18-12.007050E
MC
58-33.355412N 18-12.630134E
MC
133 58-33.558940N 18-13.084148E
TP
134 58-34.021734N 18-14.240460E
TP
58-34.203525N 18-14.737983E
MC
58-34.453871N 18-15.378444E
MC
58-34.715706N 18-16.001960E
MC
135 58-34.865046N 18-16.338165E
TP
58-35.797234N 18-18.649103E
ML
58-37.156662N 18-22.025888E
ML
58-38.514566N 18-25.406923E
ML
58-39.870935N 18-28.792419E
ML
58-41.225878N 18-32.182288E
ML
58-42.579282N 18-35.576523E
ML
58-43.931248N 18-38.975244E
ML
58-45.281670N 18-42.378237E
ML
58-46.630538N 18-45.785713E
ML
136 58-46.812403N 18-46.245751E
TP
58-46.971019N 18-46.774817E
MC
58-47.191342N 18-47.458648E
MC
58-47.423919N 18-48.127346E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
138 58-49.676448N 18-52.979503E
TP
58-50.808482N 18-55.235642E
ML
58-51.939882N 18-57.494243E
ML
58-53.070592N 18-59.755303E
ML
58-54.200668N 19-02.018727E
ML
139 58-55.297068N 19-04.218552E
TP
58-55.476171N 19-04.576230E
MC
58-55.775578N 19-05.139880E
MC
58-56.084870N 19-05.683268E
MC
58-56.403806N 19-06.205529E
MC
140 58-56.579603N 19-06.477903E
TP
58-57.755499N 19-08.365926E
ML
58-59.193547N 19-10.678722E
ML
59-00.630917N 19-12.994757E
ML
59-02.067550N 19-15.314134E
ML
59-03.503558N 19-17.636665E
ML
59-04.938775N 19-19.962440E
ML
59-06.373363N 19-22.291382E
ML
59-07.807207N 19-24.623690E
ML
141 59-09.466726N 19-27.328503E
TP
59-10.557983N 19-30.359958E
ML
59-11.886182N 19-34.058521E
ML
59-13.212614N 19-37.761843E
ML
142 59-14.378921N 19-41.026161E
TP
59-14.454713N 19-41.324677E
MC
59-14.649858N 19-42.045776E
MC
59-14.857738N 19-42.753293E
MC
59-15.078065N 19-43.446354E
MC
59-15.310599N 19-44.124196E
MC
59-15.555054N 19-44.785943E
MC
59-15.811088N 19-45.430709E
MC
59-16.078460N 19-46.057832E
MC
59-16.356829N 19-46.666425E
MC
59-16.645844N 19-47.255912E
MC
59-16.945213N 19-47.825516E
MC
59-17.254481N 19-48.374539E
MC
59-17.573353N 19-48.902303E
MC
59-17.901428N 19-49.408118E
MC
59-18.238299N 19-49.891393E
MC
59-18.583562N 19-50.351538E
MC
59-18.936757N 19-50.787952E
MC
59-19.297580N 19-51.200164E
MC
59-19.665463N 19-51.587660E
MC
59-20.039993N 19-51.949950E
MC
59-20.420816N 19-52.286549E
MC
59-20.807355N 19-52.597047E
MC
59-21.199143N 19-52.881045E
MC
59-21.595819N 19-53.138163E
MC
59-21.996745N 19-53.368188E
MC
59-22.401564N 19-53.570632E
MC
59-22.809738N 19-53.745505E
MC
59-23.220800N 19-53.892303E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
144 59-32.847516N 20-00.503008E
TP
59-32.966746N 20-00.333658E
ML
59-33.775616N 19-59.183854E
ML
59-34.584379N 19-58.033250E
ML
59-35.392984N 19-56.881731E
ML
145 59-35.703833N 19-56.438832E
TP
59-36.201381N 19-55.729183E
ML
59-37.009615N 19-54.575825E
ML
59-37.817695N 19-53.421442E
ML
59-38.625558N 19-52.266239E
ML
59-39.433265N 19-51.110011E
ML
59-40.240813N 19-49.952861E
ML
59-41.048197N 19-48.794895E
ML
59-41.855425N 19-47.635900E
ML
59-42.662439N 19-46.475973E
ML
59-43.469288N 19-45.315227E
ML
59-44.275980N 19-44.153449E
ML
59-45.082510N 19-42.990743E
ML
59-45.888879N 19-41.827108E
ML
59-46.695033N 19-40.662537E
ML
146 59-47.501000N 19-39.497000E
TP
59-48.032435N 19-38.744372E
ML
59-48.844059N 19-37.593684E
ML
59-49.655578N 19-36.442078E
ML
59-50.466885N 19-35.289536E
ML
59-51.278033N 19-34.136065E
ML
59-52.089026N 19-32.981557E
ML
59-52.899856N 19-31.826224E
ML
59-53.710473N 19-30.669952E
ML
59-54.520984N 19-29.512754E
ML
59-55.331281N 19-28.354614E
ML
59-56.141421N 19-27.195431E
ML
59-56.951343N 19-26.035412E
ML
59-57.761158N 19-24.874461E
ML
59-58.570762N 19-23.712458E
ML
59-59.380201N 19-22.549622E
ML
60-00.189481N 19-21.385737E
ML
60-00.998542N 19-20.221010E
ML
60-01.807498N 19-19.055239E
ML
60-02.616238N 19-17.888517E
ML
60-03.424811N 19-16.720956E
ML
60-04.233225N 19-15.552341E
ML
60-05.041475N 19-14.382779E
ML
60-05.849507N 19-13.212260E
ML
60-06.657372N 19-12.040899E
ML
60-07.465130N 19-10.868485E
ML
60-08.272616N 19-09.695106E
ML
60-09.079991N 19-08.520780E
ML
60-09.887201N 19-07.345499E
ML
60-10.694191N 19-06.169255E
ML
147 60-11.501000N 19-04.992000E
TP
60-12.168048N 19-05.290293E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
151 60-18.075834N 19-07.666276E
TP
152 60-18.118762N 19-07.654776E
TP
153 60-18.117095N 19-07.790283E
TP
154 60-18.106643N 19-07.858074E
TP
155 60-18.092702N 19-07.914066E
TP
156 60-18.082280N 19-07.941203E
TP
60-18.610084N 19-08.079268E
ML
60-19.139041N 19-08.217660E
ML
60-19.667856N 19-08.356053E
ML
60-20.196527N 19-08.494445E
ML
60-20.725055N 19-08.632838E
ML
60-21.253439N 19-08.771230E
ML
60-21.781681N 19-08.909623E
ML
60-22.309780N 19-09.048015E
ML
60-22.837735N 19-09.186408E
ML
60-23.365548N 19-09.324800E
ML
60-23.893217N 19-09.463190E
ML
60-24.420743N 19-09.601585E
ML
60-24.948127N 19-09.739977E
ML
60-25.475367N 19-09.878370E
ML
60-26.002465N 19-10.016762E
ML
60-26.529420N 19-10.155155E
ML
60-27.056231N 19-10.293547E
ML
60-27.582900N 19-10.431940E
ML
60-28.109427N 19-10.570332E
ML
60-28.635810N 19-10.708725E
ML
60-29.162051N 19-10.847117E
ML
60-29.688149N 19-10.985510E
ML
60-30.214104N 19-11.123902E
ML
60-30.739916N 19-11.262295E
ML
60-31.265586N 19-11.400687E
ML
60-31.791114N 19-11.539080E
ML
60-32.316498N 19-11.677472E
ML
60-32.841741N 19-11.815865E
ML
60-33.366840N 19-11.954257E
ML
60-33.891797N 19-12.092650E
ML
60-34.416612N 19-12.231042E
ML
60-34.941284N 19-12.369435E
ML
157 60-35.344171N 19-12.475726E
TP
60-35.536457N 19-12.270533E
MC
60-35.899324N 19-11.849674E
MC
60-36.254715N 19-11.403222E
MC
60-36.602183N 19-10.931549E
MC
60-36.941322N 19-10.435364E
MC
60-37.271732N 19-09.915268E
MC
60-37.592957N 19-09.371856E
MC
60-37.904655N 19-08.805628E
MC
60-38.206410N 19-08.217628E
MC
60-38.497828N 19-07.608243E
MC
60-38.778608N 19-06.978314E
MC
60-39.048343N 19-06.328671E
MC
60-39.306788N 19-05.660054E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
158 60-41.074706N 18-58.926414E
TP
60-41.935096N 18-53.847048E
ML
60-42.792362N 18-48.763168E
ML
60-43.646337N 18-43.674768E
ML
60-44.497177N 18-38.581879E
ML
60-45.344712N 18-33.484606E
ML
60-46.189104N 18-28.382760E
ML
60-47.030182N 18-23.276447E
ML
60-47.868104N 18-18.165697E
ML
159 60-41.935096N 18-53.847048E
TP
60-48.727773N 18-13.373996E
MC
60-48.931402N 18-12.627193E
MC
60-49.122037N 18-11.866132E
MC
60-49.299541N 18-11.091806E
MC
160 60-49.406337N 18-10.586807E
TP
60-49.818252N 18-09.509316E
ML
60-50.926426N 18-06.606502E
ML
60-52.033575N 18-03.700324E
ML
60-53.139643N 18-00.790772E
ML
60-54.244682N 17-57.877849E
ML
60-55.348688N 17-54.961552E
ML
161 60-56.079755N 17-53.027048E
TP
60-58.374814N 17-51.895613E
ML
61-00.502382N 17-50.844362E
ML
61-02.629767N 17-49.790708E
ML
61-04.757023N 17-48.734648E
ML
61-06.884089N 17-47.676388E
ML
61-09.011027N 17-46.615593E
ML
162 61-10.265721N 17-45.988826E
TP
61-12.211083N 17-47.094981E
ML
163 61-13.441144N 17-47.795585E
TP
61-13.646969N 17-47.908789E
MC
61-14.053391N 17-48.108863E
MC
61-14.462898N 17-48.279547E
MC
61-14.875012N 17-48.420445E
MC
164 61-15.020901N 17-48.463002E
TP
61-16.609313N 17-48.906260E
ML
61-18.197691N 17-49.350301E
ML
61-19.785980N 17-49.795122E
ML
61-21.374288N 17-50.240735E
ML
61-22.962565N 17-50.687026E
ML
61-24.550807N 17-51.134107E
ML
61-26.139014N 17-51.581983E
ML
61-27.727186N 17-52.030654E
ML
61-29.315380N 17-52.480016E
ML
165 61-30.293483N 17-52.757154E
TP
61-31.863741N 17-53.553097E
ML
61-34.032087N 17-54.654628E
ML
61-36.200314N 17-55.758684E
ML
61-38.368368N 17-56.865269E
ML
166 61-39.925096N 17-57.661516E
TP
61-40.210832N 17-57.835647E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
61-46.981816N 18-00.022916E
ML
61-48.745385N 18-00.552207E
ML
61-50.508964N 18-01.082450E
ML
61-52.272495N 18-01.613756E
ML
61-54.035980N 18-02.146129E
ML
61-55.799416N 18-02.679571E
ML
61-57.562808N 18-03.213973E
ML
168 61-58.514144N 18-03.502762E
TP
61-58.750856N 18-03.686084E
MC
61-59.147242N 18-03.965597E
MC
61-59.547996N 18-04.215644E
MC
61-59.952588N 18-04.435926E
MC
62-00.360543N 18-04.626031E
MC
62-00.771381N 18-04.785892E
MC
62-01.184567N 18-04.915320E
MC
169 62-01.411564N 18-04.972715E
TP
62-02.986941N 18-05.800705E
ML
62-04.194170N 18-06.436096E
ML
62-05.401340N 18-07.072464E
ML
62-06.608455N 18-07.709583E
ML
62-07.815513N 18-08.347568E
ML
170 62-09.297025N 18-09.131828E
TP
62-09.433775N 18-09.214866E
MC
62-09.838343N 18-09.436378E
MC
171 62-10.154840N 18-09.586535E
TP
172 62-10.229509N 18-09.626154E
TP
173 62-10.324067N 18-09.675348E
TP
62-12.079208N 18-10.574957E
ML
62-13.834290N 18-11.476245E
ML
62-15.589206N 18-12.379207E
ML
62-17.344058N 18-13.284091E
ML
62-19.098797N 18-14.190666E
ML
62-20.853422N 18-15.098937E
ML
62-22.607930N 18-16.009026E
ML
62-24.362321N 18-16.920938E
ML
174 62-25.049923N 18-17.278804E
TP
62-26.524997N 18-20.032110E
ML
175 62-28.096802N 18-22.972662E
TP
62-28.358913N 18-23.449734E
MC
62-28.686653N 18-24.008978E
MC
176 62-28.817697N 18-24.221614E
TP
62-30.350846N 18-26.678007E
ML
62-31.883297N 18-29.138519E
ML
62-33.415045N 18-31.603275E
ML
62-34.946037N 18-34.072162E
ML
62-36.476265N 18-36.545424E
ML
62-38.005786N 18-39.022845E
ML
62-39.534592N 18-41.504667E
ML
62-41.062632N 18-43.990661E
ML
62-42.589902N 18-46.480954E
ML
177 62-44.029101N 18-48.832631E
TP
62-44.481356N 18-49.601057E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
62-58.422159N 19-14.269054E
ML
62-59.969227N 19-17.080163E
ML
63-01.515371N 19-19.896265E
ML
63-03.060589N 19-22.717370E
ML
179 63-04.074607N 19-24.572319E
TP
180 63-04.565700N 19-25.705874E
TP
63-04.974457N 19-28.522114E
ML
63-05.389470N 19-31.389446E
ML
63-05.803454N 19-34.257979E
ML
63-06.216507N 19-37.127964E
ML
63-06.628579N 19-39.999272E
ML
63-07.039722N 19-42.871909E
ML
181 63-07.529434N 19-46.304784E
TP
63-07.610913N 19-47.085104E
MC
63-07.718288N 19-47.976617E
MC
63-07.839572N 19-48.859472E
MC
63-07.974703N 19-49.732485E
MC
63-08.123388N 19-50.594792E
MC
63-08.285512N 19-51.445196E
MC
63-08.460949N 19-52.282740E
MC
63-08.649360N 19-53.106426E
MC
63-08.850621N 19-53.915293E
MC
63-09.064393N 19-54.708341E
MC
63-09.290553N 19-55.484605E
MC
182 63-09.481500N 19-56.095493E
TP
183 63-10.082745N 19-58.387139E
TP
63-10.010542N 19-59.091865E
MC
63-09.931414N 19-59.998799E
MC
63-09.866562N 20-00.911361E
MC
63-09.816028N 20-01.828265E
MC
63-09.779903N 20-02.748475E
MC
63-09.758224N 20-03.670946E
MC
63-09.751033N 20-04.594515E
MC
63-09.758264N 20-05.517999E
MC
63-09.780009N 20-06.440363E
MC
63-09.816141N 20-07.360652E
MC
63-09.866710N 20-08.277584E
MC
63-09.931592N 20-09.190086E
MC
184 63-09.986073N 20-09.814008E
TP
63-10.224001N 20-10.144413E
ML
63-10.635574N 20-10.716020E
ML
63-11.047049N 20-11.287626E
ML
63-11.458427N 20-11.859233E
ML
63-11.869707N 20-12.430840E
ML
63-12.280889N 20-13.002447E
ML
63-12.691973N 20-13.574053E
ML
63-13.102960N 20-14.145660E
ML
63-13.513850N 20-14.717267E
ML
63-13.924642N 20-15.288873E
ML
63-14.335336N 20-15.860480E
ML
63-14.745933N 20-16.432087E
ML
63-15.156432N 20-17.003694E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
63-18.846539N 20-22.148154E
ML
63-19.256064N 20-22.719761E
ML
63-19.665492N 20-23.291368E
ML
185 63-20.009955N 20-23.772381E
TP
63-20.373293N 20-24.481194E
ML
63-20.736555N 20-25.190007E
ML
63-21.099739N 20-25.898820E
ML
63-21.462848N 20-26.607633E
ML
63-21.825879N 20-27.316446E
ML
63-22.188834N 20-28.025259E
ML
63-22.551712N 20-28.734072E
ML
63-22.914514N 20-29.442885E
ML
63-23.277239N 20-30.151698E
ML
63-23.639888N 20-30.860511E
ML
63-24.002460N 20-31.569324E
ML
63-24.364955N 20-32.278137E
ML
63-24.727374N 20-32.986950E
ML
63-25.089716N 20-33.695763E
ML
63-25.451982N 20-34.404576E
ML
63-25.814172N 20-35.113389E
ML
63-26.176284N 20-35.822202E
ML
63-26.538321N 20-36.531015E
ML
63-26.900281N 20-37.239828E
ML
63-27.262164N 20-37.948641E
ML
63-27.623971N 20-38.657454E
ML
63-27.985702N 20-39.366267E
ML
63-28.347356N 20-40.075080E
ML
63-28.708934N 20-40.783893E
ML
63-29.070435N 20-41.492706E
ML
186 63-29.110895N 20-41.572047E
TP
63-29.264544N 20-42.590897E
ML
63-29.418179N 20-43.609746E
ML
63-29.571801N 20-44.628596E
ML
63-29.725409N 20-45.647446E
ML
63-29.879002N 20-46.666295E
ML
63-30.032583N 20-47.685145E
ML
63-30.186149N 20-48.703994E
ML
63-30.339701N 20-49.722844E
ML
63-30.493240N 20-50.741694E
ML
63-30.646765N 20-51.760543E
ML
63-30.800276N 20-52.779393E
ML
63-30.953773N 20-53.798243E
ML
63-31.107257N 20-54.817092E
ML
63-31.260727N 20-55.835942E
ML
187 63-31.311429N 20-56.172564E
TP
63-31.552739N 20-57.102089E
ML
63-31.794015N 20-58.031615E
ML
63-32.035257N 20-58.961140E
ML
63-32.276464N 20-59.890665E
ML
63-32.517638N 21-00.820191E
ML
63-32.758778N 21-01.749716E
ML
63-32.999883N 21-02.679241E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
63-35.168299N 21-11.044969E
ML
63-35.409064N 21-11.974494E
ML
63-35.649794N 21-12.904019E
ML
63-35.890491N 21-13.833545E
ML
63-36.131154N 21-14.763070E
ML
63-36.371782N 21-15.692595E
ML
63-36.612377N 21-16.622120E
ML
63-36.852938N 21-17.551646E
ML
63-37.093464N 21-18.481171E
ML
63-37.333957N 21-19.410696E
ML
63-37.574416N 21-20.340222E
ML
63-37.814840N 21-21.269747E
ML
188 63-38.014813N 21-22.042939E
TP
63-38.114305N 21-22.120503E
MC
63-38.505676N 21-22.447443E
MC
189 63-38.768163N 21-22.647363E
TP
63-39.088364N 21-23.156872E
MC
63-39.437209N 21-23.673178E
MC
63-39.793851N 21-24.162026E
MC
63-40.157782N 21-24.622803E
MC
63-40.528658N 21-25.054809E
MC
63-40.905966N 21-25.457549E
MC
63-41.289238N 21-25.830656E
MC
63-41.678073N 21-26.173536E
MC
63-42.071949N 21-26.485808E
MC
63-42.470406N 21-26.766982E
MC
63-42.872975N 21-27.016688E
MC
63-43.279179N 21-27.234794E
MC
63-43.688495N 21-27.420917E
MC
63-44.100401N 21-27.574670E
MC
63-44.514473N 21-27.695932E
MC
63-44.930170N 21-27.784678E
MC
63-45.346970N 21-27.840520E
MC
63-45.764381N 21-27.863565E
MC
63-46.181870N 21-27.853666E
MC
190 63-46.371935N 21-27.837952E
TP
63-46.586394N 21-27.922890E
MC
63-46.999454N 21-28.060715E
MC
63-47.414362N 21-28.165914E
MC
63-47.830694N 21-28.238243E
MC
63-48.247849N 21-28.277905E
MC
63-48.665360N 21-28.284403E
MC
63-49.082726N 21-28.258085E
MC
63-49.499470N 21-28.198694E
MC
63-49.914987N 21-28.106435E
MC
63-50.328843N 21-27.981305E
MC
63-50.740538N 21-27.823534E
MC
63-51.149526N 21-27.633217E
MC
63-51.555311N 21-27.410462E
MC
191 63-51.636410N 21-27.361866E
TP
63-53.722820N 21-26.091604E
ML
63-55.809078N 21-24.818197E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-06.573202N 21-39.129331E
ML
64-07.617544N 21-41.442414E
ML
64-08.661300N 21-43.758293E
ML
64-09.704462N 21-46.077093E
ML
64-10.746975N 21-48.398806E
ML
194 64-11.788838N 21-50.723437E
TP
64-11.929448N 21-51.032320E
MC
64-12.238189N 21-51.677203E
MC
64-12.556559N 21-52.297177E
MC
64-12.884113N 21-52.891504E
MC
64-13.220457N 21-53.459460E
MC
64-13.565197N 21-54.000317E
MC
64-13.917935N 21-54.513468E
MC
64-14.278224N 21-54.998170E
MC
64-14.645605N 21-55.453922E
MC
64-15.019673N 21-55.880233E
MC
195 64-15.238641N 21-56.112702E
TP
64-16.389700N 21-57.304040E
ML
64-18.115978N 21-59.094175E
ML
64-19.841905N 22-00.888028E
ML
196 64-20.992296N 22-02.086064E
TP
64-21.362863N 22-02.455103E
MC
64-21.751638N 22-02.806523E
MC
64-22.145443N 22-03.126438E
MC
64-22.543861N 22-03.414596E
MC
64-22.946373N 22-03.670591E
MC
64-23.352506N 22-03.894154E
MC
64-23.761742N 22-04.084878E
MC
64-24.173655N 22-04.242630E
MC
64-24.587666N 22-04.367110E
MC
197 64-24.803257N 22-04.418524E
TP
198 64-26.158110N 22-04.713422E
TP
64-26.567216N 22-04.786205E
MC
64-26.984366N 22-04.826916E
MC
64-27.401851N 22-04.833908E
MC
64-27.819189N 22-04.807028E
MC
64-28.235828N 22-04.746484E
MC
64-28.651335N 22-04.652264E
MC
199 64-28.880387N 22-04.585334E
TP
64-29.096752N 22-04.514465E
MC
64-29.508405N 22-04.353150E
MC
64-29.917390N 22-04.158437E
MC
64-30.323146N 22-03.930658E
MC
64-30.725280N 22-03.670065E
MC
64-31.123177N 22-03.376980E
MC
200 64-31.420671N 22-03.132969E
TP
64-33.580130N 22-01.462691E
ML
64-35.266965N 22-00.154649E
ML
64-36.953633N 21-58.843988E
ML
201 64-38.569655N 21-57.585485E
TP
64-38.695108N 21-57.512038E
MC
64-39.097229N 21-57.250053E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-49.174827N 21-49.744038E
ML
203 64-50.167328N 21-49.008358E
TP
64-51.192319N 21-50.686943E
ML
64-52.167317N 21-52.286121E
ML
204 64-53.412913N 21-54.332663E
TP
64-54.556051N 21-58.091615E
ML
64-55.721887N 22-01.935854E
ML
64-56.886000N 22-05.785756E
ML
205 64-58.048493N 22-09.641352E
TP
64-58.214841N 22-10.180399E
MC
64-58.470404N 22-10.959777E
MC
206 64-58.651497N 22-11.480104E
TP
64-59.716807N 22-14.471691E
ML
65-00.781132N 22-17.467131E
ML
65-01.844464N 22-20.466556E
ML
65-02.906740N 22-23.470081E
ML
65-03.968076N 22-26.477490E
ML
207 65-05.186058N 22-29.937422E
TP
65-05.134410N 22-30.448936E
MC
65-05.048292N 22-31.417335E
MC
65-04.976352N 22-32.392255E
MC
65-04.918706N 22-33.372470E
MC
65-04.875415N 22-34.356742E
MC
65-04.846531N 22-35.344083E
MC
65-04.832075N 22-36.332989E
MC
65-04.832092N 22-37.322599E
MC
65-04.846594N 22-38.311661E
MC
65-04.875484N 22-39.298890E
MC
65-04.918823N 22-40.283175E
MC
65-04.976509N 22-41.263359E
MC
65-05.048502N 22-42.238170E
MC
65-05.134689N 22-43.206704E
MC
65-05.234932N 22-44.167531E
MC
65-05.349239N 22-45.119521E
MC
65-05.477338N 22-46.061720E
MC
65-05.619131N 22-46.992964E
MC
65-05.774421N 22-47.911931E
MC
65-05.943092N 22-48.817835E
MC
65-06.124894N 22-49.709335E
MC
65-06.319558N 22-50.585468E
MC
65-06.526981N 22-51.445190E
MC
65-06.746795N 22-52.287377E
MC
65-06.978785N 22-53.111077E
MC
65-07.222683N 22-53.915319E
MC
65-07.478222N 22-54.699130E
MC
65-07.745020N 22-55.461632E
MC
65-08.022817N 22-56.201721E
MC
65-08.311232N 22-56.918513E
MC
65-08.609979N 22-57.611407E
MC
65-08.918690N 22-58.279262E
MC
65-09.236925N 22-58.921297E
MC
65-09.564397N 22-59.536906E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
65-12.856723N 23-03.768886E
MC
65-13.252817N 23-04.082951E
MC
65-13.653289N 23-04.364040E
MC
65-14.057564N 23-04.611824E
MC
65-14.465285N 23-04.825911E
MC
65-14.875815N 23-05.006079E
MC
65-15.288798N 23-05.151933E
MC
65-15.703588N 23-05.263379E
MC
65-16.119807N 23-05.340402E
MC
65-16.536885N 23-05.382540E
MC
65-16.954321N 23-05.389998E
MC
208 65-17.067409N 23-05.385011E
TP
65-17.408767N 23-09.956348E
ML
65-17.757786N 23-14.664786E
ML
65-18.104359N 23-19.375415E
ML
65-18.448439N 23-24.088077E
ML
65-18.790075N 23-28.802776E
ML
65-19.129266N 23-33.519495E
ML
209 65-19.334771N 23-36.394987E
TP
65-19.362670N 23-37.138426E
MC
65-19.413199N 23-38.129819E
MC
65-19.478000N 23-39.116424E
MC
65-19.557088N 23-40.097103E
MC
65-19.650319N 23-41.070666E
MC
65-19.757593N 23-42.036065E
MC
65-19.878774N 23-42.991981E
MC
65-20.013765N 23-43.937366E
MC
65-20.162309N 23-44.871117E
MC
65-20.324317N 23-45.792055E
MC
65-20.499533N 23-46.699074E
MC
210 65-20.614503N 23-47.252992E
TP
65-20.724504N 23-47.973165E
MC
65-20.879803N 23-48.900893E
MC
65-21.048435N 23-49.815409E
MC
65-21.230206N 23-50.715496E
MC
211 65-21.354077N 23-51.284883E
TP
212 65-21.924865N 23-54.721613E
TP
65-22.273193N 23-55.232913E
ML
65-22.655718N 23-55.794534E
ML
65-23.038150N 23-56.356155E
ML
65-23.420490N 23-56.917775E
ML
65-23.802736N 23-57.479396E
ML
65-24.184889N 23-58.041017E
ML
65-24.566949N 23-58.602637E
ML
65-24.948917N 23-59.164258E
ML
65-25.330791N 23-59.725878E
ML
65-25.712572N 24-00.287499E
ML
65-26.094261N 24-00.849120E
ML
65-26.475856N 24-01.410740E
ML
65-26.857359N 24-01.972361E
ML
65-27.238769N 24-02.533982E
ML
65-27.620086N 24-03.095602E
ML
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
213 65-30.922429N 24-07.965170E
TP
65-31.366645N 24-08.063805E
ML
65-31.810734N 24-08.162440E
ML
65-31.822478N 24-08.165048E
TP
65-32.208914N 24-08.275588E
ML
65-33.198549N 24-08.559159E
ML
65-34.188134N 24-08.842859E
ML
65-35.177751N 24-09.127112E
ML
214 65-36.033096N 24-09.373035E
TP
Gotland, Gotska Sandön och Karlsöarna
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-56.535821N 19-43.474764E
MC
57-56.952506N 19-43.533823E
MC
57-57.370099N 19-43.565615E
MC
57-57.787960N 19-43.569938E
MC
301 57-58.065494N 19-43.556773E
TP
57-58.412167N 19-43.536373E
MC
57-58.829210N 19-43.485830E
MC
57-59.245058N 19-43.407879E
MC
57-59.659168N 19-43.302636E
MC
302 57-59.899505N 19-43.228723E
TP
58-00.130389N 19-43.258060E
MC
58-00.547928N 19-43.289870E
MC
58-00.965787N 19-43.294177E
MC
58-01.383534N 19-43.271010E
MC
58-01.800574N 19-43.220375E
MC
58-02.216363N 19-43.142388E
MC
58-02.630523N 19-43.036985E
MC
58-03.042455N 19-42.904272E
MC
58-03.451661N 19-42.744578E
MC
58-03.857654N 19-42.557822E
MC
58-04.259981N 19-42.344542E
MC
58-04.658100N 19-42.104755E
MC
58-05.051512N 19-41.838686E
MC
58-05.439764N 19-41.546876E
MC
58-05.822358N 19-41.229552E
MC
58-06.198847N 19-40.887053E
MC
58-06.568778N 19-40.519818E
MC
58-06.931647N 19-40.128283E
MC
58-07.287109N 19-39.712904E
MC
57-56.535821N 19-43.474764E
MC
58-07.634600N 19-39.274212E
MC
58-07.973777N 19-38.812665E
MC
58-08.304179N 19-38.328913E
MC
58-08.625404N 19-37.823511E
MC
58-08.937100N 19-37.297125E
MC
58-09.238810N 19-36.750307E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-11.533893N 19-32.727217E
MC
58-11.817737N 19-33.308020E
MC
58-12.112042N 19-33.869883E
MC
58-12.416509N 19-34.412154E
MC
58-12.730740N 19-34.934065E
MC
58-13.054381N 19-35.435056E
MC
58-13.386975N 19-35.914453E
MC
304 58-13.579772N 19-36.176982E
TP
58-13.813701N 19-36.486850E
MC
58-14.163079N 19-36.921401E
MC
305 58-14.310802N 19-37.095461E
TP
58-14.629864N 19-37.571914E
MC
58-14.966825N 19-38.040720E
MC
58-15.312193N 19-38.486926E
MC
58-15.665549N 19-38.910265E
MC
58-16.026382N 19-39.310049E
MC
58-16.394390N 19-39.685821E
MC
58-16.769053N 19-40.037093E
MC
58-17.149960N 19-40.363392E
MC
58-17.536581N 19-40.664535E
MC
58-17.928512N 19-40.939841E
MC
58-18.325223N 19-41.189125E
MC
58-18.726298N 19-41.412012E
MC
306 58-19.099831N 19-41.594097E
TP
58-19.443677N 19-41.746862E
MC
58-19.853414N 19-41.902696E
MC
58-20.265823N 19-42.031344E
MC
58-20.680268N 19-42.132499E
MC
58-21.096318N 19-42.206191E
MC
58-21.513494N 19-42.252237E
MC
58-21.931258N 19-42.270549E
MC
58-22.349130N 19-42.261048E
MC
58-22.766509N 19-42.223841E
MC
58-23.183021N 19-42.158862E
MC
58-23.598008N 19-42.066317E
MC
58-24.011095N 19-41.946137E
MC
58-24.421731N 19-41.798544E
MC
58-24.829375N 19-41.623552E
MC
58-25.233576N 19-41.421600E
MC
58-25.633841N 19-41.192815E
MC
58-26.029675N 19-40.937424E
MC
58-26.420522N 19-40.655752E
MC
58-26.805992N 19-40.348045E
MC
58-27.185630N 19-40.014847E
MC
58-27.558886N 19-39.656384E
MC
58-27.925356N 19-39.273210E
MC
58-28.284536N 19-38.865764E
MC
58-28.636031N 19-38.434398E
MC
58-28.979435N 19-37.979773E
MC
58-29.314239N 19-37.502435E
MC
58-29.640151N 19-37.002855E
MC
58-29.956657N 19-36.481683E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-32.353631N 19-31.659268E
MC
58-32.612043N 19-31.031220E
MC
58-32.858752N 19-30.386033E
MC
58-33.093503N 19-29.724712E
MC
58-33.315946N 19-29.047941E
MC
58-33.525881N 19-28.356630E
MC
58-33.723009N 19-27.651575E
MC
58-33.907081N 19-26.933582E
MC
58-34.077898N 19-26.203666E
MC
58-34.235208N 19-25.462738E
MC
58-34.378823N 19-24.711507E
MC
308 58-34.451305N 19-24.298132E
TP
58-34.587592N 19-23.710200E
MC
58-34.744932N 19-22.969032E
MC
58-34.888570N 19-22.217679E
MC
58-35.018360N 19-21.457168E
MC
58-35.134113N 19-20.688213E
MC
58-35.235732N 19-19.912056E
MC
58-35.323083N 19-19.129419E
MC
58-35.395964N 19-18.341427E
MC
58-35.454453N 19-17.548935E
MC
309 58-35.492706N 19-16.872158E
TP
58-35.580316N 19-16.145266E
MC
58-35.660413N 19-15.359734E
MC
58-35.726131N 19-14.569302E
MC
58-35.777333N 19-13.774799E
MC
58-35.813869N 19-12.977461E
MC
310 58-35.830706N 19-12.421558E
TP
58-35.837424N 19-12.247793E
MC
58-35.859406N 19-11.448467E
MC
58-35.866705N 19-10.650168E
MC
58-35.859366N 19-09.849817E
MC
58-35.837346N 19-09.050423E
MC
58-35.800719N 19-08.253045E
MC
58-35.749510N 19-07.458632E
MC
58-35.683797N 19-06.668141E
MC
311 58-35.638184N 19-06.203523E
TP
58-35.581866N 19-05.667714E
MC
58-35.487354N 19-04.888153E
MC
58-35.378630N 19-04.115386E
MC
58-35.255771N 19-03.350469E
MC
58-35.119023N 19-02.594271E
MC
58-34.968461N 19-01.847847E
MC
58-34.804333N 19-01.112065E
MC
58-34.626830N 19-00.387784E
MC
58-34.436145N 18-59.675863E
MC
58-34.232572N 18-58.977378E
MC
58-34.016310N 18-58.292981E
MC
58-33.787656N 18-57.623641E
MC
58-33.546865N 18-56.970015E
MC
58-33.294232N 18-56.333172E
MC
58-33.030120N 18-55.713675E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-30.192941N 18-51.038778E
MC
58-29.833729N 18-50.630916E
MC
58-29.467240N 18-50.247437E
MC
58-29.094005N 18-49.888802E
MC
58-28.714392N 18-49.555352E
MC
58-28.328878N 18-49.247538E
MC
58-27.937997N 18-48.965613E
MC
58-27.542168N 18-48.710125E
MC
58-27.141876N 18-48.481113E
MC
58-26.737704N 18-48.279038E
MC
58-26.330027N 18-48.104029E
MC
58-25.919375N 18-47.956437E
MC
58-25.506292N 18-47.836201E
MC
58-25.091257N 18-47.743565E
MC
312 58-24.944122N 18-47.717436E
TP
58-24.571070N 18-47.660617E
MC
58-24.153689N 18-47.623406E
MC
58-23.735804N 18-47.614106E
MC
58-23.318070N 18-47.632460E
MC
58-22.900913N 18-47.678603E
MC
58-22.484824N 18-47.752365E
MC
58-22.070393N 18-47.853793E
MC
58-21.658006N 18-47.982605E
MC
58-21.248311N 18-48.138650E
MC
58-20.841636N 18-48.321742E
MC
58-20.438635N 18-48.531630E
MC
58-20.039690N 18-48.768034E
MC
313 58-19.777756N 18-48.939253E
TP
58-19.573795N 18-49.071161E
MC
58-19.181855N 18-49.346783E
MC
314 58-18.904683N 18-49.559786E
TP
315 58-18.532792N 18-49.833512E
TP
58-18.329283N 18-49.980275E
MC
58-17.942686N 18-50.281467E
MC
58-17.561839N 18-50.607969E
MC
316 58-17.309251N 18-50.841559E
TP
317 58-17.233272N 18-50.906851E
TP
58-16.970940N 18-51.046419E
MC
58-16.571963N 18-51.282504E
MC
58-16.177582N 18-51.544703E
MC
58-15.788288N 18-51.832748E
MC
58-15.404463N 18-52.146362E
MC
58-15.026657N 18-52.485082E
MC
58-14.655260N 18-52.848430E
MC
58-14.290818N 18-53.236046E
MC
58-13.933666N 18-53.647446E
MC
58-13.584302N 18-54.082066E
MC
58-13.243063N 18-54.539321E
MC
58-12.910501N 18-55.018756E
MC
58-12.586896N 18-55.519784E
MC
58-12.272699N 18-56.041736E
MC
58-11.968249N 18-56.583933E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-09.061689N 18-48.316810E
ML
58-08.649183N 18-45.569837E
ML
58-08.235729N 18-42.823995E
ML
58-07.821277N 18-40.079179E
ML
319 58-07.400244N 18-37.298430E
TP
58-07.340556N 18-36.919861E
MC
58-07.210748N 18-36.169178E
MC
320 58-07.110970N 18-35.645865E
TP
58-07.039249N 18-35.285656E
MC
58-06.881885N 18-34.554135E
MC
58-06.711094N 18-33.833512E
MC
58-06.526962N 18-33.124724E
MC
321 58-06.349896N 18-32.497055E
TP
58-06.174925N 18-31.825077E
MC
58-05.977745N 18-31.129119E
MC
58-05.767835N 18-30.446609E
MC
322 58-05.551226N 18-29.795768E
TP
58-05.398209N 18-29.359444E
MC
58-05.157455N 18-28.714525E
MC
58-04.904822N 18-28.086013E
MC
58-04.640721N 18-27.474766E
MC
58-04.365412N 18-26.881324E
MC
58-04.079252N 18-26.306637E
MC
58-03.782552N 18-25.751247E
MC
323 58-03.677936N 18-25.564451E
TP
58-03.451790N 18-24.960664E
MC
58-03.199171N 18-24.332715E
MC
58-02.935098N 18-23.721836E
MC
58-02.659767N 18-23.128964E
MC
58-02.373598N 18-22.554649E
MC
324 58-02.212476N 18-22.248513E
TP
58-02.021061N 18-21.882126E
MC
58-01.719307N 18-21.337094E
MC
325 58-01.542239N 18-21.034636E
TP
58-01.378659N 18-20.754124E
MC
58-01.062105N 18-20.239956E
MC
58-00.736225N 18-19.747024E
MC
326 58-00.612527N 18-19.568986E
TP
58-00.461885N 18-18.995465E
MC
58-00.264722N 18-18.301307E
MC
58-00.054741N 18-17.620730E
MC
57-59.832251N 18-16.954482E
MC
327 57-59.680138N 18-16.526977E
TP
57-59.569171N 18-16.174175E
MC
57-59.346662N 18-15.508133E
MC
57-59.111900N 18-14.857166E
MC
57-58.865190N 18-14.222221E
MC
57-58.606735N 18-13.603930E
MC
57-58.336999N 18-13.003254E
MC
57-58.056188N 18-12.420821E
MC
57-57.764775N 18-11.857284E
MC
57-57.463013N 18-11.313378E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
330 57-54.975240N 18-07.814500E
TP
57-54.849853N 18-07.672462E
MC
57-54.486955N 18-07.283160E
MC
57-54.116975N 18-06.917994E
MC
57-53.740499N 18-06.577410E
MC
57-53.357840N 18-06.261933E
MC
331 57-53.059633N 18-06.036457E
TP
332 57-52.842756N 18-05.881111E
TP
57-52.632027N 18-05.685836E
MC
57-52.252389N 18-05.357890E
MC
333 57-52.134887N 18-05.262398E
TP
57-51.792006N 18-04.981261E
MC
334 57-51.436097N 18-04.714379E
TP
57-51.145397N 18-04.500085E
MC
57-50.751984N 18-04.235835E
MC
335 57-50.443836N 18-04.049013E
TP
57-50.237614N 18-03.906497E
MC
57-49.841764N 18-03.655308E
MC
336 57-49.450662N 18-03.435039E
TP
57-49.221876N 18-03.163199E
MC
57-48.862643N 18-02.763086E
MC
57-48.496187N 18-02.386748E
MC
57-48.122874N 18-02.034813E
MC
57-47.743241N 18-01.707519E
MC
337 57-47.476254N 18-01.495193E
TP
57-47.295898N 18-01.292890E
MC
338 57-46.948944N 18-00.921338E
TP
57-46.810386N 18-00.729583E
MC
339 57-46.599200N 18-00.430465E
TP
57-46.400094N 18-00.064887E
MC
57-46.093255N 17-59.533833E
MC
340 57-45.779647N 17-59.027702E
TP
57-45.594401N 17-58.558408E
MC
57-45.336007N 17-57.943982E
MC
57-45.066213N 17-57.346931E
MC
57-44.785438N 17-56.767998E
MC
57-44.493993N 17-56.207814E
MC
341 57-44.314744N 17-55.882211E
TP
57-44.155860N 17-55.535826E
MC
57-43.875056N 17-54.957075E
MC
57-43.583637N 17-54.397281E
MC
57-43.281866N 17-53.856868E
MC
57-42.970160N 17-53.336674E
MC
57-42.648889N 17-52.837233E
MC
342 57-42.527443N 17-52.657523E
TP
57-42.356248N 17-52.395918E
MC
57-42.025857N 17-51.917999E
MC
343 57-41.855401N 17-51.684672E
TP
57-41.654731N 17-51.365821E
MC
57-41.328778N 17-50.877290E
MC
344 57-41.121875N 17-50.584785E
TP
57-40.834568N 17-50.186288E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
347 57-38.248849N 17-47.150302E
TP
57-37.980449N 17-46.867548E
MC
348 57-37.610473N 17-46.505142E
TP
349 57-37.534697N 17-46.434631E
TP
57-37.304471N 17-46.222203E
MC
57-36.924819N 17-45.896567E
MC
57-36.539324N 17-45.595921E
MC
57-36.148411N 17-45.320689E
MC
57-35.752562N 17-45.071095E
MC
57-35.352259N 17-44.847465E
MC
350 57-35.184424N 17-44.762013E
TP
57-34.921097N 17-44.636653E
MC
57-34.513384N 17-44.465732E
MC
57-34.102716N 17-44.321449E
MC
57-33.689579N 17-44.203926E
MC
351 57-33.286538N 17-44.115597E
TP
57-33.006913N 17-44.057615E
MC
352 57-32.601736N 17-43.995659E
TP
353 57-31.726141N 17-43.824036E
TP
57-31.351203N 17-43.615392E
MC
57-30.946945N 17-43.418363E
MC
57-30.539256N 17-43.247704E
MC
57-30.128563N 17-43.103633E
MC
57-29.715458N 17-42.986379E
MC
57-29.300370N 17-42.895959E
MC
57-28.883837N 17-42.832600E
MC
57-28.466345N 17-42.796221E
MC
57-28.048484N 17-42.786951E
MC
57-27.630635N 17-42.804702E
MC
57-27.213442N 17-42.849508E
MC
354 57-27.016124N 17-42.880293E
TP
355 57-26.378692N 17-42.715653E
TP
57-26.223953N 17-42.403926E
MC
57-25.932500N 17-41.848519E
MC
57-25.630726N 17-41.312497E
MC
356 57-25.347993N 17-40.842884E
TP
57-25.101414N 17-40.451984E
MC
57-24.775493N 17-39.967068E
MC
57-24.440621N 17-39.503730E
MC
57-24.097225N 17-39.062396E
MC
57-23.745670N 17-38.643785E
MC
57-23.386439N 17-38.248226E
MC
57-23.019901N 17-37.876238E
MC
57-22.646645N 17-37.528253E
MC
57-22.266986N 17-37.204783E
MC
57-21.881462N 17-36.906058E
MC
57-21.490496N 17-36.632595E
MC
57-21.094680N 17-36.384624E
MC
57-20.694331N 17-36.162455E
MC
57-20.290096N 17-35.966320E
MC
357 57-19.904658N 17-35.804985E
TP
57-19.726667N 17-35.734301E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-16.787126N 17-35.251565E
MC
57-16.369511N 17-35.282676E
MC
57-15.952745N 17-35.340608E
MC
57-15.537312N 17-35.425381E
MC
57-15.123753N 17-35.536818E
MC
57-14.712556N 17-35.674741E
MC
57-14.304206N 17-35.839069E
MC
57-13.899249N 17-36.029429E
MC
360 57-13.691941N 17-36.137715E
TP
57-13.468832N 17-36.253715E
MC
57-13.069800N 17-36.482717E
MC
57-12.675350N 17-36.737302E
MC
57-12.285922N 17-37.016896E
MC
57-11.902002N 17-37.321321E
MC
57-11.524084N 17-37.650106E
MC
57-11.152600N 17-38.002974E
MC
57-10.788046N 17-38.379256E
MC
57-10.430803N 17-38.778675E
MC
361 57-10.212703N 17-39.038246E
TP
57-10.042735N 17-39.247422E
MC
57-09.701426N 17-39.691484E
MC
57-09.368744N 17-40.157070E
MC
57-09.045023N 17-40.643505E
MC
57-08.730752N 17-41.150426E
MC
57-08.426214N 17-41.676959E
MC
57-08.131794N 17-42.222633E
MC
57-07.847882N 17-42.786685E
MC
57-07.574810N 17-43.368446E
MC
57-07.312912N 17-43.967348E
MC
57-07.062472N 17-44.582522E
MC
57-06.823826N 17-45.213204E
MC
362 57-06.602561N 17-45.843067E
TP
57-04.914856N 17-46.391457E
ML
363 57-03.007181N 17-47.010267E
TP
57-00.711220N 17-46.504497E
ML
56-58.275783N 17-45.969055E
ML
364 56-56.652105N 17-45.612819E
TP
365 56-56.484079N 17-45.578198E
TP
56-56.149955N 17-45.519278E
MC
56-55.732894N 17-45.470034E
MC
56-55.315081N 17-45.447478E
MC
366 56-55.068654N 17-45.446648E
TP
56-54.852385N 17-45.445185E
MC
56-54.434497N 17-45.462662E
MC
56-54.017262N 17-45.506693E
MC
367 56-53.802386N 17-45.539821E
TP
56-53.590327N 17-45.572362E
MC
56-53.174853N 17-45.656193E
MC
56-52.761274N 17-45.766434E
MC
368 56-52.542031N 17-45.835935E
TP
369 56-52.133150N 17-45.982207E
TP
56-52.013187N 17-46.024840E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-48.499057N 17-48.394471E
MC
56-48.138034N 17-48.778550E
MC
56-47.784571N 17-49.185090E
MC
56-47.439101N 17-49.613824E
MC
56-47.102014N 17-50.064087E
MC
56-46.773747N 17-50.535417E
MC
56-46.454687N 17-51.027251E
MC
56-46.145170N 17-51.538825E
MC
56-45.845638N 17-52.069582E
MC
56-45.556366N 17-52.619053E
MC
56-45.277803N 17-53.186290E
MC
370 56-45.122554N 17-53.520510E
TP
56-45.084047N 17-53.604131E
MC
56-44.822122N 17-54.196955E
MC
56-44.571635N 17-54.805939E
MC
56-44.332977N 17-55.430332E
MC
56-44.106378N 17-56.069372E
MC
56-43.892068N 17-56.722298E
MC
56-43.690387N 17-57.388260E
MC
56-43.501564N 17-58.066598E
MC
56-43.325779N 17-58.756353E
MC
56-43.163267N 17-59.456671E
MC
56-43.014202N 18-00.166889E
MC
56-42.878822N 18-00.885957E
MC
56-42.757249N 18-01.613212E
MC
56-42.649669N 18-02.347601E
MC
56-42.556154N 18-03.088261E
MC
56-42.476830N 18-03.834429E
MC
56-42.411772N 18-04.585146E
MC
56-42.361112N 18-05.339455E
MC
56-42.324923N 18-06.096494E
MC
56-42.303176N 18-06.855295E
MC
371 56-42.296950N 18-07.327785E
TP
56-42.253955N 18-07.749174E
MC
56-42.188935N 18-08.499824E
MC
56-42.138311N 18-09.253992E
MC
56-42.102101N 18-10.011009E
MC
56-42.080332N 18-10.769813E
MC
56-42.073080N 18-11.529443E
MC
56-42.080367N 18-12.289133E
MC
56-42.102163N 18-13.047913E
MC
56-42.138437N 18-13.804914E
MC
56-42.189111N 18-14.559064E
MC
56-42.254149N 18-15.309689E
MC
56-42.333526N 18-16.055721E
MC
56-42.427102N 18-16.796378E
MC
56-42.534745N 18-17.530680E
MC
56-42.656370N 18-18.257750E
MC
56-42.791786N 18-18.976800E
MC
56-42.940860N 18-19.686848E
MC
56-43.103399N 18-20.387103E
MC
56-43.279213N 18-21.076774E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-44.823634N 18-27.656449E
MC
56-45.031666N 18-28.316257E
MC
56-45.252156N 18-28.962617E
MC
56-45.484915N 18-29.594632E
MC
374 56-45.613641N 18-29.924607E
TP
56-45.641564N 18-29.996348E
MC
56-45.892035N 18-30.605587E
MC
56-46.154027N 18-31.198656E
MC
56-46.427134N 18-31.774834E
MC
56-46.711107N 18-32.333510E
MC
375 56-46.868234N 18-32.626221E
TP
376 56-47.134854N 18-33.100824E
TP
56-48.274359N 18-35.068624E
ML
377 56-49.413320N 18-37.038420E
TP
56-49.609842N 18-37.371058E
MC
56-49.924188N 18-37.873500E
MC
378 56-50.155147N 18-38.220952E
TP
56-51.135849N 18-39.660472E
ML
379 56-52.116310N 18-41.101262E
TP
56-52.380963N 18-41.479425E
MC
380 56-52.683491N 18-41.885959E
TP
56-54.048078N 18-43.661715E
ML
56-55.412215N 18-45.439553E
ML
56-56.775950N 18-47.219677E
ML
56-58.139286N 18-49.001896E
ML
56-59.502166N 18-50.786306E
ML
57-00.864589N 18-52.572911E
ML
57-02.226610N 18-54.361623E
ML
57-03.588170N 18-56.152636E
ML
57-04.949325N 18-57.945763E
ML
381 57-06.201867N 18-59.598280E
TP
57-07.345433N 19-01.181272E
ML
57-08.595079N 19-02.913316E
ML
57-09.844239N 19-04.647416E
ML
57-11.093080N 19-06.383396E
ML
57-12.341436N 19-08.121339E
ML
57-13.589414N 19-09.861261E
ML
57-14.837017N 19-11.603066E
ML
57-16.084183N 19-13.346950E
ML
57-17.330918N 19-15.092717E
ML
382 57-18.577271N 19-16.840477E
TP
57-18.739665N 19-17.064409E
MC
57-19.080961N 19-17.510313E
MC
57-19.430445N 19-17.933875E
MC
57-19.787694N 19-18.334941E
MC
57-20.152305N 19-18.712757E
MC
57-20.523759N 19-19.066856E
MC
57-20.901689N 19-19.396985E
MC
57-21.285578N 19-19.702576E
MC
57-21.675007N 19-19.983368E
MC
383 57-21.931476N 19-20.152771E
TP
57-22.153537N 19-20.301167E
MC
Territorialpunkt
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-25.250640N 19-21.530211E
MC
57-25.667429N 19-21.588444E
MC
385 57-25.977150N 19-21.614135E
TP
57-26.038106N 19-21.620998E
MC
57-26.455725N 19-21.652155E
MC
57-26.873631N 19-21.656337E
MC
57-27.291395N 19-21.633476E
MC
57-27.708426N 19-21.583487E
MC
57-28.124282N 19-21.506602E
MC
57-28.538483N 19-21.402649E
MC
57-28.950420N 19-21.272040E
MC
57-29.359665N 19-21.114610E
MC
57-29.765715N 19-20.930786E
MC
57-30.168025N 19-20.720689E
MC
57-30.566152N 19-20.484554E
MC
57-30.959601N 19-20.222611E
MC
57-31.347867N 19-19.935288E
MC
57-31.730511N 19-19.622723E
MC
57-32.107023N 19-19.285547E
MC
386 57-32.326872N 19-19.074301E
TP
57-32.540777N 19-18.861509E
MC
57-32.903684N 19-18.476006E
MC
57-33.259111N 19-18.067109E
MC
57-33.606610N 19-17.635162E
MC
57-33.945778N 19-17.180812E
MC
387 57-34.044642N 19-17.040817E
TP
57-35.213749N 19-18.610328E
ML
57-36.429183N 19-20.244305E
ML
388 57-38.361425N 19-22.846694E
TP
57-38.452224N 19-22.982531E
MC
57-38.784918N 19-23.454270E
MC
57-39.126173N 19-23.904144E
MC
389 57-39.382551N 19-24.220029E
TP
57-41.219117N 19-26.686284E
ML
57-42.384138N 19-28.253401E
ML
57-43.548809N 19-29.822213E
ML
57-44.713129N 19-31.392724E
ML
57-45.877151N 19-32.964942E
ML
57-47.040874N 19-34.538871E
ML
57-48.204190N 19-36.114500E
ML
57-49.367210N 19-37.691744E
ML
390 57-50.529929N 19-39.270706E
TP
57-50.644880N 19-39.425037E
MC
57-50.990304N 19-39.866237E
MC
57-51.343668N 19-40.284720E
MC
57-51.704563N 19-40.679919E
MC
57-52.072634N 19-41.051375E
MC
57-52.447304N 19-41.398702E
MC
57-52.828218N 19-41.721335E
MC
57-53.214909N 19-42.018901E
MC
57-53.606849N 19-42.291115E
MC
57-54.003627N 19-42.537507E
MC
Koordinatlista föreslagna yttre avgränsningslinjer för Sveriges angränsande zon
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till yttre avgränsningslinjer för Sveriges angränsande zon. Listan ska ingå som bilaga 3 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Sveriges angränsande zon består av fyra delområden: ett längs Västkusten, ett i Östersjön, ett i Bottenhavet och ett i Bottenviken. Mellan fastlandet och nordvästra Gotland finns ett havsområde som omges av Sveriges angränsande zon men som inte ingår i zonen. Detta område måste också avgränsas. Koordinatlistan består därför av fem åtskilda avgränsningslinjer.
Alla punkter utmed avgränsningslinjerna beskrivs med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna är angivna i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följande punkttyper förekommer:
brytpunkt på den angränsande zonens avgränsningslinjer (AZ),
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje mellan två brytpunkter (MP), eller
segmenterad punkt på en cirkelbåge mellan två brytpunkter (MC).
Den första yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, längs Västkusten
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
1 58-45.730378N 10-35.610148E
AZ
2 58-45.657642N 10-35.584811E
AZ
58-45.234462N 10-34.818775E
ML
58-44.507627N 10-33.504218E
ML
58-43.780523N 10-32.190479E
ML
58-43.053209N 10-30.877756E
ML
58-42.325737N 10-29.565939E
ML
58-41.597995N 10-28.254937E
ML
58-40.869991N 10-26.944956E
ML
58-40.141827N 10-25.635775E
ML
58-39.413401N 10-24.327614E
ML
58-38.684761N 10-23.020257E
ML
58-37.955914N 10-21.713912E
ML
58-37.226799N 10-20.408378E
ML
58-36.497532N 10-19.103845E
ML
58-35.767999N 10-17.800122E
ML
58-35.038259N 10-16.497407E
ML
58-34.308254N 10-15.195499E
ML
3 58-34.063213N 10-14.758771E
AZ
58-32.786868N 10-15.009971E
ML
58-31.346899N 10-15.292961E
ML
4 58-29.906862N 10-15.575624E
AZ
58-29.580004N 10-15.644092E
MC
58-29.165396N 10-15.743442E
MC
58-28.751724N 10-15.856432E
MC
58-28.339156N 10-15.983235E
MC
58-27.927795N 10-16.123727E
MC
58-27.517797N 10-16.277777E
MC
58-27.109271N 10-16.445465E
MC
58-26.702318N 10-16.626564E
MC
58-26.297048N 10-16.821154E
MC
58-25.893673N 10-17.029200E
MC
58-25.492239N 10-17.250484E
MC
58-25.092906N 10-17.484975E
MC
58-24.695726N 10-17.732662E
MC
58-24.300909N 10-17.993405E
MC
58-23.908508N 10-18.267193E
MC
58-23.518620N 10-18.553799E
MC
58-23.131463N 10-18.853291E
MC
58-22.747081N 10-19.165452E
MC
58-22.365634N 10-19.490256E
MC
5 58-21.971862N 10-19.841425E
AZ
58-20.721490N 10-20.982253E
ML
58-19.470985N 10-22.121803E
ML
58-18.220232N 10-23.259886E
ML
58-16.969347N 10-24.396696E
ML
58-15.718325N 10-25.532134E
ML
58-14.467064N 10-26.666317E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-05.695433N 10-36.143087E
ML
58-04.936967N 10-37.366939E
ML
58-04.178291N 10-38.589921E
ML
58-03.419465N 10-39.812128E
ML
58-02.660427N 10-41.033366E
ML
58-01.901181N 10-42.253736E
ML
58-01.141727N 10-43.473240E
ML
58-00.382120N 10-44.691871E
ML
57-59.622309N 10-45.909738E
ML
57-58.862235N 10-47.126647E
ML
57-58.102065N 10-48.342780E
ML
57-57.341632N 10-49.557956E
ML
57-56.580996N 10-50.772372E
ML
57-55.820208N 10-51.985920E
ML
57-55.059212N 10-53.198507E
ML
57-54.298014N 10-54.410336E
ML
57-53.536611N 10-55.621306E
ML
57-52.775058N 10-56.831413E
ML
57-52.013300N 10-58.040663E
ML
57-51.251285N 10-59.249063E
ML
57-50.489173N 11-00.456596E
ML
57-49.726805N 11-01.663280E
ML
9 57-48.977584N 11-02.848060E
AZ
57-48.090820N 11-03.704671E
ML
57-47.203988N 11-04.560691E
ML
57-46.316996N 11-05.416005E
ML
57-45.429947N 11-06.270501E
ML
57-44.542796N 11-07.124388E
ML
57-43.655539N 11-07.977567E
ML
57-42.768179N 11-08.830137E
ML
57-41.880764N 11-09.681894E
ML
57-40.993189N 11-10.532951E
ML
57-40.105566N 11-11.383398E
ML
57-39.217837N 11-12.233140E
ML
57-38.329950N 11-13.082184E
ML
57-37.442065N 11-13.930514E
ML
57-36.554022N 11-14.778149E
ML
57-35.665874N 11-15.625083E
ML
57-34.777621N 11-16.471317E
ML
57-33.889321N 11-17.316947E
ML
57-33.000914N 11-18.161779E
ML
57-32.112406N 11-19.006014E
ML
57-31.223794N 11-19.849553E
ML
57-30.335078N 11-20.692397E
ML
57-29.446259N 11-21.534547E
ML
57-28.557390N 11-22.375998E
ML
57-27.668366N 11-23.216862E
ML
10 57-26.967047N 11-23.879572E
AZ
57-26.054050N 11-24.625909E
ML
57-25.140959N 11-25.371719E
ML
57-24.227784N 11-26.116898E
ML
57-23.314582N 11-26.861441E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-15.092082N 11-33.534597E
ML
57-14.178064N 11-34.272982E
ML
57-13.264020N 11-35.010741E
ML
57-12.349897N 11-35.747979E
ML
57-11.435691N 11-36.484499E
ML
57-10.521406N 11-37.220499E
ML
57-09.607041N 11-37.955881E
ML
57-08.692596N 11-38.690647E
ML
57-07.778124N 11-39.424792E
ML
57-06.863518N 11-40.158327E
ML
57-05.948886N 11-40.891243E
ML
57-05.034177N 11-41.623644E
ML
57-04.119331N 11-42.355338E
ML
57-03.204462N 11-43.086515E
ML
57-02.289513N 11-43.817081E
ML
57-01.374485N 11-44.547037E
ML
57-00.459431N 11-45.276378E
ML
56-59.544245N 11-46.005116E
ML
56-58.629035N 11-46.733341E
ML
56-57.713690N 11-47.460865E
ML
56-56.798323N 11-48.187876E
ML
56-55.882877N 11-48.914283E
ML
56-54.967350N 11-49.639987E
ML
56-54.051746N 11-50.365186E
ML
56-53.136065N 11-51.089782E
ML
56-52.220307N 11-51.813875E
ML
56-51.304469N 11-52.537269E
ML
56-50.388607N 11-53.260058E
ML
56-49.472615N 11-53.982350E
ML
56-48.556600N 11-54.704039E
ML
56-47.640504N 11-55.425032E
ML
56-46.724333N 11-56.145527E
ML
56-45.808085N 11-56.865426E
ML
56-44.891761N 11-57.584827E
ML
56-43.975358N 11-58.303536E
ML
56-43.058878N 11-59.021651E
ML
56-42.142378N 11-59.739267E
ML
56-41.225744N 12-00.456197E
ML
56-40.309089N 12-01.172630E
ML
56-39.392358N 12-01.888472E
ML
56-38.475497N 12-02.603729E
ML
56-37.558613N 12-03.318393E
ML
56-36.641653N 12-04.032469E
ML
56-35.724618N 12-04.746055E
ML
56-34.807560N 12-05.458953E
ML
56-33.890373N 12-06.171367E
ML
56-32.973109N 12-06.883098E
ML
56-32.055825N 12-07.594339E
ML
56-31.138412N 12-08.305001E
ML
11 56-30.504369N 12-08.795802E
AZ
56-29.519378N 12-08.505874E
ML
56-28.534436N 12-08.216271E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-19.669036N 12-05.620569E
ML
56-18.683934N 12-05.333414E
ML
12 56-18.200226N 12-05.192452E
AZ
56-17.707065N 12-06.752910E
ML
56-17.213564N 12-08.312657E
ML
56-16.719782N 12-09.871738E
ML
56-16.225610N 12-11.430062E
ML
56-15.731159N 12-12.987817E
ML
56-15.236372N 12-14.544812E
ML
56-14.741253N 12-16.101240E
ML
56-14.245798N 12-17.656909E
ML
56-13.750013N 12-19.212012E
ML
56-13.253946N 12-20.766351E
ML
13 56-12.946810N 12-21.727850E
AZ
14 56-12.888047N 12-21.911683E
AZ
Den andra yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, i Östersjön
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
15 55-20.200000N 12-38.448000E
AZ
55-19.203704N 12-38.342153E
ML
16 55-18.463327N 12-38.263495E
AZ
55-17.528844N 12-38.878296E
ML
55-16.594368N 12-39.492665E
ML
55-15.659778N 12-40.106452E
ML
17 55-14.963194N 12-40.563694E
AZ
55-14.187074N 12-41.662146E
ML
55-13.410742N 12-42.759983E
ML
55-12.634290N 12-43.857007E
ML
55-11.857666N 12-44.953317E
ML
55-11.080925N 12-46.049005E
ML
55-10.303956N 12-47.143888E
ML
18 55-09.963037N 12-47.624076E
AZ
55-09.402834N 12-49.066941E
ML
55-08.842350N 12-50.509265E
ML
55-08.281573N 12-51.950824E
ML
55-07.720505N 12-53.391714E
ML
55-07.159146N 12-54.831933E
ML
55-06.597499N 12-56.271577E
ML
55-06.035615N 12-57.710454E
ML
55-05.473387N 12-59.148665E
ML
55-04.910924N 13-00.586204E
ML
55-04.348172N 13-02.023074E
ML
19 55-03.861339N 13-03.264857E
AZ
55-03.134197N 13-04.456088E
ML
55-02.406837N 13-05.646528E
ML
55-01.679277N 13-06.836342E
ML
55-00.951516N 13-08.025437E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-00.821674N 13-20.922242E
ML
55-00.853121N 13-22.658442E
ML
55-00.884208N 13-24.394599E
ML
55-00.914830N 13-26.130904E
ML
55-00.945038N 13-27.867167E
ML
55-00.974833N 13-29.603481E
ML
55-01.004215N 13-31.339845E
ML
55-01.033185N 13-33.076259E
ML
55-01.061742N 13-34.812721E
ML
55-01.089886N 13-36.549231E
ML
55-01.117616N 13-38.285695E
ML
55-01.144989N 13-40.022298E
ML
55-01.171894N 13-41.758948E
ML
55-01.198386N 13-43.495549E
ML
55-01.224466N 13-45.232288E
ML
22 55-01.250118N 13-46.969006E
AZ
55-00.920560N 13-48.154014E
ML
55-00.485362N 13-49.717106E
ML
54-00.049881N 13-51.279729E
ML
23 54-59.686354N 13-52.582565E
AZ
54-59.684622N 13-52.593535E
MC
54-59.580985N 13-53.298042E
MC
54-59.484318N 13-54.005580E
MC
54-59.394725N 13-54.715870E
MC
54-59.312203N 13-55.428730E
MC
54-59.236803N 13-56.143884E
MC
54-59.168471N 13-56.861245E
MC
54-59.107309N 13-57.580536E
MC
54-59.053317N 13-58.301481E
MC
54-59.006492N 13-59.023994E
MC
54-58.966831N 13-59.747705E
MC
54-58.934387N 14-00.472526E
MC
24 54-58.912755N 14-01.093632E
AZ
54-59.371245N 14-01.699974E
ML
55-00.165628N 14-02.751207E
ML
55-00.959914N 14-03.803131E
ML
55-01.753997N 14-04.855841E
ML
55-02.547927N 14-05.909150E
ML
55-03.341707N 14-06.963153E
ML
55-04.135390N 14-08.017943E
ML
55-04.928866N 14-09.073334E
ML
55-05.722191N 14-10.129515E
ML
55-06.515364N 14-11.186299E
ML
55-07.308384N 14-12.243779E
ML
55-08.101252N 14-13.302051E
ML
55-08.893967N 14-14.360926E
ML
55-09.686476N 14-15.420597E
ML
55-10.478885N 14-16.480871E
ML
55-11.271140N 14-17.541940E
ML
55-12.063242N 14-18.603616E
ML
55-12.855190N 14-19.666088E
ML
55-13.646930N 14-20.729169E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-20.207463N 14-29.823926E
ML
55-20.961904N 14-30.970638E
ML
55-21.716166N 14-32.117982E
ML
55-22.470301N 14-33.266052E
ML
55-23.224203N 14-34.414850E
ML
55-23.977924N 14-35.564472E
ML
55-24.731519N 14-36.714727E
ML
55-25.484879N 14-37.865712E
ML
55-26.238057N 14-39.017427E
ML
55-26.991055N 14-40.169969E
ML
55-27.743871N 14-41.323147E
ML
55-28.496505N 14-42.477057E
ML
55-29.249011N 14-43.631794E
ML
55-30.001281N 14-44.787171E
ML
55-30.753368N 14-45.943281E
ML
55-31.505272N 14-47.100127E
ML
55-32.256993N 14-48.257803E
ML
55-33.008531N 14-49.416119E
ML
55-33.759885N 14-50.575173E
ML
55-34.511055N 14-51.734964E
ML
55-35.262041N 14-52.895588E
ML
55-36.012843N 14-54.056856E
ML
55-36.763460N 14-55.218863E
ML
55-37.513892N 14-56.381705E
ML
55-38.264139N 14-57.545192E
ML
55-39.014200N 14-58.709421E
ML
55-39.764076N 14-59.874392E
ML
55-40.513766N 15-01.040200E
ML
55-41.263270N 15-02.206657E
ML
26 55-41.455817N 15-02.506448E
AZ
55-41.091097N 15-04.151040E
ML
55-40.726024N 15-05.795135E
ML
55-40.360584N 15-07.438624E
ML
55-39.994777N 15-09.081697E
ML
55-39.628604N 15-10.724259E
ML
27 55-39.302837N 15-12.183979E
AZ
28 55-39.445267N 15-12.616642E
AZ
55-39.202235N 15-13.075986E
MC
29 55-39.026794N 15-13.419404E
AZ
55-38.895213N 15-14.007846E
ML
55-38.527942N 15-15.648776E
ML
55-38.160305N 15-17.289288E
ML
55-37.792303N 15-18.929287E
ML
55-37.423936N 15-20.568772E
ML
55-37.055205N 15-22.207743E
ML
55-36.686108N 15-23.846200E
ML
55-36.316648N 15-25.484142E
ML
55-35.946823N 15-27.121569E
ML
55-35.576635N 15-28.758481E
ML
55-35.206084N 15-30.394878E
ML
55-34.835169N 15-32.030759E
ML
55-34.463891N 15-33.666123E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-32.839286N 15-43.444732E
MC
55-32.857379N 15-44.181507E
MC
55-32.882627N 15-44.917574E
MC
55-32.915139N 15-45.652752E
MC
55-32.954863N 15-46.386856E
MC
55-33.001746N 15-47.119702E
MC
55-33.055792N 15-47.851010E
MC
55-33.116947N 15-48.580502E
MC
55-33.185322N 15-49.308090E
MC
55-33.260756N 15-50.033588E
MC
55-33.343306N 15-50.756623E
MC
55-33.432920N 15-51.477009E
MC
55-33.529601N 15-52.194659E
MC
55-33.633296N 15-52.909290E
MC
55-33.743956N 15-53.620623E
MC
55-33.861527N 15-54.328567E
MC
55-33.986066N 15-55.032844E
MC
55-34.117469N 15-55.733267E
MC
55-34.255738N 15-56.429556E
MC
55-34.400768N 15-57.121618E
MC
55-34.552562N 15-57.809173E
MC
55-34.711069N 15-58.492034E
MC
55-34.876238N 15-59.170016E
MC
55-35.048071N 15-59.842932E
MC
55-35.226411N 16-00.510497E
MC
55-35.411260N 16-01.172621E
MC
55-35.602622N 16-01.829021E
MC
55-35.800337N 16-02.479508E
MC
55-36.004410N 16-03.123991E
MC
31 55-36.284073N 16-03.967014E
AZ
32 55-36.309834N 16-04.042667E
AZ
55-36.457337N 16-04.470141E
MC
55-36.680063N 16-05.095204E
MC
55-36.908837N 16-05.713410E
MC
55-37.143715N 16-06.324572E
MC
55-37.384484N 16-06.928593E
MC
55-37.631150N 16-07.525093E
MC
55-37.883607N 16-08.114072E
MC
55-38.141805N 16-08.695339E
MC
55-38.405639N 16-09.268702E
MC
55-38.675113N 16-09.833877E
MC
55-38.950015N 16-10.390858E
MC
33 55-39.117182N 16-10.720257E
AZ
34 55-39.183444N 16-10.849456E
AZ
55-39.297136N 16-11.069543E
MC
55-39.582787N 16-11.609501E
MC
55-39.873715N 16-12.140597E
MC
55-40.169761N 16-12.662825E
MC
55-40.470928N 16-13.175995E
MC
55-40.777007N 16-13.679813E
MC
55-41.088051N 16-14.174377E
MC
55-41.403850N 16-14.659297E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
36 55-48.734039N 16-38.287012E
AZ
55-48.902156N 16-39.057388E
MC
55-49.060698N 16-39.744437E
MC
55-49.225822N 16-40.426596E
MC
55-49.397586N 16-41.103585E
MC
55-49.575940N 16-41.775311E
MC
55-49.760780N 16-42.441485E
MC
55-49.952112N 16-43.101921E
MC
55-50.149777N 16-43.756425E
MC
55-50.353834N 16-44.404811E
MC
55-50.564180N 16-45.046886E
MC
37 55-50.848771N 16-45.877223E
AZ
55-50.965354N 16-46.244524E
MC
55-51.175646N 16-46.886840E
MC
55-51.392233N 16-47.522565E
MC
55-51.614904N 16-48.151597E
MC
55-51.843717N 16-48.773749E
MC
55-52.078513N 16-49.388921E
MC
55-52.319245N 16-49.996731E
MC
55-52.565863N 16-50.597082E
MC
55-52.818317N 16-51.189878E
MC
55-53.076503N 16-51.774924E
MC
55-53.340320N 16-52.351929E
MC
55-53.609717N 16-52.920796E
MC
55-53.884591N 16-53.481331E
MC
55-54.164948N 16-54.033341E
MC
55-54.450574N 16-54.576721E
MC
38 55-54.555342N 16-54.771372E
AZ
55-54.797615N 16-55.300982E
MC
55-55.067055N 16-55.870174E
MC
55-55.341920N 16-56.431033E
MC
55-55.622216N 16-56.983462E
MC
55-55.907841N 16-57.527170E
MC
55-56.198744N 16-58.062058E
MC
55-56.494768N 16-58.588024E
MC
55-56.795864N 16-59.104775E
MC
55-57.101982N 16-59.612213E
MC
55-57.412965N 17-00.110235E
MC
55-57.728711N 17-00.598544E
MC
55-58.049167N 17-01.077234E
MC
55-58.374286N 17-01.545917E
MC
55-58.703858N 17-02.004484E
MC
55-59.037829N 17-02.452930E
MC
55-59.376151N 17-02.891059E
MC
55-59.718668N 17-03.318668E
MC
56-00.065276N 17-03.735653E
MC
39 56-00.301747N 17-04.011371E
AZ
56-00.593356N 17-04.374607E
MC
56-00.939958N 17-04.791719E
MC
56-01.290599N 17-05.198199E
MC
56-01.645125N 17-05.593748E
MC
56-02.003430N 17-05.978357E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-05.380782N 17-08.926318E
MC
56-05.770927N 17-09.194917E
MC
56-06.163594N 17-09.451399E
MC
56-06.558732N 17-09.695564E
MC
40 56-06.975241N 17-09.938312E
AZ
56-07.102995N 17-10.048387E
MC
56-07.481740N 17-10.365108E
MC
56-07.863538N 17-10.670037E
MC
56-08.248230N 17-10.963066E
MC
41 56-08.656694N 17-11.258994E
AZ
56-09.065185N 17-11.601402E
MC
56-09.446986N 17-11.906464E
MC
56-09.831682N 17-12.199715E
MC
56-10.219115N 17-12.481045E
MC
56-10.609236N 17-12.750155E
MC
42 56-10.774431N 17-12.860014E
AZ
56-11.150373N 17-13.119252E
MC
56-11.543064N 17-13.376256E
MC
56-11.938175N 17-13.621109E
MC
56-12.335603N 17-13.853702E
MC
43 56-12.728943N 17-14.070465E
AZ
56-13.045590N 17-14.299574E
MC
56-13.435696N 17-14.569046E
MC
56-13.828385N 17-14.826468E
MC
56-14.223502N 17-15.071535E
MC
56-14.620884N 17-15.304328E
MC
56-15.020535N 17-15.524650E
MC
44 56-15.205653N 17-15.622155E
AZ
56-15.368403N 17-15.710219E
MC
56-15.770104N 17-15.918115E
MC
56-16.173755N 17-16.113506E
MC
56-16.579198N 17-16.296183E
MC
56-16.986432N 17-16.466237E
MC
56-17.395191N 17-16.623548E
MC
56-17.805425N 17-16.768010E
MC
56-18.216971N 17-16.899607E
MC
56-18.629775N 17-17.018426E
MC
45 56-18.921286N 17-17.094336E
AZ
56-19.264777N 17-17.319223E
MC
56-19.659859N 17-17.564938E
MC
46 56-19.952102N 17-17.737873E
AZ
56-20.110187N 17-17.829009E
MC
56-20.509758N 17-18.049933E
MC
56-20.911444N 17-18.258245E
MC
56-21.315082N 17-18.454124E
MC
56-21.720570N 17-18.637265E
MC
47 56-22.231962N 17-18.849145E
AZ
48 56-22.561688N 17-19.014521E
AZ
49 56-22.932837N 17-19.242531E
AZ
56-23.388866N 17-19.719897E
MC
56-23.754384N 17-20.085540E
MC
56-24.123391N 17-20.439749E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-27.197496N 17-22.925279E
MC
56-27.587599N 17-23.196508E
MC
56-27.980248N 17-23.455524E
MC
56-28.375337N 17-23.702216E
MC
56-28.772761N 17-23.936476E
MC
56-29.172307N 17-24.158283E
MC
56-29.573980N 17-24.367437E
MC
56-29.977616N 17-24.564020E
MC
56-30.383058N 17-24.747917E
MC
56-30.790255N 17-24.919022E
MC
56-31.198991N 17-25.077314E
MC
56-31.609161N 17-25.222779E
MC
56-32.020713N 17-25.355312E
MC
56-32.433488N 17-25.474796E
MC
56-32.847323N 17-25.581312E
MC
56-33.262165N 17-25.674850E
MC
51 56-33.615363N 17-25.743964E
AZ
56-34.140536N 17-26.046644E
MC
56-34.540124N 17-26.268890E
MC
56-34.941784N 17-26.478646E
MC
52 56-35.158683N 17-26.584786E
AZ
53 56-35.676071N 17-27.100359E
AZ
56-36.078065N 17-27.575916E
MC
56-36.432531N 17-27.977657E
MC
56-36.790755N 17-28.368329E
MC
56-37.152692N 17-28.747634E
MC
56-37.518184N 17-29.115459E
MC
56-37.887176N 17-29.471895E
MC
56-38.259458N 17-29.816728E
MC
56-38.635036N 17-30.149760E
MC
56-39.013751N 17-30.470974E
MC
56-39.395444N 17-30.780258E
MC
56-39.780066N 17-31.077408E
MC
54 56-40.281850N 17-31.444004E
AZ
55 56-40.606582N 17-31.723072E
AZ
56-40.168200N 17-32.296711E
MC
56-39.834353N 17-32.753410E
MC
56-39.504899N 17-33.220555E
MC
56-39.179948N 17-33.697955E
MC
56-38.859556N 17-34.185418E
MC
56-38.543941N 17-34.682760E
MC
56-38.233101N 17-35.189982E
MC
56-37.927147N 17-35.706796E
MC
56-37.626136N 17-36.233009E
MC
56-37.330227N 17-36.768634E
MC
56-37.039478N 17-37.313379E
MC
56-36.753999N 17-37.867058E
MC
56-36.473789N 17-38.429573E
MC
56-36.199067N 17-39.000745E
MC
56 56-35.918919N 17-39.604150E
AZ
56-35.607530N 17-40.296305E
MC
56-35.349487N 17-40.892364E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-33.293579N 17-46.591497E
MC
56-33.095982N 17-47.258472E
MC
56-32.904768N 17-47.931469E
MC
56-32.720048N 17-48.610303E
MC
56-32.541823N 17-49.294786E
MC
56-32.370152N 17-49.984632E
MC
56-32.205145N 17-50.679757E
MC
56-32.046752N 17-51.379870E
MC
56-31.895086N 17-52.084692E
MC
56-31.750147N 17-52.794227E
MC
56-31.612048N 17-53.508100E
MC
56-31.480740N 17-54.226118E
MC
56-31.356335N 17-54.948098E
MC
56-31.238834N 17-55.673854E
MC
56-31.128297N 17-56.403101E
MC
56-31.024727N 17-57.135750E
MC
56-30.928131N 17-57.871417E
MC
56-30.838620N 17-58.609922E
MC
56-30.756196N 17-59.351174E
MC
56-30.680814N 18-00.094786E
MC
56-30.612583N 18-00.840676E
MC
56-30.551455N 18-01.588554E
MC
56-30.497491N 18-02.338139E
MC
56-30.450690N 18-03.089439E
MC
56-30.411063N 18-03.841973E
MC
56-30.378669N 18-04.595558E
MC
57 56-30.361169N 18-05.094207E
AZ
56-30.328601N 18-05.503548E
MC
56-30.274672N 18-06.253086E
MC
56-30.227855N 18-07.004248E
MC
56-30.188211N 18-07.756657E
MC
56-30.155794N 18-08.510325E
MC
56-30.130563N 18-09.264766E
MC
56-30.112573N 18-10.019896E
MC
56-30.101777N 18-10.775425E
MC
56-30.098178N 18-11.531264E
MC
56-30.101837N 18-12.287131E
MC
56-30.112657N 18-13.042636E
MC
56-30.130744N 18-13.797795E
MC
56-30.156002N 18-14.552217E
MC
56-30.188488N 18-15.305815E
MC
56-30.228154N 18-16.058302E
MC
56-30.275010N 18-16.809392E
MC
56-30.329058N 18-17.558994E
MC
56-30.390201N 18-18.306718E
MC
56-30.458493N 18-19.052574E
MC
56-30.533948N 18-19.796083E
MC
56-30.616459N 18-20.537242E
MC
56-30.706038N 18-21.275670E
MC
56-30.802633N 18-22.011269E
MC
56-30.906254N 18-22.743756E
MC
56-31.016852N 18-23.472936E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-32.320294N 18-29.851115E
MC
56-32.498583N 18-30.535456E
MC
58 56-32.575260N 18-30.818900E
AZ
56-32.646526N 18-31.207227E
MC
56-32.784682N 18-31.921340E
MC
56-32.929635N 18-32.631200E
MC
56-33.081401N 18-33.336324E
MC
56-33.239819N 18-34.036703E
MC
56-33.404897N 18-34.732147E
MC
56-33.576592N 18-35.422267E
MC
56-33.754856N 18-36.106965E
MC
56-33.939642N 18-36.786045E
MC
56-34.130903N 18-37.459314E
MC
56-34.328539N 18-38.126568E
MC
56-34.532507N 18-38.787516E
MC
56-34.742753N 18-39.442156E
MC
56-34.959183N 18-40.090092E
MC
56-35.181803N 18-40.731229E
MC
56-35.410515N 18-41.365268E
MC
56-35.645267N 18-41.992208E
MC
59 56-35.893695N 18-42.630990E
AZ
56-36.168280N 18-43.315137E
MC
56-36.420607N 18-43.919291E
MC
56-36.678681N 18-44.515544E
MC
56-36.942404N 18-45.103691E
MC
56-37.211729N 18-45.683534E
MC
56-37.486556N 18-46.254869E
MC
56-37.766729N 18-46.817582E
MC
56-38.052310N 18-47.371486E
MC
60 56-38.354235N 18-47.936578E
AZ
56-38.651903N 18-48.475544E
MC
61 56-38.883510N 18-48.882227E
AZ
56-40.092642N 18-50.978779E
ML
62 56-41.153657N 18-52.821300E
AZ
56-41.545693N 18-53.487551E
MC
56-41.856530N 18-53.995388E
MC
56-42.172231N 18-54.493379E
MC
56-42.492582N 18-54.981501E
MC
63 56-42.632107N 18-55.188786E
AZ
56-43.605910N 18-56.625399E
ML
64 56-44.586731N 18-58.074144E
AZ
56-44.785255N 18-58.364357E
MC
56-45.114751N 18-58.832499E
MC
56-45.448651N 18-59.290347E
MC
65 56-45.717513N 18-59.647107E
AZ
56-47.077873N 19-01.428045E
ML
56-48.437775N 19-03.211155E
ML
56-49.797271N 19-04.996445E
ML
56-51.156360N 19-06.783919E
ML
56-52.514991N 19-08.573477E
ML
56-53.873213N 19-10.365228E
ML
56-55.230971N 19-12.159169E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-06.343577N 19-27.407627E
ML
57-07.587054N 19-29.153589E
ML
57-08.830147N 19-30.901527E
ML
57-10.072854N 19-32.651444E
ML
67 57-11.315121N 19-34.403337E
AZ
57-11.639357N 19-34.852992E
MC
57-11.977493N 19-35.305604E
MC
57-12.319835N 19-35.747347E
MC
57-12.666281N 19-36.178107E
MC
57-13.016780N 19-36.597873E
MC
57-13.371125N 19-37.006418E
MC
57-13.729269N 19-37.403633E
MC
57-14.091110N 19-37.789402E
MC
57-14.456545N 19-38.163610E
MC
57-14.825423N 19-38.526035E
MC
57-15.197634N 19-38.876756E
MC
57-15.573137N 19-39.215467E
MC
57-15.951773N 19-39.542143E
MC
57-16.333383N 19-39.856758E
MC
57-16.717921N 19-40.159103E
MC
57-17.105285N 19-40.449059E
MC
57-17.495258N 19-40.726694E
MC
68 57-17.865779N 19-40.977227E
AZ
57-18.169702N 19-41.181167E
MC
57-18.564695N 19-41.433686E
MC
57-18.961990N 19-41.673527E
MC
57-19.361485N 19-41.900570E
MC
57-19.763025N 19-42.114690E
MC
57-20.166552N 19-42.315971E
MC
57-20.571964N 19-42.504296E
MC
57-20.978998N 19-42.679522E
MC
57-21.387655N 19-42.841645E
MC
57-21.797827N 19-42.990642E
MC
69 57-22.171164N 19-43.114380E
AZ
57-22.454951N 19-43.206651E
MC
57-22.867626N 19-43.329140E
MC
57-23.281394N 19-43.438327E
MC
57-23.696094N 19-43.534184E
MC
57-24.111677N 19-43.616596E
MC
57-24.527975N 19-43.685734E
MC
57-24.944838N 19-43.741272E
MC
70 57-25.378184N 19-43.784759E
AZ
57-25.732834N 19-43.819694E
MC
57-26.150491N 19-43.848381E
MC
57-26.568388N 19-43.863499E
MC
57-26.986311N 19-43.865014E
MC
57-27.404199N 19-43.853111E
MC
57-27.821948N 19-43.827668E
MC
57-28.239343N 19-43.788649E
MC
57-28.656327N 19-43.736139E
MC
57-29.072796N 19-43.670018E
MC
57-29.488527N 19-43.590449E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
72 57-32.585406N 19-42.586045E
AZ
57-34.201921N 19-44.770336E
ML
57-35.363182N 19-46.342079E
ML
57-36.524088N 19-47.915511E
ML
57-37.684696N 19-49.490542E
ML
57-38.844949N 19-51.067266E
ML
57-40.004894N 19-52.645794E
ML
57-41.164486N 19-54.225921E
ML
57-42.323778N 19-55.807657E
ML
73 57-43.482707N 19-57.391198E
AZ
57-43.712370N 19-57.701387E
MC
57-44.054650N 19-58.149741E
MC
57-44.401018N 19-58.586894E
MC
57-44.751419N 19-59.012936E
MC
57-45.105706N 19-59.427541E
MC
57-45.463777N 19-59.830590E
MC
57-45.825576N 20-00.222173E
MC
57-46.190907N 20-00.601855E
MC
57-46.559710N 20-00.969826E
MC
57-46.931894N 20-01.325663E
MC
57-47.307293N 20-01.669542E
MC
57-47.685867N 20-02.001149E
MC
57-48.067403N 20-02.320450E
MC
57-48.451906N 20-02.627337E
MC
57-48.839163N 20-02.921778E
MC
57-49.229077N 20-03.203548E
MC
57-49.621595N 20-03.472637E
MC
57-50.016508N 20-03.728906E
MC
57-50.413763N 20-03.972342E
MC
57-50.813206N 20-04.202817E
MC
57-51.214675N 20-04.420300E
MC
57-51.618181N 20-04.624583E
MC
57-52.023502N 20-04.815832E
MC
57-52.430490N 20-04.993715E
MC
57-52.839085N 20-05.158418E
MC
57-53.249187N 20-05.309717E
MC
57-53.660584N 20-05.447576E
MC
57-54.073218N 20-05.572079E
MC
57-54.486937N 20-05.682995E
MC
57-54.901630N 20-05.780401E
MC
74 57-55.088297N 20-05.819792E
AZ
75 57-55.165996N 20-05.835596E
AZ
57-55.394944N 20-05.880091E
MC
57-55.811216N 20-05.950309E
MC
57-56.228039N 20-06.006832E
MC
57-56.645356N 20-06.049746E
MC
57-57.062952N 20-06.079013E
MC
57-57.480778N 20-06.094515E
MC
57-57.898722N 20-06.096331E
MC
76 57-58.385576N 20-06.080128E
AZ
57-58.940723N 20-06.050482E
MC
57-59.358107N 20-06.011158E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-02.746221N 20-05.723642E
MC
58-03.162598N 20-05.656791E
MC
58-03.578341N 20-05.576077E
MC
58-03.993224N 20-05.481767E
MC
58-04.407196N 20-05.373743E
MC
58-04.820096N 20-05.251974E
MC
58-05.231809N 20-05.116641E
MC
58-05.642225N 20-04.967719E
MC
58-06.051130N 20-04.805171E
MC
58-06.458514N 20-04.629192E
MC
58-06.864221N 20-04.439650E
MC
58-07.268079N 20-04.236718E
MC
58-07.670031N 20-04.020482E
MC
58-08.069860N 20-03.790905E
MC
58-08.467566N 20-03.547980E
MC
58-08.862920N 20-03.291974E
MC
58-09.255867N 20-03.022873E
MC
58-09.646246N 20-02.740647E
MC
58-10.033935N 20-02.445580E
MC
58-10.418830N 20-02.137549E
MC
58-10.800864N 20-01.816844E
MC
58-11.179823N 20-01.483330E
MC
58-11.555642N 20-01.137296E
MC
78 58-11.914227N 20-00.792495E
AZ
58-12.388121N 20-01.196001E
MC
58-12.772546N 20-01.506519E
MC
58-13.159729N 20-01.804347E
MC
58-13.549619N 20-02.089473E
MC
58-13.942063N 20-02.361664E
MC
58-14.336948N 20-02.621102E
MC
58-14.734130N 20-02.867352E
MC
58-15.133549N 20-03.100602E
MC
58-15.534995N 20-03.320715E
MC
58-15.938425N 20-03.527471E
MC
79 58-16.226157N 20-03.666332E
AZ
58-16.452400N 20-03.772561E
MC
58-16.859414N 20-03.952755E
MC
58-17.267989N 20-04.119407E
MC
58-17.678014N 20-04.272597E
MC
58-18.089388N 20-04.412201E
MC
58-18.501950N 20-04.538187E
MC
58-18.915648N 20-04.650540E
MC
58-19.330320N 20-04.749230E
MC
58-19.745811N 20-04.834122E
MC
58-20.162010N 20-04.905297E
MC
58-20.578814N 20-04.962629E
MC
58-20.996058N 20-05.006187E
MC
58-21.413636N 20-05.035950E
MC
58-21.831448N 20-05.051688E
MC
58-22.249321N 20-05.053677E
MC
58-22.667206N 20-05.041798E
MC
58-23.084839N 20-05.015904E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-26.815050N 20-04.160016E
MC
58-27.223946N 20-03.996008E
MC
58-27.631327N 20-03.818331E
MC
58-28.037027N 20-03.627056E
MC
58-28.440879N 20-03.422256E
MC
58-28.842829N 20-03.203914E
MC
58-29.242657N 20-02.972096E
MC
58-29.640357N 20-02.726897E
MC
58-30.035711N 20-02.468381E
MC
58-30.428655N 20-02.196740E
MC
58-30.819030N 20-01.911840E
MC
58-31.206720N 20-01.613866E
MC
58-31.591613N 20-01.302898E
MC
58-31.973648N 20-00.979025E
MC
58-32.352606N 20-00.642313E
MC
58-32.728427N 20-00.292852E
MC
58-33.100994N 19-59.930826E
MC
58-33.470195N 19-59.556317E
MC
58-33.835866N 19-59.169298E
MC
58-34.197940N 19-58.770064E
MC
58-34.556308N 19-58.358595E
MC
58-34.910849N 19-57.935181E
MC
58-35.261452N 19-57.499802E
MC
58-35.608006N 19-57.052542E
MC
58-35.950442N 19-56.593698E
MC
58-36.288594N 19-56.123348E
MC
58-36.622351N 19-55.641474E
MC
58-36.951643N 19-55.148476E
MC
58-37.276360N 19-54.644337E
MC
58-37.596434N 19-54.129357E
MC
58-37.911706N 19-53.603408E
MC
58-38.222154N 19-53.067003E
MC
58-38.527565N 19-52.520009E
MC
58-38.827979N 19-51.962740E
MC
58-39.123171N 19-51.395373E
MC
58-39.413136N 19-50.818010E
MC
58-39.697805N 19-50.230952E
MC
58-39.923423N 19-49.750356E
MC
80 58-39.926620N 19-49.744271E
AZ
58-40.221860N 19-49.176632E
MC
58-40.511816N 19-48.598989E
MC
58-40.796477N 19-48.011549E
MC
58-41.075673N 19-47.414495E
MC
58-41.349339N 19-46.808029E
MC
58-41.617467N 19-46.192356E
MC
58-41.879831N 19-45.567654E
MC
58-42.136479N 19-44.934037E
MC
58-42.387290N 19-44.291800E
MC
58-42.632151N 19-43.641034E
MC
58-42.870995N 19-42.982045E
MC
58-43.103815N 19-42.314937E
MC
58-43.330437N 19-41.640002E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-45.082291N 19-35.247606E
MC
58-45.243821N 19-34.506050E
MC
58-45.398560N 19-33.759132E
MC
58-45.546395N 19-33.006947E
MC
81 58-45.604188N 19-32.701569E
AZ
58-45.753556N 19-32.014675E
MC
58-45.908270N 19-31.267511E
MC
58-46.056131N 19-30.515094E
MC
58-46.197071N 19-29.757837E
MC
58-46.331034N 19-28.995738E
MC
58-46.458003N 19-28.229219E
MC
58-46.577971N 19-27.458494E
MC
58-46.690768N 19-26.683754E
MC
58-46.796547N 19-25.905235E
MC
58-46.895080N 19-25.123228E
MC
58-46.986521N 19-24.337966E
MC
58-47.070701N 19-23.549645E
MC
58-47.147661N 19-22.758589E
MC
58-47.217340N 19-21.965007E
MC
82 58-47.262189N 19-21.392661E
AZ
58-47.557377N 19-21.941359E
MC
58-47.863100N 19-22.490196E
MC
58-48.173666N 19-23.028893E
MC
58-48.489085N 19-23.557138E
MC
58-48.809147N 19-24.074905E
MC
83 58-48.984698N 19-24.349034E
AZ
58-50.090159N 19-26.133458E
ML
58-51.522910N 19-28.450042E
ML
58-52.954980N 19-30.769739E
ML
58-54.386306N 19-33.092757E
ML
58-55.816948N 19-35.418900E
ML
58-57.246899N 19-37.748278E
ML
58-58.676104N 19-40.080891E
ML
59-00.104615N 19-42.416752E
ML
84 59-00.555909N 19-43.155455E
AZ
59-01.403798N 19-45.520031E
ML
59-02.064568N 19-47.365325E
ML
59-02.724825N 19-49.211886E
ML
59-03.384684N 19-51.059523E
ML
85 59-04.112609N 19-53.100681E
AZ
59-04.360352N 19-53.968983E
MC
59-04.570337N 19-54.670629E
MC
59-04.786521N 19-55.365242E
MC
59-05.008860N 19-56.052609E
MC
59-05.237261N 19-56.732405E
MC
59-05.471675N 19-57.404522E
MC
59-05.712060N 19-58.068748E
MC
59-05.958264N 19-58.724853E
MC
59-06.210293N 19-59.372736E
MC
59-06.468054N 20-00.012072E
MC
59-06.731499N 20-00.642749E
MC
59-07.000478N 20-01.264538E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
59-09.658255N 20-06.431214E
MC
59-09.978266N 20-06.954380E
MC
59-10.302883N 20-07.466735E
MC
59-10.632060N 20-07.968164E
MC
59-10.965593N 20-08.458423E
MC
59-11.303483N 20-08.937512E
MC
59-11.645531N 20-09.405082E
MC
59-11.991734N 20-09.861234E
MC
59-12.341893N 20-10.305619E
MC
59-12.696014N 20-10.738129E
MC
59-13.053884N 20-11.158729E
MC
59-13.415460N 20-11.567197E
MC
59-13.780582N 20-11.963505E
MC
59-14.149213N 20-12.347325E
MC
59-14.521187N 20-12.718735E
MC
59-14.896405N 20-13.077606E
MC
59-15.274769N 20-13.423709E
MC
59-15.656120N 20-13.757014E
MC
59-16.040410N 20-14.077402E
MC
59-16.427484N 20-14.384737E
MC
86 59-16.808323N 20-14.672267E
AZ
59-17.101751N 20-14.510787E
ML
59-18.061848N 20-13.981866E
ML
59-19.021910N 20-13.452575E
ML
59-19.981942N 20-12.922807E
ML
59-20.941894N 20-12.392449E
ML
59-21.901869N 20-11.861621E
ML
59-22.861760N 20-11.330306E
ML
59-23.821620N 20-10.798512E
ML
59-24.781454N 20-10.266132E
ML
59-25.741253N 20-09.733376E
ML
87 59-26.701000N 20-09.200000E
AZ
59-27.299585N 20-08.356063E
ML
59-28.109655N 20-07.212744E
ML
59-28.919569N 20-06.068520E
ML
59-29.729381N 20-04.923397E
ML
59-30.538934N 20-03.777244E
ML
59-31.348379N 20-02.630295E
ML
59-32.157614N 20-01.482428E
ML
88 59-32.847516N 20-00.503008E
AZ
Den tredje yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, havsområde mellan fastlandet och nordvästra Gotland som inte ingår i Sveriges angränsande zon
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
89 58-23.172414N 18-24.832628E
AZ
58-22.798491N 18-24.859303E
MC
58-22.381239N 18-24.902929E
MC
58-21.964478N 18-24.960444E
MC
58-21.548263N 18-25.031845E
MC
58-21.132758N 18-25.116936E
MC
58-20.718123N 18-25.215826E
MC
58-20.304470N 18-25.328313E
MC
58-19.891847N 18-25.454599E
MC
58-19.480531N 18-25.594396E
MC
58-19.070464N 18-25.747792E
MC
58-18.661914N 18-25.914807E
MC
58-18.254998N 18-26.095136E
MC
90 58-18.016177N 18-26.207609E
AZ
58-17.886574N 18-25.623408E
MC
58-17.718232N 18-24.896952E
MC
58-17.543142N 18-24.176317E
MC
58-17.361408N 18-23.461725E
MC
58-17.173083N 18-22.753287E
MC
91 58-17.003468N 18-22.140756E
AZ
58-16.821052N 18-21.455340E
MC
58-16.626171N 18-20.753513E
MC
58-16.424849N 18-20.058482E
MC
58-16.217030N 18-19.370347E
MC
58-16.002872N 18-18.689332E
MC
58-15.782430N 18-18.015549E
MC
92 58-15.583505N 18-17.429551E
AZ
58-15.291766N 18-16.600384E
MC
58-15.052861N 18-15.949908E
MC
58-14.807978N 18-15.307626E
MC
58-14.557166N 18-14.673750E
MC
58-14.300537N 18-14.048291E
MC
58-14.038081N 18-13.431660E
MC
58-13.769959N 18-12.823975E
MC
58-13.496279N 18-12.225351E
MC
58-13.217036N 18-11.636093E
MC
58-12.932391N 18-11.056218E
MC
93 58-12.779358N 18-10.752915E
AZ
58-12.594988N 18-10.306265E
MC
58-12.332556N 18-09.690104E
MC
58-12.064466N 18-09.082790E
MC
58-11.790709N 18-08.484733E
MC
58-11.511505N 18-07.895851E
MC
58-11.226846N 18-07.316552E
MC
58-10.936843N 18-06.746848E
MC
94 58-10.717984N 18-06.329891E
AZ
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-08.390040N 18-00.537480E
MC
58-08.133393N 17-59.913878E
MC
58-07.870992N 17-59.299020E
MC
58-07.602891N 17-58.693013E
MC
58-07.329191N 17-58.096175E
MC
58-07.049949N 17-57.508510E
MC
58-06.765268N 17-56.930333E
MC
58-06.475306N 17-56.361863E
MC
58-06.180066N 17-55.803098E
MC
58-05.879650N 17-55.254354E
MC
58-05.574220N 17-54.715745E
MC
97 58-05.363325N 17-54.354810E
AZ
58-05.128869N 17-53.957523E
MC
58-04.813552N 17-53.439668E
MC
58-04.493486N 17-52.932476E
MC
58-04.168776N 17-52.436056E
MC
58-03.839422N 17-51.950608E
MC
58-03.505640N 17-51.476150E
MC
98 58-03.121519N 17-50.951247E
AZ
58-02.904617N 17-50.656129E
MC
58-02.562222N 17-50.204282E
MC
58-02.215663N 17-49.763946E
MC
58-01.865048N 17-49.335226E
MC
58-01.510484N 17-48.918229E
MC
99 58-01.088967N 17-48.443387E
AZ
58-00.942358N 17-48.279590E
MC
58-00.580258N 17-47.886544E
MC
58-00.214534N 17-47.505437E
MC
57-59.845341N 17-47.136685E
MC
57-59.472736N 17-46.780184E
MC
57-59.096878N 17-46.436147E
MC
57-58.717931N 17-46.104579E
MC
57-58.335891N 17-45.785680E
MC
57-57.950976N 17-45.479460E
MC
100 57-57.599592N 17-45.212849E
AZ
57-57.420531N 17-45.058220E
MC
101 57-56.938398N 17-44.658429E
AZ
57-56.770193N 17-44.519935E
MC
57-56.385226N 17-44.213968E
MC
57-55.997549N 17-43.920679E
MC
102 57-55.802180N 17-43.778621E
AZ
57-55.348835N 17-43.451636E
MC
57-54.955831N 17-43.184268E
MC
57-54.560492N 17-42.929892E
MC
103 57-54.379445N 17-42.818276E
AZ
104 57-54.030657N 17-42.471534E
AZ
57-53.779868N 17-41.947966E
MC
57-53.495241N 17-41.373291E
MC
57-53.205249N 17-40.808191E
MC
105 57-53.029436N 17-40.475123E
AZ
106 57-52.959023N 17-40.328989E
AZ
57-53.622414N 17-40.788018E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-09.640627N 17-52.095072E
MC
58-10.027824N 17-52.392481E
MC
58-10.417724N 17-52.677156E
MC
58-10.810170N 17-52.948977E
MC
58-11.205055N 17-53.207927E
MC
58-11.602276N 17-53.453891E
MC
58-12.001675N 17-53.686747E
MC
58-12.403145N 17-53.906480E
MC
58-12.806582N 17-54.112971E
MC
58-13.211828N 17-54.306100E
MC
58-13.618829N 17-54.485957E
MC
58-14.027425N 17-54.652419E
MC
58-14.437462N 17-54.805261E
MC
58-14.848827N 17-54.944672E
MC
58-15.261416N 17-55.070533E
MC
108 58-15.789468N 17-55.209736E
AZ
58-16.628321N 17-58.782685E
ML
58-17.674474N 18-03.252383E
ML
58-18.717971N 18-07.726613E
ML
58-19.758867N 18-12.205169E
ML
109 58-19.915215N 18-12.879308E
AZ
58-20.025557N 18-13.478708E
MC
58-20.170397N 18-14.223964E
MC
58-20.321973N 18-14.964511E
MC
58-20.480243N 18-15.699940E
MC
58-20.645154N 18-16.430251E
MC
58-20.816721N 18-17.154940E
MC
58-20.994785N 18-17.873997E
MC
58-21.179405N 18-18.587227E
MC
58-21.370430N 18-19.294313E
MC
58-21.567868N 18-19.995055E
MC
58-21.771670N 18-20.689249E
MC
58-21.981737N 18-21.376684E
MC
58-22.197966N 18-22.057252E
MC
58-22.420366N 18-22.730649E
MC
58-22.648891N 18-23.396668E
MC
58-22.883384N 18-24.055197E
MC
110 58-23.172414N 18-24.832628E
AZ
Den fjärde yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, i Bottenhavet
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
111 60-35.344171N 19-12.475726E
AZ
60-35.465814N 19-12.507827E
ML
60-35.990201N 19-12.646220E
ML
60-36.514446N 19-12.784612E
ML
60-37.038549N 19-12.923005E
ML
60-37.562509N 19-13.061397E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
60-42.279857N 19-14.110355E
ML
60-42.805560N 19-14.183346E
ML
60-43.331119N 19-14.256337E
ML
60-43.856534N 19-14.329328E
ML
60-44.381806N 19-14.402319E
ML
60-44.906934N 19-14.475310E
ML
60-45.431918N 19-14.548302E
ML
60-45.956759N 19-14.621293E
ML
60-46.481456N 19-14.694284E
ML
60-47.006010N 19-14.767275E
ML
60-47.530420N 19-14.840266E
ML
60-48.054686N 19-14.913257E
ML
60-48.578809N 19-14.986248E
ML
60-49.102789N 19-15.059239E
ML
60-49.626625N 19-15.132230E
ML
60-50.150318N 19-15.205221E
ML
113 60-50.523744N 19-15.257278E
AZ
60-50.661996N 19-14.763361E
MC
60-50.863441N 19-14.013405E
MC
60-51.058406N 19-13.256140E
MC
60-51.246827N 19-12.491894E
MC
60-51.428640N 19-11.720886E
MC
60-51.603780N 19-10.943446E
MC
60-51.772190N 19-10.159572E
MC
60-51.933855N 19-09.369712E
MC
60-52.088660N 19-08.574078E
MC
60-52.236649N 19-07.772906E
MC
114 60-52.379232N 19-06.957089E
AZ
60-53.244660N 19-01.851523E
ML
60-54.106891N 18-56.741348E
ML
60-54.965920N 18-51.626577E
ML
60-55.821741N 18-46.507223E
ML
60-56.674294N 18-41.383292E
ML
60-57.523571N 18-36.254909E
ML
60-58.369626N 18-31.121871E
ML
60-59.212450N 18-25.984303E
ML
115 60-59.533831N 18-24.018798E
AZ
116 60-59.630824N 18-23.640505E
AZ
61-00.340664N 18-21.785952E
ML
61-01.453198N 18-18.874254E
ML
117 61-02.926151N 18-15.010015E
AZ
61-03.261231N 18-14.848396E
ML
61-05.391680N 18-13.820179E
ML
61-07.521955N 18-12.789608E
ML
61-09.652108N 18-11.756678E
ML
118 61-10.035062N 18-11.570780E
AZ
119 61-10.235071N 18-11.687240E
AZ
61-10.646705N 18-11.918958E
MC
61-11.458288N 18-12.328795E
MC
61-12.276314N 18-12.679980E
MC
61-13.099721N 18-12.972108E
MC
120 61-13.390569N 18-13.060744E
AZ
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
61-36.587523N 18-21.835093E
ML
122 61-36.811335N 18-21.952589E
AZ
61-37.007541N 18-22.072320E
MC
61-37.410638N 18-22.302492E
MC
61-37.815497N 18-22.517891E
MC
61-38.222115N 18-22.718621E
MC
61-38.630339N 18-22.904431E
MC
61-39.040062N 18-23.075298E
MC
61-39.451070N 18-23.231190E
MC
61-39.863366N 18-23.371984E
MC
61-40.276735N 18-23.497760E
MC
61-40.691070N 18-23.608384E
MC
123 61-40.926521N 18-23.662398E
AZ
61-41.737953N 18-23.915566E
ML
61-43.499988N 18-24.466056E
ML
61-45.261973N 18-25.017648E
ML
61-47.023910N 18-25.570232E
ML
61-48.785849N 18-26.123930E
ML
61-50.547683N 18-26.678734E
ML
61-52.309470N 18-27.234541E
ML
61-54.071258N 18-27.791472E
ML
124 61-55.722064N 18-28.314271E
AZ
61-55.942373N 18-28.459095E
MC
61-56.343450N 18-28.706696E
MC
61-56.746461N 18-28.939406E
MC
61-57.151298N 18-29.157316E
MC
61-57.557859N 18-29.360178E
MC
61-57.966090N 18-29.548090E
MC
61-58.375726N 18-29.720898E
MC
61-58.786714N 18-29.878585E
MC
125 61-59.142454N 18-30.001578E
AZ
62-01.287209N 18-31.158917E
ML
62-02.492468N 18-31.810499E
ML
62-03.697666N 18-32.462966E
ML
62-04.902804N 18-33.116320E
ML
62-06.107884N 18-33.770448E
ML
126 62-06.198064N 18-33.819471E
AZ
62-06.631500N 18-34.072507E
MC
62-07.036317N 18-34.291558E
MC
127 62-07.451812N 18-34.499879E
AZ
128 62-07.501645N 18-34.526484E
AZ
62-09.254075N 18-35.448643E
ML
62-11.006386N 18-36.372519E
ML
62-12.758576N 18-37.298234E
ML
62-14.510647N 18-38.225678E
ML
62-16.262594N 18-39.154972E
ML
62-18.014476N 18-40.086013E
ML
129 62-19.387562N 18-40.817171E
AZ
130 62-20.236229N 18-42.414887E
AZ
62-20.439122N 18-42.792998E
MC
62-20.758657N 18-43.371492E
MC
62-21.082843N 18-43.938128E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
62-32.346113N 19-02.255674E
ML
62-33.868006N 19-04.749307E
ML
62-35.389172N 19-07.247223E
ML
132 62-36.735509N 19-09.462739E
AZ
62-38.172060N 19-11.922629E
ML
62-39.779356N 19-14.681074E
ML
62-41.385705N 19-17.444414E
ML
133 62-41.717764N 19-18.016438E
AZ
62-43.064154N 19-20.444087E
ML
62-44.609190N 19-23.236162E
ML
62-46.153366N 19-26.033024E
ML
62-47.696564N 19-28.834906E
ML
62-49.238841N 19-31.641590E
ML
62-50.780191N 19-34.453206E
ML
62-52.320558N 19-37.269757E
ML
62-53.859991N 19-40.091262E
ML
134 62-54.178315N 19-40.675611E
AZ
62-54.809694N 19-45.062155E
ML
62-55.219130N 19-47.916545E
ML
135 62-55.482975N 19-49.760434E
AZ
62-55.757267N 19-50.138177E
ML
62-56.172270N 19-50.709784E
ML
62-56.587175N 19-51.281391E
ML
62-57.001982N 19-51.852998E
ML
62-57.416690N 19-52.424604E
ML
62-57.831300N 19-52.996211E
ML
62-58.245812N 19-53.567818E
ML
62-58.660225N 19-54.139425E
ML
62-59.074541N 19-54.711031E
ML
62-59.488758N 19-55.282638E
ML
62-59.902877N 19-55.854245E
ML
63-00.316898N 19-56.425851E
ML
63-00.730821N 19-56.997458E
ML
63-01.144646N 19-57.569065E
ML
63-01.558372N 19-58.140672E
ML
63-01.972001N 19-58.712278E
ML
63-02.385531N 19-59.283885E
ML
63-02.798963N 19-59.855492E
ML
63-03.212298N 20-00.427099E
ML
63-03.625534N 20-00.998705E
ML
63-04.038673N 20-01.570312E
ML
63-04.451713N 20-02.141919E
ML
63-04.864655N 20-02.713525E
ML
63-05.277500N 20-03.285132E
ML
63-05.690247N 20-03.856739E
ML
63-06.102895N 20-04.428346E
ML
63-06.515446N 20-04.999952E
ML
63-06.927899N 20-05.571559E
ML
63-07.340254N 20-06.143166E
ML
63-07.752511N 20-06.714773E
ML
63-08.164671N 20-07.286379E
ML
63-08.576732N 20-07.857986E
ML
Den femte yttre avgränsningslinjen för Sveriges angränsande zon, i Bottenviken
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
137 63-38.014813N 21-22.042939E
AZ
63-38.055231N 21-22.199272E
ML
63-38.295587N 21-23.128797E
ML
63-38.535910N 21-24.058323E
ML
63-38.776199N 21-24.987848E
ML
63-39.016453N 21-25.917373E
ML
63-39.256674N 21-26.846899E
ML
63-39.496860N 21-27.776424E
ML
63-39.737013N 21-28.705949E
ML
63-39.977132N 21-29.635474E
ML
138 63-40.012700N 21-29.773173E
AZ
63-40.419937N 21-30.334794E
ML
63-40.827076N 21-30.896414E
ML
63-41.234117N 21-31.458035E
ML
63-41.641061N 21-32.019655E
ML
63-42.047907N 21-32.581276E
ML
63-42.454655N 21-33.142897E
ML
63-42.861306N 21-33.704517E
ML
63-43.267859N 21-34.266138E
ML
63-43.674315N 21-34.827759E
ML
63-44.080673N 21-35.389379E
ML
63-44.486933N 21-35.951000E
ML
63-44.893096N 21-36.512620E
ML
63-45.299161N 21-37.074241E
ML
63-45.705129N 21-37.635862E
ML
63-46.110999N 21-38.197482E
ML
63-46.516772N 21-38.759103E
ML
63-46.922447N 21-39.320723E
ML
63-47.328025N 21-39.882344E
ML
63-47.733506N 21-40.443965E
ML
63-48.138889N 21-41.005585E
ML
63-48.544175N 21-41.567206E
ML
63-48.949363N 21-42.128827E
ML
63-49.354454N 21-42.690447E
ML
63-49.759447N 21-43.252068E
ML
63-50.164344N 21-43.813688E
ML
63-50.569143N 21-44.375309E
ML
63-50.973844N 21-44.936930E
ML
63-51.378449N 21-45.498550E
ML
63-51.782956N 21-46.060171E
ML
63-52.187366N 21-46.621792E
ML
63-52.591679N 21-47.183412E
ML
63-52.995894N 21-47.745033E
ML
63-53.400013N 21-48.306653E
ML
63-53.804034N 21-48.868274E
ML
63-54.207958N 21-49.429895E
ML
63-54.611785N 21-49.991515E
ML
63-55.015515N 21-50.553136E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
63-58.644717N 21-55.607721E
ML
63-59.047477N 21-56.169342E
ML
63-59.450139N 21-56.730963E
ML
63-59.852705N 21-57.292583E
ML
64-00.255175N 21-57.854204E
ML
64-00.657547N 21-58.415825E
ML
64-01.059822N 21-58.977445E
ML
64-01.462001N 21-59.539066E
ML
64-01.864083N 22-00.100686E
ML
64-02.266068N 22-00.662307E
ML
64-02.667956N 22-01.223928E
ML
64-03.069748N 22-01.785548E
ML
64-03.471443N 22-02.347169E
ML
64-03.873041N 22-02.908790E
ML
64-04.274542N 22-03.470410E
ML
64-04.675947N 22-04.032031E
ML
64-05.077255N 22-04.593651E
ML
64-05.478467N 22-05.155272E
ML
64-05.879581N 22-05.716893E
ML
64-06.280600N 22-06.278513E
ML
64-06.681521N 22-06.840134E
ML
64-07.082346N 22-07.401754E
ML
64-07.483075N 22-07.963375E
ML
64-07.883707N 22-08.524996E
ML
64-08.284243N 22-09.086616E
ML
64-08.684682N 22-09.648237E
ML
64-09.085024N 22-10.209858E
ML
64-09.485270N 22-10.771478E
ML
64-09.885420N 22-11.333099E
ML
64-10.285473N 22-11.894719E
ML
64-10.685430N 22-12.456340E
ML
64-11.085290N 22-13.017961E
ML
64-11.485054N 22-13.579581E
ML
64-11.884722N 22-14.141202E
ML
64-12.284294N 22-14.702823E
ML
64-12.683769N 22-15.264443E
ML
64-13.083147N 22-15.826064E
ML
64-13.482430N 22-16.387684E
ML
64-13.881616N 22-16.949305E
ML
64-14.280706N 22-17.510926E
ML
64-14.679700N 22-18.072546E
ML
64-15.078598N 22-18.634167E
ML
64-15.477399N 22-19.195787E
ML
64-15.876104N 22-19.757408E
ML
64-16.274713N 22-20.319029E
ML
64-16.673226N 22-20.880649E
ML
64-17.071643N 22-21.442270E
ML
64-17.469964N 22-22.003891E
ML
64-17.868189N 22-22.565511E
ML
64-18.266317N 22-23.127132E
ML
64-18.664350N 22-23.688752E
ML
64-19.062286N 22-24.250373E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-22.639397N 22-29.304959E
ML
64-23.036374N 22-29.866579E
ML
64-23.433256N 22-30.428200E
ML
64-23.830041N 22-30.989821E
ML
64-24.226731N 22-31.551441E
ML
64-24.623325N 22-32.113062E
ML
139 64-24.670344N 22-32.179644E
AZ
140 64-24.994338N 22-32.255633E
AZ
64-25.396443N 22-32.341986E
MC
64-25.812784N 22-32.414782E
MC
64-26.229610N 22-32.470841E
MC
64-26.646762N 22-32.510105E
MC
64-27.064135N 22-32.532531E
MC
64-27.481673N 22-32.538093E
MC
64-27.899166N 22-32.526719E
MC
64-28.316498N 22-32.498489E
MC
64-28.733511N 22-32.453346E
MC
64-29.150204N 22-32.391277E
MC
64-29.566304N 22-32.312320E
MC
64-29.981750N 22-32.216570E
MC
141 64-30.418062N 22-32.097163E
AZ
64-30.841761N 22-31.965033E
MC
64-31.254491N 22-31.818741E
MC
64-31.666024N 22-31.655581E
MC
64-32.076295N 22-31.475775E
MC
64-32.485142N 22-31.279265E
MC
64-32.892452N 22-31.066134E
MC
64-33.298063N 22-30.836326E
MC
64-33.701907N 22-30.590061E
MC
64-34.103824N 22-30.327285E
MC
64-34.503699N 22-30.048080E
MC
64-34.901417N 22-29.752530E
MC
142 64-35.311448N 22-29.428622E
AZ
64-37.321095N 22-27.906344E
ML
64-39.011777N 22-26.622767E
ML
64-40.702254N 22-25.336474E
ML
143 64-41.956984N 22-24.379889E
AZ
64-42.474987N 22-24.044788E
MC
64-42.874839N 22-23.764139E
MC
64-43.272571N 22-23.467205E
MC
64-43.667968N 22-23.153918E
MC
144 64-44.067477N 22-22.818689E
AZ
64-46.114768N 22-21.350722E
ML
145 64-46.774986N 22-20.876449E
AZ
64-47.707235N 22-23.974151E
ML
146 64-48.284768N 22-25.896831E
AZ
64-48.370475N 22-26.180419E
MC
64-48.615867N 22-26.972989E
MC
64-48.867059N 22-27.755617E
MC
64-49.123960N 22-28.528026E
MC
64-49.386472N 22-29.290065E
MC
147 64-49.483747N 22-29.565722E
AZ
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-53.099952N 22-44.664243E
MC
64-53.160764N 22-45.636174E
MC
64-53.228700N 22-46.605562E
MC
64-53.303670N 22-47.572136E
MC
64-53.385745N 22-48.535547E
MC
64-53.474834N 22-49.495527E
MC
64-53.570898N 22-50.451819E
MC
64-53.673950N 22-51.404186E
MC
64-53.783960N 22-52.352247E
MC
64-53.900828N 22-53.295856E
MC
64-54.024635N 22-54.234539E
MC
64-54.155277N 22-55.168274E
MC
64-54.292675N 22-56.096539E
MC
64-54.436891N 22-57.019235E
MC
64-54.587833N 22-57.936090E
MC
64-54.745417N 22-58.846704E
MC
64-54.909658N 22-59.750836E
MC
64-55.080458N 23-00.648339E
MC
64-55.257786N 23-01.538829E
MC
64-55.441598N 23-02.422172E
MC
64-55.631863N 23-03.297985E
MC
64-55.828483N 23-04.166118E
MC
64-56.031435N 23-05.026059E
MC
64-56.240608N 23-05.877910E
MC
64-56.456030N 23-06.721174E
MC
64-56.677553N 23-07.555685E
MC
64-56.905131N 23-08.381306E
MC
64-57.138688N 23-09.197508E
MC
64-57.378174N 23-10.004280E
MC
64-57.623559N 23-10.801233E
MC
64-57.874737N 23-11.588339E
MC
64-58.131582N 23-12.365051E
MC
64-58.394086N 23-13.131497E
MC
64-58.662176N 23-13.887145E
MC
64-58.935747N 23-14.631964E
MC
64-59.214716N 23-15.365547E
MC
64-59.498980N 23-16.087863E
MC
64-59.788455N 23-16.798501E
MC
65-00.083145N 23-17.497463E
MC
65-00.382860N 23-18.184306E
MC
65-00.687550N 23-18.859012E
MC
65-00.997126N 23-19.521297E
MC
65-01.311543N 23-20.171017E
MC
65-01.630606N 23-20.807851E
MC
65-01.954271N 23-21.431654E
MC
65-02.282496N 23-22.042283E
MC
65-02.615076N 23-22.639541E
MC
65-02.951976N 23-23.223156E
MC
65-03.293152N 23-23.792982E
MC
65-03.638394N 23-24.348946E
MC
65-03.987612N 23-24.890759E
MC
65-04.340817N 23-25.418289E
MC
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
65-07.668087N 23-33.891330E
ML
65-08.054162N 23-34.452951E
ML
65-08.440144N 23-35.014571E
ML
65-08.826032N 23-35.576192E
ML
65-09.211826N 23-36.137812E
ML
65-09.597526N 23-36.699433E
ML
65-09.983133N 23-37.261054E
ML
65-10.368646N 23-37.822674E
ML
65-10.754065N 23-38.384295E
ML
65-11.139391N 23-38.945916E
ML
65-11.524623N 23-39.507536E
ML
65-11.909762N 23-40.069157E
ML
65-12.294807N 23-40.630777E
ML
65-12.679758N 23-41.192398E
ML
65-13.064616N 23-41.754019E
ML
65-13.449381N 23-42.315639E
ML
65-13.834052N 23-42.877260E
ML
65-14.218629N 23-43.438880E
ML
65-14.603113N 23-44.000501E
ML
65-14.987504N 23-44.562122E
ML
65-15.371801N 23-45.123742E
ML
65-15.756004N 23-45.685363E
ML
65-16.140115N 23-46.246984E
ML
65-16.524132N 23-46.808604E
ML
65-16.908055N 23-47.370225E
ML
65-17.291885N 23-47.931845E
ML
65-17.675622N 23-48.493466E
ML
65-18.059266N 23-49.055087E
ML
65-18.442816N 23-49.616707E
ML
65-18.826273N 23-50.178328E
ML
65-19.209637N 23-50.739949E
ML
65-19.592908N 23-51.301569E
ML
65-19.976085N 23-51.863190E
ML
65-20.359169N 23-52.424810E
ML
65-20.742160N 23-52.986431E
ML
65-21.125058N 23-53.548052E
ML
65-21.507863N 23-54.109672E
ML
65-21.890574N 23-54.671293E
ML
151 65-21.924865N 23-54.721613E
AZ
Koordinatlista föreslagen yttre avgränsningslinje för den svenska kontinentalsockeln
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till yttre avgränsningslinje för den svenska kontinentalsockeln. Listan ska ingå som bilaga 4 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Kontinentalsockelns avgränsningslinje är en kontinuerlig linje utan avbrott.
Alla punkter utmed avgränsningslinjen beskrivs med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna är angivna i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följande punkttyper förekommer:
brytpunkt som avtalats med annan stat (KP), eller
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje eller en loxodrom mellan två brytpunkter (MP).
Dessutom finns ett antal punkter utan markerad punkttyp som beskriver mittlinjen i Öresund. Dessa punkter anges med de koordinater som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas.
För brytpunkterna anges löpnummer i första kolumnen.
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
1 59-05.163633N 11-12.695538E
KP
59-04.976898N 11-11.099783E
ML
2 59-04.755319N 11-09.210274E
KP
59-04.733654N 11-09.198044E
ML
59-03.776128N 11-08.654863E
ML
59-02.818572N 11-08.112274E
ML
59-01.860981N 11-07.570173E
ML
3 59-00.903356N 11-07.028585E
KP
59-00.382369N 11-06.473408E
ML
4 58-59.508118N 11-05.542546E
KP
58-59.373919N 11-05.300649E
ML
5 58-58.643460N 11-03.984681E
KP
58-58.358926N 11-02.584982E
ML
58-57.993095N 11-00.787899E
ML
6 58-57.626872N 10-58.991490E
KP
58-58.358926N 11-02.584982E
ML
58-57.993095N 11-00.787899E
ML
7 58-56.536503N 10-55.074803E
KP
58-56.439891N 10-54.533605E
ML
58-56.258459N 10-53.517244E
ML
58-56.077011N 10-52.500883E
ML
58-55.895547N 10-51.484522E
ML
58-55.714067N 10-50.468161E
ML
58-55.532572N 10-49.451800E
ML
58-55.351060N 10-48.435440E
ML
58-55.169532N 10-47.419079E
ML
58-54.987989N 10-46.402718E
ML
8 58-54.806429N 10-45.386357E
KP
58-54.623571N 10-44.370856E
ML
58-54.440697N 10-43.355354E
ML
58-54.257807N 10-42.339853E
ML
58-54.074900N 10-41.324352E
ML
58-53.891977N 10-40.308850E
ML
58-53.709038N 10-39.293349E
ML
9 58-53.536297N 10-38.334538E
KP
58-52.988586N 10-38.143043E
ML
58-52.440729N 10-37.951548E
ML
58-51.892727N 10-37.760053E
ML
58-51.344580N 10-37.568557E
ML
58-50.796288N 10-37.377062E
ML
58-50.247851N 10-37.185567E
ML
58-49.699268N 10-36.994072E
ML
58-49.150540N 10-36.802576E
ML
58-48.601667N 10-36.611081E
ML
58-48.052648N 10-36.419586E
ML
58-47.503484N 10-36.228091E
ML
58-46.954175N 10-36.036596E
ML
58-46.404721N 10-35.845100E
ML
58-45.855120N 10-35.653605E
ML
10 58-45.657642N 10-35.584811E
KP
58-45.234462N 10-34.818775E
ML
58-44.507627N 10-33.504218E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-37.955914N 10-21.713912E
ML
58-37.226799N 10-20.408378E
ML
58-36.497532N 10-19.103845E
ML
58-35.767999N 10-17.800122E
ML
58-35.038259N 10-16.497407E
ML
58-34.308254N 10-15.195499E
ML
58-33.578098N 10-13.894590E
ML
58-32.847676N 10-12.594488E
ML
58-32.117046N 10-11.295287E
ML
58-31.386212N 10-09.997089E
ML
11 58-30.655102N 10-08.699693E
KP
58-30.191312N 10-08.482348E
ML
58-29.222425N 10-08.028697E
ML
58-28.253458N 10-07.575347E
ML
58-27.284473N 10-07.122494E
ML
58-26.315466N 10-06.670035E
ML
58-25.346437N 10-06.217969E
ML
58-24.377389N 10-05.766399E
ML
58-23.408261N 10-05.315125E
ML
58-22.439169N 10-04.864337E
ML
58-21.470001N 10-04.413948E
ML
58-20.500811N 10-03.963949E
ML
58-19.531604N 10-03.514441E
ML
58-18.562370N 10-03.065220E
ML
58-17.593118N 10-02.616489E
ML
58-16.623845N 10-02.168145E
ML
12 58-15.654474N 10-01.720153E
KP
58-15.230868N 10-03.433861E
ML
58-14.806847N 10-05.146860E
ML
58-14.382481N 10-06.859082E
ML
58-13.957726N 10-08.570739E
ML
58-13.532520N 10-10.281633E
ML
58-13.107029N 10-11.991845E
ML
58-12.681093N 10-13.701395E
ML
58-12.254763N 10-15.410277E
ML
58-11.828096N 10-17.118484E
ML
58-11.401038N 10-18.826021E
ML
58-10.973585N 10-20.532787E
ML
58-10.545798N 10-22.238979E
ML
58-10.117563N 10-23.944406E
ML
58-09.688992N 10-25.649157E
ML
58-09.260031N 10-27.353237E
ML
58-08.830680N 10-29.056647E
ML
58-08.400941N 10-30.759387E
ML
58-07.970812N 10-32.461455E
ML
13 58-07.969569N 10-32.466375E
KP
58-07.211743N 10-33.692871E
ML
58-06.453641N 10-34.918472E
ML
58-05.695433N 10-36.143087E
ML
58-04.936967N 10-37.366939E
ML
58-04.178291N 10-38.589921E
ML
58-03.419465N 10-39.812128E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-56.580996N 10-50.772372E
ML
57-55.820208N 10-51.985920E
ML
57-55.059212N 10-53.198507E
ML
57-54.298014N 10-54.410336E
ML
57-53.536611N 10-55.621306E
ML
57-52.775058N 10-56.831413E
ML
57-52.013300N 10-58.040663E
ML
57-51.251285N 10-59.249063E
ML
57-50.489173N 11-00.456596E
ML
57-49.726805N 11-01.663280E
ML
14 57-48.977584N 11-02.848060E
KP
57-48.090820N 11-03.704671E
ML
57-47.203988N 11-04.560691E
ML
57-46.316996N 11-05.416005E
ML
57-45.429947N 11-06.270501E
ML
57-44.542796N 11-07.124388E
ML
57-43.655539N 11-07.977567E
ML
57-42.768179N 11-08.830137E
ML
57-41.880764N 11-09.681894E
ML
57-40.993189N 11-10.532951E
ML
57-40.105566N 11-11.383398E
ML
57-39.217837N 11-12.233140E
ML
57-38.329950N 11-13.082184E
ML
57-37.442065N 11-13.930514E
ML
57-36.554022N 11-14.778149E
ML
57-35.665874N 11-15.625083E
ML
57-34.777621N 11-16.471317E
ML
57-33.889321N 11-17.316947E
ML
57-33.000914N 11-18.161779E
ML
57-32.112406N 11-19.006014E
ML
57-31.223794N 11-19.849553E
ML
57-30.335078N 11-20.692397E
ML
57-29.446259N 11-21.534547E
ML
57-28.557390N 11-22.375998E
ML
57-27.668366N 11-23.216862E
ML
15 57-26.967047N 11-23.879572E
KP
57-26.054050N 11-24.625909E
ML
57-25.140959N 11-25.371719E
ML
57-24.227784N 11-26.116898E
ML
57-23.314582N 11-26.861441E
ML
57-22.401243N 11-27.605360E
ML
57-21.487875N 11-28.348644E
ML
57-20.574426N 11-29.091301E
ML
57-19.660898N 11-29.833430E
ML
57-18.747285N 11-30.574834E
ML
57-17.833593N 11-31.315712E
ML
57-16.919819N 11-32.055965E
ML
57-16.005962N 11-32.795495E
ML
57-15.092082N 11-33.534597E
ML
57-14.178064N 11-34.272982E
ML
57-13.264020N 11-35.010741E
ML
57-12.349897N 11-35.747979E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-04.119331N 11-42.355338E
ML
57-03.204462N 11-43.086515E
ML
57-02.289513N 11-43.817081E
ML
57-01.374485N 11-44.547037E
ML
57-00.459431N 11-45.276378E
ML
56-59.544245N 11-46.005116E
ML
56-58.629035N 11-46.733341E
ML
56-57.713690N 11-47.460865E
ML
56-56.798323N 11-48.187876E
ML
56-55.882877N 11-48.914283E
ML
56-54.967350N 11-49.639987E
ML
56-54.051746N 11-50.365186E
ML
56-53.136065N 11-51.089782E
ML
56-52.220307N 11-51.813875E
ML
56-51.304469N 11-52.537269E
ML
56-50.388607N 11-53.260058E
ML
56-49.472615N 11-53.982350E
ML
56-48.556600N 11-54.704039E
ML
56-47.640504N 11-55.425032E
ML
56-46.724333N 11-56.145527E
ML
56-45.808085N 11-56.865426E
ML
56-44.891761N 11-57.584827E
ML
56-43.975358N 11-58.303536E
ML
56-43.058878N 11-59.021651E
ML
56-42.142378N 11-59.739267E
ML
56-41.225744N 12-00.456197E
ML
56-40.309089N 12-01.172630E
ML
56-39.392358N 12-01.888472E
ML
56-38.475497N 12-02.603729E
ML
56-37.558613N 12-03.318393E
ML
56-36.641653N 12-04.032469E
ML
56-35.724618N 12-04.746055E
ML
56-34.807560N 12-05.458953E
ML
56-33.890373N 12-06.171367E
ML
56-32.973109N 12-06.883098E
ML
56-32.055825N 12-07.594339E
ML
56-31.138412N 12-08.305001E
ML
16 56-30.504369N 12-08.795802E
KP
56-29.519378N 12-08.505874E
ML
56-28.534436N 12-08.216271E
ML
56-27.549427N 12-07.926812E
ML
56-26.564409N 12-07.637686E
ML
56-25.579434N 12-07.348791E
ML
56-24.594394N 12-07.060136E
ML
56-23.609344N 12-06.771715E
ML
56-22.624282N 12-06.483530E
ML
56-21.639212N 12-06.195675E
ML
56-20.654128N 12-05.907957E
ML
56-19.669036N 12-05.620569E
ML
56-18.683934N 12-05.333414E
ML
17 56-18.200226N 12-05.192452E
KP
56-17.707065N 12-06.752910E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-13.253946N 12-20.766351E
ML
18 56-12.946810N 12-21.727850E
KP
19 56-12.888047N 12-21.911683E
KP
56-12.837593N 12-22.069501E 56-11.305098N 12-24.241392E 56-11.261549N 12-24.310938E 56-10.839204N 12-24.985258E 56-10.612543N 12-25.347659E 56-10.579695N 12-25.400165E 56-10.204702N 12-25.999494E 56-10.068210N 12-26.157459E 56-09.879849N 12-26.311959E 56-09.745754N 12-26.477899E 56-09.573333N 12-26.758283E 56-09.260387N 12-27.267544E 56-09.169161N 12-27.411274E 56-09.075148N 12-27.559369E 56-08.940135N 12-27.825036E 56-08.529101N 12-28.801742E 56-07.826583N 12-30.188560E 56-07.062273N 12-32.089607E 56-06.973931N 12-32.326798E 56-06.842337N 12-32.640867E 56-06.340201N 12-33.609209E 56-06.067673N 12-34.086512E 56-05.800242N 12-34.554725E 56-05.399739N 12-35.241747E 56-05.346248N 12-35.345746E 56-05.273538N 12-35.487120E 56-05.254452N 12-35.511943E 56-04.916840N 12-35.958216E 56-04.041974N 12-37.415909E 56-03.720137N 12-37.940784E 56-03.385225N 12-38.654181E 56-03.284987N 12-38.811847E 56-02.888431N 12-39.099123E 56-02.386876N 12-39.367725E 56-01.857569N 12-39.394490E 56-01.386767N 12-39.395741E 56-00.774706N 12-39.235454E 56-00.763688N 12-39.232560E 56-00.603736N 12-39.233962E 56-00.200381N 12-39.188860E 55-59.968879N 12-39.139287E 55-59.491913N 12-39.131033E 55-58.693487N 12-39.102839E 55-58.380153N 12-39.081469E 55-57.977007N 12-39.007117E 55-56.938696N 12-38.924504E 55-55.550617N 12-38.783671E 55-55.376234N 12-38.931941E 55-54.648319N 12-39.550597E 55-54.413230N 12-39.766361E 55-53.587101N 12-40.659908E 55-53.587101N 12-40.659908E 55-53.344448N 12-40.781006E 55-53.075102N 12-40.915385E 55-52.198402N 12-41.399254E 55-51.492499N 12-41.543926E 55-50.175110N 12-41.923724E
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-50.042087N 12-42.031468E 55-49.879105N 12-42.163454E
20 55-49.596000N 12-42.446000E
KP
55-48.744104N 12-43.369581E
ML
55-47.892110N 12-44.292509E
ML
55-47.039993N 12-45.214760E
ML
55-46.187755N 12-46.136430E
ML
55-45.335447N 12-47.057326E
ML
55-44.482962N 12-47.977551E
ML
55-43.630411N 12-48.897194E
ML
55-42.777735N 12-49.816068E
ML
55-41.924886N 12-50.734369E
ML
21 55-41.915000N 12-50.745000E
KP
55-41.021110N 12-51.530974E
ML
55-40.127084N 12-52.316217E
ML
55-39.233023N 12-53.100948E
ML
22 55-38.615000N 12-53.643000E
KP
55-37.649308N 12-53.197246E
ML
23 55-36.814000N 12-52.812000E
KP
55-36.167609N 12-51.468670E
ML
55-35.520897N 12-50.125977E
ML
55-34.873946N 12-48.784118E
ML
55-34.226807N 12-47.442897E
ML
55-33.579377N 12-46.102512E
ML
55-32.931706N 12-44.762769E
ML
24 55-32.416000N 12-43.697000E
KP
55-31.429769N 12-43.426325E
ML
55-30.443548N 12-43.155898E
ML
55-29.457319N 12-42.885780E
ML
25 55-29.316000N 12-42.847000E
KP
55-28.622895N 12-41.582338E
ML
55-27.929576N 12-40.318372E
ML
55-27.236047N 12-39.055241E
ML
55-26.542251N 12-37.792759E
ML
26 55-25.867000N 12-36.565000E
KP
55-24.886297N 12-36.891489E
ML
55-23.905601N 12-37.217722E
ML
55-22.924885N 12-37.543675E
ML
55-21.944152N 12-37.869443E
ML
55-20.963451N 12-38.194833E
ML
27 55-20.200000N 12-38.448000E
KP
55-19.203704N 12-38.342153E
ML
28 55-18.463327N 12-38.263495E
KP
55-17.528844N 12-38.878296E
ML
55-16.594368N 12-39.492665E
ML
55-15.659778N 12-40.106452E
ML
29 55-14.963194N 12-40.563694E
KP
55-14.187074N 12-41.662146E
ML
55-13.410742N 12-42.759983E
ML
55-12.634290N 12-43.857007E
ML
55-11.857666N 12-44.953317E
ML
55-11.080925N 12-46.049005E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-06.035615N 12-57.710454E
ML
55-05.473387N 12-59.148665E
ML
55-04.910924N 13-00.586204E
ML
55-04.348172N 13-02.023074E
ML
31 55-03.861339N 13-03.264857E
KP
55-03.134197N 13-04.456088E
ML
55-02.406837N 13-05.646528E
ML
55-01.679277N 13-06.836342E
ML
55-00.951516N 13-08.025437E
ML
32 55-00.549847N 13-08.681274E
KP
33 55-00.599978N 13-09.273862E
KP
55-00.624331N 13-10.506391E
ML
55-00.658253N 13-12.242256E
ML
55-00.691763N 13-13.978179E
ML
55-00.724859N 13-15.714064E
ML
55-00.757544N 13-17.450100E
ML
55-00.789816N 13-19.186191E
ML
55-00.821674N 13-20.922242E
ML
55-00.853121N 13-22.658442E
ML
55-00.884208N 13-24.394599E
ML
55-00.914830N 13-26.130904E
ML
55-00.945038N 13-27.867167E
ML
55-00.974833N 13-29.603481E
ML
55-01.004215N 13-31.339845E
ML
55-01.033185N 13-33.076259E
ML
55-01.061742N 13-34.812721E
ML
55-01.089886N 13-36.549231E
ML
55-01.117616N 13-38.285695E
ML
55-01.144989N 13-40.022298E
ML
55-01.171894N 13-41.758908E
ML
55-01.198386N 13-43.495549E
ML
55-01.224466N 13-45.232288E
ML
34 55-01.250118N 13-46.969006E
KP
55-00.920560N 13-48.154014E
ML
55-00.485362N 13-49.717106E
ML
54-00.049881N 13-51.279729E
ML
54-59.614007N 13-52.841699E
ML
54-59.177797N 13-54.403202E
ML
54-58.741303N 13-55.964048E
ML
54-58.304420N 13-57.524429E
ML
35 54-57.867272N 13-59.084181E
KP
36 54-57.781982N 13-59.599449E
KP
54-58.576657N 14-00.649339E
ML
54-59.371245N 14-01.699974E
ML
55-00.165628N 14-02.751207E
ML
55-00.959914N 14-03.803131E
ML
55-01.753997N 14-04.855841E
ML
55-02.547927N 14-05.909150E
ML
55-03.341707N 14-06.963153E
ML
55-04.135390N 14-08.017943E
ML
55-04.928866N 14-09.073334E
ML
55-05.722191N 14-10.129515E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-12.855190N 14-19.666088E
ML
55-13.646930N 14-20.729169E
ML
55-14.438570N 14-21.793046E
ML
55-15.230000N 14-22.857534E
ML
55-16.021331N 14-23.922820E
ML
55-16.812505N 14-24.988717E
ML
55-17.603471N 14-26.055414E
ML
55-18.394335N 14-27.122724E
ML
37 55-18.697994N 14-27.532876E
KP
55-19.452788N 14-28.678036E
ML
55-20.207463N 14-29.823926E
ML
55-20.961904N 14-30.970638E
ML
55-21.716166N 14-32.117982E
ML
55-22.470301N 14-33.266052E
ML
55-23.224203N 14-34.414850E
ML
55-23.977924N 14-35.564472E
ML
55-24.731519N 14-36.714727E
ML
55-25.484879N 14-37.865712E
ML
55-26.238057N 14-39.017427E
ML
55-26.991055N 14-40.169969E
ML
55-27.743871N 14-41.323147E
ML
55-28.496505N 14-42.477057E
ML
55-29.249011N 14-43.631794E
ML
55-30.001281N 14-44.787171E
ML
55-30.753368N 14-45.943281E
ML
55-31.505272N 14-47.100127E
ML
55-32.256993N 14-48.257803E
ML
55-33.008531N 14-49.416119E
ML
55-33.759885N 14-50.575173E
ML
55-34.511055N 14-51.734964E
ML
55-35.262041N 14-52.895588E
ML
55-36.012843N 14-54.056856E
ML
55-36.763460N 14-55.218863E
ML
55-37.513892N 14-56.381705E
ML
55-38.264139N 14-57.545192E
ML
55-39.014200N 14-58.709421E
ML
55-39.764076N 14-59.874392E
ML
55-40.513766N 15-01.040200E
ML
55-41.263270N 15-02.206657E
ML
38 55-41.455817N 15-02.506448E
KP
55-41.091097N 15-04.151040E
ML
55-40.726024N 15-05.795135E
ML
55-40.360584N 15-07.438624E
ML
55-39.994777N 15-09.081697E
ML
55-39.628604N 15-10.724259E
ML
55-39.262119N 15-12.366309E
ML
55-38.895213N 15-14.007846E
ML
55-38.527942N 15-15.648776E
ML
55-38.160305N 15-17.289288E
ML
55-37.792303N 15-18.929287E
ML
55-37.423936N 15-20.568772E
ML
55-37.055205N 15-22.207743E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-33.720193N 15-36.935301E
ML
55-33.347828N 15-38.569115E
ML
55-32.975101N 15-40.202412E
ML
55-32.602012N 15-41.835190E
ML
55-32.228562N 15-43.467451E
ML
55-31.854696N 15-45.099192E
ML
55-31.480523N 15-46.730510E
ML
55-31.105990N 15-48.361214E
ML
55-30.731042N 15-49.991398E
ML
55-30.355788N 15-51.621063E
ML
55-29.980174N 15-53.250304E
ML
55-29.604146N 15-54.878927E
ML
55-29.227813N 15-56.507032E
ML
55-28.851066N 15-58.134709E
ML
55-28.474015N 15-59.761771E
ML
55-28.096551N 16-01.388405E
ML
55-27.718728N 16-03.014422E
ML
55-27.340601N 16-04.640014E
ML
55-26.962062N 16-06.265081E
ML
55-26.583166N 16-07.889531E
ML
55-26.203966N 16-09.513555E
ML
55-25.824354N 16-11.137053E
ML
55-25.444386N 16-12.760028E
ML
55-25.064061N 16-14.382478E
ML
55-24.683380N 16-16.004405E
ML
55-24.302343N 16-17.625712E
ML
55-23.920950N 16-19.246589E
ML
55-23.539200N 16-20.867035E
ML
55-23.157095N 16-22.486862E
ML
55-22.774635N 16-24.106162E
ML
55-22.391821N 16-25.724937E
ML
55-22.008598N 16-27.343183E
ML
55-21.625073N 16-28.961000E
ML
39 55-21.276052N 16-30.431329E
KP
40 55-21.641480N 16-32.009233E
KP
55-21.649619N 16-32.036157E
ML
55-22.116395N 16-33.585066E
ML
55-22.582840N 16-35.134578E
ML
55-23.049007N 16-36.684695E
ML
55-23.514788N 16-38.235414E
ML
55-23.980290N 16-39.786738E
ML
55-24.445406N 16-41.338662E
ML
55-24.910243N 16-42.891192E
ML
55-25.374747N 16-44.444324E
ML
55-25.838916N 16-45.998154E
ML
55-26.302752N 16-47.552492E
ML
55-26.766255N 16-49.107432E
ML
55-27.229421N 16-50.663070E
ML
55-27.692254N 16-52.219215E
ML
55-28.154751N 16-53.776057E
ML
55-28.616915N 16-55.333407E
ML
55-29.078795N 16-56.891456E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-32.610981N 17-11.264044E
ML
55-32.987163N 17-12.894672E
ML
55-33.362923N 17-14.525807E
ML
55-33.738371N 17-16.157457E
ML
55-34.113452N 17-17.789617E
ML
55-34.488165N 17-19.422287E
ML
55-34.862509N 17-21.055562E
ML
42 55-35.236472N 17-22.689233E
KP
55-35.326464N 17-22.971323E
ML
55-35.816007N 17-24.507210E
ML
55-36.305223N 17-26.043728E
ML
55-36.794109N 17-27.580973E
ML
55-37.282723N 17-29.118757E
ML
55-37.770953N 17-30.657265E
ML
55-38.258911N 17-32.196311E
ML
55-38.746537N 17-33.736085E
ML
55-39.233835N 17-35.276489E
ML
55-39.720805N 17-36.817430E
ML
55-40.207443N 17-38.359097E
ML
55-40.693751N 17-39.901395E
ML
55-41.179783N 17-41.444328E
ML
55-41.665431N 17-42.987888E
ML
55-42.150801N 17-44.532083E
ML
55-42.635840N 17-46.076909E
ML
55-43.120546N 17-47.622461E
ML
55-43.604922N 17-49.168549E
ML
55-44.088966N 17-50.715268E
ML
55-44.572675N 17-52.262713E
ML
55-45.056108N 17-53.810697E
ML
55-45.539152N 17-55.359403E
ML
55-46.021919N 17-56.908649E
ML
55-46.504350N 17-58.458621E
ML
43 55-46.986465N 18-00.009233E
KP
55-47.459190N 18-01.240953E
ML
55-48.020738N 18-02.705541E
ML
55-48.582039N 18-04.170831E
ML
55-49.142986N 18-05.636814E
ML
55-49.703684N 18-07.103595E
ML
55-50.264084N 18-08.570978E
ML
55-50.824183N 18-10.039060E
ML
55-51.383980N 18-11.507840E
ML
55-51.943530N 18-12.977323E
ML
55-52.502775N 18-14.447600E
ML
55-53.061666N 18-15.918476E
ML
55-53.620309N 18-17.390056E
ML
55-54.178646N 18-18.862431E
ML
55-54.736737N 18-20.335414E
ML
44 55-55.294459N 18-21.809233E
KP
55-55.257642N 18-22.315068E
ML
55-55.128971N 18-24.077530E
ML
55-54.999879N 18-25.839876E
ML
55-54.870372N 18-27.601914E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-53.685975N 18-43.451725E
ML
55-53.552230N 18-45.211880E
ML
55-53.418124N 18-46.971724E
ML
55-53.283599N 18-48.731443E
ML
55-53.148657N 18-50.490940E
ML
55-53.013244N 18-52.250208E
ML
45 55-52.877461N 18-54.009233E
KP
46 55-52.789461N 18-55.554233E
KP
47 55-53.478509N 18-56.571251E
KP
55-53.888999N 18-57.360251E
ML
55-54.299417N 18-58.149251E
ML
55-54.709762N 18-58.938251E
ML
55-55.120034N 18-59.727250E
ML
55-55.530234N 19-00.516250E
ML
48 55-55.921000N 19-01.268000E
KP
55-56.590836N 19-02.586095E
ML
55-57.260413N 19-03.904985E
ML
49 55-57.300000N 19-03.983000E
KP
55-57.910649N 19-04.307869E
ML
50 55-58.867000N 19-04.817000E
KP
56-01.442509N 19-05.382277E
ML
56-00.451937N 19-05.164669E
ML
55-59.461405N 19-04.947369E
ML
51 56-02.433000N 19-05.600000E
KP
52 56-14.994088N 19-13.356250E
KP
56-15.559526N 19-13.708971E
ML
56-16.124824N 19-14.061692E
ML
56-16.689982N 19-14.414412E
ML
56-17.255000N 19-14.767133E
ML
56-17.819879N 19-15.119854E
ML
56-18.384618N 19-15.472575E
ML
56-18.949217N 19-15.825295E
ML
56-19.513677N 19-16.178016E
ML
56-20.077997N 19-16.530737E
ML
56-20.642177N 19-16.883457E
ML
56-21.206218N 19-17.236178E
ML
56-21.770119N 19-17.588899E
ML
56-22.333881N 19-17.941620E
ML
56-22.897503N 19-18.294340E
ML
56-23.460986N 19-18.647061E
ML
56-24.024329N 19-18.999782E
ML
56-24.587532N 19-19.352502E
ML
56-25.150596N 19-19.705223E
ML
56-25.713521N 19-20.057944E
ML
56-26.276306N 19-20.410665E
ML
56-26.838952N 19-20.763385E
ML
53 56-26.992717N 19-20.859795E
KP
56-27.566613N 19-21.146246E
ML
56-28.140364N 19-21.432697E
ML
56-28.713970N 19-21.719147E
ML
56-29.287431N 19-22.005598E
ML
56-29.860747N 19-22.292049E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
54 56-34.991790N 19-24.858948E
KP
56-35.548935N 19-25.228644E
ML
56-36.105942N 19-25.598340E
ML
56-36.662812N 19-25.968037E
ML
56-37.219544N 19-26.337733E
ML
56-37.776139N 19-26.707429E
ML
56-38.332597N 19-27.077126E
ML
56-38.888917N 19-27.446822E
ML
56-39.445101N 19-27.816518E
ML
56-40.001146N 19-28.186214E
ML
56-40.557055N 19-28.555911E
ML
56-41.112826N 19-28.925607E
ML
56-41.668460N 19-29.295303E
ML
56-42.223957N 19-29.665000E
ML
56-42.779317N 19-30.034696E
ML
56-43.334540N 19-30.404392E
ML
56-43.889625N 19-30.774088E
ML
56-44.444573N 19-31.143785E
ML
55 56-44.990653N 19-31.507662E
KP
56-45.546376N 19-31.872112E
ML
56-46.101961N 19-32.236562E
ML
56-46.657409N 19-32.601011E
ML
56-47.212719N 19-32.965461E
ML
56-47.767892N 19-33.329911E
ML
56-48.322927N 19-33.694360E
ML
56-48.877825N 19-34.058810E
ML
56-49.432585N 19-34.423260E
ML
56-49.987207N 19-34.787709E
ML
56-50.541693N 19-35.152159E
ML
56-51.096041N 19-35.516609E
ML
56-51.650251N 19-35.881058E
ML
56-52.204324N 19-36.245508E
ML
56-52.758260N 19-36.609958E
ML
56-53.312059N 19-36.974407E
ML
56-53.865720N 19-37.338857E
ML
56-54.419244N 19-37.703307E
ML
56-54.972630N 19-38.067756E
ML
56-55.525880N 19-38.432206E
ML
56-56.078992N 19-38.796656E
ML
56-56.631967N 19-39.161105E
ML
56-57.184804N 19-39.525555E
ML
56-57.737505N 19-39.890005E
ML
56 56-57.989174N 19-40.055984E
KP
56-58.525348N 19-40.494644E
ML
56-59.061392N 19-40.933304E
ML
56-59.597307N 19-41.371964E
ML
57-00.133093N 19-41.810623E
ML
57-00.668751N 19-42.249283E
ML
57-01.204279N 19-42.687943E
ML
57-01.739678N 19-43.126603E
ML
57-02.274948N 19-43.565262E
ML
57-02.810089N 19-44.003922E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-07.620555N 19-47.951860E
ML
57-08.154407N 19-48.390520E
ML
57-08.688131N 19-48.829179E
ML
57-09.221725N 19-49.267839E
ML
57-09.755191N 19-49.706499E
ML
57-10.288528N 19-50.145159E
ML
57-10.821736N 19-50.583818E
ML
57-11.354815N 19-51.022478E
ML
57-11.887766N 19-51.461138E
ML
57-12.420588N 19-51.899798E
ML
57-12.953281N 19-52.338457E
ML
57-13.485846N 19-52.777117E
ML
57-14.018282N 19-53.215777E
ML
57 57-14.179366N 19-53.348510E
KP
57-14.725945N 19-53.722535E
ML
57-15.272389N 19-54.096559E
ML
57-15.818697N 19-54.470583E
ML
57-16.364870N 19-54.844608E
ML
57-16.910907N 19-55.218632E
ML
57-17.456809N 19-55.592657E
ML
57-18.002575N 19-55.966681E
ML
57-18.548206N 19-56.340706E
ML
57-19.093701N 19-56.714730E
ML
57-19.639061N 19-57.088754E
ML
57-20.184285N 19-57.462779E
ML
57-20.729374N 19-57.836803E
ML
57-21.274328N 19-58.210828E
ML
57-21.819146N 19-58.584852E
ML
57-22.363830N 19-58.958876E
ML
57-22.908377N 19-59.332901E
ML
57-23.452790N 19-59.706925E
ML
57-23.997067N 20-00.080950E
ML
57-24.541209N 20-00.454974E
ML
57-25.085216N 20-00.828999E
ML
57-25.629088N 20-01.203023E
ML
57-26.172824N 20-01.577047E
ML
58 57-26.702948N 20-01.941798E
KP
57-27.277236N 20-02.087900E
ML
57-27.851374N 20-02.234003E
ML
57-28.425360N 20-02.380105E
ML
57-28.999196N 20-02.526208E
ML
57-29.572880N 20-02.672311E
ML
57-30.146414N 20-02.818413E
ML
57-30.719798N 20-02.964516E
ML
57-31.293030N 20-03.110618E
ML
57-31.866112N 20-03.256721E
ML
57-32.439043N 20-03.402823E
ML
57-33.011824N 20-03.548926E
ML
57-33.584454N 20-03.695029E
ML
59 57-33.785105N 20-03.746233E
KP
57-34.294624N 20-04.253283E
ML
57-34.804023N 20-04.760333E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-39.383253N 20-09.323783E
ML
57-39.891460N 20-09.830833E
ML
57-40.399549N 20-10.337883E
ML
57-40.907518N 20-10.844934E
ML
57-41.415368N 20-11.351984E
ML
57-41.923099N 20-11.859034E
ML
57-42.430711N 20-12.366084E
ML
57-42.938204N 20-12.873134E
ML
57-43.445578N 20-13.380184E
ML
57-43.952833N 20-13.887234E
ML
60 57-43.983993N 20-13.918385E
KP
57-44.490431N 20-14.427843E
ML
57-44.996750N 20-14.937302E
ML
57-45.502950N 20-15.446761E
ML
57-46.009032N 20-15.956220E
ML
57-46.514996N 20-16.465678E
ML
57-47.020841N 20-16.975137E
ML
57-47.526567N 20-17.484596E
ML
57-48.032175N 20-17.994055E
ML
57-48.537664N 20-18.503513E
ML
57-49.043035N 20-19.012972E
ML
57-49.548287N 20-19.522431E
ML
57-50.053421N 20-20.031890E
ML
57-50.558437N 20-20.541348E
ML
57-51.063334N 20-21.050807E
ML
57-51.568112N 20-21.560266E
ML
57-52.072772N 20-22.069725E
ML
57-52.577314N 20-22.579184E
ML
57-53.081738N 20-23.088642E
ML
57-53.586043N 20-23.598101E
ML
57-54.090229N 20-24.107560E
ML
57-54.594298N 20-24.617019E
ML
61 57-54.673831N 20-24.697413E
KP
57-55.244498N 20-24.618043E
ML
57-55.815013N 20-24.538674E
ML
57-56.385377N 20-24.459305E
ML
57-56.955589N 20-24.379935E
ML
57-57.525650N 20-24.300566E
ML
57-58.095559N 20-24.221196E
ML
57-58.665316N 20-24.141827E
ML
57-59.234922N 20-24.062457E
ML
57-59.804377N 20-23.983088E
ML
58-00.373680N 20-23.903718E
ML
62 58-01.440000N 20-23.755000E
KP
58-02.434957N 20-23.616354E
ML
58-03.429920N 20-23.477624E
ML
58-04.424881N 20-23.338792E
ML
58-05.419845N 20-23.199756E
ML
58-06.414802N 20-23.060719E
ML
58-07.409708N 20-22.921470E
ML
58-08.404670N 20-22.782025E
ML
58-09.399572N 20-22.642569E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-17.919851N 20-23.700441E
ML
58-18.909670N 20-23.937992E
ML
58-19.899427N 20-24.175680E
ML
58-20.889171N 20-24.413617E
ML
58-21.878903N 20-24.651803E
ML
58-22.868623N 20-24.890238E
ML
58-23.858388N 20-25.128829E
ML
58-24.848088N 20-25.367661E
ML
58-25.837774N 20-25.606744E
ML
58-26.827503N 20-25.846085E
ML
58-27.817169N 20-26.085568E
ML
58-28.806823N 20-26.325301E
ML
64 58-28.979000N 20-26.367000E
KP
58-29.974789N 20-26.482274E
ML
58-30.970540N 20-26.597641E
ML
58-31.966340N 20-26.713152E
ML
58-32.962081N 20-26.828792E
ML
58-33.957822N 20-26.944466E
ML
58-34.953612N 20-27.060285E
ML
58-35.949343N 20-27.176233E
ML
58-36.945127N 20-27.292224E
ML
58-37.940852N 20-27.408345E
ML
58-38.936627N 20-27.524611E
ML
58-39.932342N 20-27.641006E
ML
58-40.928058N 20-27.757437E
ML
58-41.923822N 20-27.874015E
ML
58-42.919527N 20-27.990722E
ML
58-43.915281N 20-28.107577E
ML
58-44.910981N 20-28.224459E
ML
58-45.906676N 20-28.341479E
ML
65 58-46.812000N 20-28.448000E
KP
58-47.807839N 20-28.561477E
ML
58-48.803633N 20-28.674964E
ML
58-49.799423N 20-28.788588E
ML
66 58-50.670000N 20-28.888000E
KP
58-51.628919N 20-28.357510E
ML
67 58-51.776000N 20-28.276000E
KP
58-52.125864N 20-28.088275E
ML
58-53.086911N 20-27.572100E
ML
58-54.047984N 20-27.055478E
ML
58-55.008979N 20-26.538288E
ML
58-55.969941N 20-26.020746E
ML
58-56.930878N 20-25.502642E
ML
58-57.891734N 20-24.984071E
ML
58-58.852614N 20-24.465050E
ML
58-59.813416N 20-23.945457E
ML
59-00.774184N 20-23.425507E
ML
59-01.734928N 20-22.904991E
ML
59-02.695643N 20-22.384014E
ML
59-03.656329N 20-21.862574E
ML
59-04.616936N 20-21.340558E
ML
59-05.577564N 20-20.818189E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
59-14.221190N 20-16.094269E
ML
59-15.181427N 20-15.566883E
ML
59-16.141580N 20-15.039015E
ML
59-17.101751N 20-14.510787E
ML
59-18.061848N 20-13.981866E
ML
59-19.021910N 20-13.452575E
ML
59-19.981942N 20-12.922807E
ML
59-20.941894N 20-12.392449E
ML
59-21.901869N 20-11.861621E
ML
59-22.861760N 20-11.330306E
ML
59-23.821620N 20-10.798512E
ML
59-24.781454N 20-10.266132E
ML
59-25.741253N 20-09.733376E
ML
68 59-26.701000N 20-09.200000E
KP
59-27.299585N 20-08.356063E
ML
59-28.109655N 20-07.212744E
ML
59-28.919569N 20-06.068520E
ML
59-29.729381N 20-04.923397E
ML
59-30.538934N 20-03.777244E
ML
59-31.348379N 20-02.630295E
ML
59-32.157614N 20-01.482428E
ML
59-32.966746N 20-00.333658E
ML
59-33.775616N 19-59.183854E
ML
59-34.584379N 19-58.033250E
ML
59-35.392984N 19-56.881731E
ML
59-36.201381N 19-55.729183E
ML
59-37.009615N 19-54.575825E
ML
59-37.817695N 19-53.421442E
ML
59-38.625558N 19-52.266239E
ML
59-39.433265N 19-51.110011E
ML
59-40.240813N 19-49.952861E
ML
59-41.048197N 19-48.794895E
ML
59-41.855425N 19-47.635900E
ML
59-42.662439N 19-46.475973E
ML
59-43.469288N 19-45.315227E
ML
59-44.275980N 19-44.153449E
ML
59-45.082510N 19-42.990743E
ML
59-45.888879N 19-41.827108E
ML
59-46.695033N 19-40.662537E
ML
69 59-47.501000N 19-39.497000E
KP
59-48.032435N 19-38.744372E
ML
59-48.844059N 19-37.593684E
ML
59-49.655578N 19-36.442078E
ML
59-50.466885N 19-35.289536E
ML
59-51.278033N 19-34.136065E
ML
59-52.089026N 19-32.981557E
ML
59-52.899856N 19-31.826224E
ML
59-53.710473N 19-30.669952E
ML
59-54.520984N 19-29.512754E
ML
59-55.331281N 19-28.354614E
ML
59-56.141421N 19-27.195431E
ML
59-56.951343N 19-26.035412E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
60-04.233225N 19-15.552341E
ML
60-05.041475N 19-14.382779E
ML
60-05.849507N 19-13.212260E
ML
60-06.657372N 19-12.040899E
ML
60-07.465130N 19-10.868485E
ML
60-08.272616N 19-09.695106E
ML
60-09.079991N 19-08.520780E
ML
60-09.887201N 19-07.345499E
ML
60-10.694191N 19-06.169255E
ML
70 60-11.501000N 19-04.992000E
KP
60-12.168048N 19-05.290293E
ML
60-13.141538N 19-05.725996E
ML
71 60-14.115000N 19-06.162000E
KP
60-15.088366N 19-06.599070E
ML
60-16.061753N 19-07.036557E
ML
60-17.035056N 19-07.474490E
ML
60-18.008386N 19-07.912776E
ML
72 60-18.014790N 19-07.915663E
KP
73 60-17.991606N 19-07.893822E
KP
74 60-18.075834N 19-07.666276E
KP
75 60-18.118762N 19-07.654776E
KP
76 60-18.117095N 19-07.790283E
KP
77 60-18.106643N 19-07.858074E
KP
78 60-18.092702N 19-07.914066E
KP
79 60-18.082280N 19-07.941203E
KP
60-18.610084N 19-08.079268E
ML
60-19.139041N 19-08.217660E
ML
60-19.667856N 19-08.356053E
ML
60-20.196527N 19-08.494445E
ML
60-20.725055N 19-08.632838E
ML
60-21.253439N 19-08.771230E
ML
60-21.781681N 19-08.909623E
ML
60-22.309780N 19-09.048015E
ML
60-22.837735N 19-09.186408E
ML
60-23.365548N 19-09.324800E
ML
60-23.893217N 19-09.463190E
ML
60-24.420743N 19-09.601585E
ML
60-24.948127N 19-09.739977E
ML
60-25.475367N 19-09.878370E
ML
60-26.002465N 19-10.016762E
ML
60-26.529420N 19-10.155155E
ML
60-27.056231N 19-10.293547E
ML
60-27.582900N 19-10.431940E
ML
60-28.109427N 19-10.570332E
ML
60-28.635810N 19-10.708725E
ML
60-29.162051N 19-10.847117E
ML
60-29.688149N 19-10.985510E
ML
60-30.214104N 19-11.123902E
ML
60-30.739916N 19-11.262295E
ML
60-31.265586N 19-11.400687E
ML
60-31.791114N 19-11.539080E
ML
60-32.316498N 19-11.677472E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
60-37.038549N 19-12.923005E
ML
60-37.562509N 19-13.061397E
ML
60-38.086327N 19-13.199789E
ML
60-38.610002N 19-13.338182E
ML
60-39.133536N 19-13.476574E
ML
60-39.656927N 19-13.614967E
ML
60-40.180176N 19-13.753359E
ML
80 60-40.701885N 19-13.891382E
KP
60-41.228020N 19-13.964373E
ML
60-41.754010N 19-14.037364E
ML
60-42.279857N 19-14.110355E
ML
60-42.805560N 19-14.183346E
ML
60-43.331119N 19-14.256337E
ML
60-43.856534N 19-14.329328E
ML
60-44.381806N 19-14.402319E
ML
60-44.906934N 19-14.475310E
ML
60-45.431918N 19-14.548302E
ML
60-45.956759N 19-14.621293E
ML
60-46.481456N 19-14.694284E
ML
60-47.006010N 19-14.767275E
ML
60-47.530420N 19-14.840266E
ML
60-48.054686N 19-14.913257E
ML
60-48.578809N 19-14.986248E
ML
60-49.102789N 19-15.059239E
ML
60-49.626625N 19-15.132230E
ML
60-50.150318N 19-15.205221E
ML
60-50.673867N 19-15.278212E
ML
60-51.197273N 19-15.351203E
ML
60-51.720536N 19-15.424194E
ML
60-52.243655N 19-15.497185E
ML
60-52.766632N 19-15.570176E
ML
60-53.289465N 19-15.643167E
ML
60-53.812154N 19-15.716158E
ML
60-54.334701N 19-15.789149E
ML
60-54.857104N 19-15.862140E
ML
60-55.379365N 19-15.935131E
ML
60-55.901482N 19-16.008123E
ML
60-56.423456N 19-16.081114E
ML
60-56.945287N 19-16.154105E
ML
60-57.466975N 19-16.227096E
ML
60-57.988520N 19-16.300087E
ML
60-58.509922N 19-16.373078E
ML
60-59.031182N 19-16.446069E
ML
60-59.552298N 19-16.519060E
ML
61-00.073271N 19-16.592051E
ML
61-00.594102N 19-16.665042E
ML
61-01.114790N 19-16.738033E
ML
61-01.635334N 19-16.811024E
ML
61-02.155737N 19-16.884015E
ML
61-02.675996N 19-16.957006E
ML
61-03.196113N 19-17.029997E
ML
61-03.716087N 19-17.102988E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
61-08.389437N 19-17.759908E
ML
61-08.907986N 19-17.832899E
ML
61-09.426392N 19-17.905890E
ML
61-09.944656N 19-17.978881E
ML
61-10.462778N 19-18.051872E
ML
61-10.980757N 19-18.124863E
ML
61-11.498594N 19-18.197854E
ML
61-12.016289N 19-18.270845E
ML
61-12.533842N 19-18.343836E
ML
61-13.051252N 19-18.416827E
ML
61-13.568520N 19-18.489818E
ML
61-14.085646N 19-18.562809E
ML
61-14.602630N 19-18.635800E
ML
61-15.119472N 19-18.708791E
ML
61-15.636172N 19-18.781782E
ML
61-16.152730N 19-18.854774E
ML
61-16.669146N 19-18.927765E
ML
61-17.185420N 19-19.000756E
ML
61-17.701552N 19-19.073747E
ML
61-18.217542N 19-19.146738E
ML
61-18.733390N 19-19.219729E
ML
61-19.249097N 19-19.292720E
ML
61-19.764661N 19-19.365711E
ML
61-20.280084N 19-19.438702E
ML
61-20.795365N 19-19.511693E
ML
61-21.310504N 19-19.584684E
ML
61-21.825502N 19-19.657675E
ML
61-22.340358N 19-19.730666E
ML
61-22.855072N 19-19.803657E
ML
61-23.369644N 19-19.876648E
ML
61-23.884075N 19-19.949639E
ML
61-24.398364N 19-20.022630E
ML
61-24.912512N 19-20.095621E
ML
61-25.426518N 19-20.168612E
ML
61-25.940383N 19-20.241603E
ML
61-26.454107N 19-20.314595E
ML
61-26.967688N 19-20.387586E
ML
61-27.481129N 19-20.460577E
ML
61-27.994428N 19-20.533568E
ML
61-28.507586N 19-20.606559E
ML
61-29.020602N 19-20.679550E
ML
61-29.533477N 19-20.752541E
ML
61-30.046211N 19-20.825532E
ML
61-30.558804N 19-20.898523E
ML
61-31.071255N 19-20.971514E
ML
61-31.583565N 19-21.044505E
ML
61-32.095734N 19-21.117496E
ML
61-32.607762N 19-21.190487E
ML
61-33.119649N 19-21.263478E
ML
61-33.631394N 19-21.336469E
ML
61-34.142999N 19-21.409460E
ML
61-34.654463N 19-21.482451E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
61-39.251294N 19-22.139371E
ML
61-39.761349N 19-22.212362E
ML
61-40.271263N 19-22.285353E
ML
61-40.781037N 19-22.358344E
ML
61-41.290670N 19-22.431335E
ML
61-41.800162N 19-22.504326E
ML
61-42.309514N 19-22.577317E
ML
61-42.818725N 19-22.650308E
ML
61-43.327795N 19-22.723299E
ML
61-43.836725N 19-22.796290E
ML
61-44.345515N 19-22.869281E
ML
61-44.854164N 19-22.942272E
ML
61-45.362673N 19-23.015263E
ML
61-45.871041N 19-23.088254E
ML
61-46.379269N 19-23.161246E
ML
61-46.887356N 19-23.234237E
ML
61-47.395303N 19-23.307228E
ML
61-47.903110N 19-23.380219E
ML
61-48.410777N 19-23.453210E
ML
61-48.918303N 19-23.526201E
ML
61-49.425689N 19-23.599192E
ML
61-49.932935N 19-23.672183E
ML
61-50.440041N 19-23.745174E
ML
61-50.947007N 19-23.818165E
ML
61-51.453833N 19-23.891156E
ML
61-51.960518N 19-23.964147E
ML
61-52.467064N 19-24.037138E
ML
61-52.973469N 19-24.110129E
ML
61-53.479735N 19-24.183120E
ML
61-53.985860N 19-24.256111E
ML
61-54.491846N 19-24.329102E
ML
61-54.997691N 19-24.402093E
ML
61-55.503397N 19-24.475084E
ML
61-56.008963N 19-24.548075E
ML
61-56.514389N 19-24.621067E
ML
61-57.019676N 19-24.694058E
ML
61-57.524822N 19-24.767049E
ML
61-58.029829N 19-24.840040E
ML
61-58.534696N 19-24.913031E
ML
61-59.039424N 19-24.986022E
ML
61-59.544012N 19-25.059013E
ML
62-00.048460N 19-25.132004E
ML
62-00.552769N 19-25.204995E
ML
62-01.056938N 19-25.277986E
ML
62-01.560967N 19-25.350977E
ML
62-02.064857N 19-25.423968E
ML
62-02.568608N 19-25.496959E
ML
62-03.072219N 19-25.569950E
ML
62-03.575691N 19-25.642941E
ML
62-04.079023N 19-25.715932E
ML
62-04.582216N 19-25.788923E
ML
62-05.085269N 19-25.861914E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
62-09.606485N 19-26.518834E
ML
62-10.108147N 19-26.591825E
ML
62-10.609670N 19-26.664816E
ML
62-11.111053N 19-26.737807E
ML
62-11.612298N 19-26.810798E
ML
62-12.113404N 19-26.883789E
ML
62-12.614371N 19-26.956780E
ML
62-13.115199N 19-27.029771E
ML
62-13.615888N 19-27.102762E
ML
62-14.116438N 19-27.175753E
ML
62-14.616849N 19-27.248744E
ML
62-15.117122N 19-27.321735E
ML
62-15.617256N 19-27.394726E
ML
62-16.117251N 19-27.467717E
ML
62-16.617108N 19-27.540709E
ML
62-17.116825N 19-27.613700E
ML
62-17.616405N 19-27.686691E
ML
62-18.115845N 19-27.759682E
ML
62-18.615147N 19-27.832673E
ML
62-19.114311N 19-27.905664E
ML
62-19.613335N 19-27.978655E
ML
62-20.112222N 19-28.051646E
ML
62-20.610970N 19-28.124637E
ML
62-21.109579N 19-28.197628E
ML
62-21.608050N 19-28.270619E
ML
62-22.106383N 19-28.343610E
ML
62-22.604578N 19-28.416601E
ML
62-23.102634N 19-28.489592E
ML
62-23.600551N 19-28.562583E
ML
62-24.098331N 19-28.635574E
ML
62-24.595972N 19-28.708565E
ML
62-25.093475N 19-28.781556E
ML
62-25.590840N 19-28.854547E
ML
62-26.088067N 19-28.927539E
ML
62-26.585155N 19-29.000530E
ML
62-27.082106N 19-29.073521E
ML
62-27.578918N 19-29.146512E
ML
62-28.075592N 19-29.219503E
ML
62-28.572129N 19-29.292494E
ML
62-29.068527N 19-29.365485E
ML
62-29.564787N 19-29.438476E
ML
62-30.060910N 19-29.511467E
ML
62-30.556894N 19-29.584458E
ML
62-31.052741N 19-29.657449E
ML
62-31.548450N 19-29.730440E
ML
62-32.044021N 19-29.803431E
ML
62-32.539454N 19-29.876422E
ML
62-33.034750N 19-29.949413E
ML
62-33.529907N 19-30.022404E
ML
62-34.024927N 19-30.095395E
ML
62-34.519810N 19-30.168386E
ML
62-35.014554N 19-30.241377E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
62-39.461067N 19-30.898297E
ML
62-39.954437N 19-30.971288E
ML
62-40.447670N 19-31.044279E
ML
62-40.940765N 19-31.117270E
ML
62-41.433723N 19-31.190261E
ML
62-41.926543N 19-31.263252E
ML
81 62-42.006899N 19-31.275155E
KP
62-42.425156N 19-31.846762E
ML
62-42.843314N 19-32.418369E
ML
62-43.261373N 19-32.989976E
ML
62-43.679334N 19-33.561582E
ML
62-44.097195N 19-34.133189E
ML
62-44.514958N 19-34.704796E
ML
62-44.932622N 19-35.276403E
ML
62-45.350187N 19-35.848009E
ML
62-45.767654N 19-36.419616E
ML
62-46.185022N 19-36.991223E
ML
62-46.602291N 19-37.562829E
ML
62-47.019461N 19-38.134436E
ML
62-47.436532N 19-38.706043E
ML
62-47.853505N 19-39.277650E
ML
62-48.270380N 19-39.849256E
ML
62-48.687155N 19-40.420863E
ML
62-49.103832N 19-40.992470E
ML
62-49.520411N 19-41.564077E
ML
62-49.936891N 19-42.135683E
ML
62-50.353272N 19-42.707290E
ML
62-50.769555N 19-43.278897E
ML
62-51.185739N 19-43.850503E
ML
62-51.601824N 19-44.422110E
ML
62-52.017812N 19-44.993717E
ML
62-52.433700N 19-45.565324E
ML
62-52.849491N 19-46.136930E
ML
62-53.265182N 19-46.708537E
ML
62-53.680776N 19-47.280144E
ML
62-54.096271N 19-47.851751E
ML
62-54.511667N 19-48.423357E
ML
62-54.926966N 19-48.994964E
ML
62-55.342165N 19-49.566571E
ML
62-55.757267N 19-50.138177E
ML
62-56.172270N 19-50.709784E
ML
62-56.587175N 19-51.281391E
ML
62-57.001982N 19-51.852998E
ML
62-57.416690N 19-52.424604E
ML
62-57.831300N 19-52.996211E
ML
62-58.245812N 19-53.567818E
ML
62-58.660225N 19-54.139425E
ML
62-59.074541N 19-54.711031E
ML
62-59.488758N 19-55.282638E
ML
62-59.902877N 19-55.854245E
ML
63-00.316898N 19-56.425851E
ML
63-00.730821N 19-56.997458E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
63-04.451713N 20-02.141919E
ML
63-04.864655N 20-02.713525E
ML
63-05.277500N 20-03.285132E
ML
63-05.690247N 20-03.856739E
ML
63-06.102895N 20-04.428346E
ML
63-06.515446N 20-04.999952E
ML
63-06.927899N 20-05.571559E
ML
63-07.340254N 20-06.143166E
ML
63-07.752511N 20-06.714773E
ML
63-08.164671N 20-07.286379E
ML
63-08.576732N 20-07.857986E
ML
63-08.988696N 20-08.429593E
ML
63-09.400562N 20-09.001199E
ML
63-09.812331N 20-09.572806E
ML
63-10.224001N 20-10.144413E
ML
63-10.635574N 20-10.716020E
ML
63-11.047049N 20-11.287626E
ML
63-11.458427N 20-11.859233E
ML
63-11.869707N 20-12.430840E
ML
63-12.280889N 20-13.002447E
ML
63-12.691973N 20-13.574053E
ML
63-13.102960N 20-14.145660E
ML
63-13.513850N 20-14.717267E
ML
63-13.924642N 20-15.288873E
ML
63-14.335336N 20-15.860480E
ML
63-14.745933N 20-16.432087E
ML
63-15.156432N 20-17.003694E
ML
63-15.566834N 20-17.575300E
ML
63-15.977138N 20-18.146907E
ML
63-16.387345N 20-18.718514E
ML
63-16.797454N 20-19.290121E
ML
63-17.207466N 20-19.861727E
ML
63-17.617380N 20-20.433334E
ML
63-18.027197N 20-21.004941E
ML
63-18.436917N 20-21.576547E
ML
63-18.846539N 20-22.148154E
ML
63-19.256064N 20-22.719761E
ML
63-19.665492N 20-23.291368E
ML
82 63-20.009955N 20-23.772381E
KP
63-20.373293N 20-24.481194E
ML
63-20.736555N 20-25.190007E
ML
63-21.099739N 20-25.898820E
ML
63-21.462848N 20-26.607633E
ML
63-21.825879N 20-27.316446E
ML
63-22.188834N 20-28.025259E
ML
63-22.551712N 20-28.734072E
ML
63-22.914514N 20-29.442885E
ML
63-23.277239N 20-30.151698E
ML
63-23.639888N 20-30.860511E
ML
63-24.002460N 20-31.569324E
ML
63-24.364955N 20-32.278137E
ML
63-24.727374N 20-32.986950E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
63-27.985702N 20-39.366267E
ML
63-28.347356N 20-40.075080E
ML
63-28.708934N 20-40.783893E
ML
63-29.070435N 20-41.492706E
ML
83 63-29.110895N 20-41.572047E
KP
63-29.264544N 20-42.590897E
ML
63-29.418179N 20-43.609746E
ML
63-29.571801N 20-44.628596E
ML
63-29.725409N 20-45.647446E
ML
63-29.879002N 20-46.666295E
ML
63-30.032583N 20-47.685145E
ML
63-30.186149N 20-48.703994E
ML
63-30.339701N 20-49.722844E
ML
63-30.493240N 20-50.741694E
ML
63-30.646765N 20-51.760543E
ML
63-30.800276N 20-52.779393E
ML
63-30.953773N 20-53.798243E
ML
63-31.107257N 20-54.817092E
ML
63-31.260727N 20-55.835942E
ML
84 63-31.311429N 20-56.172564E
KP
63-31.552739N 20-57.102089E
ML
63-31.794015N 20-58.031615E
ML
63-32.035257N 20-58.961140E
ML
63-32.276464N 20-59.890665E
ML
63-32.517638N 21-00.820191E
ML
63-32.758778N 21-01.749716E
ML
63-32.999883N 21-02.679241E
ML
63-33.240954N 21-03.608766E
ML
63-33.481992N 21-04.538292E
ML
63-33.722995N 21-05.467817E
ML
63-33.963964N 21-06.397342E
ML
63-34.204899N 21-07.326868E
ML
63-34.445800N 21-08.256393E
ML
63-34.686667N 21-09.185918E
ML
63-34.927500N 21-10.115443E
ML
63-35.168299N 21-11.044969E
ML
63-35.409064N 21-11.974494E
ML
63-35.649794N 21-12.904019E
ML
63-35.890491N 21-13.833545E
ML
63-36.131154N 21-14.763070E
ML
63-36.371782N 21-15.692595E
ML
63-36.612377N 21-16.622120E
ML
63-36.852938N 21-17.551646E
ML
63-37.093464N 21-18.481171E
ML
63-37.333957N 21-19.410696E
ML
63-37.574416N 21-20.340222E
ML
63-37.814840N 21-21.269747E
ML
63-38.055231N 21-22.199272E
ML
63-38.295587N 21-23.128797E
ML
63-38.535910N 21-24.058323E
ML
63-38.776199N 21-24.987848E
ML
63-39.016453N 21-25.917373E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
63-41.641061N 21-32.019655E
ML
63-42.047907N 21-32.581276E
ML
63-42.454655N 21-33.142897E
ML
63-42.861306N 21-33.704517E
ML
63-43.267859N 21-34.266138E
ML
63-43.674315N 21-34.827759E
ML
63-44.080673N 21-35.389379E
ML
63-44.486933N 21-35.951000E
ML
63-44.893096N 21-36.512620E
ML
63-45.299161N 21-37.074241E
ML
63-45.705129N 21-37.635862E
ML
63-46.110999N 21-38.197482E
ML
63-46.516772N 21-38.759103E
ML
63-46.922447N 21-39.320723E
ML
63-47.328025N 21-39.882344E
ML
63-47.733506N 21-40.443965E
ML
63-48.138889N 21-41.005585E
ML
63-48.544175N 21-41.567206E
ML
63-48.949363N 21-42.128827E
ML
63-49.354454N 21-42.690447E
ML
63-49.759447N 21-43.252068E
ML
63-50.164344N 21-43.813688E
ML
63-50.569143N 21-44.375309E
ML
63-50.973844N 21-44.936930E
ML
63-51.378449N 21-45.498550E
ML
63-51.782956N 21-46.060171E
ML
63-52.187366N 21-46.621792E
ML
63-52.591679N 21-47.183412E
ML
63-52.995894N 21-47.745033E
ML
63-53.400013N 21-48.306653E
ML
63-53.804034N 21-48.868274E
ML
63-54.207958N 21-49.429895E
ML
63-54.611785N 21-49.991515E
ML
63-55.015515N 21-50.553136E
ML
63-55.419147N 21-51.114756E
ML
63-55.822683N 21-51.676377E
ML
63-56.226122N 21-52.237998E
ML
63-56.629463N 21-52.799618E
ML
63-57.032708N 21-53.361239E
ML
63-57.435856N 21-53.922860E
ML
63-57.838906N 21-54.484480E
ML
63-58.241860N 21-55.046101E
ML
63-58.644717N 21-55.607721E
ML
63-59.047477N 21-56.169342E
ML
63-59.450139N 21-56.730963E
ML
63-59.852705N 21-57.292583E
ML
64-00.255175N 21-57.854204E
ML
64-00.657547N 21-58.415825E
ML
64-01.059822N 21-58.977445E
ML
64-01.462001N 21-59.539066E
ML
64-01.864083N 22-00.100686E
ML
64-02.266068N 22-00.662307E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-05.879581N 22-05.716893E
ML
64-06.280600N 22-06.278513E
ML
64-06.681521N 22-06.840134E
ML
64-07.082346N 22-07.401754E
ML
64-07.483075N 22-07.963375E
ML
64-07.883707N 22-08.524996E
ML
64-08.284243N 22-09.086616E
ML
64-08.684682N 22-09.648237E
ML
64-09.085024N 22-10.209858E
ML
64-09.485270N 22-10.771478E
ML
64-09.885420N 22-11.333099E
ML
64-10.285473N 22-11.894719E
ML
64-10.685430N 22-12.456340E
ML
64-11.085290N 22-13.017961E
ML
64-11.485054N 22-13.579581E
ML
64-11.884722N 22-14.141202E
ML
64-12.284294N 22-14.702823E
ML
64-12.683769N 22-15.264443E
ML
64-13.083147N 22-15.826064E
ML
64-13.482430N 22-16.387684E
ML
64-13.881616N 22-16.949305E
ML
64-14.280706N 22-17.510926E
ML
64-14.679700N 22-18.072546E
ML
64-15.078598N 22-18.634167E
ML
64-15.477399N 22-19.195787E
ML
64-15.876104N 22-19.757408E
ML
64-16.274713N 22-20.319029E
ML
64-16.673226N 22-20.880649E
ML
64-17.071643N 22-21.442270E
ML
64-17.469964N 22-22.003891E
ML
64-17.868189N 22-22.565511E
ML
64-18.266317N 22-23.127132E
ML
64-18.664350N 22-23.688752E
ML
64-19.062286N 22-24.250373E
ML
64-19.460127N 22-24.811994E
ML
64-19.857871N 22-25.373614E
ML
64-20.255520N 22-25.935235E
ML
64-20.653073N 22-26.496856E
ML
64-21.050529N 22-27.058476E
ML
64-21.447890N 22-27.620097E
ML
64-21.845155N 22-28.181717E
ML
64-22.242324N 22-28.743338E
ML
64-22.639397N 22-29.304959E
ML
64-23.036374N 22-29.866579E
ML
64-23.433256N 22-30.428200E
ML
64-23.830041N 22-30.989821E
ML
64-24.226731N 22-31.551441E
ML
64-24.623325N 22-32.113062E
ML
64-25.019824N 22-32.674682E
ML
64-25.416226N 22-33.236303E
ML
64-25.812533N 22-33.797924E
ML
64-26.208744N 22-34.359544E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-29.770341N 22-39.414130E
ML
64-30.165596N 22-39.975750E
ML
64-30.560756N 22-40.537371E
ML
64-30.955820N 22-41.098992E
ML
64-31.350789N 22-41.660612E
ML
64-31.745662N 22-42.222233E
ML
64-32.140440N 22-42.783854E
ML
64-32.535122N 22-43.345474E
ML
64-32.929709N 22-43.907095E
ML
64-33.324201N 22-44.468715E
ML
64-33.718597N 22-45.030336E
ML
64-34.112898N 22-45.591957E
ML
64-34.507104N 22-46.153577E
ML
64-34.901214N 22-46.715198E
ML
64-35.295229N 22-47.276818E
ML
64-35.689149N 22-47.838439E
ML
64-36.082973N 22-48.400060E
ML
64-36.476702N 22-48.961680E
ML
64-36.870336N 22-49.523301E
ML
64-37.263875N 22-50.084922E
ML
64-37.657319N 22-50.646542E
ML
64-38.050667N 22-51.208163E
ML
64-38.443921N 22-51.769783E
ML
64-38.837079N 22-52.331404E
ML
64-39.230142N 22-52.893025E
ML
64-39.623110N 22-53.454645E
ML
64-40.015983N 22-54.016266E
ML
64-40.408761N 22-54.577887E
ML
64-40.801444N 22-55.139507E
ML
64-41.194032N 22-55.701128E
ML
64-41.586525N 22-56.262748E
ML
64-41.978923N 22-56.824369E
ML
64-42.371226N 22-57.385990E
ML
64-42.763434N 22-57.947610E
ML
64-43.155547N 22-58.509231E
ML
64-43.547565N 22-59.070851E
ML
64-43.939488N 22-59.632472E
ML
64-44.331317N 23-00.194093E
ML
64-44.723050N 23-00.755713E
ML
64-45.114689N 23-01.317334E
ML
64-45.506233N 23-01.878955E
ML
64-45.897682N 23-02.440575E
ML
64-46.289036N 23-03.002196E
ML
64-46.680296N 23-03.563816E
ML
64-47.071460N 23-04.125437E
ML
64-47.462530N 23-04.687058E
ML
64-47.853506N 23-05.248678E
ML
64-48.244386N 23-05.810299E
ML
64-48.635172N 23-06.371920E
ML
64-49.025864N 23-06.933540E
ML
64-49.416461N 23-07.495161E
ML
64-49.806963N 23-08.056781E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-53.317226N 23-13.111367E
ML
64-53.706783N 23-13.672988E
ML
64-54.096246N 23-14.234608E
ML
64-54.485614N 23-14.796229E
ML
64-54.874888N 23-15.357849E
ML
64-55.264067N 23-15.919470E
ML
64-55.653152N 23-16.481091E
ML
64-56.042142N 23-17.042711E
ML
64-56.431039N 23-17.604332E
ML
64-56.819841N 23-18.165953E
ML
64-57.208548N 23-18.727573E
ML
64-57.597162N 23-19.289194E
ML
64-57.985681N 23-19.850814E
ML
64-58.374106N 23-20.412435E
ML
64-58.762437N 23-20.974056E
ML
64-59.150674N 23-21.535676E
ML
64-59.538816N 23-22.097297E
ML
64-59.926864N 23-22.658918E
ML
65-00.314819N 23-23.220538E
ML
65-00.702679N 23-23.782159E
ML
65-01.090445N 23-24.343779E
ML
65-01.478117N 23-24.905400E
ML
65-01.865694N 23-25.467021E
ML
65-02.253178N 23-26.028641E
ML
65-02.640568N 23-26.590262E
ML
65-03.027864N 23-27.151882E
ML
65-03.415065N 23-27.713503E
ML
65-03.802173N 23-28.275124E
ML
65-04.189187N 23-28.836744E
ML
65-04.576107N 23-29.398365E
ML
65-04.962933N 23-29.959986E
ML
65-05.349665N 23-30.521606E
ML
65-05.736303N 23-31.083227E
ML
65-06.122848N 23-31.644847E
ML
65-06.509298N 23-32.206468E
ML
65-06.895655N 23-32.768089E
ML
65-07.281918N 23-33.329709E
ML
65-07.668087N 23-33.891330E
ML
65-08.054162N 23-34.452951E
ML
65-08.440144N 23-35.014571E
ML
65-08.826032N 23-35.576192E
ML
65-09.211826N 23-36.137812E
ML
65-09.597526N 23-36.699433E
ML
65-09.983133N 23-37.261054E
ML
65-10.368646N 23-37.822674E
ML
65-10.754065N 23-38.384295E
ML
65-11.139391N 23-38.945916E
ML
65-11.524623N 23-39.507536E
ML
65-11.909762N 23-40.069157E
ML
65-12.294807N 23-40.630777E
ML
65-12.679758N 23-41.192398E
ML
65-13.064616N 23-41.754019E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
65-16.524132N 23-46.808604E
ML
65-16.908055N 23-47.370225E
ML
65-17.291885N 23-47.931845E
ML
65-17.675622N 23-48.493466E
ML
65-18.059266N 23-49.055087E
ML
65-18.442816N 23-49.616707E
ML
65-18.826273N 23-50.178328E
ML
65-19.209637N 23-50.739949E
ML
65-19.592908N 23-51.301569E
ML
65-19.976085N 23-51.863190E
ML
65-20.359169N 23-52.424810E
ML
65-20.742160N 23-52.986431E
ML
65-21.125058N 23-53.548052E
ML
65-21.507863N 23-54.109672E
ML
65-21.890574N 23-54.671293E
ML
65-22.273193N 23-55.232913E
ML
65-22.655718N 23-55.794534E
ML
65-23.038150N 23-56.356155E
ML
65-23.420490N 23-56.917775E
ML
65-23.802736N 23-57.479396E
ML
65-24.184889N 23-58.041017E
ML
65-24.566949N 23-58.602637E
ML
65-24.948917N 23-59.164258E
ML
65-25.330791N 23-59.725878E
ML
65-25.712572N 24-00.287499E
ML
65-26.094261N 24-00.849120E
ML
65-26.475856N 24-01.410740E
ML
65-26.857359N 24-01.972361E
ML
65-27.238769N 24-02.533982E
ML
65-27.620086N 24-03.095602E
ML
65-28.001310N 24-03.657223E
ML
65-28.382441N 24-04.218843E
ML
65-28.763479N 24-04.780464E
ML
65-29.144425N 24-05.342085E
ML
65-29.525278N 24-05.903705E
ML
65-29.906038N 24-06.465326E
ML
65-30.286706N 24-07.026946E
ML
65-30.667281N 24-07.588567E
ML
86 65-30.922429N 24-07.965170E
KP
65-31.366645N 24-08.063805E
ML
65-31.810734N 24-08.162440E
ML
65-31.822478N 24-08.165048E
ML
65-32.208914N 24-08.275588E
ML
65-33.198549N 24-08.559159E
ML
65-34.188134N 24-08.842859E
ML
87 65-35.000000N 24-09.096000E
KP
Koordinatlista föreslagna yttre avgränsningslinjer för Sveriges ekonomiska zon
Nedan redovisas koordinatlistan för utredningens förslag till yttre avgränsningslinjer för Sveriges ekonomiska zon. Listan ska ingå som bilaga 5 till den nya lagen om Sveriges sjöterritorium och maritima zoner.
Sveriges ekonomiska zon består av fyra delområden: ett längs Västkusten, ett i Östersjön, ett i Bottenhavet och ett i Bottenviken.
Alla punkter utmed avgränsningslinjen beskrivs med geografiska koordinater i latitud och longitud i SWEREF 99. Koordinaterna är angivna i grader och minuter med sex decimaler på minuten. Följande punkttyper förekommer:
brytpunkt som avtalats med annan stat (EZ), eller
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje eller en loxodrom mellan två brytpunkter (MP).
För brytpunkterna anges löpnummer i första kolumnen.
Det första avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon, längs Västkusten
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
1 58-45.730378N 10-35.610148E
EZ
2 58-45.657642N 10-35.584811E
EZ
58-45.234462N 10-34.818775E
ML
58-44.507627N 10-33.504218E
ML
58-43.780523N 10-32.190479E
ML
58-43.053209N 10-30.877756E
ML
58-42.325737N 10-29.565939E
ML
58-41.597995N 10-28.254937E
ML
58-40.869991N 10-26.944956E
ML
58-40.141827N 10-25.635775E
ML
58-39.413401N 10-24.327614E
ML
58-38.684761N 10-23.020257E
ML
58-37.955914N 10-21.713912E
ML
58-37.226799N 10-20.408378E
ML
58-36.497532N 10-19.103845E
ML
58-35.767999N 10-17.800122E
ML
58-35.038259N 10-16.497407E
ML
58-34.308254N 10-15.195499E
ML
58-33.578098N 10-13.894590E
ML
58-32.847676N 10-12.594488E
ML
58-32.117046N 10-11.295287E
ML
58-31.386212N 10-09.997089E
ML
3 58-30.655102N 10-08.699693E
EZ
58-30.191312N 10-08.482348E
ML
58-29.222425N 10-08.028697E
ML
58-28.253458N 10-07.575347E
ML
58-27.284473N 10-07.122494E
ML
58-26.315466N 10-06.670035E
ML
58-25.346437N 10-06.217969E
ML
58-24.377389N 10-05.766399E
ML
58-23.408261N 10-05.315125E
ML
58-22.439169N 10-04.864337E
ML
58-21.470001N 10-04.413948E
ML
58-20.500811N 10-03.963949E
ML
58-19.531604N 10-03.514441E
ML
58-18.562370N 10-03.065220E
ML
58-17.593118N 10-02.616489E
ML
58-16.623845N 10-02.168145E
ML
4 58-15.654474N 10-01.720153E
EZ
58-15.230868N 10-03.433861E
ML
58-14.806847N 10-05.146860E
ML
58-14.382481N 10-06.859082E
ML
58-13.957726N 10-08.570739E
ML
58-13.532520N 10-10.281633E
ML
58-13.107029N 10-11.991845E
ML
58-12.681093N 10-13.701395E
ML
58-12.254763N 10-15.410277E
ML
58-11.828096N 10-17.118484E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
58-07.970812N 10-32.461455E
ML
5 58-07.969569N 10-32.466375E
EZ
58-07.211743N 10-33.692871E
ML
58-06.453641N 10-34.918472E
ML
58-05.695433N 10-36.143087E
ML
58-04.936967N 10-37.366939E
ML
58-04.178291N 10-38.589921E
ML
58-03.419465N 10-39.812128E
ML
58-02.660427N 10-41.033366E
ML
58-01.901181N 10-42.253736E
ML
58-01.141727N 10-43.473240E
ML
58-00.382120N 10-44.691871E
ML
57-59.622309N 10-45.909738E
ML
57-58.862235N 10-47.126647E
ML
57-58.102065N 10-48.342780E
ML
57-57.341632N 10-49.557956E
ML
57-56.580996N 10-50.772372E
ML
57-55.820208N 10-51.985920E
ML
57-55.059212N 10-53.198507E
ML
57-54.298014N 10-54.410336E
ML
57-53.536611N 10-55.621306E
ML
57-52.775058N 10-56.831413E
ML
57-52.013300N 10-58.040663E
ML
57-51.251285N 10-59.249063E
ML
57-50.489173N 11-00.456596E
ML
57-49.726805N 11-01.663280E
ML
6 57-48.977584N 11-02.848060E
EZ
57-48.090820N 11-03.704671E
ML
57-47.203988N 11-04.560691E
ML
57-46.316996N 11-05.416005E
ML
57-45.429947N 11-06.270501E
ML
57-44.542796N 11-07.124388E
ML
57-43.655539N 11-07.977567E
ML
57-42.768179N 11-08.830137E
ML
57-41.880764N 11-09.681894E
ML
57-40.993189N 11-10.532951E
ML
57-40.105566N 11-11.383398E
ML
57-39.217837N 11-12.233140E
ML
57-38.329950N 11-13.082184E
ML
57-37.442065N 11-13.930514E
ML
57-36.554022N 11-14.778149E
ML
57-35.665874N 11-15.625083E
ML
57-34.777621N 11-16.471317E
ML
57-33.889321N 11-17.316947E
ML
57-33.000914N 11-18.161779E
ML
57-32.112406N 11-19.006014E
ML
57-31.223794N 11-19.849553E
ML
57-30.335078N 11-20.692397E
ML
57-29.446259N 11-21.534547E
ML
57-28.557390N 11-22.375998E
ML
57-27.668366N 11-23.216862E
ML
7 57-26.967047N 11-23.879572E
EZ
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-18.747285N 11-30.574834E
ML
57-17.833593N 11-31.315712E
ML
57-16.919819N 11-32.055965E
ML
57-16.005962N 11-32.795495E
ML
57-15.092082N 11-33.534597E
ML
57-14.178064N 11-34.272982E
ML
57-13.264020N 11-35.010741E
ML
57-12.349897N 11-35.747979E
ML
57-11.435691N 11-36.484499E
ML
57-10.521406N 11-37.220499E
ML
57-09.607041N 11-37.955881E
ML
57-08.692596N 11-38.690647E
ML
57-07.778124N 11-39.424792E
ML
57-06.863518N 11-40.158327E
ML
57-05.948886N 11-40.891243E
ML
57-05.034177N 11-41.623644E
ML
57-04.119331N 11-42.355338E
ML
57-03.204462N 11-43.086515E
ML
57-02.289513N 11-43.817081E
ML
57-01.374485N 11-44.547037E
ML
57-00.459431N 11-45.276378E
ML
56-59.544245N 11-46.005116E
ML
56-58.629035N 11-46.733341E
ML
56-57.713690N 11-47.460865E
ML
56-56.798323N 11-48.187876E
ML
56-55.882877N 11-48.914283E
ML
56-54.967350N 11-49.639987E
ML
56-54.051746N 11-50.365186E
ML
56-53.136065N 11-51.089782E
ML
56-52.220307N 11-51.813875E
ML
56-51.304469N 11-52.537269E
ML
56-50.388607N 11-53.260058E
ML
56-49.472615N 11-53.982350E
ML
56-48.556600N 11-54.704039E
ML
56-47.640504N 11-55.425032E
ML
56-46.724333N 11-56.145527E
ML
56-45.808085N 11-56.865426E
ML
56-44.891761N 11-57.584827E
ML
56-43.975358N 11-58.303536E
ML
56-43.058878N 11-59.021651E
ML
56-42.142378N 11-59.739267E
ML
56-41.225744N 12-00.456197E
ML
56-40.309089N 12-01.172630E
ML
56-39.392358N 12-01.888472E
ML
56-38.475497N 12-02.603729E
ML
56-37.558613N 12-03.318393E
ML
56-36.641653N 12-04.032469E
ML
56-35.724618N 12-04.746055E
ML
56-34.807560N 12-05.458953E
ML
56-33.890373N 12-06.171367E
ML
56-32.973109N 12-06.883098E
ML
56-32.055825N 12-07.594339E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-23.609344N 12-06.771715E
ML
56-22.624282N 12-06.483530E
ML
56-21.639212N 12-06.195675E
ML
56-20.654128N 12-05.907957E
ML
56-19.669036N 12-05.620569E
ML
56-18.683934N 12-05.333414E
ML
9 56-18.200226N 12-05.192452E
EZ
56-17.707065N 12-06.752910E
ML
56-17.213564N 12-08.312657E
ML
56-16.719782N 12-09.871738E
ML
56-16.225610N 12-11.430062E
ML
56-15.731159N 12-12.987817E
ML
56-15.236372N 12-14.544812E
ML
56-14.741253N 12-16.101240E
ML
56-14.245798N 12-17.656909E
ML
56-13.750013N 12-19.212012E
ML
56-13.253946N 12-20.766351E
ML
10 56-12.946810N 12-21.727850E
EZ
11 56-12.888047N 12-21.911683E
EZ
Det andra avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon, i Östersjön
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
12 55-20.200000N 12-38.448000E
EZ
55-19.203704N 12-38.342153E
ML
13 55-18.463327N 12-38.263495E
EZ
55-17.528844N 12-38.878296E
ML
55-16.594368N 12-39.492665E
ML
55-15.659778N 12-40.106452E
ML
14 55-14.963194N 12-40.563694E
EZ
55-14.187074N 12-41.662146E
ML
55-13.410742N 12-42.759983E
ML
55-12.634290N 12-43.857007E
ML
55-11.857666N 12-44.953317E
ML
55-11.080925N 12-46.049005E
ML
55-10.303956N 12-47.143888E
ML
15 55-09.963037N 12-47.624076E
EZ
55-09.402834N 12-49.066941E
ML
55-08.842350N 12-50.509265E
ML
55-08.281573N 12-51.950824E
ML
55-07.720505N 12-53.391714E
ML
55-07.159146N 12-54.831933E
ML
55-06.597499N 12-56.271577E
ML
55-06.035615N 12-57.710454E
ML
55-05.473387N 12-59.148665E
ML
55-04.910924N 13-00.586204E
ML
55-04.348172N 13-02.023074E
ML
16 55-03.861339N 13-03.264857E
EZ
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-00.691763N 13-13.978179E
ML
55-00.724859N 13-15.714064E
ML
55-00.757544N 13-17.450100E
ML
55-00.789816N 13-19.186191E
ML
55-00.821674N 13-20.922242E
ML
55-00.853121N 13-22.658442E
ML
55-00.884208N 13-24.394599E
ML
55-00.914830N 13-26.130904E
ML
55-00.945038N 13-27.867167E
ML
55-00.974833N 13-29.603481E
ML
55-01.004215N 13-31.339845E
ML
55-01.033185N 13-33.076259E
ML
55-01.061742N 13-34.812721E
ML
55-01.089886N 13-36.549231E
ML
55-01.117616N 13-38.285695E
ML
55-01.144989N 13-40.022298E
ML
55-01.171894N 13-41.758908E
ML
55-01.198386N 13-43.495549E
ML
55-01.224466N 13-45.232288E
ML
19 55-01.250118N 13-46.969006E
EZ
55-00.920560N 13-48.154014E
ML
55-00.485362N 13-49.717106E
ML
54-00.049881N 13-51.279729E
ML
54-59.614007N 13-52.841699E
ML
54-59.177797N 13-54.403202E
ML
54-58.741303N 13-55.964048E
ML
54-58.304420N 13-57.524429E
ML
20 54-57.867272N 13-59.084181E
EZ
21 54-57.781982N 13-59.599449E
EZ
54-58.576657N 14-00.649339E
ML
54-59.371245N 14-01.699974E
ML
55-00.165628N 14-02.751207E
ML
55-00.959914N 14-03.803131E
ML
55-01.753997N 14-04.855841E
ML
55-02.547927N 14-05.909150E
ML
55-03.341707N 14-06.963153E
ML
55-04.135390N 14-08.017943E
ML
55-04.928866N 14-09.073334E
ML
55-05.722191N 14-10.129515E
ML
55-06.515364N 14-11.186299E
ML
55-07.308384N 14-12.243779E
ML
55-08.101252N 14-13.302051E
ML
55-08.893967N 14-14.360926E
ML
55-09.686476N 14-15.420597E
ML
55-10.478885N 14-16.480871E
ML
55-11.271140N 14-17.541940E
ML
55-12.063242N 14-18.603616E
ML
55-12.855190N 14-19.666088E
ML
55-13.646930N 14-20.729169E
ML
55-14.438570N 14-21.793046E
ML
55-15.230000N 14-22.857534E
ML
55-16.021331N 14-23.922820E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-22.470301N 14-33.266052E
ML
55-23.224203N 14-34.414850E
ML
55-23.977924N 14-35.564472E
ML
55-24.731519N 14-36.714727E
ML
55-25.484879N 14-37.865712E
ML
55-26.238057N 14-39.017427E
ML
55-26.991055N 14-40.169969E
ML
55-27.743871N 14-41.323147E
ML
55-28.496505N 14-42.477057E
ML
55-29.249011N 14-43.631794E
ML
55-30.001281N 14-44.787171E
ML
55-30.753368N 14-45.943281E
ML
55-31.505272N 14-47.100127E
ML
55-32.256993N 14-48.257803E
ML
55-33.008531N 14-49.416119E
ML
55-33.759885N 14-50.575173E
ML
55-34.511055N 14-51.734964E
ML
55-35.262041N 14-52.895588E
ML
55-36.012843N 14-54.056856E
ML
55-36.763460N 14-55.218863E
ML
55-37.513892N 14-56.381705E
ML
55-38.264139N 14-57.545192E
ML
55-39.014200N 14-58.709421E
ML
55-39.764076N 14-59.874392E
ML
55-40.513766N 15-01.040200E
ML
55-41.263270N 15-02.206657E
ML
23 55-41.455817N 15-02.506448E
EZ
55-41.091097N 15-04.151040E
ML
55-40.726024N 15-05.795135E
ML
55-40.360584N 15-07.438624E
ML
55-39.994777N 15-09.081697E
ML
55-39.628604N 15-10.724259E
ML
55-39.262119N 15-12.366309E
ML
55-38.895213N 15-14.007846E
ML
55-38.527942N 15-15.648776E
ML
55-38.160305N 15-17.289288E
ML
55-37.792303N 15-18.929287E
ML
55-37.423936N 15-20.568772E
ML
55-37.055205N 15-22.207743E
ML
55-36.686108N 15-23.846200E
ML
55-36.316648N 15-25.484142E
ML
55-35.946823N 15-27.121569E
ML
55-35.576635N 15-28.758481E
ML
55-35.206084N 15-30.394878E
ML
55-34.835169N 15-32.030759E
ML
55-34.463891N 15-33.666123E
ML
55-34.092196N 15-35.300970E
ML
55-33.720193N 15-36.935301E
ML
55-33.347828N 15-38.569115E
ML
55-32.975101N 15-40.202412E
ML
55-32.602012N 15-41.835190E
ML
55-32.228562N 15-43.467451E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-28.851066N 15-58.134709E
ML
55-28.474015N 15-59.761771E
ML
55-28.096551N 16-01.388405E
ML
55-27.718728N 16-03.014422E
ML
55-27.340601N 16-04.640014E
ML
55-26.962062N 16-06.265081E
ML
55-26.583166N 16-07.889531E
ML
55-26.203966N 16-09.513555E
ML
55-25.824354N 16-11.137053E
ML
55-25.444386N 16-12.760028E
ML
55-25.064061N 16-14.382478E
ML
55-24.683380N 16-16.004405E
ML
55-24.302343N 16-17.625712E
ML
55-23.920950N 16-19.246589E
ML
55-23.539200N 16-20.867035E
ML
55-23.157095N 16-22.486862E
ML
55-22.774635N 16-24.106162E
ML
55-22.391821N 16-25.724937E
ML
55-22.008598N 16-27.343183E
ML
55-21.625073N 16-28.961000E
ML
24 55-21.276052N 16-30.431329E
EZ
25 55-21.641480N 16-32.009233E
EZ
55-21.649619N 16-32.036157E
ML
55-22.116395N 16-33.585066E
ML
55-22.582840N 16-35.134578E
ML
55-23.049007N 16-36.684695E
ML
55-23.514788N 16-38.235414E
ML
55-23.980290N 16-39.786738E
ML
55-24.445406N 16-41.338662E
ML
55-24.910243N 16-42.891192E
ML
55-25.374747N 16-44.444324E
ML
55-25.838916N 16-45.998154E
ML
55-26.302752N 16-47.552492E
ML
55-26.766255N 16-49.107432E
ML
55-27.229421N 16-50.663070E
ML
55-27.692254N 16-52.219215E
ML
55-28.154751N 16-53.776057E
ML
55-28.616915N 16-55.333407E
ML
55-29.078795N 16-56.891456E
ML
55-29.540287N 16-58.450009E
ML
26 55-30.001475N 17-00.009233E
EZ
55-30.346419N 17-01.491327E
ML
55-30.724743N 17-03.118784E
ML
55-31.102699N 17-04.746848E
ML
55-31.480346N 17-06.375333E
ML
55-31.857572N 17-08.004422E
ML
55-32.234432N 17-09.634023E
ML
55-32.610981N 17-11.264044E
ML
55-32.987163N 17-12.894672E
ML
55-33.362923N 17-14.525807E
ML
55-33.738371N 17-16.157457E
ML
55-34.113452N 17-17.789617E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-37.770953N 17-30.657265E
ML
55-38.258911N 17-32.196311E
ML
55-38.746537N 17-33.736085E
ML
55-39.233835N 17-35.276489E
ML
55-39.720805N 17-36.817430E
ML
55-40.207443N 17-38.359097E
ML
55-40.693751N 17-39.901395E
ML
55-41.179783N 17-41.444328E
ML
55-41.665431N 17-42.987888E
ML
55-42.150801N 17-44.532083E
ML
55-42.635840N 17-46.076909E
ML
55-43.120546N 17-47.622461E
ML
55-43.604922N 17-49.168549E
ML
55-44.088966N 17-50.715268E
ML
55-44.572675N 17-52.262713E
ML
55-45.056108N 17-53.810697E
ML
55-45.539152N 17-55.359403E
ML
55-46.021919N 17-56.908649E
ML
55-46.504350N 17-58.458621E
ML
28 55-46.986465N 18-00.009233E
EZ
55-47.459190N 18-01.240953E
ML
55-48.020738N 18-02.705541E
ML
55-48.582039N 18-04.170831E
ML
55-49.142986N 18-05.636814E
ML
55-49.703684N 18-07.103595E
ML
55-50.264084N 18-08.570978E
ML
55-50.824183N 18-10.039060E
ML
55-51.383980N 18-11.507840E
ML
55-51.943530N 18-12.977323E
ML
55-52.502775N 18-14.447600E
ML
55-53.061666N 18-15.918476E
ML
55-53.620309N 18-17.390056E
ML
55-54.178646N 18-18.862431E
ML
55-54.736737N 18-20.335414E
ML
29 55-55.294459N 18-21.809233E
EZ
55-55.257642N 18-22.315068E
ML
55-55.128971N 18-24.077530E
ML
55-54.999879N 18-25.839876E
ML
55-54.870372N 18-27.601914E
ML
55-54.740444N 18-29.363835E
ML
55-54.610098N 18-31.125541E
ML
55-54.479335N 18-32.887033E
ML
55-54.348153N 18-34.648310E
ML
55-54.216554N 18-36.409371E
ML
55-54.084535N 18-38.170310E
ML
55-53.952101N 18-39.930936E
ML
55-53.819247N 18-41.691440E
ML
55-53.685975N 18-43.451725E
ML
55-53.552230N 18-45.211880E
ML
55-53.418124N 18-46.971724E
ML
55-53.283599N 18-48.731443E
ML
55-53.148657N 18-50.490940E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55-55.530234N 19-00.516250E
ML
33 55-55.921000N 19-01.268000E
EZ
55-56.590836N 19-02.586095E
ML
55-57.260413N 19-03.904985E
ML
34 55-57.300000N 19-03.983000E
EZ
55-57.910649N 19-04.307869E
ML
35 55-58.867000N 19-04.817000E
EZ
56-01.442509N 19-05.382277E
ML
56-00.451937N 19-05.164669E
ML
55-59.461405N 19-04.947369E
ML
36 56-02.433000N 19-05.600000E
EZ
37 56-14.994088N 19-13.356250E
EZ
56-15.559526N 19-13.708971E
ML
56-16.124824N 19-14.061692E
ML
56-16.689982N 19-14.414412E
ML
56-17.255000N 19-14.767133E
ML
56-17.819879N 19-15.119854E
ML
56-18.384618N 19-15.472575E
ML
56-18.949217N 19-15.825295E
ML
56-19.513677N 19-16.178016E
ML
56-20.077997N 19-16.530737E
ML
56-20.642177N 19-16.883457E
ML
56-21.206218N 19-17.236178E
ML
56-21.770119N 19-17.588899E
ML
56-22.333881N 19-17.941620E
ML
56-22.897503N 19-18.294340E
ML
56-23.460986N 19-18.647061E
ML
56-24.024329N 19-18.999782E
ML
56-24.587532N 19-19.352502E
ML
56-25.150596N 19-19.705223E
ML
56-25.713521N 19-20.057944E
ML
56-26.276306N 19-20.410665E
ML
56-26.838952N 19-20.763385E
ML
38 56-26.992717N 19-20.859795E
EZ
56-27.566613N 19-21.146246E
ML
56-28.140364N 19-21.432697E
ML
56-28.713970N 19-21.719147E
ML
56-29.287431N 19-22.005598E
ML
56-29.860747N 19-22.292049E
ML
56-30.433918N 19-22.578500E
ML
56-31.006944N 19-22.864951E
ML
56-31.579825N 19-23.151401E
ML
56-32.152562N 19-23.437852E
ML
56-32.725153N 19-23.724303E
ML
56-33.297599N 19-24.010754E
ML
56-33.869901N 19-24.297205E
ML
56-34.442057N 19-24.583655E
ML
39 56-34.991790N 19-24.858948E
EZ
56-35.548935N 19-25.228644E
ML
56-36.105942N 19-25.598340E
ML
56-36.662812N 19-25.968037E
ML
56-37.219544N 19-26.337733E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
56-42.223957N 19-29.665000E
ML
56-42.779317N 19-30.034696E
ML
56-43.334540N 19-30.404392E
ML
56-43.889625N 19-30.774088E
ML
56-44.444573N 19-31.143785E
ML
40 56-44.990653N 19-31.507662E
EZ
56-45.546376N 19-31.872112E
ML
56-46.101961N 19-32.236562E
ML
56-46.657409N 19-32.601011E
ML
56-47.212719N 19-32.965461E
ML
56-47.767892N 19-33.329911E
ML
56-48.322927N 19-33.694360E
ML
56-48.877825N 19-34.058810E
ML
56-49.432585N 19-34.423260E
ML
56-49.987207N 19-34.787709E
ML
56-50.541693N 19-35.152159E
ML
56-51.096041N 19-35.516609E
ML
56-51.650251N 19-35.881058E
ML
56-52.204324N 19-36.245508E
ML
56-52.758260N 19-36.609958E
ML
56-53.312059N 19-36.974407E
ML
56-53.865720N 19-37.338857E
ML
56-54.419244N 19-37.703307E
ML
56-54.972630N 19-38.067756E
ML
56-55.525880N 19-38.432206E
ML
56-56.078992N 19-38.796656E
ML
56-56.631967N 19-39.161105E
ML
56-57.184804N 19-39.525555E
ML
56-57.737505N 19-39.890005E
ML
41 56-57.989174N 19-40.055984E
EZ
56-58.525348N 19-40.494644E
ML
56-59.061392N 19-40.933304E
ML
56-59.597307N 19-41.371964E
ML
57-00.133093N 19-41.810623E
ML
57-00.668751N 19-42.249283E
ML
57-01.204279N 19-42.687943E
ML
57-01.739678N 19-43.126603E
ML
57-02.274948N 19-43.565262E
ML
57-02.810089N 19-44.003922E
ML
57-03.345101N 19-44.442582E
ML
57-03.879984N 19-44.881242E
ML
57-04.414738N 19-45.319901E
ML
57-04.949363N 19-45.758561E
ML
57-05.483859N 19-46.197221E
ML
57-06.018227N 19-46.635881E
ML
57-06.552465N 19-47.074540E
ML
57-07.086575N 19-47.513200E
ML
57-07.620555N 19-47.951860E
ML
57-08.154407N 19-48.390520E
ML
57-08.688131N 19-48.829179E
ML
57-09.221725N 19-49.267839E
ML
57-09.755191N 19-49.706499E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
42 57-14.179366N 19-53.348510E
EZ
57-14.725945N 19-53.722535E
ML
57-15.272389N 19-54.096559E
ML
57-15.818697N 19-54.470583E
ML
57-16.364870N 19-54.844608E
ML
57-16.910907N 19-55.218632E
ML
57-17.456809N 19-55.592657E
ML
57-18.002575N 19-55.966681E
ML
57-18.548206N 19-56.340706E
ML
57-19.093701N 19-56.714730E
ML
57-19.639061N 19-57.088754E
ML
57-20.184285N 19-57.462779E
ML
57-20.729374N 19-57.836803E
ML
57-21.274328N 19-58.210828E
ML
57-21.819146N 19-58.584852E
ML
57-22.363830N 19-58.958876E
ML
57-22.908377N 19-59.332901E
ML
57-23.452790N 19-59.706925E
ML
57-23.997067N 20-00.080950E
ML
57-24.541209N 20-00.454974E
ML
57-25.085216N 20-00.828999E
ML
57-25.629088N 20-01.203023E
ML
57-26.172824N 20-01.577047E
ML
43 57-26.702948N 20-01.941798E
EZ
57-27.277236N 20-02.087900E
ML
57-27.851374N 20-02.234003E
ML
57-28.425360N 20-02.380105E
ML
57-28.999196N 20-02.526208E
ML
57-29.572880N 20-02.672311E
ML
57-30.146414N 20-02.818413E
ML
57-30.719798N 20-02.964516E
ML
57-31.293030N 20-03.110618E
ML
57-31.866112N 20-03.256721E
ML
57-32.439043N 20-03.402823E
ML
57-33.011824N 20-03.548926E
ML
57-33.584454N 20-03.695029E
ML
44 57-33.785105N 20-03.746233E
EZ
57-34.294624N 20-04.253283E
ML
57-34.804023N 20-04.760333E
ML
57-35.313304N 20-05.267383E
ML
57-35.822464N 20-05.774433E
ML
57-36.331506N 20-06.281483E
ML
57-36.840429N 20-06.788533E
ML
57-37.349232N 20-07.295583E
ML
57-37.857916N 20-07.802633E
ML
57-38.366481N 20-08.309683E
ML
57-38.874926N 20-08.816733E
ML
57-39.383253N 20-09.323783E
ML
57-39.891460N 20-09.830833E
ML
57-40.399549N 20-10.337883E
ML
57-40.907518N 20-10.844934E
ML
57-41.415368N 20-11.351984E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
57-45.502950N 20-15.446761E
ML
57-46.009032N 20-15.956220E
ML
57-46.514996N 20-16.465678E
ML
57-47.020841N 20-16.975137E
ML
57-47.526567N 20-17.484596E
ML
57-48.032175N 20-17.994055E
ML
57-48.537664N 20-18.503513E
ML
57-49.043035N 20-19.012972E
ML
57-49.548287N 20-19.522431E
ML
57-50.053421N 20-20.031890E
ML
57-50.558437N 20-20.541348E
ML
57-51.063334N 20-21.050807E
ML
57-51.568112N 20-21.560266E
ML
57-52.072772N 20-22.069725E
ML
57-52.577314N 20-22.579184E
ML
57-53.081738N 20-23.088642E
ML
57-53.586043N 20-23.598101E
ML
57-54.090229N 20-24.107560E
ML
57-54.594298N 20-24.617019E
ML
46 57-54.673831N 20-24.697413E
EZ
57-55.244498N 20-24.618043E
ML
57-55.815013N 20-24.538674E
ML
57-56.385377N 20-24.459305E
ML
57-56.955589N 20-24.379935E
ML
57-57.525650N 20-24.300566E
ML
57-58.095559N 20-24.221196E
ML
57-58.665316N 20-24.141827E
ML
57-59.234922N 20-24.062457E
ML
57-59.804377N 20-23.983088E
ML
58-00.373680N 20-23.903718E
ML
58-00.942831N 20-23.824349E
ML
47 58-01.440000N 20-23.755000E
EZ
58-02.434957N 20-23.616354E
ML
58-03.429920N 20-23.477624E
ML
58-04.424881N 20-23.338792E
ML
58-05.419845N 20-23.199756E
ML
58-06.414802N 20-23.060719E
ML
58-07.409708N 20-22.921470E
ML
58-08.404670N 20-22.782025E
ML
58-09.399572N 20-22.642569E
ML
58-10.394531N 20-22.502917E
ML
58-11.389433N 20-22.363153E
ML
48 58-11.981000N 20-22.280000E
EZ
58-12.970854N 20-22.516132E
ML
58-13.960676N 20-22.752541E
ML
58-14.950486N 20-22.989197E
ML
58-15.940284N 20-23.226099E
ML
58-16.930074N 20-23.463146E
ML
58-17.919851N 20-23.700441E
ML
58-18.909670N 20-23.937992E
ML
58-19.899427N 20-24.175680E
ML
58-20.889171N 20-24.413617E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
49 58-28.979000N 20-26.367000E
EZ
58-29.974789N 20-26.482274E
ML
58-30.970540N 20-26.597641E
ML
58-31.966340N 20-26.713152E
ML
58-32.962081N 20-26.828792E
ML
58-33.957822N 20-26.944466E
ML
58-34.953612N 20-27.060285E
ML
58-35.949343N 20-27.176233E
ML
58-36.945127N 20-27.292224E
ML
58-37.940852N 20-27.408345E
ML
58-38.936627N 20-27.524611E
ML
58-39.932342N 20-27.641006E
ML
58-40.928058N 20-27.757437E
ML
58-41.923822N 20-27.874015E
ML
58-42.919527N 20-27.990722E
ML
58-43.915281N 20-28.107577E
ML
58-44.910981N 20-28.224459E
ML
58-45.906676N 20-28.341479E
ML
50 58-46.812000N 20-28.448000E
EZ
58-47.807839N 20-28.561477E
ML
58-48.803633N 20-28.674964E
ML
58-49.799423N 20-28.788588E
ML
51 58-50.670000N 20-28.888000E
EZ
58-51.628919N 20-28.357510E
ML
52 58-51.776000N 20-28.276000E
EZ
58-52.125864N 20-28.088275E
ML
58-53.086911N 20-27.572100E
ML
58-54.047984N 20-27.055478E
ML
58-55.008979N 20-26.538288E
ML
58-55.969941N 20-26.020746E
ML
58-56.930878N 20-25.502642E
ML
58-57.891734N 20-24.984071E
ML
58-58.852614N 20-24.465050E
ML
58-59.813416N 20-23.945457E
ML
59-00.774184N 20-23.425507E
ML
59-01.734928N 20-22.904991E
ML
59-02.695643N 20-22.384014E
ML
59-03.656329N 20-21.862574E
ML
59-04.616936N 20-21.340558E
ML
59-05.577564N 20-20.818189E
ML
59-06.538112N 20-20.295243E
ML
59-07.498632N 20-19.771831E
ML
59-08.459122N 20-19.247952E
ML
59-09.419532N 20-18.723493E
ML
59-10.379963N 20-18.198678E
ML
59-11.340315N 20-17.673282E
ML
59-12.300636N 20-17.147415E
ML
59-13.260928N 20-16.621078E
ML
59-14.221190N 20-16.094269E
ML
59-15.181427N 20-15.566883E
ML
59-16.141580N 20-15.039015E
ML
59-17.101751N 20-14.510787E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
59-25.741253N 20-09.733376E
ML
53 59-26.701000N 20-09.200000E
EZ
59-27.299585N 20-08.356063E
ML
59-28.109655N 20-07.212744E
ML
59-28.919569N 20-06.068520E
ML
59-29.729381N 20-04.923397E
ML
59-30.538934N 20-03.777244E
ML
59-31.348379N 20-02.630295E
ML
59-32.157614N 20-01.482428E
ML
54 59-32.847516N 20-00.503008E
EZ
Det tredje avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon, i Bottenhavet
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
55 60-35.344171N 12-12.475726E
EZ
60-35.465814N 19-12.507827E
ML
60-35.990201N 19-12.646220E
ML
60-36.514446N 19-12.784612E
ML
60-37.038549N 19-12.923005E
ML
60-37.562509N 19-13.061397E
ML
60-38.086327N 19-13.199789E
ML
60-38.610002N 19-13.338182E
ML
60-39.133536N 19-13.476574E
ML
60-39.656927N 19-13.614967E
ML
60-40.180176N 19-13.753359E
ML
56 60-40.701885N 19-13.891382E
EZ
60-41.228020N 19-13.964373E
ML
60-41.754010N 19-14.037364E
ML
60-42.279857N 19-14.110355E
ML
60-42.805560N 19-14.183346E
ML
60-43.331119N 19-14.256337E
ML
60-43.856534N 19-14.329328E
ML
60-44.381806N 19-14.402319E
ML
60-44.906934N 19-14.475310E
ML
60-45.431918N 19-14.548302E
ML
60-45.956759N 19-14.621293E
ML
60-46.481456N 19-14.694284E
ML
60-47.006010N 19-14.767275E
ML
60-47.530420N 19-14.840266E
ML
60-48.054686N 19-14.913257E
ML
60-48.578809N 19-14.986248E
ML
60-49.102789N 19-15.059239E
ML
60-49.626625N 19-15.132230E
ML
60-50.150318N 19-15.205221E
ML
60-50.673867N 19-15.278212E
ML
60-51.197273N 19-15.351203E
ML
60-51.720536N 19-15.424194E
ML
60-52.243655N 19-15.497185E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
60-56.945287N 19-16.154105E
ML
60-57.466975N 19-16.227096E
ML
60-57.988520N 19-16.300087E
ML
60-58.509922N 19-16.373078E
ML
60-59.031182N 19-16.446069E
ML
60-59.552298N 19-16.519060E
ML
61-00.073271N 19-16.592051E
ML
61-00.594102N 19-16.665042E
ML
61-01.114790N 19-16.738033E
ML
61-01.635334N 19-16.811024E
ML
61-02.155737N 19-16.884015E
ML
61-02.675996N 19-16.957006E
ML
61-03.196113N 19-17.029997E
ML
61-03.716087N 19-17.102988E
ML
61-04.235918N 19-17.175979E
ML
61-04.755607N 19-17.248970E
ML
61-05.275153N 19-17.321961E
ML
61-05.794557N 19-17.394952E
ML
61-06.313818N 19-17.467944E
ML
61-06.832936N 19-17.540935E
ML
61-07.351912N 19-17.613926E
ML
61-07.870746N 19-17.686917E
ML
61-08.389437N 19-17.759908E
ML
61-08.907986N 19-17.832899E
ML
61-09.426392N 19-17.905890E
ML
61-09.944656N 19-17.978881E
ML
61-10.462778N 19-18.051872E
ML
61-10.980757N 19-18.124863E
ML
61-11.498594N 19-18.197854E
ML
61-12.016289N 19-18.270845E
ML
61-12.533842N 19-18.343836E
ML
61-13.051252N 19-18.416827E
ML
61-13.568520N 19-18.489818E
ML
61-14.085646N 19-18.562809E
ML
61-14.602630N 19-18.635800E
ML
61-15.119472N 19-18.708791E
ML
61-15.636172N 19-18.781782E
ML
61-16.152730N 19-18.854774E
ML
61-16.669146N 19-18.927765E
ML
61-17.185420N 19-19.000756E
ML
61-17.701552N 19-19.073747E
ML
61-18.217542N 19-19.146738E
ML
61-18.733390N 19-19.219729E
ML
61-19.249097N 19-19.292720E
ML
61-19.764661N 19-19.365711E
ML
61-20.280084N 19-19.438702E
ML
61-20.795365N 19-19.511693E
ML
61-21.310504N 19-19.584684E
ML
61-21.825502N 19-19.657675E
ML
61-22.340358N 19-19.730666E
ML
61-22.855072N 19-19.803657E
ML
61-23.369644N 19-19.876648E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
61-27.994428N 19-20.533568E
ML
61-28.507586N 19-20.606559E
ML
61-29.020602N 19-20.679550E
ML
61-29.533477N 19-20.752541E
ML
61-30.046211N 19-20.825532E
ML
61-30.558804N 19-20.898523E
ML
61-31.071255N 19-20.971514E
ML
61-31.583565N 19-21.044505E
ML
61-32.095734N 19-21.117496E
ML
61-32.607762N 19-21.190487E
ML
61-33.119649N 19-21.263478E
ML
61-33.631394N 19-21.336469E
ML
61-34.142999N 19-21.409460E
ML
61-34.654463N 19-21.482451E
ML
61-35.165785N 19-21.555442E
ML
61-35.676967N 19-21.628433E
ML
61-36.188008N 19-21.701424E
ML
61-36.698908N 19-21.774416E
ML
61-37.209667N 19-21.847407E
ML
61-37.720285N 19-21.920398E
ML
61-38.230762N 19-21.993389E
ML
61-38.741098N 19-22.066380E
ML
61-39.251294N 19-22.139371E
ML
61-39.761349N 19-22.212362E
ML
61-40.271263N 19-22.285353E
ML
61-40.781037N 19-22.358344E
ML
61-41.290670N 19-22.431335E
ML
61-41.800162N 19-22.504326E
ML
61-42.309514N 19-22.577317E
ML
61-42.818725N 19-22.650308E
ML
61-43.327795N 19-22.723299E
ML
61-43.836725N 19-22.796290E
ML
61-44.345515N 19-22.869281E
ML
61-44.854164N 19-22.942272E
ML
61-45.362673N 19-23.015263E
ML
61-45.871041N 19-23.088254E
ML
61-46.379269N 19-23.161246E
ML
61-46.887356N 19-23.234237E
ML
61-47.395303N 19-23.307228E
ML
61-47.903110N 19-23.380219E
ML
61-48.410777N 19-23.453210E
ML
61-48.918303N 19-23.526201E
ML
61-49.425689N 19-23.599192E
ML
61-49.932935N 19-23.672183E
ML
61-50.440041N 19-23.745174E
ML
61-50.947007N 19-23.818165E
ML
61-51.453833N 19-23.891156E
ML
61-51.960518N 19-23.964147E
ML
61-52.467064N 19-24.037138E
ML
61-52.973469N 19-24.110129E
ML
61-53.479735N 19-24.183120E
ML
61-53.985860N 19-24.256111E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
61-58.534696N 19-24.913031E
ML
61-59.039424N 19-24.986022E
ML
61-59.544012N 19-25.059013E
ML
62-00.048460N 19-25.132004E
ML
62-00.552769N 19-25.204995E
ML
62-01.056938N 19-25.277986E
ML
62-01.560967N 19-25.350977E
ML
62-02.064857N 19-25.423968E
ML
62-02.568608N 19-25.496959E
ML
62-03.072219N 19-25.569950E
ML
62-03.575691N 19-25.642941E
ML
62-04.079023N 19-25.715932E
ML
62-04.582216N 19-25.788923E
ML
62-05.085269N 19-25.861914E
ML
62-05.588183N 19-25.934905E
ML
62-06.090958N 19-26.007896E
ML
62-06.593594N 19-26.080888E
ML
62-07.096091N 19-26.153879E
ML
62-07.598448N 19-26.226870E
ML
62-08.100666N 19-26.299861E
ML
62-08.602745N 19-26.372852E
ML
62-09.104685N 19-26.445843E
ML
62-09.606485N 19-26.518834E
ML
62-10.108147N 19-26.591825E
ML
62-10.609670N 19-26.664816E
ML
62-11.111053N 19-26.737807E
ML
62-11.612298N 19-26.810798E
ML
62-12.113404N 19-26.883789E
ML
62-12.614371N 19-26.956780E
ML
62-13.115199N 19-27.029771E
ML
62-13.615888N 19-27.102762E
ML
62-14.116438N 19-27.175753E
ML
62-14.616849N 19-27.248744E
ML
62-15.117122N 19-27.321735E
ML
62-15.617256N 19-27.394726E
ML
62-16.117251N 19-27.467717E
ML
62-16.617108N 19-27.540709E
ML
62-17.116825N 19-27.613700E
ML
62-17.616405N 19-27.686691E
ML
62-18.115845N 19-27.759682E
ML
62-18.615147N 19-27.832673E
ML
62-19.114311N 19-27.905664E
ML
62-19.613335N 19-27.978655E
ML
62-20.112222N 19-28.051646E
ML
62-20.610970N 19-28.124637E
ML
62-21.109579N 19-28.197628E
ML
62-21.608050N 19-28.270619E
ML
62-22.106383N 19-28.343610E
ML
62-22.604578N 19-28.416601E
ML
62-23.102634N 19-28.489592E
ML
62-23.600551N 19-28.562583E
ML
62-24.098331N 19-28.635574E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
62-28.572129N 19-29.292494E
ML
62-29.068527N 19-29.365485E
ML
62-29.564787N 19-29.438476E
ML
62-30.060910N 19-29.511467E
ML
62-30.556894N 19-29.584458E
ML
62-31.052741N 19-29.657449E
ML
62-31.548450N 19-29.730440E
ML
62-32.044021N 19-29.803431E
ML
62-32.539454N 19-29.876422E
ML
62-33.034750N 19-29.949413E
ML
62-33.529907N 19-30.022404E
ML
62-34.024927N 19-30.095395E
ML
62-34.519810N 19-30.168386E
ML
62-35.014554N 19-30.241377E
ML
62-35.509161N 19-30.314368E
ML
62-36.003631N 19-30.387360E
ML
62-36.497963N 19-30.460351E
ML
62-36.992157N 19-30.533342E
ML
62-37.486214N 19-30.606333E
ML
62-37.980134N 19-30.679324E
ML
62-38.473916N 19-30.752315E
ML
62-38.967560N 19-30.825306E
ML
62-39.461067N 19-30.898297E
ML
62-39.954437N 19-30.971288E
ML
62-40.447670N 19-31.044279E
ML
62-40.940765N 19-31.117270E
ML
62-41.433723N 19-31.190261E
ML
62-41.926543N 19-31.263252E
ML
57 62-42.006899N 19-31.275155E
EZ
62-42.425156N 19-31.846762E
ML
62-42.843314N 19-32.418369E
ML
62-43.261373N 19-32.989976E
ML
62-43.679334N 19-33.561582E
ML
62-44.097195N 19-34.133189E
ML
62-44.514958N 19-34.704796E
ML
62-44.932622N 19-35.276403E
ML
62-45.350187N 19-35.848009E
ML
62-45.767654N 19-36.419616E
ML
62-46.185022N 19-36.991223E
ML
62-46.602291N 19-37.562829E
ML
62-47.019461N 19-38.134436E
ML
62-47.436532N 19-38.706043E
ML
62-47.853505N 19-39.277650E
ML
62-48.270380N 19-39.849256E
ML
62-48.687155N 19-40.420863E
ML
62-49.103832N 19-40.992470E
ML
62-49.520411N 19-41.564077E
ML
62-49.936891N 19-42.135683E
ML
62-50.353272N 19-42.707290E
ML
62-50.769555N 19-43.278897E
ML
62-51.185739N 19-43.850503E
ML
62-51.601824N 19-44.422110E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
62-55.342165N 19-49.566571E
ML
62-55.757267N 19-50.138177E
ML
62-56.172270N 19-50.709784E
ML
62-56.587175N 19-51.281391E
ML
62-57.001982N 19-51.852998E
ML
62-57.416690N 19-52.424604E
ML
62-57.831300N 19-52.996211E
ML
62-58.245812N 19-53.567818E
ML
62-58.660225N 19-54.139425E
ML
62-59.074541N 19-54.711031E
ML
62-59.488758N 19-55.282638E
ML
62-59.902877N 19-55.854245E
ML
63-00.316898N 19-56.425851E
ML
63-00.730821N 19-56.997458E
ML
63-01.144646N 19-57.569065E
ML
63-01.558372N 19-58.140672E
ML
63-01.972001N 19-58.712278E
ML
63-02.385531N 19-59.283885E
ML
63-02.798963N 19-59.855492E
ML
63-03.212298N 20-00.427099E
ML
63-03.625534N 20-00.998705E
ML
63-04.038673N 20-01.570312E
ML
63-04.451713N 20-02.141919E
ML
63-04.864655N 20-02.713525E
ML
63-05.277500N 20-03.285132E
ML
63-05.690247N 20-03.856739E
ML
63-06.102895N 20-04.428346E
ML
63-06.515446N 20-04.999952E
ML
63-06.927899N 20-05.571559E
ML
63-07.340254N 20-06.143166E
ML
63-07.752511N 20-06.714773E
ML
63-08.164671N 20-07.286379E
ML
63-08.576732N 20-07.857986E
ML
63-08.988696N 20-08.429593E
ML
63-09.400562N 20-09.001199E
ML
63-09.812331N 20-09.572806E
ML
58 63-09.986073N 20-09.814008E
EZ
Det fjärde avsnittet av den yttre avgränsningslinjen för Sveriges ekonomiska zon, i Bottenviken
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
59 63-38.014813N 21-22.042939E
EZ
63-38.055231N 21-22.199272E
ML
63-38.295587N 21-23.128797E
ML
63-38.535910N 21-24.058323E
ML
63-38.776199N 21-24.987848E
ML
63-39.016453N 21-25.917373E
ML
63-39.256674N 21-26.846899E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
63-42.047907N 21-32.581276E
ML
63-42.454655N 21-33.142897E
ML
63-42.861306N 21-33.704517E
ML
63-43.267859N 21-34.266138E
ML
63-43.674315N 21-34.827759E
ML
63-44.080673N 21-35.389379E
ML
63-44.486933N 21-35.951000E
ML
63-44.893096N 21-36.512620E
ML
63-45.299161N 21-37.074241E
ML
63-45.705129N 21-37.635862E
ML
63-46.110999N 21-38.197482E
ML
63-46.516772N 21-38.759103E
ML
63-46.922447N 21-39.320723E
ML
63-47.328025N 21-39.882344E
ML
63-47.733506N 21-40.443965E
ML
63-48.138889N 21-41.005585E
ML
63-48.544175N 21-41.567206E
ML
63-48.949363N 21-42.128827E
ML
63-49.354454N 21-42.690447E
ML
63-49.759447N 21-43.252068E
ML
63-50.164344N 21-43.813688E
ML
63-50.569143N 21-44.375309E
ML
63-50.973844N 21-44.936930E
ML
63-51.378449N 21-45.498550E
ML
63-51.782956N 21-46.060171E
ML
63-52.187366N 21-46.621792E
ML
63-52.591679N 21-47.183412E
ML
63-52.995894N 21-47.745033E
ML
63-53.400013N 21-48.306653E
ML
63-53.804034N 21-48.868274E
ML
63-54.207958N 21-49.429895E
ML
63-54.611785N 21-49.991515E
ML
63-55.015515N 21-50.553136E
ML
63-55.419147N 21-51.114756E
ML
63-55.822683N 21-51.676377E
ML
63-56.226122N 21-52.237998E
ML
63-56.629463N 21-52.799618E
ML
63-57.032708N 21-53.361239E
ML
63-57.435856N 21-53.922860E
ML
63-57.838906N 21-54.484480E
ML
63-58.241860N 21-55.046101E
ML
63-58.644717N 21-55.607721E
ML
63-59.047477N 21-56.169342E
ML
63-59.450139N 21-56.730963E
ML
63-59.852705N 21-57.292583E
ML
64-00.255175N 21-57.854204E
ML
64-00.657547N 21-58.415825E
ML
64-01.059822N 21-58.977445E
ML
64-01.462001N 21-59.539066E
ML
64-01.864083N 22-00.100686E
ML
64-02.266068N 22-00.662307E
ML
64-02.667956N 22-01.223928E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-06.280600N 22-06.278513E
ML
64-06.681521N 22-06.840134E
ML
64-07.082346N 22-07.401754E
ML
64-07.483075N 22-07.963375E
ML
64-07.883707N 22-08.524996E
ML
64-08.284243N 22-09.086616E
ML
64-08.684682N 22-09.648237E
ML
64-09.085024N 22-10.209858E
ML
64-09.485270N 22-10.771478E
ML
64-09.885420N 22-11.333099E
ML
64-10.285473N 22-11.894719E
ML
64-10.685430N 22-12.456340E
ML
64-11.085290N 22-13.017961E
ML
64-11.485054N 22-13.579581E
ML
64-11.884722N 22-14.141202E
ML
64-12.284294N 22-14.702823E
ML
64-12.683769N 22-15.264443E
ML
64-13.083147N 22-15.826064E
ML
64-13.482430N 22-16.387684E
ML
64-13.881616N 22-16.949305E
ML
64-14.280706N 22-17.510926E
ML
64-14.679700N 22-18.072546E
ML
64-15.078598N 22-18.634167E
ML
64-15.477399N 22-19.195787E
ML
64-15.876104N 22-19.757408E
ML
64-16.274713N 22-20.319029E
ML
64-16.673226N 22-20.880649E
ML
64-17.071643N 22-21.442270E
ML
64-17.469964N 22-22.003891E
ML
64-17.868189N 22-22.565511E
ML
64-18.266317N 22-23.127132E
ML
64-18.664350N 22-23.688752E
ML
64-19.062286N 22-24.250373E
ML
64-19.460127N 22-24.811994E
ML
64-19.857871N 22-25.373614E
ML
64-20.255520N 22-25.935235E
ML
64-20.653073N 22-26.496856E
ML
64-21.050529N 22-27.058476E
ML
64-21.447890N 22-27.620097E
ML
64-21.845155N 22-28.181717E
ML
64-22.242324N 22-28.743338E
ML
64-22.639397N 22-29.304959E
ML
64-23.036374N 22-29.866579E
ML
64-23.433256N 22-30.428200E
ML
64-23.830041N 22-30.989821E
ML
64-24.226731N 22-31.551441E
ML
64-24.623325N 22-32.113062E
ML
64-25.019824N 22-32.674682E
ML
64-25.416226N 22-33.236303E
ML
64-25.812533N 22-33.797924E
ML
64-26.208744N 22-34.359544E
ML
64-26.604860N 22-34.921165E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-30.165596N 22-39.975750E
ML
64-30.560756N 22-40.537371E
ML
64-30.955820N 22-41.098992E
ML
64-31.350789N 22-41.660612E
ML
64-31.745662N 22-42.222233E
ML
64-32.140440N 22-42.783854E
ML
64-32.535122N 22-43.345474E
ML
64-32.929709N 22-43.907095E
ML
64-33.324201N 22-44.468715E
ML
64-33.718597N 22-45.030336E
ML
64-34.112898N 22-45.591957E
ML
64-34.507104N 22-46.153577E
ML
64-34.901214N 22-46.715198E
ML
64-35.295229N 22-47.276818E
ML
64-35.689149N 22-47.838439E
ML
64-36.082973N 22-48.400060E
ML
64-36.476702N 22-48.961680E
ML
64-36.870336N 22-49.523301E
ML
64-37.263875N 22-50.084922E
ML
64-37.657319N 22-50.646542E
ML
64-38.050667N 22-51.208163E
ML
64-38.443921N 22-51.769783E
ML
64-38.837079N 22-52.331404E
ML
64-39.230142N 22-52.893025E
ML
64-39.623110N 22-53.454645E
ML
64-40.015983N 22-54.016266E
ML
64-40.408761N 22-54.577887E
ML
64-40.801444N 22-55.139507E
ML
64-41.194032N 22-55.701128E
ML
64-41.586525N 22-56.262748E
ML
64-41.978923N 22-56.824369E
ML
64-42.371226N 22-57.385990E
ML
64-42.763434N 22-57.947610E
ML
64-43.155547N 22-58.509231E
ML
64-43.547565N 22-59.070851E
ML
64-43.939488N 22-59.632472E
ML
64-44.331317N 23-00.194093E
ML
64-44.723050N 23-00.755713E
ML
64-45.114689N 23-01.317334E
ML
64-45.506233N 23-01.878955E
ML
64-45.897682N 23-02.440575E
ML
64-46.289036N 23-03.002196E
ML
64-46.680296N 23-03.563816E
ML
64-47.071460N 23-04.125437E
ML
64-47.462530N 23-04.687058E
ML
64-47.853506N 23-05.248678E
ML
64-48.244386N 23-05.810299E
ML
64-48.635172N 23-06.371920E
ML
64-49.025864N 23-06.933540E
ML
64-49.416461N 23-07.495161E
ML
64-49.806963N 23-08.056781E
ML
64-50.197370N 23-08.618402E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
64-53.706783N 23-13.672988E
ML
64-54.096246N 23-14.234608E
ML
64-54.485614N 23-14.796229E
ML
64-54.874888N 23-15.357849E
ML
64-55.264067N 23-15.919470E
ML
64-55.653152N 23-16.481091E
ML
64-56.042142N 23-17.042711E
ML
64-56.431039N 23-17.604332E
ML
64-56.819841N 23-18.165953E
ML
64-57.208548N 23-18.727573E
ML
64-57.597162N 23-19.289194E
ML
64-57.985681N 23-19.850814E
ML
64-58.374106N 23-20.412435E
ML
64-58.762437N 23-20.974056E
ML
64-59.150674N 23-21.535676E
ML
64-59.538816N 23-22.097297E
ML
64-59.926864N 23-22.658918E
ML
65-00.314819N 23-23.220538E
ML
65-00.702679N 23-23.782159E
ML
65-01.090445N 23-24.343779E
ML
65-01.478117N 23-24.905400E
ML
65-01.865694N 23-25.467021E
ML
65-02.253178N 23-26.028641E
ML
65-02.640568N 23-26.590262E
ML
65-03.027864N 23-27.151882E
ML
65-03.415065N 23-27.713503E
ML
65-03.802173N 23-28.275124E
ML
65-04.189187N 23-28.836744E
ML
65-04.576107N 23-29.398365E
ML
65-04.962933N 23-29.959986E
ML
65-05.349665N 23-30.521606E
ML
65-05.736303N 23-31.083227E
ML
65-06.122848N 23-31.644847E
ML
65-06.509298N 23-32.206468E
ML
65-06.895655N 23-32.768089E
ML
65-07.281918N 23-33.329709E
ML
65-07.668087N 23-33.891330E
ML
65-08.054162N 23-34.452951E
ML
65-08.440144N 23-35.014571E
ML
65-08.826032N 23-35.576192E
ML
65-09.211826N 23-36.137812E
ML
65-09.597526N 23-36.699433E
ML
65-09.983133N 23-37.261054E
ML
65-10.368646N 23-37.822674E
ML
65-10.754065N 23-38.384295E
ML
65-11.139391N 23-38.945916E
ML
65-11.524623N 23-39.507536E
ML
65-11.909762N 23-40.069157E
ML
65-12.294807N 23-40.630777E
ML
65-12.679758N 23-41.192398E
ML
65-13.064616N 23-41.754019E
ML
65-13.449381N 23-42.315639E
ML
Punktnummer
Latitud
Longitud
Punkttyp
65-16.908055N 23-47.370225E
ML
65-17.291885N 23-47.931845E
ML
65-17.675622N 23-48.493466E
ML
65-18.059266N 23-49.055087E
ML
65-18.442816N 23-49.616707E
ML
65-18.826273N 23-50.178328E
ML
65-19.209637N 23-50.739949E
ML
65-19.592908N 23-51.301569E
ML
65-19.976085N 23-51.863190E
ML
65-20.359169N 23-52.424810E
ML
65-20.742160N 23-52.986431E
ML
65-21.125058N 23-53.548052E
ML
65-21.507863N 23-54.109672E
ML
65-21.890574N 23-54.671293E
ML
61 65-21.294865N 23-54.721613E
EZ
Förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten
Kristin Land, Lantmäteriet
Sammanfattning
Enligt Lantmäteriets uppfattning saknas ett direkt förhållande mellan fastighetsgränser och inre vatten. De kan sägas leva sina egna liv. Fastigheters enskilda vattenområden kan visserligen omfatta inre vatten, och vice versa, men detta har ingen betydelse för t.ex. äganderätten till de enskilda vattenområdena.
Av större betydelse är då avgränsningen mellan fastigheter och allmänt vatten. Denna gräns regleras i en särskild lag, vilken dock sällan tillämpas. Fastigheters gränser mot allmänt vatten är därför i hög grad okända till sitt geografiska läge. Denna oklarhet är värd att uppmärksamma, t.ex. i fråga om kontinentalsockelns utbredning och inför framtida havsplanering.
1 Bakgrund och angreppssätt
I kommittédirektivet till havsgränsutredningen sägs att det finns en ”otydlighet … i gränssnittet mellan havsgränslagstiftningen och fastighetslagstiftningen avseende förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde”1. En uppgift för utredningen är därför att utreda förhållandet mellan fastighetsgräns och inre vatten2.
Inre vatten behandlas inte i den nämnda lagen, vare sig uttalat eller underförstått. Lagen behandlar inte någon havsgränsföreteelse.
Lantmäteriet kan heller inte se något direkt eller på annat sätt betydelsefullt förhållande mellan just fastighetsgränser (eller fastigheter) och inre vatten; däremot mellan fastighetsgränser och allmänt vatten. Av dessa skäl har frågan angripits ur en annan, vidare vinkel.
Vår bedömning är att det finns ett behov av att klargöra gränssnittet mellan lagar av betydelse för havsgränser och lagar av betydelse för fastighetsgränser – i allmänhet. Inom respektive rättsområde råder det dessutom vissa oklarheter i fråga om begreppsinnebörd, vilket också talar för en bredare ansats. Begreppsproblematiken omfattas visserligen delvis av en annan del av utredningsuppdraget3, men det ter sig ändå logiskt att här reda ut vissa grundläggande begrepp.
I denna del av utredningsuppdraget behandlas därför dels fastighets- respektive havsgränsterminologi, dels de för utredningen viktiga egenskaper som kan knytas till fastigheter, inre vatten och vissa andra företeelser i havet. Om det förekommer beröringspunkter mellan de två rättsområdena, vare sig de är problematiska eller ej, klargörs även detta. Avslutningsvis nämns dessutom några aspekter kring fastigheters utbredning i havet som bör uppmärksammas i det pågående arbetet med att introducera havsplanering4.
2 Grundläggande om fastigheter
2.1 Fastighetstyper och allmänt om deras gränser
I inledningen av jordabalken stadgas följande grundsats: ”Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter”5. Ur ett fastighetsrättsligt perspektiv är alltså en fastighet ett geografiskt avgränsat område som innehas med enskild äganderätt. Ägaren kan vara en eller flera fysiska eller juridiska personer. Äganderätten är stark men inte absolut, eftersom ägaren i vissa fall måste acceptera intrång av olika slag och omfattning (se nedan).
Det traditionella och vanligaste fallet är att fastigheten ses som en ”ruta på marken”, vars kanter utgörs av rättsliga fastighetsgränser. Gränsernas tillkomst härleds till fastighetens bildande eller senare ändringar eller avgöranden. Sådana åtgärder sker normalt genom lantmäteriförrättningar. Gränssträckningarna är i många fall synliggjorda med gränsmärken på marken, vilka normalt gäller framför andra bevis i fråga om rätt sträckning. Gränserna är även dokumenterade i förrättningshandlingar, nuförtiden både grafiskt och normalt med koordinater för varje gränspunkt. Vidare speglas de ungefärligt i den digitala registerkarta som ingår i fastighetsregistret.6 Förutom själva marken ingår vanligtvis byggnader, träd och vissa andra fasta objekt i fastighetsbegreppet7.
För tydlighets skull ska det påpekas att termerna ”jord” och ”mark” ofta används i vid mening inom fastighetsrätten, på så sätt att de avser såväl land som vattentäckta områden.
Bilden av den traditionella fastigheten som ett platt objekt i markplanet är dock en förenkling, främst för att kunna återges på kartor. Fastigheten omfattar vanligtvis även marken under och luftrummet ovanför ”rutan”8. Vissa fastigheter består dessutom inte bara av ett utan av två eller fler områden, ofta kallade skiften. Dessa områden gränsar inte direkt till varandra, men äganderättsligt är de en enhet med en gemensam fastighetsbeteckning9.
Förutom den nämnda traditionella fastigheten finns den tredimensionella fastigheten, motsvarande en ”box” på, över eller under marken. Den är avgränsad inte bara i planet utan också i höjdled. En sådan fastighet, vilken t.ex. kan bestå av ett underjordiskt garage eller ett våningsplan i en byggnad, urholkar därmed den kringliggande traditionella fastigheten.10 Gränsredovisningen på förrättningskartan får vanligtvis stor rättslig betydelse, eftersom utmärkning på marken sällan sker i detta fall.
6 För en utförlig redogörelse för regelverket rörande fastighetsgränser, se Andreasson. 72 kap. 1 § jordabalken. 8 I lagtexten uttrycks detta som att fastigheten avgränsas horisontellt, se 1 kap. 1 § första stycket 3 meningen jordabalken (första angivna fallet). Den kan dock vara urholkad av en tredimensionell fastighet, se nedan. 9 Varje fastighet, oavsett typ, har en i fastighetsregistret unik beteckning som utgör den rättsliga och administrativa identiteten beträffande ägande, inteckningar, servitutsrättigheter, taxering etc. 10 Angående avgränsning, se 1 kap. 1 § första stycket 3 meningen jordabalken (andra angivna fallet). Varianter av tredimensionella fastigheter framgår av efterföljande 1 a §.
Utöver vad som nu har sagts förekommer vissa speciella typer av fastigheter. En sådan är den s.k. fiskefastigheten. Den omfattar endast äganderätten till själva fisket i ett visst vattenområde – inte äganderätten till det vattenområde som fisket får utövas inom11. Fiskefastigheter saknar därmed både areal och gränser. Det förekommer också s.k. andelsfastigheter, vilka inte heller omfattar något geografiskt område. I det fallet består fastigheten endast av en andel i en eller flera samfälligheter.
Samfälligheter – i betydelsen samfällda mark- eller vattenområden – är också fast egendom. En samfällighet tillhör flera fastigheter gemensamt12, dvs. den har flera delägande fastigheter. Fysiska eller juridiska personer är därmed indirekta ägare i egenskap av fastighetsägare. Samfällda områden har i likhet med fastigheter en land- och/eller vattenareal och omsluts av fastighetsgränser. I det följande gäller i allt väsentligt vad som sägs om fastigheter även samfälligheter.
Hela Sverige består av drygt 3,3 miljoner fastigheter och samfälligheter, vilka tillsammans utgör den s.k. fastighetsindelningen. Omvänt uttryckt omfattar detta ”äganderättsliga rutnät” Sveriges alla landområden, alla små och medelstora sjöar och vattendrag, samt de vattenområden som ligger närmast land dels i de fyra stora sjöarna (Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland), dels i havet.
Såsom har nämnts ovan medför inte äganderätt till fast egendom full förfoganderätt. Det finns många olika slag av och nivåer på inskränkningar som en fastighetsägare kan få finna sig i. I vissa fall är den gemensamma nämnaren att allmänna intressen väger tyngre än de enskilda ägarnas, såsom vid upplåtelse av vägrätt eller ledningsrätt. Den mest långtgående åtgärden är expropriation. I andra fall kan det handla om en persons behov att utnyttja sin grannes tomt för t.ex. genomfart (servitut). Som fastighetsägare kan man också behöva finna sig i att allmänheten vistas på eller passerar ens fastighet med stöd av allemansrätten. I fråga om enskilt ägda vattenområden inom territorialhavet kan dessutom viss internationell sjöfart vara tillåten (se avsnitt 3).
2.2 Kustfastigheter och deras gränser i havet
En fastighet som sträcker sig utanför land omfattar enskilt vattenområde. Termen enskilt står här i motsatsförhållande till allmänt (se nedan). Att vattenområdet är enskilt betyder att det finns enskild äganderätt knutet till sådant vatten.13 Undantagsvis förekommer fastigheter som i sin helhet ligger utanför strandlinjen och därmed består helt av enskilt vattenområde14. Det vanliga är dock att vattnet hör ihop med ett eller flera landområden, ofta det eller de som ligger närmast intill. Detta gäller såväl i sjöar och vattendrag som i havet.
I det följande fokuseras på fastigheter vid kusterna och därmed de fastighetsgränser som finns i havet.
Fastigheters enskilda vatten vid kusten angränsar till annat enskilt vatten och i vissa fall även till allmänt vatten. Avgränsningen mot annat enskilt vattenområde går normalt antingen bara ”i sidled” (se fastighet A i figur 1) eller även ”utåt” mot en omkringliggande fastighet (se fastighet B i figur 1). Där ett enskilt vattenområde sträcker sig så långt ut att det inte finns någon annan fastighet utanför avgränsas det alltså ”utåt” mot allmänt vatten (se fastighet A i figur 1).
Figur 1 Principskiss av fastighetsindelning vid kusten
Fastighetsgränser inom enskilt vattenområde respektive mot allmänt vattenområde är av olika karaktär, bl.a. beträffande tillkomst och senare eventuell bestämning av rätt sträckning. Något förenklat kan sägas att en gräns i enskilt vatten är fast medan en gräns mot allmänt vatten är rörlig (se vidare nedan).
En fastighets gränser i enskilt vatten ligger fast i enlighet med vad som beslutades vid fastighetens bildande eller senare ändringar eller avgöranden. Hur väldefinierade sådana gränser är beror till stor del på det definitionssätt som då valdes. I vissa fall har gränserna lags fast i specifika sträckningar15, med gränspunkterna angivna med koordinater eller mått från land16. Redovisningen på förrättningskartorna ger då i regel god ledning. Det är dock vanligt att gränserna har lämnats ospecificerade, med en direkt eller indirekt hänvisning till den s.k. principen om gränsdragning efter närhet till strand17. För att konkretiseras måste denna princip tolkas för varje fastighet. Därmed krävs i många fall fastighetsbestämning för att i dag kunna säga var gränserna i vattnet faktiskt går. Det är då den strandlinje som förelåg vid fastighetens bildande som ska utgöra grund för tolkningen, vilket kan medföra komplicerade utredningar om t.ex. vattenståndet har ändrats eller stranden har eroderat eller fyllts ut sedan dess.18 Även landhöjning respektive landsänkning får följder för kustfastigheters vatteninnehav. En fastighet vid norrlandskusten som ursprungligen omfattade ett smalt vattenområde längs stranden (jfr fastighet B i figur 1) kan alltså några decennier senare bestå enbart av landområde19.
15 I dessa fall gäller bestämmelserna i 1 kap.3–4 §§jordabalken. 16 Undantagsvis förekommer även pålar i vattnet. 17 Se 1 kap. 5 § jordabalken. Vattenområde med sådana gränser kallas ibland ”1:5-vatten” och gränsdragningsprincipen uttrycks ibland som att ”vattnet är delat med stranden”. I äldre handlingar motsvaras detta av en hänvisning till 12 kap. 4 § äldre jordabalken. 18 För förklarande figurer om detta och andra fastighetsgränser i vatten, se Julstad avsnitt 2.6. 19 Gränserna ändras alltså inte, men fastighetsägaren kan i vissa fall ha rätt att nyttja det uppgrundade området på grannfastigheten – den fastighet som det uppgrundade, tidigare vattentäckta området, tillhör – för att fortfarande kunna ha tillgång till vattnet (se 1 kap. 6 § jordabalken).
Allmänt vattenområde längs kusterna, å sin sida, definieras på följande sätt: ”Vattenområde i havet är allmänt (allmänt vatten), där det ej ingår i fastigheterna (enskilt vatten)”20. Det handlar alltså i huvudsak om det vatten som ligger längst ut på svenskt territorium. Staten genom Kammarkollegiet ansvarar sedan länge för förvaltningen av detta vatten. Någon äganderätt till området har dock hittills inte ansetts vara klargjord21.
En kustfastighets gräns mot allmänt vattenområde skiljer sig från gränser fastigheter emellan. Gränsen mot allmänt vatten definieras först och främst av direkta bestämmelser i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde, och har därmed aldrig tillkommit genom någon lantmäteriförrättning eller annat myndighetsbeslut. Normalt finns heller ingen kartdokumentation som redovisar sträckningen.
Vidare är gränsen mot allmänt vatten en rörlig fastighetsgräns. Detta beror på att lagens definition av gränsen baseras på företeelser vilkas lägen varierar över tiden.
Den första huvudregeln för denna gränssträckning bygger på avståndet 300 m från strandlinjen eller från en ö av minst 100 m längd, alternativt tremeterskurvan för vattendjupet där denna ligger längre ut22, dvs. i långgrunda områden (se figur 2). Utgångspunkten är normalt medelvattenstånd.
Figur 2 Principskiss av första huvudregeln för fastigheters gräns mot allmänt vattenområde i havet
Enligt den andra huvudregeln är allt vatten inne i vikar enskilt där förbindelsen med öppna havet, dvs. mynningen, är så smal att den består helt av enskilt vatten23. Om mynningen är bredare går det allmänna vattnet alltså in en bit i viken, tills det möter enskilt vatten (t.ex. 300 m från vikens innerkanter enligt första huvudregeln).
Specialbestämmelser gäller dock för vissa kuststräckors vikar och fjordar samt för vissa öar. Exempelvis omfattar flera fjordar i Bohuslän allmänt vatten inne i de smala vikarna.24 Det finns också platser vid Norrbottens läns och Kalmar läns kuster där gränsen följer detaljangivna sträckningar25.
I samtliga fall är normalt medelvattenstånd normerande för gränsen mot allmänt vatten. Dess rörlighet kommer sig alltså av att t.ex. erosion och uppgrundning ändrar strandlinjens läge. Den påtagliga landhöjningen i nordost spelar också stor roll.
Lagen om gräns mot allmänt vattenområde anses ibland svår att tolka, inte minst för lekmän, bl.a. till följd av att olika avgränsningsregler gäller för olika geografiska områden. Detta i kombination med gränsens rörlighet kan skapa osäkerhet för fastighetsägare och andra intressenter om var en fastighet egentligen slutar i havet och det allmänna vattnet tar vid.
Gränssträckningen vid en viss tidpunkt kan dock bestämmas genom en lantmäteriförrättning (fastighetsbestämning), även om detta är en ovanlig åtgärd. Den därigenom klarlagda gränsen mot allmänt vattenområde redovisas då på en förrättningskarta och läggs även in på den digitala registerkartan. Ett sådant avgörande saknar dock den rättskraft för framtiden som andra fastighetsbestämningar har.26 Om t.ex. strandlinjen ändras efter några år tappar avgörandet sin betydelse. Gränssträckningen får då tolkas på nytt utifrån den i lagen relevanta bestämmelsen. Något tillspetsat kan sägas att beslutet alltså endast gäller vid beslutstidpunkten.
Förutom denna koppling till fastighetsindelningen har gränsen mot allmänt vattenområde betydelse även för svensk lagstiftning rörande kontinentalsockeln. I det avseendet räknas kontinentalsockeln från där det allmänna vattnet börjar till ett visst läge utåt i havet (vid eller utanför territorialhavsgränsen)27.
I detta sammanhang ska också nämnas ett specialfall av fastighetsgräns i vatten, som förekommer i nordöstra kanten av landet. Många fastigheter längs Torne, Muonio och Könkämä älvar sträcker
sig ända ut till den djupfåra som utgör riksgräns mot Finland. De angränsar alltså inte till något allmänt vatten utan direkt till grannstatens territorium. Denna riksgräns är rörlig, eftersom djupfåran ändrar läge på grund av meandring och andra naturliga vattenrörelser. I det fallet krävs dock en fastställelse av det nya läget i samband med en formell gränsöversyn länderna emellan för att förändringen ska slå igenom rättsligt. De berörda fastigheternas yttre gränser följer riksgränsen och är därmed ”etappvis” rörliga i och med gränsöversynerna.28
3 Grundläggande om inre vatten
Inre vatten är ett begrepp som förekommer i havsgränssammanhang. I enlighet med FN:s havsrättskonvention är inre vatten benämningen på vattnet innanför baslinjen 29 . Detta framgår också, om än mindre explicit, av lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium, vars 2 § lyder:
Till inre vatten räknas (a) insjöar, vattendrag och kanaler; (b) vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden innanför och mellan öar, holmar och skär och intill räta linjer som regeringen bestämmer. I Öresund mellan Klagshamns fyr och Kullen räknas dock endast hamnar till inre vatten.30
Det speciella med detta vatten är att full suveränitet råder för kuststaten. Utländska fartyg saknar därmed rätt till s.k. oskadlig genomfart, något som de har i zonen direkt utanför (territorialhavet). Det inre vattnet har alltså ett bättre skydd mot intrång än övriga havet.31
Inre vatten är en företeelse med direkt koppling till baslinjen. Baslinjen har en central roll för havsgränslagstiftningen, genom att den dels är utgångspunkt för territorialhavet, dels är normerande
28 Se t.ex. Gustafsson. 29 Artikel 8 (1) havsrättskonventionen. Att det i denna artikel står att vatten innanför baslinjen ska utgöra ”del av statens inre vatten” (min kursivering) syftar på att havsrättskonventionen inte omfattar den övriga delen, dvs. det inre vatten som utgörs av sjöar och andra inlandsvattendrag. 30 De ”räta linjer” som nämns i (b) avser räta baslinjer, se nedan. 31 Grundbestämmelsen om oskadlig genomfart finns i artikel 17 havsrättskonventionen. En undantagsbestämmelse finns dock i artikel 8 (2) för sådana inre vattenområden som tidigare inte betraktades som inre vatten; där gäller fortfarande rätt till oskadlig genomfart.
för yttergränserna av detta hav och för andra områden såsom den ekonomiska zonen och kontinentalsockeln. Baslinjen har betydelse även för föreslagen havsplanering32.
Huvudregeln är att baslinjen följer kustens strandlinje vid lågt vattenstånd33. I detta fall, som kallas normal baslinje, går alltså baslinjen där havet möter land. Längs dessa sträckor finns inget inre vatten i havet. Normal baslinje förekommer på vissa ställen längs södra Sveriges kuster.
Det är dock betydligt vanligare, och mer intressant för denna utredningsdel, att en alternativ princip tillämpas. Där kusten är flikig eller det förekommer öar eller skär ett stycke ut i havet är baslinjen konstruerad på ett förenklat sätt – som räta baslinjer34 (se figur 3).
Figur 3 Principskiss av normal respektive rät baslinje
Vilka kuststräckor som har normala respektive räta baslinjer stadgas i en förteckning över baslinjepunkter som är bifogad förordningen (1966:375) om beräkning av Sveriges sjöterritorium. Mellan däri angivna baslinjepunkter, vilka är fixerade numeriskt som latitud/longitud, går räta baslinjer. Detsamma gäller över hamnmynnig vid öppen kust. Längs övriga kusten gäller normal baslinje.
Till stöd främst för sjöfarten åskådliggör Sjöfartsverket baslinjerna på sjökort35 och vissa översiktskartor. Eftersom de nu gällande baslinjepunkterna härstammar ända från 1966 har topografiska förändringar såsom landhöjning och erosion gjort att de räta baslinjerna på vissa ställen inte längre sammanfaller med de öar etc. som de
ursprungligen knöts till. Detta problem är ett av huvudskälen till den förevarande havsgränsutredningen.36
Räta baslinjer – och därmed det inre vattnet i havet – kan sträcka sig mycket långt ut i havet där skärgården är vidsträckt. Exempelvis i Luleå skärgård ligger den yttersta baslinjepunkten37 på ett avstånd om ca 34 km från fastlandet, med vilket följer kontinuerligt inre vatten ända från land. På andra ställen med långt ut belägna öar kan det finnas territorialhav mellan fastlandets inre vatten och öarnas egna inre vatten. Ett sådant exempel är Gotland.
Såsom har nämnts ovan är oskadlig genomfart inte tillåten i inre vatten. Kuststaten får dock införa t.ex. lotsplikt i sådana områden38. Någon annan betydande rättslig eller praktisk funktion i sig torde det inre vattnet inte ha.
4 Analys och slutsatser
4.1 Inget direkt samband mellan fastighetsgräns och inre vatten
Inre vatten är en företeelse som har relevans enligt havsgränslagstiftningen men som saknar direkt samband med fastigheter och deras gränser. Fastigheters enskilda vattenområden kan visserligen omfatta inre vatten, och vice versa, (se figur 4 nedan), men detta har ingen betydelse för äganderätten till vattenområdena eller rätten att utnyttja dessa. Fastigheter och inre vatten kan sägas leva sina egna liv. Förhållandet mellan fastighetsgränser och inre vatten, vilket var föremål för denna utredningsdel, är alltså obefintligt.
Figur 4 Principskiss av förhållandet mellan fastigheter och inre vatten
Uttryckt i ett fastighetslagstiftningsperspektiv kan inre vatten i havet omfatta både enskilt vatten och allmänt vatten innanför de räta baslinjerna.
Omvänt, dvs. uttryckt i ett havsgränslagstiftningsperspektiv, kan fastigheters enskilda vatten i havet omfatta både inre vatten innanför de räta baslinjerna och territorialhav där utanför.
Vid normal baslinje, sammanfallande med strandlinjen, sträcker sig alla kustfastigheter med enskilt vattenområde ut i territorialhavet39. Såsom har nämnts ovan gäller rätten till oskadlig genomfart
inom hela denna havszon. I ett svenskt perspektiv öppnar alltså denna rätt för de flesta utländska fartyg att passera genom såväl havets allmänna vatten som allt enskilt vatten utanför baslinjen.40
I det här sammanhanget kan även nämnas att territorialhavsgränsen är yttre gräns inte bara för territorialhavet utan även för allmänt vattenområde (se figur 5).
Figur 5 Principskiss över utbredningen av allmänt vattenområde
Ett annat samband, som är minst lika viktigt att uppmärksamma, är det att kontinentalsockeln enligt svensk lag räknas från gränsen mot allmänt vatten. Eftersom denna gräns är rörlig – och sällan ens utredd till sitt läge – föreligger en oklarhet i kontinentalsockelns exakta utbredning.
4.2 Reflexion rörande aktuellt förslag om havsplanering
Havsplaneringsutredningen och havsgränsutredningen rör till stor del helt olika frågor. Det finns dock aspekter som kan tangera varandra, t.ex. fastigheters utsträckning i havet.
Av redogörelsen ovan framgår att fastigheters enskilda vatten kan sträcka sig långt ut från land där det är långgrunt. Längs t.ex. Skånes västkust finns fastigheter som når omkring två kilometer ut från land. Detta innebär att det förekommer områden med enskild äganderätt mer än en nautisk mil (1 852 m) från strandlinjen.
För havsgränsutredningen torde inte detta ha någon betydelse i sig. Däremot skulle det kunna orsaka problem för arbetet med havsplanering. Just en nautisk mil har valts som det avstånd från baslinjen där de föreslagna havsplanområdena börjar41, och där normal baslinje gäller sammanfaller ju denna med strandlinjen.
I havsplaneringsutredningens betänkande sägs att det inte förekommer några enskilda rättigheter knutna till fastighetsinnehav i den del av havet som det uppdraget gäller42, dvs. utanför en nautisk mil från baslinjen. De föreslagna havsplanområdena menas därför inte medföra någon risk för intrång i äganderätten43. Det framgår dock inte av betänkandet om förekomsten av eventuella vattenområden som ingår i fastighetsindelningen – enskilda äganderättigheter – faktiskt har undersökts, eller om deras existens har uteslutits enbart baserat på antagandet att en nautisk mil från baslinjen är ett tillräckligt stort avstånd.
I denna promemoria konstateras att kustfastigheters gränser mot allmänt vatten, vilka visar äganderättigheters utsträckning i havet, långt ifrån alltid är tydliggjorda. Fastighetsbestämningar av sådana gränser görs sällan såvida det inte finns påtagliga skäl. Det saknas
därmed i många fall fullständig information om fastigheters utsträckning i havet. Detta innebär att även om det går att tydligt identifiera baslinjen längs hela kusten, och därmed definiera en linje en nautisk mil utanför denna, är det svårt att bedöma eventuell förekomst av fastigheter därutanför. Att skapa aktuell data över tremetersdjupkurvan i havet och lägga denna som ett lager på den digitala registerkartan vore ett möjligt tillvägagångssätt, men det skulle kräva stora arbetsinsatser44.
Om en undersökning av fastigheters utsträckning i havet inte redan har gjorts inom havsplaneringsutredningen finns alltså viss risk för att det kan förekomma äganderätter till fast egendom inom de föreslagna havsplanområdena.
Referenser
Offentligt tryck
SOU 2010:91, Planering på djupet – fysisk planering av havet,
Betänkande av Havsplaneringsutredningen, Stockholm 2010 Dir. 2011:41, Översyn av Sveriges havsgränser, Kommittédirektiv,
5 maj 2011
Litteratur
Andreasson, K., På gränsen till framtiden – Möjligheter till koordinat-
bestämda fastighetsgränser, Akademisk avhandling, Lunds universitet, Lund 2008
Julstad, B., Fastighetsindelning och markanvändning, Norstedts Juri-
dik, andra upplagan, Stockholm 2000 Gustafsson, Å., Riksgränshistoria & gränsöversyner – Från Svine-
sund till Haparanda, Lantmäteriet Kartförlaget 1995
Sjödin E., Ekbäck, P., Kalbro, T. och Norell, L., Markåtkomst och
Äganderätten till allmänt vattenområde
Johanna Dahlin, Lantmäteriet
1 Sammanfattning
Enligt Lantmäteriets uppfattning är det svårt att hitta stöd för att den svenska staten, eller för den del någon annan, ska anses ha en äganderätt till det allmänna vattenområdet. Varken förarbeten, doktrin eller praxis ger något tydligt stöd för att statens rätt till det allmänna vattenområdet skulle kunna karakteriseras som en privaträttslig äganderätt.
Det mesta talar i stället för att området är en ”riksallmänning” och att statens rätt till området är att beteckna som en offentligrättslig höghetsrätt. Detta innebär att staten har en rätt att förfoga över området genom lagstiftning. Bergström sammanfattade år 1957 rättsläget med orden ”allmänt vattenområde saknar ägare, därför att det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”.1Hans slutsats står sig väl än i dag.
Eftersom Lantmäteriet anser att varken staten, eller någon annan, är att betrakta som ägare till det allmänna vattenområdet finns det en del oklarheter beträffande statens rätt att disponera över området. En tydligare lagstiftning kan vara ett sätt att råda bot på oklarheterna oavsett om statens rätt konstrueras som en äganderätt eller som tydliga statliga befogenheter över området.
2 Bakgrund och avgränsning
Den fråga som ska besvaras här är huruvida det finns någon äganderätt2 till allmänt vattenområde. Allmänt vattenområde ligger inom svenskt sjöterritorium och ingår inte i fastighetsindelningen. Området kan därför inte ägas av enskild.3 Däremot skulle kanske staten4 kunna anses ha en äganderätt till området. Det är framförallt denna frågeställning som kommer att behandlas nedan.
Någon uttrycklig reglering av att någon ska anses ha äganderätten till allmänt vattenområde finns inte. Att staten har en rätt att genom lagstiftning styra över användningen av det allmänna vattenområdet verkar de flesta vara överens om men därmed inte sagt att staten också kan anses ha en privaträttslig äganderätt till detta. Det allmänna vattenområdet skulle även kunna anses vara en ”riksallmänning” med staten som förvaltare och målsman för allmänhetens intresse.5 I vissa sammanhang har man hävdat att det allmänna vattenområdet är ett res nullius (herrelöst land) som inte tillhör någon.6
Frågan om äganderätten till allmänt vattenområde har på senare tid aktualiserats genom en skrivelse från Kammarkollegiet som har överlämnats till regeringen.7 Frågan har även uppmärksammats i Havsplaneringsutredningens betänkande SOU 2010:91 och nu inom ramen för Havsgränsutredningen. I Havsgränsutredningens direktiv står att frågan om äganderätt till allmänt vatten ska utredas.8 I direktiven hänvisas även till Havsplaneringsutredningens betänkande där det konstateras att rättsläget är oklart vad gäller ”statens rätt att bestämma över dispositionsrätten inom området och att ta ut ersättning för det”.9
Kammarkollegiet beskriver i sin skrivelse hur alla tidigare utredningar i frågan synes ha stannat vid generella uttalanden om frågans
2 Här avses alltså äganderätt i den privaträttsliga betydelsen, se nästa avsnitt om begreppet äganderätt. 3 Se lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Av 1 § följer att det allmänna vattenområdet inte ingår i fastighetsindelningen. 4 Staten som privaträttsligt subjekt har tidigare brukat betecknas med termen ”kronan”. Se Strömberg (2003) s. 24. 5 Se Bergström (1957) s. 8 f. 6 Se regeringsrådets Quensels uttalanden från lagrådets granskning av lagen om gräns mot allmänt vattenområde, NJA II 1951 s. 346–347. Se även Bergström (1957) s. 18 not 7. 7 Kammarkollegiets dnr 4.1-5982-10, daterad 2010-10-19. 8 Dir 2011:41 s. 6. 9 Se Dir 2011:41 s. 2 samt SOU 2010:91 s. 224 f.
komplexitet, behovet av ytterligare utredning samt lagreglering för ökad tydlighet. Kammarkollegiet drar slutsatsen att den rättsliga statusen för allmänt vattenområde respektive myndigheters befogenhet att agera i frågor med koppling till detta område är oklar.10
2.1 Begreppet äganderätt
Frågan om staten kan anses ha en äganderätt till allmänt vattenområde har periodvis behandlats flitigt i litteraturen och meningarna går isär. Vid en genomläsning av litteratur på området blir det tydligt att en del av meningsskiljaktigheterna beror på vilken innebörd man lägger i begreppet statens äganderätt.11 Att det rör sig om en modern privaträttslig äganderätt som kan definieras negativt på så vis att äganderätten omfattar alla befogenheter som inte är uttryckligen undantagna12 är långt ifrån självklart.
Det moderna privaträttsliga ägandebegreppet skulle ge staten befogenhet att disponera över det allmänna vattenområdet som vilken ägare som helst. Som beteckning på denna typ av äganderätt har begreppet dominium ofta använts. Från statens dominium får skiljas statens imperium vilket beskrivs som statens offentligrättsliga höghetsrätt över allt sitt territorium, vare sig detta utgörs av fast mark eller vattentäckt område. Bergström exemplifierar skillnaden enligt följande. ”I kraft av dominium kan kronan utan särskild lagstiftning med ensamrätt exploatera nyttigheter på allmänt vattenområde eller på affärsmässiga grunder upplåta sådan ensamrätt till enskilda. Imperium innebär däremot blott, att staten genom lagstiftning kan inskrida för att reglera exploateringen av dessa nyttigheter.”13 I många framställningar på området gör man ingen tydlig åtskillnad mellan en statlig privaträttslig äganderätt och statens imperium när man behandlar statens rätt till allmänt vattenområde.14
10 Se Kammarkollegiets dnr 4.1-5982-10. 11 Se Bergström (1957) s. 24 ff. 12 Se Bergström SvJT 1958 s. 439 ff. Michanek konstaterar att Bergströms syn på markäganderätten som negativt bestämd alltjämt är hållbar, se Michanek s. 491. 13 Se Bergström (1957) s. 7 f. 14 Se Gihl s. 14 som konstaterar att diskussionen om huruvida strandstatens rätt över territorialvattnet innebär imperium eller dominium har förlorat sin betydelse såsom utgående från en föråldrad frågeställning. Om man tillerkänner strandstaten suveränitet över territorialvattnet med därav följande lagstiftningsmakt ankommer det på strandstatens interna lagstiftning att reglera äganderättsförhållandena och övriga privaträttsliga förhållanden inom territorialvattnet. Se även Bergström (1957) s. 7.
2.2 Viktig litteratur
Den mest omfattande utredningen avseende äganderätten till allmänt vattenområde har gjorts av Svante Bergström. Hans utredning ”Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning” publicerades 1957. Den första delen av Bergströms utredning innehåller en omfattande genomgång äldre stadganden, rättspraxis, uttalanden i förarbeten och i rättsvetenskaplig litteratur. Den andra delen av utredningen innehåller en diskussion kring de slutsatser som Bergström drar av det genomgångna materialet.15
Bergströms utredning låg senare till grund för Gabriel Michaneks behandling av frågan om allmänt vattenområdes rättsliga ställning i sin avhandling ”Energirätt”. Michanek utgår från Svante Bergströms slutsatser och gör därefter en egen analys av frågan utifrån hur denna har behandlats i vissa författningar som tillkommit efter 1957.16
2.3 Avgränsning
Inom ramen för det aktuella uppdraget har det inte funnits möjlighet att göra någon omfattande litteraturgenomgång motsvarande Bergströms även om en del av dennes och annat material har gåtts igenom.17 Eftersom Bergströms utredning framstår som det mest omfattande och viktigaste verket på området och hans slutsatser som väl underbyggda kommer hans utredning att redovisas och behandlas relativt ingående nedan, se avsnitt 6.
Folkrättens betydelse för frågeställningen kommer inte att behandlas närmare. Eftersom det allmänna vattenområdet ligger inom svenskt sjöterritorium och frågan om äganderätten till området borde vara en inomstatlig angelägenhet kan det ifrågasättas vilken betydelse Sveriges internationella åtaganden skulle kunna anses ha.18
15 Se Bergström (1957) s. 9. 16 Se Michanek s. 507 ff. 17 Det finns en tämligen omfattande litteratur rörande äganderätt ur olika aspekter som skulle ha kunnat behandlas, men då vi vid en översiktlig genomgång av sådan inte funnit något som är specifikt inriktat på allmänt vattenområde eller som direkt motsäger Bergströms slutsatser behandlas den inte i denna utredning. 18 I ett betänkande från 1965, B 1 nr 566, konstaterar Kammarkollegiet att det inte finns några folkrättsliga inskränkningar i kuststatens rätt att bestämma över territorialhavets civilrättsliga status, se bilaga 2 till betänkandet s. 2:3. Betänkande behandlas i avsnitt 3.2.2 nedan.
Framställningen utgår från allmänt vattenområde i havet. Det allmänna vattenområdet i de större insjöarna, se nästa avsnitt, behandlas inte särskilt. Insjöarna intar i vissa avseenden en särställning i förhållande till det allmänna vattenområdet i havet19 men i fråga om äganderätten borde insjöarnas särställning inte ha någon avgörande betydelse.
För en genomgång av på vilket sätt det allmänna vattenområdet nyttjas av stat och enskilda hänvisas till ett betänkande av Kammarkollegiet från 1965.20 En uppdatering av genomgången vore värdefull inför en eventuell revidering av lagstiftningen på området men ryms inte inom ramen för denna framställning.
3 Allmänt vattenområde
Det allmänna vattenområdet bestäms geografiskt genom lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Av lagen framgår att allmänt vatten är sådant vatten som inte ingår i fastighetsindelningen (se 1 §). Gränsen mot allmänt vattenområde är rörlig och förändras genom landhöjning etc. (se 2 §).21 Det allmänna vattnet sträcker sig ut till territorialgränsen och ligger alltså helt inom Sveriges sjöterritorium.22 Förutom i havet finns allmänt vattenområde endast i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.23
19Minerallagen (1991:45) är t.ex. tillämplig i sjöarna men inte i havet, se 1 kap. 2 §. Lag (1966:314) om kontinentalsockeln är tillämplig i havet men inte i sjöarna. 20 B 1 nr 566 s. 28 ff samt s. 47 ff. Betänkanden behandlas nedan i avsnitt 3.2.2. Kammarkollegiet konstaterar att en legal förklaring av kronans äganderätt till området inte borde påverka rätten till fiske och jakt och utvinning av mineral inom området. I den mån det finns begränsade rättigheter för enskilda att nyttja sådana öar som tillhör allmänt vattenområde borde rättigheterna utan särskilt förbehåll bestå även efter ett lagfästande av kronans äganderätt till området. Sammanfattningsvis finner kammarkollegiet att en legal förklaring av statens äganderätt inte påkallar ett särskilt stadgande för att trygga beståndet av särrättigheter till området. Allemansrätten påverkas inte av frågan om äganderätten. Lantmäteriet vill här uppmärksamma att kammarkollegiets betänkande nu har åtskilliga år på nacken och att det kan ha uppstått nya rättigheter som bör beaktas. 21 Fastighetsbestämningsbeslut som rör omfattningen av allmänt vattenområde äger inte rättskraft om det avviker från vad som följer enligt lag. Detta slås fast i andra stycket i 14 kap. 4 § fastighetsbildningslagen (1970:988) (FBL). Anledningen till detta är att gränsen enligt lag om gräns mot allmänt vattenområde är rörlig. Se Bonde, Dahlsjö, Julstads kommentar till nämnda paragraf. 22 Av Lag (1966:374) om Sveriges sjöterritorium framgår att Sveriges sjöterritorium begränsas av territorialgränsen. 23 Inom ramen för ett annat utredningsuppdrag i havsgränsutredningen behandlas gränsen mot allmänt vattenområde mer utförligt, se Dir. 2011:41 s. 6.
I 1 kap. 1 § jordabalken fastslås att fast egendom är jord, varmed förstås både fast mark och vattentäckt område som ingår i det svenska territoriet. Även allmänt vattenområde är fast egendom. Den fasta egendomen är indelad i särskilda fastigheter med undantag för allmänt vattenområde som alltså inte utgör en fastighet i jordabalkens mening och inte ingår i fastighetsindelningen.24 Det allmänna vattenområdet finns inte heller med i fastighetsregistrets fastighetsredovisning. Området är dock kommun- och länsindelat och finns i detta avseende utmärkt på registerkartan.
3.1 Äganderätt till allmänt vatten
I nutida svensk rätt är äganderätten till vattenområden primärt en ensamrätt till grunden under vattnet (botten). Från denna rätt härleds sedan rätten till andra förfoganden över området, t.ex. rätten att ta sand eller fiska.25 Denna uppfattning verkar dock ha kommit till klart uttryck först vid mitten av 1800-talet. I Hälsingelagen föreskrevs att den som äger land äger vatten. Detta syftade sannolikt på land invid vattnet och inte under vattnet (grunden). Rätten till vattnet ansågs alltså tidigare följa äganderätten till stranden.26
Om det skulle finnas en statlig äganderätt till allmänt vattenområde så skulle det egentligen vara fråga om en äganderätt till grunden varifrån man kan härleda en rätt att förfoga över vattenområdet. Beträffande själva vattnet är det mest rättvisande att tala om rådighet eftersom man inte brukar använda uttrycket äganderätt om något så flyktigt som vatten.27 För enkelhetens skull används här begreppet äganderätt avseende både grunden och vattnet.
24 Se prop. 19720:20 del B1 s. 71 där departementschefen konstaterar att 1 kap. 2 § JB (som hänvisar till särskilda bestämmelser beträffande allmänt vattenområde) innefattar ett undantag från 1 kap. 1 § JB (där det står att den fasta egendomen är indelad i fastigheter) eftersom det inte ingår i fastighetsindelningen. Se även Westerlind (1967) s. 83. 25 Se Rodhe s. 103 f samt Bergström (1957) s. 8 och 11. Beträffande fisket kan tilläggas att i dag omfattar äganderätten till en fastighets vattenområde normalt även äganderätten till fisket inom området. Äganderätten till vatten och fiske får bara skiljas åt i vissa fall (se 3 kap. 8 § FBL). Det är dock inte ovanligt att äganderätten till vattnet och fisket är åtskild på grund av äldre bestämmelser. Det förekommer även att fastigheter består enbart fisket inom ett vattenområde. En sådan fastighet brukar kallas fiskefastighet. Se Julstad s. 28. 26 Rodhe s.104 f. I viss mån lever denna uppfattning kvar ännu i dag, se 1 kap. 5 § JB. 27 Se t.ex. 2 kap. 2 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Flera författare har behandlat frågan om ”äganderätt” till vattnet. Se Holmbäck s. 56, Undén s. 56 ff. samt Bengtsson s. 210 f.
1929 beslöt Kammarkollegiet att införa allmänt vattenområde i jordeboken under beteckningen ”lägenheten Kronovattnet nr 1”. Därefter genomfördes en gränsbestämning mellan lägenheten och det angränsande enskilda vattenområdet. Förrättningen överklagades och avgjordes slutligen av HD (NJA 1933 s. 490) som upphävde gränsbestämningsbeslutet. HD påpekade att gränsen mot det allmänna vattenområdet var underkastad förskjutning i samband med den fortgående förändringen av strandlinjen och vattendjupet utanför. Man ansåg därför att gränsen inte kunde bestämmas i den ordning som avsågs i 7 kap. jorddelningslagen.28 Därefter lät Kammarkollegiet avföra ”Kronovattnet nr 1” ur jordeboken.29 Det är mot bakgrund härav som ett uttalande i SOU 1947:38 med förslag till ny jordabalk bör läsas. Där konstateras att gränsen mellan enskilt och allmänt vattenområde ska vara rörlig och att strandägarens äganderätt alltså får anses sträcka sig från den verkliga strandlinjen oavsett förskjutningar i form av landhöjning etc. I sammanhanget uppmärksammas att Kammarkollegiet tidigare infört vattenområden som inte är underkastade enskild äganderätt i jordeboken. Man uttalar beträffande Kammarkollegiets förfaringssätt att detta:
måste ytterst grunda sig på antagandet, att en verklig fastighetsgräns finnes utanför strandlinjen och att området utanför denna gräns är en kronan tillhörig fast egendom. En sådan uppfattning torde vara för svensk rättsåskådning främmande30
3.2 Viss relevant lagstiftning
Såsom konstaterades redan i inledningen finns ingen uttrycklig reglering av äganderätten till allmänt vatten. Av Kammarkollegiets instruktion framgår att myndigheten företräder allmänt vattenområde när ingen annan myndighet gör det.31 Denna skrivning infördes i instruktionen 1972. Även före denna tidpunkt företrädde Kammarkollegiet allmänt vattenområde, dock är det oklart varifrån den behörigheten kom.32 Instruktionen innehåller inga krav på tillstånd
eller någon förklaring om rådigheten. Kammarkollegiets uppdrag har av verksamhetsutövare och myndigheter tolkats som att det krävs rådighetsmedgivande från kollegiet för att få disponera allmänt vattenområde. Kollegiet har beslutat om rådighetsmedgivande avseende bl.a. uppförande av vindparker, odling av musslor, nedläggning av kabel och dumpning av muddermassor.33
3.2.1 Lagen om gräns mot allmänt vattenområde
Syftet med lagen om gräns mot allmänt vattenområde är att fastställa gränsen mellan allmänt och enskilt vattenområde. Lagen reglerar inte äganderätten till det allmänna vattenområdet men frågan diskuterades i förbigående i lagens förarbeten där man närmast verkar ha utgått från att det allmänna vattenområdet var res nullius.34
3.2.2 Lag om kontinentalsockeln
Bakgrund till lagstiftningen
År 1951 fick ett privatägt bolag tillstånd av dåvarande vattendomstolen att suga sand på allmänt vattenområde. Med anledning härav skrev Kammarkollegiet till Kungl. Maj:t och framhöll att man ansåg att nyttigheter som denna inte fick tillgodogöras på allmänt vattenområde utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Kammarkollegiet argumenterade för att den aktuella sandtäkten närmast var jämförlig med vanlig grustäkt, eller kanske snarare med tillgodogörande av mineral på kronojord.35 Till följd av Kammarkollegiets framställan utarbetades en proposition36 i syfte att reglera statens rätt till ersättning. Efter en redogörelse för behandlingen av frågan om den rättsliga karaktären av allmänt vattenområde i olika sammanhang konstaterar departementschefen att det måste anses oklart vilken rättslig ställning man kan tillägga allmänt vattenområde:
Det kan anses tillhöra kronan, men man kan måhända också hävda, att det på annat sätt är en det allmännas tillhörighet eller att det icke tillhör någon37
I propositionen uttalar departementschefen även följande:
Avgörande för frågan huruvida kronan enligt gällande rätt äger uttaga avgift för rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde torde vara om denna rätt är förbehållen kronan eller om den i princip tillkommer envar. På grund av ofullständigheten i gällande lagstiftning på detta område kan det ifrågasättas huruvida något säkert svar därpå kan lämnas.38 Starka skäl talar emellertid för att rätten till sådan sandtäkt, varom här är fråga, bör tillkomma kronan. Det kan nämligen av flera orsaker ej vara rimligt att naturtillgångar, belägna på områden undandragna enskild äganderätt, skall kunna tillgodogöras av enskilda i betydande omfattning. Det synes därför genom lagstiftning böra fastslås, att rätten till sandtäkt å allmänt vattenområde tillkommer kronan.39
Departementschefen konstaterar därefter att det lämpligaste sättet att säkra kronans rätt till sandtäkt på allmänt vattenområde är att genom lag förklara att allmänt vattenområde tillhör kronan. För att göra detta skulle man dock behöva utreda de begränsade rättigheter till allmänt vattenområde som enligt lag eller annars tillkommer enskilda och som även framledes ska bestå. Någon sådan utredning förelåg inte och departementschefen konstaterade att en legal förklaring av kronans äganderätt till allmänt vattenområde fick anstå i avvaktan på en sådan utredning. I stället nöjde man sig med en mera provisorisk lösning och reglerade bara den aktuella frågan om rätt till sand-, grus- och stentäkt.40 I lagrådets yttrande över lagförslaget betonades att förslaget inte innefattade något ställningstagande till frågan hur rättsläget mera generellt borde bedömas.41
I samband med lagstiftningsarbetet beträffande sand-, grus- och stentäkt uppdrogs åt Kammarkollegiet att utreda och lägga fram förslag till lagstiftning genom vilken kronan skulle förklaras vara ägare till de allmänna vattenområdena. Utredningen ledde fram till
37 Se prop. 1953 nr 212 s. 4. 38Prop. 1953 nr 212 s. 5. 39Prop. 1953 nr 212 s. 5 f. 40 Se prop. 1953 nr 212 s. 6. 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och vattentäkt inom allmänt vattenområde ersattes avseende havsområdet av lag (1966:314) om kontinentalsockeln. Beträffande allmänt vattenområde i de större insjöarna ersattes 1953 års lag av kungörelsen (1966:320) om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom vissa allmänna vattenområden. 41 Se prop. 1953 nr 212 s. 8.
ett betänkande år 1965.42 Vid remissbehandlingen framkom att flera tunga remissinstanser var kritiska till betänkandet. De ansåg att betänkandet inte tillräckligt ingående redogjorde för vilken rättslig status det allmänna vattenområdet kunde anses ha utan explicit reglering. Vidare efterfrågades en mer utförlig utredning av förekomsten av rättighetshavare inom det allmänna vattenområdet. Även vissa frågor om gränsdragningen mellan allmänt och enskilt vatten samt om fastighetsredovisning och fastighetsbildning blev föremål för kritik. Betänkandet ledde aldrig till lagstiftning, utan ärendet skrevs av mot propositionen med förslag till lag om kontinentalsockeln.43
Lag om kontinentalsockeln
Lag (1966:314) om kontinentalsockeln reglerar användningen av kontinentalsockelns naturtillgångar. Med kontinentalsockeln förstås havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som regeringen bestämmer (se 1 §). I lagens 2 § konstateras att rätten att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar tillkommer staten. Inom allmänt vattenområde äger lagen inte tillämpning på sådana naturtillgångar som omfattas av svensk lagstiftning angående fiske.44
I förarbetena till lagen om kontinentalsockeln uttalade departementschefen följande beträffande frågan om äganderätten till allmänt vatten:
I fråga om havsbottnen innanför territorialgränsen har utredningen utgått från att äganderätten till allmänt vattenområde i enlighet med det av kammarkollegiet år 1965 framlagda förslaget skall genom särskild lagstiftning tillerkännas staten (min kursivering).45
Med hänsyn till den kritik som riktats mot Kammarkollegiets förslag konstaterade dock departementschefen att det inte var möjligt att nu lösa de frågor som gett upphov till kritiken. Därför kunde inte frågan om lagstiftning angående statens äganderätt till allmänt vattenområde tas upp inom ramen för det pågående lagstiftningsarbetet. Avsaknaden av lagstiftning angående statens äganderätt till
allmänt vattenområde ansågs däremot inte påverka den mera begränsade frågan om rätt till naturtillgångar på havsbottnen inom allmänt vattenområde. Denna rätt skulle tillerkännas staten och man lagstiftade i enlighet härmed.46
Sammanfattningsvis har man, såvitt Lantmäteriet kan utläsa, konsekvent uttryckt en tvekan angående statens rätt till det allmänna vattenområdet i de lagstiftningsärenden där frågan har behandlats.
4 En internationell utblick
Westerlind skriver i en artikel från 1958 att i de flesta länder betraktas statens rättsförhållande till territorialvattnet såsom endast en höghetsrätt, ett uttryck för statens imperium över territoriet alltså. Här ges som exempel bl.a. Danmark, Storbritannien och Frankrike. En uppfattning om att havsterritoriet omfattas av statens äganderätt finns dock t.ex. i Nederländerna och vissa delstater i USA. Westerlind betonar att i många länder är övervägandena kring det statliga rättsanspråkets karaktär lika tveksamma som i Sverige.47
På grund av den närbesläktade rättsutvecklingen är Finland särskilt intressant. Det finska begreppet allmänt vatten ligger nära det svenska begreppet, och argumentationen i frågan om äganderätten till allmänt vatten liknar den som förts i Sverige. I Finland fick dock frågan ett tydligt svar när man år 1966 införde en legal förklaring att det allmänna vattenområdet är statens egendom. Förklaringen infördes i 1 § Lag om rätt till allmänna vattenområden 1.4.1966/204 där det står följande:
Finlands territorialvatten och stora fjärdar i insjöar äro, till den del de äro belägna utanför byarågång, allmänna vattenområden. Allmänna vattenområden jämte botten äro statens egendom (min kursivering).48 Angående allmänna vattenområden inom landskapet Åland gäller vad om dem särskilt stadgas.
I 1964 års finska proposition49 med förslag till lag om rätt till allmänt vattenområde uppges att frågan om det allmänna vattenområdets rättsliga ställning har visat sig svårlöst. Vattenområdet har visserligen såsom kronans allmänna vatten ansetts tillhöra staten men det har framförts olika åsikter om ifall statens rätt till området endast är av karaktären imperium eller om den även innefattar en enskild äganderätt. Den finska Högsta domstolen uttalade i en dom från den 20 oktober 1961 att området i privaträttsligt hänseende borde betraktas som herrelöst område. På grund av den oklarhet som rådde i frågan ansåg regeringen att det var nödvändigt att reglera det allmänna vattenområdets rättsliga ställning och nyttjandet härav. Lösningen blev därför en legal förklaring om kronans äganderätt till allmänt vattenområde.50
Som grund för stadgandet om statens äganderätt till området hänvisade man i förarbetena till principen att områden som inte ägs av någon enskild är statens egendom. Principen uttalades redan i 1683 års skogsförordning och har även senare erkänts av finsk lagstiftning i fråga om vissa områden.51 Vidare uppgavs följande:
Problemet rörande de allmänna vattenområdenas rättsliga ställning har man i stadgandet sökt lösa på ett sätt, som såväl ur historisk synpunkt som med beaktande av det hos oss gällande, på den privata äganderätten grundade vattenrättsliga systemet kan anses ansluta sig till vår rättsordning. Då ingen nu kan anses inneha äganderätt till allmänna vattenområden, innebär stadgandet i 1 § icke någon överföring av äganderätten. Stadgandet innehåller med andra ord en bestämmelse om att ifrågavarande områden icke skall betraktas såsom herrelösa.52
Westerlinds uppgift att statens rätt till territorialvattnet i Danmark är att betrakta som en höghetsrätt verkar alltjämt vara aktuell. I Danmark anses staten inte ha en äganderätt till området utan bara en rätt att t.ex. bestämma över hamnbyggen och liknande dispositioner på motsvarigheten till allmänt vattenområde. Området kan
49 Till Kammarkollegiets betänkande B 1 nr 566 bifogas en tidigare proposition i frågan från 1959 med liknande resonemang. Det förslaget verkar dock ha förfallit mot bakgrund av några svårlösta frågor som berörde Åland. 50 Se [finska] regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176 s. 2 ff. 51 Se [finska] regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176 s 2. 52 Se [finska] regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176 s. 3.
nyttjas av alla landets invånare för att bada, fiska etc. men anses inte kunna vara föremål för äganderätt.53
Även i Norge verkar det närmast röra sig om en höghetsrätt och ingen egentlig äganderätt. Havs- och fjordområdena utanför ”eiendomsgrensen” i vattnet är inte statsegendom i privaträttslig mening utan brukar betecknas som ”eierløst” område.54
5 Regalrätten
Under framförallt 1600- och 1700-talet men även senare gjorde kungamakten gällande att den ägde en s.k. regalrätt. Regalrätten grundades på kungens överhöghet och kunde ingripa i och begränsa den enskilda äganderätten.55 Vad gäller den nu aktuella frågeställningen är det inte fråga om att statens rätt skulle inkräkta på enskilds äganderätt. Det allmänna vattenområdet är inte föremål för några enskilda äganderättsanspråk. Däremot har regalrättens framväxt betydelse för frågeställningen eftersom regelrätten skulle kunna åberopas som grund för en statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Fiskeregalet är av särskilt intresse i sammanhanget.
Innebörden av begreppet regalrätt är inte helt enkel att inordna under en nutida rättsuppfattning. Gihl hänvisar beträffande begreppet till den sammanblandning av privaträttsliga och offentligrättsliga synpunkter som präglade äldre tiders finansrätt och statsrätt överhuvudtaget.56 Även om kungamakten hävdade sin regalrätt så innebar det inte nödvändigtvis att man hävdade en äganderätt utan det kunde röra sig om en svagare rätt, t.ex. att staten anknöt ett ekonomiskt intresse till vissa resurser.57
Gustav Vasa var den som först öppet proklamerade kronans äganderätt till all jord som ännu inte var bebyggd eller tagen i besittning av byar och större samfälligheter, häradet eller landskapet. I öppet brev till menige man i Gästrikland, Hälsingland, Medelpad
53 Uppgifterna kommer från mailkontakter 2011-12-13 med Knud Villemoes Hansen, specialkonsulent, Matrikel og Jura, Miljøministeriet, Kort & Matrikelstyrelsen i Köpenhamn. Se även kammarkollegiets betänkande B 1 nr 566 s. 38 f samt där gjorda litteraturhänvisningar. 54 Uppgifterna kommer från mailkontakter 2012-02-06 med Hans Sevatdal, norsk professor i eiendomsfrag. Se även Kammarkollegiets betänkande B 1 nr 566 s. 39 ff samt där gjorda litteraturhänvisningar. 55 Se Wernstedt avsnitt VIII. 56 Se Gihl s. 240 n. 4. 57 Se Bergström (1957) s. 38.
och Ångermanland den 20 april 1542 förklarar Gustav Vasa att ”sådana ägor som obygde liggie höre Gud, Oss och Sverigis Crone till och ingen annan”. De ägor som avsågs var alltså de marker som inte var någons egendom.58
1683 års påbud om skogarna59 utgår från Gustav Vasas brev från 1542 som här ges innehållet att ”alle sådane Ägor, som således obygde ligga fierran ifrån Ägoskillnaden och Bygdelagerne, höra Öfwerheten och Sweriges Chrono til och ingen annan”.60 I påbudet fanns för första gången klart uttalade bestämmelser om företagande av avvittring, dvs. avskiljande av kronans mark från de enskilda hemmanens och byarnas ägoområden. Påbudet har ansetts innebära att kronan, med formellt stöd av Gustav Vasas brev, framställde privaträttsliga anspråk på sådana avlägset belägna områden som var att anse som skogsmarker. Påbudet byggde på grundsynen att all mark i Sverige hade en ägare – om inte någon annan så i vart fall staten.61
Redan på landskapslagarnas tid ansågs fisket tillkomma den som ägde vattnet. Fiske var i princip det enda sättet att utnyttja äganderätten till vattnet vid den tiden. Bergström, som har gjort en omfattande granskning av äldre rättskällor, konstaterar att praktiskt taget allt material från äldre tid avseende allmänt vattenområde är att hämta från fiskerätten.62
Rodhe har gjort en analys av hur ett vattenområde betraktats historiskt och beskriver att man under 1700-talet räknade med en rätt till vattenområde som väl liknade äganderätten men knappast
58 Se förslag till lag om ströängars indragande till kronan, s. 110. I slutet av 1500–talet dök det s.k. Helgeandsholmsbeslutet upp. Det var ett dokument som under en tid kom att få stor betydelse som stöd för regalrättsliga anspråk. Av dokumentet ansågs följa att all ouppodlad jord, de större vattendragen, malmfyndigheterna och skärgårdsöarna med deras fisken tillhörde kronan. Någon kronans äganderätt i privaträttslig mening var det dock sannolikt inte tal om. I mitten av 1800-talet klargjordes att dokumentet var en förfalskning och det är tveksamt om dokumentet fick någon avgörande betydelse för utvecklingen av regalrätten. Så sent som 1900 åberopades dock Helgeandsholmsbeslutet och dess tillämpning som stöd för kronans regalrätt, se NJA 1900 s. 126 samt Bergström (1957) s. 11. 59 Förordningen och påbudet om de norra skogarna som utkom den 19 december 1683. 60 Se förslag till lag om ströängars indragande till kronan, s. 112 f. samt NJA 1981 s. 1 s. 199 f för en utförligare redogörelse. 61 Se NJA 1981 s. 1 s. 199 f. 62 Se Bergström (1957) s. 10 samt Ljungman och Stjernquist s. 121.
betecknades som en sådan. I äldre lagar och författningar använder man beteckningen ”fiske” och ”fiskevatten” på själva vattenområdet eftersom detta i princip hade sitt egentliga värde just genom fisket. Termerna ”fiske” och ”fiskevatten” användes alltså som synonyma med ”vattenområde”. Mot slutet av 1800-talet inträder dock en terminologisk förskjutning och ”fiske” och ”fiskevatten” reserveras för rätten att fiska och används inte längre för att beteckna vattenområdet som sådant. Samtidigt fäster man uppmärksamheten på grunden under vattnet och börjar härleda dispositionsrätten över vattenområdet ur äganderätten till grunden, se även avsnitt 3.1.63
Den gamla uppfattningen om fisket som det enda sättet att nyttja vattenområdet gör naturligtvis synen på fisket särskilt intressant för frågan om regalrätten kan ha grundlagt en statlig äganderätt till allmänt vattenområde. Svenska staten har sedan medeltiden på olika sätt förfogat över fisket i de vatten som omger Sverige och det finns formuleringar som visar att fisket ansågs tillhöra kronan som hade rätt att ta ut avgift för fisket. Däremot är det inte säkert att man därmed menade att fisket var kronans egendom i privaträttslig mening.64
Gustav Vasa åberopande gärna regalrättsliga grunder för att utnyttja naturtillgångar och få in pengar till statskassan. Havsfisket var naturligtvis en viktig inkomstkälla. I ett brev från 1545 säger sig Gustav Vasa ha varit överens med rikets råd om att ”alla strömmingsfisken och fiskeläger, som utmed saltsjön65 sig sträcka, skola efter denna dag bliva och kallas, som de ock med rätta äro, Konungens rätta allmänningar”. Samma brev föreskrev att kungen skulle ha en tredjedel av saltsjöfisket liksom av andra allmänningar och upprepade regeln från Hälsningelagen att den äger vatten som äger land varvid konstaterades att fisket närmast stranden var förbehållet strandägarna. Fisket därutöver skulle dock få nyttjas av envar mot avgift.66
Den följande utvecklingen visade att Gustav Vasas politik varit framgångsrik. Kronans regalrätt till fisket i Saltsjön respekterades allmänt under de två följande århundradena. Regalrätten åberopades även för anläggandet av en mängd enskilda kronofisken på enskilt
eller allmänt vatten som efterhand överläts till enskilda mot årlig avgift eller ränta som bestämdes genom skattläggning. De enskilda kronofiskena var inte förenade med någon strandäganderätt för kronan. De privaträttsliga kronofiskena däremot tillhörde ofta kronan på grund av strandäganderätten vid kronans jordbruksdomäner. Härutöver fanns även allmänna kronofisken som inte var förbehållna kronan utan upplåtna till härads- och sockenbor. Fisket på allmänt vattenområde (framförallt saltsjön) benämndes ofta kronoallmänningsfiske.67
Fiskeristadgan av den 14 november 1766 innebar en väsentlig förändring i lagstiftningen. Fiskeristadgan inleddes med en bestämmelse där fisket i öppna havet förklarades vara fritt för varje svensk undersåte utan avgift till kronan. Syftet var att främja fiskerinäringen. Härmed anses staten ha avsagt sig fiskeregalet.68
Regler om vem som har rätt att fiska inom Sveriges sjöterritorium finns numera i fiskelagen (1993:787). Än i dag anses fisket i enskilda vatten tillhöra fastighetsägaren. Varje svensk medborgare har dock rätt att fiska i sådana vatten i den omfattning och på det sätt som anges i bilagan till fiskelagen (9 §). I allmänt vatten får varje svensk medborgare fiska med vissa restriktioner.
6 Bergströms utredning
I sin utredning om allmänt vattenområdes rättsliga ställning från 1957 prövar Bergström huruvida staten enligt fyra hypotetiska grunder kan anses ha äganderätt (dominium) över allmänt vattenområde. Bergström avvisar samtliga hypotetiska grunder för en statlig äganderätt. Eftersom statens dominium till allmänt vattenområde inte kan styrkas drar Bergström slutsatsen att det allmänna vattenområdet saknar ägare och bör betraktas som en ”riksallmänning” med kronan som förvaltare och som målsman för allmänningsintresset. En legal förklaring om kronans äganderätt skulle därför innebära en ändring av gällande rätt. Ett alternativ till en sådan för-
klaring är att staten får fortsätta att bestämma över det allmänna vattenområdet genom lagstiftning.69
En förklaring till Bergströms påstående att det allmänna vattenområdet saknar ägare är att ”det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”. Bergström beskriver att det länge har varit en främmande tanke att ett vattentäckt område utan anknytning till en strand skulle kunna vara fast egendom och som sådan föremål för äganderätt. Statens äganderättsanspråk har dessutom framdrivits av ett bestämt ekonomiskt behov. Exempelvis var det den norrländska gruvhanteringens behov av skog som framdrev avvittringen. Det var först i samband med lagstiftningen om rätt till sand-, grus- och vattentäkt, se ovan under avsnitt 3.2.2, som det framkom ett behov för staten att göra gällande en äganderätt till allmänt vattenområde70
Den första hypotetiska grunden är att kronan i äldre tider förvärvat äganderätten till botten och därmed även en rätt till vattenområdet. Bergström konstaterar därvid att rätten till botten inte ansågs vara det primära i äganderätten förrän mot slutet av 1800-talet, se avsnitt 3.1 ovan, och att man i äldre tider knappast hade någon tanke på att anknyta en särskild rätt till botten under allmänt vatten. Kronans rätt till fiske på allmänt vattenområde, vilken var härledd från regalrätten, ”synes således inte ha berört havsbotten” och någon äganderätt för staten kan inte härledas från denna första grund.71
Även om regalrätten till fiske eller fiskevatten från början inte omfattade botten skulle man kanske kunna omtyda regalrätten till fisket till en äganderätt till botten. Orsaken till att fiskeregalet inte omfattade botten var ju att denna ansågs sakna betydelse. Eftersom man i dag härleder äganderätten till allmänt vattenområde från ägande-
rätten till botten framstår det som naturligt att tolka fiskeregalet utifrån dagens förhållanden, vilket är Bergströms andra hypotetiska grund. Bergström påpekar härvid att det inte finns någon strandägare som konkurrerar om rätten till botten på allmänt vattenområde vilket gör det lättare att omtyda fiskeregalet till en äganderätt till botten. För att en sådan omtydning ska vara motiverad måste det dock föreligga en viss korrespondens mellan regalrättens och den moderna äganderättens styrka. Bergström betonar här framförallt den principiella ensamrätten som följer med äganderätten.72
Regalrätten skulle kunna ha den innebörden att kronan enbart anknöt ett ekonomiskt intresse till den nyttighet det var fråga om. Man måste därför i varje enskilt fall undersöka huruvida regalrätten innebar en äganderätt i modern mening eller endast en svagare rätt. Vid denna jämförelse utgår Bergström från de enskilda kronofiskena som hade formen av ensamrätt utövad av kronan själv eller upplåten till annan. Fiskena kunde införas i jordeboken som en speciell form av fastigheter. Bergström citerar lantmäteristyrelsen som uttalat att de enskilda kronofiskena ”ha uppkommit genom att kronans allmänna fiskeregal på särskilt givande fiskeställen s. a. s. förtätats till en avgränsad rättighet”. De representerar därför en på regelrättslig väg uppkommen fiskerätt vars styrka ganska väl motsvarar den moderna äganderättens.73
I jämförelse härmed konstaterar Bergström att kronoallmänningsfisket verkar sakna äganderättens typiska drag. Inte ens före 1766 års stadga utövade eller upplät kronan någon ensamrätt till fisket. Kronan hade endast en rätt till avgift av den allmänhet som nyttjade fisket. Fisket infördes inte heller i jordeboken. Rätten till de enskilda kronofiskena skulle med andra ord kunna betecknas som dominium och den betydligt svagare rätten till kronoallmänningsfiske som imperium. Inom ramen för imperium kan en rätt att ta ut avgift för fisket väl inrymmas.74 Bergström anser att det i vart fall är ofrånkomligt att betrakta fiskeregalet som imperium efter tillkomsten av 1766 års stadga då kronans rätt till avgift bortföll. I realiteten uppgavs härigenom kronans, i och för sig ganska svaga, regalrätt till
fisket på allmänt vattenområde. Efter denna tid har kronan, enligt Bergström, inte utövat någon sådan rätt till detta fiske som skulle kunna indikera dominium. Även denna andra grund för äganderätt, alltså att fiskeregalet kan omtydas till en modern äganderätt, avvisas därför.75
Den tredje grunden Bergström prövar är huruvida kronan på annat sätt har hävdat sin äganderätt till allmänt vattenområde så att man på den grunden kan omtyda regalrätten till en äganderätt. Härvid behandlas jakträtten, rätten till sand-, grus- och stentäkt samt rätten till öar på allmänt vattenområde.
Beträffande rätten till jakt konstaterar Bergström att jakten tidigare var fri för varje svensk medborgare76 men att denna inskränktes under 1930-talet. I förarbetena till 1938 års jaktlagstiftning utgick man i alla fall från början från att kronan var ägare till det allmänna vattenområdet.77
Bergström konstaterar dock att det inte rörde sig om någon regalrätt som kan omtydas till äganderätt. Lagstiftaren hade aldrig tänkt sig att kronan skulle utnyttja någon ensamrätt, t.ex. genom att uppta jaktarrende eller annan ersättning av den som fick tillstånd att jaga på allmänt vattenområde. 1938 års jaktlagstiftning innebar i realiteten ett hävdande av statens imperium med syfte att främja det allmänna intresset av jaktvård och kustbefolkningens allemansrätt till jakt på området.78
Beträffande rätten till sand-, grus- och stentäkt anförde Bergström att det sedan länge funnits regler för verksamheten. En kungörelse den 5 mars 1897 förbjöd stentäkt i Öresund. Gihl har framfört åsikten att kungörelsen byggde på uppfattningen att kronan ägde grunden under allmänt vattenområde och drog slutsatsen att kronan därför skulle anses som ägare till det allmänna vattenområdet.79
Bergström delar inte Gihls uppfattning och uppger sig ha svårt att förstå att kungörelsen innebar annat än att staten använde sitt imperium för att förebygga skadliga verkningar av stentäkt.80 Som ytterligare stöd för sin ståndpunkt anför Bergström att man i förarbetena till 1953 års lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde underströk att den genomförda regleringen inte fick anses vara prejudicerande för bedömningen av kronans rätt till allmänt vattenområde i övrigt, se avsnitt 3.2.2 ovan. Inte heller denna punkt ger därför något stöd för en statlig äganderätt till allmänt vattenområde.81
Den tredje punkten är rätten till öar på allmänt vattenområde. I den s.k. kronoholmsutredningen har frågan om statens äganderätt till öar på allmänt vattenområde varit uppe till behandling. Kronoholmarna är en mängd holmar och skär vid Sveriges kuster som tillhör eller anses tillhöra staten.82 Ett antal av dessa öar har blivit kronoegendom genom att tas i besittning och brukas för kronans räkning. Kronan har dock ofta gjort anspråk på och tillskrivits äganderätten till alla öar utanför enskild äganderätt även utan besittningstagande eller dylikt.83
Bergström konstaterar att det är oklart på vilken grund man åberopat kronans generella äganderätt till öarna. Eftersom öarna är fast mark påpekar Bergström att de intar en klar särställning i förhållande till den vattentäckta delen av allmänt vattenområde. En regalrätt till öarna har redan från början haft gynnsammare betingelser att utvecklas eftersom den kunde anknyta till fast mark. Öarna kunde tas i besittning och brukas. De kunde även införas i jordeboken. På grund av dessa påtagliga olikheter anser Bergström att regalrätten till öar inte utgör något starkare stöd för kronans äganderätt till det vattentäckta området. Bergström tillstår dock att regalrätten till öar kan utgöra ett visst bevis för att man kan ha tillämpat en allmän rättsprincip som innebär att all jord som inte är i enskild ägo tillhör kronan, se nedan.84
Slutsatsen blir att kronan, trots vissa ansatser till regalrätt, inte heller utanför fiskeregalet har hävdat sin äganderätt till allmänt vattenområde på ett sådant sätt att en äganderätt kan anses ha uppstått. Även den tredje grunden för kronans äganderätt avvisas alltså.85
6.5. Allmän rättsprincip
Den fjärde grunden som Bergström prövar är huruvida det kan anses finnas en allmän rättsprincip som innebär att all jord som inte är i enskild ägo tillhör kronan. Den statliga äganderätten till öarna som beskrivs ovan skulle kunna utgöra ett bevis för att man har tillämpat en sådan princip. Principen bygger på tanken att kronan ursprungligen ägde all jord i landet. Eftersom allmänt vattenområde aldrig har blivit föremål för enskild äganderätt skulle kronan i enlighet härmed anses ha kvar äganderätten till detta.86 Bergström avvisar dock en sådan teori som ohistorisk. Jorden har ursprungligen inte tillhört något bestämt subjekt. Det är först genom någon form av ockupation som jorden efter hand har underkastats äganderätt.87
Bergström påpekar även att det inte har funnits någon riksomfattande lagstiftning som proklamerat principen och principen uppfyller inte kravet på att vara ”allmänt omfattad” i praxis och teori.88 Vissa författare har argumenterat för att principen ska anses ”ofrånkomlig” eftersom ett område i vår tid inte kan sakna ägare och någon annan ägare än kronan inte är möjlig. Även denna argumentation avvisas av Bergström som mycket väl kan tänka sig att godta det tillstånd som faktiskt råder, nämligen att allmänt vattenområde får brukas av alla, även kronan, utan ensamrätt för någon.89Även denna fjärde, och sista, hypotetiska grund avvisas alltså av Bergström som inte finner någon hållbar grund för kronans äganderätt till allmänt vattenområde.90
85 Se Bergström (1957) s. 45. 86 En sådan princip har bl.a. hävdats av Undén. Se Bergström (1957) s. 45 f. samt s. 31 f. där en svåråtkomlig promemoria av Undén delvis refereras samt Michanek s. 511 n 317. 87 Se Bergström (1957) s. 45 f. 88 Flera författare menar att allmänt vattenområde är en riksallmänning utan äganderätt för någon, se Bergström (1957) s. 46 med där gjorda hänvisningar samt Michanek s. 511 n 320. 89 Se Bergström (1957) s. 46 f. 90 Se Bergström (1957) s. 48.
7 Utvecklingen efter Bergströms utredning
Kammarkollegiet hänvisar i sitt betänkande från 196591 till Bergströms utredning. I betänkandet redogörs för vilket mottagande utredningen har fått och det framgår att detta har varit övervägande positivt. De flesta anser att Bergströms slutsatser förefaller övertygande.92 Peter Westerlind recenserar utredningen i en artikel där han varken invänder mot Bergströms problemställning eller mot hans slutsatser. Vidare konstaterar Westerlind att något material av påtaglig relevans inte synes ha förbigåtts av Bergström.93
Frågan blir då om det som inträffat efter Bergströms utredning kan leda till en annan bedömning än den som Bergström gjorde.
Michanek har i sin avhandling från 1990 undersökt hur lagstiftaren har sett på frågan om statlig äganderätt till allmänt vattenområde efter Bergströms utredning och konstaterar att lagstiftaren till både 1953 års sandtäktlag och 1966 års kontinentalsockellag utgår från att gällande rätt är oklar, se avsnitt 3.2 ovan. Michanek konstaterar att Bergströms utredning inte har ifrågasatts i doktrin eller lagförarbeten efter 1957 och tillägger att någon systematisk undersökning motsvarande Bergströms saknas i den rättsvetenskapliga doktrinen. Bergströms utredning förefaller, enligt Michanek, övertygande i den meningen att det saknas klart stöd för en statlig äganderätt till området och även Michanek kommer fram till denna slutsats.94
Ett avgörande som kan vara av visst intresse är NJA 1981 s. 1 (Skattefjällsmålet) där statens äganderättsanspråk avseende de s.k. skattefjällen i norra Jämtland behandlas ingående. I domen resonerar HD kring regalrättens betydelse för uppkomsten av en privaträttslig statlig äganderätt. Här följer endast ett referat. Se vidare under nästa rubrik.
91 B1 nr 566. 92 Bergströms skrift granskades av de sakkunniga vid tillsättandet av två professurer. De sakkunniga var Sjur Braekhus, Knut Rodhe, Hadar Berglund, Jan Hellner, Åke Malmström och Per Stjernquist. Den senare var mest kritisk och uttalade att Bergströms utredning var inriktad på ett skenproblem. Kammarkollegiet anslöt sig i betänkandet till Stjernquists mening, se B 1 nr 566 s. 24 ff. En förklaring till resonemanget om skenproblem kan vara att man vid denna tidpunkt utgick från att det skulle komma en legal förklaring om statens äganderätt till allmänt vatten. Om denna lagstiftning kunde anses rubba det rådande rättsläget eller inte skulle kunna beskrivas som ett skenproblem. Nu kom det som bekant inte någon sådan lagstiftning. 93 Se Westerlind SvJT 1958 s. 439 ff. 94 Se Michanek s. 514.
HD har i målet bl.a. att ta ställning till ifall sameparterna i målet eller staten ska anses som ägare till skattefjällen. I målet är ostridigt att skattefjällen var herrelöst land (res nullius) när samerna började nyttja dem. HD anser det vara tveksamt om Gustav Vasas brev den 20 april 154295 ska anses avse även lappmarkerna och finner inga belägg för att kronan skulle ha framställt några privaträttsliga anspråk på fjälltrakterna under perioden fram till 1640-talet. Beträffande 1683 års påbud om skogarna uttalar HD att författningen får anses innebära att kronan, med formellt stöd av Gustav Vasas brev, framställde privaträttsliga anspråk på sådana avlägset belägna ägarlösa områden som var att anse som skogsmarker. Författningen tar alltså sikte på skogsmarker och något kronans anspråk på fjällvidderna framträder inte. Avgörande blev istället den fortsatta utvecklingen och den tolkning som påbudet fick. Påbudet byggde på grundsynen att all mark i Sverige hade en ägare – om inte någon annan så i vart fall staten. I domen redovisar HD därefter åtskilliga uttalanden som visar att man under en längre tid, i vart fall från 1800-talet och framåt, i olika sammanhang har utgått från att den aktuella marken ägdes av staten och även agerat i enlighet härmed. Myndigheternas behandling av skattefjällen på 1820- och 1830talen talar för att fjällen då betraktades som kronomark. HD beskriver hur utvecklingen under 1800-talet har kännetecknats av en tilltagande statlig maktutövning beträffande skattefjällen. Även om denna till en början skulle kunna uppfattas som uttryck för den allmänna höghetsrätt som staten hade över sitt territorium, har det med tiden blivit allt tydligare, att myndigheterna ansett sig kunna förfoga över områdena som kronomark. Det får enligt HD antas att denna ståndpunkt byggde på 1683 års påbud eller Gustav Vasas brev. I vart fall torde praxis ha byggt på föreställningen, att staten i enlighet härmed hade äganderätten till all mark som inte bevisligen ägdes av annan – en uppfattning som med tiden kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats. Myndigheternas åtgärder visade även tydligt att man inte godtog någon samisk äganderätt till fjällen. Sammantaget finner HD att staten, framför samerna, ska anses som ägare till skattefjällen ytterst på grund av 1683 års påbud. Samernas rätt har inskränkt sig till en stark bruksrätt.
I en dom från 2003 (NJA 2003 c 44) avseende en äganderättsutredning av ett stort antal holmar och skär inom allmänt vattenområde kom frågan om äganderätten till allmänt vattenområde upp. Lantmäterimyndigheten fann att de flesta av de berörda holmarna och skären var enskilt ägda. Någon holme ansågs vara kronoholme96 tillhörig staten och vissa andra holmar och skär ansågs ingå i allmänt
vattenområde. Den överklagade delen av äganderättsutredningen rörde ett antal holmar och skär som lantmäterimyndigheten ansåg var enskilt ägda. Underinstanserna däremot ansåg att dessa holmar och skär var så små att de fick anses ingå i det allmänna vattenområdet enligt 1950 års lagstiftning97 och att staten därigenom erhållit äganderätten. HD skriver följande:
Underinstanserna har bedömt att landbildningarna ägs av staten därför att de ingår i allmänna vattnet. Att landbildningar ingår i allmänna vattnet innebär emellertid inte att de också skall redovisas som ägda av staten i äganderättsförteckningen (se t.ex. NJA 1966 II s. 382 ff).
HD:s resonemang talar för att man inte ser staten som ägare till det allmänna vattenområdet. Den gjorda hänvisningen avser uttalandet i förarbetena till 1966 års kontinentalsockellag där departementschefen resonerar kring en legal förklaring om statens äganderätt till det allmänna vattenområdet, se avsnitt 3.2.2 ovan.
8 Slutsatser
Lantmäteriet instämmer i Bergströms ovan redovisade slutsatser och anser att det är svårt att med någon säkerhet hävda att regalrättens framväxt har medfört en statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Även om det har funnits regalrättsliga anspråk på området så har dessa snarast varit ett uttryck för statens allmänna höghetsrätt.
I Skattefjällsmålet resonerar HD kring att det kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats att staten hade äganderätten till all mark som inte bevisligen ägdes av annan.98 Eftersom målet handlar om motstående äganderättsanspråk blir det aldrig aktuellt att tillämpa principen om statens äganderätt till mark som inte ägs av annan.99 När HD kommer fram till att staten, framför sameparterna, ska anses som ägare till skattefjällen är det inte på grund av nämnda princip utan på grund av 1683 års påbud och den tolkning som påbudet fick.
Det är svårt att hävda att 1683 års påbud var tillämpligt på det allmänna vattenområdet eller att påbudet skulle ha givits en sådan
tolkning i praxis. Däremot kan man kanske hävda att den rättsprincip som påbudet byggde på är tillämplig även på det allmänna vattenområdet. En viktig skillnad är dock att staten inte har ansett sig kunna förfoga över det allmänna vattenområdet på samma sätt som områden på land, t.ex. skattefjällen och kronoholmarna (se avsnitt 6.4 ovan). I stället har man konsekvent uttryckt en tvekan inför en statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Detta framgår av de uttalanden i förarbeten, doktrin och praxis som har redovisats ovan. Även om den nämnda principen kom att framstå som en allmänt accepterad rättsgrundsats på land så har den alltså inte tillämpats på ett sådant sätt på det allmänna vattenområdet. Lantmäteriet anser därför inte heller att någon statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet kan anses ha uppstått med hänvisning till principen om statens äganderätt till mark som inte ägs av annan. Även HD:s dom i NJA 2003 c 44 talar för en sådan slutsats.
I sammanhanget kan nämnas att principen om statens äganderätt till områden som inte ägs av någon enskild även behandlades i förarbetena till den finska lagstiftningen om en statlig äganderätt till det allmänna vattenområdet, se avsnitt 4 ovan. Som grund för den legala förklaringen om statens äganderätt hänvisade man till denna princip som uppgavs vara ”sedan gammalt gällande” och spårades tillbaka till 1683 års påbud om skogarna.100 Trots detta framkom tydligt att man ansåg det råda en betydande oklarhet angående de allmänna vattenområdenas rättsliga ställning och en lagstiftning om statens äganderätt ansågs vara nödvändig.101
Sammanfattningsvis anser Lantmäteriet att det är svårt att hitta stöd för att den svenska staten, eller för den del någon annan, ska anses ha en privaträttslig äganderätt till det allmänna vattenområdet. Mycket talar i stället för att området är en ”riksallmänning” och att statens rätt till området är att beteckna som en offentligrättslig hög-hetsrätt. Detta innebär att staten har rätt att förfoga över området genom lagstiftning. Bergström sammanfattade år 1957 rättsläget med orden ”allmänt vattenområde saknar ägare, därför att det ännu icke i någon lagligt gällande ordning försetts med ägare”. Hans slutsats står sig väl än i dag.102 Om staten inte kan anses som ägare
till det allmänna vattenområdet finns en del oklarheter beträffande statens rätt att disponera över området. En tydligare lagstiftning kan vara ett sätt att råda bot på oklarheten oavsett om statens rätt konstrueras som en äganderätt eller som tydliga statliga befogenheter över området.
9 Om ingen äganderätt – vad har staten då för dispositionsrätt till området?
Om staten nu inte skulle anses äga allmänt vattenområde – vad gäller då? I vissa sammanhang har det allmänna vattenområdet betecknats som res nullius, dvs. ett område som inte ägs av någon men som genom ockupation kan bli till föremål för äganderätt.103 Bergström konstaterar däremot att res nullius knappast kan komma ifråga eftersom någon regelrätt ockupation av allmänt vattenområde inte kan ske enligt gällande rätt. Det alternativ till statlig äganderätt som kvarstår är därmed att det allmänna vattenområdet får betraktas som en ”riksallmänning” som kan nyttjas av varje svensk medborgare utan att någon genom besittningstagande (ockupation) kan förvärva äganderätt eller annan ensamrätt till området eller någon del därav.104
I sin utredning kommer Bergström fram till att staten är ”förvaltare och …. målsman för allmänningsintresset”. Michanek påpekar att det inte är helt klart vad Bergström menar härmed. Michanek tolkar uttalandet som att staten genom användningsregleringen kan styra verksamhet på allmänt vattenområde. Däremot borde staten inte kunna hindra någon eller utkräva avgift på den grunden att staten äger området.105
Eftersom Michanek anser att det saknas klart stöd för statens äganderätt till allmänt vattenområde finns det inte heller något klart stöd för att ett särskilt tillstånd avseende rådigheten skulle behövas t.ex. för att uppföra ett våg- eller vindkraftverk.106 Inte heller finns stöd för att staten skulle ha rätt att ta ut avgift. I så fall skulle det
krävas ny lagstiftning eller en utredning som vederlägger Bergströms slutsatser.107
Att Kammarkollegiet har rätt att företräda allmänt vattenområde följer i dag direkt av myndighetens instruktion och Kammarkollegiet har under en längre tid haft denna uppgift. Lantmäteriet anser, i motsats till Michanek, att mycket talar för att Kammarkollegiets behörighet att besluta om rådighetsmedgivanden, bör anses inrymmas i statens roll som förvaltare av det allmänna vattenområdet. Någon måste kunna företräda allmänhetens intressen i frågor som rör allmänt vattenområde. Även Bergström verkar öppna för en sådan möjlighet när han skriver att staten som ”förvaltare” eller ”målsman” kan skydda allemansrätten mot intrång från enskild äganderätt lika väl som om den vore ägare till allmänt vattenområde.108 Kammarkollegiet skulle i enlighet härmed t.ex. kunna anses ha rätt att vägra ett rådighetsmedgivande om den verksamhet som ansökan avser skulle medföra ett intrång i allemansrätten. Även om så är fallet kan det finnas anledning att i lagstiftning klargöra och utöka statens befogenheter på området.
Lantmäteriet instämmer i Michaneks påstående att det är högst tveksamt om staten i dag kan anses ha en rätt att ta ut avgift av enskilda för att nyttja allmänt vattenområde i den mån en sådan rätt inte finns i befintlig lagstiftning. Om staten vill ha en rätt att ta ut avgift för dispositioner på allmänt vattenområde får man lagstifta härom.
Referenser
Offentligt tryck
NJA II 1951 1950-års vattengräns- och fiskerilagstiftning NJA II 1966 s. 382 Lag om kontinentalsockeln Prop. 1953 nr 212Förslag till lag om rätt till sand-, grus- och stentäkt
inom allmänt vattenområde
SOU 1925:19 Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets
kuster del 1.
SOU 1930:6, se nedan under Gihl SOU 1947:38Lagberedningens förslag till jordabalk I. SOU 2010:91, Planering på djupet – fysisk planering av havet,
betänkande av Havsplaneringsutredningen.
Förslag till lag om ströängars indragande till kronan, avgivet av
Kolonisationskommittén, Stockholm 1920. Ds Fi 1983:12 Kronoholmarnas framtida disposition, betänkande av
kronoholmsutredningen. Kammarkollegiets betänkande från 1965 B 1 nr 566 Kammarkollegiets dnr 4.1-5982-10, Företrädande av allmänt vatten-
område, daterad 2010-10-19. [Finska] regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag
om rätt till allmänna vattenområden, 1964 års riksdag N:o 176.
Litteratur
Bengtsson, Bertil, Speciell fastighetsrätt, miljöbalken, 10 uppl., Iustus
förlag, 2010. Bergström, Svante, Om allmänt vattenområdes rättsliga ställning,
Institutet för offentlig och internationell rätt, Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB, Uppsala 1957. Bergström, Svante. Om begreppet äganderätt i fastighetsrätten,
SvJT 1956 s. 145 ff. Bonde, Dahljsö, Julstad, Fastighetsbildningslagen – en kommentar,
Norstedts Gula bibliotek 2011. Gihl, Torsten, Gränsen för Sveriges territorialvatten och det fria havet,
utredning utarbetad på offentligt uppdrag av Torsten Gihl (SOU 1930:6), Stockholm 1930. Holmbäck, Åke, Fastighetsbildning och fastighetsregistrering i städer
Ljungman, Seve och Stjernquist, Per, Den rättsliga kontrollen över
mark och vatten del II, P.A Norstedt & söners förlag 1968.
Michanek, Gabriel, Enerigirätt, Iustus förlag, 1990. Rodhe, Knut, Gränsbestämning och äganderättstvist, AB Lundequistska
bokhandeln, 1944. Strömberg, Håkan, Allmän förvaltningsrätt, 22 uppl, Liber, 2003. Undén, Östen, Svensk sakrätt II fast egendom, förra avdelningen,
6 uppl., Gleerups förlag 1969. Wernstedt, Monica, Fastighetsrättens historia, Juridiska föreningens
förlag Stockholm 1972. Westerlind, Peter, (recension av Svante Bergströms utredning från
1957, se ovan), SvJT 1958 s. 439 ff. Westerlind, Peter, Vad som är fast egendom, Norstedts 1967.
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Kartskisser över baslinjepunkter, punkter
på lågvattenlinjen och punkter på
lågvattenskär samt baslinjer
I denna bilaga redovisas kartskisser och ortofoton över utredningens förslag till baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen, punkter på lågvattenskär och baslinjer. Som jämförelse anges också befintliga baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och baslinjer från Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Samtliga kartskisser har skalangivelse och teckenförklaring. Inledningsvis visas en översiktskarta för varje delsträcka av kusten.
Gotland, Stora Karlsö och Gotska Sandön
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Kartskisser över baslinjepunkter, punkter
på lågvattenlinjen och punkter på
lågvattenskär samt baslinjer
I denna bilaga redovisas kartskisser och ortofoton över utredningens förslag till baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen, punkter på lågvattenskär och baslinjer. Som jämförelse anges också befintliga baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och baslinjer från Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Samtliga kartskisser har skalangivelse och teckenförklaring. Inledningsvis visas en översiktskarta för varje delsträcka av kusten.
Norra Östersjön, Ålands hav och Märket
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Kartskisser över baslinjepunkter, punkter
på lågvattenlinjen och punkter på
lågvattenskär samt baslinjer
I denna bilaga redovisas kartskisser och ortofoton över utredningens förslag till baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen, punkter på lågvattenskär och baslinjer. Som jämförelse anges också befintliga baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och baslinjer från Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Samtliga kartskisser har skalangivelse och teckenförklaring. Inledningsvis visas en översiktskarta för varje delsträcka av kusten.
Södra Östersjön
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Kartskisser över baslinjepunkter, punkter
på lågvattenlinjen och punkter på
lågvattenskär samt baslinjer
I denna bilaga redovisas kartskisser och ortofoton över utredningens förslag till baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen, punkter på lågvattenskär och baslinjer. Som jämförelse anges också befintliga baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och baslinjer från Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Samtliga kartskisser har skalangivelse och teckenförklaring. Inledningsvis visas en översiktskarta för varje delsträcka av kusten.
Västkusten
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Kartskisser över baslinjepunkter, punkter
på lågvattenlinjen och punkter på
lågvattenskär samt baslinjer
I denna bilaga redovisas kartskisser och ortofoton över utredningens förslag till baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen, punkter på lågvattenskär och baslinjer. Som jämförelse anges också befintliga baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och baslinjer från Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Samtliga kartskisser har skalangivelse och teckenförklaring. Inledningsvis visas en översiktskarta för varje delsträcka av kusten.
Öland
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Kartskisser över baslinjepunkter, punkter
på lågvattenlinjen och punkter på
lågvattenskär samt baslinjer
I denna bilaga redovisas kartskisser och ortofoton över utredningens förslag till baslinjepunkter, punkter på lågvattenlinjen, punkter på lågvattenskär och baslinjer. Som jämförelse anges också befintliga baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och baslinjer från Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Samtliga kartskisser har skalangivelse och teckenförklaring. Inledningsvis visas en översiktskarta för varje delsträcka av kusten.
Öresund och Ven
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen
Havsgränsutredningen