SOU 1998:127
Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omorganisation av Tullverket : delbetänkande
Till statsrådet och chefen för Finansdepartementet
Genom beslut den 19 december 1996 (dir. 1996:103) bemyndigade regeringen det statsråd som hade till uppgift att föredra tullärenden att tillkalla en särskild utredare vars uppgift skulle vara att se över huvuddelen av den tullagstiftning som faller inom Finans- departementets ansvarsområde.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallades som särskild utredare f.d. regeringsrådet Bertil Voss från och med den 1 mars 1997.
Till experter förordnades från den 25 februari 1997 juristen Elvy Svennerståhl, Sveriges Industriförbund, vilken entledigades från den 31 maj 1997. från den 1 mars 1997 chefsjuristen Per Kjellsson, Generaltullstyrelsen, kammarrättsassessorn Johan Montelius, tullrådet Ulf Rolander och chefsjuristen Carin Lindunger, Svensk Handel. vilken entledigades från den 1 januari 1998, "från den 3 mars 1997 hovrättsassessorn Hans Levén, från den 1 april 1997 professorn Hans-Heinrich Vogel, från den 1 juni 1997 Rune Henäng, Sveriges Industriförbund, vilken entledigades från den ljuni 1998, från den 1 augusti 1997 Sören Sundberg, Transportindustriförbundet, vilken entledigades från den 1 januari 1998, från den 1 oktober 1997 Bo Svensson, Svensk Handel, från den 27 oktober 1997 Carl Ström, Sveriges Industriförbund, samt från den 1 januari 1998 Holger Gustavsson, Transport- industriförbundet.
Till sekreterare förordnades från och med den 1 maj 1997 kam marrättsassessorn Lena Gustafson.
Utredningen har antagit namnet Tullagsutredningen.
Den 1 oktober 1998 beslöt regeringen att utredningen skall i delbetänkande lämna förslag till bl.a. nya bestämmelser om överklagande i tullagen (1994;1550)1.
Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet SOU 1998:]27 Tullagens överklaganderegler m.m. vid en omorganisation av Tullverket.
Stockholm i oktober 1998
Bertil Voss
/Lena Gustafson
' Dir. 1998186.
Sammanfattning
Tullagsutredningen har i uppdrag att göra en allmän översyn av huvuddelen av den tullagstiftning som faller inom Finans— departementets ansvarsområde. ] detta delbetänkande lämnas förslag till nya bestämmelser om överklagande i tullagen (1994: 1550). Dessa bestämmelser har — i enlighet med det uppdrag utredningen fått genom tilläggsdirektiv — utformats utifrån förut- sättningen att Tullverkets organisation ändras så att verket utgör en enda myndighet. Vi lämnar också vissa andra förslag till lagändringar som är nödvändiga för att genomföra en sådan omorganisation.
Den tänkta omorganisationen av Tullverket innebär bl.a. att det inte längre kommer att finnas regionala tullmyndigheter. Generaltullstyrelsen som central förvaltningsmyndighet kommer också att försvinna. Detta gör att begreppen ”Generaltullstyrelsen" och ”tullmyndighet” inte längre kan användas. Begreppen används i ett stort antal paragrafer i tullagen. Med hänsyn till att vi i vårt huvudbetänkande, som skall lämnas före utgången av april månad 1999, kommer att lämna förslag till en ny tullag samt till den begränsade tid vi har haft till förfogande för utarbetandet av detta delbetänkande, har vi valt att inte göra ändringar i alla berörda paragrafer. Vi föreslår i stället att det i ingressen till lagen om ändring i tullagen anges att vad som sägs om Generaltullstyrelsen och tullmyndighet i paragraferna i stället skall gälla Tullverket. Vi har inte heller haft möjlighet att göra ändringar i de många andra författningar där orden Generaltullstyrelsen eller tullmyndighet förekommer. Vi föreslår att detta tills vidare regleras i över—
gångsbestämmelserna så att hänvisning till Generaltullstyrelsen och tullmyndighet i andra författningar skall gälla Tullverket.
[ tilläggsdirektiven sägs att det inte ingår i uppdraget att lämna förslag till hur den nya organisationen av Tullverket skall vara utformad. Vi har dock funnit att det i vissa fall måste framgå av lagtexten huruvida befogenheten ligger på regional eller central nivå inom Tullverket. Vi har i dessa sammanhang använt oss av begreppen ”regional tullenhet” och "central enhet inom Tullverket”.
Vad gäller instansordningen vid överklagande av Tullverkets beslut kan den nuvarande ordningen, enligt vilken beslut av en regional tullmyndighet överklagas hos Generaltullstyrelsen, inte behållas när Tullverket blir en enda myndighet. l linje med den allmänna regeln om domstolsprövning av förvaltningsbeslut, som nyligen infördes genom 22 a & förvaltningslagen (1986z223), föreslår vi att beslut av Tullverket, oavsett beslutsnivå. skall överklagas hos länsrätten, utom vad avser beslut i administrativa ärenden och beslut som avses i 20 & första stycket 5 förvaltningslagen. Eftersom domstolsprövningen enligt förvalt— ningslagen skall föregås av en omprövning hos myndigheten. menar vi att den föreslagna ordningen inte är oförenlig med kravet på ett tvåstegsförfarande vid överklagande i artikel 243 i förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen), varvid det första steget skall ligga hos tullmyndigheten. Vi föreslår dock en särskild ordning för omprövning vid överklagande av Tullverkets beslut; normalt skall den regionala tullenhet som fattat beslutet göra omprövningen, men om beslutet rör en fråga av principiell betydelse eller annars av större vikt, skall om- prövningen göras av en central enhet inom Tullverket.
Vi föreslår vidare att möjlighet till dröjsmålstalan skall införas; om Tullverket i ett ärende som har väckts skriftligen av enskild inte har meddelat beslut inom sex månader från det att ärendet väckts eller inom den förlängda tidsfrist som kan medges enligt
artikel 6.2 tredje stycket i tullkodcxen. skall det anses som att framställningen har avslagits. Rätt till överklagande föreligger då.
Institutet allmänt ombud fyller enligt vår mening ingen funktion i den nya organisationen av Tullverket och bör därför tas bort. Det allmännas talan kommer då i stället att föras av Tullverket.
För närvarande får en tullmyndighets beslut om revision inte överklagas. Vi menar att detta inte är förenligt med tullkodexens krav att varje beslut om tillämpning av tullagstiftningen skall kunna överklagas. Upphör förbudet måste emellertid tullagens bestämmelser om revision ses över, vilket vi inte haft möjlighet att göra i detta delbetänkande. Vi återkommer till frågan i vårt slutbetänkande.
Vi föreslår att det klarare skall komma till uttryck i överklagandebestämmelserna att dessa även gäller beträffande beslut om annan skatt än tull och avgift som skall tas ut vid import.
Vi föreslår slutligen att frågor av utdömande av vite skall prövas av allmän förvaltningsdomstol.
Författningsförslag
Förslag till lag om ändring i tullagen (1994:1550)
Härigenom föreskrivs beträffande tullagen (1994: 1550)
dels att vad som sägs om Generaltullstyrelsen och tullmyndighet i 7, 9-16, 19—21. 23. 25. 26, 31. 37, 40, 41, 47. 48. 52, 55—57a, 58-62, 66— 71. 75, 77, 78, 94, 96. 98,111,113,118 och 119 åå skall gälla Tullverket, dels att 100 och 107 åå skall upphöra att gälla, dels att 2, 57 b. 57 d. 64, 91, 99.101-105 och 108-110 55 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 ä I denna lag förstås med det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver, EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92, EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga, tullklarering: en tullmyndig— tullklarering: Tullverkets hets åtgärder i fråga om en åtgärder i fråga om en vara vara som angetts till en som angetts till en godkänd
godkänd tullbehandling, tullbehandling,
Nuvarande lydelse
förtullning: en tullrnvndighets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för övergång till fri omsättning.
Föreslagen lydelse
förtullning: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för övergång till fri omsättning.
[ övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som i förordning (EEG) nr 2913/92.
Vid tillämpning av
tullagstiftningen förstås med tullmyndighet Generaltull- styrelsen och underställda myndigheter. Med tullagstift- ningen förstås såväl EG:s bestämmelser som svenska tullförfattningar.
Beslut om öppnande med stöd av 57 a & av brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av tal/myndighetens chef eller efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman vid myndigheten.
Under de förutsättningar som anges i andra stycket får chefen för en tullmyndighet besluta att postförsändelse som väntas till viss post- anstalt, och som kommer från
Med tullagstiftningen för- stås såväl EG:s bestämm- elser som svenska tullförfatt— ningar.
57bå
Beslut om öppnande med stöd av 57 a 5 av brev och andra sådana försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får fattas endast av den regionala tal/enhetens chef eller efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman vid tal/enheten.
57d5
Under de förutsättningar som anges i andra stycket får chefen för en regional tullen/ret besluta att post— försändelse som väntas till viss postanstalt, och som
Nuvarande lydelse
tredje land, skall hållas kvar av postbefordringsföretaget när försändelsen kommer in till postanstaltcn. Ett beslut skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tidsrymd.
Föreslagen lydelse
kommer från tredje land, skall hållas kvar av postbeford- ringsföretaget när försänd— elsen kommer in till post- anstalten. Ett beslut skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tidsrymd.
Förutsättningarna för ett beslut om kvarhållande är 1. att det finns anledning anta att sådan postförsändelse innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,
2. att ett sådant beslut är nödvändigt för att det avsedda
resultatet skall uppnås.
Ett beslut om kvarhållande får verkställas omedelbart men skall snarast prövas av General!Lil/styrelsen.
Om det finns anledning att anta att en uppgift som
lämnats enligt tullagstift— ningen inte är riktig. får tullmvndigheten anlita sär-
skild sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig. är den som lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften avser varans tull—
Ett beslut om kvarhållande får verkställas omedelbart, men skall snarast prövas av en central enhet inom Tullverket.
645
Om det finns anledning att
anta att en uppgift som lämnats enligt tullagstift— ningen inte är riktig, får
Tullverket anlita särskild sak- kunnig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga upp- giften avser varans tull-
Nuvarande lydelse
eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent.
En tullmyndighet får, med General!irl/styrelsens med— givande, anlita särskild sak— kunnig även när en upp— maning att lämna uppgift eller handling rörande en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, om styrelsen inte beslutar annat.
Om Tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan skall stå för, skall denne enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten dess kostnad. Vad som sägs i 37 & om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning.
Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Allmän för— valtningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna orn- budet som avses i 100 59, frågor om tulltillägg på grund
Föreslagen lydelse
eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent. Tullverket får anlita särskild sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller handling rörande en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller hand- lingen skall stå för kostnaden, om verket inte beslutar annat.
Om Tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan skall stå för, får verket besluta att denne ska/[ ersätta staten dess kostnad. Vad som sägs i 37 & om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning.
91%?
tulltillägg och förseningsavgift prövas av den regionala tullenl1eten. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av en central enhet inom Tullverket. frågor om tulltillägg på grund
Frågor om
Nuvarande lydelse
av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras. om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.
Föreslagen lydelse
av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Den tulls/Q'ldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om Överklagande prövas. om beslutet om den tull sattt tal/tillägget eller förseningsavgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet ffa/tista'llt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av tal/myndigheten. fattas om Innan beslut påföring av tulltillägg eller
förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att
yttra sig.
Nuvarande lydelse
Underrättelse om att tull- myndigheten överväger att påföra tulltillägg eller för- seningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt dokument.
När en tullmyndighet med stöd av tullagstiftningen förelägger tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tull- klarering eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas.
Föreslagen lydelse
Underrättelse om att Tull- verket överväger att påföra tulltillägg eller försenings- avgift får ske genom över- föring av elektroniskt doktr— ment.
995
När Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tull- klarering eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas.
Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 62 5 eller med stöd av 65 &.
Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än femtusen kronor.
Frågor om utdömande av vite prövas av Generaltull- styrelsen.
Bestämmelsen i 36 & tillämpas även i fråga om viten.
Beslut, som någon annan tullmyndighet än General- tullstyrelsen har meddelat
enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt
torg
Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av tullagstiftningen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Nuvarande lydelse
tullagstiftningen i (ivrigt. får överklagas hos Generaltull- styrelsen.
Tullmyndighets beslut om revision enligt 70 59 får inte överklagas.
Föreslagen lydelse
Beslut i administrativa ärenden och i ärenden som avses i 20 _f . första stycket 5 förvaltnings/agen (] 986.223) överklagas dock hos rege- ringen.
Tullverkets beslut om revision enligt 70 39 får inte överklagas.
Har Tullverket i ett ärende som har väckts skriftligen av en enskild inte meddelat beslut inom sex månader från det att ärendet väckts eller inom den tid som avses i artikel 6.2 tredje stycket i förordning (EEG) nr 2913/92, skall det anses som att framställningen har avslagits. Rätt till över- klagande föreligger då enligt första stycket.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.
102å
Om överklagande enligt 101 5 gäller beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull skall överklagandet ha kommit in
Om överklagande enligt 101 Q gäller beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull eller beslut om fastställelse av
Nuvarande lydelse
till den myndighet som meddelat beslutet inom tre år från den dag då tullskyldig- heten uppkom. Om tull- taxeringsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldig- heten uppkom får överklag- andet dock, om tiden för överklagandet därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige fick del av beslutet.
Om beslut som avses i första stycket omprövats får även omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om rmtprövnings- beslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldig/teten upp- kom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige . fick
fris/erna
Föreslagen lydelse
annan skatt än tull samt avgift enligt l() 5)" andra stycket. skall överklagandet ha kommit in till den tullen/tet som meddelat beslutet inom tre år från den dag då tullskylcligheten eller anmälningski'ldiglteten upp— kom. Om tulltaxerings— beslutet eller beslutet enligt
1 () _Q' andra stycket har med— delats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten eller anmäl— ningsski*ldigheten uppkom, får överklagandet dock. om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige eller amm'tl- ningskvldige fick del av beslutet. Om beslut som avses i första stycket har omprövats. gäller de där angivna tids— även för över— klagande av omprövnings- beslutet.
Nuvarande lydelse
del av omprövningsbeslutet.
Den tullskyldige får över— klaga ett tulltaxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.
Beslutsmyndighet som avses i 102 & skall pröva om den tullskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har över— klagandet kommit in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Föreslagen lydelse
Den tullskv/diges eller anmälningsskyldiges yrkande ifråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall, oavsett tidsfristerna i första och andra styckena. prövas. om beslutet om den tull som tal/tillägget eller försenings— avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om Tullverket framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol. kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av Tullverket.
En tullskyldig eller anmäl- ningsskyldig får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om det inte gått denne emot.
103å
T ullenhet som avses i 102 & skall pröva om den tullskyl- diges eller den anmäl— ningsskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall enheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Nuvarande lydelse
Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att beslutsnmtdiglzeten har lämnat den tullskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller avvisas. om det inom överklagandetiden kommit in till en annan tullmyndighet än den som fattat beslutet. Över— klagandet skall då omedelbart översändas till den tull- myndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till tull— myndigheten.
Om överklagandet inte av- visas enligt 103 &. skall beslutsmyndigheten snarast ompröva det överklagade beslutet.
Ett överklagande förfaller, om tullmyndigheten ändrar beslutet så som den tull-
Föreslagen lydelse
Överklagandet skall inte avvisas. om förseningen beror på att tullen/teten har lämnat en felaktig underrättelse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller avvisas. om det inom överklagandetiden kommit in till en annan tullen/tet än den som fattat beslutet eller till allmän jörvaltningsdomstol. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den tullen/tet som meddelat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till tullen/teten eller domstolen.
104å
Om överklagandet inte av- visas enligt 103 5. skall den tullenhet som meddelat beslutet snarast ompröva det överklagade beslutet. Har beslutet fattats av en regional [ul/enhet och rör det en föga av principiell betydelse eller annars av större vikt, skall omprövningen göras av en central enhet inom Tullverket. Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den tull—
Nuvarande lydelse skyldige begär.
Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den tullskyldige begär, skall över— klagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den tullskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.
Om överklagandet inte avvisas enligt 103 5 eller förfaller enligt 104 &. skall tullmyndigheten överlämna överklagandet, sitt ompröv- ningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till Gene- raltullstyrelsen. Om det finns särskilda skäl får överklag— andet överlämnas till General- tullstyrelsen utan föregående omprövning.
Om en part har överklagat ett beslut i ett sådant mål eller ärende vari enligt 100 59 det allmännas talan skall föras av ett allmänt ombud, får också motparten överklaga beslutet. även om den för honom föreskrivna tiden för över-
Föreslagen lydelse
skyldige eller skyldige begär. Om beslutet ändras på annat sätt än vad som begärts, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får den tull- skyldige eller anmälnings- skyldige lämnas tillfälle att återkalla överklagandet.
anmäln in gs—
105å
Ett överklagande som inte avvisas enligt 103 5 eller förfaller enligt 104 5 skall tillsammans med handling— arna i ärendet överlämnas till behörig allmän förvaltnings— domstol. Om det finns sär- skilda skäl. får överklagandet överlämnas utan föregående omprövning.
1085
Om en part har överklagat ett beslut enligt 10] _5 första stycket får också motparten, utom i mål som gäller eller har samband med inskränk- ning i rätten att förfoga över varor, överklaga beslutet, även om den för motparten
Nuvarande lydelse
klagande har gått ut. Mot— partens skrivelse skall ha kommit in till den myndighet som meddelade beslutet inom två månader. om överklag- ande görs enligt 102 _Q' eller 106 551 inom en vecka i mål om bindande klassificerings- besked och i övrigt inom två veckor från den dag då han fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om han inte fick del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in. från utgången av denna tid.
Föreslagen lydelse
föreskrivna tiden för över- klagande har gått ut. lvla/partens skrivelse skall ha kommit in till den tullenhet som meddelade beslutet
] . inom två månader om överklagandet görs enligt [()2 eller 106 59.
2. inom en vecka i mål om bindande klassificerings- besked och
3. i övrigt inom två veckor från den dag då motparten fck del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.
Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet. är även det senare överklagandet förfallet.
Bestämmelserna i 6 kap. 13 och 18—24 55 taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar vid överklagande av beslut som avses i 102 och 106 åå. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om Riks- skatteverket skall gälla det allmänna ombudet och vad som sägs om länsrätten
1095
Bestämmelserna i 6 kap. 1, 9—10, 12-13 och 15—24 åå taxeringslagen (1990324) gäller i tillämpliga delar vid överklagande av beslut som avses i 102 och 106 åå. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om Riksskatteverket skall gälla en central enhet inom Tullverket och vad som sägs
Nuvarande lydelse
GeneraltullstyreIsen.
Beslut enligt 20, 21, 23 och
24 3959 samt beslut om tulltillägg och försenings- avgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av tullmyndighet, som med- delats enligt denna lag eller enligt föreskrifter som utfärd- ats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.
Overgångsbestämmelser
Föreslagen lydelse
om skattemyndighet skall
gälla regional tullenhet.
nog
Enligt artiklarna 7 och 244 första stycket i förordningen (EEG) nr 2913/92 skall ett överklagande inte medföra att verkställigheten av det ifråga— satta beslutet uppskjuts. Av artikel 244 andra stycket framgår dock att tullmyndig- heterna i vissa fall skall uppskjuta verkställigheten helt eller delvis.
Beslut om skönstulltaxering, tulltillägg och försenings— avgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av Tullverket som meddelats enligt tullagstiftningen eller enligt föreskrifter som ut- färdats med stöd av tull- lagstiftningen och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.
1. Denna lag träder i kraft den ---. Äldre bestämmelser gäller dock beträffande överklaganden som kommit in till Generaltullstyrelsen före ikraftträdandet. Överklagande som har kommit in till
Generaltullstyrelsen skall handläggas av den certrala enhet inom Tullverket som avses i 91 ä.
2. Om det i en lag eller någon annan författnng hänvisas till Generaltullstyrelsen eller tullmyndighet. skall hänvisningen i stället gälla Tullverket.
1. Inledning
Utredningens tilläggsdirektiv (dir l998:86) fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Tullagens regler om överklagande innebär att ett beslut av en regional tullmyndighet överklagas hos Generaltullstyrelsen (101 å). Vissa beslut av Generaltullstyrelsen överklagas hos allmän lörvaltningsdomstol medan dess övriga beslut överklagas hos regeringen, om inte annat är särskilt föreskrivet (107 å). Lagen innehåller också bestämmelser om tullmyndighets skyldighet att ompröva ett överklagat beslut ( 104 och 105 åå).
Vid tillkomsten av tullagen uttalades att bl.a. rättssystematiska skäl talade för att en ordning liknande den som genomförts för omprövning och överklagande på hela området för inrikes beskattning genomfördes beträffande tulltaxeringsbeslut i samband med att tullkodexens omprövningsregler blev gällande för tull (prop. l994/95:34. s. 109).
Ordningen för överklagande enligt tullagen skiljer sig från den ordning som gäller enligt 22 å lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen (inregränslagen) bl.a. så till vida att ett beslut av en regional tullmyndighet enligt den paragrafen skall överklagas hos allmän törvaltningsdomstol och inte hos Generaltullstyrelsen. Enligt Lagrådets mening var det inte tillfredsställande att ordningen för överklagande inte är likartad i de två lagarna. Lagrådet förutsatte att denna fråga togs upp i samband med en kommande översyn av tullagen (prop. 1995/96:166, s. 159).
Som framgår av tilläggsdirektiven påbörjade utredningen en översyn av tullagens överklagandebestämmelser redan innan
direktiven utfärdades. Skälet härtill var att utredaren av Finansdepartementet under hand underrättats om den tänkta omorganisationen av Tullverket och att denna skulle kunna genomföras innan utredningen slutredovisat sitt uppdrag. 1 avsaknad av närmare uppgifter om hur den nya organisationen skulle se ut, blev det nödvändigt att utredningsarbetet grundades på den nuvarande organisationen. Enligt tilläggsdirektiven frainläggs nu förslag som utgår från att Tullverket kommer att utgöra en myndighet. Förutom tullagens överklaganderegler skall utred— ningen också lämna förslag till andra lagändringar som är nödvändiga för att genomföra en sådan organisation; förslagen i den delen behöver dock inte vara fullständiga i den meningen att de omfattar alla lagändringar som kan bli aktuella. Vi vill betona _att på den tid som stått till buds för att avge detta delbetänkande har det inte varit möjligt att överväga sådana lagändringar med den noggrannhet som vore önskvärd.
Om våra förslag godtas. krävs ändringar i vissa andra författningar. Vilka dessa är framgår av bilagorna 2 och 3.
2. Gällande rätt
Enligt artikel 243 i tullkodexen skall varje person ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen och som berör denne direkt och personligen. Vidare skall varje person som hos tullmyndigheterna gjort framställning om ett beslut i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen också ha rätt att överklaga, om beslutet inte fattats inom den tid som anges i artikel 6.2'. Överklagandet skall ges in i den medlemsstat där beslutet fattats eller framställningen gjorts. Överklagandet sker i första instans hos de tullmyndigheter som utsetts för detta av medlemsstaterna och i andra instans hos ett oberoende organ som kan vara en rättslig myndighet eller ett motsvarande specialiserat organ enligt gällande bestämmelser i medlemsstaterna.
Enligt artikel 244 i tullkodexen skall överklagande inte medföra att verkställigheten av det ifrågasatta beslutet uppskjuts. Tullmyndigheterna skall dock uppskjuta verkställigheten av beslutet helt eller delvis. om de har goda skäl att anta att beslutet är oförenligt med tullagstiftningen eller att den person det gäller riskerar att åsamkas skada som inte kan repareras. Om det ifrågasatta beslutet medför att import- eller exporttull skall debiteras. får verkställigheten av beslutet uppskjutas, förutsatt att säkerhet ställs eller har ställts. Säkerhet behöver emellertid inte krävas, om detta krav sannolikt skulle medföra allvarliga
' 1 artikel 6.2 anges bl.a. att beslut om tillämpningen av tullagstiftningen skall fattas och underrättelse om beslutet ges till sökanden så snart som möjligt. Se vidare avsnitt 3.3.
ekonomiska eller sociala svårigheter på grund av gäldenärens förhållanden.
1 artikel 245 i tullkodexen sägs att de närmare bestämmelserna om överklagande skall fastställas av medlemsstaterna. Vidare skall, enligt artikel 246 i tullkodexen. ovannämnda bestämmelser inte tillämpas om överklagandet givits in i syfte att få ett beslut. som tullmyndigheterna fattat på grundval av straffrätten. ogiltigförklarat eller ändrat.
1 101 - 110 åå tullagen finns bestämmelser om överklagande av beslut enligt tullagen.
Enligt 101 å får beslut. som någon annan tullmyndighet än Generaltullstyrelsen har meddelat enligt tullagen eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av tullagen eller tullagstiftningen i övrigt, överklagas hos Generaltullstyrelsen. Tullmyndighets beslut om revision får dock inte överklagas.
[ 102 å finns en bestämmelse om överklagandetid. Om överklagande enligt 101 å gäller beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull, skall överklagandet ha kommit in till den myndighet som meddelat beslutet inom tre år från den dag då tullskyldigheten uppkom. Om tulltaxeringsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom, får överklagandet dock. om tiden för överklagande därigenom blir längre. komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige fick del av beslutet. Detta gäller även ornprövningsbeslut. Den tullskyldige får överklaga ett tull- taxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.
Av 103 å framgår att det är den beslutsrnyndighet som avses i 102 å som skall göra rättidsprövningen. Har överklaganCet kommit in för sent. skall myndigheten avvisa det, utom då förseningen beror på att beslutsmyndigheten har lämnat er felaktig besvärshänvisning eller om överklagandet inom rätt tid kommit in till en annan tullmyndighet.
1 104 å finns en bestämmelse om omprövning. Om överklagandet inte avvisas enligt 103 å, skall tullmyndigheten genast ompröva det överklagade beslutet. Ett överklagande förfaller om tullmyndigheten ändrar beslutet så som den
tullskyldige begär. Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det får myndigheten lämna den tullskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.
Om överklagandet inte avvisas eller förfaller. skall enligt 105 å tullmyndigheten överlämna överklagandet. sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till Generaltullstyrelsen. Om det frnns särskilda skäl. får överklagandet överlämnas till General- tullstyrelsen utan föregående omprövning.
Det som sägs i 102-105 åå gäller enligt 106 å också överklagande av beslut om ränta. dröjsmålsavgift. tulltillägg och förseningsavgift.
1 107 å finns en bestämmelse om vilka av Generaltullstyrelsens beslut som får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. 1 övrigt överklagas Generaltullstyrelsens beslut enligt tullagstiftningen hos regeringen. om inte annat är särskilt föreskrivet. Det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
[ 108 å finns bestämmelser om motparts överklagande. Om part överklagat ett beslut i sådant mål eller ärende vari det allmännas talan skall föras av ett allmänt ombud, dvs enligt 100 å de mål och ärenden som avses i 107 å första stycket, får också motparten överklaga beslutet. även om den för honom föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till den myndighet som meddelade beslutet inom två månader, om överklagande görs enligt 102 eller 106 å, inom en vecka i mål om bindande klassificeringsbesked och i övrigt inom två veckor från den dag då han fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller. om han inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senaste skulle ha kommit in, från utgången av denna tid. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller på annat sätt, är även det senare överklagandet förfallet.
1 109 å sägs att bestämmelserna i 6 kap. 13 och 18-24 åå taxeringslagen (19902324) gäller i tillämpliga delar vid överklagande av beslut som avses i 102 och 106 åå. Vad som i de nämnda bestämmelserna sägs om Riksskatteverket skall gälla det
allmänna ombudet och vad som sägs om länsrätten General- tullstyrelsen.
Enligt 1 10 å skall beslut enligt 20, 21. 23 och 24 åå: samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av tullmyndighet. som meddelats enligt tullagen eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.
Vem som får överklaga ett tu”myndighetsbeslut regleras av den ovan återgivna bestämmelsen i artikel 243 i tullkodexen.
1 91 å tullagen finns särskilda bestämmelser om beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Av första stycket framgår att frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tull- myndigheten, men att allmän domstol på talan av det allmänna ombudet prövar frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tulltillägg. [ andra stycket anges att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. I tredje stycket finns en överklagandebestärnmelse; den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om beslutet om den tull som tillägget eller avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om det allmänna ombudet har framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten.
1 99 å tullagen finns bestämmelser om vite. Av paragrafens fjärde stycke framgår att frågor om utdömande av vite prövas av Generaltullstyrelsen.
2 Det vill säga beslut om tulltaxering. omprövning av sådant beslut samt beslut om skönstulltaxering.
3. Överväganden och förslag 3.1 Instansordningen
Grundläggande för tullagens överklaganderegler är artikel 243 i tullkodexen. Enligt punkt 1 skall varje person ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen och som berör denne direkt och personligen. [ punkt 2 sägs att överklagandet sker i första instans hos de tullmyndigheter som utsetts för detta av medlemsstaterna och i andra instans hos ett organ som kan vara en rättslig myndighet eller ett motsvarande organ enligt gällande bestämmelser i medlemsstaterna. Ordalydelsen ger vid handen att första- instansprövningen utan undantag skall ske hos en därtill utsedd tullmyndighet. Tullkodexen är en EG-förordning och som sådan gällande svensk rätt. 101 å tullagen överensstämmer med artikel 243; Generaltullstyrelsen är första instans vid överklagande av en regional tullmyndighets beslut. Däremot är det tveksamt om 107 å är förenlig med artikeln; Generaltullstyrelsens beslut i ett icke överklagat ärende överklagas hos allmän förvaltningsdomstol eller regeringen.
Det kan emellertid ifrågasättas om artikel 243 skall ges en så strikt tolkning som ordalydelsen ger vid handen. Eftersom det är fråga om EG-rättsliga bestämmelser finns det inte några förarbeten eller motsvarande dokumentation, som visar skälen för att första—
instansprövningen alltid skall ske hos en därtill utsedd
tullmyndighet. Av intresse i sammanhanget är en jämförelse mellan den
svenska texten till artikel 243 och dess lydelse på andra språk. 1 den engelska versionen sägs under punkt 2: "the right of appeal may be exercised (a) initially, before the customs authorities designated for that purpose — — — -; (b) subsequently. before an independent body - - - -." Den franska texten lyder: ”Le droit de recours peut étre exerce': (a) dans une premiere phase. devant l'autorite' douaniere désignée å cet effet - — — - (b) dans une seconde phase, devant une instance inde'pendante - — - —.” På tyska lyder artikel 2432: ”Ein Rechtsbehelf kann eingelegt werden: a) auf einer ersten Stufe bei der von den Mitgliedstaaten daftir bestimmten Zollbehörde; b) auf einer zweiten Stufe bei einer unabhängigen lnstanz - - - -.”
Det kan hävdas att dessa språkversioner har en mer fakultativ karaktär än den svenska: överklagandet i första instans ”may be exercised'”. ”peut étre exercé” respektive "kann eingelegt werden”. 1 en tysk kommentar till tullkodexen' anses det ovisst om de i artikel 2432 lämnade möjligheterna att överklaga i första steget hos en bestämd tullmyndighet och i andra steget hos en domstol redan genom sin ordalydelse utesluter undantag. Å andra sidan framhålls att, även om det inte följer av den tyska ordalydelsen att varje steg måste passeras. den engelska och den franska ordalydelsen är entydiga. Genom användningen av begreppet ”phase” i den franska versionen blir tidsförloppet tydligt. 1 den engelska versionen betonas genom beteckningen ”initially” för det första steget och ”subsequently” för det andra steget än starkare ett enhetligt rättsmedelsförfarande i steg. Enligt kommentaren framstår det som försvarbart mot bakgrund av den endast rudimentära regleringen av rättsmedlen i tullkodexen att, trots det i artikel 243.2 bestämda tvåstegsförfarandet, inte kräva avslutande
' Peter Witte, Zollkodex Kommentar, 2 Aufl.,Verlag C.H. Beck, Mtinchen, Linde Verlag Wien. 1998.
av ett "förtörfarande" utom den vanliga rättegångsordningen för alla rättsmedel.
Av tillgängligt material kan det inte med säkerhet avgöras om artikel 2432 i tullkodexen innebär att ett överklagande undantagslöst skall ske hos en bestämd tullmyndighet som första instans. En sådan precisering ankommer i sista hand på EG- domstolen. Vid analysen av artikelns innebörd bör emellertid beaktas bestämmelsen i artikel 244. Enligt denna skall ett överklagande inte medföra att verkställigheten av det överklagade beslutet uppskjuts. Tullmyndigheterna skall dock uppskjuta verkställigheten helt eller delvis, om de har goda skäl att anta att beslutet är oförenligt med tullagstiftningen eller att den person det gäller riskerar att åsamkas skada som inte kan repareras. För att kunna ta ställning till om ett sådant inhibitionsbeslut skall meddelas. måste tullmyndigheten givetvis pröva beslutet och de skäl som anförts i överklagandet. Detta borde kunna tillgodoses, om överklagandet ställs till domstol men ges in till beslutsmyndigheten med skyldighet för denna att ompröva det överklagade beslutet. Det skulle med andra ord kunna hävdas att den egentliga innebörden av artikel 2432 är att tullmyndigheten skall få tillfälle att ompröva beslutet. vilket är en förutsättning för att inhibitionsbeslut enligt artikel 244 skall kunna meddelas. Under alla förhållanden måste det frnnas ett tvåstegsförfarande för prövningen av en tullmyndighets överklagade beslut. Hur tvåstegsförfarandet utformas bör dock medlemsländerna själva kunna bestämma med stöd av artikel 245 i tullkodexen.
Vad så angår svenska förhållanden bör uppmärksammas att det inte är endast inom tullväsendet som en besvärsordning inom rnyndighetsorganisationen förekommer, så är fallet inom t.ex. det statliga lantmäteriet. se 3 och 24 åå förordningen (199511418) med instruktion för det statliga lantmäteriet. Detta hindrar dock inte verksledningens strategiska ledningsfunktioner. Den omständig- heten att Generaltullstyrelsen är besvärsinstans kan därför inte vara anledningen till den påstådda olikheten i de regionala tullmyndig— heternas rättstillämpning. Med en organisation där Tullverket består av en chefsmyndighet och tolv självständiga regionala
myndigheter är det naturligt att Generaltullstyrelsen är besvärsinstans i fråga om överklagande av regionala beslut. Vid en omorganisation av Tullverket så att detta blir en enda myndighet kommer saken i ett annat läge. Det går då inte att utse ”en tullmyndighet" till besvärsinstans. Inte heller skulle det kunna tänkas att en central enhet inom Tullverket ges en besvärsinstans funktioner. det är ju hela tiden fråga om samma myndighet. Däremot är det inget som hindrar att Tullverket på regional eller central nivå omprövar ett beslut som överklagats till allmän förvaltningsdomstol. Detta är tvärtom helt i konsekvens med 22 å förvaltningslagen. Sammanfattningsvis menar vi att det i vart fall inte är uppenbart att det finns något EG-rättsligt hinder mot att ett beslut av en regional tullenhet överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol, men ges in till Tullverket som har att ompröva beslutet. på antingen regional eller central nivå; se vidare i författningskommentaren till 104 å. Tvärtom får det anses l föreligga övervägande skäl för att en ordning av detta slag är väl förenlig med grundtankarna i artiklarna 243 och 244. En sådan |, ordning är också väl förenlig med den allmänna regel om över- ' klagande av förvaltningsbeslut som kommer till uttryck i 22 a å förvaltningslagen. Härigenom skulle vidare undanröjas det, som Lagrådet påpekade. otillfredsställande i att tullagen och inregränslagen har olika regler för överklagande. l Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår vi sådana ' ändringar i tullagens överklaganderegler att förstainstans- prövningen vid ett överklagande av en regional tullenhets beslut som meddelas enligt tullagstiftningen skall ske hos allmän förvaltningsdomstol. ; En annan bestämmelse som måste övervägas vid översynen av ' tullagens överklaganderegler är den i 107 å sista stycket att de l beslut av Generaltullstyrelsen. som inte överklagas hos allmän ] förvaltningsdomstol. överklagas hos regeringen. om inte annat är i föreskrivet. i Den ovan nämnda regeln i 22 a å förvaltningslagen skall inte gälla. om något annat är särskilt föreskrivet. Regeln är inte avsedd
att ersätta de föreskrifter om överklagande till allmän förvaltningsdomstol som finns i den förvaltningsrättsliga lagstiftningen; särskilda regler om överklagande till förvaltnings- domstol bör därför bibehållas och även i fortsättningen föras in i ny förvaltningsrättslig lagstiftning. Däremot innebär den nya regeln att det i författning måste anges i vilka fall talan mot ett beslut hos allmän förvaltningsdomstol skall vara utesluten på grund av överklagandeförbud eller i vilka fall beslutet i stället skall överklagas hos regeringen.
l tullagstiftningen finns särskilda föreskrifter beträffande överklagande. Den nya regeln kommer därför inte att gälla där. Det frnns dock skäl att vid översynen av tullagens överklagande— bestämmelser beakta de grundläggande principer som ligger till grund för den nya regeln i förvaltningslagen. Bestämmelserna i tullkodexen torde inte lägga hinder i vägen, snarare tvärtom. [ stället bör ifrågasättas om den nuvarande ordningen enligt vilken vissa beslut får överklagas till domstol och övriga till regeringen kan bibehållas. 1 artikel 2432 b) i tullkodexen stadgas att överklagandet i andra instans sker hos ett oberoende organ som kan vara en rättslig myndighet eller ett motsvarande specialiserat organ enligt gällande bestämmelser i medlemsstaterna. Domstol är givetvis en rättslig myndighet. Däremot kan regeringen inte anses vara ett oberoende organ och än mindre ett mot rättslig myndighet svarande specialiserat organ. Artikel 2432 b) synes därför kräva att alla överklaganden av Tullverkets beslut, även de som meddelats på central nivå, skall prövas av allmän förvaltnings- domstol. Beslut i administrativa ärenden och normgivningsärenden bör dock liksom för närvarande överklagas hos regeringen.
Vid ett införande av en ny instansordning vid överklagande av 'l'ullverkets beslut måste också länsrätternas forumregler beaktas.
Den 1 januari 1998 lades Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och delar av Skaraborgs län samman till ett län, Västra Götalands län. Bildandet av det nya länet aktualiserade bl.a. frågan om länrätternas verksamhetsområden i västra Sverige. eftersom Iänsindelningen låg till grund för länsrättsorganisationen. Detta ledde till att bl.a. bestämmelserna i 1 och 14 åå lagen (1971:289)
om allmänna förvaltningsdornstolar ändrades så att det blev möjligt att ha flera länsrätter i varje län. 1 1 å fjärde stycket denna lag sägs att det finns en länsrätt i varje län. men att regeringen kan bestämma att det i ett visst län kan finnas fler än en länsrätt samt vidare att regeringen förordnar om länsrätternas domkretsar. 1 14 å andra stycket sägs att ett beslut skall överklagas till den länsrätt inom vars domkrets ärendet först prövats. om inte regeringen för ett visst slag av mål föreskriver något annat.
Det sagda torde innebära att ett överklagande av ett beslut av en regional tullenhet skall prövas av den länsrätt inom vars domkrets den regionala tullenheten ligger, om inte regeringen föreskriver något annat. Vilken ordning som är lämpligast är givetvis beroende av hur organisationen av Tullverket kommer att se ut.
3.2. Tullverkets beslut om revision
Enligt 101 å andra stycket tullagen får tullmyndighets beslut om revision enligt 70 å inte överklagas. Bestämmelsen kommenteras i prop. 1994/95:34 (5.159) enligt följande.
När det gäller beslut om revision...bör den nuvarande bestämmelsen i tullagen behållas. Till en början kan diskuteras om sådana beslut skall anses som beslut rörande tillämpningen av "tullagstiftningen " i den mening som avses i artiklarna ] och 243 i tullkodexen. En rätt att överklaga sådana beslut skulle inte ha någon praktisk betydelse. Besluten är enligt artikel 7 i tullkodexen omedelbart verkstä/Ibara och ett överklagande skall enligt artikel 244 första stycket i tullkodexen inte medföra att verkställigheten av det ifrågasatta beslutet uppskjuts. Den instans som prövar överklagandet kan dock medge inhibition under de förutsättningar som anges i andra stycket i artikel 244 i tullkodexen.
Enligt artikel 1 i tullkodexen skall tullagstiftningen bestå av tullkodexen och de bestämmelser på gemenskapsnivå eller
nationell nivå som antas för att genomföra den. Enligt artikel 2431 första stycket i tullkodexen skall varje person ha rätt att överklaga beslut som fattas av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen och som berör denne direkt och personligen. Bestämmelserna i den svenska tullagen utgör sådana bestämmelser på nationell nivå som omfattas av begreppet tullagstiftningen i artikel 1 i tullkodexen. Ett beslut om revision enligt 70 å tullagen är därför ett beslut i fråga om tiliärnpningen av tullagstiftningen. Av detta följer att beslut om revision är överklagbart enligt artikel 2431 i tullkodexen. Redan av denna anledning kan förbudet mot överklagande av revisionsbeslut i 101 å tullagen inte behållas. Vad så gäller den i propositionen uttryckta uppfattningen att ett överklagande av ett revisionsbeslut inte skulle ha någon praktisk betydelse, kan först konstateras att en tullmyndighets beslut om vitesföreläggande är överklagbart. trots att överklagbarheten i samma proposition inte ansågs ha någon praktisk betydelse. Det som gör att frågan om praktisk betydelse av rätten att överklaga kommer upp är bestämmelsen i artikel 244 första stycket i tullkodexen; överklagandet skall inte medföra att verkställigheten av beslutet uppskjuts. Detta gäller emellertid alla slag av beslut som meddelas enligt tullagstiftningen. Artikel 244 andra stycket medger dock att verkställigheten uppskjuts. om tullmyndigheterna har goda skäl att anta att beslutet är oförenligt med tullagstiftningen eller kan medföra irreparabel skada för den som revisionen berör. Om ett revisionsbeslut inte är överklagbart, skulle inhibitionsfrågan komma att prövas endast av den tullenhet som meddelat beslutet. För den enskilde måste det vara väsentligt att så snart som möjligt kunna få inhibitionsfrågan prövad av en rättslig instans. Så skulle bli fallet, om revisionsbeslut blir överklagbara. lnhibitionsfrågan skulle då med den av oss föreslagna ordningen för överklagande prövas av allmän förvaltningsdomstol, om inte tullenheten vid omprövningen återtar beslutet eller meddelar inhibition.
Vi anser med stöd av det anförda att förbudet i 101 å tullagen mot att överklaga revisionsbeslut bör upphävas. lnnan så sker bör emellertid övervägas om detta medför behov av ändringar i
tullagens revisionsbestämmelser. en fråga som inte bör behandlas isolerad från övriga regler rörande Tullverkets kontrollverksamhet. Vi anser oss dock inte i förevarande sammanhang kunna ta upp denna fråga. utan återkommer till den i det fortsatta utrednings— arbetet. Vi föreslår därför att förbudet mot att överklaga revisionsbeslut behålls tills vidare.
3.3. Dröjsmålstalan
Det finns inte någon bestämmelse beträffande överklagande av myndighets underlåtenhet att fatta beslut inom föreskriven tid i den svenska tullagstiftningen. Tullanpassningsutredningen anförde i sitt betänkande SOU 1994:89 Tullagstiftningen och EG (s. 152) följande om denna rättsfrgur.
Svensk förvaltningsrätt tillhandahåller inte någon möjlighet att ”överklaga " myndigheters passivitet. och har aldrig gjort det. Den som är missnöjd med en myndighets passivitet är hänvisad till att framföra sina klagomål t.ex. till en överordnad myndighet eller till Justitieombudsmannen eller ge offentlighet på annat sätt åt sin uppfattning.
Vad ett sådant "överklagande " skulle gå ut på, om den överord— nade instansen ska/l fatta ett beslut i sak i den passiva myndighetens ställe, eller vilket annat beslut som den överordnade instansen skulle fatta kan vi inte utläsa ur gemenskapsreg/erna. Sannolikt finns det regler om detta i nationell förvaltningsrätt i vissa av de nuvarande medlemsstaterna.
Vi föreslår inga nationella bestämmelser med anledning av nyssnämnda regel i tullkodexen. Om rättsftguren "överklagande av myndighets underlåtenhet att fatta beslut " skall införas i svensk rätt är en fråga som berör hela förvaltningsrätten och inte endast ful/rätten. Att utreda den frågan anser vi ligga utanför rantarna för våra direktiv. Vårt ställningstagana'e kan även formellt försvaras med att de återgivna artiklarna sammantaget innebär att beslut skall 'fattas inom en tid som fastställs enligt gällande bestämmelser" för att underlåtenheten att./atta beslutet inom den tiden skall vara överklagbart. Vi känner emellertid inte till några
sådana "gällande bestämmelser" på tullverksamhetens område, varken gemenskupsbestämmelser eller svenska bestämmelser. Denna del av artikel 6.2 kommer därför att sakna tillämpning i Sverige.
1 prop. 1994/95:34 sägs i denna del endast (5. 110) att regeringen liksom utredningen inte finner det lämpligt eller nödvändigt att införa rättsfrguren "överklagande av myndighets underlåtelse att fatta beslut".
Fri- och Rättighetskommittén behandlade frågan om talan mot myndighets passivitet i sitt slutbetänkande SOU 1994:117 Domstolsprövning av förvaltningsärenden. Här benämndes institutet ”dröjsmålstalan”. Kommittén hade vid studium av den tillsynsverksamhet som bedrivs av Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän och Konstitutionsutskottet funnit ett visst underlag för att kunna konstatera att myndigheterna ibland inte fattar beslut inom rimlig tid. Kommittén konstaterade också att en lagreglerad generell rätt till dröjsmålstalan fanns i Tyskland, Frankrike och Österrike. Vidare påpekade kommittén att man i svensk rätt på grund av EG-direktiv nyligen infört en rätt till dröjsmålstalan i vissa lagar på det finansiella området, exempelvis i bankrörelselagen (19871617). Kommittén föreslog att enskild part skulle ha en generell möjlighet till dröjsmålstalan i sådana förvaltningsärenden som hade väckts av parten och som avsåg myndighetsutövning. Om myndigheten inte hade avgjort det aktuella ärendet inom sex månader från det att det väckts, skulle parten få begära att länsrätten prövar om ärendet onödigt uppehållits. Om domstolen fann att så var fallet, skulle den förelägga myndigheten att avgöra ärendet inom en bestämd tid. Om myndigheten inte följde föreläggandet, skulle domstolen på begäran av parten få förordna att ärendet överlämnades för avgörande till den myndighet som skulle ha prövat ett överklagande. Om sådan överinstans saknades, fick domstolen själv överta ärendet eller förordna att det skulle prövas på annat sätt.
Fri- och rättighetskommitténs förslag i denna del har inte lett till lagstiftning. Flera tunga remissinstanser avstyrkte förslaget. Regeringen yttrande i prop. 1995/961133 (5.13) följande.
I svensk rätt finns krav på att myndigheterna skall handlägga sina ärenden med skyndsamhet. Enligt 7 åå förvaltningslagen ( ] 986.223) skall ett förvaltningsärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Även i vissa specialförfättningar finns bestämmelser om skyndsam handläggning. I samband med tillkomsten av förvaltningslagen uttalade konstitutionsutskottet att det med hänsyn till de skiftande förhållanden som råder inom förvaltningen torde vara vanskligt att i förvaltningslagen införa några mera preciserade bestämmelser om tidsfrister i hand- läggningen (bet. l985/86:KU2/ s. 10). I artikel 6.1 av Europa- konventionen, som avser domstolarnas handläggning av mål, ges rätt till förhandling inom skälig tid. Det krävs varken enligt EG- rätten eller Europakonventionen att det skall finnas en allmän rätt till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden. En grundläggande förutsättning för att införa en rätt till dröjsmålstalan är att det verkligen finns ett behov av ett sådant institut. Såsom flera av remissinstanserna har påpekat, har vi i Sverige medel mot långsam handläggning, främst genom JO:s och JK:s tillsynsverksamhet. Kommitténs redogörelse för vissa tillsyns- ärenden hos JO, JK och konstitutionsutskottet visar i och för sig att det ibland förekommer oacceptabelt långa handläggningstider hos förvaltningsmyndigheterna och även hos regeringen. Därav kan man dock inte dra den slutsatsen att långsam ärende- handläggning är ett omfattande prob/ent. [ de fall långa handläggningstider förekommer är det inte klarlagt vad detta i allmänhet beror på. Är hög arbetsbelastning hos myndigheterna huvudorsaken, är det tveksamt om handläggningstiderna totalt sett blir kortare, om det ges en rätt till dröjsmålstalan. Det skulle tvärtom kunna resultera i längre handläggningstider både hos förvaltningsmyndigheterna och hos de länsrätter som skall pröva dröjsmålstalan. Det kan inte heller uteslutas att bestämda handläggningstider och en rätt till dröjsmålstalan skulle kunna få en negativ inverkan på noggrannheten i ärendehandläggningen. Det är även osäkert vilka kostnadseffekter ett införande av en
generell rätt till dröjsmålstalan skulle få. Med hänsyn till det negativa remissutfallet och mot bakgrund av det anförda anser regeringen att kommitténs förslag om dröjsmålstalan inte bör
genomföras.
Regeringen gjorde således bedömningen att någon generell möjlighet till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden inte borde införas. Regeringen uttalade härvid bl. a. att det varken enligt EG- rätten eller enligt Europakonventionen krävs att det skall finnas en allmän rätt till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden. Konstitutions— utskottet delade regeringens bedömning (utskottsbetänkande 1995/962KU25). Någon generell rätt till dröjsmålstalan har därför inte införts. Däremot har det i vissa lagar på det finansiella området införts bestämmelser som ger enskild rätt att klaga på att förvaltningsbeslut inte fattats inom viss tid. Enligt 7 kap. 25 & bankrörelselagen (1987z6l7) får sökanden i de fall då regeringen i ett ärende om oktroj inte fattat beslut inom sex månader efter det att ansökan gavs in. begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Om regeringen inte har meddelat beslut inom sex månader efter det att en sådan förklaring avgivits, skall det anses som att ansökningen har avslagits. Härvid skall de generella reglerna om överklagande tillämpas. Det finns motsvarande bestämmelser i 19 kap. 13 a & försäkringsrörelselagen (1982z713), 46 & lagen (199011114) om värdepappersfonder och 6 kap. 2 5 lagen (199221610) om kreditmarknadsbolag. Dessa bestämmelser infördes år 1992 eftersom Sverige genom EES-avtalet åtagit sig att införliva vissa EG-direktiv, bl.a. rådets direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (första banksamordningsdirektivet). Artikel 13 i detta rådsdirektiv lyder:
Medlemsstaterna ska/! svara för att beslut, som rör kreditinstitut och som fattas med stöd av lagar och andra författningar, utfärdade i enlighet med detta direktiv, kan prövas av domstol. En möjlighet till domstolsprövning skall finnas också för fall då inget beslut har fattats inom sex månader från det att en
auktorisationsansökai1, som innehåller alla de uppgifter som krävs enligt gällande bestämmelser. har givits in.
Också i konkurrenslagen (1993120) finns en bestämmelse om att beslut i vissa fall skall fattas inom en bestämd tid. Ett företag kan. om det vill att undantag från förbudet om konkurrensbegränsningar skall beviljas, anmäla ett avtal som innehåller konkurrens— begränsningar till Konkurrensverket. Enligt 13 & konkurrenslagen skall. om Konkurrensverket inte har fattat beslut med anledning av en sådan anmälan inom tre månader från det att anmälan kom in till verket. undantag från förbudet anses beviljat i enlighet med anmälan för en tid av fem år räknat från tidpunkten då avtalet ingicks. Denna bestämmelse har sin förebild i EG-rättens invändningsförfarande. Avtal som innehåller konkurrens— begränsningar som inte uttryckligen tillåts i gruppundantags- förordning kan anmälas till EG-kommissionen som har sex månader på sig att göra invändning mot avtalet. Görs ingen invändning inom denna tid anses avtalet omfattas av gruppundantaget och undantag är därmed beviljat.
Det finns i artikel 243.l andra stycket i tullkodexen en bestämmelse som ger varje person som hos tullmyndighet gjort framställning om ett beslut i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen rätt att överklaga, om beslut inte fattats inom den tid som avses i artikel 6.2. Artikel 6.2 i tullkodexen lyder:
Beslutet ska/l fattas och underrättelse om beslutet ges till sökanden så snart som möjligt.
Om en framställning om ett beslut görs skrift/igen, skull beslutet fattas inom en tid som fastställs enligt gällande bestämmelser med början den dag då framställningen mottas av tullmyndigheterna. Sökanden skall skriftligen underrättas om beslutet.
Denna tid får dock överskridas om tullmvrtdiglteterna inte kan fullgöra sin uppgift inom denna tid. I så fall skall dessa myndigheter underrätta sökanden om detta innan tiden gått ut. ange de skäl som berättigar till överskridandet och ange den
ytterligare tid som de bedömer nödvändig för att kunna fatta ett besl ut rörandeframställningen.
Som nämnts ovan anförde regeringen i prop. 1994/9534 (5. 110) att regeringen inte fann det lämpligt eller nödvändigt att då särskilt för tullområdet införa rättsfiguren ”överklagande av myndighets underlåtelse att fatta beslut". Bestämmelserna i tullkodexen behöver dock inte och får inte heller införas för att bli gällande rätt; de är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Dessutom är artikel 243.l inte en fakultativ bestämmelse. En rätt till dröjsmålstalan finns således redan. En annan sak är att bestämmelsen är omöjlig att tillämpa i Sverige eftersom det inte i den svenska tullagstiftningen finns några bestämmelser om inom vilken tid beslut skall ha fattats. Det närmaste man kan komma torde vara bestämmelsen i 7 & förvaltningslagen, enligt vilken varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt. snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Den bestämmelsen ger uttryck för samma tanke som den i artikel 6.2 första stycket i tullkodexen. Bestämmelserna i artikelns andra och tredje stycken är tillämpliga, när en framställning om ett beslut har gjorts skriftligen, vilket torde vara det normala. Beslutet skall då meddelas inom en tid som fastställs enligt gällande bestämmelser. Frågan blir då om Sverige, som inte har några gällande bestämmelser om tidsgräns för beslutfattande på tullområdet, måste införa sådana eller om artikel 6.2 andra och tredje styckena, som Tullanpassningsutredningen ansåg. inte är tillämpliga i Sverige. Mot det första alternativet kan invändas att uttrycket ”fastställs enligt gällande bestämmelser” synes avse att sådana bestämmelser redan finns. De engelska och franska texterna — ”a period laid down in accordance with the existing provisions” respektive ”un délai ftxé conformément aux dispositions en vigeur” _ stöder en sådan invändning. Tolkas artikel 6.2 andra stycket på det sättet, skulle överklaganderegeln i artikel 243.1 andra stycket inte bli tillämplig i länder som inte har någon bestämmelse om tidsgräns för beslutsfattande på tullområdet. Detta synes svårt att förena med tullkodexens syfte att tullförfarandet i
medlemsländerna skall vara enhetligt i grundläggande frågor. till vilka överklagandereglerna bör hänföras.
Regeringens och konstitutionsutskottets ovan redovisade invändningar mot att införa möjlighet till dröjsmålstalan i förvaltningsärenden avsåg en generell sådan möjlighet. [ fråga om dröjsmålstalan inom tullområdet ansåg regeringen att detta inte var lämpligt eller nödvändigt. Institutet dröjsmålstalan har emellertid införts på det finansiella området och i konkurrenslagen till följd av EG-rättens bestämmelser. Även om ordalydelsen i artikel 6.2 andra stycket i tullkodexen inte ger direkt vid handen att en tidsfrist för beslutsfattande måste finnas, kan det dock antas att detta är bestämmelsens innebörd.
Det kan i sammanhanget noteras att bestämmelser om dröjs- målstalan. utöver i de länders lagstiftning som Fri- och rättighets- kommittén nämnde, också finns i bl.a. dansk och nederländsk tullagstiftning.
Det synes således enligt vår mening bäst förenligt med tullkodexen att, när en framställning om beslut har skett skriftligen, Tullverket skall meddela sitt beslut inom en bestämd tid och att om den tiden försitts, rätt till överklagande skall föreligga. Vi återkommer i författningskommentaren till den närmare utform- ningen av en sådan bestämmelse.
3.4. Beslut beträffande annan skatt än tull
Enligt 9 5 första stycket första meningen tullagen är den, som till landet för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde, skyldig att anmäla införseln till tullmyndigheten. [ vissa fall skall skatten betalas till tullmyndigheten. Enligt 10 & tullagen är den tullskyldige skyldig att betala annan skatt eller avgift som skall tas ut vid import eller export. Vidare är den som lämnar anmälan eller bort lämna anmälan enligt 9 5 skyldig att betala annan skatt eller avgift
som skall tas ut vid in- eller utförsel. Skatt och avgift enligt 10 5 skall fastställas och betalas i den ordning som gäller för tull. om inte annat föreskrivits. Det är således Tullverket som skall fatta taxeringsbeslut i dessa fall. trots att tulltaxering inte skall ske. Avsikten torde vara att dessa taxeringsbeslut skall kunna överklagas iden ordning som gäller enligt 101-l 10 åå tullagen. l l & tullagen sägs att vad som i lagen sägs om tull även gäller bl.a. andra skatter, om inte annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget. 102 & tullagen har utformats på så sätt att det måste anses framgå av sammanhanget att den inte omfattar alla beslut enligt 10 & tullagen; det måste för att 102 & skall gälla vara fråga om beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull. Detta innebär att treårsfristen för överklagande i 102 & endast gäller beslut om tulltaxering. Överklagandetiden vid andra beslut regleras inte. Detta synes medföra att beslut enligt 10 å som inte avser tulltaxering skall överklagas senast tre veckor efter delfåendet, dvs. 23 & förvaltningslagen gäller. Skatte- betalningslagen (1997:483) och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (19841151) är inte tillämpliga på skatter och avgifter som skall betalas till Tullverket. En sådan extremt kort tidsfristjämfört med fristen för överklagande av tulltaxeringsbeslut och beslut enligt skattebetalningslagen och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter synes inte rimlig.
102 & tullagen utgör vidare ramen för bestämmelserna i 103- 105 åå; begränsningen gäller därför även för dessa paragrafer. Bestämmelserna torde. med hjälp av 1 & tullagen, kunna anses omfatta beslut om annan skatt i de fall tull skall utgå; dessa beslut ingår i tulltaxeringsbeslutet. 1 10 å-fallen skall i vissa fall tull inte utgå. det är då inte fråga om tulltaxeringsbeslut. Bestämmelserna om överklagande bör utformas på så sätt att det framgår att de bestämmelser som nu finns i 102-105 55 tullagen gäller också vid överklagande av beslut om taxering i fall som avses i 10 & tullagen i situationer då tulltaxering inte sker.
3.5. Allmänt ombud
Enligt 100 & tullagen skall det finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden som avses i 107 & första stycket. dvs. sådana där Generaltullstyrelsens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Undantag görs dock för sådana mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över varor. Det allmänna ombudet bedömer enligt 13 å instruktionen för Tullverket om beslut av någon annan tullmyndig- het än Generaltullstyrelsen skall överklagas. Bestämmelserna i 100 & tullagen har överförts från 1987 års tullag. Som skäl för att behålla det allmänna ombudet anfördes i prop. 1994/95134 (s. 109) Generaltullstyrelsens roll som besvärsinstans. Om vårt förslag att även beslut av en regional tullenhet skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol godtas. kommer det inte att finnas någon besvärsinstans inom Tullverket. Något behov av ett allmänt ombud som för det allmännas talan torde inte finnas. Av 7 a & förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att Tullverket är den enskildes motpart. Efter omorganisationen förs det allmännas talan av Tullverket. vilket bör kunna ske antingen genom en för ändamålet inrättad enhet. som vi för enkelhetens skull i det fortsatta kallar för prövningsenhet. eller efter delegation genom en regional tullenhet; jämför hänvisningen i 109 & till 6 kap.
15 å taxeringslagen.
Det allmänna ombudet får enligt 100 & tullagen föra talan för den tullskyldige eller annan enskild part. Om institutet allmänt ombud upphävs. bör denna möjlighet läggas på Tullverkets prövningsenhet på motsvarande sätt som gäller för Riksskatte- verket enligt 6 kap. 17 & taxeringslagen.
3.6. Utdömande av vite
Enligt 99 & fjärde stycket tullagen skall frågor om utdömande av vite prövas av Generaltullstyrelsen. Detta innebär en avvikelse från lagen (19851206) om viten; enligt 6 & denna lag är huvudregeln att frågor om utdömande av vite prövas av länsrätt. [ och med den tänkta omorganisationen av Tullverket och våra förslag att det inte längre skall finnas någon besvärsinstans inom Tullverket framstår det inte längre som lämpligt att ha en annan ordning än den som gäller enligt lagen om viten. Vi föreslår därför att frågor om utdömande av vite skall prövas enligt huvudregeln i lagen om vrten.
4. Kostnader
Våra förslag om en ny instansordning medför givetvis en viss kostnad för länsrätterna. I gengäld innebär de en minskning av kostnaderna för Tullverket. Det är svårt att ange de exakta kostnaderna för förslagen. Generaltullstyrelsen har dock gjort en beräkning av de ekonomiska effekterna av den föreslagna ändringen av instansordningen. Styrelsen har härvid utgått ifrån att antalet överklaganden av regionala beslut inte påverkas av förändringen. Som underlag för beräkningen har styrelsen tagit fram statistik över antalet besvärsärenden som inkommit till styrelsen samt hur många därav som överklagats vidare till länsrätt under åren 1995-1997.
Tariffbyrån Trafikbyrån Jur. sekr.
Summa 1995 77 30 12 119 1996 125 39 20 184 1997 150 14 84 248 Summa 352 83 116 551
För samma år har antalet inkomna besvärsärenden hos det allmänna ombudet varit 29, 44 respektive 79, det vill säga totalt 152 st. Det är således 152 ärenden av 551 inkomna som överklagats till länsrätt. 399 ärenden, eller i snitt 133 ärenden per år, har inte gått vidare till länsrätt. Som synes har antalet besvärsärenden ökat markant från år till år. Detta anses sammanhänga med Sveriges inträde i den Europeiska unionen. Generaltullstyrelsen räknar med att läget har stabiliserats och
har för beräkningen gjort antagandet att antalet besvärsärenden kommer att vara 200 per år. Styrelsen gör också antagandet att tidsåtgången för handläggningen av ärendena är densamma vid länsrätten som vid styrelsen. För det juridiska sekretariatet har antalet på besvärsärenden och ärenden om utdömande av vite nedlagda timmar för år 1997 beräknats till 1 800. Antalet besvärsärenden var 84 och ärendena om vitesutdömande 81. totalt 165 st. Detta innebär att nedlagd tid per ärende var ca 1 1 timmar. För samma period har det allmänna ombudets arbetsinsats beräknats till 800 arbetstimmar. Antalet ärenden hos allmänna ombudet år 1997 var totalt 104 st. Detta ger åtta timmar i nedlagd tid per ärende. Vid Tariffbyrån har under år 1997 totalt 5 767 timmar lagts ned på 193 avgjorda ärenden. Detta innebär en tidsåtgång om ca 30 timmar per ärende. Motsvarande beräkning för det första halvåret 1998 ger en tidsåtgång om ca 43 timmar per ärende (2 838 timmar för 65 avgjorda ärenden).
Generaltullstyrelsen påpekar att de överklagade ärendena är av olika svårighetsgrad och att det finns felkällor i beräknings- materialet. Styrelsen har i sina fortsatta beräkningar använt sig av en genomsnittlig tidsåtgång på 32 timmar per besvärsärende och 16 timmar per ärende hos det allmänna ombudet. Kostnaden för länsrättema har således beräknats till 200 ärenden x 32 arbetstimmar/ärende = 6 400 arbetstimmar = 4 årsarbetskrafter. Tullverket skulle göra en motsvarande vinst som dock skall reduceras med det antal timmar som företrädare för Tullverket måste lägga ned på besvärsärendena, 200 ärenden x 16 arbets- timmar/ärende = 3 200 arbetstimmar. Vinsten för Tullverket blir således 6 400 arbetstimmar - 3 200 arbetstimmar = 2 årsarbetskrafter.
Generaltullstyrelsen har också gjort en beräkning beträffande förslaget att länsrätt skall pröva frågor om utdömande vite istället för Tullverket. Antalet ärenden om utdömande av vite var 239 st år 1995, 102 st år 1996 och 81 st år 1997; i snitt 146 ärenden per år. Antalet ärenden hos
allmänna ombudet. dvs ärenden som överklagades till länsrätt. var 14. 4 och 3. eller i snitt 7 ärenden per år. Ökningen av ärenden hos länsrätten skulle således bli 146 - 7 = 139. eller avrundat 140. Detta skulle innebära en kostnadsökning för länsrätterna om 140 ärenden x 32 arbetstimmar/ärende = 4 480 arbetstimmar = 2.8 årsarbetskrafter. Besparingen för Tullverket kan beräknas till 4 480 - 140 x 16 arbetstimmar/ärende = 2 240 arbetstimmar = 1.4 årsarbetskrafter.
Sammantaget skulle kostnaderna för länsrätterna vara ca 7 årsarbetskrafter och vinsten för Tullverket vara ca 3.5 årsarbets- krafter. Beräkningarna är dock gjorda utifrån uppskattningar och kan inte göra anspråk på större exakthet; de indikerar den ungefärliga storleksordningen för kostnaderna.
Vid beräkningen har Generaltullstyrelsen inte beaktat det ofta omfattande arbete som läggs ned av laboratoriet vid General- tullstyrelsen avseende undersökningar av varuprover i samband med tulltaxeringsärenden. Det har förutsatts att dessa uppgifter även i fortsättningen kommer att utföras av Tullverket.
5. Ikraftträdande
Den föreslagna ordningen för överklagande sammanhänger med den tänkta omorganisationen av Tullverket. Har denna inte beslutats innan utredningsarbetet har avslutats. torde skäl saknas att ta ställning till förslagen; dessa kan då ingå i vårt slutbetänkande. Sker omorganisationen tidigare. bör de föreslagna lagändringarna. om de godtas i sak. träda i kraft samtidigt med att den nya organisationen genomförs.
6. De generella direktiven
Regeringen har i dir. 19%:49 uppdragit åt samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa hur deras förslag, direkt eller indirekt. kan förväntas påverka brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet. Regeringen har vidare givit direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att beskriva lämnade för-slags effekter på jämställdhetspolitiken (dir. l994:lZ4) och regionalpolitiken (dir. l992z50). Enligt vår uppfattning påverkar våra förslag inte dessa områden.
7. Förånnnngskonnnenuu
Förslaget till lag om ändring i tullagen (1994:1550)
Vårt förslag avser främst ändringar i tullagens överklagande- bestämmelser. Dessa förslag kommenteras närmare nedan. Den planerade omorganisationen av Tullverket kräver dock ytterligare ändringar i tullagen. Samtliga bestämmelser där begreppet Generaltullstyrelsen förekommer måste ändras. Även bestäm- melser där begreppet tullmyndighet förekommer måste ses över. Vi har emellertid. med hänsyn till att vårt huvudsakliga uppdrag, som skall redovisas före utgången av april 1999, är att skriva en ny tullag, valt att föreslå så få ändringar som möjligt. Det är exempelvis inte meningsfullt att i detta sammanhang överväga att skriva om alla de bestämmelser där begreppet tullmyndighet används. Vi föreslår i stället att definitionen av tullmyndighet i 2 & tredje stycket utgår samt att det i ingressen till den här föreslagna lagen om ändring i tullagen anges att vad som sägs beträffande Generaltullstyrelsen och tullmyndighet i lagen skall gälla Tullverket.
Det finns emellertid några paragrafer där ändring måste göras trots detta. I 57 b & och 57 d & första stycket talas om tullmyndighets chef och annan tjänsteman vid myndigheten, respektive chefen för en tullmyndighet. Tullmyndighet bör här bytas ut mot regional tullenhet. ] 57 d & tredje stycket har en
ändring gjorts som föranleds av den föreslagna nya organisationen av Tullverket. Enligt den nuvarande bestämmelsen skall ett beslut om kvarhållande av postförsändelser snarast prövas av General- tullstyrelsen. Vi föreslår att denna prövning i stället skall göras av en central enhet inom Tullverket. Även i 64 å föreslås ändringar som har med Tullverkets föreslagna omorganisation att göra; i dag sägs i andra stycket att en tullmyndighet får, med General- tullstyrelsens medgivande. anlita sakkunnig i visst angivet fall. Eftersom vi föreslår att det som sägs om Generaltullstyrelsen och tullmyndighet skall gälla Tullverket. måste en redaktionell ändring göras i denna bestämmelse; det bör stå att Tullverket får anlita sakkunnig.
lå
I denna lag förstås med det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterri— torium samt luftrummet däröver, EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92, EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga, tullklarering: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som angetts till en godkänd tullbehandling, förtullning: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för övergång till fri omsättning.
[ övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som i förordning (EEG) nr 2913/92.
Med tullagstiftningen förstås såväl EG:s bestämmelser som svenska tullförfattningar.
Förutom att "Tullverket” ersätter ”en tullmyndighet" i defini- tionerna av tullklarering och förtullning föreslås som nämnts ovan att definitionen av tullmyndighet utgår. Tullmyndigheter är enligt art. 4 3) i tullkodexen myndigheter som bl.a. har ansvar för
tillämpningen av tullagstiftningen. Tullverket har på såväl central som regional nivå givetvis ansvar för tillämpningen av tullag- stiftningen. Detsamma gäller regeringen. som enligt RF är en myndighet. dock inte en förvaltningsmyndighet. Regeringen får efter bemyndigande av riksdagen genom förordning meddela föreskrifter om tull på införsel av vara (8 kap. 9 & RF). Några andra myndigheter som skulle kunna ha ansvar för tillämpningen av den del av tullagstiftningen som behandlas i tullagen torde inte finnas.
Olå
Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av den regionala tullenheten. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av en central enhet inom Tullverket, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.
Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.
Underrättelse om att tullenheten överväger att påföra tulltillägg eller förseningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt dokument.
Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas i dag av de regionala tullmyndigheterna. Det framstår som naturligt att dessa frågor i den nya organisationen av Tullverket prövas av de regionala tullenheterna. Den befogenhet som det allmänna ombudet har i dag att i allmän förvaltningsdomstol föra talan om
tulltillägg och förseningsavgift bör tas över av lämplig central enhet inom Tullverket. Bestämmelsen i det nuvarande tredje stycket är en över- klagandebestämmelse: den har flyttats till 102 5.
995
När Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tullklarering eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas.
Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 62 & eller med stöd av 65 &.
Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än femtusen kronor.
Bestämmelsen i 36 & tillämpas även i fråga om viten.
Paragrafens nuvarande fjärde stycke har utgått. Huvudregeln i 6 & viteslagen att vite utdöms av länsrätt blir då tillämplig. Även paragrafens sista stycke föreslås utgå. Viteslagens övriga bestämmelser blir tillämpliga utan att det behöver anges här.
1015
Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av tullagstiftningen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Beslut i administrativa ärenden och i ärenden som avses i 20 & första stycket 5 förvaltningslagen (1986z223) överklagas dock hos regeringen.
Tullverkets beslut om revision enligt 70 5 får inte överklagas.
Har Tullverket i ett ärende som har väckts skriftligen av en enskild inte meddelar beslut inom sex månader från det att ärendet väckts eller inom den tid som avses i artikel 6.2 tredje stycket i förordning (EE) nr 2913/92, skall det anses som att framställningen har avslagits. Rätt till överklagande föreligger då enligt första stycket.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.
Skälen till den föreslagna ordningen för överklagande har utvecklats i avsnitt 3.1. De beslut som avses i nuvarande lOl Q' första stycket är sådana som har meddelats ”enligt denna lag eller enligt bestämmelser med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt”. Eftersom med tullagstiftningen förstås såväl EG:s bestämmelser som svenska tullförfattningar (2 & tredje stycket). får hänvisningen till beslut som har meddelats "enligt denna lag" anses överfTödig.
Bestämmelsen i andra stycket har hämtats från 22 a 5 förvaltningslagen i dess lydelse per den I oktober 1998.
Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke behandlas'i avsnitt 3.2.
Genom det föreslagna fjärde stycket införs rätt att föra s.k. dröjsmålstalan. Detta förutsätter att det också. i enlighet med artikel 6.2 i tullkodexen. införs en tidsram för beslut i anledning av en skriftlig framställning om ett beslut. För närvarande synes det inte finnas någon lämplig plats för en sådan bestämmelse i tullagen. Vi föreslår därför att den nu tas in i lOl & och utformas så att en försummelse att iaktta tidsramen skall innebära detsamma som ett avslag på framställningen och därmed ge rätt till överklagande på samma sätt som i fråga om ett meddelat beslut. Visserligen följer en sådan rätt redan av artikel 243.l andra stycket i tullkodexen, men för tydlighetens skull får det anses lämpligt att på detta sätt markera att underlåtenhet att meddela beslut i överklagandehänseende skall ha samma verkan som ett avslags- beslut.
Den föreslagna tidsramen för beslutsfattande har hämtats från motsvarande bestämmelser i bankrörelselagen m.fl. Den i dessa lagar gällande ordningen innebär att sökanden först skall begära domstolsförklaring att beslutet onödigt uppehålls och att, om sådan förklaring ges och beslut inte meddelas inom sex månader därefter, ansökningen skall anses ha avslagits. Vi menar att en sådan ordning inte är motiverad beträffande de beslut som det kan bli fråga om på tullområdet och att den skulle medföra en icke önskvärd tidsutdräkt innan ärendet kan bli föremål för domstols— behandling.
Med den nu föreslagna ordningen för överklagande behövs ingen motsvarighet till 107 & nuvarande tullag.
1025
Om överklagande enligt 10] & gäller beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull eller beslut om fastställelse av annan skatt än tull samt avgift enligt 10 5 andra stycket, skall överklagandet ha kommit in till den tullenhet som meddelat beslutet inom tre år från den dag då tullskyldigheten eller anmälningsskyldigheten uppkom. Om tulltaxeringsbeslutet eller beslutet enligt 10 å andra stycket har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten eller anmälningsskyldigheten uppkom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige eller anmälningsskyldige fick del av beslutet.
Om beslut som avses i första stycket har omprövats, gäller de där angivna tidsfristerna även för överklagande av omprövningsbeslutet.
Den tullskyldiges eller anmälningsskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall, oavsett tidsfristerna i första och andra styckena, prövas, om beslutet om den tull som tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om Tullverket framställt ett sådant
yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall
tas upp och vidare handläggas av Tullverket. En tullskyldig eller anmälningsskyldig får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om det inte gått denne emot.
Tullkodexen innehåller inga bestämmelser om tidsfrister för överklagande. Den i nuvarande 102 ;>" angivna treårsfristen är enligt författningskornmentaren (prop. 1994/95:34. s. 160) densamma som gäller för omprövning av tull enligt artiklarna 2213 och 2362 i tullkodexen. Utgångspunkten för beräkning av treårsfristen är emellertid inte densamma i de två artiklarna. som närmast behandlar andra frågor än omprövning av tull.
Artikel 236 behandlar återbetalning av import— och exporttullar i den utsträckning som det fastställts att tullbeloppet. då tullen betalades. inte var det som lagligen skulle betalas eller att beloppet bokförts i strid med bokföringsreglerna. Återbetalning skall ske på ansökan som skall ha kommit in inom tre år från den dag då gäldenären underrättades om tullbeloppet.
Artikel 221 reglerar när underrättelse om tullbeloppet till gäldenären skall ske. Det är således inte fråga om tidsfrist för omprövning av tull. Gäldenären skall enligt artikelns punkt 1 underrättas så snart tullbeloppet bokförts. Om beloppet har tagits upp i tulldeklarationen för kännedom. får enligt punkt 2 tullmyndigheterna närmare ange att underrättelse inte skall ske. utom i de fall då det angivna tullbeloppet inte överensstämmer med det belopp som tullmyndigheterna fastställt. [ punkt 3 anges att underrättelse till gäldenären inte skall ske senare än tre år efter den dag då tullskulden uppkom. Viss möjlighet till förlängning av treårsfristen ges dock.
Artikel 221 får anses bättre lämpad att ligga till grund för tullagens överklagandefrister än artikel 236. Huvudregeln i artikel 221 är således att gäldenären skall underrättas om tullbeloppet så snart det har bokförts. l normalfallet torde detta kunna antas ske i så nära anslutning till tullskyldighetens uppkomst att en
överklagandefrist om tre år från den tidpunkten är godtagbar. Om emellertid Tullverket fastställer ett annat tullbelopp än det som gäldenären angett i tulldeklarationen och inte underrättas om avvikelsen förrän i slutet av den treårsfrist som anges i artikel 2213 kan överklagandefristen bli orimligt kort. Detsamma gäller, när en tullskuld uppkommer enligt artiklarna 202-205 1 tullkodexen. Bestämmelsen i 102 & om förlängning av över— klagandefrister]. när Tullverket fastställt tullbeloppet senare än två och ett halvt år efter tullskyldighetens uppkomst. har tillkommit för sådana situationer.
1 författningskommentaren till 102 & sägs att paragrafen motsvarar 8 kap. 2 & lagen om punktskatter och prisreglerings- avgifter. Enligt den paragrafen skall. i de fall skatteredovisningen inte gäller redovisningsperioder. den skattskyldiges överklagande ha kommit in inom sex år efter det att den skattepliktiga händelsen har inträffat. Om beskattningsbeslutet har meddelats efter den 30 juni sjätte året efter det att den skattepliktiga händelsen inträffade och den skattskyldige får del av beslutet efter utgången av oktober samma år. får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.
De nuvarande bestämmelserna i 102 & om tidsfristen för överklagande får anses vara förenliga med såväl tullkodexens bestämmelser som det system för överklagande som gäller beträffande den inrikes beskattningen. Mot bakgrund av det anförda föreslås att bestämmelserna ändras endast så att överklagandetiden blir densamma för tulltaxeringsbeslut och beslut enligt 10 å som inte avser tulltaxering. Skälen härför har redovisats under avsnitt 3.4.
I tredje stycket har de bestämmelser om yrkande beträffande tulltillägg och förseningsavgift som i dag finns i 91 & tredje stycket tagits in.
1 övrigt föreslås vissa redaktionella ändringar.
1035
Tullenhet som avses i 102 5 skall pröva om den tullskyldiges eller den anmälningsskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent, skall enheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att tullenheten har lämnat en felaktig underrättelse om hur man överklagar.
Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden kommit in till en annan tullenhet än den som fattat beslutet eller till allmän förvaltningsdomstol. Över- klagandet skall då omedelbart översändas till den tullenhet som meddelat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till tullenheten eller domstolen.
Paragrafen motsvarar nuvarande 103 5 med vissa redaktionella ändringar och följdändring i anledning av förslaget till 102 &.
1045
Om överklagandet inte avvisas enligt 103 5, skall den tullenhet som meddelat beslutet snarast ompröva det överklagade beslutet. Har beslutet fattats av regional tullenhet och rör det en fråga av principiell betydelse eller annars av större vikt, skall omprövningen göras av en central enhet inom Tullverket.
Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som den tullskyldige eller anmälningsskyldige begär.
Om beslutet ändras på annat sätt än vad som begärts, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får den tullskyldige eller anmälningsskyldige lämnas tillfälle att återkalla överklagandet.
Med den av oss föreslagna ordningen för överklagande kommer det inte att finnas någon besvärsinstans inom Tullverket. men dess
roll som övervakare och främjare av en enhetlig rättstillämpning måste givetvis kvarstå. Vi föreslår därför att. när ett beslut av en regional tullenhct överklagas. omprövningen skall göras av Tullverkets prövningsenhet. om beslutet rör en fråga av principiell betydelse eller annars är av större vikt. Det kan t.ex. gälla en inte tidigare uppkommen rättsfråga eller ett avgörande som kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser för den enskilde. Tullverket bör med stöd av 84 5 tullförordningen kunna meddela närmare föreskrifter om vilka överklaganden som bör överlämnas till prövningsenheten för omprövning.
Paragrafen motsvarar i övrigt nuvarande 104 5 med vissa redaktionella ändringar och följdändringar i anledning av förslaget till 102 5'.
1055
Ett överklagande som inte avvisas enligt 103 5 eller förfaller enligt 104 5 skall tillsammans med handlingarna i ärendet överlämnas till behörig allmän förvaltningsdomstol. Om det finns särskilda skäl. får överklagandet överlämnas utan föregående omprövning.
Paragrafen motsvarar nuvarande 105 5 men har med vissa redaktionella ändringar utformats i överensstämmelse med vad som föreslagits i 102 och 104 55.
1085
Om en part har överklagat ett beslut enligt 10] 5 första stycket, får också motparten, utom i mål som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över varor, överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till den tullenhet som meddelat beslutet
1. inom två månader om överklagandet görs enligt 102 eller 106 5,
2. inom en vecka i mål om bindande klassificeringsbesked och
3. i övrigt inom två veckor från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.
Återkallas eller förfaller på annat sätt det första över- klagandet, är även det senare överklagandet förfallet.
108 5 tullagen handlar om anslutningsöverklagande. Om en part har överklagat ett beslut i ett sådant mål eller ärende vari det allmännas talan skall föras av det allmänna ombudet. får också motparten överklaga beslutet. även om den för honom föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Som framgår av 100 5 tullagen för det allmänna ombudet det allmännas talan i alla de mål eller ärenden som räknas upp i 107 5 första stycket tullagen. utom de mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över varor.
Enligt våra förslag försvinner det allmänna ombudet. Bestäm— melsen orn anslutningsövcrklagande måste därför skrivas om. Rätt till anslutningsövcrklagande bör föreligga om en part har överklagat ett beslut enligt 101 5 första stycket. dvs till allmän förvaltningsdomstol. utom då målet gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över varor. Vidare har med hänsyn till Tullverkets planerade nya organisation ändring gjorts så att motpartens skrivelse skall komma in till den beslutande tullenheten.
1095
Bestämmelserna i 6 kap. 1, 9—10, 12-13 och 15-24 55 taxeringslagen (l990z324) gäller i tillämpliga delar vid
överklagande av beslut som avses i 102 och 106 55. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om Riksskatteverket skall gälla en central enhet inom Tullverket och vad som sägs om skattemyndighet skall gälla regional tullenhet.
Paragrafen motsvarar nuvarande 109 5. men vissa ytterligare hänvisningar till bestämmelser i taxeringslagen har gjorts. bl.a. till följd av den planerade omorganisationen av Tullverket. Metoden att hänvisa till bestämmelser i en annan lag är inte tillfredsställande. Vi avser att i slutbetänkandet överväga att i stället föra in de relevanta bestämmelserna direkt i tullagen.
l 6 kap. taxeringslagen finns bestämmelser om överklagande. Genom en hänvisning i 109 5 tullagen har vissa av dessa bestämmelser gjorts tillämpliga vid överklagande enligt tullagen, nämligen bestämmelsen om tid för överklagande av länsrätts eller karnmarrätts beslut i 6 kap. 13 5 samt bestämmelserna om handläggning vid domstol i 6 kap. 18-24 55. Vi anser. som nyss nämnts. att hänvisning bör göras till ytterligare bestämmelser i 6 kap. taxeringslagen. särskilt om bestämmelserna om det allmänna ombudet i 100 5 tullagen utgår.
Av 6 kap. 1 5 framgår bl.a. att en skattemyndighets taxeringsbeslut i en fråga som kan ha betydelse för beskattningen eller annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige och Riksskatte- verket. Motsvarande bör gälla en regional tullenhets taxerings- beslut; beslutet bör få överklagas av såväl den tullskyldige (och i förekommande fall den anmälningsskyldige) som Tullverkets prövningsenhet.
Enligt 6 kap. 9 5 taxeringslagen skall. om Riksskatteverket har överklagat ett taxeringsbeslut. därav föranledd talan om särskild avgift föras samtidigt. Samma princip bör gälla då Tullverkets prövningsenhet har överklagat ett taxeringsbeslut. som för övrigt med hänsyn till 10 5 tullagen inte alltid är tulltaxeringsbeslut.
Enligt 6 kap. 10 5 taxeringslagen får länsrättens beslut avseende skattemyndighets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen inte överklagas. Det torde inte finnas
skäl att ha en annan ordning på tullområdet. Det bör emellertid uppmärksammas att det i Ds 1998:42 föreslås att 6 kap. 10 5 taxeringslagen skall upphöra att gälla. då en bestämmelse med motsvarande innehåll föreslås bli införd i 33 5 fjärde stycket förvaltningsprocesslagen. Om detta förslag godtas bör givetvis hänvisningen till 6 kap. 10 5 taxeringslagen utgå.
l 6 kap. 1 1 5 taxeringslagen stadgas att skattemyndigheten. om den skattskyldige hos länsrätten överklagat myndighetens beslut. får överklaga länsrättens beslut. om det innebär att den skattskyldige har fått helt eller delvis bifall till sin talan. Denna bestämmelse torde vara överflödig: av 7 a 5 förvaltningsprocess- lagen följer att myndigheten är den enskildes motpart. Enligt 33 5 samma lag får bl.a. länsrätts beslut överklagas av den som det angår, om det gått honom emot. Någon hänvisning i tullagen till 6 kap. 1 1 5 taxeringslagen behövs därför inte.
Enligt 6 kap. 12 5 taxeringslagen får Riksskatteverket överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte tidigare har fört det alltnännas talan i målet. Detsamma bör gälla för Tullverkets prövningsenhet.
6 kap. 15-17 55 taxeringslagen innehåller bestämmelser om företrädare för det allmänna. Enligt 6 kap. 15 5 förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av skatternyndigheten då en skattskyldig överklagar ett beslut. men av Riksskatteverket om verket överklagar; i Regeringsrätten förs talan alltid av Riksskatte- verket. 6 kap. 16 5 ger skattemyndighet möjlighet att uppdra åt annan skattemyndighet att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. om den andra myndigheten medger det. Vidare fastslås att Riksskatteverket får ta över talan och även delegera åt tjänsteman vid skattemyndighet att företräda verket i allmän förvalt- ningsdomstol. En motsvarande ordning bör gälla på tullsidan.
Enligt 6 kap. 17 5 taxeringslagen får Riksskatteverket inom den för verket gällande tiden för överklagande föra talan till den skattskyldiges förmån. Verket har då samma behörighet som den skattskyldige. En motsvarande bestämmelse finns i dag i 100 5 tullagen. Eftersom den bestämmelsen, som avser det allmänna
ombudet. med vårt förslag försvinner behövs i stället en hänvisning till taxeringslagens bestämmelse.
1105
Enligt artiklarna 7 och 244 första stycket i förordningen (EEG) nr 2913/92 skall ett överklagande inte medföra att verk- ställigheten av det ifrågasatta beslutet uppskjuts. Av artikel 244 andra stycket framgår dock att tullmyndigheterna i vissa fall skall uppskjuta verkställigheten av beslutet helt eller delvis.
Beslut om skönstulltaxering, tulltillägg och förseningsavgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av Tullverket som meddelats enligt tullagstiftningen eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av tullagstiftningen och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.
Syftet med nuvarande 1 10 5 är att täcka in beslut som inte omfattas av tullkodexen (prop. 1994/95:34 5.163). 20 . 21. 23 och 24 55, till vilka hänvisas i 1 10 5. avser beslut om tulltaxering. omprövning av sådana beslut och skönstulltaxering. Tulltaxerings— och ompröv— ningsbeslut omfattas av artiklarna 7 och 244 i tullkodexen och bör därför inte regleras i tullagen; en hänvisning till de artiklarna synes dock lämplig. lnstitttten skönstulltaxering. tulltillägg och förseningsavgift finns inte i tullkodexen. De behandlas därför i andra stycket.
Overgångsbestämmelser
]. Denna lag träder i kraft den ---. Äldre bestämmelser gäller dock beträffande överklagande som har kommit in till Generaltullstyrelsen eller regeringen före ikraftträdandet. Överklagande som har kommit in till Generaltullstyrelsen skall
handläggas av den centrala enhet inom Tullverket som avses i 91 5.
2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till Generaltullstyrelsen eller tullmyndighet, skall hänvisningen i stället gälla Tullverket.
När den föreslagna ordningen för överklagande träder i kraft. kommer det att hos Generaltullstyrelsen finnas ett antal överklagade ärenden som ännu inte har avgjorts. Frågan är om Generaltullstyrelsen bör avsluta dessa ärenden eller överlämna dem till allmän förvaltningsdomstol. Har handläggningen av ett ärende kommit så långt att det praktiskt taget endast återstår att meddela beslut. vore det olämpligt att överlämna ärendet till domstolen. För att inte kornplicera övergångsbestämrnelserna anser vi att samtliga ärenden som överklagats till Generaltullstyrelsen men inte avgjorts före ikraftträdandet bör slutligt handläggas hos styrelsen. Av motsvarande skäl bör även regeringen slutföra handläggningen av ärenden som avses i 107 5 tredje stycket tullagen.
Som framgår av bilagorna 2 och 3 till detta delbetänkande finns det ett stort antal författningar. där hänvisning sker till Generaltullstyrelsen eller tullmyndighet. Hänvisningarna skall efter ikraftträdande av de nu föreslagna ändringarna i tullagen i stället gälla Tullverket. Förslag till de nödvändiga ändringarna i dessa andra författningar har inte hunnits med under den tid som stått till buds för avgivande av delbetänkandet. Om arbetet med följdlagstiftning inte har avslutats i samband med ikraftträdandet av ändringarna i tullagen. bör frågan kunna regleras på det sätt vi föreslagit i punkt 2. Ändringar i överklagandereglerna i de författningar som nämns i bilaga 2 behöver dock göras vid ikraftträdandet.
Kommittédirektiv
Tilläggsdirektiv till Tullagsutredningen Dir. (Fi 1997:03) 1998:86
Beslut vid regeringssammanträde den 1 oktober 1998
Sammanfattning av uppdraget
Tullagsutredningen (Fi 1997:03) skall i delbetänkande lämna förslag till nya bestämmelser om överklagande i tullagen (1994:1550). Bestämmelserna skall utformas utifrån förutsättningen att Tullverkets organisation ändras så att verket utgör en enda myndighet. Utredningen skall vidare lämna förslag till andra lagändringar som är nödvändiga för att en sådan omorganisation skall kunna genomföras.
Bakgrund
Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 december 1996 tillkallade det statsråd som har ansvar för tullväsendet en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av den tullagstiftning som faller inom Finansdeparternentets ansvarsområde (dir. 1996:103). Utredningsarbetet skulle enligt direktiven vara slutfört före den 1 juli 1998. Genom beslut av regeringen den 4 juni 1998 förlängdes tiden för slutredovisning av uppdraget till utgången av april 1999. Enligt direktiven bör delar av uppdraget redovisas tidigare när så är lämpligt. Utredaren har antagit namnet Tullagsutredningen.
Den 30 januari 1998 redovisade ”Utredningen om utvärdering av EU-medlemskapets effekter för Tullverkets dimensionering och organisation” sitt slutbetänkande ”En gräns - en myndighet?” (SOU 1998:18). 1 betänkandet påpekas att kritik har riktats mot att de olika regionala tullmyndigheterna inte tillämpar tullbestämme-lserna
likformigt. Förhållandet har accentuerats i och med det svenska EU— medlernskapet. eftersom myndigheterna numera har att tillämpa ett omfattande och komplicerat regelverk som ger utrymme för olika tolkningar. Av bl.a. den anledningen konstaterar utredningen att Generaltullstyrelsens roll som strategiskt ledningsorgan för hela Tullverket behöver utvecklas. Vidare anmärks att den nuvarande ordningen för överklagande av beslut i tullärenden hämmar styrelsens möjligheter att mer aktivt påverka beslutsprocessen. l betänkandet föreslås därför att Tullagsutredningen bör göra en översyn av bestämmelserna om överklagande och därvid överväga möjligheten att avskaffa den nuvarande ordningen, där regionala tullmyndigheters beslut överklagas till Generaltullstyrelsen, till förmån för en ordning där överklagandet sker direkt till allmän förvaltningsdomstol.
Med hänvisning till utredningens slutsatser har Generaltullstyrelsen hemställt att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att Tullverket skall kunna omorganiseras från den nuvarande formen med en chefsmyndighet och tolv regionala tullmyndigheter till en enda myndighet. Inom den nya myndigheten skall det finnas en central och en regional nivå. Styrelsen har särskilt pekat på behovet av att ändra bestämmelserna om överklagande så att beslut fattade på regional nivå inte längre skall överklagas till det centrala organet inom myndigheten.
Efter samråd med Finansdepartementet har Tullagsutredningen redan påbörjat arbetet med ett delbetänkande med förslag till ändringar i tullagens bestämmelser om överklagande.
Uppdraget
Utredningen skall i delbetänkande lämna förslag till nya bestämmelser om överklagande i tullagen. Bestämmelserna skall utformas utifrån förutsättningen att Tullverkets organisation ändras så att verket utgör en enda myndighet. Utredningen skall vidare lämna förslag till andra lagändringar som är nödvändiga för att en sådan omorganisation skall kunna genomföras. Förslagen i den senare delen
behöver inte vara fullständiga i den meningen att de omfattar alla lagändringar som kan bli aktuella.
Utredningen skall också lämna förslag till hur förfarandet för omprövning av beslut bör vara utformat inom Tullverket. l uppdraget ingår inte att lämna förslag till en ny organisation för Tullverket.
Redovisning av uppdraget
Arbetet enligt dessa tilläggsdirektiv skall redovisas före utgången av oktober 1998.
(Finansdepartetnentet)
Bilaga 2
Andra författningar med bestämmelser om överklagande som behöver ändras
De här uppräknade författningarna innehåller bestämmelser om överklagande av tullmyndighets beslut som måste ändras om våra förslag beträffande instansordning godtas.
Lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon Exportvagnskungörelsen (196439)
Turistvagnskungörelsen (1972z601)
Kungörelsen (1973:766) om interimslicens för fordon Förordningen (1991 : 1 524) med instruktion för Tullverket Förordningen (1994: 1605) om tullfrihet m.m. Förordningen (1994: 1694) om viss proviantering m.m. Förordningen (19952525) om behöriga myndigheter. m.m. i fråga om internationella transporter inom EU|
' Förordningen har upphört att gälla den 1 oktober 1998. men skall fortfarande tillämpas på förhållanden som hänför sig till den tid under vilken förordningen varit i kraft; se övergångsbestämmelserna till förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
Bilaga 3
Övriga författningar där hänvisning görs till Generaltullstyrelsen eller tullmyndighet
Behovet av ändring avser hänvisning till Generaltullstyrelsen eller tullmyndighet.
Lagar
Lagen (19601418) om straff för varusrnuggling Lagen (1960z419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker Lagen (1962:120) om förbud i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg m.m. Lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull. annan skatt. avgift eller pålaga Lagen (1971 :309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål Lagen (19722266) om skatt på annonser och reklam Lagen (19731431) om utredning angående brott mot utländsk tullag Lagen (1973:980) om transport. förvaring och förstöring av införselreglerade varor. m.m. Sekretesslagen (1980: 1 00) Containerlagen ( 1980: 152)
80
Lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg Lagen (1982:821) om transport av farligt gods Lagen (1985:206) om vite
Förvaltningslagen (19861223) Fartygssäkerhetslagen (1988149)
Lagen (19881328) om vägtrafikskatt på utländska fordon Tullregisterlagen (1990: 137)
Läkemedelslagen (1992z859)
Lagen (1992:860) om kontroll av narkotika Lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings- förfarandet Lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import. m.m. Lagen (1994:1552) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. Lagen (1994: 1563) om tobaksskatt Lagen (1994: 1564) om alkoholskatt
Alkohollagen (1994: 1738) Lagen (1994:1776) om skatt på energi Lagen (1995:439) om beskattning, förtullning och folkbokföring under krig eller krigsfara m.m. Vapenlagen (199667) Lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot annat land inom Europeiska unionen
Lagen (1997: 1058) om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet
Yrkestrafiklagen (l998z490)
Lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror. tobaksvaror och mineraloljeprodukter
Lagen (l998z527) om det statliga personadressregistret Lagen (l998:620) om beslagsregister Lagen (19981621 ) om misstankeregister Polisdatalagen (19981622)
Förordningar
KK (19591591 ) om gränstullsamarbete med Norge KK (1963:2) om gränstullsamarbete med Finland Exportvagnskungörelsen (1964z39) KK (19642724) angående skyldighet för domstol att underrätta generaltullstyrelsen om dom i vissa brottmål Ordningsbotskungörelsen (1968: 199)
Polisregisterkungörelsen (196938)
KK (1969z475) om uppbörd av särskilda avgifter genom tullverkets försorg
Strafföreläggandekungörelsen (1970:60) Förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem Livsmedelsförordningen (1971 :807)
KK (19721115) med) anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning KK (197221 16) om tull- och skattefrihet vid uppförande och underhåll av vissa stängsel för renar
Fordonskungörelsen (1972z595) Bilregisterkungörelsen (19721599) Turistvagnskungörelsen (1972:601)
KK 1973:766) om interirnslicens för fordon Förordningen (1976:929) om tillämpning av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (197711 1 18) om fyravgift - gäller avgifter som tagits ut före 1998—01-01 Förordningen (1977:1119) om farledsavaruvgift - gäller avgifter som tagits ut före 1998-01-01
Bötesverkställighetsförordningen (1979: 1 97) Förordningen (1979:1091)om gränsövervakningen i krig m.m. Förordningen (1980:628) om rättsdatasystemet Containerförordningen (1980:640)
Sekretessförordningen (1980:657)
Förordningen (1980:849) om tillämpning av GATT— överenskommelsen orn statlig upphandling
Förordningen (1982:801) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Danmark. Finland. Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1982:914) om lotsavgifter Förordningen (1982:923) om transport av farligt gods Förordningen (1983:682) om tillämpning av en internationell konvention om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra, utreda och beivra tullbrott. m.m. Förordningen (1985:79) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (19851654) med bemyndigande för Riksskatteverket att meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter Förordningen (1986:17) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Nederländerna om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor
Luftfartsförordningen (1986: 171) Sjöfartsförordningen (1986z300) Svävarfartsförordningen (19861305)
Förordningen (1986:710) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Storbritannien och Nordirland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1987z27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige Förordningen (1988zl46) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och USA om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1988:1066) om uppbörd m.m. av fordonsskatt på utländska fordon
Utlänningsförordningen (19892547)
Förordningen (19891698) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Spanien om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor
Tullregisterförordningen (19901179)
Förordningen (1991:1524) med instruktion för Tullverket Tillträdesförordningen (1992:1 18) Förordningen (1992:1303) om krigsmateriel
Förordningen (1992:1554) om kontroll av narkotika Förordningen (1993:986) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Ungern om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1993:1 162) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Estland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1993:1 166) om tillämpning av ett i EES-avtalet intaget protokoll om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1994:8) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Ryska federationen om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1995:736) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Litauen om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Mervärdesskatteförordningen ( 1 994223) Förordningen (1994:542) om utförsel av levande djur m.m. Tullförordningen (1994: 1558) Förordningen (1994:1559) om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. Förordningen (1994:1605) om tullfrihet m.m. Förordningen (1994:1606 om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Förordningen (1994: 1613) om tobaksskatt Förordningen (1994:1614) om alkoholskatt Förordningen (1994:1615) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen Förordningen (1994. 1 694) om viss proviantering Förordningen (1994:1784) om skatt på energi Förordningen (1994:1830) om införsel av levande djur m.m. Förordningen (1995:521) om behöriga myndigheter. m.m. i fråga om kör- och vilotider
Förordningen (1995:681) om Växtskydd
Förordningen (19952701) om gränsöverskridande transporter av avfall Förordningen (l996z473) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Lettland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Säkerhetsskyddsförordn ingen (1996:633)
Förordningen (19962702) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen m.m. Förordningen (19962877) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Tjeckien om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1997:899) om myndighetssarnverkan mot ekonomisk brottslighet Förordningen (19971902) om register över strafförelägganden Förordningen (1997:969) om import- och exportreglering Förordningen (1997:1064) om register i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet Förordningen (199711 140) om vägavgift för vissa tunga fordon Förordningen (1997:1 121) om farledsavgift Förordningen (1998:64) om tillämpning av Europeiska unionens tullinf'ormationssystem
Artskyddsförordningen (1998: 179)
Förordningen (1998:277) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Slovakien om ömsesidigt bistånd i tullfrågor Förordningen (1998:279) med instruktion för Kommerskollegium Förordningen (1998:400) om strategiska produkter Förordningen (1998:518) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror. tobaksvaror och mineraloljeprodukter Yrkestrafikförordningen (1998z779) Förordningen (1998:786) om behöriga myndigheter m.m i fråga om internationella transporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
1. Omstmktureringar och beskattning. Fi. 2. Tänder hela livet
_) 4
5
6
7.
10. 11.
13. 14.
16. 17. 18. 19.
20.
22.
7.3. 24. l).
— nytt ersättntngssystem för vuxentandvård. S. . Välfärdens genusansikte. A. . Män passar alltid?Niv£1- och organisationsspecifika processer med exempel från handeln. A. . Vårt liv som kön. Kärlek. ekonomiska resurser och maktdiskurser. A. . Ty makten är din Myten om det rationella arbetslivet och detjämställda Sverige. A. Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. Fi Alkoholreklam. Murknadsföringav alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. S. lntegrttet — Effektivitet — skattebrott. Fi. Campus för konst. U. Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. U. . Självdeklaratton och kontrolluppgifter — förenklade förfaranden. Fi. Säkrare kemikalichantcring.17ö E-pengar— näringsrättsliga frågor. Fi. Gröna nyckeltal = Indikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle. M. När åstkter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funknonshinder. S. Samordning av digital marksänd TV. Ku. En gräns — en myndighet"? Fi. IT och regional utveckling. lZOexempel från Sveriges län. K. lT-kommisionens hearing om infrastrukturen fördigitala medier. Andrakannnarsalen. Riksdagen 1997- 10-24. K. . Problem med inbäddade system inför 2000-skiltct. Hearing anordnad av IT kommissionen 1 samverkan med lndustriförbundet och Statskontoret 1997-11—14K. Försäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersätmingar. Fi. Staten och exportfinansieringen. N. Fiskeriadministralionen iett EU-perspektiv. Översyn av fiskeriadmrnistrationen m.m. Jo. . Tre städer. En storstadspolitik för hela iandet. + 4 st bilagor. S. . Från hembränttill Mariakliuiken. — fakta om ungdomar och svartsprit. S. Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag. Fi. . Läkemedel i vård och handel. Ont en säker. flexibel och samordnad läkemedelsförsörjning. S.
29.
41. 42.
43.
45.
47. . Kontrollerad och ifrågasatt?
1976 års lag om immunitet och privilegier i v1ssa fall — en översyn. UD.
. Utlandsstyrkan. Fö. . Det gäller livet. Stöd och vård till barn och
ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. S. . Rättssäkerhet. vårdbehov och samhällsskydd vid
psykiatrisk tvångsvård. S.
. Historiaekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. ln. . Företagare med restarbetsfömtåga. S.
Förordningartill miljöbalken.+ Bilagor. M.
. Identifiering och identitet i digitala miljöer — Referat från en hearing den 12 november 1997. IT—kommissionens rapport 4/98. K. . Den framuda arbetsskadeförsäkringen. S. . Vad far vi för pengama'l - Resultatstyming av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. S. . Det finsk—svenska gränsälvssamarbetct. M. BROTI'SOFFER. Vad har gjorts? Vad bör göras? .lu. Läkemedelsndormation föralla. S. Försvarsmaktsgemensam utb1ldning för framtidnkrav. Fö. Hur skall Sverige må bättre"? — första steget mot nationella folkhälsomål. S. En samlad vapenlagstiftnmg. Ju. Somingi framriden. Fö. Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. _lu. Bulvaner och annat. Ju.
— intervjuer med personer med funktionshinder. S. . Konsekvenser av att taxfreeförsäljningen avvecklas
inom EU. K. . De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under
1900-talet och annatunderlagsmalcrial till Läkemedel ivård ochhandel. SOU 1998:28. S. . Vuxenutbildning och livslångt lärande.
Situationen inför och under första året med kunskapslyftet. U. Utstationering av arbetstagare. A. Ta vara på möjligheterna i Östersjöregionen. N. Hur offensiv lT-användning kan skapa tillväxt för mindre företag. Ett rådslag anordnat av lT-kommissionen på uppdrag av Kormnunikations- depanementet. Närings- och handelsdepartementet och lndustriförbundet. Rotundan. Rosenbad 1997-1 1—18.K. . Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
58.
59.
61.
63.
71.
72. 73.
74. 75. 76.
78.
81. 82.
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. Fi . DUKOM Distansutbildningskommittén.
Utvärdering av distansutbildningsprojekt med lT—stöd. U. IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. 1T-kommissionens rapport 6/98. K. Räddningstjänsten i Sverige
— Rädda och Skydda. Fö.
Kring Hallandsåsen. M. Livsmedelstillsyn [ Sverige. Jo. Kampanj med kunskaper och känslor. Om kämavfallsomröstningen i Malå kommun 1997. M. En god affär i Motala.]oumalistemas avslöjanden och läsarnas etik. Demokratiutredningens skriftse- rie.SB. Bättre och mertillganglig infomiation. Smålöretagsdelegauonens rapport 2. N.
. Nya tider. nya fönitsättningar... lT-kommissionens rappon 8/98. K. FUNKlS —1i.tnktionshindrade elever i skolan. U. Socialavgiftslagen. S.
Kunskapsläget på kärnavfallsomrädet 1998. M. Läntpliglietsprövning av personal inom förskolcvcrksamhet. skola och skolbarnomsorg. U. Skolan. IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och 1T-komnussionen. Rosenbad 1997-12-04. lT-kommmissionens rapport 7/98. K.
Den kommunala revisionen - ett demokratiskt kontrollinstrunient. ln.
Kommunala tinanslörbund. Fi. Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationermil. ln. Styrningen av polisen. Ju. Djurförsök. Jo. Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friluftslivets organisationer. ln. Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegationens rapport 3. N. Regeliörenkling för framtiden. Småföretags- delegationens rappon 4. N. lT och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingar under mars 1998. 1T—kommmissronens rappon 9/98. K. BostadsrättsregisterJu. Användningen av vissa statsflygplan. m.m. SB. Försäkrings föreningar—ett refomterat regelsystem Fi.
83.
86.
87. 88.
DUKOM Distansutbildningskommittén. På distans utbildning. undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. U. DUKOM Distansutbildningskommittén. Flexibel utbildning på distans. U.
. Att rösta med händerna. Om stormöten,
folkomrösmingarochdirektdemokrati i Schweiz. SB Utvecklingssamarbete på rättsområdet. Östeuropa. Ju. Premiepensionsmyndigheten. Fi. Domaren och Beredningsorganisationen - utbildning och arbetsfördelning. Ju. Greppet — att vända en regions utveckling. Rapport från Söderhamnskommittén. N. 90. Steget före. Nedslag i det lokala
91.
92.
93.
95. 96. 97. 98. 99.
100.
101.
102.
103.
104. 105.
106. 107.
108. 109.
btottsförebyggande arbetet. Ju. Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens— utveckling. ln. Goda idéer om småföretag och samverkan. Smäföretagsdelegationens rappon 5. N. Kapitalförsörjning till småföretag. Småtöretagsdclegationens rappon 6. N. Förslagskatalog. Småföretagsdelegationens rapport 7. N. Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. M. Naziguldet och Riksbanken. lnterimrapport. UD. Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under 1900—talet. 58. Konkurrenslagens regler om företags— koncentration. + Bilaga. N. acceptera! Betänkande från den nationella sam— ordningskommittén för Europaåret mot rasism. ln. Har rasismen tagit slut nu? Bilaga till betänkande från den nationella samordningskommitten for Europaåret mot rasism. ln. Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium. SB. Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium. SB. Bemäktiga individerna. Om domstolarna. lagen oc de individuella rättigheterna i Sverige. SB. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. S. Minska regleringen av kommuner och landsting. ln. Unga i ohälsoförsäkringen. Tid för aktivitet och utveckling. S. Främjandelagen — en översyn. A. Analysera mera. Jo. Rättsinformation och IT. Rapport från två semi- narier 1996 och 1998. [T'-kommissionens rappon 10/98. K.
Statens offentliga utredningar 1998
Kronologisk förteckning
1110. Makes arvsrätt. dödsbolörvaltare och dödförkla- ring. Ju. 1111. E-plikt. Att säkra det elektroniska kulturarvet. U. 1 1 12, Resurser på lika Villkor"! U. 1113, I God Tro. Samhället och nyandligheten. S. 1114. Svenskan i EU. Hur Vi kan främja kvaliteten på de svenska EU-textema. SB. 1115. Distansarbete. A. 1116, Stoppreglcma. Fi. 1117. Utgå/I l 1 18. "Sustainable Sweden" -— a SUCCESS story. Möjligheter och hinder För en internationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga. N. 1119. Kommunal uppdragsverksamhet 1998. In. 1120. Efterlevandepensron.En anpassning till det relbr merade ålderspenstonssystemet. S. 1121. Arbetsförhållanden och attityder. — prolhsswnellas möten med personer med funktions-hinder. S. 1122. E-pengar — crvilränsliga frågor m.m. Fi. 1123. Folkrättslig status m.m. Fö. 1124. Demokrati på europeisk nivå"? Demokrati- utredningcns skriftserie. SB. 1125. Statens museer rm världskultur, Ku. 1 126. Beskattning utan taxfree. Ft. 1127. Tullagens överklaganderegler m. m. vid en omorganisation ai Tullverket. Fi.
Statens offentliga utredningar 1998
Systematisk förteckning
Statsrådsberedningen
Demokratnts räckvidd. Dokumentation från ett seminarium. Dcmokratintredningens skriftserie, [55] En god affär i Motala. .loui'nalisternas avslöjanden och läsarnas etik. Deinokratintrcdningens skriftserie. [63] Användningen av vissa statsflygplan, m.m. [81] Att rösta med händerna. Om stormöten. folkomröstningaroclt direktdemokrati i Schweiz. SB. [85] Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under 1900-talet. [97] Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium. [101] Lckmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ettseminarium. [ 102] Bemäkuga individcmu. Om domstolama, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige. [103] Svenskan i EU. Hur vi kan främja kvaliteten på de svenska EU-textema. [1 14]
Demokrati på europeisk nivå”? Demokratiutredningens skriftserie. [124]
Justitiedepartementet
BROT'ISOFFER. Vad har gjorts"! Vad bör göras”? [40] En samlad vapenlagstiftning. [44] Om buggning och andra hemliga tvångsmedel. [46] Bulvaner och annat. [47] Styrningen av polisen. [74]
Bostadsrättsregister.[SO] Utvecklingssamarhete på rättsområdet, Östeuropa. [86]
DOMAREN OCH BEREDNINGSORGANISATIONEN .. utbildning och arbetsfördelning. [88] Steget före. Nedslag i det lokala brottsförebyggande arbetet. [90] Makes arvsrätt. dödshotöwaltare och dödförklaring.
[110]
Utrikesdepartementet
1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall — en översyn. [29] Naziguldet och Riksbanken. lnterimrappott. [96]
Försva rsdepa rtementet Säkrare kemikalie-hantering. [13] Utlandsstyrkan. [30] Försvarsmaktsgemcnsam utbildning för framtida krav, [42]
Räddningstjänsten i Sverige - Rädda och Skydda. [59] Folkrättslig status m.m. [123]
Socialdepartementet
Tänder hela livet _ nytt ersätmingssystem för vuxentandvård. [2] Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval. [8] När åsikter blir handling. En kunskapsöversikt om bemötande av personer med funktionshinder. [16] Tre städer. En storstadspolitik för hela landet, + 4 st bilagor. [25] Från hembränt till Mariakliniken. — fakta om ungdomar och svartsprit. [26] Läkemedel i vård och handel. Om en säker. flextbel och samordnad läkemedelsförsörjning. [28] Det gäller livet. Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem. + Bilaga. [3 l] Rättssäkerhet, vårdbehov och samhällsskydd vid psykiatrisk tvångsvård. [32]
Företagare med restarbetslörmåga. [34] Den framtida arbetsskadeförsäkringen. [37]
Vad får vi för pengarna? — Resultatstyming av statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området. [38]
Läkemedelsinformation för alla. [4 1] Hur skall Sverige må bättre?
- första steget mot nationella folkhälsomål. [43] Kontrollerad och ifrågasatt"? — intervjuer med personer med funktionshinder. [48] De 39 stegen. Läkemedelsutredningar under 1900—talet och annatunderlagsmaterial till Läkemedelivård och handel, SOU 199828. [50] Socialavgiftslagen. [67]
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. [104] Unga i ohälsoförsäkringcn. Tid för aktivitet och utveckling. [106] 1 God Tro. Samhället och nyandlighetcn. [113] Efterlevandepension. En anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet. [120] Arbetsförhållanden och attityder.
— professionellas möten med personer med funktions hinder. [121]
Kommunikationsdepartementet
IT och regional utveckling. 120 exempel från Sveriges län. [19] lT-kommisionens hearing om infrastrukturen
Statens offentliga utredningar 1998
Systematisk förteckning
för digitala medier. Andrakammarsalen. Riksdagen 1997-10—24. [20] Problem med inbäddade system inför 2000-skiftet. Hearing anordnad av IT kommissionen i samverkan med lndustriförbundet och Statskontoret 1997-11—14. [21] Identifiering och identitet i digitala miljöer.
,, Referat från en hearing den 12 november 1997. lT—kommissionens rapport 4/98. [36] Konsekvenser av att taxfree Försäljningen avvecklas inom EU. [49] Hur offensiv lT-användning kan skapa tillväxt
för mindre företag. En rådslag anordnat av ”kommissionen på uppdrag av Kommunikations- departementet. Närings- och handelsdepartementet och liidustrilörbundet. Rotundan. Rosenbad 1997-] 1- 18. [54] IT och nationalstaten. Fyra framtidsscenarier. lT-kommissionens rappon6/98. [58] Nya tider. nya fömtsättningar... lT-kommissionens rappon 8/98. [65] Skolan. IT och det livslånga lärandet. Hearing anordnad av Utbildningsdepartementet och lT—kommissionen. Rosenbad 1997—12-04. 1T-kommmissionens rappon 7/98. K. [70] [T och regional utveckling. erfarenheter från tre hearingarunder mars 1998, IT-kommmissionens rapport 9/98. [80] Rättsinfonnation och IT. Rapport från två seminarier 1996 och 1998. lT—kontmissionens rapport 10/98. [109]
Finansdepartementet
Omstruktureringar och beskattning. [1] Översyn av rörelse- och tillsynsregler för kollektiva försäkringar. [7]
Integritet — Effektivitet — Skattebrott. [9] Självdeklaratton och kontrolluppgifter - förenklade förfaranden. [12] E-pengar—näringsrätisliga frågor. [14] En gräns — en myndighet"? [18]
Försäkringsgaranti. Ett garantisystem för försäkringsersäitningar. [22] Nya ledningsregler för bankaktiebolag och försäkringsbolag [27]
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa och tillfälligt arbete. [56] Kommunala Finansförbund. [72] Försäkringsföreningar—ett reformerat regelsystem [82] Premiepensionsmyndigheten, [87] Stoppreglema. [116] E—pengar — civilrättsliga frågor mm. [122]
Beskatming utan taxfree. [126] Tullagens överklaganderegler rn. ut. vid en omorganisation av Tullverket. [127]
Utbildningsdepartementet
Campus för konst [10] Fristående utbildningar med statlig tillsyn inom olika områden. [1 1] Vuxenutbildning och livslångt lärande. Situationen inför och under första året med kunskapslyfiei. [51 ] DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärdering av distansutbiIdningsprojekt med lT-stöd. [57] FUNKIS — ftinkiionshindradc elever i skolan, [66] Lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet. skola och skolbarnomsorg, [69] DUKOM Distanstitbildningskommittén. På distans utbildning, undervisning och lärande. Kostnadseffektiv distansutbildning. [83] DUKOM Distansutbildningskommittén. Flextbel utbildning på distans. [84] E—pliki. Ati säkra det elektroniska kuturarvet. [111] Resurser på lika villkor? [112]
J ordbruksdepartementet
FiskeriadministrationeniettEU-perspektiv. Översyn av fiskeriadministrationen m.m, [24] Livsmedelstillsyn iSverige. [61] Djurförsök. [75]
Analysera mera. [108]
Arbetsmarknadsdepartementet
Välfärdens genusansikte. [3]
Män passar alltid? Nivå- och organisationsspecif'ika processer med exempel från handeln. [4] Vårt liv som kön. Kärlek. ekonomiska resurser och maktdiskurser. [5] Ty makten är din Myten om det rationella
arbetslivet och detjämställda Sverige. [6] Utstationering av arbetstagare. [52]
Främjandelagen — en översyn. [107] Distansarbete. [] 15]
Kulturdepartementet
Samordning av digital marksänd TV. [17] Statens museer för världskultur. [125]
Statens offentliga utredningar 1998
Systematisk förteckning
Bättre och mer tillgänglig information. Småföretagsdelcgationens rapport 2. [64] Kompetens i småföretag. Småföretagsdelegaiionens rapport 3. [77] Regelfotenkling för framtiden. Småföretagsdelegationens rappon 4. [78] Greppet — att vända en regions utveckling. Rapport från Söderhamnskontmitte'n. [89] Goda ideer om småföretag och samverkan. Småföretagsdelegationens rapport 5. [92] Kapitalforsörjning iill småföretag, Småföretagsdelegaiionens rappon 6. [93] Förslagskatalog. Småföretagsdelegationens rappon 7, [94] Konkurrenslagens regler om företagskoncenttation. + Bilaga. [98] "Sustainable Sweden" — a SUCCESS story. Möjligheter och hinder för en intemationalisering av ett svenskt miljöanpassat näringsliv. + Bilaga. [118]
Inrikesdepartementet
Historia. ekonomi och forskning. Fem rapporter om idrott. [33]
Den kommunala revisionen - ett demokratiskt kontrollinstrument, [71] Organisationer Mångfald Integration — Ett framtida system för statsbidrag till invandrarnas riksorganisationermfl, [73] Idrott och motion för livet. Statens stöd till idrotts- rörelsen och friliiftslivets organisationer. [76] Nya grepp — kommunal förnyelse och kompetens- utveckling, [91]
acceptera! Betänkande från den nationella samordnings- kommittén for Europaåtet mot rasism, [99] Har rasismen tagit slut nu'? Bilaga till betänkande från den nationella sainordningskommittén for Europaåret mot rasism. [100] Minska regleringen av kommuner och landsting. [105] Kummunal tippdragsverksamhet 1998. [1 19]
Miljödepartementet
Gröna nyckeltal * lndikatorer för ett ekologiskt hållbart samhälle.[l5]
Förordningartill miljöbalken. +Bi1agor. [35] Det finsk—svenska gränsälvssamarbetet. [39] Kring Hallandsåsen. [60] Kampanj med kunskaperoch känsloi. Om kämavfallsomröstningen i Malå kommun 1997. [62] Kunskapsläget på kämavfallsområdet 1998, [68] Förstärkt skydd av skogsmark för naturvård. [95]
. , .. , _ . , .. '... .._* .]»] * ..,. ] ]. .] , ,. ] . . ] . *]] . . . . ] ].],] *.] ...l.]* .. ** ., ] *. ] .. 1 I ] 4 , * . * I .*. ...V ***. . ] ] . * , , .*. .]. .]. * .] , * . * .], [[ 'l** ** ] . . . ]i ] . * * N. * *.**': .**.'..'l. * * l ., . . ...,—... . ... . . ' . - . ** ] ]. ** *** .] *. . ** .]] _ .],]..] ' .. '* l,,. * .]. . * . . * . * .I * . ]] . ] ,] ],. . ] ...] . . . ] . ' 1 f * * .** I I * ** 1 ]l . . . . *. .*.*.,._. * * .*. . . * *. . . ]] ,. .. ., i . * * . '* ' ' "* ' * . *:. *. ***l*j** * [ **.* * * * ** j * * * . ] . *. . ' . . ***—* .* ** i l*. . . * [* . . **.* . * | . . . * ...... * .* .... .. *. . '. l ] ] ]]].]. ] .] ] . ] .. * **] ... * . .. ,.]] . l ]... l, ] , _ * .. ll ] ] *l ] * I..] ] ] ] ]] ]]]' |. ] ] ] *] .... .. .' **.*** . . . . . * * ' ]l ]] ], ] ] ] ]. ]. ] ]] . ]] ]] ,u]] ] .]. ]]] ]] ] ] ,], .. , ] . . . ] . ** ]. * .. * . .. ... ..... -.*. ' * I .. l| * l ]]. ]] ]].]] ] ]]].]] ]]]].] l ]]_. ] . ]. , . . . , . .] ' .] 'l . ]. .* ] ] ] . l l. . . ]] ] ] ," ] , ]] ... ] . * -. ..._.... ., ..., .. . '.*' .. . .. . * . .,] i..*.'.*]. .. ].... ..... . * .. . . . ' . ,]... *l * .. [1]]. . **. . . '.' ...] * . * .** * .b .*. . —*5.]. ..... *.*.**. * .l .* .. ** ,* . * . * * * ',.] ] ..'. .*.,*.**.] ... ,**.* * , ' ...l. * .] . ] . * .. . .. . . ] . ] . . . . . ] . .. .] . . l . . * .. l , ] . l.];. .. .*.”. . l ., * * l . *. l l. ]. * ,***.. . ].]]] ] ]] ]. ]] . Ä .* * * . . , ]] . *. - . . ] , ] . .*]* ] ] *. . .*. * ] .] " ] ]. , . ] . | . *]]]] . * . .! *[***l]jj* . .* ..' . *. [.] *] ,]. ] . *..]*,.*]]. . . *... l .]
