SOU 1994:89

Tullagstiftningen och EG

Till statsrådet Bo Lundgren

Genom beslut den 17 juni 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om tullagstiftning att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att lämna förslag till den nationella lagstiftning som vid ett svenskt medlemskap i EG behövs för att komplettera EG:s tull— och tullfrihetsforordningar och att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt utredaren. Med stöd av nämnda bemyndigande utsågs den 17 juni 1993 regeringsrådet Leif Lindstam till särskild utredare.

Utredningen har antagit namnet Tullanpassningsutredningen. Att som experter biträda utredningen har förordnats fr.o.m. den 18 augusti 1993 byrådirektören Elisabeth Bodén, avdelningsdirektören Torgny Johansson, kammarrättsassessom Per Kjellsson, departements- sekreteraren Bertil Legnestedt, kammarrättsassessom Johan Montelius och departementssekreteraren Lena Stenwall samt fr.o.m. den 1 september 1993 avdelningsdirektören Hans Flykt.

Utredningens överväganden och förslag redovisas i detta betänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i juni 1994

Leif Lindstam

Innehåll Förkortningar 9 Sammanfattning 1 ] Författningsförslag 13 1 Förslag till tullag 13 2 Förslag till lag om tullfrihet m.m. 42 3 Förslag till lag om frihet från skatt vid import, m.m. 45 4 Förslag till lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk

verkan, m.m. 53 5 Förslag till lag om tullkontroll av varumärkesinträng 55 6 Förslag till lag om ändring i lagen (l960:418) om straff för

varusmuggling 57 7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1960:419 ) om förbud

i vissa fall mot införsel av spritdrycker 61 8 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:120) om straff

i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m. 63 9 Förslag till lag om ändring av lagen ( 1969:200 ) om

uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pälaga 65 10 Förslag till lag om ändring av lagen ( 1973:431 ) om

utredning angående brott mot utländsk tullag 68 11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1973:980 ) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. 70 12 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen (l990:137) 72 13 Förslag till lag om upphävande av vissa tullförfattningar 74 14 Förslag till tulltörordning 75 15 Förslag till förordning om tullfrihet m.m. 95 16 Förslag till förordning om vissa tullförfaranden

med ekonomisk verkan, m.m. 102

17 Förslag till förordning om tullkontroll av varumärkesintrång 107 18 Förslag till förordning om upphävande av vissa tullförfattningar 108

1 Inledning 1 1 1 1 . 1 Bakgrund 1 1 1 1.2 Uppdraget 112 1.3 Utredningens genomförande av uppdraget 113 2 EU:s institutioner 115 2.1 Inledning 115 2.2 Institutionerna 115 2.3 Kommittéväsendet 118 2.4 Tullkodexkommittén 118 3 EU:s rättsliga struktur 121 3.1 Grundvalen för gemenskapsrätten 121 3.2 Olika slag av rättsakter m.m. 122 3.3 Särskilt om förordningar och direktiv 122 4 Tullförfattningar och internationella avtal 125 4.1 Inledning 125 4.2 Traktatkompetens 126 4.3 Avtal som har ingåtts före anslutningen 126 4.4 Avtal som Sverige skall tillträda vid ett medlemskap 129 5 Tullprocedurer m.m. 131 5.1 Inledning 131 5.2 Införsel i gemenskapens tullomräde 131 5.3 Förtullning och annan tullklarering 132 5.4 Försäljning av varor genom tullmyndigheterna 135 5.5 Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager, exportbutiker 136 5.6 Tullverkets kontrollverksamhet 141 5.7 Efterkontroll och tullrevision 146 5.8 ”hrllskyldighet i särskilda fall 147 5.9 'l'ulltillägg, förseningsavgift, straff och vite 147 5.10 Omprövning och överklagande 150 5.11 Övrigt 153 6 Materiella bestämmelser 155 6.1 'Ihlltaxan 155 6.2 Preferentiella ursprungsregler 156 6.3 Allmänna ursprungsregeler 157

6.4 'Ibllvände 158 6.5 Antidumpningstull 159 6.6 Tullsuspensioner 159 6.7 Temporär tullfrihet 161 6.8 Aktiv förädlingstrafik 169 6.9 Passiv förädlingstrafrk 170 6.10 Bearbetning under tullkontroll 172 6.11 Särskild tull 173 7 Tullfrihet 175 7.1 Inledning 175 7.2 Frihet från importtullar 175 7.3 Frihet frän exporttullar 188 7.4 Övriga bestämmelser 189 8 Skatter 191 9 Övriga frågor 195 10 Författningskommentarer 201 10.1 Förslaget till tullag 201 10.2 Förslaget till lag om tullfrihet m.m. 259 10.3 Förslaget till lag om frihet från skatt vid import, m.m. 265 10.4 Förslaget till lag om vissa tullförfaranden

med ekonomisk verkan, m.m. 276 10.5 Förslaget till lag om tullkontroll av varumärkesintrång 279 10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1960:418 )

om straff för varusmuggling 281 10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1960:419 )

om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker 283 10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1962:120 ) om straff

i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m. 283

10.9 Förslaget till lag om ändring av lagen (1969z200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pälaga 284 10.10 Förslaget till lag om ändring av lagen ( 1973:431 ) om utredning angående brott mot utländsk tullag 284 10.11 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1973:980 ) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. 285

10.12 Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137) 10.13 Förslaget till lag om upphävande av vissa tullförfattningar 10.14 Förslaget till tullförordning 10.15 Förslaget till förordning om tullfrihet m.m. 10.16 Förslaget till mmrdning om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. 10.17 Förslaget till förordning om tullkontroll av varumärkesinträng 10.18 Förslaget till förordning om upphävande av vissa tullförfattningar

Bilagor

1 Kommittédirektiv 2 Förteckning över EG-rättsakter 3 Förteckning över författningar som innehåller hänvisningar till vissa tullförfattningar 4 Paragrafnyckel för tullagen5 Förteckning som anger sambandet i stort mellan bestämmelserna i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. och tullfrihetsförordningen (1987:1289) å ena sidan och gemenskapsrätten och ny nationell lagstiftning å andra sidan

286 286 286 3 17 324 332

334

335 339

343 349

351

Förkortningar

EES-avtalet

EFTA

BETA-Konventionen

EG

EGT

EU

LPP

RF RSV

SFL

Avtal mellan EG och EFTA- länderna (utom Schweiz och"" Liechtenstein) som ansluter dessa EFTA-länder till EG:s inre marknad från1993.

Frihandelssammanslutning mellan Sverige, Norge, Finland, Island, Schweiz, Liechtenstein och Österrike Konvention den 4 januari 1960 angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen

Europeiska gemenskaperna

Europeiska gemenskapernas ofliciella tidning

Europeiska unionen Generaltullstyrelsen Kommerskollegium

Lagen ( 1984:151 ) om punktskatter och prisregleringsavgifter

Regeringsformen Riksskatteverket

Lagen ( 1987:1066 ) om frihet från skatt eller avgift vid införsel

SOU Statens offentliga utredningar

TDS ”lulldatasystemet

TF Tullförordningen (1987 :1114)

TFF 'ltrllfrihetsförordningen ( 1987:1289 )

TFL Lagen ( 1987:1069 ) om tullfrihet m.m.

Tillämpningskodexen Kommissionens förordning (EEG)

nr 2454/93 av den 2 juli 1993 med föreskrifter för verkställighet av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för

gemenskapen TL ' Ibllagen (1987:1065) TO GTS:s tullordning 'Iullkodexen Rådets förordning (EEG) nr 2913/92

av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för

gemenskapen

VSL Lagen (l960:418) om straff för varusmuggling

Sammanfattning

Tullanpassningsutredningen har haft till uppdrag (Dir. l993:78) att lämna förslag till den nationella lagstiftning som vid ett svenskt medlemskap i EU behövs för att komplettera EG:s tull- och tullfrihetsförordningar. Utredningens arbete avser alltså tullbestämmelsema om import från och export till tredje land men inte t.ex. frågan om kontroll m.m. vid gränserna mellan medlemsländerna. Ett inträde i EU kommer att innebära att de grundläggande EG-fördragen, den s.k primärrätten (Romfördraget, Fusionsfördraget, Enhetsakten och Unionsfördraget) och rättsaktema inom den s.k sekundärrätten (förordningar, direktiv, beslut, rekommen- dationer och uttalanden) blir en del av svensk rätt. Till stor del kommer den nuvarande svenska tullagstiftningen att falla bort, men i vissa delar kommer även i fortsättningen att krävas nationella svenska bestämmelser. Förfarandet i tullhänseende vid import och export kommer i stor utsträckning att regleras genom tullkodexen och tillämpningskodexen i stället för som nu genom nationella författningar. EG:s rättsakter tillåter dock, och förutsätter i vissa delar, kompletterande nationell lagstiftning. Vi föreslår i betänkandet att tullkodexen och tillämpningskodexen kompletteras med sådana bestämmelser i nya författningar: tullag, tullförordning och lag respektive förordning om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan. I tullagen och tullförordningen regleras därvid frågor som i huvudsak faller under Finansdepartementets ansvarsområde och i lagen respektive förordningen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan frågor som i huvudsak faller under Utrikesdepartementets Handelsavdelnings ansvarsområde.

Frågor om tullfrihet anses utgöra väsentliga angelägenheter för EG och regleras därför genom EG-rätten, i huvudsak genom rådsförordningen 918/83. EG:s bestämmelser om tullfrihet blir direkt gällande rätt i Sverige vid ett medlemskap. Rådsförordningen medger dock vissa nationella särregler och utfyllande bestämmelser. Utredningen har samlat dessa i förslag till lag respektive förordning om tullfrihet m.m. samt i fråga om resandebestämmelser i förslaget till lag om frihet från skatt vid import, m.m.

Inom EU har införts en beskattningsordning som gör det möjligt att avskaffa gränskontrollema för skatteändamål inom EU-området. Vid

införsel från tredje land skall skall däremot indirekta skatter (mervärdes- skatt och punktskatter) tas ut av tullmyndighetema i allt väsentligt på samma sätt som i dag. Inom gemenskapen finns bestämmelser i direktivform om frihet från importskatt i vissa fall, t. ex. avseende varor som medförs av resande, gåvoförsändelser och flyttgods. Dessa bestämmelser skall vid ett svenskt medlemskap i EU genomföras genom nationella bestämmelser. Vi har föreslagit sådana bestämmelser i en ny lag om frihet från skatt vid import, m.m. I gemenskapen fmnsgeogra— äska områden som ligger inom tullområdet men inte inom det s.k skatte- området. Om en vara förs från ett sådant område till en plats inom gemenskapens skatteområde skall importskatt utgå trots att det inte ur urllsynpunkt är fråga om import. Vi har lämnat förslag till bestämmelser som innebär att tullmyndighetema skall hantera även sådan beskattning.

Den svenska tulltaxan bortfaller och (ersätts med rådsförordningen 2658/87 om tulltaxe— och statistiknomenklaturen och den Gemensamma tulltaxan. Förordningen blir direkt tillämplig i Sverige.

Författningsförslag

1. Förslag till Tullag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag gäller tull som tas ut vid import eller export av varor från eller till tredje land och tullverkets övervakning och kontroll av import från och export till sådant land. Vad som sägs i denna lag om tull gäller även annan skatt samt avgift som skall tas ut för varor vid import från tredje land, om inte annat uttryckligen anges eller framgår av samman- hanget.

Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 med föreskrifter för verkställighet av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Lagen innehåller även vissa bestämmelser om förfarandet avseende skatt på varor som förs in i landet från sådan del av EG:s tullområde som ligger utanför EG:s skatteområde.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 finns i lagen ( 1994:000 ) om tullfrihet m.m. och lagen ( 1994:000 ) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan m.m.

Innebörden av vissa uttryck

2 5 I denna lag förstås med

det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver,

EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92,

EG:s skatteamråde: det område inom vilket gemenskapens be- stämmelser om en viss skatt är tillämpliga,

tredje land: område som inte omfattas av EG:s tullområde, tullklaren'ng: tullmyndighets åtgärder i fråga om en vara som hänförts till en tullmässig bestämmelse eller användning

förtullning: tullmyndighets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för övergång till fri omsättning.

I övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som i förordning (EEG) nr 2913/92.

Vid tillämpning av tullagstiftningen förstås med tullmyndighet General- tullstyrelsen och underställda myndigheter.

Införsel av varor i gemenskapens tullområde

3 & Bestämmelser om skyldigheter som åvilar den som för in varor i gemenskapens tullområde finns i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen får meddela närmare föreskrifter till utfyllnad och verkställig- het av dessa bestämmelser.

Övergång till fri omsättning eller annan tullmässig bestämmelse eller användning av varor

4 & Regeringen får meddela föreskrifter om på vilka platser varor får deklareras till övergång till fri omsättning eller hänföras till annan tullmässig bestämmelse eller användning av varor.

5 5 Om inte annat följer av denna lag eller tullagstiftningen i övrigt får inte någon förfoga över en icke-gemenskapsvara innan den har förtullats.

6 & Oförtullad oljeprodukt får tillföras sådana märkärnnen som avses i 2 5 lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter.

7 & Tullmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, bevilja importör eller sådant företag som i sin verksamhet deklarerar varor till övergång till fri omsättning för importörs räkning (ombud för importör), tillstånd att ta hand om och i övrigt förfoga över varor innan

tull fastställts. När det förenklade förfarandet används med stöd av ett ombuds tillstånd får även importören ta hand om och förfoga över varan. Om det är nödvändigt för mllmyndighetemas kontroll, får regeringen föreskriva begränsningar i rätten att ta hand om varor. Det fmns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att ta hand om varor enligt första stycket och att förfoga över varor som tagits om hand.

8 & Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 7 5, skall den tullskyldige ge in kompletterande tulldeklaration senast åtta dagar efter den dag då varan frigjordes.

9 5 Den som för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde, är skyldig att anmäla införseln till tullmyndigheten. Närmare föreskrifter om sådan anmälningsskyldighet meddelas av regeringen.

10 & Den som är skyldig att betala importtull för en vara, eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd (den tullskyldige), är skyldig att betala annan skatt eller avgift som skall utgå för varan vid import.

Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 9 5 är skyldig att betala annan skatt än tull samt avgift som skall utgå för varan på grund av införseln.

Skatt och avgift enligt denna paragraf skall betalas i den ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.

11 & ] verksamheten enligt tullagstiftningen använder tullmyndighetema ett system för automatisk databehandling (tulldatasystemet). Närmare bestämmelser om register som ingår i systemet finns i tullregisterlagen (1990:137) .

12 & Tullmyndigheten kan ge tillstånd till att tulldeklarationer och andra handlingar och uppgifter som skall avges till en tullmyndighet får lämnas genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

Regeringen får meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

Ett tillstånd enligt första stycket får förenas med särskilda villkor om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

En tullmyndighet får genom tulldatasystemet överföra elektroniska dokument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare.

13 5 Ett elektroniskt dokument anses ha kommit in till en tullmyndighet när det blivit tillgängligt för myndigheten för överöring till sådan form att det kan läsas.

Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom annan myndighet än tullmyndighet eller genom juridisk person efter bemyn- digande enligt 9 & tullregisterlagen (1990: 137) anses dokumentet dock ha kommit in till tullmyndigheten redan när det tagits emot och kan antas ha avskilts för tullmyndigheten hos förmedlaren.

14 5 Om uppgifter lämnats genom överföring av ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet skall tullmyndigheten handlägga ärendet i sak först sedan uppgiftslämnaren begärt tullklarering under åberopande av dokumentets urllidentifrkationsnummer (tullid).

15 & Tullmyndighets beslut i ärende som anhängiggiorts genom ett elektroniskt dokument får meddelas genom ett sådant dokument.

16 5 Att var och en får anlita ombud i sina mellanhavanden med tullmyn- dighetema är föreskrivet i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen får meddela föreskrifter om sådana villkor och inskränkningar i fråga om användning av ombud som kan föreskrivas enligt gemenskapsrätten.

17 & Tulldeklaration för en vara får avges genom någon som är anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om tulldeklaration avges genom ombud, hos ombudet.

18 & Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i en tulldeklaration eller anmälan till annan tullmässig be- stämmelse eller användning.

19 5 Den som enligt enligt artikel 14 i förordning (EEG) nr 2913/92 är skyldig att mrse tullmyndighet med handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning.

Tulltaxering, omprövning och skönstulltaxering

20 5 Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fastställer en tullmyndighet tull som skall betalas vid import från eller export till tredje land (tulltaxering).

Omprövning

21 5 Tullmyndighet som fattat beslut om tull som första instans skall ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydele för tulltaxeringen om den tullskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Ytterligare regler om omprövning av tull finns i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.

Bestämmelserna i denna lag och tullagstiftningen i övrigt om ompröv- ning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall ske om de överklagats framgår av 104 och 106 åå.

22 5 Om en fråga som avses i 21 5 har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft, får tullmyndigheten inte pröva frågan.

23 & Tulltaxering och sådan omprövning som innefattar bokföring i efterhand får göras även efter utgången av annars föreskriven tid om den tullskyldige samtyckt till att sådan tulltaxering sker.

Om den tullskyldige har åtalats för brott enligt lagen ( 1960:418 ) om straff för varusmuggling får tulltaxering och omprövning enligt första stycket göras även efter utgången av nämnda tid är den vara som åtalet avser. Beslut därom får dock inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige har avlidit, får beslutet inte meddelas senare än sex månader från dödsfallet. Ogillas åtalet, skall tullmyndigheten undanröja beslutet, om domen vinner laga kraft.

Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling, om brottet avser tull som den juridiska personen haft att betala.

Skönstulltaxering

24 & Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering eller omprövning fastställs vad som skall betalas efter skälig gnmd (skönstull- taxering).

Betalning och återbetalning av tull Betalning

25 & Tull skall betalas till tullmyndigheten inom 10 dagar från den dag då den tullskyldige underrättades om kravet, om inte betalningsanstånd medgetts.

26 & Tullmyndigheten får medge betalningsanstånd för den som bedriver importverksamhet eller annan som importerar varor i större omfattning (kreditimportör). Kreditimportör betalar tull enligt särskild tullräkning.

Särskild tullräkning får utställas även på den som lämnat tulldeklaration som ombud för tullskyldig, om ombudet gentemot tullverket åtagit sig att fullgöra den betalningsskyldighet som åvilar den tullskyldige.

Särskild tullräkning utfärdas en gång i veckan och omfattar tulltaxe- ringsbeslut för alla varor som frigjorts under en kalendervecka. Räk- ningen skall betalas senast på fredagen i fjärde veckan efter nämnda kalendervecka.

Om ett ombud har mottagit medel av tullskyldiga för betalning av tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra tillgångar.

27 5 Av förordning (EEG) nr 2913/92 framgår att ställande av säkerhet är ett villkor för betalningsanstånd i fråga om tull. Även i övrigt finns gemenskapsföreskrifter om att säkerhet skall ställas för tull. Regeringen får föreskriva att säkerhet skall ställas för annan skatt och avgift. Om

säkerhet inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge den står under tullverkets övervakning och kontroll.

28 & Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till utfyllnad och verkställighet av reglerna om upphörd i förordningen (EEG) nr 2913/92.

Återbetalning

29 & Bestämmelser om återbetalning och eftergift av tull finns i förordning (EEG) nr 2913/92. Om en tullskyldig har betalat annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift med högre belopp än han rätteligen skall betala, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han betalat annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift som rätteligen inte skall betalas. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskatte- lagen (1994:200) återbetalas dock inte.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och annan skatt samt avgift som förfallit till betalning och som den tullskyl- dige skall betala till tullverket. I lagen (l985:l46) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till utfyllnad och verkställighet av reglerna i förordningen 2913/92 om återbetalning eller eftergift av tull.

Dröjsmålsavgift

30 5 Om tull inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 5 2 - 5 mom. uppbördslagen (1953z272).

Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även beträf- fande dröjsmålsavgift enligt första stycket.

20. Författningsförslag SOU 1994:89 Ränta

31 5 I förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 föreskrivs i vilka fall ränta skall tas ut på tull som skall betalas. I motsvarande fall skall ränta tas ut även på annan skatt och avgift som skall betalas.

Ränta utgår på annan skatt än tull samt på avgift som skall betalas

1. på grund av bokföring i efterhand enligt förordning (EEG) nr 2913/92,

2. enligt beslut av Generaltullstyrelsen, kammarrätten eller Regerings- rätten,

3. i fall som avses i artiklarna 202 - 204 i förordning (EEG) nr 2913/92, när annan skatt eller avgift undandragits genom förfarandet,

Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd av att den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, utgår ränta på annan skatt än tull samt på avgift.

Ränta enligt första - tredje styckena utgår dock inte på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (l994z200).

Bestämmelserna i denna lag och tullagstiftningen i övrigt om tull tillämpas även i fråga om ränta som avses i denna paragraf.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Generaltullstyrelsen får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta på annan skatt än tull eller på avgift enligt denna paragraf, om det finns synnerliga skäl.

32 & Ränta som avses i 31 5 andra stycket 1 eller 2 skall beräknas från utgången av den första månaden efter den då varan deklarerades för övergång till fri omsättning, dock att ränta på skatt eller avgift, som motsvarar tidigare återbetalat belopp, beräknas från utgången av den månad då beloppet återbetalades,

till och med den månad då beloppet skall erläggas. Ränta enligt 31 5 andra stycket 3 skall beräknas från utgången av den månad då varan infördes eller det olovliga förfarandet ägde rum till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt 31 & tredje stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

33 5 På belopp som återbetalas i fall som anges i 29 & utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 31 5 och dröjsmålsavgift som återbetalas.

Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas.

34 & Om beräkning av ränta i fall som avses i 31 5 första stycket finns bestämmelser i förordningen (EEG) nr 2454/83.

Ränta i fall som avses i 31 5 andra och tredje styckena och 33 & beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statsläneränta som gällde vid utgången av november det föregåen- de året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. För den tid som infaller efter utgången av det år då skatten eller avgiften slutligt fastställs tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som inte uppgår till femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

35 5 Om ett beslut som föranlett ränta enligt 31 5 har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd ränta återbetalas.

Ränta utgår inte på räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala enligt 31 & utöver tidigare erlagd ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 33 5 har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han uppburit för mycket. Bestämmelserna i tullagstiftningen om tull gäller därvid i tillämpliga delar.

36 5 För betalning enligt bestämmelserna i 25 - 35 55 får uppgifter lämnas mellan tullverket och annan genom överföring av elektroniska dokument enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Indrivning m.m.

37 & Tull som har förfallit till betalning skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten.

38 5 Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl.

Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges betalningsskyldighet för beloppen har fallit bort enligt lagen ( 1982:188 ) om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 37 5.

Den som fullgjort betalningsskyldighet för tullbelopp enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.

Bestämmelsen i 4 & preskriptionslagen (198l:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

39 5 De föreskrifter om ränta, dröjsmålsavgift, indrivning, avräkning, och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en tullskyldig gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, som utställts på ombud enligt 26 å andra stycket.

Tullauktion m.m.

40 5 Om en vara skall säljas av tullmyndigheten enligt bestämmelser i förordning (EEG) nr 2913/92 eller förordning (EEG) nr 2454/93, får varan säljas genom tullmyndighetens försorg på offentlig auktion (tullauktion) eller på annat sätt, om tullmyndigheten finner det vara lämpligare. Om varan är skadad eller förskämd eller om köpeskillingen inte kan beräknas täcka minst kostnaden för försäljningen eller om tullmyndigheten annars finner att det föreligger särskilda skäl, får varan i stället förstöras. Att vissa varor inte får säljas av tullmyndigheten följer av särskilda bestämmelser.

41 5 En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt skall tullmyn- digheten i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den

som kan antas ha särskild rätt till varan. Vad som sagts nu skall om möjligt tillämpas även innan en vara förstörs.

42 & Medel som inflyter genom försäljning i fall som anges i 40 5 skall användas till att täcka i första hand tullverkets kostnader för Ervaring och försäljning av varan, i andra hand tull för varan och i tredje hand annan skatt och avgift samt ränta.

Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige eller, om annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar att han hade särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av beloppet tillställas honom.

Om beloppet inte har kunnat tillställas någon enligt andra stycket inom ett år från dagen för försäljningen, tillfaller det staten.

Export

43 & Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 om export och annan utförsel av varor från gemenskapens tullområde.

Statistik

44 5 Uppgifter som tullskyldig eller annan lämnat om en vara enligt föreskrifter i förordning (EEG) nr 2454/93 eller föreskrifter som avses i 18 & denna lag används även för statistiska ändamål.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den som är transportmedel från eller till tredje land skall lämna särskilda uppgifter till tullmyn- digheten för transportstatistiska ändamål.

Tillfälliga lager, tullager, transitering, frizoner m.m.

45 & Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering samt frizoner och frilager finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 och kommis- sionens förordning (EEG) nr 2454/93. Regeringen får meddela föreskrif- ter till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser.

För försäljning av oförtullade eller Obeskattade varor till flygpas- sagerare som avreser till utlandet får inrättas butik på flygplats (exportbutik). Om det finns särskilda skäl, får exportbutik inrättas även på annan plats.

46 5 Tillstånd att inrätta frizon, frilager eller exportbutik meddelas av regeringen.

47 5 En fraktförare är skyldig att lägga upp en icke-gemenskapsvara som införs till det svenska tullområdet på tillfälligt lager. Om ingen frakt- förare åtagit sig att befordra varan, skall den som befordrat varan lägga upp den på tillfälligt lager. Vad som sagts nu gäller inte, om varan blir deklarerad till ett tullförfarande eller anmäld till annan tullmässig bestämmelse eller användning ochinte heller om varan redan är placerad under ett tullförfarande.

Befordras en vara på ett fordon som kommer till det svenska tullområdet med fartyg, åvilar skyldigheten att lägga upp varan på tillfälligt lager den som svarar för vägtransporten, om fordonets förare medföljer fartyget. I annat fall åvilar skyldigheten redaren.

Om en fraktförare eller den som annars befordrat en vara åsidosätter sin skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på tillfälligt lager genom tullverkets försorg. Den som åsidosatt skyldigheten skall ersätta tullverket dess kostnader för varans uppläggning och förvaring. Tullmyndigheten kan bestämma att varan inte får tas ut från upplaget förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

48 & Tullmyndighet får tillfälligt ta hand om en oförtullad vara om det behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tillfälligt lager eller

tullager. I sådant fall har 47 5 tredje stycket motsvarande tillämpning. Innehavaren av ett tillfälligt lager är skyldig att ta emot oförtullade varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.

49 & Regeringen får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga om varor, inklusive transportmedel, som förs till eller från en frizon eller ett frilager.

50 5 I frizon får bedrivas industriell verksamhet, annan kommersiell verksamhet och serviceverksamhet med de begränsningar och på de villkor regeringen föreskriver.

51 & Innehavare av en exportbutik skall betala den tull som belöper på sådan oförtullad vara som säljs till en resande med bestämmelseort inom EG:s tullområde. Vad som sägs om tull i denna paragraf gäller inte för annan skatt eller avgift.

52 & Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt exportbutiker är underkastade tullmyndighetemas övervakning och kontroll.

Regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga om varor som förvaras på sådana platser.

53 5 Den som i verksamhet vid tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnas för tullbehandling av varor, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i verksamheten erfarit om någon enskilds ekonomiska och personliga förhållanden. [ det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980: 100).

Tullverkets kontrollverksamhet

54 & Icke-gemenskapsvaror och varor för vilka anmälts en tullmässig bestämmelse eller användning som innefattar att varorna förs ut ur EG:s tullområde är underkastade tullmyndighetemas övervakning och kontroll (står under tullkontroll). Vad nu sagts gäller inte oförtullade varor som lämnats ut till fritt förfogande enligt en deklaration för övergång till fri omsättning, utom i fall då deklarationen ogiltigförklarats.

55 & Transportmedel står under tullkontroll, om det

1. ombord på transportmedlet finns varor som står under tullkontroll,

2. kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess anmälan om transportmedlet enligt 56 5 har behandlats av tullmyn- digheten,

3. skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje land utan att medföra varor, sedan anmälan gjorts härom.

Utöver vad som följer av första stycket 1 och 2 står transportmedel, som kommer till det svenska tullområdet och skall undersökas enligt 57 5, under tullkontroll till dess undersökningen slutförts.

56 & Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för transport- medels förare eller befälhavare att göra anmälan om transportmedels ankomst från eller avgång till annat land.

57 5 För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten undersöka

l. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras,

2. områden för tillfälligt lager, tullager, frizoner, frilager och ex- portbutiker, flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll förvaras, och även lokaler inom sådana områden, samt

3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde eller av person som kan anmanas stanna enligt 58 &.

Bestämmelser om kroppsvisitation finns i 19 5 lagen ( 1960:418 ) om straff för varusmuggling.

58 & Förare eller befälhavare på transportmedel som står under tull- kontroll är skyldig att använda anvisad väg eller led, att medföra passhandling för transportmedlet och dess last och att stanna på tullmyndighets anmaning.

Förbud får meddelas förare eller befälhavare som sägs i första stycket att göra uppehåll under resa inom det svenska tullområdet, att utan tullmyndighets medgivande ankomma eller avgå med transportmedlet samt att beträda eller lämna och lossa eller lasta transportmedlet.

Förare och befälhavare på transportmedel som inte står under tullkontroll och även annan person är skyldig att stanna på tullmyndighets anmaning. Sådan anmaning får ges, när det finns anledning anta att anmälningsskyldighet föreligger för honom enligt tullagstiftningen.

Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning och kontroll av import eller export och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

59 & Tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkännings- märken på transportmedel, containrar och andra varor som står under tullkontroll. Tullmyndighet får också tillfälligt ta hand om registrerings—

bevis och liknande handlingar, som avser ett sådant transportmedel, när det behövs för att hindra transportmedlets avgång.

Om befogenhet för tullmyndighet att tillfälligt ta hand om oförtullade varor föreskrivs i 48 5 första stycket.

60 5 Om det behövs för kontrollverksamheten och inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får tullmyndighet tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Vad som sagts nu gäller även annat område närmast transportmedel, liksom infarter till och utfarter från tillfälliga lager, frizoner och flygplatser.

61 & Tullmyndighet får preja fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Om ett fartyg under resa mellan orter inom EG:s tullområde lämnar detta område och därvid avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller annat tvingande skäl föreligger, får tullmyndighet, om befälhavaren inte efterkommer en anmaning att återvända till EG:s tullområde, inbringa fartyget till en plats inom det svenska tullområdet. Kan anmaning inte ges eller finns särskild anledning anta att en anmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det inbringas utan föregående anmaning.

Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller inom annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

62 5 För sådan kontroll som avses i 57 5 skall den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan importeras eller exporteras bereda den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transportmedlet. Denne skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksam- het som kontrollen avser.

Den som åsidosätter skyldigheten enligt förordning (EEG) nr 2913/92 att svara för den transport och hantering som är nödvändig för un— dersökning och provtagning av varor, skall enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten dess kostnad för ifrågavarande åtgärder. Vad som sägs i 37 5 om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tull-

myndighet får medge befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldig- heten.

63 5 Även i annat fall än som avses i 62 & första stycket får tulltjänste- man undersöka och ta prov på varor som står under tullkontroll.

64 & Om det finns anledning anta att en uppgift som lämnats enligt tullagstiftningen inte är riktig, får tullmyndigheten anlita särskild sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent.

Tullmyndighet får, med Generaltullstyrelsens medgivande, anlita särskild sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller handling rörande en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, om styrelsen inte beslutar annat.

Om tullverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon annan skall stå för, skall denne enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten dess kostnad. Vad som sägs i 37 5 om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning.

65 5 Om det behövs för kontrollverksamheten eller för uppgiftsskyl- digheten enligt 118 5, får regeringen föreskriva att den som deklarerar en vara till ett tullförfarande eller anmäler en vara till annan tullmässig bestämmelse eller användning skall lämna uppgift om sitt organisationsnummer eller personnummer.

66 & Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll- verksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 57 - 63 55 om tullmyn- dighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyn- dighet och Kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid Kust- bevakningen.

Även postbefordringsföretag som regeringen bestämmer och järnvägs- företag är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag i fråga om varor som befordras med post eller på järnväg. I fråga om sådan medverkan gäller inte 57 - 63 95.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första och andra styckena.

67 & Transportföretag som befordrar resande från tredje land skall utan kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till tullverkets förfogande som enligt vad Generaltullstyrelsen bedömer behövs för undersökning och tullklarering av resgods och fordon som resande för med sig, för förhör och kroppsvisitation av resande samt för tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen.

68 & Tullmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs är kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts på ett riktigt och fullständigt sätt.

Vad som sagts i första stycket gäller även den för vars räkning en vara importerats eller exporterats.

Avser ett föreläggande enligt första eller andra stycket uppgifter i räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling skall dessa därvid efter tullmyndighetens bestämmande tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling.

69 & Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andre personen (kontrolluppgift).

Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga handlingar till tullmyndighetens förfogande för granskning.

70 & Tullmyndigheten får besluta om revision hos den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen samt den som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations— eller uppgiftsskyl— dighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten.

Revisionen får avse att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyl- digheten enligt tullagstiftningen fullgjorts riktigt och fullständigt.

71 & Ett beslut om revision skall överlämnas till den reviderade innan revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 76 och 77 55.

I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).

72 5 En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 & fjärde stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen (l994:000) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Tullmyndigheten får om det behövs bestämma tid och plats för revi- sionen. Den får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19 och kl. 8. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet.

Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.

73 5 Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 76 5. Vid revision får revisorn även ta prov på varor och granska varulager. Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

74 5 Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten för sådan åtgärd som avses i 73 å och om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande samt i övrigt ge den hjälp som behövs vid revisionen.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via telenät.

Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra stycket får tullmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem.

75 5 En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskaps- material och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.

76 5 På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision undantas

l. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 & rättegångs- balken,

2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom.

Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om hand- lingens skyddsintresse överväger dess betydelse för kontrollen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna uppgifter.

77 5 En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling, skall ges in till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den begärda handlingen eller uppgiften.

Om den reviderade begär att en handling skall undantas från revision skall handlingen, om tullmyndigheten anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.

länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen.

78 5 I fråga om upptagning som avses i 73 & tredje stycket bestämmer länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.

Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i föregående stycke besluta om sådana begränsningar i tullmyndighetens rätt att själv använda tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall undantas från granskning, inte skall bli tillgänglig för myndigheten.

79 5 Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av kontrollen handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i 77 och 78 55 samt i första stycket.

80 5 Om en handling eller del av handling undantagits från kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Tullskyldighet för postförsändelser

81 5 I fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser skall postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som deklarant och tullskyldig, om varorna inte deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till annan tullmässig bestämmelse eller använd- ning av någon annan.

Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne anses som deklarant och tullskyldig vid tillämpning av regler om omprövning och bokföring i efterhand.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite

82 5 Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration, i en deklaration eller ett annat dokument som under förfarandet avgetts till ledning för fastställan-

de av tull, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser omprövning av tulltaxeringsbeslut eller i ett överklagat ärende som avser fastställande av tull.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats deklarationen.

Om awikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

835. Om tullskyldighet uppkommer på grund av

1. olaga införsel,

2. olaga undandragande av varor från tullövervakning, eller

3. förfogande i övrigt över en oförtullad vara, i strid mot för varan föreskriven inskränkning i förfoganderätten

skall den tullskyldige påföras tulltillägg, om han rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration till ledning för fastställande av tull. Tulltillägget är tjugo procent av den tull som påförs. Även den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull skall påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

84 & Tulltillägg beräknas inte på mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) .

85 5 Vid tillämpning av 82 & ansvarar den som är tullskyldig för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige.

86 & Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Om en tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 83 & påförs inte tulltillägg.

87 5 Om den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning med tillämpning av förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsför— farande inte har kommit in med kompletterande tulldeklaration vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 300 kronor. Avgiften är dock 600 kronor, om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklarationen, men inte fullgjort skyldigheten inom den bestämda tiden.

88 & Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha un- dandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som unga.

Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten är att anse som ringa.

89 5 Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige har avlidit.

90 5 Om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för förverkande, skall annan skatt än tull, avgifter och tulltillägg inte tas ut till den del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan

pålaga skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.

Erlagd tull skall beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

91 & Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyn- digheten. Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna ombudet som avses i 100 &, frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om beslutet om den tull som tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten.

Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.

Underrättelse om att tullmyndigheten överväger att påföra tulltillägg eller förseningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt dokument.

92 & Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg eller förseningsavgift.

Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.

Vid handläggningen i kammarrätt av mål om tulltillägg eller försenings- avgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift kommer att utgå.

93 & Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Tulltillägg tillfaller staten.

94 5 Om betalningsskyldighet för tull inte längre kan åläggas, får tullmyndigheten inte påföra tulltillägg på beloppet.

95 & Bestämmelserna i 25 - 27, 30, 36 och 37 && tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgift.

96 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att lämna uppgift eller inge handling till tullmyndighet enligt föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat med stöd av denna lagstiftning,

2. underlåter att lägga upp en vara på tillfälligt lager enligt 47 ä,

3. använder eller förbrukar en icke-gemenskapsvara i strid mot föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat med stöd av denna lagstiftning, eller

4. bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyn- dighet meddelat med stöd av denna lagstiftning om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras på tillfälligt lager eller tullager eller i frizon eller i frilager eller som är föremål för ett föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande

döms för tullförseelse till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

97 & Ansvar för tullförseelse inträder inte, om underlåtenheten är belagd med straff i brottsbalken eller lagen (l960:418) om straff för vam-

smuggling.

98 5 Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av tullmyndighet.

99 & När en tullmyndighet med stöd av tullagstiftningen förelägger tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tullklarering eller för tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas.

Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 62 5 eller med stöd av 65 &.

Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än femtusen kronor.

Bestämmelser i övrigt om vite finns i lagen ( 1985:206 ) om viten.

SOU 1994:89 Författningsförslag 37 Allmänt ombud

100 & Hos Generaltullstyrelsen skall finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden som avses i 107 5 första stycket utom sådana mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över varor. Det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för den tullskyldige eller annan enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilda parten.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne.

Överklagande

101 & Beslut, som någon annan tullmyndighet än Generaltullstyrelsen har meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt, får överklagas hos Generaltullstyrelsen.

Tullmyndighets beslut om revision enligt 70 5 får inte överklagas.

102 5 Om överklagande enligt 101 & gäller beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull skall överklagandet ha kommit in till den myndighet som meddelat beslutet inom tre år från den dag då tullskyldigheten uppkom. Om tulltaxeringsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första stycket omprövats får även omprövnings— beslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige fick del av omprövningsbeslutet.

Den tullskyldige får överklaga ett tulltaxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.

103 & Beslutsmyndighet som avses i 102 5 skall pröva om den tullskyl- diges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit

in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att be- slutsmyndigheten har lämnat den tullskyldige en felaktig underrättelse om

hur man överklagar. Overklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden

kommit in till en annan tullmyndighet än den som fattat beslutet. Överklagandet skall då omedelbart översändas till den tullmyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till tullmyndigheten.

104 5 Om överklagandet inte avvisas enligt 103 5, skall beslutsmyn- digheten snarast ompröva det överklagade beslutet.

Ett överklagande förfaller, om tullmyndigheten ändrar beslutet så som den tullskyldige begär.

Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den tullskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den tullskyldige tillfälle att återkalla

överklagandet.

105 & Om överklagandet inte avvisas enligt 103 5 eller förfaller enligt 104 5, skall tullmyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövnings- beslut och övriga handlingar i ärendet till Generaltullstyrelsen. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till Generaltullstyrelsen utan föregående omprövning.

106 & Vad som sägs i 102 - 105 åå gäller också överklagande av beslut om ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift.

107 & Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt be- stämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt får överklagas hos kammarrätten, när det är fråga om

1. fastställelse av tull och prövningen inte gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande,

2. uttag av tull ur en vara enligt gemenskapsregler eller 37 & denna lag.

3. temporär import,

4. restitution av tull,

. ursprungsintyg som krävs för erhållande av förmånsbehandling, . inskränkning i rätten att förfoga över en vara, . bindande klassificeringsbesked, . ränta eller dröjsmålsavgift,

9. tulltillägg eller mrseningsavgift, 10. ersättning som avses i 62 5 andra stycket eller 64 5 eller ersättning för särskilda kostnader för bindande klassificeringsbesked, eller

11. beslut om föreläggande som meddelats enligt tullagstiftningen. I övrigt överklagas Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt hos regeringen, om inte annat är särskilt föreskrivet.

oeerxU-

108 & Om en part har överklagat ett beslut i sådant mål eller ärende vari enligt 100 5 det allmännas talan skall föras av ett allmänt ombud, får också motparten överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till den myndighet som meddelade beslutet inom två månader, om överklagande görs enligt 102 eller 106 5, inom en vecka i mål om bindande klassificeringsbesked och i övrigt inom två veckor från den dag då han fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om han inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

109 & Bestämmelserna i 6 kap. 13 och 18 - 24 && taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar vid överklagande av beslut som avses i 102 och 106 55. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om Riksskatteverket skall gälla det allmänna ombudet och vad som sägs om länsrätten Generaltullstyrelsen.

110 5 Beslut enligt 20, 21, 23 och 24 55 samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av tullmyndighet, som meddelas enligt denna lag eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet avgors.

40 Författningsförslag SOU 1994:89 Särskilda bestämmelser

111 & Belopp som enligt tullagstiftningen skall betalas till eller utbetalas från en tullmyndighet, skall avnmdas till närmast lägre hela krontal.

112 5 Av förordningen (EEG) nr 918/83 framgår att tullfrihet skall medges mr försändelser som avsänts från ett tredje land till en mottagare i gemenskapen och vars sammanlagda värde uppgår till högst 22 ecu, dock inte till den del sådan försändelse innehåller alkoholhaltiga produkter, parfym, luktvatten, tobak och tobaksprodukter.

Utöver vad som följer av första stycket skall tull och annan skatt och avgift inte tas ut för en vamförsändelse när den tull och annan skatt och avgift som är föreskriven för försändelsen sammanlagt inte uppgår till etthundra kronor. Detta gäller dock inte om försändelsen innehåller spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror, eller utgör ett led i en postorderförsäljning.

113 5 En tullmyndighet kan medge att en icke-gemenskapsvara överläts till staten, om överlåtelsen inte medför olägenhet eller kostnad för 11111— verket.

Tull skall inte tas ut för en vara som överläts till staten enligt första stycket. Att varan skall anses ha blivit upplagd på tullager framgår av artikel 867a i förordning (EEG) nr 2454/93.

114 & Regeringen får, med awikelse från denna lag, meddela föreskrifter om hur varor skall hänföras till en tullmässig bestämmelse eller användning i vissa fall, när varor importeras till eller exporteras från tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg.

115 & På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten inom område och på tid som regeringen föreskriver. Regeringen får föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad för allmänheten.

116 5 Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall betala avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som regeringen föreskriver.

Bestämmelsen i 36 & tillämpas även i fråga om förrättningsavgift.

117 & Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för

1. tillstånd till betalningsanstånd, och

2. utfärdande av särskild tullräkning. Bestämmelsen i 36 & tillämpas även i fråga om avgifter enligt första stycket.

118 & Tullmyndighetema skall på begäran tillhandahålla Sveriges riksbank, Riksskatteverket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruks- verk, Kommerskollegium, skattemyndighet och Statistiska centralbyrån uppgifter som förekommer hos tullmyndighetema och som rör import eller export av varor.

I tullregisterlagen (1990:137) finns bestämmelser om utlämnande till vissa myndigheter av uppgifter ur tullregistret på medium för automatisk databehandling.

119 & Regeringen får bemyndiga Generaltullstyrelsen att meddela föreskrifter i de ämnen som anges i 3 5, 4 5, 7 & första och andra styckena, 9 5, 12 & tredje stycket, 16, 18, 27, 36 och 43 55, 44 5 andra stycket, 45 5 första stycket, 49 5, 50 &, 52 å andra stycket, 56 5, 65 5, 66 & tredje stycket och 114 - 117 55.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då tullagen (1987:1065) skall upphöra att gälla.

2. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före utgången av år 1994.

3. Bestämmelserna i den upphävda lagen om tullager och frihamn gäller till utgången av år 1995 i fråga om tullager och frihamnar till vilka tillstånd getts före utgången av år 1994.

2. Förslag till Lag om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 & Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemen— skapssystem för tullbefrielse. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska gemenskaperna (EG) har ingått med tredje land.

Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i

- rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen, och

- kommissionens beslut nr 2424/88/EKSG av den 29 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen.

I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första och andra styckena angivna bestämmelserna.

2 & Bestämmelser om frihet från skatt vid införsel i vissa fall finns i lagen ( 1994:000 ) om frihet från skatt vid import, m.m. och i föreskrifter som har meddelats med stöd av denna.

3 & Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen (1994:000) .

Tullfrihet i vissa fall

4 & Tullfrihet gäller för varor som förtullas för en främmande stats beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsrnedlem eller dennes familj enligt lagen (l976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.

Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller i förhållande till Sverige.

5 & Tullfrihet gäller för markutrustning och undervisningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerad för att användas som luftfartsutrustning samt delar och tillbehör till sådan materiel, när varorna förtullas för en flygskola, ett lufttrafrkföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för allmän flygplats.

6 & Tullfrihet i fall som avses i 4 och 5 55 bortfaller om varorna efter införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall skall detta utan dröjsmål anmälas för tullmyndigheten och den tull som belöper på varan betalas.

7 & Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för

1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på transportmedel som går i trafik mellan Sverige och tredje land, om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare, och

2. varor som införs av en person som återvänder hit efter att på grund av sitt arbete ha vistats under en längre tid i tredje land.

Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten

8 5 Vid kontroll av uppgift som lämnas i ansökan om varucertifrkat EUR.] eller i exportörsdeklaration skall 57, 62, 64, 68 - 80 och 99 55 tullagen (1994:000) tillämpas.

9 5 Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med varor är liksom ombud, handelssammanslutning och handels- organisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna upplysningar som erfordras för att uppfylla skyldigheten att lämna

uppgifter enligt EG:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import.

För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig föreläggas att för granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten.

Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling skall dessa på begäran tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. '

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även bestämmelserna i 71 - 80 95 tullagen (l994:000).

10 & Regeringen får meddela föreskrifter

1. för verkställighet av regler om skydd mot dumpad eller subven- tionerad import beslutade av EG:s institutioner,

2. till utfyllnad av regler om frihet från tull beslutade av EG:s institutioner, och

3. till utfyllnad av regler om tullförmåner i handelsöverenskommelser som EG har ingått med tredje land.

11 & Regeringen får överlåta åt annan myndighet att meddela föreskrifter ide ämnen som avses i 9 och 10 55.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1987 :1069) om tullfrihet m.m. skall upphöra att gälla.

2. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om dels varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före utgången av år 1994, dels varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller för vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före utgången av år 1994.

3. Tillstånd till industri-, varvs- eller flygrestitution eller till mot- svarande tullbefrielse som meddelats före utgången av år 1994 gäller fortfarande, dock längst till utgången av år 1995.

3. Förslag till Lag om frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 5 I denna lag finns bestämmelser om frihet från och återbetalning av annan skatt än tull vid import av varor från tredje land i vissa fall. I lagen finns även kompletterande bestämmelser till de bestämmelser om tullfrihet för resande som finns i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse avsnitt XI och bestämmelser om beräkning av tull och skatt i vissa fall.

2 5 Vad som sägs i denna lag om frihet från skatt skall även gälla frihet från sådana avgifter som tas ut för varor vid import.

3 5 Vad som sägs i denna lag om frihet från skatt vid import från tredje land skall även gälla i fråga om varor som förs in i landet från ett område som ligger inom gemenskapens tullområde men utanför gemen- skapens skatteområde när införseln sker under sådana förhållanden som vid import från tredje land skulle ha medfört rätt till frihet från skatt enligt denna lag.

Med gemenskapens skatteområde avses det område inom vilket gemenskapens bestämmelser avseende den berörda skatten är tillämpliga.

Vid tillämpning av första stycket skall vad som sägs om tredje land gälla område som ligger inom gemenskapens tullområde men utanmr gemenskapens skatteområde och vad som sägs om gemenskapen gälla gemenskapens skatteområde.

45. Genom denna lag genomförs

— rådets direktiv 69/169/EEG av den 28 maj 1969 om harmonisering av bestämmelser avseende befrielse från indirekta skatter vid import i samband med internationella resor, - rådets direktiv 78/1035/EEG av den 19 december 1978 om frihet från skatt vid import av små försändelser av varor utan kommersiell karaktär och

- rådets direktiv 83/181/EEG av den 28 mars 1983 bestämmande omfattningen av artikel 14 (1)(d) i direktiv 77/388/EEG om frihet från mervärdesskatt vid slutlig import av vissa varor.

2 kap. Frihet från skatt vid import

1 5 Särskilda bestämmelser om frihet från skatt för varor som medförs av resande finns i 3 kap.

2 & Frihet från skatt vid import skall, om inte annat följer av 3 eller 4 55 eller av 3 kap., medges för en vara som övergår till fri omsättning under sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullfrihet enligt rådets förordning (EEG) nr 918/83, lagen (l994:000) om tullfrihet m.m. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen eller lagen.

Frihet från skatt vid import skall medges även i de fall som anges i 5 - 9 55.

Frihet från skatt skall medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid temporär import föreligger.

3 & Rätt till frihet från skatt vid import enligt 2 5 föreligger inte om den importerade varan utgörs av

1. hemutrustning som behövs för sekundärt boende,

2. kapitaler och annan utrustning som importeras i samband med att verksamhet överförs från tredje land till gemenskapen,

3. undervisningsmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel, vetenska- pliga instrument och apparater i andra fall än dem som anges i 7 eller 8 få.

4. skattemärken eller liknande bevis på betalning av skatt eller avgift i tredje land,

5. proviant för jämvägståg,

6. alkoholhaltiga produkter eller tobaksvaror i en försändelse från en privatperson till en annan privatperson, eller

7. försändelser som utgör ett led i en postorderförsäljning.

4 & Bestämmelser om frihet från skatt för varor vilka såsom fömöden- heter och proviant förs ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik finns i mervärdesskattelagen (1994:200) .

5 & Frihet från skatt skall medges för gemenskapsvaror som efter att ha förts ut från Sverige till tredje land återinförs till landet utan att ha bearbetats under tiden de varit utförda från Sverige.

Om en tullmyndighet har medgett befrielse från skatt eller återbetalning av skatt i samband med tidigare utförsel medges frihet från skatt enligt första stycket endast om den skatt betalas för vilken befrielse eller återbetalning erhållits.

I mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av varor som bearbetats i tredje land.

6 & Frihet från skatt skall medges för import av egen fångst som medförs av fiskefartyg som hör hemma inom gemenskapen.

7 & Frihet från skatt skall medges för import av filmer, fotografier, trycksaker, modeller, grammofonskivor, hologram och liknande åskådnings- eller ljudåtergivningsmateriel, som framställts av Förenta nationerna eller dess fackorgan och har undervisningskaraktär eller vetenskaplig eller kulturell karaktär.

8 & Frihet från skatt skall medges för import av samlarföremål och konstverk som inte är avsedda att säljas, när den för vars räkning varorna införs är ett galleri, museum eller annan institution som har godkänts av Generaltullstyrelsen för skattefri import enligt denna paragraf. Frihet från skatt skall dock inte medges om varan tillhandahålls mot betalning av en person som bedriver en verksamhet som skulle ha varit yrkesmässig enligt mervärdesskattelagen (1994:200) om den hade bedrivits i Sverige.

9 & Frihet från skatt skall medges för import av

]. officiella publikationer utgivna under kontroll av exportlandet eller av internationell institution, regional eller lokal myndighet eller offent- ligrättsligt organ etablerat i exportlandet och

2. trycksak utdelad av erkänd politisk organisation i anledning av val till Europaparlamentet eller i anledning av nationellt val i det land där trycksakerna har sitt ursprung.

Frihet från skatt enligt första stycket skall medges endast för varor som beskattats i exportlandet utan att den utländska skatten senare avlyfts eller återbetalats.

10 & Har förutsättningama för frihet från skatt enligt detta kapitel upphört skall den som medgetts skattefriheten utan dröjsmål anmäla det till tullmyndigheten och betala den skatt som belöper på varan.

11 5 Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i rådets förordning (EEG) nr 918/83, lagen (l994:000) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har medelats med stöd av förordningen eller lagen skall gälla även i fråga om frihet från skatt vid import.

12 & Medges för en vara återbetalning eller eftergift av tull vid tillämpning av tullförfarandet aktiv förädling enligt restitutionssystemet eller skulle sådan återbetalning eller eftergift ha medgetts om varan varit tullpliktig, skall annan skatt som betalats till en tullmyndighet vid förtullningen betalas tillbaka om skatten inte kan återbäras i annan ordning.

Detsamma gäller i fråga om en vara för vilken annan återbetalning eller eftergift av tull medgetts eller skulle ha medgetts om varan varit tullpliktig, om

1. förutsättningar för hel frihet från tull vid temporär import för varan uppenbart förelegat,

2. varan inte får säljas på grund av föreskrift som har meddelats av hänsyn till allmän hälsovård, allmän säkerhet eller liknande intresse,

3. varan inte stämmer överens med vad som får anses avtalat eller varan inte har överlämnats inom avtalad tid,

4. varan uppenbarligen har beställts av misstag eller hinder av teknisk art förelåg vid införseln mot att använda varan för avsett ändamål,

5. varan uppenbarligen av förbiseende har sänts till mottagaren och förtullats för dennes räkning,

6. avgiften uppenbarligen har betalats av förbiseende, eller

7. annars synnerliga skäl föreligger.

13 5 Vad som föreskrivs i detta kapitel gäller inte försäljningsskatt på motorfordon, skrotningsavgift eller avgifter inom prisregleringen på jordbrukets eller fiskets område.

Kap. 3 Resandes import

1 åFrihet från skatt vid import skall, utöver vad som följer av be- stämmelserna i kapitel 2, medges en resande som kommer till landet från ett tredje land i den omfattning och under de villkor som sägs i detta kapitel. Skattefrihet gäller endast för varor som medförs i det personliga bagaget och under förutsättning att importen inte är av kommersiell natur.

Med varor som medförs i det personliga bagaget avses i detta kapitel alla varor som en resande kan visa upp för tullmyndigheten när han anländer till landet samt varor i polletterat bagage som registrerats för den resande hos transportföretaget vid tidpunkten för resandens avfärd. Behållare med bränsle utgör inte personligt bagage.

Importen anses inte vara av kommersiell natur om den är av tillfällig art och varorna är avsedda för den resandes eller hans familjs personliga behov eller som gåva.

2 & Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 & medges en resande under vistelsen i landet för sådana personliga tillhörigheter som är avsedda att återutföras ur landet till ett tredje land. Med personliga tillhörigheter avses gångkläder samt nya eller begagnade föremål som behövs under resan.

Bestämmelser om temporär import med hel befrielse från tull i dessa fall finns i artikel 684 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 med föresrifter för verkställighet av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

Har förutsättningama för skattefrihet enligt första stycket upphört skall den som medgetts skattefriheten utan dröjsmål anmäla det till tullmyndig- heten och betala den skatt som belöper på varan.

3 & Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 & medges en resande som återvänder till landet från tredje land för sådana varor som återinförs efter att ha medförts för att användas på resan och för vilka befrielse från eller återbetalning av skatt inte medgetts till följd av utförseln.

Har varan bearbetats under resan kan skatt dock utgå enligt be- stämmelserna i 7 kap. 9 & mervärdesskattelagen (1994:200) .

Bestämmelser om tullfrihet för varor som återinförs i obearbetat skick finns i artiklarna 185 och 186 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

4 & Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 & medges en resande för import av

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdrycker eller två liter starkvin med en alkoholhalt som inte överstiger 22 volymprocent; alkoholdryck, som till följd av fram- ställningssättet är att anse som spritdryck, får inräknas i den mängd starkvin för vilken skattefrihet gäller, om den har en alkoholhalt av högst 22 volymprocent,

3. två liter vin,

4. 50 gram parfym,

5. 0,25 liter luktvatten,

6. 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller essens,

7. 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller essens, och

8. medicin i den mängd som motsvarar den resandes personliga behov. Frihet från skatt skall inte medges en resande under 17 år för varor som anges i första stycket 1, 2 eller 3 eller för en resande under 15 år för varor som anges i första stycket 6.

5 & Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 & medges en resande för andra varor än sådana som anges i 4 5 till ett sammanlagt värde som inte överstiger tull- och skattefrihetsbeloppet enligt tredje stycket.

Bestämmelser om tullfrihet i fall som avses i första stycket fmns i artikel 47 i förordning (EEG) nr 918/83. Beloppet för tull- och skattefrihet enligt första och andra styckena fastställs för varje år som det belopp i kronor som motsvarar 175 ecu enligt den växelkurs som gäller första arbetsdagen i oktober året före det år beloppet skall tillämpas. Beloppet avrundas till närmaste högre hundratal kronor. Föregående års belopp skall fortsätta att gälla om det är högre än det belopp som annars skulle gälla eller om ändringen skulle vara mindre än 5 procent.

Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp uttryckt i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

6 & Frihet från skatt enligt 5 5 får medges för högst 15 liter starköl.

7 & Frihet från tull och annan skatt får enligt detta kapitel medges besättningsman som utför arbete på fartyg eller luftfartyg som kommer från tredje land endast i fall som avses i 2 och 3 55 samt för 100 cigaretter eller 20 cigarrer eller 20 cigariller eller 100 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksprodukter.

Begränsningen av rätten till frihet från tull och skatt enligt första stycket gäller inte om besättningsmannen

1. inför varorna i samband med att han slutar sin anställning hos rederiet eller flygföretaget eller hos annan som driver rörelse ombord, eller

2. gör ett uppehåll i tjänstgöringen ombord för semester eller annan ledighet och ledigheten avses vara minst 15 dagar, eller

3. är bosatt i Sverige och har vistats utomlands minst 15 dagar. Begränsningen av rätten till frihet från tull och skatt enligt första stycket gäller endast personal som utför arbete som sammanhänger med transportmedlets gång eller med betjäningen ombord. Till betjäning ombord på transportmedel hänförs förutom sedvanliga tjänster som servering, uppassning och städning även sådana tjänster som lämnas av frisörer, butikspersonal, underhållningsartister och andra jämförbara

personalgrupper.

4 kap. Beräkning av tull och skatt i vissa fall

1 & Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som skickas av en privatperson i en försändelse till en annan privatperson får tas ut med belopp som anges i 3 & i stället för den tull och skatt som annars skulle ha utgått.

Om den som skall betala tullen och skatten vid förtullningen begär det skall denna bestämmelse dock inte tillämpas.

2 & Tull och skatt enligt 1 5 får tas ut endast för import av varor som inte har kommersiell karaktär och inom den beloppsgräns som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistisknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, för schablonberäkning av tull i vissa fall.

3 & run och skatt enligt l 5 skall utgå med följande belopp:

tull skatt

sprit 22 kr/liter 240 kr/liter mellanprodukter 8 kr/liter 65 kr/liter vin 5 kr/liter 40 kr/liter öl 3 kr/liter 20 kr/liter cigaretter 100 öre/styck 100 öre/styck cigarrer 80 öre/styck 80 öre/styck röktobak 1080 kr/kg 600 kr/kg snus 140 kr/kg 130 kr/kg

4 & Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp enligt 2 & uttryckt i svenska kronor i Tullverkets förfatmingssamling.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1987: 1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel och förordningen (1987: 1072) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och skattefritt skall upphöra att gälla. 2. De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före den 1 januari 1995.

4. Förslag till Lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 I rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om bestämmelser för genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen finns föreskrifter om

- gynnsam taxebehandling,

- varors ursprung, - tullvärde,

- autonoma undantagsbestämmelser angående nedsättning av eller be- frielse från importtull för vissa varor, - tullförfaranden med ekonomisk verkan, - gynnade förfaranden, och - återbetalning och eftergift av tull. I denna lag finns vissa kompletterande bestämmelser till de i första stycket angivna bestämmelserna.

2 & Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i förordning (EEG) nr 2913/92 och tullagen (l994:000).

3 5 Vid kontroll av uppgift som lämnas i ansökan om ursprungsintyg enligt tullagstiftningen skall 57, 62, 64 och 68 - 80 åå i tullagen (l994:000) tillämpas.

4 & Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om skyldighet för företag att lämna uppgift om inhemska priser på importerade varor samt importkvantiteter och transportkostnader avseende sådana varor i samband med bestämmande av enhetspriser på vissa lättfördärvliga varor.

5 & Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av gemenskapsrätten på områden enligt 1 5.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Övergångsbestämmelser rörande varors ursprung, tullförfaranden med ekonomisk verkan samt återbetalning och eftergift av tull finns i bilaga VI till fördrag den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, se lagen ( 1994:000 ) om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000.

3. Att lagen ( 1987:1069 ) om tullfrihet m.m., i vissa fall fortfarande skall tillämpas efter ikraftträdandet framgår av punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelsema till lagen ( 1994:000 ) om tullfrihet m.m.

4. Varor som utförts till annat land för reparation eller bearbetning före utgången av år 1994 och som återinförs från tredje land får deklareras till övergång till fri omsättning med anspråk på tullättnad i enlighet med tullförfarandet passiv förädling, dock längst till utgången av år 1995 .

5. Förslag till Lag om tullkontroll av varumärkesintrång

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning (EEG) nr 3842/86 av den 1 december 1986 med bestämmelser för att förhindra att förfalskade märkesvaror övergår till fri omsättning, nedan kallad EG-förordningen.

2 & Generaltullstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel 3 i EG- förordningen. Generaltullstyrelsen skall, om det behövs, samråda med annan myndighet.

3 5 Varor som kvarhålls av en tullmyndighet skall förvaras på betryggande sätt. Förvaringen skall ske på sökandens bekostnad. När lagakraftvunnet beslut om förstöring av eller annan åtgärd med de berörda varorna föreligger har sökanden rätt till ersättning för dessa kostnader från den eller dem som beslutet gått emot. Kan kravet riktas mot mer än en person har dessa ett solidariskt ansvar.

4 5 Frågan om ett rättighetsintrång skett och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall prövas av behörig domstol.

Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att kvarhållandet skall upphöra.

Tullmyndigheten skall verkställa lagakraftvunna beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varorna.

5 & Regeringen får föreskriva att avgift skall utgå för ansökan enligt artikel 3 EG-förordningen.

Generaltullstyrelsen kan kräva att sökanden ställer säkerhet för förvaringskostnaden enligt 3 &.

6 & Generaltullstyrelsens beslut enligt artikel 3 i EG-förordningen och enligt 5 å andra stycket denna lag får överklagas till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1960:418 ) om straff för varu-

smuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (l960:418) om straff för

varusmugglingl

dels att en ny paragraf, 1 a &, införs, dels att 1, 19 och 23 a 55 skall ha följande lydelse, dels att i 4 - 6 55 orden "undandras staten" skall ersättas med

"undandras " .

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

152

Den som utan att ge det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull, annan skatt eller avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författning inte får införas eller utföras, döms, om gärningen sker uppsåtligen, för varusmuggling till böter eller fängelse i högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i 8 & narkotikastrafflagen (1968264) skall dömas till fängelse i högst tre år.

Första stycket gäller även, när någon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller ge- nom annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåt- ligen föranleder, att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller att gods införs eller utförs i

Den som utan att ge det tillkänna hos vederbörlig myndighet im- porterar eller exporterar varor, för vilka tull, annan skatt eller avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författning inte får importeras eller exporteras, döms, om gärningen sker uppsåtligen, för vam- smuggling till böter eller fängelse i högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i 8 & narko- tikastrafflagen (1968z64) skall dömas till fängelse i högst tre år. Första stycket gäller även, när någon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller gen- om annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods upp- såtligen föranleder, att tull, annan skatt eller avgift undandras eller att gods imponeras eller exporteras i

58. Författningsförslag Nuvarande lydelse

strid mot förbud. Detsamma gäller när någon genom att ändra i pro- gram eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resul- tatet av en automatisk informa- tionsbehandling.

Föreslagen lydelse

strid mot förbud. Detsamma gäller när någon genom att ändra i pro- gram eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resul- tatet av en automatisk informa- tionsbehandling.

laå

I denna lag avses med import: att en vara förs från en plats utanför gemenskapens tullområde till det svenska tullområdet, antingen direkt eller via annan medlemsstat under ett tullförfarande,

export: att en vara förs ut från det svenska tullområdet till en plats utanför gemenskapens tullområde, antingen direkt eller via annan medlemsstat under ett tullför— farande.

19 53

Om det finns anledning att anta att någon, som anträffas vid en gräns- eller kustort eller ankommer till en plats, med förbindelse till ut- landet, har på sig gods som enligt denna lag är underkastat beslag, får tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kustbevakningen för att söka efter sådant gods hos honom utföra kroppsvisitation, ytlig kroppsbe- siktning samt ta urinprov. Ingen får dock hållas kvar för urinprovs-

Om det finns anledning att anta att någon, som anträffas vid en gräns- eller kustort eller ankommer till en plats, med förbindelse till en plats utanför gemenskapen, har på sig gods som enligt denna lag är un- derkastat beslag, får tulltjänstemän eller tjänstemän vid Kust- bevakningen för att söka efter sådant gods hos honom utföra kroppsvisitation, ytlig kroppsbe- siktning samt ta urinprov. Ingen

Nuvarande lydelse

tagning. Om vederbörande chef för tulldistrikt frnner att skärpning av tullkontrollen av persontrafiken till eller från utlandet med viss lägen- het eller för viss tidrymd på någon plats är oundgängligen nödvändig, får efter myndighetschefens beslut kroppsvisitation utföras på var och en som med lägenheten eller under tidrymden ankommer till platsen från utlandet eller avreser från platsen till utlandet. Sådant beslut skall ofördröjligen underställas Generaltullstyrelsens prövning men skall likväl genast verkställas.

Föreslagen lydelse

får dock hållas kvar för urinprovs- tagning. Om vederbörande chef för tulldistrikt finner att skärpning av tullkontrollen av persontrafiken till eller från utlandet med viss lägen- het eller för viss tidrymd på någon plats är oundgängligen nödvändig, får efter myndighetschefens beslut kroppsvisitation utföras på var och en som med lägenheten eller under tidrymden ankommer till platsen från utlandet eller avreser från platsen till utlandet. Sådant beslut skall ofördröjligen underställas Generaltullstyrelsens prövning men skall likväl genast verkställas.

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, ytlig kroppsbesiktning samt urinprovstagning skall verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, om undersökningsman eller den undersökte begär det och det kan ske utan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och urinprovstagning beträffande kvinnor får inte verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska.

Protokoll behöver inte föras och bevis om utförd kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning eller urinprovstagning behöver inte utfärdas om inte den undersökte begär det eller föremål som påträffas tas i beslag.

Bestämmelser om rätt för tull- myndighet att undersöka hand— resgods samt resväskor och lik- nande som medförs av resande finns även i tullagen (1987:1065) .

Bestämmelser om rätt för tull- myndighet att undersöka hand- resgods samt resväskor och lik- nande som medförs av resande fmns även i tullagen (l994:000).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

nas4

Åtal för varusmuggling eller försök därtill eller för brott som avses i 5 5 får väckas endast när det med hänsyn till brottets allvarliga art eller i övrigt finns särskilda skäl till det, om gärningen kan föran- leda påföring av tulltillägg enligt 83 & tullagen (1987:1065) eller en sådan särskild avgift som avses i 3 5 lagen (1975z85) med bemyn- digande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Åtal mr varusmuggling eller mrsök därtill eller för brott som avses i 5 5 får väckas endast när det med hänsyn till brottets allvarliga art eller i övrigt finns särskilda skäl till det, om gärningen kan föran- leda påföring av tulltillägg enligt 82 - 84 55 tullagen (l994:000) eller en sådan särskild avgift som avses i 3 5 lagen (1975z85) med bemyndigande att meddela före- skrifter om in- eller utförsel av varor.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt

95.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Senaste lydelse 1987: 1067 1. 4 ä 5 5 1990:139 6 5 1973:672.

2. Senaste lydelse l990:l39.

3. Senaste lydelse 1993:1409.

4. Senaste lydelse 1987:1201.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1960:419 ) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker

Härigenom föreskrivs att 1 5 2 mom. lagen (l960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15

2 mom. Förbud, som i 1 mom. avses, skall icke utgöra hinder för införsel till svenskt territorialvatten av spritdrycker

a) då dryckerna äro att hänföra till skeppsproviant för det fartyg, med vilket de forslas, eller tillhöra med fartyget följande resande eller ombord å detsamma anställda personen allt i den man dryckerna prövas icke överstiga behovet under resan eller dryckerna eljest enligt gällande stadgande må av den resande för eget bruk till riket införas; samt

b) vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens fyr från internationellt eller utländskt om- råde till annat sådant område, såvida det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryc- kerna icke äro avsedda att olov- ligen införas till riket; dock md vattenområde inom en halv kilo-

2 mom. Förbudet i 1 mom. utgör inte hinder mot att föra in sprit- drycker till svenskt territorialvatten

1. om dryckerna utgör skepps- proviant för det fartyg med vilket de forslas,

2. om dryckerna tillhör en resan— de eller en besättningsman som medföljer fartyget och inte uppgår till mer än tio liter per person,

3. vid genomfart utan onödigt uppehåll genom Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens fyr från internationellt eller utländskt om- råde till annat sådant område, såvida det av omständigheterna uppenbarligen framgår, att dryc- kerna inte är avsedda att olovligen införas till riket; dock får vatten- området inom en halv kilometer

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

meter från svenska landet icke från svenska landet inte befaras, befaras. eller 4. om det för dryckerna medförs ett sådant ledsagardokument som avses i lagen (l994:000) om alko- holskatt eller bevis på att säkerhet ställts för betalning av skatt för dryckerna i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1962: 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15'

Den som i urspnmgsintyg eller annan handling, som åberopas till bevis för vinnande av förmåns- behandling i främmande stat enligt frihandelsavtal mellan Sverige och sådan stat eller sammanslutning av stater, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmåns- behandling, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som i samband med ansökan om varucertijikat lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling samt den som tillhandahållit en åberopad handling med vetskap om att den innehåller sådan oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Den som i ursprtmgsintyg eller annan handling, som åberopas till bevis för vinnande av förmåns- behandling enligt handelsöverens- kommelser som Europeiska gemen- skaperna (EG) ingått med tredje land eller sammanslutning av lån- der, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmåns- behandling, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som i samband med ansökan om ursprungs- certijikat lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehand- ling samt den som tillhandahållit en åberopad handling med vetskap om att den innehåller sådan oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i högst två år

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första stycket, döms till böter.

Är brott som avses i denna paragraf att anse som ringa, döms ej till ansvar.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande gärning som begåtts före ikraftträdandet.

1. Senaste lydelse 1981:436.

9. Förslag till Lag om ändring av lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1969:200 ) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålagal

dels att den nuvarande lagen skall betecknas 3 &, dels att ny 3 & skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 och 2 55, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15

Följande rättsakter skall gälla som svensk lag.

I . Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd vid indrivning av ford- ringar i samband med åtgärder som utgör en del av ett system för finansiering av Europeiska utveck- lings- och garanttfonden för jord- bruket samt av jordbruksavgifter och tullar samt mervärdesskatt och vissa punktskatter, samt

2. Kommissionens direktiv 77/794/ EEG av den 4 november 1977 med detaljerade bestämmelser för gen- omförande av vissa bestämmelser i direktivet 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd vid indrivning av fordringar i samband med åtgärder som utgör en del av ett system för finansie- ring av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

samt av jordbmksavgijier och tullar.

Den svenska texten till direk- tiven finns som bilaga till denna lag.

25

Om åtgärd skall vidtas enligt I & avseende en pålaga som inte upp- bärs av en tullmyndighet vid eller i samband med export eller import av varor skall lagen (1990:3l4) om ömsesidig handräckning i skatte- ärenden gälla.

35

(nuvarande lagen)2

I den mån utländsk tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som en tullmyndighet tar emot vid eller i samband med export eller import av varor enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat eller mellan Sverige och mellan- folklig organisation får tas ut här i landet skall bestämmelsemai 1, 3 - 5 55, 6 5 första stycket, 7, 10 - 12 samt 16 55 lagen (1990:3l4) om ömsesidig handräckning i skat- teärenden gälla.

I den mån utländsk tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som en tullmyndighet tar emot vid eller i samband med export eller import av varor enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat eller mellan Sverige och mellan- folklig organisation får tas ut här i landet och vid åtgärd enligt 1 5 i andra fall än som avses i 2 & skall bestämmelsemai ], 3 - 5 55, 6 5 första stycket, 7, 10 - 12 samt 16 55 lagen (1990:314) om ömse- sidig handräckning i skatteärenden gälla.

Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om Riksskatteverket i stället avse Generaltullstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1. Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:315. 2. Senaste lydelse 1993:1646.

10. Förslag till

Lag om ändring av lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag

dels att 1 & skall ha följande lydelse, dels att i 5 & ordet ”Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

Nuvarande lydelse

15

I den mån det påkallas av överens- kommelse mellan Sverige och främmande stat om ömsesidigt bistånd för att förhindra, utreda och beivra brott mot tullag, får Konungen föreskriva att genom svensk tullmyndighet bistånd skall lämnas tullmyndighet i den främ- mande staten med utredning röran- de brott mot tullag i den staten. Vid sådan utredning skall 2 - 4 55 gälla.

Förslagen lydelse

I den mån det påkallas av överens- kommelse mellan Sverige och främmande stat om ömsesidigt bistånd för att förhindra, utreda och beivra brott mot tullag, får regeringen föreskriva att genom svensk tullmyndighet bistånd skall lämnas tullmyndighet i den främ- mande staten med utredning röran- de brott mot tullag i den staten. Vid sådan utredning och vid bi- stånd enligt förordningen (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981 om ömsesidigt samarbete mellan med- lemsländernas administrativa myn- digheter och samarbete mellan dessa och komrnissionen i tull- och jordbruksfrågor skall 2 - 4 &&

gälla.

Med tullag förstås i denna lag sådana bestämmelser i lag eller annan författning om införsel, utförsel eller transitering, som avser tullar eller

andra allmänna avgifter eller rör förbud, inskränkningar eller kontroll- åtgärder beträffande varu- eller valutatrafiken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 55 lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ls"

Bestämmelserna i 2 och 3 55 gäl- ler, om annat ej föreskrivits, för vara som enligt särskild författning ej får införas hit och vara för vilken särskilt föreskrivet införsel- villkor ej är uppfyllt.

Bestämmelserna i 2 och 3 55 gäl- ler, om annat inte föreskrivits, för vara som enligt särskild författning inte får föras in i landet och vara för vilken särskilt föreskrivet inför— selvillkor inte är uppfyllt.

Lagen gäller inte för införsel- restriktion som följer av gemen- skapsrätten eller för införsel av gemenskapsvaror från annan med- lemsstat i de Europeiska gemen— skapema.

25'

En vara får utan hinder av förbud eller villkor som avses i 1 5

1. sändas genom tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de villkor och föreskn'fter som generaltullstyrelsen meddelar,

1. tmnsiteras genom det svenska tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de föreskn'fter och villkor som gäller för tullför—

farandet extern transitering,

2. förvaras på tillfälligt lager eller tullager eller i frizon eller frilager.

2. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner, 4. återutföras, 4. återutföras. 5. tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 8 5 första stycket 2 tullagen (1987:1065) under villkor att varan till dess införselvillkoret uppfyllts förvaras i oförändrat skick av den som med tillämpning av det för— enklade förfarandet tagit hand om varan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 .

1. Senaste lydelse 1991:158.

12. Förslag till Lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137)

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 && tullregisterlagen (1990:137) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15

För de ändamål som anges i 2 5 får ett för tullmyndighetema gemensamt tullregister föras med hjälp av automatisk databehandling. Bestämmelserna i denna lag gäller inte det register som Tullverket för i spaningssyfte med stöd av lagen (1965:94) om polisregister m. m. och inte heller andra register som regleras i annan lag eller förordning. Bestämmelser om förfarandet vid Bestämmelser om förfarandet vid import och export finns i tullagen import och export finns i rådets (1987:1065). förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrät- tandet av en tullkodex för gemen- skapen och i kommissionens för- ordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 för verkställighet av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och i tullagen (1994:000).

35

I den utsträckning som behövs för att ändamålet med registret skall tillgodoses får tullregistret innehålla

1. uppgifter som importörer och exportörer enligt lag eller annan författning är skyldiga att lämna med anledning av import eller export av varor,

2. andra uppgifter som importör eller exportör lämnar i tullärenden,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. uppgifterna i tulltaxan enligt 3. uppgifterna i Europeiska ge- tulltaxelagen (1987:1068) och i menskapernas tulltaxa enligt för- statistisk varuförteckning som ordning (EEG) nr 2913/92, och i utfärdats av generaltullstyrelsen, statistisk varuförteckning som

utfärdats av Generaltullstyrelsen,

4. uppgifter om kontroll av import och export inom tullmyndighetemas område,

5. uppgifter för statistikproduktion,

6. uppgifter för debitering eller avräkning av skatt och avgifter som inte påförs vid tulltaxering,

7. uppgifter om beslut av tullmyndigheter,

8. uppgifter om andra myndigheters beslut om import- och export- licenser,

9. uppgifter om tillstånd som krävs för import eller export av varor, 10. uppgifter om registrering hos Riksskatteverket av en importör som skattskyldig avseende vissa punktskatter,

11. uppgifter om betalning och indrivning av tull, annan skatt och avgifter,

12. uppgifter rörande fysiska och juridiska personers identitet, 13. uppgifter avseende identitetsbeteckningar för transportmedel och 14. uppgifter för kontroll av, åtkomst till och användning av registret. Närmare föreskrifter om tullregistrets innehåll meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

13. Förslag till Lag om upphävande av vissa tullförfattningar

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla när denna lag träder i kraft, nämligen

1. tulltaxelagen (1987:1068) , och 2. förordningen ( 1968:226 ) om rätt för Konungen att medge tull- och skattefrihet m.m. för anläggning som uppföres vid rikets gräns.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vara som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning innan denna lag trätt i kraft.

3. Förekommer det i en lag eller i en författning hänvisning till lag eller förordning som upphävs genom denna lag skall hänvisningen i stället gälla motsvarande bestämmelser i de nya tullförfattningama.

14. Förslag till Tullförordning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

] 5 Vad som sägs i denna förordning om tull gäller även annan skatt samt avgift som skall tas ut för varor vid import från tredje land, såvida inte annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget.

Innebörden av vissa uttryck

2 5 I denna förordning förstås med

hemtagning: att ta hand om och i övrigt förfoga över varor med stöd av tillstånd enligt 8 5 1 eller 2,

hemtagare: den som fått tillstånd till hemtagning, godkänd importör: den som fått tillstånd enligt 8 5 3 att tillämpa lokalt klareringsförfarande för överföring av varor till fri omsättning,

transportmedel: anordning som är inrättad för färd på eller i vatten, på marken eller i luften,

fartyg: transportmedel som är inrättat för färd på eller i vatten och svävare när den framförs över vatten,

fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken,

luftfartyg: flygplan, helikopter, luftballong och liknande transportmedel, tullplats: plats där det finns lokal tullmyndighet.

I övrigt har uttryck i denna förordning samma innebörd som i förordningen (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och i tullagen (1994:000).

3 5 Med "tullmyndighet" och "behörig myndighet" i förordning (EEG) nr 2913/92 och i förordning (EEG) nr 2454/93 med föreskrifter för verkställighet av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen avses Generaltullstyrelsen eller, enligt vad styrelsen föreskriver, annan tullmyndighet, allt såvitt inget annat

uttryckligen föreskrivits i tullagen (l994:000), denna förordning eller annan lag eller förordning.

Införsel av varor i gemenskapens tullområde

4 & Underrättelse till tullmyndighet om att en vara ankommit till tullanstalt eller annan plats somtullmyndigheterna utpekat eller godkänt får ske muntligt eller på annat lämpligt sätt.

5 & Summarisk deklaration skall lämnas enligt föreskrifter som meddelas av Generaltullstyrelsen.

Tulldeklaration m.m.

65. Generaltullstyrelsen får, iden utsträckning gemenskapsrätten medger det, meddela föreskrifter om

1. vilka uppgifter som skall lämnas i en tulldeklaration för ett tullförfarande och därvid medge lättnader i uppgiftsplikten i fråga om varor vars värde understiger visst tröskelvärde eller om det finns andra särskilda skäl,

2. vilka uppgifter en tullskyldig skall lämna för kontroll av att varan får införas,

3. användningen av enhetsdokumentet,

4. tryckning av enhetsdokumentet,

5. vilka handlingar som deklaranten skall lämna samtidigt med en tulldeklaration, och

6. i vilken mån handlingar som lämnats för att styrka uppgifterna i en tulldeklaration skall behållas av tullmyndighetema.

7 5 Om den som är tullskyldig eller den för vars räkning en vara importerats finner att en uppgift, som lämnats i en tulldeklaration för övergång till fri omsättning av en vara, är oriktig eller ofullständig skall han utan dröjsmål anmäla detta hos tullmyndigheten och rätta uppgiften, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs i strid mot förbud eller villkor.

Förenklade förfaranden vid förtullning

8 & Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 7 5 första stycket tullagen (l994:000) kan ges till

1. importör i form av förenklat deklarationsförfarande för förtullning,

2. företag som är ombud för importör i form av förenklat dek- larationsförfarande för förtullning för annans räkning,

3. importör i form av lokalt klareringsförfarande för förtullning för egen räkning.

9 & Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 5 får efter ansökan lämnas den som betalar tull enligt 26 & tullagen (l994:000).

Ett sådant tillstånd får lämnas för viss tid eller tills vidare. Om det är nödvändigt för tullmyndighetemas övervakning och kontroll får Generaltullstyrelsen föreskriva att varor av visst slag inte får tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande. Beslut om att varor i ett visst fall inte får tas om hand med tillämpning av ett sådant förfarande får också annars fattas av en tullmyndighet, om det på grund av särskilda skäl är nödvändigt för myndighetens övervakning och kontroll.

10 5 Den som fått tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 5 skall föra de anteckningar och lämna de uppgifter om importverk- samheten som tullmyndigheten bestämmer.

Hemtagning för egen räkning

11 5 En importör som har tillstånd enligt 8 5 1 får ta hand om en vara som förs in och i övrigt förfoga över den, om han lämnar en förenklad deklaration för övergång till fri omsättning. Tullmyndigheten kontrollerar att det inte finns något hinder mot hemtagningen.

Deklarationen skall innehålla de uppgifter som Generaltullstyrelsen föreskriver.

Hemtagning för annans räkning

12 5 Ett företag som har tillstånd enligt 8 5 2 får ta hand om en vara som förs in och i övrigt förfoga över den, om företaget i egenskap av

ombud lämnar en förenklad deklaration för övergång till fri omsättning för importörens räkning med uppdrag att avge kompletterande tull- deklaration. I sådant fall får även importören ta hand om och i övrigt förfoga över varan. Tullmyndigheten kontrollerar att det inte finns något hinder mot hemtagningen. Ombudet skall ha åtagit sig enligt 26 5 tullagen (l994:000) att fullgöra den betalningsskyldighet som vilar på den tullskyldige.

Godkänd importör

13 5 En importör som medgetts tillstånd enligt 8 5 3 (godkänd importör) får, enligt de närmare föreskrifter som Generaltullstyrelsen meddelar, ta hand om och i övrigt förfoga över en vara om han underrättar tull- myndigheten om varans ankomst.

I tillstånd enligt 8 5 3 skall anges om någon åtgärd av en tullmyndighet krävs innan mottagaren får förfoga över en vara.

Betalning av tull

14 5 Generaltullstyrelsen får föreskriva att säkerhet skall ställas för annan skatt än tull. Styrelsen får även meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler om säkerhet för tull i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.

Tullauktion

15 5 Kungörelse om tullauktion skall införas i en eller flera ortstidningar enligt vad tullmyndigheten bestämmer. Införandet skall ske senast en vecka före auktionsdagen, om det inte finns särskilda skäl.

Tullauktion bör kungöras även i en eller flera riks- eller facktidningar eller i annan ordning, om det är lämpligt med hänsyn till varans beskaffenhet eller någon annan omständighet.

16 5 Underrättelser till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan skall innehålla uppgifter om tid och plats för auktionen. Underrättelsema skall

sändas senast två veckor före auktionsdagen. Om den som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan blir känd först därefter skall underrättelse sändas genast.

Export

17 5 Generaltullstyrelsen får föreskriva att tulldeklaration för export av en vara inte behöver lämnas i fall av mindre ekonomisk betydelse.

18 5 Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 om export och annan utförsel av varor från gemenskapens tullområde.

Statistik

19 5 Generaltullstyrelsen får efter samråd med Kommerskollegium, Statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet utfärda en statistisk varuförteckning i anslutning till tull- och statistiknomenklaturen i förordning (EEG) nr 2658/87.

20 5 Den som för ett transportmedel till eller från ett tredje land skall är statistiska ändamål lämna de uppgifter om tansportmedlet som General- tullstyrelsen föreskriver efter samråd med Statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet.

21 5 När en tullmyndighet tillhandahåller särskilt begärda uppgifter om handeln med tredje länder skall ersättning tas ut enligt taxa som Generaltullstyrelsen fastställer.

Bindande klassificeringsbosked

22 5 Bindande besked om en varas klassificering (klassificeringsbesked) enligt en tullnomenklatur som ingår i gemenskapsrätten meddelas av Generaltullstyrelsen.

23 5 Om laboratorieundersökning görs eller sakkunnig anlitas för att utreda en varas beskaffenhet vid handläggningen av ett ärende om bindande klassificeringsbesked, skall sökanden enligt beslut av General- tullstyrelsen ersätta kostnaden för detta, om inte styrelsen i särskilt fall beslutar annat.

Om Generaltullstyrelsen med hänsyn till innehållet i en ansökan om bindande klassificeringsbesked, utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter finner att klassificeringsbesked inte bör meddelas, skall ansökningen avvisas.

Tillfälliga lager

24 5 Tillstånd att inrätta tillfälligt lager får efter ansökan lämnas den som bedriver sin verksamhet så att tullverket kan utöva sin tillsyn över verksamheten.

Tillstånd lämnas för viss tid, tills vidare eller för särskilt fall. Det kan förbindas med de villkor tullmyndigheten anser behövs.

Innan tullmyndigheten avgör ett ärende om tillstånd att inrätta tillfäl— ligt lager bör myndigheten i förekommande fall bereda hamn- eller flygplatsinnehavare tillfälle att yttra sig.

25 5 Generaltullstyrelsen får föreskriva att gemenskapsvaror som står under tullkontroll skall förvaras på tillfälligt lager och att gemenskaps- varor även i övrigt får förvaras på tillfälligt lager.

26 5 Innehavare av tillfälligt lager skall

1. förvara varorna i lokal eller annat utrymme som godkänts av tullmyndigheten och på sätt som myndigheten bestämmer,

2. svara för att icke-gemenskapsvaror inte tas ut från upplaget i strid mot någon inskränkning i rätten att förfoga över sådana varor eller att varorna annars behandlas i strid mot någon sådan inskränkning,

3. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om rörelsen som Generaltullstyrelsen föreskriver, och

4. lämna tullmyndigheten det arbetsbiträde som behövs för tillsyn över verksamheten på lagret och för undersökning av varor som förvaras där.

Av 24 5 andra stycket följer att även andra villkor kan gälla för tillfälligt lager.

27 & Tullmyndigheten får ställa som villkor för tillstånd att inrätta tillfälligt lager att innehavaren ställer de lokaler och anordningar som behövs för tullförrättning på lagret till tullverkets förfogande utan kostnad för verket. På tillfälligt lager där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får dock innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen.

28 & Tillfälligt lager kan inrättas av tullverket.

Den som lägger upp en vara på tillfälligt lager som inrättats av tullverket skall betala en avgift till verket enligt taxa som General- tullstyrelsen fastställer. Fastställelse eller ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har kungjorts.

Generaltullstyrelsen får föreskriva att varan skall utgöra säkerhet för avgift som avses i andra stycket.

29 & Om en vara, som förvaras på tillfälligt lager som innehas av tullverket inte avhämtats i rätt tid får den säljas. Om tull eller annan skatt eller avgift inte skall tas ut ur varan, gäller lagen (l985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vad som i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall gälla i fråga om förvaringen på tullverkets tillfälliga lager.

Tullager, frizoner m.m. Tullager

30 & Generaltullstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs till utfyllnad och verkställighet av regler om tullager i förordning (EEG) nr 2454/93.

31 & Bestämmelserna i 48 5 andra stycket tullagen (l994:000) tillämpas även i fråga om tullager typ B och bestämmelserna i 28 5 andra och tredje styckena och 29 & denna förordning tillämpas även i fråga om tullager typ F.

32 & Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att informera EG- kommissionen om tillämpningen av tullförfarandet lagring i tullager som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2454/93.

Frizon och frilager

33 & Gränser för frizonsområde bestäms av Generaltullstyrelsen. Detsamma gäller belägenheten av infarter och utfarter och andra övergångar till eller från en frizon.

Innehavaren av en frizon skall utan kostnad för staten uppföra och

behålla stängsel och andra avspärrningar som enligt tullmyndighetemas bedömning behövs för bevakningen.

34 & Tullmyndigheten får bestämma vid vilka övergångar och vid vilka tidpunkter frizonsgränsen får passeras i olika slags trafik.

35 5 Den som för en vara till eller från en frizon skall anmäla det för tullmyndigheten och lämna uppgifter till myndigheten i enlighet med vad Generaltullstyrelsen föreskriver. Därvid kan föreskrivas att förare av fordon som anländer till frihamnsutgång skall utan anmaning stanna och invänta medgivande av tulltjänsteman eller befattningshavare hos frizonsförvaltningen att fortsätta färden.

36 5 Den som för ett transportmedel till eller från en frizon skall på anmaning av tulltjänsteman bereda denne tillfälle att undersöka transport- medlet.

37 5 I en frizon får inte förekomma detaljhandel med icke-gemenskaps- varor eller sådana gemenskapsvaror som avses i artikel 166 b i förord- ning (EEG) nr 2913/92. Detaljhandel med andra varor får ske endast efter medgivande av tullmyndighetema.

38 & Etablering av industriell verksamhet i frizon samt uthyrning av lokaler i frizon för annat ändamål än handels— och industriverksamhet får ske endast efter medgivande av tullmyndighetema.

39 & Innehavare av en frizon skall lämna tullmyndigheten det arbets- biträde som behövs för tillsyn över verksamheten i frizonen och för undersökning av varor som förvaras där.

40 5 I fråga om skyldighet för innehavaren av en frizon eller ett frilager att ställa de lokaler och anordningar som behövs för tullbevakning och tullförrättning i frizonen eller frilagret till tullverkets förfogande utan kostnad för verket gäller de villkor som regeringen anger för tillståndet. [ frizon eller frilager där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen.

41 & Innehavare av en frizon skall utse en föreståndare för frizonen. Föreståndaren skall vara godkänd av Generaltullstyrelsen.

Föreståndaren för frizonen får handla på frizonens vägnar i förhållande till tredje man och företräda frizonen inför domstolar och andra myndigheter. Det åligger föreståndaren att se till att de föreskrifter som gäller för frizon efterlevs.

42 & Vad som sägs i 35 - 41 55 om frizon gäller även frilager.

43 & Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att informera EG- kommissionen om vissa förhållanden rörande frizoner som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2454/93.

44 & Generaltullstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs för tillämpning av reglerna om frizoner och frilager i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93.

Exportbutiker

455. I exportbutik får till varje avresande flygpassagerare högst säljas

1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

2. en liter spritdrycker eller två liter starkvin med en alkoholhalt som inte överstiger 22 volymprocent; alkoholdryck som till följd av framställ- ningssättet är att anse som spritdryck, får inräknas i den mängd starkvin för vilken skattefrihet gäller, om den har en alkoholhalt av högst 22 volymprocent,

3. två liter vin,

4. 50 gram parfym,

5. 0,25 liter luktvatten och

6. upp till ett sammanlagt värde motsvarande 90 ecu: starköl, dock högst 15 liter, andra kosmetiska preparat än sådana som anges ovan samt choklad- och konfektyrvaror.

46 & Försäljning får ske endast till flygpassagerare som avreser till utrikes ort. Oförtullade varor får säljas endast till passagerare som avreser direkt till tredje land.

47 & Tobaksvaror, spritdrycker, vin och starköl får säljas endast till den som har fyllt 17 år.

48 & Bestämmelserna i 25 och 26 55 tillämpas även i fråga om export— butiker.

Transiterlng

49 & Generaltullstyrelsen får föreskriva att transitering med fordon eller container får ske endast om fordonet eller containern har godkänts för internationell godsbefordran under tullförsegling och alltjämt är i behörigt skick.

50 5 "Den som transiterar en icke-gemenskapsvara skall vid framkomsten till bestämmelseorten lägga upp varan på tillfälligt lager. Därvid tillämpas 47 å tullagen (1994:000).

51 & Generaltullstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs till utfyllnad och verkställighet av gemenskapsregler om transitering.

52 & Generaltullstyrelsen får föreskriva om förenklade förfaranden för transitering enligt överenskommelser som ingåtts med en eller flera andra medlemsstater i den europeiska gemenskapen rörande vissa typer av varutraf'ik eller vissa företag samt för transitering som inte berör annan medlemsstats område.

53 & Generaltullstyrelsen får föreskriva att sådana ändringar av tull- konventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (HR-konventionen), som enligt artikel 59 skall

anses godkända eller enligt artikel 60 skall anses antagna, skall gälla här i riket.

TIR-konventionens grundbestämmelser är publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ) 1976:l33. En ändring av artikel 18 i konventionen har publicerats i SÖ 1989:7 6. Konventionens bilagor samt andra ändringar till konventionen finns publicerade i 'llrllverkets författningssamling (TFS).

54 & Frågor om godkännande av fordon eller containrar enligt bilaga 3 eller del II av bilaga 7 till TIR-konventionen prövas av riksprovplats som har utsetts enligt förordningen ( 1989:527 ) om riksprovplatser och riksmätplatser. Prövningen skall ske efter samråd med tullmyndighet som Generaltullstyrelsen bestämmer. Sådant samråd behöver dock inte ske i fråga om prövning som avser förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om det blir nödvändigt på grrmd av olyckshändelse att göra omlastning till ett fordon eller en container som inte har godkänts, får frågan om medgivande enligt bilaga 1 till TIR-konventionen till fortsatt transport i fordonet eller containern prövas av tullmyndigheten.

Generaltullstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga om godkännande av fordon eller containrar enligt TIR-konven- tionen och skall därvid samråda med Vägverket i frågor av betydelse för trafiksäkerheten.

55 & Svenska åkeriörbundet får utfärda TlR-cameter och uppträda som garant i enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor att förbundet tecknar en försäkring för de förpliktelser som förbundet åtar sig i egenskap av garant. Försäkringen skall vara godkänd av General- tullstyrelsen. Styrelsen bestämmer det högsta belopp per TIR—carnet som kan krävas av förbundet på grundval av bestämmelserna i konventionen.

Tullverkets kontrollverksamhet

56 & Befälhavare eller förare på transportmedel som står under tull- kontroll får inte föra det till eller avgå med det från annan plats än tullplats, om inte Generaltullstyrelsen föreskriver annat. I samband med ankomst till eller avgång från det svenska tullområdet skall fraktförare eller den som annars svarar för transportmedlet till tullmyndigheten anmäla och lämna uppgifter om transportmedlet och om varor som

medförs på detta, utom resandes handresgods, i enlighet med vad Generaltullstyrelsen föreskriver. Anställda eller andra som utför arbete på transportmedel och resande skall vid ankomst till eller avresa från tullområdet anmäla och lämna uppgifter om de varor de medför i enlighet med vad Generaltullstyrelsen föreskriver.

Generaltullstyrelsen kan för viss tullplats föreskriva att endast de slag av transportmedel och andra varor som styrelsen anger får föras till eller från tullplatsen.

57 & Generaltullstyrelsen skall utfärda en förteckning över tullplatsema. I förteckningen skall anges de begränsningar som styrelsen föreskriver med stöd av 56 5 andra stycket. Förteckningen skall vidare innehålla upplysningar om tullmyndighetemas öppethållande och om tid som avses i 74 5.

Generaltullstyrelsen meddelar föreskrifter om de områden inom tull- platsema dit varor och transportmedel skall föras samt för trafiken till och från områdena.

58 & Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. skyldighet för förare eller befälhavare på fordon och fartyg som står under tullkontroll att använda viss väg eller farled,

2. förbud mot att transportmedel som står under tullkontroll gör annat uppehåll under färd än som föranleds av annan myndighets åtgärd,

3. förbud mot att utan tullmyndighets medgivande avgå med transport- medel som står under tullkontroll från en tullplats eller en frihamn, lasta eller lossa sådana transportmedel eller beträda eller lämna transport- medlen.

Förbud att beträda eller lämna transportmedel som står under tull- kontroll gäller inte den som i utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

59 & Tullmyndighet kan bestämma när ett transportmedel som står under tullkontroll får komma till eller avgå från en tullplats. Generaltull- styrelsen får föreskriva att befälhavaren eller föraren på förhand skall meddela när transportmedlet beräknas komma till eller avgå från en tullplats och lämna uppgift om transportmedlet och dess last. Vad som sagts nu gäller inte i fråga om jämvägståg.

Generaltullstyrelsen får föreskriva att befälhavaren eller föraren på ett transportmedel som står under tullkontroll skall under färden medföra en

passhandling som tullmyndighet utfärdat angående transportmedlet och de varor som medförs på detta.

60 5 En förare av ett fordon är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning. Sådan anmaning får ges när

1. fordonet befinner sig i trakterna invid rikets kuster eller i närheten av eller inom tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager, flygplats eller annat område som har trafrkförbindelse med tredje land,

2. tulltjänstemannen annars har anledning anta att med fordonet befordras vamr som står under trrllkontroll, eller

3. fordonet är försett med export- eller turistvagnsskylt eller regist- reringsskylt från tredje land.

Även den som färdas på annat sätt än med transportmedel är skyldig att stanna på tulltjänstemans anmaning, om han anträffas i trakterna invid rikets kuster eller i närheten av eller inom tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager, flygplats eller annat område som har trafrkförbindelse tredje land.

61 5 Anvisning, anmaning och förbud som avses i 56 5 andra stycket och 58 - 60 55 får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning och kontroll av import eller export och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

62 5 Om tullkontrollen oundgängligen kräver det får tullmyndighet uppehålla tåg på dess slutstation inom riket.

I 98 5 första stycket 3 luftfartsfömrdningen (1986:l71) finns föreskrif- ter om befogenhet för tulltjänsteman att begära att luftfartyg hindras att avgå eller anmanas att landa.

63 5 Tulltjänsteman får undersöka alla utrymmen i transportmedel för kontroll av uppgifter som lämnats angående transportmedlet och på detta medförda varor. Om det behövs får transportmedlet undersökas sedan det lossats på bestämmelseorten.

64 5 Befälhavare eller förare på transportmedel som skall undersökas skall på begäran av tulltjänsteman föra transportmedlet till närmaste ställe där det kan undersökas på tillfredsställande sätt samt lämna biträde vid undersökningen. På tulltjänstemans begäran skall befälhavaren eller föraren om möjligt själv närvara vid undersökningen.

Befälhavare eller förare på transportmedel skall utöva tillsyn över att ingen skadar eller tar bort förseglingar eller annars olovligt öppnar vad en tulltjänsteman eller annan har tillslutit enligt 59 5 tullagen (l994:000). Vad som sagts nu gäller även i fråga om tullförseglingar som enligt tull- lagstiftningen anbragts av tullmyndighet i annan medlemsstat i den europeiska unionen eller av personer som vederbörligen godkänts av dessa tullmyndigheter samt om utländska tullförseglingar i övrigt som enligt särskild föreskrift skall jämställas med svenska tullmyndigheters

förseglingar.

65 5 På begäran av en tullmyndighet skall en polismyndighet bistå tullmyndigheten, om det behövs för att tullmyndigheten skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd samt medverka vid tullverkets kontroll av utrikes flygtrafik. Vad som sägs i 56 — 63 55 om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och polisman.

Kustbevakningen skall medverka i tullverkets kontrollverksamhet genom att utöva trrllkontroll av sjötrafrken. På begäran av en tull- myndighet skall kustbevakningen även bistå tullmyndigheten, om det behövs för att tullmyndigheten skall kunna företa en avsedd tullkontroll- åtgärd. Vad som sägs i 56, 58 - 60, 63 och 64 55 om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också kustbevakningen och sådan tjänsteman vid kustbevakningen som sägs i 2 5 förordningen (19832124) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.

66 5 Om en polisman får kännedom om att ett luftfartyg har landat i strid mot 56 5 första stycket skall han skyndsamt underrätta närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman och, om det kan ske utan att polis- tjänsten eftersätts, hålla kvar luftfartyget och vidta de andra åtgärder som behövs för tullkontrollen. Motsvarande gäller om en polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmelserna om temporär import.

67 5 Befälhavare eller förare på ett transportmedel eller annan som på grund av nöd eller annat tvingande skäl avviker från vad som föreskrivs om tullkontroll i tullagen (l994:000), i denna förordning eller i bestäm- melser som utfärdats med stöd av förordningen, skall snarast anmäla det för närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman. I fråga om fordon eller

luftfartyg kan avvikelsen även anmälas för polisman som skall underrätta närmaste tullnryndighet eller tulltjänsteman om anmälningen.

I fråga om fartyg kan avvikelsen även anmälas för tjänsteman vid kustbevakningen som skall underrätta närmaste tullmyndighet eller tull- tjänsteman om anmälningen.

Om ett transportmedel som står under tullkontroll eller som medför varor som står under tullkontroll förolyckas, skall den som innehar någon handling som avser transportmedlet eller lasten snarast lämna handlingen till närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman. Är transportmedlet ett fartyg får handlingen lämnas till tjänsteman vid kustbevakningen. Denne skall överlämna handlingen till tullmyndigheten.

68 5 Generaltullstyrelsen får föreskriva om lättnader i tullkontrollen i fråga om statsfartyg, fiskefartyg och fritidsfartyg samt även i andra fall, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för import och export eftersätts.

69 5 Generaltullstyrelsen får föreskriva om sådan skyldighet att lämna uppgift om organisationsnummer eller personnummer som avses i 65 5 tullagen (l994:000).

70 5 Av förordning (EEG) nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras från tredje land är i överensstämmelse med regler för produktsäkerhet framgår att tullmyndighet under vissa förutsättningar skall tills vidare inställa förtullningen av varor som deklarerats för övergång till fri omsättning och som omfattas av förordningen.

Nationell myndighet för övervakning av regler om produktsäkerhet som avses i första stycket skall anmäla sig till Generaltullstyrelsen och underrätta styrelsen om de regler vars efterlevnad skall övervakas.

Generaltullstyrelsen beslutar efter samråd med berörd myndighet om formerna för utbyte av meddelanden.

Uppkommer kostnader för en tullmyndighet för förvaring, hantering och liknande på grund av kvarhållande av varor som omfattas av regler som avses i första stycket, skall den berörda övervakningsmyndigheten ersätta tullmyndigheten för dessa kostnader.

Straff

71 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 56 5 första stycket första meningen,

2. bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 56 5 andra stycket, 57 5 andra stycket, 58 5 eller bestämmelsen i 59 5 första stycket om rätt för tullmyndighet att bestämma om ett transportmedels ankomst- eller avgångstider,

3. underlåter att lägga upp en vara på tillfälligt lager enligt 50 5,

4. underlåter att lämna förhandsmeddelande enligt föreskrift som avses i 59 5 första stycket,

5. underlåter att medföra passhandling enligt föreskrift som meddelats med stöd av 59 5 andra stycket,

6. underlåter att stanna på tulltjänstemans anmaning i fall som avses i 60 ä.

7. underlåter att efterkomma tulltjänstemans begäran eller lämna biträde enligt 64 5 första stycket,

8. underlåter att utöva tillsyn enligt 64 5 andra stycket,

9. underlåter att lämna uppgifter för statistiskt ändamål enligt 20 5 eller lämnar oriktig sådan uppgift,

döms för trrllförseelse till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

72 5 Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen ( 1960:418 ) om straff för varusmuggling. Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av

tullmyndighet.

Särskilda bestämmelser

Förtullning av varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg m.m.

73 5 Posten Distribution AB är i den egna verksamheten tullskyldigt i fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser, om varorna inte deklareras till övergång till fri omsättning eller hänförs till annan tullmässig bestämmelse eller användning av någon annan.

Generaltullstyrelsen får efter samråd med Statens järnvägar, Posten Aktiebolag och Luftfartsverket meddela föreskrifter om hur varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg skall hänföras till en tullmässig bestämmelse eller användning. Därvid kan föreskrivas att deklaration för övergång till fri omsättning av en vara får återkallas, så länge varan förvaras hos järnvägsföretaget, Posten Distribution AB eller lufttrafrkföretag.

För tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om varor som befordras på järnväg och av Posten Aktiebolag i fråga om varor som befordras med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 48 5 första stycket och 66 5 andra stycket tullagen ( 1994:000 ). Närmare föreskrifter om kontrollverksamheten meddelas av Generaltullstyrelsen efter samråd med Statens järnvägar och Posten Aktiebolag.

Avgifter får tullfön'ämringar m.m.

74 5 Generaltullstyrelsen föreskriver om de områden och tider på vilka tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten. Styrelsen föreskriver efter samråd med Kommerskollegium i vad mån tullförrättning som äger rum i samband med trafik av särskild beskaffenhet eller annan tullför- rättning skall ske utan kostnad för allmänheten.

75 5 Generaltullstyrelsen föreskriver taxa för förrättningsavgift. Faststäl— lelse och ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har kungjorts. Förrätmingsavgift skall betalas till Tullverket.

76 5 Den som beviljas tillstånd att betala tull enligt särskild tullräkning enligt 26 5 tullagen (l994:000) skall betala en avgift till tullverket om 500 kronor.

77 5 Den som föranleder att särskild tullräkning som avses i 26 5 tullagen (l994:000) utfärdas skall till Tullverket betala en avgift som uppbärs på samma sätt som tull. Avgiften utgår med följande belopp.

Tullräkningsbelopp, kronor Avgift, kronor 501 - 1000 10 1 001 - 10 000 25 10 001 - 50 000 35 50 001 - 100 000 50 100 001 - 60

När avgiften fastställs skall förseningsavgift, respitränta och dröjsmåls- avgift inte räknas in i tullräkningsbeloppet.

78 5 Innehavare av exportbutik på flygplats skall betala en årlig avgift till tullverket om 75 000 kronor för en butik som under närmast föregående kalenderår hade en omsättning av minst 10 miljoner kronor. Avgiften betalas förskottsvis för kalenderår. Om en exportbutik innehas under del av år utgår avgiften för varje påbörjad kalendermånad med en tolftedel av den årliga avgiften.

79 5 Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 56 5 att föra transportmedel till eller avgå med det från annan plats än tullplats. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9 14 55 avgiftsförordningen (1992:19l), varvid avgiftsklass 2 tillämpas.

80 5 Avgift tas ut för att tullmyndighet efter särskild begäran lämnar ut bevis som innefattar uppgifter om importerade och exporterade varor, meddelat av lokal tullmyndighet. För avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 20 - 24 55 avgiftsförordningen (1992:19l), varvid avgiftsklass A tillämpas.

81 5 Obetalda avgifter enligt 75 - 80 55 skall på begäran av tull- myndighet drivas in i den ordning som sägs i 37 5 tullagen( l994:000).

Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4 - 9 55 indriv- ningsförordningen (1993:1229) . Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 5 nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Generaltullstyrelsen får medge nedsättning av eller befrielse från avgifter enligt 75 - 77 55, om det finns särskilda skäl.

Förstöring eller överlåtelse av varor

82 5 Den som vill låta mrstöra en icke-gemenskapsvara eller överlåta en sådan vara till staten enligt 113 5 tullagen (l994:000) skall anmäla detta för tullmyndigheten och lämna uppgifter om varan i enlighet med vad Generaltullstyrelsen föreskriver.

83 5 Om en vara har överlåtits till staten skall den så snart det kan ske säljas på tullauktion eller, om varan inte får säljas på auktion eller tullmyndigheten anser annat förfaringssätt vara lämpligare, på annat sätt. Att tull skall tas ut för varan om den släpps ut i fri omsättning framgår av artikel 867a i förordning (EEG) nr 2454/93.

Medel som inflyter genom försäljningen skall, med avdrag för kostnader för varans vård och försäljning och i förekommande fall för tull, tillfalla statsverket.

Om varan är skadad eller förskämd eller om tullmyndigheten annars anser att det finns särskilda skäl för det, får varan i stället förstöras. Var varan skadad eller förskämd vid tiden för överlåtelsen, skall överlåtaren bekosta förstöringen.

Om en vara har förstörts enligt artikel 182.4 i förordning (EEG) 2913/92 skall förstöringen bekostas av den som har begärt den.

Ytterligare föreskrifter

84 5 Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av tullagen (l994:000) och föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av Generaltullstyrelsen.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995 då tullför— ordningen ( 1987:1114 ) skall upphöra att gälla.

2. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före utgången av år 1994.

3. Tillstånd att inneha transitlager eller provianteringslager, som meddelats före utgången av år 1994, får fortsätta att gälla på oförändrade villkor till utgången av år 1995 . Varor som importerats från tredje land får läggas upp på sådant lager även efter utgången av år 1994. Varorna får förvaras på lagret enligt äldre bestämmelser, dock längst till utgången av år 1995.

4. Tillstånd att inneha tullkreditlager, som meddelats före utgången av år 1994, får fortsätta att gälla på oförändrade villkor till utgången av år 1995. Varor som anmälts till uppläggning på tullkreditlager före utgången av år 1994 får förvaras på lagret enligt äldre bestämmelser, dock längst till utgången av år 1995.

5. Tillstånd att inrätta frihamn, som meddelats före utgången av år 1994, får fortsätta att gälla på oförändrade villkor till utgången av år 1995. Varor som importerats från tredje land får läggas upp i frihamn även efter utgången av år 1994. Varor får förvaras i frihamn enligt äldre bestämmelser, dock längst till utgången av år 1995.

15. Förslag till Förordning om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemen— skapssystem för tullbefrielse. Bestämmelser om tullförmåner finns även i handelsöverenskommelser som Europeiska gemenskaperna (EG) har ingått med tredje land.

I denna förordning finns kompletterande bestämmelser om tullfrihet till de i första stycket angivna bestämmelserna och till lagen (l994:000) om tullfrihet m.m.

2 5 Uttryck som används i denna förordning har samma innebörd som i tullagen (l994:000).

Tullfrihet m.m.

3 5 Framställning om tullfrihet enligt 4 5 första stycket lagen ( 1994:000 ) om tullfrihet m.m. görs av beskickning eller konsulat. Handling som innehåller sådan framställning ges in i två exemplar till Utrikes- departementet. Utrikesdepartementet anger på handlingen vilken kategori varumottagaren tillhör. Ett exemplar av handlingen återställs till

beskickningen eller konsulatet för att lämnas till tullmyndighet där varan skall förtullas.

Framställning som avses i första stycket behövs inte i fråga om kurir- försändelse eller konsulär post som avses i artikel 27 konventionen den 18 april 1961 (Sveriges överenskommelser med främmande makter, SÖ 1967 :1) om diplomatiska förbindelser eller artikel 35 konventionen den 24 april 1963 (Sveriges överenskommelser med främmande makter, SÖ 1974: 10) om konsulära förbindelser. Framställning om tullfrihet för ett olönat konsulat görs av konsulatchefen och ges in till tullmyndighet.

4 5 Om tullfrihet medgetts enligt 4 5 första stycket lagen (l994:000) om tullfrihet m.m. för motorfordon, fartyg eller luftfartyg och om transport- medlet överlåts tidigare än två år efter det att det anmäldes till förtull- ning, skall den som medgetts tullfriheten betala tull för transportmedlet. Tullen beräknas enligt de bestämmelser som gäller när överlåtelsen sker och på det värde transportmedlet har då. Tull utgår dock inte om transportmedlet överlåts på grund av att ägaren avlidit. Inte heller utgår tull om transportmedlet överlåts till någon som har rätt till tullfrihet enligt 4 5 lagen om tullfrihet m.m. Om transportmedlet har överlåtits till någon som har rätt till tullfrihet enligt vad som sagts nu, skall be- stämmelserna i denna paragraf gälla som om denne hade medgetts tullfrihet. Om transportmedlet överlåts på grund av att ägaren fått förflyttning från Sverige, utgår inte tull, om ägaren under vistelsen här innehaft transportmedlet minst sex månader efter det att det anmäldes till förtullning.

Om någon som medgetts tullfrihet enligt 4 5 första stycket lagen om tullfrihet m.m. för motorfordon, fartyg eller luftmrtyg vill överlåta detta tidigare än två år efter det att det anmäldes till förtullning, skall han göra anmälan om det hos Utrikesdepartementet. Om Utrikesdepartementet bedömer att tull kan komma att utgå för transportmedlet skall anmälan överlämnas till tullmyndighet. Om transportmedlet skall överlåtas till någon som har rätt till tullfrihet

enligt 4 5 lagen om tullfrihet m.m. skall anmälan åtföljas av en försäkran av denne att han skall betala tull för transportmedlet om det överlåts tidigare än som är tillåtet enligt första stycket. Utrikesdepartementet överlämnar anmälningshandlingama och försäkran till tullmyndighet.

5 5 Bestämmelserna i 4 5 tillämpas även i fall då en internationell organisation eller person som är knuten till sådan organisation har medgetts tullfrihet enligt 4 5 andra stycket lagen ( 1994:000 ) om tullfrihet m.m. för motorfordon, fartyg eller luftfartyg. I sådant fall görs anmälan enligt 4 5 andra stycket hos Generaltullstyrelsen. Anmälan skall i fall som avses i 4 5 tredje stycket åtföljas av där nämnd försäkran.

6 5 'Ilrllfrihet gäller för förnödenheter som medförs eller tas ombord på fartyg och luftfartyg som ankommer till Sveriges tullområde från tredje land eller avgår från tullområdet till tredje land om de är avsedda för transportmedlet och kan anses motsvara transportmedlets behov under

uppehållet i Sverige.

Tullfrihet gäller för proviant för besättningens eller passagerarnas behov då den medförts eller tagits ombord på

1. fartyg, med undantag av fritidsfartyg, eller luftfartyg, som ankom- mer till Sveriges tullområde från tredje land eller avgår från tullområdet till tredje land,

2. tåg i trafik mellan Sverige och tredje land, i den utsträckning som behövs för bespisning av passagerare under resa här i landet, om provianten förvaras i restaurangvagn eller liknande utrymme.

Ifråga om fartyg i trafik mellan Sverige och tredje land som undergår reparation eller liknande åtgärd vid varv medges tullfrihet för fömöden- heter och proviant som är avsedda för fartyget eller fartygets besättning och kan anses motsvara fartygets eller besättningens behov under tiden för åtgärderna.

7 5 Tullfrihet gäller för andra varor än spritdrycker, vin, starköl och tobaksvaror, om de inte införs i handelssyfte, och

]. förtullas för en person som har hemvist i Sverige och återvänder hit efter att på gmnd av sitt arbete ha vistats i tredje land i minst ett år,

2. ägs av den person för vilken de förtullas,

3. prövas inte överstiga ägarens och hans hushålls behov,

4. utgör hushållsfömödenheter eller har begagnats i tredje land av ägaren eller medlem av hans hushåll, och

5. skall begagnas här i landet av ägaren eller medlem av hans hushåll. Med ägare enligt första stycket jämställs den som innehar varor på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt. Vid beräkning av vistelsens längd i tredje land får tullmyndighet bortse från korta avbrott.

8 5 I fråga om motorfordon, husvagnar, fartyg och luftfartyg, gäller utöver de villkor som anges i 7 5 att transportmedlet under minst ett år innan ägaren återvänder till Sverige skall ha tillhört honom och begagnats i tredje land av honom eller medlem av hans hushåll i normal utsträck- ning. Ilrllfrihet medges dock inte om ägaren inom tre år innan han återvänder hit har anmält transportmedel av motsvarande slag till förtullning och tullfrihet som här avses har medgetts för transportmedlet.

Om det finns synnerliga skäl får Generaltullstyrelsen medge tullfrihet enligt 7 5 utan hinder av första stycket.

Om transportmedel, för vilket tullfrihet medgetts, överlåts tidigare än ett år efter det att transportmedlet har anmälts till förtullning skall den som har medgetts tullfriheten utan dröjsmål anmäla det till tull-

myndigheten och betala den tull från vilken befrielse medgavs vid transportmedlets förtullning. Om det finns särskilda skäl får General- tullstyrelsen medge undantag från skyldigheten att betala tull.

Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten Tullfn'het :" vissa fall

9 5 Tullfrihet för drivmedel i motorfordon, motorredskap och special- containrar medges med högst 600 liter i motorfordon avsedda för fler än nio personer inklusive föraren, högst 400 liter i andra nyttofordon och högst 200 liter i specialcontainrar.

10 5 Tullfrihet medges för bröllopsgåvor från en person som är bosatt i tredje land till en person, som i samband med giftermål flyttar in till Sverige från ett tredje land, endast under förutsättning att värdet av varje gåva inte överstiger 2 000 kronor.

11 5 Tullfrihet i fall som avses i förordning (EEG) nr 918/83 bortfaller om varorna efter införseln inte används på sådant sätt som förutsätts för tullfriheten eller det visar sig att de för tullfriheten gällande reglerna på annat sätt inte är uppfyllda. I sådana fall skall detta utan dröjsmål anmälas för tullmyndighet och den tull som belöper på varan betalas.

12 5 Med behörig myndighet i förordning (EEG) nr 918/83 avses tullnryndighet om inte annat följer av lagen (1994:000) om tullfrihet m.m. eller denna förordning.

13 5 Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att informera EG— kommissionen som föreskrivs i förordning (EEG) nr 918/83 när det gäller ansökan om tullfrihet och beslut som meddelas i samband med en sådan ansökan.

14 5 Generaltullstyrelsen får medge undantag från bestämmelser om tidsfrister som avses i förordning (EEG) nr 918/83.

15 5 Generaltullstyrelsen får bestämma att debitering av tull på varor avsedda för katastrofoffer skjuts upp i avvaktan på EG-kommissionens beslut angående tullfrihet för sådana varor.

16 5 Generaltullstyrelsen får efter ansökan godkänna en institution, inrättning eller organisation som mottagare berättigad att införa vissa varuslag tullfritt. Generaltullstyrelsen skall, om det behövs, samråda med annan berörd myndighet.

17 5 I de fall då förordning (EEG) nr 918/83 medger undantag från villkoren för tullfrihet för flyttgods som en följd av exceptionella politiska förhållanden skall dock regeringen besluta om sådant undantag.

Tullförmåner med anledning av EG.-s handelsöverenskommelser med tredje land

18 5 Enligt EG:s handelsöverenskommelser med tredje land får ursprung i vissa fall styrkas genom exportörsdeklaration på faktura (faktura- deklaration) eller exportörsdeklaration på blankett EUR.2 om varornas värde inte överstiger vissa i överenskommelsema angivna gränser.

För varor som uppfyller avtalens ursprrmgsregler och som införs utan handelssyfte medger handelsöverenskommelsema vidare att ett ursprungs- intyg inte behöver företes då varorna

- inkommer från enskild person adresserade till enskild person (småförsändelser), eller

- ingår i resandes personliga bagage. Lättnaden gäller dock endast om varornas värde inte överstiger vissa i överenskommelsema angivna gränser.

Generaltullstyrelsen skall publicera gällande värdegränser uttryckta i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

19 5 Generaltullstyrelsen får inhämta kompletterande uppgifter om en vara från utländska tullmyndigheter.

20 5 Anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning för en vara skall framställas när varan deklareras till ett tullförfarande.

Vid elektroniskt uppgiftslämnande enligt 12 5 tullagen (l994:000) får tullmyndigheten medge att ursprungsintyg behöver företes endast på begäran av myndigheten.

Om ett postbefordringsföretag är deklarant för en vara som har kommit in med post skall ursprungsintyg ges in senast 30 dagar efter den dag då tullskulden bokfördes.

21 5 Med tullmyndighet i EG:s handelsöverenskommelser med tredje land avses för svenskt vidkommande lokal tullmyndighet om inte annat följer av denna förordning eller annan författning.

22 5 Beslut som någon annan tullmyndighet än Generaltullstyrelsen meddelar om ursprtmgsintyg enligt EG:s handelsöverenskommelser med tredje land eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av denna förordning får överklagas hos Generaltullstyrelsen. Generaltullstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten.

Skydd mot dumpad eller subventionerad import

23 5 Framställning om skydd mot dumpad eller subventionerad irrrport enligt de bestämmelser som anges i 1 5 andra stycket lagen (l994:000) om tullfrihet m.m. skall, för det fall den inte ges in till EG-kommis- sionen, ges in till Kommerskollegium.

Kommerskollegium utför de undersökningar och vidtar de åtgärder som kommissionen begär med hänvisning till de bestämmelser som avses i första stycket eller som i övrigt följer av dessa bestämmelser.

Uppgifter som avses i 9 5 lagen om tullfrihet m.m. skall på begäran lämnas till Kommerskollegium. För kontroll av lämnade uppgifter får Kommerskollegium förelägga den som är uppgiftsskyldig att tillhan- dahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten.

Övriga bestämmelser 24 5 Medges tullfrihet för varor upp till ett visst belopp uttryckt i ecu

avnmdas det belopp i svensk valuta som erhålls efter omräkning med gällande ecu-kurs till närmast högre hundratal kronor.

Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp uttryckt i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

25 5 Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (l994:000) om tullfrihet m.m. och denna förordning meddelas av Kommerskollegium såvitt gäller dumpad eller subventionerad import och i övrigt av Generaltullstyrelsen.

När myndigheten meddelar verkställighetsföreskrifter skall den iaktta internationella förpliktelser som Sverige har påtagit sig och, om det behövs, samråda med annan berörd myndighet.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995 då tullfrihets- förordningen (1987 :1289) skall upphöra att gälla.

2. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om dels varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före utgången av år 1994, dels varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller för vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före utgången av år 1994.

16. Förslag till Förordning om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser

1 5 I denna förordning finns föreskrifter bl.a. om sådana tullförfaranden med ekonomisk verkan som anges i l 5 lagen (l994:000) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Vissa kompletterande bestämmelser till nämnda tullförfaranden finns även i tullagen (l994:000) och tullförordningen (l994:000).

Gynnsam taxebehandling

2 5 Generaltullstyrelsen prövar fråga om att tillfälligt godkänna använd- ning av annat denatureringsmedel, som villkor för gynnsam taxe- behandling enligt gemenskapsrätten, än sådant som anges i denna. Generaltullstyrelsen skall, om det behövs, samråda med annan myn-

dighet.

Varors ursprung

3 5 Enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 med föreskrifter för verkställighet av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen får ursprung för varor från utvecklingsländer i vissa fall styrkas genom exportörs- deklaration på blanketten APR (postförsändelser) om varornas värde inte överstiger viss i förordningen angiven värdegräns. Ursprrmg för varor från Västbanken och Gaza, Bosnien—Hercegovina, Kroatien, Slovenien och den tidigare jugoslaviska Republiken Makedonien får i vissa fall styrkas genom exportörsdeklaration på blanketten EUR.2 om varornas värde inte överstiger viss i förordningen angiven gräns.

För varor som uppfyller förordningens ursprungsregler och som införs utan handelssyfte medger förordningen vidare att ett ursprungsintyg inte behöver företes då varorna - inkommer från enskild person adresserade till enskild person, eller - ingår i resandes personliga bagage. Lättnaden gäller dock endast om varornas värde inte överstiger vissa i förordningen angivna gränser.

Generaltullstyrelsen skall publicera gällande värdegränser uttryckta i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

4 5 För bedömning av en varas ursprung får Generaltullstyrelsen inhämta kompletterande uppgifter om varan från utländsk myndighet.

5 5 Anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning för en vara, vilket grundar sig på regler om förmånsberättigat ursprung i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommis- sionens förordning (EEG) nr 2454/93, skall framställas när varan deklareras till ett tullförfarande.

Vid elektroniskt uppgiftslämnande enligt 12 5 tullagen (l994:000) får tullmyndigheten medge att ursprungsintyg behöver företes endast på begäran av myndigheten.

Om ett postbefordringsföretag är deklarant för en vara som har kommit in med post skall ursprungsintyget ges in senast 30 dagar efter den dag då tullskulden bokfördes.

Tullvärde

6 5 Generaltullstyrelsen får efter samråd med Riksbanken meddela de föreskrifter som behövs för tillämpning av regler i tullagstiftningen om omräkning av utländskt myntslag.

7 5 Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att lämna uppgifter till EG-kommissionen för bestämmande av enhetspriser på vissa lättfördärvliga varor som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2454/93.

8 5 Värdeng för avlämnande av tullvärdedeklaration i vissa fall får vid omräkning till svenska kronor avrundas till närmast högre hundratal

kronor. Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp uttryckt i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

9 5 Fråga om avlämnande av tullvärdedeklarationer eller andra uppgifter om tullvärde, i samband med att tulldeklarationer lämnas med hjälp av ADB eller att tulldeklaration av allmän, periodisk eller sammanfattande natur lämnas, prövas av Generaltullstyrelsen eller, efter General- tullstyrelsens bestämmande, annan tullmyndighet.

Autonoma undantagsbestämmelser

10 5 Framställning om tillämpning av autonoma undantagsbestämmelser angående nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa varor enligt förordning (EEG) nr 2913/92 ges in till Kommerskollegium. Kommerskollegium beslutar, efter samråd med Generaltullstyrelsen och annan berörd myndighet, om ärendet skall överlämnas till EG-kommis- sionen. Beslut av Kommerskollegium att inte överlämna ett ärende till kommissionen får överklagas hos regeringen.

Kommerskollegium får utfärda närmare föreskrifter om tillämpningen av första stycket.

Tillstånd, informationsskyldighet m.m.

11 5 Generaltullstyrelsen, eller tullmyndighet som Generaltullstyrelsen bestämmer, prövar fråga om tillstånd att använda tullförfarandena aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, temporär import och passiv förädling.

Vid prövning av tillståndsfråga som avser aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll eller passiv förädling skall tullmyndigheten, om det behövs, samråda med Kommerskollegium beträffande de ekonomiska villkoren för tillstånd.

Generaltullstyrelsen får efter samråd med Kommerskollegium meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av andra stycket.

Bestämmelser om tullförfarandet lagring i tullager finns i tullagen (l994:000).

12 5 Kommerskollegium prövar efter samråd med Generaltullstyrelsen fråga om tillstånd att använda det förfarande för passiv förädling som avses i rådets förordning (EEG) nr 636/82 av den 16 mars 1982 om inrättande av förfaranden för ekonomisk passiv förädling avseende vissa textil- och konfektionsvaror som återinförs till gemenskapen efter bearbetning i vissa tredje länder. Kommerskollegium fullgör även de uppgifter i övrigt som enligt förordningen ankommer på behörig myndighet.

Kommerskollegium får efter samråd med Generaltullstyrelsen meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av första stycket.

13 5 Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att informera EG- kommissionen om tillämpningen av tullförfarandena aktiv förädling, bearbeming under tullkontroll, temporär import och passiv förädling, samt om tillämpningen av bestämmelserna om återbetalning och eftergift av tull, som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2454/93.

14 5 Generaltullstyrelsen får efter ansökan godkänna en inrättning eller organisation som sådan mottagare som är berättigad att införa undervis- ningsmateriel, vetenskaplig utrustning eller katastrofhjälputrustning med tillämpning av tullförfarandet temporär import i den utsträckning som följer av förordning (EEG) nr 2454/93. Generaltullstyrelsen skall om det behövs samråda med annan berörd myndighet.

15 5 Tullförfarandet temporär import får användas i Sverige, i den utsträckning förordning (EEG) nr 2454/93 medger, för fordon som levereras här i landet som exportvagn till fysisk person som är bosatt inom gemenskapens tullområde, men avser att flytta sin normala bosättningsort utanför området.

Övriga bestämmelser

16 5 Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställighet av lagen ( 1994:000 ) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. ,

denna förordning samt till utfyllnad av gemenskapsrätten på områden som avses i 1 5 nämnda lag.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Övergångsbestämmelser rörande varors ursprung, tullförfaranden med ekonomisk verkan samt återbetalning och eftergift av tull fmns i bilaga VI till fördrag den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, se lagen ( 1994:000 ) om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000.

3. Att tullfrihetsförordningen (1987:1289) och vissa andra tullför- fattningar fortfarande skall tillämpas i vissa fall efter ikraftträdandet framgår av övergångsbestämmelsema till förordningen (l994:000) om tullfrihet m.m. och förordningen ( 1994:000 ) om upphävande av vissa tullförfattningar.

17. Förslag till Förordning om tullkontroll av varumärkesintrång

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 En tullmyndighet som verkställer ett beslut om kvarhållande enligt artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 3842/86 av den 1 december 1986 med bestämmelser för att förhindra att förfalskade märkesvaror övergår till fri omsättning skall omedelbart informera sökanden om åtgärden och den tid inom vilken sökanden skall inkomma med bevis till tull- myndigheten om att talan har väckts vid behörig domstol om att varan skall förstöras eller bli föremål för annan åtgärd.

2 5 Har en sökande inkommit med sådant bevis som avses i 1 5 skall tullmyndigheten meddela domstolen om varorna kvarhålls hos tull-

myndigheten.

3 5 En domstol som fått meddelande enligt 2 5 skall underrätta tull— myndigheten om sina beslut i frågan samt om sådant beslut överklagats eller har vunnit laga kraft.

Detsamma gäller domstol där sådant överklagande som avses i första stycket skall prövas.

4 & Avgift skall utgå för ansökan enligt artikel 3 i förordningen (EEG) nr 3842/86. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9 - 14 55 avgiftsförordningen (1992:191) varvid avgiftsklass X tillämpas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.

18. Förslag till Förordning om upphävande av vissa tullförfattningar

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla när denna förordning träder i kraft, nämligen

1. kungörelsen (19592467) angående godkännande av godsbehållare för transport under tullförsegling,

2. kungörelsen (1961 :291) angående ikraftträdande av överens- kommelse mellan Sverige och Norge om tullättnader m.m. vid flottning i svensk-norska vattendrag,

3. kungörelsen (1968z450) angående tilllämpning av avtal den 29 januari 1968 mellan Sverige och Finland om viss tull- och skattefrihet vid byggande av gränsbroar m.m.,

4. förordningen ( 1980:749 ) om tullvärde,

5. förordningen ( 1984:59 ) om varors ursprung,

6. tillkännagivandet ( 1985:312 ) om avtal mellan Sverige och Danmark om handeln mellan Sverige och Grönland,

7. förordningen ( 1985:315 ) om frihandel i varuutbytet med Grönland,

8. förordningen ( 1985:738 ) om dumpnings- och subventions- undersökningar,

9. förordningen ( 1987:1119 ) om en konvention om ett gemensamt tran- siteringsförfarande,

10. förordningen ( 1987:1126 ) om en konvention om förenkling av for- malitetema vid handel med varor,

11. förordningen ( 1987:1187 ) om tullfrihet eller tullnedsättning för vissa fruktsafter,

12. förordningen (1987: 1285) om tullfrihet för varor från utveck— lingsländema,

13. förordningen (1987 : 1286) om regional ekonomisk sammanslutning som avses i förordningen (1987 : 1285) om tullfrihet för varor från utveck- lingsländema,

14. förordningen ( 1987:1287 ) om tullfrihet för handvävd bomullsväv, 15. förordningen ( 1987:1288 ) om tullfrihet för margarin, 16. förordningen ( 1992:188 ) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA- ländema och Turkiet,

17. förordningen ( 1992:926 ) om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Estland,

18. förordningen ( 1992:927 ) om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Lettland,

19. förordningen ( 1992:935 ) om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Litauen,

20. förordningen ( 1993:58 ) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA- ländema och Israel,

21 . förordningen ( 1993:71 ) om tullfrihet eller tullnedsättning för varor från Västbanken och Gaza,

22. förordningen (1993: 199) om tullfrihet eller tullnedsättning för vissa jordbruksvaror i varuutbytet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen,

23. förordningen ( 1993:312 ) om frihandel ivaruutbytet mellan EFTA- länderna och Rumänien,

24. förordningen ( 1993:369 ) om tullfrihet enligt 12 5 lagen (1987:10- 69) om tullfrihet m.m.,

25. förordningen ( 1993:715 ) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA- ländema och Tjeckien, m.m.,

26. förordningen ( 1993:716 ) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA— ländema och Slovakien, m.m.,

27. förordningen ( 1993:965 ) om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Färöarna,

28. förordningen ( 1993:988 ) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA- ländema och Bulgarien, m.m.,

29. förordningen (1993: 1059) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA- ländema och Ungern, m.m.,

30. förordningen ( 1993:1106 ) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA— ländema och Polen, m.m.,

31. förordningen ( 1993:1648 ) om frihandel i varuutbytet enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet),

32. förordningen ( 1993:1749 ) om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och övriga länder anslutna till konventionen angående upp— rättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (BETA-länder), och

33. förordningen (1993:1750) om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Europeiska gemenskapen (EG) för vissa bearbetade jordbmksvaror m.m.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vara som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning innan denna förordning trätt i kraft samt i fråga om kontroll av ursprungsintyg som utfärdats före dagen för Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

3. Tillstånd varigenom någon har blivit "godkänd exportör" inom ramen för avtal om frihandel med annat land gäller fortfarande, dock längst ett år efter dagen för anslutningen. Närmare villkor för den fortsatta giltigheten finns i bilaga (a) till fördrag den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Rebuliken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, se lagen ( 1994:000 ) om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000.

4. Förekommer det i en lag eller i en författning hänvisning till författning som upphävs genom denna förordning skall hänvisningen i stället gälla motsvarande bestämmelser i de nya tullförfattningama.

1. Inledning

1.1. Bakgrund

Sverige har ansökt om medlemskap i Europeiska unionen, EU. Siktet är inställt på ett medlemskap den 1 januari 1995. Från och med den 1 januari 1993 har inom gemenskapen etablerats den s.k. inre marknaden, vilket bl.a. innebär att förtullning av varor och tullkontroller av varor som förs direkt mellan medlemsländerna inte längre skall utföras. Vid gränserna mot tredje land skall däremot fortfarande tullförfarandet finnas kvar.

EU grundar sig på en tullunion, som innebär att medlemsländerna skall ha en gemensam tulltariff gentemot tredje land samt ett förbud mot import- och exporttullar och avgifter med motsvarande verkan på all handel med varor mellan medlemsländerna. Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer stora delar av den nuvarande svenska tullagstiftningen att falla bort. Tullverksamheten kommer att till stor del regleras genom EG- rättsakter, närmare bestämt av förordningar utfärdade av rådet och kommissionen, vilka är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Mot- svarande svenska nationella bestämmelser får inte tillämpas och bör därför upphävas. I vissa delar eller på vissa punkter krävs dock även fortsättningsvis nationella svenska bestämmelser.

Medlemsländema har samlat huvuddelen av de gemensamma centrala tullbestämmelsema i en förordning, rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen). Denna trädde i sin helhet i kraft den 1 januari 1994 och innefattar områden som i svensk lagstiftning finns i tullagen och lagen om tullfrihet m.fl. lagar och förordningar. Den innehåller allmänna regler och procedurer som skall säkra tillämpningen av taxeåtgärder och andra åtgärder som gemenskapen inför i samband med handel med varor mellan gemenskapen och tredje land. De tillämpningsföreskrifter som kommis- sionen utfärdat är, liksom tullkodexen, beslutade i förordningsform och direkt tillämpliga för myndigheter och enskilda i medlemsstaterna. Tullkodexen tillåter dock, och förutsätter i vissa delar, utfyllande nationell lagstifming. Bestämmelserna i tullkodexen är utformade på annat sätt än den svenska lagstiftningen och innehållet skiljer sig delvis

från motsvarande svenska regler. I grunden är dock skillnaderna inte så stora.

1.2. Uppdraget

Regeringen beslöt den 17 juni 1993 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lägga fram förslag till de nationella författningar som vid ett svenskt medlemskap i EU behövs utöver EG:s tull- och tullfrihets- förordningar för att upprätthålla tullförfarandet vid införsel från och utförsel till tredje land.

1.3. Utredningens genomförande av uppdraget

Vid genomförande av uppdraget har vi haft som utgångspunkt att det tullsystem och de tullregler som f.n. finns i Sverige huvudsakligen bör ändras endast för att uppfylla de i direktivet givna förutsättningama. Vi har vidare haft som utgångspunkt ikraftträdandedagen för förslaget till lag om Sveriges anslutning till Europeiska unionen, varmed bl.a. de grundläggande gemenskapsfördragen införlivas med svensk rätt, dvs. den 1 januari 1995 (SOU 1994:10). Vi har i våra författningsmrslag valt att ange ett ikrafträdandedatum - den 1 januari 1995 - i förekommande fall med vissa övergångsbestämmelser.

Utredningen har arbetat i två arbetsgrupper, en med ansvar för Finansdepartementets lagstiftning och den andra med ansvar för de författningar som faller under Utrikesdepartementets handelsavdelnings ansvarsområde. Arbetet i arbetsgruppema har lagts upp på Eljande sätt. Inledningsvis har upprättats en lista över gällande svenska författningar på tullområdet. Dessa har sedan fördelats efter departementstillhörighet mellan arbetsgruppema. Därefter har en liknande genomgång skett av EG:s rättsakter. Vid det påföljande kontrollarbetet har arbetsgruppema utgått från den nationella lagstiftningen och sedan gått igenom denna, paragraf för paragraf, för att utröna vilka bestämmelser som täcks av EG:s rättsakter och på vilka områden det behövs nationell tullagstiftning även efter ett inträde i EU. Som en ytterligare kontrollåtgärd har därefter en liknande genomgång gjorts med EG:s rättsakter som utgångspunkt.

Utredningen har för att underlätta genomförandet av uppdraget inhämtat information från medlemsländerna Danmark, Tyskland och

Storbritannien om tullagstiftningen i dessa länder såvitt avser varuförseln till och från länder utanför EG. Vidare har en av utredningens experter företagit studiebesök hos Bundesministerium der Finanzen i Bonn medan tre av experterna har gjort en studieresa till Köpenhamn och där besökt Skatteministeriet. Vid genomgång av bl.a. bestämmelserna om efter- kontroll, överklagande och transitering har experter från General- tullstyrelsen medverkat.

I betänkandet anges EG:s rättsakter med svenska titlar. Vi har under arbetets gång haft kontakter med Delegationen för översättning av EG:s regelverk för att, i avsaknad av godkända översättningar, ändå så långt möjligt använda den översättning som delegationen föreslår. Då delegationens arbete ännu pågår kan vissa översättningar komma att ändras. De svenska titlar som används i detta betänkande bör således användas med viss försiktighet.

Materialet som utredningen gått igenom, särskilt tullkodexen och tillämpningskodexen, har varit mycket omfattande. Med hänsyn härtill och till den Erhållandevis korta tid som utredningen har haft till sitt förfogande har det inte funnits förutsättningar för att göra någon riktigt detaljerad studie av materialet. Tullverkets pågående anpassning av tullprocedurema till tulldatasystemet (TDS) har lett till att utredningen under hand lämnat besked till Generaltullstyrelsen i flera för förbere- delserna inom Tullverket väsentliga frågor, vilket medfört att tidsschemat pressats ytterligare.

iu- .*ll. wherefmmumrbwemötwwm -_ ___ .. -__, nior. tat—mu anaguintmu rs .te real mbf' 03 1: ""man - 5 - " " ' anta.—m nimi? | BJJIHEC' rel) mamma...... md ' . ' lim.! Init the umsquöål 1111.me a:: mig ud _ " ' ] 2 ”th,ch malmnårtyil .:*.lni vs gråa—mm:; W '. ". Jammi) thi sen:-qg uti p,;imtimxu rb... . ”* Ritalina: o-.-fåt fc ?" wi "in" w .. wth r. ”n'-al;, _ ._'. tr.. "ni Mmmm”. mmm * " " min W'WMaWHäM _, €.. ” tumme: LMU-QR m mmm-arean; * With-:i pärm. mott-analen mos Wuwö _ tm mani faaan!-are ö wfv med aga... una! ' " " man. ett mmm m.m Mm ma W. 1.3 II"-adm: jåLL' gemltrwreayx. ***. .,er dao nare—Wile! ”finns mom—gi utt; maritime!!!" * ' 'd [EMWMWHHMr 1.33. | ' althvJuumiazmt—Mmgmtmu _ *- ltr.—rim gateway man . . -. än: vinarmmw www—...... Lu- om sagaiutum man IH mm mm www.rmmamemw Hogner WW Miwana anim 3113?th ikraft.- .i- 'un'-WTB fier. 'Elsa-. .;Jr . 1.er . ' "r.f.d' . ss mimmi: anim-44505. inmates. ta! .*Lerw i två. amet-WW, c.. rat .ha. u. Eura-It.;anhmt- ;; 'g'-jmfrt. 15 01.1. Jm #. .. '._'L1 Wätttnmgur aan-fu tabu mdc Uti-tlfmmmwfr r... tum-mom.: &..-'i , =t | arungrwpmu .rlufc t, * f:- mf mmm...—m ? *: ..”.de ca bmw.. pale uttal:! ' Niall—mdr”: & '-amhwmf'ödmmetöewrv_ * _ -" T mellan detta 1,13 ,m: '-JL därefter han e:. .it-ända gata.-wa _W" BOSTRIBIRW .H'drlet mansnamnet-ww . '-

mamma:-j.. ”.ltLZ'ia .nglaritgi *."r:-t:-:tlngä'li. . _” __ natura! för geograf 'n aJ utröna *ril; hämta-"* in '_ P..-G's f'i 'att—nn vu'h [m 171131? 071045 fl.:? Yle—AGW Blåbär" " ' ' H* mm eller a: int-Lac : Ft 3333?! cr.':-—'rrf*i.;.:e tror.-imam.; . ._ en tlkrandt' gm man; gjort; med PG:- ämm mu .. . (fattningen här för så underlät"... gGRHFUWfl ' varmt infomation r.f.: medlemmen» öm.? - *

2 EU:s institutioner

2.1. Inledning

Institutionernas allmänna uppgifter inom gemenskapen samt deras sam- mansättning och verksamhetsformer regleras bl.a. i del 5 i Romfördraget (se avsnitt 3.1). Mer detaljerade bestämmelser återfinns på skilda håll i samma fördrag. Nedan görs en kort presentation av de gemensamma institutionerna inom EU, deras sammansättning och viktigare uppgifter. För en mer uttömmande redogörelse, se t.ex. betänkandet Suveränitet och demokrati (SOU 1994:12) s. 47 - 67 samt även Europeiska Gemen- skapen - från idé till verklighet, utgiven av Kommissionen 1991, s. 12 - 30. Uppgifterna i detta avsnitt är i stort hämtade från dessa publika- tioner.

EU:s viktigaste institutioner är Europeiska unionens råd, eller rådet som det även benämns, kommissionen, Europaparlamentet, domstolen, Europeiska rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt det nya rådgivande organet Regionkommittén.

För att behandla tullfrågor har olika kommittéer inrättats - bl.a. tullkodexkommittén.

2.2. Institutionerna Rådet

Rådet, som ibland omtalas som ministerrådet, är EU:s främsta lag- stiftande organ och har i huvudsak till uppgift att besluta om nya rättsakter på förslag av kommissionen och vanligen efter hörande av parlamentet, fastställa EU:s budget, delegera beslutanderätt till kom- missionen samt att besluta om politiska åtgärder och samordna med- lemsstaternas ekonomiska politik.

Rådet består av tolv ledamöter, en regeringsledamot från varje med- lemsland. Medlemmarna företräder sitt lands intressen. Rådets verksam— het speglar därför bakomliggande nationella intressen, även om rådet skall ta tillvara gemenskapsintresset. Medlemsstaterna representeras ofta

av sina respektive utrikesministrar men även av andra ministrar beroende på vilken fråga som är föremål för behandling. Ordförandeskapet roterar mellan medlemsstaterna i viss alfabetisk ordning i sexmånaders- intervaller.

Kommissionen

Kommissionen är EU:s förslagsställande, verkställande och övervakande organ. Dess uppgifter är att lämna förslag till rättsakter, verkställa rådets beslut och fördragens bestämmelser. Kommissionen skall även övervaka att gemenskapsreglerna och fördragens regler efterlevs, förvalta EU:s budget, förhandla och företräda EU m.m. Kommissionen har utrustats med vittgående befogenheter och kan utfärda samma slags rättsakter som rådet, dels med stöd av Romfördraget, dels med stöd av delegerade befogenheter från rådet.

Kommissionen består av 17 ledamöter som utses för femårsperioder av regeringarna i samförstånd och efter godkännande av Europaparlamentet. De större medlemsländerna (Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Storbritannien) har för närvarande två ledamöter och de övriga staterna var sin ledamot. Tendensen har varit att inslaget av politiker har ökat så att numera nästan alla kommissionsledamöter har en bakgrund i nationella regeringar och parlament. Alla kommissionsledamöter skall emellertid stå formellt självständiga i förhållande till de nationella intressena och endast se till gemenskapens bästa.

Eumpaparlamentet

Europaparlamentet har främst rådgivande och övervakande uppgifter. Parlamentet skall emellertid bl.a. godkänna vissa avtal med tredje land och har vissa befogenheter att fatta budgetbeslut. Parlamentet kan genom misstroendevotum avsätta hela kommissionen, men inte enstaka ledamöter och inte heller rådet. Genom Maastrichtfördraget har parlamentets inflytande ökat genom bl.a. en medbeslutanderått i vissa frågor som rör den inre marknaden. Parlamentet ställer muntliga och skriftliga frågor till kommissionen och rådet. Frågorna och svaren publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT).

Parlamentet har 518 ledamöter. Sedan år 1979 är parlamentet valt genom direkta val i medlemsstaterna, utan krav på att ledamöterna skall ha säte i de nationella parlamenten. Valet sker på samma dag i alla med- lemsländer.

Domstolen

EG-domstolen är högsta uttolkare och tillämpare av EG-rätten. Till uppgifterna hör att tolka och tillämpa EU:s fördrag och regelsystem och lämna bindande förhandsbesked till nationella domstolar. Domstolen skall döma i vissa tvister mellan EU och medlemsländerna, döma i tvister mellan medlemsländerna och i tvister mellan EU och medborgarna. År 1989 inrättades förstainstansrätten med uppgift att behandla bl.a. konkurrensärenden och personalärenden. Domstolen prövar övriga mål.

Domstolen har 13 domare som biträds av sex generaladvokater med uppgift att avge ett motiverat förslag till avgörande i målet.

Europeiska rådet

Europeiska rådet består av medlemsländernas stats- eller regeringschefer. De biträds av de tolv utrikesministrama samt kommissionens ordförande och en vice ordförande - vanligen den kommissionsledamot som ansvarar för förbindelserna med tredje land. Europeiska rådet samlas två gånger varje ordförandeperiod för att diskutera mer övergripande, långsiktiga och principiella frågor. På grund av ledamöternas ställning är Europeiska rådet i realiteten EU:s högsta instans men saknar lagstiftande befogen- heter. Ordförandeskapet roterar halvårsvis på samma sätt som i rådet.

Ekonomiska och sociala kommittén

Enhetsakten föreskriver att kommissionen skall rådgöra med Ekonomiska och sociala kommittén om sina förslag till rådsbeslut. Kommittén består av 189 företrädare för samhällslivet, särskilt jordbruk, energi, transport, arbetsmarknadens parter, hälsovård och kon- sumentfrågor. Ledamöterna väljs på personliga meriter av rådet.

118 EU.-s institutioner SOU 1994:89 Regionkommittén

Genom Maastrichtfördraget inrättades detta rådgivande organ med representanter för kommuner och regioner i medlemsstaterna.

2.3. Kommittéväsendet

Rådet och kommissionen bistås i den lagstiftande och verkställande verksamheten av ett antal kommittéer. (Se t.ex. Allgårdh O., Jacobsson J. och Norberg S., EG och EG-rätten, Stockholm 1993, s.127-130.) Kommittéväsendet är svåröverskådligt och kommittéemas status varierar. Vissa kommittéer har inrättats i enlighet med stadganden i grundför- dragen, t.ex. kommittén för tull- och handelsfrågor och den nämnda Ekonomiska och sociala kommittén (artiklarna 113.3 - efter ändringar enligt artikel 113.3 i Maastrichtfördraget - och 193 i Romfördraget). Andra kommittéer, ofta tekniska kommittéer, har inrättats genom beslut i rådet eller kommissionen. Dessa kommittéer har som sin främsta uppgift att förbereda eller yttra sig över beslut och åtgärder som planeras av rådet och kommissionen. En särskild typ av kommittéer inom kommittéväsendet utgörs av de kommittéer som inrättas, med represen- tanter för medlemsstaterna och kommissionen, för att bistå kommissionen vad gäller utövandet av från rådet delegerad kompetens (kommittologin). Rådet har här velat försäkra sig om att till kommissionen delegerad befogenhet verkställs i nära samråd med medlemsstaterna (rådets beslut 87/373).

Rådet kan, som nämnts, även inrätta en kommitté som följd av sekundärlagstiftning i syfte att garantera ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. Rådet har sålunda i förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om en tullkodex för gemen- skapen inrättat en särskild tullkodexkommitté.

2.4. Tullkodexkommittén

En särskild tullkodexkommitté har inrättats med anledning av artiklarna 247 249 i tullkodexen. Kommittén skall behandla frågor som rör gemenskapsrättens tullagstiftning. Kommittén skall bestå av represen—

tanter för samtliga medlemsstater och en representant för kommissionen, som skall vara kommitténs ordförande.

En av kommitténs främsta uppgifter är att behandla frågor om nya eller ändrade tullbestämmelser. Förfarandet är i korthet följande.

Kommissionens representant i kommittén lägger fram förslag till de åtgärder som skall vidtas. Kommittén skall avge sitt yttrande över förslaget, i förekommande fall inom den tidsfrist som kom- missionsrepresentanten utsatt. Yttrandet skall avges med sådan majoritet som anges i artikel 148.2 i Romfördraget (viss kvalificerad majoritet), varvid ländernas röster skall vägas på det sätt som anges i nämnda artikel. Om kommittén instämmer i förslaget beslutar kommissionen om de åtgärder som förutses i förslaget. Om kommitténs uppfattning avviker eller om kommittén inte avger något yttrande skall kommissionen lämna ett förslag till rådet om de åtgärder som skall vidtas. Kommissionen synes härvid vara fri att fästa vilket avseende den vill vid synpunkter som kommittén uttalat. Rådet har därefter tre månader på sig att besluta i ärendet. Om rådet inte beslutar inom tre månader, beslutar kommissionen i enlighet med sitt förslag.

Vissa avvikelser frnns från ovan angivna förfarande. När det bl.a. gäller tillämpningsföreskrifter till tullkodexens regler om överklagande har gemenskapen överhuvud taget ingen kompetens. Sådana föreskrifter skall enligt artikel 245 i tullkodexen utfärdas av medlemsstaterna.

När det gäller vissa bestämmelser i tullkodexen, bl.a. om förhands- besked och andra upplysningar, hänvisas till andra förfaranderegler för beslut om tillämpningsföreskrifter.

3 EU:s rättsliga struktur

3.1. Grundvalen för gemenskapsrätten

Grundvalen för samarbetet inom EU utgörs främst av de fyra grund- fördragen om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (Parisfördraget), Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget), Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget). Dessa fördrag är enligt folkrättsliga regler att betrakta som sedvanliga internationella överens- kommelser.

Internationella överenskommelser har ofta som målsättning att skapa ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för parterna i avtalet. Genom en internationell överenskommelse kan stater t.ex. upprätta en mellanfolklig organisation med varierande befogenheter. En stat som har tillträtt ett sådant avtal blir folkrättsligt bunden av avtalets bestämmelser och blir bunden - folkrättsligt - av beslut som organisationen fattar. En sådan internationell överenskommelse får emellertid inte alltid en omedelbar intemrättslig verkan. På svensk sida t.ex. krävs någon form av inför- livande med svensk rätt av det internationella avtalet för att det skall bli bindande för nationella myndigheter och enskilda rättssubjekt.

Inom gemenskapen är situationen en annan. Gemenskapen bygger på folkrättsliga instrument men har genom sina grundfördrag, i första hand Romfördraget, skapat en ny rättsordning, varigenom beslut som fattas på gemenskapsnivå i vissa fall binder även enskilda rättssubjekt i med— lemsstaten. I betydande utsträckning skall EG—rätten tillämpas av nationella myndigheter på samma sätt som inhemsk rätt. Man brukar säga att reglerna är direkt tillämpliga eftersom de används utan mel- lankommande nationell reglering. Det är mot denna bakgrund man brukar beteckna den nya rättsordningen - gemenskapsrätten - som en rätts- ordning sui generis, av sitt slag, på ett sätt självständig, på ett annat integrerad med medlemsstaternas nationella rättssystem.

3.2. Olika slag av rättsakter m.m.

Gemenskapsrätten består, förutom av de grundläggande fördragen, av en mängd rättsakter av skilda slag och av EG-domstolens i stor utsträckning rättsskapande avgöranden samt av internationella avtal som EG har ingått.

De grundläggande fördragen upprättar gemenskapernas institutioner och ger dem deras maktbefogenheter. De rättsakter som institutionerna, främst rådet, utfärdar med stöd av dessa bemyndiganden betecknas ofta sekundärrätt, till skillnad från primärrätt, varmed regleringen i grund- fördragen åsyftas.

För att utföra sina uppgifter skall enligt artikel 189 i Romfördraget (efter ändringar enligt artikel 189 i Maastrichtfördraget) rådet och kommissionen, i enlighet med fördragets bestämmelser, besluta förord- ningar, utfärda direktiv, fatta beslut, ge rekommendationer och avge yttranden. Förordningar är gällande inom hela EU och är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Direktiv riktar sig till medlemsländerna och anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid, men överlåter åt medlemsländerna att bestämma form och tillvägagångssätt för det nationella införlivandet. Beslut är bindande i alla delar för dem som de är riktade till. Dessa tre typer av rättsakter är bindande rättsakter. Rekommendationer och yttranden är inte bindande rättsakter. Andra typer av rättsakter har genom åren utvecklats.

3.3. Särskilt om förordningar och direktiv

Som nämnts i inledningen finns gemenskapens centrala tullbestämmelser i en förordning - tullkodexen. Även de tillämpningsföreskrifter som kompletterar tullkodexen har beslutats i förordningsform. Detsamma gäller gemenskapens tulltaxa liksom gemenskapens bestämmelser på tullfrihetsområdet. I fråga om skatter, mervärdesskatt och punktskatter, har i princip samtliga rättsakter utfärdats som direktiv. Det kan därför finnas anledning att ge ytterligare kommentarer vad gäller dessa slag av rättsakter.

Enligt artikel 189 i Romfördraget skall en förordning ha allmän giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Av detta följer att förordningarna i deras gemenskaps- rättsliga form omedelbart och ord för ord skall tillämpas av med-

lemsstatemas förvaltningsmyndigheter utan särskild inkorporerings- eller transformationsakt. Utgångspunkten är t.o.m. att de inte får trans- formeras till eller inkorporeras i den nationella rätten. I mål 39/72, Kommissionen mot Italien [1973] ECR s. 101, slog EG—domstolen fast att förordningar är direkt tillämpliga i alla medlemsstater och träder i kraft uteslutande genom att de publiceras i EGT. Domstolen anförde vidare att i konsekvens med detta är alla metoder för implementering oförenliga med fördraget och skulle innebära ett hinder för förordningar- nas direkta effekt och en fara för deras samtidiga och enhetliga tillämp- ning inom hela gemenskapen. Vidare kunde följden bli att medborgarna och de nationella domarna inte kommer att vara uppmärksamma på att EG-reglema skall ha företräde framför nationella regler och eventuella tolkningsfrågor kan och skall föreläggas EG-domstolen till prejudiciellt avgörande. (Se t.ex. Hartley T.C., The Foundations of European Com- munity Law, 2 uppl., Oxford 1988, s. 198 - 199. Se även betänkandet EG och våra gnmdlagar, SOU 1993zl4, s. 63.)

Förbudet mot inkorporering kan medföra svårigheter. En förordning kan t.ex. innehålla bestämmelser som strider mot en existerande nationell lag. Förordningen undantränger då de mot lagen stridande be- stämmelserna. Icke desto mindre kan det vara nödvändigt att fastställa utfyllande regler nationellt. Som ett viktigt exempel härpå kan nämnas bestämmelser om straff för överträdelse av förordningarna. I vissa fall kan det vara svårt att bestämma hur omfattande denna utfyllnad av förordningarna skall vara och särskilda problem har uppkommit i mål där en medlemsstat har velat fastställa regler rörande frågor som förord- ningen inte uttryckligen har behandlat. Eftersom EG-rätten i stort sett saknar förarbeten får man, när tolkningsproblem uppstår, utgå från stadgandets språkliga innebörd, EG-rättens grundläggande syften etc.

Som nämnts ovan anger artikel 189 i Romfördraget att ett direktiv skall med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat men överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Med- lemsländerna är alltså bundna av att ett visst resultat skall uppnås till en given tidpunkt men kan själva besluta form och metod inom ramen för den nationella rätten. Om en medlemsstat underlåter att inom den föreskrivna tiden genomföra ett direktiv helt eller delvis anses denna stat ha gjort sig skyldig till brott mot Romfördraget. Kommissionen eller annan medlemsstat kan då väcka talan inför EG—domstolen gentemot det land som brustit i sina förpliktelser att genomföra direktivet. Direktiven

kan till sin karaktär närmast liknas vid konventioner, vilka brukar förutsätta någon form av införlivande med det nationella rättssystemet för att kunna tillämpas där. Direktiven syftar till att ändra existerande nationell lagstiftning eller att skapa sådan inom ett visst område, om den nationella lagstiftningen inte redan tillgodoser ändamålet med direktivet. (Se Lysén G., Introduktion till EG-rätten, 2 uppl., Uppsala 1991 .) Vissa direktiv är utformade på ett sådant detaljrikt sätt att de knappast lämnar något manöverutrymme åt de nationella myndigheterna vad gäller frågan om genommrandet. Ett sådant direktiv kan ofta innehållsmässigt närmast vara att betrakta som en förordning. EG-domstolen har i ett antal rättsfall valt att ta fasta på en rättsakts innehåll och bortsett från hur rättsakten har betecknats (se t.ex. målen 16 och 17/62, Confederation Nationale des Producteurs de Fruits et Légumes mot rådet [1962] ECR s. 471). Det bör noteras att det inte enbart är förordningar som kan ha direkt efekt, dvs. bestämmelser som grundar rättigheter eller skyldigheter för enskilda och som kan åberopas inför domstolar och andra myndigheter i med- lemsstaterna. Även direktiv kan ha direkt effekt om bestämmelserna i direktivet är tillräckligt tydliga och ovillkorliga. Detta grundas på rättsaktens bindande natur i förhållande till medlemsstaterna. Ett direktiv kan emellertid endast ha direkt effekt såvitt gäller enskildas rättigheter, och inte skyldigheter, gentemot det allmänna. (Se även betänkandet EG och våra grundlagar, SOU 1993zl4, s. 54 och 64-66.)

4 Tullförfattningar och internationella avtal

4.1. Inledning

Samtliga författningar på tullsamarbetsområdet och ett flertal på tull- frihetsområdet har som gnmd en internationell överenskommelse. Det är i dessa fall fråga om att regeringen i förordningsform dels har införlivat överenskommelsen i fråga med svensk rätt, dels har utfärdat komplet- terande bestämmelser. Det är helt klart att vi på svensk sida vid ett medlemskap i EU överlåter våra beslutsbefogenheter på vissa han- delsrelaterade områden. Den fråga som uppstår är om vi på svensk sida vid ett medlemskap kan behålla de avtal på tullområdet som Sverige redan har ingått med tredje land och, för det fall detta inte är möjligt, hur detta i sin tur påverkar författningssituationen. Att utreda den första frågan ligger utanför vårt uppdrag men slutsatsen är relevant för den andra frågan som vi uppfattar som en del av vårt uppdrag.

4.2. Traktatkompetensen

Som bekant har EU:s medlemsstater överlåtit stora delar av sina befogenheter att fatta beslut på institutionerna inom EU. Den tullunion som gemenskapen grundar sig på nödvändiggör t.ex. en gemensam handelspolitik gentemot tredje land. Enligt artikel 113.1 - efter ändringar enligt artikel 113.l i Maastrichtfördraget - i Romfördraget skall den gemensamma handelspolitiken grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att ändra tulltariffer, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder, exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner. Av artikeln framgår att det inte enbart föreligger gemen- skapskompetens vad gäller handelsområdet utan det framgår också att gemenskapen ensam ansvarar för den gemensamma handelspolitiken, dvs. har exklusiv kompetens. Den exklusiva gemenskapskompetensen begränsar eller utesluter medlemsstaternas möjligheter att vidta lagstift- ningsåtgärder på området.

Gemenskapens kompetens att ingå internationella avtal (traktatkompe- tensen) framgår bl.a. av vissa av fördragen. Gemenskapens traktat- kompetens vad gäller tull- och handelsavtal inom ramen för den gemensamma handelspolitiken framgår av artikel 113 i Romfördraget och av artikel 238 i samma fördrag vad gäller associationsavtal. Av först- nämnda artikel och domstolens praxis framgår att gemenskapens traktat- kompetens på utrikeshandelsområdet är exklusiv. Detta innebär att medlemsstaternas rätt att ingå internationella avtal inom detta område har uteslutits. Gemenskapen uppträder därför som enda avtalspart i förhål- lande till t.ex. tredje land. Exempel på denna typ av avtal är gemen- skapens frihandelsavtal.

På vissa områden är emellertid traktatkompetensen inte exlusiv för gemenskapen utan delad med medlemsstaterna. Om någon av avtals- frågoma faller under nationell kompetens ingås avtalet i fråga av både gemenskapen och medlemsstaterna som parter på den ena sidan, s.k. blandade avtal. Enligt uppgift från rådets traktatenhet är alla associa- tionsavtal blandade avtal. Exempel på denna typ av avtal är EES-avtalet.

4.3. Avtal som har ingåtts före anslutningen Avtalsförpliktelser gentemot tredje land

I artikel 6 i anslutningsfördraget anges bl.a. att artikel 234 i Romför- draget skall gälla även för de nya medlemsstaterna och sådana avtal som dessa stater ingått före anslutningen. Huvudregeln i sistnämnda artikel är att sådana internationella avtal som ingåtts med tredje land före ikraft- trädandet av Romfördraget (resp. anslutningsfördraget) skall fortsätta att gälla och inte beröras av fördragets bestämmelser (art. 234 första stycket). För att emellertid ge utrymme för den gemensamma handels- politiken anger andra stycket att i den mån dessa avtal inte är förenliga med Romfördraget skall den eller de berörda medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt med fördraget. Detta torde innebära att sådana traditionella handelspolitiska avtal som anges i artikel 113 i Romfördraget (t.ex. frihandelsavtal) inte kan tonsätta att gälla gentemot tredje land. Däremot behöver Sveriges bilaterala tullsamarbetsavtal inte nödvändigtvis anses vara oförenliga med den gemensamma handelspolitiken. Det kan emellertid inte uteslutas att det finns element i tullsarnarbetsavtalen som inte anses förenliga med

Romfördraget och därför bör omförhandlas. Att utreda denna fråga ligger utanför vårt uppdrag, men det fmns således anledning att räkna med att vi på svensk sida vid ett medlemskap bör bringa frihandelsavtalen att upphöra men kan behålla tullsamarbetsavtalen. (Jfr vad som särskilt anges nedan om frihandelsavtalen med de baltiska staterna och EFTA- ländemas frihandelsavtal).

I anslutningsakten har särskilt reglerats vissa frågor som rör fri- handelsområdet. I artikel 130 stadgas att Sverige med verkan från och med den 1 januari 1995 skall frånträda bl.a. 1960 års konvention om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och 1992 års frihandelsavtal med Estland, Lettland och Litauen. Gemen- skapen förhandlar f.n. med de baltiska staterna om bilaterala frihan- delsavtal med siktet inställt på att avtalen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1995. I samtliga de frihandelsavtal som EFTA-statema har ingått med länder i Central— och Östeuropa, 'llrrkiet och Israel finns en bestämmelse som anger att en EFTA-stat som frånträder konventionen om upprättandet av EFTA samma dag som uppsägningen blir giltig skall upphöra att vara part i avtalet.

Slutsatsen bör därför bli att samtliga frihandelsavtal, jämte de till frihandelsavtalen kopplade bilaterala jordbruksavtalen om tullfrihet för vissa jordbruksprodukter, som Sverige har ingått bör upphöra att gälla vid ett medlemskap. De förordningar varigenom dessa avtal införlivats med svensk rätt bör således upphävas. De tullsamarbetsavtal som Sverige är part i kan med stor sannolikhet fortsätta att gälla, eventuellt med vissa anpassningar. Vi föreslår därför att de förordningar varigenom dessa avtal införlivats med svensk rätt skall fortsätta att gälla.

Sveriges tillträde till EES-avtalet och EFTA-konventionen har föranlett författningar, förutom de som nämnts ovan, vilka har relevans för vårt uppdrag. Vi har emellertid under hand informerat oss om att dessa frågor bereds inom regeringskansliet i annan ordning, varför vi inte föreslår några åtgärder i dessa avseenden.

De uppsägningstider som stipuleras i sådana avtal som bör bli föremål för uppsägning aktualiserar frågan om avtalen kan upphöra att gälla vid ett medlemskap den 1 januari 1995 eller om de kan komma att fortsätta att gälla folkrättsligt under en viss period för det fall parterna inte kommer överens om annat. Att utreda dessa frågor ligger utanför vårt uppdrag, men om de förordningar varigenom frihandelsavtalen m.m. införlivats med svensk rätt föreslås upphöra att gälla den 1 januari 1995 uppstår frågan om det finns ett behov av övergångsbestämmelser till

upphävandeförfattningarna eftersom Sverige då fortfarande kan komma att vara folkrättsligt bundet av avtalen. Vi anser det föra för långt att föreslå övergångsbestämmelser för att reglera en sådan hypotetisk situation och anser att sådana bestämmelser under alla förhållanden skulle strida mot artikel 5 i Romfördraget. Artikel 5 i Romfördraget återspeglar samarbetsprincipen inom gemenskapen och de skyldigheter som är förenade med ett medlemskap i EU. Bestämmelsen innehåller både åligganden att handla positivt så att gemenskapsintressena främjas och förbud mot att handla så att dessa intressen skadas. Bestämmelsen har genom ett stort antal avgöranden av EG-domstolen kommit att ges en mycket vidsträckt tolkning. På handelspolitikens område har som redogjorts för ovan gemenskapen exklusiv kompetens, vilket utesluter medlemsstaternas möjligheter att vidta lagstiftningsåtgärder på området.

Avtalsförpliktelrer gentemot tredje land och gemenskapen

Sverige är part i konventionen den 20 maj 1987 om förenkling av for- malitetema vid handel med varor (SAD-konventionen) och konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande (TRANSIT- konventionen). Konventionema har i dag EFTA—statema och gemen- skapen som avtalsparter men ett förslag om ändring i konventionerna föreligger som innebär att tredje land kan bli fördragsslutande part.

Frågan om tillträde för svensk del till SAB-konventionen har be- handlats av riksdagen (prop. 1986/87:136, bet. 1986/87:SkU47, rskr. 1986/87:205). Tillträdet till TRANSIT—konventionen har inte behandlats av riksdagen. Regeringen har inkorporerat konventionerna genom förordningen (1987:1119) om en konvention om ett gemensamt tran- siteringsförfarande och förordningen (1987:1126) om en konvention om förenkling av formalitetema vid handel med varor.

Kommissionen (DG XXI) har i sin rapport från sekundärrätts- genomgången med resp. kandidatland särskilt framhållit att varje kandidatland måste frånträda dessa konventioner vid ett medlemskap (dok: XXI/645/93 FINAL). De förordningar varigenom dessa konven- tioner inkorporerats bör därför upphävas. Vid ett medlemskap kommer Sverige att bli bundet av konventionerna som gemenskapspart och inte som EFTA-stat.

Sverige är vidare part i tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet (TIR-konven-

tionen). Konventionen är numera införd i svensk rätt i 53 å tullförord- ningen (1987:1114). Urspnmgligen infördes den i svensk rätt genom förordningen (1978:707) om 1975 års TIR-konvention. Även gemen- skapen är part i konventionen, liksom medlemsstaterna. Sverige måste således inte i detta fall frånträda konventionen som enskild stat.

4.4. Avtal som Sverige skall tillträda vid ett medlemskap Anslutningsfördmget

I den anslutningsakt som finns bifogad anslutningsfördraget anges de avtal, förutom de grundläggande fördragen, som blir bindande för Sverige, eller som Sverige förbinder sig att tillträda, vid ett medlemskap i EU (art. 3-5). I artikel 5 anges sålunda att ett avtal som gemenskapen, i förekommande fall jämte medlemsstaterna, har ingått t.ex. med tredje land skall vara bindande för den nya medlemsstaten på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och anslutningsakten. Av artikel 228.2 - efter ändringar enligt artikel 228.7 i Maastrichtfördraget - i Romfördraget framgår att internationella avtal som gemenskapen har ingått skall vara bindande för gemenskapens institutioner och med- lemsstaterna. Det anses framgå av denna bestämmelse att gemenskapen tillämpar ett monistiskt synsätt, dvs. att internationella avtal som gemenskapen ingår betraktas som en del av gemenskapsrätten utan någon särskild införlivandeåtgärd. EG-domstolen har funnit att internationella avtal som gemenskapen ingår automatiskt blir en del av gemenskapsrätten från det att avtalet träder i kraft (181/73 Haegeman II [1974] ECR s. 49).

Särskilt om frihandelsavtalens status i gemenskapen och medlemsstaterna

Sverige kommer således från och med dagen för ikraftträdandet av anslutningsfördraget att bli part i de handelsavtal, t.ex. frihandelsavtalen, som gemenskapen har ingått med tredje land. Det kan emellertid inte uteslutas att vissa tekniska justeringar kommer att behöva göras i många av dessa avtal. Vad gäller de blandade avtalen, t.ex. associationsavtalen, så förbinder sig de nya medlemsstaterna att tillträda avtalen på de villkor som anslutningsakten anger (art. 5.2 och 128).

En fråga av stort intresse är om frihandelsavtalen inte bara utgör en del av gemenskapsrätten utan även kan anses ha direkt effekt, dvs. be- stämmelser som grundar rättigheter eller skyldigheter för enskilda (fysiska och juridiska personer) och som kan åberopas inför domstolar och andra myndigheter i medlemsstaterna. (Se t.ex. Molde J. m.fl. EU- Kamov, Köpenhamn 1993, s.1362.)

EG-domstolen har i ett antal mål tagit ställning i frågan och kommit till slutsatsen att vissa bestämmelser i frihandelsavtalen kan ha direkt effekt om bestämmelserna i fråga är tillräckligt tydliga och ovillkorliga. Det epokgörande avgörandet kom i och med målet Kupferberg I (104/81 Kupferberg I [1982] ECR s. 3641). Domstolen slog här fast kriterierna för att en bestämmelse skall kunna ha direkt effekt. Som nämnts skall bestämmelsen vara tillräckligt tydlig och ovillkorlig. Domstolen tog i sin domsmotivering upp frågan om tolkning och påpekade att en bestämmelse i ett frihandelsavtal skulle tolkas mot bakgrund av sitt ändamål och syfte och satt i sitt sammanhang.

Inom gemenskapsrätten gäller som en allmän grundprincip att för enskilda bindande rättsregler måste publiceras i EGT för att kunna göras gällande (98/78 Racke [1979] ECR s. 69). I målet togs frågan om publicering av förordningar upp men fallet Racke har i doktrinen åberopats till stöd för uppfattningen att även internationella avtal måste publiceras för att kunna göras gällande på sätt som nämnts ovan. (Se t.ex. Isaac G., Droit communautaire général, 4 uppl., Paris 1994, s.142.) Internationella avtal godkänns genom ett rådsbeslut och blir därigenom en del av gemenskapsrätten från det att avtalet träder i kraft. Gemen- skapen har dessutom ibland utfärdat förordningar för att säkerställa att avtalsbestämmelsema, om de t.ex. inte är tillräckligt tydliga, får direkt effekt. Både rådsbeslut och förordningar publiceras i EGT.

5 Tullprocedurer m.m.

5.1. Inledning

Förfarandet i tullhänseende vid import och export regleras f.n. i huvudsak genom tullagen(1987 : 1065) och tullförordningen (1987:1114).

Vid ett inträde i EU kommer kommer förfarandena i första hand att vara reglerade genom den tidigare nämnda förordningen (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodexen) och den av kommissionen utfärdade förordningen (EEG) nr 2454/93 med föreskrifter för verkställighet av förordningen (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Dessa båda rättsakter kommer, med vissa anpassningar som framgår i anslutningsakten, att bli direkt tillämpliga i Sverige vid ett medlemskap.

Som kommer att framgå längre fram i betänkandet innehåller tullkodex- en och tillämpningskodexen inte endast förfaranderegler utan även materiella regler på olika områden. De båda rättsaktema utgör resultatet av en hopslagning och överarbetning, samt anpassning till den inre marknaden, av ett mycket stort antal förordningar och direktiv som före 1994 gällde inom gemenskapen på tullens område. De båda rättsaktema omfattar tillsammans ca 1.150 artiklar och upptar drygt 800 sidor i EGT, inräknat bilagorna till tillämpningskodexen.

I det följande kommer vi att i korthet behandla vissa delar av EG:s tullbestämmelser som är av betydelse för våra förslag. Någon heltäckande beskrivning av EG:s tullbestämmelser och systematisk jämförelse med motsvarande bestämmelser som f.n. gäller i Sverige kommer vi inte att göra. I kommentarerna till våra författningsförslag kommer vi däremot att i detalj redogöra för åtskilliga bestämmelser i tullkodexen och tillämpningskodexen.

5.2. Införsel i gemenskapens tullområde

Avdelning III i tullkodexen innehåller bestämmelser som är tillämpliga på varor som förts in i gemenskapens tullområde till dess de har hänförts till en tullmässig bestämmelse eller användning. Här finns bestämmelser

om (i korthet) att transporten fram till första tullställe skall ske under tullmyndighetemas övervakning och enligt deras anvisningar (kap. 1), att införda varor skall "uppvisas" för tullen (kap. 2), att en summarisk deklaration skall lämnas för de uppvisade varorna (3 kap.), att varorna inom viss tid därefter skall hänföras till en tullmässig bestämmelse eller användning (kap. 4) och att de intill dess skall vara föremål för "tillfällig förvaring". Vidare frnns bestämmelser för varor som redan är placerade under ett transiteringsförfarande när de förs in i gemenskapens tul- lområde (kap. 6) och några övriga bestämmelser (kap. 7). Reglerna är ganska kortfattade och detsamma gäller de ytterligare föreskrifter på området som fmns i tillämpningskodexen. Bestämmelserna kräver på vissa punkter kompletterande nationella bestämmelser. Förslag till sådana föreskrifter finns under rubriken "Tullverkets kontrollverksamhet” i lagförslaget. Vi lämnar även förslag till bestämmelser om "tillfälligt lager", som skall ersätta nuvarande tullupplag, och vara avsedda för tillfällig förvaring enligt gemenskapsbestämmelsema. Avdelning III av tullkodexen föranleder även att nationella bestämmelser meddelas om t.ex. befrielse från att föra varor till tullen och visa upp dem (artikel 38.4), om att varor får anmälas till tullen utan att visas upp (artikel 41), om form och innehåll i den summariska deklarationen m.m. Vi föreslår ett bemyndigande för regeringen att meddela bestämmelser om sådana saker.

5.3. Förtullning och annan tullklarering Användning av förenklade förfaranden

Förenklade förfaranden förekommer f.n. huvudsakligen i samband med förtullning, jfr 8 5 TL. 'Ilrllkodexens regler innebär att förenklade förfaranden kan förekomma vid varje tullförfarande. De grundläggande reglerna finns i artikel 76. I tillämpningkodexen (se artiklarna 253 - 289) defmieras tre typer av förenklade förfaranden, som vi benämner förfarandet med ofullständiga deklarationer, förenklat deklarationsför- farande och lokalt klareringsförfarande (förslag till svensk text till förordningen föreligger ännu inte). Det utmärkande för alla förenklade förfaranden är att deklaranten inte behöver lämna alla uppgifter eller handlingar vid klareringstillfället, utan får lämna de kompletterande uppgiftema/handlingarna vid ett senare tillfälle. Förenklingen kan också

bestå i att tulldeklaration får lämnas på annan handling än enhets- dokumentet.

I detta sammanhang är det främst de förenklade förfarandena för övergång till fri omsättning som är av intresse. Nuvarande svenska bestämmelser kan sägas innehålla fyra typer av förenklade förfaranden för förtullning. Det första av dessa, att den som betalar tull på kredit får ta hand om en vara och förfoga över den utan hinder av att tull inte har betalats, betraktas inte som ett förenklat förfarande i EG. Regler om betalningsanstånd frnns i tullkodexen, artiklarna 224 f.f. Å andra sidan betraktar vi f.n. inte förfarandet med ofullständig deklaration som ett förenklat förfarande. Det motsvaras närmast av att den lokala tullmyndig- heten i ett enstaka fall medger att preliminär tuldeklaration lämnas eller medger uppskov med att lämna vissa uppgifter. Hemtagning för egen räkning och hemtagning för annans räkning (6 och 6 a 55 TF) motsvaras närmast av förenklat deklarationsförfarande. Förfarandet med godkänd mottagare påminner om lokalt klareringsförfarande, men en väsentlig skillnad är att "anmälan till förtullning" enligt EG:s bestämmelser i detta fall rättsligt sett består i att den godkände mottagaren registrerar en mottagen varusändning i sin egen bokföring och inte av den underrättelse om sändningen som han skall lämna till tullmyndigheten, jfr artikel 76.3 tullkodexen och 6 b & TF.

Gemenskapsreglerna lämnar förhållandevis stor frihet för tullmyndig- hetema att utforma villkoren för att tillämpa de förenklade förfarandena. Det gäller t.ex. vilka uppgifter som skall lämnas vid importtillfället respektive senare i den kompletterande tulldeklarationen, tidsfristen för och sättet att lämna den kompletterande deklarationen.

När det gäller förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning anser vi att de måste närmare regleras i lag. Ett skäl till detta är att detta tullförfarande även avser uttagande av annan skatt än tull. Vidare bör tillämpningen i dess grunddrag vara enhetlig hos alla tullmyndigheter.

Vid den närmare utformningen av det förenklade deklarationsför- farandet och lokalt klareringsförfarande måste hänsyn tas till tullkodexens regler om frist för betalning vid betalningsanstånd. Fristen skall vara 30 dagar. Hur den beräknas i olika fall anges i artikel 227. Reglerna innebär sammantaget att fristen skall vara genomsnittligt 30 dagar, räknat från dagen då en vara lämnats ut eller i vissa fall från dag då debitering sker, oavsett vilket slag av förenklat förfarande som medgetts och i vilken ordning tullbeloppen bokförts i tullens räkenskaper.

Enligt nuvarande svenska regler skall en hemtagare lämna (komplette- rande) tulldeklaration senast 15 dagar från dagen för anmälan till förtullning. När tullräkning utfärdats skall den betalas inom 15 dagar. Däremellan förflyter en tid för behandling av ärendena inom tullverket. Denna tid är inte författningsmässigt reglerad. I praktiken har hemtagare f.n. en frist på genomsnittligt 41 dagar från dagen då förtullninganmälan lämnas till dess betalning skall ske.

Vi föreslår att hemtagningssystemet behålls i sina grunddrag inom ramen för det förenklade deklarationsförfarandet. Det innebär, med hänsyn till EG:s regler om betalning, ofrånkomligen att tidsfristen för att lämna kompletterande tulldeklaration och/eller fristen för att betala tullräkning måste minskas. Motsvarande gäller vid tillämpning av lokalt klareringsförfarande, se närmare 7, 8 och 26 55 i förslaget till ny tullag och kommentarerna därtill.

När det gäller andra tullförfaranden än övergång till fri omsättning anser vi inte att det fmns behov av att på lågnivå reglera tillämpningen av de förenklade förfarandena. I den mån det över huvud behövs några bestämmelser utöver gemenskapsreglema kan de meddelas i förordning eller på myndighetsnivå.

Användning av ADB-teknik

Angående grunden för att använda ADB-teknik för att avlämna tulldekla- rationer m.m. hänvisar tullkodexen i artikel 61 b dels till tillämpnings- föreskriftema, dels till vad "tullmyndighetema godkänner". Se vidare artiklarna 4a, 4b och 222 - 224 i tillämpningskodexen. Vi anser det uppenbart att det behövs ett nationellt enhetligt tulldatasystem. Det behövs därför normgivning på området. Vissa regler har tidigare bedömts behöva föreskrivas i lag. (Se SOU 1989:20 och prop. l980/90:40.) Den bedömningen förändras inte av ett EU-medlemskap. Därför föreslås att grunderna för tulldatasystemet och verksamheten med det även i fortsättningen skall föreskrivas i lag och att de nuvarande bestämmelserna behålls utan ändring i sak.

5.4. Försäljning av varor genom tullmyndighetema

Nuvarande tullag innehåller regler om att tullmyndighetema under vissa omständigheter får sälja eller låta sälja införda varor för att kunna ta ut tull och annan skatt som belöper på varorna. I 38 & TL hänvisas till två fall då försäljning skall ske, fall som avses i 10 & fjärde stycket och 35 5. Det första av dessa fall gäller när det inte anträffas någon tullskyldig, t.ex. därför att inte någon har anmält varan till förtullning. Detta fall motsvaras i tullkodexen av att en vara, som blivit regelenligt införd till gemenskapens tullområde, inte inom föreskriven tid (art. 49) blivit anmäld till någon form av tullmässig bestämmelse eller användning. För det fallet föreskriver artikel 53 att tullmyndighetema skall "utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder, inklusive försäljning av varan, för att reglera situationen”.

Nuvarande 10 & fjärde stycket TL är tillämpligt även när en vara införts till landet utan anmälan och tullmyndigheten inte kan utröna vem som - enligt 82 5 - är den tullskyldige. En sådan vara torde regelmässigt tas i beslag och eventuellt förverkas. I artikel 867a i tillämpningskodexen förutses att en sådan vara kan försäljas, varvid tull skall tas ut på något av de sätt som anges i artikeln. Nämnda artikel omfattar även varor som har överlåtits till statskassan. För dessa fall föreskrivs att försäljningen skall ske enligt gällande förfaranden i medlemsstaterna. Även om varan inte förverkas kan varan säljas enligt artikel 57 i tullkodexen om den förts in i gemenskapens tullområde utan att gällande föreskrifter iakttagits eller undanhållits tullens övervakning.

Fallet att tull skall tas ut ur varan, om betalning av tull inte skett i rätt tid och myndigheten har behållit varan som säkerhet, omfattas f.n. av 35 & TL och täcks av artikel 75 a tredje strecksatsen i tullkodexen.

övriga fall då försäljning får ske enligt tullkodexen är:

- när varorna inte kan frigöras på grund av att - det inte har varit möjligt att företa eller fortsätta en varuundersökning inom föreskriven tid av skäl som får tillskrivas deklaranten, artikel 75 a första strecksatsen. För detta fall anvisar artikel 241.2 i tillämpnings- kodexen även möjligheten att tullmyndigheten fortskrider med var- uundersökningen på deklarantens risk och bekostnad, om det behövs efter att ha tillkallat en sakkunnig att närvara,

- dokument inte har företetts som är nödvändiga för att placera varorna under det begärda tullförfarandet, artikel 75 a andra strecksatsen,

- de är underkastade förbud eller restriktioner, artikel 75 a fjärde strecksatsen,

- när varorna inte förts bort inom rimlig tid efter det att de har frigjorts, artikel 75 b. Denna punkt avser även varor som övergått till fri omsättning, inbegripet att tull betalats, men som ändå inte avhämtats.

Vi har bedömt att det med hänsyn till innehållet i artiklarna 53 och 75 i tullkodexen inte finns behov av några nationella bestämmelser om i vilka fall tullmyndighetema får sälja varor. I förslaget till ny tullag finns därför inte några bestämmelser motsvarande 10 & fjärde stycket, 35 & sista meningen eller 49 å andra stycket TL. Däremot behövs det nationella bestämmelser om förfarandet vid försäljning.

Artikel 75 i tullkodexen anger även förverkande (confrscation, Einziehung) som en möjlig åtgärd i de fall som omfattas av artikeln. Förverkande av en vara är hos oss en särskild rättsverkan av brott. Frågan om i vilka fall en vara skall förverkas hör inte till gemenskapens kompetens. Vi anser att omnämnandet av förverkande i artikeln måste ses som en hänvisning till, eller anspelning på, medlemsstaternas nationella lagstiftningar, som kan tänkas innehålla bestämmelser om förverkande eller annan 'konfrskering" i situationer som omfattas av artikel 75. Förverkande skall hos oss ske enligt svensk lag. Fråga om förverkande av en vara uppkommer i tullverkets verksamhet i huvudsak i fall av varusmuggling, jfr 9 & VSL. Förverkandet beslutas av domstol eller, i vissa fall som omfattas av reglerna om strafföreläggande eller före- läggande av ordningsbot, av särskild befattningshavare vid tullverket respektive annan tulltjänsteman. 'Ihllmyndigheter kan således inte besluta om förverkande med stöd av artikel 75 i tullkodexen.

5.5. Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager, exportbutiker

Tillfälliga lager

Med "tillfälliga lager" avses sådana "temporary storage facilities" som definieras i artikel 185 i tillämpningskodexen. Något förslag till svensk text till denna rättsakt färeligger ännu inte. Vi anser benämningen "tillfälliga lager" lämplig. Den är bl.a. konsekvent med den motsvarande danska benämningen "midlertidige oplag" . Det är fråga om sådana platser som godkänts av tullmyndighetema på permanent basis för tillfällig

förvaring av icke-gemenskapsvaror, i avvaktan på att varorna hänförs till en tullmässig bestämmelse eller användning.

Tillfälliga lager tjänar i stort sett samma ändamål som nuvarande tullupplag gör enligt tullagen, dvs. för korttidsförvaring av importerade varor i avvaktan på att de övergår till fri omsättning eller blir föremål för annan tullmässig bestämmelse eller användning, se artiklarna 48 - 53 i tullkodexen. Vi har övervägt om benämningen "tullupplag" kan behållas i nationella författningar för dessa tillfälliga lager. Vi har dock funnit detta mindre lämpligt. Det torde rent allmänt vara önskvärt att använda den gemenskapsrättsliga terminologin, för att undvika missförstånd. Dessutom bör beaktas att skillnaderna mellan institutet tillfälliga lager och nuvarande tullupplag är avsevärda. I första hand framträder den skillnaden att förvaring på tullupplag är en tullklareringsform, som är "jämställd" med förtullning, förvaring på tullager etc (jfr 4 och 7 55 TL), medan förvaring på tillfälligt lager varken utgör ett tullförfarande eller någon annan tullmässig bestämmelse eller användning i tullkodexens mening (jfr artikel 4.15 och 16). Detta är inte endast en formalitet utan medför vissa praktiska konsekvenser. Benämningen "tullupplag" skulle kunna medföra felaktiga föreställningar om den förs över till den nya tullagen.

Tullager

'hrllager enligt tullkodexen motsvarar i princip institutet tullager enligt TL, även om det givetvis finns många skillnader i enskildheter. En väsentlig skillnad jämfört med nuvarande svenska regler är att förvar- ingstiden på tullager i EG är obegränsad. Regler om tullager finns i artiklarna 98 - 113 i tullkodexen. Det firms två huvudtyper av tullager, allmänna tullager (public warehouses) och privata tullager (private warehouses). De defmieras i artikel 99. Innebörden synes närmast vara att allmänna tullager skall vara tillgängliga för vem som helst som vill lagra icke-gemenskapsvaror, medan innehavaren av ett privat lager bestämmer vem som får lagra varor på lagret. I beteckningen "allmänt tullager" ligger inte att lagret drivs av det allmänna. Det kan mycket väl drivas t.ex. av ett speditionsföretag. Beteckningen "privat tullager" innebär inte att lagerhavaren måste vara ägare av varorna. Tillämpnings- kodexen definierar sex olika typer av tullager enligt reglerna i till- lämpningskodexen som beteclcnas med bokstäverna A - F. Ingen av dessa

typer anges uttryckligen vara avsedd för det ändamål som provianterings- lager f.n. tjänar (se 33 och 35 55 TF).

Frizoner och frilager

Frizoner och frilager behandlas i tullkodexen som ett enhetligt institut, jfr artiklarna 166 - 181 i tullkodexen. Den enda väsentliga skillnaden synes vara att frizoner är inhägnade områden medan frilager utgör enskilda byggnader eller lokaler. Närmaste svenska motsvarighet är frihamnar, men skillnaderna är avsevärda. Det svenska frihamnsinstitutet är i praktiken närmast jämförbart med tullupplag, med den väsentliga skillnaden att förvaringstiden i frihamn är obegränsad. Frizoner och frilager utgör delar av gemenskapens tullområde, men icke-gemenskap- svaror som förvaras där "anses inte befinna sig inom tullområdet" i fråga om importtullar och handelspolitiska importåtgärder, under några ytterligare förutsättningar som anges i artikel 166 i tullkodexen.

Liksom i fråga om tullupplag kunde övervägas att behålla den nuvarande benämningen "frihamn" i nationella svenska bestämmelser. Som jämförelse kan nämnas att den danska toldloven använder be- nämningen ”frihavn", med uppenbar syftning på det EG-rättsliga begreppet frizon. Vidare framgår av tillämpningskodexen (jfr artikel 840.1 a och bilaga 108) att frizoner kan ha olika benämningar i olika medlemsländer. Vi föreslår dock att den svenska tullagen använder samma benämning som tullkodexen.

Enligt övergångsbestämmelsema i anslutningsakten (artikel 126 och bilaga VI) får Sverige bl.a. behålla frizoner och frilager som inte uppfyller villkoren i gemenskapslagstiftningen under högst ett år efter anslutningen till EU. Vi anser att övergångsregler av den innebörden, med aveende på de nuvarande frihamnarna, skall tas in i anslutning till en ny tullförordning.

Exportbutiker

Tullkodexen och tillämpningskodexen innehåller inga regler om det vi f.n. kallar exportbutiker, dvs. butiker avsedda för försäljning av tullfria varor till, huvudsakligen, flygpassagerare som avreser till tredje land. Sådana butiker existerar dock uppenbarligen, och det frnns bestämmelser

därom i t.ex. dansk och tysk nationell tullagstiftning. Det finns från gemenskapsrättens sida varken några begränsningar av möjligheterna till sådan försäljning eller några förpliktelser.

Vid ett medlemskap i EU kan vi således behålla nuvarande bstäm- melser om försäljning av tull- och skattefria varor i exportbutik till resande till tredje land. Så länge försäljningen kan betraktas som en exportförsäljning står det oss fritt att medge tull- och skattefrihet. Sådana exportbutiker torde från EG-tullrättslig synpunkt utgöra tullager. Vi ser dock svårigheter i att försöka reglera verksamheten i exportbutiker inom ramen för EG:s regelverk om tullager. Vi föreslår därför, även mot bakgrund av studierna av dansk och tysk tullagstiftning, att export- butikcma tills vidare regleras för sig, som ett särskilt institut.

För resande med bestämmelseort i annat medlemsland skall som huvudregel en skattepliktig omsättning anses ha skett i något av de berörda länderna. I fråga om varor som en enskild köper för privat bruk skall skatt som huvudregel erläggas i inköpslandet även om den enskilde därefter beger sig till ett annat medlemsland. Skatt skall tas ut som för vilken inhemsk försäljning som helst. Sådana varor skall vara tullbelagda om de importerats från tredje land. Däremot skall naturligtvis inte tull tas ut till följd av att en vara förs mellan två medlemsstater.

Från huvudregeln enligt föregående stycke medger EG:s skattedirektiv undantag däri, att medlemsstaterna intill den 30 juni 1999 får fortsätta att tillåta skattefri försäljning i exportbutiker ("tax-free shops") även till flygpassagerare som avreser till annat medlemsland. Reglerna gäller även försäljning ombord på flygplan eller färjor i trafik mellan medlemsstater- na samt i butiker på terminalerna vid ändarna av tunneln under Engelska kanalen. Detta framgår av artikel 28 k i det sjätte mervärdesskattedirekti- vet (77/388/EEG genom ändring i direktiv 91/680/EEG) och artikel 28 i punktskattedirektivet (92/12/EEG). Dessa regler avser endast skattefri- het. I den mån försäljningen avser varor som importerats från tredje land måste alltså tull ha tagits ut eller bli uttagen. Försäljningen skall vara begränsad kvantitetsmässigt och värdemässigt till högst vad som motsvarar vad en resande får införa skattefritt från tredje land (se 3 kap. i förslaget till lag om frihet från skatt vid införsel m.m.).

Frågan om sådan skattefri försäljning faller strikt sett utanför ut- redningens arbete. Det framstår dock som praktiskt olämpligt att inrätta ett särskilt system med skattefria butiker, vid sidan av exportbutikerna, för försäljning av skattefria varor vid EG-interna resor. Denna försäljning

bör i stället ske i exportbutiker och vi tar därför upp frågan ur den aspekten.

Vi föreslår att det i Sverige skall vara tillåtet att i viss utsträckning sälja skattefria varor i exportbutiker även till flygpassagerare som avreser till andra medlemsländer.

I exportbutiker kommer därmed att förekomma försäljning av både tull- och skattefria varor (till tredjelands-resenärer) och varor som endast är

skattefria (till intra-EG-resenärer). I exportbutiker på flygplatser där det eventuellt endast förekommer flygtrafik till och från andra medlemsländer kan endast sådana varor säljas som är skattefria men (om de härrör från tredje land) tullbelagda.

Från principiella utgångspunkter kan ifrågasättas om regleringen av den skattefria försäljningen till intra—EG-resenärer skall regleras i tullagen och om hanteringen skall övervakas av tullmyndighetema, eftersom de aktuella varorna är gemenskapsvaror tullrättsligt sett och det inte är fråga om varuförsel mellan gemenskapen och tredje land. Vi anser att praktiska skäl talar för att tullmyndighetema skall övervaka exportbutikerna även när det gäller den enbart skattefria försäljningen och att de praktiska skälen överväger de principiella skälen. I praktiken torde det dessutom kunna bli så, att de varor som förvaras i exportbutikema fortfarande är oförtullade, i den mån de importerats från tredje land, och att tull tas ut i efterhand baserat på redovisning av butiksinnehavaren över hur försäljningen fördelat sig på de båda resandekategoriema. Vi föreslår därför att institutet exportbutik regleras enhetligt i tullagen och tullförord- ningen. Den exakta utformningen av rutinerna kräver ytterligare studier och torde f.ö. få ankomma på tullverket i samråd med skatteförvalt- ningen.

När det gäller den skattefria försäljningen till intra-EG-resenärer skall någon kontroll av vad en resande medför till bestämmelselandet inte förekomma. Att reglerna i skattedirektiven och därpå grundade nationella bestämmelser iakttas måste därför övervakas genom ett kontrollsystem vid försäljningen i butikerna eller ombord på färjor och flygplan. Ministerrådet har den 9 december 1992 utfärdat "riktlinjer" för sådan kontroll. Oavsett dessa riktlinjers rättsliga status bör de beaktas vid den närmare utformningen av det svenska regelverket.

5.6. Tullverkets kontrollverksamhet

Inledning

Tullmyndighetemas kontrollverksamhet och myndigheternas befogenheter därvidlag regleras f.n. i huvudsak i 61 - 79 && TL och 57 - 70 55 TF. Några motsvarande bestämmelser finns knappast i tullkodexen. Kontroll- verksamheten behandlas där på ett sätt som leder till bedömningen att dessa frågor tills vidare avses bli reglerade väsentligen i medlemsstater- nas nationella lagstiftning. Ett studium av dansk och tysk tullagstiftning bekräftar uppfattningen att frågorna om tullmyndighetemas befogenheter f.n. hör till den nationella kompetensen. I det följande skall några kommentarer göras till de artiklar i tullkodexen som berör kontrollverk- samheten. Därefter kommenteras den allmänna utformningen av våra förslag.

Bestämmelser i tullkodexen

Enligt artikel 13 får tullmyndighetema, enligt de villkor som anges i gällande bestämmelser, utföra alla de kontroller som de anser nödvändiga för att säkerställa att tullagstiftningen tillämpas korrekt. Med "gällande bestämmelser" avses gemenskapsbestämmelser eller nationella be- stämmelser. Hänvisningen till "villkor som anges i gällande bestämmel- ser" föranleder bedömningen att artikel 13 inte i sig själv ger tullmyndig- hetema några befogenheter, utan dessa måste härledas ur de avsedda "gällande bestämmelserna".

I artikel 37 sägs att varor som förs in i gemenskapens tullområde skall underkastas tullövervakning från och med införseln och att varorna får utsättas för "tullmyndighetemas kontroll " enligt " gällande bestämmelser". Uttrycket "tullmyndighetemas kontroll" defmieras i artikel 4.14. Därmed avses genomförandet av särskilda åtgärder som vidtas i syfte att säkerställa att tullagstiftningen och eventuella andra bestämmelser iakttas, som är tillämpliga på varor som är föremål för tullövervakning. Därefter föjer en exemplifierande uppräkning av sådana åtgärder: undersökning av varor, kontroll av att handlingar finns och är äkta, granskning av företags räkenskaper och andra handlingar, undersökning av transportmedel, undersökning av bagage och andra varor som personer bär eller har på sig, genomförande av officiella utredningar (efterforskningar, utred—

ningar) samt "andra liknande åtgärder". Varken denna definition eller artikel 37 ger i sig själva tullmyndighetema de befogenheter som avses i definitionen. Återigen innebär hänvisningen till " gällande bestämmelser” att artikeln måste kompletteras med bestämmelser på gemenskapsnivå eller nationellt, som preciserar vilka befogenheter myndigheterna skall ha och under vilka omständigheter de får utövas. Man kan närmast betrakta artikel 4.14 som en anvisning från gemenskapen till medlemsstaterna om vad deras nationella lagstiftning bör innehålla.

Varuförsel till gemenskapen, från det att gränsen till tullområdet passerats, skall ske utan dröjsmål" via den rutt som tullmyndighetema närmare angivit och enligt deras eventuella anvisningar" fram till det tullkontor som utsetts av tullmyndighetema eller till någon annan plats som de utsett eller godkänt eller direkt in i en frizon (artikel 38.1).

Kontrollverksamheten vid varuförsel från gemenskapen behandlas i artikel 183. Enligt artikeln skall varor som förs ut ur gemenskapens tullområde underkastas tullövervakning. Bestämmelsen gäller oavsett om något tullförfarande tillämpas i det aktuella fallet, såsom export, extern transitering eller intern transitering eller om transporten sker under andra formaliteter, såsom vid återutförsel och i vissa andra fall. Varorna skall föras ut via den rutt som fastställs av tullmyndighetema och enligt de förfaranden som fastställs av dessa myndigheter. Varorna får underkastas kontroller av tullmyndighetema enligt gällande bestämmelser. Uttrycket "tullmyndighetemas kontroller" är inte exakt detsamma som definieras i artikel 4.14, men skillnaden saknar betydelse eftersom bestämmelsen får sitt reella innehåll genom de "gällande bestämmelser" som den hänvisar till och som skall utfärdas på gemenskapsnivå eller nationellt.

Överväganden

En utgångspunkt för vårt arbete har varit att innehållet i nuvarande svenska bestämmelser skall upphävas eller ändras endast om det är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till gemenskapsrätten. På det aktuella området gäller i huvudsak nationell kompetens. Vi föreslår därför att de nuvarande bestämmelserna i tullagen om tullverkets kontrollverksamhet, med ett undantag, förs över med i stort sett oförändrat innehåll till den nya tullagen. Undantaget är 65 & TL, som vi anser inte behövs med hänsyn till artikel 14 i tullkodexen. Enligt den artikeln skall var och en som är direkt eller indirekt inblandad i

verksamhet som berör handeln med varor förse tullmyndighetema med alla nödvändiga handlingar och upplysningar, oavsett vilket medium som används, och på tullmyndighetemas begäran ge dem all nödvändig hjälp och detta inom föreskriven tid, allt i syfte att det skall bli en riktig tillämpning av tullagstiftningen. Uttrycket "handeln med varor", liksom angivandet av "handeln mellan gemenskapen och tredje land" i artikel 1 första strecksatsen som tillämpningsområde för tullkodexen, ger intryck av att bestämmelserna inte gäller för privatpersoners införsel och utförsel av icke-kommersiell karaktär. En sådan tolkning är dock felaktig mot bakgrund av de omfattande särregler som finns i tillämpningskodexen om icke—kommersiell införsel och utförsel. Artikel 14 är därför tillämplig även i t.ex. resandetraf1ken.

Åtskilliga av de nuvarande bestämmelserna om befogenheter för tullmyndighetema har som rekvisit att en vara eller ett transportmedel "står under tullkontroll". I vilka fall en vara eller ett transportmedel står under tullkontroll definieras f.n. i 61 och 62 55 TL. Vi har särskilt övervägt om det är möjligt och lämpligt att även i fortsättningen använda dessa begrepp. Studiet av särskilt dansk och tysk tullagstiftning har visat att man i andra länder klarar sig utan ett sådant begrepp för att ange när olika befogenheter får utövas. Vi har dock funnit att den nuvarande tekniken i tullagen är av värde även i den kommande lagstiftningen, om definitionerna av varor respektive transportmedel "som står under tullkontroll" anpassas till EG:s tullbestämmelser. Även 61 och 62 55 TL föreslås således överförda till den nya lagstiftningen och återfinns i 54 och 55 55 i vårt förslag till ny tullag.

Anmälningsskyldighet för transportmedel

Särskilda bestämmelser om skyldighet att för tullmyndighet anmäla transportmedels ankomst eller avgång i utrikestrafrk finns f.n. i 57 & TF, som grundas på bemyndigandet i 3 & TL, samt i föreskrifter som GTS meddelat med stöd av 57 & TF. Några liknande bestämmelser finns i stort sett inte i tullkodexen eller, såvitt vi känner till, i några andra gemen- skapsbestämmelser. Fartyg, flygplan, lastbilar etc. som ankommer till gemenskapens tullområde, med eller utan andra varor som last, är naturligtvis såsom icke-gemenskapsvaror i sig själva deklarationspliktiga. Den deklarationsplikten är reglerad i EG-reglerna och utformad på ett för trafiken smidigt sätt, liksom den f.n. är i Sverige. Temporär import, eller

övergång till fri omsättning med returtullfrihet, medges nästan alltid formlöst för transportmedlet utan att det behövs någon uttrycklig tulldeklaration.

Anmälningskyldigheten för transportmedel som sådana är av vital betydelse för hela tullverksamheten. Anmälan av transportmedlet är det första ingångsvärdet i fråga om varor som importeras eller exporteras med transportmedlet. Nuvarande regler skall därför behållas såvitt gäller transportmedel som ankommer från eller avgår till tredje land.

När det gäller transportmedel som ankommer från ellar avgår till annan medlemsstat är det mera tveksamt i vilken utsträckning anmälnings- skyldighet får eller bör föreskrivas. När det särskilt gäller fartygstrafik mellan medlemsstater finns dock i artikel 313 i tillämpningskodexen regler om skyldighet att underrätta tullmyndigheten på destinationsorten om ett fartygs ankomst. Dessa regler finns i samband med mycket detaljerade regler om vilken tullstatus (gemenskapsvara eller icke- gemenskapsvara) som medförda varor skall presumeras ha, och hur statusen gemenskapsvara i förekommande fall skall styrkas. Några exempel skall ges på innebörden av artikel 313 om Sverige blir medlem i EU.

Om ett fartyg med last från tredje land till Sverige på vägen anlöpt annat medlemsland och där tagit upp last (gemenskapsvaror) som också skall till Sverige, måste den lasten tas upp på ett s.k. T2L-dokurnent som utfärdas av tullmyndighet i det andra EU-landet. Detta dokument skall företes för tullmyndigheten i Sverige, som på grundval av dokumentet fastställer varornas tullstatus som gemenskapsvaror, jfr artikel 37.2 i tullkodexen. Tullstatusen kan även styrkas genom att beteckningen "T2L" sätts på faktura eller frakthandling avseende varorna och bestyrks av tullmyndigheten i det avsändande EU-landet. I fråga om vissa varor - motorfordon, järnvägsvagnar, containrar m.m. — kan tullstatusen styrkas på andra sätt. Om gemenskapsvarornas tullstatus inte styrks på angivet sätt för den svenska tullmyndigheten, skall varorna inte anses ha gemenskapsstatus, och de skall följaktligen underkastas den tull- behandling som gäller för icke-gemenskapsvaror .

Motsvarande gäller om ett fartyg avgår från Sverige till annat medlemsland med last både med varor (gemenskapsvaror) destinerade till det landet och varor som skall föras vidare till tredje land. Den svenska tullmyndigheten skall då på begäran utfärda intyg eller i övrigt bestyrka gemenskapsvaromas tullstatus.

Varor ombord på ett fartyg, som ankommer från en hamn där det finns en frizon, skall inte anses ha gemenskapsstatus såvida inte tullmyndig- heten där antecknat i skeppspappema att fartyget kommer från en del av hamnen som ligger utanför frizonen, eller varornas tullstatus styrks på sätt ovan angetts.

Ett transportmedel kan givetvis transportera icke-gemenskapsvaror som lastas i ett medlemsland och lossas i ett annat. Sådana varor skall vara hänmrda till tullförfarandet extern transitering.

Dessa exempel visar att det i viss utsträckning är påkallat att föreskriva skyldighet för förare och befälhavare på transportmedel att anmäla dess ankomst och avgång även i trafik mellan medlemsstater. När det gäller trafik med fartyg synes en generell underrättelseskyldighet följa redan av artikel 3133 a i tillämpningskodexen, som gäller generellt utan avseende på varornas tullstatus eller var de lastats ombord, med möjlighet dock för tullmyndighetema enligt punkt 3 e i artikeln att medge befrielse från underrättelseskyldigheten.

Det råder dock delade meningar bland gemenskapens medlemsländer om räckvidden av artikel 3133. Detta framkom nyligen i ett seminarium om tullförfarandena transitering och export inom ramen för Mattheus- programmet (EG:s program för vidareutbildning av tulltjänstemän). Utöver denna oklarhet är det oklart om frågan om anmälningsskyldighet för fartyg och luftfartyg hör till gemenskapens kompetens (som i så fall inte har utnyttjats mer än i liten grad, vilket nödvändiggör kompletteran- de nationella bestämmelser), eller om frågan ligger utanför gemenskapens kompetens (vilket ger större utrymme för nationella bestämmelser). Gemenskapen är inte fördragsslutande part till konventionen (SÖ 1967: 47) om förenkling av formalitetema" 1 internationell sjöfart, som f.n. ligger till gnmd för svenska bestämmelser om tullformaliteter vid utrikes sjötrafik. Inte heller är gemenskapen part i Chicago-konventionen om internationell civil luftfart, som ligger till grund för de flesta länders tullformaliteter vid utrikesflyg. Rådets förordning (EEG) nr 3925/91 om avskaffande av kontroller av och formaliteter för bl.a. handbagage och incheckat bagage hos flygresenärer i intern EG-trafik utesluter inte att det fortfarande kan gälla anmälningsskyldighet för luftfartygen i sådan trafik enligt nationella bestämmelser. När det däremot gäller landtrafiken med lastbil och tåg framgår klart av EG-rättsakter på olika områden att någon anmälningsskyldighet, och därpå grundad kontrollverksamhet, inte skall förekomma på grund av passeringen av de inre gränserna i och för sig.

Från praxis i nuvarande medlemsländer kan följande antecknas. Enligt vad som inhämtats från Storbritannien erfordras där en inkommande fartygsanmälan, av det slag som avses i konventionen SÖ 1967:47, för varje fartyg som ankommer till landet, med undantag för färjor som går i turlistebunden trafik med andra medlemsstater. Det görs dock ytter- ligare undantag för andra fartyg som närmast kommer från ett annat med- lemsland, baserat på en "lokalt bedömd risk" från tullkontrollsynpunkt. Enligt den danska tullagstiftningen krävs en skriftlig angivelse (tolddekla- ration) för varje fartyg som ankommer eller avgår från Danmark, med undantag för fartyg från eller till annat medlemsland som inte medför några oförtullade eller Obeskattade (uberigtigede) varor som last eller proviant. Tullmyndighetema kan därvid medge lättnader för bl.a. passagerarfartyg i turlistebunden trafrk.

Av det ovannämnda framgår att det råder osäkerhet om i vilken utsträckning anmälningsskyldighet för transportmedel som ankommer till eller avgår från Sverige bör gälla vid ett EU-medlemsskap. Vi har dock funnit att övervägande skäl talar för att en sådan anmälningsskyldighet får och bör föreskrivas. Föreskrifter härom torde kunna utfärdas av regeringen efter riksdagens bemyndigande. Ett sådant föreslås därför intaget i 62 a 5 i ny tullag. Se vidare kommentarerna till nämnda

paragraf.

5.7. Efterkontroll och tullrevision

Tullagens avsnitt om tullverkets kontrollverksamhet innehåller även bestämmelser om s.k. efterkontroll (75 - 79 55). Dessa bestämmelser har nyligen ändrats efter förslag i propositionen 1993/94: 151 om rättssäkerhet vid beskattningen. Ändringarna träder i kraft den 1 juli 1994, se SFS 1994:000. Därför läggs den nya lydelsen av bestämmelserna till grund för överväganden om anpassning till EG:s regelverk.

Tullkodexen innehåller i detta ämne i huvudsak en ganska kort artikel, art. 78, om "efterhandskontroll av deklarationer". Det är uppenbart att denna artikel inte ensam kan utgöra rättslig grund för efterkontrollverk- samheten. Från gemenskapens sida torde man utgå från att det i medlemsstaterna finns lagstiftning på området, som bl.a. närmare anger formerna för kontrollen och balansen mellan gemenskapens intressen och deklarantemas intressen. Vi föreslår att de nyligen beslutade bestämmel—

serna behålls med några justeringar som behövs för att de skall bli förenliga med EG-reglemas krav.

5.8. Tullskyldighet i särskilda fall

Under denna rubrik frnns f.n. bestämmelser i 80 - 82 55 TL. Den första av dessa paragrafer reglerar tullskyldigheten för postförsändelser. Den bestämmelsen föreslår vi skall behållas med i stort sett oförändrat innehåll. Vi hänvisar härvid till författningskommentarema.

De två övriga paragraferna handlar om tullskyldighet i ett antal oregelmässiga situationer, såsom när oförtullade varor går förlorade eller när oförtullade varor hanteras på ett otillåtet sätt. Dessa bestämmelser ersätts till största delen av liknande bestämmelser i tullkodexen, som närmare skall beskrivas nedan.

Enligt artikel 202 uppkommer en tullskuld genom "olaga införsel" av en tullpliktig vara till gemenskapens tullområde eller "olaga införande" av en sådan vara från en frizon eller ett frilager till övriga delar av tullområdet. Denna artikel ersätter 82 5 första stycket.

Enligt artikel 203 uppkommer en tullskuld om en tullpliktig vara olagligen undandras tullövervakning. Enligt artikel 204 uppkommer en tullskuld om i annat fall förpliktelser som gäller vid tillfällig förvaring av tullpliktiga varor åsidosätts eller villkor som gäller för ett visst tullförfa— rande åsidosätts eller om förtullade varor disponeras på annat sätt än som varit villkor för tullnedsättning eller tullfrihet. Dessa bestämelser ersätter de tre första styckena i nuvarande 81 å och 82 5 andra stycket.

Även övriga delar av 81 och 82 55 faller bort därför att de antingen motsvaras av andra EG-bestämmelser eller i övrigt strider mot EG:s regelverk. I artikel 206 anges t.ex. fall då tullskuld, med awikelse från artikel 202 och 204.1 a, inte skall anses ha uppkommit. Tidsfristen för tullmyndighetema att meddela tulltaxeringsbeslut i dessa fall är, liksom beträffande tulltaxeringsbeslut i allmänhet, tre år enligt artikel 2213.

5 .9 Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite

Frågor om sanktioner mot överträdelser av tullagstiftningen hör än så länge till den nationella kompetensen. Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser dels om sanktionsavgifter som påförs av tullmyndighetema

i administrativ ordning, dels om straffrättsliga sanktioner, samt även om vite.

Vi anser att de nuvarande bestämmelserna om sanktionsavgifterna tulltillägg och förseningsavgift kan behållas. Bestämmelserna måste emellertid justeras i åtskilliga hänseenden är att passa in i EG:s tullbestämmelser.

Tulltilhlgget infördes 1986 som en sanktion mot oriktiga uppgifter i tulldeklarationer, som leder till eller kan leda till att tull eller annan skatt undandras.

De som avses kunna träffas av tulltillägg är de som bedriver yrkes- mässig import. Detta uttrycks i gällande lag så, att det skall ha förelegat deklarationsskyldighet för den tullskyldige. Deklarationsskyldighet, i ordets nuvarande bemärkelse, föreligger inte i de fall då GTS med stöd av 9 & TF föreskrivit att tulldeklaration inte behöver lämnas när en vara anmäls till förtullning. Sådana föreskrifter får meddelas för varor som inte införs i handelssyfte eller för yrkesmässig användning eller om det annars finns särskilda skäl, dock inte i fråga om varor som tagits om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande.

Avgränsningen av de fall då tulltillägg skall kunna komma i fråga måste, vid tillämpning av EG:s regelverk, anknyta till moment i detta regelverk. Vid överföring av en vara till fri omsättning, liksom vid varje hänförande av en vara till ett tullförfarande, skall lämnas en "tulldeklara- tion", se artikel 4.17 och artikel 59 i tullkodexen. 'lhlldeklarati'onen skall som huvudregel vara skriftlig eller lämnas med något datatekniskt förfarande. I de fall som anges i kommissionens tillämpningsföreskrifter får den lämnas muntligt eller genom annat handlande, se artikel 61 i tullkodexen.

] artikel 225 i tillämpningskodexen anges att muntlig tulldeklaration för förtullning får lämnas för varor av icke—kommersiell natur i vissa angivna fall, varor av kommersiell natur i vissa angivna fall (i huvudsak enstaka försändelser vars värde inte överstiger visst tröskelvärde), vissa varor som återinförs med returtullfrihet samt vissa varor som införs i gränstra- frk och beviljas tullfrihet enligt förordning (EEG) nr 918/83.

En praktisk avgränsning av fall som skall kunna föranleda tulltillägg synes vara att det är fråga om fall då det enligt gemenskapsreglema erfordras en skriftlig deklaration eller en motsvarande deklaration med datateknik. Utanför området för tulltillägg skulle alltså hamna de fall då tulldeklaration får lämnas muntligt eller genom annat handlande (även om

tullmyndighet i ett enstaka sådant fall skulle kräva en skriftlig deklaration med stöd av artikel 2272 i tillämpningskodexen).

Tulltillägg kan enligt nuvarande regler komma i fråga endast i samband med tullklareringsformen förtullning. De tullförfaranden som tullkodexen tillhandahåller är inte lika renodlade som våra nuvarande tullklarerings- former. Tullförfarandena aktiv förädling (resitutionssystemet), passiv förädling och bearbetning under tullkontroll innesluter i sig att varor övergår till fri omsättning. Skyldighet att betala tull kan uppkomma även vid andra tullförfaranden såsom vid temporär import med partiell tullfrihet och export, det senare dock mycket sällsynt förekommande. Det förefaller naturligt att tulltillägg skall kunna komma i fråga vid oriktigt uppgiftslämnande i varje sammanhang där tullskyldighet förekommer, utan avseende på vad tullförfarandet kallas i EG-bestämmelserna.

Även systemet med förseningsavgift kan behållas med hänsyn till att sanktionsfrågorna hör till nationell kompetens. Förseningsavgift tas f.n. ut om den som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande efter anmälan till förtullning inte har kommit in med tulldekla- ration inom föreskriven tid. Vi föreslår att förseningsavgift skall kunna tas ut vid de förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning som närmast motsvarar de förenklade förfaranden som anges i 8 & första stycket 2 TL.

I fråga om förhållandet mellan å ena sidan tull och tulltillägg och å andra sidan förverkande gäller enligt nuvarande 88 & TL att tull, annan skatt, avgift och tulltillägg inte tas ut till den del en vara eller dess värde förverkas. Bakgrunden till bestämmelsen frnns i huvudsak i betänkandet (SOU 1976:37) Smugglingsbrott och tulltillägg, s. 114 ff.

Vid ett svensk medlemskap i EG åvilar det emellertid Sverige att se till att tull tas ut för varor som förs in i gemenskapen och kommer ut i den fria rörelsen. Till den del EG:s bestämmelser kräver att tull tas ut, kan innehållet i den nuvarande bestämmelsen inte behållas. I vissa fall följer dock även av EG:s bestämmelser att tull inte skall tas ut av den från vilken varan förverkas. Detta gäller när i enlighet med artikel 233 första stycket c och d i tullkodexen tullskulden utsläcks. Det sker för en vara som tas i beslag vid införseln, om varan samtidigt eller senare förverkas. Beslaget skall ske innan varan har frigjorts (punkt c andra strecksatsen) eller eljest kommit ut i fria rörelsen (punkt d) och följaktligen innan dess tullstatus har ändrats. I artikel 867 i tillämpningskodexen anges att varans tullstatus inte ändras till följd av förverkandet. Varan förblir således en icke-gemenskapsvara. Enligt artikel 867a i tillämpningskodexen anses

varan hänförd till tullagerförfarandet. Därifrån kan den överföras till vilken tullmässig bestämmelse eller användning som helst. Huruvida tull och skatt därvid skall utgå följer av de regler som gäller för förfarandet i fråga. Har en vara däremot tagits i beslag och förverkats först sedan varan satts i fri omsättning inom gemenskapen kvarstår tullskulden vid ett förverkande.

Till skillnad från vad som gäller om uttag av tull synes det inte finnas något hinder för Sverige att avstå från att ta ut annan skatt, avgifter och tulltillägg i fall av förverkande eller värdeförverkande. Eftersom det överensstämmer med dagens situation föreslår vi därför att sådana regler införs i den nya tullagen.

Effekterna av ett förverkande blir därmed desamma som idag avseende de pålagor som belastar den från vilken en vara eller dess värde förverkas, med undantag för de fall där tull skall belasta denna person enligt EG-bestämmelserna. Vi har, i syfte att så långt möjligt behålla dagens situation, övervägt olika metoder för att lindra denna belastning utan att träda gemenskapens krav på tullintäktema för när. Vi har därvid stannat vid att föreslå att erlagd tull skall beaktas vid värdeförverkande och vid bestämmande av påföljd.

Vid ett medlemskap tillkommer möjligheten att exporttullar tas ut och att en vara för vilken sådan tull skall tas ut förverkas. Vi har dock inte funnit skäl att föreslå några särskilda regler för dessa fall.

Vissa specialstmffrättsliga regler finns f.n. i TL (94 - 96 å) och TF (71 - 73 55) rörande överträdelser av bestämmelser i dessa författningar. Brottet kallas tullförseelse. Påföljd som kan komma i fråga är böter.

Vi föreslår att tullagstiftningen även framgent skall innehålla be- stämmelser om bötesstraff för överträdelser av tullagstiftningen.

5.10. Omprövning och överklagande

Vi ser ingen anledning att ändra den nuvarande instansordningen vid överklagande av tullmyndigheters beslut. Vi föreslår därför att lokala tullmyndigheters beslut enligt tullagstiftningen och, såvida inte annat särskilt föreskrivits, även övriga beslut skall överklagas hos GTS. GTS beslut enligt tullagstiftningen skall överklagas till kammarrätten eller regeringen i huvudsak enligt samma fördelning som gäller f.n. enligt 100 5 TL. Denna ordning bör uppfylla de krav på instansordningen som är föreskrivna i artikel 2432 i tullkodexen.

Nyligen har genomförts likartade regler för omprövning och över- klagande på hela området för inrikes beskattning (se proposition 1989/90:74 Ny taxeringslag m.m.). Rättssystematiska och andra skäl talar för att en liknande ordning bör genomföras beträffande tull- taxeringsbeslut, i samband med att tullkodexens omprövningsrcgler blir gällande för tull. Tillämpningen av dessa regler bör inte begränsas genom att ett överklagat tullbeslut leder till rättskraft för hela tulltaxeringen avseende en tulldeklaration, vilket kan bli fallet när en beloppsprocess tillämpas. Den sakprocess som numera gäller på området för inrikes beskattning (jfr anförd proposition s. 367 ff) synes passa väl ihop med det förhållandet att ofta ett stort antal delfrågor förekommer för ställningstagande i tulltaxeringsärenden, t.ex. varuklassificering, tull- värdeberäkning, tullfrihetsgnmder m.m., samtidigt som en tulldeklaration kan gälla ett stort antal olika varuposter.

Vi föreslår därför att omprövnings- och överklagandeförfarandet ändras så, att det så långt möjligt liknar det som gäller vid den inrikes be- skattningen. Närmast till hands som förebild ligger lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP), eftersom den avser ett förfarande med allmänt ombud. Allmänt ombud bör finnas kvar på tullområdet med hänsyn till Generaltullstyrelsens roll som besvärsinstans. Thllkodexens "orubblighet" när det gäller reglerna för omprövningsför— farandet - t.ex. treårsfristen (artiklarna 220, 221 och 236) och regeln att beslut i fråga om tillämpning av tullagstiftningen (artikel 243) alltid får överklagas - sätter vissa gränser för denna strävan efter likformighet.

Angående vem som är berättigad att överklaga beslut på tullagstift— ningens område fmns f.n. en bestämmelse i tullagen (101 å), som bl.a. innebär att tulltaxeringsbeslut endast får överklagas av den tullskyldige och det allmänna ombudet. Även för några ytterligare fall anges vem som är besvärsberättigad, medan i övrigt den allmänna bestämmelsen i förvaltningslagen (22 &) gäller. I tullkodexen regleras motsvarande fråga i artikel 243. Där anges att varje person har rätt att överklaga ett beslut av tullmyndighetema som berör denne "direkt och personligen" . Mot den bakgrunden har vi ansett att det inte finns utrymme för någon nationell bestämmelse som närmare anger vem som skall ha rätt att överklaga vissa typer av beslut. I förslagen till bestämmelser anges i vissa fall "den tullskyldige" såsom den klagande i tulltaxeringsärenden, därför att det naturligen oftast är denne som berörs "direkt och personligen". Detta utesluter inte att annan kan vara besvärsberättigad enligt tullkodexen. Så är t.ex. fallet i fråga om varor som införts med post, till följd av vårt

förslag att bibehålla nuvarande ordning där som huvudregel ett postbe- fordringsföretag är tullskyldigt för varor som införs med post. I dessa fall måste adressaten anses vara besvärsberättigad. Det kan inte uteslutas att det även i övrigt kan inträffa att någon annan än den tullskyldige kan tänkas träffas "direkt och personligt" av ett beslut och således ha rätt att överklaga.

En konsekvens av att överklagningsförfarandet anpassas till det som gäller på inrikesbeskattningens område är att institutet "överklagande i särskild ordning" försvinner. Några bestämmelser motsvarande 103 och 104 55 TL finns därför inte i vårt förslag.

Enligt artikel 243 i tullkodexen skall rätt att överklaga föreligga inte endast i fråga om beslut som tullmyndighetema fattat, utan även i fall då tullmyndighetema inte fattat ett beslut inorn föreskriven tid med anledning av en skriftlig framställning därom, jfr artikel 6.2.

Svensk förvaltningsrätt tillhandahåller inte någon möjlighet att "överklaga" myndigheters passivitet, och har aldrig gjort det. Den som är missnöjd med en myndighets passivitet är hänvisad till att framföra sina klagomål t.ex. till en överordnad myndighet eller till Justiticom- budsmannen eller ge offentlighet på annat sätt åt sin uppfattning.

Vad ett sådant "överklagande" skulle gå ut på, om den överordnade instansen skall fatta ett beslut i sak i den passiva myndighetens ställe, eller vilket annat beslut som den överordnade instansen skulle fatta kan vi inte utläsa ur gemenskapsreglema. Sannolikt fmns det regler om detta i nationell förvaltningsrätt i vissa av de nuvarande medlemsstaterna.

Vi föreslår inga nationella bestämmelser med anledning av nyssnämnda regel i tullkodexen. Om rättsfiguren "överklagande av myndighets underlåtenhet att fatta beslut" skall införas i svensk rätt är en fråga som berör hela förvaltningsrätten och inte endast tullrätten. Att utreda den frågan anser vi ligga utanför ramarna för våra direktiv. Vårt ställnings- tagande kan även formellt försvaras med att de angivna artiklarna sammantaget innebär att beslut skall "fattas inom en tid som fastställs enligt gällande bestämmelser" för att underlåtenheten att fatta beslutet inom den tiden skall vara överklagbart. Vi känner emellertid inte till några sådana "gällande bestämmelser" på tullverksamhetens område, varken gemenskapsbestämmelser eller svenska bestämmelser. Denna del av artikel 6.2 kommer därför att sakna tillämpning i Sverige.

5.11. Övrigt

Det finns inte behov av några nationella lagbestämmelser om rätt att återkalla vissa beslut, av det slag som f.n. finns i 106 & TL. 'Ilullkodexen och tillämpningskodexen innehåller regelmässigt bestämmelser om återkallelse av tillstånd av olika slag eller återkallelse av andra typer av beslut. F.n. föreskrivs i 106 5 TL att tullmyndighet kan förordna att beslut om återkallelse av tillstånd o.d. skall gälla omedelbart. Av artikel 7 jämfört med artikel 244 i tullkodexen framgår att beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen är omedelbart verkställbara. Detta gäller även återkallelse av tillstånd. Detta bör emellertid inte hindra att tullmyndighet t.ex. i beslut om indragning av tillstånd av olika slag i vissa fall föreskriver att indragningen skall ske vid en viss senare tidpunkt, dvs. att beslutet gäller med verkan fr.o.m. viss tidpunkt, detta för att ge tillståndshavaren skäligt rådrum.

Vi har inte tagit med någon bestämmelse motsvarande 116 5 i vårt förslag till ny tullag. Vi kan inte se något behov av att i tullagen ha en bestämmelse rörande Riksrevisionsverkets granskning av verksamheten inom tullverket.

" "."." -' r - tm: 3351".me Mia-' såna.. '|': Hundfimmtlsmäl ...a

' mm;-All.]! JTH-ti; unmglzmgn'MM..t:-sm

' m”%J'ma1&i-i"aqmåirlw Wir mamsen. rhb - tu,-...... nanm ajwwmwmmuawwmrm ' ' än... av emm fat JW .nu-...man... Watteau sun-| Mhr- mmnwm r

. -' . '. .r '.llri' ":F ft '.i'r'ujnirtiuiuri .MWJMM . ". .-..|-.-- m..-'h'l ,! |»: flå 'Jrl' d:r: Eur—:mad: ' " '"H'u ' .|" |. __. '. ...-.l'. :|r_';|1.tigh._-.: 1.112. Willi-"

. ,_ "I . -'1|._'_ me.-1un4.e|.u'.a.uL|J-ln.zlleu.ul.au

""'7"'.'”'.||!|i'é*"' ||| ? ? ."" ”prvi-'.!?! '»:ll'ul'iuns- Herrey-TMM

' .'"" . 'r " | ”'I-:"" ' -- '-i:'- " "EJ-= Juana-Wu.

' % " dif-rf- "- ' runa—ä' mm.-raierqmummln

'?-J,'- '#'-...,.- .. -. ||- -._.-a..| 'rk|='l.'I-:r-:;1a .. maga-... ' 'l-QI'. "|." mar....”— .| uns-”1 m.a.ui;vu."-:'|51$'E|'e.s m.,. ..... ' %*Wéérl nar-m- .- att. tas.. mm matrum .eu. ...a-a.. m ..-

'fl'"_..' '.Il'lh'. HEL rann-un: Framfumn. ninnuam”)- .

w'h—H,#L. 55,-." 'i' F.d.—331155. med U| då HDD”. nu "Luhn; "r.. 3 " =.u- ,_ jus-aim. 'Em lar-mened mu mur. ....

|-"1!.'r5|"|.i"|.| M lli "mm I."!!- En! Mm fli.

"|- dlrrrmushbmtmnimrlw Mandel ru- -..u'| ut.. . |||. tal:!rrtilllmpulmlawelg: #1... nu.

6 Materiella bestämmelser

6.1 1111an

EG:s gemensamma tulltaxa är liksom den svenska baserad på den s.k. HS-nomenklaturen (Harmonized Commodity Description and Coding System). Med utgångspunkt från detta sexställiga varuklassificerings- system har EG upprättat en s.k. kombinerad nomenklatur som skall användas både för tarifferingsändamål och för statistiska ändamål (rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan). Den kom- binerade nomenklaturen (CN) omfattar dels HS-nomenklaturen och EG:s underuppdelningar (CN subdivisions), dels kompletterande anmärkningar och andra bestämmelser relaterade till EG:s underuppdelningar. Den gemensamma tulltaxan, på samtliga medlemsstaters språk, upprättas i Bryssel och distribueras löpande till medlemsländerna.

Kommissionen har också upprättat en integrerad databas benämnd TARIC som utöver den kombinerade nomenklaturen innehåller de ytterligare EG-underuppdelningar som erfordras för att identifiera ett stort antal speciella arrangemang på tullområdet, t.ex. tullsuspensioner, tullpreferenser, tullkontingenter, antidumpningstullar, importlicenser etc. TARIC indikerar vilka olika gemenskapsregler som är tillämpliga för en specifik vara samt hänvisar till aktuell författning. Även TARIC grundas på föreskrifter i rådets förordning nr 2568/87. TARIC är basen för medlemsstaternas nationella arbetstulltaxor.

Vid ett medlemskap bortfaller den nu gällande svenska tulltaxelagen (1987:1068) och ersätts av rådsförordningen nr 2658/87, vilken blir direkt tillämplig här i landet. Den nu gällande svenska statistiska varuförteckningen är utfärdad av GTS med stöd av 21 & TF. Något omedelbart behov av en motsvarande nationell statistisk varuförteckning, baserad på den kombinerade nomenklaturen, med ytterligare uppdelning av varuslagen utöver EG:s integrerade tulltariff (TARIC) synes inte föreligga. Då det emellertid inte kan uteslutas att ett sådant behov kan uppstå i ett senare skede anser vi det lämpligt att GTS ges fortsatt bemyndigande i förordning att efter samråd med KK, Statistiska central- byrån eller annan berörd myndighet utfärda en statistisk varuförteckning

i anslutning till tull— och statistiknomenklaturen i rådets förordning nr 2658/87 .

6.2. Preferentiella ursprungsregler

I ett frihandelsområde där varje part bibehåller sina egna yttertullar och handelsregleringar mot tredje land, är det nödvändigt att begränsa den preferensberättigade handeln till sådana varor som undergått en viss bestämd grad av bearbetning inom frihandelsområdet (eller är helt framställda där), detta för att förhindra att importen till området söker sig in via den part som har de lägsta tullama. Därför erfordras särskilda ursprungsregler, som i detalj bestämmer vad som krävs för att en vara skall anses ha urspnmg inom området och därmed bli berättigad till preferensbehandling. De preferentiella ursprungsreglema är i allmänhet mer restriktiva än icke-preferentiella urspnmgsregler ("allmänna ursprungsregler"). Restriktiviteten är beroende av varans känslighet när det gäller konkurrens utifrån. De har därmed en betydligt större handelspolitisk dimension än de icke-preferentiella ursprungsreglema.

Ursprungsregler används även i andra sammanhang än frihandel- sområden, när det gäller att särskilja preferensberättigade varor från icke preferensberättigade, t.ex. i GSP-systemet (Generalized System of Preferences), det system som utvecklats för att ge tullförmåner för varor från utvecklingsländema.

Vid ett svenskt inträde i EG bortfaller ursprungsreglema i handeln med övriga EG-länder. Däremot måste Sverige överta EG:s preferentiella ursprungsregler mot tredje länder. Sådana regler tillämpas förutom mot kvarvarande EFTA—länder, mot de medelhavsländer som EG slutit handelsavtal med, mot ACP-ländema (African, Caribbean and Pacific States) samt inom ramen för OSP-systemet m.m.

Den nuvarande svenska förordningen (1993: 1648) om frihandel i varu- utbytet enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES- avtalet) och andra förordningar om s.k. förmånsbehandling av varor med ursprung i visst land eller grupp av länder eller områden bortfaller och ersätts av EG:s regler i motsvarande författningar.

EG:s bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor återfinns dels i tullkodexen (artikel 27) och i tillämpningskodexen (artildama 66 - 140), dels i de avtal om förmånsbehandling som EG slutit med visst land, grupp av länder eller område. EG:s preferentiella

ursprungsregler är i huvudsak baserade på samma principer som ursprungsreglema i EES-avtalet, även om vissa smärre avvikelser finns.

EG:s preferentiella urspungsregler innebär att en vara skall anses ha "ursprung" inom området om varan antingen helt framställts där eller om den i de fall då varan baseras på material från länder utanför området - undergått viss bestämd ("tillräcklig") bearbetning eller behandling inom området.

Till kategorin "helt framställda" produkter hänförs t.ex. mineraliska produkter som utvunnits inom en parts område, vegetabiliska produkter som skördats där eller produkter som erhållits från levande djur som uppfötts där samt andra produkter som helt baserats på material med ursprung inom partens område.

Beträffande produkter som undergått "tillräcklig bearbetning eller behandling" gäller huvudregeln att en vara är "ursprungsvara" om det s.k. nummerväxlingskriteriet uppfyllts i och med bearbetningen. Med detta menas att bearbetningen av den importerade varan skall vara av sådan omfattning att den framställda varan genom bearbetningen klassificeras enligt annat fyrställigt nummer i tulltaxan än det som gäller för den importerade insatsvara som använts. Från denna huvudregel om nummerväxling fmns ett stort antal undantag som upptagits i en särskild bearbetningslista och som i vissa fall innebär att ytterligare krav ställs utöver nummerväxlingskravet, i andra fall innebär lättnader från detta krav. Vidare finns regler som föreskriver att vissa enklare former av bearbetning (ompackning, rengöring etc.) icke skall anses vara tillräck— liga för att ge varan karaktär av ursprungsvara, även om reglerna om nummerväxling etc. uppfyllts.

6.3. Allmänna ursprungsregler

För handel med tredje länder som inte har preferens- eller frihandelsavtal med EG, liksom också för cirkulation av varor inom EG tillämpas de gemensamma ursprungsregler som återfinns i tullkodexen (artiklarna 22 - 26) samt i tillämpningskodexen (artildama 35 - 65).

De svenska reglerna om ursprung återfinns i förordningen (1984:59) om varors ursprung och i Generaltullstyrelsens tillämpningsföreskrifter (TFS 1984z47). Reglerna tillämpas i samband med tillståndsgivning vid införsel och utförsel av varor (sanktioner och liknande) samt framställ- ning av handelsstatistiska uppgifter. Enligt de svenska reglerna anses

varor ha sitt ursprung i det land där de sist har undergått väsentlig bearbetning. Med väsentlig bearbetning avses sådan bearbetning som har varit avgörande för varornas form och beskaffenhet. Vid ett medlemskap i EG bortfaller de nuvarande svenska bestämmelserna helt och ersätts av motsvarande regler i rådsförordningen och tillämpningsföreskriftema till denna.

Rådets förordning innehåller dels regler om fastställande av ursprrmg när detta krävs för tillämpning av EG:s tulltaxa och för tillämpning av andra bestämmelser rörande varuhandel, dels regler om upprättande och utfärdande av ursprungsintyg. Enligt förordningen gäller att varor som i sin helhet har utvunnits eller framställts i ett och samma land har sitt ursprung i detta land. Som sådana varor anses bl.a. mineralprodukter som utvunnits inom detta land, vegetabiliska produkter som skördats i landet, produkter från jakt eller fiske som bedrivits i landet och produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet utanför ett lands territorialvatten av fartyg som är registrerade eller anmälda för regist- rering i landet i fråga och som för detta lands flagga. Varor som producerats i fler än ett land anses ha sitt ursprung i det land där den senaste, ekonomiskt berättigade omvandlingen eller betydande bearbet- ningen ägt rum. Omvandlingen eller bearbetningen skall ha skett i ett företag utrustat för det aktuella ändamålet och ha resulterat i framställ- ning av en ny produkt eller ha inneburit ett viktigt steg i tillverk-ningen. I de fall ett dokument skall läggas fram som bevis på en varas ursprung skall detta bevis uppfylla vissa krav. Det skall bl.a. vara utfärdat av en myndighet eller annat i exportlandet därtill bemyndigat, tillförlitligt organ. Motsvarande regler gäller rörande ursprungsbevis för varor som härrör från gemenskapen och som exporteras därifrån.

6.4. Tullvärde

De regler som skall användas för att fastställa tullvärdet vid tillämpning av EG:s tulltaxa återfinns i artiklarna 28 - 36 i tullkodexen och artiklarna 141 - 181 itillämpningskodexen.

Bestämmelserna motsvaras i Sverige av 4 & tulltaxelagen (1987:1068) och av förordningen (l980z749) om tullvärde. EG-bestämmelsema är i likhet med de nuvarande svenska reglerna baserade på GATTzs tullvärde- kod och har i allt väsentligt samma innehåll. De tillämpningsföreskrifter

som gäller i EG är betydligt mer detaljerade än de som för närvarande gäller i Sverige.

6.5. Antidumpningstull

EG:s regler för vidtagande av antidumpningsåtgärder motsvaras närmast av de nuvarande bestämmelserna i 4 5 lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. samt av förordningen (1985:738) om dumpnings- och subven- tionsundersökningar.

EG:s bestämmelser om vidtagande av antidumpningsåtgärder för varor vilka införs från tredje land finns i rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemen- skapen och kommissionens beslut 2424/88/EKSG av den 29 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen. EG:s regler blir vid medlemskap direkt tillämpliga i Sverige. I detta sammanhang bortfaller de nuvarande svenska bestämmelserna i lagen (1987: 1069) om tullfrihet m.m. och i förordningen (1985:738) om dumpnings- och subven- tionsundersökningar. Vissa nationella föreskrifter bör dock utfärdas som komplettering av EG-reglema i fråga om deras praktiska tillämpning här i landet. EG har liksom Sverige anslutit sig både till GATT:s an- tidumpningkod och subventionskod och EG:s regler håller sig därför inom ramen för de bestämmelser som återfinns i dessa koder.

6.6. Tullsuspensioner

De nu gällande svenska bestämmelserna om tullsuspensioner har sin grund i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. Enligt 12 5 i nämnda lag får regeringen meddela föreskrifter om tullfrihet för varor som inte eller endast i ringa omfattning tillverkas inom landet. Till föreskrifterna, som får meddelas för högst fyra år i taget, fogas en förteckning över de varor som omfattas av tullfriheten. Vidare får regeringen i enskilda fall besluta om tullfrihet för varor som inte eller endast i ringa omfattning tillverkas inom landet (in casu-institutet). Ansökan om tullfrihet ges in till KK som

efter samråd med GTS med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen.

Det svenska tullsuspensionsinstitutet ersätts vid ett medlemskap av EG:s regler för tullsuspensioner. Dessa regler grundar sig på artikel 28 i Romfördraget enligt vilken rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen beslutar om ändring eller suspension av tullar. För att skapa enhetlighet i fråga om tullsuspensionsbeslut har kommissionen utarbetat riktlinjer för medgivande av tullsuspensioner i ett meddelande (communication) 89/C235/02.

De varor som omfattas av urllsuspensionsförfarandet är som regel insatsvaror som skall användas vid fortsatt bearbetning inom gemen- skapen. Varor som är avsedda för försäljning för konsumtion i EG omfattas inte. Investeringsvaror som maskiner åtnjuter i allmänhet inte tullsuspension. Insatsvaroma kan föreligga som råvaror, halvfabrikat eller komponenter och utgörs främst av industriprodukter men även av vissa jordbruksvaror.

Huvudkriteriet för att suspension av tull skall beviljas är att identisk eller liknande vara eller substitut för varan inte tillverkas inom EG. Suspension är inte utesluten i de fall där tillverkning förekommer inom EG men tillverkningen har en omfattning som inte är tillräcklig för att täcka EG:s behov. I dessa fall skall hänsyn tas till om skada kan uppkomma för någon ny produktion i EG och till underutnyttjad tillverkningskapaeitet som kan vara tillgänglig i EG. Vid bifall i sådana suspensionsärenden suspenderas vanligen tullen inte helt utan man fastställer tullsatsen till ett belopp mellan tull enligt tulltaxan och tullfrihet. Det är inte heller ovanligt att en suspension modereras genom att den ges formen av en tullkontingent med nedsatt tull eller tullfrihet för en förutbestämd kvantitet. Ofta är en tullsuspension villkorad genom knytning till särskild användning av varan. Ett speciellt tillstånd krävs för att åtnjuta tullsuspension för sådana varor och tulladministrationen i resp. medlemsland följer genom bokföringskontroll eller fysisk kontroll upp att varor kommer till avsedd användning.

'llrllsuspensionen skall vara av tillfällig karaktär och beviljas för tre, sex eller högst tolv månader i taget. Tullsuspensionema förlängs ofta, men inte automatiskt utan förnyad ansökan krävs.

Beslut om tullsuspensioner fattas som regel två gånger om året och publiceras i EGT. De tas även in i den integrerade tulltariffen, TARIC, under egen varukod med detaljerad varubeskrivning, suspensionstull- satsen och tullsuspensionens giltighetsperiod.

I kommissionens riktlinjer för medgivande av tullsuspension upptas de villkor som gäller för arrangemanget. Utöver de villkor som redovisats ovan kan dessutom nämnas att

- gemenskapen som helhet skall ha ekonomisk fördel av tull- suspensionen, t.ex. genom höjning av industrins effektivitet, konkur- renskraft, utveckling eller kapacitetsutnyttjande eller genom lägre konsumentpriser

- tullsuspensionen skall var öppen för alla företag i samtliga med- lemsländer

- importen skall ha viss omfattning; den suspenderade tullen skall uppgå till minst 20 000 ecu per år i hela EG

- sökanden skall visa att han försökt anskaffa varan från större EG- leverantör, men ej funnit någon vara likvärdig (beträffande kvalitet, verkningssätt etc.) med den importerade.

I riktlinjerna anges även vilka administrativa förfaranden som skall tillämpas vid medlemsländernas och kommissionens behandling av ansök- ningsärenden samt vilka krav som gäller för ansökan (t.ex. fastställt formulär och styrkande handlingar).

Enligt kommissionens riktlinjer för medgivande av tullsuspensioner skall begäran om sådan suspension inges till ett i varje medlemsland beläget centralt organ som efter utredning sänder ansökan till kommis- sionen. Vi fmner det lämpligt att KK utses till sådant centralt organ i Sverige. Kollegiet skall således efter utredning och på grundval av inkomna ansökningar utarbeta framställningar om tullsuspensioner och efter samråd med GTS och annan berörd myndighet överlämna dessa till EG-kommissionen. Beslut av kollegiet att inte överlämna ett ärende till kommissionen skall få överklagas hos regeringen.

6.7. Temporär tullfrihet

Tullunionen är utgångspunkt för EG:s handelspolitik gentemot tredje land. Tullunionen innebär bl.a. att medlemsländerna skall tillämpa en gemensam yttre tulltariff samt gemensamma regler för likformig tillämpning av denna t.ex. beträffande temporär tullfrihet.

I EG hanteras frågan om temporär tullfrihet inom ramen för tullför- farandet temporär import. Förfarandet tillämpas för transportmedel, containrar och andra varor, vilka införs från tredje land för tillfälligt bruk

inom EG för att därefter återutföras i oförändrat skick. Tullfrihet medges fullständigt eller partiellt.

Många av de materiella reglerna för temporär tullfrihet (t.ex. i vilka fall, under vilka villkor och hur länge) är baserade på internationella konventioner främst tullkonventioner inom 'Ilrllsamarbetsrådet (Customs Co-operation Council, CCC) till vilka några eller flera av med- lemsländerna och/eller gemenskapen anslutit sig. Inom CCC har utarbetats en ny konvention om temporär tullfrihet, konventionen den 21 juni 1990 rörande temporär införsel av varor (Istanbulkonventionen), i vilken tidigare tullkonventioner på detta område har inarbetats som bilagor. EG har anslutit sig till konventionen.

EG:s regler om temporär import återfinns i tullkodexen (artiklarna 137 -l44) och i tillämpningskodexen (artiklarna 670 - 747). Dessa be- stämmelser motsvaras i Sverige för närvarande av reglerna i 17 & TFL och 28 - 46 && TFF. De svenska bestämmelserna gäller införsel med fullständig tullfrihet. EG:s regler om temporär import med partiell tullbefrielse motsvaras närmast av de svenska reglerna om reducerad restitution i 22 & TFL samt i 61 och 62 55 TFF.

De materiella regler om temporär tullfrihet som finns i Sverige och EG överensstämmer i stort då de i väsentliga delar grundas på internationella överenskommelser eller internationell praxis. Vissa smärre skillnader finns. I flera fall där Sverige tillämpar definitiv tullfrihet tillämpar EG temporär tullfrihet. Det förekommer även fall då man i Sverige tillämpar temporär tullfrihet medan man i EG tillämpar ett annat tullförfarande eller vice versa för samma typ av import, t.ex. temporär tullfrihet resp. aktiv förädlingstrafik, reducerad restitution resp. temporär import med partiell tullfrihet. I enskilda fall som inte omfattas av generella före- skrifter får tullmyndighet såväl i Sverige som i EG på särskilda villkor bevilja temporär tullfrihet. Enligt EG:s bestämmelser skall därvid hänsyn tas till om tullfriheten får någon ekonomisk effekt. Om så är fallet kan i stället temporär import med partiell tullfrihet medges. Motsvarande bestämmelser frnns inte i Sverige.

Tullförfarandet temporär import - transportmedel Gemenskapsrått - temporär import av transportmedel

Bestämmelserna om tullförfarandet temporär import med hel befrielse från tull för transportmedel behandlas i artiklarna 717 - 742 i tillämp- ningskodexen.

Temporär import får tillämpas i fråga om motorfordon från tredje land, som används i yrkesmässig trafrk, på villkor att fordonet

]) importeras av en person som är etablerad utanför gemenskapens tullområde eller för hans räkning,

2) används i yrkesmässig trafik av en sådan person eller för hans räkning och är registrerat på en person som är etablerad utanför gemenskapens tullområde (är fordonet inte registrerat anses villkoret uppfyllt om fordonet i fråga ägs av en person som är etablerad utanför gemenskapen), och

3) används uteslutande för transport som börjar eller slutar utanför gemenskapens tullområde.

Enligt artikel 7187 är vissa avsteg från nämnda villkor tillåtna. Sålunda medges följande undantag i artikel 7187 c: under förutsättning att gällande gemenskapsrätt eller nationell rätt på transportområdet, särskilt bestämmelser som rör tillträde och förfarande, tillåter intern trafik får tullförfarandet temporär import användas för ett motorfordon i yrkesmässig trafik även om transporten börjar och slutar inom gemenskapens tullområde. Intern trafik defmieras i artikel 670 p.

Beträffande flygplan och fartyg gäller undantaget enligt artikel 7187 c på motsvarande sätt som för motorfordon (artildama 722.3 och 723.3).

För järnvägsfordon får enligt artikel 721 temporär import användas på villkor att ägaren är en person som är etablerad utanför gemenskapen och att fordonet är registrerat hos ett järnvägsföretag utanför gemenskapen. Därvid gäller som huvudregel att fordonet inte får ställas till förfogande för någon som är etablerad inom gemenskapen. Förfarandet kan dock tillämpas även i fall då järnvägsfordon ställs till förfogande för en person som är etablerad inom gemenskapen, förutsatt att järnvägsfordonen används gemensamt enligt avtal varigenom varje företag får använda de andras fordon som egen rullande materiel. Den sistnämnda bestämmelsen synes vara utformad bl.a. med tanke på det i jämvägssammanhang vanliga, ömsesidiga användande av främmande järnvägsvagnar som förekommer när tåg inkommer från utlandet. Enligt olika avtal som frnns

på järnvägsområdet får nämligen järnvägsförvaltning eller järnvägsföretag som tar emot ett tåg som inkommer till landet använda i tåget ingående, utländska vagnar i viss utsträckning som ett led i återsändandet av dessa till ägaren. Därvid kan även användning för interna (inrikes) transporter förekomma.

Svensk rätt - temporär tullfrihet för transportmedel som används i yrkesmässig trafik

I 17 5 första stycket lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. (TFL) bemyndigas regeringen meddela föreskrifter om temporär tullfrihet för transportmedel, som införs för att användas endast tillfälligt i landet.

Motorfordon

I 36 & tullfrihetsförordningen (1987:1289) (TFF) föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för transportmedel som skall användas bara tillfälligt för transport inom landet i yrkesmässig trafik av last eller passagerare som följer med transportmedlet från eller till utlandet eller som skall föras genom landet i yrkesmässig trafik. Föreskrifter om yrkesmässig transport på väg av personer eller gods till eller från Sverige eller i transittrafik genom Sverige finns 1 kk (1974:681) om internationella vägtransporter. De gemenskapsbestämmelser som motsvarar temporär tullfrihet för transportmedel som används för dessa slag av transporter finns i artikel 718.3 i tillämpningskodexen.

I 37 5 TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för transportmedel, med undantag av sådana som avses i 32 och 33 55, som får användas för transport inom landet i yrkesmässig trafik av last eller passagerare enligt avtal som Sverige ingått med annan stat eller en mellanfolklig organisa— tion. 32 5 TFF reglerar temporär tullfrihet för transportmedel för enskilt bruk. 33 & TFF reglerar temporär tullfrihet för utländska järnvägsfordon, utlandsregistrerade fartyg och utlandsregistrerade luftfartyg.

l 2 & yrkestrafikförordningen (198821503) föreskrivs att den som har tillstånd till cabotagetrafik i Sverige enligt överenskommelse med annan stat får bedriva denna trafik utan tillstånd enligt yrkestrafiklagen (1988:263). I fjärde stycket samma paragraf föreskrivs att GTS utövar tillsyn över att nämnda trafik bedrivs enligt gällande bestämmelser.

Överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om rätt till cabotage med lastfordon på väg (SÖ l993z6) tillåter yrkesmässig godsbefordran med fordon som är registrerade i Danmark, Finland, Norge eller Sverige inom något annat av dessa länder än det där fordonet är registrerat (cabotage), under förutsättning att tillstånd sökts och erhållits. GTS utfärdar cabotagetillstånd med stöd av 5 - 6 55 kun- görelsen (1974z681).

Fartyg

I 33 5 TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för utlandsregistrerat jämfartyg, fiske- eller lastfartyg eller fartyg inrättat för samhällets räddningstjänst, om det har en längd av minst åtta meter eller annat fartyg med en bruttodräktighet av mer än 70, som skall användas endast tillfälligt för transport inom landet i yrkesmässig trafik, om det får användas i svensk inrikes trafik. Enligt l 5 förordningen ( 1974z235) om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m. prövar Sjöfartsverket frågan om undantag från bestämmelserna i förordningen den 10 november 1724 angående De Främmandes Fahrt på Sverige och Finland och i förklaringen den 28 februari 1726 över denna förordning om förbud mot sjöfart i inrikes trafik. I l 5 förordningen (1974:235) anges att undantag gäller för fartyg, som är registrerade i vissa främ- mande länder. I meddelande från Sjöfartsverket (SJÖFS 1982:50) anges att särskilda överenskommelser med Argentina, Belgien, Danmark, Frankrike, Irländska republiken, Island, Japan, Nederländerna, Norge, Portugal samt Storbritannien och Nordirland berättigar fartyg från dessa länder att bedriva kustfart mellan svenska hamnar.

Luftfartyg

133 & TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för utlandsregistrerat luftfartyg som skall användas endast tillfälligt för transport inom landet i yrkesmässig trafik. I 2 & luftfartslagen (1957z297) föreskrivs att luftfart med luftfartyg som har nationalitet i en annan stat får äga rum endast om det har träffats avtal med den andra staten om rätt till luftfart inom svenskt område. Enligt andra stycket samma paragraf får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

medge att luftfart äger rum även med andra luftfartyg och bestämma på vilka villkor detta får ske. I 1 5 luftfartsförordningen (1986:171) föreskrivs att frågor om tillstånd till luftfart på grund av särskilda skäl (1 kap. 2 5 andra stycket luftfartslagen) prövas av Luftfartsverket.

Jämvägsmateriel

I 33 & TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för utländska järnvägsfordon som skall användas tillfälligt i landet. Några förbehåll vad beträffar cabotage finns inte för denna typ av transportmedel. Det innebär att järnvägsfordon kan innehas med temporär tullfrihet i de fall som berörts ovan i motsvarande avsnitt om gemenskapsrätten på området. De svenska bestämmelserna gör det också möjligt att medge temporär tullfrihet för privatvagnar (t.ex. tankvagnar) som inkommer för att användas viss tid i trafik i Sverige. Detta synes inte möjligt i samma utsträckning enligt EG:s bestämmelser. 'Iullfrågan är en privatvagn som ett företag i EG hyr in från tredje land synes där få hanteras inom ramen för tullförfarandet temporär import med partiell befrielse från tull.

Slutsats

Med hänsyn till vad som nu har anförts finner vi att bemyndigandet i 17 & TFL för regeringen att föreskriva om temporär tullfrihet såvitt avser transportmedel som införs för att användas endast tillfälligt i landet är obehövligt och inte bör ingå i den föreslagna lagen (1994:000) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Tullförfarandet temporär import - andra varor

Temporär tullfrihet medges vid införsel av tredjelandsvaror i huvudsak i fråga om:

- Yrkesutrustning som ägs och införs av person etablerad utanför EG och används enbart av den inresande eller under dennes överinseende.

- Vanor för visning eller användning på utställning, mässa, möte eller liknande evenemang.

- Undervisningsmaterial och vetenskaplig utrustning för forskning eller undervisning samt delar därtill, som införs av godkända organ, i rimliga kvantiteter med hänsyn till avsett ändamål, används under dessas över- inseende och ansvar för icke-kommersiellt bruk, förblir i utländsk ägo samt stannar i EG under en period av högst tolv månader. I vissa fall beviljas särskild tullfrihet.

- Medicinsk, kirurgisk eller laboratorieutrustning för diagnostiskt eller terapeutiskt bruk, som är avsedd för sjukhus m.m., tillhandahållen tillfälligt som gratislån och stannar i EG.

- Räddningsmaterial som införs som gratislån till statliga eller statligt godkända organ för att motverka effekterna av katastrof som drabbat EG.

- Emballage som avses att återutföras fyllt eller, om emballaget införts fyllt, även tomt, under en tid av högst sex månader.

- Mönster, modeller och ritningar samt instrument för provning, mätning eller kontroll, som inkommer till person etablerad inom EG och används för tillverkning av vara, varvid minst 75% av tillverkningen måste exporteras.

- Specialverktyg och specialinstrument, som används av person etablerad inom EG för tillverkning av viss exportvara, om verktygen eller instrumenten tillhandahålls gratis av den utländske köparen av ex- portvaran och förblir i dennes ägo.

- Varor som inkommer för att avprovas eller för att användas vid avprovning, dock ej i vinstgivande syfte.

- Varuprov för demonstrationsändamål, representerande varor som utbjuds till försäljning.

- Vissa varor, som inkommer för eventuell försäljning, nämligen begagnade varor till auktion, konstverk till utställning och varor enligt köpekontrakt för godkännande, under en tid av sex månader.

- Sändningar till påseende, bestående av vissa vamslag som inte kan betraktas som varuprov, nämligen pälsvaror, mattor, ädelstenar och smycken, under en tid av fyra veckor.

- Ersättningsvaror för produktionsmedel, som på leverantörens initiativ tillfälligt tillhandahålls gratis i stället för liknande vara som denne senare skall leverera eller återinstallera efter reparation, under högst sex månader.

- Positiv, framkallad och kopierad kinofilm för visning före kommer— siell användning, film och magnetband för ljudsättning, dubbning eller kopiering, film för visning av beskaffenhet eller arbetssätt hos utländsk

anläggning men ej för offentlig visning mot betalning samt ljud- och datamedia som tillhandahålls gratis för användning vid ADB-behandling.

- Resandes personliga effekter - reseutrustning — under dennes vistelse i EG. För reseutrustning med ett värde av högst 45 ecu beviljas särskild tullfrihet.

- Levande djur för dressyr, träning, avel, veterinärmedicinsk behan- dling eller bete.

- Dragdjur och redskap, som tillhör person med hemvist utanför men invid EG:s gräns, för timmerforsling, jordbruk eller liknande skötsel av fastighet inom EG.

- Varor för turistpropaganda.

- Välfärdsmateriel för sjöfolk, ilandfört från fartyg för tillfällig användning under fartygets uppehåll eller infört för temporär användning i högst sex månader på sjömanshem eller liknande sjöfolksinstitution utan vinstsyfte.

- Diverse utrustning som används under offentlig myndighets överinseende och ansvar för uppbyggnad, reparation eller underhåll av infrastruktur av allmän betydelse i gränszon.

Om temporär import med total tullfrihet inte kan medges enligt ovan, medges temporär import med partiell tullfrihet för alla varor som införs tillfälligt till EG utom sådana som är upptagna i en förteckning i en bilaga till tillämpningskodexen. Medlemsstaterna får i sådana fall bevilja fullständig temporär tullfrihet, i stället för temporär import med partiell tullfrihet, om det rör sig om en temporär import av tillfällig natur (engångskaraktär) och varan skall finnas högst tre månader inom EG.

Utöver ovannämnda fall får i särskilda fall, som inte har någon ekonomisk effekt, fullständig temporär tullfrihet medges för varor som införs tillfälligt till EG. Temporär införsel av varor som blir kvar i EG under högst tre månader och har ett värde av högst 4 000 ecu anses inte ha någon ekonomisk effekt. Beviljas fullständig temporär tullfrihet i särskilda fall för varor med ett värde av mer än 4 000 ecu eller beviljas, under en tid av högst 3 månader, fullständig tullfrihet i stället för partiell, skall medlemsländerna enligt fastställt formulär delge kommissionen dessa fall. Sådana fall skall prövas av tullkodexkommittén. Kommis- sionen lämnar informationen vidare till övriga medlemsländer.

Som framgått ovan medges i EG temporär tullfrihet i stället för definitiv tullfrihet för reseutrustning med ett värde av mer än 45 ECU, som införs tillfälligt av resande som är bosatt i tredje land. Någon

skriftlig deklaration för den temporära införseln behöver dock ej lämnas och inte heller behöver säkerhet ställas i dessa fall.

6.8. Aktiv förädlingstrafrk

Regler om s.k. aktiv förädlingstrafrk återfinns i tullkodexen (artiklarna 1 14—129) och tillämpningskodexen (artiklarna 549-649). Aktiv förädlings- trafik utgör ett tullförfarande som innebär att varor som införs till gemenskapen för att bearbetas och därefter reexporteras inte belastas med de tull- och andra införselavgifter som normalt tillämpas inom gemen- skapen. Inte heller skall eventuellt i kraft varande handelspolitiska åtgärder tillämpas för varorna i fråga. Förutsättningen för att systemet skall få tillämpas är att väsentliga intressen hos bearbetningsföretag inom gemenskapen inte skadas.

Tullförfarandet aktiv förädling har inte någon direkt motsvarighet i de nuvarande svenska tullbestämmelserna. Proceduren kan emellertid anses i stora drag motsvaras av bestämmelserna i tullfrihetsförordningen (1987:1289) om temporär tullfrihet för varor som införs för att bl.a. bearbetas eller användas som material vid bearbetning av exportvaror och bestämmelserna i TFL om tullrestitution vid utförsel av varor som tillverkats med användning av utländskt material. Väsentliga skillnader föreligger emellertid mellan de nämnda svenska bestämmelserna och EG:s regler för aktiv förädlingstrafrk.

Aktiv förädlingstrafrk är ett tullförfarande av ekonomisk betydelse vilket innebär att tillstånd från tullmyndighet krävs innan proceduren får användas. I vissa fall krävs ej auktorisation, t.ex. då varan som införs skall repareras. För att få auktorisation fordras att vissa villkor är uppfyllda. Dessa kan vara dels av administrativ karaktär, exempelvis att sökanden skall vara etablerad i gemenskapen, dels av ekonomisk karaktär. De senare är avsedda att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. I princip fordras det att produktion av insatsvaran inte förekommer inom gemenskapen eller att produktionen är otillräcklig.

I begreppet aktiv förädlingstrafik innefattas flera delvis olika system. Det s.k. suspensionssystemet innebär att införselavgifter inte behöver betalas vid införseln under förutsättning att varan förs ut efter bearbet- ningen. För att få tillämpa detta system krävs att avsikten är att exportera varan. Det s.k. restitutionssystemet innebär att varan förtullas i vanlig ordning och att de inbetalade avgifterna återbetalas vid exporten. Det är

även möjligt att få restitution för färdigvaror som tillverkats av gemen- skapsvaror som motsvarar varor som importerats för ändamålet, s.k. blandning (equivalent compensating). Tillämpas s.k. prior exportation system exporteras färdigvaran innan insatsvaran importeras tullfritt. l tillståndet skall anges vilket system som avses tillämpas. Det skall även anges bl.a. vilken typ av bearbetning som avses och inom vilken tidsfrist bearbetningen skall äga rum.

När en vara införs för aktiv förädlingstrafik skall den anmälas till tullmyndighet. Vissa förenklade förfaranden kan medges, exempelvis att inte alla uppgifter i anmälan behöver lämnas vid införseltillfället.

För att avsluta arrangemanget skall varan anmälas till export under kontroll eller till andra angivna tullprocedurer, exempelvis införsel med temporär tullfrihet, uppläggning på tullager etc. En "bill of discharge", vilken i Sverige motsvaras av avräkningsdiarium, skall avlämnas. Tillämpas restitutionssystemet skall även ett återbetalningskrav (re- payment claim) inlämnas.

För varor intagna under suspensionssystemet kan även förtullning komma ifråga om tullmyndighet medger detta. Ett villkor för sådant tillstånd är att den tullskyldige deklarerar att han inte kan anmäla varan för sådan procedur som medför tullfrihet. Om en vara i aktiv förädlings- trafrk förtullas skall i allmänhet ränta utgå.

Är flera medlemsstater inblandade i arrangemanget kan vissa speciella procedurer komma i fråga. En särskild procedur benämns triangulär trafik och omfattar de fall då insatsvaran importeras i en annan med- lemsstat än den där auktorisationen utfärdades och bearbetningen skall äga rum.

Systemet med aktiv förädlingstrafrk bygger på ett väl fungerande ad- ministrativt samarbete mellan medlemsstaterna. Ett sådant samarbete är nödvändigt t.ex. i de fall då flera medlemsstater är involverade i ett enskilt arrangemang och är dessutom viktigt för att säkerställa att de handelspolitiska inslagen i systemet får en enhetlig tillämpning.

6.9. Passiv förädlingstrafrk

Regler om s.k. passiv förädlingstrafrk återfinns i tullkodexen (artiklarna 145 - 160) och i tillämpningskodexen (artiklarna 748 - 787). Passiv förädlingstrafik utgör ett tullförfarande som innebär att varor tillfälligt utförs till tredje land för bearbetning, reparation eller dylikt för att

därefter återinföras med total eller partiell tullbefrielse. Liksom i fallet med aktiv förädlingstrafrk är en förutsättning för att systemet skall få tillämpas att väsentliga intressen hos bearbetningsföretag inom gemen- skapen inte skadas.

Tullförfarandet passiv förädling har inte någon direkt motsvarighet i de nuvarande svenska tullbestämmelserna. Förfarandet kan dock i stort sett anses ge samma effekter som de svenska bestämmelserna om tullfrihet och tullnedsättning vid införsel av varor som tillverkats helt eller delvis av svenskt material eller med användning av svenskt konstruktionsarbete eller liknande svensk prestation. Dessa regler återfinns i 22 - 23 55 TFF.

Passiv förädlingstrafrk utgör som tidigare nämnts en tullprocedur av ekonomisk betydelse vilket innebär att tillstånd krävs innan proceduren får användas. För att få tillstånd erfordras att vissa villkor är uppfyllda. Bland dessa villkor märks att det skall vara möjligt att konstatera att förädlingsvarorna tillverkats med användning av de utförda export- varorna.

Auktorisation gcs endast till sökande som är etablerad i gemenskapen och i övrigt gäller liknande ekonomiska villkor som för aktiv förädlings- trafrk. Tullmyndighetema skall fastställa den tidsfrist inom vilken förädlingsvaroma skall återinföras. I tillståndet skall vidare anges materialåtgången eller sättet för att bestämma denna. Vid återinförseln skall tullen sättas ned med ett belopp som motsvarar den tull som skulle ha tagits ut för exportvaroma om dessa hade importerats till gemen- skapen från det land där bearbetningen eller den sista bearbetningen ägt rum.

Om exportvaran utförs i syfte att repareras kan hel tullfrihet medges vid återinförseln om reparationen skett utan kostnad.

Reglerna om passiv förädling innehåller också möjligheten att tillämpa ett utbytessystem som tillåter att en ersättningsprodukt ersätter förädlings- produkten. Det är också möjligt att importera ersättningsprodukten före exporten av den vara som exporteras för bearbetning. En förutsättning för utbytessystemet är att ersättningsprodukten är likvärdig i fråga om kvalitet, tekniskt utförande och ålder.

I likhet med vad som gäller för aktiv förädlingstrafrk medför systemet med passiv förädlingstrafrk ett ingående administrativt samarbete mellan medlemsländerna. Statistiska uppgifter rörande utnyttjandet av trill- proceduren passiv förädling skall bl.a. utbytas mellan medlemsstaterna och kommissionen. Även information om faktorer som föranlett att auktorisation vägrats av ekonomiska skäl skall utbytas.

6.10. Bearbetning under tullkontroll

Regler om tullförfarandet bearbetning under tullkontroll återfinns i tullkodexen (artiklarna 130 - 136) och i tillämpningskodexen (artiklarna 650 - 669). Institutet bearbetning under tullkontroll saknar motsvarighet i nuvarande svenska tullbestämmelser. Genom detta förfarande kan icke- gemenskapsvaror föras in tullfritt till EG för bearbetning eller till- verkning av nya varor under tullmyndighetemas överinseende. De bearbetade produkterna kan därefter förtullas med den tullsats som är tillämplig för dem. Om de importerade varorna när de infördes i proceduren för bearbetning under tullkontroll var berättigade till förmånsbehandling (enligt frihandelsavtal eller ensidiga medgivanden) blir de bearbetade produkterna berättigade till förmånsbehandling om de omfattas av bestämmelserna om förmånsbehandling. Gäller kvotering eller tak för importvaroma gäller samma villkor för de bearbetade varorna. I så fall sker avräkningen mot de kvoter eller tak som gäller för importvaroma då deklaration för utlämning till fri cirkulation godtas av tullmyndigheten.

En förteckning över typer av fall då förfarandet får tillämpas finns i tillämpningskodexen. Liksom för övriga tullförfaranden av ekonomisk betydelse krävs tullmyndighets tillstånd att använda förfarandet. Bland villkoren märks att importvaroma skall kunna identifieras i de bearbetade produkterna. Vidare föreskrivs att proceduren inte får användas om den resulterar i ett kringgående av ursprungsregler eller regler om kvan— titativa restriktioner som gäller för importvaroma. Vidare finns ett ekonomiskt villkor som innebär att förfarandet skall bidra till att skapa eller bibehålla en bearbetningsverksamhet inom EG och detta utan att vara till väsentligt men för tillverkarna av liknande produkter inom EG.

Bearbetningen kan ske inom olika medlemsstater. I sådana fall ges tillstånd av tullmyndighet i den medlemsstat där den första bearbetningen sker. Ett förenklat tillståndsgivande tillämpas då bearbetningen skall ske inom en enda medlemsstat. Det senare innebär att tulldeklarationen till proceduren bearbetning under tullkontroll även ses som en ansökan om tillstånd.

6.11. Särskild tull

Vi har övervägt huruvida bestämmelserna i nuvarande 3 & TFL om särskild tull kan och bör finnas kvar i någon form i ett läge där Sverige är medlem i EU. Bestämmelserna ger regeringen rätt att "om det föreligger särskilda förhållanden" föreskriva att särskild tilll skall tas ut för varor som förtullas. Regeringens föreskrifter skall i efterhand underställas riksdagen för prövning inom vissa tidsfrister som anges i den aktuella paragrafen.

Ett bemyndigande motsvarande det i 3 5 TFL har frmnits i den svenska tullagstiftningen sedan början av 1930—talet. Bemyndigandet har dock använts mycket sparsamt. Senast skedde det 1958 då minimitull infördes för gummidäck, vissa textilvanor (t.ex. damstrumpor) och porslinsvaror. Dessa minimitullar har senare arbetats in i tulltaxan.

Bemyndigandet har enligt vad vi funnit tillkommit av handelspolitiska skäl. Syftet torde sålunda ha varit att ge regeringen möjlighet att - särskilt i situationer när riksdagen inte är samlad - snabbt kunna vidta årgärder när det handelspolitiska läget gjort detta påkallat. De nämnda exemplen från 1958 och tidigare fall visar att bemyndigandet som regel använts för att ingripa mot lågprisimport eller annan import som ansetts störande på svenska marknaden.

Något utrymme för att använda det aktuella bemyndigandet av han- delspolitiska skäl torde knappast längre finnas om Sverige blir medlem i EU eftersom den nationella kompetensen här övergår till gemenskapen. I Romfördragets artikel 224 förutses visserligen att ett nationellt agerande på olika sätt kan förekomma i händelse av bland annat krig eller allvarlig internationell spänning som innebär krigsfara. Bemyndigandet synes emellertid som nämts inte avsett för sådana fall. Inte heller synes det avsett för försörjningsberedskapssituationer. För fall av nu nämnt slag torde erfordras ett bemyndigande av annan utformning än hittills. Vi har inte ansett det falla inom ramen för vårt uppdrag att närmare överväga behovet och utformningen av ett eventuellt nytt bemyndigande, anpassat till situationen med medlemskap. Denna fråga torde enligt vår mening få övervägas i annat lämpligt sammanhang. Någon bestämmelse av aktuellt slag har därför inte tagits med i författningsförslagen.

7 Tullfrihet

7.1. Inledning

De nuvarande svenska bestämmelserna om frihet från tull vid införsel återfinns i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. och tullfrihets- förordningen (1987: 1289). I många av de fall där tullfrihet medges skall enligt lagen (1987 : 1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel även medges frihet från skatt och avgifter. I tullfrihetsförfattningama finns också regler om frihet från tull vid temporär införsel. Enligt gällande rätt skall inte heller skatt tas ut så länge temporär tullfrihet gäller.

De fall då frihet från import- och exporttullar skall gälla i EG på grund av särskilda omständigheter bestäms av rådet i enlighet med artikel 184 i tullkodexen.

Skatte- och avgiftsfrihet vid införsel till EU regleras i EG-rätten i direktivform till skillnad från frihet från tull som regleras i förordnings- form. Således regleras frihet från mervärdesskatt i rådets direktiv 83/181/EEG, frihet från skatt vid införsel av mindre gåvor i rådets direktiv 78/1035/EEG samt frihet från skatt avseende resandes varor i rådets direktiv 69/169/EEG. Vidare innehåller rådets direktiv 12/92/EEG bl.a. bestämmelser angående frihet från punktskatter i vissa fall för tobaksvaror, alkoholhaltiga drycker och bränslen. Villkoren i EG:s rättsakter för tull- respektive skattefrihet är i de flesta fall identiska. Vissa smärre skillnader kan dock föreligga materiellt sett eller vad gäller den systematiska utformningen av reglerna.

De närmare regler om frihet från import- och exporttullar som gäller i EG frnns i förordning (EEG) nr 918/83. Dessa bestämmelser blir vid ett svenskt medlemskap direkt gällande rätt i Sverige. Förordningen medger dock vissa nationella särregler och utfyllande bestämmelser.

7 .2 Frihet från importtullar Rådsförordningen innehåller bestämmelser om frihet från importtullar för

följande varor: - flyttsaker;

- varor som importeras på grund av giftermål; - personlig egendom som ärvs; - hemutrustning som behövs för sekundärt boende; - utrustning för studentrum och studerandes personliga effekter; - försändelser med låga värden (utom sådana som innehåller alkohol, parfymer och luktvatten, tobak eller tobaksprodukter);

- småförsändelser som inte är av kommersiell natur; - kapitaler och annan utrustning som importeras i samband med att verksamhet överförs från tredje land till gemenskapen;

- produkter som jordbrukare i gemenskapen erhållit från egendomar i tredje land;

- utsäde, gödningsämnen och produkter för behandling av jord och gröda då de importeras av jordbruksproducenter i tredje land för att användas på egendomar som gränsar till dessa länder;

- varor som ingår i resandes personliga bagage (viss värde- begränsning);

- undervisningmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel, veten- skapliga instrument och apparater;

- djur för laboratorier, biologiska och kemiska substanser avsedda för forskning;

- terapeutiska substanser av mänskligt ursprung samt blod- gruppsbestämmande och vävnadstypbestämmande reagenser;

- instrument och apparater för medicinsk forskning, för fastställande av medicinska diagnoser eller för medicinsk behandling;

- substanser för kvalitetskontroll av medicinska produkter; - farmaceutiska produkter avsedda för internationella sportevenemang; - varor för välgörenhetsorganisationer eller filantropiska or- ganisationer, varor avsedda för blinda och andra handikappade personer;

- hedersutmärkelser;

- gåvor i samband med internationella förbindelser;

- varor som skall användas av monarker eller statsöverhuvuden;

- varor som importeras för att utveckla handeln; - varor som importeras för undersöknings- analys- eller kontroll- ändamål;

- försändelser som skickas till organisationer som skyddar copyrights eller industriella och kommersiella patenträttigheter;

litteratur för turistinformation samt diverse dokument och varor enligt förteckning i förordningen;

- hjälpmaterial för att stuva och skydda varor under transport från tredje land;

- strö, foder och fodermedel för djur under deras transport; - bensin och oljor i motorfordon och specialcontainrar; - materiel för konstruktion, underhåll eller utsmyckning av minnes- eller begravningsplatser för krigsoffer;

- kistor med lik och umor med aska av lik, utsmyckning för begrav- ning och för gravar medförda av personer bosatta i tredje land.

Frihet från exporttullar medges för följande varor: försändelser med låga värden; husdjur som exporteras då jordbruksverksamhet flyttas från gemenskapen till tredje land; varor som erhållits genom att jordbrukspro- ducenter brukat egendom i gemenskapen nära tredje land; spannmål som exporteras av jordbruksproducenter och som är avsedd att användas på egendom i tredje land som är belägen i närheten av gemenskapens tullområde; foder och fodermedel för djur under export.

F lyttsaker

Kapitel 1, avsnitt 1 reglerar tullfrihet för personliga ägodelar tillhöriga en fysisk person som flyttar sin bosättningsort från ett tredje land till gemenskapen. EG:s bestämmelser innebär som huvudregel att den som varit bosatt utanför gemenskapen under en sammanhängande period om minst tolv månader och som flyttar sin bosättning till ett medlemsland har rätt att tullfritt föra in personliga ägodelar som innehafts och använts under minst sex månader på den tidigare bosättningsorten och som skall användas för samma ändamål på den nya bosättningsplatsen. Flytt- godstullfrihet medges dock ej för alkoholhaltiga drycker, tobaksvaror, transportmedel för kommersiell användning och varor avsedda att användas i yrkesverksamhet. Medlemsstaterna kan göra flyttgodstull- friheten villkorad av att varorna, antingen i ursprungslandet eller i avsändningslandet,har blivit belagda med de tullar och/eller skatter som de normalt är underkastade. Vi föreslår dock inte någon sådan skärpning av villkoren för tullfriheten.

Flyttgods får äras in i landet under en period om tolv månader från bosättningstidpunkten i medlemslandet. Införsel kan ske iett sammanhang eller vid flera separata tillfällen.

Från huvudregeln finns ett antal undantag. Undantag får medges från kravet på att den inflyttade varit bosatt minst tolv månader utanför

gemenskapen om det klart framgår att personens avsikt varit att bosätta sig utanför gemenskapen under den erforderliga tiden. Om särskilda skäl föreligger får flyttgodstullfrihet medges även om innehavstiden före flyttningen är kortare än sex månader. Flyttgodstullfrihet får medges också för vara som förs in senare än tolv månder efter bosättningen i landet om särskilda skäl föreligger. För de två sistnämnda fallen föreslår utredningen att i nationell författning fastslås vem som skall göra bedömningen om särskilda fall föreligger.

Flyttgodstullfrihet kan medges även den som kommer till landet i avsikt att bosätta sig här men som ännu inte gjort det. Huvudregeln är därvid att vederbörande skall ha för avsikt att bosätta sig i landet inom sex månader. Om han kommit till landet som en följd av ett yrkesmässigt åtagande får avsikten att bosätta sig här avse en senare tidpunkt än sex månader. Tidsperioden bestäms av behörig myndighet som för svensk del bör vara Generaltullstyrelsen.

För flyttgods gäller att man inte fritt får förfoga över varorna under de första tolv månaderna efter införseln. Under denna tid får varorna inte avyttras.

Vamr införda i anledning av giftermål

Kapitel 1, avsnitt 2 reglerar tullfrihet för vissa varor införda i anledning av ett giftermål som ingåtts i samband med flyttning från ett tredje land till gemenskapen.

EG:s bestämmelser innebär att den som flyttar sin bosättning från ett tredje land till ett medlemsland i samband med giftermål, utöver vad som följer av reglerna om flyttgods, tullfritt får föra in bröllopsutstyrsel och husgeråd samt får motta bröllopspresenter inom viss värdegräns. Värdegränsen kan enligt EG:s regler av medlemsländerna bestämmas till ett belopp motsvarande mellan 200 och 1000 ecu. Vi har valt att föreslå en beloppsgräns om 2 000 kronor.

För tullfrihet för giftermålsgods krävs inte någon minsta innehavs- och användningstid på den tidigare bosättningsorten i motsats till vad som gäller enligt EG:s bestämmelser om tullfrihet för flyttgods. Däremot finns samma krav på bosättningstid utanför gemenskapen före inflyttningen.

Frihet från tull för giftermålsgods ges inte för alkoholhaltiga drycker, tobak eller tobaksvaror. Vidare medges frihet från tull endast för varor som förs in i landet under tiden mellan två månader före bröllopet och

fyra månader efter bröllopet. Om särskilda skäl föreligger får frihet från tull medges även för införsel som sker utanför denna period.

För giftermålsgods finns i likhet med vad som gäller flyttgods begränsningar avseende möjligheterna att förfoga över godset under tolv månader efter införseln.

Varor förvärvade genom arv eller testamente

Kapitel 1, avsnitt 3 reglerar tullfrihet mr införsel av personliga ägodelar som en fysisk person bosatt inom gemenskapen förvärvat genom arv eller testamente.

EG:s bestämmelser avser fall där en i ett medlemsland bosatt person för in varor från ett tredje land vilka han ärvt. Tullfrihet för arvegods medges inte för alkohol, tobak, kommersiella fordon och yrkesverktyg. Inte heller medges tullfrihet för större mängder av boskap eller jord- bruksprodukter än som motsvarar ett normalt familjebehov.

Arvegods skall för att bli tullfritt föras in till gemenskapen inom två år från den tidpunkt från vilken arvtagaren fått dispositionsrätten till varan.

Husgeråd får möblering av en andra bostad

Kapitel 1, avsnitt 4 reglerar tullfrihet för införsel av husgeråd för möblering av en andra bostad.

EG:s bestämmelser innebär att tullfrihet medges för hushållsutrustning som införs av en person som har sin normala bosättning utanför EG och som behöver utrustningen för att inrätta en andra bostad inom gemen- skapen.

Ett medgivande av tullfrihet får kombineras med krav på att säkerhet ställs för att säkra betalning av en sådan tullskuld som kan uppkomma på grund av att extrabostaden hyrs ut eller överlåts före utgången av en två- årsperiod eller att utrustningen lånas ut eller hyrs ut före utgången av nämnda tvåårsperiod. Den senare tvåårsperioden kan utsträckas till 10 år för värdefull hushållsutrustning.

Utrustning för studentrum och studerandes personliga effekter

Kapitel 1, avsnitt 5 reglerar tullfrihet för införsel av utrustning för studentrum och studerandes personliga effekter. Medgivande får lämnas högst en gång per läsår.

Försändelser med låga värden

Kapitel 1, avsnitt 6 reglerar tullfrihet för varor som sänds direkt från tredje land till en mottagare i gemenskapen och som har ett värde uppgående till högst 22 ECU. Tullfriheten gäller ej för alkoholhaltiga produkter, parfym och luktvatten samt tobak eller tobaksprodukter.

Fårsändelserfrån en privatperson till en annan

Kapitel 1, avsnitt 7 reglerar tillfrihet för varor i småförsändelser som inte är av kommersiell natur. Tullfriheten gäller försändelser från en privat- peron i tredje land till en person bosatt i gemenskapen. Försändelsen skall vara av tillfällig karaktär och varorna skall vara avsedda för mottagarens eller hans familjs personliga bruk och ha erhållits som gåva. I fråga om tobaksprodukter, alkoholhaltiga drycker samt parfymer och luktvatten gäller vissa högsta tillåtna kvantiteter per försändelse. Det totala värdet av de i försändelsen ingående varorna får, inklusive värdet av de nämnda produkterna, uppgå till högst 45 ecu.

Kapitalvamr och annan utrustning som importeras i samband med att verksamhet överförs från tredje land till EG

Kapitel 1, avsnitt 8 reglerar tullfrihet för sådana kapitalvaror och annan utrustning som införs till gemenskapen när en kommersiell verksamhet överförs från ett tredje land. En förutsättning för att tullfrihet skall beviljas är att överföringen sker definitivt och att utrustningen har använts i tredje land för samma ändamål under en period av minst tolv månader. Tullfrihet får ej medges för normala transportmedel, könsum- tionsvamr, bränsle, råvarulager, halvfabrikat i lager samt boskap. Varor för vilka tullfrihet medgivits får ej lånas ut, ges som säkerhet, hyras ut

eller överlåtas tidigare än tolv månader från den dag då de förtullades. Om så sker skall behörig myndighet informeras och tull betalas.

Produkter som jordbrukare i EG erhållit från egendomar i tredje land

Kapitel 1, avsnitt 9 reglerar tullfrihet för sådana produkter som bl.a. jordbrukare i gemenskapen erhållit från sin egendom i tredje land. Be- stämmelserna avser produkter som härrör från jordbruk, biodlingar, trädgårdsanläggningar, skogsbruk m.m. i tredje land. Tullfrihet kan beviljas i det fall sådana produkter införs av jordbrukaren själv och under förutsättning att denna har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till gemenskapen. Motsvarande regler gäller angående tullfrihet för produkter erhållna vid jakt eller fiske på sådana sjöar eller vattenvägar i tredje land som gränsar till gemenskapen och som medförs av personer hem- mahörande i gemenskapen.

Spannmål, gödningsämnen och produkter för behandling av jord och gröda då de införs av jordbruksproducenter i tredje land för att användas på egendomar i EG som gränsar till dessa länder

Kapitel 1, avsnitt 10 reglerar tullfrihet för spannmål, gödningsämnen och produkter för behandling av jord och gröda då sådana produkter införs av jordbruksproducenter i tredje land för att användas på egendomar i gemenskapen vilka gränsar till dessa tredje länder. Tullfriheten är begränsad till sådana kvantiteter som erfordras för skötseln av den aktuella egendomen och varorna skall införas av jordbruksproducenten själv eller för hans räkning. Medlemsstat kan sätta som villkor för tullfriheten att det angränsande tredje landet medger motsvarande behandling. Vi föreslår inte att något sådant villkor föreskrivs, för den händelse Sverige efter ett inträde i EU skulle ha landgräns mot tredje land.

Varor som ingår i resandes personliga bagage

Kapitel 1, avsnitt 11 reglerar tullfrihet för varor som ingår i resandes personliga bagage. Bestämmelser vad gäller resandes införsel av tull- och

skattefria varor har intagits i vårt förslag till lag om frihet från skatt vid import, m.m.

Undervisningsmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel, vetenskap- liga instrument och apparater

Kapitel 1, avsnitt 12 reglerar tullfrihet för undervisnings-, vetenskaplig och kulturell materiel som förtecknats i särskild bilaga till rådsförord- ningen. Förutsättningen för att tullfrihet skall beviljas är att varorna är avsedda för vissa särskilt angivna inrättningar eller organisationer som godkänts av behörig myndighet i medlemsstaten.

För vissa varor, t.ex. vissa fotografiska artiklar, vissa tryckalster, vissa ljudmedia och multimedia-satser medges tullfrihet vid införsel till alla kategorier organisationer inklusive radio- och televisionsorganisationer vilka godkänts av behörig myndighet i medlemslandet. I fråga om konstverk som inte är avsedda för försäljning medges tullfrihet vid införsel till gallerier, museum och andra organisationer som godkänts av behörig myndighet.

Enligt kommissionens tillämpningsföreskrifter (kommissionens förordning (EEG) nr 2290/83) skall företag eller organisation som erhållit godkännande uppfylla vissa krav vad gäller bokföring och skyldigheter att underlätta den kontroll behörig myndighet anser nödvändig för att säkra att villkoren för tullfriheten är och förblir uppfyllda. Enligt utredningen bör Generaltullstyrelsen bemyndigas att godkänna de inrättningar eller organisationer som skall ifrågakomma för tullfrihet.

Tullfrihet medges också för vetenskapliga instrument och apparater som importeras uteslutande för icke-kommersiellt ändamål av vissa mottagare. Dessa kan vara offentliga inrättningar eller privata företag som huvudsak- ligen ägnar sig åt undervisning eller vetenskaplig forskning och som godkänts av behörig myndighet i medlemsstaten.

Tullfrihet medges även för reservdelar och verktyg till under- visningsmaterial, vetenskapliga instrument och apparater etc.

Djur för laboratorier, biologiska och kemiska substanser avsedda för forslaring

Kapitel 1, avsnitt 13 reglerar tullfrihet för djur för laboratorieanvänding samt tullfrihet för biologiska eller kemiska substanser som förtecknats i en särskild lista (kommissionens förordning (EEG) nr 2288/83) och som importeras för icke-kommersiellt ändamål. Mottagarna skall antingen vara särskilt angivna inrättningar eller vara godkända av behörig myndighet.

Terapeutiska substanser av mänskligt ursprung samt blod- gruppsbestämmande och plasrnabestämmande reagenser

Kapitel 1, avsnitt 14 reglerar tullfrihet för terapeutiska mänskliga substanser och reagenser för blodgruppsbestämning och vävnadstyp- bestämning som införs för institutioner eller laboratorier som godkänts av behörig myndighet. Som förutsättning för tullfrihet gäller att produkterna är avsedda för icke-kommersiellt medicinskt eller veten- skapligt bruk, åtföljs av särskilt intyg från exportlandet samt är märkta för identifiering.

Instrument och apparater för medicinsk forskning och för fastställande av medicinska diagnoser

Kapitel 1, avsnitt 14a reglerar tullfrihet för instrument och apparater m.m. vilka som gåva eller donation inmrs för medicinsk forskning, för fastställande av medicinsk diagnos eller för medicinsk behandling. Mottagande forskningslnstitutioner skall ha godkänts av behörig myndighet i medlemsstaten. Tullfriheten är vidare beroende av att det inte döljs några kommersiella avsikter från givarens sida och att partsförhållande ej föreligger mellan givare och mottagare.

Substanser för kvalitetskontroll av medicinska produkter

Kapitel 1, avsnitt 14b reglerar tullfrihet för substanser för kvalitets- kontroll i samband med tillverkning av medicinska produkter. Mottagarna skall vara godkända av behörig myndighet i medlemsstaten.

Farmaceutiska produkter avsedda för internationella sportevenmang

Kapitel 1, avsnitt 15 reglerar tullfrihet för farmaceutiska produkter för människor eller djur i samband med internationella sportevenemang. Tullfriheten är begränsad till de kvantiteter som kan anses motsvara behoven under vistelsen.

Varor för välgörenhetsorganisationer eller filantropiska organisationer, varor avsedda för blinda eller andra handikappade personer

Kapitel 1, avsnitt 16 reglerar tullfrihet för basfömödenheter t.ex. mat, medicin eller kläder som importeras av statliga organisationer eller andra välgörenhetsorganisationer för gratis utdelning till behövande. Tullfrihet kan också medges för varor avsedda att användas av organisationer i samband med insamlingar till behövande. Undantaget från tullfriheten är alkoholhaltiga produkter, tobak och tobaksvaror, kaffe och te samt motorfordon med undantag av ambulanser. De mottagande or- ganisationerna skall vara godkända av behörig myndighet i med- lemsstaten.

Vad gäller varor avsedda för undervisning, vetenskaplig eller kulturell utveckling av synskadade eller andra handikappade personer gäller tullfrihet antingen varorna införes av den handikappade själv eller av institution eller organisation som godkänts av behörig myndighet.

Tullfrihet gäller vidare för varor som införs i avsikten att bistå katastrofoffer. De mottagande organisationerna skall vara godkända av behörig myndighet i medlemsstaten. Tullfrihet medges ej för material och utrustning som skall användas för återuppbyggnad av katastrofområden. Medgivande av tullfrihet för varor för katastrofoffer fattas i det enskilda fallet av kommissionen efter begäran från den aktuella medlemsstaten.

Hedersutmärkelser

Kapitel 1, avsnitt 17 reglerar tullfrihet för hedersutmärkelser, dekora- tioner, medaljer och liknande artiklar. Ett villkor för tullfrihet är att införseln ej är av kommersiell karaktär och att utmärkelserna är avsedda är personer som har hemvist i gemenskapen.

Gåvor i samband med internationella förbindelser

Kapitel 1, avsnitt 18 reglerar tullfrihet för gåvor som sänts från en officiell inrättning, myndighet eller besöksgrupp som utför någon verksamhet i det allmännas intresse i tredje land till en officiell inrätt- ning, statlig myndighet eller grupp som utför någon verksamhet i det allmännas intresse i EG. Gåvoma får införas tullfritt om mottagaren godkänts av behörig myndighet i medlemslandet. Tullfrihet medges ej för alkohol, tobak eller tobaksprodukter. Som villkor för tullfrihet gäller också att gåvan är av tillfällig natur och införs för icke-kommersiellt bruk.

Varor som skall användas av monarker eller statsöverhuvuden

Kapitel 1, avsnitt 19 reglerar tullfrihet för vissa varor till monarker och statsöverhuvuden. Tullfrihet skall medges inom gränser och på villkor som behörig myndighet fastställer. Bestämmelserna innefattar såväl gåvor som varor avsedda att användas eller konsumeras av monarker och statsöverhuvuden i samband med vistelse i gemenskapen. Tullfrihet kan också medges för motsvarande varor avsedda för personer som officiellt representerar monarker eller statsöverhuvuden.

Varor som importeras för att främja handeln

Kapitel 1, avsnitt 20 reglerar tullfrihet för varor som importeras för att främja handeln. Tullfrihet medges härvid för varuprov av försumbart värde, varvid behörig myndighet kan kräva att vissa artiklar skall göras obrukbara genom perforering, märkning eller liknade åtgärd. Vidare medges tullfrihet för reklammaterial och trycksaker såsom t.ex. kataloger, prislistor eller broschyrer. En förutsättning för tullfriheten är att trycksakerna beskriver varor som är avsedda för försäljning eller uthyrning eller tjänster som erbjuds av en person som är etablerad i tredje land.

Tullfrihet medges också för varor som skall användas eller konsumeras i samband med internationell utställning eller liknande evenemang. Bland de varor för vilka tullfrihet kan medges på vissa villkor märks varu- prover, varor avsedda för demonstration och som konsumeras eller

förstörs i samband med utställningen, varor av ringa värde t.ex. målarfärg, väggdekorationer etc. samt trycksaker av olika slag.

Varor som importeras för undersöknings-, analys- eller kontrolländamdl

Kapitel 1, avsnitt 21 reglerar tullfrihet för varor som införs för un- dersökning, analys eller provtagning.

Tullfrihet medges endast är sådana kvantiteter som är nödvändiga för att undersökningen skall kunna genomäras. Vad som är nödvändiga kvantiteter fastställs av behörig myndighet.

Försändelser som skickas till organisationer som skyddar copyrights eller industriella och kommersiella patenträttigheter

Kapitel 1, avsnitt 22 reglerar tullfrihet för försändelser som skickas till organisationer som skyddar copyrights eller industriella och kommersiella patenträttigheter.

Litteratur för turistinformation

Kapitel 1, avsnitt 23 reglerar tullfrihet för litteratur för turistinformation. Tullfriheten omfattar såväl ren turistinformation t.ex. broschyrer, böcker, tidskrifter, fotografier och kartor, som publikationer utgivna av turist- byråer i form av exempelvis hotellförteckningar och årsböcker. Även referensmaterial avsett för turistbyråer och turistrepresentanter får införas tullfritt. Som villkor för tullfriheten gäller att litteraturen är avsedd att distribueras kostnadsfritt.

Diverse dokument och varor

Kapitel 1, avsnitt 24 reglerar tullfrihet för diverse dokument och varor som är uppräknade i förordningen. Bland de varor som skall medges tullfrihet märks dokument som sänds kostnadsfritt till offentlig myndighet i medlemsstaten, publikationer som avsänts av utländska regeringar och internationella organ kostnadsfritt, bevismaterial för rättegångar i

medlemsstaten, dokument för internationella konferenser och kongresser samt ritningar och andra dokument som sänds i samband med offert- givning i EG.

Hjälpmaterial för att stuva och skydda varor under transport från tredje land

Kapitel 1, avsnitt 25 reglerar tullfrihet för varor som är avsedda att användas som hjälpmaterial för att stuva och skydda varor under transport från tredje land.

Strö. foder och fodermedel för djur under dems transport

Kapitel 1, avsnitt 26 reglerar tullfrihet för strö, foder och fodermedel för djur under deras transport från tredje land till EG.

Bränsle och smörjmedel i motorfordon för landtransport och special- containrar

Kapitel 1, avsnitt 27 reglerar tullfrihet för bränsle och smörjmedel i motorfordon för landtransporter, i specialcontainrar för drift av kylsystem och andra system på fordonen samt i särskilda bärbara reservtankar vilka får innehålla maximalt 10 liter per fordon.

Medlemstaterna kan begränsa kvantiteten tullfritt bränsle i stan- dardtankar på kommersiella fordon och specialcontainrar till 200 liter per fordon. Utredningen föreslår att mängden bränsle som får införas tullfritt, såvitt gäller fordon avsedda för transport av fler än nio personer inklusive föraren, sätts vid 600 liter och såvitt gäller andra fordon vid 400 liter.

Material för konstruktion, underhåll eller utsmyckning av minnes- eller begravningsplatser för krigsojfer

Kapitel 1, avsnitt 28 reglerar tullfrihet för material av alla slag för konstruktion , underhåll eller utsmyckning av minnes- eller be-

gravningsplatser för krigsoffer. Som villkor för tullfrihet gäller att införseln sker till organisationer godkända av behörig myndighet i medlemsstaten.

Kistor med lik och urnor med aska av lik. utsmyckning för begravning och för gravar

Kapitel 1, avsnitt 29 reglerar tullfrihet för kistor med lik och umor med aska av lik, blomsterkransar och prydnadsmremål för utsmyckning vid begravning och för gravar. Som villkor för tullfriheten gäller att varan med hänsyn till sin natur eller kvantitet inte kan anses införas i kommer- siellt syfte.

7 .3 Frihet från exporttullar

Rådsförordningen innehåller i kapitel 2 bestämmelser om frihet från exporttullar i följande fall.

Försändelser med låga vården

EG:s bestämmelser innebär att frihet från exporttull gäller för varor som sänds direkt från en avsändare i EG till tredje land och som har ett värde uppgående till högst 10 ECU. Friheten från exporttull gäller ej alkohol- haltiga produkter, parfym och luktvatten samt tobak eller tobaks- produkter.

Boskap som utförs i samband med att jordbruksverksamhet överförs från EG till tredje land

Frihet från exporttullar gäller för boskap som utförs från EG när en jordbruksverksamhet överförs till tredje land. Tullfriheten får endast avse boskap i sådan mängd som kan anses stå i proportion till storleken av den aktuella jordbruksverksamheten.

Produkter som jordbrukare i tredje land erhållit från egendomar i EG

Exporttullar utgår ej för sådana produkter som jordbrukare i tredje land erhållit från sin egendom i EG. Förutsättningen för att frihet från exporttullar skall erhållas är bl.a. att produkterna utförs av jordbrukaren själv och att denne har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till ett tredje land som gränsar till EG.

Utsäde som utförs av jordbruksproducenter för att användas på egen- domar i tredje land som gränsar till EG

Från exporttullar är vidare undantaget spannmål då sådana produkter utförs av jordbruksproducenter i EG för att användas på egendomar i tredje land vilka gränsar till EG. Tullfriheten är begränsad till sådana kvantiteter som erfordras för skötseln av den aktuella egendomen och varorna skall utföras av jordbruksproducenten själv eller för hans räkning.

Foder och fodermedel för djur som exporteras

Frihet från exporttullar medges för fodermedel som medförs på transport- medel för utfodring i samband med utförsel av djur från EG till tredje land.

7 .4 Övriga bestärmnelser

Utöver den tullfrihet som gäller enligt rådsförordning nr 918/83 kan medlemsstaterna medge

- tullfrihet på grund av Vlfrenkonventionen 18 april 1961 om diploma- tiska förbindelser, Wienkonventionen 24 april 1963 om konsulära förbindelser; New Yorkkonventionen den 16 december 1969 om särskilda delegationer;

- tullfrihet enligt sedvanliga förmåner som följer av internationella avtal m.m.

- tullfrihet enligt sedvanliga privilegier och sedvanlig immunitet som följer i samband med internationella avtal som slutits av alla med-

lemsstater rörande anordnade av kulturellt eller vetenskapligt institut i enlighet med folkrätten;

- tullfrihet enligt sedvanliga privilegier och sedvanlig immunitet som följer av avtal med tredje land om kulturellt, vetenskapligt eller tekniskt samarbete;

- tullfrihet enligt avtal med tredje land om gemensamma åtgärder till skydd för personer eller miljö;

- tullfrihet enligt avtal med näraliggande tredje land om gränshandel. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om tullbestämmelsema i avtal av ovanstående slag. Vidare kan medlemsstaterna, till dess att gemenskapsbestämmelser på området i fråga utfärdats, medge särskild tullfrihet för t.ex. arbetare som efter att ha arbetat minst sex månader 1 utomlands återvänder till sitt hemland. ?

snar/:* 4 en _ . .

8 Skatter

En medlemsstat i EU skall ha ett mervärdesskattesystem och även ta ut punktskatter på alkohol, tobak och mineraloljor i enlighet med EG:s rättsakter på området. Anpassningen av svensk rätt till dessa rättsakter faller i huvudsak utanför vårt arbete och hanteras i stället av andra utredningar. Bestämmelser om indirekta skatter som skall tas ut av en tullmyndighet vid import ligger dock inom vårt uppdrag.

Enligt EG:s skattebestämmelser skall mervärdesskatt, alkoholskatt, tobaksskatt och mineraloljeskatt tas ut vid import. Med import avses därvid att en vara förs in till det område inom vilket EG:s rättsakt i fråga är tillämplig (skatteområdet). Skatteområdena är inte helt identiska med tullområdet. Skatteområdena är inte heller sinsemellan helt identiska.

I de allra flesta fall där en vara importeras i EG:s skattelagstiftnings mening importeras den även i EG:s tullagstiftnings mening. Det finns dock fall där en vara som importeras enligt t.ex. mervärdesskattelagstift- ningen inte anses importerad i tullagstiftningens mening eftersom den aldrig varit utanför EG:s tullområde. Varor som förs från Åland till Sverige kan bli ett näraliggande praktiskt exempel på en situation där sådana fall uppkommer, om både Sverige och Finland blir medlemmar i EU och Åland därvid hamnar inom tullområdet men utanför skatte- området.

Vårt arbetete har bedrivits utifrån utgångspunkten att importskattema även efter ett svenskt medlemskap i EU skall tas ut av tullmyndighetema i den omfattning som sker i dag, så väl i de fall där skattelagstiftningens och tullagstiftningens importbegrepp sammanfaller, som i de fall det endast rör sig om import i skattelagstiftningens mening. Vi anser att skatten därvid i båda fallen bör tas ut i den ordning som gäller för tull. Vi föreslår att bestämmelser med den innebörden införs i en ny tullag.

Artikel 14 i sjätte mervärdesskattedirektivet (rådets direktiv 77/388/EEG) innehåller bestämmelser om frihet från mervärdesskatt vid import i vissa fall. Till förtydligande av punkten 1 d i artikeln har ett särskilt rådsdirektiv (83/181/EEG) utfärdats. De situationer där mer- värdesskattefrihet skall erhållas enligt direktivet överensstämmer i de allra flesta fall med de situationer där tullfrihet skall erhållas enligt förordningen (EEG) nr 918/83.

Två frågor som behandlas i förordningen (EEG) nr 918/83 ligger dock utanför rådets direktivet 83/ 181/EEG. Det gäller frihet avseende gåvoför— sändelser och resandes varor. Ur skattesynpunkt behandlas dessa två frågor i rådets direktiv 78/1035/EEG (gåvoförsändelser) och i rådets direktiv 69/169/EEG (resandebestämmelser). I båda dessa direktiv gäller bestämmelserna frihet inte endast från mervärdesskatt utan även från annan indirekt skatt.

Vidare finns i artikel 23 i rådets direktiv 92/12/EEG bestämmelser om frihet från punktskatter vid import i vissa fall. I artikeln finns be- stämmelser om frihet från punktskatter avseende tillhandahållanden i diplomatiska sammanhang och några likartade frihetsgrunder som även medför tull- och mervärdesskattefrihet enligt förordningen (EEG) 918/83 respektive direktivet 83/181/EEG. Dessutom finns där en bestämmelse om frihet från punktskatter för konsumtion som är fritagen enligt avtal med tredje land eller internationell organisation, under förutsättning att mervärdesskattefrihet medges i motsvarande fall. Tull- och skatte- frihetsregler har ofta sin grund i internationella avtal. I direktivet 83/181/EEG är vidare i många fall tobaksvaror och alkoholhaltiga drycker undantagna från mervärdesskattefriheten.

Vi har mot bakgrund av vad som sagts ovan frmnit att de nationella svenska bestämmelser som skall införas för genomförandet av EG:s direktiv kan ges en generell omfattning så att de avser mervärdesskatt, alkoholskatt, tobaksskatt, mineraloljeskatt och de eventuella nationella punktskatter som Sveriger väljer att behålla eller att införa. Vi har därvid funnit det lämpligt att i en lag sammanföra de bestämmelser som behövs för att genomföra de tre direktiven 83/181/EEG, 78/1035/EEG och 69/169/EEG liksom artikel 14 i sjätte mervärdesskattedirektivet och artikel 23 i direktivet 92/12/EEG.

Som sagts ovan sammanfaller i de allra flesta fall gnmderna för frihet från tull och grunderna för frihet från skatt. Friheten från tull kommer vid ett svenskt medlemskap i EU att regleras i förordningen (EEG) nr 918/83 jämte kompletterande svenska bestämmelser. Vår uppfattning om hur sådana svenska bestämmelser bör utformas har redovisats i avsnitt 7. I de fall där utrymme finns för nationella överväganden avseende gnmderna för tull- respektive skattefrihet gör vi samma bedömning i båda fallen.

Vid utformningen av de svenska bestämmelserna om skattefrihet kan två olika vägar väljas. Antingen kan i författningen ges en självständig och uttömmande beskrivning av skattefrihetsgrundema eller också kan

hänvisas till tullfrihetsbestämmelsema i de fall där grunderna är identiska och därutöver endast beskrivas de fall där det skall vara skillnader. Vi har stannat för den senare modellen. Det är den modell enligt vilken den nuvarande svenska regleringen av motsvarande frågor är uppbyggd.

Förutom frågor om skattefrihet behandlas i den föreslagna lagen (lag om frihet från skatt vid import, m.m.) frihet från tull avseende resande. Detta utgör ett avsteg från systematiken i övrigt. Grunden för detta är att frågan om tullfrihet för resande idag handläggs vid Finansdepar- tementet till skillnad från alla andra tullfrihetsgnmder. Då en av förutsättningama för arbetet har varit att inte ingripa i den fördelning av arbetsuppgifter som föreligger mellan departementen, har vi valt att lägga dessa tullfrihetsbestämmelser tillsammans med motsvarande skattefrihets- bestämmelser, såsom är fallet med motsvarande bestämmelser i dag.

Lagen om frihet från skatt vid import, m.m. föreslås vidare innehålla bestämmelser om schablonberäkning av tull och skatt i vissa fall avseende resande och gåvopaket. Motsvarande bestämmelser finns i dag i form av schablontull i tulltaxan.

9 Övriga frågor

Vissa analysmetoder i samband med varuklassificering

Kommissionens förordningar (EEG) nr 226/89 av den 26 januari 1989 om metoden för att bestämma köttinnehållet i produkter som omfattas av KN-nummren 1602 49 11 (m.fl.), (EEG) nr 1583/89 av den 7 juni 1989 om en metod för att bestämma kött- och fettinnehållet i vissa griskötts- produkter samt (EEG) nr 3470/89 av den 16 november 1989 om vilken analysmetod som skall användas vid tillämpning av tillägsanteckning 2 till kapitel 7 i KN behandlar olika metoder för analys i samband med tullklassificering av ett antal produkter. Dessa förordningar kommer att bli direkt tillämpliga i Sverige för de tullmyndigheter som har att tillämpa EG:s s.k. kombinerade nomenklatur. Någon nationell författningsmässig åtgärd anser vi ej erforderlig.

Varumärkesintrång

l rådets förordning (EEG) nr 3842/86 av den 1 december 1986 med bestämmelser för att förhindra att förfalskade märkesvaror övergår till fri omsättning, ges bestämmelser om att varor som kan misstänkas utgöra varumärkesförfalskningar i vissa fall skall kvarhållas av en tullmyndighet för att en prövning i sak skall kunna genomföras. Förordningen blir vid ett svenskt medlemskap i EU gällande rätt i Sverige, men vissa utfyllande bestämmelser behövs. Vi har föreslagit att sådana bestämmelser ges i en lag om tullkontroll av varumärkesintrång.

EG-förordningen kan komma att ersättas av en ny EG-förordning med ett vidare tillämpningsområde än den nuvarande. Den nya förordningen skulle t.ex. omfatta även andra immaterialrättsliga frågor än varumärkes— intrång samt inte enbart ta sikte på import utan även täcka export och transitering. Detta skulle kunna komma att ske före ett svenskt med- lemskap. Vi har vid utformningen av de nationella bestämmelserna försökt ta hänsyn till det förslag till en ny förordning som finns (COM(94) 43 final) och vi anser att vårt förslag till ny lag kan användas

som grund för utformningen av de nationella bestämmelser som behövs även om en ny EG-förordning träder i stället för den nuvarande.

Varusmuggling

Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer tullförfarandet att upphöra vid den s.k. inre gränsen, dvs. gräns mot annan medlemsstat. Vid sådan gräns skall i princip kontroller och andra formaliteter inte vidtas i anledning av gränsöverskridandet. Kommittén om nya former för % narkotikabekämpning m.m. (JU 1994101) utreder bl.a. under vilka former en kontroll av särskilt farliga varor ändå kan upprätthållas i det gränsnåra området. Kommittén har inte avslutat sitt arbete, men enligt vad vi inhämtat kommer kommittén troligen att föreslå att en särskild lag som motsvarar VSL införs för brott mot införsel- och utförselrestriktioner vid den inre gränsen.

VSL är något ålderstigen och skulle behöva en mer omfattande bearbetning. En sådan har föreslagits i Varusmugglingsutedningens betänkande Smuggling och tullbedrägeri (SOU 1991:84), nen har till följd av den osäkerhet som funnits avseende ett svenskt medlemskap i EU inte lett till några åtgärder. Även de förslag som Kommittén om nya former för narkotikabekämpning m.m. kommer att lämra kan ge anledning att se över VSL.

Vi anser dock att vi i detta sammanhang får inskränka oss till att föreslå endast de ändringar som ett medlemskap absolut kräver. Vårt förslag innebär att VSL görs tillämplig endast på icke-gemerskapsvaror som förs in till landet antingen direkt från ett tredje land eller iidirekt via en medlemsstat och i så fall under ett tullförfarande såsom transitering.

.nu—uma». -—.- _. __... ?

Införsel av spritdrycker

I lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker finns bestämmelser om att sådana drycker får föras in till lardet endast i fartyg med viss minsta bruttodräktighet. Något hinder mot att behålla bestämmelserna avseende tredjelandstrafik torde inte finnas Däremot synes bestämmelsen inte kunna behållas i fråga om trafik från annat medlemsland så vitt avser kommersiell handel eller privat införsel under den indikativa nivån om tio liter spritdrycker. För privatirförsel över

denna nivå borde enligt vår uppfattning bestämmelsen kunna behållas och vi har utformat vårt förslag till ändring av lagen i enlighet med detta.

Om vägen att behålla förbudet även avseende införsel från annan medlemsstat väljs kan 2 5 1 mom. behöva ändras. Hur ändringen bör se ut beror i så fall på de förslag som Kommittén om nya former för narkotikabekämpning lämnar kommer att se ut. Vi har därför valt att avstå från att lämna något förslag i dessa delar.

Varusmugglingsutredningen mreslog i sitt betänkande att 3 5 i lagen skulle upphävas och att 2 5 skulle ändras.

Tullsamarbete

Med tullsamarbete avses ett samarbete mellan olika länders tullmyndig- heter. Samarbetet kan t.ex. avse utbyte av information eller hjälp med delgivning eller indrivning. Sverige har för närvarande ett antal bilaterala tullsamarbetsavtal och ett multilateralt tullsamarbetsavtal med våra nordiska grannländer. Vidare ingår ett tullsamarbetsavtal som bilaga 11 i EES-avtalet. Som tidigare nämnts (se avsnitt 4.3) finns det anledning att räkna med att vi på svensk sida vid ett medlemskap i EU kan behålla tullsamarbetsavtalen. Sveriges tullsamarbetsavtal har införts i svensk rätt genom förordningar. I lagen (l973z431) om utredning angående brott mot utländsk tullag och i lagen (1962:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga, finns bestämmelser med stöd av vilka tullmyndighetema kan fullgöra förpliktelsema mot de andra avtalsslutande ländernas tullmyndigheter enligt tullsamarbetsavtalen.

Utredningen har funnit tre rättsakter på detta område som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap i EU.

1. Rådets förordning (EEG) nr 1468/81 om ömsesidigt samarbete mellan medlemsländernas administrativa myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen i tull- och jordbruksfrågor.

2. Rådets förordning (EEG) nr 2006/84 av den 9 juli 1984 om direkt samarbete mellan medlemsländernas myndigheter ansvariga för förhind- rande av bedrägeri och Schweiz' behöriga myndighet.

3. Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd vid indrivning av fordringar i samband med åtgärder som utgör en del av ett system för finansiering av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket samt av jordbruksavgifter och tullar samt mervärdesskatt och vissa punktskatter.

Förordningen (EEG) nr 1468/81 blir direkt gällande rätt. Utfyllande bestämmelser behövs avseende vilken eller vilka svenska myndigheter som skall vara behörig som ansökande respektive anmodad myndighet vid tillämpning av förordningen. Vidare skall kommissionen underrättas om vilken eller vilka myndigheter som utsetts samt om vilka bilaterala tullsamarbetsavtal som ett medlemsland har med tredje länder. Inget av detta kräver dock reglering i författning. Vi föreslår dock att lagen (1973z43l) görs tillämplig även på bistånd enligt förordningen (se författningskommentarema 10. 10). Vidare kan anmärkas att förordningen kan komma att ersättas med en ny förordning som även kommer att innehålla bestämmelser om ett ADB-baserat tullinformationssystem, benämnt CIS.

Rådets förordning (EEG) nr 2006/84 består av ett godkännande av en brevväxling mellan EG och Schweiz angående ömsesidigt bistånd för att motverka oegentligheter inom vinsektom. Någon författnirgsmässig svensk åtgärd med anledning av förordningen anser vi ej erforderlig. Det förefaller i stället lämpligt att regeringen vid ett medlemskap utser det eller de organ som skall vara ansvariga på svensk sida för officiell kontroll av vin och som därmed skall bemyndigas att utbyta information med motsvarande organ i andra länder. Regeringen bör också i detta sammanhang utse det eller de officiella laboratorier som stall vara behöriga att utföra analyser på begäran av berörda kontrollorgan i andra länder samt också kommunicera namn och adresser för dessa (rgan och laboratorier till kommissionen för vidare befordran till de sclweiziska myndigheterna.

Direktivet 76/308/EEG avser indrivning. Urspnmgligen omfattade direktivet endast tull och vissa jordbruksavgifter. I denna tel synes direktivet endast avse pålagor som tas ut vid import eller export. Emellertid har direktivets tillämpningsområde utvidgats first med mervärdesskatt och senare även med vissa punktskatter. I dessa fall synes direktivet omfatta såväl importfall som inrikesbeskattning. Til den del direktivet avser indrivning av fordringar som inte har med im)ort eller export att göra faller direktivet visserligen utanför vårt uppdrag. Då det emellertid ur praktisk synvinkel torde vara lämpligt att reglera dessa frågor i ett sammanhang har vi valt att föreslå att direktvets be- stämmelser införs i svensk rätt genom att tas upp i lagen (1962200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga.

SOU 1994:89 Övriga frågor 199 Resandes bagage

I rådets förordning 3925/91 av den 19 december 1991 om att avskaffa de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen ges bestämmelser som innebär att kontroll kan ske av en resandes bagage även vid resor helt inom gemenskapen om det på samma flyg eller båt även fmns med resande som kommer från plats utanför gemenskapen med bagage som ännu inte förtullats. Bestämmelserna blir direkt gällande rätt och kräver inga utfyllande bestämmelser. Förordningen kräver dock att kommissionen förses med en lista på flygplatser som godkänts för flygtrafik med tredje land och att en svensk representant utses till kommittén för förflyttning av flyg- eller fartygspassagerares bagage. Detta kräver dock inte någon åtgärd på författningsnivå.

Ändringar till vilka förslag inte lämnas

Ändringar behöver göras i följ ande tullförordningar. Vi har dock till följd av tidsbrist inte hunnit utarbeta förslag till utformningen av dessa ändringar.

l. Kungl. Majtzs kungörelse (1925z465) med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av spritdrycker och vin

2. Kungl. Majtzs kungörelse (1957:123) med särskilda bestämmelser för utförsel av vissa Obeskattade varor såsom proviant eller resgods

3. Förordningen (1961:128) om utförsel av Obeskattade varor i fartygstrafiken över Öresund

4. Förordningen (1987:118) om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl i vissa fall

5. Förordningen (1987:863) om tullverkets register för brottsbekärn- pande verksamhet

6. Tullregisterförordningen (1990:179)

7. Förordningen (1991 : 1524) med instruktion för tullverket I bilaga 3 finns en lista över författningar utanför trill- lagstiftningsområdet som innehåller hänvisningar till författningar som vi föreslår skall upphävas.

10 Författningskommentarer

10.1. Förslaget till tullag 1 5

Lagen skall gälla i fråga om import från och export till tredje land. Varuhandeln med tredje land regleras i första hand genom gemenskapens rättsakter. De centrala tullbestämmelsema, särskild sådana som rör förfarandet, har samlats i en gemenskapstullkodex, som är en förordning utfärdad av ministerrådet, och en förordning av kommissionen med föreskrifter för verkställigheten av tullkodexen. Den föreslagna lagen skall ses endast som ett komplement till dessa EG-förordningar. Lagen gäller således inte handeln mellan medlemsstaterna med gemenskapsvaror. Däremot blir lagen aktuell om icke-gemenskapsvaror, dvs. varor som införts till gemenskapens tullområde från tredje land och ännu inte övergått till fri omsättning, förs mellan medlemsstaterna.

Tullkodexen reglerar endast importtull och exporttull. Dessa begrepp definieras i tullkodexen. Vi föreslår att den nya tullagen, liksom den nu gällande, även skall avse annan skatt och avgift som skall tas ut vid import från tredje land och att detta anges i en generell bestämmelse i paragrafens mrsta stycket. Däremot skall tullagen naturligtvis inte reglera uttag av skatt i varuhandeln mellan medlemsstater. Vi föreslår dock att tullagen innehåller regler om uttag av skatt vid införsel från områden som hör till medlemsstaterna, men på vilka gemenskapens skattedirektiv inte är tillämpliga. Se 9 och 10 55 lagförslaget och kommentarerna därtill.

I första stycket kompletteras det nuvarande ordet "övervakning" med "kontroll" för att terminologin redan i inledningsparagrafen skall harmoniera med tullkodexen. Ordet "övervakning" definieras i tull- kodexen som tullmyndighetemas åtgärder i allmänhet för att säkerställa att tullbestämmelsema iakttas, medan "kontroll" definieras som genom- förandet av olika särskilda kontrollåtgärder.

25

Gemenskapens tullområde definieras i artikel 3 i tullkodexen genom en uppräkning av medlemsstaternas territorier. För vissa länder görs undantag för delar av deras territorier, t.ex Ceuta och Melilla som hör till Spanien. Det finns också områden som inte hör till någon med- lemsstat men som ändå ingår i tullområdet p.g.a. deras speciella band till en medlemsstat (t.ex. Monaco och San Marino). Tillhörande territorial- vatten, inre farvatten samt luftrum hör också till tullområdet. En redogörelse är alla områden, med anknytning till en medlemsstat, som har speciell status i tull- och/eller skattehänseende finns i EG:s revisionsrätts specialrapport 2/93, EGT nr C 347, 27.12.93. Vi föreslår att i tullagen används en förkortad benämning på gemenskapens tullområde: "EG:s tullområde".

Vi föreslår att "EG:s skatteområde" används som beteckning på det ; område inom vilket EG:s skattebestämmelser är tillämpliga. Detta , område överensstämmer till största delen med tullområdet, men vissa avvikelser finns. Avvikelserna kan även variera något mellan olika skatter. I fråga om mervärdesskatt framgår tillämpningsområdet för det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) i dess artikel 3. Bland de områden som ingår i tullområdet, men inte i skatteområdet avseende , mervärdesskatt, märks Kanarieöarna och de franska utomeuropeiska * departementen. Nämnda områden är uteslutna även ut tillämpningsområdet för punktskattedirektivet (92/12/EEG), som avser skatter på mineraloljeprodukter, alkohol och alkoholprodukter samt tobaksvaror, såvida inte respektive medlemsstat avgett förklaring om att skattebestämmelsema, helt eller delvis, skall tillämpas även på nämnda områden, se artikel 2 i direktivet. Av betydelse för svensk del är den ställning som Åland kommer att ha i skattehänseende. Finland har förhandlat sig till ett undantag för Åland i fråga om EG:s skattelag- stiftning. Den exakta omfattningen och konsekvenserna av detta undantag torde det vara för tidigt att ange.

Vidare föreslår vi en definition av "det svenska tullområdet" eftersom det i många sammanhang behövs en praktisk benämning på den svenska delen av EG:s tullområde. (Jfr 1 & danska toldloven som definierar "det danske toldområde” .)

När det gäller begreppet "tullmyndigheter" definieras detta i artikel 4.3 i tullkodexen som "myndigheter som bl.a. har ansvar för tillämpningen av tullagstiftningen". Begreppet "tullagstiftningen" definieras i artikel 1

i tullkodexen som tullkodexen och de föreskrifter som antas på gemen- skapsnivå eller nationellt för dess genomförande. För svensk del bör i författning anges vilka tullmyndighetema är i Sverige. Vi föreslår en bestämmelse därom i paragrafens sista stycke.

I nuvarande definition av "tullmyndighet" i 4 5 TL hänvisas till "fastställd distriktsorganisation för tullverket". Eftersom det numera är till största delen överlåtet till GTS att bestämma om distriktsindelningen av tullverket, jfr 7 och 8 55 förordningen (1991:1524) med instruktion för tullverket, föreslår vi att de citerade orden tas bort från definitionen.

Vi föreslår att begreppet "tullklarering" behålls, med sakligt sett exakt samma innebörd som f.n. Definitionen har dock anpassats till tull- kodexens terminologi, där "tullmässig bestämmelse eller användning" (customs-approved treatment or use) är det överordnade begreppet som omfattar dels alla tullförfaranden, dels övriga klareringsformer som inte betecknas som "tullförfaranden" (customs procedures). I "tullklarering" ingår som sista moment "frigörande av varoma' så som detta uttryck definierats i artikel 4.20 i tullkodexen. Ordet "bestämmelse" i uttrycket "tullmässig bestämmelse eller användning" avser inte någon föreskrift eller regel utan används närmast i betydelsen "ändamål", "syfte" eller "behandling".

Vi föreslår även att ordet "förtullning" (och "förtulla", "förtullad" etc) behålls i nationella författningar. Man kan då göra en distinktion mellan tullförfarandet "övergång till fri omsättning" och tullmyndighetemas åtgärder med en vara som deklarerats till detta tullförfarande (för- tullning), jfr nuvarande distinktion mellan begreppen "tullklareringsform" och "tullklarering".

35

Bemyndigandet avser sådana frågor som behandlas i avdelning III kapitel 1 - 3 i tullkodexen, dvs. införsel av varor i gemenskapens tullområde, uppvisande av varor för tullen samt summarisk deklaration och lossning av varor som uppvisats för tullen. De bestämmelser som kan bli aktuella torde huvudsakligen. Bemyndigandet bör kunna delegeras vidare till GTS.

45

Regeln anknyter till artikel 60 i tullkodexen som ålägger varje med- lemsstat att bestämma vilken behörighet som de olika tullanstalterna på dess territorium skall ha.

55

Innehållet i paragrafen får anses följa av hela EG-regelverket, men någon uttrycklig regel av det innehållet finns inte i tullkodexen. Vi anser önskvärt att ha en sådan regel i tullagen.

65

En uttrycklig bestämmelse bör behållas i svensk föråttning om att det är tillåtet att tillföra mårkämnen till oförtullade oljeprodukter. När det gäller varor som förvaras på tullager eller i frizon kan denna möjlighet inrymmas under begreppet "vanliga hanteringsformer', som är tillåtna enligt artikel 109.l och artikel 173 b i tullkodexen, och som bl.a. innefattar åtgärder för att förbereda varorna för distribution och återförsäljning. Några uttryckliga gemenskapsbestämmelser om att någon behandling av varor är tillåten medan de befinner sig under tillfällig förvaring synes inte finnas, utöver att varuundersökning och provtagning kan medges enligt artikel 42 i tullkodexen. Vi anser likväl att det skall vara tillåtet att tillföra märkämnen även under tillfällig förvaring och öreslår därför en generell lagbestämmelse därom.

75

Grunden för de förenklade förfarandena i samband med att en vara hänförs till ett tullförfarande finns i artikel 76 i tullkodexen. De förenklade förfarandena anges närmare i artikel 253 i tillämpnings- kodexen.

De förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning, som det avses att närmare föreskrifter skall utfärdas om enligt 7 &, är det förenklade deklarationsförfarandet (simplified declaration procedure) och

det lokala klareringsförfarandet (local clearance procedure). Både importör och företag som uppträder som ombud skall kunna få tillstånd av det förstnämnda slaget. Däremot finns det enligt vår mening inte anledning att ombud skall kunna få tillstånd till lokalt klarerings- förfarande, såvitt gäller tullförfarandet övergång till fri omsättning. Speditörer och liknande företag bör kunna få tillstånd att tillämpa den typen av förenklat förfarande i samband med andra tullförfaranden, såsom transitering och uppläggning på tullager.

89

Bestämmelsen motsvarar 12 å andra stycket TL. Vi föreslår att fristen ör att lämna in kompletterande tulldeklaration skall vara 8 dagar. Härvid märks att fristen skall räknas från den dag då en vara frigjordes (lämnades ut) och inte såsom i nu gällande bestämmelse från dagen för anmälan. Den ändrade utgångspunkten är förestavad av reglerna om betalningsanstånd i artikel 227 i tullkodexen.

Förslaget skall ses i samband med vårt förslag i 26 5 om utfärdande av och betalning av tullräkningar.

95

Gemenskapens tullområde och dess skatteområde har inte samma geografiska utsträckning. Det finns områden inom tullområdet som ligger utanför skatteområdet. För varor som förs in till landet från ett sådant område skall som huvudregel importskatt tas ut. Denna skatt skall om inte annat föreskrivits tas ut av tullmyndigheten trots att varan kommer från en plats inom gemenskapens tullområde och trots att varan är en gemenskapsvara och därmed i fri omsättning tullrättsligt sett.

Genom paragrafen införs en skyldighet att till tullmyndigheten anmäla varor från ett sådant område. Denna skyldighet motsvarar den anmäl- ningsskyldighet som enligt tullkodexen föreligger för varor som förs in från en plats utanför EG:s tullområde. Det framstår som naturligt att » anmälningsskyldigheten enligt denna paragraf i tullagen skall fullgöras på i princip samma sätt som anmälningsskyldigheten enligt tullkodexen. Detta bör dock inte hindra bruket av sådana avvikelser därifrån som

framstår som motiverade. Vi föreslår därför att närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten meddelas av regeringen.

105

I tullkodexen föreskrivs vem som under olika omständigheter är "gäldenär" (eng. debtor, ty. Zollschuldner). Reglerna därom är, på ett sätt, mycket lika de nuvarande svenska reglerna i tullagen om vem som är tullskyldig. Sålunda är, vid import under normala omständigheter, den som lämnar en tulldeklaration för övergång till fri cirkulation avseende tullpliktiga varor gäldenär, jfr artikel 201 i tullkodexen. Detta motsvarar regeln i 10 5 första stycket TL. I artiklarna 202 - 205 anges vem som är gäldenär i fall av "olaga införsel" eller andra fall av icke-föreskrifts— mässig hantering av tullpliktiga eller i vissa fall hantering av förtullade varor i strid mot de villkor som gällde för förtullningen. Dessa regler överensstämmer, delvis mycket nära, med reglerna i 81 och 82 55 TL om tullskyldighet i särskilda fall. I fråga om tullskyldighet för varor som inkommer med post (nuvarande 80 & TL) hänvisas till kommentarerna till 81 5 i lagförslaget. Eftersom tull kan förekomma även vid export från EG innehåller tullkodexen även regler om vem som är gäldenär vid export under olika omständigheter (artiklarna 209 — 211).

En konsekvens av EG-bestämmelserna är att det inte behöver finnas några nationella bestämmelser om vem som är skyldig att betala tull.

Från en annan synpunkt skiljer sig de nämnda begreppen åt. 'llrll- skyldig är enligt nuvarande svenska bestämmelse i normalfallet den som anmält en vara till förtullning, oavsett om i det enstaka fallet någon tull skall utgå eller inte. [ tullkodexen förekommer begreppet gäldenär endast i samband med att det föreligger en tullskuld (customs debt, Zollschuld).

I nuvarande tullag finns åtskilliga bestämmelser som gäller för den som är tullskyldig, oavsett om det i det enstaka fallet verkligen skall betalas någon tull eller annan skatt eller avgift eller om det inte skall utgå någon pålaga alls. Vi har funnit det ändamålsenligt att även i fortsättningen kunna beteckna en person som tullskyldig i ordets nuvarande mening. Vi föreslår därför att termen "den tullskyldige" behålls i tullagen och definieras i 10 5 som "den som är skyldig att betala importtull för en vara, eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd". Från exporttull bortses i detta sammanhang. Det medför inga olägenheter med hänsyn till de bestämmelser i vårt förslag där begreppet förekommer.

I övrigt överförs från 10 & TL bestämmelsen att den tullskyldige även skall betala annan skatt och avgift som skall utgå för varan vid importen. Även i detta avseende har paragrafen begränsats till import, eftersom det förutses att det inte kommer att förekomma några nationella skatter eller avgifter på export. Avgifter på export torde enbart vara avgifter enligt den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa går in under begreppet exporttull (export duties), och skyldigheten att betala dessa regleras uttömmande i tullkodexen.

I andra stycket regleras vem som är skattskyldig för införsel av gemenskapsvara från ett område inom EG:s tullområde men utanför dess skatteområde. För sådan införsel finns ju inte någon tullskyldig. skattskyldigheten har kopplats till bestämmelserna om anmälnings- skyldighet för sådan införsel i 9 5. Anmälningsskyldigheten föreligger för den som för in eller låter föra in varan.

[ tredje stycket anges att skatt och avgift skall betalas i den ordning som gäller för tull. Därigenom blir berörda tullbestämmelser, oavsett om de finns i EG-rättsakter eller i nationella bestämmelser, tillämpliga även på uttag av skatt. Detta gäller för skatt som skall betalas såväl vid import från tredje land som vid införsel från en plats inom EG:s tullområde men utanför dess skatteområde. Stycket innehåller dock den begränsningen att det som sägs inte gäller om annat föreskrivits. Därmed avses de fall, rörande vissa punktskatter, där importskatten inte skall erläggas till tullmyndighet utan till den inrikes skattemyndigheten, om importören är registrerad på visst sätt.

115

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 3 a & TL. Vi föreslår dock att bestämmelsen placeras i anslutning till övriga bestämmelser som rör tulldatasystemet (TDS). Den verksamhet som bedrivs med hjälp av TDS måste i huvudsak anses som verksamhet enligt EG:s tullkodex och utgör endast till liten del "verksamhet enligt denna lag". Därär föreslås att sistnämnda uttryck byts ut mot "verksamheten enligt tullagstiftningen". Så som "tullagstiftningen" definieras i artikel 1 i tullkodexen omfattar uttrycket både tullkodexen, tillämpningskodexen, denna lag och de lagar som anges i l 5 samt de förordningar och myndighetsföreskrifter som kommer att meddelas i anslutning därtill.

125

Paragrafen motsvarar 11 a 5 i nuvarande tullag. I första stycket tas inte med någon hänvisning motsvarande den nuvarande "enligt denna lag eller enligt lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m." Även om en liknande hänvisning skulle göras till tullkodexen och den nya tullagen riskerar man att den blir för snäv. I detta sammanhang kan antecknas att artikel 4 a i tillämpningskodexen ger uttryck för att i princip varje "tullformalitet" skall kunna utföras med EDI eller annan ADB-teknik. I stället införs i paragrafen begränsningen att det skall vara fråga om uppgifter som lämnas till tullmyndighet. Genom tillståndsgivningen kan ändå preciseras vilken typ av uppgifter som avses, t.ex. deklarationer för övergång till fri omsättning enligt tullkodexen.

Ordet "tulldeklaration" används i den betydelse ordet har enligt tullkodexen, dvs. den åtgärd genom vilken en person i wreskriven form och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att hänföra varor till ett visst tullförfarande, och är alltså inte som i nuvarande tullag begränsat till att vara ett element i tullförfarandet förtullning.

13-15 55

Bestämmelserna motsvarar 11 b-ll d 55 i nuvarande tullag och föreslås överförda med oförändrad lydelse till den nya lagen. Bestämmelsen i 13 5 om när ett elektroniskt dokument skall anses ha kommit in till en tullmyndighet bör ses som en komplettering av bestämmelsen i artikel 222.2 i tillämpningskodexen, som säger att en "tulldeklaration som gjorts med EDI skall anses ha avlämnats när EDI-meddelandet har mottagits av tullmyndighetema" .

165

För närvarande krävs enligt 13 5 första stycket TL att ombud, som lämnar tulldeklaration för förtullning, skall ha godkänts av tull- myndigheten. Vi föreslår att det kravet slopas, även om vi anser att ett sådant krav inte skulle vara oförenligt med bestämmelserna i artikel 5 i tullkodexen om rätt att anlita ombud. Enligt vad vi inhämtat lär det förekomma krav på någon typ av auktorisation av tullombud i vissa

medlemsstater, medan sådana krav inte förekommer i andra med- lemsstater. Mot bakgrund av den praxis som utvecklats vid tillämpningen av 13 & TL, som präglats av att det inte finns några i lag eller eljest angivna kriterier för prövningen, anser vi att bestämmelsen inte behövs. Vi föreslår dock att det ges bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om villkor och inskränkningar i användningen av ombud i vissa fall. De fall som avses är

- krav på att ombudet skall bedriva sin verksamhet inom landet enligt artikel 5.2 andra stycket i tullkodexen

- föreskrift om att muntliga tulldeklarationer inte får avges genom ombud enligt artikel 227.1 i tillämpningskodexen

- föreskrift om att exportdeklaration inte får lämnas genom ombud till tullmyndighet i annat medlemsland än exportlandet, jfr artikel 794 i tillämpningskodexen.

Några andra inskränkningar än de som uttryckligen är avsedda i tullkodexen eller tillämpningskodexen eller eventuellt annan gemen- skapsrätt bör inte kunna föreskrivas. Bemyndigandet skall kunna delegeras vidare till GTS (115 & TL).

17å

Bestämmelsen motsvarar närmast nuvarande 13 5 andra stycket TL. Frågan om vem som på den tullskyldiges vägnar skall vara behörig att skriva under en tulldeklaration för övergång till fri omsättning är en annan fråga än frågan om att ha kvar kravet på att ombud skall vara godkänt av tullmyndigheten. Bestämmelsen bör finnas kvar av formella skäl, eftersom tullmyndighetema annars måste kräva att varje tull- deklaration skrivs under av behörig firmatecknare eller den som fått särskild fullmakt av behörig firmatecknare hos den tullskyldige. Bestämmelsen bör inte vara begränsad till att gälla vid övergång till fri omsättning, utan bör gälla deklaration till varje tullförfarande.

18 (5 När en vara deklareras till ett tullförfarande skall enhetsdokumentet användas, om inte de bestämmelser som gäller för ett visst mllförfarande tillåter något annat (artikel 205 i tillämpningskodexen). I bilagorna 37 och 38 till tillämpningskodexen anges vilka uppgifter som skall lämnas

i enhetsdokumentet för varje tullförfarande. Dock lämnas i fråga om vissa uppgifter valfrihet för medlemsstaterna att bestämma om upp- gifterna skall krävas eller inte krävas. EG-reglema om uppgiftslämnandet måste därför kompletteras med nationella föreskrifter. När det gäller anmälan till en annan tullbehandlingsform (tullmässig bestämmelse eller användning) än ett tullförfarande, dvs. återutförsel i vissa fall, upp— läggning i frizon, överlåtelse till statskassan eller förstöring, finns ett påtagligt behov av nationella föreskrifter om form och innehåll i sådan anmälan, eftersom EG-reglerna därom är mycket knapphändiga.

Vi föreslår därför att regeringen bemyndigas att meddela sådana föreskrifter. Bestämmelsen motsvarar bl.a. delar av nuvarande 14, 42 och 52 && TL. Bemyndigandet gäller självfallet endast i den utsträckning EG— reglerna ger medlemsstaterna utrymme för egna beslut och föreskrifterna måste även i övrigt vara förenliga med gemenskapsrätten. Detta behöver dock inte anges i lagtexten.

195

Om skyldighet att bevara s.k. styrkande handlingar föreskrivs i artikel 16 jämfört med artikel 14 i tullkodexen. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 16 a & TL, men skiljer sig från den bestämmelsen på några väsentliga punkter. I artikel 14 föreskrivs bl.a. att var och en som är direkt eller indirekt inblandad i verksamhet som berör handeln med varor skall, för tillämpningen av tullagstiftningen, förse tullmyndighetema med alla nödvändiga dokument och upplysningar, oavsett vilket medium som används. I första hand avses sådana handlingar som enligt uttryckliga föreskrifter skall avlämnas eller företes i samband med tullbehandling av varor, t.ex. fakturor, ursprungsbevis, frakthandlingar, intyg etc.

I den mån sådana handlingar inte behålls av tullmyndigheten föreligger skyldighet för den berörde att bevara handlingarna enligt artikel 16 för att tullmyndighetema skall kunna kontrollera dem. I fråga om den tid under vilken handlingarna skall bevaras hänvisas till "gällande be- stämmelser", vilket i avsaknad av gemenskapsregler innebär att varje medlemsstat bestämmer den tiden. Tiden skall dock vara minst tre år. I övrigt anges vad som i olika fall skall vara utgångspunkt för bevarings- tiden. I fråga om varor som förtullats eller exporterats räknas tiden från utgången av det år då deklarationen för övergång till fri omsättning respektive export togs emot.

Bestämmelsen är således inte, såsom 16 a & TL, begränsad till underlaget för förtullning av varor utan gäller alla tullförfaranden och alla "tullärenden" i övrigt.

Vi föreslår att den nuvarande bevarandetiden om fem år behålls. Ett skäl för detta är att det gäller fem års tid för åtalspreskription av varusmugglingsbrott av normal svårhetsgrad.

205

Bestämmelsen motsvarar 17 5 första stycket TL. Vi har ftmnit det ändamålsenligt att behålla ordet "tulltaxering" i samma betydelse som gäller f.n. Genom bestämmelsen i 1 5 första stycket omfattar begreppet tulltaxering även fastställande av annan skatt och avgift.

Vi föreslår inte några regler om preliminär tulldeklaration och preliminär tulltaxering (jfr nuvarande 15 5 och 17 å andra stycket TL). Det synes inte finnas något utrymme för några nationella bestämmelser därom - i varje fall på lagnivå - med hänsyn till de gemenskapsregler som finns om att medge deklarant uppskov med att lämna vissa uppgifter och om tullmyndighetemas hantering av sådana fall, se reglerna om "förfarandet med ofullständiga deklarationer" i avdelning IX i tillämp- ningskodexen.

215

Regler som innebär att tulltaxeringsbeslut omprövas finns dels i artikel 220, dels i artiklarna 235 - 242 i tullkodexen. Den först nämnda artikeln behandlar det fall att tull inte har bokförts i sådant samband med frigörandet av varorna som föreskrivs i artiklarna 218 och 219 eller har bokförts med lägre belopp än som rätteligen skall utgå. Bokföring som sker med anledning därav kallas bokföring i efterhand ("subsequent entry in the accounts", i tillämpningskodexen även kallat "post-clearance recovery"). I de senare nämnda artiklarna behandlas olika fall av återbetalning av tull, t.ex. när tull tagits ut med högre belopp än som rätteligen skall utgå. Dessa regler motsvarar i grova drag våra nuvarande regler om omtulltaxering och eftertulltaxering. Gemenskapsreglerna om återbetalning av tull omfattar även vissa fall som f.n. regleras genom bestämmelser om särskild restitution.

De faktorer som ligger till gnmd för skatterna och avgifterna är t.ex. klassificering av varorna enligt gemenskapernas tulltaxa och fastställande av avgiftssats eller annan debiteringsgrund beträffande tull, jordbruks- avgifter och andra importavgifter, tillämng av bestämmelser som föreskriver en nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa varor eller frihet från avgifter under vissa förutsättningar, tillämpning av bestämmelserna om förmånsbehandling på grund av varornas ursprung, fastställande av tullvärdet, och åtgärder i övrigt som anges i tullag- stiftningen. Varje sådan faktor kan bli föremål för omprövning. Omprövningen kan avse varje fråga som kan ha betydelse för tull— taxeringen.

Bestämmelserna om omprövning gäller även beslut om tulltillägg och förseningsavgift.

Att omprövning av tulltaxeringsbeslut, beslut om tulltillägg och förseningsavgift skall ske om de har överklagats framgår av 104 och 106 55.

225

Om en fråga som avses i 21 5 har avgjorts genom beslut av GTS som vunnit laga kraft, får tullmyndigheten inte pröva frågan. Omprövning kan naturligtvis inte heller företas om frågan har avgjorts av en domstol eller om tiden för omprövning har gått ut.

235

Tidsfristen för bokföring i efterhand enligt artikel 220 i tullkodexen är tre år. Det följer av bestämmelsen i artikel 2213 om att meddelande till den tullskyldige om det bokförda beloppet inte får ske efter utgången av en frist på tre år från dagen då tullskulden uppkom. I samma punkt ges emellertid möjlighet att överskrida tidsfristen i fall som har visst samband med straffrättsliga förfaranden, som medför att tullmyndigheten inte exakt kan bestämma den tull som skall utgå. Bestämmelsen är ganska oklart formulerad. Denna oklarhet år dock inte av avgörande betydelse eftersom bestämmelsen endast gäller "i den mån gällande bestämmelser (provisions in force) medger det". Detta innebär, i avsaknad av andra

gemenskapsbestämmelser i frågan, en hänvisning till nationella be- stämmelser.

Vi föreslår därför att bokföring i efterhand, efter utgången av treårsfristen, skall kunna ske på samma villkor som f.n. gäller i fråga om eftertulltaxering efter utgången av femårsfristen enligt 23 & TL. Dessa bestämmelser har därför tagits in mot oförändrad lydelse i sak i andra och tredje styckena i förevarande paragraf.

Bestämmelsen i paragrafens första stycke är hämtad ur nuvarande 21 & TL. Vi har bedömt att en regel av detta innehåll kan behållas eftersom den inte är till förfång för något intresse, i synnerhet inte gemenskapens fiskala intresse. Genom bestämmelsen kan i vissa fall den som gjort sig skyldig till varusmugglingsbrott utverka ansvarsfrihet enligt 8 a & VSL, jfr prop. 1986/87:166 s. 76-77 och 125-126.

245

Bestämmelsen motsvarar 24 å i nuvarande TL. 'Ibllkodexen innehåller inte någon motsvarande bestämmelse. Däremot är det uppenbart att det även vid tillämpningen av gemenskapsregler kan uppkomma situationer som motsvarar dem då skönstulltaxering f.n. får tillgripas. Vi ser därför inte något skäl att inte ha en bestämmelse om skönstulltaxering även i den nya tullagen. Bestämmelsen avser även annan skatt och avgift.

255

Bestämmelsen anger huvudregeln vid betalning av tull och annan skatt och avgift, i fall då inga betalningslättnader medges, dvs. kontant betalning. Den motsvarar nuvarande 25 & TL. Av artikel 222.1 a i tullkodexen framgår att det måste nationellt bestämmas en tidsfrist mr kontant betalning av tull. Fristen får vara högst 10 dagar. Det föreslås därför att fristen skall vara 10 dagar. Det noteras att i övrigt tillämpas artikel 221 fullt ut, vilket t.ex. medför att den sålunda bestämda fristen förlängs på villkor som sägs i art. 222.1 a tredje och fjärde styckena. I detta sammanhang bör även anmärkas att en vara inte får lämnas ut förrän tullen har betalts eller säkerhet ställts för tullen.

265

Bestämmelserna svarar närmast mot 26 5 i nuvarande TL. Kredittiden vid betalningsanstånd skall enligt artikel 227 i tullkodexen vara 30 dagar. Hur den skall beräknas i olika fall finns det utförliga regler om i artikeln. En utgångspunkt för våra överväganden är att behålla nuvarande rutiner såvitt avser att tullräkning utfärdas veckovis, omfattande en kalender— veckas import. Vi tar då fasta på hjälpregeln i punkt 3 a i nämnda artikel och föreslår att tullräkningama skall betalas senast på fredagen i fjärde veckan efter den vecka då varorna frigjorts.

Dessa regler gäller både för varor som förtullas enligt nor- malförfarandet och varor som mrtullas med användning av något förenklat förfarande. Detta innebär bl.a. att den totala kredittiden räknat från dagen då en vara frigörs till dess betalning sker är densamma oavsett om ett förenklat förfarande tillämpas eller om normalförfarandet ("direktförtullning") tillämpas.

Vi föreslår ingen lagbestämmelse om tidpunkten då tullräkning skall utfärdas och anger således inte heller någon betalningsfrist med utgångs- punkt för den dagen. Med hänsyn till den korta frist för att lämna kompletterande tulldeklaration som vi föreslagit i 8 5 utgår vi från att tullverket kan skapa sådana handläggningsrutiner med hjälp av TDS så att tullräkning kan utfärdas minst tio dagar innan den skall betalas, även omfattande import som skett med tillämpning av förenklade förfaranden.

Det andra stycket i paragrafen skall komplettera artikel 231 i tull- kodexen som föreskriver att varje tullbelopp får betalas av en tredje person i gäldenärens ställe.

Bestämmelsen i sista stycket föreslår vi skall överföras oförändrad. Vi bedömer att frågan om redovisningsskyldighet enligt den bestämmelsen hör till den nationella kompetensen.

275

Enligt artikel 225 första stycket är det obligatoriskt att ställa säkerhet för tull för att betalningsanstånd skall beviljas. I fråga om annan skatt än tull samt avgifter synes det som huvudregel höra till den nationella kompe- tensen att avgöra om säkerhet skall krävas som villkor för kredit. Vi föreslår därför att bemyndigandet i nuvarande 27 5 TL behålls i sak oförändrad, såvitt gäller annan skatt än tull samt avgifter.

SOU 1994:89 Fårfattningskommentarer 215 28 5

Det föreslagna bemyndigandet för regeringen avser föreskrifter i bl.a. följande hänseenden. Artikelhänvisningarna avser tullkodexen:

- de praktiska förfarandena för bokföring av tull i räkenskaperna (artikel 271.2)

— fördröjning av bokföring i räkenskaperna (artikel 219) - utfärdande av tullräkning, jfr artiklarna 226 och 227 , i den utst- räckning detta inte regleras redan i denna lag,

- vilka betalningssätt som skall godtas, jfr artikel 223, t.ex. kontant, med check, över postgiro och bankgiro,

- vilka slag av säkerhet för tull som kan godtas, utöver dem som anges i artikel 193 (jfr artikel 857 i tillämpningskodexen),

- om skyldighet för GTS att lämna sådana uppgifter till regeringen att Sverige kan uppfylla sin informationsskyldighet mot kommissionen enligt artiklarna 870 och 871 i tillämpningskodexen, alternativt föreskrift att GTS skall på medlemsstatens vägnar fullgöra denna informations-

skyldighet.

295

Paragrafen motsvarar 28 5 i nuvarande TL. Att tull skall återbetalas, om en tullskyldig betalat tull med högre belopp än som rätteligen skall betalas, eller betalat tull som inte rätteligen borde ha bokförts, är föreskrivet i tullkodexen I paragrafens första stycke regleras därför frågan om återbetalning av skatt och avgift i motsvarande fall.

Tullkodexen innehåller ett stort antal bestämmelser om återbetalning av tull, vilka är av olika karaktär. Den i förra stycket nämnda bestämmelsen finns i artikel 236. I artikel 237 föreskrivs att tull skall återbetalas om en tulldeklaration ogiltigförklaras (se artikel 66) och tullen har betalats. Dessa båda fall kan karakteriseras som fall då tulltaxering blivit felaktig på grund av något misstag från deklarantens och/eller tullmyndighetens sida, och tull återbetalas för att korrigera felaktigheten. Det är dessa fall som vi avser skall omfattas av 295 första stycket såvitt avser åter- betalning av annan skatt eller avgift.

Enligt artikel 238 skall tull återbetalas, under vissa förutsättningar, för varor som är defekta eller inte uppfyller villkoren i det avtal som låg till grund för importen. Vidare kan tull återbetalas i fall som avses i artikel

239, och som anges närmare i tillämpningskodexen, artiklarna 900, 901 , 903 och 905 (sistnämnda artikel avser fall som skall underställas kommissionen). Dessa fall synes mer likna materiella tullfrihetsgnmder,

där återbetalning inte kommer i fråga på grund av något fel vid tulltaxeringen utan det i stället uppkommer eller framkommer ett förhållande efter tulltaxeringen, som motiverar att betald tull återbetalas (eller att påförd men ännu inte betald tull efterges). Vissa av dessa fall är av sådant slag att f.n. särskild restitution av tull kan medges enligt 605 TFF, medan skatt kan återbetalas enligt 4 5 SFL under vissa angivna förutsättningar. Vi har övervägt om återbetalning av tull i dessa

fall skall medföra även återbetalning av annan skatt och avgift och om i så fall även detta kunde regleras i förevarande paragraf. Vi har dock funnit det lämpligare att reglera dessa fall av återbetalning av skatt i lagen om frihet från skatt vid import m.m., se 2 kap. 12 5 i förslaget. , Bestämmelserna om kvittning och avräkning i andra stycket föreslår vi ; skall behållas utan ändring i sak men de kan formuleras på enklare sätt. 1 Första meningen i stycket omfattar sålunda dels återbetalning av tull '

enligt gemenskapsreglema (även när den materiella tullfrihetsgrunden finns i den föreslagna lagen om tullfrihet m.m.), dels återbetalning av annan skatt samt avgift enligt denna paragraf eller enligt lagen om frihet från skatt vid import, m.m. eller annan återbetalning av skatt genom tullmyndighetema. Uttrycket "återbetalning av tull" omfattar även sådan återbetalning som sker vid aktiv förädling enligt restitutionssystemet, jfr

artikel 114.1 b i tullkodexen. Detta fall motsvaras närmast av andra stycket andra meningen i nuvarande 28 5 TL. , I sista stycket föreslår vi ett bemyndigande för regeringen att meddela if ytterligare föreskrifter om återbetalning eller eftergift av tull. Här avses * bl.a. föreskrifter om ordningen för underställning till kommissionen av fall som avses i artikel 905 i tillämpningskodexen.

305

Paragrafen motsvarar nuvarande 29 5 TL. Förslaget innebär att nu- varande regler om dröjsmålsavgift vid försenad betalning av tull, annan skatt och avgift till tullverket i stort sett behålls.

Enligt artikel 232.1 b i tullkodexen skall det tas ut "dröjsmålsränta" (interest on arrears) om tull inte betalas inorn föreskriven tid. Räntesatsen skall vara minst lika hög som räntesatsen för den "kreditränta" som i

vissa fall skall tas ut enligt artikel 229. Några ytterligare regler om räntesatsen eller om tidpunkter som skall beaktas vid ränteberäkningen flnns inte i gemenskapsreglema. Det krävs uppenbart nationell lag- stiftning som kompletterar EG-bestämmelserna på detta område.

Dröjsmålsavgiften enligt nuvarande tullag beräknas på sätt som närmare anges i uppbördslagen. Vi har funnit att de nuvarande reglerna om dröjsmålsavgift väl uppfyller de krav som ställs i artikel 232 på en "dröjsmålsränta", och föreslår därför att reglerna behålls. Det kan nämnas att även Danmark har nationella bestämmelser om avgift på försenad betalning av tull och annan skatt. Vid försenad kontantbetalning tas enligt toldloven ut en avgift på 230 DKK. Vid försenad kredit- betalning tas ut 1,3 % av beloppet i "månedlig rente" för varje påbörjad månad som fördröjningen varar.

Bestämmelsen i första stycket är tillämplig även på annan skatt än tull och avgift som skall betalas till tullverket.

I vårt förslag finns inte med någon bestämmelse om att tullmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjs- målsavgift om det finns särskilda skäl. Möjligheterna till och villkoren för befrielse från "dröjsmålsränta" anges i punkt 2 av artikel 232 och synes inte ge utrymme för några "särskilda skäl" utöver dem som anges i nämnda punkt 2.

315

Regler om s.k. respitränta på tull och annan skatt finns f.n. i 30 5 TL. I fråga om tull finns närmast motsvarande bestämmelse i artikel 214.3 i tullkodexen. Enligt den bestämmelsen skall en "kompensationsränta" (compensation interest) påföras, i de fall och enligt de villkor som fastställts enligt kommittéförfarandet, för att förhindra att ekonomisk fördel oriktigt erhålls genom framflyttning av den dag då tullskulden uppkom eller bokfördes.

I tillämpningskodexen har vi bara funnit två fall där det föreskrivs att kompensationsränta skall tas ut. Det ena fallet gäller när det vid tillämpning av tullförfarandet aktiv förädling enligt suspensionssystemet uppkommer en tullskuld på förädlingsvarorna eller på varor i oförändrat skick. Då skall kompensationsränta tas ut enligt artikel 589. Be- stämmelsen motsvarar i sak nuvarande 30 5 första stycket 4 TL jämfört med 24 5 TFL. Räntesatsen bestäms av kommissionen och utförliga

regler därom och om ränteberäkningen i övrigt finns i nämnda artikel. Det andra fallet gäller när varor som varit föremål för temporär import övergår till fri omsättning. Då skall kompensationsränta tas ut enligt artikel 709. Första stycket i den föreslagna bestämmelsen avser dessa fall. Om ränta i sådant fall tas ut på tull bör ränta tas ut på samma grunder även på annan skatt eller avgift som belöper på varan.

I övrigt synes inte finnas utrymme för nationella föreskrifter om ränta på tull i fall motsvarande nuvarande 30 5 första, andra och tredje styckena TL. Vi anser dock att det är befogat att ta ut ränta på annan skatt än tull samt på avgift i vissa fall. Vi har därför tagit in be- stämmelser därom i andra och tredje styckena i paragrafen. Andra stycket motsvarar i stort sett nuvarande 30 5 första stycket 1 - 3 TL och tredje stycket motsvarar 30 5 fjärde stycket.

Liksom gäller f.n. bör ränta inte beräknas på mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av sådan skatt. Vi föreslår att beswmmelsen därom placeras som ett fjärde stycke i paragrafen för att bestämmelsen skall bli tillämplig även i det fallet att utfärdandet av särskild tullräkning har fördröjts.

I LPP och mervärdesskattelagen (1994:200) finns möjlighet till nedsättning av eller befrielse från skatt om synnerliga skäl föreligger. Om nedsättning eller befrielse medges får beslutet även omfatta ränta på skatt. Nedsättning eller befrielse kan i dessa fall även ges för skatt som tas ut i anledning av import. I 16 kap. 14 5 mervärdesskattelagen finns vidare en möjlighet att medge befrielse från viss ränta oavsett om nedsättning eller befrielse ges för själva skatten. Denna bestämmelse omfattar dock inte ränta enligt TL. Vi anser att det är befogat med en motsvarande bestämmelse om nedsättning eller befrielse från ränta på importskatt samt avgift och föreslår att en sådan bestämmelse införs som sista stycke i förevarande paragraf. I fråga om ränta på tull kan befrielse medges endast i de fall som föreskrivs i gemenskapsrätten. Sådana bestämmelser finns i artikel 589.2 och 3 i tillämpningskodexen.

325

Hur ränteberäkningen skall ske i fall som anges i 31 5 första stycket är uttömmande föreskrivet i tillämpningskodexen. Dessa bestämmelser skall tillämpas även för beräkning av ränta på skatt och avgift i motsvarande fall. I denna paragraf, som närmast motsvarar 31 5 TL, anges hur ränta

på skatt och avgift skall beräknas i fall som anges i 31 5 andra och tredje styckena. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 31 5 första, andra och fjärde styckena TL. Dock föreslås i första stycket att ränta skall beräknas redan från utgången av första månaden (f.n. andra månaden) efter den då varan deklarerades för övergång till fri omsättning. Därmed beaktas den avsevärda förkortning av kredittiden, räknat från frigörandet av varorna, som tullkodexens regler innebär för den som tillämpar förenklade förfaranden jämfört med dagens svenska regler, jfr kommentarerna till 7, 8 och 26 55. Jfr även övervägandena bakom nu gällande regler om ränteberäkning i prop. 1974:180.

Den nuvarande tvåårsgränsen för beräkning av ränta enligt 31 5 tredje stycket föreslår vi inte skall tas med i den nya lagen, eftersom den begränsningen slopats inom uppbördsområdet i övrigt, se prop. 1989/90:74 s. 350 f.

335

Bestämmelser om återbetalningsränta finns i artikel 241 i tullkodexen. Huvudregeln är att återbetalningsränta inte utgår vid återbetalning av tull, kreditränta eller dröjsmålsränta. Dock skall återbetalningsränta utgå dels om ett beslut om återbetalning av tull etc. inte har verkställts inom tre månader från den dag då beslutet fattades, dels i övrigt om nationella bestämmelser så föreskriver. Eftersom återbetalningsränta f.n. utgår enligt 32 5 TL vid återbetalning av tull, annan skatt m.m. föreslår vi att en sådan bestämmelse tas in även i den nya tullagen.

Genom uttrycket "fall som anges i 29 5" i inledningen av den föreslagna bestämmelsen, omfattar denna både återbetalning av tull enligt tullkodexen och återbetalning av annan skatt och avgift enligt 29 5. Liksom f.n. skall återbetalningsränta beräknas även på ränta och dröjsmålsavgift som återbetalas.

Räntebeloppet skall enligt tullkodexen "beräknas på ett sådant sätt att det motsvarar det belopp som skulle debiteras för detta ändamål på den nationella penning— eller finansmarknaden" , se vidare kommentarerna till 34 5.

345

Så som vi utformat våra förslag till 31 och 33 55, hör det till allra största delen till nationell kompetens att föreskriva vilka räntesatser som skall tillämpas eller ange regler för hur räntesatsen skall bestämmas. Vi föreslår därför att nuvarande regler därom i 33 5 TL kan behållas och tas in som andra stycket i denna paragraf. Vi bedömer dessutom att en räntesats som bestämts på angivet sätt uppfyller kravet enligt artikel 241 andra stycket att vara en ränta som "motsvarar det belopp som skulle debiteras är detta ändamål på den nationella penning— eller finans- marknaden". Även kreditränta enligt artikel 229 andra stycket b, som skall tas ut om tullmyndighetema beviljar andra betalningslättnader än normalt betalningsanstånd, synes kunna tas ut enligt en räntesats som bestämts på sätt anges i denna paragraf.

Angående 50-kronorsgränsen för återbetalningsränta anser vi att den av praktiska skäl skall gälla även i det fall då betalning av åter- betalningsränta är föreskriven i tullkodexen, jfr ovan kommentarerna till 33 5.

355

Bestämmelserna har överförts utan ändring i sak från nuvarande 34 5 TL.

365

Bestämmelsen har överförts utan ändring från nuvarande 34 a 5 TL.

375

I fråga om åtgärder när betalning inte har skett i rätt tid hänvisar tullkodexen i praktiken till nationell lagstiftning genom bestämmelsen i artikel 232.1 a. Enligt denna skall tullmyndighetema "använda alla till buds stående medel enligt gällande bestämmelser inklusive indrivning" för att säkerställa betalning av beloppet". Vi ser inte något skäl att ändra på nuvarande regler om indrivning och föreslår därför att 35 5 TL förs över till den nya tullagen utan ändring i sak.

! L

385

Bestämmelserna gäller s.k. ställföreträdaransvar, dvs. att en företrädare för en tullskyldig som är juridisk person görs solidariskt betal- ningsansvarig med den tullskyldige under vissa omständigheter. Vi har bedömt att frågan om sådant ansvar kan hänföras till nationella kom- petensen och föreslår därför att nuvarande 36 5 TL förs över till den nya tullagen.

395

Bestämmelsen motsvarar den nuvarande 37 5 TL och synes kunna behållas även vid tillämpning av EG:s tullbestämmelser. Dock har ordet "avskrivning" tagits bort eftersom avskrivningsinstitutet vid skatte- indrivningen har avskaffats.

40 och 41 55

Bestämmelserna motsvarar 38 och 39 55 TL. Som anförts i den allmänna motiveringen anser vi inte att det behövs några nationella bestämmelser om i vilka fall tullmyndighetema får sälja varor som befinner sig i en speciell situation under tullförfarandet. Här används ordet "tullför- farande" i allmän bemärkelse och inte i dess tulltekniska betydelse. Däremot behövs nationella bestämmelser om själva förfarandet vid försäljning. Vi föreslår inte någon ändring i gällande bestämmelser därom.

Att vissa varor inte får säljas av tullmyndigheten följer av gällande bestämmelser för varorna, t.ex. bestämmelserna i lagen (1977:293) om handel med drycker. Försäljning av en oförtullad vara som innebär att varan övergår till fri omsättning får i övrigt inte ske, om inte föreskrivna införselvillkor är uppfyllda, jfr 3 5 lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

425

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 40 5 TL. Vi föreslår att de medel som inflyter vid försäljningen skall användas i första hand till att täcka Tullverkets kostnader för förvaringen och försäljningen och först i andra hand för att tillgodose gemenskapens krav på tull. Detta krav bör dock placeras före statens krav på annan skatt och avgift.

I detta sammanhang måste beaktas artikel 867 a i tillämpningskodexen som gäller hantering av icke-gemenskapsvaror som tagits i beslag eller förverkats eller som överlåtits till statskassan. Vid försäljning av sådana varor måste tullmyndigheten ta ut tull på något av de sätt som anges i artikeln. Om det inte är möjligt synes endast återstå att förstöra varan, såvida inte köparen omedelbart hänför varorna till någon tullmässig bestämmelse eller användning. Se vidare kommentarerna till 90 och 113 55 i lagförslaget.

Export 43 5

Tullförfarandet export är i allt väsentligt reglerat i tullkodexen och tillämpningskodexen, såvitt gäller allmänna förfaranderegler. Några nationella bestämmelser på lagnivå behövs inte. Ytterligare föreskrifter kan behövas i vissa detaljfrågor som avses t.ex. i artiklarna 207, 288, 7933 och 794.1 i tillämpningskodexen.

Med "annan utförsel av varor" avser vi i första hand återutförsel av icke-gemenskapsvaror, som ligger utanför begreppet "export" enligt tullkodexen.

Utöver de allmänna förfarandereglema kan finnas särskilda regler för vissa typer av varor. Så t.ex. finns regler om tullmyndighetemas övervakning och kontroll av exporten av bidragsberättigade jordbruks- varor i förordningarna (EEG) nr 4045/89, 386/90 och 2030/90. Dessa regler, och frågan om eventuella kompletterande svenska regler, anser vi falla utanför utredningens uppdrag.

Statistik 44 &

Paragrafen motsvarar närmast 45 & TL men har delvis annat innehåll.

De uppgifter som lämnas i enhetsdokumentet vid olika tullförfaranden används för flera ändamål, i första hand som underlag för beräkning av tull och annan skatt och avgift vid import, men även för handelsstatistiska ändamål. Vid export är rentav de statistiska intressena de övervägande för uppgiftslämnandet. Ett flertal uppgifter tjänar många ändamål samtidigt, och det synes i det närmaste ogörligt att försöka urskilja de uppgifter som lämnas enbart av statistiska skäl. Uppgiftskraven i samband med varutrafrken med tredje land är redan i stor utstråch föreskrivna på gemenskapsnivå (bilagorna 37 och 38 till tillämpnings- kodexen). Dessa föreskrifter måste kompletteras med nationella före- skrifter på de punkter där EG-rätten överlåter till medlemsstaterna att bestämma om uppgiftskraven, jfr 18 å i lagförslaget.

Några särskilda föreskrifter om uppgifter som skall lämnas för statistiskt ändamål rörande varor bör, mot ovannämnda bakgrund inte ges. Däremot bör det finnas en bestämmelse av mer informativ natur som klargör att de uppgifter som lämnas i tulldeklarationer och andra handlingar för tullbehandling av varor används även för statistiska ändamål. En bestämmelse av den innebörden har tagits ini första stycket.

Den nuvarande 45 & TL omfattar även uppgifter för statistiska ändamål, som lämnas i anmälningshandlingar för transportmedel i samband med ankomst till eller avgång från tullområdet ("inkommande fartygsanmälan", "inkommande luftfartygsanmälan" etc). 'Iullkodexen och tillämpningskodexen innehåller inga regler om anmälningsskyldighet för transportmedel som sådana, varken för tullkontrolländamål eller för statistiska ändamål. Frågan om anmälningsskyldighet för transportmedel för tullkontrolländamål har behandlats i den allmänna motiveringen och i kommentarerna till 56 9.

I fråga om uppgiftsplikt för statistiska ändamål rörande transportmedel gör vi följande överväganden. I den mån viss underrättelseskyldighet för befälhavaren på ett fartyg föreligger, enligt EG-reglema (se art. 313 i tillämpningskodexen) eller i övrigt anmälningsskyldighet för transport- medel föreskrivs i nationella bestämmelser, när det gäller transportmedel i intrakommunitär trafik, så skall dessa uppgifter uteslutande tjäna som hjälp för tullmyndighetema i bestämmelselandet att bedöma den

tullmässiga statusen på varor som därvid medförs. I viss utsträckning skall sådana fartyg befrias från underrättelseskyldighet mot tullen, se punkt 3 c i nämnda artikel. Därför bör dessa uppgifter inte tas till grund för statistik över transporter mellan medlemsstaterna. Någon särskild uppgiftsskyldighet gentemot tullmyndighetema, för statistiska ändamål, bör inte föreskrivas i fråga om transportmedel som går i intrakommunitär trafik. Detta med hänsyn till att tullmyndighetemas huvuduppgift i princip skall avse trafiken och varuhandeln mellan gemenskapen och tredje land. Primärmaterialet till statistiken över transporter mellan medlemsländerna bör därför inhämtas på annat sätt än via tull- myndigheterna.

Mot denna bakgrund har bestämmelsen begränsats till sådana fall då transportmedel ankommer från eller avgår till tredje land. Bestämmelsen avses vara tillämplig oavsett om ett transportmedel ankommer eller avgår direkt från eller till tredje land eller om resan sker via annat med- lemsland, dvs. om transportmedlet har med sig last eller passagerare som tagits ombord eller skall avlämnas i tredje land.

455

Bestämmelsen motsvarar 7 5 första stycket 1 och 2 samt 46 5 TL i det att den upplyser om under vilka olika former icke-gemenskapsvaror kan mrsändas eller förvaras inom gemenskapens tullområde. Reglerna därom finns till största delen i tullkodexen och tillämpningskodexen. Det behövs dock ytterligare bestämmelser i åtskilliga hänseenden. Det gäller t.ex. tillståndsgivningen till att inrätta tillfälliga lager eller tullager, krav på säkerhet avseende tull för varor som förvaras där, tillämpning av förenklade förfaranden vid transitering och uppläggning på tullager och frågor om lagerbokföring på dessa lager och i frizoner och frilager. Vi föreslår därför ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av gemenskapsreglema på dessa områden.

Som framgått av den allmänna motiveringen föreslår vi att export- butikema tills vidare behandlas som ett särskilt institut, trots att de torde utgöra tullager i tullrättslig mening, såvitt gäller icke-gemenskapsvaror som förvaras där. Vi anser att bestämmelsen i 46 5 andra stycket TL kan överföras med oförändrad lydelse till den nya lagen. Det gäller även uttrycket "avreser till utlandet", där "utlandet" antingen är ett annat

medlemsland i EU eller ett tredje land. I den allmänna motiveringen har behandlats de skillnader som föreligger i förutsättningama för försälj- ningen till de resande, alltefter om de avreser till annat medlemsland eller till tredje land. Närmare bestämmelser härom kan meddelas på förord- ningsnivå.

465

Bestämmelsen motsvarar närmast 47 5 tredje stycket TL. Vi föreslår att frågan om att inrätta frizon även i fortsättningen skall prövas av regeringen. Detsamma bör tills vidare gälla även frilager, som enligt tullkodexen är ett med frizon närmast identiskt institut.

Som jämförelse betr. frizon kan nämnas att frihamnar både i Danmark och Tyskland endast kan inrättas genom lag (41 5 andra stycket toldloven respektive 20 5 2 Zollverwaltungsgesetz).

I fråga om exportbutiker ser vi inte inom ramen för utredningen någon anledning att föreslå ändring i att det är regeringen som prövar frågan. Som framgår av utkastet till tullförordning anser vi dock inte att det skall regleras i författning vilka exportbutiker som finns.

När det gäller tillfälliga lager och tullager föreskrivs i tullkodexen att det är tullmyndighetema som prövar frågan om tillstånd. Någon ytterligare föreskrift därom behövs därför inte i lag. Däremot bör i förordning anges vilka tullmyndigheter som skall pröva frågan eller ges bemyndigande för 618 att föreskriva därom.

475

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 50 5 TL och skall ses som en komplettering och precisering av bestämmelserna i artikel 38 i tull- kodexen. 'lbllkodexen kräver inte att medlemsstaterna inför ett särskilt institut för korttidsförvaring av införda varor utan skulle även acceptera t.ex. att de lokala tullmyndighetema från fall till fall anvisar en plats för förvaringen, jfr punkt 1 a i nämnda artikel. Oavsett formerna för förvaringen har varorna status av "varor under tillfällig förvaring" till dess de har hänförts till en tullmässig bestämmelse eller användning, artikel 50 i tullkodexen.

Vi anser att nuvarande ordning skall bevaras i så måtto att skyldigheten att lägga upp införda varor på tullupplag ersätts av skyldighet att lägga upp varorna på "tillfälliga lager" som avses i artikel 185 i tillämpnings- kodexen, dvs. platser som godkänts av tullmyndighetema på permanent basis för tillfällig förvaring.

Uppläggningsskyldigheten gäller för varor som ankommer till landet direkt från tredje land. Den gäller även för varor som medförts av fartyg eller luftfartyg från tredje land via annat EG-land, utan att varorna lossats där, jfr artiklarna 189, 443 och 446 i tillämpningskodexen. Om icke- gemenskapsvaror destinerade till Sverige däremot lossats eller omlastats i annat medlemsland, skall de under den fortsatta transporten hit vara föremål för en transitering. I sådant fall skall inte följa någon upp- läggningsskyldighet på grund av ankomsten till 'det svenska tullområdet. Detta följer av slutet av första stycket i paragrafen. Däremot skall varan läggas upp på tillfälligt lager vid ankomsten till bestämmelseorten för transiteringen, se 52 5 i förslaget till ny tullförordning.

485

Bestämmelsen motsvarar 48 5 TL och anger i första stycket att tull- myndighet tillfålligt får ta hand om en oförtullad vara om det behövs för tullkontrollen. Det är fråga om ett omhändertagande i administrativ ordning som möjliggör för tullmyndighet att ta en vara i sin besittning. Vi anser att bestämmelsen bör behållas eftersom den varit ett praktiskt värdefullt inslag i tullagstiftningen för att hantera "oregelmässiga" situationer, t.ex. i fall då det inte finns förutsättningar att ta en vara i beslag, men ett omhändertagande av varan är påkallat för att säkerställa de fiskala intressena. En liknande bestämmelse finns i artikel 53.2 i tullkodexen men den sträcker sig inte lika långt. Den synes gälla endast varor som ännu inte hänförts till någon tullmässig bestämmelse eller i användning, medan den nu föreslagna bestämmelsen gäller varje vara som inte har övergått till fri omsättning. Vid formuleringen har vi undvikit det nuvarande uttrycket "för tillfällig förvaring" för att undvika förväxling med tullkodexens begrepp "tillfällig förvaring". Vidare föreslår vi, mot bakgrund av att institutet tullupplag försvinner och i praktiken ersätts av tillfälligt lager och skillnaderna mellan dessa institut, att tullmyndigheten skall kunna lägga upp den omhändertagna varan även

på tullager, på bekostnad av varuägaren eller någon annan som åsidosatt sina skyldigheter mot tullverket.

Enligt andra stycket i 48 5 TL är innehavaren av ett tullupplag eller en frihamn skyldig att ta emot oförtullade varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet. I fråga om innehavare av frihamn torde denna skyldighet ha tillkommit mot bakgrund av att frihamnama i praktiken i stor utsträckning fullgjort samma funktion som tullupplag, nämligen korttidsförvaring av importgods. Vi anser inte att det är naturligt att ålägga innehavare av en frizon eller ett frilager en sådan skyldighet mot bakgrund av hur dessa institut utformats enligt gemenskapsrätten. I paragrafens andra stycke föreslås därför att endast innehavare av tillfälliga lager skall ha sådan skyldighet. Vid den praktiska tillämpningen i praktiken bör beaktas orn innehavaren är t.ex. ett speditionsföretag som har ett tillfälligt lager som normalt är avsett för vem som helst som importerar varor eller om han är en enskild importör som kan ha fått tillstånd att ha tillfälligt lager i sina egna lokaler eller utrymmen.

495

Skyldigheten att göra anmälan till tullen och lämna uppgifter om varor som förs till eller från en frizon, antingen det sker från/till annan del av tullområdet eller från/till tredje land regleras delvis i gemenskaps- reglema, se t.ex. artildama 168.4, 170 och 177 i tullkodexen och artildama 811, 813 och 821. I viss mån är tullmyndighetemas kontroll över varurörelser till och från en frizon baserad på kontroll av noteringar i de berörda företagens lagerbokföring. Dessa regler innehåller en del oklarheter om hur reglerna bör tillämpas i vissa fall. Det behövs vissa utfyllande nationella regler och vi föreslår att regeringen bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs.

505

Enligt nuvarande 51 5 andra stycket TL får regeringen föreskriva om i vilken utsträckning industriell verksamhet och detaljhandel får bedrivas i frihamn.

Enligt tullkodexen skall varje slags industriell, annan kommersiell verksamhet och serviceverksamhet tillåtas ("be authorized") i en frizon

eller ett frilager. Vi tolkar bestämmelsen så att det råder etablerings— frihet, åtminstone såvitt beror av det allmänna, men att bedrivandet av sådan verksamhet får göras till föremål för viss tillståndsprövning. Vidare får tullmyndighetema, enligt tullkodexen, utfärda särskilda förbud eller begränsningar för nämnda verksamheter, mot bakgnmd av de berörda varornas egenskaper eller behovet av tullövervakning. Mot den bakgrun— den anser vi det befogat med ett bemyndigande för regeringen att föreskriva om begränsningar och villkor för nämnda verksamheter i frizon.

515

Mot bakgrund av våra överväganden om exportbutik i den allmänna motiveringen föreslår vi en särskild regel om vem som är skyldig att betala tull för icke—gemenskapsvaror som förvaras i exportbutik och som säljs till en resande med bestämmelseort inom EG:s tullområde. Detta är den enda nationella särbestämmelsen i förhållande till tullkodexens regler om vem som är gäldenär (skyldig att betala en tullskuld). Bestämmelsen kan motiveras med att institutet exportbutik överhuvud inte är tullrättsligt reglerat på gemenskapsnivå. Om den aktuella försäljningen skall beskrivas i EG-tullrättsliga termer, synes den närmast utgöra en övergång till fri omsättning, med tillämpning av det förenklade förfarandet lokal klareringsprocedur, av en vara som förvaras på tullager.

525

Bestämmelsen motsvarar 52 5 TL. Att tillfälliga lager, tullager, frizoner samt exportbutiker skall vara underkastade tullmyndighetemas över- vakning och kontroll får anses följa av ett stort antal gemenskapsregler (se t.ex. artikel 106 i tullkodexen), men någon uttrycklig regel därom har vi inte funnit. Vi anser därför att en sådan regel i klarhetens intresse bör tas in i den nya tullagen. Det nuvarande ordet "tillsyn" i 52 5 bör därvid bytas ut mot "övervakning och kontroll" som är de termer som används i tullkodexen.

Det andra stycket har begränsats till att avse redovisningsskyldighet för varor som förvaras på inrättningar som avses i första stycket. Anmäl- ningsskyldigheten för sådana varor regleras i tullkodexen och tillämp-

ningskodexen. I den mån det behövs ytterligare nationella bestämmelser kan sådana meddelas med stöd av 18 5 i detta lagförslag.

535

Vi ser inget hinder från EG-rättsligt håll att ålägga dem som är verk- samma vid tillfälliga lager, tullager frizoner eller frilager tystnadsplikt i fråga om vad de erfarit om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden i samband med tullbehandling av varor. Vi föreslår därför att bestämmelsen därom i 53 5 TL förs över till den nya tullagen med vederbörlig anpassning.

1 fråga om sekretessen hos tullmyndighetema finns en bestämmelse i artikel 15 i tullkodexen. Upplysningar som är av konfidentiell natur eller som lämnats på konfidentiell gnmd skall inte yppas av tullmyndighetema utan uttryckligt tillstånd av den person eller den myndighet som lämnat dem. Det skall dock vara tillåtet att lämna ut upplysningar om tull- myndighetema är tvungna eller bemyndigade att göra detta enligt gällande bestämmelser, "särskilt beträffande dataskydd eller i samband med rättsliga förfaranden". Hänvisningen till "gällande bestämmelser", som innefattar både gemenskapsrätt och nationella bestämmelser, medför enligt vår uppfattning att sekretesslagen (1980:100) kan tillämpas fullt ut. I den män inte sekretesslagen ger samma resultat som artikel 15 i tullkodexen, så sätts artikeln ur spel genom sekretesslagen. Vi anser därför att även den sista meningen i 53 5 TL kan överföras till den nya tullagen.

Tullverkets kontrollverksamhet 54 5

I denna paragraf anges i vilka fall varor står under tullkontroll. Be- stämmelserna har överförts från nuvarande 61 5 TL med i grova drag samma innehåll, men åtskilliga anpassningar har måst göras med hänsyn till EG—reglema.

Att icke-gemenskapsvaror står under tullkontroll betyder samma sak som när det i nuvarande lag står att oförtullade varor står under tullkontroll. När varor, som skall utföras ur gemenskapen, skall stå under

tullkontroll kan inte uttryckas lika enkelt som i nuvarande lag. I första hand avses varor som deklarerats till tullförfarandet export. Utförsel från gemenskapen kan emellertid även ske i samband med tullförfarandet intern transitering. Återutförsel från gemenskapen anses som huvudregel inte som ett tullförfarande, utan går in under det vidare begreppet "tullmässig bestämmelse eller användning" som definieras i artikel 4.15 i tullkodexen. (Ordet "bestämmelse" i paragrafens första mening används alltså i ungefär samma betydelse som ”ändamål" eller "syfte” och inte som synonymt med "föreskrift" eller "regel".)

Av artikel 37 i tullkodexen framgår att varor som införts till gemen— skapens tullområde skall kvarstå under tullövervakning till dess att de -

i förekommande fall - förs in i en frizon eller ett frilager. Mot bakgrund därav har vi övervägt om varor som befinner sig i frizon eller frilager bör anses stå under tullkontroll. Enligt artikel 1684 får tullmyndig- hetema kontrollera varor som förs in i, förs ut ur eller befinner sig i en frizon eller ett frilager. Med anledning därav har vi ansett att icke- gemenskapsvaror som befinner sig i det svenska tullområdet skall stå under tullkontroll även om de befmner sig i sådan del av tullområdet som kan komma att utgöra frizon eller frilager. I detta sammanhang noteras att det förhållandet att en vara "står under tullkontroll" inte i sig säger något om vilka befogenheter tullmyndighetema har. Befogenhetema regleras i de bestämmelser där uttrycket används.

Från huvudregeln att oförtullade varor står under tullkontroll görs i nuvarande tullag undantag för varor som tagits om hand med tillämpning av något av de förenklade förfarandena hemtagning för egen räkning, hemtagning för annans räkning eller förfarandet för godkänd mottagare Gfr 8 5 första stycket 2 TL och 4 5 TF). Vidare görs undantag för varor som vid normalförfarandet (direktförtullning) har lämnats ut till fritt mrfogande till den som har kredit för tull och annan skatt (jfr 8 5 första stycket 1 och 26 5 TL). Dessa undantag kan i stort sett behållas i sak. Undantagen sammanfattas i vårt förslag med orden "oförtullade varor som lämnats ut till fritt förfogande enligt en deklaration till övergång till fri omsättning". När det gäller normalförfarandet framgår av artiklarna 73 och 74 i tullkodexen att, under vissa angivna villkor, varorna skall frigöras av tullmyndigheten så snart den har kontrollerat uppgifterna i deklarationen eller godtagit dem utan kontroll samt eventuellt tullbelopp har betalats eller säkerställts. Om betalningsanstånd för tull har medgetts, vilket obligatoriskt kräver att säkerhet har ställts, måste anses att tullskulden har "säkerställa".

Uttrycket "oförtullade varor" väljs här (i stället för "icke-gemen- skapsvaror") för att markera att det är fråga om varor som är föremål för det tullförfarande som medför att varornas tullstatus skall ändras från icke-gemenskapsvara till gemenskapsvara, men att de åtgärder som detta innefattar inte har fullbordats. Jfr vårt förslag till definition av ordet "förtullning" i 2 5.

I fråga om varor som lämnats ut till en hemtagare/godkänd mottagare görs i nuvarande 61 5 tre "undantag från undantaget". De gäller varor som på olika grunder är underkastade förfogandeförbud samt varor som skall byta tullklareringsform. Sådana varor står f.n. under tullkontroll.

När det gäller förfogandemrbud synes några bestämmelser, mot- svarande 61 5 första stycket 1 och 3 TL, inte komma i fråga. Såvitt vi kunnat finna medger inte tullkodexen att varor som deklarerats för övergång till fri omsättning, frigörs (lämnas ut) av tullmyndighetema om inte alla eventuella införselvillkor är uppfyllda. Det gäller även vid användning av förenklat förfarande. Å andra sidan synes inte finnas möjlighet för tullmyndighet att i enstaka fall besluta att en frigjord vara skall förvaras i oförändrat skick, om alla införselvillkor är uppfyllda (jfr nuvarande 7 5 TF).

Möjligheterna att "byta tullklareringsform" efter det att en vara frigjorts enligt ett förenklat förfarande för övergång till fri omsättning är mycket restriktiva. Dessa möjligheter framgår av regler om "ogiltig- förklaring" (ung. samma som återkallelse) av tulldeklarationer i artikel 66 i tullkodexen och artikel 251 i tillämpningskodexen. I fråga om varor som deklarerats till övergång till fri omsättning får deklarationen ogiltigförklaras endast om den lämnats av misstag och, om varan redan frigjorts, under villkor bl.a. att varan omedelbart deklareras till det ursprungligen avsedda tullförfarandet. Mot denna bakgnmd finns det ingen anledning att i tullagen uppta en bestämmelse motsvarande 61 5 första stycket 2 TL. I stället bör för här beskrivet fall föreskrivas att varan återförs under tullkontroll om deklarationen ogiltigförklaras.

555

I denna paragraf anges i vilka fall transportmedel står under tullkontroll. Bestämmelserna har med vissa anpassningar överförts från nuvarande 62 5 TL.

Punkt 1 innebär en utvidgning jämfört med nu gällande bestämmelse. Syftet därmed är att inte bara transportmedel som kommer till Sverige från tredje land med varor skall stå under tullkontroll, utan även transportmedel som påbörjar sin resa inom landet eller i annat EU-land och transporterar icke-gemenskapsvaror (dvs utför en extern gemenskaps- transitering) bör stå under tullkontroll. De befogenheter tullen har i fråga om transportmedlet bör bestämmas enbart av att på detta medförs varor som står under tullkontroll och inte dessutom av var transporten börjat. Denna ordning gäller även i t.ex. Danmark.

Däremot innebär punkt 1 ingen ändring i det avseendet att tull- kontrollen på ett ankommande transportmedel upphör, om alla varor som finns ombord frigörs på grund av deklarationer för övergång till fri omsättning. Även om varorna finns kvar t.ex. på en lastbil för fortsatt transport till varornas egentliga bestämmelseort, står varorna inte längre under tullkontroll till följd av 54 5 och därmed står inte heller lastbilen under tullkontroll, utom i fall som avses i paragrafens andra stycke, se nedan.

Tillämpningsområdet för punkt 2 bestäms, liksom fallet är enligt gällande lag, av i vilken utsträckning anmälningsskyldighet föreskrivs för transportmedel som ankommer till det svenska tullområdet, särskilt om det ankommer från annat medlemsland. Som framgått av den allmänna motiveringen och kommentarerna till 565 råder viss oklarhet i den frågan. Detta medför dock knappast någon olägenhet i det aktuella sammanhanget.

Genom den ändrade omfattningen av punkt 1 kan punkt 3 begränsas till transportmedel som avgår utan last direkt till tredje land. Om transport- medlet medför varor till tredje land eller icke-gemenskapsvaror till annat EG-land står det under tullkontroll enligt punkt 1. Om transportmedlet medför endast gemenskapsvaror till annat medlemsland skall det inte stå under tullkontroll. Bestämmelsen i andra stycket går tillbaka på 51 5 andra stycket och 61 5 första stycket i 1973 års tullstadga (1973:671). Dessa bestämmelser avsåg i huvudsak att transportmedel (främst lastbilar) med importvaror skulle stå under tullkontroll, även om lasten frigjorts från tullsynpunkt, utan att lossas, genom förtullning eller hemtagning på gränsorten - varvid varorna inte längre stod under tullkontroll - om utlämningstullanstalten bestämt att det skulle ske en kontroll av fordonet efter lossningen av lasten på dess egentliga bestämmelseort. Därigenom kunde vissa befogenheter utövas mot fordonet under transporten och på be—

stämmelseorten. I den nuvarande tullagen anges inte uttryckligen att kontroll i sådant fall kan ske på bestämmelseorten trots att lasten frigjorts. Detta har i stället GTS föreskrivit i TO (i fråga om hemtagning i 8 kap. 16 och 17 55.) Någon ändring i sak var emellertid inte avsedd i lagen, se prop. 1986/87:166 s. 92. Vi föreslår en viss omformulering av bestämmelsen, men avser inte heller någon ändring i sak.

565

Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 3 5 TL. Deklarationsskyldigheten för varor eller annan informationsskyldighet mot tullmyndighetema i samband med import och export av varor är i allt väsentligt reglerad i tullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter. I den mån det krävs ytterligare nationella föreskrifter därom, kan sådana utfärdas med stöd av det bemyndigande vi föreslagit i 18 5. I den allmänna motiveringen (avsnitt 5) har diskuterats behovet av särskilda föreskrifter om anmäl- ningsskyldighet för transportmedel. Vi föreslår att bestämmelsen i nuvarande 3 5 behålls avseende transportmedel. Med hänsyn till dessa reglers nära anslutning till reglerna om kontrollverksamheten föreslår vi att bestämmelsen flyttas till detta avsnitt av tullagen.

Som framgått av den allmänna motiveringen finns det skäl att i viss utsträckning föreskriva anmälningsskyldighet även för transportmedel i trafik mellan medlemsstater. Hur den exakta avgränsningen av denna anmälningsskyldighet bör göras är inte helt klart. Vi anser dock inte att den behöver föreskrivas på lagnivå och föreslår därför att reglerna (liksom hittills) delegeras till regeringen. Mot detta finns inget konstitu— tionellt hinder, jfr 8 kap. 7 5 första stycket 3 och 5 samt 9 5 RF. Med "annat land" i förslaget avses således både annat medlemsland i EU och tredje land.

575

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 63 5 TL. Befogenhetema enligt paragrafen skall endast avse varuförsel till eller från gemenskapen eller i övrigt trafiken med icke—gemenskapsvaror. Detta framgår genom hänvisningen till "tullagstiftningen", så som detta begrepp definierats i

artikel 1 i tullkodexen och i punkt 3 där "tullområdet" byts ut mot "gemenskapens tullområde".

I punkt 1 föreslås att den nuvarande bestämningen "vid införsel till eller utförsel från tullområdet" slopas. Någon ändring i sak avses inte därmed, bortsett från det självklara att bestämmelsen skall ta sikte på import till eller export från gemenskapens tullområde. Den väsentliga begränsningen ligger i uttrycket "deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen". I detta sammanhang kan antecknas att befogen- heten enligt denna punkt inte kräver att transportmedel står under tullkontroll i den mening som angetts i 54 och 55 55. Det måste dock finnas rimlig anledning anta att ett transportmedel använts eller används, eller inom kort skall användas, för transport av icke-gemenskapsvaror eller andra varor som står under tullkontroll är att tullmyndigheten skall få undersöka det. Denna begränsning framgår också av inledningen av paragrafen som förutsätter att det finns anledning anta att det förelegat någon deklarations- eller uppgiftsskyldighet att kontrollera.

När det gäller hänvisningen i sista stycket till 19 5 VSL erinras om vårt förslag till ändring i den lagen som innebär att lagen blir tillämplig endast på "oregelmässig' varuförsel till eller från tredje land.

585

Bestämmelsen har överförts från nuvarande 64 5 TL med i stort sett oförändrat innehåll.

När det gäller skyldighet att använda anvisad väg eller led, finns vissa bestämmelser i tullkodexen, artikel 38.1 gällande inresa och artikel 183 angående utresa. Vi anser likväl att det behövs finnas bestämmelser därom i svensk lag som grund för mer detaljerade verkställighets- föreskrifter på förordningsnivå och myndighetsnivå (jfr 59 5 i vårt förslag till ny tullförordning). Sådana föreskrifter kan dels gälla generellt för vissa typer av fall, dels ge lokal tullmyndighet befogenhet att i ett särskilt fall förelägga en förare eller befälhavare att hålla sig till viss väg eller led.

I andra stycket bör "tullområdet" bytas ut mot "det svenska tull- området" eftersom de svenska tullmyndighetema inte kan meddela sådana förbud som avses i stycket med verkan utanför svenskt territorium.

I det tredje stycket föreslås i förhållande till 64 5 tredje stycket TL att hänvisning görs endast till "tullagstiftningen",jfr artikel 1 i tullkodexen.

Det fjärde stycket bör behållas. Dock föreslås att ordet "övervakning" ersätts med "övervakning och kontroll", jfr kommentarerna till 1 5.

595

Bestämmelserna motsvarar 66 5 TL. Artikel 72 i tullkodexen säger att tullmyndighetema skall "vidta de åtgärder som behövs för att identifiera varorna" om identifiering behövs för att säkerställa att de villkor följs som gäller för det aktuella ttrllmrfarandet. Enligt vår mening måste en sådan bestämmelse kompletteras med en nationell bestämmelse som explicit anger vilka åtgärder tullmyndighetema får vidta i det angivna syftet. Första meningen bör därför stå kvar i lagen. En motsvarande bestämmelse finns i danska toldloven (14 5 andra st.). Den andra meningen i första stycket wnes sakna motsvarighet i EG-bestämmelserna och bör också behållas.

I första meningen läggs till "containrar". Därmed behövs ingen bestämmelse motsvarande nuvarande 51 5 TF. Angående definition av "container", se kommentarerna till 2 5 i förslaget till ny tullförordning.

60%

Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s regelverk. Bestämmelsen bör finnas kvar. I praktiken har bestämmelsen sin främsta betydelse vid passagerarfartygs ankomst. Det synes mindre lämpligt att tala om att "transportmedel lossas" med avseende på passagerare. Jämfört med nuvarande lydelse har därför lagts till "eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel".

615

Bestämmelsen motsvarar 68 5 i nuvarande tullag. Bestämmelserna i andra och tredje styckena går tillbaka på 23 5 i 1927 års tullstadga. Där framgår att bestämmelserna tar sikte på fartyg som går i inrikestrafik. Förutsättning för inbringande är att fartyget "färdas utanför tullområdet, avvikande från sin rätta kurs". Dvs. om den rätta kursen under en

inrikesresa går utanför tullområdet, så är detta i sig ingen grund för inbringande.

Bestämmelsen i andra stycket kan f.n. tillämpas endast på svenska fartyg som befinner sig på internationellt vatten, eftersom det inte finns något avtal som medger att utländskt fartyg inbringas från internationellt eller utländskt territorialvatten eller att svenskt fartyg inbringas från utländskt territorialvatten. Denna uppfattning hade beredningsgruppen för tullagstiftningsfrågor i Ds UD 1985:4 s. 151. De avtal som närmast skulle komma i fråga är de med Finland och Danmark ang. gemensam bevakning för bekämpande av olovlig införsel av alkoholvaror, SÖ 1934:l respektive SÖ 1936z2. Där ges ena statens bevakningspersonal vissa befogenheter på respektive avtalsparts territorium, men så långt som till inbringande därifrån till det egna territoriet sträcker de sig inte, se vidare kungörelsema SFS 1934:65 och 1936113.

I den utsträckning bestämmelserna är tillämpliga är det numera huvudsakligen Kustbevakningen som i praktiken har resurser för att utöva befogenheterna enligt andra stycket (jfr 73 5 i gällande TL).

Det är inte självklart hur bestämmelsen bör utformas. Ett alternativ är att enbart avvikelser under inrikes resor skall kunna föranleda inbrin- gande, varvid får övervägas om en förutsättning härför skall vara, att avvikelsen sker utanför svenskt tullområde eller att den sker utanför gemenskapens tullområde. Ett annat alternativ är att även en avvikelse som sker i resa mellan medlemsstater skall kunna föranleda inbringande. I så fall bör naturligen ett ingripande komma i fråga endast mot awikelse som sker utanför gemenskapens tullområde. Oavsett vilka rekvisit som i dessa avseenden sätts upp i bestämmelsen, måste begränsningarna som finns i det nuvarande tredje stycket behållas.

I perspektivet av den "gränslösa inre marknaden" borde ingripanden kunna ske, under omständigheter som motsvarar de nuvarande, mot fartyg i "intra—EG-trafrk", om de utanför gemenskapens tullområde avviker från den rätta kursen, t.ex. om man kan befara illegal trafik till tredje land. I varje fall bör detta vara vår ståndpunkt eftersom vår utredning rör trafiken mellan gemenskapen och tredje land. I den mån tullmyndighetema - och Kustbevakningen — skall ha befogenheter att ingripamotavvikelsersom skerheltinomgrämemaförmenskapens tullområdet. dvs. om tredje land inte alls berörs, så bör detta Mkh inte regleras i förevarande lagstifming.

lngripande av svenska myndigheter enligt andra stycket kan av naturliga skäl bara komma i fråga mot avvikelser som sker inom

områden som ligger i närheten av den svenska delen av gemenskapens tullområde (det svenska tullområdet), där den svenska Kustbevakningen naturligen opererar. Denna begränsning anser vi inte behöver komma till uttryck i paragraftexten eller närmare anges.

Vi har haft samråd med utredningen (Ju 1994:02) om myndighets- samverkan vid gränskontroll i ett EU-perspektiv m.m. ang denna bestämmelse.

625

Bestämmelserna i nuvarande 69 5 TL motsvaras delvis av artikel 69 i tullkodexen. En skillnad är att nämnda artikel bara gäller varor som har deklarerats till ett tullförfarande medan den svenska bestämmelsen gäller kontroll av all anmälnings- och uppgiftsskyldighet för både varor och transportmedel. I de fall ett transportmedel i sig självt såsom en vara är föremål för ett tullförfarande, t.ex. temporär import, blir dock artikel 69 tillämplig.

I artikel 68 i tullkodexen ges tullmyndighetema rätt att bl.a. undersöka varorna för att kontrollera riktigheten i mottagna tulldeklarationer. Själva skyldigheten för trafikanten att bereda tulltjänsteman tillfälle att un- dersöka vara och transportmedel synes dock inte vara direkt föreskriven i tullkodexen, ej heller skyldigheten att lämna tillträde till de lokaler där verksamheten bedrivs, utom när det gäller efterkontroll enligt artikel 78.

Första stycket i nuvarande 69 5 TL synes, med hänsyn till det ovan antecknade, böra behållas. Dock behöver inte föreskrivas skyldighet att kostnadsfritt tillhandahålla varuprov. Av artikel 69 i tullkodexen följer att tullen har rätt att kostnadsfritt ta ut varuprov och att tullen kan anmoda deklaranten att själv eller genom ombud vara närvarande för att ge biträde vid provtagningen.

I artikel 69 föreskrivs att transport av varorna till den plats där de skall undersökas och prover skall tas, och all hantering som behövs för undersökningen eller provtagningen, skall utföras av deklaranten eller på hans ansvar. Angående kostnaderna för transporten och hanteringen sägs endast att de kostnader som uppstår "skall bäras av deklaranten". Denna bestämmelse bör enligt vår mening kompletteras med en uttrycklig föreskrift om att deklaranten, om han åsidosätter sina skyldigheter, skall ersätta staten för kostnader som därigenom åsamkas staten. Sista delen av det andra stycket i nuvarande 69 5 TL, inklusive möjligheten till

indrivning enligt 35 5 samt befogenhet för GTS att helt eller delvis befria från ersättningsskyldigheten, bör därför behållas.

Angående provtagning förutses i art. 242.1 i tullkodexen att det kan finnas nationella bestämmelser om metoder är provtagning. Några sådana bestämmelser finns f.n. inte. För den händelse behov skulle uppstå bör GTS kunna utfärda sådana bestämmelser som verkställighets- föreskrifter till förevarande paragraf.

635

Någon direkt motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s regelverk. Bestämmelsen bör därför behållas. Ang. dess tillämpnings- område, se prop. 1986/87:166 s. 98.

645

Någon direkt motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s regelverk. I artikel 241.2 i tillämpningskodexen talas om möjligheten att, "i enlighet med gällande bestämmelser", tillkalla en expert eller annan person i det fall att en deklarant har vägrat både att själv närvara och att utse någon som kan representera honom vid en varuundersökning. Hänvisningen till "gällande bestämmelser", i fråga om att utse expert eller någon annan person att bistå tullmyndigheten, gör att vi bedömer att frågor i allmänhet om att anlita särskild sakktmnig hör till nationell kompetens. Det strider i vart fall inte mot några EG-bestämmelser att ha kvar vår nuvarande bestämmelse. Vi föreslår därför att bestämmelserna i nuvarande 71 5 TL behålls, med viss redaktionell ändring i första stycket. Vi anser inte att det behövs någon nationell föreskrift för det ovannämnda fallet enligt artikel 241.2.

655

Den nuvarande bestämmelsen i 72 5 TL innebär att uppgift om organisa- tions- eller personnummer skall få krävas endast i samband med två av de förekommande tullklareringsformema. Bilaga 37 till tillämpnings- kodexen anger att medlemsstaterna i fråga om samtliga tullförfaranden

som förekommer vid import och export kan kräva att uppgift om mottagare respektive avsändare/exportör anges med, förutom namn och adress, ett "identifieringsnummer som tilldelats berörd person eller berört företag av de behöriga myndigheterna för skatteändamål eller statistiska eller andra ändamål".

Den nationella valfrihet som sålunda ges bör tillvaratas. Det är särskilt angeläget med hänsyn till tulldatasystemets (TDS) funktion att tullverkets trafikanter kan identifieras med ett lämpligt nummer. För svensk del bör detta nummer vara juridiska personers organisationsnummer och enskilda näringsidkares och andra fysiska personers personnummer (o/p-nummer). Uppgift om o/p-nummer bör få krävas även i anmälan till annan tullmässig bestämmelse eller användning än sådan som utgör "tullför- farande" i tullkodexens mening. Krav på uppgift om o/p-nummer i tullhandlingar förutsätts f.ö. i 5 5 tullregisterlagen (1990:137). Nämnas bör att av det totala antalet personer som är registrerade i TDS är en mycket liten andel fysiska personer.

665

Frågan om skyldighet för andra myndigheter eller andra organ än tullen att medverka i tullkontrollen hör till den nationella kompetensen. Som jämförelse kan nämnas 67 5 danska toldloven som förutser medverkan från polisen och 19 5 1 tyska Zollverwaltungsgesetz som förutser att myndighetsuppgifter skall kunna överlåtas på de tyska jämvägsbolagen.

När det gäller Polisens och Kustbevakningens medverkan i kontroll- verksamheten, har vi från våra utgångspunkter ingen anledning att överväga någon ändring i den ordning som gäller för närvarande. Frågan om samverkansformema mellan tull— och andra myndigheter vid unionens yttre gräns övervägs av utredningen (Ju l993:02) om myndighets- samverkan vid gränskontroll i ett EU-perspektiv.

Gemenskapsrätten innebär enligt vår uppfattning inte något hinder mot att en postförvaltning medverkar i kontrollarbetet på det sätt som f.n. sker i Sverige. EG:s regelverk synes visserligen utgå från att postförvalt- ningen är jämförbar med vilken transportör som helst, men posten kan nationellt utses att även vara deklarant och tullskyldig (artikel 237.2 i tillämpningskodexen). Inte heller har vi klmnat finna något hinder mot att ett privaträttsligt organ får utföra vissa kontrolluppgifter. När det t.ex. gäller transport av varor på järnväg innebär EG:s regelverk att varje

medlemsstats "järnvägsbolag" (railway company) utför uppgifter som eljest ankommer på tullmyndigheter, se t.ex. artiklama 412 - 442 i tillämpningskodexen, som innehåller förenkling av transiterings- formalitetema för varor som befordras på järnväg. Dessa bestämmelser synes vara tillämpliga oavsett vilken företagsform respektive lands järnvägar drivs under.

Det bör också beaktas vad det i verkligheten är fråga om vid postens "medverkan i tullkontrollen". I första hand kommer den s.k. "pang- ningen" i åtanke, dvs. att posten utsorterar en stor mängd inkomna försändelser, så att de aldrig mrs fram till tullen för tullbehandling. Det rör sig om brev, vykort, försändelser som uppenbart inte innehåller några varor, eller varor som det inte skall tas ut någon tull eller annan skatt eller avgift på och som inte är underkastade importrestriktioner och inte är av intresse för handelsstatistiken samt försändelser som enbart skall passera genom landet. Bestämmelser av den innebörden finns i t.ex. Danmark och Tyskland och är uppenbart tillåtna enligt tullkodexen, se artikel 38.4. Liknande bestämmelser bör finnas hos oss. De kommer att vara av sådan detaljeringsgrad att de lämpligen bör utfärdas av GTS med stöd av bemyndigande, jfr 12 kap. 10

Mot bakgrund av vad som nu sagts föreslår vi att den nuvarande föreskriften i 73 å TL behålls även såvitt gäller postföretags medverkan i tullkontrollen. Med anledning av Postens nuvarande organisation som en koncern som inrymmer ett flertal aktiebolag anser vi att det inte bör anges i lag vilket eller vilka av dessa bolag som skall medverka i kontrollverksamheten. Vi föreslår därför att Posten AB i denna paragraf byts ut mot "postbefordringsföretag som regeringen bestämmer".

675

Frågan om kostnadsansvaret för infrastrukturanläggningar som behövs för tullverksamheten behandlas inte i EG:s regelverk. Frågan torde höra till nationell kompetens. Det föreslås att den nuvarande bestämmelsen i 74 & TL, som tar sikte på kontroll av resande och av dem medfört resgods och deras fordon, behålls med den ändringen att utlandet bytts ut mot tredje land. Vidare har ordet "tulltaxering" bytts ut mot "tullklarering" med hänsyn till att varor som medförs av resande mycket väl kan bli föremål för annan tullmässig bestämmelse eller användning än övergång

till fri omsättning, t.ex. temporär import, transitering eller överlåtelse till statskassan.

Det kan nämnas att den danska tullagstiftningen innehåller liknande bestämmelser rörande lokaler och inrättningar som behövs för kontroll av passagerare och deras bagage i hamnar och på flygplatser. Därutöver kan de danska tull- och skattemyndighetema ställa särskilda krav på anläggningar och inrättningar i hamnar där varor i kommersiell trafik lossas eller lastas, utan kostnad för myndigheterna. Detta innefattar bl.a. att lämpliga inrättningar skall ställas till myndigheternas förfogande, utan kostnad för dem, för fysisk undersökning av varor, som har lossats eller skall lastas, och av de eventuella transportmedel som har medfört eller skall medföra varor. Bestämmelserna motiverades i förslaget till toldlov med de ökade kraven på fysisk kontroll av varor och transportmedel som tull- och skattemyndighetema skall iaktta vid de yttre gränserna efter den 1 januari 1993. Mot bakgrund av vår grundläggande utgångspunkt för arbetet, att inte ändra nuvarande bestämmelser om det inte är nödvändigt med hänsyn till EG:s bestämmelser, finner vi emellertid inte anledning att föreslå någon ändring i den nuvarande kostnadsfördelningen mellan det allmänna och näringslivet i fråga om anläggningarna i hamnar och på flygplatser.

685

Bestämmelsen har utan ändring i sak överförts från 75 5 i dess nya lydelse (jfr den allmänna motiveringen). Dock föreslås vissa redaktionella ändringar på gnmd av ändrad terminologi.

695

Även denna bestämmelse har överförts utan ändring i sak från 75 a 5. Bestämmelsen korresponderar mot artikel 78.2 i tullkodexen, såvitt den artikeln avser att krav på att få granska handlingar kan riktas även mot annan person än deklaranten som affärsmässigt är "direkt eller indirekt inblandad i nämnda förfaranden eller någon annan person som innehar nämnda dokument och data i aff'arssyfte".

705

Bestämmelsen motsvarar 75 b 5 men vi föreslår ett ändrat innehåll. Revision får enligt 75 b 5 göras endast hos vissa juridiska personer. Enligt artikel 78.2 i tullkodexen får däremot granskning ske i lokaler som tillhör deklaranten. Deklarant är den person som lämnat en tull- deklaration eller i vars namn en tulldeklaration lämnats. Med person avses här fysisk person, juridisk person samt en sammanslutning av personer som tillerkänns rättskapacitet utan att vara juridiska personer, om detta är möjligt enligt gällande lagstiftning. Begränsningen till juridiska personer i tullagen torde strida mot tullkodexen. Första stycket i 75 b 5 bör därför ersättas med det stycke som finns i vårt förslag.

715

Ingen ändring föreslås i denna paragraf jämfört med 76 5.

725

I andra stycket av 77 5 sägs att revisionen får verkställas hos den reviderade om han medger det. Artikel 78.2 i tullkodexen, liksom f.n. gällande svenska tullag, gör dock inget förbehåll för att granskning i deklarantens eller andra personers lokaler skall få företas endast om de medger detta. Vi föreslår därför i andra stycket i förevarande paragraf en bestämmelse om att tullmyndigheten, om det behövs, får bestämma tid och plats för revisionen. Därvid bör behållas den bestämmelse som f.n. finns i 77 5 TL om att granskning inte utan särskilda skäl får ske hos enskild mellan kl. 19 och kl. 8.

735

Paragrafen motsvarar 77 a 5. Även en revisor har behov av att kunna undersöka varor och ta varuprov i samband med revision. Därför föreslås här att ett nytt andra stycke läggs till, som delvis skall kompensera bortfallet av den nu gällande 79 5, som blir resultatet av lagändringen

den 1 juli 1994. Motsvarande bestämmelse fmns i 3 kap. 11 5 andra stycket taxeringslagen och 3 kap. 11 5 andra stycket LPP.

745

Paragrafen motsvarar 77 b 5. Av samma skäl som i fråga om 73 5 bör i första stycket andra meningen göras ett tillägg om skyldighet för den reviderade att lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten (jfr nu gällande 79 5 jämfört med 69 5 första stycket). En motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. 12 5 första stycket LPP. Lokutionen "den hjälp som behövs" och hänvisningen till 73 5 synes ge stöd för att kräva det som f.n. följer av 79 5, nämligen att den revi- derade skall svara för uppackning och återinpackning och tillhandahålla arbetsbiträde vid provtagning och vägning, i den mån dessa moment förekommer i revisionen.

75-80 55

Dessa paragrafer har överförts med oförändrad lydelse från 77 c-79 c 55.

Tullskyldighet för postförsändelser 81 5

Som huvudregel skall adressaten anses som deklarant och i förekom- mande fall som tullskyldig för varor som importeras med post. Vid export skall på motsvarande sätt avsändaren anses som deklarant och i förekommande fall tullskyldig. Detta föreskrivs i artikel 237.2 i tillämpningskodexen. Emellertid föreskrivs i samma punkt att "tull- myndigheterna kan föreskriva" att postmrvaltningen skall anses som deklarant och i förekommande fall som tullskyldig. Vad nu sagts gäller sådana försändelser som åtföljs av en Cl- och/eller C2/CP3-deklaration. Cl-deklarationen är den s.k. gröna etiketten, som innebär ett medgivande av avsändaren att vederbörande myndigheter får öppna försändelsen och C2/CP3-deklarationen är den postala tulldeklarationen. I fråga om försändelser som inte åtföljs av någon sådan deklaration, och som inte

befriats från att föras fram till tullen (jfr kommentarerna till 66 5), skall tullmyndighetema enligt artikel 237.4 "bestämma formerna för hur tulldeklarationen skall göras".

Mot bakgrund av dessa bestämmelser kan nuvarande ordning, så som den är reglerad i 80 5 TL, i sak behållas. Som huvudregel skall alltså gälla att sådant postbefordringsföretag som regeringen bestämmer skall anses som deklarant och tullskyldig. Det postbefordringsföretag som avses, Posten Distribution AB, måste anses som "postförvaltning" vid tillämpning av nämnda artikel.

Andra stycket är i sak oförändrat. Det innebär att det är adressaten som är berättigad att begära omprövning och i förekommande fall få återbetalning av tull och att det är adressaten som påförs ytterligare tull vid bokföring i efterhand.

Någon särskild regel om vem som skall anses som deklarant och tullskyldig vid export av varor med post föreslås inte. Något behov därav föreligger knappast med hänsyn till den sällsynta förekomsten av tullar eller avgifter på export. I detta avseende gäller därför huvudregeln enligt artikel 237.2 i tillämpningskodexen, att avsändaren skall anses som deklarant och i förekommande fall som tullskyldig. För den händelse det skulle uppkomma ett praktiskt behov av att generellt eller i vissa typer av fall ange postförvaltningen som deklarant och tullskyldig synes GTS kunna föreskriva därom med ledning av ordalydelsen i nämnda artikel.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite 82-84 55

Paragraferna motsvarar nuvarande 83 5 TL. I 82 5 första stycket görs i huvudsak endast redaktionella justeringar vad gäller terminologin. Som framgått av den allmänna motiveringen lämnas deklarationer till ledning för fastställelse av tull inte endast vid "det rena" tullförfarandet över- föring till fri omsättning (förtullning) utan även vid andra tullförfaranden. Detta innebär dock knappast någon utvidgning av tillämpningsområdet för tulltillägg eftersom motsvarande fall för närvarande behandlas inom ramen mr tullklareringsformen förtullning (t.ex. förtullning av varor under anspråk på senare tullrestitution - aktiv förädling - och förtullning av varor som tillverkats utomlands helt eller delvis av svenskt material - passiv förädling).

Andra och tredje styckena är oförändrade jämfört med dagens bestämmelser.

Som framgått av den allmänna motiveringen bortfaller de nuvarande bestämmelserna i 81 och 82 55 TL om tullskyldighet i särskilda fall, eftersom motsvarande regler finns i tullkodexen (artiklarna 202 - 205 i samband med införsel och 210 och 211 i samband med utförsel). Hänvisningen i den nuvarande paragrafens fjärde stycke till 82 5 TL kan därför inte behållas. Vi har inte heller ansett det vara en framkomlig väg att försöka knyta tulltillägget till vissa artiklar eller delar därav i tullkodexen. För att undvika att området för tulltillägg omfattar fler förfaranden än de som avses i nuvarande 82 5 har de fall som bör träffas av sådana sanktioner - vilka syftar till avkriminalisering av vissa varusmugglingsbrott - beskrivits i 83 5. Uttrycken "olaga införsel" och "olaga undandragande från tullövervakning" används i artikel 202 respektive 203 i tullkodexen. I övrigt innebär 83 5 ingen ändring i förhållande till nuvarande bestämmelser.

Tulltillägg beräknas även på annan skatt och avgift än tull, vilket följer av den generella regeln i l 5 första stycket i vårt förslag. Enligt sista stycket i nuvarande 83 5 gäller detta dock inte mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen. Den bestämmelsen har förts över med oförändrad lydelse till 84 5 i vårt förslag.

85 5 Bestämmelsen har överförts med oförändrad lydelse från nuvarande 84 5 TL. 86 5 Bestämmelsen har utan ändring i sak överförts från nuvarande 85 5 TL. I sista stycket hänvisas dock till 83 5. Skälet till det framgår av kommentarerna till det lagrummet.

875

Bestämmelsen motsvarar 86 5 TL. När det gäller förseningsavgift uppkommer fråga om uttrycket "förenklat förfarande" kan användas, med den innebörd som detta har enligt tullkodexen och tillämpnings- kodexen. Med förenklat förfarande avses där, förutom uppskov med att lämna ytterligare uppgifter, även uppskov med att lämna styrkande handlingar (jfr artikel 76.1 a i tullkodexen).

I artikel 253 i tillämpningskodexen definieras tre typer av mrenklade förfaranden som kan förekomma i varje tullärfarande. De kan kallas "förfarande med ofullständiga deklarationer", "förenklat dek- larationsförfarande' och "lokalt klareringsförfarande". (Förslag till officiella svenska benämningar finns ännu inte.) I artiklarna 254 - 267 beskrivs dessa förenklade förfaranden närmare vad avser tullförfarandet övergång till fri omsättning. Därvid framgår att de två senare förenklade förfarandena företer vissa likheter med de förenklade förfaranden som f.n. kan förekomma hos oss med stöd av 8 5 första stycket 2 TL (hemtagning för egen räkning, hemtagning för annans räkning respektive förfarande med godkänd mottagare). Likheterna består bl.a. i att det krävs ett i förväg utfärdat tillstånd för att få använda förfarandet. Det första av de tre förenklade förfaranden som anges i EG-bestämmelserna, förfarandet med ofullständig deklaration, påminner däremot närmare om att deklaranten i ett enstaka fall lämnar en preliminär deklaration eller att den lokala tullmyndigheten i visst fall medger uppskov med att lämna vissa uppgifter eller att förete vissa styrkande handlingar.

Om tillämpningsområdet för förseningsavgift så långt det är möjligt skall bevaras oförändrat sakligt sätt, bör enligt vår mening försenings- avgift tas ut endast vid för sent avlämnande av sådan kompletterande tulldeklaration som förutses i "det förenklade deklarationsförfarandet" och i "det lokala klareringsförfarandet". Därför anges dessa förfaranden i förslaget till 87 5.

Bestämmelserna i paragrafen bör anses vara tillämpliga även i det fall att övergången till fri omsättning, med tillämpning av något av de två angivna förenklade förfarandena, sker inom ramen för andra tullför- faranden, t.ex. aktiv förädling med tillämpning av restitutionssystemet (jfr artikel 114.1 b och 2 b i tullkodexen) eller passiv förädling (artikel 145.1). Någon uttrycklig föreskrift om det anser vi inte behövas.

88 och 89 55

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 87 TL. De föreslås uppdelade på två paragrafer.

905

Första stycket motsvarar innehållet i nuvarande 88 5 TL. Bestämmelsen avser dock inte längre frihet från tull. Sverige kommer att ha en förpliktelse att ta ut tull och leverera denna till gemenskapen. Denna förpliktelse kan inte inskränkas genom nationella bestämmelser. Detta har diskuterats utförligt i den allmänna motiveringen. I andra stycket finns dock en bestämmelse som skall motverka att tullbeloppet på ett orättvist sätt belastar den från vilken en vara förverkats, utan att gemenskapens rätt till tullbeloppen påverkas. Det kunde ifrågasättas att placera denna bestämmelse t.ex. i VSL. Vi har dock valt att placera bestämmelsen i tullagen eftersom bestämmelserna i denna paragraf gäller oavsett på vilken grund en vara blir föremål för förverkande.

91 och 92 55

Jämfört med nu gällande 89 och 90 55 har endast den ändringen gjorts att uttrycket "tull och annan skatt" bytts ut mot "tull", jfr 1 5.

93 5

Bestämmelsen har överförts från 91 5 TL. Att överskjutande öretal skall bortfalla vid beräkning av tulltillägg behöver dock inte föreskrivas med den generella avnmdningsregel som vi föreslår i 111 5.

94 &

Paragrafen motsvarar 92 5 och har ändrats på samma sätt som 91 och 92 55.

955

Genom denna paragraf, som motsvarar 93 5 i nuvarande tullag, görs bestämmelserna om betalning, dröjsmålsavgift och indrivning tillämpliga på tulltillägg och förseningsavgift.

Stmff 96 5

Straffbestämmelsema i denna paragraf motsvarar sakligt sett de nu- varande bestämmelserna i 94 5 TL. De har dock redigerats om med hänsyn dels till gemenskapens regler, dels vad som anförts i den allmänna motiveringen.

Punkt 1 avser bl.a. underlåtelse att lämna summarisk deklaration enligt artikel 43 i tullkodexen, underlåtelse att lämna tulldeklaration enligt artikel 59 och underlåtelse att ge in s.k. styrkande handlingar enligt artikel 62.2. Vidare avser punkt 1 överträdelser av föreskrifter som meddelats med stöd av 18 och 56 55 i detta lagförslag. Punkten avser att täcka nuvarande straffbestämmelser i 94 5 första stycket punkt 1 TL och 71 5 första stycket punkterna 5 och 12 TF.

Ptmkt 2 är i sak oförändrad. Punkt 3 avser bl.a. överträdelser mot föreskrifter i artiklama 52 och 109.1 i tullkodexen om vilka former av hantering som är tillåtna för varor som är under tillfällig förvaring respektive förvaring på tullager och överträdelse av förbudet i artikel 175 i tullkodexen att förbruka eller använda icke-gemenskapsvaror i frizon i annat fall än som avses i artiklarna 173 och 174. Motsvarande föreskrifter finns f.n. i 71 5 första stycket punkterna 1-3 TF.

Punkt 4 avser bl.a. överträdelser mot föreskrifter i artiklama 76.1 c, 105 och 176 i tullkodexen samt 182.2 b i tillämpningskodexen. Över— trädelser som här avses kan också gälla fall när någon bryter mot villkor i en tullmyndighets tillstånd avseende förande av anteckningar. Mot- svarande föreskrifter f'mns f.n. i 71 5 mrsta stycket 4 TF.

Liksom f.n. bör brottet betecknas "tullförseelse" och, enligt andra stycket, inte föranleda ansvar i ringa fall.

97 och 98 55

Dessa bestämmelser har förts över med oförändrat innehåll från nuvarande 95 och 96 55 TL.

995

Vitesinstitutet torde höra till den nationella kompetensen. Vi föreslår därför att bestämmelserna i nuvarande 97 5 TL behålls med det undantag som behandlas i det följande.

I fråga om utdömande av vite gäller numera som huvudregel att vite utdöms av länsrätten på ansökan av den myndighet som utfärdat vitesföreläggandet, se 6 5 första stycket lagen (1985z206) om viten (viteslagen). Annan ordning gäller endast i den mån det följer av särskilda föreskrifter, jfr 1 5 andra stycket viteslagen. Frågan om vilken myndighet som skall döma ut vite på tullagstiftningens område berördes både i propositionen till viteslagen (prop. 1984/85:96 s. 52) och i propositionen till nu gällande tullag (prop. 1986/87:166 s. 112), men några egentliga skäl för att ha en annan ordning än den som gäller enligt viteslagen anser vi inte har anförts. Vi kan inte heller se att viten som föreläggs enligt tullagen är så särpräglade från materiell eller någon annan synpunkt att det motiverar avsteg från huvudregeln. Vi anser därför att frågor om utdömande av vite skall prövas av länsrätten och tar därför inte med bestämmelse motsvarande fjärde stycket i nuvarande 97 5. I fråga om vite som förelagts av lokal tullmyndighet skall därför, till följd av bestämmelserna i viteslagen, tullmyndigheten ansöka om utdömande hos länsrätten i det län där tullmyndigheten är belägen. Detta gäller även i fall då vitesföreläggandet efter överklagande fastställts av GTS (jfr kommentarerna till 107 5).

Till följd av ovannämnda förslag skall inte heller någon bestämmelse motsvarande femte stycket i nuvarande 97 5 frnnas i tullagen.

Allmänt ombud 100 5

Som framgått redan i den allmänna motiveringen anser vi att allmänt ombud skall behållas på tullområdet. Vi föreslår att den nuvarande bestämmelsen i 98 5 TL förs över med oförändrad lydelse till den nya

lagen.

Överklagande 10 1 5

Paragrafen motsvarar i huvudsak den nuvarande 99 5 TL och innebär att lokala tullmyndigheters beslut enligt tullagstiftningen överklagas hos GTS. Det nuvarande andra stycket i 99 5, som gäller tulltaxeringsbeslut m.m. utgår dock och ersätts av 102 5 och följande paragrafer.

F.n. är beslut om "granskning enligt 75 5" inte överklagbara. Vi anser, som närmare utvecklas nedan, att beslut om förelägganden enligt 68 eller 69 55 bör vara överklagbara till följd av artikel 243 i tullkodexen och gör därför inget undantag för sådana beslut i förevarande paragraf.

När det gäller beslut om revision enligt 75 b 5 anser vi dock att den nuvarande bestämmelsen i tullagen skall behållas. Till en början kan diskuteras om sådana beslut skall anses som beslut rörande tillämpningen av "tullagstiftningen" i den mening som avses i artiklarna 1 och 243 i tullkodexen. En rätt att överklaga sådana beslut skulle inte ha någon praktisk betydelse. Besluten är enligt artikel 7 i tullkodexen omedelbart verkställbara och ett överklagande skall enligt artikel 244 första stycket inte medföra att verkställigheten av det ifrågasatta beslutet uppskjuts. Den instans som prövar överklagandet kan dock medge inhibition under de förutsättningar som anges i andra stycket i artikel 244. Vi har framför allt svårt att se vilka grunder som rimligen skulle kunna åberopas och i ett överklagande av ett sådant beslut kunna prövas av besvärsinstansen. Vi föreslår därför en bestämmelse i andra stycket om att tullnryndighets beslut om revision enligt 70 5 inte får överklagas.

'Ibllmyndighets beslut om vitesföreläggande kan f.n. inte överklagas (medan beslut angående utdömande av vite självklart är överklagbara, se nuvarande 100 5 11 TL). Denna ordning skulle i och för sig kunna

behållas med motiveringen att sådana beslut inte kan anses fattade enligt "tullagstiftningen" i den mening som avses i artikel 1 i tullkodexen, och således inte heller omfattade av den till synes undantagslösa rätten att överklaga beslut enligt tullagstiftningen (artikel 243 i tullkodexen). Vi finner att det dock skulle vara en något egendomlig ordning att föreläg- ganden, t.ex. enligt 68 eller 69 55 i vårt förslag, som är överklagbara om de inte förenats med vite, inte skulle vara överklagbara om de mrenats med vite. Vårt förslag till 101 5 innebär därför att förelägganden skall vara överklagbara oavsett om de förenats med vite eller ej. Inte heller i detta fall har dock överklagbarheten knappast någon praktisk betydelse, med hänsyn till artildama 7 och 244 i tullkodexen.

Vi har inte tagit med någon bestämmelse motsvarande sista stycket i nuvarande 99 5. Vi anser att ett beslut om inskränkning i rätten att förfoga över en vara, som deklarerats till ett tullförfarande, inte har sådant tydligt samband med ett eventuellt kommande tulltaxeringsbeslut, att det behövs en särskild regel för att det förstnämnda beslutet skall vara överklagbart för sig.

102 5

Angående uttrycket "fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull", se kommentarerna till 21 5.

I första stycket anges samma treårsfrist för att överklaga tulltaxerings- beslut, i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull, skatt och avgift, som gäller för omprövning av tull enligt artildama 2213 och 2362 i tullkodexen. Om tiden för överklagande därigenom blir längre får överklagandet dock komma in två månader efter den dag då den tullskyldige fick del av beslutet. I vissa fall, t.ex. fall då en tullskuld enligt artiklarna 202-205 i tullkodexen eller skyldighet att betala annan skatt eller avgift enligt 10 5 uppkommer, kan tulltaxeringsbeslutet nämligen komma att meddelas långt efter det att skyldigheten att betala skatten och avgiften uppkom. 'Iblltaxeringsbeslut som meddelas senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom bör därför delges den tullskyldige.

Andra stycket anger att ett beslut som omprövats får överklagas inom tre är från den dag då tullskyldigheten uppkom. Om tiden därigenom blir längre får överklagandet dock komma in två månader efter den dag då den tullskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om omprövnings-

beslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom. Beslut om omprövning av tulltaxeringsbeslut som meddelas senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyl- digheten uppkom bör därför delges den tullskyldige.

Andra stycket omfattar även omprövning efter treårsfristens utgång i de fall sådan är tillåten, jfr förslaget till 23 5.

Enligt tredje stycket gäller att den tullskyldige får överklaga ett beslut även om det inte har gått honom emot.

Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 5 LPP.

103 5

Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 5 LPP.

1045

Paragrafen motsvarar 8 kap. 4 5 LPP.

105 5

Paragrafen motsvaras av 8 kap. 5 5 LPP. Enligt sista meningen i paragrafen får tullmyndigheten överlämna ett överklagande till GTS utan föregående omprövning om det finns särskilda skäl. Ett fall då ärendet bör överlämnas utan omprövning är då det föreligger skäl till att avvisa överklagandet på annan grund än att det har kommit in för sent enligt 103 5.

1065

De beslut som kan omprövas enligt 21 5 skall också kunna överklagas enligt en gemensam ordning, på motsvarande sätt som gäller vid inrikes beskattning.

F.n. gäller ett års besvärsfrist, förutom beträffande tulltaxeringsbeslut och beslut om ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift, även beträffande beslut om ersättning enligt 69 5 andra stycket (kostnader

är transport, arbetsbiträde etc som åsamkats tullverket) och beslut om ersättning enligt 71 5 (kostnad för sakkunnig), se 99 5 andra st. TL. Detta är specifika typer av beslut, som förekommer förhållandevis sällan och som, när de förekommer, kan antas bli ordentligt delgivna med den ersättningsskyldige. Vi anser därför inte att det finns någon anledning att ha någon annan besvärsfrist än den gängse treveckorsfristen enligt förvaltningslagen i dessa ärenden. Vårt förslag innehåller följaktligen inte någon särskild regel angående sådana beslut.

Även i övrigt kommer förvaltningslagens förfaranderegler om omprövning och överklagande att bli tillämpliga på andra beslut som fattas av tullmyndighetema än sådana som omfattas av 102 och 106 55, jfr 3 5 förvaltningslagen.

107 5

Paragrafen motsvarar nuvarande 100 5 TL. I första stycket räknas sådana beslut upp som skall kunna överklagas till kammarrätten, medan övriga typer av beslut enligt andra stycket skall överklagas till regeringen, med viss reservation som kommenteras nedan.

Vi har bedömt att de nuvarande punkterna 1 - 10 kan behållas, vid behov med viss anpassning till tullkodexens regler och terminologi.

I punkt 11 föreslås att beslut om föreläggande enligt tullagstiftningen vara överklagbara. Detta skall gälla oavsett om ett föreläggande förenats med vite eller ej, se kommentarerna till 101 5.

Beslut angående utdömande av vite skall naturligtvis även i fort- sättningen vara överklagbara men någon bestämmelse härom skall, mot bakgrund av vårt förslag till 99 5, inte finnas i tullagen. Detta regleras i stället i 33 och 34 55 förvaltningsprocesslagen.

I andra stycket föreslår vi att övriga beslut skall överklagas hos regeringen, såvida inte annat är särskilt föreskrivet. Med hänsyn till den vida omfattningen av begreppet "tullagstiftningen", se artikel 1 i tullkodexen, kan det inte uteslutas att det kan föreligga eller uppkomma typer av beslut som bör överklagas till förvaltningsdomstol, utöver dem som räknats upp i första stycket. Detta måste då föreskrivas särskilt.

108 5

I paragrafen anges de tidsfrister som gäller för allmänna ombudet i fråga om att anföra s.k. anslutningsbesvär. Bestämmelserna har överförts utan ändring i sak från nuvarande 102 5 TL.

En motsvarande bestämmelse fanns i 8 kap. 6 5 LPP fram till 1991. Bestämmelsen togs då bort och ersattes med en hänvisning i 8 kap. 9 5 till 6 kap. 14 5 taxeringslagen. Med hänsyn till de särskilda förhållandena på tullområdet bör den särskilda bestämmelsen behållas i tullagen. Någon motsvarighet till den nya 8 kap. 6 5 LPP synes inte behövas i tullagen.

109 5

Denna paragraf motsvaras av 8 kap. 9 5 LPP och innebär att ett antal paragrafer i taxeringslagen skall ha motsvarande tillämpning i ompröv- nings- och överklagningsärenden på tullområdet. Någon hänvisning till 14 5 i 6 kap. taxeringslagen görs dock inte eftersom tidsfristema för s.k. anslutningsbesvär föreslås reglerade genom 108 5 TL. Inte heller hänvisas till 17 5 i 6 kap. taxeringslagen som föreskriver rätt för RSV att föra talan till förmån för skattskyldig. Motsvarande rätt för allmänna ombudet i tullmål föreskrivs i 100 5 vårt förslag.

1105

I artikel 7 i tullkodexen föreskrivs att beslut enligt tullkodexen skall omedelbart kunna verkställas av tullmyndighetema, om inte inhibition medges enligt artikel 244 andra stycket. 1 artikel 244 anges vidare att ett överklagande inte medför att verkställigheten av det ifrågasatta beslutet skjuts upp. Nuvarande bestämmelser i 105 5 TL bör behållas i den del de avser skatt, ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift. Detsamma gäller annat beslut av tullmyndighet som meddelas enligt den föreslagna lagen eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.

Särskilda bestämmelser 1 1 1 5

I vissa sammanhang föreskrivs att medlemsstaterna får avrunda belopp uppåt och/eller nedåt. Någon generell EG-regel synes dock inte finnas. Av praktiska skäl kan det inte komma i fråga att debitera ören, även om kanske vissa medlemsländer debiterar hundradelar av sin myntsort. Den nuvarande avrundningsregeln i 107 5 tullagen bör därför överföras till den nya tullagen.

Vi föreslår dock en annorlunda utformning av regeln eftersom bestämmelserna om uttag av tull, införselskatt, m.m. inte längre kommer att vara reglerat enbart i den nationella tullagen. Den nuvarande regeln anger att avnmdning skall tillämpas avseende tull, annan skatt (vilket inkluderar avgifter) och ränta. Däremot sägs inget om dröjsmålsavgift eller tulltillägg. I fråga om tulltillägg finns en uttrycklig regel i 91 5 TL, medan i fråga om dröjsmålsavgift regeln i 107 5 möjligen blir tillämplig genom bestämmelsen i 29 5 tredje stycket. Vi anser att bestämmelsen i klarhetens intresse bör utformas så att den är generellt tillämplig på betalningar till och utbetalningar från en tullmyndighet som sker enligt tullagstiftningen.

1125

Bestämmelsen har med vissa modifieringar förts över från nuvarande 108 5 TL. EG:s regelverk innehåller flera bestämmelser som syftar till att debitering av småbelopp skall undvikas. I vissa fall ges medlemsstaterna valfrihet i fråga om att utnyttja bestämmelserna.

En bestämmelse som delvis liknar nuvarande 108 5 finns i artikel 868 i tillämpningskodexen. En medlemsstat får avstå från att ta ut tull som uppgår till mindre än 10 ecu (f.n. ca 90 kronor). Beloppet är i samma storleksordning som den nuvarande svenska gränsen på 100 kronor men motsvarar ett betydligt större varuvärde eftersom den svenska 100- kronorsgränsen avser summan av tull och annan skatt och avgift.

Bestämmelsen i tillämpningskodexen är inte tvingande utan ger endast ett utrymme för en nationell bestämmelse.

I artikel 27 i förordningen (EEG) nr 918/83 föreskrivs om tullfrihet för försändelser som har ett värde av högst 22 ecu (f.n. ca 200 kronor), utom till den del en sådan försändelse innehåller alkoholvaror, parfym, luktvatten eller tobaksvaror. Detta gäller även postorderförsändelser. Bestämmelsen är direkt tillämplig och ger inte möjlighet till nationella undantag. I fråga om postorderförsändelser innebär alltså EG:s regler en liberalisering jämfört med nuvarande svenska bestämmelse.

När det gäller skatt finns motsvarande bestämmelse i artikel 22 i direktiv 83/181/EEG. Medlemsstaterna är förpliktade att medge skattefrihet för försändelser vars värde uppgår till högst 10 ecu och kan medge skattefrihet för försändelser upp till ett värde av 22 ecu. Skatte- frihet skall dock inte medges för alkoholvaror, parfym, luktvatten eller tobaksvaror. Medlemsstaterna kan välja att undanta postorderförsändelser från skattefriheten. Vi har valt att föreslå att gränsen för skattefrihet skall vara densamma som för tullfrihet, dvs. 22 ecu. Detta framgår av 2 kap. 2 5 i förslaget till lag om frihet från skatt vid införsel m.m. Vi har också föreslagit att möjligheten att utesluta postorderförsändelser från skatte- friheten bör utnyttjas. En bestämmelse härom finns i 2 kap. 3 5 7 i förslaget till lag om frihet från skatt vid införsel m.m.

Starka praktiska skäl talar för att behålla en bestämmelse som anger det sammanlagda beloppet av tull, annan skatt och avgifter, som befrielse skall medges från. Vi anser att den nuvarande bestämmelsen kan behållas och att den håller sig inom ramarna för vad EG-bestämmelserna kräver respektive tillåter. Dock skall som framgått ovan tullfrihet, men inte skattefrihet, medges även för postorderförsändelser med ett värde av högst 22 ecu till den del de inte innehåller alkohol, parfym, luktvatten eller tobaksvaror.

1135

För att en vara skall kunna överlåtas till - egentligen "avstås till förmån för" - staten, krävs en bestämmelse i nationell lagstiftning. Det framgår av artikel 182.1 tredje strecksatsen i tullkodexen.

Den nuvarande bestämmelsen i 109 5 bör därför behållas såvitt avser överlåtelse. Av framställningsmässiga skäl behålls rekvisitet "inte medför olägenhet eller kostnad", trots att det föreskrivs redan i tullkodexen (artikel 182.4) att överlåtelsen inte får medföra någon utgift för stats- kassan.

Att tull inte skall tas ut i samband med överlåtelsen är uppenbart av EG:s regelverk. Saken framgår närmast genom frånvaron av bestämmelse om att tullskuld uppkommer i detta fall och framgår även motsatsvis av nedannämnda artikel 867a i tillämpningskodexen. I klarhetens intresse bör emellertid en uttrycklig bestämmelse tas in i lagen om att tull inte skall tas ut på grund av överlåtelsen som sådan. En motsvarande bestämmelse finns t.ex. i danska toldloven.

Av artikel 867a i tillämpningskodexen framgår att överlåtelse skall anses innebära att varan har överförts till tullförfarandet lagring i tullager. Därifrån kan varan anmälas till en ny form av tullmässig bestämmelse eller användning, t.ex. övergång till fri omsättning, varvid tull tas ut, för att tillgodose gemenskapens fiskala intresse. Alternativt kan varan säljas till ett belopp som inkluderar tull, varefter tullbeloppet redovisas till EG-kassan. försäljningen skall då "anses jämställd med övergång till fri omsättning".

Bestämmelse om att tullmyndigheten får förstöra en överlåten vara om den är inkurant eller av annat skäl osäljbar bör tas in i på förordnings- nivå, jfr nuvarande 83 5 TF.

Om staten vill behålla en överlåten vara för eget bruk, måste staten låta förtulla varan för egen räkning och redovisa tullbeloppet till EG-kassan. Någon särskild bestämmelse om detta torde inte behövas.

1145

Vi har stannat för att föreslå att bestämmelse motsvarande 110 5 TL behålls. Utrymmet för särskilda bestämmelser i fråga om tullbehandling av försändelser som införs eller utförs på järnväg, med post eller med luftfartyg, utöver de särbestämmelser som kan finnas i gemenskaps- reglema, är mycket litet. Några avvikelser från vad som föreskrivs i gemenskapsrätten får självfallet inte förekomma. Vi vill dock inte på förhand utesluta möjligheten att föreskriva om avvikelser från denna lag, som ligger inom ramen för gemenskapsreglema, om det skulle visa sig finnas praktiska behov därav.

1155

Bestämmelsen bör behållas, både såvitt avser förrättning på "annan tid" och förrättning på "annan plats". I förstnämnda hänseende finns stöd i artikel 202 i tillämpningskodexen. I fråga om förrättning på annat plats än tullplats mäste frågan anses falla inom nationell kompetens. Enligt vad som inhämtats finns bestämmelser som möjliggör att kostnaden för sådana förrättningar kan tas ut av den som begärt eller föranlett förrättningen både i Tyskland (Artikel 178 i Abgabenordnung) och Storbritannien.

1165

Bestämmelsen har överförts från 112 5 TL med oförändrad lydelse.

1175

I samband med beviljandet av betalningsanstånd medger tullkodexen (artikel 225) att tullmyndigheten tar ut avgifter av kredithavaren för "uppläggning av handlingar eller för tjänster". Vi har bedömt att denna bestämmelse ger stöd för att behålla nationella bestämmelser både om s.k. kreditavgift (jfr 79 5 första stycket TF) och bestämmelser om s.k. tullräkningsavgift (jfr 80 5 TF). Vi föreslår därför att det nuvarande bemyndigandet i 113 5 TL kvarstår såvitt avser punkterna 1 och 2.

1185

Bestämmelsen har överförts från 114 5 TL med oförändrad lydelse. Genom bestämmelsen bryts eljest gällande sekretess enligt 14 kap. 1 5 sekretesslagen (19801100). Tullkodexen tillåter nationella bestämmelser om utlämning av konfidentiella uppgifter, jfr artikel 15. I detta samman- hang kan nämnas att tullmyndighetema eller medlemsstaten Sverige är skyldiga enligt ett stort antal gemenskapsbestämmelser att lämna uppgifter till EU-kommissionen om förhållanden rörande tullverksam- heten, även i enskilda ärenden, som är sekretesskyddade enligt främst 9 kap. 1 och 2 55 sekretesslagen. Detta bör enligt vår uppfattning lösas

genom ändringar i sekretesslagen så att uppgiftsutlämnandet kan ske lagenligt.

1195

Bestämmelsen motsvarar 115 5 TL och innebär ett medgivande att regeringen på vissa områden delegerar föreskriftsrätten vidare till GTS.

10.2. Förslaget till lag om tullfrihet m.m.

Inledande bestämmelser

1-3 55

Första paragrafen upplyser om gemenskapsrätt rörande tullfrihet i vissa fall, gemenskapsrätt i form av internationella avtal om bl.a. tullförmåner som slutits med tredje land eller grupp av länder samt gemenskapsrätt rörande skydd mot dumpad eller subventionerad import.

I det följande ges exempel på länder och grupper av länder med vilka gemenskaperna ingått internationella avtal EES — Europeiska ekonomiska samarbetsområdet - OCT - Översjöiska länder och områden (tidigare kolonier m.m.)

- ACP - Länder i Afrika, Karibien och Stillahavsregionen (grupp av utvecklingsländer som är associerade till gemenskapen genom Lomé- konventionen)

- Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Turkiet, Cypern, Malta, Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien, Israel, Rumänien och Bulgarien.

Regler om ensidigt medgivna tullförmåner gentemot vissa länder, bl.a. utvecklingsländer, frnns i artildama 66 - 140 i tillämpningskodexen.

I lagen (l994:000) om tullfrihet m.m. samlas bestämmelser om tullfrihet där gemenskapsrätt inte hindrar att tullfrihet i vissa fall regleras av nationella bestämmelser. Lagen innehåller även vissa bemyndiganden för regeringen att utfärda verkställighetsföreskrifter till gemenskapsrätt inom områdena tullfrihet och åtgärder mot dumpad eller subventionerad import.

Lagen innehåller inte några regler om frihet från tull, hel eller partiell, då införda varor skall återutföras efter viss tid (temporär import). Detta regleras, förutom i gemenskapsbestämmelser (tullkodexen och tillämp- ningskodexen) genom den föreslagna lagen (1994:000) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den temporära skatte- friheten i motsvarande fall regleras genom förslaget till lag (1994:000) om frihet från skatt vid import, m.m.

Tullfrihet i vissa fall

De svenska bestämmelserna i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. (TFL) bortfaller i princip på grund av att EG har exklusiv kompetens i fråga om bestämmande av tull. I vissa delar tillåter gemenskapsrätten att nationell reglering bibehålls. Exempel på detta i fråga om tullfrihet finns i artiklarna 133, 135, 136 och 139 i förordning (EEG) nr 918/83.

45

Nationella bestämmelser om tullfrihet för varor avsedda för främmande staters representanter, internationella organisationer och personer knutna till sådana organisationer finns i nuvarande lagstiftning i 6 5 TFL. De tas utan ändring i sak in i 4 5 med hänvisning till artikel l33.l a-e i förordning (EEG) nr 918/83. Reglerna rör områden där Sverige tillträtt internationella konventioner om immunitet och privilegier i samband med diplomatiska förbindelser samt immunitet och privilegier som följer av internationella avtal.

55

Bestämmelserna om tullfrihet för markutrustning och under- visningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart i nuvarande 7 5 första stycket 7 TFL tas oförändrade in i den nya lagen i 5 5. Nationella bestämmelser kan behållas med hänvisning till artikel 133.1 g i förordning (EEG) nr 918/83, punkten införd genom förordning (EEG) nr 1315/88. Enligt den bestämmelsen får en medlemsstat medge tullfrihet, i anledning av avtal som ingåtts med tredje land som anslutit

sig till konventionen om internationellt civilflyg (Chicago 1944), i enlighet med de rekommendationer som ges i punkterna 4.42 och 4.44 i bilaga 9 till konventionen (8 u, juli 1980). Nuvarande 7 5 första stycket 8 TFL innehåller bestämmelser om tullfrihet för varor är provning av flygsäkerhetsmateriel, när de förtullas för en luftfartsmyndighet. Dessa varor bör inte anses omfattas av Chicagokonventionens bilaga 9 och bestämmelsen i punkt 8 bortfaller således.

65

I den föreslagna 6 5 föreskrivs om skyldighet för den som erhållit tullfrihet vid import enligt 4-5 55, att utan dröjsmål anmäla för tull- myndighet om det i efterhand visar sig att gällande förutsättningar för tullfrihet inte var eller inte längre är uppfyllda. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 11 5 TFL.

75

Enligt nuvarande bestämmelser i 13 5 TFL bemyndigas regeringen meddelat föreskrifter om tullfrihet för varor som importeras under vissa omständigheter. Bemyndigandena enligt paragrafens första stycke 1 och 3 (i vad avser varor som införs av en person som haft kvar sin bosättning i Sverige och som återvänder hit efter längre tids yrkesutövning i utlandet) kan i huvudsak behållas med hänvisning till artikel 139 b och 136.2 i förordning (EEG) nr 918/83, ändrad genom förordning (EEG) nr 1315/88.

Enligt 13 5 första stycket 1 TFL får regeringen föreskriva om tullfrihet för förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på transportmedel i utrikes trafik om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare. Vi anser att tullfrihet för fömöden- heter och proviant bör gälla då transportmedlet går i trafik mellan Sverige och tredje land. Någon tullfrihet för förnödenheter och proviant skall således inte medges då transportmedlet går i trafik inom gemen- skapen. Frågan om frihet från skatt regleras i Rirslaget till lag (1994:000) om frihet från skatt vid import, m.m. Den föreslagna regeln tas i mrslaget in i 7 5 punkten ].

Enligt bestämmelserna i 13 5 första stycket 3 TFL bemyndigas regeringen föreskriva om tullfrihet för varor som införs av en person, vilken flyttar in till Sverige eller återvänder hit efter längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte införs i handelssyfte. Bestämmelsen i vad den avser inflyttning bortfaller och ersätts av gemenskapens flyttgodsbe— stämmelser i artiklarna 1 - 10 i förordning (EEG) nr 918/83. Enligt artikel 136.2 får dock medlemsstaterna behålla nationella bestämmelser om tullfrihet för - enligt den engelska texten - "workers" som återvänder till hemlandet efter att ha arbetat i tredje land i minst sex månader. I den svenska texten till artikeln torde ordet arbetstagare komma att användas. Innebörden av gemenskapsrättens begrepp "workers" är dock vidare än innebörden av ordet arbetstagare enligt svenskt språkbruk. Såvitt vi har kunnat utröna omfattar det gemenskapsrättsliga begreppet t.ex. såväl arbetstagare som egenföretagare. Vi anser att uttolkningen av ordet arbetstagare i detta sammanhang bör knytas till innebörden enligt gemenskapsrätten. Således bör beträffande personer bosatta i Sverige, som på grund av sitt arbete vistats i tredje land en längre tid och därefter återvänder hit, nuvarande tullfrihetsbestämmelse kunna behållas. Vi föreslår därför att regeringen bemyndigas utfärda föreskrifter om tullfrihet för varor som införs av en person som är bosatt i Sverige och som återvänder hit efter att ha arbetat i tredje land under en längre tid. Bestämmelsen tas in i 7 5 punkten 2 i förslaget till ny tullfrihetslag.

Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten

85

Enligt EG:s handelsöverenskommelser med tredje land skall ursprungs- certifrkat på fastställda formulär utfärdas av tullmyndighet om det behövs som underlag för att tillämpa ett avtal. Ursprungscertifikaten utfärdas på ansökan av exportör eller, i fråga om s.k. ersättningscertifikat, på ansökan av importör. Finns anledning företa kontroll av riktigheten av uppgifterna i en ansökan om certifikat utförs denna av den tullmyndighet som utfärdat certifikatet. För att kunna genomföra kontrollen behöver tullmyndigheten de befogenheter som framgår av 57, 62, 64, 68 — 80 och 99 55 tullagen (l994:000). Nuvarande befogenheter i detta sammanhang finns i 7 5 förordning (1993:1648) om frihandel i varuutbytet enligt

avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Vi föreslår att bestämmelsen tas in i 8 5 i den nya tullfrihetslagen.

95

Paragrafen anknyter till gemenskapens regler om skydd mot dumpad eller subventionerad import.

Gemenskapsbeståmmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import.

Företrädare för industri inorn gemenskapen, som anser att viss industri är skadad eller hotar att skadas av dumpad eller subventionerad import, får enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen, lämna in skriftligt klagomål till kommissionen eller till en medlemsstat. I det senare fallet skall medlemsstaten vidarebefordra klagomålet till kommis- sionen. En medlemsstat skall, i fall där något skriftligt klagomål inte givits in, på eget initiativ till kommissionen vidarebefordra uppgifter, som utgör tillfredsställande bevisning om dumpning eller otillåten subventionering samt skada (artikel 5.6).

Av artikel 7 framgår att kommissionen, om den anser att det fmns tillräckliga bevis på skadlig dumpning eller subventionering, skall inhämta all information som den anser nödvändig. Kommissionen kan begära att en medlemsstat bl.a. skall tillhandahålla information samt utföra alla nödvändiga kontroller och undersökningar, särskilt bland importörer, näringsidkare och tillverkare inom gemenskapen. En medlemsstat skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kunna efter- komma kommissionens framställningar. Tjänstemän i kommissionen skall ha rätt att, om kommissionen eller en medlemsstat så begär, biträda medlemsstatens tjänstemän när de utför sina uppgifter i här berört sammanhang.

I kommissionens beslut nr 2424/88/EKSG av den 29 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen finns bestämmelser likalydande med dem som här redovisats med avseende på förordning (EEG) nr 2423/88.

Förslag till svenska bestämmelser

Nuvarande svenska bestämmelser om skydd mot dumpad eller subven- tionerad import finns i 4 5 TFL och i förordningen (1985:738) om dumpnings— och subventionsundersökningar. Bestämmelserna ersätts av ovannämnda förordning (EEG) nr 2423/88 och kommissionens beslut nr 2424/88/EKSG samt av bestämmelserna i den nu föreslagna lagen och med stöd därav utfärdade författningar.

För att kunna uppfylla skyldigheterna enligt ovannämnda gemenskaps- bestämmelser behöver skyldigheten för näringsidkare m.fl. att lämna de upplysningar som erfordras i samband med undersökningar rörande dumpad eller subventionerad import regleras i svensk författning.

105

Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen att meddela före- skrifter som behövs för att verkställa gemenskapsreglema om dumpad eller subventionerad import. Regeringen bemyndigas också att meddela föreskrifter i anslutning till regler om tullfrihet som har beslutats av EG:s institutioner och tullförmåner i handelsöverenskommelser som EG har ingått med tredje land.

115

Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i de ämnen som avses i 9 och 10 55.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1987:1069) skall upphöra att gälla.

Anslutningsfördraget till Europeiska unionen innehåller övergångs- bestämmelser rörande bl.a. tullförfaranden med ekonomisk verkan, se lagen (1994:000) om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000. Dessa regler bör kompletteras med svenska övergångs-

bestämmelser om fortsatt giltighet av vissa svenska restitutionstillstånd, behandlingen av varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före anslutningen till EU och varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före anslutningen.

Enligt övergångsreglema i bilaga VI punkt 4 i anslutningsfördraget får tillstånd att använda tullförfarandet aktiv förädling fortsätta att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under ett år efter anslutningen till EU. I de svenska bestämmelserna motsvaras tillstånd att använda tullförfarandet aktiv förädling närmast av tillstånd till industri—, varvs- och flygrestitution. Övergångsreglerna bör anses innebära att medlemsstaten får bestämma att företagen får deklarera varor av de slag som följer av de svenska villkoren för restitutionstillstånd till aktiv förädlingstrafrk från anslutningsdagen utan att de har tillstånd till detta enligt tullkodexen.

Av övergångsreglema framgår vidare att förfarandet skall avslutas enligt gemenskapslagstiftningen vilket vi anser ska avse de varor som efter anslutningen deklarerats till något av tullkodexens tullförfaranden t.ex. aktiv förädling eller temporär import. De varor som anmälts till förtullning med anspråk på industri-, varvs- eller flygrestitution eller motsvarande tullbefrielse före anslutningen kan dock inte anses hänförda till aktiv mrädling. Dessa är slutgiltigt klarerade i Sverige varför de skall behandlas enligt äldre bestämmelser. Likaså bör varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller tullfrihet medgetts före anslut- ningen behandlas enligt äldre bestämmelser.

10.3. Förslaget till lag om frihet från skatt vid import, m.m. 1 5

I paragrafen anges lagens huvudsakliga tillämpningsområde, frihet från skatt i vissa fall vid import från tredje land. I paragrafen anges vidare att lagen innehåller vissa bestämmelser om tullfrihet för resande (3 kap.) och om beräkning av tull och skatt i vissa fall (4 kap.).

266. Författningskommentarer SOU 1994:89 2 5

Genom denna paragraf utvidgas lagens tillämpningsområde till att avse även frihet från avgifter.

35

Genom denna paragraf utvidgas lagens tillämpningsområde till att avse även införsel av varor från ett sådant område inom tullområdet som ligger utanför det s.k. skatteområdet, dvs. det område på vilket EG:s olika direktiv om indirekta skatter är tillämpliga. Kanarieöarna är ett exempel på ett sådant område. Åland kan, såvitt kan utläsas av anslut- ningsfördraget avseende Finland, bli ett mer näraliggande exempel.

Vid inErsel från sådant område skall skatt tas ut på inmrseln men inte tull. Bestämmelserna om skattefrihet i denna lag bör därför tillämpas även på sådan införselbeskattning.

45

I paragrafen lämnas upplysning om EG-direktiv som genomförs genom lagen. Det kan därvid observeras att huvuddelen av bestämmelserna i 2 kap. tar sikte på bestämmelser i rådets direktiv 83/181/EEG som endast avser frihet från mervärdesskatt. Bestämmelserna i denna lag om frihet från skatt gäller dock både punktskatter och mervärdesskatt.

2kaP 15

I paragrafen anges endast att det finns särskilda bestämmelser i 3 kap. om frihet från skatt för varor som medförs av resande. Skälet till att dessa bestämmelser skiljs åt är att lagen i fråga om resande innehåller förutom skattefrihetsbestämmelser även vissa tullfrihetsbestämmelser. Vi har därför ansett det lämpligt att inte placera dessa bestämmelser i samma kapitel som de rena skattefrihetsbestämmelsema.

Det kan inte uteslutas att en resande medför varor, för vilka frihet från skatt inte kan medges enligt bestämmelserna i 3 kap, men väl enligt bestämmelserna i 2 kap. Det möter i så fall inte något hinder att åberopa de senare bestämmelserna.

25

I de flesta fall där skattefrihet skall medges är förutsättningama sådana att även tullfrihet skall medges enligt rådets förordning (EEG) nr 918/83 eller lagen ( 1994:000) om tullfrihet m.m. eller förordningen (l994:000) om tullfrihet m.m. Dessa fall av skattefrihet regleras i denna paragraf genom en hänvisning till den berörda tullfrihetslagstiftningen. I 3 och 4 55 inskränks dock i vissa fall den skattefrihet som annars skulle följa av denna paragraf. I 5 - 9 55 regleras några ytterligare fall av skattefri import. I paragrafens tredje stycke regleras frågan om skattefrihet i samband med temporär import.

351

Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 4 i förordningen (EEG) nr 918/83 om sekundärt boende saknar motsvarighet i rådets direktiv 83/181/EEG.

352

Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 7 i förordningen (EEG) nr 918/83 om företagsflyttgods motsvaras av bestämmelserna i avdelning 4 i rådets direktiv 83/181/EEG. Bestämmelserna i skattedirektivet är dock, till skillnad från bestämmelserna i tullförordningen, inte tvingande för det enskilda medlemslandet. Då Sverige för närvarande saknar en motsvaran- de skattefrihet, bör en sådan nu inte införas.

353

Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 12 i förordningen (EEG) nr 918/83 om utbildningsmateriel, vetenskapligt och kulturellt materiel, vetenskapliga

instrument och apparater samt bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 14 a i samma förordning om instrument och apparater för medicinsk forskning m.m., saknar med två undantag direkt motsvarighet i rådets direktiv 83/181/EEG. Dessa två undantag återges i 7 och 8 55. I artikel 91 i direktivet ges dessutom möjlighet att behålla skattefrihet som medgetts i enlighet med kulturellt, vetenskapligt eller tekniskt samarbetavtal med tredje land. Någon sådan skattefrihet synes inte föreligga.

354

Bestämmelsen i artikel 109 (q) om skattemärken m.m. i förordningen (EEG) nr 918/83 saknar motsvarighet i rådets direktiv 83/181/EEG.

355

Bestämmelserna om proviantering av fartyg, luftfartyg och tåg i 9 5 tullfrihetsförordningen (1987: 1289) har överförts i huvudsak oförändrade till 4 5 i förslaget till förordning om tullfrihet m.m. Det kan ske med stöd av artikel 139 b i förordningen (EEG) nr 918/83. Motsvarande skattebestämmelse medger dock endast att bestämmelser om proviantering av fartyg och luftfartyg behålls (se artikel 23 i direktiv 92/12/EEG). Nuvarande bestämmelser om skattefrihet för proviantering av tåg kan således inte behållas.

356

Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 7 i förordningen (EEG) nr 918/83 om tullfrihet för småförsändelser motsvaras på skatteområdet av be- stämmelserna i direktiv 78/1035/EEG. I skattedirektivet ges dock till skillnad från tullförordningen möjlighet att sätta ned eller slopa en eller flera av de i bestämmelserna angivna kvoterna för vissa varor. Denna möjlighet föreslås utnyttjas så vitt avser alkoholhaltiga produkter och tobaksvaror.

SOU 1994:89 Fårfattningskommentarer 269 3 5 7

Se författningskommentaren till 112 5 nya tullagen.

45

I paragrafen anges att bestämmelser om skattefrihet vid proviantering av utgående fartyg och luftfartyg finns i mervärdesskattelagen vilket innebär att skattefrihet i motsvarande fall inte regleras enligt denna lag. Detta innebär att denna lag avseende proviant främst reglerar skattefrihet vid import avseende medförd proviant.

55

Första och andra styckena handlar om varor som återinförs i oförändrat skick och motsvarar i huvudsak innehållet i 2 5 i lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel. Den skillnaden föreligger dock att vad som nu gäller svensk vara som återförs från utlandet skall i fortsättningen gälla för gemenskapsvara som återinförs från tredje land. Med gemenskapsvara avses i denna paragraf en vara som har ursprung inom gemenskapen eller som har satts i fri omsättning inom gemen- skapen, trots att varan genom den tidigare utförseln förlorat sin status som gemenskapsvara.

Bestämmelsen om skattefrihet vid återinförsel har stöd i artikel 14. 1 (e) i sjätte mervärdesskattedirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om ett gemenskapssystem för tullfrihet. Bestämmelser om tullfrihet i motsvarande fall frnns dock i artiklarna 185 och 186 i tullkodexen samt i artiklarna 844 - 856 i tillämpningskodexen.

Tredje stycket innehåller en hänvisning till de regler som finns och som även fortsättningsvis kommer att finnas om beräkning av underlaget för mervärdesskatt i vissa fall när en vara återinförs efter viss bearbetning.

65

Enligt sjätte mervärdesskattedirektivet artikel 14.1 (h) skall skattefrihet medges för egen fångst i havsfiskeverksamhet, när fångsten inte bearbetats eller endast undergått konservering inför försäljning, men ännu inte sålts. Enligt punkt 2 i samma artikel får medlemsländerna behålla nuvarande bestämmelser på området till dess gemenskapsregler på området antagits. I tullordningen (Generaltullstyrelsens föreskrifter) finns i dag i 3 kap. 1 5 en bestämmelse som innebär att egen fångst som medförs av svenska fiskefartyg inte behöver anmälas till förtullning. Därmed utgår inte importskatt på fångsten. En bestämmelse med motsvarande verkan avseende importskatt föreslås här, men har utvidgats till att avse även andra fiskefartyg som hör hemma inom gemenskapen.

Enligt artikel 188 i tullkodexen medges frihet från importtull för fångst som hämtats i tredje lands territorialvatten av fartyg som är registrerat eller registeranmält i en medlemsstat och som för denna stats flagga. Tullfriheten medges även för produkter som framställts ombord av sådan fångst. Bestämmelser om havsfångst finns även i artikel 23 i tullkodexen och i artikel 325 ff i tillämpningskodexen.

75

Innehållet i denna punkt motsvarar innehållet i artikel 79 (q) i rådets direktiv 83/181/EEG. Bestämmelsen motsvarar artikel 50 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om tullfrihet till den del artikeln avser punkten B i bilaga I till förordningen. Detta utgör ett av två undantag från huvudregeln att skattefrihet inte medges för undervisningsmateriel, vetenskapligt eller kulturellt materiel trots att förutsättningar att medge tullfrihet föreligger. Huvudregeln finns i 3 5 3 och det andra undantaget i 8 5.

85

Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i artikel 79 (r) i rådets direktiv 83/181/EEG. Bestämmelsen motsvarar artikel 51 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om tullfrihet till den del artikeln avser punkten B i bilaga 11 till förordningen. I direktivet uppställs dock ett

ytterligare krav för skattefrihet, nämligen att om ersättning utgår för förvärvet så får tillhandahållaren inte vara en beskattningsbar person enligt sjätte mervärdesskattedirektivet. Uttrycket "beskattningsbar person " användas inte i den svenska mervärdesskattelagstiftningen. Det får antas motsvarar en person som bedriver yrkesmässig verksamhet, vilket är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för skattskyldighet till mervärdesskatt.

Denna bestämmelse utgör ett av två undantag från huvudregeln att skattefrihet inte medges för undervisningsmateriel, vetenskapligt eller kulturellt materiel trots att förutsättningar att medge tullfrihet föreligger. Huvudregeln finns i 3 5 3 och det andra undantaget i 7 5.

95

Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i artikel 79 (s) i rådets direktiv 83/181/EEG. Bestämmelsen saknar motsvarighet i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om tullfrihet.

105

Paragrafen motsvarar innehållet i 6 5 den föreslagna lagen om tullfrihet m.m. och i 11 5 i den föreslagna förordningen om tullfrihet m.m.

115

Genom denna paragraf görs förfarande- och behörighetsbestämmelser från tullfrihetsområdet tillämpliga även på skattefrihetsområdet. Exempel på sådana bestämmelser på tullfrihetsområdet är förfarande- bestämmelsema i 3 5 i den föreslagna förordningen om tullfrihet m.m., behörighet för Generaltullstyrelsen enligt 8 5 andra stycket samma förordning att medge viss tullfrihet samt bestämmelserna i 13 - 17 55 samma förordning.

125

Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i 4 5 i lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel.

135

I paragrafen inskränks tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitlet så att vissa skatter och avgifter inte omfattas av lagen. Bestämmelsen motsvarar 5 5 i lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel. Möjligen behövs inte denna paragraf. Det finns tankar på att ersätta försäljningsskatten och skrotningsavgiften med avgifter som tas ut i samband med registrering och inte vid införsel. Några utarbetade förslag finns dock inte ännu.

3 Kap.

15

I första stycket anges grundförutsättningama för skattefrihet enligt detta kapitel, nämligen att det gäller varor som en resande medför i sitt bagage och att importen inte är kommersiell. För att rätt till skattefrihet skall föreligga krävs dessutom att förutsättningama i någon av de efterföljande paragraferna är uppfyllda.

I andra stycket anges vad som utgör personligt bagage. Där undantas behållare med bränsle från området för skattefrihet enligt denna lag. Rätt till skattefrihet för införsel av bränsle i fordonstank eller i reservdunk kan dock följa av bestämmelserna i 2 kap. I tredje stycket regleras vad som avses med kommersiell import.

25

I paragrafen regleras skattefrihet för import av personliga tillhörigheter som den resande skall använda under resa i landet och därefter åter- utföra. Bestämmelsen tar främst sikte på utländska besökande från tredje land. Innehållet i paragrafen motsvarar en del av det som enligt

nuvarande bestämmelser får föras in tull- och skattefritt som rese- utrustnig. I 3 5 finns bestämmelser som motsvarar en annan del av de nuvarande bestämmelserna om reseutrustning.

I andra stycket finns en upplysning om var motsvarande bestämmelser om tullfrihet firms. Dessa bestämmelser är dock inte utformade som ett slutligt undantag, utan som en temporär tullfrihet. Denna temporära tullfrihet kräver dock inte något deklarationsförfarande (utom den deklaration som anses ligga i att "gå mot grönt") eller uttryckligt beslut vid import eller någon anmälan vid återutförseln. Genom att det i tredje stycket dessutom finns en skyldighet att betala importskatten om varan inte återutförs, föreligger inte egentligen någon skillnad mellan den slutliga skattefriheten och den temporära tullfriheten.

Sättet att här reglera skattefriheten har valts för att ge en klarare bild över resandes rätt till skattefrihet.

35

I paragrafen regleras skattefrihet för varor som en resande återför till landet. Bestämmelserna i denna paragraf tillsammans med be- stämmelserna i 2 5 motsvarar dagens bestämmelser om skattefrihet för reseutrustning. Den stora skillnaden mellan bestämmelserna i detta lagförslag och de nuvarande bestämmelserna är att de nuvarande reseutrustningsbestämmelsema tillåter tull- och skattefri import av reseutrustning som inköpts under resa i utlandet och som förs in i Sverige för att stanna här, medan de nu föreslagna bestämmelserna inte tillåter sådan skattefri import i likhet med EG-bestämmelserna.

Den tull- och skattefria import av varor som har köpts i tredje land och som skall föras in i landet permanent är således begränsad till vad som får föras in inom de särskilda kvoterna (se 4 5) och inom be- loppsgränsen (se 5 5). Reseutrustningsbestämmelsema i 2 och 3 55 kan inte användas för sådan import.

Skattefriheten enligt denna paragraf förutsätter i motsats till 2 kap. 5 5 att varan medförs i den resandes bagage, vilket bl.a. innebär att några särskilda formaliteter inte behöver iakttas för att skattefrihet skall uppnås.

När det gäller varor som bearbetats i tredje land hänvisas i andra stycket till mervärdesskattelagens bestämmelser om beräkning av underlaget för mervärdesskatt för sådana varor. Bearbetade varor kan således inte återföras skattefritt med stöd av 3 5. Om sådana varor ryms

inom beloppsgränsen enligt 5 5 kan de dock införas tull- och skattefritt om förutsättningama för sådan import i övrigt är uppfyllda.

Denna paragraf avser endast frågan om skattefrihet. I tredje stycket finns en upplysning om var tullfrihetsbestämmelsema finns. Det finns ett särskilt behov av denna upplysning då bestämmelserna inte finns i förordningen (EEG) nr 918/83, utan i tullkodexen.

45

I 4 5 anges de särskilda kvoter inom vilka skattefri import får ske enligt EG:s bestämmelser. Motsvarande kvoter för tullfn' import regleras i förordningen (EEG) nr 918/83/EEG. Bestämmelsen innebär i motsats till nuvarande svenska bestämmelser i fråga om sprit, vin och starköl, inte en begränsning av rätten att föra in varorna, utan en begränsning av den skattefria importen.

Andra stycket innehåller bestämmelser om särskilda åldersgränser i vissa fall. Liksom när det gäller kvoterna är det dock endast skatte- friheten som regleras, inte införselrätten som sådan.

55

Paragrafen innehåller bestämmelser om skattefri import inom en beloppsgräns. Bestämmelsen är ett genomförande av artikel 1 i direktivet 69/169/EEG. Därvid har möjligheten att på visst sätt begränsa rätten till skattefri införsel för yngre resande inte utnyttjats. I andra stycket finns en upplysning om motsvarande bestämmelse om tullfrihet.

I tredje stycket finns regler för beräkning av tull- och skattefrihets- beloppet i enlighet med artikel 7 i direktivet och artikel 132 jämfört med artikel 47 i förordningen (EEG) 918/83. I fjärde stycket anges att Generaltullstyrelsen skall publicera beloppet i svenska kronor.

69

Paragrafen innehåller en reglering av den särskilda begränsning som Sverige genom anslutningsakten fått rätt att använda avseende beskattning av införsel från tredje land av öl.

75

Paragrafen innehåller särskilda begränsningar av rätten till tull- och skattefri införsel för besättningsmedlemmar på transportmedel. Sådana nationella begränsningar tillåts enligt artikel 49 i förordningen (EEG) nr 918/83 och artikel 5 i direktivet 69/169/EEG. Bestämmelsens innehåll motsvarar vad som i dag gäller enligt 2 5 andra och tredje stycket i förordningen (1987:1072) om rätt för resande m.fl. att inmra varor tull- och skattefritt.

4kap. lå

Kapitlet handlar om schablonberäkning av tull och skatt i vissa fall. I första paragrafen anges de två grupper av import för vilka be- stämmelserna kan tillämpas. Det är dels resandes införsel av varor, dels gåvoförsändelser mellan privatpersoner.

25

Paragrafen innehåller begränsningar av första paragrafens tillämpning dels i form av en beloppsgräns, dels genom att begränsa tillämpningen till icke-kommersiell import. Begränsningarna anknyter till de begräns- ningar som finns avseende schablonberäkning av tull i vissa fall i förordningen (EEG) nr 2658/87.

35

Paragrafen innehåller en tabell över de varor för vilka bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga och den schablonttullsats respektive schablon- skattesats som skall gälla för varje varutyp. Schablonskattesatsen avser även eventuella avgifter.

Vi har valt att ange två belopp i stället för ett gemensamt därför att ett särskilt belopp som inte inkluderar tull ändå måste finnas för resande och försändelser som kommer från ett område utanmr skatteområdet men

inom tullområdet. I fråga om schablonbeloppet för tull får det anses att ett schablonvärde för varorna bestäms och att tull på detta värde tas ut i enlighet med förordningen (EEG) nr 2658/87. Följande tullsatser har använts: för cigaretter 90 procent, för cigarrer 43 procent, för röktobak 117 procent, för snus 65 procent och för andra varor än tobaksvaror 10 procent.

45

Generaltullstyrelsen publicerar den beloppsgräns som avses i 2 5 uttryckt i svenska kronor. Den avser den beloppsgräns inom vilken tull med 10 procent schablonmässigt kan tas ut enligt förordningen (EEG) nr 2658/87.

Ikmfrträdande— och övergångsbestämmelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU. Den ersätter därvid lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel och förordningen (1987:1072) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull— och skattefritt. De Erfattningama skall upphävas men fortfarande gälla avseende tiden före upphävandet.

10.4. Förslaget till lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

15

Paragrafen upplyser om att bestämmelser om gynnsam taxebehandling, varors ursprung, tullvärde, autonoma undantagsbestämmelser angående nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa varor, tullför- faranden med ekonomisk verkan, gynnade förfaranden för t.ex. varor som återinförs utan att ha bearbetats i tredje land samt återbetalning och eftergift av tull finns i tullkodexen och tillämpningskodexen. I den föreslagna lagen finns vissa kompletterande bestämmelser till nämnda bestämmelser.

25

Uttryck som används i lagen har samma innebörd som i tullkodexen och tullagen (1994:000).

35

Regler om ursprung på gnmd av ensidiga förmånsmedgivanden från EG:s sida (förmånsberättigat ursprung) finns i artildama 66-140 i tillämpnings- kodexen. Ensidiga tullförmåner ges till utvecklingsländer, Västbanken och Gaza, Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Slovenien och Makedonien.

Framställs anspråk på tullmrmåner på grund av förmånsberättigat ursprung skall ursprunget styrkas med ursprungsintyg utfärdat i ex- portlandet. Ett eller flera ursprungsintyg som utfärdats i något av de förmånsberättigade länderna skall i gemenskapen kunna ersättas av ett eller flera ursprungsintyg under förutsättning att dessa utfärdas av tullmyndighet i den medlemsstat som har tillsyn över varorna (artikel 83). Utfärdade ursprungsintyg skall kontrolleras Stickprovsvis eller då tullmyndighet i importlandet finner anledning företa kontroll av intyget. För att kunna genomära kontrollen behöver tullmyndigheten de befogenheter som framgår av 57, 62, 64 och 68 - 80 55 tullagen (1994:000).

45

I artildama 173-177 i tillämpningskodexen ges möjlighet att tillämpa ett förenklat förfarande för fastställande av tullvärde på vissa lättfördärvliga varor. Det innebär i korthet att tullvärde för vissa lättfördärvliga varor som förtecknas i bilaga 26 till förordningen beräknas efter ett av EG- kommissionen fastställt enhetsvärde. Beräkningen av enhetsvärdet baseras på uppgifter som lämnas av medlemsstaterna om dels genomsnittspriser på oförtullade varor fritt gränsen, dels vilken kvantitet av respektive varuslag som förtullats under ett kalenderår och för vilket tull betalats. Genomsnittspris som medlemsstaten lämnar uppgift om beräknas med hjälp av priser på oskadade varor i vissa av medlemsstaterna anmälda marknadscentra. Därvid får vissa kostnader avräknas från priserna i marknadscentra, t.ex. kostnader för transport och försäkring inom

tullområdet, importtullar och andra avgifter vilka inte skall räknas in tullvärdet samt vissa schablonavdrag. Medlemsstaten får fastställa standardbelopp för avdrag beträffande transport- och försäkringskostnader (artikel 1733). De av kommissionen fastställda enhetsvärdena publiceras i EGT. Det förenklade förfarandet för fastställande av tullvärde för vissa lättfördärvliga varor får användas av importör i en medlemsstat även om medlemsstaten inte anmält marknadscentra på vars priser enhetsvärdena baseras.

För att uppgiftsskyldigheten skall kunna fullgöras för det fall att Sverige anmäler ovannämnda marknadscentra föreslår vi att behövliga uppgifter får infordras från näringsidkare enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

55

Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av gemenskapsrätten på de områden som anges i l 5.

Övergångsbestämmelser

Anslutningsfördraget till Europeiska unionen innehåller övergångs- bestämmelser rörande varors ursprung, tullförfaranden med ekonomisk verkan samt återbetalning och eftergift av tull (se lagen (1994:000) om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000).

Nämnda regler kompletteras med svenska övergångsbestämmelser till lagen (1994:000) om tullfrihet m.m. Dessa rör fortsatt giltighet av vissa svenska restitutionstillstånd, behandlingen av varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före anslutningen till EU och varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller för vilka temporär tullfrihet medgetts utan ansökan åre anslutningen. ] dessa delar hänvisas till författningskommentaren till lagen (l994:000) om tullfrihet m.m.

Enligt övergångsreglema till tullförfarandet passiv förädling i anslut- ningsfördraget får medlemsstaterna låta sådana tillstånd till passiv förädling som har utfärdats före anslutningen fortsätta att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under

ett år efter anslutningen. I svenska bestämmelser motsvaras passiv förädling av bestämmelserna i 22 5 fjärde och femte styckena och 23 5 TFF. Lagen bör innehålla en övergångsbestämmelse som tillåter att reparerade varor och varor vilka tillverkats av svenskt eller i Sverige förtullat material, som utförts till annat land före anslutningen, anmäls till övergång till fri omsättning med anspråk på den tullättnad som passiv förädling inrymmer vid återinförsel från tredje land.

10.5. Förslaget till lag om tullkontroll av varumärkesintrång

15

Anger lagens tillämpningsområde.

25

I paragrafen utses behörig myndighet enligt artikel 3 i förordningen (EEG) nr 3842/86. Förordningen lämnar utrymmet fritt för med- lemsländerna att själva välja vilken myndighet som skall vara behörig. I ett föreliggande förslag till ny förordning (COM(94) 43 final) anges däremot att sådan behörig myndighet skall finnas inom tullverket. För att förhindra att det blir nödvändigt att byta behörig myndighet bör en behörig myndighet utses inom 'Ilrllverket. Denna myndighet bör vara Generaltullstyrelsen eftersom ett beslut om kvarhållande av varor kan avse varor där flera alternativa införselplatser kan misstänkas och det är angeläget med en enhetlig tillämpning.

Det är möjligt även enligt förslaget till ny förordning att ha ytterligare behöriga myndigheter utanför 'Ilrllverket. Något behov av sådana ytterligare myndigheter synes inte finnas.

GTS skall samråda med andra myndigheter när det behövs. Det kan t.ex. tänkas att ett sådant behov kan uppkomma vid bedömning av immaterialrättsliga frågor.

35

Varor som kvarhålls skall omhändertas av tullmyndigheten. "Dull- myndigheten kan dock t.ex. låta varorna ligga på ett tullupplag. Varorna ligger då upplagda under Tullverkets tillsyn. I förhållande till upp— lagshavaren är tullmyndigheten uppdragsgivaren. Vi föreslår dock att sökanden har ansvaret för kostnaden för förvaringen med en regressrätt i förhållande till sin motpart om sökandens talan leder fram till att varorna skall förstöras, ändras eller bli föremål för annan åtgärd som avses i artikel 7 i förordningen (EEG) nr 3842/86.

45

I första stycket erinras om att det är behörig domstol som skall pröva om varumärkesintrång skett och om varorna i så fall skall förstöras, ändras eller bli föremål för annan åtgärd. Detta prövas således inte av tull- myndighetema. I förslaget till förordning om tullkontroll av varumärkes- intrång föreslår vi bestämmelser som innebär att det är sökanden som har att visa att sådan talan väckts inom viss tid för att kvarhållandet skall bestå.

I andra stycket ges domstolen rätt att genom interimistiskt beslut upphäva kvarhållandet.

I tredje stycket regleras tullmyndighetens skyldighet att verkställa domstolens beslut.

55

Vi anser att sökanden skall betala kostnaderna för tullverkets hand- läggning av ärendet och i förekommande fall andra åtgärder. Vi föreslår därför att regeringen får wreskriva att en ansökningsavgift skall tas ut.

I andra stycket anges att säkerhet kan krävas av sökanden för förvaringskostnadema.

65

Beslut om kvarhållande enligt artikel 3 i förordningen (EEG) nr 3842/86 och om ställande av säkerhet enligt 5 5 andra stycket i lagen skall kunna överklagas till kammarrätten. Mot kammarrättens beslut förs enligt 33 5 förvalmingsprocesslagen (19711291) talan hos Regeringsrätten.

10.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1869:418) om straff för varusmuggling

15

Ändringen består i att "till riket inför" respektive "från riket utför gods" ändras till importerar respektive exporterar varor. Ändringarna innebär att lagens tillämpningsområde begränsas till in- respektive utförsel över tredjelandsgräns.

Det kan ifrågasättas om lokutionen "skall erläggas till statsverket" bör stå kvar även avseende tull. Vid ett medlemskap kommer ju tullintäktema att utgöra gemenskapens egna intäkter och inte tillfalla statsverket. Den som skall erlägga tull skall dock faktiskt erlägga den till statsverket i form av en svensk tullmyndighet. Att statsverket senare har en skyldighet att överföra motsvarande belopp till gemenskapen ändrar inte på det förhållandet.

Mer tveksam är lokutionen "tull undandras staten" eftersom tullbeloppet i slutändan inte kommer staten tillgodo. Vi föreslår därför att ordet staten utgår i lagtexten. Någon annan ändring i sak än att tullbeloppen i stället undandras gemenskapen avses inte. Motsvarande ändring föreslås i 4 - 6 55.

1a5

l paragrafen definieras uttrycken import och export så att lagen blir tillämplig endast på varurörelser direkt över tredjelandsgräns och på varor som förs till landet från ett tredje land via annan medlemsstat under ett tullförfarande såsom transitering.

Det kan med fog hävdas att om en vara som smugglats in i ett annat EG-land upptäcks i Sverige borde även införseln i Sverige vara straffbar

trots att införseln gjorts över en inre gräns. Detsamma kan hävdas avseende utförsel av en vara från Sverige via ett annat EG-land till ett tredje land i strid mot ett exportförbud. Det kan ifrågasättas om även dessa fall borde regleras i varusmugglingslagen. I så fall måste dock frågan om kontroll vid den inre gränsen klart undantas då detta faller

utanför utredningens uppdrag och inom annan utrednings uppdrag.

4-695

Se sista stycket i författningskommentaren till 1 5.

19 5 Ändringen i första stycket innebär att de befogenheter som ges i paragrafen inte gäller vid s.k. inre gräns. Ändringen i sista stycket är en följdändring. 23 a 5

Ändringen är en följdändring.

Ikmfrträdandebestämmelser

Lagen skall träda ikraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker

152 mom.

1 momentet har gjorts ändringar som har sin grund i att införsel- monopolet försvinner. Det finns därmed inte längre några gränser för vem som får föra in spritdrycker eller hur mycket som får föras in oavsett om införseln sker från tredje land eller annat EG-land. Det som återstår är frågan om beskattning och i fråga om kommersiell införsel från annat EG-land att viss dokumentation medförs.

Ikraftträdandebesrämmelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.8. Förslaget till lag om ändring av lagen (l962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m.

15

I bestämmelsen anges att den som uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling enligt avtal som gemenskapen har slutit med vissa länder eller grupper av länder och som föreskriver att förmånsbehandling i tullhänseende skall medges döms till böter eller fängelse.

Bestämmelsen anger uttryckligen förmånsbehandling enligt handelsavtal som gemenskapen har ingått, men 1 5 avses även täcka sådan förmåns- behandling som antagits ensidigt av gemenskapen med hänsyn till vissa länder, grupper av länder och territorier. (Se tullkodexen avd. 11, kap. 1, art. 20.3 (1 och e.) Bestämmelsen avses dessutom täcka sådana handelsav- tal som inte enbart har ingåtts av gemenskapen med tredje land utan av gemenskapen jämte medlemsstaterna som parter på ena sidan, s.k. blandade avtal. Exempel på ett blandat avtal är EES-avtalet.

10.9. Förslaget till lag om ändring av lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

15

Genom paragrafen genomförs rådsdirektiven.

25

Direktiven innehåller bestämmelser om indrivning dels av tull- och tullrelaterade fordringar, dels av rent interna skattefordringar. I paragra- fen avskiljs de senare frågorna och lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden görs tillämplig på hanteringen av ärenden som rör sådana frågor.

35

Paragrafen motsvarar den nuvarande lagen. Därutöver görs bestäm- melserna tillämpliga även på indrivning och andra åtgärder enligt 1 5 med undantag för de fall som avses i 2 5.

Ikmjirrädandebestämmelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.10. Förslaget till lag om ändring av lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag;

15

Bestämmelserna ger den legala grunden för tullmyndighetema att fullgöra det samarbete med andra länders tullmyndigheter som Sverige åttagit sig i våra tullsamarbetsavtal. I förordningen (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981 om ömsesidigt samarbete mellan medlemsländernas ad-

ministrativa myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen i tull- och jordbruksfrågor reglerars ett likartat samarbete som tullsam- arbetsavtalen. Ändringen i paragrafen innebär att lagens hanterings- ordning blir tillämplig även på bistånd enligt EG-förordningen.

55

Ordet "Konungen" ändras till "regeringen".

Ikmnträdandebestämmelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.11. Förslaget till lag om ändring i lag (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

15

Genom ändringarna begränsas lagens tillämpningsområde till nationella införselrestriktioner och till införsel från tredje land. Med införsel från tredje land avses införsel av icke-gemenskapsvaror, antingen införseln sker direkt från tredje land eller via annan medlemsstat. I det senare fallet skall varan vara placerad under ett tullförfarande.

25

Eftersom lagen skall vara tillämplig endast på nationella införselrestriktio- ner kan bestämmelser om transitering i punkten 2 bara avse transitering genom eller inom det egna svenska tullområdet. Ändringen i punkten 3 är en följdändring. Att lämna ut varan för hemtagning med förfogande- inskränkning blir inte praktiskt hanterbart, eftersom det saknas en ordning för att hantera fall då införselvillkoren inte uppfylls. Punkten 5 utgår därför.

Ikmfrträdandebestämmelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.12. Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen

loch355

Ändringarna har närmast karaktär av följdändringar.

IkmftträdandebestämmeLre

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.13. Förslaget till lag om upphävande av vissa tullförfattningar

Vad gäller författningskommentarer till förslaget till lag om upphävan- de av vissa tullförfattningar hänvisas till vad som sägs i författningskom- mentaren till förslaget till förordning om upphävande av vissa tullför- fattningar.

10.14. Förslaget till tullförordning Allmän anmärkning

Utredningen har inte kunnat ägna lika mycket tid åt förslaget till ny tullförordning som åt förslaget till ny tullag. Förslaget till tullförordning är därför inte lika genomarbetat i alla delar. Bland de frågor som inte är helt utredda fmns frågan om anmälningsskyldighet för transportmedel, särskilt fartyg och luftfartyg, som ankommer till landet från annat medlemsland, jfr avsnitt 5 i betänkandet och kommentaren till 56 5 i

förslaget till tullag. En annan sådan fråga gäller tullager, se kommentaren till 30 5 nedan.

15

Liksom tullagen skall tullförordningen gälla för uttag av både tull och annan skatt och avgift vid import från tredje land.

25

Paragrafen anger innebörden av vissa uttryck och motsvarar i stort sett 2 5 TF. Vi föreslår att ordet "hemtagning" behålls som beteckning på omhändertagande av och förfogande över varor vid övergång till fri omsättning med tillämpning av det förenklade förfarande som i EG— reglema kallas "förenklat deklarationsförfarande", se artildama 260 - 262 i tillämpningskodexen. Vidare föreslår vi att den som har tillstånd att använda "lokalt klareringsförfarande" vid övergång till fri omsättning benämns "godkänd importör". Benämningen "godkänd mottagare" bör användas endast för den som har tillstånd att använda förenklat för- farande vid bestämmelsetullanstalt för transitering enligt artikel 406 i tillämpningskodexen eller artikel 111 i bilaga II till konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande.

Någon definition av "container" har inte medtagits. Den definition som fmns i artikel 670 g i tillämpningskodexen bör tillämpas även när ordet används i nationella bestämmelser. F.ö. synes den definitionen vara mer adekvat än den som f.n. frnns i TF, som är särskilt präglad av reglerna om containersäkerhet. Vi anser inte heller att det behövs någon definition av "transitering" med hänsyn till de bestämningar av uttrycken "extern transitering" och "intern transitering" som firms i tullkodexen. Härvid märks att "extern transitering" även omfattar transitering av icke- gemenskapsvara mellan två platser i samma land, s.k. inrikes tran- sitering.

35

Genom denna bestämmelse avses att med en generell bestämmelse reglera frågan om vilken myndighet som i olika sammanhang skall utföra det som ankommer på "customs authorities" enligt tullkodexen och till- ämpningskodexen.

45

Av artikel 40 i tullkodexen framgår att tullmyndigheten skall informeras om varor som anländer till ett tullkontor eller till någon plats som anvisats eller godkänts av tullmyndigheten. Några närmare föreskrifter om form och innehåll i denna underrättelse finns inte i tullkodexen. Formuleringen i artikel 4.19 i tullkodexen synes formellt nödvändiggöra att det finns föreskrift om hur sådan underrättelse skall ske.

55

Enligt huvudregeln i artikel 43 i tullkodexen skall en summarisk deklaration lämnas så snart tullmyndigheten har underrättats om varorna ankomst. Föreskrifter om dels vilka kommersiella dokument som kan användas och vilken blankett som i annat fall skall användas (artikel 44), dels befrielse från att lämna summarisk deklaration i fall då en vara omedelbart anmäls till en tullmässig bestämmelse eller användning (artikel 45) bör enligt vår mening kunna meddelas av GTS.

65

I denna paragraf, som delvis motsvarar 10 5 TF, föreslås ett bemyndi- gande för GTS att meddela föreskrifter i skilda hänseenden rörande tulldeklarationer. Begreppet "tulldeklaration" avser alla tullförfaranden, inte bara övergång till fri omsättning, se artikel 4.17 i tullkodexen.

I punkt ] avses i första hand utfyllande föreskrifter till bilagorna 37 och 38 till tillämpningskodexen, som innehåller regler om vilka uppgifter som skall lämnas i enhetsdokumentet (ED) vid olika tullförfaranden. Jfr kommentarerna till 18 5 i förslaget till tullag. Punkten omfattar även

deklaration för ett tullförfarande när ED inte används, t.ex. när ATA- camet används för tillfällig export eller återinförsel efter tillfällig export, jfr artiklarna 797 och 798 respektive 290 och 848 i tillämpningskodexen. Punkt 1 omfattar även nuvarande punkterna 2 och 4 i 10 5 TF och ersätter även 9 5 TF.

Punkten 2 motsvarar nuvarande 10 5 3 TF och avser i huvudsak övergång till fri omsättning.

Punkterna 3 och 4 avser ytterligare frågor där gemenskapsrätten ger utrymme för nationella bestämmelser, t.ex.:

- undantag från att använda ED i fall som avses i artikel 205.3 i tillämpningskodexen,

- undantag från antalet blad som behöver lämnas, jfr artikel 207 i tillämpningskodexen,

- vilka språk som skall godtas vid ifyllandet, jfr artikel 211 till- lämpningskodexen,

- om villkor för tryckning av blanketten, jfr artikel 2156 i tillämp- ningskodexen.

Artiklarna 218 - 221 i tullkodexen föreskriver om vilka handlingar som skall bifogas en deklaration till ett tullförfarande. Utöver föreskrivna handlingar får tullmyndighetema kräva att t.ex. transporthandlingar eller

handlingar som hänför sig till tidigare tullförfaranden lämnas samtidigt med deklarationen. I bemyndigandet för GTS bör därför innefattas möjligheten att föreskriva vilka handlingar som skall lämnas i olika fall (punkt 5).

Enligt artikel 200 tillämpningskodexen skall de handlingar som lämnas samtidigt med deklarationen behållas av tullmyndighetema om inte tullmyndighetema bestämmer annat. GTS bör bemyndigas föreskriva om i vilken utsträckning sådana handlingar skall behållas av tullmyndigheten (punkt 6).

75

Vi föreslår att nuvarande 13 5 TF förs över till en ny tullförordning med viss justering. I artikel 65 andra stycket i tullkodexen föreskrivs att tullmyndighetema inte skall medge en ansökan om att få ändra en eller flera av uppgifterna i en tulldeklaration efter det att tullmyndighetema underrättat deklaranten om att de ämnar undersöka varorna eller efter det att de har konstaterat att uppgifterna är felaktiga eller efter det att

varorna har frigjorts. Vi menar att en upplysning till tullmyndigheten om att en tidigare lämnad uppgift är felaktig, när än denna upplysning lämnas, är något annat än att "tillåta ändring av en uppgift i en tull— deklaration". Den föreslagna bestämmelsen synes därför vara förenlig med nämnda artikel. Även utan en sådan bestämmelse, och trots artikeln i tullkodexen, kan f.ö. en deklarant när som helst frivilligt rätta en felaktig uppgift.

Det är en annan sak vilken verkan en rättelse har i olika avseenden, t.ex. i fråga om tillämpning av sanktioner av olika slag. Därvidlag kan det ha betydelse vid vilken tidpunkt rättelsen sker, i förhållande till tullmyndighetens åtgärder.

85

Paragrafen motsvarar 4 5 TF men innehållet i bestämmelserna ges i allt väsentligt av reglerna i tillämpningskodexen om förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning. Se artiklarna 2532 och 260 263 i fråga om förenklat deklarationsförfarande och artildama 2533 och 263 - 267 om lokalt klareringsförfarande.

95

Paragrafen motsvarar 5 5 TF.

105

Paragrafen motsvarar 5 a 5 TF. Bestämmelsen kompletterar artiklarna 262 och 267 angående vad tillståndet att tillämpa ett förenklat förfarande skall innehålla.

11 5 Bestämmelsen motsvarar 6 5 TF. Den förenklade deklarationen skall utgöras av antingen en ofullständig deklaration på enhetsdokumentet eller ett administrativt eller kommersiellt dokument åtföljt av en begäran om

övergång till fri omsättning och skall innehålla åtminstone de uppgifter som behövs för identifiering av varan.

125

Bestämmelsen motsvarar 6 b 5 TF. Vid genomgången med kommissionen (DG XXI) av EG:s sekundärrätt i april och maj 1993 på orrrrådet för tullar och indirekt beskattning diskuterades möjligheten att behålla ett förfarande motsvarande hemtagning för annans räkning. Därvid uppgavs från kommissionens sida att det ligger inom ramen för EG:s tullbe- stämmelser att ge tillstånd till företag som uppträder som ombud att tillämpa förenklat deklarationsförfarande för övergång till fri omsättning. Vi föreslår därför en bestämmelse härom.

135

I fråga om lokalt klareringsförfarande framträder den skillnaden jämfört med nuvarande 6 b 5 TF att deklarationen för övergång till fri omsättning rättsligt sätt sker genom den godkände importörens anteckning i sin egen bokföring om mottagandet av varorna, jfr artikel 76.3 i tullkodexen. Skyldigheten att lämna underrättelse till tullmyndigheten om varornas ankomst, på tid och sätt som närmare skall anges i tillståndet, är i stort sett densamma som f.n. avses i 6 b 5 TF. Tillstånd att använda lokalt klareringsförfarande är i första hand avsett för importörer som är godkända mottagare enligt reglerna om gemenskapstransitering eller det gemensamma transiteringsförfarandet. Jfr artikel 263 i tillämpnings- kodexen och kommentarerna ovan till 2 5.

145

Paragrafen motsvarar 15 5 TF. Gemenskapsreglerna om säkerhet för tull kräver utfyllnad eller ger utrymme för nationella föreskrifter i vissa hänseenden, såsom föreskrifter om - säkerhet som villkor för tillfällig förvaring, artikel 51.2 i tullkodexen, - säkerhet som villkor för att få tillämpa ett 'suspensivt arrangemang", dvs. tullförfaranden som avses i artikel 84.1 a och artikel 88 i tullkodex-

en,

- säkerhet vid transitering, artikel 94 i tullkodexen, - befrielse från säkerhet vid transitering (guarantee waiver), artikel 95 i tullkodexen,

- säkerhet som innehavare av tullager skall ställa, artikel 104 i tullkodexen.

15 och 16 55

Bestämmelserna har utan ändring överförts från nuvarande 17 och 18 55 TF.

175

Med stöd av nuvarande bemyndigande i 20 5 TF har GTS meddelat föreskrifter om att vissa slags varor får föras ut ur landet utan anmälan till tullmyndigheten. Det gäller t.ex. reseutrustning och vissa andra varor som medförs av resande, gåvopaket och varuprov upp till visst värde och transportmedel som avgår i trafik till utlandet utan att det är fråga om export av själva transportmedlet. Befrielsen gäller under förutsättning att varorna inte är underkastade särskilda restriktioner och att inte tullkam- maren bestämmer annat i särskilt fall. Dessa bestämmelser bortfaller och ersätts sakligt sett av regler i artiklarna 231 och 235 i tillämpnings- kodexen. Dessa regler innebär att berörda varor skall anses ha blivit deklarerade för export genom att föras ut över gränsen för gemenskapens tullområde utan någon uttrycklig deklaration till tullmyndigheten. Punkt d i nämnda artikel som gäller varor i allmänhet i fall av "mindre ekonomisk betydelse" (negligible economic importance) förutsätter dock , att förfarandet har "tillåtits" (is authorized) av tullmyndighetema. Vi föreslår ett bemyndigande för GTS att meddela föreskrifter om tillämp- i ningen av denna punkt.

185

Se kommentaren till 43 5 i förslaget till tullag. Vi föreslår att det delegeras till GTS att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i

fråga om tullförfarandet export och om utförsel i övrigt av varor från gemenskapen.

195

Bestämmelsen motsvarar 21 5 TF. Genom bestämmelsen ges GTS möjlighet att, om behov därav skulle visa sig uppkomma, utarbeta en statistisk varuförteckning för nationella ändamål, på basis av den i gemenskapen gällande kombinerade nomenklaturen. F.n. kan inte förutses att det kommer att behövas en ytterligare statistisk uppdelning av varorna, men möjligheten därtill bör finnas.

205

Se kommentarerna till 44 5 i förslaget till ny tullag.

Uttrycket "till eller från ett tredje land" avses omfatta även det fallet att ett fartyg ankommer till Sverige från ett tredje land via ett annat medlemsland men fortfarande har gods ombord som lastats i tredje land, och omvänt att ett fartyg avgår via annat medlemsland till tredje land med till det landet destinerat gods, som lastats här.

215

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 24 5 TF och synes kunna behållas. Den bör dock justeras så, att den endast omfattar statistik över handeln med tredje länder. Frågan om tullmyndighet skall kunna lämna ut statistiska uppgifter om handeln med andra medlemsstater får tas upp i arbetet med tillämpningen av Intrastat-systemet i Sverige och i före- kommande fall regleras i nationella föreskrifter därom.

225

Regler om förhandsbesked i tulltaxeringsfrågor frnns f.n. i 55 - 60 55 TL. Dessa bestämmelser bortfaller till största delen och ersätts av bestämmelser om bindande klassificeringsbesked i artiklarna 11 och 12

i tullkodexen och artiklarna 5 - 15 i tillämpningskodexen. Vad som måste regleras nationellt är vilken eller vilka tullmyndigheter som skall vara behöriga att utfärda sådana besked. För närvarande utfärdas förhandsbe- sked endast av GIS. Praxis i medlemsländerna varierar. I vissa länder utfärdas klassificeringsbesked av varje tullmyndighet (t.ex. i Danmark), i andra länder endast av den centrala myndigheten eller av vissa regionala myndigheter. Vi anser att nuvarande ordning bör behållas för svensk del och föreslår därför att klassificeringsbesked utfärdas endast av GTS. Bestämmelsen hör till regeringens restkompetens enligt RF och vi föreslår därför att bestämmelsen tas in i den nya tullförordningen.

235

Till denna paragraf har överförts vissa delar av den nuvarande 56 5 TL.

Klassificeringsbesked och andra upplysningar av tullmyndighetema skall som huvudregel lämnas kostnadsfritt till sökanden. I artikel 11.2 i tullkodexen sägs emellertid att om särskilda kostnader har uppstått hos tullmyndighetema, i synnerhet som följd av analyser av eller expertut- låtanden om varor eller av varornas återlämnande till sökanden, får han debiteras det tillämpliga beloppet.

Det framstår inte som helt klart att ett kostnadsuttag kan stödjas enbart på ovannämnda bestämmelse. Enligt 3 5 avgiftsförordningen får en myndighet ta ut avgifter för varor och tjänster som den tillhandahåller bara om det följer av en lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. Vi föreslår därför att bestämmelsen i 56 5 andra stycket TL om uttagande av vissa kostnader behålls. Bestämmelsen torde ligga inom regeringens kompetensområde, varför vi föreslår att bestämmelsen tas in i förordning.

Angående avvisning av ansökan om klassificeringsbesked och begäran om upplysningar i övrigt finns bestämmelse i artikel 11.1 andra stycket i tullkodexen. Ansökan kan avvisas om den inte rör en "faktiskt förutsedd import- eller exporttransaktion". Vi anser att det frnns skäl att vid sidan om denna bestämmelse ha kvar möjlighet att avvisa ansökan om förhandsbesked i de fall som nämns i 56 5 tredje stycket TL, t.ex. om en sökande inte kan ge så utförliga uppgifter som krävs för att ett bindande klassificeringsbesked rimligen skall kunna utfärdas. Vi föreslår därför att denna bestämmelse tas in som ett andra stycke i förevarande

paragraf. Det nuvarande förbudet att överklaga. ett sådant avvisnings- beslut, se 100 5 andra stycket TL, har dock inte förts över till förslaget till ny tullag, jfr artikel 243 i tullkodexen.

245

Bestämmelserna motsvarar 25 5 TF såvitt den paragrafen avser tullup- plag. Med tillfälligt lager avses det som i artikel 185.1 i tillämpnings- kodexen kallas ”temporary storage facilities", dvs. platser som blivit godkända på permanent basis för tillfällig förvaring av varor.

Att tillstånd att inrätta tillfälligt lager (godkännande av plats för tillfällig förvaring) prövas av tullmyndighet framgår av tullkodexen. Därom behövs ingen ytterligare föreskrift. GTS bör i verkställighetsföre- skrifter kunna bestämma vilka tullmyndigheter som skall pröva tillstånds- frågor.

255

I denna paragraf har vi tagit in bestämmelse motsvarande 27 5 andra stycket TF. Vi föreslår dock att det får föreskrivas att gemenskapsvaror, som står under tullkontroll, skall förvaras på tillfälligt lager. Denna möjlighet kan behöva utnyttjas t.ex. i fråga om exportvaror som, efter det att exportdeklaration lämnats och efter eventuell transitering, lagras på gränsort i avvaktan på transportlägenhet ut ur gemenskapens tullområde. Det bör då anmärkas att endast icke-gemenskapsvaror kan vara föremål för "tillfällig förvaring" i tullkodexens bemärkelse, och detta endast i avvaktan på att de hänförs till en tullmässig bestämmelse eller användning. Detta bör dock inte hindra att andra varor förvaras i lokaler eller utrymmen som utgör tillfälligt lager.

Någon bestämmelse motsvarande 27 5 första stycket TF behövs inte. Enligt tullkodexen får varor som är föremål för tillfällig förvaring inte utsättas för annan hantering än sådan som är ägnad att säkerställa att varorna bevaras i oförändrat skick, utan att deras utseende eller tekniska egenskaper förändras (artikel 52). Tullmyndighetema får utan hinder härav medge att varor, så snart de har visats upp för tullen, blir föremål för undersökning och provtagning för att de skalll kunna hänföras till en tullgodkänd bestämmelse eller användning (artikel 42). Något ytterligare

undantag från förbudet att hantera varor som är under tillfällig förvaring kan tullmyndighetema inte medge.

265

Bestämmelserna motsvarar 28 5 TF, såvitt den paragrafen avser tullupplag. Regler om den tillfälliga förvaringen finns i artiklarna 50 - 53 i tullkodexen och 185 - 187 i tillämpningskodexen.

275

Bestämmelsen motsvarar 29 5 TF.

285

Bestämmelsen motsvarar 30 5 TF. Att tillfälligt lager kan drivas av tullmyndighetema mmtses i gemenskapsbestämmelserna.

295

Bestämmelsen motsvarar 32 5 TF. I fråga om varor som förvaras på enskildas tillfälliga lager, och som inte inom föreskriven tid anmäls till någon tullmässig bestämmelse eller användning, har antagits att det inte behövs någon nationell bestämmelse om att de får säljas på auktion för uttagande av tull, se avsnitt 5.3 i betänkandet. Motsvarande gäller om den tillfälliga förvaringen sker på tillfälligt lager som innehas av tullverket. Vad den aktuella paragrafen reglerar är situationen att tull och annan skatt och avgift har betalats och utlämning medgetts, men varuägaren ändå inte avhämtar varan. Att varan i sådant fall får säljas förutses i artikel 75 b i tullkodexen. Den nationella regleringen av denna situation bör behållas. Om varan i motsvarande fall förvaras på någon enskilds tillfälliga lager bör någon föreskrift inte finnas i tullag- stiftningen, då denna situation närmast är ett civilrättsligt mellanhavande mellan lagerinnehavaren och varuägaren.

305

Regler om tullager frnns i artiklarna 98 - 113 i tullkodexen och 503 - 548 i tillämpningskodexen. Dessa regler behöver kompletteras med bestäm- melser i vissa frågor. Det gäller bl.a. regler om vilka tullmyndigheter som skall utfärda tillstånd att inneha tullager och tillstånd att använda förenklade förfaranden för uppläggning av varor på tullager och närmare regler om bokföring över lagerrörelsen.

En av de nuvarande svenska tullagerformerna är provianteringslager. Sådana lager är avsedda för oförtullade varor som skall användas bl.a. för proviantering av fartyg och luftfartyg i utrikes trafik, jfr 35 5 TF. Ingen av de tullagerformer som finns i gemenskapsbestämmelsema anges vara särskilt avsedd för sådant ändamål. I nationell tullagstiftning i både Danmark och Tyskland finns utförliga regler om inrättningar av detta slag, som gemenskapsrättsligt måste utgöra tullager, tillsammans med regler om själva provianteringen. Vi har inte tagit upp några motsvarande regler i förslaget till tullförordning. Frågan om särskilda nationella regler för tullager för detta ändamål bör tas upp i samband med översyn av den s.k. provianteringskungörelsen (1957:123).

315

Bestämmelsen motsvarar 36 5 tredje stycket TF. Bestämmelsen innebär att det skall gälla en skyldighet för innehavare av tullager av typ B att ta emot oförtullade varor om det kan ske utan avsevärd olägenhet. Enligt nuvarande svenska bestämmelser åvilar en sådan skyldighet innehavare av transitlager. Om någon jämärelse kan göras motsvaras transitlager närmast av allmänt tullager (public warehouse) enligt artikel 99 i tullkodexen. Allmänt tullager finns av typ A och typ B enligt artikel 504 i tillämpningskodexen, där typ B utmärks av att vissa skyldigheter, som normalt åvilar lagerhavaren, enligt tullagertillståndet i stället skall ankomma enbart på uppläggaren, se artiklarna 101 och 102 i tullkodexen. 'Itrllager av typ F är tullager som drivs av tullmyndighetema själva.

325

Medlemsstaterna är skyldiga att informera kommissionen om vilka tullmyndigheter som prövar fråga om tillstånd att inrätta tullager och om tillämpningen av vissa bestämmelser rörande tullager, se artikel 548 i tillämpningskodexen. Vi föreslår att GTS åläggs fullgöra den skyldig- heten.

335

Bestämmelsen motsvarar 38 5 TF. Liksom i fråga om frihamnar bör gränserna för frizonsområdena bestämmas av GTS. Detsamma bör gälla placeringen av in- och utfarter och andra övergångar till och från frizonerna.

Att frizoner skall vara inhägnade föreskrivs i artikel 1673 i tullkodex- en. I detta avseende innebär gemenskapsreglema en återgång till det läge som förr i tiden gällde i fråga om de svenska frihamnarna. Kravet att dessa skall vara inhägnade slopades 1985 som en följd av ändrade regler om tullskyldighet för varor som går förlorade i frihamn.

Här föreslås en kompletterande bestämmelse om skyldighet för innehavaren av frizonen att på egen bekostnad ombesörja stängsel och andra avspärrningar.

345

Gemenskapsreglerna innebär att det är tullmyndighetemas skyldighet att övervaka varutraftken till och från frizoner, i synnerhet trafiken mellan en frizon och annan del av tullområdet. Vi föreslår därär en regel som innebär att tullmyndigheten får bestämma de närmare villkoren för att passera in i eller ut ur en frizon.

355

Se förslaget till 49 5 i ny tullag och kommentarerna därtill. Vi föreslår att bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om anmälnings-

skyldighet för varor som förs till eller från frizon delegeras vidare till GTS.

365

Det bör finnas en uttrycklig regel om rätt att visitera transportmedel vid inresa till eller utresa från en frizon, som komplettering till rätten enligt artikel l68.4 i tullkodexen att kontrollera varor som förs in i eller ut från frizonen.

375

Icke-gemenskapsvaror som befinner sig i en frizon får inte förbrukas eller användas på något annat sätt än inom ramen för de nrllförfaranden och andra hanteringar som sägs i artiklarna 173 och 174 i tullkodexen. Mot den bakgrunden bör det nuvarande förbudet mot detaljhandel med oförtullade varor behållas (40 å andra stycket TF). Detsamma bör gälla sådana gemenskapsvaror som genom uppläggningen i frizon omfattas av sådana åtgärder som vanligen är knutna till exporten av varor, t.ex. exportbidrag på jordbrukets område. När det gäller andra varor bör det inte finnas något hinder mot detaljhandel. Det bör dock krävas ett medgivande av tullmyndigheten för detta. Bestämmelser av liknande innehåll finns i den danska toldloven.

385

Vi föreslår en bestämmelse om att etablering i frizon av industriell verksamhet samt uthyrning av lokaler i frizon för annat ändamål än handels- och industriverksamhet får ske endast efter medgivande av tullmyndighetema, jfr kommentarerna till 50 5 i förslaget till ny tullag. En motsvarande bestämmelse finns i danska toldloven. Bestämmelsen gäller även sådan verksamhet som endast rör gemenskapsvaror och som tull- och skattemässigt sker helt på samma villkor som inhemsk verksam- het, men som ändå förlagts till en frizon.

I fråga om den tillståndsprövning som vi här föreslår är det enligt vår mening fråga om en prövning utifrån mera allmänna lämplighetsöver—

väganden och inte en prövning av det slag som GTS eller regeringen f.n. kan göra enligt 41 & TF, i fråga om tillstånd att bedriva industriell verksamhet i frihamn. Sistnämnda tillståndsprövning torde bl.a. syfta till att inte ge tillstånd till verksamhet, som till följd av gynnsammare produktionsvillkor är ägnad att avsevärt skada verksamhet av motsvaran- de slag som bedrivs på den inhemska marknaden. Prövningen från dessa utgångspunkter synes enligt tullkodexen ankomma på tullmyndighetema i samband med att tillstånd utfärdas att tillämpa vissa tullförfaranden i frizon enligt artikel 173 i tullkodexen.

Mot denna bakgrund anser vi att det inte bör finnas någon bestämmelse om i vilken utsträckning industriell verksamhet får bedrivas i frizon eller frilager. Den prövning som vi ändå anser bör kunna ske kan regleras i förordning som meddelas av GTS.

395

Paragrafen motsvarar 42 5 4 TF. övriga punkter i nuvarande 42 & synes bortfalla genom gemenskapsbestämmelsema, jfr t.ex. artiklarna 168, 172.2 och 176 i tullkodexen.

405

Bestämmelsen har överförts från 44 & TF. Frågan om fördelningen av kostnadsansvaret för olika inrättningar i en frizon torde höra till den nationella kompetensen. Mot bakgrund av tullmyndighetemas skyldighet att övervaka trafiken mellan frizonema och resten av EG:s tullområde har ordet "tullbevakning" lagts till i första meningen.

415

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 43 & TF.

SOU 1994:89 Författningskommentarer 301 42 &

Gemenskapsreglerna talar om ”frizoner och frilager" (freezones and free warehouses) som ett tullrättsligt institut. Vi föreslår att det tills vidare inte införs några särskilda regler om frilager. I danska tullagen har fr.o.m. den 1 januari 1994 intagits möjligheten för tull- och skattemyn- dighetema att medge att frilager inrättas för vissa ändamål, som synes vara av närmast skatterättslig natur. Vi anser att överväganden om att ha ett särskilt användningsområde för frilager bör anstå, och föreslår därför att tills vidare i stort sett samma regler skall gälla för frilager som för frizoner.

435

Enligt artikel 840 i tillämpningskodexen skall uppgifter lämnas till kommissionen om bl.a utfärdade tillstånd till frizoner och frilager.

445

Utöver de bestämmelser vi föreslår i lag och förordning behöver gemenskapsreglema kompletteras med ytterligare nationella bestämmel- ser. Det gäller bl.a. bestämmelser om vilken eller vilka tullmyndigheter som skall pröva fråga om att uppföra eller bygga om byggnader i frizon (artikel 803 i tillämpningskodexen), vilken eller vilka tullmyndigheter som skall pröva fråga om godkännande av lagerbokföring i frizon eller frilager (artikel 808.l i tillämpningskodexen) och eventuella föreskrifter om restriktioner eller villkor för vissa typer av verksamhet (artikel 172.2 i tullkodexen), t.ex. när det gäller förvaring av högbeskattade varor. Sådana bestämmelse bör kunna meddelas av GTS.

455

Bestämmelsen motsvarar 45 & TF i så måtto att genom paragrafen regleras vilket varusortiment som får säljas skattefritt eller tull- och skattefritt. Vi föreslår att nuvarande regler om sortimentet behålls.

I nu gällande 45 & anges vem som får inrätta exportbutiker och på vilka platser detta får ske. Mot bakgrund av att tillstånd att inrätta exportbutik meddelas av regeringen i särskilda regeringsbeslut anser vi att det inte dessutom behöver regleras i författning var exportbutiker fmns och vem som är butiksinnehavare. Information om detta kan spridas på annat sätt.

I paragrafen anges också vilka kvantiteter av de berörda varoma som får säljas till varje resande. Kvantiteterna motsvarar vad en resande får införa skattefritt vid inresa från tredje land enligt EG:s skattedirektiv, med de marginella anpassningar däri som framgår av 3 kap. 4 5 i förslaget till lag om frihet från skatt vid import, m.m. Dessa kvantiteter är de högsta som får säljas skattefritt i "skattefria butiker" till resande till andra medlemsstater.

I fråga om resande till tredje land står det medlemsstaten fritt att föreskriva några begränsningar. Vi föreslår att det av praktiska skäl skall gälla samma begränsningar vid sådan försäljning som vid försäljning till EG-resenärer.

F.n. gäller särskilda restriktioner vid försäljning till den som avreser med bestämmelseort i Danmark, Finland eller Norge (47 5 TF). Denna bestämmelse infördes i början av 60-talet i nordiskt samförstånd (jfr prop. 1962: 140). Någon motsvarande bestämmelse behövs inte om även Norge och Finland blir medlemmar i EU och vi har därför inte tagit med någon sådan i vårt förslag. Om något av eller båda länderna ställer sig utanför EU bör övervägas att i sak behålla de nuvarande restriktionerna såvida inte annat kan överenskommas med berört land.

465

Varor, som säljs till passagerare som avreser till annan medlemsstat, får vara Obeskattade (får säljas skattefritt) enligt punktskattedirektivet, men skall vara tullbelagda eller bli tullbelagda, om de importerats från tredje land.

SOU 1994:89 Författningskommentarer 303 47 5

När det gäller åldersgränser för inköp av vissa varor i exportbutik synes medlemsstaterna ha viss frihet, även när det gäller skattefri försäljning till EG-resenärer. Hänvisningen i artikel 28.2 i punktskattedirektivet till EG:s tullfrihetsbestämmelser för resande från tredje land synes nämligen avse endast kvantitetsgränsema och inte åldersgränsen (artikel 46.2 i för- ordning (EEG) nr 918/83). Vi anser det dock naturligt att samma åldersgräns skall gälla även vid försäljning i exportbutiker och föreslår därför åldersgränsen 17 år för inköp av både tobaksvaror och alko- holdrycker.

485

Bestämmelsen motsvarar 49 5 TF.

495

Bestämmelsen motsvarar andra meningen i nuvarande 50 5 TF. Enligt tillämpningskodexen skall, vid extern gemenskapstransitering, identiteten av transiterade varor som allmän regel säkerställas genom försegling. Försegling skall ske av transportmedlets lastutrymme, om transportmedlet godkänts enligt andra regler eller om avgångstullanstalten anser transport- medlet vara lämpligt för försegling. I annat fall skall varje enskilt kolli förseglas, artikel 349.1 och 2. Vi anser att möjligheten skall behållas att föreskriva som villkor för transitering med fordon och containrar att de blivit godkända vid särskild besiktning enligt t.ex. TlR-konventionen.

I fråga om säkerhet för tull i samband med gemenskapstransitering frnns bestämmelser i gemenskapens regelverk. [ den mån det behövs ytterligare bestämmelser, eller bestämmelser om säkerhet för annan skatt än tull som belöper på transiterade varor kan föreskrifter meddelas med stöd av 14 5 denna förordning.

505

Bestämmelsen motsvarar 52 5 andra stycket TF. En regel om vad som gäller efter ankomst till bestämmelseorten efter transitering av icke- gemenskapsvaror finns i artikel 55 i tullkodexen. Regeln innebär att de vanliga reglerna för importerade varor om summarisk deklaration, lossning av lasten, tillfällig förvaring och skyldighet att anmäla varorna till en tullmässig bestämmelse eller användning inom viss tid (artildama 43 - 53) gäller även efter transitering.

l förslaget till tullag föreslår vi att den tillfälliga förvaringen skall ske på tillfälliga lager som inrättats med godkännande av tullmyndighetema, jfr artikel 185 i tillämpningskodexen, och att det skall gälla en skyldighet för den som transporterat en vara till tullområdet att lägga upp den på sådant tillfälligt lager. En motsvarande skyldighet bör därför gälla på bestämmelseorten efter transitering.

Det första stycket i nuvarande 52 5 TF ersätts av regler i tillämpnings— kodexen om hur transiteringsdokument skall hanteras.

515

Med "gemenskapsregler om transitering" åsyftas i första hand det som regleras i del 2 avdelning II av tillämpningskodexen. Denna avdelning omfattar inte bara transitering i tullteknisk bemärkelse utan reglerar även vissa andra frågor som uppkommer i samband med transporter av varor inom gemenskapen, såsom regler om styrkande av varors gemenskapssta- tus (3 kap.) och regler om "kontrollexemplar T 5" (12 kap.), ett dokument som används för att kontrollera en varas slutliga bestämmelse- ort eller slutliga användning.

Bemyndigandet kan användas för eventuellt behövliga föreskrifter i de frågor som behandlas i artiklarna 315.2, 344.1, 349.4, 354.2, 358, 3595, 360, 362.l, 366, 367, 372, 377.6, 375, 385, 389, 391.2, 396, 400, 408, 410, 411, 419.4, 419.6, 434.6, 8 och 9, 444. 9-11, 448.1 och 11, 452.2 och 3, 467.2, 473, 475, 476, 479, 480, 485.4-7, 488, 4912 och 494. Dessa artiklar omfattar bl.a. regler om tillstånd att använda förenklade förfaranden vid avgångstullanstalt (godkänd avsändare), förenklade förfaranden vid bestämmelsetullanstalt (godkänd mottagare), förenklade förfaranden för att styrka varors tullstatus som gemenskapsva- ror och förenklade förfaranden för transitering med fartyg eller luftfartyg.

Utöver transiteringsreglerna i tullkodexen och tillämpningskodexen omfattar uttrycket "gemenskapsregler om transitering" andra rättsakter som EG-organen utfärdat om transitering. Här märks t.ex. rådets beslut 87/415/EEG om godkännande av konventionen om ett gemensamt transiteringsförfarande. Denna konvention, som Sverige f.n. är för- dragsslutande part till (se avsnitt 4.3 i betänkandet), kommer även efter ett inträde i EG att beröra Sverige när det gäller transiteringar mellan Sverige och kvarvarande EFTA-stater och ev. nya tillträdande parter.

525

Bestämmelsen avser sådana lättnader i transiteringsförfarandet som förutses i artikel 97 i tullkodexen. Enligt punkt a i artikeln har med- lemsstater rätt att genom bilaterala eller multilaterala avtal (eng. arrangement) sinsemellan införa förenklade förfaranden för viss trafik eller för viss verksamhet och enligt punkt b i artikeln får varje med- lemsstat införa förenklade förfaranden för transiteringar som endast berör den medlemsstaten. En förutsättning för lättnaderna är i båda fallen att "genomförandet av gemenskapsåtgärder som är tillämpliga på varorna kan säkerställas".

Sådana förenklingar som kan komma att avtalas med en eller flera andra medlemsstater torde komma att röra sig om sådana frågor att det kan delegeras till GTS att föreskriva därom.

Även fortsättningsvis bör GTS kunna meddela särskilda föreskrifter om s.k. inrikes transitering, dvs. när transiteringen sker helt och hållet inom det svenska tullområdet, t.ex. rörande lättnader i kravet på säkerhet.

535

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 53 5 TF.

Både Sverige, de nuvarande medlemsstaterna i gemenskapen och gemenskapen som organisation är fördragsslutande parter till TIR- konventionen. Gemenskapen har godkänt konventionen genom rådets förordning (EEG) nr 2112/78. Konventionen har därmed blivit en del av gemenskapsrätten. Genom anslutningen till EU torde konventionen bli gällande i Sverige, jfr avsnitt 4 i betänkandet. Någon särskild föreskrift

i nationell författning synes därför inte vara nödvändig för att införliva konventionen med svensk rätt. Vi har därför inte tagit med någon bestämmelse motsvarande Ersta stycket i 53 5 TF.

Bemyndigandet i andra stycket för GTS att föreskriva att ändringar i konventionen skall gälla här i landet synes böra behållas. Såvitt vi kunnat finna utmrdas inte några motsvarande rättsakter på gemenskapsnivå och ändringarna offentliggörs inte heller på annat sätt av gemenskap- sorganen.

545

Bestämmelserna motsvarar 54 5 TF och bör finnas kvar i nationell författning, eftersom frågan om behöriga myndigheter för att godkänna fordon och containrar enligt TIR-konventionen inte regleras på gemen- skapsnivå.

Bestämmelserna torde komma att ändras med anledning av aweck- lingen av riksprovplatssystemet, jfr EES-propositionen, prop. 1991/92:170, bil 11 avsnitt 7.5 och prop. 1993/94:167 om en effektivare fordonskontroll. Vi anser dock att den närmare utformningen av bestämmelsema bör ske inom ramen för arbetet med att genomföra de förslag som frnns i den sistnämnda propositionen efter ett godkännande av riksdagen, och lämnar därör inte något förslag till ny lydelse.

555

Även denna bestämmelse - nuvarande 55 5 TF - bör finnas kvar eftersom gemenskapsreglema inte behandlar frågan om vilka organ som nationellt utses att utfärda cameter och uppträda som garanter enligt TIR- konventionen.

565

Nuvarande bestämmelse i 57 5 TF har övermrts med i stort sett oförändrad lydelse enligt förslaget. I fråga om skyldighet för befälhavare på transportmedel att anmäla ankomst till eller avgång från det svenska tullområdet, se avsnitt 5.6 i betänkandet.

Transportmedel som är anmälningspliktiga som sådana skall som utgångsregel endast få föras till tullplats. Tullmyndighetema kan godkänna eller ange annan plats som varor får föras till. Detta förutses i artikel 38.1 a in fine i tullkodexen. Sådana undantag bör enligt vår uppfattning regleras närmare genom normgivning. Föreskrifter bör dels kunna innebära generell rätt att på vissa villkor föra transportmedel till eller från annan plats än tullplats, som kan vara vilken plats som helst eller vissa angivna platser, dels innebära att lokal tullmyndighet kan medge undantag i särskilt fall eller generellt är viss plats. Föreskrifter om detta bör kunna meddelas av G'IS med stöd av bemyndigande. När det gäller ankomst direkt från eller avgång direkt till tredje land måste dock beaktas den blivande yttre gränskontrollkonventionen, som bl.a. innehåller att all passage av den yttre gränsen skall ske vid auktoriserade gränsövergångar. Det förutses dock att undantag skall kunna ges för "särskilda typer av fartygstrafik" och för "lokal gränstrafik", se artikel 2 i kommissionens förslag den 10 december 1993, COM(93) 684 final.

Med stöd av det föreslagna bemyndigandet kan meddelas föreskrifter bl.a. om varor som får föras in utan att visas upp och uttryckligen deklareras för tullmyndigheten, den närmare tillämpningen av det röd— gröna systemet för resande, t.ex. att bilförare, i förekommande fall, får deklarera medförda varor genom att fästa en "inget att deklarera"-etikett på vindrutan, jfr artikel 38.4 i tullkodexen och artildama 230 - 233 i tillämpningskodexen. Sådana bestämmelser skall givetvis avse endast tredjelandstrafik.

Det andra stycket i paragrafen ansluter till artikel 60 i tullkodexen, som innebär att medlemsstaten bestämmer de olika tullmyndighetemas behörighet att tullbehandla olika slags trafik.

575

Bestämmelsen har överförts från 58 5 TF med oförändrad lydelse.

585

Bestämmelserna har förts över från 59 5 TF med den enda justeringen att ordet frihamn i första stycket 3 bytts ut mot frizon.

595

Bestämmelsen har förts över från nuvarande 60 5 TF utan någon ändring. Genom bestämmelsen får GIS bl.a. bemyndigande att föreskriva om att förhandsanmälan skall lämnas för ankommande eller avgående transport- medel. Sådana föreskrifter har meddelats i fråga om ankommande fartyg och i fråga om ankommande och avgående luftfartyg i vissa fall.

605

Bestämmelserna motsvarar 61 5 TF. Förslaget har utformats med utgångspunkt i att både Norge och Finland också blir medlemmar i EU. Om något av dessa länder ställer sig utanför EU kommer Sverige att ha landgräns mot tredje land. I så fall bör i första stycket 1 och i andra stycket orden "landgräns mot tredje land eller" sättas in före ordet "kuster".

Om Norge och/eller Finland också blir medlemmar i EU, och Sverige således får en landgräns som utgör inre gräns, kan viss tullverksamhet bli aktuell tex. "i trakterna invid rikets landgräns" även om någon regelrätt gränskontroll inte får ske. Detta i samband med kontroller riktade mot sådana varor är vilka gäller begränsningar i den fria rörligheten även över de inre gränserna i EU. Det ligger emellertid utanför vårt uppdrag att överväga tullmyndighetemas befogenheter i samband därmed. Dessa frågor utreds av utredningen (Dir 1993:131) om nya former för narkotikabekämpning m.m. i ett EU-perspektiv. Det måste bli en senare fråga om regleringen av tullmyndighetemas uppgifter och befogenheter i samband med traf1k och varuförsel mellan med- lemsstaterna, såvitt gäller gemenskapsvaror, skall regleras i samma författningar som gäller för tredjelandstrafiken eller om dessa ämnen skall regleras i ett särskilt regelverk. 61 5

Bestämmelsen har överförts utan ändring från nuvarande 62 5 TF.

625

Bestämmelsen motsvarar 63 5 TF. Under förutsättning att även Norge blir medlem i EU kommer de gränsövergångar där det förekommer genomgående tågtrafik att utgöra inre gränser. Det kan då inte bli aktuellt enligt tullagstiftningen att "uppehålla tåg på järnvägsstation i gränsort". Den delen av nuvarande bestämmelse har därför inte tagits med i vårt förslag.

1 andra stycket behålls hänvisningen till gällande bestämmelse i luftfartslagen. Bestämmelsen som sådan synes inte påverkas av ett inträde i EU.

635

Bestämmelsen motsvarar 64 5 TF, och ger rätt är tulltjänsteman att undersöka alla utrymmen i ett transportmedel för att kontrollera lämnade uppgifter. Vi föreslår att de uppgifter, för vars kontroll undersökning får ske, uttrycks som "uppgifter som lämnats angående transportmedlet och på detta medförda varor", utan hänvisning till författningsrum i lag eller förordning eller gemenskapsrättsakt. Det måste givetvis vara fråga om uppgifter som föraren eller befälhavaren varit skyldig att lämna eller som tullmyndighet haft rätt att avkräva enligt tullagstiftningen, t.ex. uppgifter enligt 57 5 i detta förslag till tullförordning eller uppgifter som avses i artikel 14 i tullkodexen.

I detta sammanhang skall nämnas att vi i förslaget till tullag inte tagit med någon bestämmelse motsvarande nuvarande 65 5 TL, som nuvarande 64 5 TF hänvisar till, eftersom vi bedömt att den bestämmelsen inte behövs med hänsyn till artikel 14 i tullkodexen.

645

Paragrafen motsvarar 65 5 TF. I andra stycket föreslås att tillsynsplikten över tullförseglingar uttryckligen anges omfatta även förseglingar som anbringats av tullmyndigheter i andra medlemsländer i EU samt förseglingar som anbringats av personer som enligt tullagstiftningen godkänts av tullmyndighetema att göra detta. I första hand avses härmed

förseglingar på transportmedel som ankommer hit från annat med- lemsland under ett transiteringsförfarande.

Reglerna i tillämpningskodexen innehåller ett förenklat förfarande vid avgångstullanstalten som innebär att en godkänd avsändare kan få medgivande att själv anbringa förseglingar på varor eller transportmedel i samband med att en transitering startar, se artiklarna 398 - 405. Samma regler gäller i stort sett redan i Sverige genom bestämmelserna om ett gemensamt transiteringsförfarande. Tillsynsplikten bör gälla även sådana förseglingar.

I detta sammanhang kan nämnas att artikel 250 i tullkodexen ålägger en medlemsstat att ge samma rättsliga verkan åt bl.a. identifieringsåt- gärder som vidtagits av tullmyndighet i en annan medlemsstat, som åtgärden skulle ha i den egna medlemsstaten, i samband med tullförfaran- den som berör flera medlemsstater.

655

Bestämmelsen har överförts från 66 5 TF utan någon ändring. Från våra utgångspunkter har vi inte sett några skäl att föreslå ändring i dessa bestämmelser, jfr 66 5 i förslaget till ny tullag och kommentarerna därtill. Frågor om samverkan mellan myndigheter i tullkontrollverksam- heten vid unionens yttre gräns behandlas av utredningen (Ju 1994:02) om myndighetssamverkan vid gränskontroll i ett EU-perspektiv.

Vi har valt att behålla uttrycket "utrikes flygtrafik" i detta samman- hang, med syftning även på flygtrafik mellan medlemsstaterna, och inte byta ut det mot t.ex. "flygtrafik med tredje land". Vi föreslår detta mot bakgrund av förordningen (EEG) nr 3925/91 som anger i vilken utsträckning myndigheterna får kontrollera incheckat bagage och handbagage under olika omständigheter som har beröring med tredje- landstrafik. Se även artiklarna 190 - 197 i tillämpningskodexen. Varor som medförs på luftfartyg som närmast ankommer från eller avgår till annat medlemsland får inte utsättas för kontroll i andra fall än som framgår av nämnda gemenskapsregler.

665

Bestämmelsen har överförts från 67 5 TF utan någon ändring.

SOU 1994:89 Fårfattningskommentarer 311 67 5

Vi föreslår att nuvarande 68 5 TF förs över med oförändrat innehåll till den nya tullförordningen. Vissa regler om vad som åvilar den som befordrar varor till gemenskapens tullområde i händelse av oförutsedda omständigheter eller force majeure f1nns i artikel 39 i tullkodexen. Dessa bestämmelser är dock inte av samma generella räckvidd som den svenska bestämmelsen. Vi anser att anmälan om avvikelse från gällande regler på gnmd av nöd eller annat tvingande skäl även framgent skall kunna lämnas till polisman för vidare underrättelse till tulltjänsteman eller tullmyndighet.

685

Bestämmelsen motsvarar 69 5 första stycket TF. Bestämmelsen synes stämma väl överens med artikel 38.4 i tullkodexen, som innebär att avsteg kan medges från tvånget att föra varor och transportmedel till tullställe (artikel 38.1) när det gäller turisttrafik, gränstrafik, posttratik eller traf1k av försumbar ekonomisk betydelse. En liknande bestämmelse finns i danska toldloven.

Vi har dock inte tagit med någon bestämmelse motsvarande andra stycket i 69 5 TF. Vad där står kan endast uppfattas som en upplysning om att Sverige har åtagit sig folkrättsliga förpliktelser som kan innebära avvikelser från vad som föreskrivs i tullagen och tullförordningen. Bestämmelsen medför, så som den är avfattad, att sådana avvikelser blir införlivade med svensk rätt. Bestämmelser av den innebörden måste sökas i andra författningar. Till undvikande av missförstånd tar vi därför inte med detta stycke.

695

Bestämmelsen motsvarar 70 5 TF.

705

Bestämmelserna i förordning (EEG) nr 339/93 innebär bl.a. att tullmyn dighetema skall stoppa förtullningen av dels varor som utgör allvarlij och omedelbar fara för hälsa och säkerhet, dels varor som inte åtföljs av dokumentation eller inte är märkta på sätt som föreskrivs i gemenskaps rätt eller nationella bestämmelser. Tullmyndigheten skall omedelbar underrätta en nationell myndighet med ansvar för övervakning ai produktsäkerhetsregler rörande den aktuella varan. Denna myndighe skall ta ställning i sak i fråga om frigörande av varan och underrättz tullmyndigheten därom. Om något meddelande inte inkommer til. tullmyndigheten inom tre dagar skall tullmyndigheten frigöra varan förutsatt att övriga villkor för övergång till fri omsättning är uppfyllda.

Vi anser att de nationella förfaranderegler som behövs om tullmyn- dighetemas handläggning av dessa ärenden bör tas in i tullförordningen.

Det kan finnas skäl att ompröva utformningen av bestämmelsen när erfarenhet vunnits av tillämpningen av förordningen, som enligt EES- avtalet skall tillämpas i Sverige fr.o.m. den 1 juli 1994, se prop. 1993/94:203 Bilaga 1, s. 95. Frågan om införlivande av förordninger med svensk rätt enligt EES-avtalet faller utanför utredningens uppdrag.

'"'éä"£"?e=*ffeeC—mr*w_ _ -

-_=-:: >.

-t:.-a7;—T>- .d—g'

554; c:a 'ta—fame— Waw

715

Denna paragraf motsvarar 71 5 TF. De punkter eller delar av punkter som rör överträdelser av bestämmelser som i fortsättningen återfrnns i tullkodexen eller tillämpningskodexen har tagits bort och regleras i stället i 96 5 tullagen. Det gäller nuvarande punkt 1 såvitt gäller annat än överträdelse av 57 5 mrsta stycket första meningen, punkt 2 delvis samt punkterna 3-5 och 12. Kvarvarande punkter har numrerats om och dessa punkter avser således endast överträdelser av bestämmelser som finns i förordningen.

”'_'—Ew—geeervftåégaxfagff

.,. ,. %

725

Vi föreslår att bestämmelserna i nuvarande 72 och 73 55 TF förs samman till en paragraf.

735

Se kommentarerna till 66 5 i förslaget till ny tullag.

745

Bestämmelsen motsvarar 77 5 TF och torde kunna behållas oförändrad.

755

Bestämmelsen motsvarar 78 5 TF.

765

Bestämmelsen motsvarar 79 5 första stycket TF och torde kunna behållas, se kommentaren till 117 5 i förslaget till tullag. Däremot kan avgift inte tas ut för tillstånd motsvarande dem som f.n. är avgiftsbelagda enligt 79 5 andra stycket TF.

En övergångsfråga som uppkommer i samband med ikraftträdandet är om avgift skall tas ut för alla de ärenden om omprövning av tullkrediten som föranleds av tullkodexens obligatoriska krav på säkerhet för tull. Enligt vår uppfattning bör någon avgift inte tas ut i det sammanhanget.

77 5

Bestämmelsen motsvarar 80 5 TF och synes kunna behållas, jfr kommen- taren till 117 5 i förslaget till tullag.

78 5

Gemenskapsrätten medger inte att avgifter tas ut för tillstånd att inneha tillfälliga lager, tullager, frizon eller frilager. Däremot torde hinder inte föreligga att avgiftsbelägga innehavet av exportbutik, eftersom det synes

höra till nationell kompetens att bestämma om exportbutiker över huvud skall förekomma. Vi föreslår därför att reglerna i 81 5 tredje och fjärde styckena, såvitt avser exportbutik, förs över till den nya tullförordningen. Om icke-gemenskapsvaror skall förvaras i en exportbutik måste butiksinnehavaren ha ett av tullmyndighet utfärdat tullagertillstånd. för detta skall ingen avgift tas ut.

795

Bestämmelsen motsvarar 81 a 5 såvitt avser avgift för ansökan om s.k. trafiktillstånd. Eftersom benämningen trafiktillstånd inte förekommer på förordningsnivå föreslår vi att bestämmelsen formuleras med närmare

anknytning till reglerna i 56 5.

805

Bestämmelsen motsvarar 81 b 5 TF och kan behållas. Uttrycken "importerade" och "exporterade" avser självfallet bara varor som kommit från eller förts ut för att föras till tredje land.

815

Bestämmelserna i 82 5 har förts över utan ändring till denna paragraf.

825

I fråga om förstöring sägs i tullkodexen, såvitt här är av intresse, endast att det skall krävas en underrättelse i förväg till tullmyndigheten, se artikel 1823. Syftet med bemyndigandet i paragrafen är att ge GIS möjlighet att föreskriva om form och innehåll i en sådan underrättelse. I fråga om överlåtelse hänvisas i detta avseende helt till nationella bestämmelser.

835

Bestämmelserna motsvarar 83 5 TF. Se kommentarerna till 113 5 i förslaget till ny tullag.

Sista stycket i paragrafen ansluter till artikel 182.4 i tullkodexen som föreskriver att förstöring eller överlåtelse inte får medföra någon utgift för statskassan. Denna föreskrift bör enligt vår mening kompletteras med en föreskrift om vem som skall bekosta förstöringen.

845

Liksom gäller enligt 84 5 TF bör ytterligare föreskrifter för verkställig- heten av den nya tullagen och föreskrifter för verkställigheten av tullförordningen kunna meddelas av G'IS.

Övergångsbestämmelser Punld 3

Enligt övergångsbestämmelsema i anslutningsakten får de nya med- lemsstaterna låta sådana tillstånd att ha tullager som har utfärdats före anslutningen att gälla på oförändrade villkor. Tillstånden skall inom ett år efter anslutningen ersättas med nya tillstånd enligt gemenskapslagstift- ningen. Vi anser att rätten att ha övergångsbestämmelser rörande tullager skall utnyttjas.

Övergångsbestämmelsen i anslutningsakten innebär uppenbart att icke— gemenskapsvaror, som vid tidpunkten för anslutningen förvaras på tullager, skall få fortsätta förvaras där enligt äldre regler i högst ett år. Så som bestämmelsen är formulerad avses även att icke-gemenskapsvaror som importeras efter anslutningen skall få läggas upp på tullager som inrättats före anslutningen och förvaras där i högst ett år enligt äldre regler för förvaringen. Vi föreslår övergångsregler av den innebörden i fråga om transitlager och provianteringslager. När en vara skall tas ut från lagret måste varan anmälas till någon tullmässig bestämmelse eller användning enligt de nya reglerna.

Punkr4

Tullagerformen tullkreditlager har så nära samband med den nuvarande utformningen av hemtagningssystemet att det inte i praktiken är genom- förbart att tillåta uppläggning av icke—gemenskapsvaror på sådant lager efter anslutningen. De nuvarande villkoren för uppläggning på tullkredit- lager, se 8 och 34 55 TF, går inte att tillämpa inom ramen för de förenklade förfarandena för övergång till fri omsättning. Därför föreslås att tullkreditlager får bestå övergångsvis endast för varor som lagts upp där före anslutningen. Vid uttag från lagret skall de nya reglerna tillämpas.

Punk15

Anslutningsakten innehåller övergångsbestämmelser om frizoner och frilager. Frizoner och frilager som medlemsstaterna har inrättat eller gett tillstånd till före anslutningen, men som inte uppfyller villkoren i gemenskapslagstiftningen, får behållas av de nya medlemsstaterna under högst ett år efter anslutningen. Tillstånden skall inom ett år ersättas med tillstånd enligt gemenskapslagstiftningen.

Vi anser att övergångsbestämmelsen är tillämplig på de svenska frihamnama och att rätten att ha övergångsbestämmelser skall utnyttjas. Vi föreslår bestämmelser enligt samma modell som för transitlager och provianteringslager, se kommentaren till punkt 3 ovan.

10.15. Förslaget till förordning om tullfrihet m.m.

Inledande bestämmelser 1 &

I första och andra styckena anges var i gemenskapsrätten bestämmelser om frihet från tull finns och att kompletterande nationella bestämmelser finns dels i denna förordning, dels i lagen (1994:000) om tullfrihet m.m.

Tullfrihet m.m.

3-555

Bestämmelserna, som behandlar tullfriheten för främmande staters representanter, internationella organisationer och personer knutna till sådana organisationer och förfarandet vid ansökan om tullfrihet, återfinns i nuvarande 2 - 4 55 TFF.

Bestämmelserna har utan ändring i sak tagits in i 3 - 5 55. Nationella regler kan behållas med stöd av artikel 1331 a - e i mmrdning (EEG) nr 918/83.

65

I fråga om tullfrihet för förnödenheter som är avsedda för fartyg, luftfartyg och tåg i traf1k med tredje land samt proviant för besättning och passagerare på sådana transportmedel kan gällande nationella bestämmelser behållas med stöd av artikel 139 b i förordning (EEG) nr 918/83, jfr 9 5 TFF. I gällande bestämmelser anges att tullfrihet i detta fall gäller för transportmedel i utrikes traf1k. Vår uppfattning är att tullfrihet för förnödenheter etc. bör gälla då transportmedlet går i traf1k mellan Sverige och tredje land. Tullfrihet skall således inte medges i de fall transportmedlet går i trafik inom gemenskapen.

I 7 5 lagen (1994:000) om tullfrihet m.m. finns ett bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter om tullfrihet i vissa fall för fömöden— heter och proviant som medförs eller tas ombord på transportmedel som går i traf1k mellan Sverige och tredje land.

7-855

I fråga om tullfrihet för vissa varor som förtullas av en person som har hemvist i Sverige och återvänder hit efter att på grund av sitt arbete ha vistats en längre tid i tredje land kan nationella bestämmelser i princip behållas med stöd av artikel 136.2 i förordning (EEG) nr 918/83, ändrad genom förordning (EEG) nr 1315/88, jfr 10—11 55 TFF. Beträffande begreppet arbetstagare, som bl.a. återfrnns i artikel 136.2, hänvisas till författningskommentaren till 7 5 lagen (l994:000) om tullfrihet m.m.

Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten Tullfrihet i vissa fall 9 &

Bestämmelser om tullfrihet för drivmedel för vissa fordon och special- containrar f1nns i artiklarna 112 - 116 i förordning (EEG) nr 918/83. Artikel 113 i förordningen ger möjligheter för medlemsstaterna att i vissa fall begränsa tullfriheten för bränsle till 200 liter per fordon och resa. Vi föreslår emellertid att nuvarande gränser i 9 5 TFF för högsta tillåtna kvantitet bränsle som får införas tullfritt behålls såvitt gäller nyttofordon ("kommersiella fordon" enligt defmition i artikel 112 i förordning (EEG) nr 918/83). Nuvarande nationella bestämmelser återspeglar genom en förordningsändring (SFS 1993:1428) gemenskapsrätten såsom denna kommit till uttryck i rådets direktiv nr 85/347/EEG av den 8 juli 1985. Direktivet innebär att tullfrihet skall, såvitt gäller nyttofordon avsedda för transport av fler än nio personer inklusive föraren, medges för 600 liter bränsle per fordon och resa. För andra nyttofordon föreslår vi att i enlighet med ovan anförda, den högsta tillåtna tullfria kvantiteten som får införas skall bibehållas vid 400 liter per fordon och resa. I fråga om specialcontainrar införs en bestämmelse, med anledning av rådsförord- ningen, att gränsen för högsta tillåtna kvantitet skall vara 200 liter. ] fråga om fordon för privat bruk skall alltså ingen annan gräns gälla än att bränslet finns i standardtank. I gällande nationella bestämmelser fmns ingen angiven gräns för högsta tillåtna kvantitet vad gäller smörjoljor. Vi föreslår inte heller att en sådan bestämmelse införs.

SOU 1994:89 Författningskommenrarer 319 10 5

I nuvarande nationella tullfrihetsbestämmelser finns ingen direkt motsvarighet till denna paragraf. Enligt 12 5 punkten 8 TFF medges emellertid tullfrihet mr gåvor då värdet är högst 400 kronor och det är fråga om gåva för personligt bruk som inkommer som enstaka försän- delse.

Artikel 11.2 i förordning (EEG) nr 918/83 anger att värdet av varje gåva inte får överstiga 1 000 ecu för att tullfrihet skall medges. Vi tolkar denna bestämmelse så att hinder inte möter mot nationell begränsning av gåvans värde till ett belopp understigande denna gräns. Vad gäller motsvarande bestämmelser om skattefrihet anges i direktiv nr 83/181/EEG att medlemsländerna själva kan bestämma den övre värdegränsen till ett belopp motsvarande mellan 200 och 1 000 ecu. Vi föreslår, i likhet med vad som anförts beträffande skattefriheten, att den övre värdegränsen fastställs till 2 000 kronor per gåva.

115

I förslaget har intagits en bestämmelse om anmälningsskyldighet i de fall då förutsättningama för tullfriheten har upphört att gälla. Förordning (EEG) nr 918/83 innehåller ingen generell bestämmelse om anmälnings- skyldighet i dessa fall, utan denna skyldighet föreskrivs ofta om i direkt anslutning till resp. tullfrihetsbestämmelse. Himder möter dock inte mot att i den nationella rättsordningen ha en generelllt utformad bestämmelse.

12 - 16 55

l förordning (EEG) nr 918/83 föreskrivs i ett stort antal fall att en behörig myndighet får vidta vissa åtgärder. 1 .12 5 anges huvudregeln, dvs. med behörig myndighet avses tullmyndighet. Tullmyndighet inbegriper Generaltullstyrelsen och lokal tullmyndighet. I 13-16 55 har specificerats fall då vi ansett att Generaltullstyrcelsen skall vara den enda tullmyndigheten som får vidta åtgärden i fråga.

I enlighet med 12 5 och med stöd av bemyndigandet i 25 5 kan Generaltullstyrelsen, om så anses befogat, föreskriva att vissa åtgärder skall vidtas av viss tullmyndighet. Om Generaltullstyrelsen inte har

meddelat föreskrifter innebär detta att åtgärden vidtas av lokal tull- myndighet.

I 14 5 anges att Generaltullstyrelsen i vissa fall får medge undantag från bestämmelser om tidsfrister. De tidsfrister som det är fråga om har i vissa fall kopplats till ett krav på ägande och brukande av varan. Det förekommer även fall då krav ställs på att varan skall ha ägts och brukats under viss tid på tidigare bosättningsort. De aktuella bestämmelserna finns intagna i artiklarna 3, 4, 6, 12, 14, 18, 19, 21, 33, 36 och 38 i förordning (EEG) nr 918/83.

175

I artikel 10 i förordning (EEG) nr 918/83 anges att behöriga myndigheter kan medge särskilda undantag då en person måste flytta från tredje land till gemenskapen på grund av exceptionella politiska förhållanden. Vår uppfattning är att det är lämpligt att regeringen gör bedömningen av vad som är att betrakta som exceptionella politiska förhållanden.

Tullförmåner med anledning av EG.-s handelsöverenskommelser med tredje land

185

Genom handelsöverenskommelser mellan gemenskapen och tredje land får tullfrihet eller nedsättning av tull medges för varor som uppfyller i överenskommelsema fastställda ursprungsregler.

För att styrka att varorna har ursprung i ett område enligt ursprungs- reglema i avtalet skall varucertifrkat på blankett EUR.1 företes i importlandet. Avtalen tillåter att ursprung i vissa fall i stället styrks genom exportörsdeklaration på faktura eller på blankett EUR.2. I avtalen anges en värdegräns i ecu för användande av exportörsdeklarationerna. Avtalen medger vidare att urspmngsintyg inte behöver företes för ursprungsvaror som utan handelssyfte inkommer från enskild person adresserade till enskild person eller som ingår i resandes personliga bagage. Även i dessa fall anges värdegränser i ecu för utnyttjande av denna typ av lättnad. Gällande belopp uttryckta i svenska kronor bör fastställas. Motsvarande bestämmelser finns i 4 och 5 55 förordningen

(1993:1648) om frihandel i varuutbytet enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Värdegränsema bör publiceras av GIS i Tullverkets författningssamling.

195

Ursprungsintyg som avlämnas vid import till gemenskapen skall kontrolleras Stickprovsvis eller när tullmyndighetema har anledning misstänka att de är oriktiga. För att kunna begära kontroll av nämnda ursprungsintyg bör GIS ges befogenhet att hos utländska myndigheter inhämta kompletterande uppgifter om en vara. Motsvarande bestämmelser finns i 8 5 förordningen (1993:1648).

205

Paragrafen föreskriver att den som gör anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning med hänvisning till EG:s handelsöverenskommelser med tredje land skall framställa detta anspråk när varan deklareras till ett tullförfarande. Detta gäller oberoende av om deklarationen är skriftlig, muntlig eller görs genom annat tillåtet handlande.

Varomas ursprung skall styrkas med ursprungsintyg. Artiklarna 218 och 220 i tillämpningskodexen föreskriver bl.a. att handling, som erfordras för att förmånliga taxeringsbestämmelser eller andra be- stämmelser om avsteg från de regler som gäller för varorna, skall, då deklaration görs skriftligt, lämnas samtidigt med deklaration för övergång till fri omsättning och deklaration till tullmrfarandena aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll eller temporär import. I fråga om deklarationer som lämnas elektroniskt bestämmer enligt artikel 224 tullmyndighetema hur de handlingar som behövs för att hänföra en vara till ett tullförfarande skall framställas och överföras elektroniskt och vilka villkor som skall gälla för detta. Enligt nuvarande svenska bestämmelser i 10 5 förordningen (1993:1648) om frihandel i varuutbytet enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) föreskrivs att tullmyndigheten får medge att tullskyldig som tulldeklarerar en vara genom elektroniskt uppgiftslämnande endast behöver ge in intyget på begäran av myndigheten. Vi föreslår att en regel med motsvarande innebörd tas in i den nya förordningen om tullfrihet m.m.

I fråga om varor som ankommer med post finns regler i artiklarna 237- 238 i mmrdning (EEG) nr 2454/93. Enligt artikel 237.1 A b anses brev och paketförsändelser, som åtföljs av de postala deklarationerna Cl och/eller C2/CP3, deklarerade för tullen när de visas upp för tullen, dvs. när ett postbefordringsföretag visar upp varorna för tullen. Detta gäller enligt artikel 238 dock inte t.ex. vissa försändelser som innehåller varor för kommersiella ändamål. Mottagare av varor, som anses deklarerade för tullen då postbefordringsföretaget visar upp dem för tullen, har inte möjlighet att förete eventuellt ursprungsintyg vid detta tillfälle, om intyget inte följer med försändelsen. Som regel debiteras då den tull som utgår. Mottagaren kan sedan i efterhand lämna in urspnmgs- intyget och återfå den tull som betalats. Av artikel 240 i tullkodexen och artikel 898 i tillämpningskodexen följer dock att återbetalning sker endast om tullbeloppet överstiger 10 ecu (ca 90 kr). Tullmyndighetema får enligt andra stycket i artikel 240 återbetala även lägre belopp. Vi föreslår att för att återfå även låga tullbelopp på ifrågavarande postförsändelser ursprungsintyget skall lämnas in senast 30 dagar från den dag då tullbeloppet bokfördes. lämnas ursprungsintyget senare än 30 dagar och understiger tullbeloppet 10 ecu återbetalas det inte.

215

De åtgärder som behöver vidtas för tillämpningen av avtalen utförs som regel av tullmyndigheter antingen i medlemsstat i gemenskapen eller hos avtalsparten. Som exempel på åtgärder som skall vidtas kan nämnas utfärdande av varucertifrkat EUR.] efter ansökan från exportör och tillståndsgivning för användande av exportörsdeklaration på faktura. Sådana åtgärder bör för svenskt vidkommande utföras av lokal tull- myndighet om inte annat särskilt föreskrivs.

SOU 1994:89 Författningskommentarer 323 22 5

Innehållet i paragrafen har överförts i oförändrat skick från nuvarande 12 5 i förordningen (1993:1648).

Skydd mot dumpad eller subventionerad import 23 5

Undersökningar om dumpad eller subventionerad import utförs i dag med stöd av 4 5 lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. och förordningen (1985:738) om dumpnings- och subventionsundersökningar. Enligt mmrdningen utförs undersökningarna av KK. Vr föreslår att KK skall vara den myndighet som utför de undersökningar som EG-kommissionen begär av Sverige med stöd av förordning (EEG) nr 2423/88 samt kommissionens beslut nr 2424/88/EKSG.

Övriga bestämmelser 24 5

[ mrordning (EEG) nr 918/83 anges på ett flertal ställen att tullfrihet medges för varor upp till ett visst belopp. Beloppen anges i ecu. De belopp som erhålls efter omräkning till svenska kronor får enligt artikel 132 i förordningen avnmdas på sätt som medlemsstaten bestämmer. Om den årliga justeringen av ecu—kursen, enligt artikel 18 i tullkodexen, medför att förändringen av beloppen i svenska kronor understiger 5 % får medlemsstaten behålla de först fastställda beloppen i nationell valuta. Vi föreslår att de belopp som erhålls efter omräkning av ecubeloppen avrundas till närmast högre hundratal kronor och att publiceringen av belopp uttryckt i svenska kronor överlåts till GIS.

255

I paragrafen bemyndigas K och GIS att meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen (1994:000) om tullfrihet m.m. och den

föreslagna förordningen, KK såvitt gäller dumpad eller subventionerad import och GIS i övrigt.

Övergångsbestämmelser

Den nya förordningen skall träda i kraft den 1 januari 1995 då tullfrihets- förordningen (1987:1289) skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före den dag den nya förordningen träder i kraft, se författ- ningskommentaren till lagen (1994:000) om tullfrihet m.m.

10.16. Förslaget till förordning om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Inledande bestämmelser

15

Paragrafen anger vilka områden som behandlas i förordningen genom en hänvisning till lagen om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Gynnsam taxebehandling 2 5

Artikel 21 i tullkodexen och artiklarna 16-34 i tillämpningskodexen föreskriver om gynnsam taxebehandling på grund av en varas beskaf- fenhet eller på grund av en varas användning för särskilt ändamål. Enligt dessa gäller t.ex. att vissa varor ur 4, 11, 25 och 35 kap. i tulltaxan klassificeras enligt särskilt nummer i tulltaxan, som medför gynnsammare tullsats, om de denaturerats så att de blir otjänliga som livsmedel. Denatureringsmedel som godkänts anges i artikel 16 i tillämpnings- kodexen. En medlemsstat får godkänna annat denatureringsmedel än de föreskrivna. Ett sådant godkännande gäller viss tid till dess att tullkodex- kommittén (artikel 18 i förordningen) tagit ställning till frågan om medlet

får användas. Sådana denatureringsmedel bör godkännas av General- tullstyrelsen, som vid behov skall samråda med annan berörd myndighet.

Varors ursprung

35

Reglerna om förmånsberättigat ursprung tillåter att ursprung i vissa fall styrks genom exportörsdeklaration på faktura eller på särskild blankett i stället för genom ursprungscertifikat utfärdat av myndighet i exportlandet. Detta gäller varusändningar vars värde inte överstiger visst belopp uttryckt i ecu. Reglerna medger vidare att ursprungsintyg inte behöver företes för ursprungsvaror som utan handelssyfte inkommer från enskild person adresserade till enskild person eller som ingår i resandes personliga bagage. Även i detta fall anges värdegränser i ecu för utnyttjande av denna typ av lättnad. Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp uttryckta i svenska kronor.

45

Artiklarna 22 - 26 i tullkodexen och artiklarna 35 - 65 i tillämpnings- kodexen behandlar allmänna ursprungsregler och föreskrifter som hänför sig till ursprungsoertifikat. När bestämmelser om särskilda import- arrangemang för vissa jordbruksvaror från tredje land innehåller föreskrifter om ursprungscertifikat för jordbruksvaror, skall sådana certifikat kontrolleras i efterhand Stickprovsvis eller när det finns anledning för tullmyndighet att ifrågasätta riktigheten av certifikatet. För kontroll av riktigheten av certifikat med inriktning på jordbruksregler kan kontroll utföras även av annan myndighet som medlemsstaten bestämmer. Det senare synes böra regleras i det jordbruksrättsliga regelverket i den mån det kan anses behövligt att bemyndiga annan myndighet än tullmyndighet att utföra sådana kontroller. Den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. ger GTS befogenhet att begära kompletterande upplysningar om en vara från utländsk myndighet.

Bestämmelsen omfattar även kontroll av ursprungscertifikat som används för att styrka en varas ursprung för att erhålla tullförmåner.

Reglerna om tullförmåner på grund av förmånsberättigat ursprung finns i artikel 27 i tullkodexen och artiklarna 66 - 140 i tillämpningskodexen.

55

Paragrafen innehåller föreskrifter om anspråk på tullfrihet eller tullned- sättning med hänvisning till reglerna om förmånsberättigat ursprung i artikel 27 i tullkodexen och artiklarna 66-140 i tillämpningskodexen samt vissa regler om avlämnande av ursprungsintyg. Beträffande motivering i övrigt hänvisas till författningskommentaren till 205 förslaget till förordning (l994:000) om tullfrihet m.m.

Tullvärde

69

Bemyndigandet för GTS gör det möjligt att meddela föreskrifter av mer generell natur angående omräkning av utländskt myntslag.

I artiklarna 173 - 177 i tillämpningkodexen föreskrivs om ett förenklat förfarande för fastställande av tullvärde på vissa lättfördärvliga varor, förtecknade i bilaga 26. Vid tillämng av det förenklade förfarandet skall tullvärdet beräknas med hjälp av ett för varje varuslag av EG- kommissionen fastställt enhetspris. Enhetspriset skall baseras på uppgifter som medlemsstaterna lämnar om vissa genomsnittspriser och under ett år importerade kvantiteter på vilka tull betalats. För beräkningen av genomsnittsprisema används priserna i vissa av medlemsstaterna anmälda marknadscentra som underlag. Från dessa priser får avräknas vissa schablonavdrag enligt artikel 173.3, kostnader för transport och försäkring inom tullområdet samt importtullar och andra avgifter som inte skall räknas in i tullvärdet. För avdragen beträffande transport och försäkring får medlemsstaten fastställa standardbelopp. Fastställs sådana standardbelopp skall kommissionen informeras om dessa samt om hur de beräknats. Uppgifter skall lämnas när medlemsstaten anmält till

kommissionen de marknadscentra på vars handel uppgiftslämningen baseras. I den mån uppgifter kommer att lämnas från Sverige, bör Generaltullstyrelsen översända dessa till kommissionen.

85

Vid fastställande av tullvärde enligt artiklarna 28 — 36 i tullkodexen skall enligt huvudregeln en tullvärdedeklaration på särskilt formulär bifogas den anmälan som gjorts för de importerade varorna. Om det inte är nödvändigt för en korrekt tillämpning av importtullar behöver tull- myndighetema inte kräva tullvärdedeklaration bl.a. då tullvärdet inte överstiger 5 000 ecu för varorna i en sändning och det inte rör sig om en uppdelad sändning eller sändningar i serie. Det i ecu uttryckta beloppet omräknas enligt föreskrifterna i artikel 18 i tullkodexen till nationell valuta. Det belopp som erhålls efter omräkning till svenska kronor får avrundas på sätt som medlemsstaten bestämmer. Om den årliga justeringen av ecu-kursen medför att förändringen av beloppet i svenska kronor understiger 5 % får medlemsstaten behålla det först fastställda beloppet. GTS bör publicera gällande värdeng i svensk valuta.

95

Tullmyndighetema skall enligt artikel 180 i tillämpningskodexen bestämma i vilken utsträckning tullvärdedeklarationer eller andra uppgifter om tullvärde skall lämnas när en tulldeklaration lämnas med hjälp av ADB eller när en tulldeklaration av allmän, periodisk eller sammanfattande natur lämnas. I paragrafen anges att det är GTS eller, efter styrelsens bestämmande, annan tullmyndighet som prövar dessa frågor.

Autonom undantagsbestämmelser 10 &

Gemenskapens tulltaxa skall enligt artikel 20.3 f i tullkodexen innehålla undantagsbestämmelser angående nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa varor (tullsuspensioner). Företag som önskar att en viss vara skall omfattas av tullsuspension lämnar sin ansökan till behörig myndighet i medlemsstaten. Denna behandlar ansökan och beslutar huruvida framställning om tullsuspension skall överlämnas till kommis- sionen.

Enligt nuvarande svenska bestämmelser om tullsuspensioner (12 5 TFL och förordningen (1993:369) om tullfrihet enligt 12 5 lagen (1987 : 1069) om tullfrihet m.m.) är KK handläggande myndighet och GTS samråds- myndighet. Vi föreslår att ärenden med ansökan om tullsuspensioner även fortsättningsvis skall handläggas av KK efter samråd med GTS. Till skillnad mot vad som är fallet enligt 12 & TFL förekommer i gemen- skapen tullsuspensioner i viss mån även för varor enligt 1 - 24 kap. i tulltaxan. Då fråga är om sådana varor bör KK samråda med annan berörd myndighet.

Ett beslut som meddelas i anledning av en ansökan om tullsuspension för en viss vara och som innebär att någon framställning inte överlämnas till kommissionen bör kunna överklagas. Vi föreslår att sådant beslut får överklagas hos regeringen.

Tillstånd, informationsskyldighet m.m.

11 5 första stycket

Av artiklarna 84 och 85 i tullkodexen samt artiklarna 555 556 (aktiv förädling), 651 - 652 (bearbetning under tullkontroll), 691 — 692 (temporär import) och 750 - 751 (passiv förädling) följer att med- lemsstaterna skall utse de tullmyndigheter som får ta emot ansökan om samt utfärda tillstånd att tillämpa nämnda tullmrfaranden. Av nämnda artiklar följer att tillståndsgivande myndighet som regel bör bli den tullmyndighet inom vars distrikt förädlingsprocessen skall äga rum. Enligt artiklarna 568, 656, 695 och 760 får deklarationen till tullför- farandet i vissa fall anses som ansökan om tillstånd. Tullmyndigheter

som får ta emot ansökan om tillstånd och utfärda tillstånd bör bestämmas av GTS.

11 å andra och tredje styckena

Ett grundläggande villkor för att få tillstånd att använda tullförfarandena aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, temporär import och passiv förädling är att verksamheten inte får skada väsentliga intressen hos tillverkare i gemenskapen (ekonomiska villkor). Frågan om ekono- miska villkor behandlas i artiklarna 117, 133 och 148 i tullkodexen och, såvitt avser aktiv förädling, i artiklarna 552 - 554 i tillämpningskodexen. Denna typ av näringspolitisk lämplighetsprövning förekommer inte enligt nuvarande svenska bestämmelser där det är tillfyllest att vissa formella krav är tillgodosedda.

Något samrådsförfarande med andra nationella myndigheter vid tillståndsgivningen är inte föreskrivet i gemenskapens bestämmelser men det finns heller inte något i dessa som hindrar en sådan ordning.

Med hänsyn till den näringspolitiska karaktären hos de ekonomiska villkoren bör i Sverige föreskrivas att samråd skall ske med Kom- merskollegium. Detta bör gälla i fråga om aktiv förädling, passiv förädling och bearbetning under tullkontroll. Det är däremot knappast påkallat med samråd i fråga om temporär import. Det kan f.ö. påpekas att det fram till 1974 var föreskrivet att GTS skulle samråda med K i fråga om tillstånd till tullrestitution.

I den mån synpunkter från andra myndigheter, som t.ex. Jordbruks- verket och Fiskeriverket, är av betydelse bör KK kunna inhämta dessa från berörda myndigheter.

När det gäller de tre nämnda tullförfarandena med ekonomisk verkan bör således som utgångspunkt gälla att GTS skall samråda med KK innan tillstånd lämnas. Det torde dock inte alltid vara nödvändigt med samråd. När det t.ex. gäller aktiv förädling finns i artikel 552.1 a i förordning (EEG) nr 2454/93 uppräknat ett antal fall där förhållandena synes vara sådana att samråd inte behövs. Erfarenheten kommer sannolikt att ge vid handen att ytterligare fall kan klaras utan samråd. Det får ankomma på de berörda myndigheterna att finna en lämplig utformning och omfattning av samrådsskyldigheten. Detta kan regleras närmare i de föreskrifter som avses i tredje stycket. Härigenom skapas möjligheter att få till stånd ett så smidigt förfarande som möjligt.

330 Färfattningskommentarer SOU 1994:89 11 & fjärde stycket

Frågor rörande tullförfarandet lagring i tullager regleras i tullagen (l994:000).

125

Förordning (EEG) nr 636/82 innehåller regler om ett särskilt förfarande med passiv förädling avseende textil- och konfektionsvaror. Ingen direkt koppling till bestämmelserna om passiv förädling i tullkodexen synes föreligga utöver att tillstånd att använda förfarandet förutsätter tillstånd även till passiv förädling enligt tullkodexen.

Förfarandet enligt förordning (EEG) nr 636/82 är ett rent han— delspolitiskt förfarande som används för sådan lönsömnadsverksamhet beträffande vilken gemenskapen överenskommit om särskild behandling i sina textilavtal med vissa tredje länder. I förekommande fall innehåller avtalen särskilda kvoter. För tillstånd att använda förfarandet krävs bl.a. att sökanden tillverkar liknande varor och att de varor som utförs ur gemenskapen för lönsömnaden har ursprung i gemenskapen och är i fri omsättning där. Den tullförmån som medges kan bestå av tullnedsättning eller tullfrihet. Lönsömnadsvarorna är licensbelagda vid återinförseln till gemenskapen.

Enligt förordningen skall varje medlemsstat utse myndighet som skall vara behörig att ha hand om bl.a. tillståndsfrågoma och svara för viss rapportering till kommissionen. Med hänsyn till frågomas rent han- delspolitiska karaktär och den nära anknytningen till licensverksamheten framstår det som naturligt att K är den myndigheten i Sverige. Vid tillståndsgivningen bör KK samråda med GTS.

135

Förordning (EEG) nr 2454/93 föreskriver att medlemsstaten, i vissa fall tullmyndighetema, skall lämna uppgifter till EG-kommissionen om tillämpningen av vissa bestämmelser om aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, temporär import, passiv förädling samt återbetalning och eftergift av tull. Uppgiftsskyldigheten föreskrivs i följande artiklar:

553, 588, 589, 590, 648, 668, 746, 749, 759, 786, 889 och 905. Den bör fullgöras av GTS.

145

Tullförfarandet temporär import får enligt artiklarna 674 - 676 och 677 i tillämpningskodexen användas för undervisningsmateriel, vetenskaplig utrustning, katastrofhjälputrustning, m.m. endast om de tas in av mottagare som godkänts av behörig myndighet samt uppfyller vissa villkor i fråga om användningen.

Godkännande myndighet bör vara GTS, som vid behov skall samråda med annan myndighet.

155

Enligt artikel 719.11 e i tillämpningskodexen får tullmyndighetema tillåta att tullförfarandet temporär import med hel befrielse från tull som avses i artikel 719.4 får användas av en fysisk person som är bosatt inom gemenskapens tullområde men som avser att flytta sin normala bosätt- ningsort utanför området. Frågan om förfarandet skall tillåtas i Sverige bör inte avgöras från fall till fall utan regleras generellt i svensk

förordning.

Övriga bestämmelser 16 5

I paragrafen anges att GTS får meddela verkställighetsföreskrifter till lagen (1994:000) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. , förordningen (1994:000) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. samt föreskrifter till utfyllnad av gemenskapsrätten på områden som avses i 1 ånämnda lag.

Övergångsbestämmelser

Anslutningsfördraget till Europeiska unionen innehåller övergångs- bestämmelser rörande varors ursprrmg, tullförfaranden med ekonomisk verkan samt återbetalning och eftergift av tull (se lagen (1994:000) om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000).

Nämnda regler kompletteras med svenska övergångsbestämmelser i förordningen (1994:000) om tullfrihet m.m. Dessa rör behandlingen av varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före anslutningen till EU och varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan %re anslutningen.

10.17. Förslaget till förordning om tullkontroll av varumärkesintrång

15

Enligt artikel 5.1 i förordningen (EEG) nr 3842/86 skall den tull- myndighet som verkställer ett beslut om kvarhållande eller den behöriga myndighet som fattat beslutet meddela sökanden om kvarhållandet. Vi anser att det bör vara den verkställande tullmyndigheten som lämnar det meddelandet.

Ansvaret för att en process om varumärkesintrånget inleds bör enligt vår mening ligga på sökanden. Likaså bör denne bära ansvaret för att tullmyndigheten inom den i förordningen föreskrivna tidsfristen får meddelande om att talan väckts.

Tullmyndighetens meddelande till sökanden måste därför vara utformat så att sökanden kan förstå vad som åvilar honom och vilken tidsfrist som gäller.

Enligt vår mening är ett kvarhållande vidare motiverat endast om talan innefattar att varan skall förstöras, ändras eller bli föremål för någon annan sådan åtgärd. Skulle talan t.ex. endast avse skadestånd finns inte skäl att kvarhålla varan.

Enligt paragrafen skall beviset således avse att talan väckts vid behörig domstol och att talan omfattar att varan skall förstöras eller bli föremål för annan åtgärd. Ett annat alternativ skulle kunna ha varit att föreskriva att det skulle krävas bevis om ett beslut om beslag eller kvarstad från

behörig domstol och att ansvaret för varorna därefter skulle överföras på behörig myndighet inne i landet. Mot detta talar att varan inte är förtullad och att förtullningen inte bör avslutas innan misstanken om varumärkesintrång upphör att utgöra hinder för att frigöra varan. Att misstanken upphör är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att varan skall få sättas i fri omsättning. Som huvudregel måste även förtullningen avslutas.

25

Enligt denna paragraf skall tullmyndigheten när den fått bevis på att talan väckts, meddela domstolen om varorna finns kvarhållna hos myn- digheten.

Om beviset kommit in i rätt tid skall varorna naturligtvis kvarhållas och bestämmelsen kan mot den bakgrunden synas överflödig. Det kan dock inte uteslutas att det finns fall där sökanden inte upplyst domstolen om kvarhållandet eller där de av sökanden lämnade uppgifterna inte är helt korrekta. Även när rätt uppgifter har lämnats kan det vara av värde för domstolen att få en bekräftelse på att så är fallet.

Om kvarhållandet har upphävts bör naturligtvis domstolen få kännedom om detta, oavsett om upphävandet varit riktigt eller felaktigt. Har tidsfristen löpt ut skall kvarhållandet upphävas. Även om beviset därefter inkommer kan tullmyndigheten inte kvarhålla varan med stöd av förordningen (EEG) nr 3842/86. Domstolen bör därför få kännedom om att kvarhållandet har upphävts.

35

I paragrafen regleras domstolens upplysningsskyldighet mot tull- myndigheten.

45

I paragrafen wreslås att bemyndigandet i 5 5 i förslaget till lag om tullkontroll av varumärkesintrång utnyttjas. Vi förelår att ansöknings- avgiftens storlek m.m. regleras genom en hänvisning till av-

giftsförordningen (1992:191). Vilken avgiftsklass som därvid bör tillämpas har vi inte kunnat ta ställning till.

Ikmjiträdandebestämmelse

Förordningen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt med- lemskap i EU.

10.18. Förslaget till förordning om upphävande av vissa tullförfattningar

Vid ett medlemskap kommer stora delar av den svenska tullagstiftningen att utgöras av EG-förordningar. De motsvarande nationella bestämmelser som finns skall upphävas. Vissa bestämmelser kommer dock att kvarstå i mer eller mindre förändrat skick. Sammantaget är förändringarna av de nationella författningarna så stora att det i många fall är bäst att upphäva de gamla författningarna och utforma helt nya författningar för de delar som skall bestå. De i förordningen upptagna författningarna är sådana som bör upphävas (se avsnitt 4).

Hänvisningar till den tullagstiftning som skall upphävas finns i ett mycket stort antal andra författningar. Motsvarande bestämmelser kommer dock att återlinnas i de nya tullförfattningama i de allra flesta fall. De nya reglerna kommer i vissa fall att finnas i EG-förordningar och i andra fall i nationella författningar. Det låter sig inte nu göras att reda ut samtliga de fall där ändring av detta slag behövs och hur den nya utformningen bör se ut.

M.:-fn.; ___—w_i_4 . ___. _-_....

Bakgrund

Kommittédirektiv Dir. l993:78

Utredning om utformningen av tull- och nrllfrihetslagstiftningen vid ett svenskt medlemskap i EG

Beslut vid regeringssammanträde 1993-06-17

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag förslår, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en särskild utredare tillkallas med uppgift att lämna mrslag till utformningen av tull- och tullfrihetslagstiftningen vid ett svenskt medlemskap i EG.

Sverige har ansökt om medlemskap i EG. Siktet är inställt på ett medlemskap den 1 januari 1995. Från och med den 1 januari 1993 har inom EG införts den s.k. inre marknaden, vilket bl.a. innebär att förtullning av varor och tullkontroller av varor som förs direkt mellan medlemsländerna inte längre skall utföras. Vid gränserna mot tredje land skall däremot fortfarande tullförfarandet finnas kvar.

EG gnmdar sig på en tullunion, som innebär att medlemsländerna skall ha en gemensam tulltariff gentemot tredje land samt ett förbud mot import- och exporttullar och avgifter med motsvarande verkan på all handel med varor mellan medlemsländerna. 'llillrätten är numera harmoniserad i stor omfattning och regleras inom EG i en rad olika rättsakter. Ett viktigt steg utgör den gemensamma tulltaxan, som förutom tulltariffen innehåller en kombinerad nomenklatur för tull- och stati-

stikändamål. Genom rådsförordningen 2913/92 (tullkoden) som antogs den 12 oktober 1992 och som i huvudsak träder i kraft den 1 januari 1994 kommer huvuddelen av de gemensamma centrala tullbestäm- melsema att samlas på ett ställe. Till tullkoden kommer även att knytas mer detaljerade tiilämpningsföreskrifter i en förordning som skall utfärdas av kommissionen. Denna förordning väntas bli klar inom kort.

EG:s gemensamma handelspolitik medför också en till viss del gemen— sam import- och exportreglering och gemensamma regleringar av olika slag av tullfrihet och tullnedsättningar, t.ex. tullpreferenssystem för varor från utvecklingsländema. EG:s gemensamma regelverk på dessa områden består till stor del - förutom av de grundläggande bestämmelserna i Romfördraget - av sekundära rättsakter i form av förordningar.

Vid ett svenskt medlemskap i EG kommer EG:s bestämmelser i stor utsträckning att bli direkt tillämpliga i Sverige. De reglerar dock inte tullförfarandet uttömmande. Viss nationell lagstiftning är nödvändig och förutsedd i flertalet av de aktuella rättsaktema.

Generaltullstyrelsen har i rapporten "Tullen och EG IV" bl.a. översiktligt redovisat behovet av kompletterande nationell tullagstifning vid ett medlemskap i EG avseende varuförsel till eller från tredje land.

Generaltullstyrelsen har i en skrivelse den 7 maj 1993 hemställt att den nödvändiga lagstiftningsproceduren på de nu nämnda områdena initieras snarast nöjligt.

Uppdraget

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag n