SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivet - ett samlat genomförande

Till statsrådet Jan Björklund

Regeringen beslutade den 23 maj 2013 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå hur det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet skulle genomföras i svensk rätt och förvaltning (dir. 2013:59). Till särskild utredare förordnades den 10 juni 2013 på halvtid, och från och med den 1 september 2013 på heltid, kanslirådet Sara Bratberg (Statsrådsberedningen).

Som utredningens experter förordnades från och med den 20 augusti 2013 ämnessakkunniga Ann Lindh (Utbildningsdepartementet), ämnesrådet Jonas Ragell (Näringsdepartementet), kanslirådet Maria Ramstedt (Utrikesdepartementet), departementssekreteraren Martin Ratcovich (Försvarsdepartementet), departementssekreteraren Anita Stawarz (Utbildningsdepartementet), ämnesrådet Catharina Stenborg Blom (Landsbygdsdepartementet) samt ämnesrådet Eva Willman (Socialdepartementet). Från och med den 1 oktober 2013 förordnades departementssekreteraren Andreas Dahlqvist (Försvarsdepartementet) att ersätta departementssekreteraren Martin Ratcovich som expert i utredningen. Från och med den 1 mars 2014 förordnades departementssekreteraren Johanna Wockatz (Utbildningsdepartementet) samt ämnessakkunniga Ulrika Båth Bertram (Utbildningsdepartementet) att ersätta ämnessakkunniga Ann Lindh som experter i utredningen.

Som sekreterare i utredningen förordnades den 19 juli 2013 ämnesrådet Tomas Lindell (Kommerskollegium) samt den 1 september 2013 på halvtid, och från den 14 oktober 2013 på heltid, kanslirådet Maria Jonsson (Justitiedepartementet).

Utredningen genomförde den 25 oktober 2013 ett seminarium med ett stort antal inbjudna myndigheter och organisationer och har även i övrigt konsulterat berörda myndigheter. Utredningen har genomfört möten med företrädare för Universitets- och högskolerådet, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Tillväxtverket, Statens skolverk, Elsäkerhetsverket, Statens jordbruksverk,

Länsstyrelsen i Stockholms län samt Europeiska kommissionen. Därutöver har utredningen träffat vissa yrkesförbund samt Sveriges Kommuner och Landsting. Utredningen har närvarat vid två konferenser om det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, den 2 oktober 2013 i Köpenhamn och den 12 februari 2014 i Bryssel.

Utredningen om genomförandet av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet överlämnar härmed betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande, SOU 2014:19. Utredningens uppdrag är därmed avslutat.

Stockholm i april 2014

Sara Bratberg

/Tomas Lindell Maria Jonsson

5

Innehåll

Sammanfattning ................................................................ 17

Summary .......................................................................... 35

Del 1 Författningsförslag och bakgrund

1 Författningsförslag...................................................... 57

1.1 Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer ......... 57 1.2 Förslag till förordning om erkännande av yrkeskvalifikationer ................................................................. 65

1.3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ........................................................ 85 1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag .................................................................... 86

1.5 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag .......................................... 89 1.6 Förslag till förordning om ändring i fastighetsmäklarförordningen (2011:668) .............................. 92

1.7 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor ......................................... 94 1.8 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) ................................................................................ 95

1.9 Förslag till förordning om ändring i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) ............................ 99

Innehåll SOU 2014:19

6

1.10 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården ............................................................. 106 1.11 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) ... 107

1.12 Förslag till lag om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937) ............................................................................... 109 1.13 Förslag till förordning om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338) ............................................... 110

1.14 Förslag till förordning om ändring i försäkringsrörelseförordningen (2011:257) ......................... 112 1.15 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ............... 113

1.16 Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100) ........................................ 116 1.17 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare ..................................................................... 119

1.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ..................... 121 1.19 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ................................................................................... 126

1.20 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet ........................ 132 1.21 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:978) om trafikskolor .................................................... 133

1.22 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel ......................................... 135 1.23 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2000:338) om biocidprodukter ............................................ 136

1.24 Förslag till förordning om ändring i elinstallatörsförordningen (1990:806) .................................. 137

Innehåll

7

1.25 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2010:1053) om auktorisation av patentombud ................... 138 1.26 Förslag till förordning om ändring i fordonsförordningen (2009:211) .......................................... 140

1.27 Förslag till förordning om ändring i taxitrafikförordningen (2012:238) ........................................ 143 1.28 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2006:1592) om energideklaration för byggnader ............... 144

1.29 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare ....... 145 1.30 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:606) med instruktion för Fastighetsmäklarinspektionen .............................................. 147

1.31 Förslag till förordning om ändring i handelskammarförordningen (1990:733) ............................. 148 1.32 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ............................................... 150

1.33 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen ................. 151 1.34 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ............... 153

1.35 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet ......................................................................... 155 1.36 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:279) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan ...................................................................... 157

1.37 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:268) om lärar- och förskollärarregister ...................... 159

Innehåll SOU 2014:19

8

2 Utgångspunkter ........................................................ 161

2.1 Genomförande av direktiv efter Lissabonfördragets ikraftträdande ......................................................................... 161

Skärpta krav på genomförande ................................... 161 2.1.1

Genomförandeakter och delegerade akter ................ 162 2.1.2

2.2 IMI – ett administrativt verktyg för EU-samarbete ............ 165

Internal Market Information System (IMI) .............. 165 2.2.1

2.3 Konsekvenser av yrkeskvalifikationsdirektivets rättsliga grund ....................................................................................... 167

Fri rörlighet och rätt att etablera sig .......................... 167 2.3.1

Anställning som är förenad med offentligt 2.3.2

maktutövande .............................................................. 169

2.4 Erkännande av kvalifikationer i ett internationellt perspektiv ................................................................................ 170

Bakgrund ..................................................................... 170 2.4.1

Övergripande överenskommelser och nätverk för 2.4.2

erkännande av kvalifikationer ..................................... 171

3 Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet ............... 175

3.1 Bakgrund ................................................................................. 175 3.2 Det ursprungliga direktivet.................................................... 176

Frihet att tillhandahålla tjänster ................................. 177 3.2.1

Etableringsfrihet .......................................................... 178 3.2.2

Övriga bestämmelser .................................................. 181 3.2.3

4 Det moderniserade direktivet ..................................... 185

4.1 Bakgrund ................................................................................. 185

4.2 Tillämpningsområde ............................................................... 186 4.2.1 Tredjelandsmedborgare .............................................. 186 4.3 Delegerade akter och genomförandeakter ............................ 187 4.4 Fri rörlighet för tjänster ......................................................... 188 4.4.1 Förhandsunderrättelse ................................................ 188 4.4.2 Förhandskontroll av kvalifikationer .......................... 189

Innehåll

9

4.5 Etableringsfrihet .................................................................... 190 4.5.1 Kompensationsåtgärder .............................................. 191

4.6 Behöriga myndigheters handläggning .................................. 193 4.7 Språkkunskaper ...................................................................... 194

4.8 Praktikperioder ...................................................................... 194 4.9 Partiellt tillträde ..................................................................... 195 4.9.1 Utgångspunkter vid handläggningen av ansökan

om partiellt tillträde .................................................... 196

4.9.2 Konsekvenser av partiellt tillträde ............................. 197 4.10 Europeiska yrkeskortet.......................................................... 197 4.10.1 Bakgrund ..................................................................... 197 4.10.2 Syfte och ikraftträdande ............................................. 198 4.10.3 Handläggningen av ansökan om yrkeskort ............... 199 4.10.4 Yrkeskort för etablering och tillfälliga tjänster

med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet .......... 201

4.10.5 Yrkeskort för tillfälliga tjänster (förutom tjänster med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet) ......... 203 4.11 Förändringar avseende de kunskaper, färdigheter och kompetenser som ligger till grund för det automatiska erkännandet ............................................................................ 204 4.11.1 Läkare .......................................................................... 204 4.11.2 Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård ....................................................................... 205

4.11.3 Tandläkare ................................................................... 206 4.11.4 Veterinär ...................................................................... 206 4.11.5 Barnmorska ................................................................. 207 4.11.6 Apotekare .................................................................... 208 4.11.7 Arkitekter .................................................................... 209 4.12 Fortbildning ........................................................................... 210 4.13 Övergripande åtgärder till stöd för ökad rörlighet .............. 210 4.13.1 Förbättrat administrativt samarbete .......................... 210 4.13.2 Varningsmekanismen ................................................. 211 4.13.3 Tillgång till information och elektroniska

förfaranden .................................................................. 213

4.13.4 Gemensamma utbildningsprinciper ........................... 215

Innehåll SOU 2014:19

10

4.13.5 Granskning av nationella krav och rapportering till kommissionen ........................................................ 219

5 Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet........................................................ 223

5.1 Förhållandet till tjänstedirektivet .......................................... 223 5.1.1 Likheter och skillnader ............................................... 223 5.1.2 Tolkningsproblem ....................................................... 224 5.1.3 Reglerade yrken i tjänstedirektivet ............................ 228 5.1.4 Kontaktpunkter ........................................................... 231 5.1.5 Tillsyn vid tillfällig tjänsteverksamhet ....................... 231

6 Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet .................................................. 235

6.1 Utbildningar där minimikraven samordnats ......................... 236 6.1.1 Läkarutbildningen ....................................................... 236 6.1.2 Specialistläkarutbildning ............................................. 237 6.1.3 Särskild allmänläkarutbildning ................................... 238 6.1.4 Sjuksköterskeutbildning ............................................. 238 6.1.5 Tandläkarutbildning .................................................... 239 6.1.6 Specialisttandläkarutbildning ..................................... 240 6.1.7 Veterinärutbildning ..................................................... 241 6.1.8 Barnmorskeutbildning ................................................ 242 6.1.9 Apotekarutbildning..................................................... 242 6.1.10 Arkitektutbildning ...................................................... 243 6.2 Reglerade utbildningar ........................................................... 243 6.2.1 Reglerade utbildningar i gymnasieskolan .................. 244 6.2.2 Reglerade utbildningar inom universitet och

högskolor ..................................................................... 245

6.2.3 Reglerade utbildningar inom yrkeshögskolan ........... 246

Innehåll

11

Del 2 Överväganden och förslag

7 Reglerade yrken i Sverige .......................................... 249

7.1 Allmänt om definitionen av reglerat yrke ............................ 249 7.1.1 Olika sätt att reglera ett yrke ..................................... 250 7.1.2 Vad omfattas av begreppet yrkeskvalifikationer? ..... 252 7.2 Reglerade yrken för vilka direktivet har genomförts ........... 255 7.2.1 Allmänt om kommissionens databas över

reglerade yrken ............................................................ 255

7.2.2 Yrken inom hälso- och sjukvården ............................ 257 7.2.3 Yrken inom djurens hälso- och sjukvård .................. 258 7.2.4 Advokat ....................................................................... 259 7.2.5 Auktoriserad tolk och auktoriserad translator ......... 260 7.2.6 Besiktningstekniker .................................................... 261 7.2.7 Brandskyddskontroll .................................................. 261 7.2.8 Elinstallatör ................................................................. 262 7.2.9 Fastighetsmäklare ....................................................... 263 7.2.10 Lärare och förskollärare ............................................. 263 7.2.11 Auktoriserat patentombud ........................................ 264 7.2.12 Socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom ....................................................................... 265 7.2.13 Trafiklärare och utbildningsledare ............................. 265 7.2.14 Väktare ........................................................................ 266 7.2.15 Skälen för utredningens förslag och bedömning ...... 266 7.3 Tillkommande yrken som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet ................................................. 267 7.3.1 Arbete med asbest ...................................................... 268 7.3.2 Arbete med härdplaster .............................................. 269 7.3.3 Dykeriarbete ............................................................... 270 7.3.4 Kontroll av lyftanordningar ....................................... 271 7.3.5 Kontroll av trycksatta anordningar ........................... 271 7.3.6 Kranförare ................................................................... 272 7.3.7 Mast- och stolparbetare .............................................. 274 7.3.8 Medicinska kontroller i arbetslivet ............................ 274 7.3.9 Sprängarbas ................................................................. 276 7.3.10 Arbete med byggnadsställningar högre än två

meter ............................................................................ 277

7.3.11 Certifierad sakkunnig brandskydd ............................ 279 7.3.12 Certifierad energiexpert ............................................. 280

Innehåll SOU 2014:19

12

7.3.13 Certifierad sakkunnig funktionskontrollant ............. 282 7.3.14 Certifierad sakkunnig kulturvärden ........................... 283 7.3.15 Certifierad sakkunnig tillgänglighet .......................... 284 7.3.16 Certifierad kontrollansvarig ....................................... 285 7.3.17 Kontroll av hissar och vissa andra motordrivna anordningar ................................................................. 285 7.3.18 Aktuarie ....................................................................... 286 7.3.19 Bergsguide ................................................................... 287 7.3.20 Kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods .............................................................................. 288 7.3.21 Kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor .................................................... 289 7.3.22 Rovdjursinventerare .................................................... 290 7.3.23 Naturvårdsvakt ............................................................ 291 7.3.24 Kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar .......................................... 292 7.3.25 Strålskyddsexpert ........................................................ 293 7.3.26 Lärare vid introduktionsutbildning för privat övningskörning behörighet B ..................................... 294 7.3.27 Lärare vid riskutbildning för behörigheterna A, A1 och B ............................................................................ 295 7.3.28 Lärare vid utbildning av förare för mopeder med behörighet AM ............................................................ 296 7.3.29 Lärare vid utbildning av förare för mopeder, snöskotrar och terränghjulingar som kräver förarbevis ..................................................................... 297 7.3.30 Taxichaufför ................................................................ 298 7.3.31 Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 AV .......... 299 7.3.32 Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 L och 2 L ................................................................................... 301 7.3.33 Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 So ........... 302 7.3.34 Skälen för utredningens förslag .................................. 304

8 Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m. ..................... 307

8.1 Myndighetsstruktur ............................................................... 307

8.2 Författningsstruktur .............................................................. 317

Innehåll

13

8.3 Allmänna bestämmelser ......................................................... 321 8.3.1 De nya författningarnas syfte och

tillämpningsområde samt definitioner ...................... 321

8.3.2 Språkkunskaper ........................................................... 329 8.3.3 Erkännande av yrkespraktik ....................................... 335 8.4 Tillfälligt tillhandahållande av tjänster .................................. 337

8.5 Etablering ............................................................................... 346 8.5.1 Erkännande enligt den generella ordningen .............. 346 8.5.2 Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet ............ 358 8.5.3 Automatiskt erkännande på grundval av

samordning av minimikraven för utbildning ............ 359

8.5.4 Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper ............................ 361 8.5.5 Förfarandet ................................................................. 363 8.6 Europeiskt yrkeskort ............................................................. 376 8.7 Bemyndiganden och upplysningsbestämmelser ................... 380

8.8 Sekretess ................................................................................. 387 8.9 Överklagande m.m. ................................................................ 393

8.10 Avgifter ................................................................................... 397

9 Administrativt samarbete och information ................... 399

Administrativt samarbete ...................................................... 399 9.1

Informationsutbyte och varningar ........................................ 401 9.2

Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) ........ 413 9.3

Kontaktpunkten för tjänster ................................................. 416 9.4

10 Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer ................................................... 425

10.1 Samordning av minimikraven för vissa utbildningar ........... 425

10.2 Fortbildning ........................................................................... 432 10.3 Yrkeskvalifikationer som förvärvats i Sverige ...................... 435

Innehåll SOU 2014:19

14

11 Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet ............................................... 441

11.1 Anmälningsförfarande - samordnade utbildningar .............. 441

11.2 Underrättelse – anpassningsperiod eller lämplighetsprov ... 444 11.3 Underrättelse - fortbildning .................................................. 448

11.4 Anmälningsförfarande – specialistläkarutbildning ............... 449 11.5 Uppdatering - kommissionens databas ................................. 451

11.6 Motiveringsskyldighet - nuvarande och tillkommande krav .......................................................................................... 454 11.7 Rapportering – statistik och problembeskrivning ................ 459

11.8 Inrättande av ett råd för reglerade yrken .............................. 461

Del 3 Konsekvenser, ikraftträdanden och

författningskommentarer

12 Konsekvenser av utredningens förslag ......................... 467

12.1 Beskrivning av ärendet och vad som bör uppnås ................. 467 12.1.1 Bakgrund ..................................................................... 467 12.1.2 Nuläge .......................................................................... 468 12.2 Utredningens huvudsakliga förslag ....................................... 469 12.3 Konsekvenser för enskilda ..................................................... 472 12.3.1 Ekonomiska konsekvenser ......................................... 473 12.4 Konsekvenser för företag och arbetsgivare .......................... 473 12.4.1 Ekonomiska konsekvenser ......................................... 475 12.5 Konsekvenser för det allmänna ............................................. 477 12.5.1 Existerande behöriga myndigheter ............................ 477 12.5.2 Tillkommande behöriga myndigheter ....................... 479 12.5.3 Myndigheter ansvariga för varningsmekanismen

och information .......................................................... 479

12.5.4 Universitets- och högskolerådet ................................ 480 12.5.5 Ekonomiska konsekvenser ......................................... 481 12.6 Konkurrensförhållanden ........................................................ 491

Innehåll

15

12.7 Överensstämmelse med EU-rätten ....................................... 492 12.8 Ikraftträdande och informationsinsatser .............................. 493

13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................ 495

14 Författningskommentar ............................................. 497

14.1 Förslaget till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer .... 497 14.2 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen ......................................................................... 515

14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om bevakningsföretag .................................................................. 516 14.4 Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen .......... 518

14.5 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen ................... 522 14.6 Förslaget till lag om ändring i skollagen ............................... 524

14.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ......................................... 527 14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ......................... 532

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv 2013:59 ............................................... 535

Bilaga 2 Jämförelsetabell ................................................................ 541 Bilaga 3 Konsoliderad version av direktiv 2005/36/EG .................... 547

Bilaga 4 Skältext till ändringsdirektivet, 2013/55/EG ................. 713

17

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

I slutfasen av förhandlingen på EU-nivå om en modernisering av yrkeskvalifikationsdirektivet tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att föreslå hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt och förvaltning. En översyn skulle göras av den aktuella lagstiftningen för att åstadkomma ett fullständigt genomförande av direktivet och föreslå ändringar som underlättar tillämpningen. Syftet var att tydliggöra regelverket och få en horisontell översikt över lagstiftningen. Denna översyn skulle utgå från praktiska erfarenheter från tillämpningen. Utredningen skulle även analysera hur yrkeskvalifikationsdirektivet förhåller sig till den närliggande regleringen i det s.k. tjänstedirektivet (2006/123/EG) samt föreslå åtgärder till hur kunskapen hos berörda myndigheter kan ökas. Ändringsdirektivet (2013/55/EU) trädde i kraft den 17 januari 2014 och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 18 januari 2016.

Betänkandet är indelat i tre delar

I. Författningsförslag och bakgrund II. Överväganden och förslag III. Konsekvensanalys och författningskommentarer

Del I Bakgrund

Yrkeskvalifikationsdirektivet

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet som antogs 2005 ersatte tre generella direktiv och tolv s.k. sektorsdirektiv som avsåg enskilda yrken. Direktivets rättsliga grund härstammar från fördragets reglering om fri rörlighet. Fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare omfattar inte anställning i offentlig tjänst, varför

Sammanfattning SOU 2014:19

18

samma begränsning gäller för yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt EU-domstolens praxis ska detta förstås som sådan verksamhet som är direkt och specifikt förenad med utövande av offentlig makt.

Yrkeskvalifikationsdirektivet har identifierats som en viktig pusselbit i ansträngningarna med att öka tillväxten och sysselsättningen i Europa. Syftet med direktivet är att säkerställa att egenföretagare och anställda i EU kan utnyttja de rättigheter som fördraget ger dem att såväl etablera sig, tillfälligt erbjuda sina tjänster som att söka anställning i ett annat medlemsland, utan att behöva mötas av nationella yrkesregleringar som förbiser sådan erfarenhet och kompetens som förvärvats i annat land. Avsikten är att medlemsländerna ska godta variationer som förekommer när det gäller utbildning och yrkesreglering.

Yrkesverksamma som är lagligen etablerade inom ett reglerat yrke i sitt ursprungsland och som tillfälligt vill förflytta sig till ett annat land har rätt att göra det, t.ex. för att göra yrkespraktik eller arbeta som vikarie. Om yrket inte är reglerat i ursprungsmedlemsstaten, och den enskilde inte heller gått en utbildning som är reglerad, krävs att den enskilde varit yrkesverksam under minst ett av de tio senaste åren. I vissa fall får de behöriga myndigheterna i det mottagande landet göra en närmare kontroll av att den enskilde är kompetent för uppgiften, nämligen om yrkesverksamheten kan få konsekvenser för patientsäkerhet eller säkerhet. Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargörs närmare under vilka förutsättningar en förhandsunderrättelse får krävas och när en förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer får göras, men också i vad mån behöriga myndigheter i berörda länder bör samarbeta.

Om den enskilde i stället vill etablera sig i ett annat land ska kvalifikationerna bedömas i enlighet med ett av olika förfaranden. I tre situationer ska tillträde beviljas automatiskt, nämligen i) om den enskilde omfattas av en sådan utbildning vars minimikrav samordnats genom direktivet, ii) om yrkesverksamheten regleras genom krav på yrkeserfarenhet eller, i och med ändringsdirektivet, iii) om den enskilde fullföljt en utbildning som grundar sig på en gemensam utbildningsram eller med godkänt resultat genomfört ett gemensamt utbildningsprov. Om ingen av dessa ordningar är tillämpliga ska kvalifikationerna bedömas enligt den s.k. generella ordningen.

Den generella ordningen innebär förenklat att de behöriga myndigheterna närmare ska kunna granska i vad mån de utländska

SOU 2014:19 Sammanfattning

19

kvalifikationerna motsvarar vad som krävs för att få utöva det reglerade yrket. Om kvalifikationerna avviker väsentligt från vad som krävs får myndigheten besluta att individen måste komplettera sin kompetens genom kompensationsåtgärder, antingen genom ett lämplighetsprov eller genom en anpassningsperiod. Sådana kompensationsåtgärder får endast avse kunskaps- och kompetensområden som är grundläggande för att utöva yrket.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller ett antal förtydliganden, bl.a. avseende kontroll av språkkunskaper. Myndigheter kan endast vid konkret tvivel i det enskilda fallet besluta att kontrollera i vad mån språkkunskaperna är tillräckliga för att kunna utöva yrket. För yrken med konsekvenser för patientsäkerhet kan däremot mer regelmässiga kontroller göras. Kontroller av språkkunskaper får dock aldrig ske innan yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet införs en möjlighet för enskilda att ansöka om ett s.k. europeiskt yrkeskort, som trots sin benämning inte är ett fysiskt utan ett elektroniskt dokument. Yrkeskortet, som kan utfärdas för såväl tillfälliga tjänster som för etablering, syftar till en smidigare erkännandeprocess, bl.a. genom att ersätta förekommande krav på förhandsunderrättelse. I och med att det i första hand är ursprungslandets myndigheter som har ansvaret för att kontrollera i vad mån ansökningen är komplett och att intyg är äkta, kan den behöriga myndigheten i den stat där den enskilde vill utöva sitt yrke förlita sig på denna myndighetskontroll och erkännandeprocessen snabbas därmed upp. Innan yrkeskort kan komma att utfärdas måste dock kommissionen besluta vilka yrkesverksamheter som yrkeskortet ska vara tillämpligt för.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller detaljerade förfaranderegler för myndigheternas handläggning av ärenden om såväl sedvanligt erkännande som yrkeskort. Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet kompletteras hittillsvarande möjligheter att utbyta information om disciplinära åtgärder med en skyldighet att informera alla andra medlemsländer om en enskild konstaterats använda falska dokument eller om veterinärer, yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård eller de som undervisar barn (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet) i något avseende begränsats i sin rätt att utöva yrket. En sådan varning ska skickas via informationssystemet IMI senast tre dagar efter att begränsningen beslutats.

Sammanfattning SOU 2014:19

20

Vilka yrken som reglerats i de olika medlemsstaterna skiljer sig åt och det finns även skillnader i regleringsteknik. Direktivet kräver därför att medlemsländerna inom ramen för en utvärderingsprocess inventerar sina respektive yrkesregleringar för att säkerställa att inskränkningarna i EU-medborgarnas fria rörlighet är motiverade och inte mer ingripande än nödvändigt. Om medlemsländerna förändrar yrkesregleringarna efter det att direktivets genomförandetid gått ut, är de skyldiga att anmäla detta till kommissionen. Ändringsdirektivet kräver ökad öppenhet i ett flertal avseenden, för att underlätta tillämpning men också för att enskilda bättre ska kunna informera sig om vad som gäller.

Tjänstedirektivet

Direktivet om tjänster på den inre marknaden (2006/123/EG, tjänstedirektivet) antogs året efter det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Syftet med tjänstedirektivet är att underlätta fri rörlighet för tjänsteutövare i bred bemärkelse, dvs. utöver sådana krav som handlar om yrkeskvalifikationer. Inledningsvis uppstod en del oklarheter kring hur de båda regelverken skulle tillämpas och hur de undantag som förekom i tjänstedirektivet till förmån för yrkeskvalifikationsdirektivet skulle tolkas. Bland annat var det oklart i vilken utsträckning medlemsländerna var tvungna att utvärdera sina yrkesregleringar inom ramen för den utvärderingsprocess som tjänstedirektivet föreskrev.

I flera avseenden har de båda direktivens krav samordnats, t.ex. genom att samtliga förfaranden som kan krävas med anledning av yrkeskvalifikationsdirektivet på samma sätt som gäller för tjänstedirektivet ska kunna slutföras elektroniskt via den gemensamma kontaktpunkten för tjänster.

De myndigheter som utövar tillsyn över tjänsteverksamhet i Sverige behöver beakta såväl tjänstedirektivet som yrkeskvalifikationsdirektivet, då de båda regelverken är tänkta att komplettera varandra. I vissa avseenden finns regler i båda direktiven, t.ex. om vilken information som tjänstemottagarna ska ha tillgång till. Uppstår en konflikt mellan de båda regelverken, t.ex. när det gäller möjligheten att utöva tillsyn över tillfällig verksamhet, har yrkeskvalifikationsdirektivet företräde.

SOU 2014:19 Sammanfattning

21

Det svenska utbildningssystemet

För att ge så goda förutsättningar som möjligt att anpassa utbildningar till omvärlds- och kunskapsutvecklingen är det svenska utbildningssystemet decentraliserat. Högskoleutbildning ges vid 31 statliga universitet och högskolor (däribland Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan) samt vid 12 enskilda utbildningsanordnare. Det anges i lag och förordning vilka utbildningsanordnare som kan ges tillstånd att utfärda examina, samt på vilken nivå. Det är universitetens och högskolornas ansvar att besluta om det närmare innehållet i utbildningarna. Det finns 35 olika yrkesexamina i examensordningen i bilagan till högskole-förordningen, ytterligare 12 i bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet och en i bilagan till förordningen för Försvarshögskolan. Dessa är bl.a. utbildningarna till läkare, sjuksköterska, tandläkare, arkitekt, barnmorska och veterinär, för vilka yrkeskvalifikationsdirektivet samordnat minimikraven för utbildning. I bilagorna till högskoleförordningen, förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet och förordningen för Försvarshögskolan finns för varje yrkesexamen angivet hur många högskolepoäng utbildningen omfattar samt en målbeskrivning av vilka mål och övriga krav som varje student ska uppnå för att få examen. Målen avser kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. Även när det gäller utbildningarna till specialistläkare och specialisttandläkare samordnas minimikrav för utbildning genom yrkeskvalifikationsdirektivet. Dessa utbildningar regleras i Socialstyrelsens föreskrifter. Universitetskanslersämbetet kvalitetssäkrar högskoleutbildningen.

Om ett land som inte reglerar yrkesverksamheten har reglerat utbildningen, underlättar det yrkesverksammas möjligheter att kunna utöva denna yrkesverksamhet i ett annat land, där yrket är reglerat. Direktivet kräver att medlemsstaterna fastställer vilka utbildningar som är reglerade, oavsett om utbildningen bedrivs inom gymnasieskolan, vid universitet eller högskolor eller inom yrkeshögskolan. Inom den svenska yrkeshögskolan finns närmare 200 utbildningsanordnare och över 600 utbildningar.

Sammanfattning SOU 2014:19

22

Del II Överväganden och förslag

Reglerade yrken i Sverige

Utredningen har närmare analyserat direktivets tillämpningsområde utifrån den definition som gäller för reglerade yrken. Av definitionen följer att all sådan yrkesverksamhet där det i författning, direkt eller indirekt, ställs krav på att yrkesutövaren har vissa bestämda yrkeskvalifikationer omfattas. Med yrkeskvalifikationer avses såväl ett bevis över teoretiska eller faktiska kunskaper som yrkeserfarenhet. Om det finns en skyddad yrkestitel som endast får användas av den som har en viss yrkeskvalifikation är yrket alltid att anse som reglerat.

I Sverige har yrkesregleringarna anpassats till det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet i följande fall:

SOU 2014:19 Sammanfattning

23

Utredningen bedömer att yrkesverksamhet som brandskyddskontrollant inte längre bör omfattas av genomförandeåtgärderna för yrkeskvalifikationsdirektivet eftersom yrkesverksamheten är förknippad med utövande av offentlig makt. Därutöver, och med utgångspunkt i direktivets definition av reglerade yrken, anser utredningen att även följande yrkesverksamheter ska anses omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde:

Det är värt att poängtera att det i ovanstående fall är fråga om yrkesverksamheter som, på grund av de krav som ställs på yrkesutövarna i fråga om yrkeskvalifikationer, bör betraktas som reglerade. Det handlar således inte om nya regleringar som införts i närtid. Utredningen har även gjort en bedömning avseende yrkesverksamheterna naturvårdsvakt, rovdjursinventerare, mast- och stolparbete samt arbete med härdplaster, men har funnit att dessa verksamheter

Sammanfattning SOU 2014:19

24

inte är att anse som reglerade, då det för utövande inte krävs bestämda yrkeskvalifikationer.

Erkännande av yrkeskvalifikationer

Utredningen anser att den nuvarande myndighetsstrukturen ska bibehållas. Myndigheter som kontrollerar tillträdet till ett visst reglerat yrke ska även fortsättningsvis handlägga ärenden som behörig myndighet enligt direktivet. På så vis kan myndigheterna få en komplett bild över yrkesutövare i Sverige, oberoende av var kvalifikationerna erhållits. För de yrken som hittills betraktas som reglerade har redan behöriga myndigheter enligt yrkeskvalifikationsdirektivet pekats ut. Därutöver bör de myndigheter som föreskriver vilka krav som ska ställas avseende de tillkommande yrkena utgöra behöriga myndigheter. I praktiken innebär det att följande myndigheter ska vara behöriga myndigheter enligt direktivet: Konsumentverket, Fastighetsmäklarinspektionen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Boverket, Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Statens skolverk, Universitets- och högskolerådet, Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket, Strålsäkerhetsmyndigheten, Transportstyrelsen, Patentombudsnämnden, Elsäkerhetsverket samt Arbetsmiljöverket.

Utredningen föreslår att Universitets- och högskolerådet, som även är ENIC-NARIC kontor, ska bistå de behöriga myndigheterna i bedömningen av yrkesutövares utländska utbildning. De behöriga myndigheterna ska ersätta Universitets- och högskolerådet för de kostnader som detta föranleder. Den slutliga och sammantagna prövningen av en enskilds samtliga yrkeskvalifikationer ska alltid vara den behöriga myndighetens ansvar.

Eftersom det för vissa yrken ställs krav på viss kompetens trots att det saknas en obligatorisk förhandskontroll föreslår utredningen också att det införs en möjlighet för yrkesutövare med utländska kvalifikationer att få dem bedömda av den behöriga myndigheten. Därigenom underlättas förutsättningarna för yrkesutövare med utländska kvalifikationer att kunna söka anställning eller i övrigt undvika problem som annars kan komma att uppstå vid tillsynen över yrkesverksamheten.

Universitets- och högskolerådet är kontaktpunkt för yrkeskvalifikationsdirektivet, en verksamhet som i och med ändringsdirektivet döps om till rådgivningscentrum. Syftet är bl.a. att ytterligare

SOU 2014:19 Sammanfattning

25

betona myndighetens roll att bistå enskilda som önskar utnyttja regelverket, men också att särskilja rådgivningscentrumens roll i förhållande till de gemensamma kontaktpunkter som inrättades i samband med genomförandet av tjänstedirektivet. Enligt utredningens bedömning bör Universitets- och högskolerådet även fortsättningsvis fullgöra rollen som rådgivningscentrum. Därutöver föreslår utredningen att Universitets- och högskolerådet även ska överta rollen som samordnare för direktivet från Utbildningsdepartementet. Enligt utredningens bedömning har rådet bäst förutsättningar att utföra de uppgifter som ligger i samordnarrollen, eftersom uppgifterna företrädelsevis rör den praktiska tillämpningen av direktivet. Givetvis ska Regeringskansliet även fortsättningsvis ansvara för policyarbetet och på sedvanligt vis agera i den utsträckning som kan komma att krävas i förhållande till kommissionen och andra medlemsstater.

Utredningen föreslår också att den metod som hittills använts för att genomföra det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, där bestämmelserna införts i varje berörd sektorsförfattning, ska överges. De bestämmelser i direktivet som ska tillämpas likadant oavsett sektor ska i stället genomföras i en ny horisontell lag och förordning. Detta får till följd att bestämmelser som tidigare har införts i sektorsförfattning och som ersätts av bestämmelser i de nya författningarna ska upphävas. Däremot ska sektorsregleringen bestå och anpassas till den nya lagen och förordningen i de delar där direktivet tagit särskild hänsyn till vilken yrkesverksamhet det handlar om.

Av den föreslagna lagen framgår att yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer ska likabehandlas med dem som har svenska yrkeskvalifikationer. Ett erkännande av utländska yrkeskvalifikationer ger således rätt att utöva yrket på samma villkor som gäller för dem som förvärvat kvalifikationerna i Sverige. Lagen ska gälla för såväl egenföretagare som anställda, men tillämpas subsidiärt i förhållande till bestämmelser som grundar sig på andra EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet. Lagen omfattar heller inte yrken förknippade med offentlig makt. Det förtydligas att förekommande krav på yrkesutövares kunskaper i det svenska språket inte får tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort. Kontroller av språkkunskaper får endast göras vid befogad misstanke om att nödvändiga språkkunskaper saknas i det enskilda fallet och i så fall efter att kvalifikationerna erkänts på sedvanligt vis eller genom utfärdande av yrkeskort. Socialstyrelsen får meddela föreskrifter

Sammanfattning SOU 2014:19

26

om mer regelmässiga kontroller av språkkunskaper för yrkesutövare inom hälso- och sjukvården. Det införs även en principiell skyldighet i lagen att erkänna yrkespraktik som gjorts i en annan EES-stat eller Schweiz.

Genom lagen klargörs att yrkesutövare som är lagligen etablerade i ett annat land har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige. Om yrket i fråga inte är reglerat i etableringsstaten krävs ett års yrkeserfarenhet eller att yrkesutövaren gått en reglerad utbildning. Utredningen föreslår att skyldigheten att underrätta behörig myndighet på förhand behålls endast vad avser väktare och hälso- och sjukvårdspersonal, där det också finns möjlighet att kontrollera kvalifikationerna innan tjänsten får tillhandahållas.

Grundförutsättningarna för att få utländska yrkeskvalifikationer erkända i enlighet med den generella ordningen anges i den nya lagen. Yrkesutövare med sådant kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs i ett annat medlemsland ska ges tillträde till ett reglerat yrke på samma villkor som om kvalifikationerna förvärvats i Sverige. Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten får det krävas ett års yrkeserfarenhet eller att yrkesutövaren gått en reglerad utbildning. Med formella kvalifikationer avses även sådana kvalifikationer som förvärvats i tredje land men erkänts av en medlemsstat som även kan intyga tre års yrkeserfarenhet. Förutsättningarna för att besluta om kompensationsåtgärder, för det fall en behörig myndighet kan konstatera väsentliga skillnader i sådan utbildning som kan anses vara grundläggande för att kunna utöva yrket, alternativt besluta om partiellt tillträde, anges närmare i den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Av förordningen framgår även att sökanden ska ges möjlighet att välja kompensationsåtgärd, dvs. anpassningsperiod eller lämplighetsprov, om inte annat föreskrivs.

Lagen återspeglar även de tre ordningar för automatiskt erkännande som yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller, även om det enligt utredningens bedömning i nuläget inte finns någon yrkesreglering som omfattas av automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Det framgår av lagen att när kommissionen fattat beslut om gemensamma utbildningsprinciper som Sverige omfattas av, ska en sökande som genomgått en utbildning som omfattas av en gemensam utbildningsram eller godkänts vid ett gemensamt utbildningsprov automatiskt godkännas för att utöva yrket i Sverige på samma villkor som gäller om kvalifikationerna inhämtats i Sverige. Den enda automatiska ordning som för närvarande är tillämplig innebär att yrkesutövare

SOU 2014:19 Sammanfattning

27

inom yrkena apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär ska erkännas automatiskt i de fall som anges i Socialstyrelsens respektive Statens jordbruksverks föreskrifter. Av patientsäkerhetsförordningen och förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska framgå att ansökan om legitimation utifrån bestämmelserna om automatiskt erkännande ska handläggas enligt förfarandebestämmelserna i den nya horisontella förordningen.

Den nya horisontella förordningen innehåller bestämmelser som beskriver förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer vid etablering i Sverige, oavsett vilken ordning för erkännande som tillämpas. Prövningen av en ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis ska delas upp i två eller tre steg när yrkesutövaren förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i annat medlemsland. Avsikten är att förtydliga att prövningen av yrkeskvalifikationerna ska ske separat från övriga eventuellt förekommande krav för utövande av yrket, t.ex. språkkrav. En ny procedur införs för sådan prövning av yrkeskvalifikationer som ska kunna ligga till grund för certifiering eller ackreditering, i den mån sådan regleringsteknik använts för vissa yrkesverksamheter. I det första steget ska det endast prövas om yrkeskvalifikationerna är tillräckliga för att kunna bevilja tillträde till yrket. Denna prövning ska ske i enlighet med förfarandebestämmelserna i den nya förordningen, bl.a. avseende tidsfrister, och avslutas med ett beslut om yrkeskvalifikationerna. En ansökan ska ges in till den behöriga myndigheten eller elektroniskt via den gemensamma kontaktpunkten.

I den nya lagen och förordningen införs bestämmelser som ska göra det möjligt att utfärda yrkeskort när kommissionen fattat de beslut som krävs, bl.a. avseende för vilka yrken ett sådant yrkeskort ska utfärdas. Föreskrivande myndigheter bemyndigas att meddela närmare föreskrifter i den mån det behövs för att systemet ska kunna tas i bruk.

Den nya lagen innehåller uttryckliga bemyndiganden om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter avseende tillfälligt tillhandahållande av tjänster, erkännande av yrkeskvalifikationer, europeiskt yrkeskort och språkkontroller avseende hälso- och sjukvårdspersonal. I den nya förordningen bemyndigas föreskrivande myndigheter att meddela verkställighetsföreskrifter samt föreskrifter om undantag från rätten att välja kompensationsåtgärd. Universitets- och högskolerådet bemyndigas att meddela föreskrifter om yrkeskort avseende i Sverige oreglerade yrken, gemensamma utbildningsprinciper och

Sammanfattning SOU 2014:19

28

utfärdande av utbildningsbevis. Myndigheten för yrkeshögskolan bemyndigas att meddela föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Kommerskollegium bemyndigas att meddela föreskrifter om informationsutbytet i IMI.

Det införs en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla för en uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ett ärende enligt horisontella lagen om yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Beslut enligt den nya lagen och förordningen kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Om myndigheten inte fattat beslut inom den tidsfrist som anges för det aktuella ärendet, kan sökanden göra en framställan hos myndigheten om att ärendet ska avgöras. Myndigheten ska då inom två veckor fatta beslut i ärendet i sak eller i ett särskilt beslut avslå sökandens framställan.

Administrativt samarbete och information

Behöriga myndigheter behöver samarbeta över nationsgränserna för att erkännandesystemet enligt direktivet ska fungera. Av ändringsdirektivet framgår nu uttryckligen att myndigheterna ska använda informationssystemet IMI för kommunikation sinsemellan. Utredningen föreslår att skyldigheten att samarbeta med behöriga myndigheter och rådgivningscentrum i andra länder regleras i den nya förordningen. Universitets- och högskolerådet ska så långt möjligt bistå behöriga myndigheter och rådgivningscentrum i andra länder med information om yrken som inte är reglerade i Sverige.

Utbyte av information om disciplinära åtgärder regleras i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Utredningen föreslår att det av den nya förordningen ska framgå att de behöriga myndigheterna är ansvariga för att utbyta information om disciplinära åtgärder med behöriga myndigheter i andra länder. De ska även åläggas att kontrollera sådan information som kommer från en myndighet i ett annat land avseende yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer och meddela vilka åtgärder som vidtas mot bakgrund av sådan information.

Genom ändringsdirektivet införs två nya varningsmekanismer, en avseende falska dokument och en avseende yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva yrkesverksamhet inom reglerade hälso- och sjukvårdsyrken, inom reglerade yrken där barn undervisas

SOU 2014:19 Sammanfattning

29

(inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet) samt som veterinär. Kommissionen ska fatta beslut om hur varningsmekanismerna ska fungera innan dessa kan tas i bruk, och kan även komma att styra hur informationsflödet ska hanteras i medlemsstaterna. I avvaktan på närmare besked från kommissionen föreslår utredningen en struktur för hur varningsmekanismerna kan administreras nationellt. För att kunna följa direktivets krav om att samtliga medlemsländer ska varnas inom tre dagar efter att beslutet om begränsad rätt att utöva yrket fattats, föreslår utredningen att dessa varningar ska skickas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd respektive Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. Samtliga varningar som mottas från andra länder ska inkomma till Universitets- och högskolerådet, som sedan ska sprida informationen till berörda myndigheter i Sverige. När det gäller varningsmekanismen för falska intyg föreslår utredningen att denna administreras av Universitets- och högskolerådet. Behöriga myndigheter som polisanmäler en enskild som har använt sig av falska intyg i samband med erkännande av yrkeskvalifikationer ska informera Universitets- och högskolerådet. Rådet ska även motta varningar om falska dokument från andra länder och sprida informationen vidare till berörda myndigheter i Sverige.

Den gemensamma kontaktpunkten för tjänster, som inrättades i samband med tjänstedirektivets genomförande, ska användas för information om reglerade yrken och reglerade utbildningar. För att Tillväxtverket, där kontaktpunkten inordnats, ska kunna fullgöra de skyldigheter som det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ställer ska de behöriga myndigheterna förse verket med nödvändig information och hålla den uppdaterad. Ansvaret för att förse Tillväxtverket med information om reglerade utbildningar ska fördelas mellan Statens skolverk, avseende gymnasieskolan, Universitets- och högskolerådet, avseende universitet och högskolor, samt Myndigheten för yrkeshögskolan, avseende yrkeshögskolan. Tillväxtverket ska även, liksom redan i dag avseende tjänstedirektivet, se till att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som täcks av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet kan fullgöras elektroniskt och på distans via kontaktpunkten för tjänster. Av förordningen ska framgå att all information också bör finnas tillgänglig på engelska. Kommerskollegium ska även fortsättningsvis behålla sin roll som samordnare för kontaktpunkten.

Sammanfattning SOU 2014:19

30

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

För att säkerställa att de svenska utbildningarna lever upp till det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets minimikrav föreslår utredningen att det införs ett förtydligande i bilagorna till högskoleförordningen respektive förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet om att utbildningsanordnare är skyldiga att utforma utbildningarna så att direktivets krav uppfylls. Till stöd för utbildningsanordnarnas arbete bör Universitets- och högskolerådet sammanställa de krav som följer av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, samt även bevaka och informera om sådana uppdateringar avseende kunskaper och färdigheter som kan beslutas av kommissionen genom delegerade akter. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ger nämligen kommissionen befogenhet att i flera avseenden fatta bindande beslut genom såväl genomförandeakter som delegerade akter. Eftersom själva avsikten med det delegerade beslutsfattandet är att unionens lagstiftning ska genomföras enhetligt, är det sannolikt att kommissionen avser fatta dessa beslut i form av förordningar, som inte ska genomföras av medlemsländerna utan är direkt tillämpliga.

I syfte att säkerställa att utövare av yrken som omfattas av automatiskt erkännande utifrån samordnade minimikrav på utbildningen, dvs. apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandläkare och veterinärer, ska kunna fortbilda sig föreslår utredningen att Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk bemyndigas att meddela föreskrifter om fortbildning.

Svenska yrkesutövare kan i andra länder mötas av krav på att bifoga diverse intyg över examens- eller utbildningsbevis. I ljuset av att enskilda bör vända sig till det svenska rådgivningscentrumet om de får problem anser utredningen att samtliga intyg över svenska utbildningar, oavsett om utbildningen är reglerad eller inte, ska kunna utfärdas av Universitets- och högskolerådet. Myndigheten för yrkeshögskolans uppgift i detta hänseende ska därför upphöra. Däremot, när det gäller intyg över yrkeserfarenhet, ser utredningen inga skäl till att flytta denna verksamhet från de auktoriserade handelskamrarna.

SOU 2014:19 Sammanfattning

31

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ställer krav på medlemsländernas rapportering och kontinuerliga information i ett flertal avseenden. För att säkerställa att efterfrågad information skickas till kommissionen i enlighet med direktivets krav, men också för att stärka rådgivningscentrumets tillika samordnarens roll, föreslår utredningen att samtliga återkommande krav på information fullgörs av Universitets- och högskolerådet. För att detta ska fungera åläggs behöriga myndigheter i förordningen att förse Universitets- och högskolerådet med efterfrågad information.

I samband med att genomförandeåtgärder anmäls till kommissionen ska kommissionen även få information om hur Sverige säkerställer att yrkesverksamma som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär har möjlighet att fortbilda sig. Senast vid denna tidpunkt ska också kommissionens databas om reglerade yrken uppdateras.

I syfte att förbättra kunskapen om regelverket, och erbjuda behöriga myndigheter en plattform för erfarenhetsutbyte, föreslår utredningen att det inrättas ett råd för reglerade yrken. Av den nya förordningen framgår att ordförandeskap och sekretariat bör inrättas hos rådgivningscentrumet tillika samordnaren, dvs. Universitets- och högskolerådet. Alla behöriga myndigheter samt Kommerskollegium bör ingå i rådet.

Del III Konsekvensanalys

Utredningens förslag påverkar enskilda yrkesutövare som önskar bedriva verksamhet såväl i Sverige som i annat land och oavsett om det sker inom ramen för en anställning eller som egenföretagare på kortare eller längre tid. Till övervägande del omfattas verksamhetsområdena redan i dag av den yrkesreglering som finns i sektorsförfattning. Genom att utredningen identifierat ytterligare yrkesverksamheter som bör betraktas som reglerade yrken berörs yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer inom dessa yrkesgrupper av utredningens förslag. Inom vissa verksamhetsområden tydliggörs rätten att tillfälligt utöva verksamhet utifrån de kvalifikationer den enskilde förvärvat i sitt etableringsland genom förändringar i skollagen, patientsäkerhetslagen och förordningen om

Sammanfattning SOU 2014:19

32

behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården. För andra yrkesgrupper, fastighetsmäklare och yrkesverksamma inom djurens hälso- och sjukvård, föreslår utredningen att nu gällande krav på att underrätta den behöriga myndigheten på förhand tas bort. Däremot kvarstår krav på förhandsunderrättelse för enskilda inom hälso- och sjukvårdsyrken samt väktare, vars kvalifikationer även kan kontrolleras på förhand.

Yrkesverksammas rätt att i förekommande fall välja kompensationsåtgärd klargörs, liksom i vad mån språkkunskaper kan kontrolleras. Utredningen anser att behöriga myndigheter på förhand måste identifiera vilka krav som är grundläggande för att få utöva yrkesverksamhet i Sverige så att enskilda på förhand ska kunna informera sig om detta, liksom att det ska vara tydligt vad som krävs i form av intyg för en fullständig ansökan. Behöriga myndigheter kan kräva en avgift för en ansökan om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer för att få legitimation eller annat behörighetsbevis, även inom hälso- och sjukvården. Enskildas möjlighet att bevaka sina intressen under erkännandeprocessens gång tydliggörs bl.a. vad gäller rätten att överklaga.

Företag i egenskap av egenföretagare påverkas i motsvarande mån som enskilda av de förtydliganden utredningen föreslår. Några särskilda negativa konsekvenser torde dock inte uppstå för företag. Förslagen bidrar till att underlätta tillgången till relevant arbetskraft genom att erkänna sådan kompetens som förvärvats i annat EU-land som likvärdig med den som förvärvats i Sverige. Effektivare handläggningsprocesser, bl.a. inom ramen för europeiska yrkeskort, torde bidra till smidigare rekryteringsprocesser för arbetsgivare. Det bör dock påpekas att de behöriga myndigheterna i Sverige inte alltid råder över handläggningstiden eftersom visst informationsutbyte med behöriga myndigheter i andra länder kan krävas i vissa fall. Företag som är verksamma som utbildningsanordnare inom hälso- och sjukvårdsområdet, eller som erbjuder utbildningar för veterinärer eller arkitekter, kan komma att påverkas av de förtydliganden utredningen föreslår om att sådana utbildningar som samordnats genom yrkeskvalifikationsdirektivet även måste uppfylla direktivets krav.

När det gäller konsekvenser för det allmänna måste inledningsvis konstateras att behöriga myndigheter redan i dag tillämpar regelverket i enlighet med gällande sektorsförfattningar. Det faktum att reglerna samlas i ett övergripande, horisontellt regelverk påverkar inte myndigheternas hittillsvarande skyldigheter att erkänna utländska yrkes-

SOU 2014:19 Sammanfattning

33

kvalifikationer. Detta gäller dock inte för de myndigheter som utredningen anser bör utses som tillkommande behöriga myndigheter mot bakgrund av att viss yrkesverksamhet får anses vara reglerad. Utredningen har inte kunnat identifiera hur många av de i dag yrkesverksamma inom dessa yrkesgrupper som har utländska yrkeskvalifikationer, varför det är svårt att bedöma omfattningen av myndigheternas tillkommande bedömningsverksamhet. Det kan finnas anledning att följa utvecklingen inom detta område och om det visar sig att bedömningsverksamheten får en sådan omfattning att den inte ryms inom befintliga ramar bör det övervägas om en avgiftsfinansiering även ska införas för något av de tillkommande yrkena. För majoriteten av de existerande behöriga myndigheterna, finns en möjlighet att avgiftsfinansiera ansökningar om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer. En existerande behörig myndighet har i vissa fall varit förhindrad att ta ut avgifter för bedömningen av utländska yrkeskvalifikationer, nämligen Socialstyrelsen. Utredningen kan inte se något skäl för detta och föreslår att även Socialstyrelsen ska kunna kräva en avgift för utfärdande av legitimation eller annat behörighetsbevis för enskilda med såväl svenska som utländska yrkeskvalifikationer.

Utredningen föreslår att behöriga myndigheter ska ersätta Universitets- och högskolerådet för dess kostnader för att lämna yttranden över utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer. I ett inledande skede behöver dock Universitets- och högskolerådet bygga upp verksamheten med hjälp av allmänna medel.

Utredningen föreslår också en finansiering genom allmänna medel för den ökade administration som varningssystemet kan komma att innebära för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd samt för Tillväxtverket med anledning av de uppgifter som tillkommer kring den gemensamma kontaktpunkten för tjänster. Universitets- och högskolerådet bör även få en ökad anslagsfinansiering mot bakgrund av sådana uppgifter som stadigvarande tillkommer genom rollen som samordnare samt sekretariat för Rådet för reglerade yrken.

Det går inte att förutse vilka konsekvenser som kan komma att uppstå för det fall kommissionen beslutar att införa systemet med europeiska yrkeskort, och inte heller för det fall kommissionen beslutar om gemensamma utbildningsprinciper. Beroende på inom vilka yrkesverksamheter sådana beslut kan komma att fattas kan en förnyad analys behövas.

35

Summary

The Inquiry's Remit

In the final phase of EU-level negotiations concerning modernisation of the Professional Qualifications Directive, the Government appointed a commission of inquiry to submit proposals on the implementation of the Directive into Swedish law and administration. A review of current legislation would take place to ensure that the Directive is fully implemented and to propose changes that facilitate its application. The aim was to clarify the regulatory framework and obtain a horizontal overview of the legislation. This review would be based on practical experiences from the application. The Inquiry would also analyse how the Professional Qualifications Directive relates to the associated regulations in the Services Directive (2006/123/EC) and propose measures to increase the knowledge of the authorities affected. The amending Directive (2013/55/EU) came into force on 17 January 2014 and must be implemented in the Member States no later than 18 January 2016.

This report is divided into three parts

I. Proposed statutes and background II. Considerations and proposals III. Impact assessment and comments on the statutes

Part I Background

The Professional Qualifications Directive

The original Professional Qualifications Directive, adopted in 2005, replaced three general directives and twelve ‘sectoral directives’ relating to individual professions. The legal basis of the Di-

Summary SOU 2014:19

36

rective is derived from the Treaty's regulations concerning freedom of movement. The Treaty's rules on free movement for workers do not cover employment in the public service; the same limitation thus applies to the Professional Qualifications Directive. According to the case law of the Court of Justice of the European Union, this is to be understood as activities that are directly and specifically connected with the exercise of official authority.

The Professional Qualifications Directive has been identified as an important aspect of efforts to boost growth and employment in Europe. The Directive aims to ensure that self-employed and employed persons in the EU are able to exercise the rights granted them by the Treaty to establish themselves, temporarily offer their services or to seek employment in another Member State without needing to come up against national professional regulations that disregard experience and expertise acquired in another country. Member States should thus accept variations that exist in terms of education and professional regulations.

Professionals who are legally established in a regulated profession in their country of origin and wish to move to another country temporarily, e.g. to undertake a professional traineeship or fill a temporary vacancy, are entitled to do so. If the profession is unregulated in the Member State of origin and the individual has also not undergone a regulated education or training, the individual is required to have been professionally active for at least one of the last ten years. In certain cases, the competent authorities in the host country may perform a closer check on whether the individual is competent for the task, that is, when their professional activities might have implications for patient safety or security. The modernised Professional Qualifications Directive provides clarification of the conditions under which a declaration may be required in advance, and when a prior check of the individual's professional qualifications could be undertaken, but also the extent to which competent authorities in the countries concerned should cooperate.

If individuals instead want to establish themselves in another country, the qualifications will be assessed in accordance with one of the various procedures of the Directive. In three situations, access will be granted automatically, namely i) if the individual is covered by education or training the minimum requirements of which are coordinated through the Directive, ii) if the professional activities are regulated through requirements for professional expe-

Summary

37

rience or, according to the revised Directive, iii) if the individual has completed training based on a common framework or has passed a common training test. If none of these systems are applicable, the qualifications will be assessed according to the general system.

Simply put, the general system involves the competent authorities examining in more detail the extent to which foreign qualifications correspond to the requirements to practise the regulated profession. If the qualifications cover substantially different matters from what is required, the authority may decide that individuals must complement their knowledge by imposing compensation measures, either through an aptitude test or an adaptation period. Such compensation measures may only relate to areas of knowledge and expertise that are fundamental to the practice of the profession.

The modernised Professional Qualifications Directive contains a number of clarifications, e.g. concerning checks on language skills. Only in individual cases where there is substantial doubt may authorities decide to check the extent to which an individual's language skills are sufficient to allow them to practice their profession. However, more regular checks may be undertaken in professions with patient safety implications. Nevertheless, checks on language skills may never take place prior to the recognition of professional qualifications.

The modernised Professional Qualifications Directive introduces the opportunity for individuals to apply for a European Professional Card, which, despite its name, is an electronic document rather than a physical card. The European Professional Card, which can be issued both for temporary services and for establishment, aims to make the recognition process smoother, in part by replacing existing advance declaration requirements. As the authorities in the country of origin have primary responsibility for checking that the application is complete and that certificates are authentic, the competent authority in the host country can trust that these checks have taken place and the recognition process can therefore be speeded up. Before it is possible to issue Professional Cards, the Commission must decide which professions the Professional Card will apply to.

The modernised Professional Qualifications Directive contains detailed procedural rules for the authorities' processing of cases within the scope of both the customary system of recognition and

Summary SOU 2014:19

38

the system of European Professional Cards. The modernised Professional Qualifications Directive complements hitherto existing opportunities to exchange information regarding disciplinary action with an obligation to inform all other Member States if an individual has been found to have used falsified documents. This obligation to inform also applies in cases where veterinary surgeons, healthcare professionals or those teaching children (including childcare and early childhood education) have in some respect been restricted in their right to practise their profession. Alerts of this kind, which are sent via the Internal Market Information System (IMI), must be sent within three days of the restriction decision.

Which professions are regulated varies between the different Member States, and there are also differences in regulatory technique. For this reason, the Directive requires Member States to conduct an evaluation process that involves taking an inventory of their respective professional regulations to ensure that restrictions on the free movement of EU citizens are justified and not more far-reaching than is necessary. If Member States make changes to their professional regulations after the Directive's implementation period has expired, they are required to notify the Commission of this. The amending Directive requires greater transparency in several respects, both to facilitate application and to enable individuals to better inform themselves about applicable rules.

The Services Directive

The Directive on services in the internal market (2006/123/EC, the Services Directive) was adopted the year after the original Professional Qualifications Directive. The Services Directive aims to facilitate the free movement of service providers in a broad sense, i.e. in addition to those requirements dealing with professional qualifications. Some initial uncertainties arose concerning how the two frameworks were to be applied and how the Services Directive's derogations in favour of the Professional Qualifications Directive would be interpreted. Among other things, it was unclear to what extent the Member States were compelled to evaluate their professional regulations within the scope of the evaluation process prescribed by the Services Directive.

Summary

39

In several respects, the requirements of the two directives have been coordinated, e.g. by enabling all procedures as may be required with reference to the Professional Qualifications Directive to be completed electronically via the point of single contact for services, in the same way as for the Services Directive.

The authorities regulating service activities in Sweden need to take both the Services Directive and the Professional Qualifications Directive into consideration as the two directives are intended to complement each other. In some respects, there are rules in both directives, e.g. concerning the information to which service recipients will have access. If a conflict arises between the two directives, e.g. with regard to the supervision of temporary activities, the Professional Qualifications Directive takes precedence.

The Swedish education system

The Swedish education system is decentralised in order to provide the best possible conditions to enable education and training to adapt to changes in society and knowledge. Higher education is provided at 31 state universities and university colleges (including the Swedish University of Agricultural Sciences and the Swedish National Defence College) and by 12 private education providers. Legislation stipulates which institutions may be authorised to award degrees, and at which level. It is the responsibility of the universities and university colleges to decide on the detailed content of their study programmes. There are 35 different professional qualifications in the Annex to the Higher Education Ordinance's System of Qualifications, an additional 12 in the Annex to the Ordinance for the Swedish University of Agricultural Sciences and one in the Annex to the Ordinance for the Swedish National Defence College. These include study programmes for doctors, nurses, dentists, architects, midwives and veterinary surgeons for which the Professional Qualifications Directive has harmonised the minimum educational requirements. For each professional qualification, the Annexes to the Higher Education Ordinance, the Ordinance for the Swedish University of Agricultural Sciences and the Ordinance for the Swedish National Defence College state how many credits the study programme is worth, as well as the qualitative targets and other requirements that each student must achieve to be awarded the qualification. The targets relate to

Summary SOU 2014:19

40

knowledge and understanding, skills and abilities, and judgement and approach. The Professional Qualifications Directive also harmonises the minimum educational requirements with respect to study programmes for specialist doctors and specialist dentists. These study programmes are regulated in Swedish National Board of Health and Welfare's regulations. The Swedish Higher Education Authority is responsible for assuring the quality of the higher education.

If a country that does not regulate a specific profession, regulates its education and training, this makes it easier for professionals to pursue this profession in another country where that profession is regulated. The Directive requires Member States to set out which study programmes are regulated, regardless of whether the programmes are conducted at upper secondary school, at university or university college, or at vocational college. The Swedish vocational college system has nearly 200 education providers and over 600 study programmes.

Part II Considerations and Proposals

Regulated professions in Sweden

The Inquiry has performed a more detailed analysis of the Directive's scope on the basis of the definition of regulated professions. The definition entails that this scope encompass all professions for which a statute, directly or indirectly, requires the professional to possess certain professional qualifications. The term professional qualifications refers both to evidence of theoretical or factual knowledge and to professional experience. If there is a protected professional title that may only be used by those who hold a particular professional qualification, the profession is always considered to be regulated.

In Sweden, professional regulations have been adapted to the original Professional Qualifications Directive in the following cases:

Summary

41

The Inquiry considers that the profession fire-prevention officer should no longer be covered by the obligations stemming from the Directive because of the activities which are directly and specifically connected with the exercise of official authority. In addition to the above, and based on the Directive's definition of regulated professions, the Inquiry also believes the following professional activities are to be considered to fall within the scope of the Professional Qualifications Directive:

Summary SOU 2014:19

42

It is worth pointing out that these professional activities should be regarded as regulated because of the requirements the professionals have to meet in terms of professional qualifications. Consequently, this does not relate to new regulations that have been introduced recently. The Inquiry has also made an assessment regarding the professional activities of nature wardens, predator biologists, mast and pole work and work with thermosetting plastics, but has found that these activities are not to be considered regulated, as specific professional qualifications are not required for their pursuit.

Recognition of professional qualifications

The Inquiry is of the opinion that the current authority structure should be maintained. Authorities that control access to a given regulated profession should continue to process matters as the competent authority under the Directive. This will enable the authorities to gain a complete picture of professionals in Sweden,

Summary

43

regardless of where their qualifications have been obtained. For the professions hitherto considered to be regulated, competent authorities have already been designated under the Professional Qualifications Directive. In addition, the authorities prescribing the requirements with regard to the additional professions should constitute competent authorities. In practice, this means that the following authorities will be competent authorities under the Directive: the Swedish Consumer Agency; the Swedish Estate Agents Inspectorate; the Swedish Civil Contingencies Agency; the Swedish National Board of Health and Welfare; the County Administrative Board of Stockholm; the Swedish National Board of Housing, Building and Planning; the Swedish Financial Supervisory Authority; the Swedish Legal, Financial and Administrative Services Agency; the Swedish National Agency for Education; the Swedish Council for Higher Education; the Swedish Board of Agriculture; the Swedish Environmental Protection Agency; the Swedish Radiation Safety Authority; the Swedish Transport Agency; the Swedish Patent Attorneys Board; the Swedish National Electrical Safety Board and the Swedish Work Environment Authority.

The Inquiry proposes that the Swedish Council for Higher Education, which is also an ENIC/NARIC office, should assist the competent authorities in assessing the foreign education of professionals. The competent authorities will remunerate the Swedish Council for Higher Education for the costs associated with this. The final and overall examination of an individual's total professional qualifications will always be the responsibility of the competent authority. The Inquiry proposes to introduce an opportunity for professionals to have their knowledge and expertise assessed by the competent authority even in cases where there is no mandatory prior check of qualifications. This will make it easier for professionals with foreign qualifications to seek employment or allow them to avoid problems that might otherwise arise in the supervision of the professions.

The Swedish Council for Higher Education is the contact point for the Professional Qualifications Directive, a function that the revised Directive renames ‘assistance centre’. The aim of this, among other things, is to further emphasise the authority's role of assisting individuals wishing to make use of the regulatory framework and also to distinguish the assistance centre's role from that of the points of single contact established according to the Services Directive. The Inquiry's assessment is that the Swedish

Summary SOU 2014:19

44

Council for Higher Education should continue to perform the role of assistance centre. In addition, the Inquiry proposes that the Swedish Council for Higher Education should also take on the role of coordinator of the Directive, currently held by the Ministry of Education and Research. The Inquiry's assessment is that the Council is best placed to carry out the duties of the coordinating role because the tasks particularly concern the practical application of the Directive. Of course, the Government Offices should retain responsibility for work related to policy and, as is customary, act to the extent that may be required in relation to the Commission and other Member States.

The Inquiry also proposes abandoning the hitherto existing method used to implement the original Professional Qualifications Directive, whereby the provisions were introduced in each sectoral statute. To the extent that the Directive contains provisions to be applied in the same way regardless of sector, these will be implemented in a new horizontal Act and Ordinance. The provisions previously introduced in sectoral statutes, which are being replaced by the provisions of the new statutes, will be repealed. However, the sectoral regulation will remain and be adapted to the new Act and Ordinance in those areas where the Directive has paid particular regard to the professional activities concerned.

The proposed Act states that professionals with foreign professional qualifications must be treated the same as those who have Swedish professional qualifications. Recognition of foreign professional qualifications thus grants the right to practice the profession under the same conditions that apply to those who have acquired qualifications in Sweden. The Act will apply both to the selfemployed and employed, but will be applied subordinately in relation to provisions based on European legal instruments other than the Professional Qualifications Directive. The Act will also not cover professions associated with official authority. It is made clear that existing demands for language skills must not be applied in a manner that restricts the right of recognition of professional qualifications or the European Professional Card. Language checks may only be made in individual cases where there is a suspected lack of necessary language skills and, if so, following recognition of the qualifications in the customary manner or by means of a European Professional Card. The Swedish National Board of Health and Welfare may issue regulations concerning more regular checks of language skills for the healthcare professions. The Act

Summary

45

also introduces a fundamental obligation to recognise professional traineeships undertaken in another EES-country or Switzerland.

The Act makes clear that professionals who are legally established in another country have the right to provide services on a temporary basis in Sweden. If the profession in question is not regulated in the Member State of establishment, there is a requirement for one year's professional experience or for the professional to have undergone regulated education or training. The Inquiry proposes that the obligation to make an advance declaration to the competent authority should be retained only with respect to security guards and healthcare personnel, where there is also an opportunity to check the qualifications prior to the provision of the service.

The basic prerequisites for having foreign professional qualifications recognised in accordance with the general system will be specified in the new Act. Professionals with such attestation of competence or evidence of formal qualifications as are required in another Member State shall be given access to a regulated profession under the same conditions as if the qualifications had been acquired in Sweden. If the profession is not regulated in the Member State of establishment, a requirement of one year's professional experience or that the professional to have undergone regulated education or training may be imposed. The term formal qualifications also encompasses such qualifications as have been obtained in a third country, but are recognised by a Member State that is also able to certify three years' professional experience. The prerequisites for deciding on compensation measures – in the case of a competent authority being able to identify substantial differences in such training as may be considered essential for practising the profession – or for deciding on partial access are detailed in the new Ordinance on the Recognition of Professional Qualifications. The Ordinance will also state that applicants are to be given the opportunity to choose compensation measure, i.e. adaptation period or aptitude test, unless otherwise prescribed.

The Act also reflects the three systems for automatic recognition contained in the Professional Qualifications Directive, even though the Inquiry does not at present assess there to be any professional regulation that is covered by automatic recognition of professional experience. The Act states that once the Commission has decided on common training principles that cover Sweden, an applicant that has undergone training covered by a common train-

Summary SOU 2014:19

46

ing framework, or has passed a common training test, is to be automatically approved to practise the profession in Sweden under the same conditions as apply if the qualifications had been obtained in Sweden. The only automatic system that is currently applicable means that professionals in the professions of pharmacist, midwife, doctor, nurse, dentist or veterinary surgeon are to be automatically recognised in the cases specified in the regulations of the Swedish National Board of Health and Welfare or the Swedish Board of Agriculture. The Patient Safety Ordinance and the Animal Healthcare Ordinance will state that licence applications based on the provisions of automatic recognition are to be processed under the procedural provisions of the new horizontal Ordinance.

The new horizontal Ordinance contains provisions that describe the procedure for recognising professional qualifications when professionals establish themselves in Sweden, regardless of the recognition system applied. The examination of an application for a licence or other evidence of formal qualifications will be divided into two or three steps when the professional has acquired professional qualifications or had them recognised in another Member State. The intention is to make it clear that the scrutiny of professional qualifications will take place separately from any other requirements for practising the profession, e.g. language requirements. A new procedure will be introduced for the examination of professional qualifications that will form the basis for certification or accreditation, to the extent that such a regulatory technique is used for certain professional activities. The first step will only examine whether the professional qualifications are sufficient to be able to grant access to the profession. This examination is to be made in accordance with the procedural provisions of the new Ordinance, inter alia, with respect to deadlines, and concludes with a decision on professional qualifications. An application must be sent in to the competent authority or submitted electronically via the point of single contact.

The new Act and Ordinance introduce provisions that will make it possible to issue European Professional Cards once the Commission has made the necessary decisions, inter alia, with respect to the professions for which European Professional Cards will be issued. Regulatory authorities will be empowered to issue more detailed regulations to the extent necessary for the system to become operational.

Summary

47

The new Act contains explicit powers that allow the Government or the authority appointed by the Government to issue regulations concerning the temporary provision of services, the recognition of professional qualifications, the European Professional Card and language checks for healthcare personnel. The new Ordinance empowers regulatory authorities to issue implementing regulations and regulations on exemptions from the right to choose compensation measure. The Swedish Council for Higher Education is empowered to issue regulations on European Professional Cards regarding unregulated professions in Sweden, common training principles and the issuing of diplomas. The Swedish National Agency for Higher Vocational Education is empowered to issue regulations on the automatic recognition of professional experience. The Swedish National Board of Trade is empowered to issue regulations on the exchange of information via IMI.

A new provision is introduced in the Public Access to Information and Secrecy Act to the effect that secrecy shall apply for information concerning a private party’s financial or personal circumstances relating to a matter under the horizontal Act on professional qualifications, if it can be assumed that disclosure of the information would cause damage or harm to the private party.

Decisions under the new Act and Ordinance may be appealed to an administrative court. If the authority has not made a decision within the time limit specified for the case in question, the applicant may lodge a request with the authority for the matter to be decided. The authority must then make a decision within two weeks on the substance of the case or reject the applicant's request in a specific decision.

Administrative cooperation and information

If the recognition system under the Directive is to function, competent authorities will need to cooperate over national borders. The amending Directive now states explicitly that the authorities will use the Internal Market Information System (IMI) for communication among themselves. The Inquiry proposes that the obligation to cooperate with competent authorities and assistance centres in other countries be regulated in the new Ordinance. The Swedish Council for Higher Education will, as far as possible, assist competent authorities and assistance centres in other countries with

Summary SOU 2014:19

48

information concerning professions that are not regulated in Sweden.

The exchange of information on disciplinary action is regulated in the original Professional Qualifications Directive. The Inquiry proposes that the new Ordinance state that the competent authorities are responsible for exchanging information on disciplinary action with competent authorities in other countries. They will also be obliged to verify information coming from an authority in another country regarding professionals with Swedish professional qualifications and provide notification of the measures taken in light of such information.

The amending Directive introduces two new alert mechanisms; one concerning falsified documents and one concerning professionals who have been restricted in their right to practice regulated healthcare professions, regulated professions involving the teaching of children (including childcare and early childhood education) or as a veterinary surgeon. The Commission will decide how the alert mechanisms will function before these can become operational, and may also govern how the flow of information is to be handled in the Member States. Pending more detailed information from the Commission, the Inquiry proposes a structure for administration of the alert mechanisms nationally. In order to comply with the Directive's requirement that all Member States be alerted within three days of the decision to restrict the right to practise, the Inquiry proposes that these alerts be sent by the Medical Responsibility Board, the Teachers' Disciplinary Board and the Disciplinary Board for Animal Healthcare. All alerts received from other countries will arrive with the Swedish Council for Higher Education, which will then disseminate the information to the relevant authorities in Sweden. With regard to the alert mechanism for falsified certificates, the Inquiry proposes that this should be administered by the Swedish Council for Higher Education. Competent authorities that file a police report concerning an individual who has used falsified certificates in connection with the recognition of professional qualifications must inform the Swedish Council for Higher Education. The Council will also receive alerts about falsified documents from other countries and forward this information to the relevant authorities in Sweden.

The point of single contact for services, established in conjunction with the implementation of the Services Directive, will be used to provide information about regulated professions and regulated

Summary

49

education and training. In order for the Swedish Agency for Economic and Regional Growth (Tillväxtverket), which is responsible for the contact point, to discharge the obligations imposed by the modernised Professional Qualifications Directive, the competent authorities are to provide that agency with the necessary information and keep it updated. Responsibility for providing Tillväxtverket with information on regulated education and training will be divided between the Swedish National Agency for Education, with regard to upper secondary schools, the Swedish Council for Higher Education, with regard to universities and university colleges, and the Swedish National Agency for Higher Vocational Education, with regard to vocational colleges. As is already currently the case with respect to the Services Directive, Tillväxtverket will also ensure that all the requirements, procedures and formalities covered by the modernised Professional Qualifications Directive can be completed electronically and remotely via the contact point for services. The Ordinance will state that all information should also be available in English. The Swedish National Board of Trade will continue to retain its role as coordinator for the contact point.

Measures to support professionals with Swedish professional qualifications

To ensure that Swedish study programmes live up to the minimum requirements of the modernised Professional Qualifications Directive, the Inquiry proposes the introduction of a clarification in the Annexes to the Higher Education Ordinance and the Ordinance for the Swedish University of Agricultural Sciences to the effect that education providers should design the programmes to comply with the Directive's requirements. To support the work of education providers, the Swedish Council for Higher Education should compile the requirements resulting from the modernised Professional Qualifications Directive and also monitor and provide information on such updates regarding knowledge and skills as may be adopted by the Commission through delegated acts. The modernised Professional Qualifications Directive namely grants the Commission power in several respects to make binding decisions through both implementing acts and delegated acts. Since the very intent of delegated decision-making is the uniform

Summary SOU 2014:19

50

implementation of Union law, it is likely that the Commission intends to make these decisions in the form of regulations. These are not implemented by the Member States, but apply directly.

In order to ensure that those practising professions covered by automatic recognition on the basis of coordinated minimum training requirements, i.e. pharmacists, midwives, doctors, nurses, dentists and veterinary surgeons, will be able to undertake continuous professional development, the Inquiry proposes that the Swedish National Board of Health and Welfare and the Swedish Board of Agriculture be empowered to issue regulations on continuous professional development.

In other countries, Swedish professionals can be met with requirements to attach various documents as evidence of their qualifications or education. In light of the fact that individuals should turn to the Swedish assistance centre if they have problems, the Inquiry believes that all certification of Swedish education and training, whether or not this is regulated, should be conducted by the Swedish Council for Higher Education. The Swedish National Agency for Higher Vocational Education's duty in this regard will therefore be discontinued. However, as regards the certification of professional experience, the Inquiry sees no reason to transfer this activity from the authorised chambers of commerce.

Reporting obligations and measures to increase knowledge about the Directive

The modernised Professional Qualifications Directive places requirements on Member States' reporting and continuous provision of information in a number of respects. To ensure that requested information is sent to the Commission in accordance with the Directive's requirements, but also to strengthen the role of the assistance centre and coordinator, the Inquiry proposes that all regular information requirements be discharged by the Swedish Council for Higher Education. To make this effective, the Ordinance will oblige competent authorities to supply the Swedish Council for Higher Education with requested information.

In connection with the reporting of implementing measures to the Commission, the Commission will also be provided with information about how Sweden ensures that professionals such as pharmacists, midwives, doctors, nurses, dentists and veterinary

Summary

51

surgeons have the opportunity to undertake continuous professional development. The Commission's database on regulated professions must also be updated by this time, at the very latest.

In order to improve knowledge about the regulatory framework and offer competent authorities a platform to exchange their experiences, the Inquiry proposes the establishment of a Council for the Regulated Professions. The new Ordinance will state that the chair and secretariat should be established at the assistance centre and coordinator, i.e. the Swedish Council for Higher Education. All competent authorities and the Swedish National Board of Trade should be part of the Council.

Part III Impact Assessment

The Inquiry's proposals affect individual professionals wishing to pursue activities in both Sweden and other countries and regardless of whether this takes place in the course of employment or selfemployment for a shorter or longer period. For the most part, the areas of activity are already covered by the professional regulation found in sectoral statutes. As the Inquiry has identified additional professional activities that should be considered regulated professions, professionals with foreign qualifications who are part of these professional groups are affected by the Inquiry's proposals. In certain areas of activity, amendments to the Education Act, the Patient Safety Act and the Ordinance on Qualification Requirements for Certain Posts in Healthcare clarify the right to conduct activities on a temporary basis with reference to qualifications acquired in their country of establishment. For other professional groups, estate agents and animal healthcare professionals, the Inquiry proposes the removal of the current requirement to make an advance declaration to the competent authority. However, advance declaration requirements remain for individuals in healthcare professions and for security guards, whose qualifications can also be checked in advance.

The right of professionals, where applicable, to choose compensation measure is clarified, as is the extent to which language skills may be checked. The Inquiry believes that competent authorities must prospectively identify the requirements that are fundamental to the practise of professional activities in Sweden so that individuals may inform themselves about this in advance. The Inquiry also

Summary SOU 2014:19

52

believes it should be clear what is required in terms of certificates for an application to be complete. Competent authorities are already entitled to demand a fee for applications for recognition of foreign professional qualifications to obtain a licence or other evidence of formal qualifications. Individuals' opportunity to protect their own interests in the course of the recognition process is made clear, inter alia, with regard to the right to appeal.

Businesses in the form of self-employed persons are affected in the same way as individuals by the clarifications proposed by the Inquiry. No specific adverse consequences should arise for businesses. The proposals will help to facilitate the availability of relevant labour by recognising expertise acquired in another EU country as equivalent to that which is acquired in Sweden. More efficient processing, inter alia, in the context of the European Professional Card, should contribute to smoother recruitment processes for employers. It should be noted that the competent authorities in Sweden are not always in control of processing times because some exchange of information with competent authorities in other countries may be required in certain cases. Companies that operate as education providers in the field of healthcare or that offer training for veterinary surgeons or architects may be affected by the clarifications proposed by the Inquiry; these clarifications mean that education or training coordinated through the Professional Qualifications Directive must also meet the Directive's requirements.

As regards implications for the public sector, it must first be established that competent authorities are already applying the regulatory framework in accordance with the applicable sectoral statutes. The fact that the regulations are collected together in an overarching, horizontal regulatory framework does not affect the authorities' hitherto existing obligations to recognise foreign professional qualifications. However, this does not apply to those authorities that the Inquiry believes should be appointed as additional competent authorities in light of the fact that certain professional activities may be considered to be regulated. The Inquiry has not been able to identify how many of those currently practising in these professional groups have foreign qualifications; it is thus difficult to assess the extent of the authorities' additional assessment activities. There may be reason to monitor developments in this area and if it becomes clear that the assessment activity cannot be handled with the current funding, it should be considered if fees should be introduced for some of the additional professions. For the majority of existing

Summary

53

competent authorities, there is an opportunity to use fees to finance applications for recognition of foreign professional qualifications. Only one existing competent authority has in some cases been prevented from charging fees for the assessment of foreign professional qualifications, namely the Swedish National Board of Health and Welfare. The Inquiry can see no reason for this and proposes that the Swedish National Board of Health and Welfare also should be permitted to demand a fee for issuing a licence or other evidence of formal qualifications to individuals with both Swedish and foreign professional qualifications.

The Inquiry proposes that the competent authorities should compensate the Swedish Council for Higher Education for the costs it incurs when issuing a statement regarding foreign professional qualifications related to education and training. However, at an initial stage, the Swedish Council for Higher Education will need to establish these operations using public funds.

The Inquiry also proposes public funding for the increased administration that the alert system may entail for the Medical Responsibility Board and for the Swedish Agency for Economic and Regional Growth with reference to the additional tasks relating to the point of single contact for services. The Swedish Council for Higher Education should also receive increased appropriation funding in light of the permanent addition of tasks through its role as coordinator and its serving as secretariat for the Council for the Regulated Professions.

It is not possible to foresee the consequences that may arise if the Commission decides to introduce the European Professional Card system, or if the Commission decides on common principles for education and training. Depending on which professionals such decisions end up encompassing, a new analysis may be required.

Del ett

Författningsförslag

och bakgrund

57

1 Författningsförslag

1.1 Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Härigenom föreskrivs1 följande.

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2 § Denna lag gäller för dem som vill utöva ett reglerat yrke i

Sverige, som anställd eller som egen företagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz (ursprungsstaten).

I tillämpliga delar gäller denna lag även för dem som

1. har gjort yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz, eller

2. har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige eller fått dem erkända här i landet och vill utöva sitt yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt denna lag eller innehav av ett giltigt europeiskt yrkeskort ger yrkesutövaren rätt till tillträde till samma yrke eller den jämförbara yrkesverksamhet som denne är behörig att utöva i ursprungsstaten och rätt att utöva

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

58

det yrket eller den verksamheten i Sverige, på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

4 § Denna lag gäller inte för yrken som är förenade med offentlig maktutövning.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om detta yrke genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

5 § Denna lag gäller inte om det i en annan lag eller förordning finns avvikande bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats utanför Sverige, i den mån dessa bestämmelser grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom

Europeiska unionen än yrkeskvalifikationsdirektivet.

Definitioner

6 § I denna lag avses med

1. reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller använda en viss yrkestitel,

2. lagligen etablerad: uppfyller alla krav för att ha rätt att stadigvarande utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en stat inom EES eller i Schweiz,

3. yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 punkt a i) i yrkeskvalifikationsdirektivet eller yrkeserfarenhet,

4. bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som har utfärdats av en behörig myndighet avseende en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum inom EES eller i Schweiz. Som bevis på formella kvalifikationer ska också betraktas ett bevis på formella kvalifikationer som har utfärdats i tredjeland, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset på formella kvalifikationer har erkänts av den staten,

5. reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller

SOU 2014:19 Författningsförslag

59

yrkesutövning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

6. anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke under en behörig yrkesutövares ansvar och som ska bedömas, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning,

7. lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökandes yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som genomförs av en behörig myndighet i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke,

8. yrkespraktik: en period med yrkespraktik som sker under handledning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis,

9. yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en medlemsstat,

10. europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis för antingen att yrkesutövaren uppfyller alla nödvändiga villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en stat inom EES eller i Schweiz eller erkännandet av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer för etablering i en sådan stat, och

11. livslångt lärande: all allmän utbildning, yrkesutbildning, ickeformell utbildning och informellt lärande som sker genom livet och leder till ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens.

Yrkespraktik

7 § Om det för tillträde till ett reglerat yrke krävs att yrkesutövaren har gjort viss yrkespraktik, ska sådan praktik som gjorts i en annan stat inom EES eller i Schweiz godtas, under de förutsättningar som särskilt föreskrivs.

Tillfälligt tillhandahållande av tjänster

8 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke (etableringsstaten).

Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten krävs att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater

Författningsförslag SOU 2014:19

60

inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten i Sverige.

Kravet på yrkeserfarenhet i andra stycket gäller inte om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för tillfälligt tillhandahållande av tjänster, inklusive krav på förhandsunderrättelse och förhandskontroll i enlighet med artikel 7 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

10 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige står under samma tillsyn som andra utövare av yrket här i landet. En sådan yrkesutövare kan även bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet.

Etablering i Sverige

Den generella ordningen

11 § Bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14, 16 eller 17 § samt för de yrkesutövare som inte uppfyller de villkor för automatiskt erkännande som anges i de föreskrifter som avses i 16– 20 §.

12 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller i Schweiz för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Tillträde till yrket och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, ska också beviljas om yrkesutövaren på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en stat inom EES eller i Schweiz som inte reglerar

SOU 2014:19 Författningsförslag

61

detta yrke, om yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller handlingar som intygar formella kvalifikationer.

Krav på yrkeserfarenhet enligt andra stycket får inte ställas om yrkesutövarens kompetensbevis avser en reglerad utbildning i ursprungsstaten.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt den generella ordningen, inklusive undantag från 12 § enligt artikel 13.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet och genom krav på anpassningsperiod och lämplighetsprov.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet

14 § Om det i författning ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikationsdirektivet, ska utövande av denna verksamhet i en annan stat inom EES eller i Schweiz beaktas vid bedömningen av om kraven är uppfyllda.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

16 § Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom

EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård eller tandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

17 § Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom

EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet

Författningsförslag SOU 2014:19

62

som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper

18 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, om yrkesutövaren innehar ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbildningsramen.

19 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de delegerade akter och genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

SOU 2014:19 Författningsförslag

63

Europeiskt yrkeskort

21 § En yrkesutövare som avses i 2 § andra stycket 2 får begära att den behöriga myndigheten utfärdar ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Om yrkesutövaren avser att etablera sig i en annan stat inom EES eller i Schweiz ska den behöriga myndigheten endast förbereda ett utfärdande av ett europeiskt yrkeskort. Detsamma gäller om yrkesutövaren avser att i en sådan stat tillfälligt tillhandahålla tjänster inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14–20 §.

22 § Den behöriga myndigheten ska utfärda ett europeiskt yrkeskort till en yrkesutövare som avser att etablera sig i Sverige och som innehar en yrkeskvalifikation som ska erkännas enligt denna lag. Detsamma gäller om yrkesutövaren avser att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14–20 §.

Första stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om europeiskt yrkeskort.

Kunskaper i det svenska språket

24 § Föreskrifter om krav på yrkesutövares kunskaper i det svenska språket får inte tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort enligt denna lag.

Om det av särskild anledning i det enskilda fallet kan antas att en yrkesutövare, vars yrkeskvalifikationer har erkänts enligt denna lag eller som innehar ett europeiskt yrkeskort, saknar för yrket nödvändiga kunskaper i det svenska språket, får den behöriga myn-

Författningsförslag SOU 2014:19

64

digheten besluta att kontrollera kunskaperna innan tillträde till yrket beviljas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att kontroller av språkkunskaper för utövare av yrken inom hälso- och sjukvården får ske utan att kravet i andra stycket om särskild anledning i det enskilda fallet är uppfyllt.

Sekretess

25 § Bestämmelser om sekretess finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande m.m.

26 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

27 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

65

1.2 Förslag till förordning om erkännande av yrkeskvalifikationer

Regeringen föreskriver2 följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning kompletterar bestämmelserna i lagen (20xx:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom förordningen genomförs vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2 § Särskilda bestämmelser som syftar till att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet finns också i andra författningar inom de sektorer där utövandet av ett visst yrke är reglerat.

3 § Denna förordning har samma syfte och tillämpningsområde som lagen (20xx:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

4 § I denna förordning avses med

1. säkerhetsyrken eller hälso- och sjukvårdsyrken som inte erkänns automatiskt: yrken som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14– 20 § lagen (20xx:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer,

2. ECTS-poäng: poäng enligt det meritsystem för högre utbildning som används i det europeiska området för högre utbildning, och

3. IMI: informationssystemet för den inre marknaden. De termer och uttryck som i övrigt används i denna förordning har samma innebörd som i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

66

Tillfälligt tillhandahållande av tjänster

5 § Om inte annat särskilt föreskrivs ska en yrkesutövare som med stöd av 8 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer tillfälligt utövar sitt yrke i Sverige tillhandahålla sina tjänster under etableringsstatens yrkestitel.

6 § Föreskrifter om krav på förhandsunderrättelse samt förhandskontroll av en yrkesutövares yrkeskvalifikationer i enlighet med artikel 7 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns i fråga om

1. väktare, i lagen (1974:191) om bevakningsföretag och förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m., och

2. yrken inom hälso- och sjukvården, i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369).

Ett europeiskt yrkeskort ska i förekommande fall anses utgöra en sådan förhandsunderrättelse som avses i första stycket.

Bestämmelserna i 12 och 13 §§ om partiellt tillträde gäller även vid förhandskontroll enligt de föreskrifter som avses i första stycket, om den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer hade varit tillämplig vid etablering i det enskilda fallet.

Etablering i Sverige

Den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer

7 § Vid tillämpningen av 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer ska kvalifikationerna indelas i följande nivåer:

1. Ett kompetensbevis som utfärdats av behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten för

a) en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå och som visar att innehavaren har allmänna kunskaper,

b) en utbildning som inte ingår i ett utbildnings- eller examensbevis enligt 2–5,

c) ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

d) en treårig yrkeserfarenhet.

2. Bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

a) allmän utbildning som har kompletterats med en annan utbildning än den som avses i 3 eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller

b) teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som har kompletterats med utbildning som avses i a) eller med den prov-

SOU 2014:19 Författningsförslag

67

tjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning.

3. Examensbevis för

a) annan eftergymnasial utbildning på minst ett år än de som avses i 4 och 5 samt den yrkesutbildning som krävs därutöver, eller

b) reglerad utbildning, eller, i fråga om reglerade yrken, yrkesutbildning med särskild uppläggning som ger jämförbar nivå vad gäller yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och jämförbar verksamhet, förutsatt att examensbeviset åtföljs av ett utbildningsbevis från ursprungsstaten.

4. Examensbevis för utbildning på högskolenivå på minst tre och högst fyra år, eller ett motsvarande antal ECTS-poäng, och för yrkesutbildning som krävs därutöver.

5. Examensbevis för utbildning på högskolenivå på minst fyra år, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och för yrkesutbildning som krävs därutöver.

8 § Andra bevis på formella kvalifikationer än sådana som avses i 7 § ska jämställas med dessa, om de har utfärdats av en behörig myndighet i en annan stat inom EES eller i Schweiz och avser en avslutad utbildning eller annan yrkeskvalifikation som i den staten ger samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke.

9 § Trots vad som anges i 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer får den behöriga myndigheten besluta att yrkesutövaren saknar tillräckliga yrkeskvalifikationer samt vägra denne tillträde till och rätt att utöva yrket, om det för tillträde till yrket i Sverige krävs sådana kvalifikationer som avses i 7 § 5, men yrkesutövaren endast innehar sådana kvalifikationer som avses i 7 § 1.

10 § Trots vad som anges i 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer får den behöriga myndigheten besluta att yrkesutövaren måste genomgå en anpassningsperiod om högst tre år eller utföra ett lämplighetsprov, om

1. innehållet i yrkesutövarens utbildning avviker väsentligt från innehållet i den utbildning som krävs i Sverige, eller

2. yrket omfattar yrkesaktiviteter som i ursprungsstaten inte ingår i motsvarande yrke och som kräver kvalifikationer som

Författningsförslag SOU 2014:19

68

väsentligen avviker från dem som yrkesutövarens kompetensbevis omfattar.

Bedömningen enligt första stycket 1 ska avse sådana kunskaps- och kompetensområden, uppnådda färdigheter och kompetenser som är grundläggande för utövandet av yrket och där innehållet i yrkesutövarens utbildning i betydande mån skiljer sig från den utbildning som krävs i Sverige.

Ett sådant krav på kompensationsåtgärder som avses i första stycket får inte ställas om den väsentliga avvikelsen kompenseras av kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren har tillägnat sig genom yrkesverksamhet eller genom livslångt lärande och som har godkänts för detta ändamål av ett relevant organ.

11 § Om den behöriga myndigheten beslutar att kräva kompensationsåtgärder enligt 10 § ska sökanden ges möjlighet att välja mellan att genomgå en anpassningsperiod eller att göra ett lämplighetsprov, om inte annat särskilt föreskrivs.

Rätten att välja kompensationsåtgärd gäller inte heller om det för tillträde till yrket i Sverige krävs sådana kvalifikationer som avses i 7 § 3, men yrkesutövaren endast innehar sådana kvalifikationer som avses i 7 § 1, eller om det för tillträde till yrket i Sverige krävs sådana kvalifikationer som avses i 7 § 4 eller 5, men yrkesutövaren endast innehar sådana kvalifikationer som avses i 7 § 2. Om det för tillträde till yrket i Sverige krävs sådana kvalifikationer som avses i 7 § 4, men yrkesutövaren endast innehar sådana kvalifikationer som avses i 7 § 1, får den behöriga myndigheten besluta att sökanden både ska genomgå en anpassningsperiod och göra ett lämplighetsprov.

Om sökanden ska göra ett lämplighetsprov ska den behöriga myndigheten se till att detta kan ske inom sex månader från tidpunkten för beslutet.

12 § I stället för att besluta om kompensationsåtgärder enligt 10 § ska den behöriga myndigheten besluta att godkänna den sökandes yrkeskvalifikationer för tillträde till och rätt att utöva en del av ett yrke (partiellt tillträde), om

1. yrkesutövaren är fullt kvalificerad att i ursprungsmedlemsstaten utöva en del av den yrkesverksamhet för vilken tillträde söks,

2. skillnaderna mellan den yrkesverksamhet som avses i 1 och det reglerade yrket i Sverige är så stora att den sökande skulle

SOU 2014:19 Författningsförslag

69

behöva fullfölja hela det utbildningsprogram som föreskrivs för att få tillträde till det reglerade yrket, och

3. yrkesverksamheten objektivt kan särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket i Sverige.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska den behöriga myndigheten beakta om yrkesverksamheten kan utövas självständigt i ursprungsmedlemsstaten.

När partiellt tillträde till en yrkesverksamhet har beviljats, ska verksamheten bedrivas under ursprungsstatens yrkestitel. Yrkesutövaren ska tydligt ange behörighetens räckvidd.

13 § Partiellt tillträde till en yrkesverksamhet får nekas av tvingande hänsyn till allmänintresset, om det är nödvändigt och lämpligt för att uppnå det eftersträvade målet.

Gemensamma bestämmelser om förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer

14 § Bestämmelserna i 15–22 §§ gäller för handläggningen av ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, oavsett vilken ordning för erkännande som ska tillämpas.

Bestämmelserna i 15–22 §§ ska inte tillämpas om yrkesutövaren har beviljats ett europeiskt yrkeskort för etablering inom yrket i Sverige.

15 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som vill etablera sig i

Sverige för att här utöva ett reglerat yrke, ska hos den myndighet som är behörig för yrket i fråga ansöka om legitimation, auktorisation, godkännande eller annat behörighetsbevis, om ett sådant krävs för utövande av yrket i Sverige.

En ansökan enligt första stycket ska handläggas enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning i den del vissa yrkeskvalifikationer krävs för att ansökan ska kunna beviljas. Den behöriga myndighetens beslut om yrkeskvalifikationerna ska läggas till grund för den fortsatta handläggningen av ansökningsärendet.

Författningsförslag SOU 2014:19

70

16 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som vill etablera sig i

Sverige för att här utöva ett yrke som är reglerat på så sätt att det för utövande av yrket krävs att yrkesutövaren certifieras av ett annat organ än den myndighet som är behörig för yrket i fråga, ska hos den behöriga myndigheten ansöka om prövning av yrkeskvalifikationerna.

Den behöriga myndighetens beslut om yrkeskvalifikationerna ska godtas av certifieringsorganet.

17 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som vill etablera sig i

Sverige för att här utöva ett yrke som är reglerat på så sätt att det ställs krav på att personalen ska inneha vissa kvalifikationer för att ett företag ska erhålla ackreditering, ska hos den myndighet som är behörig för yrket i fråga ansöka om prövning av yrkeskvalifikationerna. En sådan ansökan får även ges in av yrkesutövarens arbetsgivare.

Den behöriga myndighetens beslut om yrkeskvalifikationerna ska godtas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.

18 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som vill etablera sig i

Sverige för att här utöva ett reglerat yrke som inte omfattas av 15– 17 §, får hos den myndighet som är behörig för yrket i fråga ansöka om prövning av yrkeskvalifikationerna. En sådan ansökan får även ges in av yrkesutövarens arbetsgivare.

Den behöriga myndighetens beslut om yrkeskvalifikationerna ska godtas av den myndighet som utövar tillsyn över yrkesutövarens verksamhet.

19 § En ansökan enligt 15–18 § får även ges in via den elektroniska förmedlingsfunktion som avses i 38 §.

20 § En ansökan enligt 15–19 § ska handläggas skyndsamt.

Inom en månad efter mottagandet av ansökan ska den behöriga myndigheten bekräfta mottagandet och, om det saknas handlingar, uppmana sökanden att komma in med kompletterande underlag. Om sökanden trots anmodan inte kommer in med de handlingar som behövs för att ansökan ska kunna prövas, får myndigheten avvisa ansökan.

SOU 2014:19 Författningsförslag

71

Om det finns skäl att anta att en handling inte är äkta eller giltig eller att sökanden inte har rätt att utöva sitt yrke i en annan stat inom EES eller i Schweiz, ska den behöriga myndigheten inhämta de upplysningar som behövs hos den behöriga myndigheten i den berörda staten.

21 § Beslut om yrkeskvalifikationerna ska fattas inom tre månader från det att en fullständig ansökan har getts in. I ärenden som handläggs enligt 12 eller 14 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer får denna tidsfrist förlängas med en månad, om det finns särskilda skäl.

22 § I ärenden som handläggs enligt 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer ska den behöriga myndigheten höra

Universitets- och högskolerådet avseende sökandens utländska utbildning innan frågan om yrkeskvalifikationerna avgörs, om det inte är obehövligt. Den behöriga myndigheten ska ersätta rådet för dess kostnader för att lämna yttrandet.

Europeiskt yrkeskort för yrkesutövare i Sverige

23 § En ansökan om utfärdande av ett europeiskt yrkeskort enligt 21 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer ska ske elektroniskt.

Av ansökan ska framgå om den avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster eller för etablering samt i vilken stat tillhandahållandet eller etableringen avses ske (den mottagande staten). Vilka handlingar som ska ges in i samband med ansökan anges i de genomförandeakter rörande det aktuella yrket som Europeiska kommissionen antar i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

24 § En ansökan enligt 23 § ska handläggas skyndsamt.

Inom en vecka efter mottagandet av en ansökan ska den behöriga myndigheten bekräfta mottagandet och, om det saknas handlingar, uppmana sökanden att komma in med kompletterande underlag. Om sökanden trots anmodan inte kommer in med de handlingar som behövs för att ansökan ska kunna prövas, får myndigheten avvisa ansökan.

Författningsförslag SOU 2014:19

72

Den behöriga myndigheten ska kontrollera om den sökande är lagligen etablerad i Sverige och om alla nödvändiga handlingar som har utfärdats i Sverige är giltiga och äkta. Om det finns skäl att anta att en handling inte är äkta eller giltig ska den behöriga myndigheten kontakta relevant organ eller begära bestyrkta kopior av handlingarna från den sökande.

Yrkeskort för etablering eller för tillfälligt tillhandahållande av vissa tjänster

25 § Om en ansökan enligt 23 § avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett säkerhetsyrke eller ett europeiskt yrkeskort för etablering, ska den behöriga myndigheten inom en månad från utgången av den tidsfrist som avses i 24 § första stycket, eller från den senare tidpunkt då begärda kompletteringar har kommit in, besluta att vidarebefordra ansökan till den mottagande statens behöriga myndighet. Den behöriga myndigheten ska samtidigt informera sökanden om hur långt handläggningen av ärendet fortskridit.

Vad som anges i första stycket gäller också om en ansökan enligt 23 § avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett hälso- och sjukvårdsyrke, om ansökan inte grundar sig på sådana yrkeskvalifikationer som enligt bilaga V till yrkeskvalifikationsdirektivet ska erkännas automatiskt. Om ansökan grundar sig på sådana yrkeskvalifikationer som ska erkännas automatiskt ska i stället 26 § tillämpas.

Yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av andra tjänster

26 § En ansökan enligt 23 § som avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett hälso- och sjukvårdsyrke och som grundar sig på sådana yrkeskvalifikationer som enligt bilaga V till yrkeskvalifikationsdirektivet ska erkännas automatiskt, ska beviljas.

En ansökan enligt 23 § som avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom andra yrken än säkerhetsyrken eller hälso- och sjukvårdsyrken, ska beviljas, om sökanden är lagligen etablerad inom yrket i Sverige. Om yrket inte är

SOU 2014:19 Författningsförslag

73

reglerat i Sverige krävs att sökanden har utövat yrket under minst ett år eller genomgått en reglerad utbildning för yrket.

Om ansökan ska beviljas enligt första eller andra stycket, ska den behöriga myndigheten inom tre veckor från utgången av den tidsfrist som avses i 24 §, eller från den senare tidpunkt då begärda kompletteringar har kommit in, besluta att utfärda det europeiska yrkeskortet. Den behöriga myndigheten ska därefter utan dröjsmål vidarebefordra det europeiska yrkeskortet till den behöriga myndigheten i den mottagande staten och informera sökanden om detta.

27 § Om en innehavare av ett europeiskt yrkeskort som har utfärdats enligt 26 § vill tillhandahålla tjänster i andra stater än den som angavs i ansökan, får innehavaren ansöka om en sådan utökning.

Om innehavaren vill tillhandahålla tjänster under mer än 18 månader, ska innehavaren informera den behöriga myndigheten om detta.

Innehavaren ska också informera den behöriga myndigheten om väsentliga förändringar i den faktiska situation som har uppgetts i ärendet. Den behöriga myndigheten ska vid behov uppdatera det europeiska yrkeskortet och vidarebefordra detta till den berörda mottagande medlemsstaten.

Europeiskt yrkeskort för yrkesutövare som vill etablera sig eller tillhandahålla vissa tjänster i Sverige

28 § Om en sådan ansökan som avses i 22 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer om yrkeskort för etablering eller för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom säkerhetsyrken eller hälso- och sjukvårdsyrken som inte erkänns automatiskt har överförts från den stat där sökanden är etablerad till den behöriga myndigheten, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål kontrollera att ansökan är fullständig. Om det finns skäl får den behöriga myndigheten begära ytterligare uppgifter. Vilka handlingar som ska ges in i samband med ansökan anges i de genomförandeakter rörande det aktuella yrket som Europeiska kommissionen antar i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

29 § Om en ansökan enligt 28 § om yrkeskort för etablering grundar sig på sådana yrkeskvalifikationer som omfattas av automatiskt

Författningsförslag SOU 2014:19

74

erkännande enligt 14–20 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer ska den behöriga myndigheten besluta om utfärdande av det europeiska yrkeskortet inom en månad från den tidpunkt då ansökan togs emot.

30 § Om en ansökan enligt 28 § om yrkeskort för etablering grundar sig på andra yrkeskvalifikationer än dem som avses i 29 § eller om ansökan avser yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom säkerhetsyrken eller hälso- och sjukvårdsyrken som inte erkänns automatiskt, ska den behöriga myndigheten inom två månader besluta om utfärdande av det europeiska yrkeskortet eller, under de förutsättningar som anges i 10 §, att sökanden ska genomgå kompensationsåtgärder.

31 § De tidsfrister som anges i 29 och 30 §§ får vid behov förlängas med två veckor. Den behöriga myndigheten ska informera sökanden om förlängningen och skälen för denna.

Om det är nödvändigt av hänsyn till folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet får tidsfristen därefter förlängas med ytterligare två veckor.

32 § Den behöriga myndigheten får besluta att inte utfärda ett europeiskt yrkeskort, om de uppgifter som krävs inte har kommit in inom de tidsfrister som anges i 29–31 §§, trots att kompletteringar har begärts enligt 28 §.

33 § Om den behöriga myndigheten inte har fattat något beslut inom de tidsfrister som anges i 29–31 §§ ska ansökan anses vara beviljad. Detsamma gäller om den behöriga myndigheten har beslutat om kompensationsåtgärder enligt 10 § men inte, enligt sökandens önskemål, kan anordna ett lämplighetsprov inom sex månader.

34 § Om den behöriga myndigheten beslutar att bevilja en ansökan enligt 29 eller 30 §, eller om ansökan enligt 33 § ska anses vara beviljad, ska det europeiska yrkeskortet automatiskt skickas till sökanden via IMI.

SOU 2014:19 Författningsförslag

75

Intyg om examens- och utbildningsbevis

35 § Universitets- och högskolerådet ska, på begäran av en yrkesutövare som innehar ett svenskt examens- eller utbildningsbevis från en utbildning på grundskole- eller gymnasienivå, en utbildning på högskolenivå eller en annan eftergymnasial utbildning, utfärda det intyg som krävs för att examens- eller utbildningsbeviset ska godtas i en annan stat som ett bevis på formella kvalifikationer.

Bestämmelser om att auktoriserade handelskamrar får utfärda de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att styrka yrkeserfarenhet finns i handelskammarförordningen (1990:733).

Gemensam kontaktpunkt

36 § Tillväxtverket ansvarar för att det, genom den gemensamma kontaktpunkt som har upprättats enligt lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden och förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden, tillhandahålls elektronisk information om reglerade yrken och utbildningar i Sverige samt en elektronisk förmedlingsfunktion, i enlighet med artikel 57 och 57a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Den information som tillhandahålls ska i lämplig utsträckning vara tillgänglig också på engelska.

Elektronisk information

37 § De behöriga myndigheterna ska till Tillväxtverket lämna den information som behövs för att Tillväxtverket ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 36 § att tillhandahålla elektronisk information om reglerade yrken i Sverige.

Den information som behövs för att Tillväxtverket ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 36 § att tillhandahålla elektronisk information om reglerade utbildningar i Sverige ska lämnas till Tillväxtverket av

1. Statens skolverk, avseende utbildningar inom gymnasieskolan,

2. Universitets- och högskolerådet, avseende högskoleutbildningar, och

3. Myndigheten för yrkeshögskolan, avseende utbildningar inom yrkeshögskolan.

Författningsförslag SOU 2014:19

76

Elektronisk förmedlingsfunktion

38 § Den elektroniska förmedlingsfunktion som avses i 36 § ska göra det möjligt för yrkesutövare att kommunicera med behöriga myndigheter och i övrigt vidta de åtgärder som krävs enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning, med undantag för kompensationsåtgärder enligt 10 §.

Varje behörig myndighet ska vara ansluten till förmedlingsfunktionen.

Myndighetssamarbete

39 § De behöriga myndigheterna i Sverige ska bedriva ett nära samarbete med och lämna bistånd och upplysningar till de behöriga myndigheterna och rådgivningscentrumen i övriga stater inom EES och i Schweiz, i syfte att underlätta tillämpningen av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Universitets- och högskolerådet ska lämna sådant bistånd som avses i första stycket i fråga om yrken som inte har reglerats i Sverige.

40 § Om den behöriga myndigheten får kännedom om att en yrkesutövare som utövar sitt yrke i Sverige med stöd av lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning har blivit föremål för disciplinära eller andra åtgärder eller straffrättsliga påföljder som kan påverka utövandet av yrkesverksamheten, ska den behöriga myndigheten informera den behöriga myndigheten i yrkesutövarens ursprungsstat.

En behörig myndighet som erhåller motsvarande uppgifter från en annan stat inom EES eller från Schweiz ska informera avsändaren om vilka åtgärder som vidtas med anledning av uppgifterna.

41 § I patientsäkerhetslagen (2010:659) finns bestämmelser om underrättelseskyldighet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd rörande beslut om att begränsa eller förbjuda en yrkesutövare inom hälso- och sjukvården att utöva sitt yrke.

I skollagen (2010:800) finns bestämmelser om underrättelseskyldighet för Lärarnas ansvarsnämnd rörande beslut om att begränsa eller förbjuda en lärare eller förskollärare att utöva sitt yrke.

SOU 2014:19 Författningsförslag

77

I lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård finns bestämmelser om underrättelseskyldighet för Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård rörande beslut om att begränsa eller förbjuda en veterinär att utöva sitt yrke.

42 § Om en innehavare av ett europeiskt yrkeskort blir föremål för disciplinära eller andra åtgärder eller straffrättsliga påföljder som innebär en begränsning av eller ett förbud mot att utöva yrket i

Sverige, ska den behöriga myndigheten uppdatera yrkesutövarens akt i IMI. Innehavaren av det europeiska yrkeskortet och de myndigheter som har tillgång till den berörda IMI-akten ska utan dröjsmål informeras om alla uppdateringar. Den behöriga myndigheten ska radera uppgifterna i IMI-akten när de inte längre behövs.

43 § De behöriga myndigheterna ska se till att det sker utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottagares klagomål mot en yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i en annan stat än i etableringsstaten ska kunna utredas på ett korrekt sätt. Tjänstemottagaren ska informeras om resultatet av klagomålet.

44 § Om en behörig myndighet gör en anmälan till polis- eller åklagarmyndighet om att en yrkesutövare har åberopat falska intyg i ett ärende enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning, ska den behöriga myndigheten underrätta Universitets- och högskolerådet om att anmälan har gjorts.

Om en yrkesutövare döms till ansvar för en sådan gärning som avses i första stycket, ska Universitets- och högskolerådet besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om detta. Underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då domen har meddelats.

45 § IMI ska användas för utbyte av information mellan behöriga myndigheter och rådgivningscentrum i Sverige och i andra stater inom EES och i Schweiz enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning.

Bestämmelser om IMI finns i förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden och i föreskrifter meddelade med stöd av den förordningen samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om admi-

Författningsförslag SOU 2014:19

78

nistrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG.

Anmälnings- och rapporteringsskyldighet till Europeiska kommissionen

46 § Universitets- och högskolerådet ska till Europeiska kommissionen samt, vad gäller punkt 1, 2 och 4, till övriga stater inom

EES och Schweiz

1. i enlighet med artikel 14.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet anmäla förslag till sådana särskilda föreskrifter som inskränker sökandens möjlighet enligt 11 § att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov,

2. i enlighet med artikel 21a i direktivet via IMI anmäla de bevis på formella kvalifikationer för arkitekter som utfärdas i Sverige,

3. i enlighet med artikel 21a i direktivet via IMI anmäla de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas i Sverige och som ger behörighet att utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, specialistläkare, specialisttandläkare, tandläkare och veterinär,

4. i enlighet med artikel 25.3a i direktivet anmäla föreskrifter om partiell befrielse från vissa moment i specialistläkarutbildningen,

5. i enlighet med artikel 59.1 i direktivet löpande lämna uppgifter om förändringar avseende reglerade yrken och utbildningar i Sverige,

6. i enlighet med artikel 59.6 i direktivet lämna en rapport vartannat år om de krav på yrkeskvalifikationer som under den senaste tvåårsperioden har tagits bort eller mildrats, och

7. i enlighet med artikel 60 i direktivet lämna en rapport vartannat år om tillämpningen av det inrättade systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer, statistik över de beslut som har fattats och de problem som tillämpningen för med sig.

Om en sådan förändring som avses i första stycket 6 innebär att ett nytt eller högre krav på yrkeskvalifikationer införs, ska uppgifterna lämnas senast sex månader efter det att förändringen har införts.

Universitets- och högskolerådet ska hålla regeringen underrättad om den information som lämnas till Europeiska kommissionen och till övriga stater enligt denna paragraf.

SOU 2014:19 Författningsförslag

79

47 § En myndighet som avser att meddela sådana särskilda föreskrifter som avses i 46 § första stycket 1 ska i god tid inhämta synpunkter från Universitets- och högskolerådet samt därefter underrätta rådet om det förslag den har utarbetat. Myndigheten ska även ange på vilka grunder begränsningen är nödvändig och proportionerlig i förhållande till ett allmänt intresse.

En sådan föreskrift som avses i första stycket får inte tillämpas förrän tidigast tre månader efter det att Universitets- och högskolerådet har anmält förslaget till Europeiska kommissionen.

48 § Den information om bevis på formella kvalifikationer i fråga om specialistläkare och specialisttandläkare som behövs för att

Universitets- och högskolerådet ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 46 § första stycket 3 ska lämnas till rådet av Socialstyrelsen.

49 § Den information som behövs för att Universitets- och högskolerådet ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 46 § första stycket 4 att anmäla föreskrifter om partiell befrielse från vissa moment i specialistläkarutbildningen ska lämnas till rådet av Socialstyrelsen.

50 § Den information om förändringar avseende reglerade yrken och utbildningar som behövs för att Universitets- och högskolerådet ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 46 § första stycket 5 och 6 ska lämnas till rådet av de behöriga myndigheterna och de myndigheter som avses i 37 § andra stycket 1 och 3.

Om en sådan förändring som avses i första stycket innebär att ett nytt eller högre krav på yrkeskvalifikationer införs, ska den behöriga myndigheten ange skälen för att förändringen ska anses överensstämma med de principer som anges i artikel 59.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Informationen enligt första stycket ska lämnas löpande. Om förändringen är av det slag som avses i andra stycket ska informationen lämnas senast tre månader efter det att förändringen har införts.

51 § De behöriga myndigheterna ska på begäran av Universitets- och högskolerådet lämna den information om tillämpningen som behövs för att rådet ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 46 § första stycket 7.

Författningsförslag SOU 2014:19

80

Rådet för reglerade yrken

52 § Vid Universitets- och högskolerådet finns ett råd för reglerade yrken.

Rådet ska organisera kontinuerligt erfarenhetsutbyte rörande tillämpningen av lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning.

53 § Generaldirektören för Universitets- och högskolerådet är rådets ordförande.

Universitets- och högskolerådet ansvarar för sekretariatsfunktionen i rådet.

54 § De myndigheter som anges i 59 § samt Kommerskollegium ska vara representerade i rådet. Rådets ordförande utser representanter för dessa myndigheter efter förslag från myndigheterna i fråga.

55 § Rådet ska samråda med representanter för andra myndigheter samt med företrädare för bransch- och arbetstagarorganisationer och andra intressenter i syfte att inhämta synpunkter av betydelse för erkännande av yrkeskvalifikationer.

56 § Rådet ska upprätta en arbetsordning.

Behöriga myndigheter m.m.

57 § Universitets- och högskolerådet är nationell samordnare enligt artikel 56.4 och rådgivningscentrum enligt artikel 57b i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Universitets- och högskolerådet fungerar även som mottagare av underrättelser enligt artikel 56a i direktivet från andra stater inom EES och Schweiz. Rådet ska så snart som möjligt vidarebefordra sådana underrättelser till de berörda behöriga myndigheterna i Sverige.

58 § Kommerskollegium är samordnande myndighet för myndighetssamarbetet i IMI avseende yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Författningsförslag

81

59 § Rollen som behörig myndighet enligt yrkeskvalifikationsdirektivet fullgörs av

1. Konsumentverket, i fråga om bergsguider,

2. Fastighetsmäklarinspektionen, i fråga om fastighetsmäklare och hyresförmedlare,

3. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i fråga om yrkesverksamhet avseende kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods samt kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor,

4. Socialstyrelsen, i fråga om yrken inom hälso- och sjukvården, yrkesverksamhet inom socialtjänsten rörande barn och ungdom samt yrkesverksamhet avseende hantering av bekämpningsmedel i klass 1 SO,

5. Länsstyrelsen i Stockholms län, i fråga om väktare,

6. Boverket, i fråga om energiexperter, sakkunniga inom brandskydd, sakkunniga funktionskontrollanter, sakkunniga rörande kulturvärden, sakkunniga rörande tillgänglighet, kontrollansvariga samt yrkesverksamhet avseende kontroll av hissar och vissa motordrivna anordningar,

7. Finansinspektionen i fråga om aktuarier,

8. Kammarkollegiet, i fråga om auktoriserade tolkar och auktoriserade translatorer,

9. Statens skolverk, i fråga om lärare och förskollärare, 10. Universitets- och högskolerådet, i fråga om arkitekter, europeiskt yrkeskort för övriga yrken än dem som avses i 1–9 och 11– 17 samt när det gäller att utfärda intyg om examens- och utbildningsbevis enligt 35 §, 11. Statens jordbruksverk, i fråga om yrken inom djurens hälso- och sjukvård samt yrkesverksamhet avseende hantering av bekämpningsmedel i klass 1 L och 2 L, 12. Naturvårdsverket, i fråga om kvalitetssäkrare av rovdjursobservationer, 13. Strålsäkerhetsmyndigheten, i fråga om yrkesverksamhet avseende kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar samt strålskyddsexperter, 14. Transportstyrelsen, i fråga om besiktningstekniker, taxiförare, trafikskolepersonal samt lärare vid utbildning av förare och handledare, 15. Patentombudsnämnden, i fråga om auktoriserade patentombud, 16. Elsäkerhetsverket, i fråga om elinstallatörer, och

Författningsförslag SOU 2014:19

82

17. Arbetsmiljöverket, i fråga om kranförare, företagsläkare, sprängarbasar och samt yrkesverksamhet som innefattar arbete med asbest, dykeriarbete, hantering av bekämpningsmedel i klass 1 AV, kontroll av lyftanordningar, arbete med byggnadsställningar högre än två meter och kontroll av trycksatta anordningar.

Bemyndiganden

60 § Följande myndigheter får meddela särskilda föreskrifter om undantag från rätten att välja kompensationsåtgärd enligt 11 § samt de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning, i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta:

1. Rikspolisstyrelsen, i fråga om väktare,

2. Konsumentverket, i fråga om bergsguider,

3. Fastighetsmäklarinspektionen, i fråga om fastighetsmäklare och hyresförmedlare,

4. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i fråga om yrkesverksamhet avseende kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods samt kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor,

5. Socialstyrelsen, i fråga om yrken inom hälso- och sjukvården, yrkesverksamhet inom socialtjänsten rörande barn och ungdom samt yrkesverksamhet avseende hantering av bekämpningsmedel i klass 1 SO,

6. Boverket, i fråga om energiexperter, sakkunniga inom brandskydd, sakkunniga funktionskontrollanter, sakkunniga rörande kulturvärden, sakkunniga rörande tillgänglighet, kontrollansvariga samt yrkesverksamhet avseende kontroll av hissar och vissa motordrivna anordningar,

7. Finansinspektionen, i fråga om aktuarier,

8. Kammarkollegiet, i fråga om auktoriserade tolkar och auktoriserade translatorer,

9. Statens skolverk, i fråga om lärare och förskollärare, 10. Universitets- och högskolerådet, i fråga om arkitekter, 11. Statens jordbruksverk, i fråga om yrken inom djurens hälso- och sjukvård samt yrkesverksamhet avseende hantering av bekämpningsmedel i klass 1 L och 2 L,

SOU 2014:19 Författningsförslag

83

12. Naturvårdsverket, i fråga om kvalitetssäkrare av rovdjursobservationer, 13. Strålsäkerhetsmyndigheten, i fråga om yrkesverksamhet avseende kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar samt strålskyddsexperter, 14. Transportstyrelsen, i fråga om besiktningstekniker, taxiförare, trafikskolepersonal samt lärare vid utbildning av förare och handledare, 15. Patentombudsnämnden, i fråga om auktoriserade patentombud, 16. Elsäkerhetsverket, i fråga om elinstallatörer, och 17. Arbetsmiljöverket, i fråga om kranförare, företagsläkare, sprängarbasar och ställningsbyggare samt yrkesverksamhet som innefattar arbete med asbest, dykeriarbete, hantering av bekämpningsmedel i klass 1 AV, kontroll av lyftanordningar och kontroll av trycksatta anordningar.

61 § Universitets- och högskolerådet får, i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de delegerade akter och genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta, meddela de föreskrifter som behövs om

1. europeiskt yrkeskort för andra yrken än dem som avses i 60 § 1–9 och 11–17,

2. automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper, och

3. utfärdande av intyg om utbildningsbevis och andra handlingar enligt 35 §.

62 § Myndigheten för yrkeshögskolan får meddela de föreskrifter som behövs om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet enligt 14 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta.

63 § Kommerskollegium får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om informationsutbyte via IMI.

Författningsförslag SOU 2014:19

84

Överklagande m.m.

64 § Om den behöriga myndigheten inte inom den föreskrivna tidsfristen har avgjort ett ärende enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning, får sökanden begära att så sker.

Myndigheten ska, inom två veckor från det att en sådan framställan har gjorts, antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå framställningen.

65 § Beslut enligt denna förordning gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

66 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

1. Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

2. Vid handläggningen av ansökningar som har kommit in till den behöriga myndigheten före den 18 januari 2016, ska 22 § inte tillämpas.

SOU 2014:19 Författningsförslag

85

1.3 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs3 att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 28 kap. 16 a §, samt närmast före 28 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap.

Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer

16 a §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i ärendet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

86

1.4 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1974:191 ) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs4 att 3 b, 4 a och 16 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag5 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 b §6

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt

2. uppfyller de villkor för tillfälligt tillhandahållande av tjänster som gäller enligt dels lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, dels de föreskrifter om förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer som har meddelats med stöd av denna lag, samt

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att bedriva bevakningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2. under minst två år av de

4 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 5 Lagen omtryckt 1989:148. 6 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

SOU 2014:19 Författningsförslag

87

senaste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

4 a §7

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt

2. uppfyller de villkor för tillfälligt tillhandahållande av tjänster som gäller enligt dels lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, dels de föreskrifter om förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer som har meddelats med stöd av denna lag, samt

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2. under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

7 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Författningsförslag SOU 2014:19

88

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

16 §8

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av denna lag.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

8 Senaste lydelse 2009:311.

SOU 2014:19 Författningsförslag

89

1.5 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1989:149 ) om bevakningsföretag

Regeringen föreskriver9 att 2123 §§ förordningen (1989:149) om bevakningsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §10

Auktorisations- eller godkännandemyndigheten ska skriftligen underrätta yrkesutövaren om huruvida förutsättningarna enligt 3 b § första stycket 1 och 2 respektive 4 a § första stycket 1 och 2 lagen (1974:191) om bevakningsföretag är uppfyllda.

Underrättelsen enligt första stycket ska lämnas inom en månad från det att myndigheten har mottagit en fullständig förhandsanmälan enligt 19 §.

Om det finns särskilda skäl, får underrättelsen lämnas inom två månader. I sådant fall ska myndigheten inom en månad informera yrkesutövaren om varför den tidsfrist som anges i andra stycket inte kan iakttas och när underrättelsen kommer att lämnas.

Om tidsfristen i andra stycket inte kan iakttas ska myndigheten inom samma tidsfrist informera yrkesutövaren om orsaken till förseningen. Orsaken till förseningen ska åtgärdas under påföljande månad. En underrättelse enligt första stycket ska lämnas inom två månader efter det att orsaken till förseningen har åtgärdats.

22 §11

Om auktorisations- eller godkännandemyndigheten vid en förhandskontroll bedömer att det finns en väsentlig skillnad mellan yrkesutövarens yrkeskvalifikationer och den

Om auktorisations- eller godkännandemyndigheten vid en förhandskontroll bedömer att det finns en väsentlig skillnad mellan yrkesutövarens yrkeskvalifikationer och den

9 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 10 Senaste lydelse 2009:312. 11 Senaste lydelse 2009:312.

Författningsförslag SOU 2014:19

90

yrkesutbildning som krävs i Sverige för den verksamhet som förhandsanmälan avser och att skillnaden är skadlig för folkhälsa eller säkerhet, ska myndigheten inom en månad från det att den har underrättat yrkesutövaren enligt 21 § första stycket ge personen tillfälle att visa att han eller hon har den kunskap eller kompetens som krävs.

yrkesutbildning som krävs i Sverige för den verksamhet som förhandsanmälan avser och att skillnaden är skadlig för folkhälsa eller säkerhet och inte kan kompenseras genom yrkesutövarens yrkeserfarenhet eller genom kunskap, färdigheter och kompetenser som uppnåtts genom livslångt lärande och formellt godkänts av ett relevant organ, ska myndigheten i den underrättelse som avses i 21 § första stycket ge personen möjlighet att genom ett lämplighetsprov visa att han eller hon har den kunskap eller kompetens som krävs.

Den verksamhet som förhandsanmälan avser ska kunna utövas inom en månad efter det att en sådan underrättelse lämnats.

23 §12

Om auktorisations- eller godkännandemyndigheten inte har vidtagit de åtgärder som anges i 21 och 22 §§, gäller inte kravet på att en person ska ha underrättats enligt 3 b § första stycket 3 lagen (1974:191) om bevakningsföretag för att ha auktorisation respektive 4 a § första stycket 3 samma lag för att vara godkänd. Vidare ska personen i sådant fall anses uppfylla de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet respektive villkor för godkän-

Om auktorisations- eller godkännandemyndigheten inte har vidtagit de åtgärder som anges i 21 och 22 §§ inom de tidsfrister som anges där, gäller inte kravet på att en person ska ha underrättats enligt 3 b § första stycket 3 lagen (1974:191) om bevakningsföretag för att ha auktorisation respektive 4 a § första stycket 3 samma lag för att vara godkänd. Vidare ska personen i sådant fall anses uppfylla de villkor för auktorisation av tillfällig verk-

12 Senaste lydelse 2009:312.

SOU 2014:19 Författningsförslag

91

nande vid tillfälligt arbete som anges i denna förordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.

samhet respektive villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som anges i denna förordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

92

1.6 Förslag till förordning om ändring i fastighetsmäklarförordningen (2011:668)

Regeringen föreskriver13 i fråga om fastighetsmäklarförordningen (2011:668)14

dels att 3–6 §§ och 17–19 §§ samt rubriken närmast före 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 16 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Den som ansöker om fullständig registrering ska anses uppfylla kravet på tillfredsställande utbildning i 6 § 3 fastighetsmäklarlagen (2011:666) , om sökanden

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående registrering, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

1. innehar ett kompetensbevis som krävs i en EES-stat eller Schweiz för tillträde till och utövande av yrket fastighetsmäklare där och beviset har utfärdats i en sådan stat,

2. har utövat yrket fastighetsmäklare på heltid under minst två år under de senaste tio åren eller på deltid under motsvarande längre tid i en EES-stat eller Schweiz om yrket inte är reglerat

13 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 14 Senaste lydelse av 3, 4, 5, 18 och 19 §§ 2012:26.

SOU 2014:19 Författningsförslag

93

där och kan visa upp ett bevis på att han eller hon har genomgått en utbildning på lägst gymnasial nivå i en EES-stat eller Schweiz som förberett sökanden för utövande av yrket, eller

3. kan visa upp ett bevis på att han eller hon har genomgått en reglerad utbildning till fastighetsmäklare på lägst gymnasial nivå om minst ett år i en EESstat eller Schweiz, om yrket inte är reglerat där.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

94

1.7 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2003:789 ) om skydd mot olyckor

Regeringen föreskriver att 3 kap.11, 11 a och 12 §§ förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor15 ska upphöra att gälla den 18 januari 2016.

15 Senaste lydelse av 3 kap. 11 och 12 §§ 2008:1220. Senaste lydelse av 3 kap. 11 a § 2007:686.

SOU 2014:19 Författningsförslag

95

1.8 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs16 i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 4 och 5 §§, 9 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 17 § ska lyda ”Bemyndiganden”,

dels att ska det i lagen ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 18 § och 9 kap. 18 §, samt närmast före 9 kap. 18 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,

4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,

5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar,

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande, och

7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården under ett tillfälligt besök i

7. den som i annat fall, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag och enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats

16 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

96

Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.

i anslutning till den lagen, tillfälligt tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården utan att ha svensk legitimation för yrket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

4 kap.

4 §

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare är endast den som har legitimation för yrket eller som särskilt förordnats att utöva det.

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare är endast den som

1. har legitimation för yrket,

2. särskilt har förordnats att utöva det, eller

3. har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket i Sverige enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

5 §

En i 1 § angiven yrkestitel får användas endast av den som har legitimation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring.

Yrkestitlarna apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska och tandläkare får även användas av den som enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har

SOU 2014:19 Författningsförslag

97

meddelats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket i Sverige.

6 kap.

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonal.

9 kap.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse, eller

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse,

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Författningsförslag SOU 2014:19

98

Informationsskyldighet

18 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation eller om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

10 kap.

12 §

Beslut i frågor som avses i 8 kap. gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Beslut i frågor som avses i 8 kap. och 9 kap. 18 § gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

99

1.9 Förslag till förordning om ändring i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369)

Regeringen föreskriver17 i fråga om patientsäkerhetsförordningen (2010:1369)18

dels att 5 kap. 7, 13, 14, 17 och 19 §§ ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 5 kap. 10 § ska betecknas 5 kap. 11 § och nuvarande 5 kap. 11 § ska betecknas 5 kap. 10 §,

dels att de nya 5 kap. 10 § och 5 kap. 11 § ska ha följande lydelse,

dels att 5 kap. 12, 15 och 21 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4 § och 8 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 5 kap. 15 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §

En yrkesutövare som avses i 1, 2, 3, 5, 6, 7, 8 eller 9 §, vars utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis inte uppfyller kraven för legitimation eller annat behörighetsbevis, ska ändå få legitimation eller annat behörighetsbevis i Sverige om han eller hon genom yrkeserfarenhet har förvärvat rättigheter till yrket och behörig myndighet har intygat detta.

En yrkesutövare som avses i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8 eller 9 §, vars utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis inte uppfyller kraven för legitimation eller annat behörighetsbevis, ska ändå få legitimation eller annat behörighetsbevis i Sverige om han eller hon genom yrkeserfarenhet har förvärvat rättigheter till yrket och behörig myndighet har intygat detta.

11 § Ärenden enligt 1–6 §§ och 8–

10 §§ ska handläggas enligt förordningen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

17 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 18 Senaste lydelse av 5 kap. 7 § 2013:618.

Författningsförslag SOU 2014:19

100

Om en yrkesutövare har ansökt om legitimation eller annat behörighetsbevis enligt 1, 2, 3, 5, 6, 7, 8 eller 9 § men inte uppfyller föreskrivna krav, ska Socialstyrelsen pröva ansökan enligt bestämmelserna i 12 § eller 13 § 2.

Om en yrkesutövare har ansökt om legitimation eller annat behörighetsbevis enligt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9 eller 10 § men inte uppfyller föreskrivna krav för automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationerna, ska Socialstyrelsen pröva ansökan enligt bestämmelserna i 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

12 §19

En arbetsterapeut, audionom, biomedicinsk analytiker, dietist, fysioterapeut, kiropraktor, logoped, naprapat, optiker, ortopedingenjör, psykolog, psykoterapeut, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukhusfysiker eller tandhygienist som har sin utbildning från ett annat EES-land än Sverige eller från

Schweiz, ska efter ansökan få legitimation eller annat behörighetsbevis i Sverige om

En ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis i

Sverige för yrket arbetsterapeut, audionom, biomedicinsk analytiker, dietist, fysioterapeut, kiropraktor, logoped, naprapat, optiker, ortopedingenjör, psykolog, psykoterapeut, receptarie, röntgensjuksköterska, specialistsjuksköterska, sjukhusfysiker eller tandhygienist ska prövas enligt 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om sökandens yrkeskvalifikationer har förvärvats eller erkänts i ett annat

EES-land än Sverige eller i Schweiz.

1. han eller hon har ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis över behörighetsgivande utbildning som följer av

19 Senaste lydelse 2013:1154.

SOU 2014:19 Författningsförslag

101

EES-avtalet eller av avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan, och

2. det yrke som han eller hon avser att utöva i Sverige och det yrke han eller hon är behörig för i ursprungsmedlemsstaten är jämförbara yrkesverksamheter.

15 §20

En yrkesutövare som avses i 1, 2, 3, 6, 8, eller 12 § och som för första gången avser att temporärt utöva sitt yrke i Sverige, ska skriftligen underrätta Socialstyrelsen om detta.

En yrkesutövare som avses i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10 eller 12 § och som för första gången avser att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige, ska skriftligen underrätta Socialstyrelsen om detta.

Om yrkesutövaren ett senare år har för avsikt att tillhandahålla temporära tjänster här, ska han eller hon på nytt underrätta Socialstyrelsen om detta.

Om yrkesutövaren ett senare år har för avsikt att tillfälligt tillhandahålla tjänster här, ska han eller hon på nytt underrätta Socialstyrelsen om detta.

En underrättelse enligt denna bestämmelse ska även anses innefatta en ansökan om tidsbegränsad legitimation. Om yrkesutövaren uppfyller villkoren för legitimation enligt 1, 2, 3, 6, 8, 10, 11, 12, 13 eller 14 § ska han eller hon få en tidsbegränsad legitimation för yrket.

15 a §

Om en yrkesutövare som avses i 15 § inte uppfyller de krav för automatiskt erkännande som anges i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, eller 10 § eller om yrkesutövaren avser att utöva något av de yrken som

20 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

Författningsförslag SOU 2014:19

102

anges i 12 §, får Socialstyrelsen kontrollera yrkesutövarens kvalifikationer innan tjänsterna erbjuds för första gången. En sådan förhandskontroll får dock endast ske om det är nödvändigt för att undvika att patienters hälsa skadas allvarligt.

21 §21

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om

1. de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som avses i EES-avtalet och avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan och som enligt 1–9 §§ ska ge legitimation eller bevis om specialistkompetens i Sverige,

2. legitimation eller annan behörighet som avses i 1–13 §§ och 15 § tredje stycket samt om anpassningsperiod, lämplighetsprov och yrkesverksamhet, i den utsträckning sådana krav enligt

EES-avtalet eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan får ställas på en sökande, och

3. vilka handlingar som ska bifogas en underrättelse enligt 15 §.

2. vilka handlingar som ska bifogas en underrättelse enligt 15 §,

3. förhandskontroll enligt 15 a §, och

4. krav på och kontroll av språkkunskaper för yrkesutövare som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz.

21 Senaste lydelse 2012:315.

SOU 2014:19 Författningsförslag

103

6 kap.

1 §

Den som har genomgått någon annan utbildning utomlands än som avses i 5 kap. 1–13 §§ ska efter ansökan få behörighetsbevis för ett yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel för vilket det finns bestämmelser om legitimation eller annan behörighet i Sverige, om han eller hon

Den som har genomgått någon annan utbildning utomlands än som avses i 5 kap. 1–12 §§ ska efter ansökan få behörighetsbevis för ett yrke inom hälso- och sjukvården, tandvården eller detaljhandeln med läkemedel för vilket det finns bestämmelser om legitimation eller annan behörighet i Sverige, om han eller hon

1. har genomgått den kompletterande utbildning och fullgjort den praktiska tjänstgöring som behövs för att kunskaperna och färdigheterna ska motsvara de svenska kraven,

2. har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska författningar, och

3. har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket.

7 kap.

4 §

Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen som behövs till skydd för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa.

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om fortbildning för apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor och tandläkare.

8 kap.

1 §22

Nuvarande lydelse

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i

22 Senaste lydelse 2013:1154.

Författningsförslag SOU 2014:19

104

tabellen.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller 1014 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser ska tillämpas:

Legitimation

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykoterapeut 4

Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker, dietist, fysioterapeut, logoped, optiker, ortopedingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2

Bevis om specialistkompetens 4

Behörighetsbevis för den som har genomgått utbildning utomlands, dock ej personal som tidigare har meddelats motsvarande behörighetsbevis i ett EES-land eller i Schweiz

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykoterapeut 4

Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker, dietist, fysioterapeut, logoped, optiker, ortopedingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukhusfysiker, sjuksköterska, specialistsjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2

Föreslagen lydelse

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i

SOU 2014:19 Författningsförslag

105

tabellen.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller 1014 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser ska tillämpas:

Legitimation

Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller psykoterapeut 4

Apotekare, arbetsterapeut, audionom, barnmorska, biomedicinsk analytiker, dietist, fysioterapeut, logoped, optiker, ortopedingenjör, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukhusfysiker, sjuksköterska, tandhygienist eller tandläkare 2

Bevis om specialistkompetens 4

Behörighetsbevis för specialistsjuksköterska 2

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

106

1.10 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1998:1518 ) om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården

Regeringen föreskriver23 att det i förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården ska införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 a §

Behörig till anställning inom landstingens hälso- och sjukvård är även den som, enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen samt enligt patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den förordningen, har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket utan att ha svensk legitimation.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

23 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

SOU 2014:19 Författningsförslag

107

1.11 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs24 att 3 kap.3 a och 3 b §§socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 a §25

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § andra stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § första eller tredje stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3. uppföljning av beslutade insatser. Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §26

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i

24 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 25 Senaste lydelse 2013:1146. Träder i kraft den 1 juli 2014. 26 Senaste lydelse 2013:1146. Träder i kraft den 1 juli 2014.

Författningsförslag SOU 2014:19

108

Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Socialnämnden får använda handläggare med utländsk utbildning för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

Socialnämnden får även använda handläggare med annan utländsk utbildning än sådan som avses i första stycket för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt andra stycket är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

109

1.12 Förslag till lag om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)

Regeringen föreskriver27 i fråga om socialtjänstförordningen (2001:937)

dels att 7 a kap. 2, 3 och 5 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 7 a kap. 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a kap.

4 §28

Den som har genomgått någon annan utbildning i tredjeland än som avses i 3 §, ska få bevis om behörighet enligt 1 § om

Den som har genomgått en sådan utbildning som avses i 3 kap. 3 b § andra stycket social-tjänstlagen (2001:453), ska få bevis om behörighet enligt 1 § om

1. utbildningen till sin längd, nivå och till sitt innehåll motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 §, och

2. han eller hon har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket och om svenska författningar.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

27 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 28 Senaste lydelse 2014:63. Träder i kraft den 1 juli 2014.

Författningsförslag SOU 2014:19

110

1.13 Förslag till förordning om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338)

Regeringen föreskriver29 att 5 kap. 10 § och 7 kap. 4 §plan- och byggförordningen (2011:338) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §30

En besiktning enligt 8 eller 9 § ska utföras av någon vars kompetens för uppgiften har styrkts genom ackreditering enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, eller av någon som uppfyller motsvarande krav enligt bestämmelser i ett annat land i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

En besiktning enligt 8 eller 9 § ska utföras av någon vars kompetens för uppgiften har styrkts genom ackreditering enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående certifiering, finns i lagen (20xx:x)

29 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 30 Senaste lydelse 2011:819.

SOU 2014:19 Författningsförslag

111

om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

7 kap.

4 §

Byggnadsnämnden ska godta certifierade kontrollansvariga och funktionskontrollanter samt utlåtanden från sakkunniga vars kompetens har styrkts genom certifiering. Nämnden ska även godta kontrollansvariga, funktionskontrollanter och utlåtanden från sakkunniga som har styrkt sin kompetens på annat motsvarande sätt enligt bestämmelser i ett annat land inom

Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Byggnadsnämnden ska godta certifierade kontrollansvariga och funktionskontrollanter samt utlåtanden från sakkunniga vars kompetens har styrkts genom certifiering.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående certifiering, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

112

1.14 Förslag till förordning om ändring i försäkringsrörelseförordningen (2011:257)

Regeringen föreskriver31 att det i försäkringsrörelseförordningen (2011:257) ska införas en ny paragraf, 7 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

3 a §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

31 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

SOU 2014:19 Författningsförslag

113

1.15 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs32 i fråga om skollagen (2010:800)

dels att 2 kap. 13 § och 27 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 kap. 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §33

Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen.

Undervisningen får bedrivas endast av den som

1. har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning, eller

2. enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster som lärare eller förskollärare i Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att vara behörig att bedriva viss undervisning i skolväsendet.

Regeringen får även meddela föreskrifter om undantag från kraven på legitimation och behörighet för sådana speciallärare och specialpedagoger som är anställda som lärare i grundsärskolan, specialskolan, gymnasiesärskolan eller särskild utbildning för vuxna.

32 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 33 Senaste lydelse 2013:823.

Författningsförslag SOU 2014:19

114

24 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första och ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

27 kap.

7 §34

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §.

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation, eller

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation,

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 2 kap. 24 §.

34 Senaste lydelse 2011:189.

SOU 2014:19 Författningsförslag

115

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

116

1.16 Förslag till förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100)

Regeringen föreskriver35 att bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 2

36

(OBS UTDRAG)

Apotekarexamen Apotekarexamen

Övrigt Övrigt

För apotekarexamen skall studenten ha fullgjort sex månaders apotekspraktik.

För apotekarexamen ska studenten ha fullgjort sex månaders apotekspraktik.

För apotekarexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

För apotekarexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkeskvalifikationsdirektivet).

Arkitektexamen Arkitektexamen

Övrigt Övrigt

35 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 36 Senaste lydelse 2013:924.

SOU 2014:19 Författningsförslag

117

För arkitektexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

För arkitektexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Barnmorskeexamen Barnmorskeexamen

Övrigt Övrigt

För barnmorskeexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

För barnmorskeexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Läkarexamen Läkarexamen

Övrigt Övrigt

För läkarexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

För läkarexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Sjuksköterskeexamen Sjuksköterskeexamen

Övrigt Övrigt

För sjuksköterskeexamen skall också de preciserade krav

För sjuksköterskeexamen ska också de preciserade krav gälla

Författningsförslag SOU 2014:19

118

gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Tandläkarexamen Tandläkarexamen

Övrigt Övrigt

För tandläkarexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

För tandläkarexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

119

1.17 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2011:326 ) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare

Regeringen föreskriver37 att 3 kap.1, 2 och 8 §§ förordningen (2011:326)om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

Ett bevis över utländsk lärar- eller förskollärarutbildning som ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet eller kompletterande insatser motsvarar sådan svensk utbildning som anges i 2 kap. ger samma behörighet som den svenska utbildningen.

Ett bevis över en utländsk lärar- eller förskollärarutbildning som inte har fullföljts eller erkänts i något EES-land eller i

Schweiz och som ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet eller kompletterande insatser motsvarar sådan svensk utbildning som anges i 2 kap. ger samma behörighet som den svenska utbildningen.

Om läraren eller förskolläraren har ett annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska ger den utländska utbildningen behörighet enligt första stycket endast om läraren eller förskolläraren har de kunskaper i svenska som behövs.

Statens skolverk får meddela närmare föreskrifter om villkoren för behörighet för lärare eller förskollärare som har bevis över sådan utländsk lärar- eller förskollärarutbildning som avses i första stycket.

37 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

120

2 §

Statens skolverk får meddela närmare föreskrifter om villkoren för behörighet enligt 1 § för lärare eller förskollärare som har

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

1. ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis över behörighetsgivande utbildning som följer av

– EU-rätten, – avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller

– avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, och

2. bevis över annan utländsk lärar- eller förskollärarutbildning än sådan som avses i 1.

8 §

Ligger ett bevis över utländsk lärar- eller förskollärarutbildning till grund för ansökan om legitimation ska Statens skolverk inhämta ett yttrande från Högskolverket innan ärendet avgörs.

Ligger ett sådant bevis över utländsk lärar- eller förskollärarutbildning som avses i 1 § till grund för ansökan om legitimation ska Statens skolverk inhämta ett yttrande från Universitets- och högskolerådet innan ärendet avgörs.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

121

1.18 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2009:302 ) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs38 i fråga om lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 9 § och rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 3–6 §§, 7 kap. 3 § och 8 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 6 § och 7 kap. 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §39

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1. har legitimation enligt 3 kap. 1 §,

2. har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3. enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 9 § tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Sverige, eller

3. enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen tillfälligt tillhandahåller tjänster inom yrket i Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

2 kap.

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fortbild-

38 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 39 Senaste lydelse 2012:465.

Författningsförslag SOU 2014:19

122

ning för djurhälsopersonal.

3 kap.

3 §40

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har

1. legitimation för yrket enligt 1 §,

2. rätt till sådan yrkesutövning enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 §, eller

2. tillfälligt tillhandahåller tjänster inom yrket i Sverige enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, eller

3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

4 §41

En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket,

2. enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 § har rätt att utöva veterinäryrket, eller

2. tillfälligt tillhandahåller tjänster som veterinär i Sverige enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

5 §

Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat

40 Senaste lydelse 2012:465. 41 Senaste lydelse 2012:465.

SOU 2014:19 Författningsförslag

123

EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 §42

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2. vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående godkännande, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utom-

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har

42 Senaste lydelse 2010:678.

Författningsförslag SOU 2014:19

124

lands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land.

behörighet att utöva yrket i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i tredje stycket.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

7 kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter.

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet, eller

1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet,

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel.

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel, eller

3. om underrättelse enligt 16 §.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

16 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol avseende en veterinär beslutar om återkallelse av legitimation eller

SOU 2014:19 Författningsförslag

125

annan behörighet enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

8 kap.

9 §

Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

126

1.19 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2009:1386 ) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Regeringen föreskriver43 i fråga om förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 12, 13 och 19 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 13 § ska upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 2 § samt 3 kap. 1, 2, 5, 7, 9, 11, 15 och 16 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 1 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §

Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om

1. inskränkningar i rätten att överlåta arbetsuppgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, och

1. inskränkningar i rätten att överlåta arbetsuppgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård,

2. de övriga skyldigheter för djurhälsopersonalen som behövs för en god och säker vård.

2. de övriga skyldigheter för djurhälsopersonalen som behövs för en god och säker vård, och

3. fortbildning för veterinärer.

3 kap.

1 §

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för veterinärer med sådan utländsk utbildning eller auktorisation som omfattas av

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för veterinärer med sådan utländsk utbildning eller auktorisation som omfattas av automatiskt erkännande enligt

43 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

SOU 2014:19 Författningsförslag

127

1. EU-rätten, 1. EU-rätten,

2. avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet),

2. avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), eller

3. avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, eller

3. avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer.

4. överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer av den 14 juni 1993 (SÖ 1994:2) ändrad genom avtal den 11 november 1998 (SÖ 2001:5).

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för veterinärer med sådan utländsk utbildning eller auktorisation som omfattas av överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer av den 14 juni 1993 (SÖ 1994:2) ändrad genom avtal den 11 november 1998 (SÖ 2001:5).

1 a §

En ansökan om legitimation som har getts in av en veterinär med en sådan utbildning eller auktorisation som avses i föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § första stycket, ska handläggas enligt förordningen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Om sökandens utbildning eller auktorisation har förvärvats eller erkänts i en annan stat inom

Författningsförslag SOU 2014:19

128

EES eller i Schweiz, men inte omfattas av föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § första stycket, ska ansökan om legitimation som veterinär prövas enligt 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

2 §

En sökande med annan utländsk utbildning eller auktorisation än vad som följer av 1 § ska få legitimation som veterinär om den sökande

En sökande med annan utländsk utbildning eller auktorisation än vad som följer av 1 eller 1 a § ska få legitimation som veterinär om den sökande

1. har genomgått den kompletterande utbildning och fullgjort den praktiska tjänstgöring som behövs för att kunskaperna och färdigheterna ska motsvara de svenska kraven,

2. har för yrket nödvändiga kunskaper om svenska författningar, och

3. har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket.

Legitimation får meddelas trots att den sökande inte har genomgått föreskriven efterutbildning, om denne är mycket skicklig och särskilt erfaren inom veterinäryrket.

Jordbruksverket får, efter samråd med Sveriges lantbruksuniversitet, meddela närmare föreskrifter om utbildning och praktisk tjänstgöring som avses i första stycket 1.

5 §44

En veterinär som har rätt att kalla sig specialist efter föreskriven specialiseringstjänstgöring i ett annat EES-land eller i Schweiz ska på ansökan godkännas som specialist i Sverige, om veterinären har svensk legitima-

En ansökan om att godkännas som specialist i Sverige ska prövas enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om sökanden har genomgått speciali-

44 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

SOU 2014:19 Författningsförslag

129

tion för yrket. seringstjänstgöring i ett annat

EES-land eller i Schweiz.

Jordbruksverket får meddela närmare föreskrifter om specialistgodkännande för veterinärer som genomgått utländsk specialiseringstjänstgöring.

Bevis om specialistkompetens får utfärdas endast för specialiteter som är godkända i Sverige.

7 §

En ansökan om legitimation som djursjukskötare ska prövas enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om sökandens yrkeskvalifikationer har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för djursjukskötare med yrkeskvalifikationer förvärvade i ett annat land.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för djursjukskötare med yrkeskvalifikationer som har förvärvats i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i första stycket.

9 §

En ansökan om godkännande som hovslagare ska prövas enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om sökandens yrkeskvalifikationer har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz.

Jordbruksverket får meddela Jordbruksverket får meddela

Författningsförslag SOU 2014:19

130

föreskrifter om godkännande av hovslagare med yrkeskvalifikationer förvärvade i ett annat land.

föreskrifter om godkännande av hovslagare med yrkeskvalifikationer som har förvärvats i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i första stycket.

11 §

En ansökan om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska prövas enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om sökandens yrkeskvalifikationer har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för yrkesutövare med yrkeskvalifikationer förvärvade i ett annat land.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för yrkesutövare med yrkeskvalifikationer som har förvärvats i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i första stycket.

15 §

Jordbruksverket ska bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från mottagandet och underrätta sökanden om handlingar som saknas.

Ärenden om legitimation eller annan behörighet ska handläggas skyndsamt. Jordbruksverkets beslut ska fattas inom tre månader från det att en fullständig ansökan givits in.

Om det finns särskilda skäl, får tidsfristen förlängas med en

Ärenden om legitimation eller annan behörighet ska handläggas skyndsamt. Jordbruksverkets beslut ska fattas inom tre månader från det att en fullständig ansökan givits in.

SOU 2014:19 Författningsförslag

131

månad. Sökanden ska innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut informeras om skälen för att handläggningstiden förlängs.

I ärenden som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § får tidsfristen förlängas med en månad, om det finns särskilda skäl. Sökanden ska innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut informeras om skälen för att handläggningstiden förlängs.

16 §

Den som ansöker om legitimation eller annan behörighet enligt föreskrifter meddelade med stöd av 1, 2, 7, 9 eller 11 § eller lämnar uppgifter enligt 13 § ska av Jordbruksverket upplysas om vilka svenska författningar som han eller hon behöver känna till och om vilka möjligheter han eller hon har att få de kunskaper i svenska språket som behövs för att kunna utöva yrket i Sverige.

Den som ansöker om legitimation eller annan behörighet enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 1, 2, 7, 9 eller 11 § eller lämnar uppgifter enligt 13 § ska av Jordbruksverket upplysas om vilka svenska författningar som han eller hon behöver känna till och om vilka möjligheter han eller hon har att få de kunskaper i svenska språket som behövs för att kunna utöva yrket i Sverige.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

132

1.20 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1993:221 ) för Sveriges lantbruksuniversitet

Regeringen föreskriver45 att bilagan till förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga

46

(OBS, UTDRAG)

Veterinärexamen Veterinärexamen

Övrigt Övrigt

För veterinärexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

För veterinärexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

45 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 46 Senaste lydelse 2012:470.

SOU 2014:19 Författningsförslag

133

1.21 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1998:978 ) om trafikskolor

Regeringen föreskriver47 att 10 § förordningen (2008:978) om trafikskolor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §48

En sökande som är medborgare i en annan stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz, och som har behörighet att arbeta som trafiklärare, utbildningsledare eller trafikskolechef i någon av dessa stater, kan efter ansökan få godkännande för detta yrke.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz, och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående godkännande, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Transportstyrelsen skall vid prövningen beakta den utbildning eller yrkeserfarenhet som sökanden har skaffat sig i någon av dessa stater.

Transportstyrelsen skall meddela ytterligare föreskrifter om godkännande samt om prövotider, lämplighetsprov och yrkesverksamhet.

Transportstyrelsens beslut i ärenden om godkännande skall

47 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 48 Senaste lydelse 2008:1145. Ändringen innebär bl.a. att andra, tredje och fjärde stycket upphävs.

Författningsförslag SOU 2014:19

134

fattas inom tre månader från ansökningsdagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

135

1.22 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2006:1010 ) om växtskyddsmedel

Regeringen föreskriver49 att 44 § förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 §

Ett växtskyddsmedel som hänförs till klass 1 eller 2 enligt 20 § får användas endast av den som uppfyller särskilda kunskapskrav.

Föreskrifter om särskilda kunskapskrav får förenas med krav på att den som använder växtskyddsmedlet skall ha uppnått viss ålder.

Föreskrifter om särskilda kunskapskrav får förenas med krav på att den som använder växtskyddsmedlet ska ha uppnått viss ålder.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående tillstånd, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

49 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

136

1.23 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2000:338 ) om biocidprodukter

Regeringen föreskriver50 att 46 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 §51

En biocidprodukt som hänförs till klass 1 i 25 § får användas endast av någon som uppfyller särskilda kunskapskrav.

Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om att en biocidprodukt som hänförs till klass 2 i 25 § får användas endast av den som uppfyller särskilda kunskapskrav. Föreskrifterna får innebära krav på att användaren ska ha uppnått en viss ålder.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående tillstånd, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

50 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 51 Senaste lydelse 2008:258.

SOU 2014:19 Författningsförslag

137

1.24 Förslag till förordning om ändring i elinstallatörsförordningen (1990:806)

Regeringen föreskriver52 att 9 § elinstallatörsförordningen (1990:806) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §53

Elsäkerhetsverket prövar frågor om meddelande av behörighet att utföra elinstallationsarbete. Verket får meddela föreskrifter om krav på utbildning och praktik för behörighet.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående meddelande av behörighet, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

För att täcka Elsäkerhetsverkets kostnader för handläggning av behörighetsärenden skall en särskild avgift betalas till verket för varje beslut om meddelad behörighet. Verket meddelar, efter samråd med Ekonomistyrningsverket, närmare föreskrifter om avgiften.

För att täcka Elsäkerhetsverkets kostnader för handläggning av behörighetsärenden ska en särskild avgift betalas till verket för varje beslut om meddelad behörighet. Verket meddelar, efter samråd med Ekonomistyrningsverket, närmare föreskrifter om avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

52 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 53 Senaste lydelse 1998:467.

Författningsförslag SOU 2014:19

138

1.25 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2010:1053 ) om auktorisation av patentombud

Regeringen föreskriver54 i fråga om förordningen (2010:1053) om auktorisation av patentombud

dels att 8 och 9 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 5, 7 och 21 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

En ansökan om auktorisation eller erkännande av utländska yrkeskvalifikationer enligt 7–9 §§ görs hos Patentombudsnämnden.

En ansökan om auktorisation görs hos Patentombudsnämnden.

Ansökan ska vara undertecknad av sökanden.

Kravet i andra stycket gäller inte om ansökan omfattas av lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

7 §55

Den som vill arbeta som auktoriserat patentombud i Sverige får åberopa motsvarande utbildning och yrkeserfarenhet från en annan stat (ursprungsmedlemsstaten) inom EES eller från Schweiz.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Patentombudsnämnden är behörig myndighet och får fatta

54 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 55 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje stycket upphävs.

SOU 2014:19 Författningsförslag

139

beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Patentombudsnämndens beslut i ärenden om erkännande ska fattas inom tre månader från den dag då ansökan inkom till nämnden. Ett erkännande medför att de delar av kraven för auktorisation som utgörs av den utbildning och yrkeserfarenhet som avses i 4 § ska anses uppfyllda.

21 §

Patentombudsnämnden får meddela ytterligare föreskrifter om teoretisk utbildning, yrkeserfarenhet, kunskapsprov för auktorisation och om erkännande av utbildning och yrkeserfarenhet i enlighet med 7 §.

Patentombudsnämnden får meddela ytterligare föreskrifter om teoretisk utbildning, yrkeserfarenhet och kunskapsprov för auktorisation.

Patentombudsnämnden får meddela ytterligare föreskrifter även om auktorisation och registrering av patentombud.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

140

1.26 Förslag till förordning om ändring i fordonsförordningen (2009:211)

Regeringen föreskriver56 i fråga om fordonsförordningen (2009:211)57

dels att 8 kap. 3 e, 3 f och 3 g §§ samt rubriken närmast före 8 kap. 3 e § ska upphöra att gälla,

dels att 8 kap. 3 b och 16 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

3 b §58

En besiktningstekniker enligt 1 kap. 3 § fordonslagen (2002:574) som utför besiktningar enligt samma lag ska ha den utbildning och kompetens som krävs för att kunna utföra besiktningarna.

En sådan besiktningstekniker ska vidare vara certifierad av ett ackrediterat certifieringsorgan för personer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll, eller av ett certifieringsorgan som ackrediterats i motsvarande ordning i något annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Certifiering meddelas på grundval av regler om utbildning och kompetens för certifiering av besiktningstekniker i denna förordning och i Transportstyrelsens föreskrifter som meddelats i anslutning till förordningen. Certifieringen får begränsas till att gälla vissa slag av fordon och besiktningsformer.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående

56 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 57 Senaste lydelse av 8 kap. 3 e och 3 f §§ 2010:75. Senaste lydelse av 8 kap. 3 g § 2010:386. 58 Senaste lydelse 2011:812.

SOU 2014:19 Författningsförslag

141

certifiering, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

16 §59

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter

1. om fordons beskaffenhet och utrustning,

2. om omfattningen av den kontroll som avses i denna förordning,

3. om omfattningen av den kontroll av polisman som avses i 2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574),

4. om den tekniska kompetensen och utrustningen samt kvalitetssäkringen hos besiktningsorgan och provningsorgan enligt fordonslagen samt sådana verkstäder som anges i 6 kap. 17 §,

5. om certifiering av en besiktningstekniker och den utbildning och kompetens som krävs för sådan certifiering,

6. om erkännande av utbildning och yrkesverksamhet i enlighet med 3 e § tredje stycket,

7. om tekniska tjänster, 6. om tekniska tjänster,

8. om tillsynen över efterlevnaden av fordonslagen, denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning,

7. om tillsynen över efterlevnaden av fordonslagen, denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning,

9. om tillverkares tillhandahållande av information,

8. om tillverkares tillhandahållande av information,

10. om skyldighet för besiktningsorgan att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för fullgörande av tillsyn enligt 5 kap. 3 a § fordonslagen,

9. om skyldighet för besiktningsorgan att rapportera genomförande och utfall av fordonsbesiktningar och de uppgifter som i övrigt behövs för fullgörande av tillsyn enligt 5 kap. 3 a § fordonslagen,

11. om avgifter för tillsyn enligt 5 kap. 3 a–c §§ fordonslagen och ärendehandläggning

10. om avgifter för tillsyn enligt 5 kap. 3 a–c §§ fordonslagen och ärendehandläggning

59 Senaste lydelse 2010:1616. Ändringen innebär att sjätte punkten upphävs.

Författningsförslag SOU 2014:19

142

enligt den lagen och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

enligt den lagen och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen,

12. om besiktningsorganens förande av protokoll och dokumentationsskyldighet i fråga om fordonsbesiktning,

11. om besiktningsorganens förande av protokoll och dokumentationsskyldighet i fråga om fordonsbesiktning,

13. om sådan underrättelseskyldighet för besiktningsorgan som avses i 4 kap. 5 § fordonslagen,

12. om sådan underrättelseskyldighet för besiktningsorgan som avses i 4 kap. 5 § fordonslagen,

14. som i övrigt behövs för verkställigheten av fordonslagen och av denna förordning.

13. som i övrigt behövs för verkställigheten av fordonslagen och av denna förordning.

Transportstyrelsen får vidare meddela föreskrifter om att

1. vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får tas i bruk, saluföras eller användas endast om de är märkta enligt styrelsens föreskrifter eller är av en typ som har godkänts av styrelsen eller någon annan myndighet,

2. förfarandet med nationellt typgodkännande under en övergångsperiod får tillämpas även för andra fordon än sådana som anges i 3 kap. 4 §, och

3. tekniska tjänster får vara etablerade i något land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

143

1.27 Förslag till förordning om ändring i taxitrafikförordningen (2012:238)

Regeringen föreskriver60 i fråga om taxitrafikförordningen (2012:238) att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 11 a §, samt närmast före 3 kap. 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer

11 a §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan svensk taxiförarlegitimation, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

60 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

144

1.28 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2006:1592 ) om energideklaration för byggnader

Regeringen föreskriver61 att 10 a § förordningen (2006:1592) om energideklaration för byggnader ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §62

En person från ett annat land i Europeiska unionen eller i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som ska upprätta energideklarationer i Sverige ska anses uppfylla kraven på särskild sakkunskap och oberoende enligt lagen ( 2006:985 ) om energideklaration för byggnader, om han eller hon uppfyller sådana krav enligt bestämmelser om upprättande av energideklarationer i det andra landet i Europeiska unionen eller i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående certifiering, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

61 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 62 Senaste lydelse 2013:774.

SOU 2014:19 Författningsförslag

145

1.29 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1985:613 ) om auktorisation av tolkar och översättare

Regeringen föreskriver63 att 1 och 4 §§ förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §64

Tolkar och översättare får auktoriseras enligt denna förordning. Auktorisationen får avse ett eller flera främmande språk och det svenska teckenspråket.

Frågor om auktorisation av tolkar och översättare ska prövas av Kammarkollegiet.

Kammarkollegiet ska som behörig myndighet, i fråga om tolkar och översättare, fullgöra de uppgifter som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG.

4 §65

För att kunna bli auktoriserad ska en tolk eller översättare

1. ha fyllt arton år och inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller vara underkastad någon annan motsvarande inskränkning i en annan stat,

2. ha fullgjort de kunskapsprov som föreskrivs av Kammarkollegiet, och

3. vara känd för redbarhet och även i övrigt vara lämplig som tolk eller översättare.

Villkoret i första stycket 2 Bestämmelser om erkännande

63 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 64 Senaste lydelse 2007:718. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs. 65 Senaste lydelse 2012:142.

Författningsförslag SOU 2014:19

146

gäller inte tolkar som visar upp kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av ett annat EES-land eller Schweiz för att få tillträde till eller utöva motsvarande yrke i det landet.

av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

147

1.30 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2009:606 ) med instruktion för Fastighetsmäklarinspektionen

Regeringen föreskriver66 att 3 § förordningen (2009:606) med instruktion för Fastighetsmäklarinspektionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §67

Fastighetsmäklarinspektionen ska vara behörig myndighet för fastighetsmäklaryrket enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG.

Fastighetsmäklarinspektionen ska vara behörig myndighet för fastighetsmäklaryrket enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

66 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 67 Senaste lydelse 2012:25.

Författningsförslag SOU 2014:19

148

1.31 Förslag till förordning om ändring i handelskammarförordningen (1990:733)

Regeringen föreskriver68 att 6 § handelskammarförordningen (1990:733) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §69

De auktoriserade handelskamrar som Kommerskollegium efter samråd med Tullverket utser får utfärda

1. sådana ursprungscertifikat som avses i artikel 11.2 i konventionen den 3 november 1923 (SÖ 1926:9) som rör förenkling av tullformaliteterna och i bilaga 12 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen,

2. efter Tullverkets godkännande, varucertifikat EUR.1 enligt de bestämmelser om förmånstull som avses i artikel 20.3 d och e i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen,

3. sådana särskilda certifikat som rör införsel och leverans till Sverige av en i tredje land tillverkad vara som kan behövas för att tillverkningslandet med hänsyn till där gällande exportrestriktioner ska medge utförsel av varan, och

4. de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att som egenföretagare eller anställd utöva sådan verksamhet som avses i bilaga IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG.

4. de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att styrka rätten att som egenföretagare eller anställd utöva yrkesverksamhet i ett annat land inom Europeiska samarbetsområdet eller i Schweiz med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifika-

68 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 69 Senaste lydelse 2007:730.

SOU 2014:19 Författningsförslag

149

tioner, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Uppdrag som avses i första stycket får endast meddelas en handelskammare som har tillräckliga personella och andra resurser för verksamhet med det särskilda slag av dokument som det är fråga om. Är förutsättningarna inte längre uppfyllda, ska uppdraget återkallas.

I fråga om certifikat som avses i första stycket 1 ska handelskamrarna tillämpa rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och förordning (EEG) nr 2454/93.

Samråd med Tullverket enligt första stycket behöver inte ske i fråga om intyg som avses i första stycket 4.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag SOU 2014:19

150

1.32 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2008:1002 ) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Regeringen föreskriver70 att 17 § förordningen (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §

Myndigheten ska vara behörig myndighet enligt artikel 56.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer i fråga om det yrke som regleras i 3 kap.1012 §§ förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

Myndigheten ska vara behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i de avseenden som anges i förordningen (2014:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

70 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

SOU 2014:19 Författningsförslag

151

1.33 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2009:1243 ) med instruktion för Socialstyrelsen

Regeringen föreskriver71 att 8 § förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §72

Socialstyrelsen ska

1. vaka över verksamheterna när det gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter,

2. samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård när det gäller barn och ungdom,

3. bidra med underlag och expertkunskap för det arbete som regeringen bedriver nationellt och internationellt,

4. vara behörig myndighet för yrken inom hälso- och sjukvården enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 213/2011,

4. vara behörig myndighet för yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer,

5. inför beslut eller andra åtgärder som rör barn analysera konsekvenserna för barn och då ta särskild hänsyn till barns bästa,

6. medverka i totalförsvaret och i krisberedskap i enlighet med förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap samt samordna och övervaka planläggningen av den civila hälso- och sjukvårdens, smittskyddets och socialtjänstens beredskap,

7. samordna, följa och utveckla smittskyddet på nationell nivå,

8. samordna en beredskap mot allvarliga hälsohot enligt lagen (2006:1570) om internationella hot mot människors hälsa,

9. fullgöra de uppgifter som ska utföras av en behörig hälsomyndighet enligt Europaparlamentets och rådets beslut

71 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 72 Senaste lydelse 2013:907.

Författningsförslag SOU 2014:19

152

2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar i gemenskapen, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009,

10. fullgöra de uppgifter som ska utföras av ett erkänt behörigt organ enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar,

11. på regeringens uppdrag samordna förberedelserna för försörjningen med läkemedel och sjukvårdsmateriel inför höjd beredskap, för att upprätthålla en katastrofmedicinsk beredskap och inför allvarliga utbrott av smittsamma sjukdomar,

12. se till att de regelverk och rutiner som myndigheten disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag,

13. pröva frågor om statsbidrag, 14. bidra till genomförandet av Sveriges politik för global utveckling,

15. vara sammanhållande myndighet i fråga om 2002 års nordiska hälsoberedskapsavtal och verka för att intentionerna i avtalet genomförs,

16. vara nationell kontaktpunkt för samordning av frågor som gäller genomförandet av artikel 5 i konventionen den 30 maj 2008 om klusterammunition, och

17. vara nationell kontaktpunkt enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård och fullgöra de uppgifter som en sådan kontaktpunkt har enligt artiklarna 6.1 i fråga om samråd, 6.2, 6.3 och 6.5 i direktivet samt enligt artikel 4 i kommissionens genomförandedirektiv 2012/52/EU av den 20 december 2012 om åtgärder för att underlätta erkännandet av recept som utfärdats i en annan medlemsstat.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

153

1.34 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2013:513 ) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Härigenom föreskrivs73 att 3 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med

1. vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2. hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3. tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 213/2011 eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjuk-

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjuk-

73 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

154

vårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

vårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

5. läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (1992:859) är avsedda att tillföras människor,

6. andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

7. hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

8. förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9. övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna i punkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

155

1.35 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2012:811 ) med instruktion för Universitets- och högskolerådet

Regeringen föreskriver74 i fråga om förordningen (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet

dels att 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 17 a §, samt närmast före 17 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Myndigheten ska vara behörig myndighet för arkitektyrket enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 623/2012, och vara kontaktpunkt enligt artikel 57 i samma direktiv.

Myndigheten ska vara behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i de avseenden som anges i förordningen (2014:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Myndigheten ska också vara nationell samordnare och rådgivningscentrum enligt artikel 56.4 respektive artikel 57b i samma direktiv.

Särskilda organ

17 a §

Vid myndigheten finns ett råd för reglerade yrken. Närmare bestämmelser om rådet finns i förordningen (2014:xx) om

74 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag SOU 2014:19

156

erkännande av yrkeskvalifikationer.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

157

1.36 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2009:279 ) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan

Regeringen föreskriver att 3 och 4 §§ förordningen (2009:279) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §75

Myndigheten för yrkeshögskolan ska

1. besluta om vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan enligt förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan,

2. besluta om statsbidrag eller särskilda medel enligt förordningen om yrkeshögskolan,

3. på det sätt som anges i 6 kap. 1 § förordningen om yrkeshögskolan svara för sådana försäkringar som anges där,

4. ha tillsyn över utbildningarna inom yrkeshögskolan,

5. främja utvecklingen av utbildningarna inom yrkeshögskolan och utbildningarnas kvalitet,

6. säkerställa att utbildningarna inom yrkeshögskolan och utbildningsanordnarnas kvalitetsarbete utvärderas,

7. följa upp utbildningarna inom yrkeshögskolan och utbildningsanordnarnas kvalitetsarbete samt resultaten av den utvärdering som avses i 6,

8. svara för ekonomisk uppföljning inom sitt ansvarsområde,

9. svara för ett register med uppgifter om studerande i utbildningar inom yrkeshögskolan och deras studieresultat, betyg och examina,

10. informera och sprida kunskap om yrkeshögskolan och det samlade utbudet av utbildningar inom yrkeshögskolan,

11. vara personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i sin verksamhet,

11. vara personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i sin verksamhet, och

12. vara den nationella samordningspunkten för den euro-

12. vara den nationella samordningspunkten för den euro-

75 Ändringen innebär bl.a. att punkt 13 upphävs.

Författningsförslag SOU 2014:19

158

peiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande, European Qualifications Framework (EQF), och

peiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande, European Qualifications Framework (EQF).

13. vara behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 755/20082, när det gäller att utfärda utbildningsbevis och andra handlingar för utbildningar inom yrkeshögskolan.

Det som anges i första stycket 4–13 gäller även utbildning inom yrkeshögskolan som bedrivs som uppdragsutbildning.

Det som anges i första stycket 4–12 gäller även utbildning inom yrkeshögskolan som bedrivs som uppdragsutbildning.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19 Författningsförslag

159

1.37 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2011:268 ) om lärar- och förskollärarregister

Regeringen föreskriver76 att 6 § förordningen (2011:268) om lärar- och förskollärarregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §77

Personuppgifterna i registret får, utöver det som anges i 5 §, behandlas om det behövs för att

1. handlägga ärenden om legitimation enligt 2 kap. 16 § skollagen (2010:800), enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 16 b § andra stycket skollagen eller enligt 27 kap. 4 § skollagen,

2. lämna uppgifter till utländska myndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 279/2009,

3. utöva tillsyn av skolväsendet och dess personal, och

2. utöva tillsyn av skolväsendet och dess personal, och

4. kontrollera identitet och behörighet i samband med tjänstetillsättning av lärare och förskollärare.

3. kontrollera identitet och behörighet i samband med tjänstetillsättning av lärare och förskollärare.

Personuppgifterna i registret får också behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. I övrigt gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

76 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 77 Senaste lydelse 2013:828. Ändringen innebär att andra punkten upphävs.

161

2 Utgångspunkter

2.1 Genomförande av direktiv efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Skärpta krav på genomförande 2.1.1

Medlemsländerna är skyldiga att omsätta unionsrätt som antagits i form av ett direktiv till nationell rätt. I enlighet med fördragets kompetensfördelning är det de nationella myndigheterna som väljer hur direktivet ska genomföras för att ge direktivet full effekt1men för att skapa rättssäkerhet och förutsebarhet krävs i allmänhet att direktiv genomförs genom bindande regler.2 För det fall Europeiska kommissionen (kommissionen) kan notera att genomförandeåtgärder inte vidtagits inom den tidsfrist som anges i det berörda direktivet, eller om kommissionen är av uppfattningen att medlemsstaten tolkat direktivet felaktigt eller att genomförandet inte är fullständigt, kan den välja att öppna ett överträdelseförfarande mot medlemsstaten.3 Dessa förutsättningar gällde också vid den tidpunkt det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet skulle genomföras. Sedan dess har Lissabonfördraget trätt ikraft.4Lissabonfördraget ger kommissionen möjlighet att kort efter att direktivets genomförandetid löpt ut initiera en process om ekonomiska sanktioner mot medlemsstater som inte genomfört

1 Artikel 4.3 fördraget om Europeiska unionen (FEU). 2 Enskilda ska ha möjlighet att identifiera sina rättigheter enligt direktivet och kunna göra dessa rättigheter gällande vid domstol, se t.ex. mål 252/85 kommissionen mot Frankrike, C-

361/88 kommissionen mot Tyskland.

3 Detsamma gäller för det fall kommissionen anser att direktivet tillämpas felaktigt. 4 Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat i Lissabon den 13 december 2007. För information om det svenska genomförandet se prop. 2007/08:168 Lissabonfördraget. Konsoliderad version av fördraget återfinns på följande länk www.consilium.europa.eu/documents/treaty-of-lisbon?lang=sv

Utgångspunkter SOU 2014:19

162

direktivet inom föreskriven tidsfrist.5 Ekonomiska sanktioner för medlemsstater som genomför direktiv för sent är avsedda att vara kännbara6 och det är förhållandevis enkelt för EU-domstolen att konstatera brott mot unionsrätten för medlemsstater som inte anmält genomförandeåtgärder i tid.

Något annat som förtydligats sedan förra genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet är i vilken utsträckning medlemsländerna är skyldiga att pedagogiskt redogöra för hur direktivet genomförts genom s.k. förklarande dokument (t.ex. jämförelsetabeller). Enligt den politiska överenskommelse som antogs år 2011 förpliktar kommissionen sig till att i samband med att en enskild rättsakt presenteras, förklara varför det får anses nödvändigt och proportionerligt att begära att medlemsstaterna lämnar in en särskild redogörelse för hur rättsakten närmare genomförs.7 Om kommissionen kunnat motivera behovet av sådana redogörelser, åtar sig medlemsstaterna att utarbeta sådana redogörelser. En sådan skyldighet återfinns i ändringsdirektivet.8

Genomförandeakter och delegerade akter 2.1.2

Fördragets utgångspunkt är att medlemsstaterna är ansvariga för att anta de genomförandeåtgärder som krävs nationellt för att säkerställa att EU-rättsakternas syfte uppnås.9 Men kommissionen kan under vissa förutsättningar, som framgår av fördraget och av den aktuella rättsakten, anta genomförandeakter.10 För att effektivisera beslutsfattandet inom EU, som numera omfattar 28 medlemsstater, infördes genom Lissabonfördraget ytterligare möjligheter att delegera beslutsfattande från Europeiska rådet (rådet) och Europaparlamentet till kommissionen. Förutom att

5 Artikel 260.3 EUF, se även kommissionens meddelande om tillämpning av artikel 260.3 EUF. 6 Sverige dömdes för första gången den 30 maj 2013 i mål om ekonomiska sanktioner för försent genomförande av det s.k. datalagringsdirektivet, mål C-270/11, kommissionen mot

Sverige. Sverige dömdes att betala ett schablonbelopp om 3 000 000 euro. Kommissionen återkallade talan om löpande vite under processens gång. Det är dock värt att notera att denna dom inte grundar sig på det s.k. snabbspårsförfarandet i artikel 260.3. 7 Gemensam politisk förklaring från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument, EUT C 369 2011.12.17. 8 Skäl 38 till ändringsdirektivet. 9 Artikel 291.1 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). 10 Artikel 291.2 FEUF.

SOU 2014:19 Utgångspunkter

163

modernisera kommittéförfarandet infördes en möjlighet för kommissionen att anta delegerade akter.11

Kommissionen kan anta genomförandeakter eller delegerade akter genom direktiv, som i förekommande fall sedvanligt ska genomföras av medlemsstaterna, genom förordningar, som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna, eller genom beslut, som är direkt tillämpliga för dem beslutet riktar sig till.12 För att uppnå enhetlighet genom det delegerade beslutsfattandet torde det bli vanligt förekommande att kommissionen antar förordningar, som kan tillämpas utan nationella genomförandeåtgärder.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet föreskriver att kommissionen ges befogenhet att fatta beslut med delegerade akter eller genomförandeakter i ett flertal fall.13

2.1.2.1 Genomförandeakter

För att kunna använda genomförandeakter på bekostnad av medlemsländernas huvudansvar för att genomföra rättsakter ska det finnas ett behov av att unionens lagstiftning genomförs enhetligt. Det finns två förfaranden för medlemsstaternas möjlighet att utöva kontroll över kommissionens beslutsfattande, det rådgivande förfarandet och granskningsförfarandet.14 När granskningsförfarandet används har medlemsländerna något större förutsättningar att påverka genomförandeakternas slutliga utformning än vad som är fallet vid det rådgivande förfarandet. Medlemsstaterna kontrollerar via genomförandekommittén hur kommissionen hanterar den befogenhet den tilldelats i den grundläggande rättsakten. Kommissionen är tvungen

11 Artikel 290 FEUF. 12 Artikel 288 FEUF. 13 Delegerade akter kan utarbetas för att på närmare angivet sätt uppdatera bilaga I, bilaga IV, bilaga V, uppdatera kunskaper och färdigheter som avses i artikel 21.6, anpassa utbildningsminimikraven för läkare och tandläkare med specialistkompetens, införande av nya specialistkompetenser i bilaga V samt fastställa villkor för tillämpning av gemensamma utbildningsprinciper. Genomförandeakter kan utarbetas för att närmare precisera bestämmelser för yrkeskortet, IMI-akten och varningsmekanismen, se skäl 33 i ändringsdirektivet. Kommissionen kan även genom genomförandeakter fatta beslut som angår enskilda eller flera medlemsländer t.ex. avseende uppdatering av bilaga I eller anordnande av gemensamma utbildningsprov, se skäl 34 i ändringsdirektivet. I de sistnämnda fallen ska kommittéförordningen inte tillämpas. 14 För närmare information se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, s. 13 (kommittéförordningen).

Utgångspunkter SOU 2014:19

164

att beakta eventuella invändningar från Europaparlamentet eller rådet, i den mån de anser att ett utkast till genomförandeakt går utöver de genomförandebefogenheter som anges i den grundläggande rättsakten.

När det gäller kommissionens befogenhet att anta genomförandeakter i enlighet med det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet är det granskningsförfarandet som ska användas.15Däremot, för de beslut som kommissionen kan fatta mot enskilda medlemsstater eller en grupp av medlemsstater, ska reglerna i förordning 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (kommittéförordningen) däremot inte tillämpas.16

2.1.2.2 Delegerade akter

Grundidén med delegerade akter är att lagstiftaren, dvs. rådet och Europaparlamentet, ska fokusera innehållet i rättsakten till de grundläggande inslagen och inte tynga lagstiftningen med för mycket detaljer. Lagstiftaren kan välja mellan att direkt i lagstiftningsakten reglera en viss fråga, eller att delegera till kommissionen att i akter av allmän räckvidd reglera saken, förutsatt att det som ska fattas beslut om i den delegerade akten handlar om icke väsentliga delar av den grundläggande rättsakten. Innehållet i de delegerade akterna får följaktligen inte komplettera eller ändra väsentliga delar av rättsakten. När kommissionen får befogenheten att lagstifta i lagstiftarens ställe, ska omfattningen av befogenheten, dvs. mål, innehåll och varaktighet, anges i den grundläggande rättsakten. Utifrån dessa kriterier kan det kontrolleras hur kommissionen förvaltar befogenheten.

Kommissionen har förpliktat sig att i sitt arbete med delegerade akter regelmässigt konsultera nationella experter t.ex. inom ramen för expertkommittéer.17 Dessa får dock ingen formell roll och kan endast verka rådgivande. Rådet och Europaparlamentet har också, oberoende av varandra, möjlighet att inom en angiven tidsfrist göra

15 För att kunna anta ett utkast till genomförandeakt krävs att en kvalificerad majoritet av kommitténs ledamöter avger ett positivt yttrande. 16 Se skäl 34 i ändringsdirektivet. 17 Kommissionens meddelande om genomförandet av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, KOM (2009) 673 slutlig.

SOU 2014:19 Utgångspunkter

165

en formell invändning mot att en delegerad akt träder i kraft. För att kunna fatta ett beslut om att invända mot en delegerad akt krävs kvalificerad majoritet i rådet.

2.2 IMI – ett administrativt verktyg för EUsamarbete

Internal Market Information System (IMI) 2.2.1

IMI är ett webbaserat kommunikationsverktyg som skapats av kommissionen för att underlätta det administrativa samarbetet mellan myndigheter i de olika medlemsstaterna. Det utvecklades ursprungligen år 2008 som stöd för det administrativa samarbetet enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Sedan dess har användningsområdet utökats till fler rättsakter. Det uppstod därigenom ett behov av att en gång för alla klargöra förhållandena mellan de olika IMI-aktörerna samt andra övergripande frågeställningar kring t.ex. hanteringen av personuppgifter. År 2012 trädde den s.k. IMIförordningen18 i kraft. Av bilagan till IMI-förordningen framgår att IMI i dag, förutom för yrkeskvalifikationsdirektivet, används för tjänstedirektivet,19 direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård,20 förordningen om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro21 och för kommissionens rekommendation om ”Solvit”.22 Därutöver pågår det pilotprojekt för utstationeringsdirektivet23 och ehandelsdirektivet24 och ytterligare pilotprojekt kommer att inledas framöver.25

18 Förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG. 19 Direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden. 20 Direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. 21 Förordning (EU) nr 1214/2011 av den 16 november 2011 om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet. 22 Kommissionens rekommendation av den 7 december 2001 om principer för användning av ”Solvit” – problemlösningsnätverket för den inre marknaden. 23 Direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. 24 Direktiv 2000/3/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden. 25 Bl.a. för direktiv om lokförares behörighet, direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen.

Utgångspunkter SOU 2014:19

166

Förordningen är direkt tillämplig i alla EU:s medlemsländer och i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Schweiz deltar emellertid inte i detta samarbete. Förordningen har beaktat aspekter kring personuppgiftsskydd för alla de rättsakter systemet tillämpas för. IMI har utvecklats i enlighet med principen om inbyggda skyddsmekanismer för att skydda den personliga integriteten och beaktar de krav som finns i den unionsrättsliga dataskyddslagstiftningen.26 Genom de begränsningar som gäller för tillgång till personuppgifter som utväxlas i IMI bidrar systemet till skyddet av personuppgifter. Säkerheten i IMI anses betydligt högre än andra metoder för informationsutbyte, t.ex. post, telefon, fax eller e-post.27 All databehandling som kommissionen ansvarar för omfattas av förordningen om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter.28 Av IMI-förordningen framgår även att kommissionen är ansvarig för att trygga säkerheten för de personuppgifter som behandlas i IMI.29

För varje rättsakt som kopplas till IMI-systemet skapas en modul med förutbestämda frågor och svar som översätts till alla officiella språk. På så sätt kan de ansvariga myndigheterna kommunicera med varandra på sitt eget språk och frågorna översätts automatiskt. Dessutom skapas en databas med ansvariga myndigheter i staterna inom EES som gör det enkelt att hitta rätt myndighet i en annan stat.

I Sverige har Kommerskollegium utsetts till nationell samordnare av IMI-systemet.30 Det innebär att det är Kommerskollegium som registrerar de svenska myndigheter som ska använda systemet.31

26 Direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. 27 Förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG, skäl 7. 28 Förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter. 29 Förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG, artikel 16 och 17. 30 9 § punkt 6 förordning (2012:990) med instruktion för Kommerskollegium. 31 Det finns inga hinder för att registrera privaträttsliga organ i IMI-systemet.

SOU 2014:19 Utgångspunkter

167

Hittills har Sverige registrerat 44 myndigheter och totalt har 7 076 europeiska myndigheter registrerats.32

2.3 Konsekvenser av yrkeskvalifikationsdirektivets rättsliga grund

Fri rörlighet och rätt att etablera sig 2.3.1

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets rättsliga grund har uppdaterats i enlighet med Lissabonfördraget. Det framgår numera tydligt att direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis och samordning av medlemsländernas bestämmelser om att inleda och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare, ska fattas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, dvs. med kvalificerad majoritet.33

Rättslig grund för yrkeskvalifikationsdirektivet, som återfinns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), är i sak oförändrad;

 artikel 46 FEUF (f.d. artikel 40) om fri rörlighet för arbetstagare

 artikel 53.1 FEUF (f.d. artikel 47.1) om etableringsrätt för egenföretagare, samt

 samt artikel 62 FEUF (f.d. artikel 55) om etableringsrätt för att få tillhandahålla tjänster.

Fri rörlighet på den inre marknaden är en av de grundläggande rättigheterna i EU. Medlemsländerna kan inskränka rättigheten endast om det finns uttryckligt stöd för det i fördraget, normalt till skydd för allmän ordning, hälsa eller säkerhet,34 eller om en inskränkning är berättigad av tvingande hänsyn av allmänt intresse.

32Statistics on the use of the Internal Market Information system, December 2012, se ec.europa.eu/internal_market/imi-net/docs/statistics_2012_en.pdf. 33 Artikel 53.1 FEUF. I det tidigare fördraget angavs att direktiv som medförde en ändring av gällande principer inom yrkeslagstiftningen såvitt avser utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer skulle antas genom enhälligt beslut, artikel 47.2 andra meningen. Det bör tilläggas att det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet inte antogs med artikel 47.2 andra meningen som grund, utan nogsamt angav första och tredje meningarna i artikel 47.2 som innebar att beslut kunde fattas med kvalificerad majoritet. 34 Se t.ex. artiklarna 45.3 och 52 FEUF. Dessa kan jämföras med den lite längre listan över godkända undantag i artikel 36 FEUF för den fria rörligheten för varor.

Utgångspunkter SOU 2014:19

168

Doktrinen om tvingande hänsyn av allmänintresset har utvecklats av EU-domstolen. En inskränkning i rätten till fri rörlighet måste också, eftersom det är ett ingrepp i en grundläggande rättighet, vara utformad så att den hindrar den fria rörligheten så lite som möjligt för att uppfylla målsättningen med inskränkningen.

2.3.1.1 Tvingande hänsyn av allmänt intresse

Medlemsländerna kan alltså undantagsvis göra undantag från grundläggande rättigheter såsom rätten till fri rörlighet om det finns skyddsvärda intressen som kan motivera inskränkningar. Normalt tolkar EU-domstolen möjligheterna till undantag restriktivt. Det finns ingen uttömmande uppräkning av vilka skyddsvärda intressen som kan berättiga inskränkningar utan enskilda omständigheter måste beaktas utifrån sitt skyddsvärde, bl.a. i ljuset av unionsrättens allmänna mål och rättsprinciper, och i relation till den inskränkning det innebär i den grundläggande rätten till fri rörlighet. EU-domstolen har till exempel godtagit hänsyn till effektiv skattekontroll,35 goda handelsseder och konsumentskydd,36 sparande av offentliga resurser,37värnande om pressens mångfald,38skyddande av den ekonomiska balansen i sociala trygghets – och socialförsäkringssystem,39 samt skydd för mänskliga rättigheter.40

I tjänstedirektivet41 (se kapitel 5), exemplifieras en lång rad intressen som enligt praxis omfattas av begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset: allmän ordning,42 allmän säkerhet43 och folkhälsa enligt artiklarna 46 och 55 i fördraget, upprätthållande av ordning i samhället, socialpolitiska mål, skydd av tjänstemottagarna, konsumentskydd, arbetarskydd, inbegripet arbetstagarnas

35 C-250/95, Futura Participations, p 31. 36 C-120/78, Cassis de Dijon, p. 8. 37 C-238/82, Duphar, se bl.a. p. 16. 38 C-368/95, Vereinigte Familiapress Zeitungsverlags- und vertriebs GmbH mot Bauer Verlag, se bl.a. p. 6. 39 C-120/95, Decker mot Caisse de maladie des employés privés, se bl.a. p. 39. 40 C-112/00, Schmidberger, se bl.a. p. 78. 41 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden. 42 Begreppet allmän ordning förklaras i tjänstedirektivets skäl 41 enligt praxis omfatta skydd mot ett faktiskt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar något av samhällets grundläggande intressen och kan särskilt inbegripa frågor som avser människans värdighet, skydd av minderåriga och utsatta vuxna samt djurskydd. 43 Enligt tjänstedirektivets skäl 41 inbegriper begreppet allmän säkerhet även frågor om skydd för människors liv och hälsa.

SOU 2014:19 Utgångspunkter

169

sociala trygghet, djurskydd, bevarande av finansiell balans i socialförsäkringssystemen, bedrägeribekämpning, förebyggande av illojal konkurrens, miljöskydd och skydd av stadsmiljön, inklusive samhällsplanering, skydd av långivare, säkrad sund förvaltning av rättsväsendet, trafiksäkerhet, skydd av immaterialrätten, kulturpolitiska mål, inbegripet skydd av yttrandefriheten med avseende på samhällets olika delar, särskilt sociala, kulturella, religiösa och filosofiska värderingar i samhället, behovet av att garantera en hög utbildningsnivå, upprätthållande av pressmångfald och främjande av det nationella språket, bevarande av det nationella historiska och konstnärliga kulturarvet samt politik för veterinära frågor.44

En omständighet av rent ekonomisk karaktär kan normalt sett inte utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset och kan därmed inte heller motivera en begränsning av en grundläggande frihet i fördraget.45

Vad som utgör tvingande hänsyn till allmänintresset utvecklas fortlöpande i EU-domstolens rättspraxis, något som reflekteras i yrkeskvalifikationsdirektivets definition av tvingande hänsyn.46

Anställning som är förenad med offentligt 2.3.2

maktutövande

Fördragets fria rörlighet för arbetstagare omfattar inte anställning i offentlig tjänst.47 Det innebär i sin tur att harmoniseringsåtgärder som baseras på fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare inte heller kan omfatta anställning i offentlig tjänst.48

EU-domstolen fick tidigt anledning att ta ställning till hur långtgående undantaget för anställningar i offentlig tjänst får anses vara.49 EU-domstolen konstaterade att eftersom det är ett undantag till en grundläggande rättighet i fördraget, måste undantaget tolkas snävt. Endast sådan verksamhet som är direkt och specifikt förenad med utövande av offentlig makt kan undantas. Att undanta ett yrke i

44 Skäl 40 i tjänstedirektivet. 45 Jfr generaladvokatens förslag till avgörande i C-73/08, p. 90. Det finns dock exempel på rättsfall där ekonomiska hänsyn motiverat undantag, se t.ex. C-238/82 Duphar och C-72/83

Campus Oil. 46 Artikel 3.l a) i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 47 Artikel 45 FEUF, se även artikel 51 FEUF. 48Artikel 46 FEUF, som är en av tre rättsliga grunder för det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 49 Mål 2/74 Reyners.

Utgångspunkter SOU 2014:19

170

sin helhet är godtagbart endast om verksamheten är så intimt förenad med yrket att verksamheten inte kan särskiljas från det normala yrkesutövandet.50 I efterföljande rättspraxis har EUdomstolen bekräftat denna tolkning av undantaget och bl.a. preciserat att en civilrättsligt reglerad allmän skyldighet att bidra till att upprätthålla ordning inte kan omfattas av undantaget för utövande av offentlig makt. Offentlig makt tar sig enligt EUdomstolen bl.a. uttryck i utövandet av tvångsmakt.51

2.4 Erkännande av kvalifikationer i ett internationellt perspektiv

Bakgrund 2.4.1

Historiskt sett har studenter, forskare och lärare flitigt förflyttat sig mellan lärosäten i Europa. I takt med en ökad nationalisering av utbildningssystemen har behovet av att kunna tillgodoräkna sig utbildning förvärvad i annat land ökat. Gradvis har perspektivet vidgats till att inte enbart handla om tillgodoräknande av utbildning för vidare studier i ett annat land utan även omfatta erkännande av utbildning för att kunna arbeta i ett annat land. Olika internationella överenskommelser har utarbetats för att reglera principer och metoder för erkännande av såväl teoretisk som praktisk kompetens. Arbetet har i vissa avseenden skett parallellt, och i andra avseenden i samarbete mellan t.ex. Europarådet, Unesco och EU. Resultatet är präglat av att diskussionerna förts med varierande tonvikt på de olika utgångspunkter respektive initiativtagare haft för ögonen – behovet av rörlighet inom utbildningssektorn och/eller önskemålet att öka rörligheten på arbetsmarknaderna. Det faktum att EU saknar kompetens att reglera medlemsstaternas nationella utbildningssystem,52 men samtidigt har befogenhet att säkerställa rörlighet på den inre marknaden53 har också lett till att arbete bedrivits i olika fora såväl inom kommissionen, inom olika generaldirektorat, som i nationell förvaltning. Det innebär att mellanstatligt samarbete och frivillig koordinering av utbildningssystemen möter rättsligt förpliktande krav på att erkänna

50 Ibid punkterna 45–47. 51 C-114/97, Kommissionen mot Spanien, punkterna 35-37. 52 Artikel 6 FEUF. 53 Artikel 4 FEUF.

SOU 2014:19 Utgångspunkter

171

kompetens förvärvad i annat EU-land i enlighet med bl.a. yrkeskvalifikationsdirektivet.

Övergripande överenskommelser och nätverk för 2.4.2

erkännande av kvalifikationer

Bolognaprocessen

Bolognadeklarationen har undertecknats av 47 europeiska länder54med målsättningen att öka jämförbarheten mellan de europeiska utbildningssystemen, och generellt leda till en ökad samordning av högre utbildning i Europa. Samarbetet sker på mellanstatlig grund, utan bindande förpliktelser. Konkret innehåller deklarationen en indelning av högre utbildning i nivåer; grundnivå (Bachelor), avancerad nivå (Master) och forskarnivå (PhD). För att underlätta jämförande av examina rekommenderas länderna att använda sig av det poäng- och betygssystem som utvecklats för överföring av studiemeriter (ECTS, se nedan).55

I Bolognadeklarationen fastställs ett antal mål för att skapa ett europeiskt område för högre utbildning (European Higher Education Area). Detta område etablerades vid ministermötet i Budapest-Wien 2010.

Lissabonkonventionen

Europarådet och Unescos s.k. Lissabonkonvention56 från 1997 har ratificerats av 53 länder57 och reglerar ömsesidigt akademiskt erkännande samt vad som krävs för att få använda en viss akademisk titel. En konventionsstat kan endast neka att erkänna en annan konventionsstats utbildning om det föreligger större och betydelsefulla skillnader mellan utbildningarna. Konventionen är juridiskt bindande och har sedan 2001 beaktats i högskoleförordningen (1993:100). Lissabonkonventionen har sedan år 2003 varit en integrerad del av Bolognaprocessen.

54 www.ehea.info/members.aspx 55 ECTS har inarbetats i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, jfr avsnitt 4.11. 56 Convention on the Recognition of Qualifications concerning Higher Education in the European Region, CETS No.: 165 57 conventions.coe.int/Treaty/Commun/ChercheSig.asp?NT=165&CM=&DF=&CL=ENG

Utgångspunkter SOU 2014:19

172

Verktyg för att beskriva meriter

Inom ramen för det europeiska utbytesprogrammet Erasmus58utarbetades ett poäng- och betygssystem för överföring av studiemeriter (European Credit Transfer and Accumulation System, ECTS). Dokument för att närmare beskriva innehållet i de examina som utfärdas av högskoleinstitutionerna, ”Bilaga till examensbevis” (Diploma Supplement), har utarbetats av kommissionen, Europarådet och Unesco.

European Credit system for Vocational Education and Training (ECVET) är det europeiska meritöverföringssystemet för formell yrkesutbildning och beskriver på motsvarande sätt som ECTS utbildningsmoduler till innehåll och omfattning i form av läranderesultat och poäng. Statens skolverk (Skolverket) har samordningsansvaret för ECVET i Sverige.59

Under år 2004 beslutade Europaparlamentet och rådet om en enhetlig ram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass).60 Syftet med beslutet är tvådelat, både att öka förutsättningarna för enskilda att presentera sina kvalifikationer på ett sätt så att arbetsgivaren förstår vilken kompetens de har, men också för att utbildningsanordnare ska kunna ta ställning till en sökandes meriter. Av beslutet framgår vilka dokument som ska ingå i den personliga, samordnade dokumentportföljen Europass.61 Samtliga dokument finns tillgängliga på webben och det finns en nationell kontaktpunkt utsedd i varje land.62 I Sverige är Universitets- och högskolerådet nationell kontaktpunkt.63

58 European Region Action Scheme for the Mobility of University Students (ERASMUS) gör det möjligt för studenter på högskolenivå att förlägga en del av studierna i ett annat land i EU och ingår i EU:s program för livslångt lärande. 59 Se 9 § förordning (2011:555) med instruktion för Statens skolverk.

60

Europaparlamentet och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en

enhetlig ram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass).

61 Bl.a. Europass meritförteckning (CV) samt Europass språkportfolio. 62 europass.cedefop.europa.eu/sv/home 63 Se 9 § förordning (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet.

SOU 2014:19 Utgångspunkter

173

Nätverk mellan länder

För att kunna godta utbildningar från annat land krävs förtroende för och kännedom om utbildningssystemet i landet ifråga. Ett antal nätverk har inrättats i syfte att öka förståelse för utbildningssystemen i andra länder.

Inom ramen för Lissabonkonventionen har ett nätverk inrättats bestående av nationella myndigheter och ett sekretariat (European Network of Information Centres, ENIC). Nätverket tillhandahåller generell information om utbildningsmöjligheter i andra länder, om olika utbildningssystem samt information om erkännande av utländska kvalifikationer.

NARIC-nätverket (National Academic Recognition Information Centres) skapades år 1984 på initiativ av kommissionen. Nätverket består av nationella kontaktpunkter i samtliga medlemsstater i EU, EES samt Turkiet och syftar till att stödja rörlighet bland studenter, lärare och forskare inom högre utbildning. Nätverket bistår främst med information och råd men flera kontor har även ett bredare uppdrag med bedömningsverksamhet av olika slag.

De båda nätverken ENIC och NARIC har ett nära samarbete och en gemensam webbsida med information om akademisk och professionell rörlighet.64 Universitets- och högskolerådet är Sveriges ENIC-NARIC kontor.65

År 1975 upprättades inom ramen för EU-samarbetet Cedefop (European Centre for the Development of Vocational Training) i syfte att stödja och underlätta genomförandet av europeiska strategier för yrkesmässig utbildning.66 Ett samarbete mellan Cedefop och kommissionen ledde till ett EU-nätverk av nationella referenscentrum för information om yrkesutbildning (ReferNet). På dess hemsida finns information som gör det möjligt att jämföra medlemsländernas arbete och inriktning kring yrkesutbildning.67Skolverket är den svenska representanten i ReferNet.

I syfte att underlätta jämförelsen mellan nationella kvalifikationssystem i Europa oavsett utbildningsnivå antog Europaparlamentet och

64 enic-naric.net 65 Universitets- och högskolerådet deltar även i ett informellt nätverk mellan de nordiska erkännandekontoren, Nordic National Recognition Information Centres (NORRIC). Olika projekt inom NORRIC syftar till informationsutbyte och utbyte av bästa praxis samt smidig student- och yrkesrörlighet i enlighet med de nordiska samarbetsavtalen (se www.norric.org). 66 www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/mission.aspx. 67 www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/networks/refernet/index.aspx

Utgångspunkter SOU 2014:19

174

rådet år 2008 en rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (EQF).68 Syftet med den europeiska referensramen är att främja livslångt lärande och förbättra anställbarhet, rörlighet och social integrering för arbetstagare och studerande inom EU. EQF består av åtta nivåer, omfattar alla typer av kvalifikationer från såväl utbildningssystemet som arbetslivet och är förenlig med den europeiska övergripande referensramen för examina inom högre utbildning (QF-EHEA) som utarbetats inom ramen för Bolognaprocessen. Med kvalifikation avses i detta sammanhang ett dokumenterat resultat av lärande i form av kunskaper, färdigheter och kompetenser, t.ex. utbildningsbevis, examina, certifikat eller diplom. Resultat av lärande är ett centralt begrepp i rekommendationen om EQF och kan utryckas som det en individ vet, förstår och kan göra när en lärandeprocess är avslutad. EQF ska fungera som ett översättningsverktyg och därmed underlätta jämförelser mellan de kvalifikationer som utfärdas i olika medlemsstater. Detta bör ske genom att medlemsstaterna utarbetar nationella referensramar vars nivåer på ett tydligt sätt refereras till motsvarande nivåer i den europeiska referensramen. I Sverige pågår arbetet med att utarbeta en nationell referensram. Avsikten är att den nationella referensramen ska finnas på plats från och med hösten 2014. Medlemsstaterna rekommenderas också att se till att alla nya bevis på kvalifikationer och Europassdokument som utfärdas av behöriga myndigheter ska innehålla en tydlig hänvisning till den relevanta nivån i den europeiska referensramen för kvalifikationer. I Sverige har Myndigheten för yrkeshögskolan till uppgift att samordna EQF och ansvara för implementeringen.69

68 Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande. 69 Se 9 § förordningen (2011:1162) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan,

samt www.seqf.se.

175

3 Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

3.1 Bakgrund

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 53.1 i FEUF föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. I enlighet med detta har ett stort antal direktiv antagits under de senaste fyrtio åren, genom vilka olika ordningar för erkännande av yrkeskvalifikationer inom olika sektorer införts. Flertalet av dessa direktiv ersattes 2005 av Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/36/EG) av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, det s.k. yrkeskvalifikationsdirektivet. Direktivet gäller även för staterna i EES samt för Schweiz.1 Sektorsspecifika rättsakter som reglerar erkännandet av yrkeskvalifikationer för ett visst yrke har företräde framför yrkeskvalifikationsdirektivet.2Sådana rättsakter finns bland annat avseende revisorsyrket och advokatyrket.

I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. De justeringar, tillägg och strykningar i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet som ändringsdirektivet innebär beskrivs i kapitel 4.

1 Se bilaga VII till EES-avtalet samt bilaga III till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska Edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer. 2 Artikel 2.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet SOU 2014:19

176

3.2 Det ursprungliga direktivet

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för dem som vill utöva ett så kallat reglerat yrke i ett annat EU- eller EESland än det där yrkeskvalifikationer har förvärvats. Med reglerat yrke menas förenklat att det krävs en viss yrkeskvalifikation för att få utöva yrket, t.ex. en viss utbildning, yrkeserfarenhet eller ett genomfört prov (se närmare avsnitt 7.1).3 Direktivet gäller för alla medborgare inom samarbetsområdet och omfattar både egenföretagare och anställda som vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.4Medlemsländerna kan välja att erkänna sådana yrkeskvalifikationer som dess medborgare erhållit i länder utanför EU.5 Om medborgaren, efter att ha varit yrkesverksam i minst tre år i det land som erkänt en sådan yrkeskvalifikation, vill förflytta sig inom unionen, ska sådana bevis på yrkeskvalifikationer som den behöriga myndigheten i landet intygat accepteras som bevis på formella kvalifikationer.6

I direktivet görs en åtskillnad mellan ”frihet att tillhandahålla tjänster” och ”etableringsfrihet”. Bestämmelserna i direktivet om frihet att tillhandahålla tjänster (avdelning II) tillämpas om tjänsteleverantören flyttar till den mottagande medlemsstaten för att där temporärt och tillfälligt utöva ett yrke, som anställd eller som egenföretagare. För de fall då yrkesutövaren mer stadigvarande vill utöva yrket i en annan medlemsstat än den där de förvärvat sina yrkeskvalifikationer tillämpas i stället direktivets bestämmelser om etableringsfrihet (avdelning III).

Begreppet etablering är, i den mening som avses i fördraget, ett mycket vittomfattande begrepp som innebär en möjlighet för medborgare i EU att stadigvarande och kontinuerligt delta i det ekonomiska livet i en annan medlemsstat än ursprungsstaten och dra fördel av detta.7 Bedömningen av om ett tillhandahållande av tjänster är temporärt och tillfälligt ska även i yrkeskvalifikationsdirektivets mening bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.8 Enligt EU-

3 Artikel 3.1 a) i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 4 Artikel 2.1 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 5 Artikel 2.2 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 6 Artikel 3.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 7 EU-domstolens dom den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard, p. 25. 8 Artikel 5.2 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

177

domstolens praxis utesluter tjänstens tillfälliga karaktär inte en möjlighet för den som i fördragets mening tillhandahåller tjänster att i den mottagande staten förse sig med en viss infrastruktur, till exempel ett kontor, i den mån som detta är nödvändigt för att kunna fullgöra tjänsten.9

Frihet att tillhandahålla tjänster

3.2.1

En EU-medborgare som är lagligt etablerad i en medlemsstat (etableringsmedlemsstaten) får enligt bestämmelserna i avdelning II i direktivet tillhandahålla tidsbegränsade och tillfälliga tjänster i en annan medlemsstat (den mottagande medlemsstaten) under sin ursprungliga yrkestitel,10 utan att behöva ansöka om erkännande av sina kvalifikationer. Tjänsteleverantören måste dock kunna styrka två års yrkeserfarenhet om yrket i fråga inte är reglerat i etableringsmedlemsstaten.11

Innan tjänsteleverantören för första gången tillhandahåller tjänster på den mottagande medlemsstatens territorium får den staten kräva att han eller hon på förhand skriftligen underrättar den mottagande medlemsstaten och till denna lämnar vissa uppgifter och handlingar. En sådan underrättelse ska därefter förnyas en gång om året.12 De handlingar som får krävas är uppgifter om försäkringsskydd rörande yrkesansvar, bevis på nationalitet, intyg som visar att yrkesutövaren är lagligt etablerad i en annan medlemsstat samt bevis på yrkeskvalifikationer.13

För vissa av de yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet får den mottagande medlemsstaten på förhand kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer, med beaktande av proportionalitetsprincipen. Om det föreligger en väsentlig skillnad mellan tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten, ska den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten inom en viss tidsfrist ge tjänsteleverantören möjlighet att bevisa att han har förvärvat den kunskap eller kompetens som fattas, exempelvis genom ett lämplig-

9Gebhard, p. 27. Se även mål C-131/01, Kommissionen mot Italien, p. 22–23. 10 Artikel 7.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 11 Artikel 5.1b i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Kravet på yrkeserfarenhet ändras till ett år genom ändringsdirektivet, se avsnitt 4.4. 12 Artikel 7.1 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 13 Artikel 7 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet SOU 2014:19

178

hetsprov. Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tidsfrister som gäller för denna förhandskontroll får tjänsten tillhandahållas.14

Om tjänsterna levereras under en yrkestitel som gäller i etableringsmedlemsstaten eller på grundval av tjänsteleverantörens utbildningsbevis får den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören tillhandahåller tjänstemottagarna viss information, till exempel om momsregistreringsnummer och eventuell yrkesansvarsförsäkring.15

Etableringsfrihet

3.2.2

Som nämns ovan gäller direktivets regler om etableringsfrihet (avdelning III) då en yrkesutövare stadigvarande vill utöva yrket i den mottagande medlemsstaten. För dessa fall finns tre olika ordningar angivna. Dessa är den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer (kapitel I), erkännande av yrkeserfarenhet (kapitel II) och erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning (principen om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer för särskilda yrken, kapitel III).

3.2.2.1 Den generella ordningen

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer tillämpas subsidiärt för alla som inte omfattas av reglerna för erkännande av yrkeserfarenhet eller principen om automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken.16Det är således denna ordning som tillämpas för alla reglerade yrken som inte omfattas av särskilda bestämmelser om erkännande och i somliga fall där den sökande inte uppfyller de villkor som fastställs för andra ordningar för erkännande.

Den generella ordningen baseras på principen om ömsesidigt erkännande, men hindrar inte den mottagande medlemsstaten från att kräva kompensationsåtgärder, om det föreligger väsentliga skillnader mellan den utbildning som sökanden har förvärvat och den

14 Artikel 7.4 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 15 Artikel 9 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 16 Artikel 10 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

179

som krävs i den mottagande medlemsstaten. Kompensationen kan ske i form av en anpassningsperiod, dvs. en provtjänstgöring, eller ett lämplighetsprov. Den sökande får, förutom i undantagsfall, själv välja den ena eller den andra åtgärden.17

I direktivet skiljer man mellan följande fem olika nivåer för yrkeskvalifikationer:18

 Ett kompetensbevis som utfärdats av behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten för - en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå och som visar att innehavaren har allmänna kunskaper, - en utbildning som inte ingår i ett utbildnings- eller examensbevis, - ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller - en treårig yrkeserfarenhet.

 Bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande - allmän utbildning som kompletterats med en yrkesutbildning eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs, eller - teknisk eller yrkesinriktad utbildning som kompletterats med en allmän utbildning eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs.

 Examensbevis för - utbildning på eftergymnasial nivå på minst ett år, eller - yrkesutbildning som ger jämförbar nivå vad gäller yrkesskicklighet m.m.

 Examensbevis för utbildning på högskolenivå på minst tre och högst fyra år.

 Examensbevis för utbildning på högskolenivå på minst fyra år.

När det i den mottagande medlemsstaten finns ett reglerat tillträde till ett yrke eller till utövandet av det, det vill säga att det krävs bestämda yrkeskvalifikationer, ska den behöriga myndigheten i

17 Artikel 14 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 18 Artikel 11 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet SOU 2014:19

180

denna medlemsstat ge en sökande rätt att utöva yrket på samma villkor som dem som gäller för landets egna medborgare. Den sökande måste emellertid inneha det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för utövandet av yrket inom dess territorium. Detta bevis, som ska vara utfärdat av en behörig myndighet i den medlemsstaten, ska visa att innehavarens kvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart under den som den mottagande medlemsstaten kräver.19

En sökande från en ursprungsmedlemsstat där yrket inte är reglerat måste, utöver att uppvisa kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer, kunna visa att han eller hon har utövat yrket på heltid under minst två år under de senaste tio åren för att kunna utöva det yrket i en mottagande medlemsstat som reglerar detta yrke.20

Som villkor för att erkänna utbildningsbevis får den mottagande medlemsstaten kräva att den sökande genomför kompensationsåtgärder (slutför en anpassningsperiod som inte överstiger tre år eller genomgår lämplighetsprov) i något av följande tre fall:21

 När omfattningen av den utbildning som åberopas är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlemsstaten.22

 När innehållet i sökandens utbildning väsentligt skiljer sig från de krav som ställs i den mottagande medlemsstaten.

 När det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat och kräver särskild utbildning vars innehåll väsentligt skiljer sig från den som ingår i den sökandes utbildning.

3.2.2.2 Ordning för erkännande av yrkeserfarenhet

Om det för vissa verksamheter inom hantverk, industri och handel krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art omfattas dessa, på de villkor som anges i kapitel II, av

19 Artikel 13 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 20 Kravet på yrkeserfarenhet ändras till ett år genom ändringsdirektivet, se avsnitt 4.5. 21 Artikel 14 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 22 Bestämmelsen upphör genom ändringsdirektivet, se avsnitt 4.5.

SOU 2014:19 Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

181

automatiskt erkännande av kvalifikationer styrkta genom yrkeserfarenhet.

För erkännande av yrkeserfarenhet beaktas yrkeserfarenhetens varaktighet och form (egenföretagare eller anställd). Hänsyn tas också till tidigare utbildning, vilket kan innebära att kortare yrkeserfarenhet krävs. All tidigare utbildning ska dock styrkas i ett nationellt erkänt bevis eller bedömas som fullgod av en behörig yrkesorganisation.23

3.2.2.3 Ordning för erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

Den tredje ordningen innebär ett automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer att utöva yrkena läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt (kapitel III i direktivet).

För att säkerställa erkännandet fastställs i direktivet minimikrav för utbildningarna för vart och ett av dessa yrken, bl.a. minimikraven för utbildningstiden, se avsnitt 6.1. De examensbevis som överensstämmer med direktivet och som utfärdas av medlemsstaterna räknas upp i bilaga V. De ger innehavaren möjlighet att utöva sitt yrke i alla medlemsstater, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina kvalifikationer i den mottagande medlemsstaten. Medlemsstaterna är vidare skyldiga att endast ge tillträde till och rätt att utöva verksamhet inom dessa yrken till yrkesutövare som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i bilaga V.24

Övriga bestämmelser

3.2.3

Direktivet innehåller detaljerade bestämmelser kring förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer, särskilt i fråga om etableringsfrihet. Bland annat anges vilka handlingar och intyg som medlemsstaterna kan begära av sökanden och vilka uppgifter, och under vilka omständigheter, den mottagande medlemsstaten kan be

23 Artiklarna 16–20 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 24 Artikel 21 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet SOU 2014:19

182

ursprungsmedlemsstaten att verifiera de uppgifter den erhållit från den sökande.25

Följande handlingar och intyg får begäras av den sökande som önskar få utöva ett reglerat yrke:

1. Intyg om medborgarskap,

2. kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att

utöva yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet,

3. upplysningar om utbildningens innehåll om det är nödvändigt

för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten,

4. intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet om det i den

mottagande medlemsstaten ställs krav på yrkeserfarenhet,

5. handlingar som visar att den sökande har gott namn och rykte,

att han eller hon inte försatts i konkurs eller temporärt blivit förbjuden att utöva yrket på grund av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling. I de fall ursprungsstaten inte utfärdar sådana handlingar ska det mottagande landet i stället godta försäkran under ed eller en försäkran på heder och samvete som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet,

6. bevis på fysisk och psykisk hälsa,

7. intyg från banker och försäkringsföretag angående sökandens

ekonomiska ställning samt försäkringar som är förenade med yrkesansvar,

8. intyg som bekräftar att den sökande inte temporärt eller

definitivt har förbjudits att utöva yrket eller har dömts för något brott, och

9. intyg från de behöriga myndigheterna som visar att examens-

beviset uppfyller direktivets krav för automatiskt tillträde.

Om det är omöjligt för den sökande att lämna sådana uppgifter som avses i punkt 3 ovan får de behöriga myndigheterna i den mot-

25 Artikel 50 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

183

tagande medlemsstaten vända sig till kontaktpunkten,26 den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten för att få tillgång till dessa uppgifter.

Endast om det finns skälig grund för tvivel får det mottagande landet begära att behöriga myndigheter i ursprungslandet

1. styrker äktheten i lämnade utbildnings-, examens- och andra

behörighetsbevis,

2. intygar att den sökande uppfyller de minimikrav som krävs för

automatiskt tillträde, och

3. i de fall ett examensbevis baseras på kurser i flera länder intygar

att examen jämställs med en helt nationell examen.27

Överlämnade uppgifter ska behandlas konfidentiellt. Ett motiverat beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke ska enligt huvudregeln fattas senast inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan kom in.28 Beslutet, liksom en underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid, kan enligt direktivet överklagas hos domstol.29

Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.30

De behöriga myndigheterna ska bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av direktivet. De ska garantera att de upplysningar som utbyts behandlas konfidentiellt.31 Det anges specifikt att de behöriga myndigheterna ska utbyta information, både vid tidsbegränsat tillhandahållande av tjänster och vid varaktig etablering i en annan medlemsstat, beträffande disciplinära eller andra allvarliga omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksamheten.32

Varje medlemsstat ska utse en samordnare för dess behöriga myndigheter. Samordnare ska bl.a. ha till uppgift att främja en enhetlig tillämpning av direktivet.33 Medlemsstaterna ska dessutom

26 Numera rådgivningscentrum, se avsnitt 8.1. 27 Artikel 50 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 28 Artikel 51 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 29 Artikel 51.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 30Artikel 53 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Genom ändringsdirektivet förtydligas förutsättningarna för kontroll av språkkunskaperna, se avsnitt 4.7. 31 Artikel 56.1 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 32 Artikel 56.2 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 33 Artikel 56.4 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet SOU 2014:19

184

utse en kontaktpunkt, som ska ge medborgarna och andra kontaktpunkter all nödvändig information om erkännandet av yrkeskvalifikationer enligt direktivet och bistå medborgarna vid utövandet av deras rättigheter.34

34 Artikel 57 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

185

4 Det moderniserade direktivet

4.1 Bakgrund

Rörligheten på arbetsmarknaden har lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft, bl.a. i inremarknadsakten,1 där en revision av yrkeskvalifikationsdirektivet nämns som en av tolv nyckelåtgärder. Europeiska rådet har vid flera tillfällen lyft fram att det är viktigt att göra framsteg inom erkännandet av kvalifikationer och minska antalet reglerade yrken. Kommissionen presenterade därför den 19 december 2011 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (ändringsdirektivet). Förhandlingar rörande kommissionens förslag inleddes i januari 2012 och avslutades under hösten 2013. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet antogs den 20 november 2013 och trädde i kraft den 17 januari 2014. Direktivet ska vara genomfört den 18 januari 2016.

I skrivande stund har det ännu inte fattats några beslut om att även det moderniserade direktivet ska omfattas av EES-avtalet samt avtalet mellan EU och Schweiz. Det bör också noteras att Schweiz hittills inte deltagit i samarbetet kring informationssystemet för den inre marknaden (IMI), vilket torde vara en förutsättning för att det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska kunna fungera fullt ut.

1 Kommissionens meddelande Inremarknadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”, KOM (2011) 206 slutlig.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

186

4.2 Tillämpningsområde

Även det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller undantag för vissa sektorer och yrken2 i den mån det finns särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer i unionsrätten. Det anges uttryckligen att direktivet inte tillämpas för notarier utsedda av offentliga myndigheter.

4.2.1 Tredjelandsmedborgare

De som är inte är medborgare i ett EU- eller EES-land brukar kallas tredjelandsmedborgare. Generellt sett omfattas enbart EU- och EES-medborgarna av unionsrätten men medborgare i Schweiz har i enlighet med ett särskilt avtal i princip samma rättigheter som EU-medborgare.3 Dessutom har ett antal rättsakter antagits under årens lopp för att underlätta EU-medborgarnas rörlighet genom att ge deras familjemedlemmar samma rättigheter oavsett medborgarskap. I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet påminns medlemsstaterna om att vissa tredjelandsmedborgare i enlighet med separata unionsrättsakter ska likabehandlas med EU-medborgare bl.a. ifråga om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvalifikationer.4 Det innebär i praktiken att tredjelandsmedborgares yrkeskvalifikationer under vissa förutsättningar ska bedömas på samma sätt som EU-medborgares. Till exempel kan tredjelandsmedborgare med en universitetsexamen eller minst fem års yrkeserfarenhet från och med 1 augusti 2013 under vissa förutsättningar ansöka om ett s.k. blåkort som ger dem uppehålls- och anställningstillstånd.5 Resultatet av pågående direktivsförhandlingar kan även komma att påverka hur behöriga myndigheter ska hantera laglig migration av tredjelandsmedborgare som önskar

2 I det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet stadgas i skäl 41 att direktivet inte påverkar tillämpningen av artikel 39.4 och artikel 45 i fördraget, som bland annat rör notarius publicus. Inte heller ska särskilda rättsliga bestämmelser för erkännande av yrkeskvalifikationer åsidosättas genom yrkeskvalifikationsdirektivet avseende till exempel transportområdet, försäkringsförmedlare och lagstadgade revisorer eller advokater, se skäl 42. 3 Se bilaga VII till EES-avtalet samt bilaga III till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska Edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer. 4 Se skäl 1 till ändringsdirektivet, bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier samt andra relevanta rättsakter om varaktig bosättning, flyktingar, innehavare av EU-blåkort och forskare. 5 Se t.ex. 6a § utlänningslagen (2005:716).

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

187

forska, studera eller förflytta sig för att genomgå yrkespraktik i ett EU-land. 6

Enligt det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet kan tredjelandsmedborgare få sina yrkeskvalifikationer erkända i ett EU-land i enlighet med respektive lands nationella regelverk. Dessa regler kvarstår oförändrade i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Det innebär att en yrkesverksam EU-medborgare som fått sina formella kvalifikationer från tredjeland erkända i en medlemsstat, ska likabehandlas i ett annat EU-land, förutsatt att han eller hon kan uppvisa ett intyg som utvisar tre års yrkeserfarenhet i det land som erkände kvalifikationerna.7

4.3 Delegerade akter och genomförandeakter

I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet anges att kommissionen ges befogenhet att fatta beslut genom delegerade akter i ett flertal fall.8 Befogenheten gäller i fem år från den 17 januari 2014 och därefter för ytterligare fem år åt gången, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en förlängning tre månader innan femårsperioden löper ut.9 Europaparlamentet eller rådet kan när som helst återkalla delegeringen (utan att det påverkar delegerade akter som redan trätt i kraft).10 Delegerade akter kan endast träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet haft invändningar mot den delegerade akten inom två månader från det att den delgavs dem.

6 Se kommissionens meddelande med förslag till direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete, KOM (2013) 151 slutlig. 7 Artikel 3.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. 8 Kommissionen ges befogenhet att uppdatera följande bilagor genom delegerade akter: bilaga I, IV och V. Vad avser den sistnämnda bilagan V kan kommissionen även göra tillägg till vad som där anges t.ex. i form av specialiseringar. Kommissionen ges även befogenhet att anpassa minimilängd på utbildning, angiven i bilaga V, genom delegerad akt och uppdatera de kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3, 44.3 samt 46.4. Vidare ska kommissionen i delegerad akt fastställa gemensamma utbildningsramar samt innehållet i gemensamt utbildningsprov, se vidare artikel 3.2 tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.3 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.4a, 38.1 andra stycket, 40.1 andra stycket, 44.2 andra stycket och artiklarna 49a.3 och 49b.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 9 Artikel 57c.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 10 Artikel 57c.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

188

Kommissionen har även befogenhet att fatta beslut genom att anta genomförandeakter i flera fall.11 Granskningsförfarandet är tillämpligt i alla fall utom när kommissionen kan fatta beslut mot enskilda medlemsstater, eller en grupp medlemsstater.12

4.4 Fri rörlighet för tjänster

En medlemsstat som ställer bestämda krav på yrkeskvalifikationer för att få utöva viss verksamhet kan inte förvägra yrkesverksamma rätten att tillfälligt verka i landet, även om han eller hon kommer från ett medlemsland där motsvarande yrke inte är reglerat, förutsatt att den yrkesverksamme utövat yrket ifråga under minst ett av de senaste tio åren, eller gått en reglerad utbildning.13Ansökningar från en sökande som kommer från ett land som inte reglerar ett visst yrke men som har minst ett års yrkeserfarenhet eller gått en reglerad utbildning ska således behandlas på samma sätt som ansökningar från en sökande där yrket är reglerat.

4.4.1 Förhandsunderrättelse

Medlemsstaternas rätt att genom förhandsunderrättelse kräva information om vilka tjänsteleverantörer som är tillfälligt verksamma i landet har preciserats i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.14 Utöver de handlingar som medlemsländerna sedan tidigare har möjlighet att kräva i samband med förhandsunderrättelsen kompletteras listan med följande dokument:

 För yrkesverksamma i säkerhetsbranschen, hälso- och sjukvårdssektorn och för yrken som rör undervisning av barn (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet): ett intyg som bekräftar att yrkesutövaren inte temporärt eller definitivt

11 Kommissionen kan anta genomförandeakter i enlighet med artiklarna 3.2, artiklarna 4a, 4b, 4c, 4d, artikel 14.2, artikel 21a.5, artikel 49a, artikel 49b, artikel 56a.8, och artikel 61 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet (se även skäl 33–34 i ändringsdirektivet). 12 Det handlar om beslut i enlighet med artikel 3.2, artikel 14.2, artikel 21a.5, artikel 49a, artikel 49b, och artikel 61 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet (se även skäl 34 till ändringsdirektivet). 13 Artikel 5.1b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Denna reglering fanns i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet med den enda skillnaden att det då krävdes minst två års yrkeserfarenhet. 14 Artikel 7 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

189

förbjudits att utöva yrket - förutsatt att egna medborgare måste uppvisa motsvarande intyg.

 För yrken med konsekvenser för patientsäkerheten: intyg på språkkunskaper som behövs för att kunna utöva yrket.

 För yrken som anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 59.1a avseende de verksamheter som anges i bilaga IV kan intyg krävas om verksamhetens karaktär och varaktighet, utfärdat av behörig myndighet i etableringsmedlemsstaten.

Ytterligare uppgifter om tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer kan krävas i samband med förhandsunderrättelsen om

 yrket är reglerat på ett annat sätt inom vissa delar av territoriet,

 regleringen också gäller alla medborgare i medlemsstaten,

 skillnaderna i regleringen motiveras av tvingande hänsyn av allmänt intresse som rör folkhälsa eller tjänstemottagarnas säkerhet, och

 medlemsstaten inte kan få sådan information på annat sätt.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet stadgar att en förhandsunderrättelse ska ge leverantören rätt att utöva verksamhet på hela den berörda medlemsstatens territorium, dvs. delstater eller regioner kan inte kräva separata eller ytterligare underrättelser. För det fall underrättelse sker genom yrkeskortet (se nedan avsnitt 4.10) kan ingen ny underrättelse krävas under de påföljande arton månaderna. Ett yrkeskort ersätter även förhandsunderrättelser i samtliga medlemsländer som kortet utfärdats för.

4.4.2 Förhandskontroll av kvalifikationer

Under vissa omständigheter får de behöriga myndigheterna i mottagarlandet göra en faktisk kontroll av en tillfällig tjänsteleverantörs yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargör hur en sådan kontroll ska genomföras.15

För att öka förutsebarheten för den enskilde förtydligas skyldigheterna för de behöriga myndigheterna i den mottagande medlems-

15 Artikel 7.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

190

staten att informera om i vad mån de avser göra en förhandskontroll av yrkeskvalifikationerna och när ett beslut om detta är att vänta. Myndigheten ska inom en månad efter att samtliga handlingar inkommit meddela sökanden om att den beslutat att antingen tillåta den yrkesverksamme att verka i landet utan kontroll av kvalifikationerna, eller att kontrollen av kvalifikationerna lett till att tjänster kan tillhandahållas, eller att sökanden måste göra ett lämplighetsprov. Lämplighetsprov kan krävas när det föreligger väsentlig skillnad mellan den enskildes yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i medlemsstaten och denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet och inte kan kompenseras genom sökandens yrkeserfarenhet eller kompetenser som uppnåtts genom livslångt lärande.

Den behöriga myndigheten kan förlänga tidsfristen om problem uppstår och ska inom en månad meddela orsaken till förseningen. Inom en månad efter att den informationen lämnats till den enskilde ska problemet lösas och beslut fattas senast två månader efter att problemet lösts. Under alla förhållanden ska tjänsten liksom tidigare kunna tillhandahållas inom en månad efter att ett beslut fattats, alternativt, om inget beslut fattas inom de tidsfrister som fastställts, när tidsfristerna löpt ut.

Om det finns skälig grund för tvivel får behörig myndighet i den mottagande medlemsstaten vända sig till etableringsmedlemsstaten och begära information t.ex. om tjänstetillhandahållarens lagliga etablering och avsaknad av disciplinära åtgärder. Etableringsmedlemsstatens behöriga myndigheter ska även bistå med information om utbildningskurser i den mån mottagarlandet beslutat kontrollera den yrkesverksammes kvalifikationer, om det krävs för att kunna bedöma om det föreligger väsentliga skillnader som kan vara skadliga för folkhälsa eller säkerhet. Rådgivningscentrumen kan lämna motsvarande bistånd om yrket är oreglerat i landet.

4.5 Etableringsfrihet

Den generella ordningen är liksom tidigare tillämplig om inte direktivets regler om automatiskt erkännande (kapitel III och numera även kapitel III a) eller erkännande av yrkeserfarenhet (kapitel II) är tillämpliga och om sökanden av en specifik och exceptionell anledning inte uppfyller villkoren i de kapitlen.16 I

16 Artikel 10 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

191

motsvarande mån som gäller för fri rörlighet för tjänster ska en yrkesutövare från ett land där ett yrke inte är reglerat ges tillträde att utöva tjänsteverksamhet i ett mottagande land, där yrket är reglerat, om den yrkesverksamme har utövat yrket under ett av de senaste tio åren och har kompetensbevis eller handlingar utfärdade av medlemsstaten där yrket inte är reglerat som intygar formella kvalifikationer. Om sökanden gått en reglerad utbildning, oavsett kvalifikationsnivå, gäller inte kravet om ett års yrkeserfarenhet. Det tidigare kravet i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, att medlemsstaten ska intyga kvalifikationer som motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den kvalifikationsnivå som den mottagande medlemsstaten kräver, har tagits bort.17 Det är därför inte längre möjligt för en mottagande medlemsstat att endast med hänvisning till den sökandes utbildningsnivå neka tillträde till ett reglerat yrke. I stället anges i direktivets skäl att principen om livslångt lärande ska vara vägledande.18 Ett undantag görs dock. Om det i den mottagande medlemsstaten krävs fyra års eftergymnasial utbildning för tillträde till yrket och den sökande inte har en gymnasieexamen, får den mottagande medlemsstaten neka tillträde med hänvisning till nivån på utbildningen.19

4.5.1 Kompensationsåtgärder

Huvudregeln vid prövning enligt den generella ordningen är att behöriga myndigheter ska godta sådana bevis på kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i ett annat medlemsland och ge yrkesutövaren tillträde till det reglerade yrket på samma villkor som gäller för de egna medborgarna.20 Kompensationsåtgärder i form av anpassningsperiod eller lämplighetsprov kan krävas om t.ex. utbildningarnas innehåll avviker väsentligt från de krav som ställs i den mottagande medlemsstaten.21

Den sökande ska liksom tidigare ha rätt att välja att genomgå ett lämplighetsprov eller en anpassningsperiod, om inte medlemsstaten i förväg, för ett visst yrke, anmält till kommissionen och övriga medlemsstater att ett undantag från valmöjligheten gjorts och varför detta anses nödvändigt. Undantag kan göras för yrken som

17 Se artikel 13.2b i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 18 Skäl 11 till ändringsdirektivet. 19 Artikel 13.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 20 Artikel 13 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 21 Artikel 14 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

192

kräver kunskaper i nationell rätt om verksamheten består i att lämna råd i frågor som rör nationell rätt, samt i vissa särskilt angivna fall, för ett antal yrken som omfattas av det automatiska erkännandet.22 Genom ändringsdirektivet införs möjlighet för den mottagande medlemsstaten att göra ytterligare undantag från huvudregeln med valfrihet för sökanden om någon av följande situationer föreligger:

 Om sökandens yrkeskvalifikation baserar sig på en allmän utbildning (enligt definitionen i artikel 11 a) och vad som krävs i mottagarlandet är en eftergymnasial utbildning eller en reglerad utbildning (i enlighet med definitionen i artikel 11 c).

 Om sökandens yrkeskvalifikation baserar sig på en avslutad gymnasieutbildning (i enlighet med definitionen i artikel 11 b) och vad som krävs i mottagarlandet är en utbildning på eftergymnasial nivå om minst tre eller fyra år (i enlighet med definitionen i artikel 11 d och e).

Mottagarlandet får kräva att sökanden genomgår både en anpassningsperiod och ett lämplighetsprov om sökandens yrkeskvalifikationer baserar sig på en allmän utbildning enligt artikel 11 a och vad som krävs i mottagarlandet motsvarar yrkeskvalifikationer på en kvalifikationsnivå enligt artikel 11 d.23

Genom ändringsdirektivet ges kommissionen mandat att invända mot en medlemsstats avsikt att göra undantag från valfriheten genom att anta en genomförandeakt inom tre månader efter att alla nödvändiga uppgifter inkommit.

När behovet av eventuella kompensationsåtgärder ska bedömas bör systemen för att uppskatta teoretisk kunskap och praktiska färdigheter utgå från principerna om öppenhet och opartiskhet.24Endast sådan yrkeserfarenhet eller kompetens förvärvad genom livslångt lärande som formellt har godkänts för detta ändamål av ett relevant organ, kan komma ifråga som kompensation för konstaterade väsentliga skillnader.

Ändringsdirektivet tydliggör att beslut om kompensationsåtgärder ska motiveras. Den sökande ska i synnerhet få information om hur sökandens yrkeskvalifikationer klassificerats och i förhållande till vad som krävs i den mottagande medlemsstaten, de ska

22 Artikel 14.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. 23 Artikel 14.3 stycke 5 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 24 Skäl 12 i ändringsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

193

få en redogörelse för de identifierade väsentliga skillnaderna och varför dessa inte kan anses ha kompenserats av sökandens yrkeserfarenhet eller livslångt lärande.

Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet för den sökande att göra ett lämplighetsprov inom sex månader från det ursprungliga beslutet om att sökanden ska genomgå ett lämplighetsprov.

4.6 Behöriga myndigheters handläggning

När det gäller de tidsfrister som anges för handläggning av ärenden om tillfällig verksamhet (i artikel 7.4) och för etablering (i artikel 50) förtydligas att tidsfristen börjar löpa i samband med att en sökande lämnat in ansökan, eller en handling som saknas, antingen till den gemensamma kontaktpunkten (se avsnitt 5.1.4) eller direkt till den behöriga myndigheten.25 En begäran om bestyrkt kopia, som kan krävas om det finns skälig grund för tvivel och om det är absolut nödvändigt, ska inte betraktas som en begäran om en handling som saknas. Vid ansökan som gäller etablering kan de behöriga myndigheterna kräva en bekräftelse av sina motsvarigheter i annat land på att den sökande inte temporärt förbjudits att utöva yrket. Myndigheterna ska i övrigt tillämpa det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets regler om kompensationsåtgärder (se avsnitt 4.5.1), språkkunskaper (se avsnitt 4.7), partiellt tillträde (se avsnitt 4.9) samt praktikperioder (se avsnitt 4.8). Myndigheterna ska automatiskt godta kvalifikationer erhållna i enlighet med gemensamma utbildningsprinciper (se avsnitt 4.13.4). Det finns särskilda regler som gäller för erkännande som sker inom ramen för ett europeiskt yrkeskort (se avsnitt 4.10).

Behöriga myndigheter ska liksom tidigare bistå motsvarigheter i andra medlemsländer och utbyta information om disciplinära åtgärder. De ska för ändamålet använda IMI (för mer information om det administrativa samarbetet, se närmare avsnitt 4.13.1). Alla behöriga myndigheter ska samarbeta till fullo med rådgivningscentrumen och på begäran lämna alla relevanta uppgifter om enskilda ärenden.

Behöriga myndigheter för de yrken vars minimikrav på utbildningen samordnats (se avsnitt 4.11), för sådana reglerade yrken som har konsekvenser för patientsäkerhet eller rör undervisning av

25 Artikel 57a.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

194

barn (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet), ska informera motsvarande myndigheter i andra länder om yrkesutövare som begränsats eller förbjudits utöva yrket (se avsnitt 4.13.2).

4.7 Språkkunskaper

Kravet på yrkesutövare att inneha nödvändiga språkkunskaper har förtydligats i flera avseenden.26 Medlemsländerna ska säkerställa att kontrollen av nödvändiga språkkunskaper inte omfattar mer än ett officiellt språk i den mottagande medlemsstaten samt att de kontroller som utförs står i proportion till den verksamhet som ska utövas. Kontroller får endast genomföras om yrket har konsekvenser för patientsäkerhet eller om det i det enskilda fallet finns allvarliga eller konkreta tvivel på att den yrkesverksamme verkligen har tillräckliga språkkunskaper för att kunna utöva yrket. Det förtydligas även att en eventuell kontroll av språkkunskaperna ska ske efter det att kvalifikationerna bedömts, och innan yrkesutövaren börjat utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

Yrkesutövaren ska ha möjlighet att överklaga kontroller av språkkunskaper i enlighet med nationell lagstiftning. Arbetsgivaren bör även fortsättningsvis spela en viktig roll vid kontroll av de språkkunskaper som behövs på respektive arbetsplats.27

När det gäller tillfällig verksamhet förtydligas att ett intyg28 över den sökandes språkkunskaper får krävas för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten.

4.8 Praktikperioder

För att underlätta de nyutexaminerades rörlighet införs helt nya regler om att yrkespraktik avslutad i ett medlemsland ska kunna erkännas vid en ansökan om tillträde till ett reglerat yrke i

26 Artikel 53 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 27 Skäl 26 till ändringsdirektivet. 28 Vad som kvalificeras som intyg definieras inte i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet men det ligger i sakens natur att inte enbart intyg utfärdade av svenska organ ska beaktas.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

195

ursprungsmedlemsstaten.29 Även yrkespraktik fullgjord i tredjeland bör beaktas vid en begäran om tillträde till ett reglerat yrke.30

Yrkespraktik definieras som en period med praktik under handledning, som kan äga rum under eller efter avslutad utbildning, när sådan praktik krävs för tillträde till ett reglerat yrke. Erkännandet av förvärvad yrkespraktik ersätter inte eventuella krav på att den yrkesverksamme måste genomgå ett prov för att få tillträde till yrket.

De behöriga myndigheterna ska publicera riktlinjer för hur yrkespraktik förvärvad i annat land ska organiseras och erkännas, i synnerhet vad gäller handledarens roll i samband med yrkespraktiken.31 Den person som övervakar praktiktjänstgöringen i en medlemsstat behöver ange tydliga inlärningsmål och tilldelade uppgifter så att yrkespraktiken kan ligga till grund för erkännandet.32

En behörig myndighet i ursprungslandet ska erkänna yrkespraktik förvärvad i annat medlemsland förutsatt att yrkespraktiken överensstämmer med de offentliggjorda riktlinjerna. Medlemsländerna får dock i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning när det gäller den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

4.9 Partiellt tillträde

Principen om partiellt tillträde till ett yrke har utvecklats i rättspraxis från EU-domstolen.33 Eftersom kommissionen i samband med utvärderingen av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet kunde konstatera att principen om partiellt tillträde inte tillämpades i medlemsstaterna innehåller det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet uttryckliga krav på att medlemsländerna säkerställer att partiellt tillträde kan beviljas, om förutsättningar för det finns.34

Syftet är att kunna ge yrkesverksamma en rätt att utöva ett yrke i ett annat land även om de verksamhetsområden som omfattas av

29 Se bl.a. artikel 1, artikel 2, artikel 55a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Definitionen påverkar inte vad som sägs om yrkespraktik för arkitekter i artikel 46.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 30 Skäl 27 i ändringsdirektivet. 31 Artikel 55a.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 32 Skäl 27 i ändringsdirektivet. 33 Se bl.a. mål C-330/03 Collegios de ingenieros. 34 Artikel 4f i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

196

yrket i det mottagande landet är bredare än i det land där den yrkesverksamme erhållit sina kvalifikationer.

Reglerna om partiellt tillträde gäller inte för de yrken som omfattas av automatiskt erkännande.

4.9.1 Utgångspunkter vid handläggningen av ansökan om partiellt tillträde

Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten ska från fall till fall pröva om partiellt tillträde kan beviljas. För detta krävs att

 yrkesutövaren är fullt kvalificerad i ursprungsmedlemsstaten att utöva den yrkesverksamhet som partiellt tillträde söks för,

 skillnaderna mellan yrkesverksamheten i ursprungsmedlemsstaten och den mottagande medlemsstaten är så stora att sökanden måste fullfölja ett helt utbildningsprogram för att få tillträde till hela det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten, och att

 yrkesverksamheten objektivt kan särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten.

Om ansökan gäller etablering, ska granskningen ske i enlighet med avdelning III, kapitel I och IV, dvs. enligt den generella ordningen. Om en ansökan istället gäller tillfällig yrkesverksamhet som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet, ska granskningen göras utifrån avdelning II.

Behörig myndighet kan neka partiellt tillträde om det står i överensstämmelse med det s.k. inremarknadstestet, dvs. är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset, proportionerligt och lämpligt för att uppnå skyddsintresset. Det förtydligas i skältexten att vad som kan anses vara tvingande hänsyn till allmänintresset kan komma att vidareutvecklas i EU-domstolens praxis, men att det framför allt kan vara tillämpligt vid hälso- och sjukvårdsyrken som har konsekvenser för folkhälsa eller patientsäkerhet.35

35 Skäl 7 i ändringsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

197

4.9.2 Konsekvenser av partiellt tillträde

Beviljas partiellt tillträde ska yrkesverksamheten utövas under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel. Den mottagande medlemsstaten kan kräva att denna yrkestitel används på den mottagande medlemsstatens språk, och yrkesutövare är skyldiga att tydligt informera tjänstemottagare om yrkesverksamhetens räckvidd.

4.10 Europeiska yrkeskortet

4.10.1 Bakgrund

Redan i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet fanns en skältext som identifierade fördelarna med att yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer på europeisk nivå införde yrkeskort.36 Två sådana yrkeskort har också utarbetats EngineerING, för ingenjörer, HPRO-kortet, för yrken inom hälso- och sjukvården. Båda projekten syftar till att underlätta de yrkesverksammas möjligheter att verka oavsett nationsgränser och utbildningsort, och, i fallet med hälso- och sjukvårdsyrkena, att förbättra patientsäkerheten genom ett effektivare informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.37 Projekten utvecklades utifrån informationssystem mellan de berörda (decentraliserade databaser i det ena fallet och sammankoppling av register i det andra).

I samband med utvärderingen av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet framkom att ett bekymmer med dessa yrkeskort var att de utfärdades av yrkessammanslutningar och inte av behöriga myndigheter, och att detta riskerade att underminera användningsområdet och tilltron till yrkeskorten.38 Inte heller gav yrkeskorten enskilda några rättigheter. Utifrån dessa synpunkter diskuterade en styrgrupp bestående av representanter från olika yrkesgrupper och behöriga myndigheter alternativa vägar för ett framtida yrkeskort. Fallstudier gjordes inom yrkena läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, ingenjör, fastighetsmäklare, apotekare

36 Skäl 32 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. 37 Långt tidigare, och därmed oberoende av yrkeskvalifikationsdirektivet, utarbetades även ett identitetskort för advokater i syfte att underlätta möjligheterna att biträda klienter inför domstolar och andra offentliga institutioner. 38 ”Evaluation of the professional qualifications directive”, Kommissionens arbetspapper från 5 juli 2011, sid 79.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

198

och bergsguide.39 Detta arbete har legat till grund för regleringen i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

4.10.2 Syfte och ikraftträdande

Det uttalade syftet med ett yrkeskort är att förenkla erkännandeprocessen och bidra till kostnads- och driftseffektiviseringar. Genom att kräva en ökad inblandning av den behöriga myndigheten i det land sökanden kommer ifrån eller är etablerad i (ursprungsmedlemsstaten) förväntas yrkeskortet leda till en smidigare och snabbare process som gynnar fri rörlighet för yrkesutövare.40

Yrkeskortet är ett elektroniskt bevis som styrker att innehavaren antingen uppfyller alla nödvändiga villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat, eller att innehavarens yrkeskvalifikationer erkänts för en etablering i en mottagande medlemsstat. Utgångspunkten är att det ska vara frivilligt för den yrkesverksamme att antingen ansöka om ett yrkeskort eller att använda sig av direktivets sedvanliga erkännandeprocess. För de behöriga myndigheterna å andra sidan ska det inte vara frivilligt, utan ett yrkeskort ska utfärdas på begäran av en yrkesverksam om förutsättningar för utfärdande föreligger. Innehavaren av yrkeskortet ska komma i åtnjutande av alla de rättigheter som direktivet föreskriver för yrkeskortet. De behöriga myndigheterna är skyldiga att kommunicera genom informationssystemet IMI.

För att yrkeskort överhuvudtaget ska kunna utfärdas måste kommissionen anta genomförandeakter om införande av det europeiska yrkeskortet för ett särskilt yrke. Kommissionen ska också anta de åtgärder som, med beaktande av särdragen för det berörda yrket, krävs för att garantera en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om yrkeskortet. För att kommissionen ska kunna införa yrkeskortet för ett visst yrke krävs att följande villkor är uppfyllda:

 Rörligheten inom yrket är betydande, eller har potential för betydande rörlighet.

39 För mer information se kommissionens hemsida http://ec.europa.eu/internal_market/qualifications/policy_developments/european_professi onal_card/index_en.htm. 40 Skäl 4 i ändringsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

199

 Berörda aktörer har uttryckt tillräckligt intresse.

 Det yrke, eller den utbildning som utformats för ett visst yrke, är reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Kommissionens genomförandeakter ska bland annat innehålla bestämmelser om yrkeskortets utformning och förfarandet vid handläggning av en ansökan om yrkeskort. Kommissionen ska även anta genomförandeåtgärder avseende de tekniska specifikationerna för de uppgifter som finns i IMI-akten och de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppgifterna behandlas konfidentiellt och är korrekta, villkoren och förfarandena för att utfärda yrkeskortet inklusive möjligheten att ladda ned kortet eller inge uppdateringar till IMI-akten.

4.10.3 Handläggningen av ansökan om yrkeskort

Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för behandling av IMI-akter och utfärdande av yrkeskort. Det nationella rådgivningscentrumet kan också agera som behörig myndighet. Myndigheterna ska informera om yrkeskortet och dess fördelar till medborgare och potentiella sökanden och behandla ansökningar opartiskt och objektivt.

En sökande som vill få yrkeskort utfärdat vänder sig till behörig myndighet i det egna landet (etableringslandet) med sin ansökan. Ansökan ska kunna göras elektroniskt via en webbapplikation. En s.k. IMI-fil skapas automatiskt där de handlingar som krävs (i enlighet med kommissionens genomförandeakt, se ovan) ska laddas upp. Den behöriga myndigheten ska inom en vecka bekräfta mottagandet och informera om handlingar saknas. Ursprungsmedlemsstaten kontrollerar sedan att sökanden är lagligen etablerad och att alla nödvändiga handlingar är giltiga och äkta. Bestyrkta kopior av handlingarna får bara krävas om det finns skälig grund för tvivel. Så länge handlingarna är giltiga får vare sig ursprungsmedlemsstatens eller den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet begära att dokumenten lämnas över på nytt.

Såväl ursprungsmedlemsstaten och den mottagande medlemsstaten har ansvar för att uppdatera IMI-filen för att gallra bort uppgifter som inte längre behövs, eller för att informera om beslut om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som innebär en begränsning eller ett förbud och som påverkar utövandet av den

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

200

verksamheten yrkeskortet utfärdats för. Innehavaren av yrkeskortet och de behöriga myndigheter som har tillgång till IMI-akten ska informeras utan dröjsmål om alla uppdateringar (utan att detta påverkar skyldigheten att varna enligt artikel 56a). Innehållet i de uppdateringar som görs ska vara begränsat till - yrkesutövarens identitet, - det berörda yrket - uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som fattat beslutet - begräsningens eller förbudets räckvidd och - den period som begränsningen eller förbudet gäller.

Under handläggning och administration av yrkeskortet ska de behöriga myndigheterna beakta reglerna om skydd för personuppgifter och behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation. De behöriga myndigheterna betraktas som registeransvariga i den betydelse som anges i direktiv 95/46/EG, men även kommissionen är registeransvarig för den behandling som krävs enligt artikel 4 e punkterna 1–4.

De uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet ska begränsas till vad som krävs för att fastställa innehavarens rätt att utöva det yrke för vilket det utfärdats, särskilt förnamn, efternamn, födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifikationer, tillämplig ordning, berörda behöriga myndigheter, kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter om giltig identitetshandling. Kommissionen ska i genomförandeakter fastställa regler om tillgång till IMI-akten samt tekniska metoder och förfaranden för kontroll.

Personuppgifter i IMI-akten kan behandlas så länge det behövs för erkännandeförfarandet i sig och erkännandet som behövs för sådan förhandsunderrättelse som kan krävas vid tillfällig tjänsteutövning med konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet (artikel 7). Innehavaren av ett yrkeskort kan när som helst vända sig till behöriga myndigheter och få veta vilken information som finns i IMI-akten, och även utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, eller begära radering och blockering av IMI-akten. Innehavaren ska informeras om detta när yrkeskortet utfärdas, och automatiska påminnelser om denna möjlighet ska skickas vartannat år därefter via

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

201

IMI. Om en IMI-akt upprättats för etablering, eller för tillfälligt tillhandahållande av tjänster med konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet (artikel 7.4), och innehavaren begär att IMI-akten raderas, ska den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter förse innehavaren med ett bevis som styrker erkännandet av innehavarens yrkeskvalifikationer.

Arbetsgivare, kunder, patienter, offentliga myndigheter och andra berörda parter i den mottagande medlemsstaten ska kunna kontrollera äktheten och giltigheten av ett europeisk yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar.

4.10.4 Yrkeskort för etablering och tillfälliga tjänster med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet

När en ansökan om yrkeskort kommit in till ursprungslandets behöriga myndighet ska myndigheten inom en vecka bekräfta mottagandet och informera sökanden om handlingar saknas. När eventuella kompletterande handlingar inkommit ska myndigheten inom en månad kontrollera handlingarnas äkthet och giltighet. Om inga kompletterande handlingar krävs räknas tidsfristen från och med att den första veckan, inom vilken myndigheten ska bekräfta att ansökan mottagits, löpt ut.

De åtgärder som ursprungsmedlemsstaten vidtar i detta skede ska ersätta alla ansökningar om erkännande av yrkeskvalifikationer som krävs enligt den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning. Samtidigt ger yrkeskortet ingen automatisk rätt att utöva ett särskilt yrke om det finns registreringskrav eller andra kontrollförfaranden i den mottagande medlemsstaten vid den tidpunkt då det europeiska yrkeskortet för yrket ifråga införs.

Därefter ska ursprungslandets behöriga myndighet överföra ansökan till den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet och samtidigt informera sökanden om hur långt handläggningen fortskridit.

Behörig myndighet i det mottagande medlemslandet ska besluta att utfärda yrkeskortet inom en månad från det att ansökan fördes över från ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet. Detta gäller om yrkeskortet utfärdas i enlighet med artikel 16 (krav på yrkeserfarenhet för verksamheter bilaga IV), artikel 21 (principen om automatiskt erkännande), artikel 49a (gemensamma utbildningsramar) och artikel 49 b (gemensamma utbildningsprov). Om

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

202

det finns skälig grund för tvivel får ytterligare uppgifter, eller bestyrkt kopia av en handling begäras. Ursprungsmedlemsstaten ska i sådana fall överföra sådan ytterligare information senast två veckor efter det att ansökan från det mottagande landets behöriga myndighet gjordes.

Om ansökan däremot handlar om tillfälligt tillhandahållande av yrken som har konsekvenser för folkhälsa och säkerhet och som inte omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande (artikel 7.4), ska den mottagande medlemsstaten inom två månader från det att yrkeskortet överfördes från ursprungsmedlemsstaten besluta antingen att utfärda yrkeskortet eller att innehavaren ska genomgå kompensationsåtgärder. Ytterligare uppgifter, eller bestyrkt kopia av en handling, kan krävas om det finns skälig grund för tvivel. Ursprungsmedlemsstaten ska i förekommande fall besvara en sådan begäran senast två veckor från det att begäran inkom.

Ovanstående tidsfrister för beslut kan förlängas med två veckor (som kan upprepas en gång) om det är absolut nödvändigt, särskilt med tanke på folkhälsa eller tjänstemottagarnas säkerhet.

Den behöriga myndigheten kan vägra att utfärda ett yrkeskort om de uppgifter som krävs i enlighet med direktivet för att kunna besluta om ett yrkeskort inte lämnas. En sådan vägran ska vara motiverad.

Om den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet inte fattar något beslut inom de tidsfrister som anges i artikeln, eller inte lyckas anordna ett lämplighetsprov i enlighet med artikel 7.4 (yrken med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet), ska yrkeskortet anses vara utfärdat och automatiskt överföras till den som ansökt om yrkeskortet.

Beslut som ursprungsmedlemsstatens eller den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter fattar ska kunna överklagas i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Avsaknaden av ett beslut från ursprungslandets sida ska också kunna överklagas.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

203

4.10.5 Yrkeskort för tillfälliga tjänster (förutom tjänster med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet)

När en ansökan inkommer om ett yrkeskort för att tillfälligt verka i ett annat land inom ett yrke som inte omfattas av artikel 7.4 ska ursprungslandets behöriga myndighet bekräfta mottagandet inom en vecka och informera om eventuella handlingar som saknas, samt inom tre veckor kontrollera ansökan och utfärda yrkeskortet. Om alla nödvändiga handlingar redan bifogats ska tidsfristen räknas från och med utgången av den första veckan efter det att ansökan mottogs och myndigheten bekräftade mottagandet. Däremot, om kompletterande handlingar behövs, ska tidsfristen börja löpa från det att dessa handlingar inkommit.

Efter att yrkeskortet beslutats ska ursprungsmedlemsstaten vidarebefordra yrkeskortet till den behöriga myndigheten i varje berörd mottagande medlemsstat och informera sökanden om detta. Den mottagande medlemsstaten kan inte under de påföljande arton månaderna kräva ytterligare förhandsunderrättelse.

Beslutet eller avsaknaden av beslut inom treveckorsperioden ska kunna överklagas enligt ursprungsmedlemslandets nationella lagstiftning.

Om innehavaren av yrkeskortet vill verka i andra länder än de som kortet ursprungligen söktes för kan han eller hon ansöka om att utöka yrkeskortet. Innehavaren av yrkeskortet ska tillhandahålla information, dels om verksamheten beräknas pågå längre än vad som ursprungligen angivits, dels om väsentliga förändringar avseende den faktiska situation som beskrivs genom de handlingar den behöriga myndigheten har rätt att begära i enlighet med kommissionens genomförandeakter. Ursprungslandets behöriga myndighet är skyldig att vidarebefordra uppdaterat yrkeskort till berörda mottagande medlemsstater.

Ett yrkeskort ska vara giltigt på alla mottagande medlemsstaters hela territorium så länge som innehavaren behåller rätten att utöva verksamhet utifrån de handlingar och uppgifter som finns i IMIakten. Dessutom ska yrkeskortet, om tillämpligt, utgöra den förhandsunderrättelse som kan krävas vid tillfällig verksamhet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

204

4.11 Förändringar avseende de kunskaper, färdigheter och kompetenser som ligger till grund för det automatiska erkännandet

Generellt kan noteras att det genom ändringsdirektivet införs referenser till användandet av ECTS-poäng som alternativ till angivande av antal studieår för samtliga yrken vars minimikrav för utbildning har samordnats. En annan generell förändring för samtliga sektorsyrken jämfört med det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet är befogenheten för kommissionen att anta delegerade akter (istället för genom kommittologiförfarande) om anpassning av bilaga V med hänsyn till vetenskaplig och teknisk utveckling. För vissa av yrkena har befogenheten på samma sätt som tidigare villkorats med att de ändringar som kommissionen vidtar inte får innebära någon ändring av viktiga principer i medlemsstaterna när det gäller utbildning och tillträdesvillkor inom yrkeslagstiftningen, utan måste respektera medlemsstaternas ansvar för utbildningssystemens organisation.

4.11.1 Läkare

Den medicinska grundutbildningen ska omfatta sammanlagt minst fem års studier och bestå av minst 5500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid ett universitet.41 Kraven för tillträde till särskild allmänläkarutbildning har justerats i motsvarande mån till fullgjord medicinsk grundutbildning om minst fem års studier.

Det införs en möjlighet för medlemsländerna att göra undantag från vissa moment i specialistläkarutbildningen förutsatt att dessa moment redan fullgjorts under ett annat specialistutbildningsprogram, och yrkesutövaren därigenom redan erhållit specialistkvalifikationen.42 Undantagen, som ska tillämpas från fall till fall, får inte motsvara mer än halva minimilängden på den aktuella specialistläkarutbildningen. Införs sådana befrielser nationellt ska det anmälas till kommissionen och övriga medlemsstater.

Det finns särskilda regler för specialistläkare med kvalifikationer inhämtade i Spanien och Italien.43

41 Artikel 24 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Tidigare angavs som krav att grundutbildningen skulle omfatta minst sex års studier eller 5500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid universitet. 42 Artikel 25 i yrkeskvalifikationsdirektivet. 43 Artikel 27 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

205

4.11.2 Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

För att bli antagen till sjuksköterskeutbildning med ansvar för allmän hälso- och sjukvård krävs enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet44antingen

 tolv års allmän skolutbildning eller genom intyg på godkänt inträdesprov som ger behörighet till universitet eller högskola med erkänd likvärdig nivå, eller

 minst tio års allmän skolutbildning eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå som ger behörighet till yrkesskola eller yrkesutbildningsprogram för sjuksköterskor.

Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska omfatta sammanlagt tre års utbildning, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbildningen.

Utöver att såsom tidigare precisera vad sjuksköterskeutbildningen ska leda till i fråga om kunskaper och färdigheter, anges även att de formella kvalifikationerna som utfärdas till en sjuksköterska som fullgjort utbildningen ska visa att yrkesutövaren – oavsett om utbildningen bedrivits vid universitet, högskola eller yrkesskola – kan tillämpa minst följande kunskaper:

 Förmåga att göra en oberoende diagnos av vilka vårdinsatser som krävs genom att tillämpa sina teoretiska och kliniska kunskaper och planera, organisera och utföra vårdinsatser vid behandling av en patient, på grundval av de kunskaper som förvärvats under yrkespraktiken.

 Förmåga att arbeta effektivt tillsammans med andra aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn, bl.a. genom att delta i praktisk utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal.

 Förmåga att tillhandahålla rådgivning till enskilda om en hälsosam livsstil och egenvård.

44 Artikel 31 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

206

 Förmåga att omedelbart inleda oberoende livräddningsinsatser och vidta åtgärder i kris och nödsituationer.

 Förmåga att ge oberoende rådgivning, instruktioner och stöd till personer i behov av vård och deras närstående

 Förmåga att göra en oberoende kvalitetssäkring och utvärdering av vårdinsatserna.

 Förmåga att kommunicera yrkesmässigt och uttömmande samt samarbeta med företrädare för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

 Förmåga att analysera vårdkvaliteten i syfte att förbättra det egna yrkesutövandet som sjuksköterska.

Det finns särskilda regler för sjuksköterskor med kvalifikationer inhämtade i Polen och Rumänien.45

4.11.3 Tandläkare

Den grundläggande tandläkarutbildningen ska liksom tidigare omfatta minst fem års studier, däremot har det förtydligats att utbildningen därigenom ska bestå av minst 5 000 timmars teoretisk och praktisk utbildning på heltid.46

Det finns särskilda regler för tandläkare med kvalifikationer inhämtade i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien, Slovakien och Rumänien.47

4.11.4 Veterinär

Utbildningen för veterinärer ska liksom tidigare omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, eller därutöver ett likvärdigt antal ECTS-poäng.48

När det gäller de kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren ska ha förvärvat genom utbildningen har dessa preciserats till att omfatta följande:

45 Se artikel 33.3 samt artikel 33a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 46 Artikel 34 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 47 Artikel 37 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 48 Artikel 38 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

207

 Nödvändiga kliniska, epidemiologiska och analytiska färdigheter och kompetenser om förebyggande, diagnos och behandling av sjukdomar hos djur, inklusive anestesiologi, aseptisk kirurgi och smärtfri död, såväl hos enskilda djur som hos besättningar, samt särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till människan.

 Tillräckliga kunskaper, färdigheter och kompetenser om förebyggande medicin, inklusive kompetens för att hantera frågor och intyg.

 Tillräckliga kunskaper om hygien och teknik vid produktion och framställning av samt handel med animaliska livsmedel (eller livsmedel med animaliskt ursprung avsedda för livsmedel) inklusive de färdigheter och kompetenser som krävs för att förstå och förklara god praxis på området.

 Nödvändiga kunskaper, färdigheter och kompetenser för att på ett ansvarsfullt och förnuftigt sätt använda veterinärmedicinska läkemedel för att behandla djur och garantera en säker livsmedelskedja och miljöskydd.

 Det finns särskilda regler för veterinärer med kvalifikationer inhämtade i Estland.49

4.11.5 Barnmorska

När det gäller kraven för att bli antagen till barnmorskeutbildning finns de två alternativa vägarna kvar, dvs. antingen allmän skolutbildning (utbildningsväg I), eller bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterska (utbildningsväg II). Förändringen ligger i att det för utbildningsväg I nu krävs minst tolv års allmän skolutbildning, eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till barnmorskeskola.50

När det gäller de kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren ska ha förvärvat genom utbildningen har dessa kompletterats till att omfatta även följande:

 Tillräckliga (istället för det tidigare; ingående) allmänmedicinska kunskaper – biologiska funktioner, anatomi och fysiologi.

49 Artikel 39 i yrkeskvalifikationsdirektviet. 50 Artikel 40 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Tidigare var kravet tio års allmän skolutbildning.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

208

 Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats vid godkända institutioner där barnmorskan självständigt och på eget ansvar i den utsträckning som är nödvändigt (med undantag av en patologisk situation) har kunnat bedriva mödravård, ansvara för förlossningen och dess konsekvenser, övervaka förlossningsarbetet och födseln, vården efter förlossningen och neonatal återupplivning i väntan på en läkare.

Kravet på att den institution som utbildar barnmorskor ska vara ansvarig för samordning av teori och praktik under hela utbildningen har tagits bort.

För utbildningsväg II förtydligas att bevis om formella kvalifikationer ska erkännas automatiskt om utbildningen liksom tidigare bedrivs på heltid under minst tre år, eller motsvarar ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 4 600 timmar och praktisk utbildning, varav minst en tredjedel av tiden ska vara klinisk undervisning.

Det införs en övergångslösning för barnmorskor som påbörjat utbildningen innan 18 januari 2016 och kravet för att bli antagen till utbildningen var tio år allmän skolutbildning (när det gäller utbildningsväg I), eller när den sökande fullgjort en utbildning till sjuksköterska innan barnmorskeutbildningen påbörjades (när det gäller utbildningsväg II).51

Det finns särskilda regler för barnmorskor med kvalifikationer inhämtade i Polen, Rumänien och Kroatien.52

4.11.6 Apotekare

Av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att den föreskrivna praktikperioden om sex månader som krävs för apotekare kan genomföras under eller vid utgången av den teoretiska och praktiska undervisningen.53 När det gäller de kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren ska ha förvärvat genom utbildningen har dessa preciserats och kompletterats till att omfatta även följande:

51 Artikel 43 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 52 Artikel 43.4, 43a och 43b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 53 Artikel 44 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

209

 Anskaffning, beredning, kontroll, lagring, utlämning och tillhandahållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på apotek öppna för allmänheten.

 Beredning, kontroll, lagring och tillhandahållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på sjukhus.

 Tillhandahållande av information och rådgivning om själva läkemedlen, inklusive lämplig användning.

 Rapportering om farmaceutiska produkters biverkningar till de behöriga myndigheterna.

 Individuell uppföljning av patienter under medicinering.

 Bidrag till lokala eller nationella folkhälsokampanjer. Det finns särskilda regler för apotekare med kvalifikationer inhämtade i Luxemburg.54

4.11.7 Arkitekter

När det gäller utbildningen till arkitekt poängteras att arkitektur ska vara huvudkomponenten i den utbildning som ska omfatta antingen minst fem års studier avslutade med godkänd examen på universitetsnivå eller minst fyra års studier som avslutade med godkänd examen på universitetsnivå samt bevis på två års yrkespraktik, genomförd efter att de tre första studieåren avslutats.55 Sådan yrkespraktik, som kan genomföras i vilket medlemsland som helst, ska bedrivas under tillsyn av en person eller ett organ godkänd av ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet. Det är också ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet som utvärderar yrkespraktiken. I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargörs även att de kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren ska ha förvärvat genom utbildningen, och som är desamma som tidigare, är vad den teoretiska och praktiska arkitektutbildningen minst ska garantera att den studerande tillägnat sig.

Det finns särskilda regler för arkitekter med kvalifikationer inhämtade i Tyskland.56

54 Artikel 45.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 55 Artikel 46 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 56 Artikel 49 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, som även innehåller övergångsregler för kvalifikationer utfärdade i flertalet EU-länder, däribland Sverige.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

210

4.12 Fortbildning

Medlemsstaterna ska enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet genom att uppmuntra fortbildning säkerställa att yrkesverksamma inom de yrken som omfattas av automatiska erkännande utifrån samordnade minimikrav på utbildningen har möjlighet hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket och kontinuerligt kan uppdatera sin kompetens.57 Fortbildningen bör omfatta tekniska, vetenskapliga, rättsliga och etiska framsteg och motivera yrkesutövarna att delta i livslångt lärande relevant för deras yrke.58 Medlemsstaterna är skyldiga att informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att främja fortbildning för läkare, läkare med specialistkompetens, allmänläkare, sjuksköterskor, tandläkare, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor, apotekare och arkitekter.

4.13 Övergripande åtgärder till stöd för ökad rörlighet

4.13.1 Förbättrat administrativt samarbete

Det anges uttryckligen i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet att kommunikation mellan behöriga myndigheter, t.ex. när det gäller utbyte av information om disciplinära åtgärder, ska ske via IMI.59

För yrkeskortet klargörs ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndigheterna såtillvida att det i första hand är ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet som ska kontrollera sökandens kvalifikationer och dokument. Det innebär att när handlingarna översänds till mottagarlandet kan den behöriga myndigheten i mottagarlandet utgå från handlingarna utan att behöva göra en egen äkthetskontroll.

Även när det gäller den närmare granskning som en mottagande medlemsstats behöriga myndigheter kan vilja genomföra i samband med en förhandsunderrättelse inom ramen för fri rörlighet för tjänster, framgår det tydligt att det inte är den enskilde som ska förse den behöriga myndigheten i mottagarlandet med information, utan etableringsmedlemslandets behöriga myndighet.60 I den mån det saknas en behörig myndighet i etableringslandet, på grund av

57 Artikel 22 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 58 Skäl 15 i ändringsdirektivet. 59 Se bl.a. artikel 50 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 60 Artikel 8.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

211

att ett visst yrke inte är reglerat där, kan rådgivningscentrumen också lämna information i motsvarande mån. De uppgifter som kan begäras från ursprungsmedlemsstaten inom ramen för en sådan kontroll handlar liksom tidigare om t.ex. laglig etablering och frånvaro av disciplinära åtgärder, men har utökats till att även omfatta upplysningar om tjänsteleverantörens utbildningskurser i den mån som krävs för att kunna bedöma om det finns väsentliga skillnader som kan vara skadliga för folkhälsa eller säkerhet. På samma sätt ges de behöriga myndigheterna i mottagarlandet rätt att kräva en bekräftelse från de behöriga myndigheterna i annan medlemsstat på att en sökande som önskar etablera sig i mottagarlandet inte förbjudits att utöva yrket, ens temporärt. En sådan begäran måste grunda sig på att det finns skälig grund för tvivel.

Kontaktpunktens tidigare funktion byggs ut och döps om till rådgivningscentrum.61 Dessa rådgivningscentrum ska bistå såväl medborgare som rådgivningscentrum i andra medlemsländer med information och hjälp att utnyttja yrkeskvalifikationsdirektivets rättigheter. Rådgivningscentrumen är även skyldiga att på begäran informera kommissionen om ärenden som handläggs. Det tydliggörs också att den kontaktpunkt som inrättades genom tjänstedirektivet ska tillhandahålla information av betydelse för den enskildes möjligheter att utöva reglerade yrken.62

4.13.2 Varningsmekanismen

Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet inrättas ett varningssystem mellan de behöriga myndigheterna i medlemsländerna som syftar till att varna för yrkesutövare som helt eller delvis begränsats eller förbjudits att utöva yrkesverksamhet, även tillfälligt, av nationella myndigheter eller domstolar.63

Det finns två typer av varningar. Den första rör beslut om att förbjuda eller begränsa rätten att utöva ett yrke. Den andra rör fall då domstol fastställt att en enskild använt falska dokument.

61 Artikel 57b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 62 Artikel 57 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, se även avsnitt 5.4.1 nedan. 63 Artikel 56a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

212

4.13.2.1 Beslut om att förbjuda eller begränsa rätten att utöva ett yrke

Skyldigheten att skicka den första typen av varningar är avgränsad till att omfatta yrken som rör patientsäkerheten, undervisning av minderåriga samt veterinäryrket.64 När en yrkesutövare inom dessa yrkesverksamheter helt eller delvis har begränsats eller förbjudits, även temporärt, av nationella myndigheter eller domstolar att utöva yrket ska övriga medlemsstater varnas.65 Denna skyldighet gäller oavsett var yrkesutövaren har förvärvat sina yrkeskvalifikationer och omfattar således även yrkesutövare som förvärvat sina yrkeskvalifikationer i det land där yrkesutövningen sker. Varningen ska skickas inom tre dagar efter beslutet om att begränsa eller förbjuda utövandet fattats.66 Varningarna ska skickas via IMI och innehålla följande information:

 Yrkesutövarens identitet,

 berört yrke,

 uppgifter om den myndighet eller den domstol som fattat beslutet,

 begränsningens eller förbudets räckvidd, och

 den tidsperiod som begränsningen eller förbudet gäller.

4.13.2.2 Användning av falska dokument

Den andra typen av varning är inte begränsad till vissa yrkeskategorier utan gäller alla yrken som omfattas av direktivet. När en yrkesutövare använt falska intyg för att ansöka om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt bestämmelserna i direktivet ska den behöriga myndigheten varna alla andra länder. Varningen ska skickas senast tre dagar efter att en domstol fastställt att falska dokument använts.

64 I direktivet pekas följande yrken ut specifikt: läkare, sjuksköterska, barnmorska, tandläkare, apotekare och veterinär. Därutöver tillkommer alla reglerade yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten eller rör undervisning av barn, inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet, förutsatt att yrket är reglerad i det land yrkesutövaren verkar. 65 Artikel 56a.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 66 Artikel 56a.1a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

213

4.13.2.3 Förfarandet

Vid samma tidpunkt som beslut fattats att skicka en varning till andra medlemsstater ska yrkesutövaren ifråga skriftligen informeras om beslutet. Yrkesutövaren ska dessutom i enlighet med nationell rätt kunna överklaga besluten eller ansöka om rättelse av dem och ha tillgång till gottgörelse för eventuell skada som vållas av att felaktiga varningar skickats till andra medlemsstater. I sådana fall ska besluten om varning antas med förbehållet att de är föremål för rättsliga förfaranden från yrkesutövarens sida.67

Uppgifter om varningar får behandlas inom IMI så länge de är giltiga och ska raderas inom tre dagar efter dagen för antagande av beslut om återkallelse av begränsning eller förbud, eller efter det att sådan inskränkning upphört att gälla. Behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter samt enligt direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.

Innan varningsmekanismen kan tas i bruk måste kommissionen anta genomförandeakter avseende bland annat återkallande och avslutande av varningar och åtgärder för att säkerställa bearbetning. Genomförandeakterna ska även innehålla bestämmelser om de myndigheter som är behöriga att skicka eller ta emot varningar.

4.13.3 Tillgång till information och elektroniska förfaranden

En viktig förutsättning för enskilda som överväger att antingen söka praktik, jobb eller tillfälligt erbjuda sina tjänster i ett annat land än det egna är god tillgång på information om vilka krav och regler som gäller i det landet. Vid den gemensamma kontaktpunkt som inrättades genom tjänstedirektivet (se avsnitt 5.1.4) ska därför följande information finnas tillgänglig:68

 Förteckning över samtliga reglerade yrken och kontaktuppgifter till de behöriga myndigheterna och rådgivningscentrumet.

67 Artikel 56a.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 68 Artikel 57 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

214

 Förteckning över yrken där ett europeiskt yrkeskort finns tillgängligt samt information om behöriga myndigheter, kortets funktion samt relaterade avgifter.

 Förteckning över vilka yrken medlemsstaten tillämpar möjligheten att kontrollera en yrkesutövares kvalifikationer vid tillfällig tjänsteverksamhet (artikel 7.4).

 Förteckning över alla reglerade utbildningar och utbildningar med särskilt upplägg.

 De krav som tillämpas för de reglerade yrkena vad gäller t.ex. handlingar som ska bifogas, avgifter som ska betalas, krav på förhandsunderrättelse och språkkrav.

 Information om hur beslut som fattats av de behöriga myndigheterna i enlighet med direktivet kan överklagas.

Begäran om information som riktas till den gemensamma kontaktpunkten ska besvaras så snabbt som möjligt och informationen tillhandahållas på ett heltäckande sätt samt finnas tillgänglig på elektronisk väg. Informationen ska hållas uppdaterad och aktuell, och om möjligt finnas tillgänglig på andra officiella språk.

Samtliga krav, förfaranden och formaliteter – utom genomförandet av lämplighetsprovet eller anpassningsperioden – som kan krävas mot bakgrund av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska kunna slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg via den gemensamma kontaktpunkten eller de relevanta behöriga myndigheterna. Om det är motiverat att begära avancerade elektroniska signaturer ska medlemsstaterna godta sådana signaturer som uppfyller kraven i kommissionens beslut 2009/767/EG69 och i övrigt vidta tekniska åtgärder för behandling av dokument i enlighet med kommissionens beslut 2011/130/EU.70

69 Kommissionens beslut om åtgärder som underlättar användningen av förfaranden på elektronisk väg genom gemensamma kontaktpunkter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden. 70 Kommissionens beslut om fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av dokument som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

215

4.13.4 Gemensamma utbildningsprinciper

Tanken med de gemensamma plattformar som fanns i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet var att göra nationella kompensationsåtgärder överflödiga och därigenom underlätta erkännandeprocessen.71 Eftersom systemet med gemensamma plattformar inte fungerat har regleringen utgått och i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ersatts av krav på automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer som uppnåtts på grundval av gemensamma utbildningsprinciper.72 De nationella samordnare som ska utses för direktivet ska kunna göra en bedömning av de eventuella effekter förslag till gemensamma utbildningsprinciper kan få för de nationella utbildningssystemen samt för de nationella regler som styr tillträde till reglerade yrken.73

4.13.4.1 Gemensamma utbildningsramar 74

Med en gemensam utbildningsram avses en gemensam uppsättning minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke. En medlemsstat kan besluta att en gemensam utbildningsram kan ersätta nationella utbildningsprogram. Medlemsstaterna är skyldiga att behandla en yrkesverksam som förvärvat sina kvalifikationer i enlighet med en gemensam utbildningsram på samma sätt som dem som förvärvat yrkeskvalifikationer i enlighet med nationella krav och ge dem samma rätt att utöva det reglerade yrket ifråga.

Yrkesorganisationer på unionsnivå såväl yrkesorganisationer som behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får föreslå en gemensam utbildningsram som uppfyller följande villkor:

 Det gör det möjligt för fler yrkesutövare att arbeta i andra medlemsländer.

71 Artikel 15 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Medlemsstater eller yrkessammanslutningar kunde lägga fram förslag till kommissionen på åtgärder som behövdes för att överbrygga sådana väsentliga skillnader som identifierats genom en jämförelse mellan utbildningarna i minst två tredjedelar av de medlemsländer där yrket reglerats. En sökande som uppfyllde de kriterier som fastställts i en sådan gemensam plattform skulle beviljas dispens från kompensationsåtgärder i en mottagande medlemsstat, dvs. de gemensamma plattformarna var inte något verktyg för automatiskt erkännande. 72 Skäl 25 i ändringsdirektivet, samt artiklarna 49a och 49b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 73 Artikel 56.4 c i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 74 Artikel 49a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

216

 Yrket som omfattas av ramverket är reglerat, eller utbildningen som leder till yrket är reglerad, i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

 Den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdigheter och kompetenser utgör en kombination av vad som krävs i utbildningssystem tillämpliga i minst en tredjedel av medlemsstaterna (oberoende av om man förvärvat dessa kunskaper inom ramen för en allmän utbildning vid universitet eller högskola, eller inom ramen för en yrkesutbildning).

 Den gemensamma referensramen bygger på de nivåer som definieras i bilaga II i rekommendationen om kvalifikationer för livslångt lärande75 och täcks inte av en annan gemensam utbildningsram eller det automatiska erkännandet i direktivets avdelning III kapitel III.

 Utbildningsramen har utarbetats i enlighet med ett öppet förfarande som inbegriper relevanta intressenter från medlemsstater där yrket inte är reglerat.

 Utbildningsramen tillåter medborgare från samtliga medlemsstater att utnyttja den gemensamma utbildningsramen utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

De gemensamma utbildningsramarna kan även avse specialiseringar av ett yrke förutsatt att specialiseringarna rör yrkesverksamhet där tillträdet till och utövandet av verksamheten regleras i de medlemsstater där yrket redan erkänns automatiskt, men inte specialiseringen i sig.

Ett medlemsland ska undantas från skyldigheten att införa den gemensamma utbildningsramen, och behöver därigenom inte automatiskt erkänna yrkeskvalifikationer som förvärvats enligt utbildningsramen, om ett av följande villkor är uppfyllda:

 Ingen utbildningsinstitution i landet erbjuder sådan utbildning i det berörda yrket.

 Införandet av den gemensamma utbildningsramen skulle ha negativa konsekvenser för hur landets utbildnings- och yrkesutbildningssystem är uppbyggt.

75 Europaparlamentet och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

217

 Väsentliga skillnader mellan utbildningsramen och den utbildning som krävs nationellt utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet och miljöskyddet.

Kommissionen får inom tre månader begära förtydliganden från medlemsstaten om i vad mån villkoren för att inte tillämpa en gemensam utbildningsram kan anses vara uppfyllda. En sådan begäran måste besvaras inom tre månader.

Kommissionen fattar beslut om att fastställa en gemensam utbildningsram genom delegerade akter, och kan även anta delegerade akter för att ange nationella yrkeskvalifikationer och nationella yrkestitlar som omfattas av automatiskt erkännande i enlighet med den gemensamma utbildningsram som antagits.

Medlemsstaterna ska inom sex månader efter det att en delegerad akt om en gemensam utbildningsram antagits informera om de nationella kvalifikationerna och förekommande yrkestitlar som berörs av den gemensamma utbildningsramen samt i vad mån man önskar göra undantag från att tillämpa utbildningsramen och motiven till detta.

4.13.4.2 Gemensamma utbildningsprov

76

Med ett gemensamt utbildningsprov avses ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i alla deltagande medlemsstater och som är reserverat för innehavare av en särskild yrkeskvalifikation. Medlemsstaterna ska godta sådana kvalifikationer som godkänts vid ett gemensamt utbildningsprov och ge innehavaren tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som dem som förvärvat yrkeskvalifikationer i enlighet med nationella krav.

Yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkesorganisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får föreslå gemensamma utbildningsprov som uppfyller följande villkor:

 Det gör det möjlighet för fler yrkesutövare att arbeta i andra medlemsländer.

76 Artikel 49b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

218

 Yrket som omfattas av utbildningsprovet är reglerat, eller utbildningen som leder till yrket är reglerad, i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

 Det gemensamma utbildningsprovet har utarbetats i enlighet med ett öppet förfarande som inbegriper relevanta intressenter från medlemsstater där yrket inte är reglerat.

 Medborgare från samtliga medlemsstater får delta i det gemensamma utbildningsprovet och medverka i den praktiska organiseringen av ett sådant prov i medlemsstaterna utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att anordna ett gemensamt utbildningsprov och bevilja automatiskt erkännande om ett av följande villkor uppfylls:

 Det berörda yrket är inte reglerat i landet.

 Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet minskar inte i tillräcklig utsträckning de allvarliga hot mot folkhälsa eller tjänstemottagarnas säkerhet som är relevanta i landet.

 Innehållet i utbildningsprovet kommer göra yrket betydligt mindre attraktivt jämfört med de nationella kraven.

Kommissionen får inom tre månader begära förtydliganden från medlemsstaten om i vad mån villkoren för att inte tillämpa ett gemensamt utbildningsprov kan anses vara uppfyllda. En sådan begäran måste besvaras inom tre månader.

Kommissionen fattar genom delegerat akt beslut om att fastställa innehållet i ett gemensamt utbildningsprov och de krav som gäller för att göra och klara provet. Kommissionen får även anta en genomförandeakt för att ange de medlemsstater där utbildningsprovet ska anordnas, hur ofta det ska anordnas under ett kalenderår och övriga arrangemang som krävs för anordnandet av proven i medlemsstaterna.

Medlemsstaterna ska inom sex månader efter det att en delegerad akt om ett gemensamt utbildningsprov antagits informera om den tillgängliga kapaciteten för att anordna sådana prov, samt i vad mån man önskar göra undantag från att tillämpa det gemensamma utbildningsprovet och motiven till detta.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

219

4.13.5 Granskning av nationella krav och rapportering till kommissionen

4.13.5.1 Rapportering

Det är viktigt att på förhand kunna skaffa sig information om vad som gäller i ett annat land om man överväger att söka jobb där eller erbjuda sina tjänster som egenföretagare, men också om man står i begrepp att anlita en person som förvärvat kompetens i ett annat land. För att öka transparensen och säkerställa att de krav som upprätthålls för viss typ av verksamhet i medlemsländerna inte är mer långtgående än nödvändigt, krävs i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets artikel 59 en ingående inventering av situationen i de olika medlemsländerna (den s.k. transparensartikeln).

Medlemsländerna ska lämna över följande information till kommissionen, senast den 18 januari 2016;

 En förteckning över befintliga reglerade yrken där det även anges vilken verksamhet varje yrke omfattar.

 En förteckning över reglerade utbildningar med särskilt upplägg.

 En förteckning över yrken där man avser utöva en förhandskontroll av yrkeskvalifikationerna innan tillfällig verksamhet får tillåtas samt en motivering av varför förhandskontrollen är nödvändig.

Alla ändringar av dessa förteckningar ska anmälas till kommissionen utan dröjsmål.

Medlemsstaterna ska via IMI anmäla till kommissionen de lagar och andra författningar som antas när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer inom de yrken som omfattas av det automatiska erkännandet i kapitel III.77 Anmälan ska innehålla uppgifter om utbildningsprogrammens längd och innehåll.

Kommissionen ska genom delegerade akter uppdatera de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer, och i tillämpliga fall, de organ som utfärdar bevis om formella kvalifikationer; de intyg som åtföljer dessa bevis samt motsvarande yrkestitlar återgivna i bilaga V, förutsatt att författningarna är i linje

77 Artikel 21a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Om lagarna och författningarna reglerar bevis på formella kvalifikationer för arkitekter ska anmälan också göras till övriga medlemsstater.

Det moderniserade direktivet SOU 2014:19

220

med villkoren i kapitel III (dvs. avseende automatiskt erkännande baserad på samordning av minimikrav för utbildning). Om kommissionen däremot anser att sådana anmälda författningar inte överensstämmer med villkoren, ska kommissionen genom en genomförandeakt förkasta de begärda ändringarna i bilaga V.

Vidare ska medlemsstaterna senast 18 januari 2016 underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtas för att uppmuntra fortbildning för de yrken som omfattas av det automatiska erkännandet utifrån samordnade minimikrav på utbildning.78

4.13.5.2 Ömsesidig utvärdering av regelkrav

Enligt transparensartikeln ska medlemsländerna även granska de krav som begränsar tillträdet till eller utövandet av ett yrke till dem som innehar särskilda yrkeskvalifikationer,79 i syfte att kontrollera att de nationella kraven överensstämmer med principerna om ickediskriminering och proportionalitet och är motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset. Efter att ha genomfört en sådan granskning80 ska medlemsländerna lämna uppgifter om de krav man avser behålla och en motivering om att de uppfyller det s.k. inremarknadstestet. Införs det nya krav, ska medlemsstaten lämna en motsvarande redogörelse till kommissionen senast sex månader efter att kraven införts.

Medlemsländerna ska senast den 18 januari 2016 och därefter fortlöpande vartannat år informera kommissionen om krav som mildras eller tagits bort för att dels kunna ligga till grund för en diskussion mellan medlemsländerna, dels som underlag till kommissionens sammanfattande rapport som ska läggas fram till Europaparlamentet och rådet senast 18 januari 2017.

Vid sidan av denna inventering av reglerade yrken ska medlemsländerna vartannat år lämna en rapport om tillämpningen av det system som inrättas genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.81 Rapporten ska innehålla statistik över beslut som fattats, inklusive beslut om partiellt tillträde, samt en beskrivning av de viktigaste problemen som uppstått vid tillämpningen av

78 Artikel 22b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 79 Artikel 59.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Granskningen omfattar även användningen av yrkestitlar och vilken verksamhet som ryms inom ramen för en yrkestitel. 80 För den ömsesidiga utvärderingen, se även kommissionens meddelande om utvärdering av nationella bestämmelser för utövande av vissa yrken, KOM (2013) 676 slutlig. 81 Artikel 60 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19 Det moderniserade direktivet

221

direktivet. Utifrån denna information ska kommissionen senast den 18 januari 2019, och därefter vart femte år, publicera en rapport om genomförandet av direktivet. Den första rapporten ska fokusera på de nyheter det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet medför (bl.a. yrkeskortet, moderniseringen av vilka kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs för automatiskt erkännande utifrån de samordnade utbildningarna, de gemensamma utbildningsramarna och utbildningsproven).

223

5 Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

5.1 Förhållandet till tjänstedirektivet

Av regeringens direktiv framgår att det ingår i utredningens uppdrag att analysera yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till den närliggande regleringen och det administrativa samarbetet inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet).

5.1.1 Likheter och skillnader

Tjänstedirektivet antogs året efter det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet med motsvarande syfte: att öka möjligheterna till fri rörlighet över nationsgränserna. Båda direktiven upprätthåller fördragets utgångspunkt att medlemsländer inte kan ställa lika långtgående nationella krav på tjänster som tillhandahålls tillfälligt som på tjänsteutövare som väljer att etablera sig i landet.

Yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde är både mer begränsat och mer omfattande än tjänstedirektivet. Å ena sidan handlar yrkeskvalifikationsdirektivet enbart om en aspekt i ett tillståndsförfarande – nämligen i vad mån vissa kvalifikationer krävs för att få utöva ett visst yrke – å andra sidan omfattar yrkeskvalifikationsdirektivet fler verksamheter än tjänstedirektivet, eftersom vissa sektorer helt undantagits från tjänstedirektivets tillämpningsområde. Också regleringstekniken skiljer sig åt, yrkeskvalifikationsdirektivet utgår huvudsakligen från principen om ömsesidigt erkännande medan tjänstedirektivet utgår från en samordning av vilka krav som nationellt kan tillåtas.

I tjänstedirektivet stadgas att yrkeskvalifikationsdirektivet ska ha företräde framför tjänstedirektivet. Detta framgår såväl i allmänna

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet SOU 2014:19

224

ordalag – för det fall en konflikt mellan direktiven uppstår1 – som inom ramen för specifika bestämmelser om tillståndsförfaranden,2etableringskrav3 och tillfällig tjänsteutövning.4

5.1.2 Tolkningsproblem

Under den ömsesidiga utvärdering som gjordes i samband med genomförandet av tjänstedirektivet blev det tydligt att medlemsländerna gjort olika tolkningar av det faktum att yrkeskvalifikationsdirektivet getts företräde framför tjänstedirektivet. Vissa länder ansåg att de yrken som omfattades av yrkeskvalifikationsdirektivet därmed inte omfattades alls av tjänstedirektivet och dess krav på granskning och utvärdering av nationell reglering. Det var också oklart vilken typ av nya nationella krav som skulle anmälas till kommissionen i enlighet med tjänstedirektivet, om anmälningskravet även omfattade nya eller förändrade yrkesregleringar. I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet stadgas uttryckligen att förändringar i regelverket för reglerade yrken ska anmälas till kommissionen.5

I detta avsnitt redogörs för tolkningsproblem avseende dels de särskilda undantag som gjorts i tjänstedirektivet till förmån för yrkeskvalifikationsdirektivets tillståndsförfarande, etableringskrav och tillfällig tjänsteutövning, dels vad gäller handläggningen av tillståndsärenden, dvs. regleringen av tidsfrister och krav på bifogade handlingar i respektive direktiv.

5.1.2.1 Särskilda undantag från tjänstedirektivet

Tillståndsförfaranden och etableringskrav

I tjänstedirektivet stadgas att sådana aspekter av ett tillståndsförfarande som regleras direkt eller indirekt av andra unionsinstrument inte ska omfattas av tjänstedirektivets avsnitt om tillstånds-

1 Artikel 3.1 d i tjänstedirektivet. 2 Artikel 9.3 i tjänstedirektivet. 3 Artikel 15.2 d i tjänstedirektivet. 4 Artikel 17.6 i tjänstedirektivet. 5 Artikel 59.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, med den skillnaden att anmälan enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska göras senast 6 månader efter att en förändring i regelverket införts, dvs. någon anmälningsskyldighet föreligger inte på förslagsstadiet.

SOU 2014:19 Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

225

förfaranden.6 Givet formuleringen (aspekter av ett tillståndsförfarande) uppstod en diskussion om i vad mån tjänstedirektivet krävde att medlemsländerna utvärderade sina krav på att yrkesutövaren måste inneha vissa yrkeskvalifikationer för att kunna verka inom ett yrke eller tillhandahålla tjänster.

Därutöver kräver tjänstedirektivet en utvärdering av sådana nationella regler som innebär att endast vissa tjänsteleverantörer stadigvarande får starta tjänsteverksamhet på grund av verksamhetens särskilda karaktär. Undantag från kravet på utvärdering görs för bl.a. områden som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet. Det diskuterades i vad mån detta innebar att området för yrkeskvalifikationer skulle undantas från tjänstedirektivets tillämpningsområde i sin helhet,7 eller om krav på viss kompetens för tjänsteleverantörer som vill etablera sig stadigvarande i ett land inte omfattades av yrkeskvalifikationsdirektivet och följaktligen borde utvärderas enligt tjänstedirektivet.

I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet har det klargjorts att medlemsländerna måste utvärdera och motivera varför vissa kvalifikationer krävs för tillträde till viss yrkesutövning.8 Det ska gå att skaffa sig kännedom om nationella krav för att kunna utöva visst yrke, och information ska finnas lätt tillgänglig elektroniskt.9 I samband med att medlemsstaterna informerar kommissionen om vilka yrken som nationellt reglerats måste man även redogöra för vilket skyddsintresse som ligger till grund för regleringen, ange på vad sätt regleringen får anses lämplig och proportionerlig och säkerställa att alla direkt eller indirekt diskriminerande krav undanröjts.10

Tillfälligt tjänstetillhandahållande

Tjänstedirektivets regler om tillfälligt tjänsteutövande ska inte gälla för sådana krav som innebär att ett yrke förbehålls en viss yrkeskategori.11 Det uppstod en diskussion om i vad mån uttrycket yrkeskategori korresponderade med definitionen av yrkeskvalifika-

6 Artikel 3.1 d i tjänstedirektivet. 7 Jfr skäl 31 i tjänstedirektivet. 8 Artikel 59.2 och 59.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 9 Artikel 57a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 10 Artikel 59.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 11 Artikel 17.6 i tjänstedirektivet.

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet SOU 2014:19

226

tioner i yrkeskvalifikationsdirektivet, eller om också andra krav skulle kunna omfattas av undantaget.12

I yrkeskvalifikationsdirektivet finns särskilda regler för yrkesutövares rätt att tillfälligt bedriva tjänsteverksamhet i ett annat medlemsland där yrket är reglerat.13 Andra nationella krav som kan träffa den tillfälliga verksamheten, i form av t.ex. krav på viss juridisk form för att bedriva viss typ av verksamhet, regleras inte i yrkeskvalifikationsdirektivet utan omfattas av tjänstedirektivets bestämmelser.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet förtydligar i vissa avseenden förutsättningarna för tillfällig tjänsteutövning, inklusive skyldigheten att lämna en förhandsunderrättelse för det fall medlemsländerna väljer att införa en sådan skyldighet.14Dessutom krävs att medlemsstaterna redogör för sådan verksamhet som reserveras till yrkesverksamma med särskilda kvalifikationer och fastställer vilken verksamhet som varje yrke omfattar för att utvärdera i vad mån regleringen är proportionerlig och grundar sig på krav motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.15Yrkeskvalifikationsdirektivets reglering av tillfällig verksamhet överensstämmer i övrigt i stor utsträckning med tjänstedirektivet.

5.1.2.2 Handläggning av ärenden om tillstånd

I såväl tjänstedirektivet som yrkeskvalifikationsdirektivet finns förfaranderegler för myndigheternas handläggning av tillståndsärenden.

Tidsfrister

Tjänstedirektivet innehåller inga krav på någon absolut tidsgräns för handläggning av tillståndsärenden utan överlämnar till medlemsländerna att specificera och offentliggöra vilka tidsfrister som ska gälla.16 Tjänstedirektivet föreskriver att tillstånd ska anses

12 Jfr skäl 88 i tjänstedirektivet. 13 Artiklarna 5.1 a–b, artikel 7 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 14 Se artiklarna 5 samt 7 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 15 Artikel 59 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 16 Artikel 13 i tjänstedirektivet.

SOU 2014:19 Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

227

beviljat om inget annat meddelats inom de tidsfrister som medlemslandet meddelat, s.k. tyst beviljande.

Yrkeskvalifikationsdirektivet å sin sida stadgar att myndigheternas handläggning av ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer ska fullföljas inom tre månader (med möjlighet till förlängning under vissa omständigheter).17 Uteblivet beslut eller ett avslag på tillståndsansökan ska kunna överklagas enligt nationell rätt. Denna reglering finns kvar oförändrad i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.18 Tyst beviljande, för det fall den behöriga myndigheten inte reagerar inom de angivna tidsfristerna, aktualiseras i yrkeskvalifikationsdirektivet enbart i de fall medlemsstaten utnyttjat möjligheten att på förhand kontrollera yrkesutövares kvalifikationer innan en yrkesverksam för första gången tillhandahåller en tjänst tillfälligt i landet.19 Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller vissa förtydliganden när det gäller tyst beviljande samt vad som ska gälla i samband med förfarandet kring utfärdande av europeiska yrkeskort men har på det stora hela lämnats oförändrad.20 Det har införts en uttrycklig hänvisning till att tidsfristerna börjar löpa även om tjänsteleverantören vänder sig direkt till den gemensamma kontaktpunkt som upprättats enligt tjänstedirektivet.21

Vid genomförandet av tjänstedirektivet uppmärksammade regeringen att problem kan uppstå med olika handläggningsfrister för myndigheternas prövning av tillstånd.22 Eftersom tillståndet ofta är nära förknippat med erkännandet av yrkeskvalifikationerna ansågs det meningslöst att föreskriva andra – kortare – handläggningstider för de tillståndsförfaranden som faller under tjänstedirektivet. I praktiken innebär det att tillståndsförfaranden som innefattar en prövning av tjänsteutövarens yrkeskvalifikationer enbart ska prövas inom ramen för yrkeskvalifikationsdirektivets tidsfrister (dvs. 3 + 1 månad), samt utan möjlighet till tyst beviljande.

17 Artikel 51 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 18 Artikel 51.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 19 Artikel 7.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 20 Se närmare artikel 7.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 21 Artikel 57a.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 22Prop. 2008/09:187 s 106.

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet SOU 2014:19

228

Krav på handlingar som bifogas ansökan

Enligt huvudregeln i tjänstedirektivet får medlemsländerna inte kräva att dokument till stöd för en tillståndsansökan ska bifogas i original, bestyrkt kopia eller auktoriserad översättning.23 Undantag från denna huvudregel görs för bl.a. yrkeskvalifikationsdirektivet och de krav som finns reglerade i dess artikel 7.2 och artikel 50. Tjänstedirektivet tillåter att medlemsländerna begär bestyrkta kopior för de dokument som bl.a. styrker nationalitet, yrkeskvalifikationer och laglig etablering.

Av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som kan krävas med stöd av direktivet ska kunna slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg.24 Regleringen har inspirerats av tjänstedirektivet. Det poängteras att det inte ska hindra de behöriga myndigheterna från att i ett senare skede, om det finns skälig grund för tvivel och är absolut nödvändigt, begära bestyrkta kopior. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargör därigenom att bestyrkta kopior inte kan krävas annat än undantagsvis.

5.1.3 Reglerade yrken i tjänstedirektivet

Undantag för yrkeskvalifikationsdirektivet görs enbart för det fall tillämpningen kommer i konflikt med tjänstedirektivets bestämmelser.25 Tjänstedirektivet är tillämpligt på de övriga aspekter som nationellt kringgärdar de reglerade yrkenas förutsättningar att verka.

Marknadsföring

Tjänstedirektivet kräver till exempel att medlemsstaterna upphäver alla totalförbud för marknadskommunikation från reglerade yrken.26Medlemsländerna ska säkerställa att reklam uppfyller de yrkesetiska regler som kan vara motiverade mot bakgrund av yrkesverksamhetens särdrag, och de yrkesetiska reglerna måste överensstämma med

23 Artikel 5 i tjänstedirektivet. 24 Förutom lämplighetsprov eller anpassningsperioden, artikel 57a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 25 Artikel 3.1 i tjänstedirektivet. 26 Artikel 24 i tjänstedirektivet.

SOU 2014:19 Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

229

unionsrätten; vara icke-diskriminerande, proportionerliga och motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.

Inom ramen för det svenska genomförandet av tjänstedirektivet identifierades bestämmelser om marknadsföring av reglerade yrken endast för advokater. Regeringen gjorde bedömningen att inga lagstiftningsåtgärder krävdes för att genomföra tjänstedirektivet. De yrkesetiska regler som fanns bland de inventerade yrkesorganisationerna bedömdes inte heller stå i strid med tjänstedirektivet.27

Information till tjänstemottagare

Tjänstedirektivet kräver också att tjänstemottagare ska kunna få tillgång till viss information om tjänsteleverantörer som utövar reglerade yrken, bl.a. uppgift om yrkesorganisation eller liknande organ där tjänsteleverantören är registrerad, och information om yrkestitel och det land där den utfärdats.28 Tjänstemottagare som begär det ska också kunna få information om vilka regler som gäller för det reglerade yrket i etableringsmedlemsstaten samt information om tillämpliga uppförandekoder, och om den yrkesverksamme är medlem i en yrkes- eller branschorganisation som erbjuder tvistlösning.29

Yrkeskvalifikationsdirektivet å andra sidan ställer krav på att viss information på begäran ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i mottagarlandet.30 Det kan t.ex. handla om uppgifter om tillämpliga tillståndssystem i etableringsmedlemsstaten, yrkestitel eller bevis på formella kvalifikationer, momsregistreringsnummer eller uppgifter om försäkringsskydd eller annat skydd för yrkesansvar. Yrkeskvalifikationsdirektivet kräver inte att ovanstående uppgifter inhämtas31 och den information behöriga myndigheter kan inhämta fyller också en annan funktion än tjänstedirektivet, där det i första hand handlar om att underlätta möjligheten för tjänstemottagare att göra informerade val. Däremot är tjänsteleverantörer som utövar verksamhet efter ett partiellt erkännande av yrkes-

27Prop. 2008/09:187 s. 159160. 28 Artikel 22.1 i tjänstedirektivet. 29 Artikel 22.3 i tjänstedirektivet. 30 Artikel 9 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 31 Däremot anges uttryckligen att yrkeskvalifikationsdirektivet inte förhindrar krav på obligatoriskt försäkringsskydd för reglerade yrken inom yrkesverksamheter med konsekvenser för folkhälsan eller patientsäkerheten, se skäl 9 i ändringsdirektivet.

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet SOU 2014:19

230

kvalifikationerna förpliktade att informera tjänstemottagare om räckvidden av deras behörighet.32

På samma tema, information till tjänstemottagare, innehåller tjänstedirektivet allmänna skrivningar om att medlemsstaterna ska medverka till att bl.a. yrkesorganisationer samarbetar på unionsnivå för att förbättra tjänsternas kvalité, särskilt genom att underlätta utvärderingen av tjänsteleverantörernas kompetens.33 När tjänstedirektivet genomfördes i svensk rätt gjorde regeringen bedömningen att det fanns stor potential för frivilliga insatser för att stärka förtroendet för tjänsteleverantörerna genom t.ex. kvalitetsmärkning av yrkesorganisationer, men att det krävs ett samarbete med näringslivet, kommissionen och andra medlemsstater för att utarbeta en långsiktig plan för hur kompetens låter sig jämföras.34

Begränsningar av verksamhetskombinationer

Tjänstedirektivet tillåter att nationella regler förhindrar att viss typ av tjänsteverksamhet utövas inom ramen för annan typ av tjänsteverksamhet, om det är motiverat med hänsyn till yrkesetiska regler för reglerade yrken, och om det är nödvändigt för att säkerställa opartiskhet och oberoende.35 I Sverige måste t.ex. revisorer underställa Revisorsnämnden frågan om revisorn kan utöva annan verksamhet än revisorsverksamhet. Motsvarande regleringar finns för advokater, fastighetsmäklare samt för certifierings- och ackrediteringsorgan. Samtliga regelverk syftar till att garantera opartiskhet och oberoende och i samband med tjänstedirektivets genomförande gjorde regeringen bedömningen att inga åtgärder behövdes till följd av tjänstedirektivet.36 Denna aspekt regleras endast i tjänstedirektivet.

32 Artikel 4f.5 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. 33 Artikel 26.3 i tjänstedirektivet. 34Prop. 2008/09:187 sid 170–171. 35 Artikel 25.1 a i tjänstedirektivet. 36Prop. 2008/09:187 sid 168.