SOU 1986:13

Påföljd för brott : [om straffskalor, påföljdsval, straffmätning och villkorlig frigivning m m]

Till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Den 15 mars 1979 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet ait tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda v'ssa frågor om fängelse och kriminalvård i anstalt.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 15 rraj 1979 såsom ordförande hovrättslagmannen Carl-Johan Cosmo och så- som övriga ledamöter riksdagsledamöterna Helge Klöver, Blenda Littmarck och Lisa Mattson samt numera fastighetsmäklaren Jan Nilsson och numera landstingsrådet Kay-Vilhelm Winqvist. Såsom ytterligare ledamot förordna- des den 20 december 1982 riksdagsledamoten Lars-Erik Lövdén.

Såsom sakkunniga tillkallades den 15 juni 1979 numera hovrättslagman- nen Erland Aspelin och generaldirektören Bo Martinsson.

Att som experter biträda kommittén förordnades den 15 juni 1979 krimi- nalvårdsdirektören Gunnar Engström och professorn Eckart Kiihlhorn, den öseptember 1979 docenten Dag Victor samt den 19 oktober 1979 jur. kand. Kent Brorsson, numera riksdagsledamoten Stig Gustafsson, numera krimi- nalvårdsdirektören Harry Karlsson och ombudsmannen Håkan Walander. Den 7 maj 1982 entledigades Håkan Walander och förordnades till ny expert jur. kand. Lars Sundberg.

Under tiden den 1 september 1982 — den 1 mars 1984 har numera departe- mentsrådet Sten Heckscher, numera professorn Nils J areborg, numera bitr. riksåklagaren Axel Morath och professorn Knut Sveri som ytterligare exper- ter biträtt kommittén.

Till sekreterare åt kommittén förordnades den 23 maj 1979 hovrättsasses- sorn Axel Lundqvist. Som biträdande sekreterare har hovrättsfiskalen Mar— tin Borgeke tjänstgjort under tiden den 1 oktober 1979 — den 30 september 1980 och alltsedan den 1 november 1981.

Kommittén har antagit namnet fängelsestraffkommitte'n. Kommittén har tidigare överlämnat två delbetänkanden, Fjorton dagars fängelse (SOU 1980:1) och Villkorlig frigivning samt nämnder och lekman- namedverkan inom kriminalvården (SOU 1981:92).

Kommittén får nu lämna sitt huvudbetänkande. Det behandlar främst brottens straffskalor, regler för påföljdsval och straffmätning, den villkorliga frigivningen och bötesstraffep

Ledamöterna Blenda Littmårck, Jan Nilsson och Kay-Vilhelm Winqvist har avgivit reservationer. Sakkunnige Erland Aspelin och experten Dag Vic- tor har avgivit ett särskilt yttrande. I övrigt är betänkandet enhälligt och av- givet med instämmande i allt väsentligt från de sakkunniga och experterna.

Kommittén fortsätter sitt arbete och avser att i ett kommande slutbetän- kande behandla resterande delar av utredningsuppdraget.

Stockholm i december 1985

Carl-Johan Cosmo

Helge Klöver Blenda Littmarck Lars-Erik Lövdén

Lisa Mattson Jan Nilsson Kay-Vilhelm Winqvist /Axel Lundqvist

Martin Borgeke

Innehållsförteckning till fängelsestraff- kommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:13-15) Påföljd för brott

Del 1 (SOU 1986:13) Sammanfattning ........................... Författningsförslag ..........................

1. Förslag till lag om ändringi brottsbalken ...........

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken .............................

3. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ......... Förslag till lag om ändring i jordabalken ............ Förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1) ...... Förslag till lag om ändring i lagen (1938:274) om rätt till jakt Förslag till lag om ändring i valutalagen (1939z350) ...... Förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941: 967).

9. Förslag till förordning om ändring i förundersökningskungö- relsen (1947. 948) ........................... 10. Förslag till lag om ändring 1 lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott .............................. 11. Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953z272) . . . . 12. Förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960274) 13. Förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu- smuggling ............................... 14. Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat .............. 15. Förslag till lag om ändringi lagen (1963:197) om allmänt krimi- nalregister .............................. 16. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda be- stämmelser om unga lagöverträdare ................ 17. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:542) om personunder- sökning i brottmål .......................... 18. Förslag till lag om ändringi lagen (1966:413) om vapenfri tjänst 19. Förslag till förordning om ändring i kriminalregisterkungörel- sen (1973158) ............................. 20. Förslag till lag om ändring i vapenlagen (197311176) ..... 21. Förslag till lagen om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. ..........................

masken»

13

25

25

92 93 106 108 109 112 114 115 117 120 121 124 127 128 131

132 133

134 135

136

22. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt ................................ 23. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt ...................... 24. Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1974:286) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m .................... 25. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m. rn. ........... 26. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, rn. rn ........................... 27. Förslag till lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker ................................ 28. Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) .............................. 29. Förslag till förordning om ändring i förordningen (1979:572) med tingsrättsinstruktion ...................... 30. Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1980:376) . . . . 31. Förslag till förordning om ändring i frivårdsförordningen (1983z250) .............................. 32. Förslag till lag om tillämpningen av brottsbalkens bestämmel- ser om skattebedrägeri och andra skattebrott ........... 33. Förslag till lag om vad som avses med narkotika, rn. m.. . . .

Del 2 (SOU 1986:14) Förkortningar ............................ A Bakgrund ............................ 1 Inledning .............................. 1 . 1 Direktiven ........................... 1.2 Utredningsarbetet ....................... 1.3 Betänkandets disposition och innehåll ............

2. Brott och svaj?r i ett nutidshistoriskt perspektiv .......... 2.1 Brottslighetens omfattning och utveckling .......... 2.2 Brottslingen i fokus ...................... 2.3 Brottsbalkens framväxt .................... 2.4 Behandlingstankens ifrågasättande .............. 2.5 Förändringar i brottskatalogen ................ 2.5.1 Avkriminalisering ................... 2.5.2 Depenalisering ..................... . 2.5.3 Andra straffbarhetsinskränkningar .......... . Prioriteringar inom straffrätten ................

2.6.1 Den ekonomiska och den organiserade brottsligheten 2.6.2 Narkotikabrotten ................... 2.6.3 Miljöbrotten ...................... 2.6.4 Trafikbrotten .....................

137

140

142

144

145

147

149

150 153

156

161 164

11 13 13 13 17 19

23 23 25 27 28 33 33 35 36 37 38 39 40 41

2.7 Kriminalpolitiska styrmedel .................. 2.7.1 Den kriminologiska forskningen ........... 2.7.2 Den allmänna opinionen ............... 2.7.3 Massmedias roll ....................

©Dåföljdssystemet i stora drag ...................

4 Brottsutvecklingen och påföljdernas användning ......... 4.1 Brottsutvecklingen ............ . ........... 4.2 Påföljdernas användning .............. - .....

©Straffmämingsregler i andra länder ................

B Överväganden och förslag ....................

6 Allmänna överväganden om straffsystemet ............ 6.1 Inledning ............................ 6.2 Kriminalisering ......................... 6.3 Preventionsteorierna som grundval för straffsystemet . . . . 6.3.1 Inledning ................ ' ........ 6.3.2 Beslut om kriminalisering ............... 6.3.3 Påföljdsbestämningen ................ 6.3.3.1 Straffmätningen ............... 6.3.3.2 Påföljdsvalet ................. _ 6.3.4 Verkställigheten av påföljden ............. © Minskad användning av fängelsestraff ............ 6.5 Målsäganden i straffsystemet ................. Ö I Påföljder .............................. 7 Fängelse m. m. .......................... 7.1 Fängelsestraffet ........................ ©) Fängelse som gemensamt straff ................ 7.3 Villkorlig frigivning ...................... 7.3.1 Tidpunkten för villkorlig frigivning .......... 7.3.2 Minimitiden för erhållande av villkorlig frigivning . . 7.4 Vissa frågor rörande övervakning vid skyddstillsyn och vill-

korlig frigivning ........................ 8 Bötesstraffet ............................ 8.1 Gällande rätt m. m ....................... 8.2 De olika bötesformema .................... 8.3 Den beloppsmässiga relationen dagsböter — penningböter . . 8.4 Dagsböternas antal ....................... 8.5 Dagsbötens belopp ....................... 8.6 Böter i kombination med annan påföljd ........... 8.7 Seriebrottslighet vid bötesbrott ................ 9 Överlämnande till särskild vård ..................

41 41 42 43

45

49 49 52

57

61

61 61 64 66 66 67 69 69 73 76 77 81

83

83 83 84 86 87 93

97

103 104 106 108 111 113 113 114

117

10 Specialmotivering till 28—32 kap. brottsbalken .......... II Strajfvärde ............................

11 Allmänt om straffvärde ...................... 11.1 Reformbehovet ........................ 11.1.1 Direktiven ....................... 11.1.2 Den historiska utvecklingen .............. 11.1.3 Skälen för en straffvärdeöversyn ........... 11.2 Principerna för en reform ................... 11.2.1 Uppdragets avgränsning ................ 11.2.2 Allmänt om nivån på straffen ............. 11.2.3 Huvudtankar vid straffskaleöversynen ........ 11.2.4 Den ekonomiska och den organiserade brottsligheten 11.2.5 Proportionalitet mellan brott och straffskala ..... 11.3 Grunder för straffvärdebedömningen ............. 11.3.1 Tidigare förda resonemang och vår inställning till des-

sa ............................

11.3.2 Närmare om de omständigheter som bör påverka straffvärdebedömningen ................ 11.4 Betydelsen för rättstillämpningen av ändrade straffskalor . .

12 affvärde och straffskalor ................... årlur skall straffvärdet uttryckas? ............... 12.2 Allmänna principer för konstruktion av straffskalor ..... 12.2.1 Heltäckande straffskalor ............... 12.2.2 Straffskalor med inriktning på normalfall ....... 12.2.3 Straffskalor med inriktning på huvuddelen av fall . .

12.3 Överlappande straffskalor vid gradindelade brott ...... 12.4 Allmänna fängelseminimum .................. 12.5 Allmänna maximum för fängelse på viss tid ......... 12.6 Livstidsstraffet ......................... 12.7 Allmänt om straffskalomas maximi- och minimigränser vid de enskilda brotten ....................... 12.7.1 Maximistraffen ..................... 12.7.2 Minimistraffen ..................... 12.8 Bötesstraffets tillämpningsområde .............. 12.9 Typstraffskalor ......................... 12.1OBrott som inte omfattas av straffvärdeöversynen .......

13 Vilka brott bör finnas i brottsbalken? .............. 13.1 Bakgrund ............................ 13.1.1 Allmänt ........................ 13.1.2 Statistik ........................ 13.1.3 Tidigare diskussioner ................. 13.1.4 Övriga nordiska länder ................ 13.2 Behovet av en reform ..................... 13.3 Principerna för en reform ................... 13.3.1 Avgränsningen av vårt arbete i denna del ......

121

131

131 131 131 132 134 136 136 137 138 142 142 143

143

147 149

151 151 153 153 153 155 155 158 161 162

164 166 167 168 170 171

175 175 175 176 176 177 177 179 179

13.3.2 Förutsättningar för överförande av brott till brottsbal- ken ........................... 13.3.3 Brott som bör föras över till brottsbalken ...... 13.3.4 Brott som bör föras över från brottsbalken till speci- alstraffrätten ......................

14 Specialmotivering till 3—25 kap. brottsbalken och till vissa speci- alstraffrättsliga straffstadganden ................... 14.1

14.2

14.3

14.4

14.5

Brotten mot person ...................... 14.1.1 3 kap. Om brott mot liv och hälsa .......... 14.1.2 4 kap. Om brott mot frihet och frid .......... 14.1.3 5 kap. Om folkmord .................. 14.1.4 6 kap. Om ärekränkning ............... 14.1.5 7 kap. Om sexualbrott ................. 14.1.6 8 kap. Om brott mot familj .............. Förmögenhetsbrotten ..................... 14.2.1 9 kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott . . . 14.2.2 10 kap. Om bedrägeri och annan oredlighet ..... 14.2.3 11 kap. Om skattebedrägeri och andra skattebrott. . 14.2.4 12 kap. Om förskingring och annan trolöshet . . . . 14.2.5 13 kap. Om gäldenärsbrott .............. 14.2.6 14 kap. Om skadegörelsebrott ............ Brotten mot allmänheten ................... 14.3.1 15 kap. Om allmänfarliga brott ............ 14.3.2 16 kap. Om narkotikabrott .............. 14.3.3 17 kap. Om förfalskningsbrott ............ 14.3.4 18 kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga Brotten mot staten ....................... 14.4.1 19 kap. Om brott mot allmän ordning ........ 14.4.2 20 kap. Om brott mot allmän verksamhet, m. rn. . . 14.4.3 21 kap. Om högmålsbrott ............... 14.4.4 22 kap. Om brott mot rikets säkerhet ......... 14.4.5 23 kap. Om myndighetsmissbruk m. m ........ 14.4.6 24 kap. Om brott av krigsmän ............ 14.4.7 25 kap. Om landsförräderi m. m ............ Brotten i specialstraffrätten .................. 14.5.1 Brotten i lagen (1951:649) om straff för vissa trafik-

brott .......................... 14.5.2 Brotten i lagen (1960:418) om straff för varusmugg-

ling ........................... 14.5.3 Brotten i uppbördslagen (1953z272) .......... 14.5.4 Brotten i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker,

m. rn .......................... 14.5.5 Brotten i lagen (1977:293) om handel med drycker . 14.5.6 Brotten i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk

sprit och alkoholhaltiga preparat ........... 14.5.7 Brotten i lagen (1938:274) om rätt till jakt ...... 14.5.8 Brotten i jaktstadgan (1938c279) ........... 14.5.9 Brotten i lagen (1950:596) om rätt till fiske ......

179 180

186

189 189 190 199 208 209 21 1 212 215 217 226 236 242 247 254 257 257 272 277 287 302 303 321 333 340 351 357 367 372

372

380 384

385 388

390 392 394 395

SOU 1986:13 14.5.10Brotten i fiskeriförordningen (1982:126) ....... 396 14.5.11Brotten i miljöskyddslagen (1969z387) ........ 397 14.5.12Brotten i naturvårdslagen (1964z822) ......... 397 14.5.13 Vissa brott i sjölagen (1891:35 s. 1) .......... 397 14.5.14 Brotten i utlänningslagen (1980:376) ......... 399 14.5.15 Brotten i vapenlagen (1973:1176) ........... 404 14.5.16Brotten i värnpliktslagen (19411967) ......... 406 14.5.17 Brotten i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst . . . . 408 14.5.18 Brotten i civilförsvarslagen (1960z74) ......... 409 14.5.19 Brotten i jordabalken ................. 410 14.5.20 Brotten i valutalagen (1939z350) ........... 412 III Påföljdsbestämning ....................... 415 15 Allmänt om påföljdsbestämning ................. 415 15.1 Nuvarande ordning ...................... 415 15.2 Re ler för påföljdsbestämningen ............... 418 ?Kritiken mot den nuvarande regleringen ....... 418 1 . .2 Bör allmänna regler för påföljdsval och straffmåtning . införas? ......................... 419 15.2.3 etydelsen av gärningsmannens personliga förhållan- den och hans handlande efter brottet (billighetshän- . _ syn) ........................... 422 QBetydelsen av gärningsmannens tidigare brottslighet 423 . .5 Sammanfattande synpunkter ............. 436 15.3 Påföljdseftergift ........................ 437 15.4 Påföljders inbördes stränghet ................. 432 15.5 Unga lagöverträdare ...................... 434 16 Specialmotivering till 1, 33, 34 och 36 kap. brottsbalken . . . . 439 IV Övrigt .............................. 407 17 Följdändringar .......................... 467 17.1 Bestämmelserna i 2 kap., 15 kap. 13 %, 23 kap. 4 5, 26 och 27 kap., 32 kap. 3 &, 35 och 37—40 kap. brottsbalken ...... 470 17.2 Bestämmelserna i rättegångsbalken .............. 478 17.3 Övriga bestämmelser ..................... 488 17.3.1 Lagen (1964:163) om införande av brottsbalken . . . 488 17.3.2 Förundersökningskungörelsen (1947z948) ...... 488 17.3.3 6 & lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott . . 488 17.3.4 Lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister . . . . 489 17.3.5 Kriminalregisterkungörelsen (1973z58) ........ 489 17.3.6 Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare .................. 489 17.3.7 Lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål 489 17.3.8 Lagen (1974:202) om beräkning av strafftid rn. rn. . . 490 17.3.9 Kungörelsen (1974:286) med vissa bestämmelser rö- rande tillämpningen av lagen (1974:202) om beräk- ning av strafftid m. m .................. 490

17.3.10 Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt ..... 17.3.11 Kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter röran- de tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt ......................... 17.3.12 Lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m. m .............. 17.3. 13 Bötesverkställighetslagen (1979:189) ......... 17.3.14 Förordningen (1979z572) med tingsrättsinstruktion . 17.3.15 40 & utlänningslagen (1980:376) ............ 17.3. 16 Frivårdsförordningen (1983:250) ........... 17.3. 17 Lagen om tillämpningen av brottsbalkens bestämmel- ser om skattebedrägeri och andra skattebrott . . . . 17.3.18 Lagen om vad som avses med narkotika, m. m. . . .

18 Genomförandet av förslagen ................... 18.1 Kostnader ........................... 18.2 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser .........

V Reservationer m. m. ....................... Reservation av Blenda Littmarck .................. Reservation av Jan Nilsson ..................... Reservation av Kay-Vilhelm Winqvist ............... Särskilt yttrande av Erland Aspelin och Dag Victor ........

Del 3 (SOU 1986:15)

Bilaga 1 Vissa statistiska uppgifter angående påföljdsval och straffmåtning vid olika brottstyper .......... Bilaga 2 Allmänprevention och individualprevention (Eckart Kuhlhorn) ....................... Bilaga 3 Om användningen av straffrättsliga påföljder i Nor- den, Västtyskland och England (Knut Sveri) ..... & Straffskalor i brottsbalken och specialstraffrätten samt straffskalor enligt förslaget ........... A Sammanställning av brotten med nuvarande och

föreslagna straffskalor ............... B Sammanställning av brotten efter föreslagna straff-

skalor ........................

C Sammanställning av vissa brott med angivande av straffskalornas motsvarighet i tid i anstalt .....

Bilaga 5 Sammanställning av nuvarande bestämmelser i brottsbalken, lagen (1964:169) om straff för folk—

mord, narkotikastrafflagen (1968:64) och skatte- brottslagen (1971:69) samt närmast motsvarande be- stämmelser i förslaget med angivande av var i betän- kandet ändringsförslagen kommenteras .......

490

491

491 492 492 492 492

493 494

497 497 499 503 503 509 515 517

11

27

55

95

95

106

113

119

Sammanfattning

Inledning

Enligt de ursprungliga direktiven från år 1979 hade vi fem huvudfrågor att överväga. Dessa var

minimitiden för fängelsestraff, reglerna om villkorlig frigivning,

allmänna regler för påföljdsval och straffmätning, brottens straffskalor] samt medborgarnas insyn och inflytande i kriminalvårdens olika organ.

P'PPN'.”

Minimitiden för fängelsestraff har vi redan behandlat i delbetänkandet (SOU 1980:1) 14 dagars fängelse. Vidare har frågorna om villkorlig frigiv- ning och medborgarnas insyn och inflytande i kriminalvårdens organ be- handlats i delbetänkandet (SOU 1981:92) Villkorlig frigivning samt nämn- der och lekmannamedverkan inom kriminalvården.

I detta betänkande behandlas de återstående frågorna enligt 1979 års di- rektiv. Vi tar också, enligt tilläggsdirektiv från årk1983, upp institutet på- följdseftergift. Vidare tar vi, i enlighet med vad vi reserverade oss för i våra båda föregående delbetänkanden, på nytt upp och Överväger frågorna om allmänna fängelseminimum och villkorlig frigivning. Vad gäller den sist- nämnda frågan är det främst minimitiden för erhållande av villkorlig frigiv- ning och kvotdelen för villkorlig frigivning som vi nu på nytt överväger.

Betänkandet är disponerat på följande sätt. Efter några avsnitt med bak- grundsfakta följer i avsnitt 6 våra allmänna överväganden om straffsystemet. Därefter behandlar vi i avsnitt 7—10 frågor som rör påföljderna. De väsentli- ga förslagen i dessa avsnitt rör den villkorliga frigivningen och bötesstraffet. I avsnitt 11—14 följer därefter våra överväganden rörande straffvärdet, dvs. straffskaleöversynen. Här behandlas också i avsnitt 13 frågan om överföran; de av brott från specialstraffrätten till BrB och vice versa. I avsnitt 15 och 16 återfinns våra överväganden rörande påföljdsbestämningen, en term som vi använder som en gemensam beteckning för påföljdsval och straffmätning. I avsnitt 17 och 18 slutligen behandlas följdändringar, kostnader och över- gångsbestämmelser. Betänkandet är uppdelat i tre delar. Denna samman- fattning och författningsförslagen finnsi [del 1. Bakgrundsmaterial och över- väganden finns i del 2 och bilagor i del 3. I del 5 _ggs i bilagorna 4 och 5 vissa uppställningar som bör underlätta för läsaren att tg del av våra förslag. Yt- terligare bakgrundsmaterial för våra överväganden i straffvärdefrågan kom- mer inom kort att publiceras i Ds Ju 198612.

De frågor som behandlas i detta betänkande är både många och vittomfat- tande. De grundläggande resonemangen, som återfinns framför allt i avsnitt 6, är också komplicerade och svåra att enkelt sammanfatta utan att risk för missförstånd uppstår. I det följande kommer vi att i korthet redogöra för de viktigaste punkterna i förslaget med angivande av vissa huvudskäl för dessa.

Allmänna överväganden om straffsystemet

I avsnitt 6 redogör vi för vår syn på vissa grundläggande kriminalpolitiska frågor. De överväganden vi där gör och de slutsatser vi där drar ligger till grund för de konkreta förslag vi i följande avsnitt lägger fram angående på- följderna, straffskalorna och påföljdsbestämningen.

Huvuduppgiften för kriminalpolitiken är, och på den punkten har vi na- turligen ingen annan uppfattning än den som ligger bakom BrB, att motver- ka brottslighet. Straffsystemet är dock i detta avseende inte något särdeles effektivt instrument. För detta talar erfarenheter både i Sverige och utom- lands. Det finns inte någon koppling mellan höga eller stränga straff och låg brottsnivå. Faktorer som hög upptäcktsrisk och snabbhet i det rättsliga för- farandet torde vara av större betydelse för effekten av brottsbekämpningen. För att nedbringa brottsligheten måste man dock vidga perspektivet utanför rättsväsendet och straffsystemet. Vad som krävs är brottsförebyggande åt- gärder i vidsträckt mening. Det kan antas att reformverksamhet inom exem- pelvis familjepolitik, utbildningsväsende och arbetsliv är av betydelse här- vidlag. Men inte heller med insatser på dessa områden finns det anledning till någon större optimism. Utvecklingen under senare decennier med bety- dande insatser inom t. ex. social- och arbetsmarknadspolitiken parallellt med den under samma tid starkt ökade brottsligheten ger en klar indikation om att förbättrade ekonomiska och sociala förhållanden allmänt sett inte medför minskad brottslighet. Det sagda innebär dock inte att vi menar att den traditionella kriminalpolitiken saknar betydelse för brottsnivån. Enligt vår uppfattning är det ingen tvekan om att straffsystemet allmänt sett har en återhållande effekt på brottsligheten. Påföljdssystemets utformning och tillämpning är också av stor betydelse för tilltron till rättsväsendet och däri- genom också för den allmänna laglydnaden.

Det är således en huvudtanke bakom straffsystemet att det skall motverka brottslighet. Så till vida skiljer sig vår uppfattning inte från de tankar som låg bakom BrB. Vi ställer oss emellertid i vissa hänseenden kritiska till en del av de tankegångar som lades till grund för BrB:s påföljdssystem. Till grund för BrB ligger både allmänpreventiva och individualpreventiva tanke- gångar. Båda dessa riktningar har utsatts för en omfattande och i många de- lar välgrundad kritik. Kritiken har gjort gällande att vissa av tankegångarna inte är teoretiskt hållbara vilket gör dem tvivelaktiga eller t. o. m. oanvänd- bara. Vidare bygger de på orealistiska förväntningar och de eftersträvade effekterna uppnås ofta inte.

Vi behandlar frågan om preventionsteorierna och vilken betydelse de har för straffsystemet och dess utformning mycket ingående. Vi konstaterar att allmänpreventiva överväganden uppenbarligen är av grundläggande bety- delse för beslut om kriminalisering, dvs. beslut att belägga en viss gärning

med straff. Trodde man inte att hotet om straff hade någon effekt skulle det inte finnas någon grund för kriminalisering. Sedan beslut fattats om att ett visst handlande skall kriminaliseras uppkommer frågan vilken straffskala som skall knytas till brottet. Att överväga straffskalor för brotten är just vad vi sysslat med i vår straffskaleöversyn. Vi har då kommit fram till att allmän— preventiva eller individualpreventiva hänsyn inte skall tillmätas vikt vid ut- formningen av straffskalorna för de olika brotten. Enligt vår uppfattning bör brottens straffskalor i stället baseras på brottens svårhet eller förkastlighet. Vi ser det nämligen som en helt naturlig utgångspunkt när man skall bestäm- ma straffskalor för de olika brotten att bedöma vad de allmänt sett förtjänar av straff. För att komma fram till vilka straffskalor de olika brotten bör ha får man falla tillbaka på någon form av rättviseresonemang. I detta blir pro- portionalitet och ekvivalens viktiga begrepp. Med proportionalitet avses att straffskalan bör bestämmas i proportion till brottets svårhet. Ekvivalens in- nebär att lika svåra straff skall utsättas för likvärdiga brottstyper och kan sägas vara en följd av proportionalitetstanken.

Som vi senare återkommer till förordar vi att påföljdsbestämningen när- mare regleras i lag. Som vi nyss anfört är straffsystemets uppgift att motver- ka brott. Enligt vår uppfattning är detta emellertid i första hand ett ansvar för lagstiftaren som har att utforma straffsystemet så att preventionsaspek- terna tillgodoses utan att detta går ut över kraven på legalitet och enhetlig rättstillämpning. En följd av detta synsätt är att vi menar att domstolarna inte skall tillmäta vare sig allmän- eller individualpreventiva hänsyn någon självständig betydelse i det enskilda fallet. Allmänpreventionen torde hu- vudsakligen verka genom lagens straffhot och en i anslutning därtill upprätt- hållen fast och konsekvent praxis som visar att straffhotet inte är tomt. Det torde vara sällan som enskilda domar i sig kan antas vara av betydelse för allmänpreventionen. Det är vidare knappast möjligt för domstolarna att göra någon kvalificerad bedömning av vilken inverkan en viss påföljd eller en viss höjning av straffet i ett enskilt fall kan få för den allmänna laglydna— den. Det strider också mot kravet på likhet inför lagen att i det enskilda fallet av allmänpreventiva skäl göra avvikelser från sedvanlig påföljdsbestämning.

Inte heller individualpreventiva hänsyn bör beaktas vid påföljdsbestäm- ningen i det enskilda fallet. Och detta främst av följande skäl. Att vård- eller behandlingsaspekter skulle tillåtas utgöra självständiga grunder för straff- mätningen är enligt vår uppfattning uteslutet. Vad gäller fängelse vet vi att trots den vård och behandling som förekommer så har fängelsepåföljden all- mänt sett negativa effekter för de intagna. Dessa effekter accentueras ju längre strafftiden är. Någon rimlig möjlighet för en domstol att förutse att en längre anstaltsvistelse i ett enskilt fall skulle lämna utrymme för en fram- gångsrik behandling finns inte. Inkapacitering som straffmätningsgrund av- visas såväl av den anledningen att det är tveksamt om man får några brotts— minskande effekter som — och kanske främst — från rättvisesynpunkt. Den grundläggande frågan vid diskussion om inkapacitering är med vilken grad av säkerhet man kan identifiera personer som kommer att begå brott i fram- tiden. Tillgängliga forskningsresultat visar att förutsägelser om individuella återfallsrisker är mycket osäkra, för att inte säga omöjliga att utföra med någon grad av säkerhet. Vi anser det således otänkbart att inom ramen för den sedvanliga Straffmätningen öppna möjligheter till att ta hänsyn till in-

tresset av inkapacitering i det enskilda fallet. Vad gäller påföljdsvalet är in- dividualpreventionstanken den klassiska grunden för det differentierade på- följdssystemet. Det har varit vanligt att lagstiftningen inte ger domstolarna annan ledning för tillämpningen än just att individualpreventiva hänsyn skall beaktas. Enligt vår uppfattning är det naturligt att lagstiftaren genom mer preciserade regler söker ge domstolarna vägledning för påföljdsvalet. Omständigheter hänförliga till den tilltalades person torde härigenom kun- na tillgodoses bättre än med nuvarande system. Härtill kommer att man ge- nom en sådan ordning öppnar möjligheter att beakta rättfärdighets- eller bil- lighetshänsyn som enligt vår uppfattning, exempelvis vid 5. k. sanktionsku- mulation, väl kan förtjäna att beaktas vid påföljdsvalet helt oberoende av individualpreventiva effekter.

Vid verkställigheten av påföljderna föreligger förutsättningar för individu- ellt hänsynstagande på olika sätt. Även om man inte bör ha orealistiska för- väntningar på kriminalvårdens möjligheter till rehabilitering av de dömda är det enligt vår uppfattning av avgörande betydelse för möjligheterna att be- driva en human och meningsfull kriminalvård att man bibehåller den ambi— tion som f. n. finns att inom ramen för de ådömda påföljderna så långt som möjligt genom stöd och hjälp söka underlätta de dömdas anpassning i sam- hället. Inom ramen för fängelsestraffet bör således alla krafter sättas in för att minska de negativa effekterna av frihetsberövandet för den intagne. Sto- ra ansträngningar bör göras för att komma till rätta med personliga och sociala problem för att på så sätt minska risken för ny brottslighet efter straffverkställigheten. Också synpunkter av inkapaciteringskaraktär bör kunna beaktas på verkställighetsplanet. T. ex. bör stor risk för rymning och fortsatt brottslighet på sätt som f. n. sker kunna påverka anstaltsplacering och möjlighet till vistelse utom anstalt.

En av de grundläggande uppgifterna i vårt utredningsuppdrag är att söka få till stånd en minskad användning av fängelsestraff och att avkorta längden på de straff som döms ut. Vi konstaterar att det inte minst från humanitär synpunkt finns starka skäl som talar för en begränsad användning av fängel- sestraffet. Samtidigt ser vi det som en självklarhet att vi inte inom överskåd- lig tid kan avvara fängelse i påföljdssystemet. Den nödvändiga frågan blir vilken betydelse användning av fängelsestraff har för nivån på brottslighe- ten. Det är uppenbart att man har större anledning att bruka fängelsestraff om detta kan verka minskande på brottsligheten, än om så inte är fallet. När det först gäller fängelsestraffets betydelse från individualpreventiv synpunkt kan mot bakgrund av senare tiders kriminologiska forskning allmänt sett så- gas att en höjd nivå inte minskar den straffades benägenhet att begå nya brott. Vidare är det vår uppfattning att mindre förändringar av användnin- gen av fängelse inte har några från inkapaciteringssynpunkt märkbara effek- ter på brottsligheten. Inte heller resultaten av forskningen rörande fäng- elsestraffets allmänpreventiva verkningar inger några större förhoppningar när det gäller möjligheten att genom justeringar av fängelsestraffets använd- ning påverka brottslighetens omfattning. Vid internationella jämförelser har man inte funnit någon tendens i riktning mot att strängare straff medför läg- re brottsnivå.

Ett ökat användande av fängelsestraff är således inte ett verksamt medel när det gäller att minska brottsligheten eller ens att motverka en ökning av

denna. I den mån det är möjligt att minska brottsligheten är det åtgärder av helt andra slag som krävs. Härav följer att det inte heller finns något som tyder på att en måttlig minskning av användandet av fängelsestraff allmänt sett har någon betydelse för brottslighetens omfattning. Detta talar, mot bakgrund av det allvarliga ingrepp mot den enskilde som ett fängelsestraff utgör, enligt vår uppfattning för att bruket av fängelse kan minskas. Vi anser således att det i våra direktiv uttalade önskemålet om en allmän begränsning av fängelsestraffets användning är något som väl är både önskvärt och möj- ligt att genomföra. Denna begränsning bör emellertid göras relativt försik- tigt. Det är nämligen i detta sammanhang av betydelse inte bara vad som kan påvisas rörande effekter på brottsligheten av en sådan begränsning. Även andra faktorer måste vägas in. Hit hör t. ex. allmänhetens förtroende för rättssystemet. Det är viktigt, alldeles oberoende av effekterna i övrigt, att människor i allmänhet även i fortsättningen upplever det som att de lever i ett rättssamhälle där de som begår brott utsätts för tillräckligt strängt ingri- pande från samhällets sida.

Vi berör i betänkandet också kortfattat målsägandens ställning i straffsy- stemet. En grundläggande, ofta förbisedd, uppgift för samhället är att tillgo- dose målsägandens intresse. Ett viktigt led i det fortsatta kriminalpolitiska arbetet bör vara att målsägandeintressena beaktas på ett bättre sätt än f. 11. Att föreslå åtgärder härför ingår inte i vårt utredningsuppdrag. Vi nöjer oss därför med att punktvis ange olika möjligheter i detta avseende. Dessa tar sikte framför allt på olika åtgärder som förbättrar målsägandens möjligheter till ekonomisk kompensation för brott han utsatts för.

Det nu anförda utgör en sammanfattning av våra allmänna överväganden om straffsystemet. Här följer fortsättningsvis en redovisning av de viktigaste av våra detaljförslag.

Villkorlig frigivning

Vi har stannat för att institutet villkorlig frigivning bör behållas och att den villkorliga frigivningen bör vara obligatorisk. I detta avseende har vi inte nå- gon annan uppfattning än den som redovisas i vårt föregående delbetänkan- de, SOU 1981:92. När det gäller villkorlig frigivning föreslår vi emellertid två väsentliga förändringar. Dessa rör tidpunkten för villkorlig frigivning och minimitiden för erhållande av villkorlig frigivning. Vårt förslag innebär att villkorlig frigivning skall ske obligatoriskt för alla intagna efter en kvot- del. Således skall alla intagna villkorligt friges när de avtjänat två tredjedelar av strafftiden. Skälen för detta förslag är huvudsakligen två. Den nuvarande halvtidsfrigivningen har utsatts för kritik. Från många håll har den uppfatt- ningen framförts att åtminstone huvuddelen av det av domstolen utmätta straffet bör verkställas på det sätt man normalt föreställer sig, dvs. i anstalt. Vi delar denna uppfattning. Att den i anstalt verkställda delen av fängelse- straffet inte blir för kort har ytterst att göra med tilltron till straffsystemet. Vi anser detta vara ett väsentligt skäl. Och övergången till en kvotdel för alla intagna, och då en så hög kvotdel som två tredjedelar, innebär att behovet av en särreglering för vissa grövre brottslingar upphör. Bakom detta förslag liksom bakom våra övriga förslag ligger grundtanken att förutsebarheten och

enhetligheten i de straffrättsliga avgörandena bör ökas. Ytterst är detta en fråga om att värna om rättssäkerheten. Våra förslag präglas således av en medveten strävan att begränsa utrymmet för fritt skön och godtycke vid till- lämpning av straffsystemet. Mot den bakgrunden har vi funnit det angeläget att slopa den nuvarande av administrativ myndighet i efterhand företagna bedömningen rörande frigivningstidpunkten för vissa intagna. Denna be- dömning är nämligen behäftad med avgörande svagheter i det att den ytterst skall grundas på en bedömning av risken för återfall. Som tidigare sagts är sådana bedömningar omöjliga att utföra med någon grad av säkerhet.

Beträffande minimitiden för erhållande av villkorlig frigivning föreslår vi att denna nu helt slopas. Alla intagna skall således enligt vårt förslag bli vill- korligt frigivna. Vi kan inte se något skäl för att i detta avseende behandla intagna med korta strafftider annorlunda än andra intagna. Förslaget i den— na del får ses mot bakgrund av att vi samtidigt föreslår att allmänna mini- mum för fängelsestraff höjs från nuvarande 14 dagar till en månad. Denna sistnämnda ändring har att göra främst med den ökade användning av bö— tesstraff som vi föreslår, se mera härom nedan. Den slopade minimitiden har också betydelse för vår reglering av den verkan som tidigare brottslighet skall ha vid påföljdsbestämningen för nya brott. Vi föreslår att tidigare brottslighet inte skall få påverka Straffmätningen för det nya brottet i de fall fängelse ådöms. Äterfallet skall här i stället regleras endast genom förver- kande av villkorligt medgiven frihet. I ett sådant system är det en klar fördel och nästan en nödvändighet att alla som avtjänar fängelsestraff blir villkor- ligt frigivna och således möjligheter till förverkande ges beträffande alla fängelsedömda.

Bötesstraffet

Bestämmelserna i böteskapitlet i BrB har omredigerats radikalt. I sak har dock endast tre ändringar vidtagits.

Maximiantalet dagsböter som kan ådömas har höjts. Detta beror på vår strävan att utvidga bötesstraffets tillämpningsområde. Avsikten är att de högre bötesstraff som med vårt förslag kan utdömas skall användas bl. a. i fall då nu fängelsestraff på kortare tid än en månad döms ut.

Det kan idag förekomma inte så sällan att dagsböter som utdöms för en gärning i pengar räknat blir lägre än om gärningen bedömts som lindrigare och följts av penningböter. Paradexemplet är hastighetsöverträdelse med mer än 30 km/tim. i de fall denna föranleder ansvar för vårdslöshet i trafik. För att komma till rätta med denna problematik har principerna för utdö— mande av dagsböter och avgränsningen av detta straff mot penningböter ändrats.

Vi föreslår att vissa brott som nu har både fängelse och böter i straffskalan skall bli rena bötesbrott. Ett exempel på sådant brott är snatteri. Om någon samtidigt skall lagföras för en stor mängd snatterier bör dock möjlighet fin- nas att döma till fängelse. Samma gäller vid en del andra brott som f. n. har fängelse i straffskalan men som med vårt förslag blir rena bötesbrott. Med anledning härav föreslår vi att det öppnas en möjlighet att i'vissa fall av serie- brottslighet ådöma fängelse för brott med endast böter i straffskalan.

Straffvärde

' Som ovan nämnts har vi kommit fram till att en allmän begränsning av an- vändandet av fängelsestraff är något som är både önskvärt och möjligt att uppnå. En sådan begränsning av bruket av fängelse kan åstadkommas på flera olika sätt. Man kan införa regler för påföljdbestämningen som är re- striktiva när det gäller möjligheten för domstolen att döma ut fängelsestraff eller som innebär begränsningar av möjligheten att döma ut långa straff. Våra påföljdsbestämningsregler är också utformade så att de på sikt kan leda till en viss minskning av fängelsestraffen. Detta har dock inte varit nå- gon utgångspunkt för vårt arbete i den delen. Vidare kan man för att begrän- sa användningen av fängelse ändra reglerna för verkställigheten av fängel— sestraffen. Vårt förslag att slopa minimitiden för erhållande av villkorlig fri- givning kommer att få sådana konsekvenser. Detta har dock inte varit ett huvudskäl för förslaget i denna del. Slutligen kan man göra förändringar av straffskalorna. Detta är den metod som framstår som mest naturlig om man vill begränsa användningen av fängelse. Vid vår straffskaleöversyn har vi således haft som grundtanke att straffskalorna skall utformas på ett sådant sätt att användningen av fängelsestraff begränsas. Våra förslag innebär där- för att straffskalorna i en hel del fall sänks även utöver vad som krävs för att inte övergången till tvåtredjedelsfrigivning skall orsaka längre anstaltstider.

Med ett brotts straffvärde avses brottets svårhet i förhållande till andra brott. Straffvärde är alltså ett mått på hur allvarligt brottet är. Det straffvär- de som kommer till uttryck i straffskalorna är brottens abstrakta Straffvärde. Straffvärdet hos ett visst begånget brott utgör det konkreta straffvärdet. Straffskalorna för brotten ger alltså uttryck för lagstiftarens uppfattning om brottens abstrakta Straffvärde. Vid en oförändrad straffvärdebedömning skulle den allmänna sänkning av nivån på straffen som vi eftersträvar inne- bära en lika stor sänkning av alla straffskalor. Vårt förslag till nya straffska— lor är emellertid inte utformat på sådant sätt. Detta beror på att den straff- värdebedömning som kommer till utryck i de nuvarande straffskalorna och som visar relationen mellan de olika brotten enligt vår uppfattning i många fall inte på ett riktigt sätt speglar de nuvarande värderingarna i samhället. Vi kommer strax att översiktligt redovisa utfallet av vår straffskaleöversyn. Först måste vi dock något beröra vårt grundläggande synsätt i straffvärdede- len.

Som ovan nämnts anser vi att man, när det gäller att utforma straffskalor för olika gärningar, inte har nytta av vare sig allmänpreventiva eller indivi- dualpreventiva resonemang. Vi anser i stället att straffvärdebedömningar bör grundas på de olika brottens förkastlighet. Utgångspunkten vid bestäm- mande av straffskalor för de olika brotten skall således vara vad brottet all— mänt sett förtjänar av straff. För att komma fram till detta blir det nödvän- digt att föra någon form av rättviseresonemang på så sätt att man frågar sig vad de olika brotten allmänt sett förtjänar av straff. Straffskalan bör således bestämmas i proportion till brottets svårhet och lika svåra straff bör utsättas för likvärdiga brottstyper.

När det sedan gäller vår syn på de olika brotten anser vi t. ex. att straffvär- det för de rena förmögenhetsbrotten utom skadegörelsebrotten allmänt sett är för högt och alltså bör sättas lägre. Vi förordar vidare att straffvärdet för

brott mot den personliga integriteten, främst våldsbrotten, sätts högre än f. 11. En sänkning av förmögenhetsbrottens straffvärde och en höjning av främst våldsbrottens straffvärde är en genomgående linje och en av huvud- tankarna i vårt förslag till nya straffskalor.

Beträffande övriga brott föreslår vi t. ex. att skadegörelsebrotten uppvär- deras. De allmänfarliga brotten ligger i vårt förslag kvar på en hög nivå. Brott mot miljön anlägger vi en strängare syn på. När det gäller narkotika- brotten ligger straffskalorna i princip fast. De följer alltså varken med i den allmänna sänkningen av nivån på straffen eller i den sänkning som föranleds av övergången till tvåtredjedelsfrigivning. Detta innebär att straffvärdet hos de grova narkotikabrotten höjs.

Ett brott som tilldragit sig särskilt intresse på senare tid är våld eller hot mot tjänsteman. Detta brott har f. 11. ett högre straffvärde än misshandels- brottet. Enligt vårt förslag behålls den nuvarande skillnaden i straffvärde mellan brotten. Vi uttalar också klart att den skillnad i straffvärde som straffskalorna ger uttryck för även skall komma till uttryck i domstolarnas påföljdsbestämningspraxis.

En genomgående linje i våra förslag till nya straffskalor gäller synen på brott som för att ansvar skall kunna ådömas på den subjektiva sidan kräver endast oaktsamhet. Enligt vår uppfattning är straffvärdet hos dessa oakt- samhetsbrott allmänt sett lågt. Om man jämför med motsvarande uppsåtliga brott är det alltid betydligt lägre. Straffskalorna för oaktsamhetsbrott ligger därför i vårt förslag allmänt sett på en låg nivå.

Den försiktiga sänkningen av den allmänna nivån på straffen som vi föror- dar tar sig till inte obetydlig del uttryck i en utvidgning av bötesstraffets an- vändningsområde. Sålunda föreslår vi att böter, ofta med höga minima, in- förs som nya minimistraff i en hel del straffskalor där minimistraffet f. n. utgörs av allmänna fängelseminimum. Vår avsikt är att höga böter skall er- sätta fängelsestraff på kortare tid än en månad. Med hänsyn härtill föreslår vi att allmänna minimum för fängelsestraff höjs från nuvarande 14 dagar till en månad. Även skyddstillsyn och villkorlig dom jämte böter kommer med vårt förslag i vissa fall att ersättas med enbart böter. Vi anser att bötesstraffet i jämförelse med fängelse har flera fördelar. Vi föreslår också, som framgått ovan, flera åtgärder som syftar till att göra bötesstraffet mera effektivt. Exempel på införande av böter i straffskalor där böter f. 11. inte finns är stöld och misshandel. Vissa brott görs också om till rena bötesbrott. Sådan änd- ring vidtas exempelvis i straffskalan för snatteri.

Vi anser inte att det straffvärde som den nuvarande straffskalan för ratt- fylleri ger uttryck för är för högt. Med den utvidgning av bötesstraffets till— lämpningsområde som vi förordar kan det emellertid inte vara rimligt att bö- ter skall kunna dömas ut för rattfylleri endast i den mycket begränsade ut- sträckning som bestämmelsen om mildrande omständigheter medger. Vi fö- reslår därför att böter, dock med ett högt minimum, förs in i straffskalan för normalgraden av rattfylleri. Införandet av böter i straffskalan för rattfylleri skall inte ses isolerat för sig utan måste jämföras med alla de andra straffska- lor i vilka vi föreslår böter som nytt minimistraff.

Den försiktiga sänkningen av nivån på straffen rent allmänt tar sig också uttryck i en inte obetydlig sänkning av många av de förhöjda minimistraffen. Dessa minimistraff har stor betydelse för nivån på straffen eftersom straff-

mätningen vid de flesta brott i stor utsträckning ligger på eller nära mini- mum. Vi anser att många av de förhöjda minimistraffen ligger på en alltför hög nivå.

Vid straffskaleöversynen har vi utgått från vilka faktiska tideri anstalt som de nuvarande straffskalorna innebär. Därvid har vi lagt den nuvarande reg- leringen av villkorlig frigivning, som innebär att den stora majoriteten fäng- elsedömda friges villkorligt när de avtjänat halva strafftiden, till grund för våra bedömningar. Vi har alltså vid de allra flesta brotten jämfört den an- staltstid som de nuvarande straffskalorna innebär vid halvtidsfrigivning med vad som blir följden med tvåtredjedelsfrigivning och därefter gjort justering- ar så att anstaltstiden i stort sett genomgående blir oförändrad eller sänkt. Övergången till obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning och sänkningen av nivån på straffen har föranlett att vissa sänkningar av straffskalorna har fått ske även när det gäller brott vars straffvärde vi anser bör höjas. Detta gäller dock endast minimistraffen för sådana brott. Maximistraffen ligger i princip kvar vid dessa brott. Som exempel härpå kan nämnas grov misshandel. Frågan om överlappande straffskalor vid gradindelade brott har vi funnit skäl att utförligt behandla. Det förhåller sig nämligen så att trots att vi anser att straffvärdet för t. ex. misshandelsbrotten skall höjas så föreslår vi att maximistraffet för normalgraden av misshandel skall sänkas från två till ett års fängelse. Och motsvarande eller till och med ännu större sänkning av maximistraffen för lägre grader av gradindelade brott förekommer genom- gående i våra förslag. Bakgrunden härtill är följande.

F. 11. förekommer i de allra flesta fall en betydande överlappning av straffskalorna för olika grader av gradindelade brott. Ett exempel härpå är stöldbrotten. Vid dessa brott sträcker sig straffskalan för ringa brott (snatte- ri) upp till fängelse i sex månader trots att minimistraffet för normalgraden av stöld utgörs av allmänna fängelseminimum. Och maximistraffet för nor- malgraden av stöld är fängelse i två år trots att minimistraffet för grov stöld är fängelse i sex månader. Straffskalan för normalgraden av stöld ligger allt- så till tre fjärdedelar inom straffskalan för grov stöld. Denna konstruktion av straffskalor framstår för oss som egendomlig om man ser på den praxis som råder när det gäller Straffmätningen. För snatteri utdöms i praktiken inga fängelsestraff. För normalgraden av stöld ligger endast någon promille av straffen för ett brott över sex månader. I praktiken sker alltså straffmät- ningen för normalgraden av stöld inorn straffskalan för snatteri. Och vid grov stöld finns en mycket stor ansamling av straff på eller i närheten av straffmi- nimum, fängelse i sex månader. Man kan således konstatera att den överlap- pande delen av straffskalorna i praxis inte används annat än i extrema un- dantagsfall. Detta gäller generellt och är också ganska naturligt. Man kan ju fråga sig t. ex. hur den stöld ser ut som inte är grov men som ändå skall för- anleda ett strängare straff än de allra flesta grova stölder.

I vårt förslag har vi skalat bort den ofta mycket stora överlappningen. Det- ta medför att våra förslag till straffskalor för lägre grader av gradindelade brott ger intryck av mycket stora straffsänkningar. Som framgått ovan är detta intryck felaktigt. För att återknyta till misshandelsbrottet innebär sänkningen av maximistraffet för normalgraden av brottet i praktiken ingen sänkning alls. Straffen för misshandel kommer med vårt förslag, om man

bortser från de svåraste fallen av grov misshandel, att ligga på samma nivå som f. 11.

Vi har i samband med vår straffskaleöversyn kommit fram till att det vore av värde att samla sådana straffstadganden som ofta leder till fängelsestraff eller som leder till långa fängelsestraff i den centrala strafflagen, dvs. BrB. Enligt vår åsikt borde åtminstone trafikbrottslagen, narkotikastrafflagen, varusmugglingslagen, skattebrottslagen och lagen om straff för folkmord inarbetas i BrB. Av olika skäl, främst av lagteknisk natur, har vi inte funnit det vara möjligt att inom de tidsramar vi har till vårt förfogande fullt ut ge- nomföra denna tanke. Vi har fått nöja oss med att föreslå att narkotikastraff- lagen, skattebrottslagen och lagen om straff för folkmord förs in som nya kapitel i BrB.

Påföljdsbestämning

Som ovan nämnts är en grundtanke i våra förslag att öka förutsebarheten och enhetligheten i de straffrättsliga avgörandena. Vårt förslag till bestäm- melser för påföljdsvalet och straffrnätningen får ses mot bakgrund härav. I förslaget tas bestämmelserna om straffmätning upp i ett kapitel och bestäm- melserna om påföljdsvali ett annat. Till dessa båda kapitel har de nuvarande regler i BrB som rör påföljdsbestämningen förts. De allmänna grunderna för Straffmätningen är i dag inte reglerade i lag. Det kapitel som handlar om straffmätning består därför i stor utsträckning av nya bestämmelser. Vid utformningen av dessa har vi dock strävat efter att i största möjliga utsträck- ning lagfästa nuvarande straffmätningspraxis.

Straffmätningskapitlet inleds med en bestämmelse om hur straff skall ut- mätas i normala fall. Utgångspunkten är det begångna brottets straffvärde, vilket bestäms av brottets svårhet med särskild hänsyn till den skada eller fara som gärningen inneburit och gärningsmannens skuld sådan den kommit till uttryck i gärningen. Härefter följer uppräkningar av omständigheter som ökar resp. minskar straffvärdet. Det rör sig här om omständigheter som är hänförliga till brottet. I en särskild paragraf regleras hur gärningsmannens personliga förhållanden och omständigheter som tillkommit efter brottet skall påverka straffmätningen. De sistnämnda omständigheterna benämner vi billighetshänsyn. Vilken betydelse det skall ha för Straffmätningen att går- ningsmannen tidigare dömts för brott, dvs. att det rör sig om återfall i brott, behandlas särskilt i en paragraf.

Gämingsmannens personliga förhållanden och omständigheter som till- kommit efter brottet beaktas i dag främst utifrån ett individualpreventivt re- sonemang. Vi har som ovan nämnts förkastat tanken på att behovet av vård eller behandling, av inkapacitering eller av individuell avskräckning skall tillmätas någon betydelse vid påföljdsbestämningen i det enskilda fallet. Denna vår grundsyn innebär dock inte att gärningsmannens personliga för- hållanden eller hans handlande efter brottet inte skall beaktas vid påföljds- valet och straffmätningen. Enligt vårt förslag skall de vägas in i mildrande riktning vid bestämmande av påföljden, och detta i minst samma utsträck- ning som i dag. Skillnaden är dock att vi menar att detta hänsynstagande inte . skall ske utifrån någon prognos eller något förment behandlingsbehov utan

helt enkelt av den anledningen att det skulle framstå som obilligt och orätt- färdigt att inte beakta denna typ av omständigheter.

Gämingsmannens tidigare brottslighet påverkari dag såväl påföljdsvalet som Straffmätningen för de nya brotten. I princip anser vi att detta är riktigt. Det finns dock här inga klara riktlinjer för domstolarna, framför allt inte vad gäller Straffmätningen. Vårt förslag vad gäller återfallets betydelse innebär att återfall på samma sätt som idag skall kunna påverka påföljdsvalet. Vida- re skall återfall kunna verka skärpande när bötesstraff ådöms och även på- verka frågan om övergång från böter till fängelse i fall då straffskalan för ett brott inrymmer båda dessa påföljder. Nyheten i vårt förslag vad gäller återfallets betydelse är att när fängelse ådöms för det nya brottet elleribrot- ten skall tidigare brottslighet inte få påverka den nya Straffmätningen. Straffskärpning vid återfall bör i denna situation komma till stånd endast ge- nom förverkande av villkorligt medgiven frihet. Fängelsestraffet för det nya brottet bör således bestämmas utan hänsyn till den tidigare brottsligheten. Mot denna bakgrund har vi förändrat förverkande av villkorligt medgiven frihet till att bli en i förhållande till f. 11. mer direkt reglering av den verkan gärningsmannens tidigare brottslighet skall ha vid påföljdsbestämningen. Förutsättningarna för förverkande har arbetats om och preciserats. Vidare har, för att institutet effektivt skall fylla sin funktion, den tid under vilken förverkande kan ske vidgats något.

Vårt förslag innebär att nuvarande 1 kap. 7 & BrB upphör att gälla. Ut- gångspunkten för såväl påföljdsvalet som Straffmätningen blir brottets straffvärde och billighetshänsyn. Domstolarna behöver härigenom inte längre tänka i de på domstolsnivån teoretiskt ohållbara begreppen allmän- och individualprevention och slipper också att försöka företa någon avväg- ning mellan dessa båda preventionstankar vid påföljdsbestämningen. 1 kap. 7 & BrB har i påföljdsvalskapitlet primärt ersatts av en reglering av i vilka fall fängelse bör ådömas. Denna bestämmelse kompletteras med en regel om i vilka fall domstolen får döma till villkorlig dom eller skyddstillsyn även om fängelse primärt bort ådömas.

Vi anser att domstolarnas möjlighet att meddela påföljdseftergift bör öka något. Vi håller dock fast vid att institutet bör vara avsett för undantagsfall. Detta främst av det skälet att skulle man försöka vidga tillämpningen av på- följdseftergift med stöd av en mindre restriktiv allmän lämplighetsregel blir det avsevärt svårare att hålla en enhetlig praxis. Vi har således stannat för att behålla en regel om påföljdseftergift som är restriktivt utformad. Vidg- ningen av tillämpningsområdet för påföljdseftergift hari stället skett genom att bestämmelsen knutits till en uppräkning av de fall i vilka påföljdseftergift främst bör komma i fråga.

Påföljdsbestämningen för unga lagöverträdare diskuterar vi relativt ingå- ende på olika ställen i förslaget. Vi markerar en något ytterligare restriktiv syn på de fall där fängelse får användas för lagöverträdare som är under 21 år. Vidare markeras i förslaget att låg ålder regelmässigt bör medföra milda- re straffmätning. Vi har inte inom ramen för vårt arbete haft möjlighet att förutsättningslöst överväga frågan om i vilken utsträckning fängelse bör kunna ådömas unga lagöverträdare. Det är därför enligt vår uppfattning mycket angeläget att denna fråga övervägs ytterligare. Vad som då främst bör undersökas är möjligheten att helt förbjuda fängelse som påföljd för ungdomar i åldern 15—17 år.

Kostnader

Genom våra förslag uppkommer betydande besparingar. Dessa har i årsplat- ser på kriminalvårdsanstalterna beräknats till upp emot 300. Härtill kommer ökade intäkter för staten i form av böter. Vi vill i detta sammanhang trycka på — även om vi är medvetna om att många inte kommer att tro på oss — att vår uppfattning att bruket av fängelsestraff bör minska inte dikteras av ekonomiska överväganden. Kriminalpolitiska strävanden att begränsa an- vändningen av frihetsstraff har vuxit fram under en lång följd av år och långt innan samhällsekonomin i Sverige på 1970-talet kom i obalans. Kriminalpo- litiken är ett område som enligt vår mening lämpar sig sällsynt illa för ekono- miskt betingade förändringar.

F örfattningsförslag

1. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken1

Härigenom föreskrivs att brottsbalken skall ha följande lydelse. Första avdelningen

Allmänna bestämmelser

1 kap. Om brott och brottspåföljder

l & Brott är gärning, för vilken i denna balk eller i annan lag eller författning är stadgat straff som nedan sägs.

2 5 I denna balk beskriven gärning skall, om inte annat sägs, anses som brott endast då den begås uppsåtligen.

Att gärningen begåtts under självförvållat rus eller att gärningsmannen annars genom eget vållande tillfälligt var från sina sinnens bruk, får inte för- anleda att gärningen ej anses som brott.

3 52 Med påföljd för brott förstås i denna balk de allmänna straffen böter och fängelse samt villkorlig dom och skyddstillsyn.

4 & Påföljd kan ersättas med förordnande om överlämnande till särskild vård. Om ådömande av böter i vissa fall jämte överlämnande till vård inom socialtjänsten finns bestämmelser i 32 kap. 2 &.

5 53 Fängelse är att anse som svårare straff än böter.

' En redogörelse för förslagets motsvarighet i nu gällande brottsbalk finns i bilaga 5. 2Jämför prop. 1985/86:9 3Jämför prop. 1985/86:9

6 å'För brott som någon begått innan han fyllt femton år får inte dömas till påföljd.

7 & Förutom påföljd och förordnande om överlämnande till särskild vård kan brott enligt vad därom är stadgat

1. föranleda förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan samt

2. medföra skyldighet att betala skadestånd.

2 kap. Om tillämpligheten av svensk lag

l 5 För brott som begåtts här i riket dömes efter svensk lag och vid svensk domstol. Detsamma gäller, om det är ovisst var brott förövats men skäl fin- nes antaga att det är begånget inom riket.

2 5 För brott som begåtts utom riket dömes efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts

1. av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige,

2. av utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk med- borgare eller tagit hemvist här i riket eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finnes här, eller

3. av annan utlänning som finnes häri riket och å brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än tre månader.

Första stycket gäller ej, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som ej tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter icke kan följa på gärningen.

I fall som avses i denna paragraf må ej ådömas påföljd som är att anse som strängare än det svåraste straff som är stadgat för brottet enligt lagen på gärningsorten.

3 54 För brott som begåtts utom riket dömes även i annat fall än som avses i 2 5 efter svensk lag och vid svensk domstol.

1. om brottet förövats å svenskt fartyg eller luftfartyg, så ock eljest om det begåtts i tjänsten av befälhavaren eller någon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2. om brottet begåtts av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning av försvarsmakten befann sig eller om det begåtts av någon annan på ett sådant område och avdelningen befann sig där för annat ända- mål än övning,

3. om brottet begåtts vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i svensk beredskapsstyrka för FN—tjänst,

4. om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning,

5. om brottet begåtts inom område som ej tillhör någon stat och förövats mot svensk medborgare, svensk sammanslutning eller enskild inrättning el- ler mot utlänning med hemvist i Sverige,

4Lydelse enligt prop. 1985/8619

6. om brottet är kapning av luftfartyg, luftfartssabotage eller folkrätts- brott eller försök till kapning av luftfartyg eller luftfartssabotage, eller

7. om det lindrigaste straff som i svensk lag är stadgat för brottet är fängel- se i två år eller däröver.

4 & Även i annat fall än som avses i 1—3 åå dömes för brott efter svensk lag och vid svensk domstol enligt vad som föreskrives i lagen (1976: 19) om inter- nationellt samarbete rörande lagföring för brott.

5 & Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock där brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava full- bordats.

6 ås Åtal för brott, som inom riket begåtts å utländskt fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde besättningen å fartyget eller eljest medföljde detsamma mot sådan utlänning eller mot utländskt intresse, må ej väckas utan att förordnande därom meddelas av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

Åtal för brott, som förövats utom riket, må väckas allenast efter förord- nande som i första stycket sägs. Utan dylikt förordnande må dock åtal väc- kas, om brottet förövats

1. å svenskt fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavare eller nå- gon som tillhörde besättningen å sådant fartyg,

2. av någon som tillhör försvarsmakten på ett område där en avdelning av försvarsmakten befann sig,

3. vid tjänstgöring utom riket av någon som är anställd i svensk bered- skapsstyrka för FN-tjänst,

4. i Danmark, Finland, Island eller Norge eller på fartyg eller luftfartyg i reguljär trafik mellan orter belägna i Sverige eller någon av nämnda stater, eller

5. av svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare mot svenskt intresse.

7 5 Har fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom, meddelad i främmande stat där gärningen förövats eller i främmande stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 maj 1970 om brott- målsdoms internationella rättsverkningar eller den europeiska konven- tionen den 15 maj 1972 om överförande av lagföringi brottmål, må den tillta- lade ej här i riket lagföras för samma gärning,

1. om han har frikänts från ansvar,

2. om han har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts,

3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten på- går, eller

4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten. Första stycket gäller ej ifråga om brott som avses i 1 5 eller 3 5 3, 5 eller 6, såvida ej lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet.

5 Lydelse enligt prop. 1985/869

Har fråga om ansvar för gärning prövats genom dom meddelad i främ- mande stat och föreligger ej på grund av vad förut i denna paragraf sagts hinder mot lagföring, må åtal för gärningen väckas här i riket endast efter förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

8 & Dömes någon här i riket till ansvar för gärning för vilken han utom riket har ådömts påföljd, skall vid bestämmande av påföljd skälig hänsyn tagas till vad han undergått utom riket. Finnes böter eller fängelse böra ådömas och har han utom riket ådömts frihetsberövande påföljd, skall vad han un- dergått därav till fullo tillgodoräknas honom vid påföljdens bestämmande.

I fall som avaes i första stycket må dömas till lindrigare straff än för gär- ningen är stadgat eller ock påföljd helt eftergivas.

9 5 I fråga om SVensk lags tillämplighet och svensk domstols behörighet sko- la, utöver vad i detta kapitel sägs, iakttagas de begränsningar som följa av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser eller, enligt vad därom är särskilt stadgat, av överenskommelse med främmande makt.

10 5 Har en utlänning begått brott i utövningen av tjänst eller uppdrag som innefattat allmän ställning hos annan stat eller mellanfolklig organisation, får åtal för brottet väckas endast efter förordnande av regeringen. Vad som nu har sagts gäller inte om gärningsmannen genom vilseledande uppgifter, förklädnad eller på annat sätt sökt dölja i vilken egenskap han har handlat.

11 5 Om utlämning för brott är särskilt stadgat. Villkor som uppställts vid utlämning från främmande stat till Sverige skall lända till efterrättelse här i riket.

Andra avdelningen

Om brotten

3. Kap. Om brott mot liv och hälsa

1 5 Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst åtta och högst tio år, eller på livstid.

2 5 Är brott som i 1 & sägs med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest att anse som mindre grovt, döms för dråp till fängelse, lägst fyra och högst tio år.

3 & Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, döms för barnadråp till fängelse i högst fyra år.

4 5 Den som tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd, döms för misshandel till böter, lägst etthundra dagsböter, eller fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter.

5 & Är brott som i 4 % sägs att anse som grovt, skall för grov misshandel dö- mas till fängelse, lägst nio månader och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gär- ningen var livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada el- ler allvarlig sjukdom eller eljest visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet.

6 & Den som av oaktsamhet orsakar annans död, döms för vållande till an- nans död till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst tre år.

7 & Åsamkar någon av oaktsamhet annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som ej är ringa, döms för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst ett år och sex månader.

8 & Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, döms för framkallande av fara för an- nan till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader.

9å För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa, så ock för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

10 & Vållande till kroppsskada eller sjukdom må, om brottet ej är grovt, åtalas av åklagare endast om målsäganden angivet brottet till åtal eller har åsamkats skadan eller sjukdomen i verksamhet som arbetstagare och åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

4. Kap. Om brott mot frihet och frid

1 & Om någon bemäktigar sig samt bortför eller inspärrar barn eller an- nan med uppsåt att skada honom till liv eller hälsa eller tvinga honom till tjänst eller att öva utpressning, döms för människorov till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid.

Är brottet mindre grovt, döms till fängelse i högst tre år.

2 & Den som i annat fall än i 1 & sägs berövar någon friheten, genom att bortföra eller inspärra honom eller på annat sätt, döms för olaga frihetsberö- vande till fängelse, lägst nio månader och högst tio år. &

Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst ett år.

3 5 Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 2 &, genom olaga tvång eller vilseledande, föranleder att någon kommer i krigs- eller arbetstjänst eller annat sådant tvångstillstånd eller förmår någon att bege sig till eller stanna kvar på utrikes ort, där han kan befaras bli utsatt för förföljelse eller utnytt— jad för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt råka i nödläge, döms för försättande i nödläge till fängelse, lägst nio månader och högst tio ar. Är brottet mindre grovt, döms till böter eller fängelse i högst ett år.

4 & Den som genom misshandel eller eljest med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar annan att göra, tåla eller underlåta något, döms för olaga tvång till böter eller fängelse i högst nio månader. Om någon med så- dan verkan övar tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande, döms ock för olaga tvång, såframt tvånget är otillbörligt.

Är brott som avses i första stycket grovt, döms till fängelse, lägst sex må- nader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall sär- skilt beaktas, om gärningen innefattat pinande till bekännelse eller annan tortyr.

5 5 Om någon lyfter vapen mot annan eller eljest hotar med brottslig gär- ning på sått som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst tre år.

6 5 Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det år rum, hus, gård eller fartyg, döms för hemfridsbrott till böter eller fängelse i högst ett år.

Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, an- nan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, döms för olaga intrång till böter eller fängelse i högst sex månader.

7 5 Den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkast- ning, oljud eller annat hänsynslöst beteende eljest ofredar annan, döms för ofredande till böter eller fängelse i högst tre månader.

8 5 Om någon olovligen bereder sig tillgång till meddelande, vilket såsom postförsändelse eller såsom telefonsamtal, telegram eller annat telemedde- lande är under befordran genom allmän befordringsanstalt, döms för brytan- de av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst ett år.

9 & Den som, utan att fall är för handen som i 8 & sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, döms för intrång iförvar till böter eller fängelse i högst ett år.

10 5 Den som i annat fall än som sägs i 8 & olovligen medelst tekniskt hjälp- medel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum,

samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sam- mankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han själv icke del- tager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till, döms för olovlig av- lyssning till böter eller fängelse i högst ett år

11 & Om någon anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta tele- hemlighet på sätt som sägs i 8 5 eller att utföra brott som sägs i 10 &, döms för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst ett år, om han ej är förfallen till ansvar för fullbordat brott.

12 & För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, olaga fri- hetsberövande eller försättande i nödläge, för underlåtenhet att avslöja så- dant brott, så ock för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

13 & Hemfridsbrott eller olaga intrång, olovlig avlyssning som icke förövats å allmän plats eller förberedelse till sådant brott, ofredande som icke förö- vats å allmän plats eller intrång i förvar må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt. Detsamma skall gälla olaga tvång genom hot att åtala eller angiva annan för brott eller att om annan lämna menligt meddelande samt försök eller förberedelse till sådant brott.

5. Kap. Om folkmord

1 % Förövar någon gärning, för vilken enligt lag är stadgat fängelse i fyra år eller däröver, mot en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp med avsikt att förgöra gruppen helt eller delvis, döms för folk— mord till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

2 5 För försök, förberedelse eller stämpling till folkmord, så ock för under- låtenhet att avslöja sådant brott döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

6. Kap. Om ärekränkning

1 & Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnads- sätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, döms för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständig- heterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

2 5 Är brott som i 1 å sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter, lägst etthundra dagsböter, eller fängelse i högst ett år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om upp- giften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.

3 & Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning el- ler genom annat skymfligt beteende mot honom, döms, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 5, för förolämpning till böter.

4 & Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 &, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.

5 & Brott som avses i 1—3 åå får ej åtalas av annan än målsägande. Förtal och grovt förtal får dock åtalas av åklagare, om målsägande angiver brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Under samma förutsättningar får allmänt åtal väckas för förolämpning mot någon i eller för hans myndighetsutövning eller förolämpning mot någon med an- spelning på hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbe— kännelse.

Har förtal riktats mot avliden, må åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, fader, moder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt, av åklagare.

Innebär brott som avses i 1—3 åå, att någon genom förgripelse å främ- mande makts statsöverhuvud som vistas här i riket eller å främmande makts representant här i riket kränkt den främmande makten, må brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som stadgas i första stycket. Åtal får dock ej ske utan förordnande av regeringen eller den regering bemyndigat därtill.

7. Kap. Om sexualbrott

1 & Den som tvingar annan till samlag eller därmed jämförligt sexuellt um- gänge genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara, döms för våldtäkt till fängelse, lägst ett år och sex måna- der och högst fyra år. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst tre år.

Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst tre och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om väl- det var livsfarligt eller om den som begått gärningen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild råhet.

2 & Den som, i annat fall än som avses i 1 5, genom olaga tvång förmår nå- gon till sexuellt umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst tre år.

3 & Den som förmår annan till sexuellt umgänge genom att grovt missbruka hans eller hennes beroende ställning eller genom att otillbörligt utnyttja att han eller hon befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller är psykiskt sjuk eller psykiskt utvecklingsstörd, döms för sexuellt utnyttjande till fängelse i högst tre år.

4 5 Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år och som är hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut, döms för sexuellt utnyttjan— de av underårig till fängelse i högst tre år.

Om den som har begått gärningen har handlat särskilt hänsynslöst mot den underårige eller om brottet i annat fall är att anse som grovt, skall dömas för grovt sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse, lägst ett år och sex månader och högst sex år.

5 5 Har någon, i annat fall än som avses i 4 &, samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för sexuellt umgänge med avkomling till fängelse i högst ett år och sex månader.

Den som har samlag med sitt helsyskon, döms för sexuellt umgänge med syskon till fängelse i högst nio månader.

Vad i denna paragraf sägs gäller ej den som förmåtts till gärningen me- delst olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.

6 5 Har någon, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt um- gänge med barn under femton år, döms för sexuellt umgänge med barn till fängelse i högst tre år.

7 5 Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst nio månader.

Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på sätt som är ägnat att väcka anstöt eller eljest genom ord eller handling på ett uppenbart sedlig- hetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan.

8 & Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst tre år.

Får den som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet vetskap om att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbin- delser mot ersättning och underlåter han att göra vad som skäligen kan begå- ras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

9 5 Är brott som avses i 8 & grovt, skall dömas för grovt koppleri till fängel- se, lägst ett år och sex månader och högst fem år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om den som har begått gärningen främjat tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning i större omfattning eller hänsynslöst utnyttjat annan.

10 & Den som genom att utlova eller ge ersättning skaffar eller söker skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under arton år, döms för förförelse av ungdom till böter eller fängelse i högst tre månader.

11 & Ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för gärning som begås mot någon under viss ålder skall ådömas även den som inte insåg men hade skälig anledning anta att den andre ej uppnått sådan ålder.

12 & För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnytt- jande, sexuellt utnyttjande av underårig, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med barn, koppleri och grovt koppleri, döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 26 kap. Detsamma gäller i fråga om förberedelse och stämpling till våldtäkt, grov våldtäkt, grovt sexuellt utnytt- jande av underårig och grovt koppleri.

13 5 Är vid sexuellt umgänge med barn eller försök till sådant brott eller vid sexuellt ofredande enligt 7 5 första stycket skillnaden i ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och barnet ringa, får åtal väckas av åklagaren endast om åtal är påkallat ur allmän synpunkt.

8. Kap. Om brott mot familj

1 & Ingår den som är gift nytt äktenskap eller ingår ogift äktenskap med den som är gift, döms för tvegifte till böter.

2 & Den som understicker eller förbyter barn eller eljest genom att avgiva oriktig anmälan till myndighet eller underlåta anmälan tillvällar sig eller an- nan falsk familjeställning eller berövar annan hans rätta familjeställning, döms för förvanskande av familjeställning till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader.

3 5 Den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som har vårdnaden om barnet döms för egenmäktighet med barn till böter eller fängelse i högst tre månader, om gärningen inte utgör brott mot frihet. Det— samma gäller, om den som gemensamt med någon annan har vårdnaden om ett barn under femton år utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet eller om den som skall ha vårdnaden obehörigen bemäktigar sig barnet och därigenom själv tar sig rätt.

Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i högst ett år och sex månader.

4 5 För försök till förvanskande av familjeställning döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

5 & Egenmäktighet med barn må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal fin- nes påkallat ur allmän synpunkt.

9. Kap. Om stöld, rån och andra tillgreppsbrott

1 5 Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det, döms, om tillgreppet innebär skada, för stöld till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

2 & Är brott som i 1 & sägs med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för snatteri dömas till böter.

3 & Stjäl någon från dödsbo vari han är delägare, eller stjäla makar, syskon, föräldrar och barn eller fosterföräldrar och fosterbarn från varandra medan de sammanbo, döms för bodräkt till böter eller fängelse i högst sex månader. För bodräkt döms ock, om någon stjäl lösöre vari han äger del. Medverka flera till stöld och gäller vad nu är sagt någon av dem, döms jämväl envar av de övriga för bodräkt, dock ej den som handlat med uppsåt att tillägna sig det tillgripna.

4 5 Är brott som i 1 eller 3 & sägs att anse som grovt, skall för grov stöld dömas till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det ' avsett sak som någon har på sig, om gärningsmannen varit försedd med va- pen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest va- rit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller innebu- rit synnerligen kännbar skada.

5 5 Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara eller, sedan han begått stöld och anträffats på bar gärning, sätter sig med sådant våld eller hot till motvärn mot den som vill återtaga det tillgripna, döms för rån till fängelse, lägst sex månader och högst tre år. Detsamma skall gälla om någon med sådant våld eller hot tvingar annan till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe den- ne är. Lika med våld anses att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är förfarande som avses i första stycket med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt av mindre allvarlig art, döms dock ej för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar.

6 5 Är brott som i 5 & sägs att anse som grovt, skall för grovt rån dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller all- varlig sjukdom eller om han eljest visat synnerlig råhet eller på ett hänsyns- löst sätt utnyttjat den rånades skyddslösa eller utsatta ställning.

7 & Tager och brukar någon olovligen motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel, som tillhör annan, döms, om gärningen ej är belagd med straff enligt vad förut i detta kapitel är sagt, för tillgrepp av fortskaff-

ningsmedel till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex måna- der eller, om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst fyra år.

8 5 Den som, i annat fall än särskilt i detta kapitel omförmäles, olovligen tager och brukar eller eljest tillgriper något, döms för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse i högst tre månader. Detsamma skall gälla om någon utan tillgrepp, genom att anbringa eller bryta lås eller annorledes, olovligen rubbar annans besittning eller ock med våld eller hot om våld hindrar annan i utövning av rätt att kvarhålla eller taga något.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst ett år och sex månader.

9 5 Rubbar man olovligen annans besittning för att själv taga sig rätt, döms för självtäkt till böter.

10 & Avleder någon olovligen elektrisk kraft, döms för olovlig kraftavled- ning till böter eller fängelse i högst tre månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst tre år.

11 & Tager någon i skog eller mark olovligen sådant som avses i 14 kap. 2 & andra stycket och är ej brottet enligt vad där sägs att anse som åverkan, skall vad i detta kapitel är stadgat angående tillgrepp äga tillämpning.

Gör någon intrång i annans besittning av fastighet, såsom genom att olov- ligen anbringa eller bryta stängsel, bygga, gräva, plöja, upptaga väg eller låta kreatur beta, eller skiljer någon obehörigen annan från besittning av fas- tighet eller del därav, skall vad i 8 och 9 55 sägs om egenmäktigt förfarande eller självtäkt äga tillämpning.

12 & För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, till— grepp av fortskaffningsmedel eller olovlig kraftavledning, så ock för stämp- ling till eller underlåtenhet att avslöja rån eller grovt rån döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av fortskaffningsmedel, om brot- tet fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar som nu sagts.

13 & Har annat i detta kapitel omförmält brott än grov stöld, rån eller grovt rån förövats mot make eller trolovad till gärningsmannen eller till annan vid brottet medverkande eller mot syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigan- de led eller den som i första svågerlag lika nära är eller mot fosterföräldrar eller fosterbarn, må åklagare väcka åtal allenast om brottet av målsägande angives till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Vid tillämpning av vad nu sagts skall såsom medverkan anses jämväl häle- ri och häleriförseelse.

10. Kap. Om bedrägeri och annan oredlighet

1 & Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlå- tenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseled-

de eller någon i vars ställe denne är, döms för bedrägeri till böter, lägst fem- tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

2 5 Är brott som i 1 & sägs med hänsyn till skadans omfattning och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för bedrägligt beteende dömas till böter.

3 & Begagnar sig någon av husrum, förtäring, transport, tillträde till före- ställning eller annan dylikt, som tillhandahålles under förutsättning av kon- tant betalning, och gör han ej rätt för sig, döms, vare sig han vilseleder någon eller ej , för snyltning till böter eller fängelse i högst tre månader. Detta gäller dock icke, om gärningen avser värde, som ej är ringa, och om den i övrigt är sådan som sägs i 1 &.

4 5 Är brott som i 1 & sägs att anse som grovt, skall för grovt bedrägeri dö- mas till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gär— ningsmannen missbrukat allmänt förtroende eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

5 & Den som medelst olaga tvång förmår någon till handling eller underlå- tenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är, döms, om ej brottet är att anse såsom rån eller grovt rån, för utpressning till böter, lägst etthundra dagsböter, eller fängelse i högst nio månader eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

65 Den som vid avtal eller annan rättshandling begagnar sig av någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning i förhållande till ho- nom till att bereda sig förmån, som står i uppenbart missförhållande till ve- derlaget eller för vilken vederlag icke skall utgå, döms för ocker till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst fyra år.

7 & Den som köper något, som är frånhänt annan genom brott, eller tillgo- dogör sig det eller eljest därmed tager befattning ägnad att försvåra dess återställande, döms för häleri till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängel- se i högst sex månader eller, om gärningen är ringa, till böter. Detsamma skall gälla, om någon bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga för- värv, så ock om någon genom krav, överlåtelse eller på annat dylikt sätt häv- dar genom brott tillkommen fordran.

För häleri döms likaledes den som i nåringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet, som bedrives vanemässigt eller annars i större omfattning, förvärvar eller, på sätt som är ägnat att försvåra ett återställande, mottager något som skäligen kan antagas vara frånhänt annan genom brott.

Är brott som anges i första eller andra stycket grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

8 5 Om gärningsmannen i fall som i 7 5 första stycket sägs icke insåg men hade skälig anledning antaga att brott förelåg, döms för häleriförseelse till böter eller fängelse i högst tre månader.

För häleriförseelse skall ock dömas, om den, som på sätt i 7 5 första styck— et sägs medverkat vid det brott varigenom egendomen frånhändes annan, ej insåg men hade skälig anledning antaga att brott förövades.

9 & Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, förfar oredligt i det han medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet och därigenom skadar den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, döms för oredligt förfarande till böter eller fängelse högst ett år och sex månader.

10 5 Den som offentliggör eller eljest bland allmänheten sprider vilseledan- de uppgift för att påverka priset på vara, värdepapper eller annan egendom, döms för svindleri till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är ringa, till böter.

Om någon, som medverkar vid bildande av aktiebolag eller annat företag eller på grund av sin ställning bör äga särskild kännedom om ett företag, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet offentliggör eller eljest bland allmän- heten eller företagets intressenter sprider vilseledande uppgift ägnad att på— verka bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra skada, döms såsom i första stycket sägs.

Är brott, som i denna paragraf sägs, att anse som grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

11 & Mottager någon, för användning såsom påtryckningsmedel vid krav, handling som är falsk, upprättad för skens skull eller eljest oriktig eller ock check utan täckning, döms för ockerpantning till böter eller fängelse i högst ett år.

12 5 För försök eller förberedelse till bedrägeri, grovt bedrägeri, utpress- ning eller ocker döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas. Vad i 27 kap. 7 & sägs skall icke gälla i fråga om försök till utpressning.

Såsom för förberedelse till bedrägeri eller grovt bedrägeri döms den som för att bedraga försäkringsgivare eller eljest med bedrägligt uppsåt skadar sig eller annan till person eller egendom. Detsamma skall gälla, om någon med uppsåt som nyss sagts söker åstadkomma sådan skada. Har han innan skadan inträtt frivilligt avstått från att fullfölja gärningen, skall han vara fri från ansvar.

13 & Vad i 9 kap. 13 & sägs om inskränkning i åklagares åtalsrätt skall äga motsvarande tillämpning beträffande annat i detta kapitel omförmält brott än grovt bedrägeri.

Snyltning må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal finnes påkallat ur all- män synpunkt.

11. Kap. Om skattebedrägeri och andra skattebrott

1 & Detta kapitel gäller i fråga om skatt eller avgift enligt lagen (198X:000) om tillämpningen av brottsbalkens bestämmelser om skattebedrägeri och andra skattebrott.

2 5 Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp, döms för skattebedrägeri till fängelse i högst sex månader.

Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.

För skattebedrägeri skall också den dömas som med avsikt att skatt skall påföras med för lågt belopp överenskommer med sin arbetsgivare eller an— nan som är uppgiftsskyldig enligt 37 & taxeringslagen (19562623), att denne skall underlåta att fullgöra sin uppgiftsskyldighet, och som därigenom föran- leder att skatt på grundval av förenklad självdeklaration påförs honom med för lågt belopp

3 & Om brott som avses i 2 % är att anse som ringa, döms för skatteförseelse till böter.

4 5 Om brott som avses i 2 5 är att anse som grovt, döms för grovt skattebe- drägeri till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det rört mycket betydande belopp eller eljest varit av synnerligen farlig art.

5 5 Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom för- anleder fara för att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgo- doräknas med för högt belopp döms, om gärningen rör betydande belopp, för vårdslös skatteuppgift till böter eller fängelse i högst ett år.

6 5 Den som uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndighet avge före- skriven handling avseende redovisning av skatt eller avgift, som innehållits för annan, eller avger sådan handling med oriktig uppgift och därigenom för- anleder fara för att innehållen skatt eller avgift med orätt belopp påföres den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan döms för oredlig uppbördsredo- visning till böter, lägst etthundra dagsböter, eller fängelse i högst ett år.

7 & Om brott som avses i 6 & är att anse som ringa döms för bristande upp- bördsredovisning till böter.

8 & Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 6 & döms för vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst tre månader. I ringa fall döms ej till ansvar enligt första stycket.

9 5 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokförings- skyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper, som före- skrivs för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom allvarligt försvårar myndig- hets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift döms för försvårande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst sex må- nader eller, om brottet är grovt, till fängelse, lägst tre månader och högst tre ar.

I ringa fall döms ej till ansvar enligt första stycket. Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt annan bestämmelse i denna balk.

10 5 Med myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift förstås i detta kapi- tel även sådant preliminärt eller slutligt beslut som på grund av särskild fö- reskrift skall anses meddelat.

11 5 För försök till skattebedrägeri och grovt skattebedrägeri döms till an- svar enligt vad i 26 kap. stadgas. Vad i 27 kap. 7 & sägs skall icke gälla i fråga om försök som nu sagts.

12 & Ansvar enligt 2—8 och 11 åå inträder ej för den som frivilligt vidtager åtgärd som leder till att skatten eller avgiften kan påföras eller tillgodoräk- nas med rätt belopp.

13 5 Åtal för brott enligt 3 eller 7 5 får väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

12. Kap. Om förskingring och annan trolöshet

1 5 Om någon, som på grund av avtal, allmän eller enskild tjänst eller dylik ställning fått egendom i besittning för annan med skyldighet att utgiva egen- domen eller redovisa för denna, genom att tillägna sig egendomen eller an- norledes åsidosätter vad han har att iakttaga för att kunna fullgöra sin skyl- dighet, döms, om gärningen innebär vinning för honom och skada för den berättigade, för förskingring till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

2 5 Är brott som i 1 & sägs med hänsyn till det förskingrades värde och övri- ga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för undandräkt dömas till böter.

3 & Om brott som i 1 & sägs är att anse som grovt, skall för grov förskingring dömas till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gär- ningsmannen missbrukat ansvarsfull ställning eller begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.

4 5 Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, med egendom, som han har i besittning men vartill ägande- eller säkerhetsrätt är förbehållen eller tillförsäkrad eller eljest tillkommer annan, vidtager åtgärd varigenom egendom frånhändes den andre eller denne annorledes berövas sin rätt, döms för olovligt förfogande till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader.

5 5 Om någon, som på grund av förtroendeställning, vare sig det är i allmän eller enskild tjänst, såsom syssloman eller eljest, fått att för annan sköta eko- nomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln därav, missbrukar behörig— het att företräda huvudmannen eller eljest sin förtroendeställning och däri- genom skadar huvudmannen, döms, om gärningen icke är belagd med straff enligt 1—3 åå, för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst tre månader och högst fem år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gär- ningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller till- fogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.

Missbrukar någon, som fått att sköta rättslig angelägenhet för annan, till förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, döms enligt vad i första stycket sägs, ändå att angelägenheten ej är av ekonomisk art.

6 & Den som, i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, genom missbruk av behörighet att i annans ställe företaga rättshandling skadar denne eller med missbruk av behörighet att göra gällande skuldebrev eller dylik handling kräver vad annan tillkommer, döms för behörighetsmissbruk till böter eller fängelse i högst ett år och sex månader. Detsamma skall gälla, om någon fordrar betalning jämlikt handling som ej blivit utgiven eller för gäld som redan är gulden eller ock kräver att utfå gods som han redan bekommit eller mot krav åberopar kvitto som icke utgivits.

7 5 Om någon olovligen brukar annans sak, som han har i besittning, och därigenom vållar skada eller olägenhet, döms för olovligt brukande till böter eller fängelse i. högst tre månader. Detsamma skall gälla, om innehavare av fastighet brukar denna till men för annans rätt därtill genom att olovligen bygga, gräva, plöja, upptaga väg, låta kreatur beta eller vidtaga annan dylik åtgärd.

8 & Fullgör man ej vad i lag är föreskrivet om skyldighet att tillkännagiva hittegods eller annans sak som man av misstag eller tillfällighet fått i besitt— ning, döms för fyndförseelse till böter. Underlåter man att fullgöra sådan skyldighet med uppsåt att tillägna sig godset eller förfar man eljest med god- set på sätt i 4 & sägs, skall gälla vad där är stadgat.

9 5 För försök till förskingring, grov förskingring eller trolöshet mot huvud- man döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

105. Vad i 9 kap. 13 & sägs om inskränkning i-åklagares åtalsrätt skall äga motsvarande tillämpning beträffande annat i detta kapitel omförmält brott

än grov förskingring och sådan trolöshet mot huvudman som är att anse som grov.

Olovligt förfogande över egendom, som kommit i gärningsmannens be- sittning genom avtal, enligt vilket äganderätten skall övergå först sedan be- talning erlagts, eller som gärningsmannen eljest innehar på grund av kredit- köp med förbehåll om återtaganderätt, må ej åtalas av åklagare, med mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

13 kap. Om gäldenärsbrott

] & Gäldenär, som förstör eller genom gåva eller annan liknande åtgärd av- händer sig egendom av betydenhet och därigenom försätter sig på obestånd eller förvärrar sitt obestånd, döms för oredlighet mot borgenärer till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om gäldenär genom sådant förfarande framkallar allvarlig fara för att han skall komma på obestånd.

Gäldenär, som vid kon-kurs eller förhandling om offentligt ackord förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, skall ock, om ej uppgiften rättas innan den beedigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, dömas för oredlighet mot borgenärer. Detsamma skall gälla, om gäldenär i samband med annan exekutiv förrättning åberopar oriktig handling eller skenavtal och därigenom hindrar att erforderlig egen- dom genom förrättningen tages i anspråk för att bereda borgenär betalning eller säkerhet.

Gäldenär som, då konkurs är förestående, ur riket bortför tillgång av be— tydenhet med uppsåt att hålla den undan konkursen, så ock gäldenär, som i konkurs undandrager eller undanhåller konkursförvaltningen tillgång, döms likaledes för oredlighet mot borgenärer.

2 5 Är brott som i 1 5 sägs att anse som grovt, skall för grov oredlighet mot borgenärer dömas till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gälde- nären beedigat oriktig uppgift eller begagnat falsk handling eller vilseledan- de bokföring eller om brottet varit av betydande omfattning.

3 & Gäldenär, som fortsätter rörelse under förbrukande av avsevärda me- del utan motsvarande nytta för rörelsen eller lever slösaktigt eller inlåter sig på äventyrligt företag eller lättsinnig ansvarsförbindelse eller vidtager annan sådan åtgärd och som därigenom uppsåtligen eller av grov oaktsamhet fram- kallar eller förvärrar obestånd, döms för vårdslöshet mot borgenärer till bö- ter eller fängelse i högst två år.

Gäldenär, som vid konkurs eller förhandling om offentligt ackord av grov oaktsamhet förtiger tillgång, uppgiver obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift, döms likaledes, om ej uppgiften rättas innan den be- edigas eller eljest lägges till grund för förfarandet, för vårdslöshet mot bor- genärer.

4 & Gäldenär som, då han är på obestånd, gynnar viss borgenär genom att betala skuld som ej är förfallen, betala med annat än sedvanliga betalnings-

medel eller överlämna säkerhet som ej var betingad vid skuldens tillkomst eller genom att vidtaga annan sådan åtgärd, döms, om åtgärden avsevärt förringar andra borgenärers rätt, för mannamån mot borgenärer till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om gäldenären i otillbör- ligt syfte gynnar viss borgenär på annat sätt än som nyss sagts och andra bor- genärers rått därigenom avsevärt förringas.

Gäldenär, som för att främja ackord hemligen lämnar eller utlovar betal- ning eller annan förmån, döms ock för mannamån mot borgenärer.

5 5 Om någon som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (19761125) uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att bokföra affärshändelser eller bevara räkenskapsmaterial, lämnar oriktiga uppgifter i bokföringen eller an- nars åsidosätter bokföringsskyldigheten och om rörelsens förlopp eller eko- nomiska resultat eller ställning till följd härav inte kan i huvudsak bedömas med ledning av bokföringen, döms han för bokföringsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, skall han dömas till fängelse, lägst tre månader och högst tre år.

6 & För försök att, såsom i 1 & tredje stycket sägs, ur riket bortföra tillgång döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

7 & Begår den som är i gäldenärs ställe en gärning som avses i detta kapitel; skall han dömas såsom om han själv vore gäldenär. Vad som nu har sagts om gäldenär skall i fråga om en sådan gärning som avses i 5 & gälla den bok- föringsskyldige.

Borgenär, som i fall varom förmäles i 4 & tager eller låter åt sig utlova betalning, säkerhet eller annan förmån, döms för medverkan till brottet en- dast om han brukar otillbörligt hot eller otillbörligt löfte om förmån eller handlar i hemligt samförstånd med gäldenären.

8 & Vårdslöshet mot borgenärer enligt 3 & första stycket må åtalas av åkla- gare endast om åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

14. Kap. Om skadegörelsebrott

1 5 Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans rätt därtill, döms för skadegörelse till böter, lägst femtio dagsböter, eller fän- gelse i högst tre månader.

25. Är brott som i 1 & sägs med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, skall för åverkan dömas till böter. '

Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annan sådant, som ej är berett till bruk, döms för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa.

3 5 Om brott som i 1 5 sägs är att anse som grovt, skall för grov skadegörelse dömas till fängelse i högst fyra år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om av gärningen kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan drab- bat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är synnerligen kännbar.

4 & Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav, döms för tagande av olovlig väg till böter.

5 6 För försök eller förberedelse till grov skadegörelse, så ock för underlå- tenhet att avslöja sådant brott döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

6 & ÅVerkan eller tagande av olovlig väg må, om brottet endast förnärmar enskilds rätt, åtalas av åklagare allenast om åtal av särskilda skäl finnes på- kallat ur allmän synpunkt.

15. Kap. Om allmänfarliga brott

] Ö Om någon anlägger brand, som innebär fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för mordbrand till fängelse, lägst ett och högst fem år.

2 & Är brott som i 1 & sägs att anse som grovt, skall för grov mordbrand dö- mas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om bran- den anlagts i tättbebyggt samhälle, där den lätt kunde sprida sig, eller eljest inneburit fara för flera människor eller för egendom av särskild betydenhet.

3 5 Den som åstadkommer explosion, översvämning, ras, skeppsbrott, flyg- eller tågolycka eller annan sådan ofärd och därigenom framkallar fara för annans liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av annans egendom, döms för allmänfarlig ödeläggelse till fängelse, lägst ett och högst fem år.

Är brottet grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

4 & Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upp- rätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åt- gärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppma- ning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, döms för sabotage till fängelse i högst tre år. Detsamma skall gälla, om nå- gon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmän- hetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

5 5 Är brott som i 4 & sägs att anse som grovt, skall för grovt sabotage dömas till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om däri- genom framkallats fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet.

6 5 Den som ombord på luftfartyg medelst olaga tvång bemäktigar sig farty- get eller ingriper i dess manövrering, döms för kapning av luftfartyg till fäng- else i högst tre år.

Vidtager någon eljest åtgärd som är ägnad att framkalla fara för luftfare tygs säkerhet under flygning eller gör någon luftfartyg i trafik oanvändbart för flygning genom att förstöra eller skada det, döms för luftfartssabotage till fängelse i högst tre år.

Är brott som i första eller andra stycket sägs att anse som grovt, döms till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om därigenom framkallats fara för flera människoliv eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

7 & Den som av oaktsamhet, genom att umgås ovarsamt med eld eller sprängämne eller annorledes, vållar brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 5 sägs eller framkallar fara därför, eller vållar skada eller hinder som i 4 & sägs eller skada som i 6 % andra stycket sägs, döms för allmänfarlig vårdslöshet till bö- ter.

Är brottet grovt, döms till böter, lägst etthundra dagsböter, eller fängelse i högst ett år och sex månader.

8 5 Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa genom att förgifta eller infektera livsmedel, vatten eller annat, på annat sätt sprida gift eller dylikt eller överföra eller sprida allvarlig sjukdom, döms för spri- dande av gift eller smitta till fängelse i högst fem år.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet _är grovt skall—särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller om många människor utsatts för fara.

9 & Framkallar någon allmän fara för djur eller växter medelst gift eller ge- nom att överföra eller sprida elakartad sjukdom eller genom att sprida ska- dedjur eller ogräs eller på annat dylikt sätt, döms för förgöring till böter eller fängelse i högst nio månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada eller om egendom av betydande värde utsatts för fara.

10 5 Den som i annat fall än som har angetts förut i detta kapitel 1. förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som medför eller kan medfö- ra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter, som inte är av ringa betydelse, eller annan betydande olägenhet i miljön, 2. förvarar avfall eller annat ämne på ett sätt som genom förorening kan medföra hälsorisker, skador eller annan olägenhet som anges under 1 eller

3. orsakar betydande olägenhet i miljön genom buller, skakning eller strålning

döms, om inte behörig myndighet har tillåtit förfarandet eller detta är all- mänt vedertaget, för miljöbrott till böter eller fängelse i högst nio månader.

Är brottet grovt, skall gärningsmannen dömas till fängelse i lägst sex må- nader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har vållat eller kunnat vålla varaktiga skador av stor omfatt- ning eller om gärningen annars har varit av särskilt farlig art.

Om gärningen med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig, döms ej till ansvar enligt denna paragraf.

11 & Begår någon av grov oaktsamhet en gärning som anges i 8 eller 9 5, skall han dömas för vårdslöshet med gift eller smittämne till böter eller fängel- se i högst ett år och sex månader.

Den som av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 10 & döms för vållande till miljöstörning till straff som anges i första stycket.

12 5 Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, vid handhavande av eld, sprängämne eller gift eller annorle- des framkallat fara för brand eller ofärd som i 1, 2 eller 3 & sägs eller allmän fara som avses i 8 eller 9 & och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, döms för underlåtenhet att avvärja allmänfara till böter eller fängelse i högst ett år.

13 5 Om någon som har ådragit sig ansvar enligt 1, 2, 3, 7, 8, 9, 10,11 eller 12 5 eller enligt 6 5 för luftfartssabotage, frivilligt har avvärjt en sådan fara eller verkan som anges där innan avsevärd olägenhet har uppkommit, får han dömas till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för gärningen. Var faran ringa och är för gärningen ej föreskrivet svårare straff än fängelse i ett . år, skall han ej dömas till ansvar.

14 & För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mord- brand, allmänfarlig ödeläggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning av luft- fartyg, luftfartygssabotage eller spridande av gift eller smitta eller till förgö- ring, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

16. Kap. Om narkotikabrott

] 5 Den som olovligen

1. överlåter narkotika,

2. framställer narkotika som är avsedd för missbruk,

3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,

4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,

5. bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotika— handel, eller

6. innehar narkotika döms för narkotikabrott till fängelse i högst tre år.

2 & Är brott som i 1 & sägs att anse som ringa, skall för ringa narkotikabrott dömas till böter eller fängelse i högst tre månader.

3 5 Är brott som i 1 & sägs att anse som grovt, skall för grovt narkotikabrott dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av sär- skilt farlig eller hänsynslös art.

4 5 Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 1 5 1—5, döms för vårdslöshet med narkotika till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

5 5 För försök eller förberedelse till narkotikabrott, ringa narkotikabrott el- ler grovt narkotikabrott liksom för stämpling till narkotikabrott eller grovt narkotikabrott döms, om gärningen avser annat än innehav, till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas.

6 & Bestämmelserna i 26 kap. 3 5 om medverkan till brott gäller ej brott enligt detta kapitel som innefattar endast innehav av narkotika.

7 & Med narkotika avses i detta kapitel sådana läkemedel eller varor som anges i 1 & lagen (198X1000) om vad som avses med narkotika, m.m.

17. Kap. Om förfalskningsbrott

] 5 Den som, genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn eller genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorledes, framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller äkta ur— kund, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsför- falskning till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex måna— der.

Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldbrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke.

2 & Är brott som i 1 & sägs att anse som ringa, skall för förvanskning av ur- kund dömas till böter.

Vid bedömande huruvida brottet är ringa skall särskilt beaktas, om ur- kunden är av mindre vikt, såsom kassakvitto, kontramärke eller dylikt mot- tagningsbevis, eller om gärningen skett för att förhjälpa någon till hans rätt.

3 & Om brott som i 1 & sägs är att anse som grovt, skall för grov urkundsför- falskning dömas till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om för- falskningen avsett myndighets arkivhandling av vikt eller urkund som är sär- skilt betydelsefull i den allmänna omsättningen, såsom obligation, aktiebrev eller inteckningshandling, eller om gärningen eljest var av särskilt farlig art.

4 5 Den som förstör, gör obrukbar eller undanskaffar urkund, över vilken han vid tillfället ej äger så förfoga, döms, om åtgärden innebär fara i bevis- hänseende och brottet ej är att anse som bokföringsbrott, för undertryckan- de av urkund till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex må- nader eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst tre år.

5 5 Om någon utan lov anbringar eller eljest förfalskat annans namnteck- ning eller signatur på alster av konst eller brukskonst eller på annat dylikt verk och därigenom giver sken av att denne bestyrkt sig vara upphovsman till verket, döms för signaturförfalskning till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst tre år.

6 & Den som eftergör inom eller utom riket gällande penningsedel eller mynt eller annorledes förfalskar sedel eller mynt, döms för penningförfalsk- ning till fängelse i högst ett år och sex månader eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst ett och högst sex år.

7 & Eftergör någon gällande frimärke, beläggningsstämpel eller annat of- fentligt eller för allmänheten avsett inländskt eller utländskt värdemärke el- ler ock offentlig inländsk eller utländsk kontrollmärkning på mått, vikt, vara, handling eller annat, eller anbringar någon falskt sådant märke eller falskeligen äkta märke eller förfalskar någon eljest sådant märke eller det märkta, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för märkesför- falskning till böter, lägst femtio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst tre år.

8 5 Om någon falskeligen anbringar märke eller annat föremål som kan ta— gas för gällande gränsmärke, vattenmärke, fixpunkt eller annat märke för plan- eller höjdmätning eller ock flyttar, borttager, skadar eller förstör så- dant märke, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalsk- ning av fast märke till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

9 5 Den som åberopar falsk urkund, utbjuder eller håller till salu verk med falsk signatur, utprånglar falsk sedel eller falskt mynt, begagnar falskt värde- eller kontrollmärke, åberopar falskt fast märke eller eljest gör bruk av nå- got, som förfalskats på sätt ovan sägs, döms, om åtgärden innebär fara i be— vishänseende, för brukande av det förfalskade såsom hade han själv gjort. förfalskningen.

10 5 Den som, i annat fall än i 9 & sägs, bland allmänheten sprider något, som lätt kan förväxlas med gällande penningsedel, mynt eller offentligt vär- demärke, döms för olaga spridande av efterbildning till böter.

11 5 Har någon, som ådragit sig ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt avvärjt den fara i bevis- hänseende som gärningen innebar, må dömas till lindrigare straff än för gär- ningen är stadgat. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svårare straff än fängelse i sex månader, skall ej dömas till ansvar.

12 5 För försök eller förberedelse till urkundsförfalskning, grov urkundsför- falskning, undertryckande av urkund, signaturförfalskning, penningför- falskning, märkesförfalskning, förfalskning av fast märke eller brukande av vad som förfalskats, så ock för underlåtenhet att avslöja penningförfalskning döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas. Skulle brottet, om det fullbor- dats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar enligt vad nu sagts.

18. Kap. Om mened, falskt åtal och annan osann utsaga

1 & Om någon under laga ed lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, döms för mened till fängelse i högst ett år och sex månader eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst ett och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att oskyldig skulle fällas till ansvar för allvarligt brott eller eljest synnerlig skada tillfogas annan.

2 5 Den som vid förhör under sanningsförsäkran i rättegång lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, döms för osann partsutsaga till fängelse i högst ett år och sex månader eller, om brottet är ringa, till böter eller fängel— se i högst tre månader.

3 & Begår någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 eller 2 & sägs, döms för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst tre månader.

4 & Prövas utsaga som avses i 1—3 åå vara utan betydelse för saken, skall ej dömas till ansvar.

Vad nu sagts skall ock gälla, om någon lämnat osann uppgift eller förtigit sanningen angående sådant varom han ägt vägra att yttra sig och omständig— heterna innebära skälig ursäkt för honom.

5 5 Om någon under straffansvar inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, döms han för osann utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 1 5, om utsagan här i riket skulle ha avgivits under laga ed, och enligt 2 &, när fråga är om utsaga av part i tvistemål. Begås gärningen av grov oaktsamhet, döms för ovarsam utsaga inför nordisk domstol till påföljd enligt 3 &.

Bestämmelserna i 4, 15 och 16 55 äger motsvarande tillämpning på gär- ning som avses i första stycket.

6 & Väcker någon åtal mot oskyldig med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, döms för falskt åtal till fängelse i högst ett år och sex månader eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst ett och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om åtalet avsett allvarligt brott eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill, döms för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader.

7 & Angiver man oskyldig till åtal med uppsåt att denne må bliva fälld till ansvar, döms för falsk angivelse till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att den angivne var oskyldig, döms för obefogad angivelse till böter eller fängelse i högst tre må- nader.

8 & Den som, i annat fall än 7 & avser, hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver be- svärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet, döms, om myndigheten har att upptaga anmälan i sådan sak, för falsk tilvitel- se till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader.

Om han icke insåg men hade skälig anledning antaga, att utsagan var san- ningslös, döms för vårdslös tillvitelse till böter eller fängelse i högst tre måna- der.

9 & Förvanskar eller undanröjer någon bevis med uppsåt att oskyldig må bli- va fälld till ansvar eller åberopar någon med sådant uppsåt falskt bevis, döms för bevisförvanskning till fängelse i högst ett år och sex månader eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst ett och högst sex år.

10 & Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång, och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvär- jande göra vad skäligen kan begäras, döms för underlåtenhet att avvärja rätts- fel till böter eller fängelse i högst sex månader.

11 5 Om någon i skriftlig utsaga, som jämlikt lag eller författning avgives under edlig förpliktelse eller på heder och samvete eller under annan dylik försäkran, lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen. döms, om åtgär- den innebär fara i bevishänseende, för osann försäkran till böter eller fängel- se i högst tre månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst ett år och sex månader.

Sker sådan gärning av. grov oaktsamhet, döms för vårdslös försäkran till böter.

12 & Lämnar någon i intyg eller annan urkund osann uppgift om vem han är eller om annat än egna angelägenheter eller upprättar någon för skens skull urkund rörande rättshandling, döms, om åtgärden innebär fara i bevishän- seende, för osant intygande till böter eller fängelse i högst tre månader. Är brottet med hänsyn till att det innefattar missbruk av tjänsteställning eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst ett år och sex måna- der.

Den som åberopar eller eljest begagnar osann urkund som avses i första stycket, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för brukande av osann urkund enligt vad där sägs.

13 & Missbrukar någon pass, betyg eller dylik för viss man utställd urkund genom att giva sig eller annan ut för honom eller utlämnar han urkunden att sålunda missbrukas, eller utgiver någon sanningslöst handling, som tillkom- mit medelst genomslag eller fotografering eller på annat dylikt sätt, för riktig kopia av viss urkund, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för missbruk av urkund till böter eller fängelse i högst tre månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst ett år och sex månader.

14 & Förnekar någon sin underskrift på urkund, döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förnekande av underskrift till böter eller fängelse i högst tre månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst ett år och sex månader.

15 & Om någon, som ådragit sig ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt rättat felet eller på an- nat sätt avvärjt fara för vidare olägenhet, må dömas till lindrigare straff än för gärningen är stadgat. Var faran ringa och är för gärningen ej stadgat svå- rare straff än fängelse i sex månader, skall ej dömas till ansvar.

16 5 För förberedelse till mened eller stämpling till mened som innebär att någon söker anstifta sådan gärning, så ock för försök till bevisförvanskning döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas. Skulle brottet, om det fullbor- dats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar som nu sagts.

19. Kap. Om brott mot allmän ordning

1 & Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, döms för upp- lopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst tre år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst ett år.

Om folksamlingen skingrar sig på myndighets befallning, döms anstiftare och anförare för upplopp till böter eller fängelse i högst två år.

2 & Har folksamling, med uppsåt som i 1 & sägs, gått till förenat våld å per- son eller egendom, döms, vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våld-

samt upplopp, anstiftare och anförare till fängelse, lägst två och högst tio år, och annan deltagare i folksamlingens förehavande till fängelse, lägst tre månader och högst tre år.

Är brottet mindre grovt, döms anstiftare och anförare till fängelse i högst tre år och annan deltagare till böter eller fängelse i högst sex månader.

3 & Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efter— komma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, döms, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst tre månader.

4 5 Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel el- ler begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller ock allmän sammankomst för överläggning. un- dervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.

5 56 Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som spri- des eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av med- borgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, döms för uppvigling till böter eller fängelse i högst tre månader.

För uppvigling skall dömas även den som muntligen inför en samling av krigsmän eller i annat meddelande till krigsmän uppmanar eller på annat sätt söker förleda dem till en handling eller underlåtenhet som innebär att de åsidosätter vad som åligger dem i tjänsten.

I ringa fall skall ej dömas till ansvar. Vid bedömande huruvida ringa fall föreligger skall särskilt beaktas, om det förelegat endast obetydlig fara för att uppmaningen eller försöket skulle leda till efterföljd.

Är brottet med hänsyn till att gärningsmannen sökt förleda till allvarligt brott eller eljest att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst tre år.

6 57 Om en samling av krigsmän gemensamt hotar att med våld sätta sig upp mot förman, skall dömas för myteri till böter eller fängelse i högst två år. Anstiftare och anförare skall dock dömas till fängelse i högst fyra år.

Har deltagarna i ett myteri gemensamt brukat våld mot person eller egen- dom, skall deltagarna dömas till fängelse i högst fyra år. Anstiftare och anfö- rare skall dock dömas till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid eller, om brottet är mindre grovt, till fängelse i högst tre år.

Om brottet annars är att anse som grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara.

6Jämför prop. 1985/869 7 Jämför prop. 1985/8619

7 & Den som offentligen eller eljest i uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp el- ler annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, natio- nellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader.

8 & Näringsidkare som i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse ge- nom att icke gå honom till handa på de villkor näringsidkaren i sin verksam- het tillämpar i förhållande till andra, döms för olaga diskriminering till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vad i första stycket sägs om näringsidkare äger motsvarande tillämpning på den som är anställd i näringsverksamhet och annan som handlar på när- ingsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst, vari han har att gå allmänheten till handa.

För olaga diskriminering döms även anordnare av allmän sammankomst eller offentlig tillställning och medhjälpare till sådan anordnare, om han diskriminerar någon på grund av hans ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse genom att vägra honom tillträde till samman- komsten eller tillställningen på de villkor som gäller för andra.

9 5 Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna, grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, döms för brott mot grif- tefrid till böter eller fängelse i högst sex månader.

10 5 Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprides eller som sprider sådan bild av barn döms, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för barnpornografibrott till böter eller fängelse i högst sex månader.

11 & Den som på eller vid allmän plats genom skyltning eller annat liknande förfarande förevisar pornografisk bild på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt döms för otillåtet förfarande med pornografisk bild till böter. Detsam- ma gäller den som med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon pornografisk bild utan föregående beställning.

12 5 Den som bland barn eller ungdom sprider skrift eller bild, som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de un- gas sedliga fostran, döms för förledande av ungdom till böter.

13 5 Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, döms för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år.

14 & Anordnar någon olovligen för allmänheten spel eller liknande verk- samhet, vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen, och fram- står verksamheten med hänsyn till sin art, insatsernas ekonomiska värde och

övriga omständigheter som äventyrlig eller ägnad att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk vinning, döms för dobbleri till böter eller fängelse i högst tre månader. Detsamma gäller den som tillåter en sådan verksamhet i en lägenhet eller ett annat utrymme som han upplåtit åt allmänheten.

Deltager någon i spel eller liknande verksamhet som, med hänsyn till för- hållanden som avses i första stycket, framstår som äventyrlig och som är olovlig samt har anordnats för allmänheten eller eljest äger rum i en lägen- het eller ett annat utrymme vartill allmänheten har tillträde, döms för dobb- leri till böter.

15 5 Är brott som i 14 5 första stycket sägs att anse som grovt, skall för grovt dobbleri dömas till fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om verk- samheten bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller eljest varit av särkilt farlig art.

16 & Den som genom oriktig uppgift att det föreligger fara för en eller flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom föran- leder onödig säkerhetsåtgärd, döms för falskt larm till böter eller fängelse i högst tre månader eller, om brottet är gjort, till fängelse i högst tre år.

Den som genom missbruk av larm, nödsignal eller annan liknande anord- ning föranleder onödig utryckning av polis, brandkår, ambulans, militär, sjöräddning eller annat organ för allmän bevakningstjänst, döms för miss- bruk av larmanordning till böter.

17 & Den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för för- argelseväckande beteende till böter, högst ettusen kronor.

18 58 För förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att avslöja my- teri döms till ansvar enligt vad som sägs i 26 kap. Detsamma skall gälla för- sök eller förberedelse till grovt dobbleri.

19 5 Får den som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet vetskap om att lägenheten helt eller till väsentlig del används för dobbleri eller grovt dobb- leri eller för försök eller förberedelse till grovt dobbleri och underlåter han att göra vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han, om den brottsliga verksamheten fortsätter eller återupptas i lägen- heten, anses ha främjat denna och dömas till ansvar enligt vad som föreskrivs om medverkan i 26 kap.

20 Kap. Om brott mot allmän verksamhet m. m.

1 5 Den som med våld eller hot om våld förgriper sig å någon i hans myndig- hetsutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från åtgärd däri eller hämnas för sådan åtgärd, döms för våld eller hot mot tjänsteman

8Jämför prop. 1985/86:9

till fängelse i högst två eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader. Detsamma skall gälla, om någon sålunda förgriper sig mot den som tidigare har utövat myndighet för vad denne däri gjort eller underlåtit.

2 5 Den som, annorledes än i 1 & sägs, för att tvinga eller hindra någon i hans myndighetsutövning eller för att hämnas för åtgärd däri, otillbörligen företager gärning, som för honom medför lidande, skada eller annan olägen— het, eller hotar därmed, döms för förgripelse mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

3 5 Den som, utan att fall är för handen som förut i detta kapitel är sagt, genom att sätta sig till motvärn eller eljest med våld söker hindra någon i hans myndighetsutövning, döms för våldsamt motstånd till böter eller fängel- se i högst tre månader.

4 & Vad i 1—3 åå stadgas skall ock gälla, om någon på sätt som i nämnda paragrafer sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som enligt särskild fö- reskrift skall åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller som är eller har varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd.

5 5 Den som till arbetstagare eller annan som avses i 23 kap. 2 & lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutöv- ningen, döms för bestickning till böter eller fängelse i högst två år.

6 5 Den som vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av röst- rätt i allmänt ärende söker hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på omröstningen, döms för otillbörligt ver- kande vid röstning till böter eller fängelse i högst tremånader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot om våld eller innefattat missbruk av tjänsteställning.

Den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig belöning för att i allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, döms, om det ej är mutbrott, för tagande av otillbörlig belöning vid röstning till böter.

7 5 Söker någon obehörigen skaffa sig kännedom om vad som angående utövning av rösträtt i allmänt ärende skall hållas hemligt, döms för brott mot rösthemlighet till böter eller fängelse i högst sex månader.

8 5 Den som med våld eller hot om våld angriper någon för det han hos domstol eller annan myndighet gjort anmälan, fört talafi, avlagt vittnesmål eller eljest vid förhör avgivit utsaga eller för att hindra honom från sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak till fängelse i högst två år eller, om brot- tet är ringa, till böter eller fängelse i högst tre månader. Detsamma skall gälla, om man med annan gärning, som medför lidande, skada eller olägen- het, eller med hot om sådan gärning angriper någon för det han avlagt vitt-

nesmål eller eljest avgivit utsaga vid förhör hos myndighet eller för att hindra honom från att avgiva sådan utsaga.

9 5 Om någon döljer den som förövat brott, hjälper honom att undkomma, undanröjer bevis om brottet eller på annat dylikt sätt motverkar att det upp- dagas eller beivras, döms för skyddande av brottsling till böter eller fängelse i högst två år

Den som icke insåg men hade skälig anledning antaga att den andre var brottslig, döms till böter.

Make, trolovad, syskon, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led, den som i första svågerlag är lika nära förenad med den brottslige, fosterföräld- rar eller fosterbarn må ej fällas till ansvar enligt denna paragraf.

10 & Hjälper man den som är intagen på kriminalvårdsanstalt eller som är häktad eller anhållen eller som annars är med laga rätt berövad friheten att komma lös eller främjar man, efter det att han avvikit, hans flykt genom att dölja honom eller genom annan sådan åtgärd, döms för främjande av flykt till _böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst tre år.

Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hän- syn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt och hans förhållande till den vars flykt han främjat.

11 5 Den som olovligen rubbar, skadar eller annars förfogar över egendom som är föremål för utmätning, kvarstad, betalningssäkring, beslag eller an- nan liknande åtgärd, skadar eller borttager myndighets anslag eller förseg- ling eller eljest olovligen öppnar vad myndighet tillslutit eller ock överträder annat dylikt av myndighet meddelat förbud, döms för överträdelse av myn- dighets bud till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vägrar någon inträde som förrättningsman äger fordra, döms för hind- rande av förrättning till böter.

&

12 & Giver sig [någon obehörigen ut för att utöva myndighet, döms för före- givande av allmän ställning till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma skall gälla, om någon obehörigen bär uniform, märke eller annat tjänstetecken som giver honom sken av att tillhöra försvarsmakten eller an- nan kår i det allmännas tjänst eller kår, vars verksamhet avser allmän sam- färdsel eller allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Om någon obehörigen giver sig ut för advokat, döms för föregivande av ställning såsom advokat till böter.

13 & För försök eller förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 26 kap. , såvida ej brottet, om det fullbor- dats, skulle ha varit att anse som ringa. För försök eller förberedelse till främjande av flykt döms också till ansvar enligt vad som anges i 26 kap.

14 5 Har bestickning skett i förhållande till någon som ej är arbetstagare hos staten eller hos kommun och som ej omfattas av 23 kap. 2 & andra stycket 1—4, må åklagare väcka åtal endast om brottet angives till åtal av arbets-

eller uppdragsgivaren till den för bestickningen utsatte eller om åtal är på- kallat från allmän synpunkt.

21. Kap. Om högmålsbrott

] 5 Den som, med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkli- gande, döms, om det ej är högförräderi, för uppror till fängelse på viss tid, lägst åtta och högst tio år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängel- se i lägst tre och högst tio år.

2 5 Om gärning som avses i 3, 4 och 6 kap. innebär förgripelse mot Konung- en eller annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter eller mot riksdagens talman, får dömas till fängelse i högst ett år, om på brottet annars kan följa fängelse i högst tre månader, och i högst fyra år, om på brottet annars kan följa fäng- else i mer än tre månader men högst tre år.

3 5 Den som, med uppsåt att brott skall förövas mot allmän säkerhet eller medborgares frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det sam- lat eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller övar det i vapens bruk, döms för väpnat hot mot laglig ordning till fäng- else, lägst fyra och högst tio år.

4 5 Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker för- svaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan sammanslutning tager be- fattning med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, upplåter lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar eller på annat sätt, döms för olovlig kårverksamhet till böter eller fängelse i-högst två år.

5 5 Den som övar olaga tvång eller olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna äsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom politisk organisation eller yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara, döms för brott mot medborgerlig frihet till fängelse i högst nio månader.

Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

6 & Om någon genom stympning eller annorledes, för längre eller kortare tid, gör sig oduglig till tjänstgöring, som det ålegat honom att fullgöra vid försvarsmakten eller eljest för rikets försvar, eller genom att föregiva sjuk- dom eller medelst annat vilseledande undandrager sig sådan tjänstgörings- skyldighet, döms för svikande av försvarsplikt till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst två år.

7 5 För försök, förberedelse eller stämpling till uppror eller väpnat hot mot laglig ordning, för underlåtenhet att avslöja sådant brott, så ock för försök till brott mot medborgerlig frihet eller svikande av försvarsplikt döms till an— svar enligt vad i 26 kap. stadgas.

8 & Gärning som avses i 3, 4 och 6 kap. och innebär förgripelse mot Konung- en eller annan som är nämnd i 2 & må ej utan regeringens förordnande åtalas av åklagare, med mindre någon avlidit till följd av gärningen. Detsamma skall gälla i fråga om försök, förberedelse eller stämpling till gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning.

22. Kap. Om brott mot rikets säkerhet

l 5 Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma el- ler eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, läggas under främ- mande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets för- verkligande, döms för högförräderi till fängelse på viss tid, lägst åtta och högst tio år, eller på livstid, eller, om faran var ringa, till fängelse, lägst tre och högst tio år.

Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtving- as eller hindras, företager handling som innebär fara därför, döms ock för högförräderi.

2 & Den som med våldsamma medel eller utländskt bistånd framkallar fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter, döms, om det ej är högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse, lägst två och högst tio år.

3 5 Om den, som fått i uppdrag att för riket förhandla med främmande makt eller eljest bevaka rikets angelägenheter hos någon som företräder främ- mande makts intresse, missbrukar behörighet att företräda riket eller eljest sin förtroendeställning och därigenom orsakar riket avsevärt men, döms för trolöshet vid förhandling med främmande makt till fängelse på viss tid, lägst ett år och sex månader och högst tio år, eller på livstid.

4 5 Svensk medborgare, som utan tillstånd av regeringen eller den regering- en bemyndigat låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i diploma- tisk angelägenhet som rör riket, så ock envar, som i föregiven egenskap av behörigt ombud inlåter sig i underhandling om sådan angelägenhet med nå- gon som företräder främmande makts intresse, döms för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt till fängelse i högst två år eller, om riket vari krig, högst fyra år.

Innebar brottet fara för rikets självbestämningsrätt eller dess fredliga för- hållande till främmande makt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år eller, om riket var i krig, till fängelse på viss tid, lägst tre och högst tio år, eller på livstid.

5 & Den som, för att gå främmande makt tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut eller något förhål- lande i övrigt vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet döms, vare sig uppgiften är rik- tig eller ej, för spioneri till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon i syfte som nu sagts obehörigen framställer eller tar befattning med skrift, teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift.

6 5 Är brott som i 5 & sägs att anse som grovt, skall dömas för grovt spioneri till fängelse på viss tid, lägst tre och högst tio år, eller på livstid.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gär- ningen var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom.

7 5 Den som, utan syfte att gå främmande makt tillhanda, obehörigen an- skaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig natur vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda ut- omordentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet, döms, vare sig uppgiften är riktig eller ej, för obehörig befattning med hemlig uppgift till böter eller fängelse i högst nio månader.

8 5 Är brott som i 7 & sägs att anse som grovt, skall för grov obehörig befatt- ning med hemlig uppgift dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex ar.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gär- ningen innefattade tillhandagående av främmande makt eller var av synner- ligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållan- de av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom.

9 & Den som av grov oaktsamhet befordrar, lämnar eller röjer sådan uppgift som avses i 7 & döms för vårdslöshet med hemlig uppgift till böter eller fäng- else i högst sex månader eller, om riket var i krig, till böter eller fängelse i högst två år.

10 & Den som, för att gå främmande makt tillhanda, här i riket bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter rörande militära eller andra förhål- landen, vilkas uppenbarande för den främmande makten kan medföra men för annan främmande makts säkerhet, eller här i riket till dylik verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig, döms för olovlig underrättel- severksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

För olovlig underrättelseverksamhet skall ock dömas, om någon , med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med an- vändande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig. '

11 & Om gärning som avses i 3 eller 4 kap. innebär, att någon genom förgri- pelse å främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket krän- ker den främmande makten, må dömas till fängelse i högst ett år, om å brot- tet eljest kan följa fängelse i högst tre månader, och i högst tre år, om å brot- tet eljest kan följa fängelse i mer än tre månader men högst ett år och sex månader. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om främmande makt kränkes genom att någon gör intrång i lokal som innehaves av dess representation eller gör skada dårå eller å egendom som där finnes.

12 & Om någon utan regeringens tillstånd här i riket värvar folk till främ- mande krigstjänst eller därmed jämförlig tjänst eller förmår folk att olovli- gen begiva sig ur riket för att taga sådan tjänst, döms för olovlig värvning till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om riket var i krig, till fängelse i högst två år.

13 & Den som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att gen0m utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påver- ka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för ri- kets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säker- het och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till böter eller fängelse i högst två ar.

14 & För försök, förberedelse eller stämpling till högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift eller olovlig underrättelseverksamhet, så ock för försök eller förberedelse till obehörig befattning med hemlig uppgift döms till ansvar enligt vad i 26 kap. stadgas. Såsom stämpling till högförräde- ri skall även anses att träda i förbindelse med främmande makt för att förbe- reda, möjliggöra eller underlätta att sådant brott må förövas.

Den som underlåter att avslöja högförräderi, trolöshet vid förhandling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befatt- ning med hemlig uppgift, döms ock till ansvar enligt vad i 26 kap. sägs; och skall till sådant ansvar dömas jämväl om han icke insett men bort inse att brottet var å färde.

15 & Om någon, som med hänsyn till vad honom är veterligt, på grund av meddelad varning eller eljest bort inse att högförräderi, trolöshet vid för- handling med främmande makt, spioneri, grovt spioneri eller grov obehörig befattning med hemlig uppgift är å färde, medverkar till gärningen, döms till ansvar såsom för medhjälp därtill; dock må ej dömas till svårare straff än fängelse i två år.

16 & Olovlig underrättelseverksamhet, tagande av utländskt understöd eller olovlig värvning eller försök, förberedelse eller stämpling till olovlig under- rättelseverksamhet får inte utan regeringens förordnande åtalas av åklagare.

Gärning som avses i 3 eller 4 kap. och innebär sådan kränkning av främ- mande makt som i 11 & sägs, så ock försök, förberedelse eller stämpling till

gärning som nu sagts eller underlåtenhet att avslöja sådan gärning må ej hel- ler åtalas av åklagare utan förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigat därtill.

23 Kap. Om myndighetsmissbruk m. m.

1 5 Den som i myndighetsutövning åsidosätter vad som till följd av lag eller annan författning gäller för myndighetsutövningen döms, om gärningen för det allmänna eller någon enskild medför förfång eller otillbörlig förmån som ej är ringa, för myndighetsmissbruk till böter eller fängelse i högst sex måna- der. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

Begår någon gärning som avses i första stycket av grov oaktsamhet, döms för vårdslös myndighetsutövning till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som är ledamot av beslutande statlig eller kommunal församling skall ej för någon sin åtgärd i denna egenskap vara underkastad ansvar enligt för- sta eller andra stycket.

Vad i första och andra styckena sågs skall ej heller äga tillämpning, om gärningen eljest är särskilt belagd med straff.

2 $ Arbetstagare som mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till bö- ter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om arbetstaga- ren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst tre månader och högst fem år.

Vad i första stycket sägs om arbetstagare äger motsvarande tillämpning pa 1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landstingskommun, kommunalför- bund, kyrklig samfällighet, allmän försäkringskassa eller till någon sådan ar— betsgivare som avses i 1 kap. 1 ä 3 lagen (1976:600) om offentlig anställning, 2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning, 3. den som är krigsman enligt lagen (1985:00) om disciplinförseelser av krigsmän eller annan som fullgör lagstadgad tjänsteplikt, 4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet och 5. den som i annat fall än som avses i 1—4 på grund av förtroendeställning såsom syssloman eller eljest fått att för annan sköta rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller öva tillsyn å skötseln av sådan angelägenhet.

3 & Röjer någon uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller utnyttjar han olovligen sådan hemlighet, döms, om ej gärningen eljest är särskilt belagd med straff, för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första stycket, döms till böter. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar.

9 Jämför prop. 1985/8619

4 5 Den som har valts till sådant uppdrag hos staten eller hos en kommun med vilket följer myndighetsutövning får av rätten skiljas från uppdraget, om han har begått brott för vilket är stadgat fängelse i sex månader eller däröver och han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig att inne- ha uppdraget.

Med uppdrag hos staten eller hos kommun likställs uppdrag hos andra så- dana arbetsgivare som avses i 2 & andra stycket 1.

5 & Åklagare må, utan hinder av vad eljest må vara stadgat, åtala brott vari- genom arbetstagare hos staten eller hos kommun eller annan som avses i 2 5 andra stycket 1—4 har åsidosatt vad honom åligger i utövningen av anställningen eller uppdraget.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock gälla 1. vad i denna balk stadgas att åtal ej må ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat och 2. vad i annan lag eller författning är föreskrivet om åtal för gärning, för vilken straff är stadgat allenast om den förövas av innehavare av anställning eller uppdrag som sägs i första stycket.

Har mutbrott begåtts av någon som ej omfattas av första stycket, må åkla- gare väcka åtal endast om brottet angives till åtal av arbets- eller uppdragsgi- varen eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Är ej för visst fall annat stadgat, må åklagare åtala brott mot sådan tyst- nadsplikt som gäller till förmån för enskild målsägande endast om denne an- ger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Om åtal för brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av riksdagsledamot, statsråd, justitieråd, regeringsråd eller innehavare av tjänst eller uppdrag hos riksdagen eller dess organ gälla särskilda bestäm- melser.

24 kap.10 Om brott av krigsmän

1 & Detta kapitel träder i tillämpning när riket kommer i krig.

Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga förhål- landen som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att kapitlet skall tillämpas.

2 5 När det inte längre föreligger sådana förhållanden som avses i 1 5, skall regeringen föreskriva att tillämpningen av kapitlet skall upphöra.

$& Vid tillämpningen av detta kapitel avses med krigsmän alla som är tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten.

Krigsmän är dessutom 1. polismän som utan att vara tjänstgöringsskyldiga vid försvarsmakten är skyldiga att delta i rikets försvar, 2. skyddsvakter som förordnats med stöd av 10 5 lagen (1940:358) med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.,

10 Jämför prop. 1985/86:9

3. alla som annars vistas vid avdelningar av försvarsmakten, när avdelning- arna är i fält eller verkar under liknande förhållanden, 4. medlemmar av den organiserade motståndsrörelsen.

4 & Föreskrifterna i detta kapitel om krigsmän skall också tillämpas på 1. krigsfångar, 2. krigsdeltagare som har internerats vid krig under vilket riket är neutralt,

3. utlänningar som vistas bland krigsfångar eller internerade krigsdeltagare för att utöva sjukvård eller andlig vård.

S & Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller drö- jer han otillbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnadsbrott till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten.

6 5 Är ett brott som avses i 5 % att anse som grovt, skall dömas för grovt lydnadsbrott till fängelse på viss tid, lägst ett år och sex månader och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beak- tas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara.

7 & Avviker eller uteblir en krigsman olovligen från tjänstgöringen, skall dömas för rymning till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst ett år och sex månader och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande om brot- tet är grovt skall särskilt beaktas, om krigsmannen avvikit under eller i an- slutning till strid eller gått över till fienden eller annars överlämnat sig frivil- ligt till denne.

8 & Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att utföra en tjänsteåtgärd eller annars med anledning av hans tjänst, skall dömas för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två ar.

Med förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för be- vakning eller upprätthållande av ordning.

Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse, lägst ett år och sex månader och högst tio år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydna- den annars medför särskild fara.

9 & Avsänder en krigsman obehörigen ett meddelande till eller träder han annars i förbindelse med någon som tillhör fiendens krigsmakt eller vistas på fiendens område, skall dömas för samröre med fienden till böter eller fängel- se i högst ett år.

10 & Råder en krigsman under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskilt fara andra krigsmän att ge sig åt fienden eller företar han

på annat sätt i andra krigsmäns närvaro obehörigen något som är ägnat att framkalla trolöshet eller modlöshet, skall dömas för undergrävande av strids- viljan till fängelse på viss tid, lägst ett år och sex månader och högst tio år, eller på livstid. Var faran ringa döms till fängelse i högst två år.

11 & Underlåter en krigsman att, i vad på honom ankommer, sätta en för- svarsanläggningi stridsberedskap, göra en avdelning stridsberedd, anskaffa egendom eller på annat sätt förbereda en krigshandling, skall dömas för för- summande av krigsförberedelse till fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt döms till fängelse på viss tid. lägst ett år och sex månader och högst tio år, eller på livstid.

12 5 Om en krigsman under tjänstgöring som chef för en avdelning av för- svarsmakten obehörigen till fienden överlämnar en stridsställning, krigsma- teriel eller annat som har avsevärd betydelse för krigföringen eller ger sig och sin avdelning åt fienden, skall dömas för obehörig kapitulation till fän- gelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid.

13 & Underlåter en krigsman under eller i anslutning till strid att till det yt- tersta uppfylla sin plikt att främja krigföringen, skall dömas för stridsförsum- lighet till fängelse i högst två år.

Är brottet att anse som grovt döms till fängelse på viss tid, lägst ett år och sex månader och högst tio år, eller på livstid.

14 & Åsidosätter en krigsman uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vad som åligger honom och är felet av allvarlig natur, skall dömas för tjänstebrott till böter eller fängelse i högst ett år.

Till ansvar enligt första stycket skall inte dömas, om straff för gärningen är föreskrivet i någon annan bestämmelse i detta kapitel.

15 5 För försök, förberedelse eller stämpling till eller underlåtenhet att av- slöja rymning samt för försök, förberedelse eller stämpling till våld eller hot mot förman skall dömas till ansvar enligt 26 kap.

För medverkan till tjänstebrott får dömas endast den som därigenom åsi- dosatt tjänsteplikt.

16 & Vid tillämpning av 7, 9, 10 och 12 åå skall med fienden likställas främ- mande makt som riket inte äri krig med, om det finns risk att riket kommer i krig med den makten.

25 kap.11 Om landsförräderi m. m.

1 5 Den som, då riket är i krig, 1. hindrar, missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets för- svar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,

” Jämför prop. 1985/8619

2. förråder, förstör eller skadar egendom som är av betydelse för totalför- svaret,

3. åt fienden anskaffar krigsfolk, egendom eller tjänster, eller

4. begår annan liknande förrädisk gärning, skall, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för totalförsvaret eller innefattar avsevärt bistånd åt fienden, dömas för landsförräderi till fängelse på viss tid, lägst tre och högst tio år, eller på livstid.

2 & Begår någon en gärning som avses i 1 å och är den endast i mindre mån ägnad att medföra men för totalförsvaret eller innefattar den ringare bistånd åt fienden än som där sägs, skall dömas för landssvek till fängelse i högst fyra år.

3 5 Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 1 eller 2 å skall dömas för landsskadlig vårdslöshet till böter eller fängelse i högst två år.

4 & Innefattar en gärning som avses i 1—3 åå anskaffande av egendom eller tjänster åt fienden inom ett område som är besatt av denne och kan gärning- en med hänsyn till befolkningens behov, gärningsmannens försörjning eller andra särskilda förhållanden ej anses otillbörlig, skall ej dömas till ansvar.

5 5 Om någon, då riket är i krig, bland allmänheten sprider eller till främ- mande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, skall han dömas för ryktesspridning till fara för rikets säkerhet till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma skall gälla om någon då riket är i krig bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla tro- löshet eller modlöshet.

6 5 Den som gör sig skyldig till en svår överträdelse av något sådant avtal med främmande makt eller någon sådan allmänt erkänd grundsats, som rör den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter, skall dömas för folkrättsbrott till fängelse i högst tre år. Sådana svåra överträdelser är bland andra

1. att använda stridsmedel som är förbjudna enligt folkrätten,

2. att missbruka kännetecknet röda korset, Förenta Nationernas känne- tecken, civilförsvarets internationella kännetecken, parlamentära flaggor el- ler andra internationellt erkända kännetecken eller att med hjälp av förrä- diskt förfarande av något annat slag döda eller skada en motståndare,

3. att anfalla civilpersoner eller den som är försatt ur stridbart skick,

4. att inleda ett urskillningslöst anfall med vetskap om att anfallet kommer att förorsaka synnerligen svåra förluster eller skador på civilpersoner eller civil egendom,

5. att inleda anfall mot anläggningar eller installationer som åtnjuter sär- skilt folkrättsligt skydd,

6. att tillfoga av folkrätten särskilt skyddade personer allvarligt lidande, att tvinga krigsfångar eller civilpersoner att tjänstgöra hos deras motparts väpnade styrkor eller att i strid mot folkrätten beröva civilpersoner friheten,

7. att, i andra fall än som anges i 1—6, godtyckligt och i stor omfattning förstöra eller tillägna sig egendom som åtnjuter ett särskilt folkrättsligt skydd. '

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse på viss tid, lägst två och högst tio år, eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beak- tas, om det har förövats genom ett stort antal skilda handlingar eller om många människor dödats eller skadats eller omfattande egendomsförlust uppkommit på grund av brottet.

Om ett folkrättsbrott har begåtts av den som är krigsman, skall också hans förman dömas i den mån denna haft möjlighet att förutse brottet men inte gjort vad som ankommit på honom för att förhindra detta.

7 5 För försök, förberedelse eller stämpling till landsförräderi eller lands- svek skall dömas till ansvar enligt 26 kap. Som stämpling skall även anses att träda i förbindelse med fienden för att förbereda, möjliggöra eller underlät- ta att brott som nu sagts förövas. För förberedelse eller stämpling under tid, då riket hotas av krig, ockupation eller andra fientligheter, skall dömas till ansvar trots att fientligheter inte utbrutit.

Den som underlåter att avslöja landsförräderi eller landssvek skall dömas till ansvar enligt 26 kap. Till sådant ansvar skall han dömas även om han inte insett men bort inse att brottet höll på att ske. 8 5 Har under krig brott fö/rövats av någon som därvid inte saknat anledning anta att gärningen enligt krigsbruk var tillåten, får dömas till lindrigare straff än vad som är stadgat för gärningen. Är omständigheterna synnerligen mild- rande, skall inte dömas till ansvar.

9 5 Om en gärning som avses i 24 kap. eller detta kapitel förövas mot en stat som är förbunden med riket, mot en sådan stats krigsmakt eller mot någon som tillhör denna, skall vad som föreskrivs om sådana gärningar mot riket, dess försvarsmakt eller krigsmän tillämpas.

10 5 Om riket är i krigsfara eller om det råder sådana utomordentliga för- hållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som riket har befunnit sig i, får regeringen föreskriva att vad som sägs i 22 kap. och detta kapitel för den händelse att riket är i krig även skall tillämpas. Föreskriften skall av regeringen upphävas, när sådana förhållanden inte längre föreligger.

Om riket skulle komma att vara helt eller delvis ockuperat av främmande makt utan att militärt motstånd förekommer, skall vad som i de nämnda ka- pitlen samt i 24 kap. sägs om rikets försvar tillämpas på mot- ståndsverksamheten och vad som sägs om fienden tillämpas på ockupations- makten.

11 5 Med fiende likställs i detta kapitel främmande makt som riket inte är i krig med, om det finns risk att riket kommer i krig med den makten.

26. Kap. Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott

1 & Har någon påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till fullbordan, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för för- sök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten.

Straff för försök bestämmes högst till vad som gäller för fullbordat brott och må ej sättas under fängelse, om lägsta straff för det fullbordade brottet är fängelse i två år eller däröver.

2 & Den som, med uppsåt att utföra eller främja brott, lämnar eller motta- ger penningar eller annat såsom förlag eller vederlag för brottet eller ock anskaffar, förfärdigar, lämnar, mottager, förvarar, fortskaffar eller tager an- nan dylik befattning med gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverk- tyg eller annat sådant hjälpmedel, skall i de fall särskilt stadgande givits där- om, dömas för förberedelse till brottet, om han ej är förfallen till ansvar för fullbordat brott eller försök.

1 fall som särskilt angivas dömes ock för stämpling till brott. Med stämp- ling förstås, att någon i samråd med annan beslutar gärningen, så ock att någon söker anstifta annan eller åtager eller erbjuder sig att utföra den.

Straff för förberedelse eller stämpling bestämmes under den högsta och må sättas under den lägsta gräns som gäller för fullbordat brott; ej må dömas till högre straff än fängelse i två år, med mindre fängelse i sex år eller där- över kan följa å det fullbordade brottet. Var faran för brottets fullbordan ringa, skall ej dömas till ansvar.

3 & Ansvar som i denna balk är stadgat för viss gärning skall ådömas ej blott den som utfört gärningen utan jämväl annan som främjat denna med råd eller dåd. Den som ej är att anse såsom gärningsman dömes, om han förmått annan till utförandet, för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp därtill.

Envar medverkande bedömes efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last.

Vad i denna paragraf sägs skall ej gälla, om annat följer av vad för särskil- da fall är stadgat.

4 & Ansvar som är stadgat för gärning av syssloman, gäldenär eller annan i särskild ställning skall ock, om ej annat följer av vad för särskilda fall är stadgat, drabba den som jämte honom medverkat till gärningen. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar för sådan medverkan. Straffet får annars sät- tas under vad för brottet är stadgat.

5 & Underlåter någon att i tid anmäla eller eljest avslöja brott som är å får- de, när det kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för underlåtenhet att avslöja brottet. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar. Straffet får annars sättas under vad för brottet är stadgat. Inte i något fall får dömas till svårare straff än fängelse i två år. I de fall då det är särskilt föreskrivet skall

för underlåtenhet att avslöja brott ansvar enligt vad nu sagts ådömas jämväl den som ej insett men bort inse att brottet var å färde.

Om föräldrar eller andra uppfostrare eller förmyndare, i annat fall än för- sta stycket avser, underlåta att från brott hindra den som står under deras vård eller lydnad, när det kan ske utan fara för dem själva eller deras när- maste och utan anmälan till myndighet, dömes för underlåtenhet att hindra brottet enligt vad i första stycket är stadgat.

Ej må för underlåtenhet att avslöja eller hindra brott dömas, med mindre den gärning som var å färde så fortskridit att straff kan följa därå.

6 & Ansvar som i denna balk är stadgat för det fall att någon genom brott bereder sig vinning eller tillägnar sig något skall jämväl ådömas, då någon avsiktligen bereder annan vinning eller tillägnar annan något.

27. Kap. Om allmänna grunder för ansvarsfrihet

] å Gärning som någon begår i nödvärn skall icke medföra ansvar.

I nödvärn handlar den som söker

avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,

betvinga den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtages på bar gärning,

hindra någon att olovligen intränga i rum, hus, gård eller fartyg, eller från rum, hus, gård eller fartyg avlägsna någon, som inträngt olovligen eller, om det är bostad, eljest vägrar att på tillsägelse lämna denna,

allt såvitt ej handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse är uppenbart oförsvarlig.

2 å Rymmer den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller som är häktad, anhållen eller annars berövad friheten eller sätter han sig med våld eller hot om våld till motvärn eller gör han på annat sätt motstånd mot någon under vars uppsikt han står, då denne skall hålla honom till ordningen, får det våld brukas som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt för att rymningen skall hindras eller ordningen upprätthållas. Detsamma skall gäl— la, om någon annan än som nu har nämnts gör motstånd i ett sådant fall.

Om rätt för polismän och viss annan personal att bruka våld finns i övrigt föreskrifter i polislagen (19841387).

Ifall då någon enligt första stycket eller enligt polislagen har rätt att bruka våld har var och en som kommer honom till hjälp samma rätt.

3 & Vid myteri eller under strid, så ock eljest vid tillfälle, då brott mot krigs- lydnaden medför särskild fara, må krigsman mot underlydande som visar ohörsamhet bruka det våld som är nödigt för att upprätthålla krigslydnaden.

I fall som nu avses skall vad i 2 å tredje stycket sägs äga motsvarande till- lämpning.

4 5 Den som i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak hand-

lar i nöd, skall ock vara fri från ansvar, om gärningen med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omståndighetema i Övrigt måste anses försvarlig.

5 5 Har någon i fall som avses i 1—4 åå detta kapitel eller 10 å polislagen (19841387) gjort större våld eller svårare skada än i varje fall är medgivet, skall han likväl ej dömas till ansvar, om omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besinna sig.

6 &” Gärning som någon begått på order av den under vars lydnad han står skall ej medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnadsförhål- landets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att lyda ordern.

7 & Ansvar för försök, förberedelse eller stämpling till brott skall ej ådömas den som frivilligt, genom att avbryta gärningens utförande eller annorledes, föranlett att brottet ej fullbordats. Ändå att brottet fullbordats må den som tagit olovlig befattning med hjälpmedel ej på den grund dömas till ansvar, om han frivilligt förebyggt den brottsliga användningen av hjälpmedlet.

8 & Den som har förmåtts att medverka till brott genom tvång, svek eller missbruk av hans ungdom, oförstånd eller beroende ställning eller som med- verkat i form av medhjälp eller annars endast i mindre mån skall, om fråga är om ringa fall, inte dömas till ansvar.

Tredje avdelningen Om påföljderna 28 kap. Om böter

1 & Böter ådöms i dagsböter, om ej penningböter eller normerade böter är stadgade eller fråga är om fall som avses i 3 5 andra stycket.

2 & Dagsböter ådöms till ett antal av minst tjugofem och högst tvåhundra eller, om böterna ådöms som gemensamt straff för flera brott, högst tre- hundra.

Varje dagsbot fastställs i pengar till ett belopp från och med tjugo till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt.

Utöver vad nu sagts skall vid ådömande av dagsböter alltid ett grundbe- lopp på femhundra kronor dömas ut.

” Lydelse enligt prop. 1985/86:9

3 & Dagsböter får ådömas för ett eller flera brott på vilka dagsböter kan föl- ja. Som gemensamt straff för flera brott får dagsböter även ådömas, om dagsböter kan följa på något av brotten och för övriga brott ej är stadgat annat straff än penningböter.

Bör på brottet eller brotten lägre straff än tjugofem dagsböter följa skall penningböter högst ettusen kronor ådömas.

4 & Penningböter är böter för vilka är utsatt ett visst högsta belopp som inte överstiger ettusen kronor.

Penningböter högst tvåtusen kronor får ådömas som gemensamt straff för flera brott, om penningböter kan följa på alla brotten.

5 & Normerade böter är böter som bestäms efter särskild beräkningsgrund.

6 & Gemensamt straffi böter får inte avse brott för vilket stadgats normera- de böter eller böter som inte får förvandlas till fängelse.

7 & Minsta bötesstraff är etthundra kronor, om ej annat är föreskrivet. När böter ådöms som gemensamt straff och för något av brotten är stadgat ett visst lägsta bötesstraff, får detta ej underskridas.

8 5 Om det med hänsyn till brottens antal, svårhet och inbördes samband föreligger synnerliga skäl får annan påföljd än böter användas som gemen- samt straff för flera brott enligt denna balk, även om endast böter är stadga- de för brotten. Fängelse får härvid ådömas i lägst en och högst tre månader.

9 5 Böter skall tillfalla staten, om ej annat är föreskrivet.

Ådöms böter som gemensamt straff för flera brott och skall böter för nå- got av brotten helt eller delvis tillfalla annan än staten eller användas för särskilt ändamål, skall efter omständigheterna förordnas hur böterna skall fördelas.

10 5 Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverk- ställighetslagen (1979:189).

Böter som inte betalas får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.

11 & Beträffande vite som blivit någon i särskilt fall förelagt genom beslut av domstol eller annan myndighet skall 9 å första stycket och 10 å äga mot- svarande tillämpning. I fråga om annat vite skall tillämpas vad i detta kapitel är stadgat om böter.

29 kap. Om fängelse

1 & Fängelse ådöms enligt vad för brottet är stadgat på viss tid eller på livs- tid. Fängelse på viss tid får ej överstiga tio år, om inte annat följer av 2 å, och ej understiga en månad. Vid ådömande av fängelse enligt 28 kap. 8 å

och 34 kap. 12 å gäller i fråga om tiden för fängelsestraffet vad i nämnda lagrum stadgas.

Om fängelse som förvandlingsstraff för böter finns särskilda bestämmel- ser.

2 & Fängelse får användas som gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa på något av brotten.

Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra och får överskrida det svåraste straffet med högst

1. ett år om detta inte uppgår till fängelse-i fyra år,

2. två år om detta är fängelse i fyra år eller på längre tid men inte uppgår till fängelse i åtta år,

3. fyra år om detta är fängelse i åtta år eller på längre tid. Vid tillämpningen av andra stycket skall bötesstraff anses svara mot fäng— else fjorton dagar.

Det svåraste av de lägsta straffen får inte underskridas.

3 5 Den som dömts till fängelse skall berövas friheten genom att för verk- ställighet av straffet intas i kriminalvårdsanstalt.

Verkställigheten i anstalt skall, under hänsyn till kravet på samhälls- skydd, utformas så att den dömdes anpassning i samhället främjas och skad- liga följder av frihetsberövandet motverkas.

Om verkställigheten i övrigt av fängelsestraff finns särskilda bestämmel- ser.

4 & Den som undergår fängelse på viss tid skall, om inte annat följer av and- ra stycket, villkorligt friges när två tredjedelar av tiden har avtjänats. Frigiv- ning får dock inte ske från fängelse som har ådömts enligt 34 kap. 12 å eller från villkorligt medgiven frihet som har förklarats förverkad enligt 16 å.

Om den dömde begär det, får frigivningen uppskjutas till senare tidpunkt än som följer av första stycket.

Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses verkställt på grund av domstols förordnande som i 35 kap. 1—3 åå sågs.

55 Verkställs samtidigt flera fängelsestraff, skall vid tillämpning av 4å hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden.

6 & Tidpunkten för villkorlig frigivning fastställs av kriminalvårdsstyrelsen eller tjänsteman som styrelsen bestämmer. Beslut om villkorlig frigivning som inte har gått i verkställighet kan änd- ras, om den dömde begär att frigivningen skall uppskjutas eller det annars föranleds av ändrade förhållanden.

7 5 För den som villkorligt friges från fängelsestraff på mer än två månader gäller en frivårdstid av ett år.

8 5 I anslutning till att villkorlig frigivning äger rum eller senare kan förord- nas att den frigivne under frivårdstiden skall stå under övervakning, om det

bedöms som påkallat. Sådant förordnande meddelas av skyddskonsulent i kriminalvårdsverket. Har övervakning beslutats men bedöms därefter att övervakning ej längre är påkallad får övervakningsnämnden förordna att övervakningen skall upphöra.

9 & Övervakningen och kriminalvården i frihet i övrigt bedrivs under led- ning av skyddskonsulenten. Konsulenten förordnar också övervakare och kan vid behov förordna en eller flera personer att biträda vid övervakningen.

10 5 Den frigivne skall, om han står under övervakning, hålla övervakaren underrättad om sin bostad, sin arbetsanställning och andra förhållanden av betydelse för övervakningen, på kallelse inställa sig hos övervakaren och i övrigt enligt hans anvisningar upprätthålla förbindelse med honom. I den mån skyddskonsulenten har bestämt det, gäller vad som nyss har sagts om övervakaren även konsulenten eller annan person.

11 5 Den frigivne skall under frivårdstiden iaktta skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt ställa sig till efterrättelse vad som åligger ho- nom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav. Han är skyldig att på kallelse inställa sig hos skyddskonsu- lenten. Har han förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet.

När den frigivne står under övervakning, skall skyddskonsulenten genom tillsyn och förmedling av stöd och hjälp verka för att denne inte återfaller i brott och för att hans anpassning i samhället även i övrigt främjas. Skydds- konsulenten skall för detta ändamål fortlöpande hålla sig underrättad om den frigivnes livsföring och om hans förhållanden i övrigt.

12 5 När det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i sam- hället behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han har att iaktta under frivårdstiden, får en sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills vidare. Särskild föreskrift får avse

1. vistelseort eller bostad,

2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning,

3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus eller annan dylik inrättning.

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, får för frivårdstiden meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadestånds- skyldighetens fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället.

Om den frigivne står under övervakning, får särskild föreskrift meddelas om vad som ska gälla för denna. I sådan föreskrift får anges på vilket sätt och i vilken omfattning den frigivne skall hålla kontakt med övervakaren eller skyddskonsulenten. Vidare får föreskrivas skyldighet för den frigivne att lämna underrättelse till övervakaren eller skyddskonsulenten om utevaro från arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet eller inrättning.

13 & Föreskrift enligt 12 å meddelas av övervakningsnämnd. Skyddskonsu- lenten får meddela sådan föreskrift för tiden intill dess nämnden har beslutat i frågan.

Om den frigivnes utveckling och personliga förhållanden i övrigt föranle— der det, får övervakningsnämnden ändra eller upphäva meddelad föreskrift eller meddela ny föreskrift.

14 & Övervakaren får meddela anvisningar i fråga om verkställandet av fö- reskrift enligt 12 å samt medge tillfällig lättnad och vidta omedelbart erfor- derlig jämkning.

15 & Iakttar den frigivne inte vad som åligger honom enligt denna balk eller enligt föreskrift eller anvisning som meddelats med stöd därav, får övervak- ningsnämnden, utom att fatta beslut enligt 8 å första meningen, 9 å andra meningen eller 10 å andra meningen eller meddela föreskrift enligt 12 å, be- sluta att varning skall meddelas den frigivne.

16 5 Har den frigivne allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det antas att han inte kommer att låta rätta sig genom någon annan åtgärd som över- vakningsnämnden kan vidta, får nämnden förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid av högst en månad varje gång.

17 & Åtgärd som avses i 15 å får inte beslutas efter frivårdstidens utgång. Beslut om åtgärd som avses i 16 å får meddelas även efter frivårdstidens ut- gång, om frågan av övervakningsnämnden upptagits dessförinnan.

18 5 Om förverkande av villkorligt medgiven frihet och om vissa andra åt- gärder, när den som dömts till fängelse har begått annat brott, finns bestäm- melser i 36 kap.

19 & Uppkommer fråga om att förklara villkorligt medgiven frihet förver- kad eller att vidta åtgärd som avses i 15 å eller åtgärd för att den frigivne skall underkasta sig vård eller behandling, eller har den frigivne undandragit sig övervakningen, får övervakningsnämnden, om omständigheterna föran- leder det, förordna att den frigivne skall på lämpligt sätt omhändertas i av- vaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut skall omprövas så ofta an- ledning till det föreligger.

Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om synnerliga skäl föreligger, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Efter frivårdstidens utgång får den om- händertagne ej kvarhållas.

20 & Förklaras villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förverkad, skall med avseende på frågan om ny villkorlig frigivning vad som förverkats anses såsom straff genom ny dom.

21 5 Kan villkorligt medgiven frihet ej längre förklaras förverkad, skall straffet anses vara till fullo verkställt vid prövotidens utgång.

30 kap. Om villkorlig dom

1 5 Den som erhåller villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid av två år.

Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår påföljd för brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den dömde.

2 & Den dömde skall under prövotiden iaktta skötsamhet och efter förmåga söka försörja sig.

3 5 Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Rätten får föreskriva att han under prövotiden skall söka fullgöra skadeståndsskyl— digheten eller del därav på tid och sätt som anges i domen.

Föreskrift som avses i första stycket får, efter ansökan av åklagare eller den dömde, ändras eller upphävas, när skäl därtill föreligger.

4 & Iakttar den dömde inte vad som åligger honom till följd av den villkorli- ga domen, får domstol, om åklagare före prövotidens utgång anhängiggör talan därom, efter omständigheterna

1. besluta att varning skall meddelas den dömde,

2. meddela föreskrift enligt 3 å eller ändra tidigare meddelad föreskrift,

3. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brot- tet. Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 får inte beslutas efter prövotidens utgång.

Undanröjs den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skä- lig hänsyn tas till böter som ådömts enligt 34 kap. 14 å och 36 kap. 8 å.

5 5 Om undanröjande av villkorlig dom och om vissa andra åtgärder, när den dömde har begått annat brott, finns bestämmelser i 36 kap.

31 kap. Om skyddstillsyn

] å Skyddstillsyn fortgår under en prövotid av tre år från den dag då påfölj- den börjar verkställas.

2 & Skyddstillsyn skall vara förenad med övervakning från dagen för domen. Rätten får dock förordna att övervakningen skall anstå till dess domen har vunnit laga kraft mot den dömde. Om domen överklagas kan högre rätt för- ordna att vidare verkställighet inte får äga rum.

Övervakningen skall upphöra utan något särskilt förordnande när ett år av prövotiden har förflutit, om inte annat följer av 4 eller 6 å.

Har verkställigheten avbrutits till följd av beslut av högre rätt men döms den tilltalade därefter ändå till skyddstillsyn, skall den tid under vilken verkställighet ej ägt rum inte räknas in i prövotiden eller den tid som anges i andra stycket.

3 & Vad som föreskrivs i 29 kap. 9—14 åå skall tillämpas på motsvarande sätt beträffande den som har dömts till skyddstillsyn. Rätten skall dock i do- men förordna övervakare, om inte särskilda skäl talar mot det. Vidare får rätten i domen meddela föreskrifter enligt 29 kap. 12 å första och andra styckena.

4 å Iakttar den dömde inte vad som åligger honom till följd av domen på skyddstillsyn, får övervakningsnämnden, utom att fatta beslut enligt 29 kap. 9 å andra meningen eller 10 å andra meningen eller meddela föreskrift enligt 29 kap. 12 5,

1. besluta att varning skall meddelas den dömde, eller

2. besluta om övervakning av den dömde under viss tid efter det att ett år av prövotiden har förflutit, dock längst till prövotidens utgång.

Har övervakning beslutats enligt första stycket 2 men bedöms därefter att övervakning ej längre är påkallad, får övervakningsnämnden förordna att övervakningen skall upphöra. Samma gäller om rätten med stöd av 36 kap. 9 å beslutat om övervakning och denna pågått i ett år.

Åtgärd som avses i första stycket får inte av övervakningsnämnden beslu- tas efter prövotidens utgång.

5 5 Har den dömde allvarligt åsidosatt sina åligganden och kan det antas att han icke skall låta sig rätta genom åtgärd som övervakningsnämnden kan vidta, skall nämnden hos åklagare göra framställning att vid domstol förs talan om undanröjande av skyddstillsynen.

Talan som nu sagts skall anhängiggöras före prövotidens utgång.

6 & Undanröjs skyddstillsynen, skall rätten bestämma annan påföljd för brottet. Därvid skall skälig hänsyn tas till vad den dömde undergått till följd av domen på skyddstillsyn samt till böter eller fängelse som ådömts enligt 34 kap. 11 eller 12 å eller 36 kap. 9 å. Fängelse får därvid ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat.

Föreligger ej tillräckliga skäl att undanröja skyddstillsynen, får rätten i stället besluta åtgärd som avses i 4 å. Sådan åtgärd får inte beslutas efter prövotidens utgång.

7 & Om undanröj ande av skyddstillsyn och om vissa andra åtgärder, när den dömde har begått annat brott, finns bestämmelser i 36 kap.

8 & Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsynen eller att vidta åt- gärd som avses i 4 å eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig vård eller behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen, får övervakningsnämnden eller domstol vid vilken förs talan enligt 5 å, om om— ständigheterna föranleder det, förordna att den dömde skall på lämpligt sätt omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut skall om- prövas så ofta anledning till det föreligger.

Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall kvarhållas ytterligare högst en vecka. Efter prövotidens utgång får den om- händertagne inte kvarhållas.

32 kap. Om överlämnande till särskild vård

1 & Kan den tilltalade bli föremål för vård som i 2—4 åå sägs, får rätten i stället för att döma till påföljd förordna om överlämnande till sådan vård.

2 & Kan den som är under tjugoett år och som begått brottslig gärning bli föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga får rätten, om inte påföljd krävs för brottet, överlämna åt socialnämnden att föranstal- ta om erforderlig vård inom socialtjänsten.

Om brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brotts- lighet påkallar det, får jämte överlämnande till vård inom socialtjänsten dö- mas till böter, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Penningbö- ter får härvid ådömas till ett belopp av högst ettusen kronor och dagsböter till ett antal av högst tvåhundra.

3 & Kan den som har begått en brottslig gärning bli föremål för vård enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall får rätten överlämna åt länsstyrelsen eller, i fråga om den som redan är intagen i ett hem där sådan vård meddelas, åt styrelsen för hemmet att föranstalta om behövlig vård. In- nan rätten beslutar om överlämnande skall länsstyrelsen eller styrelsen hö- ras.

Är för brottet stadgat strängare straff än fängelse i tre månader, får över- lämnande enligt första stycket ske endast om det föreligger särskilda skäl.

4 5 Kan den som begått brottslig gärning, enligt vad som framgår av före- skriven medicinsk utredning, beredas vård med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller vård i specialsjukhus med stöd av 35 å lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, får rät- ten, om den finner behov av sådan vård föreligga, förordna att han skall överlämnas till sluten psykiatrisk vård eller vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda. Om gärningen icke begåtts under inflytande av sinness- jukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, får dock sådant förord- nande meddelas endast om särskilda skäl är därtill.

33 kap. Om straffmätning och påföljdseftergift

1 & Straff skall, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, utmätas inom de i lag eller annan författning bestämda gränserna allt efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde, om inte annat följer av 7 eller 10 å eller andra särskilda bestämmelser.

2 & Ett brotts straffvärde bestäms av brottets svårhet med särskild hänsyn till

1. den skada eller fara som gärningen inneburit,

2. gärningsmannes skuld sådan den kommit till uttryck i gärningen.

3 5 Vid sidan av de omständigheter som gäller för varje särskild brottstyp skall särskilt följande omständigheter anses öka straffvärdet, nämligen

1. att gärningmannen avsett att brottet skulle få betydligt allvarligare följ- der eller i övrigt bli avsevärt mer omfattande än det faktiskt blivit,

2. att gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet,

3. att gärningsmannen utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller särskilda svårigheter att värja sig,

4. att gärningsmannen grovt utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,

5. att gärningsmannen förmått någon annan att medverka till brottet ge- nom allvarligt tvång, svek eller missbruk av dennes ungdom, oförstånd eller beroende ställning,

6. att brottet utgjort ett led i en brottslig verksamhet som varit särskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor omfattning och i vilken gärningsman- nen spelat en betydande roll.

4 & Föreligger det någon omständighet som kan föranleda ansvarsfrihet en- ligt 27 kap., men är gärningen ändå brottslig, skall omständigheten beaktas vid bedömningen av straffvärdet. Härvid får rätten döma till lindrigare straff än som är stadgat för brottet.

5 5 Även i andra fall än sådana som avses i 4 å får rätten döma till lindrigare straff än som är stadgat för brottet, om det är uppenbart påkallat med hän- syn till straffvärdet.

Särskilt följande omständigheter skall anses minska straffvärdet, nämli- gen

1. att brottet föranletts av någon annans grovt kränkande beteende,

2. att gärningsmannen till följd av själslig abnormitet eller sinnesrörelse eller av annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlan- de,

3. att gärningsmannens handlande stått i samband med hans uppenbart bristande utveckling, insikt, erfarenhet eller omdöme,

4. att brottet föranletts av stark mänsklig medkänsla.

6 5 Att gärningsmannen tidigare dömts för brott får tillmätas betydelse vid Straffmätningen endast då fråga är om ådömande av ett bötesstraff eller om val mellan böter och fängelse.

Om förverkande av villkorligt medgiven frihet finns särskilda bestämmel- ser.

7 5 Vid Straffmätningen skall utöver brottets straffvärde i skälig utsträck- ning beaktas att gärningsmannen till följd av brottet eller domen har drab- bats av eller att det finns grundad anledning att anta att han kommer att drabbas av andra för honom påtagligt menliga följder, såsom

1. allvarlig kroppsskada,

2. avskedande eller annan följd av brottet som är medgiven enligt arbets- avtalet eller enligt författning som gäller för anställningsförhållandet, eller 3. annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning. Vid Straffmätningen skall vidare i skälig utsträckning beaktas

1. att gärningsmannen frivilligt sökt förebygga eller efter förmåga sökt gottgöra skadliga verkningar av brottet,

2. att gärningsmannen frivilligt angett sig,

3. det men gärningsmannen åsamkas om han på grund av brottet utvisas ur riket,

4. att gärningsmannen på grund av hög ålder eller dålig hälsa skulle drab- bas orimligt hårt av ett straff utmätt efter brottets straffvärde,

5. att det i övrigt finns omständigheter som påkallar att gärningsmannen får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.

8 5 När det föreligger sådan omständighet som avses i 7 &, får rätten, om särskilda skäl påkallar det, döma till lindrigare straff än som är stadgat för brottet.

9 & Är med hänsyn till sådan omständighet som avses i 7 % ådömande av påföljd uppenbart oskäligt, skall rätten meddela påföljdseftergift.

10 5 Har någon begått brott innan han fyllt tjugoett år skall hans ungdom beaktas vid Straffmätningen. Härvid får dömas till lindrigare straff än som är stadgat för brottet.

Fängelse på livstid får inte ådömas för brott som någon har begått innan han fyllt tjugoett år.

11 5 Om hänsyn i visst fall till påföljd ådömd utom riket finns bestämmelser i 2 kap. 8 5.

34 kap. Om val av påföljd

l 5 Om användningen av straffen gäller i allmänhet vad som anges i bestäm- melserna om de särskilda brotten.

Villkorlig dom och skyddstillsyn får användas i stället för fängelse trots att dessa påföljder inte är nämnda i bestämmelserna om de särskilda brotten.

2 5 Vid val av påföljd är fängelse att anse som en svårare påföljd än villkor- lig dom och skyddstillsyn.

3 & Flera påföljder får inte ådömas för samma brott, om inte något annat är föreskrivet.

4 & Skall någon dömas för flera brott ådöms gemensam påföljd för brotten, om inte något annat är föreskrivet.

Om det finns särskilda skäl får rätten för ett eller flera brott döma till bö- ter samtidigt som påföljd ådöms för annan brottslighet. Vidare får fängelse ådömas för ett eller flera brott samtidigt som villkorlig dom eller skyddstill- syn ådöms för brottsligheten i övrigt.

5 5 Vid val av påföljd skall rätten fästa särskild vikt vid omständigheter som talar för annan påföljd än fängelse.

6 & Fängelse bör ådömas om gärningen har betydande straffvärde. Fängel- se bör härutöver ådömas om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till brottets art eller den tilltalades tidigare brottslighet.

7 5 Om inte gärningens straffvärde utgör hinder mot det, får rätten även i fall som avses i 6 & döma till villkorlig dom eller skyddstillsyn, om omstän- digheterna är sådana att detta är särskilt påkallat. Härvid skall särskilt beak- tas

1. omständigheter som avses i 33 kap. 7 &,

2. att genom den tilltalades egen medverkan efter brottet en påtaglig för- bättring skett av hans personliga eller sociala situation i sådant avseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet,

3. att en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brot- tet begicks.

8 5 För brott som någon begått innan han fyllt arton år får rätten döma till fängelse endast om annan påföljd måste anses utesluten med hänsyn till gärningens straffvärde eller på annan grund.

För brott som någon begått efter det han fyllt arton men innan han fyllt tjugoett år får rätten döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl härför med hänsyn till gärningens straffvärde eller på annan grund.

9 5 För brott som någon begått under inflytande av sinnessjukdom, sinnes- slöhet eller annan själslig abnormitet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom, får rätten inte tillämpa annat än för- ordnande om överlämnande till särskild vård, böter eller skyddstillsyn.

Bör förordnande eller påföljd som nu sagts inte tillämpas, skall den tillta— lade vara fri från påföljd.

10 5 I valet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn bör skyddstillsyn ådömas om det med hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden finns särskild anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet.

ll & Om brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet påkallar det, får rätten jämte skyddstillsyn döma till böter, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Penningböter får härvid ådö- mas till ett belopp av högst ettusen kronor och dagsböter till ett antal av högst tvåhundra.

12 & Om med hänsyn till att brottsligheten har betydande straffvärde eller till den tilltalades tidigare brottslighet, skyddstillsyn inte kan ådömas med mindre den förenas med frihetsberövande, får rätten jämte skyddstillsyn döma till fängelse. Fängelse får härvid ådömas i lägst en och högst två måna- der eller, om det med hänsyn till gärningens straffvärde är särskilt påkallat, högst tre månader. Om fängelse ådöms jämte skyddstillsyn får rätten inte samtidigt döma till böter.

Om förhållandena oundgängligen kräver det, får rätten förordna att do- men på fängelse skall gå i verkställighet utan hinder av att den inte har vun- nit laga kraft.

13 & Bör, enligt vad som tidigare sagts i detta kapitel, fängelse eller skydds- tillsyn inte följa på brottet skall villkorlig dom meddelas.

14 & Om inte annat följer av andra stycket skall rätten jämte villkorlig dom döma till böter, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Penning- böter får härvid ådömas till ett belopp av högst ettusen kronor och dagsböter till ett antal av högst tvåhundra.

Skulle med hänsyn till andra följder av brottet eller av andra skäl ett bö- tesstraff drabba den tilltalade alltför hårt, skall böter inte ådömas.

35 kap. Om avräkning av anhållnings- och häktestid m. m.

1 513 Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med till- lämpning av 36 kap. 1 & 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen på rättspsykiatrisk kli- nik enligt 9 5 lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal da- gar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse över- stiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjs villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängel— se på viss tid, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövan- de, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verk- ställd genom frihetsberövandet.

2 & Bestämmelserna i 1 5 om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som verkställighet av påföljd må, i den mån det med hänsyn till omständig- heterna prövas skäligt, tillämpas även i fråga om frihetsberövande som ägt rum utom riket.

3 & Har någon börjat undergå fängelse och dömes han i högre rätt i stället till annan i 1 & första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande motsvarande tilllämpning i fråga om tid under vilken verkställighet sålunda skett. Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fäng- else på viss tid, äger första stycket motsvarande tillämpning i fråga om tid

” Lydelse enligt prop. 1985/869.

varunder verkställighet skett på grund av dom i det må] vari den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn slutligen meddelades.

4 5 Vid prövning i högre rätt av klagan angående ådömd påföljd må beslut i fråga som avses i 1—3 55 ändras även om talan ej fullföljts mot beslutet.

36 kap. Vissa bestämmelser om sammanträffande av brott och förändring av påföljd

l 5 Har den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dom eller skyddstill- syn begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört, får rätten, med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet i 2—9 åå, efter omständigheter- na

1. förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl det andra brottet,

2. döma särskilt till påföljd för detta brott, eller

3. om den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda på- följden och för brotten döma till påföljd av annan art.

Har jämte skyddstillsyn ådömts fängelse enligt 34 kap. 12 5, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel den ådömda fängelsepåfölj- den anses som en del av skyddstillsynen.

2 & Undergår den dömde fängelse på livstid, får endast förordnande enligt ] ä 1 meddelas.

3 & Är den tidigare ådömda påföljden fängelse på viss tid, får förordnande enligt l ä 1 meddelas endast om detär uppenbart, att det nya brottet i jämfö- relse med det förra är med hänsyn till påföljden utan nämnvärd betydelse, eller eljest synnerliga skäl är därtill.

Döms med tillämpning av 1 & 2 till straff för brott som begåtts innan den tidigare domen börjat verkställas, skall i möjlig mån vid straffets bestäm- mande iakttas, att straffen tillhopa inte överstiger vad som jämlikt 29 kap. 2 & kunnat ådömas för båda brotten. Härvid får dömas till lindrigare straff än för brottet är stadgat.

Undanröjande av fängelse enligt 1 & 3 får ske endast om dom meddelas innan straffet till fullo verkställts.

4 & Tillämpas 1 & 1 eller 2 beträffande någon som villkorligt frigivits från fängelse, får, om brottet begåtts efter den tidigare domen, den villkorligt medgivna friheten förklaras helt eller delvis förverkad.

Förverkande får beslutas endast om den tidigare och den nya brottslighe- ten är likartad eller om brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig.

5 & Vid bedömande av om förverkande enligt 4 & bör beslutas och i sådant fall av hur stor del av den villkorligt medgivna friheten som skall förklaras förverkad, skall den tid som förflutit mellan brotten beaktas. Vidare skall beaktas om den nya brottsligheten är svårare eller lindrigare än den tidigare. Är den avsevärt lindrigare bör förverkande inte beslutas.

6 & Förverkande enligt 4 5 får beslutat endast i ett mål där den frigivne häk- tats eller erhållit del av åtal innan det från dagen för den villkorliga frigiv- ningen förflutit en prövotid av

1. två år, om återstående strafftiden inte överstiger ett år, eller

2. tre år, om återstående strafftiden överstiger ett år.

7 & Beslutas inte förverkande enligt 4 &, får rätten besluta åtgärd som avses i 29 kap. 15 &.

Åtgärd enligt första stycket får inte beslutas, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den frigivne häktats eller erhållit del av åtal före fri- vårdstidens utgång.

8 5 Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, får förordnande enligt 1 & 1 meddelas endast för brott som begåtts före prövotidens början.

Meddelas förordnande enligt 1 & 1, får rätten, om den nya brottslighetens straffvärde eller art påkallar det, även döma till böter, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Penningböter får härvid ådömas till ett be- lopp av högst ettusen kronor och dagsböter till ett antal av högst tvåhundra.

Tillämpas 1 5 1 eller 2, får rätten besluta åtgärd som sägs i 30 kap. 4 & 1 eller 2 eller förlänga prövotiden till tre är, dock endast om fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prö- votidens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 5 3 får inte ske, med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.

9 & Är den tidigare ådömda påföljden skyddstillsyn, får rätten vid tillämp- ning av 1 % 1, om den nya brottlighetens straffvärde eller art eller den tilltala- des tidigare brottslighet påkallar det, även döma till böter, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte. Penningböter får härvid ådömas till ett belopp av högst ettusen kronor och dagsböter till ett antal av högst tvåhund- ra. Är fängelse föreskrivit för det nya brottet och kan, med hänsyn till om- ständigheter som i 34 kap. 12 & sägs, 1 & 1 inte tillämpas med mindre sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter döma till fängelse enligt 34 kap. 12 %.

Tillämpas 1 & 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 31 kap. 6 & eller förlänga prövotiden till högst fem år.

Döms med tillämpning av 1 5 3 till fängelse, skall vid straffets bestämman- de skälig hänsyn tas till vad den dömde undergått till följd av domen på skyddstillsyn och till vad han avtjänat av fängelse som ådömts enligt första stycket eller 34 kap. 12 & ävensom till böter som ådömts enligt första stycket eller 34 kap. 11 &. Härvid får fängelse ådömas på kortare tid än för brottet är stadgat.

Fängelse enligt första stycket får inte ådömas och beslut enligt andra stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn får inte meddelas. med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

10 5 Har med tillämpning av 1 5 1 genom lagakraftvunnen dom förordnats, att fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Detsamma skall gälla, när straff bestämts med tillämpning av 3 5 andra stycket och det tidi- gare ådömda straffet ändras.

Finnes, när dom på fängelse på viss tid skall verkställas, att den dömde begått brottet innan sådant straff som ådömts honom" för annat brott börjat verkställas, och framgår ej av domarna att det andra straffet beaktats, skall sedan domarna vunnit laga kraft domstol, efter anmälan av åklagare, med tillämpning av 3 & andra stycket bestämma det straff den dömde skall under- gå till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet.

ll &” Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom eller skyddstillsyn skall livstidsstraffet träda i stället för den andra på- följden.

Förekommer till verkställighet på en gång en dom på fängelse på viss tid i minst två år och en dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har meddelats innan det förstnämnda fängelsestraffet har börjat avtjänas, skall det straffet träda i stället för den andra påföljden.

12 & Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse som gemensam påföljd för två eller fle- ra brott, och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum.

Vad som föreskrivs i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer om att svensk brottsmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkstäl- las utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen (1978:801) om interna- tionellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot verkställig- het föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

37 kap.15 Om bortfallande av påföljd

] & Påföljd får ej ådömas, om inte den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom

1. två år, om på brottet ej kan följa svårare straff än fängelse i tre måna- der,

2. fem år, om svåraste straffet är högre men inte över fängelse i ett år och sex månader,

'4 Lydelse enligt prop. 1985/86:9. 15 Nuvarande 35 kap. 11 & föreslås upphävd i prop. 1985/86:9

3. tio år, om svåraste straffet är högre men inte över fängelse i sex år,

4. femton år, om svåraste straffet är fängelse på viss tid över sex år,

5. tjugofem år, om fängelse på livstid kan följa på brottet. Utan hinder av vad nu sagts får påföljd för skatteförseelse, bristande upp- bördsredovisning och vårdslös uppbördsredovisning ådömas, om den miss- tänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år.

Andra särskilda bestämmelser om preskription av brott enligt 11 kap. finns i lagen (198X1000) om tillämpningen av brottsbalkens bestämmelser om skattebedrägeri och andra skattebrott.

Innefattar en handling flera brott, får utan hinder av vad nu sagts påföljd ådömas för alla brotten så länge påföljd kan ådömas för något av dem.

2 & Friges häktad utan att ha erhållit del av åtal eller avvisas eller avskrives mål mot någon sedan han fått del av åtal, skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som hade häktningen eller delgivningen ej skett.

3 5 De i 1 & bestämda tiderna skall räknas från den dag brottet begicks. Fö- rutsättes för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

Om vid bokföringsbrott den bokföringsskyldige inom fem år från brottet har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, skall tiden räknas från den dag då detta skedde.

4 5 I inget fall får påföljd ådömas sedan från dag som i 3 & sägs har förflutit

1. fem år, om på brottet ej kan följa svårare straff än böter och tid för ådömande av påföljd för brottet bestäms enligt 1 5 1,

2. femton år, om i annat fall än i 1 sägs på brottet ej kan följa fängelse över ett år,

3. trettio år i övriga fall.

5 & Ådömda böter bortfaller när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. Detta gäller inte om vid utgången av den angivna tiden den döm- de har delgivits en ansökan om böternas förvandling och denna ansökan inte har prövats slutligt. Föranleder ej ansökningen att böterna förvandlas, bort- faller de när rättens slutliga beslut i målet vinner laga kraft. Om bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.

Dör den dömde, bortfaller ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar för betalning av böterna, skall dock böterna betalas av den egendo- men.

Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

öå Ådömt fängelse bortfaller, om domen ej börjat verkställas innan tid som nedan sägs förflutit från det domen vann laga kraft:

1. fem år, om fängelse ej över ett år ådömts,

2. tio år, om fängelse på längre tid än ett år men icke över tre år ådömts.

3. femton år, om fängelse på längre tid än tre år men icke över sex år ådömts,

4. tjugo år, om fängelse på viss tid över sex år ådömts, 5. trettio år, om fängelse på livstid ådömts.

7 & Avbryts verkställighet av fängelse som ådömts på viss tid, skall vad i 6 & sägs äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten; och skall därvid tiden beräknas med hänsyn till vad som återstår av det ådömda straffet. Tiden skall räknas från den dag avbrottet skedde eller, när villkorlig frigivning ägt rum men förklarats förverkad, från den dag beslutet därom vann laga kraft.

Fjärde avdelningen

Övriga bestämmelser

38 kap. Om förverkande av egendom och om annan särskild rätts- verkan av brott

] & Utbyte av brott enligt denna balk som ej motsvaras av skada för enskild skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller narkotika som varit föremål för brott enligt 16 kap. eller värdet därav och vinning av sådant brott samt vidare förlag för brott enligt denna balk eller dess värde, om förlaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt denna balk.

2 & Egendom som använts såsom hjälpmedel vid brott enligt denna balk el- ler som frambragts genom sådant brott må förklaras förverkad, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger. Det- samma gäller egendom vars användande utgör brott enligt denna balk eller med vilken eljest tagits befattning som utgör sådant brott.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

3 & Förverkande får även i annat fall än som avses i 2 & beslutas i fråga om 1. föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständighe- terna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, 2. andra föremål, som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats under omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma till sådan användning.

4 & Har det till följd av ett brott som är begånget i utövningen av närings- verksamhet uppkommit ekonomiska fördelar för näringsidkaren, skall vär- det därav förklaras förverkat även när det inte följer av 1 eller 2 5 eller an- nars är särskilt föreskrivet.

Vad som har sagts i första stycket gäller ej, om förverkande är obilligt. Vid bedömningen av om så är förhållandet skall bland andra omständigheter beaktas om det finns anledning att anta att annan betalningsskyldighet som svarar mot de ekonomiska fördelarna av brottet kommer att åläggas närings- idkaren eller annars fullgöras av denne.

Kan bevisning om vad som skall förklaras förverkat inte alls eller endast med svårighet föras, får värdet uppskattas till ett belopp som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

5 & Påträffas injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprut- ning i människokroppen, eller andra föremål, som är särskilt ägnade att an- vändas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, hos någon som har begått brott enligt 16 kap. eller i ett utrymme som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott enligt 16 kap., skall föremålen, oavsett vem de tillhör, förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.

6 & Förverkande till följd av brott av egendom eller dess värde får, om ej annat har föreskrivits, ske hos

a) gärningsmannen eller annan som medverkat till brottet,

b) den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,

c) den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som avses i 4 5,

d) den som efter brottet förvärvat egendom på grund av giftorätt, arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till antagande om egendomens samband med brottet.

Tillhörde egendomen vid brottet ej någon av dem som anges i första styck- et a)—c), får den ej förklaras förverkad.

Särskild rätt till egendom som förklaras förverkad består, om ej även den särskilda rätten förklaras förverkad.

Sådan rätt som har vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upp- hör, om egendomen förklaras förverkad, såvida ej av särskild anledning för- ordnas att rätten skall bestå.

7 5 I stället för förverkande äger rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av missbruk.

8 & Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon döms till straff skall gälla även då annan påföljd som omförmäles i 1 kap. 3 & ådöms eller förordnande om överlämnande till särskild vård med- delas.

Vid tillämpningen av första stycket skall villkorlig dom och skyddstillsyn samt, om ej i domen annorlunda förordnas, överlämnande till särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skall, om så förordnas, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård anses motsvara fängelse i minst sex måna- der.

9 & Förutsättes för förverkande av egendom eller annan särskild rättsver- kan, som kan följa å brott, att någon dömts till påföljd, får rätten, om för- ordnande om överlämnande till särskild vård meddelas eller påföljd för brottet eftergives, i den mån omständigheterna föranleda därtill förordna, att sådan rättsverkan skall inträda.

10 & Har brott begåtts av någon som ej fyllt femton år eller som handlat un- der inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormi- tet av så djupgående natur, att den måste anses jämställd med sinnessjuk- dom, får rätten förordna om förverkande av egendom eller om annan sär- skild rättsverkan, som kan följa å brottet, allenast om och i den mån det med hänsyn till hans sinnesart, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

11 & Kan på grund av den brottsliges död eller av annan orsak påföljd ej längre ådömas, får egendom förklaras förverkad på grund av brottet eller åtgärd föreskrivas till förebyggande av missbruk, endast om stämning i mål därom delgivits inom fem år från det brottet begicks. Talan får i sådant fall väckas av åklagare endast om det finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Ifall som nu sagts skall vad i 37 kap. 2 & stadgas äga motsvarande tillämp- ning.

12 5 Beslut om förverkande eller åtgärd till förebyggande av missbruk för- faller, i den mån verkställighet ej skett inom tio år från det beslutet vann laga kraft.

13 5 Är i lag eller författning föreskrivet att förklaring skall meddelas om förverkande eller annan sådan särskild rättsverkan av brott, må detta likväl underlåtas, om denna rättsverkan är uppenbart obillig.

14 & Förverkad egendom tillfaller staten, om ej annat är föreskrivet.

39 kap. Om nämnderna

] & Regeringen bestämmer om landets indelning i verksamhetsområden för övervakningsnämnderna.

En övervakningsnämnd består av ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter, om inte regeringen förordnar att en viss nämnd skall ha flera ledamöter. Nämnden är beslutför med ordförande och ytterligare två ledamöter. I brådskande fall och i ärenden av mindre vikt får ordföranden ensam besluta på nämndens vägnar. Ett sådant beslut skall anmälas vid näs- ta sammanträde med nämnden.

Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdelningar. Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat. '

2 & Regeringen förordnar ordförande och vice ordförande i övervaknings- nämnderna. Vice ordföranden tjänstgör vid förfall för ordföranden i dennes

ställe. Vid förfall för både ordföranden och vice ordföranden förordnas till- fällig ersättare av kriminalvårdsstyrelsen. Ordföranden, vice ordföranden och tillfällig ersättare skall vara lagfarna och ha erfarenhet av tjänstgöring som domare.

Övriga ledamöter utses genom val. För dessa väljs lika många ersättare. Val förrättas av kommunfullmäktige, om övervakningsnämndens verksam- hetsområde omfattar endast en kommun, och annars av landstinget. Om det inom nämndens verksamhetsområde även finns kommun som ej ingår i landstingskommun, förrättas valet av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolk- ningstalen. Ingår flera län eller delar av lån i övervakningsnämnds verksam- hetsområde, fastställer regeringen efter samma grunder antalet ledamöter och ersättare för varje län eller del av lån.

Landstingets och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller ersättare

' skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöteri lands— tinget eller kommunfullmäktige som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast hög- re hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kom- munfullmäktige m. m. Om ersättare inte väljs proportionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas, i vilken de skall kallas till tjänstgöring.

Ledamot och annan än tillfällig ersättare utses för tre år. Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår före tidens utgång, inträder en ersättare enligt den ordning mellan ersättarna som har bestämts vid valet. Avgår en ledamot eller ersättare som inte har utsetts vid proportionellt val, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av tiden. Tillfällig ersättare förordnas för högst sex månader.

Då ledamot eller ersättare skall utses skall övervakningsnämnden göra anmälan därom till den som skall utse honom.

3 & Valbar till övrig ledamot i övervakningsnämnd eller ersättare för sådan ledamot är den som har rösträtt vid val av kommunfullmäktige, som är kyr- kobokförd inom nämndens verksamhetsområde och som ej fyllt eller under mandatperioden fyller sjuttio år. Lagfaren domare, åklagare, polisman, kri- minalvårdstjänsteman eller advokat eller den som eljest har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej väljas till övrig ledamot eller ersättare för så- dan. Övervakningsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Upphör en ledamot att vara valbar, är uppdraget förfallet.

4 & Kriminalvårdsnämnden skall bestå av en ledamot som är eller varit in- nehavare av domarämbete och som skall vara ordförande i nämnden samt ytterligare fyra ledamöter. Ersättare utses till det antal regeringen bestäm- mer. Regeringen utser ordförande, övriga ledamöter och ersättare. Vid för- fall för ordföranden tjänstgör i hans ställe en av regeringen därtill utsedd ledamot eller en ersättare som kunnat förordnas till ordförande. _

Ordföranden får i brådskande fall och i ärenden av mindre vikt ensam be- sluta på nämndens vägnar. Sådana beslut skall anmälas vid nästa samman- träde med nämnden.

Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår leda- möter eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare för återstående tid.

5 & Ledamot och ersättare i övervakningsnämnd och kriminalvårdsnämn- den skall ha avlagt domared. Mot ledamot och ersättare skall gälla samma jäv som i fråga om domare; dock skall vad i 4 kap. 13 5 7 rättegångsbalken sägs icke äga tillämpning i fråga om ledamot och ersättare i övervaknings- nämnd.

I fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar lända till efter- rättelse.

6 5 Begär den dömde att bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av övervakningsnämnd, skall tillfälle därtill beredas honom.

I ärende hos kriminalvårdsnämnden bör, om det kan antagas vara till gagn och lämpligen kan ske, tillfälle beredas den dömde att bliva muntligen hörd.

7 5 Den som har dömts till fängelse får begära prövning av en skyddskonsu- lents beslut enligt 29 kap. 8 5, 9 5 andra meningen eller 10 å andra meningen hos den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde skyddskonsu- lenten är verksam. Nämnden får också självmant ta upp ett sådant beslut till omprövning och i övrigt fatta beslut i ett ärende, vars avgörande enligt någon av de bestämmelser som har angetts nu ankommer på skyddskonsulenten. Konsulenten kan hänskjuta ett sådant ärende till nämnden för avgörande.

Om den som har dömts till fängelse inte är nöjd med ett beslut av en över- vakningsnämnd enligt 29 kap. 12, 15, 16 eller 19 &, får han hos kriminal- vårdsnämnden begära prövning av beslutet.

8 & Bestämmelserna i 7 & första stycket tillämpas på motsvarande sätt be- träffande den som har dömts till skyddstillsyn.

Den som har dömts till skyddstillsyn får genom besvär hos hovrätt föra talan mot övervakningsnämnds beslut i frågor som avses i 29 kap. 12 & eller 31 kap. 4 eller 8 5. Besvärstiden räknas från den dag då han erhöll del av beslutet.

9 & Skyddskonsulents och övervakningsnämnds beslut som avses i 7 och 8 55 länder omedelbart till efterrättelse, såvida ej annorlunda förordnas.

10 & Talan må ej föras mot beslut som enligt denna balk meddelas av över- vakningsnämnd i andra fall än i 7 och 8 55 sagts, av hovrätt enligt 8 5 eller av kriminalvårdsnämnden.

40 kap. Rättegångsbestämmelser m.m.

1 & Den som har dömts till villkorlig dom får före fullföljdstidens utgång avge förklaring, att han är nöjd med domen i vad gäller den ådömda påfölj- den.

Sådan förklaring skall avse även böter, som ådömts med stöd av 34 kap. 14 %. Förklaringen avges i den ordning regeringen föreskriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mot domen, skall hans talan 1 vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom förklaringen.

Angående nöjdförklaring i fråga om dom på fängelse är särskilt stadgat.

2 & Har domstol med stöd av 32 kap. 2 & överlämnat någon till vård inom socialtjänsten men finnes därefter att vården ej kan genomföras med den dömdes samtycke eller, vid prövningi därför stadgad ordning, att i lag angiv— na förutsättningar brister för vård av det slag som socialnämnd i yttrande till domstolen förklarat sig ämna anordna, äger efter ansökan av åklagare den rätt som först dömt i målet undanröja förordnandet om överlämnande till vård och döma till annan påföljd för brottet.

Vad nu har sagts gäller på motsvarande sätt när domstolen har överläm- nat någon till vård med stöd av 32 kap. 3 5 och den värd som länsstyrelsen i yttrande till domstolen har förklarat sig ämna föranstalta om visar sig inte kunna anordnas.

3 5 Fråga om åtgärd enligt 30 kap. 3 5 andra stycket eller 4 % upptages av den rätt som först avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligt 31 kap. 5 & väcks vid tingsrätt, inom vars område den över— vakningsnämnd som har gjort framställning i ärendet är verksam.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhångigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostna- der och andra omständigheter finner det lämpligt.

4 5 Anmälan jämlikt 36 kap. 10 & göres hos första domstol i något av målen. Anmälan jämlikt 36 kap. 12 & göres hos den rätt som först dömt i målet.

5 & Talan som avses i 30 kap. 4 5 eller 31 kap. 5 & skall anses anhängiggjord, då ansökan om målets upptagande delgavs den dömde.

6 & Nämndemän skall deltaga vid underrätts avgörande av fråga, som avses i2 & eller i 30 kap. 4 5, 31 kap. 6 5 eller 36 kap. 10 å andra stycket eller 12 &. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 36 kap. 1 5 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 36 kap. 4 eller 7 & samt åtgärd enligt 36 kap. 8 & tredje stycket eller 36 kap. 9 5 andra stycket.

Vid avgörande av fråga som avses i 30 kap. 3 5 andra stycket eller 31 kap. 8 & är underrätt domför med en lagfaren domare.

7 5 I mål om åtgärd enligt 2 & eller 30 kap. 3 5 andra stycket eller 4 €), 31 kap. 6 5 eller 36 kap. 10 å andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åtgärd enligt 36 kap. 12 5 skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av saken sker ge- nom beslut.

Åtgärd enligt 31 kap. 8 & må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.

8 & Rättens beslut om åtgärd enligt 30 kap. 3 5 andra stycket, 31 kap. 8 5 eller 36 kap. 10 å andra stycket eller 12 & länder omedelbart till efterrättelse om ej annorlunda förordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 30 kap. 4 &, 31 kap. 6 5 eller 36 kap. 7, 8 eller 9 % angående föreskrifter, övervakning eller prövotid.

9 & Varning som beslutats av domstol eller övervakningsnämnd skall utan dröjsmål meddelas den dömde personligen. Kan varningen ej meddelas i samband med beslutet, må det överlämnas åt annan domstol eller övervak- ningsnämnd att meddela den.

10% Det åligger polismyndighet att lämna domstol, övervakningsnämnd, kriminalvårdsnämnden och skyddskonsulent handräckning för den dömdes inställande i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans omhänderta- gande enligt 29 kap. 19 & eller 31 kap. 8 5.

11 & Kriminalvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, chefen för kriminalvårdsregionen, kan ändra vad en skyddskonsulent har beslutat enligt denna balk. Styrelsens beslut i en sådan fråga kan inte överklagas. Detsamma gäller i fråga om regionchefens beslut, som dock kan ändras av styrelsen.

Första stycket gäller inte beslut som avses i 29 kap. 8 5, 9 & andra mening- en, 10 å andra meningen eller 13 & första stycket andra meningen.

12 & Regeringen kan föreskriva att en skyddskonsulent får överlåta åt en annan tjänsteman att fullgöra uppgifter som enligt denna balk åvilar konsu- lenten.

1. Denna lag träder i kraft den då lagen (1964:169) om straff för folkmord, narkotikastrafflagen (1968:64) och skattebrottslagen (1971:69) upphör att gälla.

2. Bestämmelserna i 34 kap. 4 & första och tredje styckena i deras äldre ly- delse skall fortfarande gålla beträffande den som villkorligt frigivits före ikraftträdandet. Om äldre bestämmelser sålunda tillämpas skall vad i 33 kap. 6 & i dess nya lydelse sägs ej gälla.

3. Bestämmelserna i 26 kap. 6—9 åå och 37 kap. 7 & tredje stycket i deras äldre lydelse skall fortfarande gälla beträffande den som före ikraftträdan- det dömts till fängelse, ålagts förvandlingsstraff för böter eller fått villkorligt medgiven frihet förverkad enligt 26 kap. 19 å i dess äldre lydelse. Härvid skall dock, om fråga är om fängelse på en månad eller mer men mindre än tre månader som ej ådömts i kombination med skyddstillsyn, villkorlig fri- givning ske när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Verkställs gemensamt efter ikraftträdandet fängelse som ådömts dessför- innan och fängelse som ådömts därefter skall vad i första stycket sägs tillämpas beträffande det förra straffet.

4. Förekommer i författning hänvisning till eller avses annars däri lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen istället tillämpas.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbal- ken

Härigenom föreskrivs att 6 och 12 55 lagen (1964:163) om införande av

brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

651

I annat mål än sådant, som av för- sta domstol avgjorts före den 1 janu- ari 1965, skola bestämmelserna i 34 kap. brottsbalken, med iakttagande av vad i 9-11 55 denna lag sägs, till- lämpas jämväl när fråga är om brott, som begåtts före sagda dag.

I annat mål än sådant, som av för- sta domstol avgjorts före den 1 janu- ari 1965, skola bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken, med iakttagande av vad i 9—11 55 denna lag sägs, tillämpas jämväl när fråga är om brott, som begåtts före sagda dag.

125

För brott som begåtts före den 1 januari 1965 må, även om hinder ej möter till följd av vad i 35 kap. brottsbalken sägs, påföljd ej ådö- mas, om straff skulle vara att anse som förfallet vid bedömning efter lag som gällde då brottet begicks.

Vad i 36 kap. 10% brottsbalken stadgas skall äga motsVarande till- lämpning beträffande beslut, som meddelats angående förverkande el— ler annan åtgärd enligt 2 kap. 16 el- ler 17 å strafflagen.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 197511396

För brott som begåtts före den 1 januari 1965 må, även om hinder ej möter till följd av vad i 37 kap. brottsbalken sägs, påföljd ej ådö- mas, om straff skulle vara att anse som förfallet vid bedömning efter lag som gäller då brottet begicks.

Vad i 38 kap. 12 & brottsbalken stadgas skall äga motsvarande till- lämpning beträffande beslut, som meddelats angående förverkande el- ler annan åtgärd enligt 2 kap. 16 el— ler 17 å strafflagen.

3 Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs beträffande rättegångsbalken dels att 9 kap. 9 51 skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 3 &, 9 kap. 1—3, 5 och 6 %$, 20 kap. 7 5, 21 kap. Zoch 3 a åå, 24 kap. 1 och 7 åå, 27 kap. 2, 3, 7 och 16 55, 28 kap. 1,11,12, och 14 55, 29 kap. 2 och 3 åå, 30 kap. 6 5, 36 kap. 20 5, 40 kap. 13 5, 46 kap. 15 5, 48 kap. 4 &, 51 kap. 25 å och 58 kap. 3 5 skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap, 3 ål En tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än fyra lagfarna domare får inte sitta i rätten.

I brottmål skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämn- demän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall rätten dock bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän. Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet, får ytterligare en nämndeman ut- över vad som följer av första eller andra meningen sitta i rätten.

I brottmål skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämn- demän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i ett år, skall rätten dock bestå av en. lagfaren domare och fem nämndemän. Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet, får ytterligare en nämndeman ut- över vad som följer av första eller andra meningen sitta i rätten.

Kan huvudförhandling i ett brottmål beräknas kräva minst fyra veckor, får två lagfarna domare sitta i rätten förutom nämndemännen.

Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämnde- män eller, i mål som avses i andra stycket andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän.

Tingsrätt är domför med en lagfa- ren domare

när mål avgörs utan huvudför- handling,

vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller vid syn på stället,

vid sådan huvudförhandling i tvis- temål som hålls i förenklad form och vid annan huvudförhandling i tviste- mål, när det är tillräckligt med hän- syn till målets beskaffenhet att målet

' Senaste lydelse l982:1123 3 Senaste lydelse 19841131

Tingsrätt är domför med en lagfa- ren domare

när mål avgörs utan huvudför- handling,

vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller vid syn på stället,

vid sådan huvudförhandling i tvis- temål som hålls i förenklad form och vid annan huvudförhandling i tviste- mål, när det är tillräckligt med hän- syn till målets beskaffenhet att målet

Nuvarande lydelse

avgörs av en enda domare och par- terna samtycker till det,

vid huvudförhandling och syn på stället i mål om brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter el- ler fängelse i högst sex månader, un- der förutsättning att det inte finns anledning att döma till annan på— följd än böter.

Föreslagen lydelse

avgörs av en enda domare och par- terna samtycker till det,

vid huvudförhandling och syn på stället i mål om brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter el- ler fängelse i högst tre månader, un- der förutsättning att det inte finns anledning att döma till annan på- följd än böter.

9 kap.

Part, som mot bättre vetande inle— der eller föranleder rättegång i tvis- temål, straffes med dagsböter.

15

Part, som mot bättre vetande inle- der eller föranleder rättegång i tvis- temål, döms till böter.

25

Föres av part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut, dömes han till dagsböter; är det överrätts dom eller beslut, vare straffet lägst tjugufem dagsböter.

Föres av part mot bättre vetande talan mot dom eller beslut, döms han till böter.

3å

Söker part i tvistemål eller målsä- gande i brottmål genom påståenden eller invändningar, som äro uppen- bart ogrundade, eller genom inne- hållande av bevis eller annan otill- börlig åtgärd förhala rättegången, straffes han med dagsböter. Vad nu sagts om part gälle ock intervenient, även om han ej äger ställning av part.

Söker part i tvistemål eller målsä- gande i brottmål genom påståenden eller invändningar, som äro uppen- bart ogrundade, eller genom inne- hållande av bevis eller annan otill- börlig åtgärd förhala rättegången, döms han till böter. Vad nu sagts om part gälle ock intervenient, även om han ej äger ställning av part.

Säl

Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller fo- tograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbud, som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 &, döms till böter. Till samma straff döms den som muntligen inför rät- ten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt.

lSenaste lydelse 1980:267.

Den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller fo- tograferar i rättssalen eller bryter mot föreskrift eller förbuc', som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 &, döms till böter, högst ettusen kronor. Till samma straff döms den som muntligen inför rätten eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbör- ligt.

Nuvarande lydelse

Röjer någon utan giltigt skäl vad enligt rättens eller undersökningsle- darens förordnande icke får uppen- baras, straffes han med dagsböter.

Föreslagen lydelse

65

Den som utan giltigt skäl röjer vad enligt rättens eller undersökningsle— darens förordnande icke får uppen- baras, döms till böter.

20 kap. 7 51 Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts: 1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än bö-

ter,

2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,

3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för det- ta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet, eller

4. om brottet uppenbarligen be- gåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet, som avses i 33 kap. 2 5 brottsbalken, samt psykiat- risk vård eller vård enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda kommer till stånd utan lagföring.

4. om brottet uppenbarligen be- gåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet, som avses i 34 kap. 9 & brottsbalken, samt psykiat- risk vård eller vård enligt lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda kommer till stånd utan lagföring

Åtal får underlåtas i andra fall än som nämns i första stycket, om det av särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det medhänsyn till omstän- digheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks.

21 kap. 2 52

Den misstänkte vare i mål om all- mänt åtal skyldig infinna sig person- ligen vid huvudförhandling i under- rätt, dock ej om anledning saknas att ådöma annan brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse för ut- redningen. I mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig per- sonligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid hu- vudförhandling i hovrätt skall den misstänkte infinna sig personligen,

ISenaste lydelse l985:13. 3 Senaste lydelse 1981z214.

Den misstänkte vare i mål om all- mänt åtal skyldig infinna sig person— ligen vid huvudförhandling i under- rätt, dock ej om anledning saknas att ådöma annan brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse för ut- redningen. I mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig per- sonligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid hu- vudförhandling i hovrätt skall den misstänkte infinna sig personligen,

Nuvarande lydelse

om han av underrätten dömts till fängelse i minst sex månader för brottet eller anledning förekommer till ådömande av sådan påföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utred- ningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den miss- tänkte skyldig att infinna sig person- ligen, om hans närvaro finnes erfor- derlig för utredningen. I underrätt skall den misstänkte ock infinna sig personligen vid muntlig förberedel- se, om det kan antagas, att förbere- delsen därigenom främjas. Vid an- nan förhandling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personli- gen, om hans närvaro finnes erfor- derlig.

Föreslagen lydelse

om han av underrätten dömts till fängelse i minst tre månader för brottet eller anledning förekommer till ådömande av sådan påföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utred- ningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den miss- tänkte skyldig att infinna sig person- ligen, om hans närvaro finnes erfor- derlig för utredningen. I underrätt skall den misstänkte ock infinna sig personligen vid muntlig förberedel- se, om det kan antagas, att förbere- delsen därigenom främjas. Vid an- nan förhandling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personli- gen, om hans närvaro finnes erfor- derlig.

Lider den misstänkte av sinnessjukdom eller sinnesslöhet och finner råt- ten, att hans hörande skulle vara utan gagn, erfordras ej att han infinner sig

personligen.

Är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, meddele rätten fö- rordnande därom.

Då den misstänkte ej är skyldig att infinna sig personligen, må hans talan föras genom ombud. Om ombud gälle vad i 12 kap. är stadgat.

3aå1

Är den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig försvarare för- ordnas för honom, om han begär det. Offentlig försvarare skall också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängel- se i sex månader.

Är den misstänkte anhållen eller häktad skall offentlig försvarare för- ordnas för honom, om han begär det. Offentlig försvarare skall också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängel- se i tre månader.

Offentlig försvarare skall därutöver förordnas 1. om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utrednin- gen om brottet,

2. om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller

3. om det i övrigt föreligger särskilda skål med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör.

Om den misstänkte biträds av försvarare som han själv har utsett, skall inte vid sidan av denne någon offentlig försvarare förordnas.

1 Senaste lydelse 19831920.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 kap. 1 51

Är någon på sannolika skäl miss— tänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i ett år eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brot- tets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständig- het skäligen kan befaras, att han av- viker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på an- nat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, att han fortsätter sin brottsliga verk- samhet.

Är någon på sannolika skäl miss- tänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i sex månader eller däröver, må han häktas, om med hänsyn till brottets beskaffenhet, den miss- tänktes förhållande eller annan om- ständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes un- dandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning före- kommer, att han fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är brottet ringare än i första stycket sägs men kan dårå följa fängelse och har den misstänkte icke stadigt hemvist inom riket, må han häktas, om det skäligen kan befaras, att han avviker.

Är för brottet icke stadgat lindri- gare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det ej är uppen- bart, att anledning därtill saknas.

Är för brottet icke stadgat lindri- gare straff än fängelse i ett år, skall häktning ske, om det ej är uppen- bart, att anledning därtill saknas.

Kan det antagas, att den misstänkte kommer att dömas allenast till böter, må häktning icke ske.

7 52 Förekomma mot någon skäl till anhållande men kan beslut därom icke utan fara avvaktas, må polisman även utan sådant beslut gripa honom.

Träffas den som begått brott, varå fängelse kan följa, å bar gärning el- ler flyende fot, må han gripas av en- var. Envar må ock gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

'Senaste lydelse 1975:670. 2 Senaste lydelse 1981:1294.

Träffas den som begått brott, varå fängelse kan följa, å bar gärning el- ler flyende fot, må han gripas av en- var. Detsamma gäller den som begått snatteri (9 kap. 2 5 brottsbalken), självtäkt (9 kap. 9 5 brottsbalken), bedrägligt beteende (10 kap. 2 5 brottsbalken), häleri som är ringa (10 kap. 6 5 brottsbalken), undan- dräkt (12 kap. 2 5 brottsbalken), olovlig jakt (28 5 lagen (1938:274) om rätt till jakt) och olaga jakt (29 a 5 samma lag). Envar må ock gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt över- lämnas till närmaste polisman.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Då någon gripits, skall anmälan därom skyndsamt göras hos åklagaren. Denne har att efter förhör, som avses i 8 %, omedelbart besluta, om den grip- ne skall anhållas eller friges.

27 kap. 2 51

Beslag må ej läggas å skriftlig handling, om dess innehåll kan anta- gas vara sådant, att befattningshava- re eller annan, som avses i 36 kap. 5 &, ej må höras som vittne därom, och handlingen innehaves av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller. Ej heller må, med mindre fråga är om brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, hos den miss- tänkte eller honom närstående, som avses i 36 kap. 3 &, beslag läggas å skriftligt meddelande mellan den misstänkte och någon honom när- stående eller mellan sådana närstå- ende inbördes.

Beslag må ej läggas å skriftlig handling, om dess innehåll kan anta- gas vara sådant, att befattningshava- re eller annan, som avses i 36 kap. 5 %, ej må höras som vittne därom, och handlingen innehaves av honom eller av den, till förmån för vilken tystnadsplikten gäller. Ej heller må, med mindre fråga är om brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i ett år, hos den miss— tänkte eller honom närstående, som avses i 36 kap. 3 &, beslag läggas å skriftligt meddelande mellan den misstänkte och någon honom när- stående eller mellan sådana närstå- ende inbördes.

3å2

Brev, telegram eller annan för— sändelse, som finnes i post- eller te- leverkets vård, må tagas i beslag al- lenast om för brottet är stadgat fäng- else i ett år eller däröver samt för— sändelsen hos mottagaren skulle vara underkastad beslag.

Brev, telegram eller annan för- sändelse, som finnes i post- eller te- leverkets vård, må tagas i beslag al- lenast om för brottet är stadgat fäng- else i sex månader eller däröver samt försändelsen hos mottagaren skulle vara underkastad beslag.

753

Då rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt beslag, skall, om ej åtal redan väckts, rätten utsätta den tid, inom vilken åtal skall väckas. Denna må ej bestämmas längre, än som finnes oundgängligen erforderligt.

I annat fall än som avses i första stycket skall åtal väckas inom en må- nad, sedan beslaget verkställdes, om ej den beslagtagna egendomens vär- de understiger ettusen kronor.

1 Senaste lydelse 1964:166. 2 Senaste lydelse 1964: 166 3 Senaste lydelse 1974:1067

I annat fall än som avses i första stycket skall åtal väckas inom en må- nad, sedan beslaget verkställdes, om ej den beslagtagna egendomens vär- de understiger ettusen kronor eller fråga är om brott enligt 16 kap.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

brottsbalken eller 3 55 lagen (198X:000) om vad som avses med

narkotika, m. m.

Finnes tid, som avses i första eller andra stycket, otillräcklig, må rätten om framställning därom göres före tidens utgång, medgiva förlängning av tiden.

Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, och finnes det vara av synnerlig vikt för utredningen, att undersöknings- ledaren eller åklagaren erhåller del av samtal till och från telefonappa- rat, som innehaves av den misstänk- te eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd till deras avhöran- de, Fråga därom må upptagas alle- nast på yrkande av undersökningsle- daren eller åklagaren.

Tillstånd skall meddelas att gälla viss tid, högst en vecka, från den dag, då tillståndet delgavs telefon— anstaltens föreståndare. Gäller misstanken grovt narkotikabrott el- ler grov varusmuggling av narkotika som avsesi 1 % narkotikaförordning- en (1962:704), får tillstånd dock meddelas för högst en månad från nämnda dag.

16 51

Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i ett år, och finnes det vara av synnerlig vikt för utredningen, att undersöknings- ledaren eller åklagaren erhåller del av samtal till och från telefonappa- rat, som innehaves av den misstänk- te eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd till deras avhöran- de. Fråga därom må upptagas alle- nast på yrkande av undersökningsle- daren eller åklagaren. .

Tillstånd skall meddelas att gälla viss tid, högst en vecka, från den dag, då tillståndet delgavs telefon— anstaltens föreståndare. Gäller misstanken grovt narkotikabrott el- ler grov varusmuggling av narkotika som avses i 1 & lagen (198X:000) om vad som avses med narkotika, m. m. får tillstånd dock meddelas för högst en månad från nämnda dag.

Om granskning av uppteckning, som ägt rum vid samtals avhörande, äge vad i 12 5 första stycket stadgats om undersökning och granskning av enskild handling motsvarande tillämpning. I den mån uppteckningen innehåller nå- got, som ej är av betydelse för utredningen, skall den efter granskningen omedelbart förstöras.

28 kap. 1 52

Förekommer anledning, att brott förövats, varå fängelse kan följa, må i hus, rum eller slutet förvaringsstäl- le husrannsakan företagas för efter- sökande av föremål, som är under—

1Senaste lydelse 19811214 2 Senaste lydelse 1964:166

Förekommer anledning, att det förövats brott varå fängelse kan följa eller brott som i 24 kap. 7 5 andra stycket andra meningen sägs, får i hus, rum eller slutet förvaringsställe

Nuvarande lydelse

kastat beslag, eller eljest till utrö- nande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brot-

Föreslagen lydelse

husrannsakan företagas för eftersö- kande av föremål, som är underkas- tat beslag, eller eljest till utrönande

tet. av omständighet, som kan äga bety- delse för utredning om brottet.

Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet må husrannsa- kan dock företagas, allenast om brottet förövats hos honom eller den miss- tänkte gripits där eller eljest synnerlig anledning förekommer, att genom rannsakningen föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas eller an- nan utredning om brottet vinnas. Ej må för husrannsakan hos den misstänkte i något fall åberopas hans sam-

tycke, med mindre han själv begärt åtgärden.

1151

Förekommer anledning, att brott förövats, varå fängelse kan följa, må kroppsvisitation företagas för efter- sökande av föremål, som är under- kastat beslag, eller eljest till utrö- nande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brot- tet.

Förekommer anledning, att det förövats brott varå fängelse kan följa eller brott som i 24 kap. 7å andra stycket andra meningen sägs, får kroppsvisitation företagas för efter- sökande av föremål, som är under- kastat beslag, eller eljest till utrö- nande av omständighet, som kan äga betydelse för utredning om brot- tet.

Å annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet må kroppsvisita- tion dock företagas, allenast om synnerlig anledning förekommer, att däri- genom föremål, som är underkastat beslag, skall anträffas eller annan utred- ning om brottet vinnas.

12 52

Å den som skäligen kan misstän- kas för brott, varå fängelse kan föl- ja, må för ändamål, som sägs i 11 &, kroppsbesiktning företagas.

Å den som skäligen kan misstän— kas för brott, varå fängelse kan följa eller brott som i 24 kap. 7 5 andra stycket andra meningen sägs, får för ändamål, som sägs i 11 &, kroppsbe- siktning företagas.

Vid kroppsbesiktning må, om det erfordras, blodprov tagas så ock annan undersökning, som kan ske utan nämnvärt men, utföras.

Av den som är anhållen eller häk- tad må fotografi och fingeravtryck tagas; han vare ock underkastad an-

1 Senaste lydelse 1964:166 2 Senaste lydelse 1964:166

3 Senaste lydelse 1974:573

14 53

Av den som är anhåller. eller häk- tad må fotografi och fingeravtryck tagas; kan vare ock underkastad an-

Nuvarande lydelse

nan dylik åtgärd. Vad nu sagts gälle ock annan, om det erfordras för vin- nande av utredning om brott, varå fängelse kan följa.

Föreslagen lydelse

nan dylik åtgärd. Vad nu sagts gälle ock annan, om det erfordras för vin- nande av utredning om brott, varå fängelse kan följa eller brott som i24 kap. 7 5 andra stycket andra mening- en sägs.

Närmare bestämmelser om åtgärd, som här avses, meddelas av regering-

en.

29 kap. 2 ål

Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt. Är fråga om ansvar för flera brott, skall, om det erfordras, först i fråga om varje brott omröstning ske, hu- ruvida den tilltalade är skyldig till brottet, och därefter omröstning an- gående påföljden företagas. Upp- kommerfråga, huruvida ett eller fle- ra brott föreligga, skall ock därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angå- ende påföljden skiljaktiga mening- ar, huruvida annan påföljd än straff eller sådan påföljd jämte böter eller skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 & brottsbalken skall ådö— mas, skall, om det erfordras, sär- skild omröstning ske om varje me- ning av nu angiven innebörd, beträf- fande vilken yrkande framställes av någon av de röstande. Vad nu sagts gälle ock fråga, huruvida påföljd skall eftergivas eller huruvida tillta- lad skall vara fri från påföljd på den grund att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet. Blir sådan mening ej gällande, skall särskild omröstning ske om straff.

1 Senaste lydelse 1981 :214.

Är fråga om ansvar för flera brott, skall, om det erfordras, först i fråga om varje brott omröstning ske, hu- ruvida den tilltalade är skyldig till brottet, och därefter omröstning an- gående påföljden företas. Uppkom- mer fråga, huruvida ett eller flera brott föreligger, skall också därom rostas särskilt.

Förekommer vid omröstning an- gående påföljden skiljaktiga meningar, huruvida annan påföljd än straff eller sådan påföljd jämte böter eller skyddstillsyn jämte fäng- else enligt 34 kap. 12 & brottsbalken skall ådömas eller om påföljd skall ersättas med överlämnande till sär- skild vård, skall, om det erfordras, särskild omröstning ske om varje mening av nu angiven innebörd, be- träffande vilken yrkande framställs av någon av de röstande. Vad nu sagts gäller också fråga, huruvida påföljd skall eftergivas eller huruvi- da tilltalad skall vara fri från påföljd på den grund att han begått brottet under inflytande av själslig abnormi- tet. Förekommer vid omröstning både den meningen att skyddstillsyn jämte fängelse enligt 34 kap. 12 & brottsbalken skall ådömas och att på- följden skall bestämmas till ett fäng- elsestraff skall vid omröstningen, om

Nuvarande lydelse

Föreligga skilda meningar om storleken av böter som ådömas jäm- te annan påföljd än straff, om läng- den av fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 & brottsbalken ådömes jämte skyddstillsyn eller om särskilda före— skrifter vid skyddstillsyn, skall, om det erfordras, särskild omröstning därom företagas.

Föreslagen lydelse

det erfordras, även anges längden på de fängelsestraff som sålunda anses böra ådömas. Blir mening, som in- nebär att annan påföljd än straff skall ådömas, inte gällande, skall särskild omröstning ske om straff.

Föreligger skilda meningar om storleken av böter som ådöms jämte annan påföljd än straff eller jämte överlämnande till vård inom social- tjänsten, om längden av fängelse- straff som enligt 34 kap. 12 & brotts- balken ådöms jämte skyddstillsyn eller om särskilda föreskrifter vid skyddstillsyn, skall, om det erford- ras, särskild omröstning därom före- tagas.

Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stan- nat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning; vid omröstning angåen- de ådömande av straff eller beträffande fråga, huruvida påföljd skall eftergi- vas eller huruvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den grund att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet, skall dock den som tidigare röstat för den tilltalades frikännande anses hava biträtt den för den

tilltalade lindrigaste meningen.

Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälf— ten av ledamöterna. Om någon me- ning har erhållit hälften av rösterna och denna är den lindrigaste, skall den meningen gälla. Vid särskild omröstning huruvida rätten skall meddela villkorlig dom eller döma till skyddstillsyn eller skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 5 brottsbalken eller meddela förord- nande om överlämnande till särskild vård skall dock den mening gälla som har erhållit hälften av rösterna, bland dem ordförandens. Detsam- ma gäller även i andra fall när inte någon mening kan anses som lindri- gare.

* Senaste lydelse 1983:370

351

Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälf— ten av ledamöterna. Om någon me- ning har erhållit hälften av rösterna och denna är den lindrigaste, skall den meningen gälla. Härvid är skyddstillsyn jämte fängelse ådömt enligt 34 kap 125 brottsbalken att anse som svårare än skyddstillsyn i övrigt och villkorlig dom. Sådan skyddstillsyn är även svårare än ett fängelsestraff på lika lång eller korta- re tid än det jämte skyddstillsynen ådömda fängelsestraffet. Vid sär- skild omröstning huruvida rätten skall meddela villkorlig dom eller döma till skyddstillsyn utan fängelse enligt 34 kap. 12 & brottsbalken eller istället för att döma till påföljd med- dela förordnande om överlämnande till särskild vård, skall den mening

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gälla som har erhållit hälften av rös- terna, bland dem ordförandens. Detsamma gäller även i andra fall när inte någon mening kan anses som lindrigare.

30 kap. 6 51

Har den tilltalade erkänt gärning- en och bestäms brottspåföljden till annat än fängelse eller till fängelse i högst sex månader, får domen utfär- das i förenklad form. Dom, varige- nom högre rätt fastställer lägre rätts dom, får också utfärdas i förenklad form.

Har den tilltalade erkänt gärning- en och bestäms brottspåföljden till annat än fängelse eller till fängelse i högst tre månader, får domen utfär- das i förenklad form. Dom, varige- nom högre rätt fastställer lägre rätts dom, får också utfärdas i förenklad form.

Förs i målet talan om enskilt anspråk i anledning av brott, gäller vad som sägs i första stycket första meningen endast om den tilltalade medger ansprå- ket eller om rätten finner saken vara uppenbar.

36 kap. 20 5

Uteblir vittne, som kallats, dömes vittnet till böter. Uppskjutes målet till annan dag, må vittnet vid vite fö- reläggas att den dagen komma till- städes. Uteblir vittnet ånyo, dömes vittnet till utgivande av vite eller, om vite ej förelagts, till böter.

Uteblir vittne, som kallats, döms vittnet till böter, högst ettusen kro- nor. Uppskjutes målet till annan dag, får vittnet vid vite föreläggas att den dagen komma tillstädes. Uteblir vittnet ånyo, döms vittnet till utgi— vande av vite eller, om vite ej före- lagts, till böter, högst ettusen kronor.

Vittne, som ej är tillstädes, då målet företages till handläggning, må efter rättens beslut hämtas till det rättegångstillfället. Hämtas ej vittnet då och meddelas ej vitesföreläggande, äge rätten förordna, att vittne skall hämtas till senare rättegångstillfälle. Då vittnet hämtats till rätten, skola böter eller vite för hans underlåtenhet att infinna sig vid det rättegångstillfället ej ådö- mas.

40 kap. 13 %

Uteblir sakkunnig, som kallats till förhör, dömes han till böter. Upp- skjutes målet till annan dag, må den sakkunnige vid vite föreläggas att den dagen komma tillstädes.

1 Senaste lydelse 1981:1093

Uteblir Sakkunnig, som kallats till förhör, döms han till böter, högst ett- tusen kronor. Uppskjutes målet till annan dag, må den sakkunnige vid vite föreläggas att den dagen kom- ma tillstädes.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 kap. 15 51

Uteblir den tilltalade från rättegångstillfälle för huvudförhandling eller inställer han sig genom ombud då han har förelagts att infinna sig personli- gen, skall rätten förelägga nytt vite eller förordna, att han skall hämtas till rätten antingen omedelbart eller till senare dag.

Kan saken utredas tillfredsställande, får målet avgöras trots att den tillta- lade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit, om

1. det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter, fängelse i högst tre månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i förening, eller

2. den tilltalade, sedan stämning har delgetts honom, har avvikit eller hål- ler sig undan på sådant sätt att han inte kan hämtas till huvudförhandlingen.

I fall som avses i andra stycket 1 får fängelse ådömas endast om den tillta- lade tidigare har uteblivit från ett rättegångstillfälle för huvudförhandling i målet eller då har inställt sig endast genom ombud. Har åtalet efter det tidi- gare rättegångstillfället utvidgats till att avse ytterligare gärning, får fängelse ådömas endast om anledning fanns att döma till fängelse för de gärningar som avtalet avsåg innan det utvidgades.

Med de påföljder som anges i and- ra stycket 1 skall likställas för- ordnande enligt 34 kap. 1 5 första stycket 1 brottsbalken. Detta gäller dock inte, om i samband med för- ordnandet villkorligt medgiven fri- het från fängelsestraff skall förklaras förverkad i fråga om en strafftid som överstiger tre månader.

Med de påföljder som anges i and- ra stycket 1 skall likställas för- ordnande enligt 36 kap. 1 & första stycket 1 brottsbalken. Detta gäller dock inte, om i samband med för— ordnandet villkorligt medgiven fri- het från fängelsestraff skall förklaras förverkad i fråga om en strafftid som överstiger tre månader.

I fall som avses i andra stycket 2 får målet avgöras även om den tilltalade inte har delgetts kallelse till förhandlingen. Rättegångsfrågor får avgöras trots att den tilltalade har uteblivit. 48 kap. 4 52

Strafföreläggande får utfärdas be- träffande brott, för vilket ej stadgas svårare straff än böter, dock ej nor- merade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas dagsböter el- ler fängelse i högst sex. månader. Om dagsböter skall användas som på- följd för brottet, får dock strafföre- läggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts för- skyller högst etthundra dagsböter.

1Senaste lydelse 1982:283 2 Senaste lydelse 1982:1123

Strafföreläggande får utfärdas be— träffande brott, för vilket ej stadgas svårare straff än böter, dock ej nor- merade böter, och beträffande brott, för vilket stadgas böter eller fängelse i högst tre månader. Om böter skall användas som påföljd för brottet, får dock strafföreläggande utfärdas endast när brottet ensamt eller tillsammans med annat sådant brott som nu har nämnts förskyller högst etthundra dagsböter.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

51 kap. 25 51

Ej må hovrätten i anledning av den tilltalades talan eller talan, som av åklagare föres till hans förmån, döma till brottspåföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill underrätten dömt. Har den tilltalade av underrätten dömts till fängelse, äge hovrätten förordna om villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnan- de till särskild vård, så ock jämte vill- korlig dom, skyddstillsyn eller över- lämnande till vård inom socialtjäns- ten döma till böter ävensom jämte skyddstillsyn döma till fängelse enligt 28 kap. 3 5 brottsbalken. Har under- rätten meddelat förordnande som nu sagts, äge hovrätten döma till annan påföljd.

Ej må hovrätten i anledning av den tilltalades talan eller talan, som av åklagare föres till hans förmån, döma till brottspåföljd, som är att anse såsom svårare än den, vartill underrätten dömt. Härvid är skyddstillsyn jämte fängelse ådömt enligt 34 kap. 12 5 brottsbalken att anse som svårare än skyddstillsyn i övrigt och villkorlig dom. Sådan skyddstillsyn är även svårare än ett fängelsestraffpå lika lång eller korta- re tid än det jämte skyddstillsynen ådömda fängelsestraffet. Har den till- talade av underrätten dömts till på- följd får påföljd ersättas med förord- nande om överlämnande till särskild vård. Har underrätten ersatt påföljd med överlämnande till särskild vård får hovrätten döma till påföljd.

58 kap. 3 52 Sedan dom i brottmål vunnit laga kraft, må till men för den tilltalade res-

ning beviljas:

1. om sådant förhållande, som avses i 2 5 1 eller 2, förelegat och detta kan antagas hava medverkat till att den tilltalade frikänts eller brottet hänförts under väsentligt mildare straffbestämmelse än den som bort tillämpas; eller

2. om för brottet är stadgat fäng- else i mer än ett år samt omständig- het eller bevis, som ej tidigare före- bragts, åberopas och dess förebring- ande sannolikt skulle hava lett till att den tilltalade dömts för brottet eller detta hänförts under väsentligt strängare straffbestämmelse än den som tillämpats.

2. om för brottet är stadgat fäng- else i mer än sex månader samt om- ständighet eller bevis, som ej tidiga- re förebragts, åberopas och dess förebringande sannolikt skulle hava lett till att den tilltalade dömts för brottet eller detta hänförts under väsentligt strängare straffbestäm- melse än den som tillämpats.

Ej må på grund av förhållande, som avses i 2, resning beviljas, med mindre parten gör sannolikt, att han icke vid den rätt, som meddelat domen, eller genom fullföljd från denna kunnat åberopa omständigheten eller beviset el- ler han eljest haft giltig ursäkt att ej göra det.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse 19811228 2 Senaste lydelse 1964:166

4 Förslag till Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 65 och 65 a 55 jordabalken skall ha följ- ande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 kap. 65 51

Uppställer någon uppsåtligen vill- kor om särskild ersättning för upplå- telse av bostadslägenhet eller för överlåtelse av hyresrätten till sådan lägenhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock ej dömas till straff.

Är brottet grovt, döms till fängel- se i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt be- aktas om det utgjort ett led i en verk— samhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning eller om gärningsmannen eljest i avsevärd mån har missbrukat sin ställning som ägare eller förvaltare av fastig- het.

Uppställer någon uppsåtligen vill- kor om särskild ersättning för upplå- telse av bostadslägenhet eller för överlåtelse av hyresrätten till sådan lägenhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst tre månader. I ringa fall skall dock ej dömas till straff.

Är brottet grovt, döms till fängel- se i högst ett år och sex månader. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfatt- ning eller om gärningsmannen eljest i avsevärd mån har missbrukat sin ställning som ägare eller förvaltare av fastighet.

Villkor som avses i första stycket är ogiltiga. Den som har ställt upp villko- ret är skyldig att lämna tillbaka vad han tagit emot.

65 a 52 Ingen får ta emot, träffa avtal om eller begära ersättning av hyressökande för anvisning av bostadslägenhet för annat ändamål än fritidsändamål. Sä- dan ersättning får dock utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grun- der som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen be— stämmer.

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år.

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket döms till böter eller fängelse i högst tre månader. Är brottet grovt, döms till fängelse i högst ett år och sex månader.

Den som har uppburit otillåten ersättning är skyldig att betala tillbaka den.

1Senaste lydelse 1984:694 2Senaste lydelse l985:183

Nu varande lydelse

Saknar hyresgästen, när hyresav- talet avser en bostadslägenhet, rätt till förlängning enligt 45 5, första stycket 1 eller 2 eller andra stycket och begagnar sig hyresvärden upp- såtligen av detta förhållande till att ta ut en hyra som är uppenbart oskä— lig med hänsyn till lägenhetens bruksvärde, döms hyresvärden till böter eller fängelse i högst sex måna- der. Är brottet grovt, döms till fäng- else i högst två år. Hyresvärden är dessutom skyldig att lämna tillbaka vad han tagit emot i den mån det överstiger skälig hyra för lägenheten jämte ränta på detta belopp. Rän- tan beräknas enligt 5 5 räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess do- men vunnit laga kraft och enligt 6 5 räntelagen för tiden därefter.

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lydelse

Saknar hyresgästen, när hyresav- talet avser en bostadslägenhet, rätt till förlängning enligt 45 5 första stycket 1 eller 2 eller andra stycket och begagnar sig hyresvärden upp- såtligen av detta förhållande till att ta ut en hyra som är uppenbart oskä- lig med hänsyn till lägenhetens bruksvärde, döms hyresvärden till böter eller fängelse i högst tre måna- der. Är brottet grovt, döms till fäng- else i högst ett år och sex månader. Hyresvärden är dessutom skyldig att lämna tillbaka vad han tagit emot i den mån det överstiger skälig hyra för lägenheten jämte ränta på detta belopp. Räntan beräknas enligt 5 5 räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för beloppets mottagande till dess domen vunnit laga kraft och en- ligt 6 5 räntelagen för tiden där- efter.

5 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskriVS att 324 5 sjölagen (1891:35 s. 1) skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

324 51

Brister den som på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säs kerheten till sjöss i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka, dö- mes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, dömes till fängel- se i högst två år.

Denna lag träder i kraft den

1Senaste lydelse 1967z48

Brister den som på fartyg fullgör uppgift av väsentlig betydelse för så- kerheten till sjöss i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka, döms till böter.

Är brottet grovt, döms till böter, lägst etthundra dagsböter, eller fäng- else i högst ett år och sex månader.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1938z274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs att 28, 29, 29 a, 32 och 33 " lagen (1938:274) om rätt till jakt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 51

Den som olovligen jagar på an- nans jaktområde, dömes för olovlig jakt till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet att anse som grovt, dö- mes till fängelse i högst ett år.

Den som olovligen jagar på an: nans jaktområde, döms för olovlig jakt till böter.

Är brottet att anse som grovt, döms till böter, lägst etthundra dags= böter, eller fängelse i högst ett år,

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om jakten avsett sällsynt eller värdefullt villebråd eller om den bedrivits vanemässigt eller i större omfattning eller skett med otillåten hjälp av motorfordon eller annat motordrivet fortskaffningsmedel.

29 52 1 mom. Såsom olovlig jakt å annans jaktområde skall anses om någon överträder det i 5 5 2 mom. stadgade förbudet, så ock om någon olovligt utövar jakt efter älg varom sägs i 7 5. Har någon å annans jaktområde eller eljest olovligt tillvaratagit fallvllt el= ler, där djur som avses i 18 5 1 mom. dödats eller fångats, olovligt tillägnat sig djuret, straffes såsom för olovlig jakt enligt vad i 28 5 första stycket sägs.

2 mom. Utövar delägare i all- männing eller annan samfällighet, varom sägs i 4 5, å området jakt, som strider mot vad enligt första stycket av nämnda paragraf är till- låtet eller mot beslut som avses i andra stycket första punkten av sam- ma paragraf, straffes med dagsböter.

29a

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 26 a 5 dömes, i de fall som särskilt angivas i sålunda meddelad föreskrift, till böter eller fängelse i högst sex måna- der.

' Senaste lydelse l967:616 2 Senaste lydelse 19802895 3 Senaste lydelse l975:175

2 mom. Utövar delägare i all: männing eller annan samfällighet, varom sägs i 4 5, å området jakt, som strider mot vad enligt första stycket av nämnda paragraf är till-. lätet eller mot beslut som avses i andra stycket första punkten av sam— ma paragraf, döms till böter.

53

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats'med stöd av 26 a 5 döms, i de fall som särskilt anges i sålunda meddelad föreskrift, till bö= ter.

Nuvarande lydelse

Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, dömes till fängel- se i högst ett år, i de fall som särskilt angivas i sålunda meddelad före- skrift.

Föreslagen lydelse

Är brott som avses i första stycket att anse som grovt, döms till böter, lägst etthundra dagsböter, ezller fäng- else i högst ett år, i de fall som sär- skilt anges i sålunda meddelad fö- reskrift.

Begår barn under femton år förseelse mot föreskrift som meddelats med stöd av 26 a 5 svarar i de fall som särskilt angivas i sålunda meddelad före- skrift, den som har vårdnaden om barnet för förseelsen, om det ej kan visas, att den skett utan hans vetskap eller att han gjort vad på honom ankommit för att hindra densamma.

32 51

Idkar någon, som är skyldig att er- lägga jaktvårdsavgift, jakt utan att hava fullgjort vad sålunda åligger honom, straffes med dagsböter och vare dessutom pliktig att till jakt- vårdsfonden utgiva den jaktvårdsav- gift som undandragits fonden.

Den som underlåter att vid jakt medföra gällande jaktkort eller väg- rar att på anmodan av den det veder- bör framvisa detsamma, dömes till böter, högst femhundra kronor.

Idkar någon, som är skyldig att er- lägga jaktvårdsavgift, jakt utan att hava fullgjort vad sålunda åligger honom, döms han till böter och är han dessutom pliktig att till jakt— vårdsfonden utgiva den jaktvårdsav- gift som undandragits fonden.

Den som underlåter att vid jakt medföra gällande jaktkort eller väg- rar att på anmodan av den det veder- bör framvisa detsamma, döms till böter, högst ettusen kronor.

Visar den som blivit angiven för underlåtenhet, varom sägs i nästföregå- ende stycke, sist under tredje dagen från det angivelsen blev honom kunnig hos polismyndighet, att han vid tiden för förseelsen innehade gällande jakt- kort, och giva omständigheterna vid handen, att förseelsen haft sin grund i förbiseende, vare fri från ansvar.

33 52

Uraktlåter någon i fall som avses i 16 5 att fullgöra där stadgad under- rättelseplikt, dömes till dagsböter.

Den som bryter mot 17 5, dömes till böter, högst femhundra kronor.

Den som bryter mot 19 5 första el- ler andra stycket eller 20 5, dömes, om gärningen ej är att anse såsom olovlig jakt, till böter, högst fem- hundra kronor.

' Senaste lydelse 19722232 2 Senaste lydelse l967:616

Uraktlåter någon i fall som avses i 16 5 att fullgöra där stadgad under- rättelseplikt, döms till böter.

Den som bryter mot 17 5, döms till böter, högst ettusen kronor.

Den som bryter mot 19 5 första el- ler andra stycket eller 20 5, döms, om gärningen ej är att anse såsom olovlig jakt, till böter, högst ettusen kronor.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som bryter mot föreskrift, Den som bryter mot föreskrift, som meddelats med stöd av 24 5 3 som meddelats med stöd av 24 5 3 mom., dömes till böter, högst fem- mom., döms till böter, högst ettusen hundra kronor. kronor.

Denna lag träder i kraft den

7 Förslag till Lag om ändring av valutalagen (1939:350)

Härigenom föreskrivs att 7, 9, 10 och 13 55 valutalagen (19391350) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

751

Den som har tagit befattning med något ärende som avses i denna lag får inte obehörigen röja vad han därvid har fått veta om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretess- lagen (1980:100).

I fall som avses i första stycket I fall som avses i första stycket skall inte följa ansvar enligt 20 kap. skall inte följa ansvar enligt 23 kap. 3 5 brottsbalken. 3 5 brottsbalken.

9 52

Den som uppsåtligen 1) bryter mot förbud eller villkor som meddelats med stöd av 2 5 första stycket 1)—7) eller 5 5 3),

2) använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå förbud som avses i 1),

3) genom oriktig uppgift förskaffar sig sådan rätt att förvärva eller avyttra utländska betalningsmedel eller utländska fordringar, som behövs enligt för- ordnande som meddelas med stöd av 2 5 första stycket 2) eller 5 5 3), eller riksbankens tillstånd, i den mån det behövs enligt förordnande som medde- las med stöd av 2 5 första stycket eller 5 5 3), eller

4) underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som föreskrives med stöd av denna lag eller vid fullgörande av sådan skyldighet lämnar oriktig uppgift,

dömes till böter eller fängelse i döms till böter eller fängelse i högst ett år, eller, om brottet är högst tre månader eller, om brottet grovt, fängelse i högst två år. är grovt, fängelse i högst två år.

Har gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet, dömes till böter.

Om ansvar för överträdelse av utförsel- eller införselförbud som meddelas med stöd av 2 5 första stycket 9) finnas bestämmelseri lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

lSenaste lydelse 1980:164 2 Senaste lydelse 1977z354

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 51

För försök till överträdelse av ut- försel- eller införselförbud som med- delas med stöd av 2 5 första stycket 4) eller 5) eller 5 5 3) och försök till brott som avses i 9 5 första stycket 3) dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Ha flera medverkat till brott som avses i första stycket eller i 9 5 första stycket äga 23 kap. 4 och 5 55 brotts- balken motsvarande tillämpning.

För försök till överträdelse av ut- försel- eller införselförbud som med- delas med stöd av 2 5 första stycket 4) eller 5) eller 5 5 3) och försök till brott som avses i 9 5 första stycket 3) döms till ansvar enligt 26 kap. brottsbalken.

Har flera medverkat till brott som avses i första stycket eller i 9 5 första stycket äger 26 kap. 3 och 4 55 och 27 kap. 8 5 brottsbalken motsvaran— de tillämpning

13 52

Utan hinder av 35 kap. 1 5 brotts- balken får påföljd för brott som av- ses i 9 5 första och andra styckena samt 10 5 ådömas, om den miss- tänkte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år eller, om brottet är grovt, inom tio år från brottet.

Denna lag träder i kraft den

1Senaste lydelse 1977:354 2 Senaste lydelse 1977:354

Utan hinder av 37 kap. 1 5 brotts- balken får påföljd för brott som av- ses i 9 5 första och andra styckena samt 10 5 ådömas, om den miss- tänkte har häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år.

8 Förslag till

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs att 37 och 39 55 värnpliktslagen (1941:967) skall ha

foljande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

37 51

Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 34 eller 35 5, döms till böter, högst ettusen kronor.

Lämnar han vid fullgörandet av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Lämnar han vid fullgörandet av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst tre månader.

39 52

Värnpliktig, som olovligen avvi- ker eller i annat fall än som avses i 38 5, uteblir från tjänstgöring, väg- rar eller underlåter att lyda en för- mans order eller på annat sätt åsido- sätter vad som åligger honom, döms, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för utbild- ningen eller tjänsten i övrigt, för värnpliktsbrott till böter eller fäng- else i högst ett år.

Ansvar enligt första stycket inträ- der inte, om straff för gärningen är föreskrivet i 21 kap. brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den

lSenaste lydelse 1980:1137 2 Lydelse enligt prop. 1985/86:9.

Värnpliktig, som olovligen avvi— ker eller i annat fall än som avses i 38 5, uteblir från tjänstgöring, väg- rar eller underlåter att lyda en för- mans order eller på annat sätt åsido- sätter vad som åligger honom, döms, om gärningen är ägnad att medföra avsevärt men för utbild- ningen eller tjänsten i övrigt, för värnpliktsbrott till böter eller fäng- else i högst sex månader.

Ansvar enligt första stycket inträ- der inte, om straff för gärningen är föreskrivet i 24 kap. brottsbalken.

9 Förslag till

Förordning om ändring i förundersökningskungörelsen (1947 :948)

Härigenom föreskrivs att 12 a, 21 och 21 a 55 förundersökningskungörel- sen (1947z948) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12a51

Har underrättelse till den miss- tänkte och hans försvarare enligt 23 kap. 18 5 första stycket tredje punk- ten rättegångsbalken lämnats munt- ligen, skall genom tjänsteanteck- ning av den som lämnat underrättel- sen eller på annat sätt framgå att mottagaren fått del av underrättel- sen.

Har underrättelse som avses i för- sta stycket lämnats skriftligen, skall genom skriftligt erkännande eller på annat sätt framgå att den misstänkte och hans försvarare fått del av un- derrättelsen. Underrättelsen må sändas i vanligt brev, om det ej av särskilda skäl kan antagas att adres- saten ej skulle erhålla underrättel- sen därigenom. Vad som sagts nu gäller ej underrättelse till den miss— tänkte, om för brottet är stadgat svårare straff än fängelse i sex måna- der.

Har underrättelse till den miss- tänkte och hans försvarare enligt 23 kap. 18 5 första stycket fjärde punk— ten rättegångsbalken lämnats munt- ligen, skall genom tjänsteanteck- ning av den som lämnat underrättel- sen eller på annat sätt framgå att mottagaren fått del av underrättel- sen.

Har underrättelse som avses i för- sta stycket lämnats skriftligen, skall genom skriftligt erkännande eller på annat sätt framgå att den misstänkte och hans försvarare fått del av un- derrättelsen. Underrättelsen må sändas i vanligt brev, om det ej av särskilda skäl kan antagas att adres- saten ej skulle erhålla underrättel- sen därigenom. Vad som sagts nu gäller ej underrättelse till den miss- tänkte, om för brottet är stadgat svårare straff än fängelse i tre måna- der.

21 52

I protokoll skall antecknas beträffande vittne: fullständigt namn, personnummer, yrke eller anställ- ning, bostadsort, postadress, arbetsplats — i förekommande fall uppgift om inskrivning i sjömansregistret — och eventuell telefonadress ävensom upplys- ning huruvida vittnet är släkt eller bekant med den misstänkte, målsägande eller angivare, uppgifter om vittnets särskilda förutsättningar att iakttaga el- ler bedöma det, varom vittnet höres, och om övriga förhållanden som kunna vara av betydelse för bedömande av vittnets tillförlitlighet; samt

lSenaste lydelse 19691589 2 Senaste lydelse 19792102

Nuvarande lydelse

beträffande misstänkt: fullstän- digt namn, personnummer, yrke el- ler anställning, kyrkobokföringsort, bostadsort, postadress, arbetsplats — i förekommande fall uppgift om inskrivning i sjömansregistret — eventuell telefonadress och, beträf- fande den som icke fyllt tjugo år, föräldrarnas namn och adress, om det är lämpligt. Avser misstanken brott, för vilket är stadgat fängelse i inet än sex månader, eller föreligger eljest anledning därtill, skall dess- utom antecknas uppgifter om skol- gång, tidigare anställningar, arbets- förhet och hälsotillstånd.

Föreslagen lydelse

beträffande misstänkt: fullstän- digt namn, personnummer, yrke el- ler anställning, kyrkobokföringsort, bostadsort, postadress, arbetsplats — i förekommande fall uppgift om in- skrivning i sjömansregistret — even- tuell telefonadress och, beträffande den som icke fyllt tjugo år, föräld- rarnas namn och adress, om det är lämpligt. Avser misstanken brott, för vilket är stadgat fängelse i mer än tre månader, eller föreligger el- jest anledning därtill, skall dessutom antecknas uppgifter om skolgång, ti- digare anställningar, arbetsförhet och hälsotillstånd.

21a5l

Avser misstanken brott för vilket är stadgat fängelse i mer än sex må- nader och har den misstänkte ej tidi- gare dömts till annan påföljd än bö- ter, skall han beredas tillfälle att skriftligen lämna uppgifter rörande familje- och bostadsförhållanden, militärtjänst, samhällsingripanden samt andra omständigheter som kan vara av betydelse.

Avser misstanken brott för vilket är stadgat fängelse i mer än tre må— nader och har den misstänkte ej tidi- gare dömts till annan påföljd än bö- ter, skall han beredas tillfälle att skriftligen lämna uppgifter rörande familje— och bostadsförhållanden, militärtjänst, samhällsingripanden samt andra omständigheter som kan vara av betydelse.

Denna förordning träder i kraft den

lSenaste lydelse l979z80

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:649) om straff för vissa tra- fikbrott

dels att 6 51 skall upphöra att gälla, dels att 1 och 3—5 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

152

Brister vägtrafikant, den som för spårvagn eller den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon i den omsorg och varsamhet, som till förekom- mande av trafikolycka betingas av omständigheterna, och är ej oaktsamhe- ten ringa, dömes för vårdslöshet i trafik till böter.

Där någon vid förande av motor- drivet fordon eller spårvagn ådaga- lägger grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för andra män- niskors liv eller egendom, dömes för grov vårdslöshet i trafik till fängelse i högst två år.

Där någon vid förande av motor- drivet fordon eller spårvagn ådaläg- ger grov oaktsamhet eller visar up— penbar likgiltighet för andra männi- skors liv eller egendom, dömes för grov vårdslöshet i trafik till böter, lägst etthundra dagsböter, eller fäng- else i högst ett år och sex månader.

353

För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra så- dant fordon, dömes för olovlig kör- ning till böter. Har han tidigare in- nehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i högst sex månader.

För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra så- dant fordon, dömes för olovlig kör- ning till böter. Har han tidigare in- nehaft körkort som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller är det eljest att anse som grovt, dömes till böter, lägst femtio dagsbö- ter, eller fängelse i högst tre måna- der.

För någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.

Anställer och brukar någon såsom förare av körkortspliktigt fordon den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller tillåter någon eljest annan att föra sådant fordon utan att denne är berättigad därtill, dömes likaledes till böter.

Första, andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning på förare av traktor, motorredskap eller spårvagn och på den som anställer eller bru— kar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra traktor, motorredskap el- ler spårvagn.

1Senaste lydelse 19801976 2 Senaste lydelse 19751611 3 Senaste lydelse 1977z478

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

451

1 mom.

Den som vid förande av motordri- vet fordon eller spårvagn varit så på- verkad av starka drycker, att det kan antagas, att han icke på betryggande sätt kunnat föra fordonet eller spår- vagnen, dömes för rattfylleri till fängelse i högst ett år eller, där om- ständigheterna är mildrande, till bö— ter, dock lägst tjugofem dagsböter.

Den som vid förande av motordri- vet fordon eller spårvagn varit så på- verkad av starka drycker, att det kan antagas, att han icke på betryggande sätt kunnat föra fordonet eller spår- vagnen, dömes för rattfylleri till bö- ter, lägst etthundra dagsböter, eller fängelse i högst ett år eller, där om- ständigheterna är mildrande, till bö- ter.

Till samma straff dömes föraren, om han av annat berusningsmedel var så påverkad som nyss sagts.

Den som fört motordrivet fordon eller spårvagn efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 1,5 promille eller däröver, skall anses ha varit så påverkad av starka drycker under färden, som i första stycket sägs.

2 mom.

Är det ej styrkt, att förare av mo- tordrivet fordon eller spårvagn var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men har han fört fordo- net eller spårvagnen efter att ha för- tärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,5 men ej till 1,5 promille, dömes till böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

Är det ej styrkt, att förare av mo- tordrivet fordon eller spårvagn var så påverkad, som i 1 mom. första stycket sägs, men har han fört fordo- net eller spårvagnen efter att ha för- tärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 0,5 men ej till 1,5 promille, dömes till böter eller fängelse i högst tre månader.

3 mom.

Vad som sägs i 1 mom. tredje stycket och 2 mom. gäller ej förare av mo- tordrivet fordon, som är avsett att föras av gående.

552

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av trafikolycka, genom att avlägsna sig

1Senaste lydelse av 1—3 mom. 1978:92 4 mom. upph. 1985:195 2 Senaste lydelse 1975z611

Om vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkamsten av trafikolycka, genom att avlägsna sig

Nuvarande lydelse

från olycksplatsen undandrager sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller om han undan- drager sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, dömes till fängelse i högst ett år eller böter.

Föreslagen lydelse

från olycksplatsen undandrager sig att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen bör föranleda, eller om han undan- drager sig att uppgiva namn och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Bestämmelserna i första stycket gäller även den som för spårvagn och den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon.

Denna lag träder i kraft den

11 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (l953:272)

Härigenom föreskrivs att 79 och 81 55 uppbördslagen (1953:272) skall ha

följande lydelse.

79 51

Skattskyldig som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet eller arbetsgivare lämnar oriktig uppgift om förhållande, som har be- tydelse för hans skyldighet att erläg- ga skatt, eller underlåter att lämna föreskriven uppgift av sådant slag, dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straffi skattebrottslagen.

Skattskyldig som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet eller arbetsgivare lämnar oriktig uppgift om förhållande, som har be- tydelse för hans skyldighet att erläg- ga skatt, eller underlåter att lämna föreskriven uppgift av sådant slag, dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i 11 kap. brottsbal- ken.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

81 52

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyl- dighet att inbetala skatt som innehållits för annan dömes till böter eller, om gärningen rör betydande belopp eller annan försvårande omständighet före- ligger, till fängelse i högst ett år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket. Utan hinder av 35 kap. 1 5 brotts- balken får påföljd för brott enligt denna paragraf ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i 14 5 andra stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligt denna para-

graf.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse 1971:75 2 Senaste lydelse l985:107

Utan hinder av 37 kap. 1 5 brotts- balken får påföljd för brott enligt denna paragraf ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Bestämmelserna i5 å andra styck— et lagen (198X:000) om tillämpning- en av brottsbalkens bestämmelser om skattebedrägeri och andra skattebrott tillämpas på brott enligt denna pa- ragiaf.

12 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föreskrivs att 79 och 81 55 civilförsvarslagen (1960:74) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

79 51

1 mom. Den som underlåter att lämna upplysningar i enlighet med 155 strajfes med böter, högst tre- hundra kronor.

2 mom. Med böter, högst trehund- ra kronor, straffes civilförsvarsplik— tig, som utan laga förfall underlåter att efterkomma kallelse jämlikt 18 5, ävensom civilförsvarspliktig, som i sådant fall för sin utevaro har laga förfall men underlåter att an- mäla detta så snart ske kan.

3 mom. Den som är civilför- svarspliktig eller eljest inskriven i ci- vilförsvarsorganisationen och som av oaktsamhet, som ej är ringa, un- derlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring eller el- jest olovligen undanhåller sig där- ifrån strahfes med dagsböter. Har han laga förfall för sin utevaro men underlåter han att anmäla detta så snart ske kan, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Har civilförsvarspliktig eller den, som eljest är inskriven i civilför- svarsorganisationen, om rekom— menderad försändelse mottagit avi, av vilken framgår att försändelsen avsänts av civilförsvarsmyndighet, och underlåter han utan laga förfall att avhämta försändelsen och taga del av dess innehåll eller vägrar han att utkvittera eller mottaga försän- delse från civilförsvarsmyndighet, då den tillhandahålles honom, dö- mes till dagsböter.

1 Senaste lydelse 198411026

] mom. Den som underlåter att lämna upplysningar i enlighet med 15 5 döms till böter, högst ettusen kronor.

2 mom. Till böter, högst ettusen kronor, döms civilförsvarspliktig, som utan laga förfall underlåter att efterkomma kallelse jämlikt 18 5, ävensom civilförsvarspliktig, som i sådant fall för sin utevaro har laga förfall men underlåter att anmäla detta så snart ske kan.

3 mom. Den som är civilför- svarspliktig eller eljest inskriven i ci- vilförsvarsorganisationen och som av oaktsamhet, som ej är ringa, un- derlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring eller el- jest olovligen undanhåller sig där- ifrån döms till böter. Har han laga förfall för sin utevaro men underlå- ter han att anmäla detta så snart ske kan, döms till böter, högst ettusen kronor.

Har civilförsvarspliktig eller den, som eljest är inskriven i civilför- svarsorganisationen, om rekom- menderad försändelse mottagit avi, av vilken framgår att försändelsen avsänts av civilförsvarsmyndighet, och underlåter han utan laga förfall att avhämta försändelsen och taga del av dess innehåll eller vägrar han att utkvittera eller mottaga försän- delse från civilförsvarsmyndighet, då den tillhandahålles honom, döms till böter.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 mom. Med dagsböter straffes 4 mom. Till böter döms

1. den som underlåter att tillhandahålla upplysningar eller handlingar i en- lighet med vad som stadgas i 47 5 första stycket e); samt

2. den som underlåter att tillhandagå med anskaffning av upplysningar el- ler att förmedla ålägganden och andra meddelanden efter vad som stadgas i 52 5.

81 51

Till böter eller fängelse i högst ett Till böter eller fängelse i högst sex år eller, om brottet begåtts under månader eller, om brottet begåtts högsta civilförsvarsberedskap och är under högsta civilförsvarsberedskap att anse som grovt, till fängelse i och är att anse som grovt, till fängel- högst två år dömes. se, lägst tre månader och högst tre år

döms

1. den som är civilförsvarspliktig eller eljest inskriven i civilförsvarsorgani- sationen och som, i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter, underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till civilförsvarstjänstgöring eller el- jest olovligen undanhåller sig från tjänstgöring;

2. den som under civilförsvarstjänstgöring vägrar att åtlyda vad vederböran- de befäl under tjänsten befallt honom rörande denna eller som eljest under civilförsvarstjänstgöring uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna bestämmelser eller särskilda föreskrifter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, varom han enligt 15 5 eller 47 5 första stycket e) är pliktig att lämna upplysning;

4. den som i strid mot särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin vis- telseort eller som överträder särskilt meddelat inflyttningsförbud;

5. den som uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han mottagit av civilförsvarsmyndighet för förvaring;

6. den som utan skälig anledning vägrar att låta civilförsvarsmyndighet eller kommun besiktiga anläggning eller byggnad efter vad i 65 5 sägs;

7. den som vid förfrågan jämlikt 66 5 vägrar att lämna upplysning eller som vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som avses i nämnda paragraf söker vilseleda myndighet rörande förhållande, som avses i samma paragrafs första stycke;

8. den som med vetskap om att civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap. beslu- tat taga i anspråk egendom, som innehaves av honom, vägrar eller försum- mar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör egendo- mens tagande i anspråk; samt

9. den som eljest åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av bemyn- digande i denna lag, eller föreläggande eller liknande beslut, som meddelats enligt lagen eller enligt föreskrift som nyss sades, dock ej om därmed avses åliggande, för vars fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 5.

' Senaste lydelsen 1984:1026

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf är belagd med straff, må rätten, i den mån det finnes skäligt, förklara egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Denna lag träder i kraft den

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att 1—3 och 5, 7 och 8 55 lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

151

Den som utan att ge det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods; för vilket tull eller annan allmän avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller för- fattning ej må införas eller utföras, döms, om gärningen sker uppsåtli- gen, för varusmuggling till böter el— ler fängelse i högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i 8 5 narkotikastrafflagen (I968:64) skall dömas till fängelse i högst tre år.

Den som utan att ge det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan allmän avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller för- fattning ej må införas eller utföras, döms, om gärningen sker uppsåtli- gen, för varusmuggling till böter el- ler fängelse i högst sex månader. Gäller gärningen narkotika som av- ses i I 5 lagen (198X:000) om vad som avses med narkotika, m. m. skall dömas till fängelse i högst tre ar.

Första stycket gäller även, när någon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehand- ling av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän avgift un- dandrages statsverket eller att gods införes eller utföres i strid mot förbud.

252

Är varusmuggling som avses i 1 5 första stycket med hänsyn till god- sets värde och övriga omständighe- ter vid brottet att anse som ringa, döms till böter, högst ettusen kro- nor. Gäller gärningen narkotika döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är varusmuggling som avses i 1 5 första stycket med hänsyn till god- sets värde och övriga omständighe- ter vid brottet att anse som ringa, döms till böter, högst ettusen kro- nor. Gäller gärningen narkotika som avses i 1 5 , döms till böter eller fängelse i högst tre månader.

353

Är varusmuggling att anse som grov, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Gäller

1Senaste lydelse 1985:10 2 Senaste lydelse 1985:10

3 Senaste lydelse 19831364

Är varusmuggling att anse som grov, skall dömas till fängelse, lägst tre månader och högst fem år. Gäller

Nuvarande lydelse - Föreslagen lydelse

gärningen narkotika som avses i I 5, skall dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.

gärningen narkotika som avses i 8 5 narkotikastrajWagen (1968-64), skall dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det för- övats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde el- ler eljest varit av särskilt farlig art eller, om gärningen har gällt narkotika, den i övrigt utgjort led i en verksamhet av särskilt hänsynslös art.

551

Den som av grov oaktsamhet för- övar gärning som i 1 eller 4 5 sägs, dömes till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.

Den som av grov oaktsamhet för- över gärning som i 1 eller 4 & sägs, döms till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.

Första stycket gäller även när någon, genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehand- ling av gods eller prövning som i 4 5 4 avses eller genom underlåtenhet som i 4 5 5 sågs, av grov oaktsamhet föranleder— fara för att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller för att gods införes eller utföres i strid mot förbud. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som frivilligt vidtager åtgärd som leder till att faran ej längre föreligger,

75

Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats, som icke är upplåten till medföljande resan- des personliga begagnande, och framgår av omständigheterna, att varusmuggling, som ej är att anse som ringa, är tillämnad eller har ägt rum, dömes befälhavaren för bris- tande tillsyn över transportmedel till dagsböter, där ej ansvar bör ådömas honom enligt annan bestämmelse i denna lag. Har befälhavaren gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra varusmuggling, vare han fri från ansvar. Vad nu sagts om befälhavare skall, där till- synen över transportmedlet i det av- seende, varom här är fråga, genom skriftlig instruktion eller på annat

1 Senaste lydelse l973:672

Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats, som icke är upplåten till medföljande resan- des personliga begagnande, och framgår av omständigheterna, att varusmuggling, som ej är att anse som ringa, är tillämnad eller har ägt rum, dömes befälhavaren för bris- tande tillsyn över transportmedel till böter, där ej ansvar bör ådömas ho- nom enligt annan bestämmelse i denna lag. Har befälhavaren gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra varusmuggling, vare han fri från ansvar. Vad nu sagts om befälhavare skall, där till- synen över transportmedlet i det av- seende, varom här är fråga, genom skriftlig instruktion eller på annat

Nuvarande lydelse

dylikt sätt anförtrotts annan person av befälsgrad, i stället gälla denne.

Föreslagen lydelse

dylikt sätt anförtrotts annan person av befälsgrad, i stället gälla denne.

851

För försök till varusmuggling döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Detsamma gäller för- beredelse till varusmuggling avseen- de narkotika samt stämpling till så- dan varusmuggling avseende narko- tika som inte är ringa. Har flera medverkat till en i denna lag straffbelagd gärning tillämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbal- ken. Beträffande varusmuggling, som är ringa, gäller dock vad som nu har sagts endast om gärningen avser narkotika.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse l985:10.

För försök till varusmuggling döms till ansvar enligt 26 kap. brottsbalken. Detsamma gäller för- beredelse till varusmuggling avseen- de narkotika samt stämpling till så- dan varusmuggling avseende narko- tika som inte är ringa. Har flera medverkat till en i denna lag straffbelagd gärning tillämpas bestämmelserna i 26 kap. brottsbal- ken. Beträffande varusmuggling, som är ringa, gäller dock vad som nu har sagts endast om gärningen avser narkotika.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och

alkoholhaltiga preparat

Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 14 55 lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

115

Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han in- köpt eller till riket infört enligt be- stämmelserna i denna förordning, så ock den som icke ställer sig till efter- rättelse villkor, förbundet med in- köps- eller införseltillstånd, dömes där han ej är förfallen till ansvar en- ligt lagen om straff för varusmugg- ling, till dagsböter.

Den som för obehörigt ändamål använder teknisk sprit, som han in- köpt eller till riket infört enligt be- stämmelserna i denna lag, så ock den som icke ställer sig till efterrät- telse villkor, förbundet med inköps- eller införseltillstånd, döms där han ej är förfallen till ansvar enligt lagen om straff för varusmuggling, till bö- ter.

12 51

Bryter någon i annat fall än i 9—11 55 sägs mot vad i denna lag är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, dömes till böter, högst femhundra kronor.

Bryter någon i annat fall än i 9—11 55 sägs mot vad i denna lag är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats med stöd av lagen, döms till böter, högst ettusen kronor.

14 52

För försök till brott som avses i 9 och 10 55 dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Har flera medverkat till gärning som avses i 9 och 10 55 eller vid för- sök som avses i första stycket, äger 23 kap. 4 och 5 55 brottsbalken mot- svarande tillämpning. Den till vilken teknisk sprit eller alkoholhaltigt pre- parat avyttrats eller anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den

1 Senaste lydelse l977z294. 2 Senaste lydelse 19771294.

För försök till brott som avses i 9 och 10 55 döms till ansvar enligt 26 kap. brottsbalken.

Har flera medverkat till gärning som avses i 9 och 10 55 eller vid för- sök som avses i första stycket, äger 26 kap. 3 och 4 55 och 27 kap. 8 5 brottsbalken motsvarande tillämp- ning. Den till vilken teknisk sprit el— ler alkoholhaltigt preparat avyttrats eller anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2—4, 10 och 11 55 lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25'

Register skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket 1. dömts till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn;

2. överlämnats till sluten eller öp- pen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utveck- lingsstörda eller, om för brottet är stadgat fängelse, till vård enligt la- gen (1981:1243) om vård av missbru- kare i vissa fall; eller

2. överlämnats till sluten psykiat- risk vård eller till vård i specialsjuk- hus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är stadgat fäng- else, till vård enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall; eller

3. ålagts förvandlingsstraff för böter. Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 5 brottsbalken, skall detta särskilt an- märkas i registret.

Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 34 kap. 9 5 brottsbalken, skall detta särskilt an- märkas i registret.

I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutred- ning och om domen eller beslutet.

352

I registret skall anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för an- nan påföljd;

2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad; samt

6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 5 brottsbalken eller jämlikt 19 5 andra stycket bötes- verkställighetslagen (1979:189).

' Senaste lydelse 1983:354.

6. om beslut meddelas jämlikt 36 kap. 10 eller 12 5 brottsbalken eller jämlikt 19 5 andra stycket bötes- verkställighetslagen (1979:189).

22 Senaste lydelse 1979:684, 1981:215 och 1983z354.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

451

Registret skall innehålla anteckning om

1. verkställighetens början beträf- fande den som dömts till fängelse el- ler ålagts förvandlingsstraff för böter samt frigivning från sådana straff, med angivande vid villkorlig frigiv- ning av prövotiden och den återstå— ende strafftiden; samt

1. verkställighetens början beträf- fande den som dömts till fängelse el— ler ålagts förvandlingsstraff för böter samt frigivning från sådana straff, med angivande vid villkorlig frigiv- ning av frivårdstiden, prövotiden och den återstående strafftiden;

samt 2. förordnande om anstånd med övervakning eller om att vidare verkstäl- lighet ej får äga rum beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.

10 52

I registerutdrag enligt 8 5 skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 5 brottsbalken eller överlämnande till särskild vård, sedan tio år förlutit från domen eller beslutet; samt

1. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 34 kap. 12 5 brottsbalken eller överlämnan- de till särskild vård, sedan tio år förflutit från domen eller beslutet; samt

2. fängelse i annat fall än som avses i 1 samt förvandlingsstraff för böter, sedan tio år förflutit från frigivningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 5 skall antecknas i registret, skola både anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning rege- ringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medta- gas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åkla- gare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersök- ning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffan- de uppgift som antecknats med stöd av 6 5.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslern, justitieom- budsman eller datainspektionen.

' Senaste lydelse l983z357. 2 Senaste lydelse 1983z354.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 5'

Ifråga om utdrag jämlikt 9 5 skall vad i 10 5 stadgas äga motsvarande till- lämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt avser anteckning om fängelse i högst ett år, villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 5 brottsbal- ken eller förvandlingsstraff för böter skall i stället för den i 105 första stycket angivna tiden gälla en tid av fem år.

1. Såvitt avser anteckning om fängelse i högst ett år, villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 34 kap. 12 5 brottsbal- ken eller förvandlingsstraff för böter skall i stället för den i 105 första stycket angivna tiden gälla en tid av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som någon begått innan han fyllt arton år, skall inte i något fall medtas. 3. Föreskrifterna i 10 5 andra stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skall inte gälla.

1. Denna lag träder i kraft den

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om domar som har med- delats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 19831354.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 167 ) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 12 5 lagen (1964:167) med särskilda bestämmel- ser om unga lagöverträdare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

125

Mål mot den som ej fyllt tjugoett år skall alltid behandlas skyndsamt. Väckes allmänt åtal mot den som ej fyllt aderton år för brott, för vilket är stadgat fängelse i mer än ett år, skola, ändå att han ej är häktad, de tidsfrister iakttagas som äro före- skrivna för åtgärd i mål vari den till- talade år häktad. I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 5 rätte- gångsbalken är föreskriven för hål- lande av huvudförhandling, skall dock gälla en tid av två veckor.

Denna lag träder i kraft den

Väckes allmänt åtal mot den som ej fyllt aderton år för brott, för vilket är stadgat fängelse i mer än tre må- nader, skola, ändå att han ej är häk- tad, de tidsfrister iakttagas som äro föreskrivna för åtgärd i mål vari den tilltalade är häktad. I stället för den tid av en vecka, som i 45 kap. 14 5 rättegångsbalken är föreskriven för hållande av huvudförhandling, skall dock gälla en tid av två veckor.

17 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brott- mål

Härigenom föreskrivs att 3 5 lagen (1964:542) om personundersökning

i brottmål skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35'

Rätten skall så snart det lämpligen kan ske förordna om personundersök- ning och uppdraga åt skyddskonsulent att föranstalta om sådan undersök- ning. Förordnande må dock ej meddelas, med mindre den misstänkte erkänt gärningen eller eljest sannolika skäl föreligga att han begått den.

Erkänner vid förundersökning den misstänkte brott för vilket är stadgat fängelse i två år eller där- över, skall åklagaren, om ej särskil- da skäl äro däremot, utan dröjsmål göra anmälan därom hos rätten för beslut angående personundersök- ning.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1973: 1214

Erkänner vid förundersökning den misstänkte brott för vilket är stadgat fängelse i sex månader eller däröver, skall åklagaren, om ej sär- skilda skäl äro däremot, utan dröjs- mål göra anmälan därom hos rätten för beslut angående personunder- sökning.

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

Härigenom föreskrivs att 15—17 55 lagen (1966:413) om vapenfri tjänst

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

155

Vapenfri tjänstepliktig, som un- der tjänsteutövning är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel, att hans förmåga att fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Vapenfri tjänstepliktig, som un- der tjänsteutövning är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel, att hans förmåga att fullgöra tjänsten måste antagas vara nedsatt, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

165

Vapenfri tjänstepliktig, som av försummelse, oförstånd eller oskick- lighet åsidosätter vad som åligger honom enligt reglemente, instruk- tion eller annan allmän bestämmel- se, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, dömes, om ej går- ningen år särskilt belagd med straff, till böter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år.

Vapenfri tjänstepliktig, som av försummelse, oförstånd eller oskick- lighet åsidosätter vad som åligger honom enligt reglemente, instruk- tion eller annan allmän bestämmel- se, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, döms, om ej gärning- en är särskilt belagd med straff, till böter eller fängelse i högst sex måna- der.

17 5'

Vapenfri tjänstepliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyl- dighet enligt 9 5, döms till böter högst ettusen kronor.

Lämnar han vid fullgörande av så- dan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1980:1139

Lämnar han vid fullgörande av så- dan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst tre månader.

19 Förslag till

Förordning om ändring i kriminalregisterkungörelsen (1973:58)

Härigenom föreskrivs att 3 5 kriminalregisterkungörelsen (1973:58) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

35'

Utdrag av kriminalregistret skall inhämtas när framställning om häktning eller anmälan som avses i 3 5 andra stycket lagen (1963:542) om personun- dersökning i brottmål göres samt innan någon

1. döms till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn,

2. överlämnas till sluten eller öp- pen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utveck- lingsstörda eller, om fängelse är stadgat för brottet, till vård enligt la- gen (1981:1243) om vård av missbru— kare i vissa fall, eller

3. ålägges förvandlingsstraff.

2. överlämnas till sluten psykiat- risk vård eller till vård i specialsjuk- hus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om fängelse är stadgat för brottet, till vård enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, eller

Denna förordning träder i kraft den

' Senaste lydelse 1981:1238

SOU 1986:13 Författningsförslag 135 20 Förslag till Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs att 37 och 38 55 vapenlagen (1973:1176) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 37 5 Till fängelse i högst två år dömes Till fängelse i högst ett år och sex den som uppsåtligen månader eller, om brottet är ringa,

till böter eller fängelse i högst tre må- nader döms den som uppsåtligen 1. innehar skjutvapen utan att vara berättigad därtill, 2. överlåter eller upplåter skjutvapen till den som ej är berättigad att in— neha vapnet. Har gärningen begåtts av oakt- Har gärningen begåtts av oakt- samhet eller år brottet ringa, dömes samhet döms till böter. till böter eller fängelse i högst sex må- nader. 38 51 Till böter eller fängelse i högst sex Till böter eller fängelse i högst tre månader dömes den som uppsåtli- månader döms den som uppsåtligen gen eller av oaktsamhet eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätt att inneha skjutvapen genom att använda det för annat ändamål än han är berättigad till,

2. bryter mot 26 5 fjärde stycket eller 28 a 5 första stycket eller mot före- skrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10, 14, 19 eller 27 5,

3. bryter mot förvaringsbestämmelserna i 26 5 ifråga om skjutvapen och ammunition, vilka innehas av sammanslutning, huvudman för museum eller bevakningsföretag som avses i 8 5, eller i fråga om skjutvapen, som innehas av vapenhandlare,

4. förvärvar ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter att efterkomma anmaning enligt 35 5 att avlämna ammunition,

5. överlåter ammunition till den som ej är berättigad att förvärva ammunitionen,

6. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd.

Denna lag träder i kraft den

' Senaste lydelse 1981:1360

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid

m. m.

Härigenom föreskrivs att 20 och 22 55 lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. ni. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 5'

För den som har börjat undergå fängelse på viss tid skall kriminal— vårdsstyrelsen så snart det kan ske fastställa dagen för strafftidens slut. Överstiger strafftiden två månader, skall styrelsen därvid även fastställa tidpunkten för villkorlig frigivning och för prövotidens utgång eller, om det är fråga om ett sådant fall som av- ses i 26 kap. 9 5 första stycket första meningen brottsbalken, ange den el- ler de dagar, som är av betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om sådan frigivning, samt den strafftid som då återstår.

För den som har börjat undergå fängelse på viss tid skall kriminal- vårdsstyrelsen så snart det kan ske fastställa dagen för strafftidens slut. År fråga om sådant fängelsestraff att villkorlig frigivning skall ske skall styrelsen därvid även fastställa tid- punkten för villkorlig frigivning och för utgången av frivårdstiden enligt 29 kap. 7 5 brottsbalken och prövoti- den enligt 36 kap. 6 5 brottsbalken samt den strafftid som återstår efter villkorlig frigivning.

Kriminalvårdsstyrelsen får överlåta åt tjänstemän inom kriminalvården att meddela beslut enligt första stycket.

När omständigheterna ger anledning till det, får kriminalvårdsstyrelsen eller, enligt styrelsens bestämmande, tjänstemän inom kriminalvården änd- ra ett beslut enligt första stycket.

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra vad en tjänsteman inom kriminalvår- den har beslutat med stöd av andra eller tredje stycket.

225

Har domstol enligt 33 kap. 5—755 brottsbalken förordnat att fängelse skall anses verkställt till visst antal dagar, skall först beräk- nas slutdag utan avseende därpå och avdraget beräknas från den dagen. Detsamma gäller i fråga om tid som enligt 19 5 andra stycket skall räk- nas som tid varunder straffet verk— ställts.

Denna lag träder i kraft den

Har domstol enligt 35 kap. 1—3 55 brottsbalken förordnat att fängelse skall anses verkställt till visst antal dagar, skall först beräk- nas clutdag utan avseende därpå och avdraget beräknas från den dagen. Detsamma gäller i fråga om tid som enligt 19 5 andra stycket skall räk- nas som tid varunder straffet verk- ställts.

men får tillämpas även dessför-

innan i den mån det behövs för tillämpningen av brottsbalkens regler om verkställighet av fängelsestraff i den lydelse dessa erhåller genom lagen (198X1000) om ändring i brottsbalken.

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i an- stalt

dels att 33 5' skall upphöra att gälla, dels att 4, 32, 39, 43, 48. och 54—56 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

452

Kriminalvården i anstalt skall ut- formas så att den intagnes anpass- ning i samhället främjas och skadliga följder av frihetsberövandet motver- kas. I den utsträckning det kan ske utan att kravet på samhällsskydd ef- tersättes bör verksamheten från bör- jan inriktas på åtgärder som förbe- reder den intagne för tillvaron utan- för anstalten. Frigivning skall förbe- redas i god tid.

För att underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas till- stånd att lämna anstalten för viss kort tid (korttidspermission), om ej påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat missbruk föreligger. Vid be- dömningen skall särskilt beaktas om den intagne har nyttjat eller förfarit olagligt med narkotika inom anstal- ten eller utan giltigt skäl vägrat att lämna urinprov enligt 52 d 5.

Korttidspermission får också ges, om annan särskild anledning före- ligger än som anges i första stycket.

En intagen som avses i 7 5 tredje stycket och som är placerad i sluten riksanstalt får ej beviljas korttidsper- mission med stöd av första stycket och får i övrigt beviljas sådan per-

'Senaste lydelse 19831243 2Senaste lydelse 1981:213 3Senaste lydelse 1982z401

Kriminalvården i anstalt bör från början inriktas på åtgärder som för- bereder den intagne för tillvaron utanför anstalten. Frigivning skall förberedas i god tid.

32 53

För att underlätta anpassningen i samhället kan intagen beviljas till- stånd att lämna anstalten för viss kort tid (permission), om ej påtaglig fara för fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för annat miss- bruk föreligger. Vid bedömningen skall särskilt beaktas om den intagne har nyttjat eller förfarit olagligt med narkotika inom anstalten eller utan giltigt skäl vägrat att lämna urinprov enligt 52 d 5.

Permission får också ges, om an- nan särskild anledning föreligger än som anges i första stycket.

En intagen som avses i 7 5 tredje stycket och som är placerad i sluten riksanstalt får ej beviljas permission med stöd av första stycket och får i övrigt beviljas permission endast om

Nuvarande lydelse

mission endast om synnerliga skäl föreligger därtill.

För korttidspermission får ställas de villkor som kan anses erforderli- ga beträffande vistelseort, anmäl- ningsskyldighet eller annat. Är noggrann tillsyn behövlig, kan fö- reskrivas att den intagne under per— missionen skall vara ställd under be- vakning. Intagna som avses i tredje stycket skall vara ställda under be- vakning, om inte annat krävs för en ändamålsenlig förberedelse av fö— restående placering i öppen anstalt eller eljest påkallas av synnerliga skäl.

Föreslagen lydelse

synnerliga skäl föreligger därtill.

För permission får ställas de vill— kor som kan anses erforderliga be- träffande vistelseort, anmälnings- skyldighet eller annat. Är noggrann tillsyn behövlig, kan föreskrivas att den intagne under permissionen skall vara ställd under bevakning. Intagna som avses i tredje stycket skall vara ställda under bevakning, om inte annat krävs för en ånda- målsenlig förberedelse av föreståen- de placering i öppen anstalt eller el- jest påkallas av synnerliga skäl.

39 5'

Tid för vistelse utanför anstalt en- ligt 11 5, 14 5 andra stycket eller 32, 33, 34 eller 37 5 eller enligt bestäm- melse som avses i 38 5 inräknas i verkställighetstiden, om inte särskil- da skäl talar mot det.

Intagen skall inställas vid domstol eller vid nämnd som avses i 37 kap. brottsbalken, om domstolen eller nämnden begär det. Begär annan myndighet att intagen skall inställas inför denna, prövar kriminalvårds- styrelsen om det skall ske. I anslut- ning till inställelse varom nu är fråga får intagen tillfälligt placeras i all- mänt häkte, om det behövs av så- kerhetsskäl.

Tid för vistelse utanför anstalt en- ligt 11 5, 14 5 andra stycket eller 32, 34 eller 37 5 eller enligt bestämmel- se som avses i 38 5 inräknas i verk- ställighetstiden, om inte särskilda skäl talar mot det.

435

Intagen skall inställas vid domstol eller vid nämnd som avses i 39 kap. brottsbalken, om domstolen eller nämnden begär det. Begär annan myndighet att intagen skall inställas inför denna, prövar kriminalvårds- styrelsen om det skall ske. I anslut- ning till inställelse varom nu är fråga får intagen tillfälligt placeras i all— mänt häkte, om det behövs av så- kerhetsskäl.

Tiden för inställelse som avses i första stycket inräknas i verkställighetsti- den. Åtalas intagen, skall han på begäran erhålla den lättnad i verkställigheten som erfordras för utförande av hans talan i målet.

'Senaste lydelse 1984z395

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

48 51

Vid prövning av fråga om discipli- när bestraffning enligt 47 5 andra stycket 2 skall beaktas om förseelsen får eller kan bedömas få andra följ- der för den intagne, särskilt i sådana hänseenden som avses i 11, 32 eller 33 5 denna lag.

Vid prövning av fråga om discipli- när bestraffning enligt 47 5 andra stycket 2 skall beaktas om förseelsen får eller kan bedömas få andra följ- der för den intagne, särskilt i sådana hänseenden som avses i 11 eller 32 5 denna lag.

54 52

Frågor som avses i 33 5 prövas av kriminalvårdsnämnden. Detsamma gäller frågor som avses i 34 5, om den intagne har dömts till fängelse i lägst två år. Övriga frågor enligt 34 5 prövas av den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstal- ten hör.

Frågor som avses i 34 5 prövas av kriminalvårdsnämnden, om den in- tagne dömts till fängelse i lägst två år, och i övrigt av den övervaknings- nämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör.

55 53

Regeringen kan förordna att till— lämpningen av 33 och 34 55 får överflyttas från kriminalvårdsnämn- den till den övervakningsnämnd, till vars verksamhetsområde anstalten hör.

Intagen får hos kriminalvårds- nämnden påkalla prövning av över— vakningsnämndens beslut i frågor som avses i 33 och 34 55.

1. Denna lag träder i kraft den

Regeringen kan förordna att till- lämpningen av 345 får överflyttas från kriminalvårdsnämnden till den övervakningsnämnd, till vars verk- samhetsområde anstalten hör.

56 54

Intagen får hos kriminalvårds- nämnden påkalla prövning av över- vakningsnämndens beslut i frågor som avses i 34 5.

2. I fråga om intagen som, enligt övergångsbestämmelserna till lagen (198X:000) om ändring i brottsbalken, efter ikraftträdandet skall friges vill- korligt enligt äldre bestämmelser gäller dock fortfarande 33, 39, 48 och 54—56 55 i deras äldre lydelse.

'Senaste lydelse 19761506 2 Senaste lydelse 1983z243

3Senaste lydelse 1981:213 4 Senaste lydelse 1981:213

23. Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (1974:248) med vissa före- skrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om krimi- nalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om kungörelsen (1974:248) med vissa före- skrifter rörande tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

dels att 121 och 142 55 skall upphöra att gälla, dels att 10, 11, 33 och 34 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 53

Beträffande den som är intagen i riksanstalt skall fråga om förflytt— ning till lokalanstalt prövas så snart omständigheterna föranleder där- till. Undergår den intagne fängelse i mer än ett år, skall frågan dock alltid prövas senast fyra månader före den dag då villkorlig frigivning tidigast kan ske.

Beträffande den som är intagen i riksanstalt skall fråga om förflytt- ning till lokalanstalt prövas så snart omständigheterna föranleder där- till. Undergår den intagne fängelse i mer än ett år, skall frågan dock alltid prövas senast fyra månader före den dag då villkorlig frigivning skall ske.

Den som är intagen i lokalanstalt får ej förflyttas till riksanstalt, om ej sär- skilda skäl föranleder därtill.

11 54

Vid förberedande av villkorlig frigivning från riksanstalt skall, enligt kri— minalvårdsstyrelsens närmare föreskrifter, samråd ske med skyddskonsu- lenten. Erforderligt samråd skall även ske med arbetsförmedling och med de sociala och andra myndigheter eller organisationer samt enskilda perso- ner som kan främja den intagnes anpassning i samhället.

I fråga om den som är intagen i lokalanstalt åligger det skyddskonsulenten att, under iakttagande av bestämmelserna i första stycket, i samverkan med personal vid anstalten och enligt kriminalvårdsstyrelsens närmare föreskrif- ter förbereda villkorlig frigivning.

Beträffande den som undergår fängelse på sådan tid att villkorlig fri- givning icke kan komma i fråga, skall vid förberedandet av hans fri- givning första och andra styckena tilllämpas i den mån det är påkallat med hänsyn till den intagnes person- liga förhållanden.

'Senaste lydelse 1983z249

2Senaste lydelse 1983:249 3 Senaste lydelse 1981:239

4 Senaste lydelse 1982z406

Beträffande den som undergår fängelse på två månader eller kortare tid eller fängelse från vilket villkorlig frigivning inte får ske skall vid förbe- redandet av hans frigivning första och andra styckena tillämpas endast i den mån det är påkallat med hän- syn till den intagnes personliga för- hållanden.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

33 5'

Beslut i fråga om korttidspermis- sion enligt 32 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt meddelas

1. beträffande intagen i lokalan- stalt av regionchef eller, efter hans bemyndigande, styresmannen och

2. beträffande intagen i riksan— stalt av styresmannen.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket beslutar kriminal- vårdsstyrelsen i fråga om korttids- permission beträffande den som är intagen i sluten anstalt och som har dömts till fängelse i lägst två år.

I de fall kriminalvårdsstyrelsen finner lämpligt kan beslut i fråga om korttidspermission beträffande inta- gen som avses i andra stycket med- delas i den ordning som föreskrivs i första stycket. Detta gäller dock inte i fråga om en intagen som avses i 7 5 tredje stycket lagen om kriminal- vård i anstalt och som är placerad i sluten riksanstalt.

Kriminalvårdsnämnden kan be- träffande en intagen som har dömts till fängelse i lägst två år när det finns skäl till det bemyndiga

]. styresmannen vid anstalten att besluta i fråga om frigivningspermis- sion enligt 33 5 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

2. övervakningsnämnd att beslu- ta i fråga om vistelse utanför anstalt enligt 34 5 samma lag.

Beslut i fråga om permission en- ligt 32 5 lagen (1974:203) om krimi- nalvård i anstalt meddelas

1. beträffande intagen i lokalan- stalt av regionchef eller, efter hans bemyndigande, styresmannen och

2. beträffande intagen i riksan- stalt av styresmannen.

Utan hinder av bestämmelserna i första stycket beslutar kriminal- vårdsstyrelsen i fråga om permission beträffande den som är intagen i slu- ten anstalt och som har dömts till fängelse i lägst två år.

I de fall kriminalvårdsstyrelsen finner lämpligt kan beslut i fråga om permission beträffande intagen som avses i andra stycket meddelas i den ordning som föreskrivs i första stycket. Detta gäller dock inte i frå— ga om en intagen som avses i 75 tredje stycket lagen om kriminal- vård i anstalt och som är placerad i sluten riksanstalt.

34 52

Kriminalvårdsnämnden kan be- träffande en intagen som har dömts till fängelse i lägst två år när det finns skäl till det bemyndiga över- vakningsnämnd att besluta i fråga om vistelse utanför anstalt enligt 34 5 lagen (1974:203 ) om kriminal- vård i anstalt.

1. Denna förordning träder i kraft den

2. I fråga om intagen som, enligt övergångsbestämmelserna till lagen (l98x :000) om ändring i brottsbalken, efter ikraftträdandet skall friges vill- korligt enligt äldre bestämmelser gäller dock fortfarande 12, 14 och 34 55 i deras äldre lydelse.

'Senaste lydelse 19821406 2 Senaste lydelse 19831249

24. Förslag till

Förordning om ändring i kungörelsen (1974:286) med vissa be- stämmelser rörande tillämpningen av lagen (1974:202) om be- räkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrivs att 13 och 18 åå kungörelsen ( 19741286) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. ni. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

135

I fråga om den som dömts till fängelse i högst åtta månader får re- gionchef, enligt de närmare anvis- ningar som meddelas av kriminal- vårdsstyrelsen, medge anstånd med inställelse till viss senare dag, om det behövs för att åstadkomma en jäm- nare beläggning på kriminalvårds- anstalterna. Anstånd med inställelse får medges under högst sex månader räknat från den dag då domen vann laga kraft mot den dömde såvitt gäl- ler den ådömda påföljden. Anstånd får dock ej förekomma, om domen avser brott enligt 2] eller 22 kap. brottsbalken eller våldsbrott av all- varligare slag eller om snar verk- ställighet finnes påkallad på grund av att fara föreligger för att den dömde fortsätter brottslig verksam- het eller på grund av att han miss— brukar alkohol eller narkotika. Utan hinder av att anstånd meddelats får den dömde påkalla verkställighet.

I fråga om den som dömts till fängelse i högst åtta månader får re- gionchef, enligt de närmare anvis- ningar som meddelas av kriminal- vårdsstyrelsen, medge anstånd med inställelse till viss senare dag, om det behövs för att åstadkomma en jäm- nare beläggning på kriminalvårds- anstalterna. Anstånd med inställelse får medges under högst sex månader räknat från den dag då domen vann laga kraft mot den dömde såxitt gäl- ler den ådömda påföljden. Anstånd får dock ej förekomma, om domen avser brott enligt 24 eller 25 kap. brottsbalken eller våldsbrott av all- varligare slag eller om snar verk- ställighet finnes påkallad på grund av att fara föreligger för att den dömde fortsätter brottslig verksam-

"het eller på grund av att han miss-

brukar alkohol eller narkotika. Utan hinder av att anstånd meddeats får den dömde påkalla verkställighet.

Om anstånd medges, skall regionchefen genast underrätta den dömde och kriminalvårdsstyrelsen om detta. I underrättelsen till den dömde skall erin- ras om att han kan påkalla tidigare verkställighet.

Beslutar kriminalvårdsstyrelsen om anstaltsplaceringen, får styrelsen medge anstånd. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i första och andra styckena.

18 51

Förklarar övervakningsnämnd villkorligt medgiven frihet helt eller

1Senaste lydelse 1979c704

Förklarar övervakningmämnd villkorligt medgiven frihet helt eller

Nuvarande lydelse

delvis förverkad och är den frigivne omhändertagen enligt 26 kap. 22 & brottsbalken, skall han förpassas till kriminalvårdsanstalt enligt anvis- ningar som meddelas av kriminal- vårdsstyrelsen. Är den villkorligt fri- givne inte omhändertagen, skall be- stämmelserna i 4, 5 samt 14—165ä tillämpas.

Föreslagen lydelse

delvis förverkad och är den frigivne omhändertagen enligt 29 kap. 195 brottsbalken, skall han förpassas till kriminalvårdsanstalt enligt anvis- ningar som meddelas av kriminal- vårdsstyrelsen. Är den villkorligt fri— givne inte omhändertagen, skall be- stämmelserna i 4, 5 samt 14—1655 tillämpas.

Denna förordning träder i kraft den

25 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m. m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1974:1066) om förfarande med för- verkad egendom och hittegods m. ni. skall införas en ny paragraf, 6 a 5, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den

Föreslagen lydelse

6 a %

Har beslag skett av narkotika eller av egendom som avses i 38 kap. 5 5 brottsbalken skall, om egendomen kan antagas vara förverkad enligt 38 kap. brottsbalken eller 4 5 lagen (198X:000) om vad som avses med narkotika, rn. m., bestämmelserna i 2 5 I och 3 samt3 å lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. tillämpas på motsva- rande sätt. Tiden för att anmäla miss- nöje skall dock räknas från dagen för förordnandet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet med narkotika som tagits i beslag.

26 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker,

m. m.

Härigenom föreskrivs att 27, 28, 30, 31, 33 och 34 åå lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. rn. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som 1. olovligen tillverkar sprit,

Föreslagen lydelse

27 51

2. bereder mäsk i uppenbart syfte att olovligen tillverka sprit eller

3. forslar, döljer eller förvarar sprit, som uppenbarligen är olovli- gen tillverkad, eller mäsk, som upp- enbarligen är avsedd för olovlig till- verkning av sprit, döms till böter el- ler fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, döms till fängel- se i högst fyra år.

3. forslar, döljer eller förvarar sprit, som uppenbarligen är olovli- gen tillverkad, eller mäsk, som upp- enbarligen är avsedd för olovlig till- verkning av sprit, döms till böter el- ler fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, döms till fängel- se i högst tre år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om sprittill- verkningen eller mäskberedningen har skett i större omfattning eller i syfte att sälja varan.

Den som olovligen tillverkar vin, starköl, eller öl dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

285

Den som olovligen tillverkar vin, starköl eller öl döms till böter eller fängelse i högst tre månader.

305

Den som utan att vara berättigad därtill tillverkar, överlåter eller in- nehar destillationsapparat eller ap- paratdel dömes till böter eller fäng- else i högst ett år. Om ansvar för olovlig införsel av destillationsappa- rat eller apparatdel finns bestäm- melser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Den som utan att vara berättigad därtill tillverkar, överlåter eller in- nehar destillationsapparat eller ap— paratdel döms till böter eller fängel- se i högst sex månader. Om ansvar för olovlig införsel av destillations- apparat eller apparatdel finns be- stämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

315

Den som bryter mot 19 & dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

lSenaste lydelse 19812397

Den som bryter mot 19 & döms till böter eller fängelse i högst tre måna- der.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

335

Den som ej iakttageri 15 eller 16 å föreskriven anmälningsskyldighet dömes till böter, högst femhundra kronor.

Den som ej iakttar i 15 eller 16 å föreskriven anmälningsskyldighet döms till böter, högst ettusen kro- nor.

34%

Har flera medverkat till gärning som avses i 27, 28,30 och 31 åå, äger 23 kap. 4 och 5 åå brottsbalken mot- svarande tillämpning. Den till vilken vara som avses i 27 och 28 åå har sålts eller annars anskaffats för per- sonligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den

Har flera medverkat till gärning som aves i 27, 28,30 och 31 åå, äger 26 kap. 3 och 4 åå samt 27 kap. 8 5 brottsbalken motsvarande tillämp- ning. Den till vilken vara som avses i 27 och 28 åå har sålts eller annars anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

27 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker

Härigenom föreskrivs att 72 och 75—78 åå lagen (1977:293) om handel med drycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

72 å1

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. säljer alkoholdrycker utan tillstånd eller om tillstånd ej behövs, utan

rätt enligt denna lag,

2. serverar spritdrycker, vin eller starköl som har anskaffats på annat sätt än som sägs i 49 å, döms för olovlig försäljning av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt, döms till fängel- se i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt be- aktas om försäljningen har utgjort led i en verksamhet som bedrivits yr- kesmässigt eller i större omfattning.

Den som innehar alkoholdrycker i uppenbart syfte att olovligen sälja dem döms för olovligt innehav av al- koholdrycker till böter eller fängelse i högst ett år.

2. serverar spritdrycker, vin eller starköl som har anskaffats på annat sätt än som sägs i 49 å, döms för olovlig försäljning av alkoholdrycker till böter eller fängelse i högst tre månader.

Är brottet grovt, döms till fängel- se i högst tre år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt be- aktas om försäljningen har utgjort led i en verksamhet som bedrivits yr- kesmässigt eller i större omfattning.

75 å2

Den som innehar alkoholdrycker i uppenbart syfte att olovligen sälja dem döms för olovligt innehav av al- koholdrycker till böter eller fängelse i högst sex månader.

76 53

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar al- koholdrycker i strid mot 11 å till nå- gon som kan antas inte ha uppnått föreskriven ålder eller som är märk- bart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, eller vid partihan— del underlåter att på sätt föreskrivs i 24 å första stycket förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja va- ran, döms för olovlig dryckeshante-

' Senaste lydelse 1981:398 2 Senaste lydelse 19811398

3 Senaste lydelse 1981z398

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller utlämnar al- koholdrycker i strid mot 11 å till nå- gon som kan antas inte ha uppnått föreskriven ålder eller som är märk- bart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, eller vid partihan- del underlåter att på sätt föreskrivs i 24 å första stycket förvissa sig om att köparen har rätt att återförsälja va- ran, döms för olovlig dryckeshante-

Nuvarande lydelse

ring till böter eller fängelse i högst

sex månader.

Föreslagen lydelse

ring till böter eller fängelse i högst tre månader.

För olovlig dryckeshantering dömes också den som försäljer alkoholfria drycker i strid mot förbud som meddelats enligt 65 å, förvarar dryckeri strid mot 55 å eller tillåter alkoholförtäring eller förvaring av alkoholdrycker i strid mot 56 5.

mot 54 eller 56 å dömes till böter, högst femhundra kronor.

77å Bryter gäst på serveringsställe Bryter gäst på serveringsställe mot 54 eller 56å döms till böter, högst ettusen kronor.

78å

I ringa fall skall ej dömas till straff för gärning som avses i 72 och 74—76 åå.

För försök till brott som avses i 72 och 74 åå dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Har flera medverkat till gärning som avses i 72, 74—76 åå eller vid försök som avses i andra stycket, äger 23 kap. 4 och 5 åå brottsbalken motsvarande tillämpning. Den till vilken alkoholdrycker har sålts eller annars har anskaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den

För försök till brott som avses i 72 och 74 åå döms till ansvar enligt 26 kap. brottsbalken.

Har flera medverkat till gärning som avses i 72, 74—76 åå eller vid försök som avses i andra stycket, äger 26 kap. 3 och 4 åå och 27 kap. 8 å brottsbalken motsvarande till- lämpning. Den till vilken alkohol- drycker har sålts eller annars har an- skaffats för personligt bruk skall dock vara fri från ansvar.

sou 1986:13 Författningsförslag 149 28 Förslag till Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att 22 å bötesverkställighetslagen (1979:189) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 å Förvandling får ej ske av 1. böter, som har ådömts med 1. böter, som har ådömts med stöd av 33 kap. 2 å brottsbalken, stöd av 34 kap. 9å brottsbalken,

2. vite, som har utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som har handlagts enligt lagen (1974:371) om rättegång— en i arbetstvister.

Om hinder i andra fall mot förvandling av böter eller viten finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den

29. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1979:572) med tingsrätts- instruktion

Härigenom föreskrivs att 19 å förordningen (1979:572) med tingsrätts- instruktion skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 å1

Tingsrätten får förordna tingsnotarier att på eget ansvar utföra domargö-

romål enligt följande.

Minsta tjänstgöringstid för förordnande

Sex månader

1Senaste lydelse 1984z489

Göromål

1. handlägga inskrivningsären- den, göra upplägg i fastighetsboken för nybildade fastigheter och vidta de åtgärder som enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter ankommer på en inskrivningsmyndighet. Tings- notarien får dock inte handlägga inskrivningsärenden som rör lag- fartssammanträden, lagfarter på grundval av protokoll från sådana sammanträden, rättelser enligt 19 kap. 17å jordabalken eller utdö— mande av vite,

2. handlägga ärenden som hör till bouppteckningsprotokollet,

3. handlägga ärenden som hör till avhandlingsprotokollet,

4. handlägga förmynderskaps- ärenden som kan avgöras av en lag- faren domare,

5. handlägga ärenden som rör vittnesförhör om tillkomsten av skriftliga testamenten,

6. handlägga mål om boskillnad som inte är tvistiga,

7. handlägga mål om betalnings— föreläggande,

Minsta tjänstgöringstid för förordnande

Nuvarande lydelse

ett år

10. handlägga mål som endast rör brott för vilket inte är stadgat svårare straff än böter, dock inte mål om något annat i brottsbalken upptaget brott än förargelseväckan- de beteende och inte heller militära mål, mål om vårdslöshet i trafik och mål om förvandling av böter,

Ett år och sex månader

Göromål

Föreslagen lydelse

8. handlägga mål om lagsökning,

9. avge sådana yttranden som av- sesi 12 kap. 10 åfastighetsbildnings- lagen (1970:988),

10. handlägga mål som endast rör brott för vilket inte är stadgat svåra- re straff än böter, dock inte mål om något annat i brottsbalken upptaget brott än förargelseväckande beteen- de och inte heller militära mål, mål om vårdslöshet i trafik, (I 5 lagen (1951 :649) om straff för vissa tra- fikbrott), olovlig jakt (28 å lagen (I938:274) om rätt till jakt), olaga jakt (29 a å lagen (1938:274) om rätt till jakt), brott enligt 375 andra stycket vapenlagen (1973:1176) och brott enligt 324 å sjölagen (1891 :35 s. I ) eller mål om förvandling av böter,

11. handlägga mål om avhysning enligt handräckningslagen (1981:847),

12. i övrigt handlägga mål om handräckning enligt handräcknings- lagen (1981:847); tingsnotarien får dock meddela utslag i målet endast om ansökningen har lämnats obe- stridd,

13. tjänstgöra som kunkursdo- mare vid handläggning av mindre konkurser och av ackordsärenden enligt ackordslagen (1970:847). Tingsnotarien får dock inte pröva utdelningsförslag i mindre konkur- ser,

14. handlägga sådana mål om äk- tenskapsskillnad och därmed sam- manhängande frågor samt sådana mål rörande vårdnad om barn som har anhängiggjorts genom gemen- sam ansökan, dock inte sådana mål

Minsta tjänstgöringstid för förordnande

Göromål

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse »

som har blivit tvistiga sedan ansökan gavs in,

15. handlägga ärenden enligt la- gen (1976:206) om felparkeringsav- gift,

16. även i andra fall än som har nämnts förut handlägga sådana ärenden som enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsären- den kan avgöras av en lagfaren do- mare,

17. handlägga mål om penning— fordran vid förberedelse och vid hu- vudförhandling som hålls i förenklad form.

Förordnanden enligt första stycket får inte avse mål eller ärenden som är vidlyftiga eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfaren- het.

När en tingsnotarie handlägger brottmål skall nämndemän alltid delta i

avgörandet.

Förordnanden enligt första styck- et 10 medför inte behörighet att handlägga mål vid vars avgörande nämndemän skall delta enligt 38 kap. 6 5 brottsbalken.

Förordnanden enligt första styck- et 10 medför inte behörighet att handlägga mål vid vars avgörande nämndemän skall delta enligt 40 kap. 6 å brottsbalken.

Denna förordning träder i kraft den

30. Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

Härigenom föreskrivs att 40 och 95—97 åå utlänningslagen (1980:376) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

405

En utlänning får utvisas ur riket,

1. om utlänningen döms för ett brott, på vilket kan följa fängelse i mer än ett år, eller om domstol un- danröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till för ett sådant brott, eller

1. om utlänningen döms för ett brott, på vilket kan följa fängelse i mer än tre månader, eller om dom- stol undanröjer en villkorlig dom el— ler skyddstillsyn som utlänningen har dömts till för ett sådant brott, el- ler

2. om utlänningen har begått ett brott, på vilket kan följa fängelse enligt denna lag eller enligt författningar som har utfärdats med stöd av lagen, samt omständigheterna vid brottet är försvårande eller utlänningen under de se- naste två åren före brottet har begått brott av samma slag.

Utlänningen får dock utvisas endast om det på grund av gärningens be— skaffenhet och övriga omständigheter kan befaras att han kommer att fort- sätta med brottslig verksamhet häri riket eller om brottet är sådant att han inte bör få stanna kvar.

Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger brottmålet.

Utvisas en utlänning, skall det men som han därigenom åsamkas beaktas när påföljden för brottet bestäms. När en domstol enligt 34 kap. brotts- balken beslutar att förändra en på- följd, som en utlänning har dömts till jämte utvisning, får domstolen även meddela det beslut beträffande utvisningen, som förändringen av påföljd ger anledning till.

När en domstol enligt 36 kap. brottsbalken beslutar att förändra en påföljd, som en utlänning har dömts till jämte utvisning, får dom- stolen även meddela det beslut be- träffande utvisningen, som föränd- ringen av påföljd ger anledning till.

95 å1

Till böter döms

1. en utlänning som uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att inom föreskriven tid ha ansökt om ett sådant tillstånd, eller

2. en utlänning som har anställning eller bedriver verksamhet, som krä- ver arbetstillstånd, utan att han har ett sådant tillstånd.

Den som har en utlänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har föreskrivet arbets- eller anställ- ningstillstånd, döms till böter eller,

' Senaste lydelse 1982:1111

Den som har en utlänning i sin tjänst, fastän utlänningen inte har föreskrivet arbets— eller anställ- ningstillstånd, döms till böter eller,

Nuvarande lydelse

när omständigheterna är försvåran- de, till fängelse i högst ett år. I fråga om påförande av en särskild avgift gäller 99 a—b åå.

Föreslagen lydelse

när omständigheterna är försvåran- de, till fängelse i högst sex månader. I fråga om påförande av en särskild avgift gäller 99 a—b åå.

96 å1

Till böter eller, när omständighe— terna är försvårande, till fängelse i högst sex månader döms

Till böter eller, när omständighe- terna är försvårande, till fängelse i högst tre månader döms

1. den som inte gör en sådan anmälan som föreskrivs i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag,

2. den som i en sådan anmälan eller i ett ansökningsärende enligt denna lag eller enligt en författning, som har utfärdats med stöd av denna lag, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om något förhållande av betydelse,

3. den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot före- skrifteri denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av lagen, eller

4. en utlänning som, i annat hänseende än beträffande skyldighet att ha pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder bestäm- melserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen.

Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter döms, utan hinder av första stycket,

1. den som hjälper en sådan utlänning som avses i 30 å första och andra styckena att komma in i Sverige,

2. den som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 30 å eller utvisning enligt 47 eller 48 5,

3. den som genom att dölja en utlänning eller genom annan sådan åtgärd försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning enligt 28 eller 29 å eller utvisning enligt 38, 40 eller 43 å, såvida gärningen har förövats i vinningssyf- te, eller

4. den som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller till- stånd till inresa i riket.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 3 el- ler andra stycket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Ersätt- ning som har utgått till den som har begått brott som avses i andra styck- et 3 och 4 skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt.

' Senaste lydelse 1984z595

För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 3 el- ler andra stycket 1 döms till ansvar enligt 26 kap. brottsbalken. Ersätt— ning som har utgått till den som har begått brott som avses i andra styck- et 3 och 4 skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 97 å Till fängelse i högst ett år eller, Till fängelse i högst sex månader när omständigheterna är mildrande, eller, när omständigheterna är mild- till böter döms rande, till böter döms

1. en utlänning som överträder föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag och som innehåller förbud för utlänningen att uppehålla sig utanför en viss ort eller kommun eller ett visst polisdistrikt, eller

2. en utlänning som överträder en sådan föreskrift som har meddelats en- ligt 74 å andra stycket.

Denna lag träder i kraft den

31. Förslag till

Förordning om ändring i frivårdsförordningen (1983:250)

Härigenom föreskrivs att 1, 10, 11, 13, 15—17, 20, 25, 26, 29 och 34—36 åå frivårdsförordningen (1983:250) skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse

Nöjdförklaring enligt 38 kap. 1 å brottsbalken avges inför den dom- stol som har meddelat domen, sty- resman vid kriminalvårdsanstalt el- ler föreståndare för allmänt häkte. Den som fullgör militärtjänstgöring får avge nöjdförklaring inför befatt- ningshavare vid försvarsmakten, som har bestraffningsrätt över ho— nom i disciplinmål. Förklaring inför annan än den domstol som har med- delat domen får ej avges utan att do- men eller domsbevis finns att tillgå för den som tar emot förklaringen. Innan förklaring lämnas, skall den dömde upplysas om innebörden av förklaringen.

Föreslagen lydelse

lå

Nöjdförklaring enligt 40 kap. 1 å brottsbalken avges inför den dom- stol som har meddelat domen, sty- resman vid kriminalvårdsanstalt el- ler föreståndare för allmänt häkte. Den som fullgör militärtjänstgöring får avge nöjdförklaring inför befatt- ningshavare vid försvarsmakten, som har bestraffningsrätt över ho- nom i disciplinmål. Förklaring inför annan än den domstol som har med- delat domen får ej avges utan att do- men eller domsbevis finns att tillgå för den som tar emot förklaringen. Innan förklaring lämnas, skall den dömde upplysas om innebörden av förklaringen.

Anteckning om nöjdförklaring skall göras i protokollet eller upptas på an- nat sätt i akten i målet. Avges förklaring inför annan än den domstol som har meddelat domen, skall den som tar emot förklaringen genast underrätta domstolen om förklaringen.

10å

Meddelas beslut att den dömde skall omhändertas enligt 28 kap. 11 å brottsbalken genom polisens försorg, skall beslutet sändas till po- lisstyrelsen i den ort, där den dömde vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla anmaning till polisstyrelsen att efter- lysa den dömde, om han ej kan an- träffas på annat sätt, samt att ome- delbart underrätta beslutsmyndig- heten och skyddskonsulenten så snart den dömde har omhänderta- gits. I beslutet bör även erinras om att den dömde ej får hållas kvar längre än en vecka på grund av be- slutet.

Meddelas beslut att den dömde skall omhändertas enligt 31 kap. 8 å brottsbalken genom polisens för- sorg, skall beslutet sändas till polis- styrelsen i den ort, där den dömde vistas eller senast har vistats eller har sin hemort. Beslutet bör innehålla anmaning till polisstyrelsen att efter- lysa den dömde, om han ej kan an- träffas på annat sätt, samt att ome- delbart underrätta beslutsmyndig- heten och skyddskonsulenten så snart den dömde har omhänderta- gits. I beslutet bör även erinras om att den dömde ej får hållas kvar längre än en vecka på grund av be- slutet.

Nuvarande lydelse

Har den dömde omhändertagits enligt 28 kap. 11å brottsbalken, skall skyddskonsulenten själv eller genom annan skyddskonsulent skyndsamt göra den utredning om den dömde som behövs och till be- slutsmyndigheten inkomma med förslag till lämpliga åtgärder.

Föreslagen lydelse

Har den dömde omhändertagits enligt 31 kap. 8 å brottsbalken, skall skyddskonsulenten själv eller ge- nom annan skyddskonsulent skynd- samt göra den utredning om den dömde som behövs och till besluts— myndigheten inkomma med förslag till lämpliga åtgärder.

11å

Beslutar kriminalvårdsnämnden eller en övervakningsnämnd om övervakning av villkorligt frigiven, skall i beslutet anges vilken skydds- konsulent som skall ansvara för övervakningen. I annat fall ansvarar den skyddskonsulent som har beslu- tat om övervakning för denna, så länge ansvaret inte har flyttats till annan konsulent.

Beslutar en övervakningsnämnd om övervakning av villkorligt frigi— ven under frivårdstiden, skall i beslu- tet anges vilken skyddskonsulent som skall ansvara för övervakning- en. I annat fall ansvarar den skydds- konsulent som har beslutat om över- vakning för denna, så länge ansvaret inte har flyttats till annan konsulent.

135

Om den som villkorligt friges skall stå under övervakning under prövo- tiden, skall skyddskonsulenten, om möjligt före frigivningen, tillställa övervakaren och den dömde över- vakningsmeddelande.

Om den som villkorligt friges skall stå under övervakning under fri- vårdstiden, skall skyddskonsulen- ten, om möjligt före frigivningen, tillställa övervakaren och den döm- de övervakningsmeddelande.

15å

Har villkorligt frigiven ej ställts under övervakning vid frigivningen, är skyddskonsulenten i den ort där den frigivne uppehåller sig mera va- raktigt behörig att med stöd av 26 kap. 11 å brottsbalken senare fö- rordna om övervakning för tiden in- till dess att ett år av prövotiden har förflutit, om det bedöms som påkal- lat. Åtgärd enligt 26 kap. 18 å brottsbalken beträffande villkorligt frigiven som ej ställts under över— vakning beslutas av övervaknings- nämnden i den ort som har angetts nyss. Beslutar skyddskonsulenten eller nämnden att han skall ställas under övervakning, tillämpas 13 å.

Har villkorligt frigiven, som un- dergår fängelse på mer än två måna- der, ej ställts under övervakning vid frigivningen, är skyddskonsulenten i den ort där den frigivne uppehåller sig mera varaktigt behörig att med stöd av 29 kap. 8 å brottsbalken se- nare förordna om övervakning un- der frivårdstiden, om det bedöms som påkallat. Åtgärd enligt 29 kap. 15 å brottsbalken beträffande vill- korligt frigiven som ej ställts under övervakning beslutas av övervak- ningsnämnden i den ort som har an— getts nyss. Beslutar skyddskonsulen- ten eller nämnden att han skall stäl-

las under övervakning, tillämpas 13 å.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

165

Förklarar en övervakningsnämnd villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förverkad, skall nämnden ge- nast sända beslutet till kriminal- vårdsstyrelsen. Är den frigivne om- händertagen enligt 26 kap. 22 å brottsbalken, skall beslutet i stället sändas till den polisstyrelse hos vil- ken han hålls i förvar eller till före- ståndaren för det häkte där han för- varas.

Förklarar en övervakningsnämnd villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förverkad, skall nämnden ge— nast sända beslutet till kriminal- vårdsstyrelsen. Är den frigivne om- händertagen enligt 29 kap. 19 å brottsbalken, skal] beslutet i stället sändas till den polisstyrelse hos vil- ken han hålls i förvar eller till före- ståndaren för det häkte där han för- varas.

17å

Bestämmelserna i 6—9 åå tilläm- pas också i fråga om den som har villkorligt frigivits.

Bestämmelserna i 10å gäller även när omhändertagande har beslutats enligt 26 kap. 22 å brottsbalken.

Bestämmelserna i 6—9 åå tilläm— pas också i fråga om den som har villkorligt frigivits från fängelsestraff på mer än två månader.

Bestämmelserna i 10 å gäller även när omhändertagande har be- slutats enligt 29 kap. 19 å brottsbal- ken.

20 5 I samband med att en övervakning börjar skall skyddskonsulenten så snart som möjligt och senast inom en månad sammanträffa med den dömde och övervakaren. Därvid bör bestämmas på vilket sätt och i vilken omfattning den dömde skall hålla kontakt med övervakaren, konsulenten eller annan person samt vad den dömde i övrigt skall ha att iaktta till följd av domen.

Vidare skall särskilt undersökas i vilken utsträckning skyddskonsu- lentens medverkan erfordras för för- medling av stöd och hjälp enligt 26 kap. 14 å brottsbalken.

Vidare skall särskilt undersökas i vilken utsträckning skyddskonsu- lentens medverkan erfordras för för- medling av stöd och hjälp enligt 29 kap. 11 å brottsbalken.

Vid sammanträffandet skall upprättas en plan för övervakningen som an- ger vilka åtgärder som skall vidtas. Planen skall omprövas så ofta det finns anledning till det.

255

Skyddskonsulenten skall efter samråd med övervakaren avge ytt- rande om den dömdes förhållanden under övervakningstiden, när så- dant yttrande begärs av domstol, nämnd som avses i3 7 kap. brottsbal- ken, åklagarmyndighet, länsstyrelse eller polisstyrelse till underlag för

Skyddskonsulenten skall efter samråd med övervakaren avge ytt— rande om den dömdes förhållanden under övervakningstiden, när så- dant yttrande begärs av domstol, nämnd som avses i39 kap. brottsbal- ken, åklagarmyndighet, länsstyrelse eller polisstyrelse till underlag för

Nuvarande lydelse

prövning av mål eller ärende som handläggs av domstolen eller myn- digheten. Sådant yttrande skall ock- så på begäran avges till justitiede- partementet, när det behövs för be- redningen av nådeärende.

Föreslagen lydelse

prövning av mål eller ärende som handläggs av domstolen eller myn- digheten. Sådant yttrande skall ock- så på begäran avges till justitiede— partementet, när det behövs för be- redningen av nådeärende.

265

I fall där den som undergår skyddstillsyn eller är villkorligt frigi- ven ej står under övervakning efter det att ett år av prövotiden har för- flutit, skall skyddskonsulenten göra anmälan till övervakningsnämnden, om sådana omständigheter har före- kommit som kan föranleda att den dömde bör ställas under övervak- ning. Detsamma gäller när det före ettårstidens utgång har förekommit omständigheter som medför att be- slut bör fattas om övervakning för längre tid. Anmälan skall göras av den skyddskonsulent som har eller senast haft ansvaret för övervak- ningen eller, om den dömde inte har stått under övervakning, av skydds- konsulenten i den ort där den döm- de uppehåller sig mera varaktigt.

I fall där den som undergår skyddstillsyn ej står under övervak- ning efter det att ett år av prövotiden har förflutit, skall skyddskonsulen- ten göra anmälan till övervaknings- nämnden, om sådana omständighe- ter har förekommit som kan föranle- da att den dömde bör ställas under övervakning. Detsamma gäller när det före ettårstidens utgång har före- kommit omständigheter som med- för att beslut bör fattas om övervak- ning för längre tid. Anmälan skall göras av den skyddskonsulent som har eller senast haft ansvaret för övervakningen eller, om den dömde inte har stått under övervakning, av skyddskonsulenten i den ort där den dömde uppehåller sig mera varak- tlgt.

295

Om befogenhet för övervakaren att meddela anvisningar, medge lätt- nader och vidta jämkningar beträf- fande föreskrifter finns bestämmel- ser i 26 kap. 17å och 28 kap. 6å brottsbalken. Innan övervakaren vidtar sådan åtgärd bör han samråda med den dömde, om det lämpligen kan ske.

Om befogenhet för övervakaren att meddela anvisningar, medge lätt- nader och vidta jämkningar beträf- fande föreskrifter finns bestämmel- ser i 29 kap. 14å och 31 kap. 3 5 brottsbalken. Innan övervakaren vidtar sådan åtgärd bör han samråda med den dömde, om det lämpligen kan ske.

Övervakaren skall till skyddskonsulenten anmäla den åtgärd som han vid- tagit om den ej är av ringa betydelse.

345

Uppgifter som enligt brottsbalken ankommer på skyddskonsulenten får denne överlåta åt inspektör eller handläggande assistent inom

Uppgifter som enligt brottsbalken ankommer på skyddskonsulenten får denne överlåta ät inspektör eller handläggande assistent inom

Nuvarande lydelse

skyddskonsulentdistriktet. Vad som har sagts nu gäller dock inte uppgif- ter som avses i 26 kap. 11 å, 12 å första och, såvitt gäller förordnande av biträdande övervakare, andra meningen, 16 5 första stycket andra meningen eller 38 kap. 12 5.

Föreslagen lydelse

skyddskonsulentdistriktet. Vad som har sagts nu gäller dock inte uppgif- ter som avses i 29 kap. 8 å, 9 å första och, såvitt gäller förordnande av bi- trädande övervakare, andra me- ningen, 13 å första stycket andra meningen eller 40 kap. 10 å.

Med de begränsningar som följer av första stycket får skyddskonsulenten åt tjänsteman som där har angetts överlåta även uppgifter som enligt denna förordning ankommer på konsulenten. Vad som har sagts nu gäller ej skyddskonsulentens uppgifter enligt 6 å första stycket, 18 5 första stycket el- ler 25 å. Uppgifter enligt 25 å får dock, om regionchefen godkänner det, överlåtas åt inspektör inom skyddskonsulentdistriktet.

355

Handräckning av polismyndighet enligt 38 kap. 12 å brottsbalken för att den dömde skall inställas hos skyddskonsulenten bör begäras en- dast när syftet med en sådan begä- ran inte kan nås på något annat sätt.

Handräckning av polismyndighet enligt 40 kap. 10 å brottsbalken för att den dömde skall inställas hos skyddskonsulenten bör begäras en- dast när syftet med en sådan begä- ran inte kan nås på något annat sätt.

365

Vad som föreskrivs om övervaka- re i denna förordning gäller, med undantag av 29 å, i tillämpliga delar också den som med stöd av 26 kap. 12 å brottsbalken har förordnats att biträda vid övervakningen (biträ— dande övervakare).

Vad som föreskrivs om övervaka- re i denna förordning gäller, med undantag av 29 å, i tillämpliga delar också den som med stöd av 29 kap. 95 brottsbalken har förordnats att biträda vid övervakningen (biträ- dande övervakare).

Denna förordning träder i kraft den

32. Förslag till Lag om tillämpningen av brottsbalkens bestämmelser om skattebe- drägeri och andra skattebrott

Härigenom föreskrivs följande.

1 å Straffbestämmelsernai 11 kap. brottsbalken gäller i fråga om skatt el- ler avgift enligt

1. lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rät- tigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags till- gångar, kommunalskattelagen (1928z370), förordningen (1933:395) om er- sättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjö- mansskatt, lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt, lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

2. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om sär- skild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen (1973z601), lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrot— ningslagen (1975z343), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värde- papper, lagen (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärn- kraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid in- skrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på be- kämpningsmedel, lagen (1984:852) om lagerskatt på viss bensin,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter. Straffbestämmelserna gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953z272).

Straffbestämmelserna tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs el- ler uppbärs i den ordning som gäller för tull och inte heller beträffande rest- avgift, skattetillägg eller liknande avgift.

2 å Har ett mål om brott enligt 11 kap. brottsbalken samband med en fråga om skatt eller avgift som är anhängig vid en förvaltningsdomstol eller en för- valtningsmyndighet, får handläggningen av brottmålet vila i avvaktan på ut— gången i skatte- eller avgiftsfrågan endast om det är av avgörande betydelse för prövningen av målet att den frågan avgörs först.

I mål som avses i första stycket skall rätten samråda med förvaltnings- domstolen eller förvaltningsmyndigheten rörande målets handläggning, om det inte är obehövligt.

3 å En fråga om skatt eller avgift som är anhängig vid en förvaltningsdoms- tol eller en förvaltningsmyndighet skall där handläggas med förtur, om handläggningens resultat är av väsentlig betydelse för en förundersökning angående brott enligt 11 kap. brottsbalken eller ett åtal för sådant brott.

Åklagaren skall se till att den domstol eller myndighet som avses i första stycket underrättas om sådana omständigheter som kan vara av betydelse för frågan om förtursbehandling.

4 å Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor om skatter eller avgif- ter skall göra anmälan till åklagaren så snart det finns anledning att anta att brott enligt 11 kap. brottsbalken har begåtts. Detta gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer att medföra påföljd enligt nämnda kapitel i brottsbalken eller om anmälan av annat skäl inte behövs.

Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från före- skrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.

5 å Utöver vad som stadgas i 37 kap. brottsbalken om bortfallande av på- följd gäller för brotten i 11 kap. brottsbalken följande.

Påföljd för ådömas utan hinder av att den misstänkte inte erhållit del av åtal för brottet inom den tid som anges i 37 kap. 1 å brottsbalken, om den misstänkte inom samma tid har delgetts underrättelse om att han är skäligen misstänkt för brottet. Underrättelsen skall ha skett under en förundersök- ning som sedermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte för brottet. Den skall ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter som utgör grund för misstanken. Delgivningen skall ha skett på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål. Avvisas eller avskrivs mål mot någon om brott som han delgetts misstanke om enligt detta stycke skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om delgivning av underrättelsen inte skett.

6 å För brott enligt 11 kap. 2 eller 4 å brottsbalken och för försök till sådant brott får rätten på ansökan av åklagaren besluta om förlängning av den tid som anges i 37 kap. 1 5 brottsbalken. Beslut om förlängning får meddelas, om stämning eller underrättelse enligt 5 å andra stycket avseende sådant brott inte har kunnat delges den misstänkte på grund av att han

1. har saknat känt hemvist och det inte har kunnat klarläggas var han up- pehållit sig,

2. inte har kunnat anträffas på känt hemvist inom riket och det inte har kunnat klarläggas var han uppehållit sig samt det kan antas att han hållit sig undan eller

3. har stadigvarande vistats utomlands. Förlängningstiden skall bestämmas med hänsyn till vad som kan antas be- hövas för att delgivning skall kunna ske med den misstänkte, dock till minst sex månader. Visar det sig att den bestämda tiden är otillräcklig, får rätten på ansökan av åklagaren medge ytterligare förlängning.

Förlängning enligt denna paragraf får inte omfatta längre tid än samman- lagt fem år.

7 å En ansökan enligt 6 å skall ha kommit in till tingsrätten före utgången av den tid som begärs förlängd.

Har ansökningen getts in i rätt tid, bortfaller möjligheten att ådöma på— följd för brottet tidigast när beslut på grund av ansökningen föreligger. Om ansökningen inte bifalls, skall i fråga om möjligheten att ådöma påföljd så anses som om någon ansökan inte har gjorts.

8 & Tingsrättens handläggning av mål enligt 6 å är skriftlig. I handläggning- en får ingå muntlig förhandling när det kan antas vara till fördel för utrednin— gen. Den misstänkte och hans försvarare skall beredas tillfälle att yttra sig över åklagarens ansökan om så kan ske.

Beslut varigenom en domstol lämnat en ansökan enligt 6 å utan bifall får inte överklagas. Beslut av tingsrätten att medge förlängning enligt 6 å får överklagas genom besvär. Besvärsinlagan skall ha kommit in inom två veck- or från den dag då den misstänkte, på sätt som gäller för delgivning av stäm- ning i brottmål, delgavs beslutet.

I övrigt skall vad som är föreskrivet i rättegångsbalken rörande brottmål gälla i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den

33 Förslag till Lag om vad som avses med narkotika, m m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 å Med narkotika förstås läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt va- nebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som på sådan grund

1. är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt eller

2. av regeringen har förklarats skola anses som narkotika.

2 5 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar före- skrifter om innehav av och annan befattning med narkotika för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Härvid kan som villkor för sådan befattning fö- reskrivas att särskilt tillstånd lämnas.

3 å Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen inte är belagd med straff enligt 16 kap. brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av 2 å eller

2. lämnar oriktig uppgift i ärende om sådant tillstånd som avses i 2 5. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

4 å Narkotika som varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är uppen- bart obilligt. Detsamma gäller förlag för sådant brott eller dess värde, om förlaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt denna lag.

Egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller egendomens värde får förklaras förverkat, om det är påkallat till förebyg- gande av brott eller annars särskilda skäl föreligger. Detsamma gäller egen- dom med vilken har tagits befattning som utgör brott enligt denna lag.

Påträffas injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprut- ning i människokroppen, eller andra föremål, som är särskilt ägnade att an— vändas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, hos någon som har begått brott enligt denna lag eller i ett utrymme som disponeras av ho- nom eller i förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott enligt denna lag, skall föremålen, oavsett vem de tillhör, förklaras förverkade, om det ej är uppenbart obilligt.

Denna lag träder i kraft den

Statens offentliga utredningar 1986

Kronologisk förteckning

1. Oversyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rätts- bildningen. JU. En treårig yrkesutbildning — riktlinjer. U. En treårig yrkesutbildning — beskrivningar, förslag. U. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. Militära skyddsområden. Fö. Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. Fi. Ny Iönegarantilag. A. Enklare skoltörfattningar. Del 1. Sammanfattning. författnings- förslag. U. 11. Enklare skoltörfartningar. Del 2. Motiv m.m. U. 12. Datorer, sårbarhet, säkerhet. På. 13. Påföljd för brott 1 Lagtext och sammanfattning. Ju. _. PPPHQPPPN

Statens offentliga utredningar 1986

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbild- ningen. [1] Påfölid för brott 1 Lagtext och sammanfattning [13]

Försvardepartementet

Militära skyddsområden. [7] Datorer, sårbarhet, säkerhet [12]

Finansdepartementet Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. [8]

Utbildningsdepartementet

En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. [2] En treårig yrkesutbildning — beskrivningar, förslag. [3] Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, författnings- förslag. [10]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny Iönegarantilag. [9]

Bostadsdepartementet

Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. [4] Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. [5] Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. [6]

Anrn. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummugenkrmlggiSka

' u:: .. i- |” .»

life;. :le

. : | tam./il. .,,._'.il Mit" "i'""' "' '(a'tl'i' bli,” '.'],Ji

|_ llulll

. i. i i '.Ji'l't

*. * . Ll be r ISBN 91'38'09301'4 ) . ISSN O375'25OX