Uppsåt

(lat. Dolus) - att medvetet, med syfte att åstadkomma en viss effekt, göra något, exempelvis orsaka en skada.

Inom straffrätten är uppsåt ett krav för att någon ska kunna dömas, såvida inte brottsbeskrivningen uttryckligen anger att det räcker med oaktsamhet/vårdslöshet, genom lokutionen "den som av oaktsamhet orsakar [...]" eller liknande. Medvetenheten kan vara av olika grad, och man pratar ofta om olika nivåer av uppsåt:

Inom skadeståndsrätten är en handling som orsakar personskada eller sakskada, utförd med uppsåt, alltid skadeståndsgrundande (SkL 2:1). Även handlingar som bara orsakar ren förmögenhetsskada är skadeståndsgrundande om de samtidigt utgör brott (SkL 2:1).